Examensarbete i socialt arbete Malmö högskola
15 hp termin 7 Hälsa och samhälle
Hälsa och samhälle
BARN MED SEXUELLA
BETEENDEPROBLEM
VAD INNEBÄR DET OCH HUR UPPLEVER
INVOLVERADE TJÄNSTEMÄN TILLGÄNGLIGA
INSATSER?
ALEXANDRA FORSMAN
JULIA FAHLGREN
CHILDREN WITH SEXUAL
BEHAVIOR PROBLEMS
WHAT DOES IT INVOLVE AND HOW DO THE
AFFECTED PROFESSIONALS PERCEIVE THE
ACCESSIBLE INTERVENTIONS?
ALEXANDRA FORSMAN
JULIA FAHLGREN
Forsman, A & Fahlgren, J. Barn med sexuella beteendeproblem. Vad innebär det och hur upplever involverade tjänstemän tillgängliga insatser? Examensarbete i socialt arbete 15 högskolepoäng. Malmö Högskola: Hälsa och Samhälle, enheten för socialt arbete 2010
Forsman, A & Fahlgren, J. Children with Sexual Behavior Problems. What does it involve and how do the affected professionals perceive the accessible
interventions?
Sexuella beteendeproblem hos barn är ett relativt outforskat område i Sverige. I denna studie undersöker vi kring fenomenet hos barn i åldern sex till tolv år och vilka insatser som finns att tillgå för dessa barn och deras familjer i Sverige. Vi vill även få mer kunskap om hur könsfördelningen ser ut hos barn med sexuella beteendeproblem. För att få svar på våra frågeställningar har vi valt att göra en kvalitativ studie som innefattar sex intervjuer med tjänstemän som alla möter barn med sexuella beteendeproblem i sitt yrke.
Denna studies resultat visar att sexuella beteendeproblem finns hos både pojkar och flickor och att det både finns likheter och skillnader i hur detta yttrar sig. Vidare visar studien att de befintliga riskfaktorerna för att utveckla sexuella beteendeproblem på många sätt sammanfaller med de riskfaktorer som finns för att utveckla generellt normbrytande beteende. Studien visar också att de insatser och den behandling som finns i Sverige för barn med sexuella beteendeproblem är begränsad och alla informanter som vi har träffat är överens om att mer bör göras för dessa barn.
Nyckelord: Barns sexualitet, kvalitativ studie, normbrytande beteende, sexuella beteendeproblem, sexuella övergrepp
FÖRORD
För att denna uppsats har varit genomförbar finns det ett flertal personer som har varit till stor hjälp för oss.
Först och främst vill vi rikta ett stort tack till alla våra informanter som har ställt upp på intervjuer under denna studie. Utan er hade det inte blivit någon uppsats. Vi vill även ge ett särskilt tack till Karin Ingvarsdotter för handledning och stöttning under arbetets gång. Vi vill även tacka medlemmarna i vår handledningsgrupp för tips, råd och konstruktiv kritik.
Malmö maj 2010
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING Sida 5
1.1 Syfte och frågeställningar Sida 5
1.2 Begrepp Sida 6
2. METOD Sida 6
2.1 Urval Sida 6
2.2 Tillvägagångssätt Sida 8
2.2.1 Intervjuer Sida 8
2.3 Egen förförståelse Sida 9
2.4 Etiska överväganden Sida 9
3. TIDIGARE FORSKNING Sida 10
3.1 Vad är normalt? Sida 10
3.1.1 Barns sexuella beteenden Sida 11
3.2 Sexuella beteendeproblem hos barn sex till tolv år Sida 12
3.2.1 Begreppets betydelse Sida 12
3.2.2 Förekomst Sida 14
3.2.3 Flickors sexuella beteendeproblem Sida 14
3.3 Risk- och skyddsfaktorer Sida 15
3.3.1 Riskfaktorer Sida 15
3.3.2 Skyddsfaktorer Sida 16
3.4 Vilken behandling finns? Sida 17
3.4.1 Behandling i Sverige Sida 17
3.4.2 Behandling utanför Sveriges gränser Sida 18
4. TEORI Sida 19
4.1 Social-kognitiv teori Sida 19
4.1.1 Personliga förhållanden, miljö och beteende Sida 20
4.1.2 Self-efficacy Sida 20
4.2 Normbrytande beteenden Sida 21
4.2.1 Förekomst och orsaksförklaringar Sida 21
4.3 Genus Sida 22
5. RESULTAT OCH ANALYS Sida 22
5.1 Normal sexualitet hos barn Sida 22
5.2 Definition av sexuella beteendeproblem Sida 24 5.3 Riskfaktorer och skyddsfaktorer Sida 27 5.4 Inblandade parters reaktioner och uppfattningar Sida 29
5.4.1 Föräldrars reaktioner Sida 30
5.4.2 Barnets reaktioner Sida 30
5.5 Genus Sida 32
5.6 Insatser Sida 35
5.6.1 Vad händer med barnen? Sida 35
5.6.2 Insatser i familjen Sida 36
5.6.3 Hur arbetar informanterna med dessa barn? Sida 37
6. DISKUSSION Sida 39
6.1 Vad innebär sexuella beteendeproblem? Sida 39 6.2 Hur yttrar sig detta beteende hos pojkar respektive flickor? Sida 39
6.3 Vuxnas reaktioner och sanktioner Sida 40
6.4 Vilka insatser finns och hur möter de barnens behov? Sida 41 6.5 Vad kan bristen av forskning bero på? Sida 42
6.6 Förslag på vidare forskning Sida 42
1. INLEDNING
Barns sexualitet präglas av nyfikenhet på kroppen och utforskande sexuella lekar. Normer i samhället om vad som är normal nyfikenhet och sexualitet hos barn är reflexiva och därmed föränderliga över tid (Schlytter, 2004). Men vad händer när ett barn går över gränsen i lek och blir tvingande mot ett annat barn? Under socionomprogrammets verksamhetsförlagda utbildning kom en av författarna i kontakt med barn med sexuella beteendeproblem och på så sätt såddes ett frö av nyfikenhet för fenomenet. Barn som begår övergrepp på andra barn är ett
komplext ämne som vuxna ofta har liten insyn i. När en sådan händelse väl inträffar så är det många frågor som dyker upp. Vad har hänt? Vad beror det på? Vilka insatser finns det för barnet? Hur ska föräldrarna hantera situationen? Inga av dessa frågor är lätta att besvara och därför blev vår studie om barn med sexuella beteendeproblem en intressant utmaning. Kosztovics (2009) menar att barns sexualitet i allmänhet är tabubelagd och svår att prata om. Avvikande sexuella beteenden hos barn upplever vi således blir ännu svårare att närma sig och få kunskap om. Om ämnet kommer upp till diskussion så blir ofta första kommentaren att personen inte visste att det fanns sådana problem hos barn och följdfrågan blir vad beteendet kan bero på. På så sätt väcktes en nyfikenhet hos oss att ta reda på mer fakta om företeelsen. Om det inte blir några repressalier för sexuella beteendeproblem så finns det risk att beteendet fortskrider även i högre åldrar och det ökar risken för att utveckla ett djupare mönster av sexuella övergrepp (Se till exempel Långström, 2000, Carpentier m.fl. 2006 & Chaffin m.fl. 2008). Detta upplever vi är ett starkt argument för att uppmärksamma barnen.
1.1 Syfte och frågeställningar
Vårt övergripande syfte är att undersöka fenomenet sexuella beteendeproblem bland pojkar och flickor i åldern sex till tolv år och hur detta kan yttra sig. Vi vill även utforska hur de tjänstemän som möter barnen i sin verksamhet upplever utbudet av insatser för dessa barn. Vi ämnar undersöka hur dessa insatser ser ut samt om tjänstemännen upplever att de är adekvata för behovet som finns. Vi vill med studien belysa behovet av en större medvetenhet om barns befintliga sexualitet men även sexuellt oroväckande beteende. Vi anser även att studien kan göra nytta på en allmän nivå och inte bara i verksamheterna som dessa barn kommer i kontakt med. Detta eftersom vi upplever att ämnet är tabubelagt och kontroversiellt och därför kan det vara till stort gagn att detta ämne tas upp och en öppen diskussion kan hållas.
Inom ramen för vårt syfte kommer vi att försöka finna svar på följande frågeställningar:
• Vad innebär sexuella beteendeproblem hos barn sex till tolv år? • Hur yttrar sig detta beteende hos pojkar respektive flickor och hur ser
könsfördelningen ut?
• Vilka insatser finns det för dessa barn att tillgå och hur möter insatserna barnets behov?
• Hur upplever nätverket barnets sexuella beteende problem och hur kan de hantera situationen?
1.2 Begrepp
Vi har valt att beskriva två centrala begrepp i vår uppsats på grund av att sexuella beteendeproblem är ett väldigt komplext och mångfacetterat fenomen som definieras olika beroende på vilken forskning som läses och begreppet innefattar flera aspekter. Normbrytande beteende är en övergripande teori som vi kommer att återkomma till men som vi vill förklara i tidigt skede av uppsatsen.
