Pedagogisk dokumentation - En studie om fem pedagogers tolkning av pedagogisk dokumentation

Malmö högskola

Lärarutbildningen Barn Unga Samhälle

Examensarbete

Grundnivå 15 högskolepoäng

Pedagogisk Dokumentation

- En studie om fem pedagogers tolkning av pedagogisk dokumentation

Pedagogical Documentation

- A study of five teachers' interpretation of pedagogical documentation

Mariana Lundgren

Lärarexamen 210hp Examinator: Mia Karlsson Barndom och ungdomsvetenskap Handledare: Nils Andersson 2013-11-27

Förord

Uppsatsarbetet har varit en process som givit mig erfarenhet och lärdom. Jag vill därför tacka alla som gjort mitt examensarbete möjligt och ett stort tack till min handledare, Nils Andersson, för relevant och bra handledning.

Även ett speciellt tack till de fem pedagoger som avsatte en del av sin dyrbara tid till mina intervjuer. Utan er medverkan hade studiens empiriska del inte varit möjlig att genomföra.

Tack!

Abstrakt

I många förskolor används idag pedagogisk dokumentation som ett sätt att utvärdera förskolans kvalitetsarbete som står i den reviderade läroplanen (Skolverket, 2010). Mitt syfte med examensarbetet är att se hur begreppet pedagogisk dokumentation tolkas av olika pedagoger. Jag valde tre frågeställningar som skulle ge svar på mitt syfte. Hur tolkas dokumentationsarbetet, finns det några nackdelar samt hur tyder pedagogerna barnens uppfattning. Den kvalitativa forskningsmetoden användes i studien och resultaten kommer från de svar jag fick ifrån intervjuer som genomfördes med pedagogerna. Resultatet visar att pedagogerna ställer sig positiva till dokumentationsarbetet trots de nackdelar som finns och syftet är att synliggöra barnens lärande och utveckling. Resultatet visar också att pedagogerna inte fört en diskussion med barnen om hur de upplever dokumentationsarbetet utan de kan endast svara med ett antagande om deras uppfattningar.

Nyckelord:

Dokumentationsarbete, etiska aspekter, pedagogisk dokumentation, reflektion, sociokulturellt perspektiv, styrdokument

Innehållsförteckning

1. Inledning

1 1.1 Introduktion 1

2. Syfte

____

3 _ 2.1 Frågeställningar 3

3. Litteraturgenomgång

4 3.1 Pedagogisk dokumentation 4

3.2 Dokumentation blir pedagogisk dokumentation 4

3.3 Styrdokument 5

3.4 Dokumentationsarbetets nackdelar 7

3.5 Att bli dokumenterad 8

3.6 Barnens lärande 9

4. Metod

11 4.1 Metodval 12 4.2 Urval 12 4.3 Genomförande 12 4.4 Forskningsetiska överväganden 14

5. Resultat

15

5.1 Tolkningar av pedagogisk dokumentation 15

5.2 Att bli dokumenterad 18

5.3 Dokumentationsarbetets nackdelar 19

6. Analys

23

6.1 Tolkningar av pedagogisk dokumentation 23

6.2 Att bli dokumenterad 24

7. Diskussion

27

7.1 Metoddiskussion 27

7.2 Resultatdiskussion 28

7.2.1 Nackdelarna med dokumentationsarbetet 31

7.2.2 Att bli dokumenterad 32

7.3 Slutsats 33

8. Sammanfattning

35

9. Förslag till fortsatt forskning

36

10. Referenslista

37

Bilaga 1. Intervjufrågor

40

Bilaga 2. Informationsbrev

41

1. Inledning

Under det här kapitlet kommer en introduktion av arbetet att ske, där en belysning av min vilja att undersöka pedagogisk dokumentation samt relevansen till detta.

1.1 Introduktion

Pedagogisk dokumentation handlar om att aktivt omskapa sin verksamhet och ge pedagoger möjlighet att se barnens utveckling och lärande samt se vad som behövs förändras och förbättras i det egna arbetssättet (Lenz Taguchi, 1997). Min uppsats kommer att undersöka hur pedagogisk dokumentation tolkas på de olika förskolor som innefattas i studien, vilka hädanefter enbart kommer att skrivas som förskolor i arbetet. Dokumentation är ett underlag för en pedagogisk dokumentation och dokumentation kan exempelvis vara samtal, målningar, teckningar, foton och anteckningar antingen med barnen eller tillsammans i arbetslaget. Sedan reflekteras och analyseras det kring dokumentationerna i arbetslaget och på så vis skapas en pedagogisk dokumentation. Wehner Godée (2010) nämner att läroplanen numera kallar pedagogisk dokumentation endast dokumentation men pedagogisk dokumentation härstammar från Reggio Emilia -pedagogiken och därför kommer jag hädanefter i arbetet benämna material, så som pärmar, filmning, teckningar och foton som dokumentation och reflektionsarbetet för pedagogisk dokumentation. Samt vid benämning av dokumentationsarbetet berör det både pedagogisk dokumentation och dokumentation. Läroplanen 1998 reviderad 2010 för förskolan synliggör hur viktig dokumentation är jämfört med tidigare läroplaner och i delen om Uppföljning, utvärdering och utveckling tas det bland annat upp att arbetslagen ska;

Kontinuerligt och systematiskt dokumentera, följa up och analysera varje barns utveckling och lärande samt utvärdera hur förskolan tillgodoser barnens möjligheter att utvecklas och lära i enlighet med läroplanens mål och intentioner,

Använda olika former av dokumentation och utvärdering som ger kunskap om förutsättningarna för barns utveckling och lärande i verksamheten (Skolverket 2010, Lpfö98; 15)

Vidare vill jag se om dokumentationsarbetet uppfattas som positivt samt som ett bra hjälpmedel för pedagoger att få insyn i barnens utveckling eller om pedagogerna kan uppfatta det som tidskrävande och om det möjligen finns nackdelar. Det kan anses som tidskrävande

då dokumenterandet tar tid och pedagoger tenderar att inte följa upp sitt arbete med att reflektionsarbete och den pedagogiska dokumentationen går förlorad och förblir då endast en dokumentation. Samt vill jag se hur pedagoger har för tankar kring barnens uppfattningar av pedagogisk dokumentation.

Min förhoppning är att uppsatsen ska ge en inblick i hur pedagoger tolkar pedagogisk dokumentation och hur tiden disponeras med dokumentationsuppdraget då dokumentation är en viktig del av förskolläraryrket. Studien kommer att ta upp eventuella brister och fördelar som förekommer i med dokumentationsarbete för att i framtiden kunna förebygga och förbättra arbetet. För pedagoger kommer det eventuellt skapa nya idéer för att bättre bedriva pedagogisk dokumentation. Barnens uppfattningar kommer reflekteras kring, vilket är viktigt ur bland annat etiska aspekter. Under min utbildning har ämnet berörts och jag vill därför gå än djupare in i det pedagogiska dokumentationsarbetet för att få ökad kunskap och erfarenhet och genom uppsatsen göra att pedagoger blir bättre på att utöva pedagogisk dokumentation samt möta och se barn och föräldrar på ett bättre vis.

2. Syfte

Syftet med examensarbetet är att undersöka fem stycken pedagogers tolkning av pedagogisk dokumentation. Hur pedagogerna uppfattar att barnen känner inför dokumentationsarbetet kommer också tas upp i studien. Pedagogisk dokumentation är ett hjälpmedel för att underlätta förskolornas verksamhet och de kan bland annat se sitt utformande av yrket och barnens kunskapsskapande men tidsbristen i samhällets förskolor försvårar arbetet. Med hjälp av studien hoppas jag kunna upplysa om nya möjligheter och förbättringar hur arbetet med pedagogisk dokumentation kan gå till genom att se olika tolkningar av dokumentationsarbetet.

1.3 Frågeställningar

 Vad innebär pedagogisk dokumentation för pedagogerna?

 Hur tänker pedagoger kring barnens uppfattningar om att bli dokumenterade?

 Vilka är nackdelarna med pedagogisk dokumentation och hur disponeras tiden med arbetet?

