Hillevi Persson
F
ÖRETAGS ANSVARom samarbeten för ”Corporate Social Responsibility” mellan frivilligorganisationer och företag i Argentina
Denna uppsats behandlar företags ansvar och samarbeten för ”Corporate Social Responsibility” (CSR) mellan frivilligorganisationer och företag. Arbetet är en fallstudie utförd i Argentina med syftet att studera frivilligorganisationers syn på företags ansvar. Syftet är även att undersöka om ett samarbete skulle kunna innebära att ett företags CSR-arbete stärks. Metodvalet för studien är semi-strukturerade intervjuer med representanter för NGO:s i Argentina som arbetar med CSR. Intervjuerna har analyserats med hjälp av kategorianalys utifrån de teorier för företags ansvar som presenterats. Precis som många av teorierna definierar informanterna företags ansvar utifrån de behov och rättigheter som ett företags ”stakeholders” kan sägas ha. Studien visar vidare att ansvaret sträcker sig längre än att endast följa lagen, företaget ska även vara en god ”coporate citizen”. Ett samarbete är dock inte problemfritt eftersom organisationens legitimitet och självständighet sätts på spel i utbyte mot möjligheten att påverka företaget inifrån. Av de fyra organisationerna i studien menar representanterna för tre av dem att ett företags CSR-arbete stärks genom ett samarbete och att det kunskapsutbyte som är resultatet av samarbetet är mycket värdefullt. Den fjärde organisationen ser inte samarbete som ett alternativ utan har istället valt att påverka staten för att få den att skapa ett strängare kontrollsystem för företags verksamhet. This essay deals with the responsibilities of corporations and partnerships for “Corporate Social Responsibility” (CSR) between NGO:s and companies. The work is a case-study taking place in Argentina with the purpose to study the view NGO:s has on corporate responsibility. Further on the purpose is to investigate if partnerships could mean a strengthening of a company´s work for CSR. The method of choice is semi-structured interviews with NGO representatives in Argentina that work with CSR. The interviews have been analyzed through a category-analysis based on the theories on corporate responsibility presented. Just like many of the theories the interviewees define a company´s responsibility through the needs and rights that could be considered given to a company´s stakeholders. The study also shows that the responsibility goes further than obeying the law, the company should also be a good corporate citizen. A partnership is though not without problems since the legitimacy and independence of the organization are put in jeopardy in exchange for the possibility to influence the company from the inside. Of the four organizations in the study the representatives of three of them consider that a company´s work for CSR is strengthened through a partnership and that the exchange of knowledge that is the result of the partnership is greatly treasured. The fourth organization doesn´t see cooperation as an alternative but has chosen to influence the state to have it create a stronger system of control for a company´s operation.
CSR Corporate Social Responsibility
FN Förenta Nationerna
GRI Global Reporting Index
ISO Interntional Organization for Standardization ILO International Labour Organization
MNC Multinational Corporation
NGO Non-Governmental Organization
OECD Organization for Economic Co-operation and Development
”…pero voy a poner mi granito de arena” -Roque Agustín Grunauer
1 Inledning... 1
1.1 Syfte och frågeställningar ... 1
1.1.1 Syfte ... 1
1.1.2 Frågeställningar ... 2
1.2 Teoretiskt perspektiv och begrepp ... 2
1.2.1 ”Corporate Social Responsibility” (CSR) ... 2
1.2.2 ”Stakeholders” ... 2
1.2.3 Hållbar utveckling ... 2
1.2.4 Frivilligorganisationer ... 3
1.3 Metod och material ... 3
1.3.1 Metodologiskt perspektiv ... 3
1.3.2 Tillvägagångssätt ... 3
1.3.2 Material... 4
1.3.3 Intervju och urval ... 4
1.3.4 Observation ... 6
1.3.5 Fallstudie och generalisering ... 7
1.4 Avgränsning ... 8
1.5 Disposition... 8
2 Företags ansvar och samarbeten ... 9
2.1 Synen på ansvar ... 9
2.1.1 Vad är ansvar? ... 9
2.1.2 CSR ... 9
2.1.3 Mänskliga rättigheter och ansvar ... 11
2.1.4 Vad innebär ansvaret? ... 11
2.1.5 Vems är ansvaret? ... 11
2.1.5.1 Inbördes ansvar ... 11
2.1.5.2 Statens roll ... 11
2.1.8 Normer för företags ansvar ... 13
2.1.8.1 Bindande principer för CSR ... 14
2.1.8.2 Frivilliga principer för CSR ... 14
2.3 Samarbete för företags ansvar ... 15
2.3.1 Vad är samarbete?... 15
2.3.2 Företags samarbetspartners ... 15
2.3.3 Relationen NGO – företag ... 15
2.3.4 Varför samarbeta?... 16
2.3.5 NGO:s roll och drivkrafter ... 17
2.3.6 Företags roll och drivkrafter ... 18
2.3.7 Faktorer som påverkar ett samarbete ... 18
3 Argentina och CSR ... 19 3.1 Observation ... 19 3.2 Intervjuer ... 20 3.2.1 Fundación SES ... 20 3.2.2 Interrupción... 21 3.2.3 Amartya ... 21 3.2.4 Fundación Compriso ... 21
3.2.5 Vision och syfte med organisationens verksamhet ... 22
3.2.6 Arbetssätt ... 23
3.2.7 Företags ansvar och ”stakeholders” roll ... 26
3.2.8 Mänskliga rättigheter och CSR i Argentina... 30
3.2.9 Varför arbetar företag med CSR? ... 31
3.2.10 Frivilligt eller obligatoriskt och statens roll ... 33
3.2.11 Finansiering och legitimitet ... 35
3.2.12 Samarbete ... 38
3.2.12.1 NGO och samarbete ... 39
3.2.12.2 Företag och samarbete ... 40
4.1 CSR-diskussionen ... 44
4.2 Företags ansvar ... 45
4.3 För- och nackdelar med samarbete ... 47
4.4 Samarbete och företags CSR-arbete ... 48
5 Sammanfattning och slutsats ... 50
6 Bilagor ... 52
6.1 Intervjuschema Spanska ... 52
6.2 Intervjuschema Svenska ... 53
1 Inledning
I en globaliserad värld där företag får mer och mer makt uppstår även krav på etiskt företagande. Precis som en medborgare förväntas handla utefter gällande moral i ett samhälle vare sig hon tjänar på det eller inte, menar förespråkare för en hållbar utveckling att samma sak borde gälla företag. Med detta som grund har ett antal internationella och nationella normer för företags ansvar utarbetats. ”Corporate Social Responsibility” (CSR) är ett av de koncept som används flitigast för att hänvisa till dessa riktlinjer. På grund av normernas frivilliga karaktär och brist på kontrollsystem för dessa är det många som argumenterar för att det inte går att se om företag verkligen lever upp till det de åtagit sig. Företagen saknar dessutom ofta kunskap om hur de ska gå tillväga för att utveckla ett effektivt arbete för en hållbar utveckling. Dessa faktorer kan leda till ineffektivitet och att CSR-associationen endast används i marketingsyfte, alltså för att visa en fin fasad utåt utan att företaget i praktiken gör mycket.
I och med den ekonomiska krisen i Argentina 2001 var det många företag som började engagera sig för sociala frågor. För att få en bättre kunskap om var resurserna bäst behövdes var det flera av dessa som valde att samarbeta med olika typer av ”Non-Governmental Organizations” (NGO:s) (Muro 2009). Genom dessa samarbeten fick företagen praktisk kunskap om vad CSR kan innebära.
Debatten om etiskt företagande och hållbar utveckling är mycket aktuell idag, inte minst för Sverige som hemvist för många multinationella företag. I diskussionen om det ansvarsfulla företaget har vi alla en möjlighet att påverka, inte minst som världsmedborgare och konsumenter.
1.1 Syfte och frågeställningar
1.1.1 Syfte
Mitt syfte är att undersöka företags ansvar och mer specifikt att studera synen på företags ansvar hos frivilligorganisationer verksamma i Argentina. Jag vill även undersöka hur samarbeten mellan frivilligorganisationer och företag fungerar och om dessa samarbeten kan ge ett mer effektivt arbete för CSR.
1.1.2 Frågeställningar
Hur ser diskussionen om CSR ut och vilket ansvar har företag?
-Vad är CSR och ett företags ansvar enligt frivilligorganisationer verksamma i Argentina?
