Malmö högskola
Lärarutbildningen
Skolutveckling och ledarskap
Examensarbete
15 högskolepoäng
Fenomenet läxor inom grundskolans tidigare år
The phenomenon of homework in primary school
Louise Fredriksson
Lärarexamen 180hp Lärarutbildning 90hp 2009-05-03
Examinator: Elisabeth Söderquist Handledare: Lisbeth Amhag
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1 INLEDNING... 3
1.1SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING ... 5
2 TEORETISK BAKGRUND ... 6
2.1LÄXAN UR ETT HISTORISKT PERSPEKTIV... 6
2.2DEFINITIONER OCH INNEBÖRDER AV BEGREPPET LÄXA ... 7
2.3VAD SÄGER STYRDOKUMENTEN OM LÄXOR? ... 8
2.4TEORIER OM LÄRANDE OCH LÄRPROCESSER ... 9
2.4.1 Jean Piaget ... 9
2.4.2 Lev Vygotskij och John Dewey ... 10
2.4.3 Tidigare utförd forskning ... 12
3 METOD ... 15 3.1VAL AV METOD ... 15 3.2URVAL ... 15 3.3GENOMFÖRANDE ... 16 3.4BEARBETNING ... 17 3.5ETIK ... 17
3.6RELIABILITET OCH VALIDITET ... 17
4 RESULTAT OCH ANALYS AV INTERVJUERNA KRING BEGREPPET LÄXA ... 18
4.1LÄXOR SOM PEDAGOGISKA REDSKAP ... 18
4.1.1 Om läxors negativa effekter, vårdnadshavares tidsbrist och stress ... 19
4.1.2 Om läxors positiva effekter och möjlighet till repetition ... 21
4.1.3 Om att använda läxor som bestraffning ... 22
4.1.4 Om läxans betydelse för att nå målen i Lpo 94 ... 22
4.1.5 Om att utforma individanpassade läxor ... 23
4.1.6 Om avsaknaden av regler och riktlinjer kring läxornas utformning och omfattning ... 24
4.1.7 Om förslaget om en läxfri skola och tänkbara konsekvenser ... 24
4.2MILJÖNS BETYDELSE VID LÄXLÄSNING OCH LÄRANDE ... 25
4.2.1 Om lämpliga miljöer för läxläsning... 25
4.3INTERAKTIONENS BETYDELSE VID LÄXLÄSNING OCH LÄRANDE SAMT BETYDELSEN AV LÄXHJÄLP ... 27
4.3.1 Om betydelsen av vuxenstöd och interaktion ... 27
4.3.2 Om läxhjälp ... 29
4.3.3 Om hur läxor kan utöka lärandet ... 29
4.3.4 Om samtal och uppföljning av läxorna, lärare och elever emellan ... 30
4.3.5 Om samverkan med vårdnadshavare kring läxor ... 30
5 SLUTSATSER OCH DISKUSSION ... 31
5.1LÄXORS SYFTE ENLIGT INFORMANTERNA ... 31
5.2INFORMANTERNAS UPPFATTNINGAR KRING VILKEN BETYDELSE LÄXOR KAN HA FÖR ELEVERNAS LÄRANDE OCH UTVECKLING ... 34
5.3VILKA NACKDELAR OCH FÖRDELAR FINNS KRING LÄXORNA ENLIGT INFORMANTERNA? ... 35
5.4AVSLUTANDE REFLEKTIONER ... 37
6 REFERENSLISTA ... 38
6.1TRYCKTA KÄLLOR ... 38
6.2ELEKTRONISKA KÄLLOR ... 40
7 BILAGOR ... 41
7.1INTERVJUFRÅGOR TILL LÄRARE OCH SPECIALPEDAGOGER ... 41
7.2INTERVJUFRÅGOR TILL VÅRDNADSHAVARE: ... 42
1 Inledning
Den politiska debatten och diskursen i media kring läxor och dess betydelse för lärande och utveckling är fylld av olika åsikter och uppfattningar. Mitt intresse för att uppmärksamma läxor väcktes av det breda spektra av politiska åsikter, samt av min arbetslivserfarenhet som förskollärare och fritidspedagog inom grundskolans tidigare år, förskoleklass och fritidshem. Min erfarenhet säger mig att majoriteten av eleverna i tidig skolålder har en brinnande kunskapstörst och visar stor lust inför att få läxor. Läxor är som fenomen något som påverkar ett stort antal människor i elevernas närhet, vilket ytterligare väckte mitt intresse.
Att läxan har en självklar roll inom skolan, ifrågasätts starkt av vänsterpartiet. Vänsterpartiet strävar i sitt politiska arbete efter att införa en läxfri grundskola, med syfte att öka jämlikheten. De anser att det är en klassfråga gällande att lyckas med sina läxor eller inte, eftersom alla elever har olika förutsättningar. De menar att det inte blir en skola för alla då endast vissa elever har möjlighet att få hjälp med sina läxor hemma. Vidare menar de att elevernas olika
bakgrunder kommer att kompenseras genom att läxorna tas bort (http://www.aftonbladet.se/
debatt/article384771.ab, http://www.aftonbladet.se/debatt/article382825.ab, www.riksdagsvanstern.org/rd/2006/05/000428.html).
Å andra sidan anser Folkpartiet att det är självklart att läxorna ska finnas kvar och att läxor är en naturlig del av undervisningen. Folkpartiet hävdar att en läxfri skola skulle öka klassklyftorna inom det svenska skolväsendet och inte resultera i en mer jämlik skola. Att slopa läxor hjälper inte enligt folkpartiet, som istället hävdar att resurser ska läggas på att hjälpa de elever som inte får hjälp hemma, genom att skolan och fritidshemmen ska erbjuda läxhjälp och stötta vid läxläsningen. Folkpartiet ger också förslag om att utöka undervisningstiden i skolan och att omfördelningen av tiden leder till minskad vistelsetid på fritidshemmen och på så vis kan det ges möjlighet till organiserad läxhjälp inom skoltidens
ramar (www.folkpartiet.se).
I litteratursökningen kring läxor fann jag bland annat Hellsten (1997), som lyfter fram att det i den svenska pedagogiska forskningen saknas en klar definition av läxan som fenomen. Vidare hävdar Hellsten att det råder stor avsaknad av forskning inom fenomenet läxor, men trots avsaknaden anses läxor vara självklara inom skolan. Vidare menar Hellsten att det i läxdiskursen råder nästan total avsaknad av problematisering kring läxan. Hellsten har granskat kurslitteratur vid lärarutbildningen vid Uppsala universitet 1996-1997. Han hävdar att läxan som begrepp nämndes mycket sparsamt i de granskade obligatoriska kursböckerna, och är knappt synlig eller märkbar.
Hellsten (1997) menar att läxan värderas högt av majoriteten bland lärare, men trots det finns få bevis för att läxor leder till att elevernas prestationer ökar. Norén & Lundmark (2008), menar att debatten kring läxor ofta är onyanserad. De instämmer med Hellsten, beträffande att majoriteten av lärare anser det vara självklart med läxor, men att det inte reflekteras tillräckligt bland lärarna över varför det är bra med läxläsning. Även Leo (2004) hävdar att det reflekteras för lite bland lärare över varför läxor ges till eleverna samt hur lärandet kan utvecklas genom läxläsning.
I medias breda utbud av åsikter och uttalanden kring läxor, fann jag en rapport från
Barnombudsmannen sammanställd 2004 (www.bo.se/files/publikationer, %20pdf/BO_om_
stress 2004. pdf). Enligt undersökningen där 350 barn deltagit, hade 46 % av dem känt sig stressade på grund av att de upplevde att de hade för mycket läxor.
Även Arbetsmiljöverket (www.av.se/dokument/publikationer/rapporter/RAP2002_10pdf) har
uppmärksammat läxor och anser att skolan ytterligare måste lyfta diskussionen kring reglering och begränsning angående att ge eleverna läxor. De hävdar att skolan alltid ska sträva efter att arbetsbelastningen ska vara så jämn som möjligt, och för att det ska kunna nås måste verksamheten planeras och organiseras bättre än den görs idag. Läxor ska inte ta för mycket av elevernas lediga tid, och det måste finnas tid för eftertanke och reflektion. Många elever upplever stress på grund av för hög arbetsbelastning, vilket är ett psykosocialt arbetsmiljöproblem. Arbetsmiljöverket hävdar att alla skolor måste bli bättre gällande att se och uppmärksamma stressignaler bland eleverna.