Sexuella beteendeproblem. Det finns ingen enhetlig bild av vad som är sexuella
beteendeproblem och det var bristen av konsensus mellan studier som delvis fick oss intresserade av att undersöka fenomenet närmare. Larsson (2001) beskriver bland annat sexuella beteendeproblem som ett problematiskt, aggressivt och destruktivt beteende som är frånskilt från de beteenden som upplevs som ”normala”. Det beteende som vi i vår studie kommer att fokusera på är det som riktar sig mot andra barn, det vill säga det beteendet där barnet i fråga försöker dra in andra barn i sexuella aktiviteter och lekar. Nyman m.fl. (2001) beskriver
sexuella beteendeproblem som ojämna styrkeförhållanden, fysiskt eller psykiskt. Det är enligt denna definition beteenden som styrs av aggressivitet och
tvångsmässighet (a a). Vi har i denna studie valt att använda begreppen sexuella beteendeproblem och sexualiserat beteende synonymt och således kommer båda orden att användas. Vi använder begreppet sexualiserat beteende för att beskriva hur sexuella beteendeproblem yttrar sig.
Normbrytande beteende. Normbrytande beteende definieras av Andershed &
Andershed (2005) som ett beteende som på ett eller annat sätt bryter mot de regler som finns i den kontext som personen i fråga befinner sig i. Normbrytande
beteende är alltså i sig ett väldigt brett begrepp som för barn innefattar allt från skolk till sexuellt ofredande av andra och det kan vara både utåtagerande och inåtvänt (a a). Att utföra handlingar som är sexuellt tvingande bryter mot de rådande normer som förekommer i samhället idag och därför är begreppet normbrytande beteende centralt i denna studie och kommer att förklaras mer utförligt längre fram. Normer är dock kontextbundna och är inte statiska. Det som är en norm i en specifik kultur kan vara normbrytande i en annan (Schlytter, 2004). Något som är normbrytande i Sverige behöver således inte vara
normbrytande i ett annat land. På så sätt är begreppet sexuella beteendeproblem något reflexivt (a a).
2. METOD
I denna uppsats vill vi få mer kunskap om sexuella beteendeproblem och huruvida personal och tjänstemän inom olika yrkeskategorier uppfattar att detta är ett adekvat och aktuellt begrepp för fenomenet. I början av planeringen diskuterade vi kring vilken teori och vilken metod som passade att använda till vår studie. Därefter valde vi att söka i databaser om litteratur samt diskutera val och önskemål om informanter. Vi bestämde oss i ett tidigt skede att vi ville göra en kvalitativ studie som innefattade intervjuer och bestämde därefter hur vi skulle gå tillväga för att genomföra dessa.
2.1 Urval
valt att avgränsa studien till utåtagerande sexuella beteendeproblem hos barn i åldern sex till tolv år. Detta valde vi då vi ville undersöka fenomenet innan sexuella aktiviteter i allmänhet blir mer accepterade och innan en genomsnittlig sexdebut äger rum. På så sätt kan ett avvikande beteende enligt vår mening bli mer tydligt. Det är även en åldersgrupp som inte är straffmyndig och vi ville därför undersöka vad repressalierna kunde bli efter ett övergrepp.
En stor del av den forskning som har gjorts är amerikansk (se till exempel
Johnson, 1988, 1989 samt 1996). Den forskning som har gjorts i USA har Sverige till stor del anammat och på så sätt känner vi att den är användbar för oss. Vi hade tidigt en önskan om att intervjua personer i olika befattningar som kan möta barn i olika situationer och vi planerade noggrant vilka vi ville intervjua. Vi gjorde därmed ett subjektivt urval eftersom informanterna valdes ut på grund av deras kompetens och yrke (Olsson & Sörensen, 2007). För att välja informanter funderade vi kring var vi skulle finna intressant information. Vi kom fram till att socialtjänstens Individ och Familjeomsorg är den del av socialtjänsten där tjänstemännen främst bör komma i kontakt med barn med sexuella
beteendeproblem och på så sätt valde vi att kontakta personal inom den sektorn. Vidare ville vi kontakta personal som möter barn i ett direkt skede och valde därför att intervjua personal på Barnahus. Barnahus är en del av Rädda Barnens arbete för barn som blivit utsatta för våld eller övergrepp alternativt har utsatt andra barn för sexuella övergrepp (Back, m.fl. 2009). Grundtanken är att dessa barn ska få adekvat professionellt stöd och behandling samt att olika yrkesgrupper som möter dessa barn ska kunna samverka för att barnet ska få rätt insatser så fort som möjligt. Barnen kommer till Barnahus och de olika yrkesgrupperna kallas dit för att motverka att barnet slussas runt mellan olika myndigheter (a a). Det kan till exempel vara representanter från åklagarmyndigheten, socialtjänst, polis och barn- och ungdomspsykiatrin (BUP). Barnahus finns i ett flertal städer i Sverige (Back, m.fl. 2009).
För att få ytterligare vinklar på hur sexuella beteendeproblem yttrar sig och vilken hjälp som finns att tillgå ville vi få kontakt med personal på BUP. Det låg i vårt intresse att prata med både en kurator och en psykolog då de har olika
arbetsuppgifter och vi ville se hur deras svar förhöll sig till varandra. Slutligen valde vi att intervjua forskaren Cecilia Kjellgren som forskar för avdelningen för barn- och ungdomspsykiatri vid Lunds universitet som bland annat har skrivit en avhandling om ungdomar som begår sexuella övergrepp. När studien planerades hade vi även ambition att ta kontakt med bland annat skolpersonal i klass ett till sex men eftersom studien hade en limiterad omfattning var vi tvungna att
begränsa vårt urval av informanter. Andra som kommer i kontakt med dessa barn är polisen som också kunde vara potentiella informanter. Än en gång var
tidsbristen en avgörande faktor för att även denna yrkesgrupp fick uteslutas. Under planeringen av uppsatsen diskuterade vi fram och tillbaka om vilken åldersgrupp som skulle vara lämplig att undersöka och vi valde slutligen att i studien lägga fokus på barn mellan sex och tolv år. Från början var tanken att inrikta oss på barn under sex år men efter att ha sökt litteratur och diskuterat kring ämnet valde vi att höja åldern. Detta valde vi då vi främst vill inrikta oss på barn med sexuella beteendeproblem som riktas mot andra barn och inte mot barnet själv vilket vi upplevde framkomtydligare när barnet är över sex års ålder.
Vi har valt intervjupersoner i två medelstora städer i Sverige på grund av tidigare vetskap kring deras arbetsuppgifter och deras kunskap kring ämnet. Vi valde även att intervjua i olika regioner i Sverige för att se vilka olika insatser det finns att tillgå i de städerna.
2.2 Tillvägagångssätt
Vår studie behandlar ett beteende hos barn i åldern sex till tolv år. I och med detta är det en grupp av människor med ett visst beteende som studeras vilket gör att formen av vår studie är en fallstudie (Robson, 2002). I fallstudier kan fallet vara en situation, person, grupp, organisation eller dylikt som forskaren är intresserad av (a a). Fallet är kontextbundet och det är av vikt att väga in miljön när analys ska göras av fenomenet. Denna studie är av explorativ art och därmed är det huvudsakliga syftet att få mer kunskap om fenomenet och diskutera kring eventuella diskurser och motsägelser (Robson, 2002). En viktig företeelse i fallstudier är att utforska dåtid, nutid och framtid (Olsson & Sörensen, 2007). Detta har vi gjort genom att studera tidigare forskning, göra intervjuer samt uppvisa framtida forskningsförslag..
För att få en uppfattning om kvantiteten av tidigare forskning och litteratur som skrivits om ämnet gjordes en sökning på LIBRIS med olika sökord. LIBRIS är en nationell söktjänst för Sveriges universitets-, forsknings- och högskolebibliotek samt ett flertal folkbibliotek med titlar på böcker, tidskrifter och dylikt (libris.se, 2010-04-09). Sexualiserat beteende som är denna studies primära syfte att undersöka fick ingen träff i LIBRIS. Den engelska beteckningen ”sexualized behaviour” fick 2 träffar. När vi istället sökte på ”sexual behavior problems” fick vi 29 träffar. Detta ansåg vi var ett mer gångbart begrepp och har därför valt att använda sexuella beteendeproblem i större utsträckning.
2.2.1 Intervjuer
För att få en så mångfacetterad bild som möjligt över sexuella beteendeproblem och tjänstemäns uppfattning om detta begrepp har vi valt att göra en kvalitativ studie där data insamlats genom intervjuer (Robson, 2002). Vi upplevde att den litteratur som fanns kring ämnet var begränsad och ansåg därmed att intervjuer med tjänstemän som jobbar med barn med sexuella beteendeproblem skulle ge oss en kompletterande bild av fenomenet. En kvalitativ studie som innefattar
intervjuer består av subjektiva tolkningar från informanter som i denna studie består av personer som möter barn i svåra situationer i sitt dagliga arbete på ett eller annat sätt (a a).