-Vilka för- och nackdelar kan ett samarbete med företag innebära för frivilligorganisationer?
-Kan ett samarbete mellan frivilligorganisationer och företag stärka företags CSR-arbete?
1.2 Teoretiskt perspektiv och begrepp
I detta avsnitt kommer jag kortfattat gå igenom utgångspunkterna för mitt teoretiska perspektiv och de begrepp som kommer användas. Teorierna kommer sedan utvecklas i kapitel 2.
1.2.1 ”Corporate Social Responsibility” (CSR)
Det finns inte en definition av CSR utan nästan lika många som det finns företag, organisationer och teoretiker som arbetar med konceptet (Montuschi, 2003:27; Carroll, 1991:39; Muro, 2003:6). Generellt utgår CSR från teorier om att företags ansvar sträcker sig längre än att endast ge maximal vinst till sina aktieägare.
Det är på 70-talet som CSR blir ett koncept och regleringsprocessen för företags sociala ansvar tar fart (Montuschi, 2003:15; Carroll, 1991:39). Anledningen till det ökade fokuset berodde till stor del på företagsskandaler som ledde till protester och som i sin tur blev startskotten för CSR diskursen (Montuschi, 2003:15).
1.2.2 ”Stakeholders”
”Stakeholder”-konceptet är mycket centralt i CSR-diskussionen. Tanken är att det sociala ansvaret blir mer personligt om de grupper som har en ”stake” i företaget, alltså de som har ett intresse i företagets beslut och som påverkas av dess handlingar, tas med i beräkning. (Carroll, 1991:43; Fagerfjäll, 2001:41)
1.2.3 Hållbar utveckling
Företags ansvar är en självklar pusselbit i arbetet för en hållbar utveckling. Jag utgår ifrån Brundtlandrapportens definition:
“Sustainable development is development that meets the needs of the present without compromising the ability of future generations to meet their own needs.” (FN, 1987)
Rapporten beskriver att det är behoven hos dem som lever i fattigdom som ska sättas i första rummet och att den ekonomiska och sociala utvecklingen och dess påverkan på miljön måste tas i åtanke när begreppet utveckling diskuteras (FN, 1987).
”Triple bottom line” (people, planet, profit) är ett begrepp som används i företagsspråk för att hänvisa till att besluten ska fattas utifrån tanken om en hållbar utveckling och inte utifrån en ”bottom line” som endast tar hänsyn till ekonomisk vinst. (Fagerfjäll, 2001:43; Egaña, 2001:50). 1.2.4 Frivilligorganisationer
I sin studie av relationerna mellan frivilligorganisationer och företag i Spanien definierar Valor Martinez och Merino de Diego en NGO som en organisation utan ekonomiskt vinstsyfte med någon typ av styrelse. Det generella målet för en NGO beskrivs som social förändring. NGO:s är en del av det som kallas den ideella sektorn, tredje sektorn eller frivilliga sektorn, (Valor Martinez & Merino de Diego, 2005:8-9) och användas vanligtvis synonymt med termen frivilligorganisation.
1.3 Metod och material
1.3.1 Metodologiskt perspektiv
För att utifrån de frågeställningar jag valt närmare studera företags ansvar, har jag valt att använda mig av en kvalitativ metod. Detta metodval innebär att jag som författare är en del av studien, att jag är med i processen där fakta och kunskap skapas (May, 2002:2). En kvalitativ studie innebär ett direkt möte med omvärlden där inte endast mätbara fakta är det intressanta, utan även hur människor tolkar dessa fakta (Gerson & Horowitz, 2002:199).
1.3.2 Tillvägagångssätt
När jag började min studie visste jag att jag ville studera etiskt företagande och olika metoder som kan leda till att företag tar mer ansvar. Det var först efter att jag satt mig in i debatten och läst en hel del artiklar om ämnet som mina frågeställningar tog form (Esaiasson, 2007:18, 31). Sedan startades en process av informationsinhämtning för att se vilka teorier som finns för företags ansvar och samarbeten med frivilligorganisationer (Esaiasson, 2007:19). Jag har främst sett mina frågor som en väg till att fördjupa mig i ämnet. Det viktigaste var alltså inte vad jag skulle komma fram till utan vägen dit. Vägen till en färdig uppsats är en process där substansen ständigt
omformas. En uppsats är inte samma sak som en kronologisk rapport utan snarare en presentation av det uppsatsskrivaren kommit fram till (Gillham, 2007:158-159)
Både ämne och studieplats valde jag av eget intresse vilket även var viktigt för att jag skulle känna engagemang för arbetet (Esaiasson, 2007:34-35).
1.3.2 Material
Eftersom jag startade arbetet med min studie när jag väl landat i Argentina var jag beroende av den information som gick att få tag på där. Detta såg jag som en viktig ingrediens i uppsatsen. Att utgå främst ifrån den information som gick att finna på plats innebar att jag skulle få en bild av hur diskursen om företags ansvar ser ut i Argentina idag och hur tillgänglig informationen är. Min plan för mitt informationsletande var att gå tillväga ungefär på samma sätt som jag skulle ha gjort i Sverige. Ganska snabbt upptäckte jag dock att det inte fungerar likadant i dessa två länder. Mitt första steg var att besöka biblioteken i La Plata där jag bodde, för att se vad de hade för litteratur om ämnet. Min första anhalt var ett tomt stadsbibliotek. När jag frågade om de hade litteratur om CSR, fick jag som svar att om det var ett nytt ämne så hade de ingenting, det enda som gick att finna var böcker från 70-talet och bakåt. Något besviken gick jag till universitetets huvudbibliotek där jag fick som svar att de inte hade någonting. En vänlig bibliotekarie erbjöd sig dock att låna ut några stenciler om ämnet som hon hade hemma om jag kunde komma tillbaka dagen därpå. Jag fortsatte mitt sökande i Buenos Aires där jag besökte institut och privata universitetsbibliotek utan mycket resultat. Det var först på ekonomiministeriets bibliotek som mitt sökande fick resultat, det enda problemet där var att jag inte fick låna litteraturen mer än en timme för att kunna kopiera. Om inte en anställd på institutet för hållbar utveckling hade tipsat mig om detta bibliotek är det inte säkert att jag hittat dit. Jag lärde mig alltså ganska snabbt att i Argentina används stenciler och att information går att få tag på för dem som har pengar, i bokhandeln. För att komplettera min information använde jag mig även av, förutom källor på internet, elektroniska bibliotek, böcker som jag hade med mig och böcker som jag beställde på internet. Jag har alltså dels utgått ifrån material som är utgivet i Argentina, men även material från författare som kopplas ihop med CSR även i andra länder.
1.3.3 Intervju och urval
Huvudmetoden i min kvalitativa studie var att genomföra intervjuer som jag sedan analyserade utifrån de teorier och frågeställningar som jag presenterat. På detta sätt skulle jag få möjlighet att undersöka synen på CSR och samarbeten hos ett antal representanter för lokala frivilligorganisationer. Jag ansåg att denna metod var väldigt passande eftersom den låg i linje
med mitt syfte och mina frågor (Gillham, 2005:5, 9). I intervjusituationen blir det som är typiskt för en kvalitativ studie extra tydligt. Som intervjuare blir jag som person ett undersökningsinstrument och resultatet blir oundvikligen påverkat av detta (Gillham, 2005:6-7). Mitt val var att genomföra semi-strukturerade intervjuer, eftersom en sådan intervju är flexibel och samtidigt ger mycket information (Gillham, 2005:70). I samtalsintervjuer är syftet att utifrån människors tankar utveckla begrepp och definiera kategorier (Esaiasson, 2007:259). Eftersom jag ville skapa ett möte med informanten var ett färdigt frågeformulär aldrig ett alternativ. Min tanke var att jag ville ställa samma frågor till alla varför en ostrukturerad intervju inte heller var ett alternativ. I semi-strukturerade intervjuer är det viktigt att utarbeta en vägledande intervjuguide. Frågorna ska vara anpassade till det som är syftet med uppsatsen. Viktigt är även att frågorna är olika, korta och tydliga, inte innehåller onödigt krångliga termer och att det finns en tydlig struktur och en röd tråd (Esaiasson 2007:298, Gillham 2005:18, 72-74). Att ta fram en intervjuguide är en process. En bra start är att göra en ”brainstorming” för att få ner intressanta ämnen på papper för att sedan dela in dessa under olika rubriker och ta bort de som känns onödiga (Gillham, 2005:19-20). Till frågorna kopplade jag uppföljningsfrågor som en hjälp för att få med allt det jag ville i varje fråga (Gillham, 2005:24-25). När jag väl hade en mer eller mindre färdig intervjuguide gjorde jag en pilotintervju med en journaliststudent som till viss del var insatt i ämnet för min uppsats (Gillham, 2005:25, 74). Detta var viktigt för mig eftersom intervjuerna skulle utföras på ett språk som inte är mitt modersmål. Pilotintervjun gjorde även att jag fick en uppfattning om hur lång intervjun skulle kunna bli. Det är viktigt att inte genomföra för långa intervjuer eftersom transkriberingen är en väldigt tidsödande process (Gillham, 2005:27). En längre intervju behöver inte heller innebära mer användbar information.
