Lek och Lärande, barns och lärares uppfattning om lek

Malmö högskola Lärarutbildningen Barn unga samhälle

Examensarbete

Lek och Lärande

Barns och lärares uppfattning om lek

Play and learning

Children’s and teacher’s opinion about playing

Karmela Vukancic

Anna Graca

Lärarexamen 210 högskolepoäng

Barndoms och ungdomsvetenskap Examinator: Fanny Jonsdottir

Abstract

Graca, Anna och Vukancic, Karmela (2007). Lek och lärande, barns och lärares uppfattning om lek. [Play and learning, children’s and teacher’s opinion about playing] Lärarutbildningen Malmöhögskola.

Syftet med detta arbete är att belysa leken och dess betydelse för barns utveckling och lärandet. För att utföra detta arbete har vi använt oss av tidigare forskning såsom två kända teoretiker, Lev Vygotskij och Jean Piaget. Vi har även tagit hjälp av bl.a. Gunilla Lindqvist, Birgitta Knutsdotter Olofsson och Ole Fredrik Lillemyr. Empirin samlades in genom intervjuer och observationer av barn och pedagoger på en skola i tre olika skolår. Förskoleklassen, skolår 3 och skolår 5, detta för att få en spridning över grundskolans tidigare år. De övergripande frågeställningarna är: Vad är skillnaden mellan fri lek och styrd lek? Hur använder lärarna leken i undervisningen i

grundskolans tidiga år? Vad har leken enligt lärarna för betydelse i undervisningen? Hur ser elever på lek och vilken betydelse leken har för dem? Resultatet av undersökningen visar att både elever och lärare anser att leken är viktig och har en stor betydelse för barn och dess utveckling. Trots att lärarna definierade begreppet lek och hur viktigt den är för eleverna kunde vi konstatera att leken inte alltid tillämpas och borde användas mer i undervisningen än vad den kanske gör idag.

Innehållsförteckning

1 Introduktion………...7

2 Syfte och frågeställning……….…....9

2.1 Disposition………9

3 Forskningsöversikt och teoretisk förankring………11

3.1 Vad är lek………...11

3.2 Lek som en social process………...13

3.3 Lek, fantasi och kreativitet……….…...14

3.4 Vad är lärande………..……...15

3.5 Lek och lärande i skolan………16

4 Metod

4.1.1 Intervjuer………...19

4.1.2 Observationer med hjälp av videokamera……….20

4.2 Undersökningsgrupp………...21 4.2.1 Lärare……….21 4.2.2 Elever………...21 4.3 Genomförandet………...22 4.4 Forskningsetiska övervägande………23 4.5 Analysbeskrivning………..23

5 Resultat och analys………...25

5.1.1 Eleverna………25

5.1.2 Lärarna……….26

5.2 Hur använder lärarna leken i undervisningen i grundskolans tidigare år?...27

5.2.1 Eleverna………...27

5.3 vad har leken enligt lärarna för betydelse i undervisningen?...29

5.4 Hur ser eleverna på lek och vilken betydelse leken har för dem?...31

6 Slutsats………...35

7 Diskussion ………...37

7.1 Kritisk granskning och nya frågor………....38

8 Referenser………....41

1 Introduktion

Skolans uppdrag är att främja lärandet där individen stimuleras att inhämta kunskaper. Skapande arbete och lek är väsentliga delar i det aktiva lärandet. En viktig uppgift för skolan är att ge överblick och sammanhang. Eleverna skall få möjlighet att ta initiativ och ansvar. De skall ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att arbeta självständigt och lösa problem. Särskilt under de tidiga skolåren har leken stor betydelse för att eleverna skalla tillägna sig dessa kunskaper.

(Lärarens handbok, 2001, Lpo 94, s 11)

I Lpo 94, läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen, och fritidshemmet, betonas att leken är viktig för barnens helhetsutveckling. Ett medvetet bruk av lek för att främja varje barns utveckling och lärande ska prägla skolans verksamhet. Ett av målen för lärare att utmana och locka till lek och aktiviteter eftersom barn söker och erövrar kunskap genom lek (Lärarens handbok, 2001, Lpo 94).

Men vad är egentligen lek? Är det skillnad mellan barns fria lek och styrd lek och hur påverkar det barns lärande? Hur betydelsefull är leken i undervisningen och hur använder pedagogerna leken i undervisningen? Dessa frågor kommer att diskuteras med hjälp av tidigare forskning, observationer och intervjuer med barn och lärare.

Olika forskare har olika syn på lek och dess betydelse. Enligt Lev Vygotskij utgör leken en utveckligszon för möjligheter där barnen kan prova tankar och färdigheter. Jean Piaget menar däremot att barnen inte lär sig något nytt i leken. Om det ska ske någon ny inlärning i leken, måste den ingripa ackommodation som en följd av barnens tidigare erfarenheter. (Hwang och Nilsson, 2004).

Birgitta Knutsdotter Olofsson (1992) hävdar att leken är paradoxal, med det menar hon att leken är svår att definiera. Leken är det tillfälle där det inträffar ett möte mellan den yttre och den inre världen. Ingrid Pramling Samuelsson och Maj Asplund Carlsson (2003) framhäver leken som något socialt, emotionellt och kognitivt. De menar även att det inte bli mycket lek utan kreativitet och fantasifull miljö.

Den här undersökningen kommer att handla om hur barn och lärare uppfattar lek och dess betydelse för barn. I undersökningen diskuteras skillnaden mellan den styrda leken och den

fria leken, hur barnen ser på leken och vad det betyder för dem, vad leken har för betydelse i undervisningen och hur lärarna använder leken i undervisningen i grundskolans tidigare år. Varför vårt intresse kring detta ämne blev så stort är på grund av att vi under vår utbildning har läst många kurser där lek och lärande belystes i det sammanhanget, bl.a. kursen Lek, kultur och lärande. Våra inriktningar är olika, där en av oss är förskoleinriktad och den andre är inriktad mot grundskolans tidigare år och fritidspedagogisk verksamhet men båda är inplacerade mot de tidigare åldrarna. Detta ger oss en möjlighet att undersöka vad barnen får ut av lekar som vi pedagoger presenterar för dem genom den styrda leken och den fria leken. Ämnet är något som ligger oss nära och vi anser att det är något som vi tar med oss ut i arbetslivet efter utbildningen.

2 Syfte och frågeställningar

Syftet med vårt arbete är att undersöka barns och lärares uppfattning om lek i olika leksammanhang samt belysa leken och dess betydelse för barns utveckling och lärandet. Det gäller inte bara den fria leken, utan även leken i styrda sammanhang t.ex. genom tematiskt arbete, olika samlingar, fritidsarbete och andra arbetssätt. Vi kommer att diskutera utifrån dessa frågeställningar:

Vad är skillnaden mellan fri lek och styrd lek?

Hur använder lärarna leken i undervisningen i grundskolans tidiga år? Vad har leken enligt lärarna för betydelse i undervisningen?

Hur ser eleverna på lek och vilken betydelse leken har för dem?

2.1 Disposition

Vårt arbete består av 7 kapitel. Första kapitlet innehåller introduktion där vi kort beskriver vad vårt arbete kommer att handla om och kopplingen till läroplanen. Andra kapitlet förklarar vårt syfte och våra frågeställningar. Tredje kapitlet handlar om vår teoretiska förankring och tidigare forskning inom ämnet. Fjärde kapitlet innehåller metod och urval för insamling av vårt empiriska material samt en beskrivning på de deltagande. Femte och sjätte kapitlet innehåller en presentation av vårt resultat samt en analysbeskrivning och en kort sammanfattning. Sjunde kapitlet innehåller vår avslutande diskussion av ämnet och vår kritiska granskning.

3 Forskningsöversikt och teoretisk förankring

Under vår utbildning har vi läst mycket teori om sambandet mellan lek och lärande vilket gör att vi har många teorier att välja mellan inom ämnet. Detta leder till en stor variation och många olika teorier ställs mot varandra men även kompletterar varandra. De nedanstående teorierna belyser lekens betydelse och hur viktig den är i barnens värld. Teorierna ger oss en förståelse för att leken är ett hjälpmedel att bearbeta ny kunskap och lära av varandra i ett socialt sammanhang. Därför kommer vi att använda oss av olika teoretiker bl.a. Lev Vygotskij, Jean Piaget, Birgitta Knutsdotter Olofsson och Ole Fredrik Lillemyr. Varför vi just valt dessa teoretiker är för att de har det gemensamma att de har forskat kring lek och lärande som är relevant för vår studie. Lev Vygotskij tar upp begreppen kreativitet och fantasi i samband med lek medan Jean Piaget talar om det sociala samspelet mellan barnet och omvärlden.