3. Litteraturgenomgång

3.1 Pedagogisk dokumentation

Lenz Taguchi (1997) skriver att pedagogiska dokumentationen handlar om ett förändringsarbete där man aktivt omskapar verksamheten och sitt eget praktiserande av yrket med barnen som utgångspunkt men att även se sig själv som pedagog. Pedagogisk dokumentation handlar bland annat om att ta makten över sitt eget praktiserande av yrket för pedagoger då pedagogisk dokumentation synliggör verksamhet och underlättar sättet att se hur arbetet på den en förskola fortlöper. Därtill ger det inte endast pedagogen möjlighet att ta makten över sitt yrkesutförande utan barnen ges också möjlighet att få makten över att få se sitt eget lärande.

Bjervås (2011) skriver att Dahlgren med flera beskriver pedagogisk dokumentation som en process. Pedagogerna tar hjälp av materialet för att tillsammans med arbetslaget, barnen och föräldrarna skapa reflektioner över det pedagogiska arbetet i verksamheten. Taguchi (1997) åsyftar att genom pedagogisk dokumentation kan pedagogerna ta makten över sin praktik, det vill säga att den pedagogiska verksamheten är en social och historiskt konstruktion av människor och med det innebär att verksamheten kan rekonstrueras. Skulle pedagogerna aktivt syna sin dokumentation kan de få svar på frågan var står vi nu? Genom dokumentation kan pedagogen se vad barnen gör, säger och ger uttryck för och på så sätt lära sig hur barnen förstår och upplever sin omvärld. Bilder, utsagor, målningar och liknande som barnen skapar kan användas som dokumentation och visa pedagogerna barnens tankar och erfarenheter. Dokumentationerna kan användas som ett redskap för pedagogerna att ge barnen en syn på sin egna lärande och tänkande.

3.2 Dokumentation blir pedagogisk dokumentation

Dokumentation och pedagogisk dokumentation är två olika begrepp med olika sorters innebörd. Wehner Godée (2012) menar att i förskolan kan dokumentation vara både digitalt och analogt material så som portfolio, videofilm, foto, ljudupptagningar, intervjuer, anteckningar och loggbok. Dokumentation skiljer sig från pedagogisk dokumentation då det inte reflekteras kring eller tolkas utan risken att dokumentation endast kommer handla om

metoder är stor. Pedagogisk dokumentation är däremot mycket mer omfattande då det handlar om att använda dokumentationen som ett analysverktyg i ett pedagogiskt sammanhang. Det rör sig även om de pedagogiska ställningstaganden pedagogerna tar som ger betydelse för utveckling av verksamheten. Skolverket (2012) beskriver pedagogisk dokumentation som ett arbetsverktyg där pedagogiskt tänkande och ett speciellt arbetssätt ska knytas ihop. Diskussionerna och dialogerna som är reflekterande och som sker mellan barn och pedagogerna och mellan pedagogerna i arbetslaget är till för att utveckla verksamheten. Det är reflektionerna som gör en dokumentation till en pedagogisk dokumentation.

Pedagogisk dokumentation kan även förklaras utifrån en process och ett material menar Dahlberg, Moss och Pence (2002). Dokumentation synliggör vad barnen gör och säger, samt pedagogernas förhållningssätt till barnen och deras aktiviteter. Barnens teckningar och produkter samt foton, videoinspelningar, texter, observationer och praktikberättelser är olika typer av dokumentationer. Reflektionen och användningen av materialet är själva processen som är den pedagogiska dokumentationen (Fennefoss & Jansen, 2009). Svenning (2011) skriver att pedagogisk dokumentation i förskolan, oavsett vilken media som används, inte blir pedagogisk förrän den används i ett pedagogiskt sammanhang till exempel med barn, föräldrar och andra pedagoger. Till exempel så blir en videosekvens endast pedagogisk när den används i pedagogiska och didaktiska diskussioner. Lenz Taguchi och Åberg (2005) anser att pedagogerna måste reflektera kring dokumentationerna för dokumentationer gör lyssnandets synligt men det är först vid reflektionerna som de säger något. Vid reflektionerna upptäcks olikheterna i hur barnen blir sedda och förstådda samt om deras lärande och pedagogernas eget handlande.

Dokumentation är ett medel, men utan dialog sker ingen utveckling. Och i den dialogen är det nödvändigt att också bjuda in barnen. Vi pedagoger har ansvar för att ge barnen, möjlighet att växa in i ett etiskt tänkande, det betyder att barnen behöver möta pedagogerna som själva reflekterar etiskt. (Lenz Taguchi & Åberg 2005; 21)

3.3 Styrdokument

Lenz Taguchi (1997) skriver att på grund av utvecklingen som ägde rum på åttiotalet då förskolan blev en skolform under utbildningsdepartementen så har en förändring skett. Förskolan har gått från en starkt statlig styrd sammanhållen verksamhet till en lokalt styrd verksamhet. Pedagoger ska numera närvara i diskussioner kring verksamheternas kvalitet på grund av besparingskrav. Behovet av att synliggöra det arbete som utförs och utveckla det pedagogiska arbetet har skapats eftersom det ska synliggöras vad olika förskolor har att erbjuda barnen. Wehner Godée (2011) skriver att efter förskolans läroplan 1998 reviderad 2010 kom ut 2011 så har pedagogisk dokumentation ändrats till enbart dokumentation men det är fortfarande den pedagogiska verksamheten som ska bedömas och inte det enskilda barnet. Läroplanen tar upp att förskolans kvalitet ska kontinuerligt och systematiskt dokumenteras, följas upp, utvärderas och utvecklas. I ett utdrag ur skolverkets läroplan ska arbetslaget bland annat:

 Kontinuerligt och systematiskt dokumentera, följa upp och analysera varje barns utveckling och lärande samt utvärdera hur förskolan tillgodoser barnens möjligheter att utvecklas och lära i enlighet med läroplanens mål och intentioner,

 Använda olika former av dokumentation och utvärdering som ger kunskaper om förutsättningar för barns utveckling och lärande i verksamheterna samt gör det möjligt följa barns förändrande kunnande inom olika målområden (Lpfö 98 reviderad 2010; 15)

Även den enskilde förskolläraren har uppdrag att följa och ska ansvara för:

 att varje barns utveckling och lärande kontinuerligt och systematiskt dokumenteras, följs upp och analyseras för att det ska vara möjligt att utvärdera hur förskolan tillgodoser barnens möjligheter att utvecklas och lära i enlighet med läroplanens mål och intentioner, (Lpfö 98 reviderad 2010; 14)

Det tillkommer fem punkter till på förskollärarens ansvarspunkter och två punkter för arbetslagets uppgift. Precis som läroplanen så står det i Skollagen (2010:800) att förskolan, precis som skolan, ska erbjuda barn stimulans till deras lärande och utveckling efter deras

egna förutsättningar samt bidra med en trygg omsorg. Föräldrarna ska informeras om barnens utveckling och samtidigt få möjlighet att delta i förskolans kvalitetsarbete tillsammans med barnen. Wehner Godée (2011) påpekar att internationellt, nationellt och lokalt/kommunalt så förekommer test- och observationsprotokoll som strider mot läroplanens intentioner. Rapporten från Skolverket (2004), Förskola i brytningstid – nationell utvärdering av förskolan, påvisar att somliga bedömningsmodeller som säger sig stödja barnen och deras kompetens är felaktiga. Bland annat har det visat sig att det trots allt är det enskilda barnets prestationer som bedöms och kartläggs.

Svenning (2011) jämför den svenska och norska läroplanen och hur de skiljer sig åt, den norska läroplanen innehåller också dokumentation men deras övergripande begrepp är omsorg, fostran, lek och lärande medan i svenska förskolor dokumenterar barnens utveckling och lärande samt deras förmågor och kunnande. Norska förskolorna vill dokumentera barnens personlighetsutveckling, det vill säga hur barnen är, vad de gör och vilka de är. Likheterna är att dokumentationen används som ett verktyg att reflektera kring för verksamhetens skull och att pedagogerna behöver information om barnen för att följa målen i läroplanen och bedriva en god verksamhet. Vallberg-Roth (2011) skriver om den svenska läroplanen och hon säger att i den står det att barnen inte ska bedömas utan det är själva verksamheten men hon påpekar att i vissa fall bedöms trots allt barnens färdigheter och förmågor.