Att hitta intervjuobjekt var ett projekt som tog förhållandevis lång tid och även var ganska uppstressande eftersom det inte på förhand gick att säga vilket resultatet skulle bli. Eftersom fokuset var frivilligorganisationers syn på företags ansvar och deras samarbete med företag för CSR var det ett självklart val att söka efter organisationer som arbetade med dessa frågor (Esaiasson 2007:291). Eftersom jag inte kände till så många organisationer i Argentina bestod en hel del av arbetet av att informera mig om vilka NGO:s som arbetar med dessa frågor i landet. Jag hittade ett antal nätverk för CSR på internet och skickade ut mail till alla de organisationer jag kunde hitta inom ett inte alltför långt avstånd, det vill säga runt 20 organisationer. Sedan var det dessa organisationers svar som bestämde vilka jag valde att intervjua. Jag hade alltså en stor håv för att sedan se vilka som fastnade. Det var inte alltid svaren kom med en gång och många gånger blev jag hänvisad till en annan organisation och så gick det vidare. Jag använde mig alltså av det
som brukar kallas snöbollsurval (Esaiasson 2007:291). När jag slutligen hade funnit fyra intervjuobjekt som var villiga att ställa upp bestämde vi tid och plats som fungerade för både mig och informanten. Jag uttryckte även ett önskemål om att utföra intervjun i organisationens lokaler för att få en bild av organisationen. Varje intervju spelades in och tog mellan 60 och 90 minuter. Eftersom en intervju är ett möte med en annan person är det viktigt med etik och att personen är medveten om syftet och även har information om vem jag är (Gillham, 2005:10-12). Därför skickade jag i förväg ut information till representanterna om detta. Samspel, att det känns naturligt, och intervjuares förmåga att lyssna är andra viktiga komponenter (Gillham, 2005:29). Att intervjua är ett väldigt speciell typ av informationssamlande. Det finns ingen möjlighet att bestämma vad en informant kommer berätta även om samma frågor ställs till alla. Detta kan leda till att intervjuaren lär sig mycket denne inte kunnat räkna ut i förväg och att kunskapen om ämnet breddas.
Den information som blir utfallet av en intervju är unikt. Därför är det viktigt att den tolkas med försiktighet, att informantens ord blir tydliga i tolkningen (Gillham, 2005:8). Redan i transkriberingen av intervjumaterialet tar tolkningen sin början. I det skrivna materialet försvinner även röstlägen och kroppsspråk (Gillham, 2005:121). När jag väl hade transkriberat de fyra intervjuerna återstod analys av materialet. Mitt val var att göra en kategorianalys. Tillvägagångssättet var att först märka ut uttalanden i intervjuerna som kunde ses som representativa för just den intervjun, sedan utformade jag ett antal kategorier utifrån dessa och slutligen placerade jag in uttalandena från de olika intervjuerna under kategorierna (Gillham, 2005:134-140). Kategorier bildas under tiden som transkriberingarna läses fram och tillbaka. Citaten som används från intervjuerna ska inte bestå av mindre än en tredjedel och inte mer än två tredjedelar av hela presentationen av intervjuerna och de bör även vara representativa för helheten (Gillham, 2007:163).
1.3.4 Observation
Mycket vanligt i kvalitativa studier är att utgå antingen ifrån observation eller intervju, men det kan även vara intressant att använda sig av båda metoderna (Gerson & Horowitz, 2002: 199-200). Trots att mitt huvudsakliga fokus har varit att studera teorierna kring CSR utifrån det material jag kunnat finna på plats och att intervjua representanter från lokala frivilligorganisationer, har det varit oundvikligt att inte observera och studera gemene mans uppfattningar om, och det argentinska samhällets inställning till, företags ansvar. Detta gör att en liten del av mitt empirikapitel fokuserar på observation. Dock är detta en passiv observation, ingenting jag aktivt strävat efter. Observationen består av de reaktioner och åsikter jag mött endast genom att befinna
mig i en viss kontext, i detta fall det argentinska samhället. Att sätta intervjuerna i ett sammanhang gör även att de kan tolkas lättare. Kvalitativ forskning är att se handlingar och dess konsekvenser placerade i en social kontext (Gerson & Horowitz, 2002:203).
1.3.5 Fallstudie och generalisering
Min uppsats är en fallstudie utifrån allmänna begrepp såsom ansvar, det jag har velat göra är att belysa särskilda dimensioner kring företags ansvar och samarbeten i Argentina och att se på frivilligorganisationers syn på detta. Styrkan och syftet med en fallstudie är att kunna belysa specifika aspekter och kunna studera ett fenomen i dess egen kontext (Gillham, 2005:167). Fallstudien kan innebära flera olika metoder för materialinsamlande.
Eftersom jag inte hade möjlighet att intervjua samtliga organisationer som arbetar med CSR och samarbeten i Argentina var jag tvungen att göra ett urval. Min urvalsmetod skulle kunna beskrivas som slumpmässig eftersom det inte var jag som bestämde vilka organisationer som skulle representeras (Esaiasson 2007:195-196). Dock är det inte ett slumpmässigt urval av alla frivilligorganisationer i Argentina, utan av just de organisationer som jag kunde finna och som arbetar med CSR på något sätt. Mitt syfte var ju att söka efter organisationer som arbetade just med CSR och samarbeten för att se vad de hade att säga om detta. Resultatet av mitt urval var att jag fick intervjua representanter från tre organisationer med ganska liknande ideologi och en organisation som på många sätt att hade rakt motsatta åsikter.
Forskning strävar ofta efter generalisering, att ur det specifika uttala sig om det som även skulle kunna gälla andra fall (Esaiasson 2007:26). Det är dock svårt att säga om denna studie ger en miniatyrbild av friviligorganisationers åsikter då det gäller CSR och samarbeten eller inte, men möjligheten finns. Det kan vara problematiskt att göra generaliseringar vid kvalitativa studier (Gillham 2005:42), men kanske är generalisering inte heller det främsta syftet med en sådan studie. Syftet kan istället vara att presentera och ge en illustrativ bild av vad exempelvis några informanter sagt (Gillham 2005:42). Även om informanterna inte skulle ge en representativ bild av helheten så kan det hända att slutsatsen av en fallstudie skulle kunna appliceras även i andra kontexter (Gillham 2005:43). Det värdefulla med att använda intervju som metod är att det ger möjligheten att se saker annorlunda och att just ge vissa informanters syn på ett fenomen (Gillham 2005:43).
1.4 Avgränsning
Jag har valt Argentina som plats för min studie eftersom jag tycker det är ett intressant land, ett land som alltid sett sig som ett mellanting mellan Europa och Sydamerika. På grund av effekterna av den ekonomiska krisen 2001 som ledde till en oerhört drastisk ökning av det antal människor som lever i fattigdom, är det ett land som lämpar sig för utvecklingsstudier.
Det finns många typer av samarbeten som skulle ha varit intressanta att studera, men i detta arbete kommer jag koncentrera mig på samarbeten mellan företag och frivilligorganisationer, mellan privat och civil sektor. Jag är medveten om att det är aktioner mot företag från olika typer av NGO:s, exempelvis protester, som lett till att vi idag talar om etiskt företagande. Jag skulle kunna ha belyst detta mer vilket skulle ha varit både mycket intressant och viktigt. Trots det har jag valt att fokusera på samarbeten och inte konfrontationer mellan NGO:s och företag, eftersom att det är en förhållandevis ny tendens och något som intresserar mig. Jag har även valt att läsa källor som specifikt tar upp samarbeten mellan frivilligorganisationer och företag och inte samarbeten generellt.
