Lärlingsutbildning för hotell- och restaurangelever

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Skolutveckling och ledarskap

Examensarbete

Lärlingsutbildning för hotell- och restaurangelever

The Trainee Programme For Hotel And Restaurant Pupils

Peter Lindgren

Christina Karlsson

Lärarexamen 180 poäng Examinator: Anders Lindh

Sammanfattning

Syftet är att studera vilken uppfattning en grupp elever och handledare tycker om den nya lärlingsutbildningen som har startat på försök. Metoden vi använt oss av är intervjuer och enkätfrågor. Vi har genomfört en kvalitativ intervjuundersökning på två olika gymnasieskolor i två olika kommuner. Vi kom fram till att handledarna på arbetsplatserna känner sig lurade både ekonomiskt och tidsmässigt. De hade inte fått information om hur mycket tid detta verkligen skulle ta, att man skulle gå olika utbildningar och att man även skulle ha skolundervisning på arbetsplatsen. Eleverna tycker att lärlingsutbildningen inte verkar vara så seriös.

Förord

Stort tack till lärarna, handledarna och eleverna och skolorna som har deltagit i vårt projekt. Vi vill även tacka våra lärare på lärarutbildningen i Malmö som har stöttat oss under vår utbildning. Vi har haft en mycket rolig och lärande men krävande tid ihop med er.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 3

Förord 4

1. Inledning 7

1.1 Syfte och frågeställningar 8 2. Kunskapsbakgrund 9 2.1 Styrdokument 9 2.2 Historisk bakgrund 9

2.2.1 Lärling vid 1900-talets slut 10

2.3 Modern lärlingsutbildning 11 2.4 Hur ser lärlingsutbildningen ut i dag 12 2.5 Bedömning 14 2.6 Tidigare undersökningar 16 2.7 Programrådets betydelse 18 2.8 Utbildningens mål 18 2.9 Svensk lärlingsutbildning i ett internationellt perspektiv 19 2.10 Den svenska yrkesmodellen 20 2.11 Problem med APU 20

3. Metod 21 3.1 Metodval 21 3.1.1 Urval 21 3.1.2 Genomförande 21 3.1.3 Enkäterna 21 3.1.4 Tillförlitlighet 22 4. Resultat 23 4.1 Enkäter 23 4.2 Intervjuer 34 4.2.1 Intervjusvar från handledare 1 34 4.2.2 Intervjusvar från handledare 2 34 4.2.3 Intervjusvar från lärlingselev 1 35 4.2.4 Intervjusvar från lärlingselev 2 35 5. Sammanfattande slutdiskussion 37 5.1 Diskussion 37 5.2 Metoddiskussion 38 5.3 Resultatdiskussion 38 6. Referenser 40 7. Bilagor 42 7.1 Bilaga 1 42 7.2 Bilaga 2 44 7.3 Bilaga 3 45 7.4 Bilaga 4 46 7.5 Bilaga 5 52

1. Inledning

Skolverket vill satsa på en ny lärlingsutbildning. Lärlingsutbildning innebär att eleverna är på arbetsplatserna flera dagar i veckan samt läser kärnämnen inne på skolan. Handledare är den person som tar hand om eleven på arbetsplatsen och ser till att kursmålen följs i utbildningen. Söker man i nationalencyklopedin vad lärling är får man upp den här beskrivningen: ”den som lär

ett yrke”. Lärlingsutbildningen har funnits i århundrade och är alltså ingen ny företeelse i

yrkesutbildningssammanhang. Man kan även läsa att: ”1720 års allmänna skråordning stadgades

att lärlingen skulle vara fjorton år fyllda och lära mellan tre till fem år” Lärlingen fick ta lära

hos en mästare och bo hos honom under utbildningstiden. Eleven fick ingen eller obetydlig lön. (Nationalencyklopedin, 1993, s 558)

År 2008 på höstterminen startade regeringen ett nytt försök med att starta upp lärlingsutbildningen som skall vara en valbar alternativ studieväg inom alla yrkesinriktade program .

Halva utbildningstiden skall förläggas till arbetslivet. Regeringen säger att alla ungdomar inte vill bli akademiker. Yrkesutbildningarnas kvalitet måste höjas och näringslivet behöver kvalificerade yrkesarbetare. Lärlingsutbildningen kan genomföras inom nationella och specialutformade program. Möjlighet att reducera kärnämnen införs. Dock måste eleven läsa minst 500 gymnasiepoäng där svenska, engelska, mattematik, samhällskunskap, historia, religion och idrott ingår. Eleven ska ha rätt att läsa in högskolebehörighet både under gymnasiet och på komvux.

Vi vill få en ökad förståelse för lärlingsprogrammet och undersöka om denna utbildning möjligtvis kan vara ett bättre alternativ än den vanliga gymnasiala utbildningen. I dagens samhälle talar man mycket om samverkan mellan skola och arbetsliv. Det är skolans uppgift att se till så att eleverna får bra förutsättningar för att kunna delta i arbetslivet och även för att fungera i samhället. Höstterminen 2008 startade regeringen på försök en ny lärlingsutbildning som skall vara en valbar alternativ studieväg inom alla yrkesinriktade program.

Anställning av eleven blir tillåten. Lärlingsutbildningen kan genomföras inom nationella och specialutformade yrkesinriktade program. Möjlighet att reducera kärnämnen införs, dock måste eleven läsa minst 500 gymnasiepoäng där svenska, engelska, matematik, samhälle, historia, religion och idrott ska ingå. Eleven ska ha rätt att läsa in högskolebehörighet både under gymnasiet och på komvux. Arbetsplatser som erbjuder sig att ta emot, utbilda och handleda lärlingar får ekonomisk ersättning av kommunen. Ersättning för företagen ges dels för praktikplatsen och dels för handledarutbildning. Kommunen får 25000 kronor per år och lärlingsplats i ersättning från staten. Sammanlagt satsas 515 miljoner under tre år på utbildningen, varav 440 miljoner på ersättning för lärlingsplatser och 75 miljoner för handledarutbildning. Lärlingsråd med företräde för skola, företag och fackförbund ska införas i de kommuner som startar lärlingsutbildningar. Stor lokal frihet och flexibilitet ska gälla för att utbildningen ska kunna svara mot lokala och regionala behov. Lärlingsutbildningen är ett komplement till den mer skolförlagda yrkesutbildningen. Lärlingsutbildningarna kommer att omfatta alla gymnasiets yrkesförberedande program. Alltså kan en elev välja vilken inriktning den vill inom lärlingsutbildningen. Det finns i höst 2008 ca 4000 lärlingsplatser att fördela och de kommer att gå till de skolor som kan visa att det finns företag som vill vara med. Det är stor brist på arbetskraft i många branscher och dålig matchning mellan utbildning och företagens behov. Inget tyder på att detta snabbt kommer att förändras. Därför är det en utmärkt möjlighet genom

lärlingsutbildningarna att unga får en verklighetsanpassad aktuell yrkesutbildning. Ju fler elever som utbildas i företagen desto större möjligheter till fler anställningsbara ungdomar.

Skolorna får ansvaret för eleverna och för den teoretiska undervisningen. De ska också utbilda dem som företagen utser till handledare. Eleverna får minst 1250 poäng ute på arbetsplatsen och minst 500 poäng inne på skolan .

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med detta arbete är att studera den nya lärlingsutbildningen som ett fullgott alternativ till den utbildning vi idag bedriver på just hotell- och restaurangprogrammet. Vi studerar vad några elever på två olika gymnasieskolor och inom två olika kommuner inom just hotell- och restaurang tycker och tror om den nya utbildningen. Vad tror och tycker handledarna om den nya lärlingsutbildningen ute på skolorna? Vilka elever väljer den nya lärlingsutbildningen? Hur upplever eleverna på hotell- och restaurang programmet den nya lärlingsutbildningen som alternativ till sin nuvarande utbildning? Hur ser utbildningen ut för skolornas handledare på den nya lärlingsutbildningen?

2. Kunskapsbakgrund

Malten (2003) hänvisar till Lpo 94 som beskriver de fyra F:n i läroplanen. I läroplanens kunskapssyn lägger man tyngden vid fyra punkter ”fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet.” Kunskapsformerna ska inte rangordnas efter ett system med bestämd rangordning utan är varandras förutsättningar och det är viktigt att de olika formerna samverkar med varandra.

Under den här rubriken har vi försökt att belysa svårigheter samt möjligheterna med lärlingsutbildningen. I förordningen om försöksverksamhet med lärlingsutbildningen (2007:1 349) framgår det att syftet med lärlingsutbildningen är att yrkeskompetensen hos eleverna ska höjas. ”Gymnasial lärlingsutbildning syftar till att ge eleverna en grundläggande yrkesutbildning, ökad arbetslivserfarenhet och en möjlighet att under en handledares ledning, på en arbetsplats, få fördjupade kunskaper inom yrkesområdet". Citatet är hämtat från förordning om försöksverksamhet med gymnasial lärlingsutbildning (2007:1 349).