Vi genomförde sex semistrukturerade intervjuer varav en gruppintervju med två intervjupersoner. Fördelen med en gruppintervju är att informanterna kan hjälpa varandra med sina utsagor och de kan eventuellt känna sig bekvämare med en kollega närvarande (Robson, 2002). Med semistrukturerade intervjuer menas att vi hade nedskrivna relativt öppna frågor men flexibiliteten är tämligen stor i och med att det inte är nödvändigt att alla frågor ställs och inte heller att de ställs i någon given ordning (Olsson & Sörensen, 2007). Samtliga intervjuer bandades för att ha mer tillförlitlighet i empirin samt för att lättare kunna använda oss av citat (Robson, 2002). Transkriberingen skedde i nära anslutning till intervjun och därefter genomfördes diskussioner och kodning av intervjuerna individuellt (a a). Efter kodningen gjordes kategoriseringar genom att koder som hörde ihop fick en övergripande rubrik. Efter detta jämfördes de olika intervjuernas kategorier och vi skapade teman för att kunna placera större rubriker över kategoriseringarna.
2.3 Egen förförståelse
En av författarna till uppsatsen kom under sin praktiktermin i kontakt med barn som hade sexuella beteendeproblem. På så sätt bildade vi en uppfattning om problematiken och erfarenheterna av mötet med barnen skapade en bild av vad som kunde vara intressant med fenomenet att fördjupa sig i. Vår förförståelse innan studiens början av fenomenet var att det främst är pojkar som har utåtagerande sexuella beteendeproblem. Vi upplevde att pojkar är mer
utåtagerande generellt sett och vi trodde att detta även speglas i sexualiteten och därför skördar det sexualiserade beteendet hos pojkar fler offer än det gör hos flickor. Vi diskuterade kring att fenomenet inte upptäcks lika lätt när det är en flicka som har ett utåtagerande sexuellt beteende. Vi tänkte att beteendet och handlingarna är lättare att upptäcka om det är en pojke som utför ett sexuellt övergrepp med till exempel penetrering och handgripligheter.
Vi trodde att barn lättare kan utveckla ett sexualiserat beteende om de själva har varit utsatta för sexuella övergrepp. Vår syn utgick från att barn har en sexualitet och att barn är nyfikna på människokroppen på ett sunt sätt.
Innan studiens början hade vi en förförståelse att det fanns ett begränsat forskningsunderlag för just den ålder som vi ville studera. Vi upplevde att
forskningen kring ungdomar över tretton år var mer omfattande, eventuellt för att det inte är lika tabu att prata om tonåringars sexualitet som att prata om att barn i upp till tolv år har en sexualitet. Tonåringar genomgår också puberteten och en eventuell sexdebut är inte ovanlig. Därmed är det inte lika kontroversiellt att tala om ungdomar och sexualitet även om sexuella beteendeproblem aldrig är något ämne som är lätt att diskutera kring.
2.4 Etiska överväganden
Vissa grupper av människor är känsligare än andra att studera på grund av deras sårbarhet (Robson, 2002). Barn är en sådan grupp. För denna studie har vi valt att inrikta oss på barn med sexuella beteendeproblem utifrån ett
tjänstemannaperspektiv. Vi kommer således inte att intervjua några barn, anhöriga eller andra personer som privat möter dessa barn. Detta har vi valt på grund av att detta är en uppsats på C-nivå vilket gör omfattningen begränsad samt att det enligt vår mening krävs en gedigen kunskap och erfarenhet för att utföra en studie med barn som undersökningsobjekt. Det har inte gjorts många studier där barn själva har blivit tillfrågade om sina erfarenheter, mycket på grund av de etiska
svårigheter som ämnet omges av (Larsson, 2001).
En annan aspekt som rör etiska överväganden är begreppet sexuella
beteendeproblem i sig. Fenomenet är kontroversiellt ur flera aspekter. Dels är barn och sexualitet i sig etiskt svårt, eftersom dessa två begrepp tillsammans gör att barn kan bli fråntagna sin oskuldsfullhet (Larsson, 2001). När det dessutom handlar om att det är barn som har en sexualitet som är normbrytande och
tvångsmässig är det fler etiska aspekter som bör tas i beaktande. Den som utför en studie har makten att kategorisera och benämna en viss grupp vilket är etiskt svårt, framför allt för en studie av denna omfattning (Andersson & Swärd, 2008). Det kommer inte under några omständigheter gå att identifiera några barn som uttrycker sexuella beteendeproblem.
För att försäkra oss om den etiska gångbarheten genomgick uppsatsen en etisk prövning som fick godkänt av det Etiska Rådet på Malmö Högskola, fakulteten
för Hälsa och Samhälle 2010-04-16, Diarenummer: HS60-10/276:23. Enligt Olsson & Sörensen (2007) behöver vissa krav uppfyllas för att en studie ska godkännas genom etisk prövning. Den ska utföras med respekt för
människovärdet samt att mänskliga rättigheter och friheter ska uppmärksammas (Olsson & Sörensen, 2007). Vid den etiska prövningen bifogades den information som framgått till intervjupersonerna, underskrifter från verksamhetschefer samt samtyckesblankett för intervjupersonerna utan underskrifter. De personer som intervjuades under studien fick ett informationsbrev innan intervjun där etiska överväganden framfördes. Intervjupersonerna blev informerade om att materialet efter intervjun skulle förstöras, att de i den färdiga studien skulle avidentifieras samt att de när som helst kunde avbryta intervjun eller i senare skede välja att inte deltaga. De har även informerats om att de kan ta kontakt i efterhand och ta tillbaka delar av den information som de har lämnat eller avböja helt. Innan intervjun genomfördes skrev intervjupersonerna under en samtyckesblankett som är konfidentiell för obehöriga samt fick intervjufrågorna skickade. När
intervjuerna genomfördes överlämnades även muntlig information om hur materialet skulle behandlas både under och efter studiens gång samt förutsättningarna för intervjupersonernas medverkan, det vill säga tidigare nämnda villkor.
Vi insåg att forskaren vi valt att intervjua skulle vara svår att avidentifiera då hon är en framstående person inom ämnet. Vi frågade henne hur hon tyckte vi skulle göra med detta dilemma och hon menade att hon inte behövde avidentifieras då det skulle bli problematiskt att redovisa resultaten. Detta eftersom hon nämner bland annat sin egen forskning. Hon har ingen fast lokal tjänst gällande utredning av barn utan kan tillhandahålla sina tjänster i hela Sverige. I och med detta anser vi det etiskt gångbart att benämna henne vid namn.
3. TIDIGARE FORSKNING
För att förklara fenomenet sexuella beteendeproblem behöver en kartläggning göras av befintlig forskning i ett bredare perspektiv. I detta avsnitt kommer således den tidigare forskning som har gjorts gällande barn och sexualitet presenteras samt forskning kring barn med sexuella beteendeproblem. Slutligen presenteras vilken behandling som enligt forskare är adekvat. Majoriteten av den forskning vi har använt oss utav är gjord i USA och Sverige och således enligt de normer som finns i det specifika landet.
3.1 Vad är normalt?
För att kunna förklara vilka beteenden som är avvikande krävs det en förklaring för vilka beteenden som är normala (Larsson, 2001). Litteraturom barns
sexualitet har tidigare byggt på hypoteser om hur människan utvecklas
psykosexuellt och få större studier har genomförts (a a). Viss forskning har nu gjorts för att klargöra vilka sexuella lekar och beteenden som kan urskiljas hos de flesta barn och för att kunna beskriva beteenden som är avvikande behövs en förklaring av barns vanligt förekommande sexuella upplevelser.
3.1.1 Barns sexuella beteenden och upplevelser
Termen sexualitet innefattar flera aspekter och är ett så kallat multidimensionellt begrepp (Larsson, 2001). Sexualitet involverar exempelvis sexuella attityder,
beteenden, praktiker och aktiviteter och innefattar även biologisk och social könstillhörighet. Termerna sexualitet och sexuell i ett vuxet perspektiv innefattar ofta umgänge och samlag. Begreppet innebär således något annat när det rör barns sexualitet (Larsson, 2001). När sexualitet nämns i samma mening som barn blir det därför en moralisk konflikt eftersom sexualitet då tolkas med vuxnas förståelse av begreppet (a a).
Larsson (2000) har i en rapport från Socialstyrelsen kunnat urskilja tre
återkommande resultat från tidigare forskning kring barns sexualitet. Den första slutsatsen hon gjorde var att barn är intresserade och nyfikna av lekar som
innefattar undersökningar av sin och andra barns kroppar (a a). Hur stort eller litet intresset är varierade stort mellan barnen. Det andra resultatet hon fann var att sexuella lekar som är mer lika vuxensexualitet, såsom till exempel samlag eller försök till detta med andra barn, gosedjur eller dockor var mycket ovanligt. Dock förekom detta, främst bland barn som tidigare blivit utsatta för sexuella
övergrepp. Det tredje resultatet kännetecknades av sexuellt problematiska lekar av bland annat tvång, våld och hot i motsats till den spontana sexuella lek som präglades av ömsesidighet och nyfikenhet (Larsson, 2000).