1.5 Disposition
Uppsatsen är indelad i sex kapitel. I det första kapitlet ger jag en inledning till uppsatsen tema, presenterar syfte, frågeställningar och definierar begrepp. Kapitlet avslutas med en genomgång av mitt metodval. I kapitel två redogör jag för teorier om CSR, företags ansvar och samarbeten mellan företag och frivilligorganisationer. Det tredje kapitlet är presentation av de intervjuer som jag genomfört med fyra frivilligorganisationer Argentina och en analys av intervjuerna utifrån teorierna i kapitel två. I det fjärde kapitlet diskuterar jag sedan denna analys utifrån uppsatsen frågeställningar och ger svar på frågorna. Det femte kapitlet är en sammanfattning av det jag kommit fram till i diskussionen. I detta kapitel ger jag även förslag till framtida forskning. I det sista kapitlet finns bilagor med intervjuguide på spanska och svenska.
2 Företags ansvar och samarbeten
I detta kapitel kommer det teoretiska ramverket byggas upp. Denna grund kommer sedan användas för att tolka de olika intervjuerna och svara på frågeställningarna.
2.1 Synen på ansvar
Moral och etik är utvecklas ständigt i ett samhälle (Fagerfjäll 2001:41). Att vi idag talar om att företag har ett ansvar utöver att gå med ekonomisk vinst är ett tecken på detta. I och med globaliseringen har en del av det som kan ses som statens ansvar lagts i händerna på bland annat privata aktörer, internationella organisationer och frivilligorganisationer (Egaña, 2001:73; Ulla, 1997:117). Många av de multinationella företagen har dessutom en större omsättning än vissa länders BNP, vilket kan ses som en faktor som lett till att de fått mer makt (Balaam & Veseth, 2005:387; Ulla, 1997:118; LaFrance, 2005:219; Valor Martinez & Merindo de Diego, 2005:12). Statens förändrade ställning kombinerat med de multinationella företagens makt har oundvikligen bidragit till att synen på företagets ansvar förändrats (Montuschi, 2003:22) och att samhället kräver att företag handlar etiskt (Valor Martinez & Merino de Diego, 2005:7). Att civilsamhället anser att företag har ett ansvar de inte alltid uppfyller går att se på de starka reaktioner som uppkommit hos bland annat antiglobaliseringsrörelsen i och med olika toppmöten såsom WTO-mötet i Seattle 1999.
2.1.1 Vad är ansvar?
Det är vanligt att dela upp begreppet ansvar i det ansvar som någon annan utkräver av en aktör och det ansvar en aktör själv känner att den har. ”Accountability” och ”responsibility” är två termer som beskriver denna skillnad. Distinktionen går även att göra genom att tala om en aktörs moraliska och etiska handlande. Det moraliska ansvaret innebär då att följa de lagar och regler som finns i en viss kontext medan det etiska ansvaret bygger på aktörens egen vilja, alltså det den gör utöver det som krävs av lagen. Att se ett företag som ett subjekt med egen vilja innebär att det ges ett större ansvar än ett företag som endast ses som ett objekt. Schvarstein som studerat organisationers sociala ansvar menar att en organisation är socialt ansvarsfull först när den uppfyller båda nivåerna av ansvar. (Schvarstein, 2003:47-52, 55; Clapham, 2006:195-196)
2.1.2 CSR
Företagets främsta roll har alltid varit att skapa tillväxt och att tillhandahålla varor och tjänster. Samtidigt förväntas det följa gällande lag som en del av ett socialt kontrakt mellan företag och
samhälle. Carrolls CSR-pyramid, som det ofta refereras till i debatten om etiskt företagande (Davidsson, 2004:42), bygger på perspektivet att företagets uppgift dessutom är etiskt och filantropiskt (Carroll, 1991:39-40). Etik är det som samhället förväntar sig av företaget utöver att det ska vara lönsamt och följa lagen, sådana normer som än så länge inte går att återfinna i lagstiftningen (Carroll, 1991:40-41; Carroll, 1998:4-5). De filantropiska handlingar som ses som önskvärda är de aktiviteter som leder till samhällets välfärd, sådana handlingar som företaget utför som en god ”corporate citizen”, alltså en god samhällsmedborgare (Carroll, 1998:4-5). Skillnaden mellan det etiska och det filantropiska ansvaret är att ett företag inte ses som oetiskt om det inte utför de filantropiska handlingar som skulle kunna önskas av det (Carroll, 1991:41). Pyramiden är uppbyggd som följer:
Filantropiskt ansvar – Önskat Etiskt ansvar – Förväntat Ansvar att följa lagen – Ett krav
Ekonomiskt ansvar – Ett krav (Carroll, 1991:42)
Företag förväntas alltså idag handla som en moralisk agent med goda relationer till sina olika ”stakeholders” (Carroll, 1998:1; Egaña, 2001:83). Enligt Carroll handlar en god ”corporate citizen” på ett tillfredställande sätt enligt alla nivåer i CSR-pyramiden, de är lönsamma och de integrerar gällande lagar i sina strategier men de går även längre än så, de handlar dessutom etiskt och filantropiskt (Carroll, 1998:2-5, 7). Eftersom etik inte är statiskt förändras ständigt de krav som ställs på ett företag som en god ”corporate citizen” (Fair Trade Center 2004:17).
Företagets nya roll kan även beskrivas som ett nytt socialt kontrakt (Egaña, 2001:106) mellan företag och samhälle där företagen måste anpassa sig till de miljömässiga och sociala omständigheter som finns i samhället och inte endast de ekonomiska intressena (Montuschi, 2003:20; Ulla, 1997:118). Företagets legitimitet stärks om det lever upp till den etik som samhället anser aktuell (LaFrance, 2005:220-221).
2.1.3 Mänskliga rättigheter och ansvar
Mänskliga rättigheter är en kärnfråga då det gäller företags sociala ansvar (Egaña, 2001:31, 43). Företags ansvar för mänskliga rättigheter kan beskrivas på samma sätt som staters ansvar, nämligen att skydda, respektera och säkra uppfyllandet av de mänskliga rättigheterna. Att skydda rättigheterna innebär att företaget använder den makt det faktiskt har för att skydda individer från hot mot deras rättigheter, även när hotet inte kommer från företaget självt. Att respektera rättigheterna innebär att erkänna att alla människor äger dessa rättigheter och att avstå från att bryta mot någon av dem. Att säkra uppfyllandet av rättigheterna är främst statens roll, men företagets uppgift i detta fall är att inte motverka den aktuella lagen eller andra initiativ för mänskliga rättigheter. (Clapham, 2006:229-231)
2.1.4 Vad innebär ansvaret?
Fair Trade Center visar i en rapport på fyra krav som de anser att ett företag bör leva upp till för att vara socialt ansvarsfullt. Det första kravet innebär respekt för mänskliga rättigheter och ILO:s konventioner, det andra att ett miljömässigt och socialt ansvar garanteras i hela produktionskedjan, det tredje att produktionen bygger på ett rättvist utbyte och det fjärde innebär ett krav på insyn och demokratiskt inflytande. Om någon i produktionskedjan bryter mot något av dessa krav sammanfattas moderföretagets ansvar i fem principer. Det har ansvar att hålla sig informerad om situationen i producentlandet, att försöka påverka det aktuella landets regering, att arbeta för förändring i de områden det verkar inom, att inte dra nytta av andras brott mot mänskliga rättigheter och att dra sig ur om det inte går att påverka en situation i en stat. (Fair Trade Center, 2004:6-8, 12).