Beträffande läxor ur ett internationellt perspektiv, så är det generellt vedertaget att lärarna inom italienskt och franskt skolväsende ger läxor till eleverna redan från tidig skolålder. I Italien kan barn sedan år 2003, börja skolan redan vid fem års ålder och därmed också få läxor, enligt artikeln ”Italienska skolan inte att leka med” i Sydsvenskan (2008). Enligt Daniela Mazzi, lärare i grundskolans tidigare år i en italiensk skola, är skolgången hårt disciplinerad. Redan i första klass får eleverna mycket läxor, och enligt de föräldrar Mazzi talat med, så ägnar barnen tillsammans med föräldrarna flera timmar varje helg för att göra läxorna inför kommande vecka. När barnen gått ut första klass i italiensk skola, ska de kunna läsa, skriva, utföra enkla additioner och subtraktioner samt säga ett fåtal ord på engelska som används i vardaglig kommunikation. Det ingår i de lärandemål som eleverna ska ha uppnåtts efter första läsåret och kunskaperna betygsätts. Studietempot är mycket högt. Dock är Mazzi kritisk till att så små barn ska lära sig så avancerade teoretiska kunskaper i så högt tempo. Det förutsätter att barnen är motoriskt och emotionellt mogna och självgående, exempelvis när det gäller basala moment som påklädning, mat- och toalettsituation, eftersom de annars kan få mycket svårt att ta de teoretiska kunskaperna till sig.
I Frankrike får eleverna flertalet läxor varje vecka. I fransk skola ges generellt samma läxa till alla elever i en klass inom grundskolans tidigare år. Läxorna individualiseras inte och anpassas inte till elevernas olika kunskapsnivåer och olika förutsättningar. Det individualiseras inte kring läxorna som det görs i svensk skola, hävdar Lindquist-Johansson m fl. (2006).
1.1
Syfte och frågeställning
Arbetets övergripande syfte är att undersöka hur lärare, specialpedagoger, elever samt vårdnadshavare till elever inom grundskolans tidigare år, uppfattar och erfar fenomenet läxor inom grundskolans tidigare år.
Frågeställningarna i uppsatsen är: Vilket syfte har läxorna?
Vilken betydelse kan läxor ha för barnens lärande och utveckling? Vad är negativt och vad är positivt med att använda sig av läxor?
2 Teoretisk bakgrund
I den teoretiska bakgrunden belyser jag läxan ur ett historiskt perspektiv, åskådliggör olika definitioner av begreppet läxa och vad som står skrivet om läxor i styrdokument. Jag beskriver även lärandeteorier av pedagogen och forskaren Jean Piaget och av psykologen Lev Vygotskij. Vygotskijs forskningsresultat har starka kopplingar till forskaren och psykologen John Dewey som är mest känd för sin teori om ”Learning by doing”. Vidare använder jag mig mycket av Hellstens (1997) och Coopers (2001) teorier kring läxor. Även Leo (2004) utgör en viktig källa.
2.1 Läxan ur ett historiskt perspektiv
Reformatorn Martin Luther (1483-1546) var mycket produktiv och utvecklade många skrifter, bland annat Luthers lilla katekes (Prismas uppslagsbok, 1987). Katekesen var Martin Luthers tolkning av Bibelns lära. Katekesen syftade till att sammanfatta den kristna tron och den innehåller frågor och svar (Isling, 1988). Lilla katekesen användes som lärobok i kristendomen och fick stor spridning efter reformationen. I Sverige var det kyrkan som var ansvarig för folkundervisningen, vilket fastställdes i 1686 års kyrkolag och det innebar att alla invånare, oberoende av kön och ålder, skulle delta i undervisningen som till övervägande del ägde rum i hemmet. Kyrkoherden i församlingen höll husförhör, där läskunskaper, kristendomskunskap, katekeskunskap och medvetenhet kring individens personliga tro strängt kontrollerades (www.NE.se). Medborgarna skulle lyda överheten, och överheten representerades av adeln och kyrkan. Att visa olydnad mot överheten jämställdes med att visa olydnad mot Gud. Medborgarna skulle vara plikttrogna och visa lydnad inför överheten, vilket de lärde genom att studera Lilla katekesen (Liljequist, 1999).
Folkskolan och den allmänna skolplikten infördes 1842, vilket innebar att folkskolan istället för kyrkan, blev ansvariga för att driva undervisningen. Trots annan huvudman, fortsatte Lilla katekesen att användas i syfte att skapa disciplin samt ha fostrande funktion. Isling hävdar att målet för fostran kunde sägas vara ”För Gud, Konungen och Fosterlandet” (Isling, 1988, s 42). Adeln och kyrkan, som varit överheten och hade de största bestämmande- och beslutsrättigheterna, fick kliva neråt i hierarkin och de nya människorna som tog över rättigheterna att bestämma och fatta viktiga beslut, var fabrikanter, företagsägare samt staten. Av detta framkom en ny samhällsklass, vilken blev arbetarklassen. De behandlades mycket strängt genom att folkskolan fortsatte använda kyrkans metoder och fostrade eleverna till lydnad. En förändring i kyrkans fortsatta lydnadsfostran var att husförhör bytte namn till läxförhör (Liljeqvist, 1999).
Richardsson (1999) hävdar att trots att ansvaret för skolan och undervisningen inte längre vilade på kyrkan, så fortsatte läxorna att bestå i att eleverna skulle lära sig fakta utantill och kunskaperna kontrollerades sedan ordagrant. Det rådde total avsaknad beträffande kontrollen av att eleverna hade förstått vad de hade lärt sig och i vilka situationer och sammanhang kunskaperna kunde komma till nytta.
2.2 Definitioner och innebörder av begreppet läxa
I Bra Böckers Lexikon från 1977 står inte ordet ”läxa” med och det saknas alltså en definition på läxa i den upplagan. I Prismas uppslagsbok (1987) finns det inte heller någon förklaring eller definition av läxa. I Bra Böckers lexikon (2000), definieras läxan som hemuppgift, men syftar även till att en läxa kan vara att den som inte tänkt sig för kan få sig en tankeställare och förhoppningsvis inte göra om samma misstag.
Enligt Nationalencyklopedin definieras läxa som ”en avgränsad skoluppgift för hemarbete särskilt om visst textstycke som ska läras in”. Det finns på nätversionen av NE även en definition om ”Lidnersk knäpp” som betyder en ”plötslig och dramatisk ökning av en individs fattningsförmåga”. Det är en anekdot om Bengt Lidner, författare och lyriker inom svensk förromantik på 1700-talet, som vid elva års ålder i en undervisningssituation upplevde en inre splittring i huvudet och i en blink kunde han sin läxa”! Vidare förklarade Lidner att han efter
det tillfället kände sig intelligent och minnesgod! (www.ne.se)
Läxforskaren Cooper (2001), definierar läxor som uppgifter som lärarna ger till eleverna. Utförandet av uppgifterna ska ske på elevernas fritid och det kan äga rum under vistelsen i skolan. Enligt Pedagogiskt uppslagsverk (1996) är läxan en arbetsuppgift av mindre storlek, som eleverna fått i uppdrag att utföra under sin lediga tid. Läxan har alltså definierats och beskrivits som uppgifter, som i de flesta uppslagsverk hänvisas till att utföras under elevernas fria tid, oftast hänvisad till hemmiljö. Dock är inte skolan utesluten som plats för utförandet av läxan, men det är heller inget som direkt uppmuntras eller förespråkas.
Hellsten (1997) som granskat läxan som begrepp använder sig av sju olika punkter för att förklara och definiera innebörderna av läxan som begrepp:
Förberedelse: Inför prov och läxförhör används läxan som ett verktyg, med syfte att bygga upp kunskaper. Att ge elever läxor inom grundskolans tidigare år, syftar till att förbereda dem för kommande skolgång genom att öva studieteknik. Kunskapen som läxorna befäster är även en träning inför kommande studier och livet.
Tidsstruktur: Det är vanligt att omfattningen på läxa anges i tid, och genom läxor tränas eleverna i att organisera tid. Fritiden kan bli strukturerad genom att läsa läxor, både för barn och vårdnadshavare genom att de hjälper till och stödjer vid läxläsning i hemmet.
Kontroll och styrning: En lärare kan skaffa sig kontroll och kontrollera inlärningen och utvecklingen genom att ge läxor och sedan ha läxförhör. Vid förhöret kan svårigheter komma fram hos elever, samt att läraren även kan få en uppfattning om vad svårigheter eller hinder kan bero på. Läxförhör kan även ske eleverna emellan, men då har läraren mindre kontroll över utvecklingen.
Kärlek och omsorg: Den tid som avsätts till läxläsning, kan leda till förbättrade familjerelationer genom att vårdnadshavare och barn umgås och föräldrarna visar engagemang, omsorg och intresse för sina barns skolgång. Skolan har möjlighet att uttrycka det som ett krav att vårdnadshavarna ska stödja barnen vid läxarbetet. Om en elev inte lyckas
på läxförhören som sker under skoltid, ses det oftast som motgång och uteblivna framsteg för både eleven och vårdnadshavarna.
Identitet och status: Att eleven har inlett sin riktiga skolgång bekräftas och markeras genom läxor. Barnet får en identitet som elev. Enskilda ämnen kan höja sin status genom att undervisande lärare ger läxor i ämnet.