3.1 Vad är lek?

Vad är gemensamt i allt det som kallas för lek? Lek är enligt Philip Hwang och Björn Nilsson ord och handlingar som är lustberoende, frivilliga och ”på låtsas”. Leken är psykologiskt,

pedagogiskt och socialt betydelsefull och har ett egenvärde. I psykologiskt och pedagogiskt avseende är leken ett sätt att bearbeta världen och få kunskap om den. Genom lek lär sig barnen att hantera relationer, problem och konflikter. I social mening lär sig barnen normer och roller att utveckla identitet och självkänsla. De tränar även sin kommunikativa förmåga, sin fantasi och övar sina kroppsliga funktioner (Hwang och Nilsson, 2004).

Enligt Birgitta Knutsdotter (1992) är leken svår att definiera. Leken är paradoxal vilket innebär att nästan allt man säger om lek kan man direkt säga att det är motsatsen. Exempelvis att leken är på riktigt och på låtsas, den är närhet och distans och kan vara i evigheter och försvinna fort. Med den fria leken menar Knutsdotter (1992) att i leken blir barns idéer förverkligande. Lek är barnets sätt att tänka. Det är barnets sätt att skapa sina föreställningar och ett sätt att frigöra sig från den fysiska omgivningen. I leken lämnar barnen verkligheten och intar fiktiva roller. Leken är att testa gränser, kanske de vill prova något nytt för att utveckla sin personlighet och kan genom lek prova sig fram för att se hur de andra runt omkring reagerar. Gunilla Lindqvist (2002)

tar upp att leken handlar om lust i minst två anseende. Dels genom att barnets handlar efter minsta motståndets lag och dels genom att barnen gör vad de har lust till, så att leken förbinds med nöje.

Knutsdotter (1992) hävdar att lek är inte bara lek, utan också att lek är barnets sätt att lära sig att klara livet och förstå världen. Lek leder till utveckling på alla områden, som vi inte ens kan tänka ut.

Styrd lek är när lärare väljer en lek med organiserad planering, att styra in barnen på ett speciellt ämne eller för att få fram något specifikt. Gunni Kärrby (1992) menar att materialet till den styrda leken bör vara utvald på ett medvetet sätt så att det ger barnen möjligheter till ett varierande sätt att lära. Alla barn har olika sätt att lära och olika erfarenheter som påverkar deras utveckling och inlärning. Kärrby (a.a.) hävdar att lärarna planerar in styrd lek och vardagliga rutiner utifrån barns medvetenhet och behov. En lärare kan i den styrda leken till exempel sätta en hammare i barnets hand och visa att just nu ska de arbeta med att spika. Personalen kan då lära ut hur man gör och förhoppningsvis blir barnet nyfiket och snart nog kanske barnet kan spika själv. I många styrda lekar arbetar lärarna med att se till att lekar och lekregler lever vidare från en generation till en annan. De kanske lär barnen att spika så som de själva en gång blev lärda Kärrby (1992).

Eva Norén- Björn (1990) menar att en styrd pedagogisk lek behöver en stark inspiration som kan hjälpa barn i sin utveckling och samtidigt behålla målet i sikte. Det är att föredra att verksamhet som utgår från organiserade aktiviteter kan påbörjas och styras av läraren.

Enligt Ann Granberg (2000) skulle lärarens roll i den styrda leken kunna sammanfattas med ord som leka, stimulera, samtala, uppmuntra, samspela, uppleva och upptäcka allt tillsammans med eleverna. Hon menar att alla verksamma lärare borde ha goda kunskaper som lockar barn i olika intresse grupper, detta måste på ett lekinriktat arbetssätt lyftas till ett känslomässigt plan. Författaren menar att lärarna ska lägga upp tematiska arbeten efter elevernas intresse och locka eleverna till vilja och lust att lära.

3.3 Lek som en social process

Lev Vygotskij (1896-1934) och Jean Piaget (1896-1980) var två berömda teoretiker som var mycket intresserade av utvecklingspsykologin. Båda två hade stort intresse kring barn och deras utveckling, även om de hade olika syn på lek, men de var väl insatta i varandras teorier om lek och lärande (Lillemyr, Ole Fredrik, 2002).

Piaget ansåg leken främst som något som barnen sysslar med för att träna sig på det de redan ”kan” och därmed uppleva det de är duktiga på. Barnen lär sig enligt Piaget ingen nytt i leken. Om det ska ske någon ny inlärning i leken måste den inbegripa ackommodation som en följ av de erfarenheter som barnen gör. Ackommodation innebär att barnens verklighetsuppfattning ändras utifrån erfarenheter vilket enligt Piaget, inte sker i leken (Hwang och Nilsson, 2004). Men enligt Lillemyrs (2002) tolkning på Piagets teori lär sig barnen visst någonting i leken antingen genom att tolka situationen utifrån egna erfarenheter så kallad assimilation eller genom att ta in nya erfarenheter som kräver förändring så kallad ackommodation.

Vygotskij ansåg däremot att det fanns mycket av önskeuppfyllelse i barnens lek, men också att leken syftar på att ge barnen en känsla av att de klarar av saker och ting. Vygotskij framhävde till skillnad från Piaget leken som en social process. Leken är enligt Vygotskij en frigörelse från nuet och för det krävs en viss intellektuell kompetens. När barnen leker, tränar de regeltillämpning, verklighetsuppfattning och social roller. Leken utgör vad Vygotskij kallar en utvecklingszon för möjligheter, dvs. en verksamhet där barnen kan pröva tankar och färdigheter. På sätt och vis är barnen mer mogna i sin lek än vad de är i den ”riktiga” verkligheten (Hwang och Nilsson, 2004). Ole Fredrik Lillemyr (2002) betraktar också lek som en social arena för kommunikation där samspelet i leken utvecklar barn inom alla områden såväl socialt som kognitivt. Lekande barn har en viss kontroll över aktiviteter och sina handlingar där de övar upp sin självständighet och sin förmåga att ta ansvar, vilket är en viktig målsättning i förskola och skola. Birgitta Knutsdotter (1992) anser att ingen meningsfull aktivitet ger barn social kompetens såsom leken. Ömsesidighet, samförstånd och turtagande är de nödvändiga beståndsdelar i lekens sociala del. Med turtagande menar hon att alla som är med i leken får vara med och bestämma hur leken ska pågå. Med ömsesidighet talar hon om att alla får vara med i leken på samma villkor och med samförstånd menar hon att alla som leker är införstådda med att det är på lek. På så sätt kommer barnen lära sig samarbeta med andra och ta ansvar för sina handlingar. Lillemyr (2002) betonar

också att leken är en förberedelse för vuxenlivet där barn lär sig samspela och kommunicera med andra runt omkring sig.

3.4 Lek, Fantasi och Kreativitet

Vygotskij (1995) ansåg att det är främst känslorna som påverkar den fantasin som vi ser i barns lek. Fantasin är på samma gång både en känslomässig och en intellektuell process. Det är detta som gör att den utvecklar kreativitet menade Vygotskij.

Vygotskij (1995) menar att barn lever i en lekfull värld där allt är möjligt och tillåtet i lekens form, det bidrar till att barn har en rikare fantasi än vuxna. Ingrid Pramling Samuelsson och Maj Asplund Carlsson (2003) menar att det inte bli mycket lek utan kreativitet och fantasifull miljö. De beskriver kreativitet som en uttrycksform, en process av möjligheter och resurser. Det ger barnen en möjlighet att testa sina gränser och testa olika saker. Att vara kreativ är inte bara att hitta lösningar på problemet utan att hitta problemet, att kunna utveckla hypoteser och att kunna överföra vad man lärt sig i olika sammanhang. Kreativitet och lärande är begrepp som dessa teoretiker anser vara sammanflätade och beroende av varandra.

Vygotskij (1995) menar att fantasin har tre olika former som förenar fantasins aktivitet med verkligheten. Ett sätt är att fantasin alltid är uppbyggd på tidigare erfarenheter, andra sättet är att man behåller den fantasiprodukt som en del av en ny erfarenhet och det tredje sättet är det emotionella sambandet där barnet relaterar till egna känslor och erfarenheter. Exempelvis om barnen leker att dockan slår sig så kan de relatera till hur det känns att slå sig, dockan börjar gråta och barnet som är mamman tröstar. Man kan med hjälp av erfarenheter visa olika känslor i leken för barnen kommer ihåg hur det känns att slå sig.

Torben Hangård Rasmussen (1985) anser att lek och fantasi hänger ihop som siamesiska tvillingar. Så fort barnen börjar leka kommer fantasin fram. Fantasi är det nyckelbegrepp och den förmåga som gör att barn kan skapa sin lekvärld och ger barnet frihet att överskrida verklighetens snäva ramar. Lindqvist (2002) menar för att barn ska kunna skapa en lekvärld och hålla den vid liv krävs det att barn har utvecklat sin fantasi och kreativitet. Fantasin för att kunna befinna sig i leken och skapa från tidigare erfarenheter och kreativitet för att tillföra nya moment som håller leken vid liv. Utan kreativiteten leker barnen samma sak och leken dör ut för att den inte är intressant längre.