2.1.5 Vems är ansvaret? 2.1.5.1 Inbördes ansvar
Om ett företag ses som en moralisk agent med möjlighet att göra val är det de personer som företaget utgörs av som står bakom dessa val (Fagerfjäll, 2001:45). Beroende på vilken roll de har i företaget kan de ses som olika ansvariga för de beslut som fattas (Schvarstein, 2003:52-53). För att en organisation ska kunna vara socialt ansvarsfull menar Schvarstein att det krävs att organisationsledningen för en politik som gör det möjligt att fatta socialt intelligenta beslut och även en administrativ apparat som omformar dessa beslut till verklighet (2003:55, 72-73, 92). 2.1.5.2 Statens roll
Vad kan då sägas vara statens respektive företagens ansvar då det gäller etiskt företagande? Även om statens roll förändrats, är det staten som skapar de lagar som företag verkar under, det är
staten som kan underlätta för företag att handla socialt ansvarsfullt och det är statens som bär det yttersta ansvaret för långsiktiga lösningar till sociala problem (Schvarstein, 2003:47, 90). Det är dessutom staten som ratificerar de internationella konventioner och deklarationer som även rör företag (Fagerfjäll, 2001: 14). En stat har ett ansvar att inte begå brott mot mänskliga rättigheter men även att se till att inte heller företag gör det (Clapham, 2006:229). Detta gör att statens ansvar sträcker sig längre än ett företags ansvar. Clapham menar att det kan finnas en risk att stater gömmer sig bakom CSR, alltså att de låter företag ta ansvar för problem de själva inte lyckas hantera (Clapham, 2006:196).
I en neoliberal värld där den fria marknaden är ett av de främsta målen ser företag ofta reglering som ett hinder. De företag som verkar i ett land förväntas följa de lagar som finns i landet. Men nationell lag är inte alltid tillräcklig för att skydda mänskliga rättigheter eftersom lokala myndigheter kan välja att se mellan fingrarna för ett brott som ett företag begått i rädsla för att mista utländska investeringar (Fagerfjäll, 2001:15). Men staten är trots det internationellt ansvarig för de handlingar som företaget utför under dess jurisdiktion (Egaña, 2001:76). Dessutom har företagets hemland ett ansvar för företagets verksamhet i andra länder genom internationell lag (Clapham, 2006:237-240). Enligt OECD:s riktlinjer för MNC:s ska företag ta hänsyn till de lagar som finns i det land där det verkar (Clapham, 2006:203). Det är många företag som blivit kritiserade för att ha en dubbel standard, det vill säga att de praktiserar en viss typ av regler i hemlandet och andra regler i exempelvis produktionsländerna, som ofta är utvecklingsländer (Montuschi, 2003:14). En sådan dubbel standard är inte godtagbar (Fair Trade Center 2004:7). Det har länge diskuterats om den internationella brottmålsdomstolen ska ha rätt att döma även juridiska personer såsom exempelvis företag. Än så länge är det dock upp till staterna själva att döma de företag som inte lever upp till internationell lag (Fagerfjäll, 2001:15; Egaña, 2001:62; Clapham, 2006:198, 244, 251, 267)
2.1.6 Ansvar gentemot vem?
Begreppet ”stakeholders” kan ses som ett svar på Friedmans åsikt att företagets främsta ansvar är gentemot sina aktieägare (LaFrance, 2005:219). Montuschi föreslår två definitioner av termen ”stakeholder”, dels att de är de grupper som företaget behöver för sin egen överlevnad och dels att de är de grupper som påverkas av företagets handlingar (Montuschi, 2003:18). Exempel på dessa grupper kan vara aktieägare, arbetstagare, kunder, det lokala samhället och samhället i stort (Montuschi, 2003:16-17; Egaña, 2001:32, 45; Schvarstein, 2003:51; Carroll 1991:46).
Utmaningen för företaget med inkluderandet av fler grupper är att kunna bestämma vilka gruppers intressen som ska ses som mest angelägna (Carroll, 1991:39; Montuschi, 2003:17). För
att kunna bestämma detta menar Carroll att det är viktigt att se till gruppens rätt att kräva något av företaget och gruppens makt som i sin tur beror på hur stor gruppen är (Carroll, 1991:43-44). Företagets främsta ansvar gentemot sina ”stakeholders” är enligt Carroll att skydda deras rättigheter och behandla dem med respekt och rättvisa (1991:46).
2.1.7 Varför tar ett företag ansvar?
Enligt Schvarstein handlar ett företag generellt sett socialt ansvarsfullt för att det är fördelaktigt för organisationen. Att vara ett socialt ansvarfullt företag är något som ligger i tiden och leder till fördelar som gott rykte, minskad risk för strejker och bojkotter och en större chans att vara tilldragande för kompentent personal (Schvarstein, 2003:52, 62-63; LaFrance, 2005:217; Fagerfjäll, 2001:11, 16-17, 19; Egaña, 2001:48, 104). Forskning visar även att ett socialt ansvarstagande kan ha betydelse för det ekonomiska resultatet (Fagerfjäll, 2001:11, Egaña, 2001: 43-44). Vissa stater ger även fördelar till de företag som väljer att handla utefter principer för mänskliga rättigheter och det etiska perspektivet blir mer och mer synligt i fråga om investeringar, exempelvis då etiska fonder blivit mer populära. (Clapham, 2006:197)
Ramiro och Nieto menar att företag även engagerar sig för CSR för att öppna upp nya marknader (2009). Om ett företag bidrar till att minska fattigdomen skapar de samtidigt möjliga framtida kunder. Fattigdom kan alltså läsas potentiell marknad och CSR en möjlighet att nå dit (Forum de Comercio, 2007). Carroll menar att ett företags engagemang för CSR-frågor ofta bygger på en blandning ett genuint intresse för frågorna och att det lönar sig ekonomiskt att engagera sig för dem (Carroll 1998:6). Problemet med CSR såsom Ramiro och Nieto ser det, är att engagemanget ofta handlar mer om tom reklam än faktiska handlingar. Verklig förändring, menar de, får vi först när ett system för reglering och kontroll utarbetats.
2.1.8 Normer för företags ansvar
Eftersom utmaningarna för att skapa en hållbar värld är globala, krävs internationella lösningar (Egaña, 2001:23-24, 106). De principer som finns framtagna för CSR visar på något som skulle kunna ses som riktlinjer både för hur företag ska handla och för vad som generellt kan anses vara ett företags ansvar idag (Fair Trade Center 2004:4). Företagen själva har föredragit de frivilliga alternativen medan vissa NGO:s menar att de frivilliga principerna hämmar skapandet av bindande principer. De ser en reglering som det enda som verkligen skulle kunna ställa företag till svars för sina handlingar (Clapham 2006:195-196; Ramiro & Nieto 2009).
2.1.8.1 Bindande principer för CSR
FN:s Allmänna förklaring från 1948 är en bindande deklaration för mänskliga rättigheter som ratificerats av alla FN:s medlemsländer. Denna förklaring gäller inte bara stater, utan även företag (Egaña 2001:36; Clapham 2006:228). I preambeln går det att läsa att förklaringen är en ”gemensam norm…för alla… nationer…och samhällsorgan” (UDHR, Preambel). Även om det finns många som menar att det är upp till varje företag att skapa sin egen CSR policy, har deklaration ett viktigt normativt värde (Fagerfjäll 2001:15). Detta är än så länge den enda helt bindande normen för företag internationellt sett då det gäller CSR.
2.1.8.2 Frivilliga principer för CSR
FN:s ”Global Compact” antogs 1999 och omfattar 10 principer som berör företags respekt för de mänskliga rättigheterna samt principer för arbetsrätt, miljö och antikorruption (Clapham 2006:218; FN, 2009). Det finns de som anser att FN:s ”Global Compact” har använts för att argumentera mot att ett mer bindande alternativ för företags ansvar tas fram av FN (Clapham 2006:225). Pakten har även fått utstå mycket kritik dels på grund av att företag som är kända för att bryta mot mänskliga rättigheter har blivit inbjudna att delta i pakten och dels för att det inte finns något program för hur principerna ska sättas i praktik (Egaña 2001:68).
ILO:s konventioner är bindande för de stater som ratificerat konventionerna. Kärnkonventionerna är åtta och bygger på fyra grundprinciper; föreningsfrihet, förbud mot tvångsarbete, att motverka barnarbete och förbud mot diskriminering. (Clapham 2006:214, Fagerfjäll 2001:13, 73, Egaña 2001:63-64) I mångt och mycket är dessa konventioner utgångspunkten för många av de frivilliga principer som finns. ILO:s treparts deklaration för MNC:s antogs 1977. Deklarationen är baserad på några av ILO:s konventioner och är en uppsättning av principer till användning för regeringar, arbetarorganisationer och MNC:s (ILO, 2006) .