3.4 Dokumentationsarbetets nackdelar

Wehneer-Godée (2010) anser att pedagoger måste vara beredda på att ständigt korrigera det egna förhållningssättet, strategier och teorier. Det krävs ett detektivarbete för att få syn på vad som behöver förändras och det krävs tid, kraft och mod för att förändra. Arbetslagen behöver bli bekväma med att hantera kameror, ljudinspelare och videokameror och problematiken med att använda tekniska hjälpmedel är stor då de till exempel kan sluta fungera eller vara svårhanterliga. Pedagogiska dokumentationer tar oftast tid eftersom dokumenterandet, det vill säga skapa materialet, behöver bearbetas och det är tidskrävande. Det krävs att få bort sin gamla tidsstruktur och en omorganisering av sitt arbete.

Lindgren och Sparrman (2003) saknar och efterlyser medvetenhet hos pedagoger som jobbar med pedagogisk dokumentation gällande problematiken. Problematiken är själva dokumenterandet, när pedagogerna befinner sig bakom kameran eller anteckningsblocket, att

de då inte är närvarande utan blir avskärmade bakom materialen. Bjervås (2011) skriver att förskolor emellertid tycker fördelarna överväger de nackdelar som finns, pedagogerna anser att pedagogisk dokumentation är betydelsefulla både för sin egen syn och för barnens syn på deras lärande och utveckling. Lindgren och Sparrman (2003) åsikter kring problematiken är något Larsson (2011) påpekar i sin artikel och hon anser att pedagogerna ska begränsa sitt dokumenterade så de inte tenderar att fastna bakom kameran utan att de även är aktiva under aktiviteter med barnen.

Dokumentera en händelse med ett barn är inte svårt utan användandet av dokumentation är den viktiga delen för att föra arbetet pedagogiska arbetet framåt. Dokumentationsarbetet ska inte bli ännu en plikt i verksamheten utan en del av arbetet, ett stöd, och dialogerna är betydelsefulla och nödvändiga för att förstå betydelsen av dokumentation. Stannar vi upp med dokumentationerna efter det att den är nedskriven och ingen reflektion blir av så riskerar dokumentationen att bli ett samlande av bilder mest liknar ett fotoalbum skriver Åberg och Taguchi (2005). Larsson (2011) påpekar att organisationen är viktig i ett arbetslag och att det är viktigt att för pedagogerna att få in reflektioner och diskussioner i verksamheten. För att dokumentationsarbetet ska bli fungerade behövs styrning och stöd i rätt riktning men hon tror att den sortens organisering ofta saknas.

3.5 Att bli dokumenterad

Lökken och Söbstad (1995) menar att pedagoger innehar mängder av information om barnen på förskolorna och pedagoger måste visa på saklighet och respekt gentemot föräldrar och deras barn. I förskolorna har alla anställda tystnadsplikt eftersom observationer på barnen och deras handlingar ger privat information och skulle en anställd berätta för någon annan vad de möjligen fått reda på så bryter de mot tystnadsplikten. Barnens viljor måste pedagoger ta ställning till när det gäller deras medverkan i olika situationer och det handlar om att ta ställningstagande om vad som är rätt eller fel och inte påtvinga dem in i situationer de inte vill delta i. Skolverket (2012) anser även att pedagoger måste vara lyhörda inför barnens viljor att bli dokumenterade speciellt de små barnen som ännu inte lärt sig kommunicera verbalt. Pedagogerna måste då kunna träda in i deras ställe och ta deras röst och säga nej till att låta de bli dokumenterade, vare sig det är av vuxna eller andra barn.

Wehner Godée (2010) påpekar också att förskolorna måste börja ta etiskt ställningstagande då fotografier och videofilmande av andra människor kan vara integritetskränkande och pedagogerna måste reflektera kring frågorna om de har rätten att fotografera hur som helst. Risken kan vara att barn inte får bli fotograferade av till exempel religiösa skäl. Etiska frågor gällande äganderätten till film och fotografier krävs och de som blir dokumenterade måste ge godkännande. Pramling Samuelsson och Lindahl (1999) anser att videotekniken som observationsmetod har ökat och förskolor har sett hur bra den är men videoanvändning ställer stora krav på pedagogerna och deras tid och reflektioner. En annan aspekt är att pedagoger inte ska blunda för det som är obehagligt på videofilmerna utan istället se lösningar och diskutera med barn och med arbetslaget. Lindgren och Sparrman (2003) jämför pedagoger med forskare i deras studie och menar att dokumentationsprojekt har inspirerats av forskare och deras sätt arbeta med materialinsamling för att analysera barnens vardag och pedagogernas agerande. Dock har de etiska aspekterna inte tagits till av pedagogerna då forskare använder sig av de etiska reglerna som Humanistisk-samhällsvetenskaplig forskningsrådet har.

3.6 Barns lärande

Elfström (2008) skriver att det sociokulturella lärandeperspektivet är den främsta teoretiska utgångspunkten i dokumentationsarbetet. Williams (2001) skriver att den viktigaste drivkraften i barns utveckling är det sociala samspelet och enligt Vygotskij står lärande och utveckling i relation till varandra redan från barnets första levnadsdag. Barn lär sig mer och bättre tillsammans med andra barn som kan mer än de själva. Socialt lärande sker genom kommunikation och imitation. I diskussion med andra utvecklas barns tänkesätt eftersom de är engagerade i dialoger tillsammans med andra barn. Barn övar sig även i sociala sammanhang genom att lära sig av någon äldre och/eller skickligare person. Sträng och Persson (2003) menar att Vygotskij teori, den sociala interaktionen går före Piagets teori om den individuella utvecklingen. Sträng och Persson (2003) skriver att Säljö anser att kommunikation med andra människor gör att individen blir delaktig i kunskaper och färdigheter som finns i samhället och om samhället. Lindahl (1998) skriver även att Pramling (1993) menar att lära är att utvecklas och pedagogerna måste vara medvetna om att barnen ständigt lär och barns utveckling beror hur de blir bemötta och vilka erfarenheter de erfar av pedagogerna.

Enligt Sträng och Persson (2003) menar Piaget att lärande är ett resultat av samspelet mellan barnets omgivning och vart den befinner sig i sitt utvecklingsstadium. Piaget menar att människan går igenom olika stadier i sin intellektuella utveckling, det börjar med medfödda reflexer som grund och sedan en praktiskt-konkret period och vid elva års ålder har de mentala strukturerna nått en mognad för att tänka på ett vetenskapligt sätt. Ett stadium kan vara några år och det går inte att hoppa över något stadium men barn är olika och utvecklas inte likadant. Uttrycket att barnet inte är tillräckligt moget kan kopplas till Piagets teori att barnet befinner sig i ett stadium där de ännu inte kan förstå. Lindahl (1998) påpekar att under 70- och 80-talet var förskolans uppgift att på olika sätt stimulera och ge barnen stöd i deras utvecklingsstadier. Men idag är det mestadels det sociokulturella perspektivet som är övervägande i förskolan.

4. Metod

Här belyser jag vilket metodval och urval jag har valt att göra till min studie, samt mitt genomförande och dess forskningsetiska övervägande tas upp i kapitlet.

4.1 Metodval

Den kvalitativa metoden kommer att användas i undersökningen, vilket innebär att forskaren själv befinner sig i den sociala verkligheten, i denna studie rör det sig om tre förskolor och materialet kommer senare att analyseras av mig. Tillämpning av denna metod innebär att textmaterial som exempelvis intervjuer och observationer används som undersökningsmaterial. Material kommer att bestå av kvalitativa intervjuer med pedagoger från förskolorna och sedan ska materialet analyseras med hjälp av litteratur och tidigare forskning. Jag genomförde därför en litteratursökning som Stensmo (2002) skriver om, vilket innebär att man tar reda på vad andra redan har gjort inom problemområdet. Litteratursökning kan användas som att problematisera det andra tidigare gjort eller om tidigare arbeten har brister och obesvarade frågor. Kvalitativa intervjuer med pedagoger gör att jag får en djupare insyn på mitt undersökningsområde då pedagogerna besitter erfarenhet och har i sin yrkesroll vana att arbeta med pedagogisk dokumentation. Kvalitativ intervju innebär för mig att intervjuaren och intervjupersonen är båda medskapare i samtalet.