Larsson (2001) har även gjort en empirisk undersökning av barn i förskole- och skolåldern som innefattade observationer av personal och föräldrar samt en retrospektiv del. Bland annat visar studien att pojkar och flickors sätt att uttrycka sin sexualitet på skiljer sig (a a). Pojkar i förskoleåldern onanerar oftare jämfört med flickor, de rör vid sitt kön i större utsträckning och de klär ut sig till flickor oftare än flickor klär ut sig till pojkar. Flickor gnider sig i högre grad mot människor och saker än vad pojkar gör (Larsson, 2001). Föräldrars öppenhet upplevdes också ha ett samband med socioekonomisk status där föräldrar i högre samhällsklasser upplevdes mer öppna än de föräldrarna i lägre samhällsklasser (a a).
Studien visar även att vuxna vet väldigt lite om vilka sexuella upplevelser som barn mellan sex och tolv år har. Larsson (2001) menar att sexuella lekar är mer synliga för vuxenvärlden när barnen är mindre och när barn kommer upp i skolåldern döljer de lekarna för vuxna. Vidare visar studien att 88 procent av de personer som tillfrågades i den retrospektiva delen av studien har haft någon sexuell upplevelse som barn, vanligtvis vid elva till tolv års ålder (Larsson, 2001). Den sexuella händelsen skedde oftast tillsammans med någon vän och i viss mån tillsammans med en kusin eller syskon. I 92 procent av fallen var barnen i ungefär samma ålder, i de andra åtta procenten var det en åldersskillnad på mer än två år (a a). Pojkar hade för det mesta sin första sexuella upplevelse tillsammans med en flicka, medan flickors sexuella upplevelser var med båda könen i större
utsträckning. I de allra flesta fallen var känslorna positiva och de sexuella upplevelserna var ömsesidiga och kännetecknade av nyfikenhet och välbehag (Larsson, 2001).
Anna Kosztovics (2009) var ordförande för RFSU i Malmö när hon skrev en rapport om barns sexualitet på 53 förskolor i Malmö. Hon menar att
personalgrupper på förskolor behöver öppna upp samtalet och kunna prata om hur barn uttrycker sexualitet genom ökad kunskap. Skambeläggning av barnets
sexualitet sker när sexualiteten inte bekräftas. Koszctovics (2009), menar att när barnets sexualitets skambeläggs så har barnet svårt att avgöra om det är beteendet som är fel eller om hela deras person är fel. En normal sexualitet kan yttra sig i sexuella lekar, så som mamma, pappa, barnlekar, att barnen går på toaletten ihop
och klär av sig, att titta på varandras kroppar eller att barnen leker doktor.
”När barn leker doktor kan det till exempel ingå att pussa snoppen så att den blir frisk från feber.” (Kosztovics, 2009, s.2).
Kosztovics (2009) beskriver hur tvångsmässig onani är ett uttryck för otrygghetsproblem på något plan. Denna rapport fokuserar dock på en yngre åldersgrupp än denna studie.
En amerikansk forskare vid namn William Freidrich har gjort ett flertal olika studier i USA om barns sexualitet (Larsson, 2000). Dessa studier har bland annat visat att barn under fem år uppvisar mer sexuella beteenden än äldre barn. Detta kan vara ett tecken på att barn lär sig vilka beteenden som är accepterade och ej (a a). Ett amerikanskt förbund vid namn ATSA, The Association for the Treatment of Sexual Abusers, har utformat en arbetsgrupp som är specialiserad på barn med sexuella beteendeproblem (Chaffin, m.fl., 2008). Enligt ATSA är det är viktigt att skilja sexuella beteendeproblem från normal sexualitet, där det senare präglas av ömsesidighet, nyfikenhet och ett gemensamt utforskande av sig själv och andra. Beteenden som enligt normen är avvikande är inte åldersadekvata (a a).
3.2 Sexuella beteendeproblem hos barn sex till tolv år
Kunskapen om de personer som begår sexuella övergrepp och är under tolv år är begränsad. Enligt Långström (2000) kan detta bero på att det är ett tabubelagt ämne som varit svårt för vuxna att förhålla sig till och därmed inte velat erkänna dess befintlighet. En annan anledning kan vara att dessa personer inte är
straffmyndiga och därmed inte kan stå rättsligt till svars för sina handlingar (a a). Forskning från Sverige upplever vi främst vara inriktad på tonåringar och den forskning som är gjord om fenomenet inom vår avgränsning upplever vi främst är gjord utanför Sveriges gränser.
3.2.1 Begreppets betydelse
Det finns ett flertal olika indelningar för att mäta vilka sexuella beteenden hos barn som är vanligt förekommande och vilka som bör uppmärksammas. Johnson & Feldmeth har gjort en indelning där barns sexuella lekar delas in i fyra grupper som sträcker sig från nyfikenhet och upptäckande till sexuella aggressiva
beteenden (Nyman m.fl., 2001). Grupp ett präglas av nyfikenhet och upptäckande och grupp två kan ofta direkt härledas till händelser som barnet i fråga har
befunnit sig i. Dessa beteenden kallar Johnson & Feldmeth för reaktiva beteenden då lekarna är mer sexuella och grövre än i första gruppen och kunskapen om sex inte är åldersadekvat. Barnen uppvisar ofta skam när vuxna kommer på dem med sina sexuella aktiviteter (Nyman m.fl., 2001). Tredje gruppen innefattar
ömsesidiga sexuella lekar som liknar vuxnas sex i högre utsträckning och barnen gömmer sig ofta för vuxna när de utför de sexuella lekarna. Den fjärde gruppen beskriver sexuellt aggressiva beteenden mot ett sexuellt offer och sexuella övergrepp. Offret samtycker inte till de sexuella handlingarna och aktiviteterna kännetecknas av tvång och hot (a a).
Att ha varit ett sexuellt offer betyder att personen har blivit berörd sexuellt alternativt blivit pressad eller tvingad till oral, anal eller vaginal sex mot sin vilja (Kjellgren, 2009). De som inte ger samtycke faller in under kategorin.
Definitionen av samtycke är av vikt när det kommer till barn som blir utsatta, vare sig de blir utsatta av vuxna eller av andra barn. Kjellgren (2000) väljer att
definiera begreppet enligt Ryan & Lane:
”Samtycke är baserat på val. Samtycke är aktivt, inte passivt. Samtycke är möjligt endast när makten är jämbördig. Att tvinga någon att ge upp är inte samtycke. Att acceptera något för att passa in i gruppen, är inte att samtycka. Om man inte kan säga nej på ett fritt sätt har ja ingen mening. Om man är ovillig att acceptera nej
har ja ingen mening.” (Kjellgren, 2000 s. 8).
Med denna definition av samtycke upplever vi att även barn som inte vågat säga ifrån och inte bara de som uttryckligen sagt nej fångas in.
Enligt Nyman m.fl. (2001) är ”förövare” inte ett begrepp som bör användas på barn som begår sexuella övergrepp då det leder till stämpling och stigmatisering. Det kan bli problematiskt då barn som begår sexuella övergrepp själva är i behov av hjälp eftersom de lever ut sin problematik genom sexuella beteendeproblem (a a).
Larsson (2001) beskriver sexuella beteendeproblem som handlingar som upplevs problematiska, destruktiva eller aggressiva. Dessa beteenden är åtskilda mot det som i rådande samhällsklimat upplevs som ”normalt” och beskrivs således inte av ömsesidighet och nyfikenhet utan istället präglas sexuella beteendeproblem av tvång och övergrepp (a a).
Enligt ATSA är sexuella beteendeproblem inget medicinsk eller psykologisk tillstånd utan ett antal beteenden som faller utanför sociala normer (Chaffin, m.fl., 2008). Arbetsgruppen definierar barn under tolv år med sexuella beteendeproblem som att de initierar handlingar som involverar sexuella kroppsdelar, som inte är åldersadekvata och som kan vara skadliga för de själva eller för andra (a a). Det behöver inte handla om sexuell tillfredsställelse eller sexuell stimulering utan enligt Silovsky och Bonner, som beskrivs i Chaffin m.fl. (2008), kan det sexuella beteendeproblemet vara ett sätt att till exempel reducera ångest, utforska eller söka uppmärksamhet. Vid bedömningen om ett sexuellt beteende är avvikande måste ett flertal aspekter tas i beaktande (a a). Till exempel måste den som bedömer se om beteendet är socialt och kulturellt accepterat eller inte, om det är möjligt att avbryta beteendet, i hur hög frekvens beteendet utövas samt om beteendet har tvångsmässiga inslag (Chaffin, m.fl., 2008).