I lek och skapande sker en omedveten inlärning, ett omedvetet klargörande, undersökande och experimenterande. Barnen kanske inte kan tala om vad de lärt sig genom leken för de ser enbart lek som en lustfylld stund. Men omedvetet lär barnen sig genom att de övar och utvecklar sina färdigheter och kunskaper (Knutsdotter, 1992).

3.5 Vad är lärande

Den dag en människa föds börjar hennes livslånga lärande och utforskande av omvärlden. Barn föds med förmågan att uppfatta och erfara sin omvärld och att utifrån sina erfarenheter anpassa sig till denna. Dagligen gör barnen nya erfarenheter, vilka är grundade på alla tidigare erfarenheter.

(Pramling och Sheridan, 1999, sid 9)

Enligt Jean Piaget innebär lärande att barn skapar och konstruerar förståelse, dvs. bildar kunskap. Barnet tolkar och skapar mening och innebörd i den information och erfarenhet det får. Kunskapsbildning sett ur Piagets perspektiv blir alltså fråga om förändring i barns tänkande från ett sätt att förstå och tolka ny information (Dovenborg, Pramling Samuelsson och Qvarsell, 1987). Barnet skapar tolkning för det nya i sitt tänkande och omformar informationen så att det passar barnets tänkande, så att den vid ett senare tillfälle kan använda sig av informationen. Denna process kallar Piaget ackommodation vilket innebär att barnens verklighetsuppfattning ändras utifrån erfarenheter (a.a.)

Ett annat perspektiv på lärande gavs av Hermann Ebbinghaus. Han såg på lärande ur ett naturvetenskapligt perspektiv, där vinsten av inlärningen blev kvantifierbar. Kunskap blev frågan om kvantitet istället för kvalitet. Ebbinghaus experimenterade med att låta personer memorera så många meningslösa stavelser som möjligt för att se hur många de kom ihåg. Han ansåg att lärande var att memorera och kopiera (Dovenborg, Pramling Samuelsson och Qvarsell, 1987). Enligt Pramling Samuelsson och Sheridan (1999) är målet med lärandet att förbereda barn på det okända genom att utgår från barns kända. Allt lärande är baserat på erfarenheter. Då ett barn lär resulterar detta i sin tur i nya erfarenheter. Barn känner igen tidigare situationer men uppfattar en skillnad i den och det blir som en utveckling av tidigare erfarenhet. Detta beskriver de olika kunskapsformer som barn upplever. Enligt Lpo 94 är kunskap inget entydigt begrepp. Kunskap

kommer till uttryck i olika former såsom fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet som förutsätter och samspelar med varandra (Lärarens handbok, 2001, Lpo 94).

3.6 Lek och lärande i skola

Man finner många definitioner på begreppen lek och lärande. Pramling Samuelssons och Asplund Carlssons (2003) uppfattning av lärande handlar om yttre påverkan medan leken betraktas som barns innersta värld, där barns sätt att naturligt förhålla sig till sin omvärld.

Även Ole Fredrik Lillemyr (2002) tycker till att lek och lärande är två olika fenomen och kan inte jämföras. Författaren beskriver begreppen på följande sätt:

Barnet är i leken

Lärandet är något som försiggår i barnet

Även om dessa två begrepp är olika så kan de ändå ske samtidigt. Med det menar Lillemyr att lärandet sker samtidigt i barnet när de leker genom att de tillägnar sig nya kunskaper och färdigheter i leken.

Birgitta Qvarsell (Lindqvist, 2002) påpekar att det finns en dualism mellan lek och lärande, en typ av motsatsförhållande. Att leken inte har någon plats i skolan och det beror på att barn själva skapar sin lek och att skolan har en bristsyn på lärande som i sin mening innebär att skolan bestämmer villkoren för hur lärandet ska se ut.

Gunilla Lindqvist (2002) menar själv att det finns en orsak till denna dualism och en förklaring varför leken inte anses som kunskap varken av barn eller av lärare. Hon menar att barn hitta på sin fantasi och de anser inte att det hör ihop med kunskaper i skolan eftersom skolan innehåller ”yttre” och formella kunskaper. Samtidigt uppfattar barn i skolan att de inte lär sig något i leken, för att den hör ihop med deras egen värld och det är barnen själva som bestämmer innehållet i sina lekar. I leken skapar barn ett samband och en mening och barn är kapabla att skilja på verklighet och fantasi. Lindqvist har gjort en undersökning och intervjuat ett arbetslag på en skola i mellersta Sverige om deras inställning till lek. Alla i arbetslaget var överens om att lek handlar om kunskaper, lärande och förståelse av olika saker, men även att leken har försummats i

skolan. En av pedagogerna tyckte att man kan få in olika typer av lekar i alla ämnena. Det är ett sätt för barn att bearbeta det de har upplevt och förstå saker och ting. Pedagogen tyckte också att leken ska bli ett verktyg lika viktigt som penna och papper. En annan pedagog ansåg att man använder sig av lek när man inte tänker på det. Man dramatiserar olika berättelse, geometriska figurer och rörelselekar. Tredje pedagogen tyckte att det inte finns särskilt mycket lek i dagens skolor men ansåg att det borde förekomma mycket mer än vad det finns idag.

Även Vygotskij (1995) påstår att leken försvinner ju äldre barnen blir och att de äldre barnen tappar intresset för den tidigare barndomens lekar. Men att det fortfarande finns en annan form av skapande fantasi, det litterära skapandet. Här menar författaren att lärare ska ta tillvara denna typ av skapande genom att gestalta och dramatisera olika dikter och berättelser som ungdomarna läser från olika litterära handlingar.

Ole Fredrik Lillemyr (1990) anser att det är viktigt att man betraktar leken och lärande genom lek i relation till pedagogiska syften. Lillmyr hävdar också liksom Birgitta Knutsdotter att leken är en mycket viktig del i förskolan, men att den är lika viktig i skolans verksamhet (2002,1992). Genom leken lär barnen känna sig själva, sin omvärld och socialt samspel. Leken utgör en stor betydelse för att barn ska utveckla sina tankar, sin fantasi och kreativitet vilket har en stor betydelse för lärandet.

4 Metod

4.1 Metodval

Vi skall använda oss av kvalitativa metoder, observationer och intervjuer för att få fram det empiriska materialet till vår studie. Genomförandet av observationerna gav oss en överblick över elevernas leksituationer och om lärarna använder leken i undervisningen medan intervjuerna fokuserade på individernas uppfattningar. I början av undersökningen tänkte vi endast använda oss av intervjuer som metod, men ändrade uppfattning för vi ansåg att observationer kan vara en hjälp då dessa två metoder kan komplettera varandra. Även Repstad (1999) anser att det är bra att kombinera metoder i sin undersökning.

4.1.1 Intervjuer

Som intervjuare måste man ha en idé om vilken typ av information man söker. För att vi ska ha nytta av intervjun och småningom kunna förstå barn bättre, är det nödvändigt att analysera och tolka de svar intervjuaren fått veta (Dovenborg och Pramling Samuelsson, 1998).

Intervjun som metod ger ofta intressanta och lärorika resultat om barnens attityder, förkunskaper, värderingar och intresse respektive lärarens syn på elever, undervisning, förhållningssätt, målsättningar och planering (Johansson och Sveder, 2006).

Ett stöd för intervjuaren är att ha en bandspelare med sig vid intervjutillfället så att fokus inte ligger på att skriva det som sägs, det finns en risk att missa något i samtalet. Med hjälp av en bandspelare är det lättare att lyssna på det som sagts i lugn och ro och transkribera det som sagts. Dock stötte vi på negativa aspekter genom användandet av bandspelaren där vissa av eleverna blev nervösa och kände obehag av att bli inspelade. Trost (1997) tar upp både för- och nackdelar om användandet av bandspelaren. En av fördelarna han tar upp är att man inte behöver anteckna och kan istället koncentrera sig på den som intervjuas. Med nackdelar menar han att den som intervjuas inte vill bli inspelad på band eller att den accepterar det men känner sig ändå besvärad och hämmad.

Ett annat stöd för oss var att använda oss av några relevanta grundfrågor för att vi ville ha vissa frågor i en bestämd ordning vilket skapade en röd tråd genom intervjuerna. Repstad (1999)

betonar vikten av förberedelser inför intervjuer. Han menar att om man är väl förberedd kan man undvika irrelevant prat och för att intervjun inte ska spåra ur genom att början samtala om någonting annat.