Patel och Davidsson (2011) beskriver fyra olika typer av kvalitativa intervjuer. Eftersom studien handlar om att synliggöra pedagogers uppfattningar kring pedagogisk dokumentation anses semistrukturerade intervjuer vara bäst lämpad. Patel och Davidsson menar att det är en fördel att använda sig av semistrukturerade intervjuer, då intervjufrågorna ställs i den ordning som samtalet inbjuder till. I en kvalitativ undersökning strävas det efter att upptäcka händelser, tolka och förstå samt att beskriva uppfattningar. Varje undersökning som görs med den kvalitativa metoden är unik och därför är det viktigt att som forskare ge ut en bild av hela processen i undersökningen så att den som läser texten kan bilda sig en uppfattning om undersökningens trovärdighet. Lökken och Söbstad (1995) beskriver en kvalitativ analys som inriktad analys som ska finna egenskaper hos det som studeras. Forskaren använder sig i en kvalitativ inriktad studie av ett holistiskt perspektiv som innebär att man undersöker olika samband för att fånga helheten. De erfarenheter som vinns under undersökningens gång är

viktigare än de förhandsuppfattningar som forskaren utgått från samt att det handlar mer om förståelse än om förklaring.

Nackdelen med en kvalitativ undersökning är dock att det sällan finns enkla rutiner att tillämpa och en god överblick över hela forskningsfältet krävs eftersom forskningen förändras vilket kräver ständig reflektion av forskaren. Det är även tids-och arbetskrävande då intervjuer gör att textmaterial blir ganska omfattande när de transkriberas (Patel & Davidson 2011). Jag har övervägt nackdelarna och väljer ändå att använda den kvalitativa metoden då den lämpar sig bäst för min studie.

4.2 Urval

Intervjuerna kommer att ske på tre förskolor som är närliggande där jag bor och jag är medveten om att pedagogisk dokumentation används och är av stor vikt på de här förskolorna. Det är möjligt att resultatet inte blir avvikande då förskolorna är likartade eftersom förskolorna är Reggio Emilia-inspirerade och finns i mindre byar och har därför liknande förutsättningar. Intervjupersonerna kommer att bestå av kvinnor eftersom inga manliga pedagoger finns att tillgå. Gällande variationen av intervjupersonerna har jag valt personer som är i olika åldrar och har därför olika erfarenheter och även om variationen är stor så är ingen extrem eller ”avvikande”. Skillnaden mellan förskolorna är att en förskola är privat och inte hemmahörande i samma kommun som de andra förskolorna som är kommunala, vilket i undersökningen kan leda till intressanta olikheter och likheter i deras arbetssätt. Pedagogerna som ställer upp som intervjupersoner är jag bekant med tidigare vilken kan underlätta vid intervjusituationen och skapar gynnsammare förutsättningar för mig då intervjupersonerna känner sig komfortabla med någon de är bekant med. Enligt Trost (2010) är det bättre med ett fåtal väl utförda intervjuer än ett flertal mindre väl utförda. Därför jag kan sätta igång min undersökning så snabbt och smidigt som möjligt och intervjupersonerna känner sig bekväma med mig. Nackdelen är att det lätt kan göra mig partisk, vilket jag är väl medveten om men min medvetenhet om det här kan hjälpa mig att förbli neutral under samtalen.

4.3 Genomförande

Pedagogerna på de tre förskolorna blev tillfrågade och fem pedagoger tackade ja till att delta i studien och pedagogerna var medvetna om mitt undersökningsområde. Trost (2010) anser att fyra till fem intervjuer är att föredra eftersom vid för många intervjuer kan materialet bli

ohanterligt samt att överskåda skillnader och likheter blir enklare. Jag skickade ut informationsbrev (se bilaga 2) på mail till respektive förskola om vad studien skulle handla om, hur intervjun skulle gå till och vilka forskningsetiska principer jag hade tagit ställning till. Intervjuerna skedde på respektive förskola och på en plats där både jag som intervjuare och intervjupersonen kände trygghet.

Samtalet utgick sedan från en intervjuguide (se bilaga 1) med ett antal huvudfrågor. Huvudfrågorna underlättade att ämnet ständigt förblev aktuellt och samtalet inte flöt iväg och det gavs utrymme och möjlighet för följdfrågor och förklaringar. Intervjun bestod mest att frågor gällande förskolornas användning och pedagogernas tolkning av pedagogisk dokumentation. Här berördes olika begrepp så som reflektion, arbetssätt, tänkesätt och hur annorlunda användningssätten kan se ut på respektive förskola. Under intervjun pratar pedagogerna om både begreppen dokumentation och pedagogisk dokumentation.

Jag delade inte ut intervjufrågorna i förväg, endast om någon intervjuperson bad om det skulle de få möjlighet att granska dem men detta skedde inte. Tanken var att det endast var undersökningsområdet och syftet som intervjupersonerna skulle vara informerade om eftersom jag ville få spontana svar under intervjun. Intervjuerna spelades med godkännande av intervjupersonerna och det inspelade materialet låg som grund för min studie. Inspelningarna transkriberades sedan av mig för att möjliggöra analysen av materialet på ett enklare sätt. Intervjupersonerna fick fingerande namn och heter Sandra, Maria, Eva, Lotta och Mia i studien. Pedagogerna svar var övergripande likartade på de flesta frågorna men avvikelser uppstod vid till exempel frågan gällande barnens uppfattning. Pedagogerna verkade väl medvetna och pålästa om begreppet vilket ledde till utvecklande svar.

Jag tog ut alla intervjufrågorna och dess svar till vars ett dokument och letade efter begrepp som exempelvis reflektion, barns lärande och nackdelar i intervjuerna och sedan färdigställde jag det utifrån olika rubriker. Sedan drog jag paralleller mellan svaren för att finna medtyckande och motsägelser i det pedagogerna sa, antingen till varandra eller sig själva. Sedan utgick jag rubrik från rubrik och sökte i litteraturen för att kunna styrka eller motsäga det pedagogerna uttryckte.

4.4 Forskningsetiska överväganden

Forskningsetiska principerna, informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet har jag ansett är nödvändiga i relation till i min studie. I informationsbrevet som pedagogerna kommer att erhålla när intervjusituationen närmar sig så informeras de om samtliga av de fyra forskningsetiska principerna. Utifrån informationskravet och samtyckeskravet har deltagarna i studien muntligt och skriftligt blivit upplysta om studiens syfte. De kommer att informeras om att deltagandet är frivilligt, att det går bra att när som helst under studiens gång välja att avsäga sitt deltagande i en intervju. Jag har valt att inte namnge förskolorna eller de pedagoger som deltar i studien eftersom i konfidentialitetskravet ska alla uppgifter i studien hanteras så att de inte kan identifieras av utomstående. Namnen kommer dock att bli fiktiva då det underlättar läsningen av studien. Då jag pratar om alla intervjupersonerna benämner jag dem som pedagoger. Enligt nyttjandekravet så kommer all information som blivit insamlad för detta forskningsändamål endast användas i denna studie (Vetenskapsrådet, 2002).

5. Resultat

I kapitlet kommer resultaten att delas upp och redovisas i olika delar. Första delen berör pedagogernas tolkningar. Andra delen kommer att beröra pedagogernas perspektiv på barnens syn av dokumentationsarbetet och tredje delen kommer att beröra hur förskolorna disponerar tiden med pedagogisk dokumentationen och dess komplikationer.

5.1 Tolkningar av pedagogisk dokumentation

Sandra förklarar att arbetet med pedagogisk dokumentation är först och främst ett tänkesätt och ett sätt att tydliggöra för barnen att de har lärt sig någonting och hur man sen gör det tydligt kan ske på olika sätt och det behöver nödvändigtvis inte vara bilder.

Men bilder hjälper ofta när man ska visa för barn så att de får syn på sitt lärande, sitt eget och kompisarnas. (Maria 2013-09-10)

Maria tolkar pedagogisk dokumentation som ett slags verktyg, ett komplement till verksamheten och ett reflektionsverktyg som används dagligen. Hon menar att möjligheten att kunna följa och se barnens utveckling och att få barnen själva att reflektera över sitt eget lärande har ökat. Det har blivit ett sätt att synliggöra och tydliggöra barnens lärande. Sandra tar till exempel upp vardagspedagogikens betydelse, att ta tillvara på det som dyker upp plötsligt. Hon menar att pedagogisk dokumentation har synliggjort för pedagoger när de till exempel sitter tillsammans med barnen och leker med pärlor så kan enkla frågor som till exempel vad det är för färg på pärlorna leda till matematik och sortering. Sådana situationer är viktiga menar Sandra och påpekar hur betydelsefullt det är att ta vara på det som är precis just då och spinna vidare på de eventuella frågor som barnen har och möta barnen där de är.