OECD:s riktlinjer för MNC:s sattes i verket 1976. Även om riktlinjerna har en frivillig grund finns det ett antal mekanismer för klagomål mot företag inom OECD. Idag har de 30 medlemmarna i OECD och 8 stater som inte är medlemmar antagit riktlinjerna. (Clapham 2006:201-203) Riktlinjerna berör bland annat hållbar utveckling, respekt för mänskliga rättigheter, samarbete med och respekt för det samhälle där företaget verkar och arbetsrätt (OECD, 2000). GRI, ”Global Reporting Index” tillhandahåller riktlinjerna ”Sustainability Reporting Guidelines” för social revision. Riktlinjerna berör alla de tre benen i en hållbar utveckling och innefattar indikatorer för miljö, mänskliga rättigheter, arbetssituation, samhälle, produktansvar och
ekonomi. GRI:s ramverk för rapportering är det främst använda verktyget internationellt sett för hållbarhetsrapportering. (GRI)
ISO är en internationell organisation med 161 medlemsländer som utvecklar standarder inom olika områden för allt ifrån utveckling av en viss produkt till standarder för hänsynstagande till miljö (ISO – About ISO, 2009). Alla medlemmar har rätt att vara med i utvecklandet av nya standarder (ISO – Discover ISO, 2009). Sedan år 2004 arbetar ISO med att ta fram en standard för socialt ansvar som ska vara klar 2010 under namnet ISO 26000 (Fair Trade Center, 2008). ISO 26000 kommer vara baserad på frivillighet men tanken är att den ska ge vägledning då det gäller definitioner för socialt ansvar och metoder för utvärdering av ett företags verksamhet. (ISO – Social Responsibility, 2009). De ”stakeholders” som medverkar i utarbetandet av ISO 26000 är bland andra företag, regeringar, arbetarorganisationer, konsumenter, och NGO:s (ISO – Social Responsibility, 2009).
2.3 Samarbete för företags ansvar
2.3.1 Vad är samarbete?
Samarbete för företags sociala ansvar kan uppstå, enligt Valor Martinez och Merindo de Diego, när två olika aktörer hamnar på varandras agenda, oberoende av om det sker på grund av konflikt eller gemensamma intressen (2005:19). Ett samarbete innebär att olika aktörer investerar tid, energi, pengar, kunskap och andra resurser för att nå gemensamma mål (Nelson & Zadek, 2000:13).
2.3.2 Företags samarbetspartners
LaFrance och Lehmann pekar på en ökning av samarbeten mellan företag och olika sektorer från och med mötet för hållbar utveckling i Rio de Janeiro 1992 (2005:216, 219), även om samarbeten av olika slag funnits länge. Samarbetspartners kan vara allt ifrån regeringar och internationella institutioner till fackföreningar och NGO:s (Nelson & Zadek , 2000:11, 13). De traditionella samarbetsparterna för företag har varit fackföreningar (Nelson & Zadek, 2000:5).
2.3.3 Relationen NGO – företag
Relationer mellan NGO:s och företag kan vara mer eller mindre konfliktfyllda. Exempel på samarbeten mellan den privata och den civila sektorn kan vara marketingprojekt med sociala syften i stil med ”köp en hamburgare - en krona går till barnen i Afrika”, samarbeten för att ta fram uppförandekoder eller för att utarbeta sociala rapporter. (Ramiro & Nieto, 2009; Fagerfjäll
2001:102-104) Men det finns även de relationer som främst går ut på att påverka ett företag i en viss rikting, exempelvis genom lobbyverksamhet för strängare reglering, informationsspridning, politiska aktioner eller mobilisering av konsumenter för bojkott av ett visst företag (Fagerfjäll 2001:98-100).
Valor Martínez och Merino de Diego som undersökt relationen mellan företag och frivilligorganisationer i Spanien, delar in de möjliga relationer som kan uppstå mellan dessa två sektorer i ekonomiska eller politiska relationer. De ekonomiska relationerna har som syfte att samla fonder för olika typer av projekt, de politiska relationerna däremot syftar till att förändra företagets handlingar (Valor Martínez & Merino de Diego 2005:13).
Det som utgör hinder för en relation, menar Valor Martínez och Merino de Diego, är den stora skillnaden mellan ideologi och kultur mellan olika frivilligorganisationer. Detta ligger till grund för vilka mål organisationen sätter upp för sig. Dels finns de frivilligorganisationer som vill agera motvikt till stat och företag och vara en politisk kraft och dels de som vill samarbeta med stat och företag och gemensamt utveckla en ny agenda. De förstnämnda organisationernas agerande leder till ett avståndstagande mellan de två sektorerna, medan agerandet hos den andra typen av organisation leder till ett närmande mellan sektorerna och ibland även till att organisationen utvecklar en ny typ av sociala tjänster som företaget kan använda sig av för att utveckla sitt arbete för CSR. Enligt undersökningen kritiserar ofta den grupp frivilligorganisationer som verkar som en politisk motvikt till företagen de organisationer som väljer att samarbeta med företag. Detta eftersom de menar att samarbeten kan påverka organisationen negativt, exempelvis genom att hota organisationens självständighet. Den förstnämnda gruppen organisationer är väldigt försiktig med att bli identifierade med företag och förstår de andra organisationernas beteende som ett försök att hitta fonder, ett sätt att synas och menar att beteendet är baserat på idén att förändring endast kan ske genom ett närmande mellan den tredje sektorn och den privata sektorn. (2005:20-31, 33-34)
2.3.4 Varför samarbeta?
Trycket från olika ”stakeholders” har gjort att samarbeten blivit allt vanligare (LaFrance & Lehmann, 2005:219). Fiszbein och Lowden menar att aktörer väljer att samarbeta främst för att de tjänar på det. Ett samarbete kan även bygga socialt kapital och tillit (Fiszbein & Lowden, 1999:15-16, 23; Fiszbein, 1997:12-13). Målet med ett samarbete är att det ska ge mer än summan av delarna (Nelson & Zadek, 2000:15; Fiszbein & Lowden, 1999:1,4).
Antiglobaliseringsrörelsen och det påtryckningsarbete som NGO:s utför mot företag har gjort det svårt för företagen att förbise den frivilliga sektorn. Detta har även lett till att NGO:s har fått en viktig roll i utvecklandet av CSR och att företag och frivilligorganisationer närmar sig varandra. (Valor Martinez & Merindo de Diego 2005:12, 21-29). Traditionellt sett har det inte funnits mycket förtroende mellan de två sektorerna vilket gör att samarbetena innebär nya utmaningar (Valor Martinez & Merindo de Diego, 2005:34).
Den teori som Valor Martinez och Merindo de Diego kommer fram till i sin rapport om relationen mellan frivilligorganisationer och företag är att rädsla är en central aspekt för hur aktörerna i ett samarbete kommer handla. Företagens rädsla för reglering och NGO:s rädsla för att behöva ge med sig leder till konflikt mellan de båda parterna i den offentliga sfären. Medan rädsla hos företag för aktioner från NGO:s sida som kan leda till dåligt rykte och en rädsla hos frivilligorganisationerna för en förvärrad situation i samhället och förlorade intäkter leder till samarbete i den privata sfären. Detta betyder alltså att konflikter hjälper NGO:s att nå sitt syfte eftersom företag håller organisationerna på avstånd ända tills det skadar deras rykte att inte samarbeta. Att skuldbelägga företaget offentligt är alltså enligt undersökningen en av de metoder som kan leda till förändring, eller uttryckt annorlunda, käpp och morot kan vara en taktik som fungerar för frivilligorganisationerna. (Valor Martinez & Merindo de Diego, 2005:68-70)
2.3.5 NGO:s roll och drivkrafter
Samtidigt som förtroendet för stat och företag i många fall minskar på grund av korruption och brist på transparens, har förtroendet för NGO:s eller organisationer ur den frivilliga sektorn ökat. Valor Martinez och Merindo de Diego visar i sin rapport att förtroendet kommer sig av medborgarnas stöd för dessa organisationer, ett stöd som ger organisationerna legitimitet (2005:9-10). Stödet kommer sig av att organisationerna ses som neutrala, alltså oberoende av stat och företag, att de besitter en djup kunskap och erfarenhet inom sitt område och att de har en moralisk auktoritet. Samarbeten med NGO kan alltså ge ett större förtroende från allmänhetens sida för företaget (Fagerfjäll 2001:57). NGO:s kan bidra med expertkunskap inom ett specifikt område och har ofta mer kunskap om samhället där företaget verkar. Ibland kan det till och med vara nödvändigt för ett företag att gå via en NGO för att kunna komma åt ett visst problem (LaFrance & Lehmann, 2005:218) eller komma i kontakt med en berörd grupp. Andra drivkrafter att samarbeta med NGO:s kan vara att få tillgång till nya marknader och stärka relationer till samarbetspartners och ”stakeholders” (Fiszbein & Lowden, 1999:33-34).