En studie som gjordes av en amerikansk forskare angående i vilken omfattning sexuella beteendeproblem återfinns hos barn under 13 år definieras beteendet på ett annat sätt (Johnson, 1988). Denna forskning fokuserar på utåtagerande sexuella beteendeproblem som är riktade mot ett annat barn och utgår från fyra kriterier (a a). Barnet agerar på ett sexuellt sätt tillsammans med ett annat barn samt använder våld alternativt att offret är för ungt för att förstå vad som händer och därmed inte gör något fysiskt motstånd. Det ska också vara en åldersskillnad på minst två år mellan offret och det barn som handlar på ett sexualiserat sätt. Dessutom ska det finnas ett mönster av sexuella beteendeproblem i barnets bakgrund (Johnson, 1988).
3.2.2 Förekomst
Larsson (2001) har gjort en uppdelad studie som tidigare nämnts med en retrospektiv del där unga vuxna får se tillbaka till vilka sexuella erfarenheter de hade som barn. I denna studie svarade 13 procent av pojkarna och 29 procent av
flickorna att de har medverkat i sexuella aktiviteter som de inte givit sitt samtycke till. 77 procent av dessa blev utsatta av en vän i ungefär samma ålder (Larsson, 2001). Sex procent av pojkarna och tio procent av flickorna medgav att de själva hade tvingat någon annan att delta i sexuella aktiviteter mot deras vilja, främst med verbalt tvång och tillsammans med en jämnårig eller något yngre vän (a a). Enligt BRÅ, Brottsförebyggande Rådet, (2005) begås minst 13 procent av våldtäkterna på ytligt bekanta i Sverige av personer under 15 år. Dock har Larssons (2001) studie och BRÅs statistik en större vidd gällande ålder än denna studie.
I en kartläggning om unga förövare och unga offer för sexuella övergrepp som har gjorts av Socialstyrelsen behandlas bland annat förekomst av övergreppen
(Kjellgren & Wassberg, 2002). Kartläggningen omfattar 285 av 289 kommuners socialtjänst i Sverige och av dessa hade 148 stycken mött problematik som innefattade sexuella övergrepp där både offer och förövare är under arton år, år 2000. 39 stycken av dessa svar behandlade barn under tolv år. Kartläggningen påpekar att det finns en misstanke om ett stort mörkertal bland unga som förgriper sig sexuellt på unga. En uppskattning är endast 10-20 procent av dessa övergrepp kända för omgivningen vilket gör det svårt att uppskatta i vilken utsträckning dessa beteenden återfinns (a a). Även Långström (2000) påvisar att mörkertalet kan vara stort och den officiella siffran för unga som begår sexuella övergrepp antagligen är lågt tilltagen. Detta kan bero på att sexualbrott i allmänhet och sexualbrott som begåtts av unga människor i synnerhet anmäls i låg frekvens (a a). Både Långströms (2000) och Kjellgrens & Wassbergs (2002) kartläggningar innefattar barn och ungdomar upp till 18 år och har således en mer omfattande räckvidd än vår studie.
En amerikansk studie visar att barn som har sexuella beteendeproblem mot andra barn ofta glöms bort i diskussionen kring sexuella övergrepp eftersom fenomenets existens ofta förnekas (Johnson, 1988). Barns övergrepp negligeras eller beskrivs som normala oskyldiga lekar vilket gör att dessa barn inte fångas upp i tid. Denna studie innefattar 47 pojkar mellan fyra och tretton år som har uppvisat sexualiserat utåtagerande beteende mot barn som är yngre än de själva. Nästan hälften av dessa pojkar hade själva varit utsatta för sexuella övergrepp och 19 procent hade blivit fysiskt misshandlade. Alla barnen kände de som hade utsatt dem för övergrepp (a a). I 47 procent av fallen hade barnet förgripit sig på ett syskon. Medelåldern i denna studie var åtta år och nio månader för barnet som förgripit sig på ett annat barn och sex år och nio månader för barnet som var offer för övergrepp (Johnson, 1988). Det absolut vanligaste beteendet i denna studie var att barnet hade smekt offret på ett icke önskvärt sätt. Studien visar även att ju äldre barnet är desto större är risken för förnekande av att ha begått ett övergrepp (a a). Denna studie påpekar att den inte är generaliserande eftersom det är ett litet underlag samt utförd 1988 vilket gör att studien kan vara något daterad. 3.2.3 Flickors sexuella beteendeproblem
Få studier har gjorts på flickor med sexuella beteendeproblem eftersom pojkar ofta är överrepresenterade i både svensk och utländsk forskning på området (se till exempel Johnson, 1989, Kjellgren, 2009). Forskning visar dock att det kan finnas fler kvinnliga förövare än vad som är känt. En av anledningarna till att det har varit ett dolt ämne är för att det är få sexualbrott som anmäls av pojkar som blivit sexuellt utnyttjade av flickor. Det hänger också ihop med den bild som finns av kvinnliga förövare av sexualbrott generellt vilka ofta negligeras (Kjellgren, 2009).
En studie har gjorts av den amerikanska forskaren Johnson (1989). Denna studie behandlar tretton flickor med sexuella beteendeproblem mellan fyra och tretton år. 100 procent av dessa flickor hade tidigare blivit sexuellt utnyttjade, 31 procent hade blivit fysiskt misshandlade och 85 procent hade blivit utnyttjade av en familjemedlem (a a). 77 procent av flickorna riktade sitt sexuella
beteendeproblem mot en familjemedlem. Det var dubbelt så många pojkar som utnyttjades av flickorna än flickor. Inom familjen fanns det i samtliga flickors fall en historia av fysisk misshandel, sexuella övergrepp eller narkotikamissbruk (Johnson, 1989). De flickor som ingick i studien hade alla utfört sexuella
handlingar med ett annat barn, de hade ett mönster av sexuella beteendeproblem, offret var minst två år yngre samt de hade använt våld eller tvång under
övergreppet (a a). De vanligaste uttryckssätten för flickornas sexuella
beteendeproblem var smekningar, genital kontakt med eller utan penetrering och oral kontakt (Johnson, 1989). Det mest frekventa var att använda verbalt tvång vid sina utåtagerande beteenden, vilket 54 procent använde. Vid samtal med dessa flickor efter att övergreppet har uppdagats var de absolut vanligaste beskrivna känslorna ilska och förvirring (a a). Några forskare upplevde att promiskuösa flickor kunde ha sexuella beteendeproblem, något som inte har beskrivits gällande pojkar med sexuella beteendeproblem (Kjellgren, 2009). Dessa flickor var dock något äldre än denna studies målgrupp.
3.3 Risk- och skyddsfaktorer
För att identifiera och se upphovet till fenomenet är det av vikt att se vilka faktorer som kan vara en katalysator och vilka faktorer som kan få sexuella
beteendeproblem att stanna av. Många gånger kan barnen ha upplevt ett trauma av något slag såsom misshandel eller sexuella övergrepp (se till exempel Kjellgren, 2009, Johnson, 1996). Det är viktigt att vara medveten om heterogeniteten bland unga som förgriper sig sexuellt (Långström, 2000). Det finns ingen typisk
ungdom eller ett typiskt barn som begår sexuella övergrepp men det finns faktorer som göra att den unge ligger i en riskzon för att utveckla ett beteende som bryter mot de normer som finns (a a). Även Chaffin m.fl. (2008) påpekar att barn med sexuella beteendeproblem är en väldigt heterogen grupp till exempel gällande socioekonomisk status, bakgrund och psykisk hälsa och menar att de är mer heterogena än ungdomar och vuxna som begår sexuella övergrepp.
3.3.1 Riskfaktorer
Enligt Larsson (2001) är sexuella beteendeproblem inte per definition en följd av sexuellt utnyttjande utan barn som inte varit utsatta för några övergrepp kan också uppvisa sexualiserade symptom. Däremot är beteendet vanligare bland barn som blivit utsatta för sexuella övergrepp och det är ofta en indikator på att något i barnets liv inte står rätt till (a a). Kjellgren (2009) beskriver Maxfield & Widoms teori från 1996 som de benämner The sexual abused, sexually abuser cycle. Denna cykel ämnar se sambandet mellan när en person har blivit utsatt för övergrepp och sedan begår övergrepp mot någon annan. Fenomenets förekomst anses vara olika utbrett enligt olika forskares studier men det går att fastställa att för mellan 19-49 procent av pojkarna som begått övergrepp och 50-100 procent av flickorna som begår övergrepp är termen relevant (Kjellgren, 2009).
I tidig forskning kring sexuella beteendeproblem låg fokus på att dessa barn hade blivit utsatta för sexuella övergrepp (Chaffin, m.fl., 2008). I många fall finns det sexuella övergrepp i barnets bakgrund men Chaffin m.fl., (2008) beskriver bland annat att enligt Freidrich teori finns det andra faktorer som spelar in såsom
ekonomiska, social, familjära och utvecklingsmässiga sådana. Andra riskfaktorer som finns är misshandel, undermåligt föräldraskap, exponering för sex som till exempel pornografi eller att bevittna familjevåld (se till exempel Chaffin m.fl. 2008 & Johnson, 1996). Bonner m.fl. (1999) har gjort en jämförande studie mellan lekterapi och kognitiv beteendeterapi som behandlingsform för barn med sexuella beteendeproblem. 52 procent av de barn som deltog i studien hade inte varit utsatta för sexuella övergrepp (a a).