Eva förklarar pedagogisk dokumentation som tre delar, där första delen handlar om barnen och deras lärande, att det är för barnens skull så att de ska få se vad de har gjort och tänka vidare kring det och få syn på vad de kan. Den andra delen är pedagogisk dokumentation för pedagogerna, det handlar inte bara om det du skriver ner och det du har i bilder och text utan det är hela dagen. Det du upplever, det du observerar, det du diskuterar med dina kollegor, det är den viktigaste delen i pedagogisk dokumentation anser hon. ”Det är där du kan utveckla verksamheten och sedan utveckla barnen”, säger Eva. Sandra tar även hon upp att

dokumentation är till för pedagogerna, att de numera på ett enklare sätt kan få reflektioner i arbetslaget om hur verksamheten ska förbättras och att reflektionerna är ett sätt att se på verksamheten och det är det bästa med pedagogisk dokumentation. Maria erkänner däremot att deras förskola inte är riktigt där än, deras fokus ligger på barnens lärande och deras reflektioner.

Dels skulle jag kunna tänka mig att använda det (pedagogisk dokumentation) ännu mer, genom att utveckla arbetslaget ännu mer, nu fokuserar man mest på barnen. Visst man utvecklar ju för verksamheten men för oss pedagoger handlar mer om att våga och just att lyssna på varandra, att man spelar in sig själv eller filmar varandra, att utveckla, vad man kan göra bättre, det hade man kunnat använda det mycket mer till. Pedagogisk dokumentation för arbetslaget så det gynnar verksamheten och barnen. (Maria 2013-09-10)

Den sista delen handlar om föräldrarnas delaktighet, Eva anser att det är i utvecklingssamtal men ändrar sig och menar sedan att pedagogisk dokumentation går att påvisa när som helst, till exempel när någonting är uppsatt på väggarna och föräldrarna får då ta del av det pedagogiska dokumentationsarbetet och får förståelse för vad förskolan gör för och med deras barn. Eva berättar att föräldrar numera känner sig mer delaktiga men att det finns de föräldrar som säger att de inte har tid. Lotta har fått god respons från föräldrar gällande pedagogisk dokumentation och även från mor- och farföräldrar och Lotta berättar att en morfar berättade att förskolans blogg underlättade för dem att följa sitt barnbarn. Lotta menar dessutom att när barnen nöjda så är föräldrarna också nöjda. Maria och Mia tycker också att de fått bra respons från föräldrar

På Lottas förskola ser de pedagogisk dokumentation som ett sätt att föra arbetet vidare, i arbetet med barnen. Lotta menar att den reviderade läroplanen har flyttat fokus i deras verksamhet och hon kan se skillnaden från tidigare och nu. Enligt henne är pedagogisk dokumentation ett arbetsredskap som används för att kunna belysa barnens lärande på ett annat sätt. Hitta och se var eller hur de måste stimulera barnen för att få det ökade kunnandet som de vill att barnen ska få. På så sätt hjälper den pedagogiska dokumentationen att hitta de delarna som behöver förbättras till exempel som när man tappar vissa barn i aktiviteter. Pedagogisk dokumentation kan visa om det är en del barn som behöver stimuleras mer eller om barngruppen behöver delas på olika sätt. Det är ett arbetsredskap för att hitta vägen till att

alla barnen ska kunna utmanas och få möjlighet att lära sig. ”Det hänger ihop, både den reviderade läroplanen och ökat fokus på barnens lärande och den pedagogiska dokumentation, det går lite hand i hand” säger Lotta. Lottas förskola använder sig av LPP (lokal pedagogisk planering) och med hjälp av LPP så går pedagogerna igenom vad de vill nå, vilka mål de vill beröra, hur de kommer att göra och sen påbörjar de sitt arbete.

Till hjälp har vi också ett reflektionsprotokoll (visar) så att man går igenom lite hur vi går till väga innan vi sätter oss med någonting, innan vi gör någonting, vad vi har bestämt vad vi ska göra, vad som kan hända, så reflekterar vi hur det gick, vad vart det som var bra, vad vart det som var dåligt, så det har vi också till hjälp. (Lotta 2013 – 09 – 10)

Så förklarar Lotta hur de arbetar med pedagogisk dokumentation och med hjälp av LPP och reflektionsprotokoll går arbetet i verksamheten vidare. Det ser deras förskola som en pedagogisk dokumentation.

Lottas förskola prioriterar sitt dokumenterande och har valt att mestadels dokumentera vissa utvalda händelser. ”Vi har valt att inte hålla på och dokumentera hela, hela tiden utan vi har valt att rikta in oss på vissa saker, som projekt till exempel” säger Lotta. Jämfört med Sandra som pratar om vardagspedagogik och berättar att de dokumenterar mer spontana händelser, även fast de såklart filmar handledda aktiviteter.

Vi dokumenterar nog de här lite spontana sakerna när de uppstår [...] när barnen fångas, då försöker man vara med och dokumentera och komma ihåg vad de säger och så. Det kan vara räkna sniglar eller när vi delar fruktbitar, det som dyker upp i vardagen och det gör det hela tiden. Sen dokumenterar vi såklart när vi har något mer organiserat eller planerat, någon aktivitet så försöker vi också dokumentera men första prioriteten är att vara med barnen. För egentligen behöver man vara två, en som tar bilder eller antecknar. Man kan ju inte göra det under tiden man är delaktig med barnen. Så egentligen behöver man ju vara två, en som står bredvid och kikar och en som är med barnen och det är inte alltid man är det men är vi det så blir det ju bäst känns det som. (Sandra 2013-09-10)

5.2 Att bli dokumenterad

Hur barnen ser på att bli dokumenterade är ett ämne som fick pedagogerna att tänka efter och när frågan om hur barnen ser på pedagogisk dokumentation kom upp så säger Maria ”ja.. det kan man undra.. (skrattar till).. det hade man ju kunnat fråga barnen, om vad tycker ni om att vi har den på väggen till exempel eller vad tycker ni om att vi sparar den här filmen i den här (Ipaden)”. Maria är den enda av intervjupersonerna som tolkar frågan som att en diskussion med barnen skulle ha varit bra. Samtidigt tog Maria upp att hon har fått uppfattningen av att barnen tycker det är intressant att bli inspelade och kommer ofta fram och frågar efter att få se filmer som pedagogerna har spelat in. Maria tar upp att de inte försöker fota enskilda barn utan det är situationerna och aktiviteterna som ska fotograferas och på så sätt inte utmärka något barn. ”Man filmar själva händelsen och inte att nu gör Kalle detta utan själva händelsen” säger hon. Sandra är inne på samma åsikt som Maria och menar att bilderna inte behöver vara direkt på barnens ansikte utan att de tar bilder på till exempel en skalbagge så att barnen kan reflektera kring händelsen och att det inte är nödvändigt att de själva är medverkande i bilden. Hon kallar det som ett minnesstöd för barnen. Ett annat exempel som hon berättade var när barnen sorterat bilar och att barnen kan koppla att de hade de röda bilarna eller de stora bilarna.

Vi försöker minimera det lite, att bara få med det som händer, om vi gör något experiment tar vi mer bilder på själva det som händer här, kanske man ser lite armar [….] men inte så mycket ansikte och barnen, för det är inte alla barn som gillar det och sen är det alltid samma som hamnar på bilden. Alltså försöker man minimera det så blir det mer händelsen och det kommer de ihåg iallafall även fast de själva inte är med på bilden, så vi tar inte jättemycket bara på barnen. (Sandra 2013-09-10)

Eva beskriver sin tolkning av barnens tyckande som olika, hon menar att vissa barn tycker om att bli fotograferade men också att det finns barn som drar sig lite och att de barnen får man ha koll på och inte bara fara på. Hon menar att det är viktigt att barnen känner sig hemma i det (fotande och inspelning) annars är det inte okej men påpekar samtidigt att hon inte mött många barn som inte vill bli filmade eller fotade. Lotta hävdar däremot att de aldrig haft något barn som inte tyckt om att bli fotat eller filmat och att barnen är vana vid att bli dokumenterade och att hon tänkt låta barnen själva få dokumentera för att se konstrasterna

och skillnaderna som sker när barn dokumenterar jämfört med när de vuxna dokumenterar. Barnen blir på så sätt delaktiga menar Lotta.