Gemenskap och kontakt: Genom att läxor ges skapas främst en förbindelse mellan hem och skola, men även mellan vårdnadshavare och barn. Läxorna ger insyn om vad barnen arbetar kring i skolan.
Arbetsprestation: I vardagen uppfattas läxan som en naturlig beståndsdel. Vuxna ska inte jämföra elevernas jobb i skolan med ett riktigt arbete. Läxorna skapar en länk mellan skola och hem och barnens arbete kommer in i deras hemmiljö.
Vidare hävdar Hellsten (2000) att läxorna ställer stora krav på eleverna. Hellsten tolkar läxan som en ceremoniel, rituell och symbolisk handling, snarare än som en arbetsmetod. Denna urgamla, väl rotade skolritual, som så många människor gått igenom, är nästan omöjlig att ifrågasätta och kritisera.
Det har aldrig varit otillåtet att ge läxor inom det svenska skolsystemet, men det har länge funnits åsikter om att starkt reducera dem på grund av jämlikhetsskäl. Åsikterna har varierat kraftigt och kommit både inifrån skolvärlden och utanför. Meningsskiljaktigheter om läxor är vanligt förekommande mellan olika skolor, men det förekommer även oenigheter inom enskilda skolor (Höjerback & Lööv, 1987).
Carlgren och Marton (2000) menar att läxor används som metodiska inslag i undervisningen och att det är ett pedagogiskt arrangemang. De hävdar att läxans betydelse är beroende av dess syfte och ändamål. De menar att en metod endast är meningsfull i relation till sitt syfte. Det är lärare som i samråd med sina elever ska avgöra läxornas utformning, omfattning och syfte. Politiker inom olika partier bör inte förbehållas att föreskriva pedagogiska metoder, utan det ska ytterst och slutgiltigt göras av professionella lärare.
2.3 Vad säger styrdokumenten om läxor?
Ur ett historiskt perspektiv har det stått skrivet följande om hemuppgifter i svenska styrdokument för grundskolan:
I Lgr 62 – Läroplan för grundskolan från 1962 står det att ”huvuddelen av det med skolan förbundna arbetet bör göras i skolan” (s 57).
I Lgr 69 – Läroplan för grundskolan från 1969, står det skrivet att ”huvuddelen av det med skolan förbundna arbetet skall göras i skolan (s 69). Det skrivs även att ”Hemuppgifter bör i största möjliga utsträckning vara frivilliga” (s 71).
I Lgr 80 – Läroplanen för grundskolan från 1980 finner jag följande citat: ”hemuppgifter för eleverna utgör en del av skolans arbetssätt” (s 50).
Det finns inte skrivet något i den aktuella skollagen om läxor, utan det är en tolkningsfråga. Efter att noga studerat Lpo 94 – Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen
och fritidshemmet, finner jag gällande riktlinjer för alla som arbetar inom skolan, att läraren
skall ”utgå från att eleverna kan och vill ta ett personligt ansvar för sin inlärning och för sitt arbete i skolan” (Lpo 94, s 15). Här belyses vikten av att lärare är positivt inställda till eleverna och förutsätter att de vill och har förmåga att ta ansvar för sitt lärande. Dock finner jag inget konkret uttalat, gällande att eleverna ska ta personligt ansvar för studierna utanför skoltid, exempelvis genom att göra hemarbete eller läxor.
2.4 Teorier om lärande och lärprocesser
Eftersom läxorna till övervägande del, eller till och med så gott som alltid, har samband med lärande och utveckling, vill jag här försöka förtydliga lärandebegreppet och kommer främst att fokusera på Piagets, Vygotskijs och Deweys lärandeteorier. Dock hävdar Andersson (1982) att Piagets utvecklings- och kunskapsteorier kan vara abstrakta, svårlästa och svårtolkade, vilket jag instämmer med. Även Imsen (1999) menar att Piaget emellanåt anses vara svag i sina definitioner av sin teori, vilket kan göra honom svår att tolka. Wood (1999) hävdar att Piaget och Vygotskij har olika riktningar inom sitt forskande. Piaget hade en naturvetenskaplig inriktning, medan Vygotiskij hade fokus på det kulturella arvet och människan som social varelse. Vidare har Deweys forskning starka samband med Vygotskijs forskningsresultat främst beträffande människan som social och kulturell varelse, samt interaktionens betydelse för lärande och utveckling.
2.4.1 Jean Piaget
Jean Piaget (1896 -1980) var schweizisk pedagog, kunskapsteoretiker och forskare inom tvärvetenskapliga ämnen. Inom forskningen var hans målsättning att fokusera på hur barns tänkande utvecklas och lyfta fram olika strukturer som kunskaper kan ha. Piaget hävdar att utveckling sker genom hela livet (Andersson, 1982). Hans teori om den intellektuella utvecklingen har fått mest uppmärksamhet, vilken innebär att ”det växande barnet ständigt bygger upp en förståelse av sig själv och sin värld” (Furth & Wachs, 1978, s 14). Den intellektuella utvecklingen sker i takt med barnets mognad och åldrande. Teorin kan tillämpas praktiskt inom förskole- och skolverksamheter för barn inom de tidiga skolåren, där lärare kan göra upp individuella planer för elevernas lärande vilka är anpassade efter den nivå barnet befinner sig på. Piaget hävdar att tänkandet bygger på erfarenhet och barnet utvecklar sitt logiska tänkande i fyra etapper eller stadier (Imsen, 1999):
Vid ca 2-4 års ålder utvecklas det förlogiska tänkandet. Vid ca 4-8 års ålder utvecklas det åskådliga tänkandet.
Från ca 7-8 års ålder utvecklas det konkreta tänkandet, vilket sedan sträcker sig till ca 12 års ålder.
Från ca 11 år börjar det abstrakta tänkandet att ta form för att vidareutvecklas.
Begreppen tänkande och intelligens är för de flesta människor likbetydande och Piaget hävdar att vid utvecklandet av abstrakt tänkande kan barnet följa logiska diskussioner (Furth &
Wachs, 1978). Genom språket kan den yttre verkligheten ta form som abstrakta symboler hos barnet, och ett exempel på när barn börjar tänka logiskt är då de börjar visa intresse för att jämföra konkreta saker med varandra, bland annat genom att mäta föremål. Piaget menar att en övergripande förutsättning för att utveckling ska kunna ske, är att barnets tillvaro genomsyras av interaktion med sin omgivning (Andersson, 1982). Piaget utgår i sin bedömning från barnets intelligensnivå, och menar att den är limiterad vid varje etapp/ stadium. I praktiken kan det tillämpas så att pedagogerna i skolan utför en bedömning av vilken utvecklingsnivå en elev befinner sig på, och bedömningen blir ett underlag till hur läromedel och läxor kan anpassas till den enskilde eleven. Imsen (1999), som har studerat läxor, menar att de hemuppgifter som har sin grund i problembaserat lärande, exempelvis att utföra experiment, skulle gynna lärandet. Imsen hämtar stöd i sitt påstående hos Piaget, som hävdar att tankens grund har sin utgångspunkt i agerandet och i handlandet.
En förutsättning för utveckling och lärande, är den inre motivationen (Furth & Wachs, 1978). Lärandet sker när något inom oss förändras, menar Piaget. Ett villkor för att vi ska kunna förändras är att vi mentalt kan föreställa oss eller göra en avbildning av vår yttre omgivning. I teorin använder sig Piaget av olika huvudbegrepp vilka utgår från hans teori om lärandeprocessen. Då processen för lärande sätter igång, sker ett anpassande mellan individen och den omgivning han eller hon befinner sig i. Piaget benämner även skeendet som assimilering och ackommodering. När en individ möter nya miljöer och situationer, sker anpassandet i lärandeprocessen. En förutsättning för förståelse inför det nya, är att individen har förmåga att tolka situationen. Vidare bidrar det i samband med förändringar till att individens kognitiva förmåga har fått fler strukturer, vilka utvecklat och vidgat kunskaperna och abstrakt tänkande (Imsen, 1999).
Piaget separerar kunskaperna i två riktningar: logisk-matematiskt kunskap och figurativ kunskap. De två kunskapsriktningarna kan förklaras på följande vis: Logisk-matematisk kunskap anförskaffas under det så kallade logisk-matematiska lärandet, vilket i sin process sträcker sig längre än att det fenomen som studeras och endast registreras i hjärnan. De kunskaper som individen skaffar sig genom det logisk-matematiska lärandet, förenar sig med de kunskaper som eleven redan har och kunskaperna stannar kvar (Imsen, 1999).
Den figurativa kunskapen har sin grund i lärandet av fakta och detaljer. Figurativa kunskaper är mindre beroende av den kognitiva strukturen för att kunna lagras i minnet. Läxläsning som syftar till att lära sig exempelvis årtal och glosor, sker ofta i form av mekaniskt lärande och kan tillfalla den figurativa lärandeprocessen. Visst lärande inom matematiken, tillhör också figurativa kunskaper, exempelvis formler, vilka kan återberättas eller nedtecknas utan att en individ kan använda dem i praktiken eftersom de inte förstår innebörden av formeln (Imsen, 1999).