Det har genom litteraturen framkommit att det genom tiden funnits stora svårigheter med lär-lingsutbildning i Sverige. Ser man på våra grannländer så har de redan och har under många år haft ett väl fungerande lärlingssystem då närmast i Danmark och Tyskland.

2.2 Historisk bakgrund.

Skråväsendet fungerade som en garanti för yrkeskunskap. Det var endast de av skrået godkända mästare som skulle få utöva yrket. Skråväsendet tillsammans med mästaren bedömde om eleven hade uppnått de kunskaper som krävdes för yrket. Man kan säga att det var mästarna som satte elevernas betyg. I mitten av 1800-talet upplöstes skråväsendet och med dem de formella regelverken runt lärlingarna, men informellt levde utbildningen kvar fram till början av 1900-talet. Vid denna tidpunkt började man att uppmärksamma på politiskt håll, att det fanns en brist på organiserad yrkesutbildning. År 1918 tog man ett riksdagsbeslut att lärlingsskolor och yrkesskolor skulle startas. I praktiken fick de nya utbildningarna en mycket begränsad utbredning och yrkesutbildningarna såg ofta ut som den gamla lärlingsutbildningen.

Ett par år senare startade verkstadsskolan på initiativ av skolöverstyrelsen, anledningen var att skolöverstyrelsen tyckte att lärlingsutbildningen inte motsvarade den kvalitet man kunde förvänta. Man menade att eleverna ofta utnyttjades som billig arbetskraft och fick därför inte den handledning man kunde kräva. Anledningarna till att kvaliteten förändrades har i efterhand visat sig vara den stora arbetslösheten som drabbade Sverige efter första världskrigets slut och det påverkade lärlingsutbildningen negativt (Prop.1921:1).

Den största delen av kvalificerad yrkesutbildning var alltså lärlingsutbildning på företag och de lite mindre kvalificerade arbetarna i tillverkningsindustrin var ofta outbildade. I mitten på 1940-talet visade en undersökning att bara 5 procent av industriarbetarna hade en yrkesutbildning av något slag. Den stora förändringen i yrkesutbildningarna kom inte förrän på 1950-talet, då ökade eleverna markant. Denna ökning möjliggjordes av att utbyggnaden av skolor och ökade stadsbidrag. Ytterligare en bidragande faktor till att lärlingsutbildningen sjönk var att fackförbunden ställde orimligt höga krav på lönenivån för lärlingsutbildningen (SOU 1954:11 ). Statsanslagen försvann inte helt för lärlingsutbildningen utan fanns delvis kvar till i första hand byggelever. Vid mitten av 1950-talet fanns cirka 350 bidragsberättiga lärlingselever. I en utredning från slutet av 1960-talet redovisades att de bidragsberättigade utbildningarna hade ökat, nu var de inte bara byggare som utbildades via lärlingsutbildning utan även frisörer. Som mest fanns det 2200 bidragsberättigade lärlingsplatser, en ganska betydande ökning om man ser den procentuellt. Man ska dock känna till att antal sökande till dessa platser var betydligt större än de

anslag som fanns att tillgå (Rapport till ESS expertgruppen för studier i samhällsekonomi 2006:4).

I början av 1970-talet kom det nya linjegymnasiet och det påverkade lärlingsutbildningen negativt. Den dåvarande socialdemokratiska regeringen tyckte att de yrken som i första hand var tänkta till lärling, hantverk och byggyrket rymdes inom den nya gymnasieskolan och med detta ville man minska anslagen till den bidragsberättigande lärlingsutbildningen. När den borgerliga regeringen tog över 1976 så fortsatte de på samma linje, lärlingsutbildningens omfång minskade i samma takt som anslagen drogs in. (Prop. 1977/80:100 Bilaga 12)

2.2.1 Lärling vid 1900 talets slut

I början av 1980 talet kan man nog säga att den oreglerade utbildningen försvann. Med oreglerad menar man att utbildningen i första hand reglerats på företagsnivå. (Prop. 1979/80:100 Bilaga 12) 1980 beslutade regeringen att man skulle starta något man ville kalla för gymnasielärling. Det var en utbildning med delat huvudmannaskap mellan skola och företag. Tanken var att det skulle vara en traditionell lärlingsutbildning med inslag av skolförlagd undervisning. Det visade sig senare att den skolförlagda ämnesundervisningen inte blev i det omfång man tänkt sig. Detta system fanns kvar fram till 1990 talet men här kan man säga att det hände något drastiskt med den gymnasiala lärlingsutbildningen.1992/93 övergick nämligen lärlingsutbildningen till individuella programmet och där finns den kvar ännu idag. Huvudmannaskapet ligger fortfarande mellan skola och företag men det finansiella stödet har tagits bort helt. Av någon anledning har elevantalet sjunkit drastiskt. 1996 fanns det 39 IV lärlingar i hela landet. (Regeringskansliet rapport till ESS 2006:4 . sid 33).

I slutet av 1980-talet skrev ÖGY (översynsgruppen för gymnasial yrkesutbildning) ett förslag som innebar ett försök att bedriva den gymnasiala yrkesskolan. Den skulle bedrivas på tre år. Förslaget var att utbildningen skulle till stor del göras ute på företag. Man var helt enkelt inte nöjd med den gamla praktiken i linjegymnasiet. I detta förslag skulle minst 10 procent av de två första utbildningsåren vara arbetsplatsförlagda och det sista året skulle 60 procent vara arbetsplatsförlagd. Tanken var och är fortfarande att företagen på detta sätt blir mer delaktig i elevens undervisning. Eleverna var positiva till den arbetsplatsförlagda delen i sin utbildning men det visade sig att inom vissa branscher var det svårt att hitta plats till alla elever och kvaliteten på utbildningen skiftade stort. I och med detta förslag verkställdes APU (arbetsplatsförlagd utbildning) och året var 1992.

Omfattningen av den arbetsplatsförlagda delen av utbildningen blev inte alls så stor som ÖGY hade förespråkat utan landade på minst 15 veckor. I själva verket visade det sig i en undersökning 1994 att bara cirka 60 procent av eleverna fick tillgodogöra sig de 15 veckorna, de andra 40 procenten fick mindre än 15 veckor eller ingen APU alls! Men problemet med APU stannar inte här, kopplingen mellan skola och företag fungerade inte, kommunikationen mellan lärare och handledare fungerade oftast inte heller. Tanken med APU var som sagt att företagen skulle bli delaktiga i elevens utbildning och att eleven skulle få göra de praktiska momenten i kursplanerna ute på företagen. Men detta fungerar inte på alla skolor och därför är det på många ställen ingen större skillnad på den gamla praktiken och dagens APU. Erfarenheterna av försöksverksamheten låg till grund för beslutet om att det nya programgymnasiet som introducerades från 1994 skulle omfatta totalt minst 15 veckors APU.(Regeringskansliet rapport till ESS 2006:4 sid , 34).

APU: n fungerade alltså inte som man tänkt så 1997 kom man fram till att starta en ny försöksverksamhet med lärlingsutbildning. Den arbetsförlagda delen skulle vara cirka en tredjedel av elevens utbildningstid och fick inte startas förrän eleven hade gjort hälften av

utbildningstiden. Försöket skulle hålla på mellan 1997-2000 och efter försöksverksamheten skulle lärlingsutbildningen bli reguljär. Nu blev det inte så, på grund av att underlaget i detta försök hade varit alldeles för dåligt.