5.3 Dokumentationsarbetets nackdelar

Disponering av tiden till pedagogisk dokumentation i verksamheten var snarlika hos förskolorna i studien. Pedagogerna visar på att det handlar om eget ansvar och att ge utrymme för sina kollegor till att arbeta med dokumentationer och ingen schemalagd tid fanns i verksamheterna som är med i studien. En pedagog fnös till och menade att hon och arbetslaget säkert skulle kunna göra mycket mer och som det ser ut nu så får de ta arbetet med dokumentation i farten. Maria berättar att i deras verksamhet är där inte avsatt någon tid i schemat men säger sedan att de har planeringstid och reflektionstid och de tillfällena ska tas tillvara på men tillfällena finns inte varje vecka eller varje dag som Maria hade velat. ”Det är upp till oss själva så man blir disciplinerade och använder det i verksamheten varje dag men ju mer man använder det ju lättare bli det och få in det regelbundet” påpekar Maria. Mia som arbetar med Maria berättar att de ska få reflektionstid i schemat nästa termin.

Sandra anser att deras arbetslag inte är det bästa när de kommer till att planera avsatt tid till att arbeta med pedagogisk dokumentation utan att där handlar det om att finna tid och fråga arbetslaget om det är okej att avsätta tid eftersom hon eller han måste skriva. Arbetslaget måste hjälpas åt och de försöker att ge och ta till varandra hela tiden samt ge varandra utrymme. ”Men vi är inte bra på det, att skriva ner att nu har jag planering mellan ett och två och sen verkligen ha det eftersom det inte är säkert det funkar eller så händer något annat men det blir gjort så tydligen har vi tid.. någonstans..” säger Sandra. Lotta påpekar samma sak när hon berättar om deras disposition av tiden och berättar att de inte har direkta planeringstider och menar att hon är medveten om att många förskolor har det. ”Vi har inte det, vi tar oss tid när vi behöver och det funkar, vi kan ta oss tid” säger Lotta bestämt och menar att det är olika och vissa tillfällen tar mer tid än andra men påpekar igen att de tar den tid som behövs.

Eva tycker att kommunikationen är grundläggande, både mellan barn och vuxna och vuxna emellan eftersom det som sker idag måste hanteras direkt med varandra och inte på ett tre timmar långt reflektionsmöte tre veckor senare. Utvecklingssamtal är däremot annorlunda, då behöver pedagogen gå ifrån för att gå igenom handlingsplanen. Handlingsplanen används som redskap för vad som ska belysas i samtalet, vilka punkter är viktiga och ska mötet handla om

barnets lärande i matematik eller om barnets sociala kompetenser eller om bägge. Eva känner att de får ta sig tiden och finns den inte där får man skaffa den och det brukar fungera. ”Just den här kommunikationen, som jag tycker är den viktigaste, den får man stjäla till sig under dagen och det går och det funkar” menar Eva som även berättar att de har avdelningskonferenser och reflektionstid. På deras avdelningskonferenser och reflektionstid tar de upp sådant som arbetslaget skrivit ner och bestämmer sedan situationer som de ska fokusera på till nästa gång för att sedan gå igenom det och reflektera hur det har gått och vad har gjorts annorlunda.

Tiden det tar att börja arbeta med pedagogisk dokumentation handlar om prioritering och vilja menar Lotta. Hon jämför med hur det var tidigare, att de då hade färdiga mål som barnen skulle uppnå medan idag handlar det om hur barnen ska stimuleras för att lära sig, känna trygghet eller få den sociala kompetensen.

Ibland kan du säkert inte fatta varför vissa gör på vissa sätt. Men varför gör dom så fortfarande och det är just för att du måste jobba med det här, det handlar om en värderingsförändring och om ett nytt arbetssätt och har du kanske jobbat i tjugo år så är det inte så lätt. Det är någonting att jobba med och kanske läsa, ha studiegrupper, gå en kurs på högskolan, förskolelyftet1 tycker jag är jättebra för då får du ut det här, det handlar om implementering och det tar tid. (Lotta 2013-09-10)

Eva berättar att innan de började arbeta med pedagogisk dokumentation så använde de sig av vad IUP2 som är förekommande i skolorna för att bedöma elevernas uppföljande av läroplanens mål. Hon var däremot aldrig nöjd med IUP och tyckte att det lades ner timmar på arbetet utan förståelse om varför de gjorde det eller vad de skulle göra med det och Eva hade svårt att ta det till sig. Tillslut berättar Eva att skolverket gick ut och sa att användning av IUP i förskolan inte längre var tillåten och Eva och några andra sattes i en grupp för att diskutera alternativ och till slut bildades PD-gruppen som bestod av personal från olika förskolor i samma kommun.

1 _{Förskolelyftet är erbjudande av olika kurser på olika högskolor för barnomsorgspersonal} 2

Individuell utvecklingsplan, IUP, dokument med skriftliga omdömen vilket används vid

Sen hade man ett sånt växelarbete att vi var inne i den gruppen, säg en gång i månaden sen gick vi ut i respektive hus och höll i en viss del av vår APT3 och då använde vi oss av Lyssnandets pedagogik (Lenz-Taguschis bok från

2005) och de frågeställningar där och så funka det liksom […] alla fick den

utbildningen sen har väl alla tagit till sig olika, hur engagerad man är, hur intresserad man är men att det tar tid innan det förankras […] så man går in på datorn 2008 så kan man kolla de reflektioner man suttit och skrivit och där kan man ju se utvecklingen och hur man förflyttat det från barngrupp till pedagoggruppen. (Eva 2013-09-10)

Alla pedagogerna börjar med att svara att det inte finns några nackdelar med pedagogisk dokumentation men efter att de tänkt till visar det sig att pedagogisk dokumentation har nackdelar. Sandra tar till exempel upp att det krävs att arbetslaget är stabilt och att det är viktigt att hittat sin form men det kan vara svårt att komma som ny till ett arbetslag eftersom pedagogisk dokumentation handlar om ett sätt att tänka och se på sin verksamhet. Lotta talar även om hur vikigt det är att finna en bas som fungerar på sin förskola och sedan utveckla den utefter den verksamhet du befinner dig i för risken är stor att det blir kaos om det används för många redskap. ”Nu har vi valt att använda LPP och vi har reflektionsprotokoll och det är våra redskap just nu men det är inte säkert att det är det om ett år för då kanske vi har hittat något annat som verkar jättebra och provat detta men jag tror man får välja ut nånting och funkar det här så fine kör på det och sen är det inte säkert att det bra för alla” berättar Lotta.

Eva ser det som att det kan bli en belastning om det behandlas fel, det vill säga att fokusen ligger på att göra dokumentationerna finare än den andra och det blir ett större jobb än nödvändigt. Dokumentationerna ska vara en del av pedagogisk dokumentation, inte huvudkärnan och om den blir det viktigaste så är det en nackdel menar Eva. Maria talar om liknande egenskaper och menar att det är lätt att snöa in sig på till exempel pärmarna och de kan omvandlas till fotoalbum, vilket inte är syftet och uppskattar därför användandet av Ipaden eftersom det bidrar till samtal kring dokumentationerna och på så sätt lättare att reflektera kring. ”Det blir mer levande” säger Maria. Mia tycker även att Ipaden är bra eftersom den kan både fotas och filmas med och det är enkelt att visa barnen de aktiviteter eller de teman som förekommit på förskolan. Eva känner däremot en viss tveksamhet inför användningen av Ipaden. ”Nu har det var lite skrakligt för nu fick vi de här plattorna, de har

bromsat oss lite grann för jag tycker de är bökiga att fota med” säger Eva irriterat men påpekar samtidigt att de ska lära sig mer om plattan men att de inte är där än utan de använder sig fortfarande av papper och pärmar. Eva påpekar även risken med att fotografera och filma barn eftersom det finns en risk att det är känsligt och det gäller att känna sig in och vara försiktig, speciellt mot de barn som drar sig i bakgrunden. Dessutom ska ”pluttra4_{” införas på} förskolan där Eva jobbar och där ställer sig Eva kritisk och menar att de har haft en diskussion gällande ämnet med deras chef eftersom de anser att det inte är bra. Hon ställer sig frågorna vem gagnar det, vad är det för nytta med det, vilka är riskerna och hur kan bilderna tolkas, det är inte pedagogisk dokumentation för henne. Mia ställer sig däremot positiv till användning av digitala medier eftersom de slipper pappersarbete, det sparar tid och tiden kan användas till barnen istället.