2.4.2 Lev Vygotskij och John Dewey
Lev Vygotskij (1896 – 1934) var psykolog och hade sovjetiskt ursprung. Han forskade kring hur barn utvecklade sitt språk och tänkande, samt belyste lekens betydelse i utvecklingsprocessen (Olsson & Olsson, 2000). Vygotskij menade att språket var ett kollektivt redskap och ovärderligt för samhällets och individens lärande och utveckling.
Samma år som han dog gavs hans stora verk ”Tänkande och språk” ut på originalspråk, vilken är ett av de mest lästa verken inom pedagogik och psykologi (Forsell, 2005, s 109).
Vygotskij riktade kritik mot den typen av undervisning där eleverna inte tilläts vara aktiva, utan reducerades till passiva mottagare av information. Han belyste undervisning och lärande som centralt för människors utveckling och hävdade att aktivitet, kreativitet och interaktion är förutsättningar för utveckling (Lindquist, 1999). Vidare hävdade Vygotskij att kunnandet konstrueras i interaktion med elevens sociala omgivning. Han poängterade att människan från början är en social varelse och genom att kommunicera med andra utvecklar man sitt språk och tänkande, lär nya begrepp samt utvecklar sin förmåga att lösa problem. Då ett barn själv bearbetar de kunskaper som det förvärvat sig, blir kunskaperna en del av det egna jaget. Det leder i sin tur till att barnet får en medskapande roll. Den aktiva bearbetningen av kunskaperna äger rum både i skolan och hemma (Vygotskij, 2001).
Teorin om olika utvecklingszoner, vilken handlar om utmaningar och ansträngningar forskades fram av Vygotskij. Han utvecklade begreppet ”proximal utvecklingszon”, vilket betyder ”det närmast belägna utvecklingssteget en individ inte klarar själv, men klarar tillsammans med en kamrat (som kan lite mer)” (Strandberg, 2006, s 202). Vygotskij menade att det är vuxnas ansvar att skapa dialog och interaktion med barnet. De förmågor barnet redan har inom sig, är utgångspunkten för vad barnet kan prestera. Det kallas för den ”aktuella utvecklingszonen”, vilket innebär den förmågan som barnet besitter just nu. En god lärandemiljö skapar förutsättningar för förändringar, och förändringarna kan sedan leda eleven vidare och den ”närmaste utvecklingszonen” skapas (Strandberg, 2006).
Barn ska möta utmaningar av olika svårighetsgrader, hävdade Vygotskij. Utmaningarna fick barn att anstränga sig extra mycket, vilket gynnade utvecklingen. Han strävade även efter att barn, med vuxnas hjälp och stöd, skulle bli självständiga och självgående. Undervisningen i europeiska skolor kritiserades hårt av Vygotskij eftersom den i för stor utsträckning gjorde eleverna till passiva mottagare av information. Han menade att undervisningen ska stödja människans naturliga utveckling utan att vara forcerande. Om undervisningen ligger på en lite högre nivå än den nivå eleven befinner sig på, så leder det till att eleven möter utmaningar och anstränger sig lite extra, vilket leder till utveckling (Imsen, 1999). Den nivå eleven befinner sig på, mäts genom att barnets utveckling undersöks och dokumenteras genom att barnet får lösa logiska uppgifter, vilka efterhand ökar i svårighetsgrad (Sutter, 1995).
Den pedagogiska teorin om lärande i olika zoner, kom Vygotskij fram till i unga år. Efter att ha skaffat sig empiri, ansåg han att lärandet som sker i den ”den aktuella utvecklingszonen” inte är det mest intressanta i ett barns utveckling. Lärande som äger rum i ”den aktuella utvecklingszonen” är redan kända kunskaper för barnet, det vill säga sådant som det redan kan. Det han finner mest intresseväckande är lärandet som sker i ”den närmsta utvecklingszonen” som är ett steg högre än ”den aktuella utvecklingszonen”, för där är barnet klart och redo att gå vidare och kan ta till sig nya kunskaper. Fortsättningsvis hävdar Vygotskij att det lärande som sker bortom ”den närmsta utvecklingszonen” saknar mening eftersom det är för avancerat för barnet. Om lärandet sker utanför eller bortom den ”närmsta utvecklingszonens” gräns, kan det benämnas att barnet blir drillat eller dresserat (Sutter, 1995). ”Den närmsta utvecklingszonen” är det som kommer närmst i framtiden och är den nivå barnet kommer att
nå härnäst. Läraren ska stimulera eleven inom denna zon i en interagerande miljö för att utvecklingen ska gå framåt.
Vygotskijs pedagogik inspirerade amerikanen John Dewey, som levde 1859-1952. Dewey kom från Vermont och var verksam som psykolog, filosof, professor och lärare (www.dewey.pragmatism.org). Dewey menade att lärandet måste vara meningsfullt och att kunskapsinhämtningen gynnas av undervisningsmetoder som är problembaserade. Dewey kallades, och kallas än idag för reformpedagog. Det innebär att han tog avstånd från tvång och hård disciplinering, vilket utmärkte skolverksamheten då den var under kyrkans styrning men även en tid efter det att kyrkan upphörde att vara huvudman för skolan och undervisningen. Precis som Vygotskij, lyfter Dewey vikten av att eleverna ska vara aktiva, sociala och interagera för att utveckla sitt lärande (Forsell, 2005)
Påtagliga skillnader mellan Piaget och Vygotiskij enligt Wood (1999) är att Piaget var naturvetenskapligt och biologiskt inriktad i sin forskning och fokuserade på vilken utvecklingsnivå den enskilda individen befinner sig, medan Vygotskij i sin forskning fokuserade på det sociokulturella och kulturella arvet, utvecklingszoner, grupprocesser och interaktion mellan människor. Deweys forskning kan tydligt kopplas till Vygotskij gällande att människor är sociala varelser som agerar, utför handlingar och lär genom interaktion och samspel med andra människor.
2.4.3 Tidigare utförd forskning
Beträffande tidigare forskning som gjorts kring läxor, så menar Hellsten (1997) att det främst fokuserats på läxornas betydelse för lärandet. Undersökningarna har till största del varit kvantitativa och handlat om tid och omfattningen av vårdnadshavarnas engagemang i läxutförandet. Även Cooper (2001), som undersökt fenomenet läxor, lyfter en del av läxornas effekter. Han hävdar att faktakunskaper lärs in bättre genom att elever läser sina läxor. De får en ökad förståelse samt utvecklar förmågan till kritiskt tänkande och stärker förmågan att bearbeta och sortera information. Ytterligare effekter av att göra läxor ska enligt Cooper vara att det är uppmuntrande och utmanande. För att mer effektivt uppnå bättre resultat för elevernas lärande, bör lärarna individanpassa hemuppgifterna för att varje elev ska få ut maximalt av uppgifterna samt utmanas intellektuellt.
Enbart en läxa kan inte leda till att effekterna uppnås. Detta är enligt Cooper de mest genomgripande orsakerna till att varför lärare återkommande ger eleverna hemuppgifter. Detta har även samband med Martin Ingvars forskning, som visar att den återkommande repetitionen, alltså ett repetitivt arbetssätt, gör att hjärnan kan bygga upp och lagra kunskaper. Att göra återkopplingar är ett av Ingvars nyckelord gällande att bedriva framgångsrik
pedagogik (Ingvar, 2008, www.dn.se/opinion/debatt 2008-03-09).
Vidare beträffande läxans uppmuntrande effekt, så hävdar Cooper att läxor ska stärka elevernas studieteknik, samt att de lär på sin fritid och att lärandet i sig är lustfyllt. Genom läxor och hemuppgifter kan elevernas inställning och attityd till skolan förbättras, vilket är relevant för elevernas kommande studier och fortsatta skolgång. Att vårdnadshavare engagerar sig i läxorna innebär att de informerar sig om vad barnen arbetar med i skolan och kan på så vis vara delaktiga. Barnen uppmärksammar och stärker sin medvetenhet kring
omvärlden och ökar medvetenheten kring att vårdnadshavare och skola har anknytning till varandra.