Antal lärlingar hade kommit upp till 308st. Totalt hade 31 skolor sökt till försöksverksamheten men 14st valde att aldrig påbörja någon utbildning. Det fanns olika sorters förklaringar på varför inte lärlingsutbildningen hade nått ut. Men en speciell anledning var att du bara kunde söka lärlingsutbildning till ett yrke som fanns med i de nationella programmen. Små yrken och yrken som inte fanns med i programmen kunde alltså inte få några elever. Detta gjorde att intresset från företag och skola blev svalt. Med detta bakslag startade man istället en ny försöksverksamhet, LIA (Lärande i arbete.) Nu skulle det inte behöva finnas ett nationellt program för att kunna bli lärling utan även små branscher skulle kunna bli tillgodosedda (SFS2000:690) LIA var en blandning mellan företagsförlagd utbildning och normal

Skolgång där 700 poäng av elevens utbildning var förlagd till ett företag. Företaget och skolan bestämde vad som skulle ingå i de kurser som eleven skulle läsa. De behövde inte följa en nationell kursplan utan lokala kurser kunde skapas. För att verkligen få fart på lärlings- utbildningen beslöt man att ett statsbidrag skulle utgå på 15 000 kronor per elev. Man räknade med att cirka 2000 elever skulle vara aktiva inom LIA projekt, men det blev aldrig mer än 1500st. LIA projekten startade år 2000 och var menade att pågå till år 2003. Man förlängde projektet till sista juni 2006 men tyvärr ökade inte intresset utan tvärtom, det blev betydligt mindre. Efter 2003 har det beviljats 475st LIA platser och cirka 25 procent av dem var förlagda på gymnasiet på Tjörn som har bevisat att de är erkänt duktiga på detta med lärlingsutbildning. Det blev ingen mer förlängning av LIA så 2006 gick de sista LIA eleverna ut och ännu en lärlingsutbildning har gått i graven. Det är erfarenheterna från LIA som ligger till grund för förslaget från Skolverket om en modern lärlingsutbildning från halvårsskiftet 2007 (Regeringskansliet rapport till ESS 2006:4 . sid. 37).

2.3 Modern lärlingsutbildning

Formellt sett finns det bara en lärlingsutbildning i den gymnasiala skolan och det är lärlings- programmet på det individuella programmet men ändå bedrivs ny lärlingsutbildning på skolor i Sverige. Det finns även ett antal modellskolor i landet som bedriver vad man kan kalla modern lärlingsutbildning och de skriver rapporter och utvärderar lärlingsutbildningen. Några av dessa skolor som är s.k. Pilotskolor är ett av de främsta skälen till att bedriva yrkesutbildningar i skola istället för på företag.

Man vill främja en bred yrkesutbildning (Olofsson & Schånberg, 2000, s.30). Med bred utbildning menar man att eleven ska få en bredare teoretisk utbildning och få en kunskap som är anpassad för ett föränderligt samhälle och en omställningskrävande arbetsmarknad. Forskare och utbildningspolitiker har tidigare menat att det är viktigare med en bredare grund för att senare komplettera med praktiska yrkesfärdigheter. En nackdel med detta är att dagens företag ofta har en strikt ekonomisk syn. Företag kan inte anställa ”färdig” arbetskraft från skolan, utan måste själva utbilda personalen till den yrkesfärdighet som krävs. Ofta väljer då företag att ”köpa” kompetens från andra företag genom att betala mer än avtalsenlig lön. Detta kan eventuellt ses som positivt för löneutvecklingen men inte mot arbetslöshet. Om företaget har lärlingselever har företaget möjlighet att se till att eleven har de kunskaper som krävs för att bli anställd efter att eleven slutfört sina studier. Eleven känner väl till företaget och vet ofta hur arbetsmomenten går till. I det lärlingsförsöket som pågår har de teoretiska kraven sänkts för elever som går lärlingsutbildningen. TCO har tillsammans med lärarförbundet, SKTF, kommunal, byggnads och

IF metall varit negativa till dom sänkta ambitionerna då det innebär ökade risker för dessa elever att hamna i snäva yrkesfack och gör om mindre rörliga på arbetsmarknaden.

I skolan pratar man ofta om tyst kunskap. Från födseln lär sig människan att härma, barn ser vad deras föräldrar gör och härmar dem sedan. Elever på gymnasiet är inget undantag, elever tittar och lär. Tyst kunskap (Nielsen & Kvale, 2000, s.31) i skolan är sådan kunskap som eleven får utan att läraren har planerat den. Tyvärr handlar den kunskapen ofta om att lära sig att vänta på sin tur eller att vara tyst och tala när det är din tur osv. En kunskap som inte ska förringas men som kanske inte är en kunskap som man använder i sitt yrke. En lärlingselev som arbetar tillsammans med en handledare kan observera vad handledaren gör hela tiden i sitt dagliga arbete, samma yrke som eleven senare ska få.

Eleven har möjlighet att härma handledaren. Den tysta kunskapen är inte alltid lätt att förmedla genom text eller genom diskussioner utan är av sådan art att man behöver se. Det kan handla om hur man står eller rör sig, eller små tricks som handledaren har lärt sig genom erfarenhet och som gör att arbetet går lättare. Den här formen av kunskap kan inte en elev som går ett vanligt nationellt program få i samma utsträckning som en lärling eftersom man oftast inte arbetar i en verklig miljö.

Den kanske största skillnaden mellan gamla tiders lärling och dagens är att en elev som går ett lärlingsprogram på gymnasiet idag har möjlighet att få den breda yrkesutbildningen som forskare tidigare efterlyste, det är skolan som bestämmer vilka moment som eleven skall utföra på företagen och skall kontrollera att de är utförda. Men man kan samtidigt förberedas för arbetslivet genom att vistas stora delar på ett eller flera företag. Skolans föreställning är att en elev som går gymnasielärling skall få göra de praktiska momenten i kursen på ett så realistiskt sätt som möjligt och samtidigt förberedas på det ansvar man måste ta i arbetslivet. Men eleven ska även efter avslutad utbildning kunna söka direkt till högskola eller universitet.

2.4 Hur ser lärlingsutbildning ut idag?

Utbildningen för dagens lärlingar kan se lite olika ut, men gemensamt för alla är att det är skolan som bedömer elevens kunskaper. En lärare är knuten till varje elev, det kan vara en karaktärslärare men det behöver det inte nödvändigtvis vara utan det kan även vara en ämnesobunden lärare. Eleverna läser oftast samma kurser som en elev som går motsvarande nationellt program, men de praktiska momenten gör eleven på ett företag. Eleven läser alla kärnämneskurser som är kopplade till programmet. Om eleven inte läser samma karaktärs- kurser som i det nationella programmet, skall skolan tillsammans med styrelsen för utbildningen ta fram lokala kurser.

Dessa kurser får inte utesluta en gemensam kurs för programmet, utan ska ses som ett komplement till de valbara kurser som finns till programmet (Gymnasieförordningen 2kap 14 §). Den här formen av utbildning brukar kallas för reglerad utbildning. I den reglerade utbildningen är skolan huvudman och ansvarar för att kurserna som eleven utför håller den kvalitet som man kan förvänta sig. Skolan skall också bedöma elevernas kunskap och ge dem betyg. Rekrytering av elever till gymnasielärling kan se lite olika ut, en del skolor låter eleverna själva ordna företag som de kan vara på. Fördelen med att eleven själv ordnar lärlingsplats är att skolans normala urvalskriterier som betyg försvinner. Man får också en positiv effekt genom att elev väljer handledare och handledare väljer elev. På så sätt får eleven lättare att acceptera handledarens auktoritet (Nilsen & Kvale, 2000, s.41).

Det finns skolor som har fasta lärlingsplatser. Fördelen med fasta platser är att handledarna får en större erfarenhet, handledarna får elever år efter år och kan på så sätt få en stor erfarenhet av lärlingsutbildning. När en sådan plats tas fram besöker skolan företaget och presenterar ett förslag

på utbildning, om tycke uppstår skriver skolan och företaget ett kontrakt. Tillsammans lägger man sedan upp en kursplan för eleven och bestämmer sedan vem som undervisar vad i de olika kurserna, utifrån dessa kriterier bestämmer man sedan hur mycket tid eleven ska vara på företaget. Kursplanen är baserad på de gemensamma kurserna på programmet och de kurser som anpassas för eleven är de valbara kurserna .

Anledningen till att en skola startar en lärlingsutbildning kan vara flera. Den vanligaste anledningen är oftast att små branscher har svårt att rekrytera utbildad personal och de lokala skolornas nationella program inte täcker företagens kompetensbehov. Det kan vara så att skolan har ett restaurangprogram men inte har grenen bageri.

En annan anledning kan vara att branscher eller företag inte kan acceptera skolans kvalitet på utbildning. Den motsvarar helt enkelt inte den kompetens företagen söker. Anledningen till varför skolan inte kan leverera denna kvalitet kan naturligtvis vara flera, men en vanlig anledning är att skolan helt enkelt inte har råd att hålla sig med den typen av maskinpark företagen kräver. Ett sådant program kan vara industriprogrammet. Här måste skolan dock vara uppmärksam på att det finns en risk för att utbildningen blir för specialiserad eller att arbetsmomenten blir av övervakande karaktär. Om en elev ska vara tillsammans med en handledare som i första hand bara kontrollerar att en maskin fungerar som det är tänkt kan den kvalificerade utbildningen omvandlas till en okvalificerad praktik.