4 _{En app för dokumentation i förskola. Appen är till för at dokumentera barnens utveckling och lärande samt} skicka information via smartphone/surfplatta eller dator till föräldrarnas mobiltelefoner.

6. Analys

Resultaten påvisade skillnader och likheter i pedagogernas åsikter om pedagogisk dokumentation och i analysdelen kommer resultaten att kopplas till studiens tidigare del - forskningsbakgrunden samt ur ett sociokulturellt lärande perspektiv.

6.1 Pedagogernas tolkningar

Samtliga pedagoger i studien nämner barnens lärande och hur pedagogisk dokumentation har gjort det tydligare för verksamheterna att synliggöra hur och när barnen lär sig, både för pedagoger och för barnen själva. Begrepp som tänkesätt, verktyg, reflektionsverktyg, arbetsredskap används under intervjuerna för att beskriva pedagogisk dokumentation. I enlighet med Fennefoss och Jansen (2009) som menar att pedagogisk dokumentation ska ses som ett viktigt verktyg för en demokratisk och reflekterande pedagogisk praktik ska skapas på förskolan. Barnen blir medkonstruktörer i sina lärandeprocesser och på så sätt blir det ett kollektivt arbetsverktyg för pedagogerna som gör att de kan utföra ett gemensamt reflektionsarbete. Maria berättar att deras fokus ligger på barnen och barnens lärande och reflektioner medan reflektioner kring arbetslaget och verksamheten inte riktigt påbörjats än.

Wehner Godée (2010) skriver att läroplanen understryker att det inte är det enskilda barnets resultat som ska bedömas utan det är den pedagogiska verksamheten. Bjervås (2011) skriver att Kocher anser att dokumentation av barns lärande ger pedagoger förståelse för barnens styrkor och begränsningar samt för deras kunskaper och intressen. De pedagogiska beslut och det egna lärandet kommer också fram i dokumentationerna. Sandra och Eva framhäver däremot reflektionsarbetet som den viktigaste och bästa delen av pedagogisk dokumentation då bägge anser att genom reflektioner så kan verksamheten utvecklas och förbättras. Bjervås (2011) skriver att Dahlgren med flera anser att pedagogerna tar hjälp av materialet för att tillsammans med arbetslaget, barnen och föräldrarna skapa reflektioner över det pedagogiska arbetet i verksamheten. Lotta ser pedagogisk dokumentation som ett hjälpmedel eftersom det kan hjälpa pedagogerna att belysa hur de ska gå till väga med barn inte är stimulerade och genom dokumentationer och reflektioner hitta hur de måste stimulera barnen för att öka barnens kunnande. Taguchi (1997) anser att pedagogisk dokumentation handlar bland annat om att ta makten över sitt eget praktiserande av yrket för pedagoger då pedagogisk

dokumentation synliggör verksamhet och underlättar sättet att se hur arbetet på en förskola fortlöper. Därtill ger det inte endast pedagogen möjlighet att ta makten över sitt yrkesutförande utan barnen ges också möjlighet att få makten över att få se sitt eget lärande.

Pedagogisk dokumentation används även för föräldrarnas skull menar Eva, hon tar upp utvecklingssamtalets betydelse. Eva anser att pedagogisk dokumentation ger föräldrarna djupare förståelse för vad som händer i verksamheten precis som Lenz Taguchi och Åberg (2005) skriver så kan utvecklingssamtal ge föräldrarna inflytande eftersom det ger utrymme för hur pedagogerna tänker kring innehållet i barnens vardag på förskolan och genom pedagogisk dokumentation får de möjlighet att se in i verksamheten. De praktiska sakerna som exempelvis om barnet har ätit, om man varit inne eller ute är saker som föräldrar frågar mest om men genom pedagogisk dokumentation får man möjlighet att ge dem en inblick vad som görs på förskolan och varför. Kennedy (2009) skriver att föräldrarna borde bli en naturlig samarbetspartner i verksamheten. Kennedy menar att idag finns det en osäkerhet och rädsla i mötet mellan föräldrar och pedagoger och genom att berätta för föräldrarna vad verksamheten gör synliggörs vår roll som pedagog. Visar arbetslaget nyfikenhet och vill lära känna barnen så kommer en nyfikenhet skapas hos föräldrarna och en känsla av trygghet. Föräldrarna kan få syn vad barnen gör på förskolan som de kanske inte gör hemma genom att titta på dokumentationer.

6.2 Att bli dokumenterad

Barns tankar och åsikter gällande att bli dokumenterade var det endast Maria som erkänner att det skulle vara en bra idé att föra diskussion med barnen hur de känner när de blir fotade eller filmade eller när deras teckningar kommer upp på väggarna. Svenning (2009) tar upp exemplet med teckningar och menar att pedagoger har tendens att komplettera barnens svar när de frågar vad barnen har ritat på deras teckning. Genom att komplettera barnens svar så får pedagogerna de ”rätta” svaren. Svenning (2009) menar att det är viktigt att tänka på att det barnet inte ritar alltid föreställer något utan barnet kanske experimenterar med målarfärg eller kritor. Samtliga pedagoger har som uppfattning att barnen inte har något emot att bli dokumenterade och alla säger att de inte försöker fota eller filma enskilda barn utan att det är aktiviteterna som står i fokus. Pedagogerna i studiens åsikter är precis som Wehner Godées (2011) menande att videosekvenser ska visa vad barnen håller på med och inte hur barnen är eftersom sekvenserna inte ska visa på några ”sanna” bilder. Videosekvenserna ska visa hur

barn är olika och fantasifulla, kompetenta människor, oavsett hur de är eller vad de gör. Svenska läroplanen säger att det är verksamheten som ska bedömas och inte barnen men att vissa fall så bedöms trots allt barnens färdigheter och förmågor påpekar Wallberg-Roth (Svenning 2011).

Samuelsson och Lindahls (1999) forskning om barns vana att bli filmade är liknade med pedagogernas uppfattning i studien. Barn, speciellt småbarn, reagerar på olika sätt och i början kan barn visa på stort intresse och av kameran och av den som håller i den. Efter en tid blir barnen omedvetna om filmandet och ser det som en självklarhet, ett bra exempel är att låta barnen undersöka kameran och sedan tappar barnen intresset. Eva menar att barnet måste känna sig trygg och att det måste vara okej för barnet att bli filmad och fotad och precis som Svenning (2011) skriver så har barn rätt att välja bort medverkan i dokumentationsprocesser. Pedagoger ska inte motivera barn till att medverka utan barn har rätt att säga nej, likväl har barnen begränsat inflytande vad som dokumenteras. Pedagogerna i studien säger att de sällan stött på barn som inte vill bli dokumenterade och Skolverket (2012) anser att pedagoger måste vara lyhörda inför barnens viljor att bli dokumenterade speciellt de små barnen som ännu inte lärt sig kommunicera verbalt. Pedagogerna måste då kunna träda in i deras ställe och ta deras röst och säga nej till att låta de bli dokumenterade, vare sig det är av vuxna eller andra barn.