Johnson (1996) menar att faktorer som kan spela in är om barnet har levt i en miljö där sex är sammankopplat med aggression, där sex har använts som en handlingsvara eller där det har saknats adekvat tillsyn över barnet. Johnson (1996) beskriver ytterligare att psykiska och hormonella skillnader kan bidra till
variationerna i barnets sexuella beteende.
Kjellgren (2009) menar med stöd från ett flertal olika forskare att ungdomar med inlärningssvårigheter är överrepresenterade i studier om ungdomar som begår sexuella övergrepp. Johnson (1989) menar att många av barnen i hennes studie hade inlärningsproblem och sociala problem, alla var deprimerade samt led av ångest och ingen hade någon bästa vän. Bonner m.fl. (1999) menar att föräldrar till barn med sexuella beteendeproblem är mer stressade och har en mindre positiv attityd till sina barn än andra föräldrar.
Pornografi har ökat kraftigt de senaste åren och år 2000 kom Swanberg & Enge-Schwartz fram till att nästan hälften av Sveriges tolvåringar har tittat på porrfilm någon gång (Nyman, m.fl., 2001). I kombination med att Internet distribuerar lättillgänglig pornografi samt att TV och tidningar har blivit mer sexualiserat än tidigare finns det en misstanke om ett samband mellan detta och allt yngre barn med sexuella beteendeproblem (a a).
3.3.2 Skyddsfaktorer
Enligt Jacksons teori från 1982 påverkar kulturella idéer och trosuppfattningar barnets syn på sexualitet och kan bidra till meningsskapandet av det sexuella beteendet (Larsson, 2001). Om föräldrar markerar gränser och förmedlar normer kring sexualitet till sina barn kan barnets förståelse för ”normal” sexualitet utvecklas (a a).
Barns sexuella lekar förekommer där barnen kan leka ifred (Kosztovics 2009). Bekräftelse av barns sexualitet kan ske genom att faktiskt låta dem leka och undersöka varandra. Om personalen är i närheten så menar Kosztovics (2009) också att personalen kan ge ett bekräftande leende som respons och därmed kan sexuella beteendeproblem undvikas.
Det har även kunnat urskiljas vissa skyddsfaktorer som behandlar normbrytande beteende i allmänhet. Exempel på sådana skyddsfaktorer är social kompetens, att känna en inre kontroll och känsla av att kunna påverka vad som händer omkring en, stabilt temperament och ett gott självförtroende (Andershed & Andershed, 2005). Även intelligens och begåvning påverkar skyddet för att inte utveckla ett normbrytande beteende och kan vara mer av vikt än till exempel socioekonomisk status (a a). Goda skolprestationer och en god relation mellan föräldrar och barn påverkar också chansen för att barn och ungdomar utvecklar ett positivt beteende som inte är normöverskridande på ett negativt sätt (Andershed & Andershed, 2005). Om barnet redan har begått övergrepp så är det viktigt att föräldrarna,
jämsides med behandling, skiljer på barnets beteende och dess person
(Söderström, m. fl., 2005). Barnen är inte sina handlingar utan lika mycket ett offer som det barn som utsätts för övergreppen (Kjellgren, 2000).
3.4 Vilken behandling finns?
Det behandlingsbehov barn med sexuella beteendeproblem har skiljer sig från ungdomar med sexuella beteendeproblem (Kjellgren, 2000). Mycket av den behandling som finns idag utgår från att kunna förstå barnets handlande och minimera risken för fortsatta sexuella beteendeproblem (Nyman, m.fl., 2001). Framför allt är det samtalsbehandling som erbjuds och nedan presenteras ett urval av de behandlingsformer som finns i Sverige och utomlands idag. En stor del av behandlingen är att förhålla sig till den unges förnekande och försvarande av sin handling (Nyman, m.fl., 2001). Förnekandet blir en överlevnadsstrategi och ett sätt att legitimera det som den unge vet är fel (a a). Att förneka det som hänt blir ett sätt att undantrycka känslor av skam och skuld och därmed blir handlingarna rättfärdigade (Kjellgren, 2000).
3.4.1 Behandling i Sverige
Pojkmottagningen är en del av Rädda Barnens centrum för barn och ungdomar i kris där både offer och förövare av sexuella övergrepp behandlas genom
psykoterapi (Nyman, m.fl., 2001). Det av vikt att uppmärksamma andra
beskrivningar än de i verbal form. Barnet kan visa mycket med sitt kroppsspråk och det kan även vara en fördel att låta barnet rita sina upplevelser eller leka i så kallade sandlåderum (Nyman, m.fl., 2001).
I foldern BUP Vasas verktygslåda ( Söderström, m.fl. 2005) beskrivs hur barns sexuella beteendeproblem kan behandlas och hanteras. De anger övningar som kan vara bra för barnet att utföra för att förhindra att det sexuella
beteendeproblemet utlöses. BUP Vasa menar att det är viktigt att få barnet att förstå att de inte kan påverka sina känslor, men att de däremot kan ha inverkan på sitt beteende och sina tankar (a a).
Det är inte bra att skambelägga hela barnets sexuella intresse och det är inte möjligt att förbjuda alla sexuella handlingar (Söderström, m.fl., 2005). Detta eftersom åldersadekvat och ömsesidig sexuell nyfikenhet inte är vådlig i sig. Det behövs dock en reell och saklig motivering för att barnet ska greppa och kunna känna sig motiverad till varför det behöver sluta med det sexuellt utagerande beteendet (a a).
När barnet utsätter andra barn för sitt destruktiva sexuella beteende är det av yttersta vikt att fokus ligger på behandling och skydd av andra barn vilket prioriteras över barnets egen utsatthet och symtom (Söderström, m.fl., 2005). BUP Vasa menar att om det sexuella beteendeproblemet försätter så blir det svårare att bryta (Söderström m.fl., 2005). Om omgivningen dessutosm är
medveten om övergreppen men inte vidtar åtgärder så löper beteendet ännu större risk att fortlöpa (a a). Det är bra att kartlägga händelseförloppet i situationer där barnet har fått en impuls att göra ett övergrepp (Söderström m.fl. 2005). Detta kan göras genom att fastställa vilka känslor, händelser och tankar som har ägt rum i anslutning till impulsen, strax innan eller efter. Nästa steg är att kartlägga de gånger som beteendet har utlösts, vad som har hänt innan och efter beteendet (Söderström, m.fl., 2005). Efter det så sätts fokus på de gånger som barnet har hejdat beteendet och låtit bli trots att impulsen har funnits där. När faktorerna som
har stoppat barnet identifieras så är det viktigt att förstärka dem (Söderström, m.fl., 2005).
Barnet behöver hitta sätt att kunna undgå situationer där det finns risk för beteendet att utlösas (Söderström m.fl., 2005). Att räkna upp hur många
beteenden och impulser ett barn får under en dag eller vecka kan vara bra för att se framstegen och se hur barnet når sina uppsatta mål och då får en belöning. För behandlaren är det av vikt att följa upp framsteg hos barnet och att analysera om det förekommer några återfall och hur de i så fall har uttryckts. Om det har
förekommit återfall justeras planeringen av behandlingen och insatserna i hemmet (Söderström, m.fl., 2005). BUP Vasa menar att det är viktigt att involvera och engagera föräldrar eller de vuxna som barnet lever med i synnerhet när det gäller yngre barn. Barnet bör även aktiveras då de sexuella beteendeproblemen kan ha varit en metod för barnet att reducera ångest eller skapa njutning (a a). För att kunna göra en skydds- och säkerhetsplanering krävs det att föräldrarna är engagerade och avhjälper det sexuella beteendeproblem barnet har. Det är en angelägenhet att skydda småsyskon eller någon annan i hemmet om det skulle finnas en risk att barnet utövar sitt sexuella destruktiva beteende på dem. Detta kan betyda att det till exempel att barnet inte får vara ensam med sin lillebror i början ( Söderström m. fl, 2005).
3.4.2 Behandling utanför Sveriges gränser
Forskning visar att behandling för normbrytande beteende i allmänhet ofta överensstämmer med den behandling som fungerar för utagerande sexuella beteendeproblem (Långström, 2000). I början av behandlingen bör fokus ligga på det oönskade beteendet och inbegripa exempelvis kognitiv träning,
känsloreglering och impulskontroll (a a). Även den unges familj bör ingå i
behandlingen eftersom den unge är en del i ett system. Dessa behandlingsprogram används i stor utsträckning utanför Sveriges gränser (Långström, 2000).