En tredje anledning som kanske inte är så vanlig men som förekommer i transportbranschen är den att man söker efter både kvalitet och kvantitet. Den traditionella transportutbildningen kan inte utbilda tillräckligt många elever med rätt kompetens för att täcka det anställnings- behov som finns i transportbranschen. För att öka antal skolor som utbildar transportelever har TYA (Transportfackens yrkes- och arbetsmiljönämnd) tillsammans med skolan tagit fram ett koncept som är företagsförlagd som man kallar för APL (Arbetsplats lärande) Här låter man transporteleverna övningsköra med specialutbildade handledare i åkeriernas egna lastbilar. Den stora förtjänsten hos skolan är att det inte krävs några stora och dyra investeringar i vagnparker som står på skolan och kostar pengar.

Den kanske största skillnaden mellan andra lärlingsutbildningar är att i APL-konceptet betalar skolan pengar för att eleven ska få vara på ett företag. Pengen är ofta reglerad till hur många dagar eleven är på företaget men kan också vara en schablonkostnad per elev och vecka. Eleven får ingen del av denna peng utan det ska ses som en kompensation för den förlorade arbetsförtjänst företaget får för att transporterna tar lite längre tid. Detta är inte bara negativt för skolan utan kan snarare vara tvärtom, på detta sätt kan skolan sätta press på företag som inte tillhandahåller den kvalitet som eftersträvas.

TYA har valt att kalla denna utbildning för APL och här har alltså en branschorganisation gått in och ställt krav på sin egen organisation. För att kunna täcka transportbranschens framtida rekryteringsbehov måste helt enkelt branschen själv ställa upp med att utbilda elever. En annan anledning till att åkeribranschen vill få fram en annan utbildningsform har varit att elever som gått ett ”vanligt” transportprogram inte får den mängd träning som krävs för att kunna börja arbeta direkt i produktion. En elev som gått ett ”vanligt” program har cirka 30 (Berglund, 2006, s.9) timmar bakom ratten medan en APL-elev får cirka 300 timmars körträning i trafiken. En handledare som utbildar elever inom APL måste inte bara få handledarutbildning via skolan, utan alla knutna handledare måste gå TYA: s egen handledareutbildning för att få ta hand om en elev. TYA tillsammans med biltrafikens arbetsgivarförbund och fack hjälper skolan med att ta fram seriösa företag att samarbeta med för att säkerställa kvaliteten.

APL utbildningen är unik för svensk lärlingsutbildning. Det är en av få gånger då Partsorganisationer, företag och skola jobbar mot samma mål, nämligen den att få elever att bli duktiga samhällsmedborgare och yrkesmän.

2.5 Bedömning

En lärares främsta uppgift måste vara att förmedla kunskap. Men det räcker inte bara med att förmedla vi måste också kunna göra det som är allra svårast nämligen att sätta betyg. (Egidius, 2005, s.141).

Som lärare lever vi gärna med illusionen av att kunna bedöma de lärande objektivt. Vi inbillar oss att vi kan sätta betyg på deras prestationer, även om vi måste använda en sju- eller tiogradig skala. Men det finns anledning att vara självkritisk! Hundra års forskning om mätning av kunskaper och mentala egenskaper av skilda slag har visat att felmätningar är det vanliga. (Egidius, 2005, s.154).

Vissa kurser kräver speciella förmågor hos elever som är svåra att mäta. En elev som går omvårdnadsprogrammet måste kanske ha en empatisk förmåga när hon eller han vårdar en patient, men den förmågan visar oftast bara eleven när den behöver den. Det är alltså inte säkert att läraren kan locka fram rätt sorts kompetens eller förmåga vid just rätt tillfälle. Prov är också ett sätt att mäta kunskap på, men även denna sorts mätning kan vara opålitlig. En elev kan få olika sorters resultat beroende på vilken lärare som konstruerat provet. Detta betyder att det finns alltid en möjlighet att elever som borde ha klarat gränsen till G inte gör det och elever som inte borde ha klarat sig gör det (Egidius, 2005, s.155).

Det kanske mest rättvisa sätt att bedöma en elevs kunskap i förhållande till övriga elever i klassen och i Sverige är att använda nationella prov. För att få en så likvärdig bedömning som möjligt är nog detta sätt det bästa. Nationella prov är bra att använda när man vill känna till elevens fakta kunskaper och i viss mån elevens verbala förmågor. Men det är svårt att använda standardiserade prov för att mäta elevens sätt att vara i förhållande till andra människor. Det är också svårt att locka fram elevers sätt att tänka vid problemlösningar osv. Det är elevens lärare som ska betygsätta eleven (Gymnasieförordningen 7kap 3 §). Läraren skall använda de betygskriterier som har fastställts i varje kurs han undervisar i.(Gymnasieförordningen 7kap 4 §). Ytterligare till sin hjälp ska läraren använda sina kollegor både i sitt ordinarie arbetslag och helst även i ett mer nationellt plan av den anledningen att lärarna ska tolka de uppgifter som står i betygskriterierna så likvärdigt som möjligt.

Yrkeslärarna skall ofta göra pedagogiska bedömningar på elevers kunskap. Med pedagogisk bedömning menar Henry Egidius att lärarna skall göra en bedömning av elevens allmänna förmåga att kunna lösa problem, ha egna insikter eller ett eget förhållningssätt. En sådan Bedömning kan vara svår att mäta och bedöma i en fingradig betygsskala. Egidius menar att En elevs förmågor kanske helst skulle graderas i underkänt och godkänt. Men ändå måste vi inse att betyg inte bara är ett värdepapper för eleven när den är färdig med sina studier utan skall också vara en morot under tiden som man studerar för att få en feedback var man står (Egidius, 2005, s.164).

Det är lättare att mäta faktakunskaper, där använder man sig av ett prov och kan genom detta få fram ett betyg. De flesta lärarna håller säkert med om att det är viktigt att ha betyg i flera steg, kanske fler steg än vad vi har idag på gymnasiet med IG, G, VG och MVG (Egidius, 2005, s.163).

Risken med att mäta faktakunskap är att eleven blir en så kallad cue-seeker (, Egidius, 2005, s.163) eleven blir mer intresserad vad provet ska handla om istället för att söka en djupare kunskap i själva ämnet. Att betygsätta en yrkeselev ställer kanske större krav på läraren än om

eleven går ett studie- förberedande program. En yrkeslärare behöver betygsätta elevens möjligheter att lösa problem. En elev som har kunskaper som motsvarar godkänt skall kunna utföra vissa uppdrag med hjälp av handledning. Men en elev som söker sig kunskap som motsvarar välgodkänt skall utföra uppdrag självständigt. Dessa uppdrag är ofta förknippade med problem och kräver olika typer av förmågor som ofta inte kan mätas med papper och penna. Att mäta en sådan förmåga med ett skriftligt prov kan alltså vara svårt. Även kärnämneslärare måste mäta elevens olika förmågor men ofta går dessa att koppla till standardiserade prov och kunskapsmålen blir där med lättare att mäta. Det kan då röra sig om att kunna skriva berättelser med inlevelse eller muntligt framföra ett arbete. Egidius visar på ett exempel i sin bok Att vara lärare i vår tid.

Har man på en handelshögskola en kurs i etik för ekonomer och företagsledare, kan man inte mäta studenternas sätt att tackla etiska problem i företagsvärlden. Vad man kan göra är att som lärare värdera deras sätt att resonera etiskt, väga moraliska argument mot varandra, belysa etiska dilemman osv. (Egidius, 2005, s.165).

Om en yrkeselev ska lösa ett tekniskt problem så måste han eller hon kanske använda alla sina sinnen. Eleven kanske måste höra, lukta, känna eller smaka för att lösa problemet. Det är läraren som ska se och bedöma att eleven använder sina sinnen på ett riktigt sätt för att lösa problemet. Detta kan naturligtvis vara svårt att gör i ett klassrum utan det måste kanske göras i en verkstad eller i en praktisk verksamhet. Här har normalt yrkeslärare ett klart försprång jämfört med handelshögskolans lärare. Läraren kan se när eleven har sitt problem framför sig och ser vilka sinnen eleven använder när han eller hon löser problemet.

En yrkeselev har i större utsträckning problembaserad utbildning än en studieförberedande elev. Det ställer högre krav på eleven att kunna använda alla sina förmågor för att lösa problem. Man pratar ofta om att elever har olika handlag, man har förutsättningar för att bli en duktig yrkesman eller kvinna, detta är en form av förmåga. När man ska mäta elevens sinnen eller förmågor så måste läraren göra en subjektiv bedömning och just den bedömningen kanske är den svåraste. Att mäta en förmåga är inte lätt, med förmåga menar man elevers förmåga att självständigt lösa uppgifter eller att kunna lösa problem. Det finns inga standardiserade prov eller något säkert sätt att mäta en förmåga eller sinne utan man måste förlita sig på lärarens goda omdöme och i viss mån hans erfarenhet.