Drivkrafter för NGO:s att delta i ett samarbete kan vara att få större effektivitet både utåt och inåt då det gäller att uppnå mål, att få ökat inflytande och att utveckla nya färdigheter och
aktiviteter (Fiszbein & Lowden, 1999:34-35). En vanlig drivkraft kan även vara att få ökade ekonomiska resurser och en möjlighet att påverka företaget inifrån. Valor Martinez & Merindo de Diego menar dock att det finns en rädsla hos organisationen att bli uppslukad av företaget, att organisationens legitimitet ska användas som en mask för att dölja vad som egentligen finns bakom och att samarbetet på så sätt endast leder till ökad makt för företaget. Det är alltså viktigt att olika NGO:s vidmakthåller sin självständighet och inte låter sig ätas upp av företaget (Fagerfjäll, 2001:118). Det finns även en rädsla att samarbete mellan dessa sektorer i längden försenar reglering av företags verksamhet (Valor Martinez & Merindo de Diego 2005:34).
2.3.6 Företags roll och drivkrafter
Företaget kan i ett samarbete bidra med, förutom ekonomiska resurser, teknisk kunskap och färdigheter inom sin bransch. LaFrance och Lehmann menar att det är av största vikt för företaget att samarbeten innebär ekonomisk vinst eftersom det inte kan gå runt utan vinst. Så om det går att visa att samarbeten är ekonomisk gynnsamma är det inte så svårt att få med ett företag i ett samarbete (Nelson & Zadek 2000:26). Att bidra med teknik i ett samarbete kan även innebära att företagets produkter lanseras på nya marknader (LaFrance, 2005:219). Den främsta drivkraften för ett företag att ingå i partnerskap är dock att samarbetet kan innebära ökad legitimitet för företaget. Legitimitet är oerhört viktigt för ett företags rykte och något som även påverkar dess ekonomiska framgång (LaFrance och Lehmann, 2005:220). Att företag talar om en ”triple bottom line” där både ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekter tas med blir vanligare än att endast utgå ifrån en ekonomisk ”bottom line” (Fagerfjäll, 2001:43). För att få tillgång till kunskap om dessa aspekter är samarbeten med organisationer som arbetar just med sociala och miljömässiga frågor en möjlig väg.
2.3.7 Faktorer som påverkar ett samarbete
Att kunna hålla kvar ett engagemang under lång tid hos alla deltagare i ett samarbete är viktigt för att kunna genomföra mer långsiktiga projekt. Detta är dock inte alltid lätt. Det kan finnas maktproblem i samarbeten exempelvis genom att de parter som bidrar med störst ekonomiska medel får mest att säga till om (Nelson & Zadek 2000:18). Andra faktorer som påverkar resultatet av ett samarbete är vilken kontext aktörerna befinner sig i, vilka aktörerna är, ledarskap, hur samarbetet organiseras och vilket mål aktörerna har för samarbetet (Nelson & Zadek 2000:30-32).
3 Argentina och CSR
Detta kapitel inleds med ett kort avsnitt om den kontext som min studie tagit plats i, därefter följer presentation och analys av mina intervjuer.
3.1 Observation
Självklart har jag många gånger under min tid i Argentina fått frågan vad jag gör här. Svaret har varit att jag studerar mänskliga rättigheter och skriver min C-uppsats. När jag sedan berättat att temat för uppsatsen är företags ansvar har två av de vanligaste reaktionerna varit; ”vad då för något?” och ”vad har det med mänskliga rättigheter att göra?”. Dessa reaktioner är helt på sin plats då det gäller den kontext jag valt för min studie. Den första reaktionen visar på att diskussionen om företags ansvar och etisk handel fortfarande är något förhållandevis nytt i Argentina. Trots det är inte aktioner mot företag något nytt. Det finns många exempel på aktioner utförda av grupper som anser att ett företag exempelvis förorenar naturen eller vattnet och olika typer av yrkesgrupper som strejkar för bättre villkor är en vanlig syn på gatorna i Buenos Aires. En av de mer välkända striderna mot ett företag är de aktioner som utförs mot den finlandsägda pappersmassefabriken Botnia som ligger i Uruguay på gränsen till Argentina. Grupper har blockerat bron som där förbinder Argentina med Uruguay under en lång tid eftersom de menar att fabriken förorenar miljön runtomkring. Konflikten har lett till en strid på nationsnivå. Trots det ligger det mycket i vad de många rättighetsaktivister jag mötte i Argentina sa; ”det finns så mycket att arbeta med i Argentina då det gäller mänskliga rättigheter, företagen är bara en sak”. Många av de brott som begicks under militärdiktaturen, vilken tog slut i och med att Alfonsín kom till makten 1983, är olösta och det är fortfarande en kamp att försöka få fram sanningen och skipa rättvisa. Det finns även många organisationer som arbetar för transparens och mot korruption då det gäller den egna staten och rättsväsendet. Detta är kanske en förklaring till varför mänskliga rättigheter i Argentina har ett starkt politiskt och civilt fokus och att de socioekonomiska rättigheterna inte lika lätt kopplas ihop med de mänskliga rättigheterna.
Eftersom många av de multinationella företagen har sitt ursprung i de industrialiserade länderna har utvecklingen av CSR till stor del skett i väst (Muro, 2006; Frynas, 2006). Argentina definieras ibland som en ”emerging market”, alltså ett land med goda förutsättningar för tillväxt (La Verdadera Intención, 2009). Landet har haft perioder av god ekonomisk tillväxt och bland länderna i Sydamerika ses Argentina ofta som det land som är mest europeiserat, men landet har även haft många perioder av ekonomiska svårigheter. Denna instabilitet har lett till att utvecklingen av CSR i Argentina gått i vågor. Under Menems styre 1989 till 1999 skedde stor
avreglering och mycket av den offentliga sektorn privatiserades (Muro, 2006). I och med den ekonomiska krisen 2001 gick Argentina från att ha varit det land i Sydamerika med störst medelklass till att plötsligen ha hälften av befolkningen under fattigdomsstrecket (Schmidt, 2009). Den instabilitet som den dåvarande regeringen befann sig i ledde till att många företag fick ta delar av den roll eller det ansvar som egentligen förväntas av regeringen i ett land (Muro, 2009). Krisen ledde bland annat till att företag började arbeta med filantropiska initiativ, just på grund av den akuta situation som rådde. Detta i sin tur ledde till ett uppsving i engagemanget för CSR i Argentina (Montuschi ,2003:27; Muro, 2005:1). För att få ett klarare fokus med projekten som startades under krisen och för att få effektivare resultat var det många företag som valde att samarbeta med NGO:s eftersom de ofta anses ha mer kunskap om var resurser behöver sättas in (Muro, 2009; Muro, 2003:741).
I december 2007 godkändes en lag i Buenos Airesprovinsen för företags rapportering av sitt sociala och miljömässiga ansvar. Lagen gör det bindande för företag, med minst 300 anställda och med högre inkomster än de fastställda för små och mellanstora företag, att sammanställa en rapport per år där de ska redogöra för sin hållbarhet. Lagen gäller både nationella och utländska företag och utgår ifrån de frivilliga normer som redan finns för företags sociala ansvar, bland annat GRI. För övriga företag är det frivilligt att sammanställa rapporten. (Ley 2594; Po.D.E.R., 2009) I juni detta år fördes dock en intensiv debatt om huruvida lagen ska ändras för att bli av frivillig karaktär för alla företag, och ett lagändringsförslag har skickats till den lagstiftande församlingen (ComunicaRSE, 2009).
3.2 Intervjuer
Under juni och juli månad 2009 fick jag möjlighet att möta representanter från fyra olika frivilligorganisationer, med säte i Buenos Aires, som arbetar för företags ansvar. Alla de fyra organisationerna är ideella föreningar, förutom Amartya som även har en företagsdel. Jag börjar detta avsnitt med en kort presentation av varje organisation och representantens roll i organisationen, sedan presenterar jag intervjumaterialet med analys utifrån de teorier som valts för uppsatsen.