I en intervju är det lättare att samtala med deltagarna för att det går att ställa följdfrågor för att komma åt kärnan i svaret och få deltagaren att utveckla sina tankar och svar. Därför har vi använt oss av intervjuer som metod och inte någon kvantitativ metod såsom enkäter eftersom vi anser att det inte känns lika personligt. Man missar en hel del information som man kan få när man sitter mitt emot en person och samtalar. Både kroppsspråket och uttryck är viktig information som man går miste om vid användandet av enkäter. Det kan vara svårt att analysera enkäter då de kan få ett brett svarsalternativ (Johansson och Sveder, 2006). Vi tror även att det är lätt att nyansera sanningen när man använder enkäter eftersom man får lång tid på sig att hitta de ”rätta” svaren. Det blir inte lika improviserat som under en intervju där man berättar det första man tänker på.

4.1.2 Observationer med hjälp av videokamera

Att studera barns upplevelser och lärande utifrån barnets eget perspektiv kräver enligt Lindahl och Pramling Samuelsson (1999) en metod som kan fånga och återge vad som fängslar och upptar barnets intresse. Vi valde att dokumentera barnen i olika leksituationer utomhus och inomhus med hjälp av videokamera. Att observera med hjälp av videokameran ger oss en möjlighet att gå tillbaka till våra observationer och analysera och tolka det vi ser. Det ger oss en möjlighet att studera en situation flera gånger och på så sätt uppmärksamma detaljer som vi kanske missat vid observationstillfället. För att denna metod ska ge så bra resultat som möjligt så krävs det att deltagarna är vana vid videoobservationer så att deras fokus inte blir på kameran Lindahl och Pramling Samuelsson (1999). Detta var just det som hände under observationstillfällena där några av eleverna hela tiden hoppade framför kameran medan andra hölls sig undan och kände obehag vilket ledde till att de inte riktigt kunde slappna av.

Vi har valt att observera barnen vid några tillfällen enbart med papper och penna för att analysera om barnen agerar likadant som när vi observerar dem med en videokamera, men även för att kunna se och tolka deras beteende i olika leksituationer. Denna metod kallas enligt Johansson och Svedner (2006) löpande observation eller löpande protokoll, vilket innebär att man försöker skriva ner så mycket som möjligt. Författarna menar att om observationerna ska bli meningsfulla och möjliga att analysera måste man kunna göra förarbete som mynnar ut i frågeställningar som

4.2 Undersökningsgrupp

Eleverna och lärarna i vår undersökningsgrupp går alla på samma skola, det är en skola som ligger i en storstad i Sverige. Skolan är en mångkulturell skola som har F-9 skolår Vi har tagit kontakt med skolan för att få deras tillåtelse och för att informera om syftet till vårt arbete.

Urvalet till våra intervjuer består av 9 personer, 6 barn och 3 pedagoger. Vi har valt 2 barn från tre klasser, förskoleklassen, skolår 3 och skolår 5. Vi har valt ut en pedagog från varje skolår. Urvalet till våra observationer består av endast eleverna i de tre skolåren, förskoleklassen, skolår 3 och skolår 5.

Varför vi valt just dem klasserna är för att få spridning på åldrarna i de skolåren som spänner över grundskolans tidigare åldrar.

4.2.1 Lärare

Tina är en lärare i 45-års ålder och har arbetat som lärare i 20 år. Tina är i grunden utbildad till förskollärare men sedan fortbildat sig för förskoleklass kompetens. Tina trivs med sitt arbete och ser hela tiden nya möjligheter för att utveckla sin lärarroll genom kurser och tillsammans med barnen.

Britta är i 30-års ålder, arbetar som lärare i skolår 3. Hon har också gått den gamla lärarutbildningen och är utbildad grundskolelärare 1-7 i Ma/No.

Susann är i 35-års ålder, har arbete som lärare i 13 år. Idag arbetar hon som lärare i skolår 5. Hon är utbildad som grundskolelärare 1-7 i Sv/so under den gamla lärarutbildningen. Susann har arbete på samma skola ända sen hon examinerade 1994.

4.2.2 Eleverna

Emma är en liten glad tjej på sex år som går i förskoleklassen. Detta är en tjej som tycker om att prova nya saker. Hon tycker om att vara i skolan för att då får man lära sig läsa sagor.

Anton är en pojke som går i förskoleklassen. Han är rätt tyst av sig och observerar gärna de andra barnen innan han gör något. Det roligaste han vet är att bygga med lego och leka med sin hund.

Marcus är en pojke som går i skolår 3. Han är rätt social av sig och tycker om att diskutera saker och ting. Ibland kan han vara ganska snackig vilket kan påverkar undervisningen. Eleverna som sitter bredvid honom har svårt att koncentrera sig eftersom han hela tiden ska prata med dem. Nina är en positiv flicka som också går i skolår 3. Nina är ganska mogen för sin ålder och hon är väldigt duktig, ambitiös och hjälpsam mot andra i klassen. Hon lyssnar på en och gör alltid det som skall göras.

Oliver är en glad kille som går i skolår 5. Han är väldigt intelligent och före i sin utveckling än resten av barnen i den åldern. Han är medveten om detta, men försöker inte visa det inför de andra.

Maria som också gå i skolår 5 är en väldigt social och pratsam tjej. Hon är ganska sprallig av sig och tycker inte om att sitta still. Ibland påverkar hon undervisningen när det krävs koncentration och längre stillasittande stunder.

4.3 Genomförandet

Vi, Karmela och Anna, träffades redan under vår första termin på Lärarutbildningen och har följts åt genom hela utbildningen. Vi har gjort många grupparbeten tillsammans och vi visste att vi skulle fungera tillsammans i genomförandet av vårt examensarbete. Vi träffades några gånger för att komma fram till vad vi ville skriva om och det gick rätt fort för vi hade samma tankar om vår frågeställning. Vi valde att skriva olika delar först själva för att sedan diskutera vad vi skrivit och genom detta skriva ihop en gemensam text. Vissa avsnitt skrev vi tillsammans eftersom vi kände att det behövdes, dock hade vi innan dess skrivit ner våra egna tankar.

Vad gäller observationerna valde vi att observera hela elevgruppen eftersom de elever vi valt ut inte nödvändigtvis leker med varandra eller andra tillkommer i leken. Eftersom vi är ute efter barnens leksituationer så blir det för kontrollerande om vi endast skulle observera de elever vi valt till våra intervjuer. Vi valde ut en hel dag till varje skolår där intervjuerna och observationer utfördes. Videodokumentationerna utfördes utomhus på skolgården då eleverna hade rast. Inomhus utfördes dokumentation med hjälp av penna och papper under lektionstid i klassrummet.

För intervjuerna valde vi att sitta någonstans där det är lugnt så att vi kunde samtala i normal samtalston utan att det är risk för en massa avbrott. Det viktigaste är att barnen kände sig trygga och avslappnade där de satt. Intervjuerna utfördes enskilt med varje elev under 15-20 minuters tid och spelades in på en diktafon. Eleverna var ganska avslappnade och kunde svara och diskutera frågorna vi ställde. Till elever i förskoleklassen fick vi förenkla våra frågor och förklara vissa begrepp men vi tyckte vi fick fram deras åsikter. Intervjuerna med lärarna utfördes enskilt i klassrummet efter att eleverna gått hem. Deras intervjuer tog längre tid än elevernas, ca 40-60 minuter och även dessa spelas in på en diktafon. Lärarna hade lätt att besvara våra frågor och det blev samtal kring frågorna än att bara svara rakt på frågan.

4.4 Forskningsetiska överväganden

Arbetet ska bygga på respekt och hänsyn för de människor som deltar (Johansson och Svedner, 2001). Det är viktigt att vi studenter informerar vårt syfte med vårt examensarbete för alla inblandade i våra intervjuer och observationer. I intervjuerna och observationerna med elever talade vi med föräldrar för att förklara vårt syfte med vårt examensarbete för att få deras tillåtelse.

Vi har även informerat personal och föräldrar om vår tystnadsplikt som pedagoger. Vi förklarade att undersökningen kommer att behandlas konfidentiellt och alla deltagare kommer att få ett fingerat namn och behållas avidentifierade. All information som vi fått fram via våra observationer och intervjuer är enbart till som ett stöd för vår undersökning och ingen obehörig kommer ha tillgång till vårt insamlade material.

Efteråt har vi även noga övervägt vårt forskningsresultat för att se så att ingen kan identifieras av vår användning av materialet, och att de inblandades identitet inte avslöjas.

4.5 Analysbeskrivning

Under vår utbildning har vi varit på många föreläsningar om lek och läst mycket litteratur där leken belyses som en viktig del i barnens utveckling. Men på vår verksamhetsförlagda tid har vi upptäckt att leken inte alltid förekommer i skolan. Inte alla pedagoger använder leken i sin undervisning även om de vet hur betydelsefull den är för barnen. Vårt syfte är därför att undersöka elevers och lärares uppfattning om lek och lärande.