En lärlingslärare ska göra dessa pedagogiska subjektiva bedömningar utan att träffa eleven i sin praktiska verksamhet, detta skapar problem. Lärare som har lärlingselever kan använda sig av samma principer som högskoleläraren, han kan se om eleven har ett logiskt resonemang, men om läraren är ämnesobunden, det vill säga han eller hon har ingen erfarenhet av den bransch som eleven utbildar sig till, så blir det svårt. Därför är det naturligast att låta handledaren göra denna subjektiva bedömning.

Det vanligaste sättet att bedöma en gymnasielärlings kunskaper är med andra ord att låta en pedagogiskt outbildad handledare gör en av de svåraste bedömningarna en lärare kan göra! Skolan bestämmer också vilka kunskaper handledaren skall mäta och ofta då på ett sätt och ett språk som handledaren inte är bekväm med. Äldre handledare har svårt att förstå att kursmål och betygskriterier är uppbyggda på ett sådant sätt att de ska tolkas. Tolkningen ska kunna vara ganska fri men man måste ändå tolka dem någorlunda lika i landet. Allt detta för att man ska kunna finna någon form av rättvisa i betygssystemet. Ett betyg i Haparanda skall kunna jämföras med ett betyg ifrån Lund i samma kurs.

Många handledare drar ofta paralleller med sin egen skolgång och den kunde ofta vara av typen katederundervisning och betygsättningen gjordes efter normalfördelningskurvan (Selghed, 2004,

s.28) det vill säga att betygen sattes i förhållande till den normgrupp som läste samma ämne och i samma årskurs och inte som idag mot ett kunskapsmål.

Ett annat problem som måste vägas in är det ansvar handledaren får vid betygsättning. Lärare och handledare skall gemensamt, med ett förhållandevis stort ansvar på handledaren, rättvist bedöma elevens studieresultat och sedan betygssätta detta. Ett betyg som kan få stora konsekvenser för eleven. Betyget används som urvalsprincip för elevens framtida val av utbildningar eller jobb. Att betygsätta en elev är därför en myndighetsutövning (skolverket 2004). Det är lärarens ansvar att det blir en riktig bedömning av elevens kunskaper och att betyget verkligen motsvarar elevens kunskaper. Ett betyg som är registrerat i elevens betygs- dokument är svårt att ändra på, i praktiken är det bara rena skrivfel som kan rättas till (Gymnasieförordningen 7 kap 18 §). För att säkerställa elevens kunskaper måste således läraren ha en tät kommunikation med handledaren och prata ett språk som handledaren är bekväm med. Lärarens uppgift blir ofta att försöka bryta ner målen till konkreta situationer i vardagen för handledaren. Detta kan naturligtvis bli problem om den betygsättande läraren inte kommer från samma bransch som handledaren, hur ska en lärare som inte känner till handledarens och elevens praktiska vardag kunna bryta ner kursmålen till denna?

En lärlingslärare får alltså en central roll och kan ibland kanske liknas med en medlare. Denna roll är ofta skolan och lärare inte vana vid. Bengt Selghed beskriver skolan i sin bok ”ännu icke godkänd som en institution”, skolan har sin egen historia och egna traditioner. Lärarna som arbetar inom denna ”institution” är ofta ”ensamvargar” och är inte speciellt benägna till förändring i skolarbetet.(Selghed, 2004, s.33).

Om man ska starta ett lärlingsprogram ställer detta stora krav på skolledning, det är av största vikt att läraren är bekväm med sin nya roll som ”medlare” och denna roll är inte lätt att tvingas på. Läraren måste alltså uppleva utbildningsformen som positiv. I lärarens ansvar ligger också att kontrollera och se till att eleven får göra just de praktiska moment som ingår i det programmål som är utsatt för kursen. Det vanligaste sättet är att elev och handledare tillsammans skriver i en så kallad loggbok.

2.6 Tidigare undersökningar

Dagens gymnasielärling är fortfarande inne i en försöksverksamhet. Det finns ett antal modellskolor i landet som skriver rapporter och utvärderar lärlingsutbildning. Lärlings- utbildning har historiskt aldrig blivit någon populär utbildningsform i Sverige. Ändå envisas politiker med att starta nya utbildningar som är lärlingsbaserade. En av anledningarna kan vara att Tyskland och Danmark har haft fungerande lärlingsutbildningar länge (Regeringskansliet rapport till ESS 2 006:4 . Sid. 16).

De kan påvisa en förhållandevis låg arbetslöshet för unga människor som kommer direkt från skolan. Den svenska skolbundna gymnasieutbildningen leder inte till fasta jobb för eleverna som det är tänkt utan elever som gått ut gymnasiet måste ofta bygga på sin utbildning med KY-utbildningar (Kvalificerad yrkesutbildning) eller högre studier på universitet eller högskolor. Antal elever som går ut gymnasiet med godkända betyg sjunker också kraftigt och avhopp från gymnasieutbildningar blir vanligare. Att starta lärlingsutbildningar skall enligt politiker hjälpa till att minska avhoppen från gymnasiet, de mest skoltrötta och omotiverade eleverna skall kunna välja lärlingsutbildning på företag. Frågan är, vill verkligen företagen ha de mest omotiverade eleverna? Troligtvis inte, de finns alltså en risk att lärlingsutbildningen blir en utbildnings- form som kommer att få bekymmer igen. Lärlingsutbildning kan delas in i en oreglerad modell och en reglerad modell. I Storbritannien använder man sig främst av den oreglerade modellen. Det innebär att utbildningen är av en smal karaktär med ett starkt företagsspecifikt innehåll. Detta

främjar inte en bred yrkesteknisk utbildning utan främjar bara det specifika företagets kompetensbehov. Den oreglerade utbildningen har väldigt lite eller obefintlig utbildning inom allmänna eller yrkesteoretiska ämnen. Den reglerade utbildningen är motsatsen till den oreglerade, den har använts framgångsrikt av Danmark och framförallt Tyskland. I den reglerade lärlingsutbildningen samarbetar företag, fackföreningar och branschorganisationer i utbildningsfrågor. Kombinationen av företagsförlagd utbildning och skolförlagd utbildning där man läser både allmänkunskaper och yrkestekniska kunskaper är en viktig ingrediens i utbildningen. Den främjar en bredare (Olofsson & Schånberg, 2000, s.29) yrkesteknisk kunskap och förbereder eleven för ett föränderligt samhälle. Den lärlingsutbildning som funnits de sista tjugofem åren i Sverige har varit av den reglerade formen och är det fortfarande. Marita Olsson och Anna Jansson vid Luleå tekniska universitet har tillsammans gjort en utvärdering av lokalt bildade LIA-projekt.

Med hjälp av intervjuer och enkäter av skolor och företag har man skapat en bild av positiva och negativa sidor från LIA-projekten. Ur elevenkäterna kom det fram att de tyckte att företagsförlagd utbildning gav en mer färdig utbildning, de upplevde att de hade fått lära sig hur en arbetsplats fungerar, att ta hänsyn och känna en samverkan och ställa krav. Som negativt upplevde eleverna att tidvis behöva vara borta från sina jämnåriga kamrater i skolan och att behöva gå upp tidigt på morgonen och att på små orter med få LIA företag fanns en farhåga att eleverna skulle få praktiska uppdrag utan något uttalat syfte. I de undersökta LIA-projekten har det varit både karaktärslärare och ämnesobundna lärare som varit mentorer åt eleverna. Deras uppgift har varit att svara för uppföljning av praktikplacering, dokumentation av praktiktid och framförallt betygsätta eleven. Vid bedömning av elevens kunskaper har ofta mentorn haft elevens handledare till sin hjälp. Det kan tyckas anmärkningsvärt att inte alla lärare har låtit handledaren vara med vi betygs- bedömningen. De praktiska momenten har utförts på företagen så handledaren borde ha fått vara med och bedöma eleven.