3.2.1 Fundación SES
Förkortningen i Fundación SES:s namn står för hållbarhet, utbildning och solidaritet. Organisationen arbetar med ett rad program för att hjälpa utsatta ungdomar till delaktighet, utbildning och arbete. Organisationen startades 1999 och sedan åtta år tillbaka finns en speciell
avdelning som arbetar med att integrera CSR-frågan i företagsvärlden med syfte att verka för en större social rättvisa och komma till bukt med fattigdomsproblematiken. Roque Agustín Grunauer är ansvarig för denna del av organisationen och även den person jag fick möjligheten att möta. (Oliver et. al. 2006; Intervju Grunauer 2009; Fundación SES, 2009)
3.2.2 Interrupción
Interrupción startades år 2000 av en grupp ungdomar som hade en vilja att göra något för att förändra den sociala situationen. Arbetet började med olika typer av konstfestivaler för att sedan riktas in mer i olika arbetsområden. Paula Rodriguez Pangallo var anställd av organisationen under olika perioder mellan 2004 och 2007. Under denna tid hade de en speciell avdelning för frågor som gäller företags sociala ansvar. Idag har Interrupción valt att endast rikta in sig på rättvis handel och Paula har startat ett eget företag tillsammans med två samarbetspartners. Företaget heter Emprendimientos Sustentables och erbjuder konsultverksamhet i CSR-frågor för företag. Även fast Paula inte längre arbetar i Interrupción rekommenderade organisationen att jag skulle intervjua henne om deras tidigare arbete. (Interrupción 2009; Intervju Pangallo, 2009) 3.2.3 Amartya
Organisationen Amartya startades 2005 och arbetar för hållbar utveckling genom samverkan mellan offentlig, privat och civil sektor. Organisationen är indelad i en del utan vinstsyfte och en del med vinstsyfte. Avdelningen med vinstsyfte kallar de för socialt företag och i denna del erbjuder de konsulttjänster i CSR-frågor för företag. Med detta arbete finansierar de sedan de sociala projekt som utformas i den andra delen av organisationen. Mariano Alejandro Alu är en av två ansvariga för CSR-frågor inom organisationen och har huvudansvaret för ett program om medveten konsumtion. (Amartya 2009; Intervju Alu 2009)
3.2.4 Fundación Compriso
Fundación Compromiso grundades 1994 med en vision att styrka organisationer ur den sociala sektorn institutionellt. År 2000 började de arbeta med projekt för CSR och 2002 startade de en egen avdelning i organisationen för relationen mellan företag och samhälle. Denna avdelning arbetar dels med utbildning och projekt för CSR men även för utveckling av CSR-politiken. Beatriz de Anchorena är allmän programföreståndare vilket inkluderar ansvar både för denna avdelning men även den avdelning som arbetar med att styrka sociala organisationer. Beatriz är även representant för frivilligorganisationerna i Argentina i utarbetandet av ISO 26000. (Fundación Compromiso 2009; Intervju de Anchorena, 2009)
3.2.5 Vision och syfte med organisationens verksamhet
Roque berättar för mig att Fundación SES:s mål med sin verksamhet för företags sociala ansvar är att ”förändra konceptet för företag” 1.
“Därför utgår vi ifrån en definition av företaget som inte är den konventionella, det är inte många som använder den längre, den som säger att dess mål är att ge vinst. Men vi menar att vinst inte är ett mål, vinst är ett karaktärsdrag som den här typen av sociala organisationer som kallas företag har, och dess definition (…) är hur väl det tjänar samhället.” 2
Eftersom företaget ska tjäna samhället har även samhället all rätt att kontrollera hur företaget sköter sig. Roque menar att det finns en skev fördelning i relationen kapital – arbete i företagen idag och att de anställda i ett företag, inte ses som lika viktiga. Han menar dock att kapital och arbetskraft är lika viktiga för att skapa ett företag och att detta borde synas i föredelningen av företagets vinst. Men det handlar inte bara om ”fördelningen av rikedomen utan även [om] deltagandet i
beslutsfattandet” 3. Fundación SES:s vision är alltså att demokratisera företaget och att skapa bindande normer för kontroll av företags verksamhet. Ett exempel han ger på företag som fungerar utifrån en mer demokratisk logik och självbestämmande är de ockuperade företagen. Denna företagsform blev mer vanlig i Argentina i och med krisen 2001, då många företag som hotades av nedläggning ockuperades av de anställda.
I intervjuerna med Paula, Mariano och Beatriz visar det sig att de organisationer som de representerar har som ett av sina huvudmål att uppmuntra till interaktion mellan den privata, sociala och offentliga sfären. Tanken i Interrupción var att genom olika projekt ge företag verktyg för att bli goda samhällsmedborgare och ta socialt ansvar. Genom sitt arbete ville de skapa ett kollektiv för företag och organisationer där de skulle få möjlighet att lära känna varandra. Amarytas mål är att främja företags sociala ansvar och bidra till en hållbar samhällsutveckling och de flesta av Amartyas projekt syftar just till att underlätta mötet mellan de olika sektorerna eftersom de menar att ”för närvarande styrs dessa sektorer utifrån helt skilda logiker” 4. Tanken från början var även att de skulle kunna finansiera sina egna projekt genom att erbjuda konsulttjänster till företag. För Fundación Compromiso är hållbar utveckling och att ge företag verktyg för att kunna fatta beslut utifrån en ”triple bottom line” ännu ett huvudsyfte. Något ytterligare som både
1 “cambiar el concepto de la empresa” 2
”Entonces partimos de una definición de la empresa que no es la convencional, que ya hay pocos que la usan pero aquella que es cuyo fin es el lucro. Nosotros decimos, lucro no es un fin, lucro es una caracterísitca que tiene este tipo de organización social que se llama empresa y su definición (…) es cuanto sirve a la sociedad.” 3 ”el reparto de la riqueza sino también [de] la participación de decisión”
4
Mariano och Beatriz menar är viktigt, är att forma CSR utifrån den regionala kontexten. Beatriz förklarar;
“CSR är inte detsamma i Sverige som i Argentina och vi har en del problem som vi borde ta itu med. Jag tror att den sociala integreringen och fattigdomen bör prioriteras, även miljön och skapandet av medborgaranda…” 5
Av presentationerna som informanterna gör av sina organisationers mål särskiljer sig Fundación SES genom att de vill omarbeta själva konceptet för företaget från grunden, medan de övriga organisationerna utgår ifrån det koncept som finns och försöker påverka genom att skapa interaktion mellan sektorerna. Ett av främsta målen för Interrupción, Amartya och Fundación Compromiso är alltså ett kunskapsutbyte mellan de olika sektorerna. Detta är ju något som på ett naturligt sätt kan leda till samarbeten mellan företag och frivilligorganisationer. Kunskapsutbytet är även vad bland andra LaFrance och Lehman menar är det viktigaste med ett samarbete. 3.2.6 Arbetssätt
I Fundación SES har de valt att inte samarbeta med företag utan att istället arbeta gentemot staten för att staten ska reglera företagens verksamhet. Eftersom de vill omdefiniera konceptet företag menar Roque att de har en problematisk dialog med företagarna. Jag frågar honom om de utför aktioner mot företag och han svarar;
“Emot, det är inte emot. De säger att det är emot. Nej. Vi påverkar i det vi kan för att företagen ska bete sig på ett sätt som stämmer bättre överens med det sociala ansvaret, på det sätt vi förstår det.” 6
Roque berättar att ett av deras huvudfokus för tillfället är att verka för att lagen 2594 för företags ansvar inte ska ändras utan även i fortsättningen vara obligatorisk för stora företag. Han berättar;
”Det har blivit ett politiskt problem, men vi, vad gör vi, vi insisterar, vi lägger oss i som vi kallar det, vi skickar meddelanden, vi ber att dem lyssna på oss…” 7
5 ”No es lo mismo la RSE en Suecia que en Argentina y nosotros tenemos algunos problemas que deberemos abordar. Yo creo que la inclusión social y la pobreza es un tema priorotario, los temas del medioambiente también y la construcción de ciudadanía...”
6 “Contra, no es contra. Ellos dicen que es contra. No. Incidimos en lo posible para que las empresas tengan un comportamiento más acorde con la responsabilidad social, como nosotros la concebimos.”
7 ”Se ha hecho un problema politico, pero nosotros qué hacemos, insistimos, hacemos incidencia como lo llamamos, que presentamos notas, que pedimos audiencia…”