6.3 Dokumentationsarbetets nackdelar

Pedagogerna i studien är eniga om att det krävs mycket av självdisciplin för att få arbetet med pedagogisk dokumentation att bli välfungerande. Endast en pedagog kände att dokumentationsarbetet skulle kunna förbättras om det inte hela tiden fick tas i farten. Wehner Godée (2010) framhåller alla de ålägganden som förskolan redan har och få tiden att räcka till blir krävande då det tar tid att observera och dokumentera. Tidsfaktorn kan bli ett hinder i förskolans dokumentationsprocess därför anser hon att dokumenterandet inte ska bli ytterligare ett krav utan det måste ersätta något annat. Precis som Sandra sa i intervjun sker det ständigt saker i verksamheten som gör att reflektionstiden eller dokumenterandet inte hinns med och Wehner Godée (2010) påpekar att det är ett krävande arbetssätt. Det handlar om att förändra sitt tänkesätt kring verksamhetens planering av tid, miljön och material. Till exempel när barnen är ute så behöver inte alla pedagoger vara ute och dela upp grupperna kan underlätta arbetet, det handlar om att utnyttja småstunderna till renskrivning och sortering av bilder. Lotta menar att det handlar om att ta stunder i deras verksamhet eftersom det inte finns

planerat och hon anser att det fungerar. Maria har liknande åsikter då hon berättar att ju mer de arbetar med det och gör det regelbundet desto lättare blir det men verkar samtidigt glad, precis som Mia, över att nästa termin få schemalagd planering till dokumentation.

Larsson (2011) berättar att en vanlig invändning mot pedagogisk dokumentation är att det är tidskrävande och pedagogerna ser det som ännu en sak att hinna med. Barnens tid blir ”stulen” menar pedagogerna. Larsson anser att pedagogerna har mer att vinna genom att arbeta med pedagogisk dokumentation, till exempel har barnsynen förändras. Pedagogerna upptäcker nu nya sidor hos barnen och de lär sig mer om sitt arbete. Lenz Taguchi och Åberg (2005) skriver att det krävs övning att utveckla ett reflekterande förhållningssätt och det ställer stora krav på pedagogerna. Reflektioner ska ses som tankeprocesser, inte som sanningar. Samtliga pedagoger i studien är eniga att arbetslagen måste hjälp varandra och ge varandra tid till det pedagogiska arbetet. Precis som Eva säger är kommunikationen betydelsefull och Sandra pratar om hur viktigt det är att ge och ta i arbetslaget.

Eva pratar om hur fokusen i början kunde hamna på hur dokumentationerna skulle bli finare än den andra än själva användandet av dem. Lenz Taguchi och Åberg (2005) menar att går man inte vidare med sin dokumentation så riskerar dokumentation att bli en samling med händelser, till exempel som ett fotoalbum. Maria har liknande upplevelser av då hon berättar att det har hänt att arbetslaget, att de har snöat in sig på pärmarna och det har förvandlats till fotoalbum istället för reflektionsmaterial. Användandet av Ipaden i förskolan har däremot förenklat dokumentationsarbetet tycker Mia och Maria, då det är enkelt hjälpmedel att använda. Eva tycker däremot att Ipadens är bökiga samt att de har gjort dokumentationsarbetet svårhanterligt. Wehner Godée (2010) menar att det tar tid för pedagoger att bli bekväma med hantering av kameror, ljudinspelare och videokameror och för att de måste lära sig handskas med tekniska hjälpmedel för att på ett optimalt vis bedriva fortlöpande pedagogiskt dokumentationsarbete. Problematiken med att använda tekniska hjälpmedel är att det kan sluta fungera eller vara svårthanterliga och pedagogiska dokumentationer tar oftast tid eftersom man ska hinna dokumentera och materialet ska bearbetas.

7. Diskussion

Diskussionsdelen delas upp i två delar, första delen berör valet av metoder och hur mitt genomförande gick. Andra delen berör resultatet och här kommer jag att diskutera slutsatser och tolkningar utifrån empirin och litteraturgenomgången.

7.1 Metoddiskussion

Jag bestämde mig för att ha en god grund att stå på innan intervjuerna genomfördes med pedagogerna och därför läste jag på om tidigare arbeten, litteratur och tidigare forskning kring pedagogisk dokumentation. Speciellt ville jag läsa om skillnaden mellan begreppen dokumentation och pedagogisk dokumentation. Stensmo (2002) menar att litteratursökning bör genomföras efter det att problemområdet har valts. Syftet och frågeställningar avgjorde mitt val av metod, vilket blev den kvalitativa forskningsmetoden då den ansågs mest passande till min studie. Intervjuerna var kvalitativa vilket gjorde att jag fick djupare insyn på undersökningsområdet eftersom pedagogerna har erfarenhet och vana att arbeta med pedagogisk dokumentation. Dock skiljer sig erfarenheterna av dokumentationsarbetet åt mellan pedagogerna. Två av förskolorna har hållit på i flera år medan en förskola precis börjat men det faktum tycktes inte påverka svaren i studien. Jag valde att inte förklara begreppet pedagogisk dokumentation för pedagogerna eftersom jag ville få svar på vad hur de tolkat innebörden av begreppet. Kvalitativ intervju ger de intervjuade mer utrymme att styra intervjun och uttrycka sig, vilket ses som en fördel menar Patel och Davidson (2011).

Valet att utföra en semistrukturerad intervju visade sig positiv då samtliga pedagoger gav intrycket av att frågorna var hjälpsamma när de exempelvis började få svårt att formulera sig. Frågorna användes således inte i ordning (se bilaga 1) eftersom pedagogerna gav mer utformliga svar på en del frågor vilket gjorde att en del frågorna inte behövdes ställas. Precis som Patel och Davidsson (2011) menar är det en fördel att använda sig av semistrukturerade intervjuer eftersom intervjufrågorna ställs i den ordning som samtalet inbjuder till. Frågorna var essentiella för att behålla den röda tråden under intervjun för risken fanns att svaren började sväva iväg och bli betydelselösa. Med facit i hand borde jag ha genomfört en så kallad träningsintervju eftersom den första intervjun förmodligen skulle ha blivit djupare och bättre då den la grunden för följdfrågor och jag gav intrycket av nervositet vilket avspeglades hos

respondenterna. Jag valde att inte föra fältanteckningar under intervjuerna eftersom jag var rädd att det kunde leda till bristande uppmärksamhet från min sida och det skulle bli svårt att uppfatta vad pedagogen sa och därför användes en diktafon. Trost (2010) anser att föra anteckningar under en intervju kan leda till misstolkningar eftersom det är svårt att få med vad som exakt sägs av respondenten och med hjälp av ljudinspelning kan det hindret undvikas. Respondenterna accepterade att det användes en diktafon under intervjuerna men en intervju genomfördes med två pedagoger och en av respondenterna hänvisade att hon inte kände sig helt bekväm men jag garanterade att det endast var jag som skulle höra intervjuerna. Dock speglades hennes svar av att hon kände sig obekväm då hennes svar blev väldigt korta och inte så utförliga.

Studien kan inte ses som generaliserbar då det endast berör fem pedagogers tolkning av pedagogisk dokumentation och resultatet påverkas därför och det är orimligt att hela Sveriges förskolor som använder sig av dokumentationsarbete skulle arbeta och tolka likadant.

7.2 Resultatdiskussion

Synliggörandet av barns lärande och utveckling är pedagogernas största gemensamma nämnare i tolkning av användandet av pedagogisk dokumentation. De lyfter alla upp hur de med hjälp av pedagogisk dokumentation lättare får syn på hur och när barnen lär sig och vilka situationer som verksamheten ska jobba med för att underlätta barnens inlärning, kunnande och utveckling. Ur ett sociokulturellt perspektiv påvisar pedagogerna barnen att de lär sig enskilt men även tillsammans med andra genom att de reflekterar över filmer eller bilder som pedagogerna tagit. Precis som Sandra säger kan de genom bilder visa barnen att de och kompisarna lär sig. Barnen reflekterar kring sitt lärande tillsammans med andra berättar Maria under sin intervju och enligt Vygotskij teori lär sig barnen när de interagerar med andra. Under intervjuerna med pedagogerna syns en medvetenhet om deras betydelse för hur barnen lär sig och precis som Lindahl (1998) skriver så menar Pramling (1993) att barns utveckling beror på hur de blir bemötta av pedagogerna och vilka erfarenheter de erfar. Lotta beskriver pedagogisk dokumentation som ett arbetsredskap som används för att kunna belysa barnens lärande. De vill hitta sätt att stimulera barnen på för att barnen ska få ökat kunnande. Lotta menar att den pedagogiska dokumentationen hjälper att hitta delarna som behöver förbättras när till exempel vissa barn tappas i aktiviteter.