För att kunna följa eleverna ska mentorerna gör kontinuerliga praktikbesök, men det kommer fram av utredarna att mentorerna ofta inte har haft tillräckligt med tid avsatt för att hinna med dessa besök. I vissa fall har bara besök gjorts vid uppenbara problem. Handledarens roll har varit att leda eleven genom övningar och följa upp de samma genom dokumentation. I verkligheten visar det sig att dokumentationen har varit mer eller mindre obefintlig på de ställen som undersökts. Även hos företag har brist på tid varit ett bekymmer. Dokumentationens främsta uppgift är att säkerställa kvaliteten på utbildningen. De normala kursplanerna har ersatts med en generell, och 700 poäng av de normala karaktärskurserna har ersatts med företagsförlagda kurser med en kursplan som ska konkretiseras lokalt, helst då mellan både skola och företag i ett fungerande programråd. I ett programråd skall det ingå företrädare för de lokala parterna på arbetsmarknaden samt företrädare för skolans personal och elever. Rektorn eller den person rektorn utser skall vara ordförande. (Övriga författningar samrådsorgan 9 §)

2.7 Programrådets betydelse

Undersökningen belyser verkligen vikten av att ha ett fungerande programråd. Med fungerande menar man att programrådet ska vara ett forum och inte enbart informerande. I programrådet ska man kunna informera och diskutera frågor som mål och syfte med utbildningen och betygsfrågor eftersom dessa ofta upplevdes som svårhanterade. I denna utvärdering kom ett antal nyckelfaktorer fram inför framtiden och de var tid, information, dokumentation och förankring. Tid ansågs som en bristvara både från skola och företag. Information, för att företag ska känna till skolans syfte och mål med utbildningen. Eleven behöver också få information om skillnader mellan en normal skola och LIA projekt. Dokumentationen var viktig både för att kunna

kvalitetssäkra elevens utbildning och att kunna bedöma elevens kunskaper. Förankring, för att företag och skola ska kunna dra åt samma håll. Det måste finnas kanaler för samråd mellan skola och företag.

Det Olsson & Jansson kom fram till i sin utvärdering är inte nytt på något sätt. Så länge skolan har varit ensam huvudman för lärlingsutbildning har detta problem med dokumentation och uppföljningar funnits. Anledningen kan nog varken skrivas till skolan eller företag, utan kan nog delvis förklaras med att den svenska lärlingsutbildningen i motsatsen till den tyska lärlingsutbildningen inte har en fungerande partsorganisation som upprätthåller en fungerande kontakt mellan företag och skola. I den tyska lärlingsutbildningen har staten det övergripande ansvaret för lärlings- utbildningen. Men uppläggning och administration sköts av branschvisa arbetsgivar- organisationer. Man kan alltså säga att företagen får stå för sin egen kompetensförsörjning.

Den tyska modellen kallas duala systemet (Olofsson & Schånberg, 2000, s.20) och är en kombination av studier på yrkesskola och lärlingsutbildning på företag. Detta skall ses som en framgångsfaktor för den tyska lärlingsutbildningen tack vare att de utbildade får en större bredd på sin utbildning. Ytterligare en framgångsfaktor är att de fackliga organisationerna har en delaktighet i partssammansättningarna och kan hålla lärlingslöner nere på en rimlig nivå i utbyte mot garantier på utbildningens kvalitet och att de utbildade har en relativt hög möjlighet att få en anställning efter avslutade studier (Olofsson & Schånberg, 2000, s.21 ).

2.8 Utbildningens mål

Utbildningen ska förbereda individen för inträdet i yrkeslivet. Företag har också intresse av att garantera tillgången på kvalificerad arbetskraft genom egna utbildningsinsatser, men deras engagemang beror på hur stor risken är att utbildad arbetskraft lämnar sin anställning (Rapport till ESS expertgruppen för studier i samhällsekonomi 2006:4 ).

I början av 1980-talet valde mer än 70 % av eleverna yrkeslinjer i gymnasiet. I dag är andelen 20 -25 % lägre. Samtidigt har yrkesutbildningarna i gymnasieskolan problem med stora avhopp. (Mårtensson & Wennemo, 2005). År 2002 hade 30 % inte fått slutbetyg fyra år efter påbörjad utbildning. I ett långsiktigt perspektiv är detta mycket allvarligt. Studieavbrott betyder ökade arbetslöshetsrisker för berörda individer och lägre skatteintäkter och högre bidragskostnader för stat och kommuner. På senare år har mellan 40 och 50 % av gymnasieeleverna valt yrkesorienterade utbildningar. Utbildningen kan ha positiva effekter genom att höja effektiviteten hos arbetskraft och kapital. Detta synsätt leder till en diskussion om vilka utbildningssituationer som kan bidra till att utveckla arbetskraftens förmåga. Yrkesutbildningen spelar en central roll i sammanhanget.

Kombinationen av arbetsplatsförlagd utbildning och skolförlagdutbildning, så kallad växelutbildning, är central. Den syftar till att ge utbildningen ett bredare innehåll. Flera studier har pekat på att denna utbildningsmodell har bidragit till hög elevgenomströmning på sekundär nivå, relativt låg ungdomsarbetslöshet och en begränsad inkomstspridning mellan åldersgrupper (Estevez-Abe, Iversen & Soskice, 2001;Olofsson, 2005; Pettersson, 2006). Det har också framhållits att den reglerade lärlingsutbildningen bidragit till ökad teknikintensitet, mer omfattande innovationer och samarbetsinriktade relationer i arbetslivet. En mindre hierarkisk arbetsorganisation med ett brett definierade yrken, dvs. med ett mer flexibelt arbetsinnehåll. Brukar också förknippas med den reglerade utbildningsmodellen. (Streeck, 1991;Smits & Stromback, 2001; Helms Jörgensen, 2006).

Det ökade intresset för lärlingsutbildning och arbetsplatsförlagd utbildning i Sverige och flera andra länder under senare år kan troligen främst förklaras av den höga ungdomsarbetslösheten

men också av nya pedagogiska strömningar. En klassisk lärlingsutbildning förutsätter en bred uppsättning av arbetsuppgifter, insyn i produktionens sociala och tekniska organisation och möjligheter till learning by doing. Några av argumenten för att öka inslagen av lärlingsutbildning är, höja yrkesutbildningens status och attraktionskraft. Utveckla pedagogiken inom yrkesutbildningen. Öka elevers studiemotivation och förbättra genomströmningen. Öka arbetslivets inflytande över innehållet i gymnasieutbildningen. Underlätta framtida arbetskraftsrekrytering samt minska ungdomsarbetslösheten och att motverka tendenser till social marginalisering bland skoltrötta tonåringar och unga vuxna. Den reguljära yrkesutbildningen får ett allt bredare innehåll för att motsvara arbetslivets ökade kvalifikationskrav och anspråk på teoretiska färdigheter.

En grundläggande yrkesutbildning i offentlig regi etableras. Skolöverstyrelsen framhöll att lärlingar ofta missbrukades som billig arbetskraft och att kvalificerad handledning alltför ofta saknades. (Prop.1921: 1). I Sverige bidrog frånvaron av skolplikt till lärlingsutbildningens ringa genomslag. Frågan om lärlingarnas utbildnings- och kontraktsvillkor berördes inte. De uppfattades som företagens ansvar. Hela reformpaketet är byggd på en oreglerad yrkesutbildningsmodell. Den kontraktsmässiga regleringen av lärlingsutbildningen var ytterligare en central ingrediens i den danska och tyska modellen.

Yrkesutbildningen kommer att spela en viktig roll för att tillgodose arbetskraftsbehoven och mildra åldersförändringarnas effekter på försörjningsbördan och den offentliga ekonomin.(Rapport till ESS expertgruppen för studier i samhällsekonomi 2006:4 ).

2.9 Svensk lärlingsutbildning i ett internationellt och historiskt perspektiv.

Det handlar om ett kontraktsbaserat anställningsförhållande med en kombination av arbetsförlagda och skolförlagda utbildningsmoment.(Smits & Stromback, 2001; Thelen, 2004) eftersom lärlingen är anställd får denne en lön som oftast regleras via kollektivavtal. Vi har en förskjutning av innebörden av begreppet lärlingsutbildning från traditionell eller klassisk lärlingsutbildning till en pedagogisk modell för arbetsplatsförlagt lärande. Ur ett ekonomiskt-teoretiskt perspektiv är fördelen med klassisk lärlingsutbildning att företagens arbetskraftsförsörjning och utbildningsinvesteringar underlättas genom att utbildningen vilar på ett kontrakt som stimulera en längre anställningsrelation, och att lärlingen i stor utsträckning finansierar utbildningen själv genom att bidra till produktionen och acceptera en lägre lön under utbildningstiden.

Kan man dra några slutsatser om lärlingsutbildningens betydelse för ungdomars etableringsmöjligheter på arbetsmarknaden och försörjningsvillkor i stort? Hur påverkas enskilda elevers och deras familjers ekonomier av studieavbrott? Vad skulle kunna vinnas genom att binda samman gymnasieutbildningen och arbetsmarknadspolitiken? Och vad betyder begreppet lärlingsutbildning i sammanhanget?(Rapport till ESS expertgruppen för studier i samhällsekonomi 2006:4). Den offentliga skolförlagda yrkesutbildningen expanderar. Till skillnad från länder som Danmark och Tyskland kom den svenska yrkesutbildningen att koncentreras till skolor i offentlig regi. Näringslivets och företagens direkta medverkan förblev begränsad, finansiellt och organisatoriskt. Lärlingsutbildningen uppfattades som en angelägenhet för klassiska hantverksyrken, inklusive yrken inom byggnadssektorn. För övriga yrken sågs skolförlagd heltidsundervisning i yrkesskolor och verkstadsskolor som den naturliga utbildningsvägen.