Cooper visade även negativa följder av läxor. Möjligheten till fri tid efter skolan minskar. Därmed minskar tiden till att utöva aktiviteter och hobbys. Särskilt belyses det hur viktigt det är med fysiska aktiviteter och idrottsutövning, eftersom idrott har mycket positiva effekter för välbefinnandet, både fysiskt och psykiskt. Ifall elever ägnar för mycket tid åt läxläsningen blir effekterna oftast negativa. För mycket läxor kan det leda till att de blir ointresserade av läxor och vidare drabbas av skoltrötthet. Många elever kan känna sig överbelastade. Vidare kan läxor resultera i att elever skriver av varandra okritiskt, hjälper varandra för mycket eller till och med fuskar. Dock menar han att det är bra för lärandet att ha flertalet läxor, eftersom det stärker förmågan att se samband mellan olika ämnen samt stärker förmågan att analysera. Att vårdnadshavare visar engagemang i läxorna är enligt Cooper inte enbart positivt. Vissa elever upplever stress och känner sig pressade då vårdnadshavare ställer höga krav på prestationer kring läxläsningen. Om vårdnadshavare och lärarna i skolan använder sig av olika metoder vid läxläsningen kan eleverna bli förvirrade på grund av de olika budskapen de riskerar få från skolan och hemmet. Barn till högutbildade vårdnadshavare har fördelar genom att de har stora möjligheter till att få hjälp i hemmet, vilket barn till vårdnadshavare utan utbildning eller med låg utbildning inte har i samma utsträckning.
Höjerback & Lööv (1987) hävdar att tidsåtgången till läxläsning har ökat sedan 1970-talet. Det visar en enkätundersökning bland elever i grundskolans senare år, utförd på en mängd olika skolor i Sverige. På 1970-talet ägnade eleverna cirka tre timmar per vecka till att läsa sina läxor, medan eleverna vid tiden då undersökningen ägde rum lade cirka en timme per dag på sin läxläsning. Av de 500 elever som deltog i enkätundersökningen arbetade cirka en tredjedel med hemuppgifter tillsammans med föräldrarna. Lärarna till de elever som deltagit i undersökningen, berättade om sina upplevelser och iakttagelser kring läxläsningen. Lärarna menade att bland eleverna var det en tredjedel som gjorde hemuppgifter och tyckte det var viktigt och var engagerade i det. Övriga elever, var enligt lärarna mindre intresserade av läxläsning och vissa elever visade fullständigt ointresse och det rådde stor brist eller avsaknad av engagemang i sina egna hemuppgifter. Sett ur ett genusperspektiv, så visade undersökningen att tjejer lade mer tid på att läsa läxor än vad killarna gjorde.
Många forskare har bekräftat Vygotskij (2001) och hans påstående om att den aktiva bearbetningen av kunskaperna äger rum både i skolan och hemma. Leo (2004) menar att det stödjer att läraren ger läxor och hemuppgifter till sina elever och att elevernas kunskaper ökar genom bearbetning och problemlösning. ”Med rätt definierade läxor konstrueras nya kunskaper hos barnet i den sociala omgivningen och inte bara i skolan under skoltid (Leo, 2004, s 14). Detta har i sin tur samband med Lindqvists forskning (1999), som bekräftar att människan är skapad till att vara aktiv och social. Både lärare och elever ska vara aktiva och miljön ska vara uppmuntrande och aktiv.
Det mångfacetterade och breda begreppet ”läranderum” åskådliggörs av Strandberg (2006, s 23), som lyfter att aktivitet och kreativitet har mycket stor betydelse för utvecklingen. Barnet
måste få lära sig flera olika sätt att tänka på, men det gör inte ett barn ifall det är en passiv åskådare och mottagare. Det är viktigt att få tillgång till interaktion i alla lärandemiljöer. Leo (2004) påtalar avsaknaden av ordet i läxa i de aktuella styrdokumenten, och att det inte står något om hemuppgifter, som stödjer att lärare ska ge eleverna läxor. Vidare lyfter Leo Deweys teori ”learning by doing” gällande interaktionens betydelse för utveckling och lärande. Leo menar att man från skolans sida inte kan kräva att vårdnadshavarna ska göra läxor tillsammans med sina barn, eftersom alla barn har olika förutsättningar att få hjälp hemifrån. Han menar att interaktionen riskerar att vara otillräcklig och att barnet då riskerar bli lidande för vårdnadshavarnas tidsbrist eller övriga orsaker som leder till brist på engagemang i läxläsningen. Därför hävdar Leo att läxor ska göras inom skolans ramar.
3 Metod
Thurén (1991) hävdar att det inom vetenskaplig forskning finns två huvudinriktningar, vilka är hermeneutik och positivism. En skillnad mellan de två riktingarna är att hermeneutiken inte söker efter en absolut sanning, utan har en tolkande förståelse för tänkesätt och resonemang. Positivismen däremot har utgångspunkt i naturvetenskapen och strävar efter att få fram en absolut sanning.
I min uppsats syftar jag till att åskådliggöra lärares, specialpedagogers, vårdnadshavares och elevers uppfattningar och erfarenheter om fenomenet läxor. Utifrån mina frågeställningar har jag valt att ha ett hermeneutiskt tolkande förhållningssätt och en kvalitativ ansats. Alvesson & Deetz (2000) hävdar att tolkande forskare oftast lägger hermeneutik som grund för sina kvalitativa metoder. Undersökningarna, vilka oftast genomförs på fältet, bygger till övervägande del på intervjuer och observationer. Platser som är föremål för undersökningarna är oftast miljöer där det förekommer mänskliga aktiviteter, och dit riktas uppmärksamheten.
3.1 Val av metod
I mitt arbete väljer jag att använda mig av samtalsintervjuer, vilka är kvalitativa forskningsintervjuer. Kvale (1997) menar att intervjuer är ett hantverk, och då forskaren använder sig av kvalitativa forskningsintervjuer prövar forskaren att förstå företeelser ur informanternas aspekter. Mina intervjuguider bestod från början av många frågor, men efterhand omformulerades frågorna, utvecklades, konkretiserades och reducerades, för att sedan struktureras och delas in i huvudfrågor efterföljda av underfrågor.
Enligt Patel & Davidson (1994) lämnar frågor med låg grad av standardisering och strukturering större svarsutrymme åt informanterna. Jag anser att läxfrågan är omfattande, fylld av åsikter samt är starkt förenad med känslor. Jag anser det berikande för mitt arbete att intervjufrågorna har låg grad av standardisering och strukturering, eftersom det kan ge mer omfattande svar på mina frågor.
Jag har inte valt att använda mig av en kvantitativ forskningsmetod, eftersom jag inte har för avsikt att undersöka läxor ur kvantitativ aspekt. Exempel på hur läxor kan undersökas kvantitativt kan var att mäta tid som ägnas åt läxläsning. Inom kvantitativ forskning är det vanligt att använda sig av enkäter i undersökningarna. Med en enkät kan forskaren nå många informanter, men enkäter kan ha svårt för att innehålla känslor, och därför fann jag kvalitativa intervjuer vara ett lämpligare tillvägagångssätt.
3.2 Urval
Trost (1997) menar att intervjuer är ett försök att ta reda på andra människors upplevelser och perspektiv på det som ska undersökas. Han rekommenderar stor spridning och stor variation gällande urvalet av informanter. Min undersökning baseras på åtta intervjuer med olika kategorier av personer. Gemensamt för alla informanter är att de på olika vis berörs av läxor, är aktiva inom grundskolans tidigare år eller har anknytning till verksamheten. Informanterna finns inom olika F-9-skolor i tre olika kommuner i södra Skåne. Informanternas roller är olika. Vissa ger läxorna medan andra är de som ska utföra dem. Vissa har rollen att engagera sig och
hjälpa till vid utförandet. Urvalet ger mig inblick i olika uppfattningar om läxor sedda ur olika perspektiv.
Jag intervjuade två lärare, två specialpedagoger, två vårdnadshavare samt två elever i årskurs två. Jag har beaktat genusperspektivet och strävat efter att få en jämn balans mellan pojkar och flickor/ män och kvinnor i undersökningsgrupperna. Att hitta manliga lärare och specialpedagoger verksamma inom grundskolans tidigare år, som hade möjlighet att ställa upp på intervju, upplevde jag som svårt eftersom yrkesområdet är kvinnodominerat.
Den kvinnliga läraren har utbildning mot grundskolans tidigare år, inriktning svenska samt SO-orienterade ämnen. Den manliga läraren har utbildning som 1-7 lärare, också med inriktning mot SO-orienterade ämnen. Bland specialpedagogerna är den manliga specialpedagogen i grunden 1-7 lärare och har sedan en specialpedagogisk påbyggnadsutbildning, vilken ledde till specialpedagogexamen. Den kvinnliga specialpedagogen är i grunden förskollärare och har sedan en specialpedagogisk påbyggnadsutbildning, vilket ledde till examen som specialpedagog samt talpedagog.
De intervjuade eleverna går i samma klass på en kommunal skola i en kommun i södra Skåne. På skolan går ca 800 elever. På samma skola finns även den kvinnliga läraren och den kvinnliga specialpedagogen. De två kvinnorna samverkar genom olika former av språktester och eventuella stödinsatser för eleverna, men arbetar inte i samma arbetslag. Den kvinnliga läraren är inte knuten till de två intervjuade eleverna och eleverna har ingen regelbunden kontakt med specialpedagogen. Den manliga specialpedagogen och den manliga läraren arbetar på samma skola men inte i samma arbetslag. Dock samverkar de genom olika former av språktest och eventuella stödinsatser för eleverna. Skolan de arbetar på ligger i en kommun i södra Skåne och där finns ca 700 elever.