Kognitiv beteendeterapi (KBT). I USA utgår ofta behandlingen för barn med
sexuella beteendeproblem från KBT. Inom KBT får klienten testa nya beteenden i sin naturliga miljö för att få nya konstruktiva erfarenheter (Kåver, 2006). Det är viktigare att utreda om det finns något pågående sexuellt utnyttjande av barnet än att hitta orsaken i barnets bakgrund (Chaffin m.fl., 2008). Barnen får bland annat lära sig grundläggande regler kring sexuella beteenden och fysiska gränser (a a). Inom KBT involveras även föräldrar och andra vårdnadshavare genom att
utveckla en säkerhetsplan (Chaffin m.fl., 2008). Behandlarna ger information om sexuella lekar och sexuella beteendeproblem samt hur dessa två skiljer sig (a a). Även Johnson (1996) utgår från KBT. Johnson (1996) sätter upp mål med
behandlingen som är viktiga att uppnå. Det första målet är att minska det sexuella beteendeproblemet. Nästa steg blir att förstå och integrera tankar och känslor som är förknippade med barnets tidigare utsatthet till exempel övergrepp (Johnson, 1989). När dessa mål är uppnådda behöver barnets förståelse öka för sina ohälsosamma associationer och föreställningar kring sexualitet för att sedan öka barnets uppfattning om hälsosam sexualitet. Därefter försöker behandlaren att öka barnets medvetenhet av de mönster som utlöser, bibehåller och eskalerar det sexuella beteendeproblemet (Johnson, 1989). Det är av vikt att hjälpa barnet att inse sitt värde och utforma barnets egna mål och dess inre resurser för att uppnå dem. Den bästa inre resursen är en positiv känsla de har om sig själv och deras förmåga att ta sig an utmaningar (Johnson, 1996). Nästa mål blir att hjälpa barnet
att observera och värdera deras eget beteende, att vara medveten om omständigheter som föranleder beteendet och tänka på konsekvenserna av
beteendet innan de agerar. Barnets förmåga att tillgodose sina behov på ett socialt lämpligt sätt är ännu en punkt som behandlaren jobbar för (a a). Vidare behöver barnets förmåga att observera och uppskatta andra människors känslor, behov och rättigheter öka. Även barnets samhörighet med positiva andra och forma interna objekt som stöttar framtida utveckling behöver förstärkas (Johnson, 1996). Behandlingen måste ta hänsyn till barnets kognitiva och sociala utveckling (Chaffin m.fl., 2008). Mindre barn har inte möjlighet att tänka sofistikerade och planlagda tankar kring olika beteenden i lika hög utsträckning som äldre barn (a a). Sexuella beteendeproblem leder inte per definition till att barnen blir
sexuella förövare vid högre ålder men det förekommer (se till exempel Carpentier m.fl., 2006 & Chaffin, m.fl., 2008). Bonner m.fl. (1999) har gjort en jämförande studie har gjorts gällande kognitiv beteendeterapi och dynamisk lekterapi. Deras studie visar att båda behandlingarna var effektiva och det fanns inga större skillnader gällande resultat. Barnen följdes upp två år efter avslutad behandling och då visade 15 procent av de barn som gått kognitiv beteendeterapi och 17 procent av de barn som gått dynamisk lekterapi fortfarande sexuella
beteendeproblem (a a). Bonner m.fl. (1999) inkluderade inte barn med sexuella beteendeproblem som inte genomgått någon behandling då de ansåg att det vore oetiskt.
4. TEORI
I detta avsnitt kommer valen av teori att presenteras. De främsta teorierna som studien kommer att utgå från är social-kognitiv teori samt teori om normbrytande beteende. För att få en fördjupning i hur flickors och pojkars beteenden både sammanfaller och skiljer sig har vi även valt att presentera genusteori.
4.1 Social-kognitiv teori
För att diskutera kring sexuella beteendeproblem ur ett teoretiskt perspektiv har vi valt social-kognitiv teori som utgår från att individen är en del av ett system (Nordahl, 2005). I och med detta påverkas individen av flera olika komponenter och är således inte en isolerad företeelse (a a). Social-kognitiv teori är användbar inom ett flertal olika områden. Den kan till exempel användas för att förklara och utveckla hälsofrämjande åtgärder, i behandling av barn och ungdomar med beteendeproblem eller för att förklara hur människan tillgodogör sig könsroller (Se exempelvis Bandura, 1998, Nordahl, 2005).
Social-kognitiv teori utgår från att sociala färdigheter innefattar kognitiva
processer samt att individen har förmåga att påverka sitt agerande (Nordahl m.fl., 2005). Om beteenden anses icke-önskvärda behöver barn och ungdomar som utövar dessa handlingar få en möjlighet att ändra sina tankemönster och återuppbygga sociala färdigheter genom strukturerad träning och i grupp agera modeller för varandra (Nordahl m.fl., 2005). Fokus ligger på kognitiva beteenden såsom empati och kontroll över självet och sitt agerande. Genom att ändra på inre förhållanden och ta hänsyn till den kontext individen befinner sig i kan en
handling eller ett beteende ersättas med ett annat beteende som är mer önskvärt (Nordahl m.fl., 2005).
4.1.1 Personliga förhållanden, miljö och beteende
Social-kognitiv teori vilar på en interaktionistisk grund där personens beteende blir ett resultat av både personliga förhållanden och faktorer i den kontext som personen befinner sig i (Nordahl m.fl., 2005). Personliga förhållanden innefattar i sig tre komponenter vilka är kognitiva, emotionella och biologiska. Personliga förhållanden, miljö och individens beteende påverkar kontinuerligt varandra och förhållandet mellan dessa tre är ömsesidigt, se bild 1 (Bandura, 1986). Teorin utgår bland annat från att människor utvecklar beteenden genom modellering, det vill säga genom att använda sin omgivning som modeller för att lära sig olika handlingssätt och färdigheter (Nordahl m.fl., 2005). Dessa modeller kan vara till exempel föräldrar eller jämnåriga vänner.
Bild 1. Triangeln synliggör olika faktorers påverkan där P står för personliga förhållanden, B står för beteende och M står för miljö. (Ur Bandura, 1986) I och med att olika faktorer ges utrymme för att klarlägga ett beteende blir alla delar i en persons liv relevanta. De praktiska konsekvenser som teorin ger är således att sociala och tankemässiga färdigheter utvecklas med hjälp av kognitiv medvetenhet, systematiserad träning och modellinlärning (Nordahl m.fl., 2005). Icke-önskvärda beteenden och handlingar kan också utvecklas genom att de personer som barn och ungdomar använder som modeller under sin utveckling inte har behärskat önskvärda förmågor och således har modelleringen skapat beteenden som bryter mot rådande normer (Nordahl, 2005).
Social kognitiv teori utgår från att det finns normer i samhället som styr vilka beteenden som är önskvärda respektive icke-önskvärda (Bandura, 1998).
Önskvärda beteenden belönas medan icke-önskvärda beteenden kritiseras. Denna kritik fungerar enligt teorin som kontrollprocesser, vilka benämns som sociala sanktioner alternativt själv-sanktioner (a a). Sociala sanktioner är således de normer som skapas i samhället och själv-sanktioner är individens antagande av normer som därmed gör att normerna följs. Med detta menas att människor reglerar sitt beteende genom att själva värdera sina reaktioner och sitt handlande i relation till rådande normer (Bandura, 1998).
4.1.2 Self-efficacy
Ett centralt begrepp inom den social-kognitiva teorin är ”self-efficacy” (Bandura, 1998). Detta begrepp beskriver individens tro på sin egen förmåga. Om en individ känner hög self-efficacy så har denne en stark tro på sin egen förmåga att
organisera och utföra olika handlingsalternativ för att uppnå det mål som är uppsatt (a a)..Centralt är att personen måste veta att det går att förändra en situation och ha en stark tro på sig själv och sin egen duglighet att påverka (Bandura, 1998).
Det starkaste sättet att känna hög self-efficacy är att erfara situationer som har klarats av (Bandura, 1998). Situationer där individen misslyckas kan således underminera känslan av self-efficacy. En person som individen ifråga använder som modell för sitt eget agerande kan påverka dennes känsla av self-efficacy
(Bandura, 1998). Personer som får höra att de är duktiga och kapabla att utföra en viss handling har större chans att verkligen lyckas med detta (a a). Människan är beroende av sitt känslomässiga och kroppsliga tillstånd att bedöma sin kapacitet. Positivt sinne ökar upplevd self-efficacy, förtvivlat sinne minskar den (Bandura, 1998). Inom social-kognitiv teori är self-efficacy en av flera faktorer som
påverkar motivation, beteende och känslor. Således kan inte endast en individs tro på sin egen förmåga förklara ett beteende utan en persons agerande är komplext och mångfacetterat (a a).
4.2 Normbrytande beteende
Barn som har sexuella beteendeproblem bryter mot de normer som finns i samhället kring vad som är lämpligt och passande beteende (Andershed & Andershed, 2005). De grundläggande mål som finns för forskning kring normbrytande beteende är att hitta sätt och strategier för att kunna förebygga utveckling av beteendet samt att hitta vägar för att få personer som redan utvecklat beteendet att bryta detta (a a).