Det var inte tal om att reglera formerna för lärlingsutbildningen t.ex. för att garantera en fungerande växelutbildning. Förslag om att hantverksmästare skulle vara skyldiga att låta lärlingar följa yrkesteoretisk utbildning i yrkesskolor (utan förlorad arbetsinkomst) antogs inte.

Några strävanden efter att standardisera lärlings- och yrkesskoleutbildningarna, för att uppnå jämförbarhet o i förlängningen underlätta en större rörlighet på arbetsmarknaden, förekom inte.( motioner i andra kammaren, nr 110). Här kan vi spåra en uppfattning om att lärlingsutbildning kunde vara ett utmärkt alternativ för elever som inte fann sig till rätta i skolans värld.

2.10 Den svenska yrkesutbildningsmodellen fulländas.

Syftet med dessa avtal var och är att reglera färdigutbildningen efter fullbordad gymnasieutbildning, vilket för lärlingarnas del resulterar i ett yrkesbevis. Förslagen om ökade anslag till lärlingsutbildningen motiverades med att ungdomsarbetslösheten var tilltagande och att alla ungdomar inte ville gå i skolan under så många år. Efter det borgerliga maktövertagandet hösten 1976 fortsattes den avveckling av lärlingsbidragen som påbörjats av den tidigare socialdemokratiska regeringen. I slutet av 1970-talet svängde emellertid de ansvariga politikerna och ville nu öka anslagen till lärlingsutbildningen inom hantverk och byggnadssektorn. Motivet var, förutom problemen med ungdomsarbetslösheten, att linjegymnasiet inte erbjöd den färdigutbildning som efterfrågades av många arbetsgivare.

2.11 Problem med APU och nya försök med lärlingsutbildning.

I förordningen markerades också att lärlingsutbildningen inte fick påbörjas förrän eleven fullföljt hälften av sin gymnasieutbildning. Med andra ord var avsikten att arbetsplatsförläggningen skulle koncentreras till slutet av utbildningen. Det är erfarenheterna från LIA som ligger till grund för förslaget från skolverket om en modern lärlingsutbildning från halvårsskiftet 2007 som för närvarande bereds inom utbildningsdepartementet. Övergången mellan skola och arbetsliv i den sociala problembilden under senare år har i flera studier pekat på att yrkesutbildningarna inte tycks ha tillfredsställande effekter på ungdomars arbetsmarknadsetablering.

För det första att genomströmningen har försämrats och att andelen som inte fullföljer utbildningen är betydligt högre i yrkesorienterade än i studieförberedande program. För det andra är arbetslösheten högre bland dem som fullföljt ett yrkesförberedande program än bland dem som fullföljt ett studieförberedande program. Flertalet uppgifter tyder på att villkoren på arbetsmarknaden för ungdomar i allmänhet, och inkomstutvecklingen för 20-24 åringar i synnerhet, bekräftar bilden av tilltagande etableringssvårigheter och ökade utbildningskrav sedan 1990-talet (Olofsson, 2005). Vi vet också att betygsresultat har starkt samband med elevers sociala bakgrund. Yrkesutbildningar med olika profil och bredd kan ge olika förutsättningar för både vidare utbildningsval och arbetsmarknadsinträde.

Det framgår att bland de yrkesorienterade utbildningarna har arbetslösheten varit lägst för personer som följt el – och fordonsutbildningarna. Detta är utbildningar med väldefinierade yrkesprofiler och tydliga certifieringsregler. (Lärlingsutbildning, ett återkommande bekymmer eller en oprövad möjlighet? Jonas Olofsson och Eskil Wadensjö).

Kan det bli samma resultat för hotell och restaurangprogrammet?

3. Metod

Här beskrivs vilka metoder vi har använt oss av och hur undersökningarna har genomförts. Målet är att ge en bakgrund till de följande resultaten och att ge läsaren en möjlighet att bedöma dessa. I vårt arbete har vi genomfört två stycken kvalitativa intervjuer med ungdomar som går lärlingsprogrammet med inriktning på Hotell och restaurang (se bil 3 på sid 45). Vi har besökt

olika skolor där lärlingsprogrammet finns. Vi har även genomfört två kvalitativa intervjuer med lärare som är handledare från de olika skolorna (se bil 2 på sid 44). Vi har även genomfört en kvantitativ enkätundersökning på elever som går årskurs ett på hotell och restaurangprogrammet på två olika gymnasieskolor i två olika kommuner (se bil 4 på sid 46). Vi har här använt oss av Kommun A och kommun Bpå grund av att vi som har skrivit och gjort detta arbete kommer ifrån dessa olika kommuner. I kommun A hade vi ett bortfall på 10 elever och i kommun B hade vi ett bortfall på 3 elever. Totalt svarade 62 elever på enkätundersökningen.

3.1 Metodval

Enligt Kvale (1997) är det undersökningens syfte som bestämmer antalet intervjupersoner och de resurser som finns tillgängliga. Kvale nämner också att många intervjuundersökningar skulle vinna på att man hade färre intervjuer och mer tid över för förberedelser och analys av materialet. Johansson och Svedner (2006) menar att det räcker med att intervjua ett fåtal personer så länge dessa har omfattande kunskaper inom de områden som intervjuerna berör och att intervjuerna är gjorda på ett kvalitativt sätt. Valet av metod begränsades pga. att antalet elever som gick lärlingsprogrammet var begränsat. Målet med vårt arbete har varit att se vad elever vet om det nya lärlingsprogrammet på två olika skolor i två olika kommuner. Vi gjorde en enkätundersökning på dessa elever som vi har sammanställt i ett diagram nedan. Enkäter är alltid strukturerade med samma frågor till alla medverkande och med förutbestämda svarsalternativ för att statistiskt få fram eventuella likheter och skillnader.

.

3.1.2 Genomförande

Val av lärare, elever, handledare och skolor gjordes utifrån våra personliga kontakter och olika kommuner att arbeta i. Vi har personligen valt ut lärare, elever och handledare dels utifrån personliga kontakter och dels utifrån de skolor som har lärlingsutbildning på försök.

Innan eleverna började svara på frågor samt enkäter så blev dessa informerade om varför vi gjorde detta. Eleverna var införstådda med att vi skulle använda undersökningen till vårt examensarbete. Vi informerade både lärare samt handledare om det arbete vi gjorde. Innan personerna svarade på frågorna fick de läsa frågorna om det skulle finnas några invändningar. Samtliga deltagare ställde upp.

3.1.3 Enkäterna

För att få svar från ett stort antal elever valde vi att arbeta med enkäter. Vårt mål med enkäterna var att de skulle vara lätta för eleverna att förstå och enkla att fylla i. Vi har arbetat med raka frågor som inte går att misstolka. De svarsalternativ vi har arbetat med är följande: inte alls, till liten del, till viss del, till stor del och till mycket stor del. Vi delade själva ut enkäterna före en lektion startade. Alla eleverna fyllde i enkäten på samma tid och dag för att de inte skulle kunna prata med varandra om denna undersökning. De fick först en muntlig genomgång om vad enkäten innehöll och vad den betydde för vårt arbete. Vi samlade in enkäterna efter det att eleverna hade fyllt i alla svaren för att sedan kunna bearbeta vårt arbete och få fram några resultat. Enkäten bestod av 10 frågor där sista frågan var en följdfråga på fråga 9 där eleven skulle skriva och ge en motivering på om lärlingsutbildningen var en alternativ utbildning för dom. Tyvärr svarade inte alla eleverna på denna fråga. Totalt var det 62 elever som svarade på enkätundersökningen där fördelningen var 47 elever från kommun A och 15 elever från kommun B. Vi har fördelningen 43

flickor och 19 pojkar i de båda kommunerna. Kommun A har 29 flickor och 18 pojkar medan kommun B har 14 flickor och 1 pojke som har svarat på vår enkätundersökning. Vi har här räknat ihop elevernas svar från båda kommunerna och gjort ett stapeldiagram på denna undersökning. Kommun A är en större kommun som har 3 kommunala gymnasieskolor med cirka 1200 elever per skola. I kommun A finns dessutom ett flertal friskolor. Kommun B är en mindre kommun med 1 kommunal gymnasieskola med ca 1200 elever.