Vidare intervjuade jag två vårdnadshavare. Den kvinnliga vårdnadshavaren är ensamstående med två barn. Den manliga vårdnadshavaren har två barn tillsammans med sin sambo. För att få ett brett urval bland informanterna, är det inte vårdnadshavarna till de två intervjuade eleverna, som intervjuats.
3.3 Genomförande
Jag genomförde intervjuerna enskilt med varje informant för att minska eventuella möjligheter till att påverka varandra. Intervjuerna ägde rum på de skolor informanterna har anknytning till.
Intervjuerna med lärarna genomfördes i deras klassrum. Eftersom förskoleklassen, grundskoleverksamheten för de tidiga åren samt fritidshemsverksamheten är integrerade och
samverkar, befann sig elever emellanåt i samma klassrum som vi.
Klassrummen/fritidslokalerna var de bästa alternativen eftersom det fanns andra lärare i personalrummen, och jag ville intervjua varje informant enskilt för att minska risken för påverkan från omgivningen. Intervjuerna med specialpedagogerna ägde rum på deras respektive arbetsrum utan några elever närvarande. I arbetsrummen fanns tillgång till arbetsmaterial de använder till sina elever i sin specialundervisning. Den kvinnliga specialpedagogen talade om och visade språkmaterialet ”Läståget” som används vid ljudning
och lästräning. Vårdnadshavarna intervjuades enskilt på de skolor deras barn går på. Vårdnadshavarnas barn var inte med under intervjuerna, som genomfördes i korridorer med sittplatser. Vid tidpunkterna intervjuerna genomfördes pågick lektioner, men ett litet antal elever passerade förbi oss utan att störa. De två eleverna intervjuades enskilt i sina klassrum/ fritidshem. Inga andra elever var närvarande, utan övriga elever fick vistas i intilliggande lokaler.
Intervjuerna med lärarna och specialpedagogerna varade mellan fjorton och arton minuter. Intervjuerna med vårdnadshavarna varade cirka tio minuter. Elevintervjuerna varade fem till sex minuter. Vid intervjutillfället var pojken okoncentrerad.
3.4 Bearbetning
Jag hade i förväg informerat informanterna om att jag ville spela in intervjusamtalen och fick deras godkännande. Vidare informerade jag dem om att det endast var jag som skulle lyssna på inspelningarna för att kunna renskriva och transkribera intervjuerna. Genom transkriberingarna görs informanterna oigenkännliga och anonyma.
Under intervjuerna gjorde jag emellanåt stödanteckningar då jag kände att det behövdes, för att sedan kunna använda dem som stöd i tolkandet av intervjuerna. Då intervjuerna var genomförda renskrevs de och transkriberades för att göra informanterna oigenkännliga. Att renskriva och transkribera var ett omfattande och tidskrävande arbete som jag genomförde i etapper och det resulterade i tjugofem sidor text. Efter det analyserades texten/ resultaten, vilket ledde till att jag fick fram tre olika huvudteman/ huvudkategorier beträffande uppfattningar och erfarenheter om läxor. Huvudkategorierna följs sedan av flertalet underkategorier.
3.5 Etik
Bland informanterna har jag haft en yrkesmässig relation till den kvinnliga läraren och den kvinnliga specialpedagogen. Jag är sedan tidigare bekant med den kvinnliga vårdnadshavaren. Resterande informanter har jag ingen kontakt med och har ingen relation till. Alla intervjuerna ägde rum på skolorna. Alla intervjuerna transkriberades efter renskrivningen för att göra informanterna anonyma och oigenkännliga.
3.6 Reliabilitet och validitet
Bell (2000,s 90) definierar begreppet validitet på följande sätt: Validitet är ”ett mått på om en viss fråga mäter eller beskriver det man vill att den ska mäta”. Det handlar om resultatens giltighet och trovärdighet. Ursprungligen kommer reliabilitet och validitet från kvantitativa metoder, där undersökningarna är mer mätbara och konkreta. Kvale (1997) menar att validering är att kontrollera, ifrågasätta och teoretisera. Vidare hävdar Trost (1997) att det finns svårigheter i att påvisa kvalitativa studiers trovärdighet i förhållande till kvantitativa studier.
Att kontrollera genom validering gör jag bland annat genom att jag använder mig av citat från informanterna. I min uppsats validerar jag genom att ifrågasätta, vilket jag gör genom att utforska en praktisk verklighet jag själv till vardags är yrkesverksam inom. Det gör jag för att kunna vidareutveckla skolverksamheten.
Begreppet reliabilitet innebär följande enligt Bell (2000, s 89): ”Reliabilitet eller tillförlitlighet är ett mått på i vilken utsträckning ett instrument eller tillvägagångssätt ger samma resultat vid olika tillfällen under i övrigt lika omständigheter”. Enligt Birgerstam (2000) är det viktigt att pröva studiens kvalitet, exempelvis genom att ifrågasätta vem studien är viktig för och om det är ett meningsfullt ämne att undersöka. Studien om läxorna är viktig eftersom läxor debatteras omfattande i media och många individers tillvaro påverkas av läxorna. Birgerstam lyfter också vikten av att vara tydlig med att presentera urvalet samt de olika perspektiven som det undersökta fenomenet kan ses ifrån. Informanterna i min undersökning kommer från olika grupper, vilka är lärare, specialpedagoger, vårdnadshavare och elever, och samtliga ser läxorna ur olika perspektiv.
4 Resultat och analys av intervjuerna kring begreppet läxa
I min tolkning av det empiriska materialet försöker jag vara objektiv, trots att jag själv har erfarenheter av skola och läxor, inte bara som elev, utan även som undervisande pedagog i förskoleklass, där jag upplevt att många barn aktivt frågat efter läxor. I de förskoleklasser jag undervisat i, har jag gärna velat tillmötesgå de barn som frågat efter läxor, men då det i arbetslaget fattats beslut om att inte ge förskoleklassbarnen några läxor, har jag naturligtvis rättat mig efter det beslutet. Övriga erfarenheter jag har från läxor, är som läxhjälp i grundskolan samt att jag som lärarstuderande utformat läxor, gett läxor samt följt upp hur det gick för eleverna att utföra dem.
I min resultatdel redogör jag för informanternas uppfattningar och erfarenheter om läxor, vilka är fenomen som har sina utgångspunkter i skolverksamheten. Resultatet presenteras under tre olika teman/kategorier som växt fram:
Läxor som pedagogiska redskap.
Miljöns betydelse vid läxläsning och lärande.
Interaktionens betydelse vid läxläsning och lärande samt betydelsen av läxhjälp. Dessa kategorier följs sedan av underkategorier för att ytterligare förtydliga resultaten
4.1 Läxor som pedagogiska redskap
Samtliga vuxna informanter är överens om att läxor fungerar som pedagogiska redskap eftersom de främjar lärandet, bland annat genom att gynna kunskapsinhämtningen, utöka kunskaperna samt träna elevernas ansvarsförmåga. Både vuxna och elever uttryckte att repetition och träning gör att man så småningom blir bättre. Här följer informanternas inställningar till läxor, följt av vad som kan vara negativt och positivt i användandet av läxor: Lärarna och specialpedagogerna lyfter främst att läxor innebär återkoppling och möjligheter till repetition så att lärandet utvecklas och kunskaperna kan ”landa”. De anser även att läxor är en bra metod för att skapa en förbindelse mellan hemmet och skolan. Det är viktigt att eleverna tar ansvar för sin skolgång och då är läxor en bra metod att träna ansvarstagande. Den kvinnliga läraren menar att läxor tränar ansvarstagande samt utmanar eleverna intellektuellt:
Det är ett pedagogiskt redskap som främst betonar vikten av att eleven lär sig ta eget ansvar. Det är nummer ett tycker jag, faktiskt. Sen som jag sa innan, ett sätt att återkoppla. Det vi gör tillsammans i skolan, det ska eleven sen klara av att göra själva. Det vi läser tillsammans i skolan, det utmanar man eleven med att han eller hon sen ska fixa på egen hand.
Beträffande användandet av begreppet ”läxa”, så betonar den kvinnliga läraren och den kvinnliga specialpedagogen att de föredrar att säga ”hemuppgift” eller ”repetitionsuppgift” istället för läxa. Den kvinnliga läraren motiverar sina val av uttryck såhär:
Bara jag hör ordet läxa tycker jag det har negativ klang, det låter nästan som ett straff, så jag föredrar att säga hemuppgift.
Även den manliga läraren är negativt inställd till att använda sig av uttrycket ”läxa”:
Sen låter ordet läxa tråkigt och lite tungt…
Senare i intervjun återkommer han till uttryckssättet och förstärker sitt tidigare uttalande:
…det har en tråkig klang…
…namnet signalerar tvång tycker jag.