Repstad (1999) menar att de tär viktigt att hålla fokus på det som undersöks och det är viktigt att återkomma till problemformuleringen för att inte glida in på sidospår. Detta är något som vi har haft i åtanke under hela vår studie för att hela tiden ha en röd tråd genom hela arbetet. Genom att intervjua och observera lärare och elever fick vi en inblick i deras förhållningssätt till lek och lärande. Efter att ha samlat in teoretisk litteratur började vi sortera vad som var relevant för vår studie. Teoribakgrunden låg som grund för de frågor vi ställde i intervjuerna och vad vi letade efter i observationerna. Det insamlade materialet genom intervjuer och observationer transkriberades och diskuteras för att även här sortera det som är relevant och användbart för vår studie. Det kopplades sedan samma för att svara på våra frågor och komma fram till vårt syfte.

5 Resultat och Analys

5.1 Vad är skillnad mellan fri lek och styrd lek?

5.1.1 Eleverna

De flesta elever vi har intervjuat ser lek som något roligt, att man har kul, att man roar sig med kompisarna. Lek för dem är att leka både inomhus och utomhus. Eleverna i förskoleklassen tycker att lek förekommer i målarrummet och i ”dockis”. Anton, 6 år tycker att lek är, att leka med bilar och tågbana men Emma som också är 6 år tycker att lek är, att leka med dockor, bygga pussel och leka tigerleken. Med tigerleken menar hon att en grupp barn springer runt bordet och en av dem är tiger och ska jaga de andra.

Eleverna i förskoleklassen ser ingen skillnad på fri lek och styrd lek, inte ens när vi frågade om lärarna är med och leker då fick vi till svar ”De leker inte för de är stora, de bara jobbar” (Anton, 6 år).

Eleverna i skolår 3 anser att lek är att leka utomhus som ”pjätt” och ”dunkgömma”. För Nina, 9 år är lek att leka i sandlådan, hoppa hage och ibland leka i buskarna. Men för Marcus, 9 år är lek att spela fotboll, göra egen bil hemma med sin pappa med hjälp av stolar, kuddar och filtar. Till skillnad från förskoleklassen har Nina och Marcus en större förståelse över vad fri lek och styrd lek är.

Styrd lek är det alltid någon som bestämmer vad man ska göra och fri lek får man göra vad man vill. Föredrar fri lek. Bra med styrd lek, men ibland jobbigt när någon hela tiden bestämmer vad man ska göra (Nina, 9 år).

De äldre elever som går i skolår 5 ser lek på ett annorlunda sätt. För Oliver, 11 år betyder lek någonting roligt, att spela olika typer av spel, att ha idrott, lekar utomhus på lekplatsen. Maria, 11 år tycker att lek är att vara med kompisar, vara ute och cykla och leka på skolgården. Även Maria och Oliver har en förståelse för betydelsen av fri- och styrd lek.

De elever som gör skillnad på fri lek och styrd lek föredrar fri lek för att då är ingen med och bestämmer över vad de ska göra. Men de anser även att styrd lek är bra och spännande för ibland är det viktigt att någon lärare är med och styr upp leken.

Eleverna ser leken som ett sätt att roa sig och ha kul med kompisarna men omedvetet utvecklas deras fantasi, kreativitet och många andra förmågor. Även Knutsdotter (1992) menar att lek inte bara är lek, utan också att lek är barnets sätt att lära sig klara livet och förstå världen. Genom lek utvecklas barnen på alla tänkbara områden. Omedvetet lär barnen sig genom att de övar och utvecklar sina färdigheter och kunskaper. Pramling Samuelsson och Carlsson (2003) tycker också att lek är något socialt, emotionellt och kognitivt. De menar även att det inte bli mycket lek utan kreativitet och fantasifull miljö. Eftersom barnen hämtar sina idéer i deras närmiljö är det viktigt att barn har en stimulerande miljö för att hela tiden utveckla leken.

När barnen har utvecklat sin kreativitet och fantasi lever de sig in i sin egen lekvärld och förverkligar sina tankar och bearbetar dem vilket är en viktig del hos barnen. Såsom Lindqvist hävdar att utan kreativiteten leker barnen samma sak och leken dör ut för att den inte är intressant längre (2002).

5.1.2 Lärarna

För Tina är fri lek när barnen spontant sätter igång lekar:

Den fria leken är då barnen provar sina färdigheter. Den styrda leken är mer när man är med som igångsättare. Kanske för något barn har svårt att komma in i gruppen då kanske man får vara bredvid. Ibland kanske man sätter igång en lek som vuxen som man vet att barnen tycker om (Tina).

Enligt Susann är både fri lek och styrd lek jättebra. Hon tycker att fri lek är ju bra för där får eleverna utlopp för sina egna tankar och använda sin egen fantasi. Styrd lek är mer när man ska klara av t.ex. mattekedjan tillsammans och så och det kan vara bra just för att kunna styra upp och säga vad de ska göra för alla klara inte av det här med att själv tänka vad de ska göra, utan de behöver den här styrningen. Hon säger ”för att nå ett speciellt mål som t.ex. de här tabellerna så kan man styra upp vilken lek man ska använda och varför”. Hon tror att fri lek är mycket viktigt, för man kan tänka väldigt mycket som barn och bearbeta det de tänker.

Även Birgitta Knutdsotter (1992) menar att i leken blir barns idéer förverkligande. Lek är barnets sätt att tänka. Leken är att testa gränser, kanske de vill prova något nytt för att utveckla sin personlighet och kan genom lek prova sig fram för att se hur de andra runt omkring reagerar. Genom den fria leken lever sig barnen in i sin lekvärld genom fantasin och intar olika roller som hjälper dem att utveckla sig själva och bearbeta sina tankar. Gunni Kärrby (1992) menar att alla barn har olika sätt att lära och olika erfarenheter som påverkar deras utveckling och inlärning. Den styrda leken har ett speciellt syfte, att barnen på ett roligt och lustfyllt sätt tar till sig kunskap. Eleverna är inte riktigt medvetna om att lärandet finns i den styrda leken, vilket gör att de inte tänker på det när de är inne i leken. Men både lärarna och några av eleverna visste vad den styrda leken gick ut på och eleverna kunde säga vad de lärt i den styrda leken. Gunni Kärrby (1992) anser att materialet till den styrda leken bör vara utvalt på ett medvetet sätt så att det ger eleverna möjligheter till ett varierande sätt att lära. Hon menar också att lärarna planerar in styrd lek och vardagliga rutiner utifrån barns medvetenhet och behov. Vi har själva sett ett sådant exempel under våra observationer på skolan när eleverna skulle ha tystläsning. Eleverna fick själva bestämma var de skulle sitta medan de läste. Några satt kvar vid sin bänk medan andra satte sig i soffan eller la sig på golvet och läste. Läraren själv ansåg att det var helt acceptabelt så länge barnen satt tysta för sig själva och inte störde andra omkring sig. Som Kärrby (1992) nämnde att alla barn har olika sätt att lära som påverkar deras utvecklig och inlärning anser vi att det är viktigt som lärare att man erbjuder eleverna ett varierat arbetssätt, med det menar vi att eleverna inte enbart ska sitta vid sina bänkar med sina böcker. Utan att man hela tiden varierar undervisningen för att stimulera elevernas nyfikenhet att vilja hämta kunskap och utmana deras tänkande.

5.2 Hur använder lärarna leken i undervisningen i grundskolans tidigare

år?

5.2.1 Eleverna

Anton och Emma tycker inte att det förekommer någon lek i undervisningen. Enligt dem förekommer lek enbart på rasterna, efter skolan och på fritids. De äldre eleverna däremot kan se inslag av lek i undervisningen.

Vissa tillfällen kan den göra det. Musik där leker vi mycket. I matte finns lek, gångertabellerna. Engelska, där man prata med varandra och går och intervjuar varandra. Memoryspel på engelska. (Maria, 11 år).

Matte kan vara lek ibland när man gör matteuppgifter. Svenska ska man också ha lek med där man ska berätta något och sedan rita en bild till det. Idrott också. (Oliver, 11 år).

Här ser vi att bland de yngre eleverna är lek bara lek. Eleverna i skolår 5 ser leken förekomma i skolan fast mest inom de olika estetiska ämnena. Det vi anser om detta är att lek ska få kunna ta plats i undervisningen oavsett ämne. Eftersom vi ser att leken är en stor del i barnens vardag och även har en betydelsefull aspekt för barnens lärande. Såsom Lindqvists (2002) undersökning med arbetslaget där en av pedagogerna tyckte att man kan få in olika typer av lekar i alla ämnena. Det är ett sätt för barn att bearbeta det de har upplevt och förstå saker och ting. Pedagogen tyckte också att leken ska bli ett verktyg lika viktigt som penna och papper. Lillemyr och Birgitta Knutsdotter (2002,1992) hävdar också att leken är en mycket viktig del i förskolan, men att den är lika viktig i skolans verksamhet. Genom leken lär barnen känna sig själv, sin omvärld och socialt samspel. Leken utgör en stor betydelse för att barn ska utveckla sina tankar (Lillemyr, 1990).