Normbrytande beteende som finns hos vuxna personer har ofta debuterat tidigt i barndomen (Andershed &Andershed, 2005). Personer med ungdomsdebuterade normbrytande beteende har större chans att bryta detta beteende innan det får riktigt stora konsekvenser medan personer med barndomsdebuterande
normbrytande beteende löper större risk att fortsätta med detta beteende långt in i vuxen ålder (a a). Uppmärksammas barndomsdebuterande normbrytande
beteenden tidigt ökar chansen betydligt för att detta ska kunna avbrytas än om det upptäcks i tonåren (Kadesjö, 2010).
4.2.1 Förekomst och orsaksförklarningar
Forskning har visat att det är svårt att säkerställa hur vanligt normbrytande beteende är på grund av sin komplexitet (Andershed & Andershed, 2005). Det finns skillnader mellan kön och ålder, beteendet mäts olika beroende på vilket mätinstrument som används och mätningen kan ge olika utslag beroende på vilken tidsintervall som ska mätas (Andershed & Andershed, 2005). Pojkar löper större risk att uppvisa normbrytande beteende. Könsskillnaderna kan bero på
omgivningens respons på olika beteenden och föreställningar kring könsroller eftersom flickor till exempel kan använda sig av indirekta former av aggressivitet på grund av att de i större utsträckning blivit bemötta negativt när de uttryckt aggressivitet (a a).
Forskning har gjorts i relativt stor omfattning kring orsaker till normbrytande beteenden (Andershed & Andershed, 2005). Det finns ingen enhetlig bild gällande frågor kring bland annat arv och miljö. Aggressivt normbrytande beteende är i större utsträckning ärftligt än icke-aggressivt, även om icke-aggressivt
normbrytande beteende också till viss mån går i arv. Barndomsdebuterande normbrytande beteende är i högre utsträckning ärftligt än ungdomsdebuterande sådant (Andershed & Andershed, 2005).Mycket forskning visar att relationen mellan föräldrar och barn har en stor påverkan på om normbrytande beteende utvecklats både gällande uppfostransmetoder och känslomässigt engagemang (se till exempel Andershed & Andershed, 2005 och Aylward, 2003). Andra faktorer som kan utgöra risk för barn att utveckla normbrytande beteende är till exempel om barnet växer upp i en missbrukarmiljö, blir utsatt för våld eller övergrepp, bevittnar våld eller om någon av föräldrarna är deprimerad (Andershed & Andershed 2005).
4.3 Genus
Genusteori är en omfattande teori som berör många olika delar. I denna uppsats har vi valt att inrikta oss på hur genus påverkar relationen mellan män och kvinnor samt hur könsroller konstrueras. Vi har valt att göra detta ur ett feministiskt
synsätt.
Begreppet genus redogör för de sociala normer och samhällsstrukturer som finns och som skapar stereotyper kring kvinnor och män (Schlytter, 1999). Hirdman (2001) som utgår från ett feministiskt synsätt menar att dessa konstruktioner bygger på att män är överordnade kvinnor och anses som norm samt att män och kvinnor hålls isär och ses som varandras motpoler. Hirdman (2001) talar om det stereotypa genuskontraktet med vilket hon menar att män och kvinnor har
undertecknat ett osynligt kontrakt gällande de båda könens roller i samhället. Män uppfostras till att bli starka och driftiga medan flickor uppfostras till att bli
älskvärda. Enligt detta kontrakt är mannen den som traditionellt sätt är
initiativtagare till sex och kvinnan bör vara med återhållsam men ställa upp på det som mannen behagar att göra (a a). För att illustrera genuskontraktets betydelse kan det beskrivas så här:
”Det stereotypa genuskontraktet är den situation som skapar förutsättning för genusbunden rationalitet, för upprepning, tradering och bekräftelse av världens naturliga ordning” (Hirdman, 2001 s. 94).
I och med detta blir könsroller ett sätt att organisera hur vi ska fungera på ett sätt som av många upplevs som naturligt och rätt (Hirdman, 2001).
Genusteori visar att åtskillnad mellan könen görs när barnen är mycket små. Genusteoretiker menar att när barn är nyfödda så ser samspelet mellan föräldrar och barn olika ut beroende på barnets kön även om föräldrar tror att de behandlar barn likadant (Giddens, 2007). Pojkar uppmuntras till större del att bli mer självständiga, frigörs tidigare från modern än en flicka och får positiva reaktioner om han inte gråter när han trillar. I böcker och film tenderar pojkar att vara aktiva karaktärer medan flickor är mer passiva. Enligt genusteori är socialt konstruerade könsroller alltså något som barn lär sig tidigt i livet av närstående, berättelser, tv och dylikt och inte någon nedärvd biologisk företeelse (a a).
5. RESULTAT OCH ANALYS
I detta avsnitt har vi valt att presentera det resultat som har framkommit av
intervjuerna samt vår analys av de svar som erhållits. Analysen görs både mot den tidigare forskning som har gjorts samt av de valda teorier som tidigare
presenterats.
5.1 Normal sexualitet hos barn
Alla intervjupersoner är eniga om att normal sexualitet mellan barn är ömsesidig och innefattar samtycke från alla parter. Detta överensstämmer med den tidigare forskning som gjorts inom ämnet, till exempel Larssons undersökningar (se både 2000 och 2001).
Forskaren Cecilia Kjellgren poängterar vikten av att skilja mellan vuxensexualitet och barnsexualitet där det senare bygger på förnimmelser av sexuella känslor och när barn diskuteras ska dessa känslor inte förknippas med samlag eller dylikt. Detta poängterar även Larsson (2001) som menar att det är en viktig
gränsdragning mellan vuxna och barns sexuella känslor. Kjellgren menar att det inte finns någon laddad sexuell komponent hos barn som är mellan sex och nio år utan i den normala sexuella utvecklingen blir sexualitet endast en lek bland alla andra. Barn mellan tio och tolv kan befinna sig i förpuberteten eller puberteten och, som Kjellgren uttrycker det, ”sexualiteten får ny fart”. Även
socialsekreteraren på Barnahus nämner att det är helt normalt att barn är nyfikna på kön och sexualitet så länge det ligger på ett barns nivå.
En normal nyfikenhet kan till exempel enligt socialsekreterarna på socialtjänsten, Kjellgren och socialsekreteraren på Barnahus vara barns undran kring varför mäns och kvinnors kroppar ser olika ut och hur barn kommer till. Detta överensstämmer med den tidigare forskning som gjorts (se till exempel Larsson, 2000, Larsson, 2001). Kjellgren beskriver sexualitet i de yngre åldrarna på följande sätt: ”Att vara intresserad av att utforska, jämföra, att sätta sig själv i sammanhang med någon av annat kön eller någon av samma kön. Det är pirrigt, rätt
okomplicerat och det är kul och lite spännande. Men det är inte så att det dominerar barns liv”.
Socialsekreterarna på socialtjänsten beskriver normalt sexuellt beteende så här: ”Ända från att ungar är jättesmå springer de runt och snurrar för att de får en härlig känsla i kroppen. Jag menar även fast de inte vet vad sex är eller en orgasm så är det något som känns skönt i kroppen och kommer du upp till tio, elva år då har du stor koll på din egen kropp!”
Även Kjellgren påpekar att barn som är tio till tolv år är mycket mer medvetna om sin kropp än små barn. Denna studies resultat visar därmed att det finns stora skillnader mellan yngre och äldre barns sexualitet. Yngre barns sexuella känslor kan kopplas till Larssons (2001) studie där skillnaden mellan vuxensexualitet och barnsexualitet uppmärksammas. Att snurra runt och få en härlig känsla i kroppen eller utforska sitt och andras kön är exempel på den sexuella känsloförnimmelsen vilket inte ska kopplas samman med sexuella känslor sett ur en vuxen persons perspektiv. Äldre barns sexualitet kan kopplas till den studie som Larsson (2001) gjort där vuxna personer fått se tillbaka till sin egen barndom och de sexuella upplevelser de erfor. Då de flesta nämner åldern elva till tolv år kan en koppling göras till Kjellgrens uppfattningar om en större medvetenhet om sin kropp och om sexualitet sett ur ett vuxenperspektiv.
Informanterna på socialtjänsten och Barnahus samt Kjellgren nämner även att leka mamma-pappa-barn och att leka doktor. Detta överensstämmer med Kosztovics (2009) som menar att det är helt okej att undersöka varandras kroppar på ett intimt sätt. Kosztovics (2009) menar vidare att det är en förutsättning för en god sexuell utveckling att barnen får leka ifred och uppmuntras med sina sexuella lekar. I och med att alla våra informanter upplever att barn har en sexualitet som är av godo så kan en slutsats dras att deras upplevelser överensstämmer med Kosztovics (2009) teorier.