3.1.4 Tillförlitlighet

Tillförlitlighet i vårt arbete kan alltid ifrågasättas och vilka tillvägagångssätt vi skulle ha valt för att öka tillförlitligheten. En kvalitativ undersökning kan ifrågasättas på grund av misstolkade frågor och kanske elever som inte alltid kan vara seriösa med sina svar. Den kvantitativa undersökningen som vi gjorde kan självklart ifrågasättas eftersom det var så olika antal elever på de olika skolorna som svarade på enkäten. Eftersom lärlingsutbildningen inte har kommit igång på riktigt ännu så är det många av eleverna som inte vet vad det är för en typ av utbildning. Det skulle vara intressant att göra samma studie om några år då utbildningen har fått fäste och för att se om vi hade fått samma resultat då.

4. Resultat

Här presenterar vi våra svar från enkätundersökningen och våra intervjuer för att tydliggöra de frågor som framgick av vår undersökning. Vi har gjort ett stapeldiagram där vi har slagit ihop elevernas svar från de olika kommunerna. Totalt var det 62 elever från båda kommunerna som deltog med en uppdelning på 47 elever i kommun A och 15 elever i kommun B.

4.1 Enkäter

Bild 1

Här frågade vi eleverna om dom hade fått information om lärlingsutbildningen och här ser vi att det bara var 11 av eleverna som hade fått mycket och till stor del information om den nya utbildningen. 37 elever av de 62 hade inte fått någon information alls eller bara information till viss del. Beror det på att skolorna har haft för dålig information själva för att kunna informera om utbildningen till eleverna?

Jag har fått information om lärlingsutbildningen innan jag valde till gymnasiet.

0 5 10 15 20 25

Inte alls Till liten del Till viss del Till stor del Till mycket stor del Personer

Information om lärlingsutbildningen kom från min studie- och yrkesvägledare

0 5 10 15 20 25

Inte alls Till liten del Till viss del Till stor del Till mycket stor del Personer Bild 2

40 av de 62 eleverna hade inte alls eller till liten del fått informationen om lärlingsutbildningen av sina studie- och yrkesvägledare. Till mycket stor del hade endast 6 av eleverna fått sin information från studie- och yrkesvägledarna.

Bild 3

På denna bild kan vi se att 25 av de 62 eleverna inte kände någon som går lärlingsutbildningen medan 26 av eleverna kände någon enstaka. 10 elever kände fler än 2 som går på lärlingsutbildningen. Här kan det ju vara så att flera av eleverna känner samma personer som går på lärlingsutbildningen. Jämför jag de olika kommunerna så känner eleverna i kommun B som är den mindre kommunen fler antal elever som går på lärlingsutbildningen. I en mindre kommun känner man oftast samma människor.

Jag känner någon som går lärlingsutbildningen.

0 5 10 15 20 25 30

Nej Ja, några enstaka

Ja, några Ja, ganska många Ja, väldigt många Personer

Jag tror att lärlingsutbildningen är en "lättare" utbildning än en annan utbildning.

0 5 10 15 20 25 30

Inte alls Till liten del Till viss del Till stor del Till mycket stor del Personer Bild 4

På frågan om eleven trodde att lärlingsutbildningen var en ”lättare” utbildning än den utbildning de själva går trodde 24 av de 62 eleverna att utbildningen till viss del var en ”lättare” utbildning. 12 av eleverna trodde inte alls att lärlingsutbildningen var ett lättare alternativ.

Bild 5

På denna fråga fick vi ett väldigt positivt svar för vår egen del eftersom vi båda arbetar på den reguljära hotell och restaurang utbildningen. Här trodde 37 av de 62 eleverna att den utbildning de själva gick var en bättre utbildning än lärlingsprogrammet. Några verkade vara lite nyfikna på det nya programmet för 15 av eleverna trodde att lärlingsutbildningen till liten del var en bättre utbildning än den utbildning de själva går på.

Jag tror att lärlingsutbildningen är en bättre utbildning än den utbildning vi bedriver på hotell-

och restaurangprogrammet på vår skola.

0 5 10 15 20 25 30 35 40

Inte alls Till liten del Till viss del Till stor del Till mycket stor del Personer

Jag tror att det är lättare att få arbete efter att ha gått lärlingsutbildningen än den traditionella

utbildningen på hotell och restaurang.

0 5 10 15 20 25 30

Inte alls Till liten del Till viss del Till stor del Till mycket stor del Personer Bild 6

På denna fråga tror 24 av de 62 eleverna att det inte är lättare att få ett arbete efter att ha gått lärlingsutbildningen medan 3 av eleverna tror till mycket stor del att det är enklare att få ett arbete efter att ha gått lärlingsutbildningen.

Jag vill ha mer information om lärlingsutbildningen. 0 5 10 15 20 25 30 35

Inte alls Till liten del Till viss del Till stor del Till mycket stor del Personer Bild 7

På denna fråga om eleverna ville ha mer information om lärlingsutbildningen svarade 31 av 62 elever att dom inte ville ha mer information om lärlingsprogrammet. Det var endast 2 av eleverna som ville ha mycket information om lärlingsprogrammet. Kanske byter dessa elever linje?

Jag tror att en elev som har valt lärlingsprogrammet har stor motivation till skolarbetet.

0 5 10 15 20 25 30

Inte alls Till liten del Till viss del Till stor del Till mycket stor del Personer Bild 8

Här får vi några intressanta svar. Här har 25 av de 62 eleverna svarat att dom inte tror att lärlingseleverna har någon motivation till skolarbetet. Ingen tror att lärlingseleverna har mycket stor motivation till skolarbetet medan 18 av eleverna tror att lärlingseleverna till viss del har motivation till skolarbetet.

Lärlingsutbildningen är en alternativ utbildning för dig. 0 5 10 15 20 25 30 35

Inte alls Till liten del Till viss del Till stor del Till mycket stor del Personer Bild 9

Här svarade 30 av de 62 eleverna att lärlingsutbildningen inte var en alternativ utbildning för dom. 2 elever tyckte till mycket stor del att lärlingsutbildningen var en alternativ utbildning för dom. 15 av de 62 eleverna kunde tänka sig till viss del att gå lärlingsprogrammet och 6 av eleverna kunde till stor del tänka sig gå lärlingsprogrammet. Ett visst intresse för lärlingsutbildningen finns.

Fråga 10 är en följdfråga på fråga 9 där eleverna skulle motivera med egna ord om lärlingsutbildningen var en alternativ utbildning för eleven. Alla eleverna svarade inte på sista frågan. Dessa svar fick vi:

Kommun B

 Nej, för man kan inte plugga vidare.

 Det är säkert ett roligare sätt att lära sig på och jag skulle nog lära mig lättare.  Jag hade tänkt välja det.

 När jag sökte hit så sökte jag även lärlingsutbildningen i andra hand.  Det är ju samma sak som att ha praktik.

 Man har lättare att göra saker praktiskt.

 Tror inte det eftersom det är svårt att plugga vidare efter lärlingsutbildningen.  Det skulle vara bra att gå lärling, kanske mer praktiskt arbete.

 Jag funderade aldrig på att gå lärling. Dessa svar fick vi:

Kommun A

 Det skulle vara kul att vara ute och jobba mer.

 Eftersom jag inte vet så mycket om lärlingsutbildningen så är det svårt att motivera men skulle vilja gå lärling till bartender.

 Jag tror inte att det är en linje för mig.

 Jag funderade på att gå lärling därför att det verkade som att man fick jobb lättare.  Jag är inte alls intresserad av att gå den för jag har valt helt rätt linje.

 Jag vill inte gå lärlingsutbildning utan en yrkesförberedande utbildning.  Jag ville gå HR från början och var inte intresserad av något annat.  Jag tror att det är lättare att få ett jobb efter en vanlig gymnasieutbildning.  Jag vet inget om lärlingsutbildningen.

 Jag vill inte gå lärlingsutbildningen.

 Varför ska jag gå lärlingsutbildningen när jag redan går HR som jag ville.  Jag känner att jag får en tillräckligt bra utbildning på HR.

 Jag hade velat gå lärling frisör men den fanns inte här i kommun A.

 Hade väl kunnat tänka mig att gå men blev inte erbjuden. Jag gillar inte att plugga.  Det beror på vilket yrke.

 Jag får en bra utbildning här på HR.

 Jag vet knappt vad lärlingsutbildning är för något men det låter skönt att bara ha praktik och läsa grundämnena i skolan men jag tror man behöver teori också.

 Det är skönt om man är trött på skolarbetet.

 Jag hade kanske kunnat tänka mig att gå men jag fick väldigt lite information om den.  Jag valde det som tredje val men kom in på mitt först val och jag är glad att jag kom in

här.

 Jag vill inte gå den för jag tycker inte att den är nödvändig.  Man får mer kunskaper i fler ämnen om man går HR.  Jag trivs på denna linje.

 Jag har gått lärling och det var ingenting för mig. Jag lärde mig knappt något och det enda som var kul var att man var ute på praktik.