5.2.2 Lärarna

Tina anser att i skolan har man teori och sen har man då kanske praktiska övningar och det är genom de praktiska övningarna som du lär genom att gå tillbaka till den teori du lärt dig tidigare.

Vi tänker på det när vi köper in nytt material att det ska stimulera barnen att vilja leka i grupp så att man får fram gruppgemenskapen (Tina).

Britta tycker leken spelar en stor roll i undervisningen. Hon hävdar att det är roligare och dock lättare att ta in kunskap och information som t.ex. ”de här tråkiga multiplikationstabellerna. Då gör man det på ett roligare sätt genom mattebingo eller mattekedja eller något annat sätt”.

Susann tycker också att leken är viktig, men hon använder inte sig av den i undervisningen: Man tänker inte så mycket på det. Man är väl lite gammaldags, och tycker att barnen är lite stora för att göra det på en lektionstid. Man är noga att de går ut utomhus på rasten och gör någonting på rasten, så att de inte bara står och hänger i kapprummet.

Men inte under lektionstid, och det är nog att man är så stressad av allt annat som man ska hinna med och göra (Susann).

Här menar lärarna att leken har en stor betydelse i undervisningen, men att den inte alltid tillämpas som den borde. Även om de anser att de är roligare och lättare för barnen att ta in ny kunskap så är det inte självklart att alla lärare tillämpar leken i sin undervisning. En av lärarna använder inte alls leken i undervisningen på grund att hon anser att hennes elever är för stora för att leka. Hon känner också att hon inte hinner planera in leken i undervisningen, fastän hon är medveten om att leken är viktig och att eleverna kan lära genom lek. Även Vygotskij (1995) påstår att leken försvinner ju äldre barnen blir och de äldre barnen tappar intresset för den tidigare barndomens lekar. Men att det fortfarande finns en annan form av skapande fantasi, det litterära skapandet. Här menar författaren att man ska ta tillvara denna typ av skapande genom att gestalta och dramatisera olika dikter och berättelser som ungdomarna läser från olika litterära handlingar. I Gunilla Lindqvists (2002) undersökning ansåg just en lärare att man använder sig av lek när man inte tänker på det. Man dramatiserar olika berättelse, geometriska figurer, rörelselekar osv.

Vi tror också att lärarna använder sig av lek i undervisningen oftare än vad de är medvetna om. Detta har vi sett genom våra observationer att lärarna faktiskt tillämpar lek som en inlärningsmetod. I förskoleklassen såg vi att eleverna tränade alfabetet genom att de lekte ”bokstavsleken” vilket går ut på att klassen är uppdelad i två grupper, där en grupp gestaltar en bokstav och den andra gruppen skulle gissa vilken bokstav det är. På det sättet lär sig eleverna alfabetet på ett roligt och lustfyllt sätt utan att de tänker på det. I skolår 3 såg vi en annan typ av inlärningslek på en engelsklektion där eleverna spelade en typ av memoryspel. Eleverna var indelade i mindre grupper och varje grupp hade ett memoryspel. Varje elev fick vänta upp ett kort och säga på engelska var kortet föreställde och vilken färg figuren hade.

5.3 Vad har leken enligt lärarna för betydelse i undervisningen?

Lärarna är överens om att leken är viktig för barnen. Barnen lär sig samarbeta med andra och provar nya saker genom leken.

Lek är jätteviktigt och det får man inte glömma bort och det är en risk med det. Det är så mycket vi vill ha med in i verksamheten så det är lätt att man glömmer att det är viktigt(Tina)

Lek är att man får utlopp för sin fantasi, att man kan leva en annan värld, att man kanske få prova på sådant som man kan inte prova på riktigt men man kan prova på det i lek. Och ibland är ju lek ett sätt att få samvaro med någon annan, men man kan leka själv också. Kan vara ett sätt att träna sig jobbat ihop med andra. Lärande är att ta in någonting nytt, lagra det i minnet (Susann).

Birgitta Knutdsotter (1992) menar också att i leken blir barns idéer förverkligande. Lek är barnets sätt att tänka. Det är barnets sätt att skapa sina föreställningar och ett sätt att frigöra sig från den fysiska omgivningen. I leken lämnar barnen verkligheten och intar fiktiva roller. Leken är att testa gränser, kanske de vill prova något nytt för att utveckla sin personlighet och kan genom lek prova sig fram för att se hur de andra runt omkring reagerar. Ole Fredrik Lillemyr (2002) betraktar också lek som en social arena för kommunikation där samspelet i leken utvecklar barn inom alla områden såväl socialt som kognitivt. Han betonar också att leken är en förberedelse för vuxenlivet där barn lär sig samspela och kommunicera med andra runt omkring sig.

Här kan vi se att lärarna ser leken som en stor del av elevernas vardag och även som ett hjälpmedel för lärandet och deras utveckling.

Genom leken tränar språket det är ett otroligt startskott för att barnen ska börja prata, dem ser om dem kan kommunicera med andra. Barn är inte medvetna om det men det är genom lek den sociala utvecklingen kommer. Det är ju egentligen då när det sker på deras eget villkor i samspel med andra barn det är då dem lär sig. De räknar i leken, de lär sig samspel, ömsesidighet, ge och ta och turas om. Dem kan lära sig empati av varandra i leken, att de ser andra barn vara hjälpsamma mot varandra. (Tina).

Leken är viktigt, just det här att de får utlopp för sina egna tankar och sin egen fantasi och att de får bearbeta sina tankar. De har lättare att trycka till sig kunskap och samtidigt blir det roligare och mer spännande än att sitta med papper. Jag tror att barn är kanske lite mer nyfikna att de vill prova på det teoretiska i leken. Mer nyfikna är dem och när de har lekt av sig så det är lättare och sitta och ta in kunskap (Britta).

Lärarna är medvetna om att leken utgör en stor betydelse för barnens utveckling inom alla ramar såsom kommunikation och samspel med andra, ömsesidighet, turtagande och empati. Men barnen utvecklar även sina motoriska förmågor och bearbetar nya tankar och erfarenheter samtidigt som de tar till sig de teoretiska ämnena i undervisningen. Genom deras nyfikenhet erövrar barnen sig nya kunskaper och färdigheter genom att undersöka, experimentera och söka svar på sina frågor. I läroplanen för det obligatoriska skolväsendet ska man som pedagog

stimulera barnen till att vilja söka och hämta kunskap och främja det lustfyllda lärandet (Lärarförbundet, 2001).

Många ser leken som en vardaglig syssla där barn roar sig och håller sig sysselsatta, men vad många inte vet är att leken är så mycket mer än en lustfylld stund. Enligt Hwang och Nilsson (2004) betonas leken vara psykologiskt, pedagogiskt och socialt betydelsefull och har ett egenvärde. I psykologiskt och pedagogiskt avseende är leken ett sätt att bearbeta världen och få kunskap om den. Genom lek lär sig barnen att hantera relationer, problem och konflikter. I social mening lär sig barnen normer och roller att utvecklar identitet och självkänsla. De tränar även sin kommunikativa förmåga, sin fantasi och övar sina kroppsliga funktioner. Birgitta Knutsdotter (1992) menar att lek och skapande sker en omedveten inlärning, ett omedvetet klargörande, undersökande och experimenterande. Barnen kanske inte kan tala om vad de lärt sig genom leken för det ser enbart lek som en lustfylld stund. Men omedvetet lär barnen sig genom att de övar och utvecklar sina färdigheter och kunskaper. Hon hävdar också att ingen meningsfull aktivitet ger barn social kompetens såsom leken. Ömsesidighet, samförstånd och turtagande är de nödvändiga beståndsdelar i lekens sociala del. Med turtagande menar hon att alla som är med i leken får vara med och bestämma hur leken ska pågå och med ömsesidighet talar hon om att alla får vara med i leken på samma villkor. På så sätt kommer barnen lära sig samarbeta med andra och ta ansvar för sina handlingar.

5.4 Hur ser eleverna på lek och vilken betydelse leken har för dem?

Eleverna tycker själv att de lär sig genom att leka. Ett exempel är Emma som menar att lek är att pussla så hon tycker att hon lär sig pussla. Med det menar hon att figurerna har samma form och färg som hålen där bitarna ska sitta i och i de svåra pusslen lär hon sig följa bilden som finns på locket. Anton anser däremot att han enbart lär sig att leka och inget annat.