Angående vårdnadshavarnas relation till läxor, så är båda vårdnadshavarna engagerade i sina barns läxläsning. Den kvinnliga vårdnadshavaren hävdar att läxor är betydelsefulla för kunskapsinhämtningen. Hon menar att repetition är en förutsättning för att lära sig nya saker:
Det man läser om och om igen, känner man igen och lär sig till slut.
Den manliga vårdnadshavaren menar att läxor har en upplysande effekt. Även han lyfter det repetitiva arbetssättet och att repetitionen är en förutsättning för att befästa och så småningom utöka sina kunskaper. Vidare menar han att läxor är betydelsefulla ur olika perspektiv och handlar inte enbart om inlärning av rena faktakunskaper. Även han lyfter ansvarsträningen samt att läxor förbereder barnen för kommande studier.
4.1.1 Om läxors negativa effekter, vårdnadshavares tidsbrist och stress
Den kvinnliga läraren menar att det är negativt med läxor ifall eleverna inte förstår syftet med läxan. Hon lyfter att läxan ska vara rolig, spännande och utmanande. Om läxan från elevens sida uppfattas som meningslös och eleven inte finner läxan lärorik, blir läxläsningen med största sannolikhet jobbig och negativ. Då kan det hända att eleven tappar intresset. Något man inte förstår meningen med utvecklar inte lärandet lika mycket som något man finner begripligt och användbart.
Den manliga läraren belyser i första hand ett tidsperspektiv och menar att det som är negativt med läxor är att dagarna kan bli långa för eleverna, eftersom de har ett tvång hängande över sig efter skoldagens slut. Han lyfter även beroendet av vårdnadshavarnas hjälp och att de kanske inte har möjlighet att hjälpa till:
Det är också negativt om föräldrarna är stressade och inte hinner…
Den kvinnliga specialpedagogen anser att läxor är negativt då de ges i för stor omfattning, eftersom balansen mellan läxor och fri tid kan rubbas. Hon påtalar också hur många familjers vardagssituation ser ut idag:
Sen kan jag tycka att idag, som familjerna lever, så tror jag det är en oerhörd belastning med läxor. Barnen är ju i skolan, sen är de på fritids och sen kommer de hem, kanske vid 5-6- tiden, och sen ska det ätas mat och sen är det läxor också. Det är ju ett jättestort problem för föräldrar.
Vidare menar den kvinnliga specialpedagogen att det kan vara svårt för vårdnadshavare att hinna med läxläsningen:
Oftast har man två barn, och i regel jobbar föräldrar idag heltid båda två. Det finns inte mycket tid över på kvällen, det är nästan minimalt med tid för innan man är hemma och vet du, innan man har ”landat” och så ska man äta, och innan det är klart så har klockan hunnit bli sju. Ja, och sen är det många fritidsaktiviteter och så är det som kommer, så jag förstår inte hur de idag fixar det med läxor.
Hon lyfter även att veckoläxa är ett stort ansvar både för eleverna och för föräldrar. Att använda sig av veckoläxa innebär att tilldelas uppgifter som ska vara klara en vecka senare:
Det kan jag tycka är ett rätt så stort ansvar för ett litet barn att veta det, och för föräldrarna också, alltså att det är kanske inte tills imorgon utan tills på torsdag, och så får man det kanske på fredagen.
Trots att det är ett mycket stort ansvar med veckoläxa, anser hon att det kanske är det enda sättet som är gångbart i vardagen:
…samtidigt så har de så mycket aktiviteter så det är kanske det enda sättet som fungerar för föräldrar idag.
Hon reflekterar mycket över att veckoläxa är ett vuxet tankesätt som kräver utvecklad planeringsförmåga, vilket man inte kräva av små barn i grundskolans tidigare år. Risken med veckoläxan kan bli att genomförandet av den av olika anledningar skjuts upp, och följderna kan bli att barn och vårdnadshavare sitter med alla läxor kvällen innan det ska vara klart. Då har utformningen förlorat sin grundtanke, vilken är att dela upp det och göra lite i taget. Den kvinnliga vårdnadshavaren anser att det negativa med läxor är tvånget. Hon belyser även att läxor är tidskrävande och att en följd av läxor är att fritiden kan minska:
Det blir långa dagar för barnen, eventuellt längre än en arbetsdag...
Även den manliga vårdnadshavaren lyfter tvånget som något negativt, men återkommer i samband med tvånget till sin piktuppfostran och menar att ”så ser livet ut”:
Han lyfter att det även är negativt om vårdnadshavarna inte hjälper sina barn. Han menar att det kan vara svårt för de vårdnadshavare som har bristande kunskaper i svenska språket att vara en hjälpande hand vid läxläsningen.
Bland eleverna är det skillnad på deras svar beträffande hur de uppfattar läxor. Flickan är mer positivt inställd till läxor än vad pojken är. Flickan svarar kortfattat på frågan om vad som är dåligt/ negativt med läxor:
Jag vet inget dåligt med läxor. Det är bara kul!
Flickan är inte kritisk utan anser att det är roligt att få läxor. Hon är lugn vid intervjutillfället. Pojken däremot är okoncentrerad, har svårt att sitta stilla samt är vid intervjuns början mycket negativt inställd till läxor:
Läxor är dåligt.
Pojken tar upp att läxor kan var tidskrävande. Han anser att det är dåligt att läxläsning tar lång tid. Han skulle hellre vilja göra annat på sin lediga tid, men att hans mamma definitivt
uppmanar honom att göra läxor. På sin fritid vill han hellre:
…leka, spela fotboll, se TV. Jag missar TV-program för mamma säger att jag måste göra läxorna. Det är mamma som bestämmer det.
Pojken menar även att bristen på lust inför läxläsning gör det ointressant:
Jag tycker inte läxor är bra för det är inte kul alls. 4.1.2 Om läxors positiva effekter och möjlighet till repetition
Lärarna och specialpedagogerna återkommer till att läxorna innebär möjlighet till återkoppling och repetition, och att läxorna då blir som en ”förlängning” av dagens övningar. De menar att läxor är en metod för att få kunskaperna att ”landa” hos eleverna genom att de förankras vid repetitionstillfällena, eftersom eleverna inte kan hinna med att uppfatta allt under skoldagen.
Den kvinnliga läraren anser att ytterligare positivt med läxor är att eleverna får frihet att tolka hur läxor kan utföras. Dock handlar det inte så mycket om tolkning då det rör sig om läsläxa, men om det handlar om skrivuppgifter så anser hon att eleven helt fritt får tänka och ta till sig uppgiften på sitt eget sätt. Att få frihet att tolka uppgifter stimulerar kreativiteten och förmågan att ta initiativ. Hon återkommer till att se på läxan ur ett ansvarsperspektiv och menar att det är mycket positivt när elever visar att de klarat av att utföra något på egen hand. Även den manliga läraren lyfter att läxor tränar elevernas ansvarsförmåga. Han fäster även stor vikt vid det repetitiva lärandet och återkommer till det igen:
Uppgifterna repeteras om och om igen och till slut fastnar det…
Den kvinnliga specialpedagogen framhäver det positiva i att få gå igenom läxorna hemma i lugn och ro, då eleverna kan befästa olika kunskaper och färdigheter:
Alltså, jag tycker det är positivt att de får möjlighet att reparera om de inte hinner med riktigt under dagen, att man har en möjlighet att läsa igenom det igen och repetera. Det är en andra chans, så det planterar sig eller faller ner. Ibland är man ju okoncentrerad under dagen, men så har man ända en chans att ta igen det.
Bland de två intervjuade eleverna är flickan positivt inställd till läxor, tycker det är roligt och motiverar också varför:
Det är bra med läxorna för man får göra mer av det som finns i boken.
Pojken kommer också på att det finns något positivt med läxor, och det är då han anser att läxor är roliga, för då har han lust att göra dem. Han påtalar även att han får belöning efter att han slutfört sina uppgifter:
…om det är någon kul läxa, då är det bra, men annars är det tråkigt. Det är bra att man får spela dataspel när man är klar. Det är kul!
På frågan om vad han anser vara roliga läxor svarar han:
Matten är rolig, men det andra är blä!
Det är tydligt att pojken är något ”svårstartad” beträffande att komma igång med sina läxor och det beror på att han tycker det är tråkigt och att han är för det mesta inte är intresserad.
4.1.3 Om att använda läxor som bestraffning
Ingen av de undervisande informanterna använder läxor som bestraffning. De anser att det inte skulle gynna lärandet att använda läxan i ett negativt sammanhang.
Specialpedagogerna har upplevt att de elever som inte gjort det de ska under lektionstid, kan uppleva läxorna som straff. Dock är det inte är menat som straff, utan är en konsekvens och en följd av deras eget agerande. Den kvinnliga specialpedagogen menar att eleverna straffar ut sig själva genom att inte göra det de ska på avsatt tid.