Enligt Marcus lär han sig passarna när han spelar fotboll, han lär sig springa snabbt när han leker dunkgömma, matte lär han sig av att tänkta och när han spelar mattebingo lära han sig att vara tyst och multiplikationstabellen. Men Nina hade ett mer filosofiskt svar, ”Jag lär mig vad andra tycker och det inte blir så att bara man själv ska tycka. Har man ett ämne som matte lär man sig att vara tyst och snabb i mattebingo”.

Oliver och Maria hade utförligare svar.

Ja, för då kommer man ihåg det mycket lättare. Jag lärde mig 3:ans och 4:ans multiplikationstabell utantill med hjälp av sång och lek. Engelska också, där man går runt och intervjuar andra i klassen. Man lär sig prata och många nya ord (Maria, 11 år).

Ja, det är mycket lättare med lek att komma ihåg saker än bara så med vanliga seriösa lektioner. Det blir roligt samtidigt som man lär sig mycket snabbare och bättre. Matte hade vi sådan ramsa med tabellerna så lär man sig gångertabellen mycket snabbare och vi spelar mattebingo, det är en lek och där övar man olika gångertabeller. Svenska hade vi vokalramsa där man också lärde sig fortare och bättre och i engelska brukar vi spela memoryspel och göra intervjuer på varandra vilket blir roligt och man lär sig många nya ord och meningar (Oliver, 11 år).

Jämför man resultatet mellan åldrarna ser man tydliga skillnader. Eleverna i förskoleklassen kopplar det de lär sig till det de leker på sin fritid. Medan eleverna i skolår 3 kopplar leken både till fritiden och skolan genom att de svarar såsom Marcus att han lär sig passa när han spelar fotboll på sin fritid och springa snabbt när han leker dunkgömma, men att han även lär sig tänka och multiplikationstabellen när han har mattelektion.

Jämför man Marias och Olivers svar med de andra ser man att de direkt kopplar leken till skolan och undervisningen. De är medvetna om att det sker lärande genom leken, att man lär sig någonting med hjälp av lek. Vilket resulterar enligt Oliver att man till och med lär bättre, snabbare, lättare och att det är även roligare med hjälp av lek. Det förefaller som om att barn lär sig mycket lättare genom lek. Som på lektionen som vi observerade i skolår 5 när de hade läxförhör i matematik om 7:ans och 8:ans multiplikationstabell. Istället för att ha en vanlig läxförhör på papper med massa siffror hade läraren istället mattekejdan med hela klassen. Eleverna blev så entusiastiska och engagerande i leken och i tänkandet att de överhuvudtaget glömde bort att läraren skulle ha läxförhör med dem. Som lärare tycker vi att man kan föra in leken i undervisningen, i detta fall styrd lek. På detta sätt lyfter man barns engagemang och tänkande och samtidigt blir det roligare för dem men det viktigaste är att få fram ett lustfyllt lärande.

Ole Fredrik Lillemyr (2002) menar att lek och lärande är två olika fenomen och kan inte jämföras. Även om dessa två begrepp är olika så kan de ändå ske samtidigt. Med det menar han att lärandet sker samtidigt i barnet när de leker genom att de tillägnar sig nya kunskaper och färdigheter i leken. Gunilla Lindqvist (2002) har intervjuat ett arbetslag i mellersta Sverige om deras inställning till lek. Flera av pedagogerna har en positiv inställning till att använda lek i undervisningen i alla ämnen.

Leken är därmed den bästa utgångspunkten för ett lärande som är motiverat inifrån, där barnet får använda sin förmåga och sina förutsättningar optimalt

6 Slutsats

Enligt vår tolkning råder det ingen tvekan om att eleverna lär genom lek. Vi kan inte veta om eleverna lär sig eller mäta deras kunskap men utifrån elevernas egna svar är vår egen uppfattning att eleverna lär sig genom lek. Lärarnas definition på fri lek är att barnen spontant sätter igång leken och får utlopp för sin fantasi. Att man lever sig in i en lekvärld och provar på sådant som man kan inte prova på riktigt. Lek är också ett sätt att få samvaro med någon annan.

I våra intervjuer kan vi se att lärarna har lätt för att beskriva sin syn på lek och vilken betydelse den har för barnen. De kan även se betydelsen som leken har för barnens lärande och utveckling, att det finns ett samband mellan lek och lärande. Alla lärare anser att leken i undervisningen är viktig och spelar en stor roll för elevernas utveckling där det är lättare för eleverna att ta in ny kunskap men hjälp av lek. Men i deras svar ser de sig själv använda sig väldigt lite av leken i undervisningen eller inte alls. Genom våra observationer vi gjort i klassrummet kan vi se att lärarna faktiskt använder sig av lek mer än de är medvetna om. Lärarna tycker att leken ibland glöms bort eftersom det finns mycket annat de ska hinna med i undervisningen. Det är inte alltid lätt att planera in lek i undervisningen men det är viktigt att komma ihåg den och tillämpa den. Som vi har nämnt innan finner lärarna att både fri lek och styrd lek spelar en viktig roll i elevernas utveckling. Den fria leken är enligt lärarna viktigare för de yngre eleverna, medan den styrda leken anses vara viktigare för de äldre eleverna. Enligt lärarna är fri lek när barnen spontant sätter igång sina lekar och får utlopp för sina egna tankar och använder sin egen fantasi. Den styrda leken för lärarna är när man vill nå ett speciellt mål. I förskoleklassen använder lärarna både den fria leken och den styrda leken.

Den fria leken tillåts i förskoleklassen för att barnen i den åldern har svårare att sitta still under en längre tid och därför behöver de leka och röra på sig. Den styrda leken använder lärarna i förskoleklassen både ämnesinriktat och att lära dem andra saker såsom kommunikation och samspel med andra, ömsesidighet, turtagande och empati. Men barnen utvecklar även sina motoriska förmågor och bearbetar nya tankar och erfarenheter. Medan i skolår tre och fem använder lärarna bara den styrda leken i undervisningen, där leken är mer ämnesinriktad. Teoretiska ämnen blir roligare än att sitta med papper och penna. Det stimulerar barnens nyfikenhet till nya kunskaper och färdigheter genom att undersöka, experimentera och söka svar på sina frågor.

Leken för eleverna är allt från att spela fotboll, leka med dockor, cykla, leka med bilar och spela spel, men något som alla barn är överens om är att lek betyder att ha roligt tillsammans med andra och att leken förekommer överallt. De flesta elever kan se skillnaden mellan den fria leken och den styrda leken och de har en förståelse för användandet av den styrda leken i undervisningen. Eleverna själva tycker att både den fria och den styrda leken är viktig för dem, men de föredrar den fria leken för då är ingen vuxen med och bestämmer över vad de ska göra. De tycker även att den styrda leken är bra för det behövs en vuxen ibland för att styra upp leken i klassrummet. Eleverna i förskoleklassen anser inte att det förekommer lek i undervisningen. För de är lek något som de gör på sin fritid. Medan de äldre eleverna kan se att leken finns i undervisningen där de tar matematik som ett exempel. Enligt barnen själva lär de sig mycket lättare och bättre genom lek på ett lustfyllt sätt. Lärarna instämmer med eleverna om att det är lättare och roligare att lära genom lek. Eleverna är medvetna om att det sker lärande genom lek, de förstår målen med leken som förekommer i undervisningen. Men det är inte bara leken i undervisningen de lär av utan också olika lekar de leker på sin fritid.

7 Diskussion

Slutligen kan vi konstatera att leken har en väldigt stor betydelse för barnen och dess utveckling. Barnen utvecklas på alla områden såsom psykologiskt, pedagogiskt och socialt. I psykologiskt och pedagogiskt avseende är leken ett sätt att bearbeta världen och få kunskap om den. Genom lek lär sig barnen att hantera relationer, problem och konflikter. I social mening lär sig barnen normer och roller att utvecklar identitet och självkänsla. De tränar även sin kommunikativa förmåga, sin fantasi och övar sina kroppsliga funktioner (Hwang & Nilsson, 2004). Därför är det viktigt att leken får ta plats i skolan och att barnen har möjlighet till att leka och utveckla leken oavsett vilket skolår barnen går i. Men det är självklart att det finns skillnad på hur barnen i förskoleklassen leker jämfört med hur barnen i skolår 5 leker. Det förefaller som att leken i allmänhet har börjat ta allt mindre plats bland de äldre barnen som också visas i vår undersökning bland pedagoger i de äldre skolåren. En av lärarna använder inte leken i undervisningen för hon tycker att barnen är för stora för att leka. Hon anser att den fria leken är mer viktigare för barnen i förskoleklassen och att den styrda leken är viktigare i de äldre skolåren. Men vi håller riktigt inte med henne. Även den styrda leken är lika viktig i förskoleklassen som den fria leken för barnen lär sig andra saker än bara att leka. De lär sig bland annat samspel med andra, empati, ömsesidighet och turtagande. Likaså i de äldre skolåren är den fria leken lika viktig som den styrda leken. Även om barnen går i skolår 3 eller 5 behöver det inte betyda att de ska sluta leka och sluta utveckla sin fantasi och kreativitet. Detta oroar oss som blivande pedagoger att leken ska försvinna för tidigt ur barnens vardag. På grund av detta måste vi som blivande pedagoger tänka över vår planering och låta leken ta mer plats i undervisningen genom den styrda leken. Undervisningen blir därmed varierande och barnens nyfikenhet stimuleras. På detta sätt lyfter man barns engagemang och tänkande och samtidigt blir det roligare för dem men det viktigaste är att få fram ett lustfyllt lärande. Man kan låta barnen vara med ibland och planera undervisningen där de utgår från sina egna intressen och därför blir det mer lustfyllt och barnen utvecklar sin kreativitet och lust.

Det är också viktigt att man som pedagog är medveten om att barn tar till sig kunskap på olika sätt och att barn har olika inlärningsstilar. Därför har det en betydelse hur undervisningen är upplagd och det är viktigt att det finns en variation som kan nå alla genom varierande arbetssätt. Pedagoger ska därför inkludera barnen så att de tar initiativ och ansvar för sitt lärande.

Eftersom vi har genom vår undersökning fått större insyn i lekens betydelse, både den fria och den styrda leken, blev vi lite fundersamma när lärarna i intervjuerna svarade att de glömmer bort leken

någon plats i skolan. Vi blev glatt överraskade och kunde konstatera att det förekommer lek i undervisningen i större utsträckning än vad lärarna är medvetna om genom våra observationer och genom barnens svar i intervjuerna. Barnen kan se att leken, i detta fall styrd lek förekommer i olika ämnen i undervisningen.

Barn lär sig omedvetet i leken, de ser det som en rolig stund men tränar hela tiden sina olika förmågor. Ny kunskap lagras i minnet och nya erfarenheter och tankar bearbetas. Deras personlighet utvecklas hela tiden genom leken eftersom barnen hela tiden testar olika roller. Det är en betydelsefull förmåga och genom vår undersökning finner vi ingen annan meningsfull aktivitet som ger barnen så mycket som leken. Även Gunilla Lindqvist anser att leken är därmed den bästa utgångspunkten för lärandet, där barnen använder sina olika förmågor (2002). Därför är det viktigt att man som pedagog bör vara lyhörd för barnens behov och skapa de bästa förutsättningar för att barnen ska kunna utveckla leken.

7.1 Kritisk granskning och nya frågor

När vi under arbetets gång kontaktade skolan där vi gjorde våra intervjuer och observationer tog de inte emot oss direkt utan vi fick anpassa oss till deras schema, vilket tog ett par extra dagar innan vi kunde utföra våra intervjuer och observationer. Under den väntetiden skrev vi vår teoribakgrund, men enligt vår mening ville vi ha intervjuer och observationer utförda innan teoribakgrunden påbörjades för att lättare koppla samman det empiriska materialet med den insamlande teorin. Tänkandet kring detta var att få en helhetsbild och en röd tråd genom arbetet.

Eftersom vi valde att göra intervjuer först och observationerna efter visade sig vara ett bra sätt genom att de kompletterade varandra. Med det menar vi att genom de svar vi fick från intervjuer använde vi de som underlag till observationer. Det kan dock ha påverkat undervisningen. Det blev förtydligande att se barnens tankar genom deras handlingar vilket gjorde det lättare för oss att koppla samman till en helhet. En sak som vi hade lite problem med var att i början tänkte vi intervjua fler elever och lärare än vad tiden räckte till. Vi hade tänkt intervjua 21 personer, 15 elever och 6 lärare, men ändrade oss till 9 personer, 6 elever och 3 lärare. Som vi ser det nu känner vi att vi skulle vilja intervjua några till, eftersom vi fick så kort svar från eleverna i förskoleklassen. Vi hade förväntat oss lite utförligare svar men överlag är vi nöjda med vår

undersökningsgrupp. Intervjufrågorna till eleverna var inte riktigt åldersanpassade vilket gjorde att eleverna i förskoleklassen inte riktigt förstod våra frågor vilket då resulterade att vi inte fick utförliga svar. Hade vi haft det i åtanke hade svaren kanske blivit annorlunda. Under intervjutiden med varje enskild elev förenklade vi och förklarade vad vi menar med varje fråga vilket vi nu ser kan ha påverkat elevernas svar. En annan sak som vi är fundersamma över är om eleverna hade varit vana vid videofilmning hade de agerat annorlunda än vad de gjorde vid observationstillfällena.

En annan problematik som uppstod var att i början av arbetets gång skrev vi olika delar enskilt innan delarna skrevs samman. Detta gjorde att vi förlorade en del tid för att vi skrev samma saker och tolkade teorin på olika sätt vilket ledde till att fokus på den röda tråden försvann. En del teori tolkas på olika sätt enligt olika författare vilket gör oss ifrågasatta över vilket som är rätt och fel. Under studiens gång upptäckte vi att lärarna hade ganska mycket gemensamt i sitt tänkande och att de i större utsträckning svarade lika i intervjufrågor. Jämför man barnens svar kan man även där se likheter men även skillnader. Exempelvis hur barnen i förskoleklasen tänker jämfört med barnen i skolår 5. Barnen i skolår 5 kan på ett utförligare sätt förklara och beskriva hur de tänker och varför. Vad händer om leken försvinner ur barnens vardag för tidigt? Hur utvecklas de barn som inte leker? Detta är nya frågor som har uppkommit under arbetets gång. Hade vi haft mer tid hade det varit intressant att undersöka dessa frågor som har väckt.

7 Referenser

Doverborg, Elisabet och Pramling Samuelsson, Ingrid (1998). Att förstå barns tankar : metodik för barnintervjuer. Stockholm: Liber.

Doverborg, Elisabet, Pramling Samuelsson, Ingrid, och Qvarsell, Birgitta, (1987). Inlärning och utveckling barnet, förskolan och skolan. Stockholm: Utbildningsförlaget.

Granberg, Ann (2000). Småbarns utevistelse. Stockholm: Liber AB.

Hangård Rasmussen, Torben, (1985). Leken det stora äventyret. Forlaget Barn & unge: Köpenhamn.

Hwang, Philip & Nilsson, Björn (2004). Utvecklingspsykologi. Stockholm: Natur & Kultur. Johansson, Bo & Svedner, Per Olov (2001). Examensarbetet i lärarutbildningen.

Undersökningametoder och språklig utformning. Uppsala: Kunskapsförlaget i Uppsala AB. Knutsdotter Olofsson, Birgitta, (1992). I leken värld. Stockholm: Almqvist & Wiksell.

Kärrby, Gunni (1992). Kvalitet i pedagogiskt arbete med barn. Stockholm: Fritzes AB.

Lillemyr, Ole Fredrik (2002). Lek – upplevelser - lärande i förskola och skola. Trelleborg: Liber AB.

Lillemyr, Ole Fredrik (1990). Lek på allvar – Teorier om lek under förskoleåren. Lund: Studentlitteratur.

Lindahl, Marita och Pramling Samuelsson, Ingrid (1999). Att förstå det lilla barnets värld - med videons hjälp. Stockholm: Liber.

Lindqvist, Gunilla (2002). Lek i skolan. Lund: Studentlitteratur.

Lärarnas Riksförbund. (2003). Lärarboken. Stockholm: Lärarnas Riksförbund.

Lärarförbundet (2001). Lärarens handbok. Skollag, Läroplaner, Yrkesetiska principer. Stockholm: Lärarförbundet

Norén-Björn, Eva (1990). Våga satsa på leken. Stockholm: Liber AB.

Pramling Samuelsson, Ingrid & Asplund Carlsson, Maj (2003). Det lekande lärande barnet: i en utvecklingspedagogisk teori. Stockholm: Liber.

Pramling Samuelsson, Ingrid och Sheridan, Sonja. (1999). Lärandets grogrund: perspektiv och förhållningssätt i förskolans läroplan. Lund: Studentlitteratur. Repstad, Pål (1999). Närhet och distans – Kvalitativa metoder i samhällsvetenskap. Lund: Studentlitteratur.

Trost, Jan (1997). Kvalitativa metoder. Lund: Studentlitteratur.

Intervjuer:

Intervju 1 - Pedagog och barn i förskoleklass, 2007-11-13 Intervju 2 – Pedagog och barn i skolår tre, 2007-11-15 Intervju 3 – Pedagog och barn i skolår fem, 2007-11-16

Observationer

Observation 1 – 2007-11-13 Observation 2 – 2007-11-15 Observation 3 – 2007-11-16