Den kvinnliga läraren menar att den som på grund av bristande motivation eller koncentration, gjort annat än skolarbet under lektionstid, ofta får läxor för att komma ifatt. Dock poängterar hon att man som lärare måste vara försiktig och diskret i de fall elever är ”svaga” eller ”långsamma”, och trots att de kämpat under lektionstid inte hunnit bli klara i tid. Då är det viktigt att poängtera att läxorna de får inte beror på att de gjort annat under lektionstid, för då kan det kännas som ett straff. Läxor får absolut inte användas som bestraffning, menar hon bestämt.
4.1.4 Om läxans betydelse för att nå målen i Lpo 94
Samtliga anser att läxorna hjälper eleverna att i större omfattning uppnå målen i Lpo 94. Den kvinnliga läraren menar att:
Dock påtalar hon att det huvudsakliga med läxor är inte att ha det av princip eller för att uppnå målen, men att det blir en positiv effekt av det. Det är främst möjligheterna till repetition och reflektion som gör att kunskaperna fastnar bättre, och att det i förlängningen leder till måluppfyllelse.
Den kvinnliga specialpedagogen menar att främst repetitiva läxor hjälper eleverna att uppnå målen. Eleverna ges möjlighet till reflektion och de kan tränga djupare in i ämnet. Eleven kan genom läxan, i egen takt, närma sig det aktuella kunskapsområdet. Vidare anser hon att eleverna ibland matas med information och blir passiva mottagare på lektionerna, vilket kan vara hämmande för den kreativa processen och försvåra egna ställningstaganden. Då kan läxor ge en andra chans till reflektion:
Det är ju mycket kunskap som man sitter och tar emot, men sen när man ska göra läxorna så får man reflektera över sin egen ståndpunkt och vad man själv tycker.
4.1.5 Om att utforma individanpassade läxor
Den kvinnliga läraren prioriterar individanpassade läxor. Hon har ett nära samarbete med den kvinnliga specialpedagogen, och i sin samverkan använder de sig av LUS, vilket är en förkortning av läsutvecklingsschema, för att individutforma läsläxorna. LUS-materialet används i lästest och visar vilka olika nivåer barnen befinner sig på i sin läsutveckling. Det framhåller att varje elev är unik och bör utmanas på sin egen nivå. Den kvinnliga läraren lyfter att alla lärare har ett stort ansvar och måste vara lyhörd beträffande att möta alla elevers lärandebehov:
Sen måste man vara uppmärksam när de gör framsteg och behöver utmanas. Eleverna är så olika, vissa knäcker läskoden helt plötsligt och går framåt några steg, medans andra tar längre tid. Så det förarbetet gör jag. Alla eleverna får olika läxor, eftersom de använder olika läseböcker varje vecka. Sedan stegrar jag svårighetsgraden efterhand som de utvecklas i läsningen.
När den kvinnliga specialpedagogen ger sina specialelever repetitionsuppgifter, är uppgifterna anpassade efter de enskilda eleverna. Dock anser hon att det saknas tillräcklig individanpassning kring läxorna ute i klasserna:
Men det tas inte tillräckligt med hänsyn ute i klasserna. Alltså, det tycker jag inte.
Detta motsäger vad den kvinnliga läraren säger om individualiserade läxor för alla elever. Enligt den kvinnliga specialpedagogen utförs det inte tillräckligt omfattande insatser beträffande individualiseringen:
Trots att de har böcker som är nivågrupperade så de har olika böcker, men det är ändå samma sidantal…
Trots hennes inställning om otillräcklig anpassning, har hon stor förståelse och fullt
Men hur man ska komma dit och göra det mer individualiserat med den
tidspressen som finns… och när man pratar med lärarna om det så säger de att det finns inte en chans, och det får man ju respektera, för så är det ju klart. Tänk när man står där med alla dessa 25 elever, så kan det inte vara lätt.
4.1.6 Om avsaknaden av regler och riktlinjer kring läxornas utformning och omfattning
Idag är läxor och hemuppgifter så gott som självklara inslag i undervisningen, men ingen av lärarna eller specialpedagogerna menar att de fått några klara riktlinjer gällande i vilken omfattning läxor ska ges. Samtliga menar att det inte finns något skrivet om regler eller riktlinjer för läxor eller hemuppgifter i styrdokumenten för grundskolan. De menar att det är bra att resonera och reflektera kring läxorna med kollegor. Vid läxutformningen är det nödvändigt att göra så att läxorna har en lagom utmanande svårighetsgrad. Den kvinnliga läraren menar att de ramar som gäller för elevernas läxor är:
…de ramar jag sätter för varje elev…
Hon betonar vikten av att individualisera läxorna. Hon ger sina elever i årskurs ett, läsläxa en gång i veckan och sedan ökar läxans omfång och svårighetsgrad i samband med att de mognar kunskapsmässigt och blir äldre. På så vis utmanas eleverna gradvis intellektuellt.
Den manliga läraren hänvisar till styrdokumentens avsaknad av riktlinjer beträffande läxor:
Det finns ju ingen klar riktlinje, det står inget i läroplanen om läxor...
Även den kvinnliga specialpedagogen framhåller avsaknaden av ramar. Hon har erfarenhet av att det varierar mycket beträffande mängden läxa som elever blir tilldelade av sina lärare. Hon hävdar att en läxa om dagen hade varit lagom att få för en elev i första klass. Hon återkommer kritiskt till de omfattande veckoläxorna och upprepar att det är ett för stort ansvar att ha veckoplanering och att det vore bättre att få lite läxa varje dag.
4.1.7 Om förslaget om en läxfri skola och tänkbara konsekvenser
Den kvinnliga läraren anser att läxorna bör finnas kvar och hävdar att lärandet blir lidande ifall läxorna tas bort. Vidare menar hon att läxorna också kan öppna upp för egna tankar och idéer, samt ge eleverna möjligheter till att tolka uppgifterna på sitt eget sätt, vilket stimulerar initiativtagande och kreativitet. Att eleverna i grundskolans tidigare år övar sitt ansvarstagande framhålls som en viktig sak att träna:
Främst handlar läxor om att de ska lära sig ta ett eget ansvar. Så ser jag på läxorna för de små…
… man måste ta ett eget ansvar i tidig ålder.
Hon kommer tillbaka till att tänkbara konsekvenser av att läxorna försvinner, kan förutom minskad övning i ansvarsträning, även leda till minskade repetitionstillfällen, vilket kan leda till reducerad intellektuell träning och utveckling.
Även specialpedagogerna vill behålla läxorna. Den kvinnliga specialpedagogen kommer tillbaka till att repetitionsmöjligheterna och hävdar att läxor kan ge eleverna en andra chans i lärandeprocessen:
… läxorna ger en andra chans och en chans att repetera. Man kan inte vara på topp hela dagen och då är det bra med fler chanser.
Likaså den kvinnliga vårdnadshavaren visar medvetenhet kring debatten om läxor. Hon visar förståelse för familjers och individers olika förutsättningar att hantera läxläsningen, men trots att vårdnadshavares olika hinder och svårigheter kan gå ut över barnen, anser hon att läxorna ska finnas kvar:
Jag tycker inte att vi ska ta bort läxorna….
En skola utan läxor skulle kännas jättekonstigt tycker jag!
Den manliga vårdnadshavaren anser inte att läxor ska tas bort eftersom tiden inte skulle räcka till för eleverna att inhämta tillräckligt med kunskaper.
4.2 Miljöns betydelse vid läxläsning och lärande
4.2.1 Om lämpliga miljöer för läxläsning
Samtliga informanter menar att läxläsningen har tät förbindelse med hemmet. Den manliga läraren anser främst att:
… läxorna ska, ja eller bör, göras hemma.
Han fortsätter:
… det är en viktig grej som barnet har i uppgift. Kopplingen mellan hem och skola, och återkopplingen till det vi jobbat med i skolan är viktigt.
Han lyfter hemmets betydelse och påtalar vårdnadshavarnas roll i läxläsningen. Dock betonar han också att hemmet inte alltid innebär en optimal studiemiljö för barnen:
…om hemmet är stökigt är det inte den bästa miljön att göra läxor i.
Den kvinnliga läraren lyfter främst att där barnen gör sina läxor bör det finnas vuxenstöd. Hon menar att det är viktigt att som vuxen bekräfta barnet och visa intresse för barnets skolgång:
…en del av läxorna bör ske hemma, och det handlar mest om att involvera föräldrarna, för jag tycker det är vikigt att de vet vad man gör.
…är där bara någon vuxen som kan ta sig tid, att man sitter kanske en halvtimme per dag, så går det också bra.
Trots olika tänkbara alternativ angående de bästa läxläsningsmiljöerna, så återkommer hon till hemmet som den optimala platsen för läxläsning:
