• No results found

Samverkan som prinSip - en studie av interprofessionell samverkan genom SIP

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Samverkan som prinSip - en studie av interprofessionell samverkan genom SIP"

Copied!
45
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Examensarbete i Socialt Arbete Malmö universitet

15 hp Hälsa och samhälle

Samverkan som prinSip

En studie av interprofessionell samverkan genom SIP.

“Alla tycker att det är bra /.../. Det är inte någon i [orten] som skulle våga säga att det inte är bra med samverkan. Det blir också lite löjligt. Vi pratar om samverkan så mycket så man nästan mår illa bara av att höra ordet, utan att ifrågasätta vad det innebär. Hur många har egentligen satt sig ner och läst om det, vad är det, vad är samverkan?” (Johansson, 2011: s.220)

HAMPUS KRISTENSSON

ELIAS PERRY

(2)

Collaboration as principle

A study of interprofessional collaboration through the scope of sip

HAMPUS KRISTENSSON

ELIAS PERRY

The professionals active in the Swedish health and welfare system have in recent years become less holistic and more specialised in their professions. This has resulted in complications due to the complex nature of some cases they work on. The focus on expertise the individual professional possesses has a tendency to blind them of relevant aspects of the clients case outside their own field of expertise. Due to this there has been a noted tendency of clients” falling between

the cracks” and not receiving the help they are entitled to. By performing a

directed qualitative content analysis, the authors of this paper aim to investigate aspects of the interprofessional collaboration that either benefit or harm the work they do. To do this the authors of this paper analyse different evaluation reports made by Swedish municipalities and regions on their interprofessional

collaborations through what is known as a coordinated individual plan, and compare these reports to previous research and also analyse these results with the aid of Domain theory. In this paper we discover that boundaries set up between professionals both benefit and harm the work that is done in Swedish welfare organisations. We also discover how the Swedish social works professional identity affect their relations with other organisations and professionals.

Keywords: coordinated individual plan, domain theory, interprofessional

collaboration, professional identity, social services

Kristensson, H & Perry, E, Collaboration as principal – A study of

interprofessional collaboration through the scope of SIP. Degree project in social

work 15 högskolepoäng Malmö University: Faculty of Health and Society,

(3)

FÖRORD

Vi vill framförallt varandra för ett gott samarbete och god fika. Utöver detta vill vi tacka vår handledare Kettil Nordesjö som varit högst behjälplig i utformandet at detta arbete och för att komma till viktiga insikter. Vi vill också tacka de

(4)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Abstract ... 2 FÖRORD ... 3 Innehållsförteckning ... 4 1. Inledning ... 6 1.1 Problemformulering ... 7 1.2 Syfte ... 7 1.3 Frågeställningar ... 7 2. DEFINITIONER ... 8 2.1 Profession ... 8 2.2 Interprofessionell ... 8 2.3 Samverkan ... 8 3. BAKGRUND OM SIP ... 9 4. TIDIGARE FORSKNING ... 9 4.1 Litteratursökning ... 9

4.2 Idén med samverkan ... 10

4.3 De samverkande professionerna ... 10

4.4 Organisations och professionskultur: ... 12

4.5 Klientperspektiv ... 14

4.6 Professioners upplevelser ... 15

4.7 Avslut ... 16

5. METOD ... 16

5.1 Urval & Material ... 16

5.2 Analysmetod ... 19 5.3 Transparens ... 22 5.4 Validitet ... 22 5.5 Generaliserbarhet ... 23 5.6 Ansvarsfördelning ... 23 5.7 Forskningsetiska överväganden ... 23 6. TEORI ... 24 6.1 Integrationsbegreppet ... 25

6.2 Verksamhetsdomän & Domänanspråk ... 25

6.3 Domänkonsensus och Domänkonflikt ... 27

6.4 Organisation och yrkesprofessionalism: ... 28

7. RESULTAT & ANALYS ... 29

7.1 Dem samverkande professionerna ... 29

(5)

7.1.1.1 Analys av kategori: Legitimitet ... 30

7.1.1.2 Teman inom kategori - Legitimitet: ... 30

7.1.2 Kategori: Ledning ... 31

7.1.2.1 Analys av kategori: Ledning ... 31

7.2 Organisations & professionskultur ... 31

7.2.1 Kategori: Mellan gräns och förståelse ... 31

7.2.1.1 Analys av kategori: Mellan gräns och förståelse ... 32

7.2.1.2 Teman inom kategori - Mellan gräns och förståelse ... 32

7.2.2 Kategori: Mellan yrkes & organisationsprofessionalism ... 33

7.2.2.1 Analys av kategori: Mellan yrkes & organisationsprofessionalism .. 33

7.2.3 Kategori: Hur många SIP upprättas ... 34

7.2.3.1 Analys av kategori: Hur många SIP upprättas ... 34

7.2.3.2 Teman inom kategori - Hur många SIP upprättas ... 35

7.3 Klientperspektiv ... 35

7.3.1 Kategori: Klientinflytande & delaktighet ... 35

7.3.1.1 Analys av kategori: Klientinflytande och delaktighet ... 36

7.4 Professioners upplevelser ... 36

7.4.1. Kategori: Vem leder SIP och hur ska SIP se ut? ... 36

7.4.1.1 Analys av kategori: Vem leder SIP och hur ska SIP se ut? ... 37

7.4.2 Kategori: Professioners inställning ... 37

7.4.2.1 Analys av kategori: Professioners inställning ... 38

7.5 Avslut ... 38

7.6 Hur ser det interprofessionella samverkansarbetet ut i av arbetet berörda kommuner och regioner? ... 38

7.7 Vilka förutsättningar lyfts fram för en lyckad interprofessionell samverkan i berörda kommuner och regioner? ... 39

7.8 Hur påverkar kampen för professionell legitimitet den interprofessionella samverkan i av arbetet berörda kommuner och regioner? ... 40

8. DISKUSSION ... 40 9. REFERENSLISTA ... 43

(6)

1. INLEDNING

Det sociala arbetet i Sverige består idag av en myriad av olika professioner. Dessa professioner och organisationerna präglas idag av en allt mer specialiserad natur. Detta har lett till att professionen genom sin specialisering blivit expert på sitt eget område, men ibland kan sakna kunskap om professioner utanför detta (Basic, 2012). Idag kan klienter ha flertalet kontakter inom Socialtjänsten som var och en ansvarar för just den aspekt av klientens situation som hen är expert på. En

konsekvens av detta kan vara att det i klientens situation saknas en helhetsbild hos de professionella som verkar för hen. Bristen på en övergripande helhetsbild kan leda till att klienten faller “mellan stolarna” (Nordström, 2016). Med detta menas att viktiga aspekter av klientens situation som behöver åtgärdas med olika insatser inte uppmärksammas. Detta eftersom den professionella helt enkelt inte märker detta då det ligger utanför blickfånget för den egna professionen. När denna situation uppstår går klienten miste om stöd och insatser som hen har rätt till. För att få bukt med denna brist inom Socialtjänsten och hälso- och sjukvården

tillsattes det en utredning år 2003 (Prop. 08/09:193). Personerna som stod bakom denna utredning hade som uppgift att hitta förslag till lösningar på bristande helhetsbild hos Socialtjänsten och vårdpersonal. Ursprungligen låg fokus för denna utredning på att undersöka samverkansproblematik enbart inom psykiatrin. Men det uppdagades under utredningens gång att problematiken fanns, och lösningar på den var högst relevanta för hela Socialtjänsten och sjukvården. Utredning mynnade slutligen ut i att det år 2010 lagstadgades att kommuner och regioner i Sverige är skyldiga att erbjuda klienter med ett behov av gemensamma insatser från Socialtjänsten och Hälso- och Sjukvården en samordnad individuell plan (SIP) (Prop. 08/09:193). Redan innan SIP lagstadgades var samverkan ett ord som ökade i intresse och popularitet runt om i Sveriges kommuner och regioner. Sveriges kommuner och regioner arbetar självständigt utifrån direktiv som fastställts i regeringen. Behovet av samverkan har därför lett till att kommuner och regioner kommit att arbeta med samverkan olika beroende på de

förutsättningar som finns inom dem. Utöver detta har specialiseringstrenden inom offentlig verksamhet lett till att det kan finnas en kamp mellan professioner om legitimitet (Basic, 2018). Denna kamp kan resultera i att fokus flyttas från klienten och hur hen får ett adekvat stöd till den status som den egna professionen har jämfört med de andra i samma samverkansprocess (Basic, 2012).

Detta arbete ämnar undersöka den interprofessionella samverkan som tar plats i dagens Sverige. Detta ämnar vi göra genom att ta del av kommuner och regioners utvärderingar kring arbetet med och implementering av SIP. Genom

interprofessionell samverkan är tanken att arbetet inom Sveriges Socialtjänst och Hälso-och-Sjukvård ska präglas av en holistisk natur där summan blir större än delarna (Thylefors, 2005). Det skulle genom SIP vara enkelt att samverka med sina kollegor inom andra professioner och organisationer. Författarna till det aktuella arbetet upplevde dock under sin VFU (verksamhetsförlagd utbildning) inom Socialtjänsten och Hälso-och Sjukvården att attityden till SIP ofta var negativ. Idag är det 10 år sen SIP lagfördes. Metoden har utvärderats år 2017 och det ligger just nu en proposition uppe i riksdagen där förslag till förändringar av SIP ligger uppe.

(7)

1.1 Problemformulering

Ett lyckat interprofessionellt samverkansarbete är idag i princip ett måste för ett väl fungerande socialt arbete. Detta beror på den specialisering av professioner och organisationer som idag syns på Socialtjänsten och inom sjukvården (Thylefors, 2005). Professioner kan idag definieras genom den kunskap och specialism som de besitter. Konsekvensen av specialiseringen är dock att inom den egna verksamheten kan sakna den expertis och kunskap som andra

verksamheter sitter på. Det är därför helt enkelt tvunget att samverka för att få tillgång till denna kunskap. Grundtanken med specialiseringen är att arbetet ska bli mer effektiviserat och som ett steg i strävan efter ett mer holistiskt socialt arbete. Men en specialiserad offentlig sektor kan även ses om en fragmenterad offentlig sektor där klienterna riskerar att falla mellan stolarna (Liljegren & Parding, 2010). Genom att fokusera blicken på kommuner och regioners arbete med SIP får författarna till detta arbete en möjlighet att undersöka den

interprofessionella samverkan som pågår inom dem. För att undvika att klienter faller mellan stolarna och går miste om det stöd som dem de facto har rätt till är det viktigt att undersöka detta interprofessionella samverkansarbete. I synnerhet förutsättningarna för ett lyckats sådant, då ett bristfälligt arbete kan resultera i att klienten går miste om hjälp den faktiskt har rätt till. Utöver detta är analyser av dessa förutsättningar viktig för det sociala arbetet i allmänhet. Detta eftersom den allt större specialiseringstrenden tycks fortsätta att utvecklas. När det sätts press på professioner att värna om sin egen legitimitet i samverkansarbetet med andra är det lätt att huvudfokus flyttas till detta arbete och bort från klienten (Dunér, 2013). I en socialtjänst och sjukvård som kan vara präglad av gränsdragningar och

professionella konflikter är det därför viktigt att ställa sig själv frågan; Inom den holistiska Socialtjänsten och sjukvården. Blir 1+1=3 eller 0?

1.2

Syfte

Syftet är att undersöka de förutsättningar som finns för interprofessionell samverkan mellan aktörer involverade i en SIP. Detta görs genom en analys av nio utvärderingar från olika kommuner och landsting av deras arbete med SIP utförda mellan 2014 - 2020

1.3 Frågeställningar

Hur ser det interprofessionella samverkansarbetet ut i av arbetet berörda kommuner och regioner?

Vilka förutsättningar lyfts fram för en lyckad interprofessionell samverkan i berörda kommuner och landsting?

Hur påverkar strävan efter professionell legitimitet den interprofessionella samverkan i av arbetet berörda kommuner och regioner?

(8)

2. DEFINITIONER

I detta avsnitt presenteras kort begrepp som är av relevans för att enklar följa med i resten av arbetet.

2.1 Profession

En profession kan definieras genom en grupp vedertagna karaktärsbegrepp (Svensson, 2008). Dessa begrepp är: vetenskaplig auktoritet, autonomi,

yrkesorganisering och etik. Vetenskaplig auktoritet innebär att den professionelle har genomgått en utbildning och därifrån fått olika verktyg för att kunna lösa de arbetsuppgifter denna ställs inför. Den professionella anses därmed vara bäst lämpad för just sina arbetsuppgifter. Autonomi, professioner som själva kan planera och utföra sitt yrke är ett kännetecken för en profession. Med detta sagt innebär det inte att professioner inte blir påverkade av yttrefaktorer som politiska direktiv och organisationens utformning (Svensson, 2008, Brante, 2009). En yrkesorganisation krävs för att en yrkesgrupp ska erhålla statusen som en

profession. Det måste finns en eller fler starka intresseorganisationer som verkar för professionen och arbetar för professionens bästa. Det sista karaktärsbegreppet som är vedertaget för att beskriva en profession är etik. För att uppnå legitimitet och ett förtroende för allmänheten måste en profession kunna visa upp att arbetet som utförs anses godtagbart hur ett etiskt perspektiv. När en profession utvecklas är en del av processen att professionen utvecklar särskilda etiska koder som anses vara lämpliga för professionens handlande (Svensson, 2008, Brante, 2009). För att en profession ska anses vara en profession måste det även finnas ett godkännande från allmänheten om att yrkesutövares kunskap är av vikt och att deras arbete är det mest rätta (Svensson, 2008).

2.2 Interprofessionell

Interprofessionell innebär att olika yrkesprofessioner samverkan mellan varandra för att tillsammans nå ett gemensamt mål. Genom att samverka kommer

helhetsresultatet bli större än varje del som professionen arbetar med.

Arbetsrollerna är specialiserade men det krävs en samverkan för att uppnå målet. För att målen ska uppnås krävs det att professioner gemensamt ha en hög nivå av kommunikation, gemensam planering, beslut och ett delat ansvar. (Svensson, 2008, Tyrefors, 2005).

2.3 Samverkan

Samverkan är ett begrepp som används mer och mer frekvent i dagens

människobehandlande yrken. Byråkratiseringen av offentlig verksamhet har lett till tydliga gränsdragningar mellan de olika involverade organisationerna. Det finns en myriad av olika professioner och befattningar i dagens

människobehandlande organisationer med vilt spridda arbetsuppgifter. En konsekvens av detta är att det inom organisationerna blir väldigt tydligt vilka arbetsuppgifter den aktuella organisationen befattar sig med. När klienter med komplex problematik där flera olika organisationers territorium berörs är det därför av stor vikt att de kan verka tillsammans, alltså samverka. (Axelsson & Axelsson, 2013)

(9)

3. BAKGRUND OM SIP

År 2003 utnämndes en nationell psykiatrisamordnare med uppgift att utreda frågor kring arbetet med psykiskt funktionshindrade individer. Arbetet ledde till att ändringar i hälso- och sjukvårdslagen och socialtjänstlagen där kommuners och regioners skyldighet att verka tillsammans befästes (Prop 08/09:193). Detta genom det som kom att kallas SIP. Patienter och klienter hade en tendens att tappas bort och “falla mellan stolarna” när meningsskiljaktigheter mellan aktörer uppstod baserat på idéer om vems ansvar vissa aspekter i klientens omvårdnad var. Med hjälp av SIP befästes det också tydligt att ansvaret låg lika mycket på aktörer som arbetade utifrån hälso- och sjukvårdslagen (HSL) som

socialtjänstlagen (SoL) (Nordström m.fl, 2016). Men det upptäcktes även att denna typ av samverkan mellan involverade aktörer och individen var önskvärd även utanför psykiatrin. Därför befästes det att i de fall där klienter (oavsett grundproblematik) som var i behov av samverkan för att få sina behov

tillgodosedda skulle en SIP genomföras. SIP skulle endast upprättas för de som var i behov av det för att onödigt administrativt arbete ej skulle öka för aktörerna. Någon tydlig riktlinje för hur en SIP skulle genomföras fattades aldrig utan

ansvaret för dess implementering ligger hos de berörda myndigheterna. På pappret går en SIP till på följande sätt. När en person är i behov av samordnade insatser från både kommun och region skall en individuell plan upprättas. Detta är lagstadgat i både Socialtjänstlagen (SoL 2 kap. 7§) (SFS 2001:45) samt Hälso- och sjukvårdslagen (HSL 16 kap. 4§) (SFS 2017:30). Båda huvudmännen har ett gemensamt ansvar att tillsammans med klienten samordna dennes insatser. Detta kan innebära att andra organisationer även blir involverade exempelvis skola, arbetsförmedlingen och/eller Försäkringskassan (Nordström m.fl, 2016). Samtycker personen som berörs av insatserna skall ett gemensamt möte hållas med berörda aktörer. Mötet ska leda till en dokumenterad handlingsplan där varje verksamhets insats kort beskrivs. SIP ska ge en strukturerad bild över personens insatser och vem som ansvar för varje insats. SIP kräver uppföljning mellan verksamheterna och individen för att stämma av att handlingsplanen följs av involverade aktörer (Nordström m.fl, 2016).

4. TIDIGARE FORSKNING

I detta avsnitt kommer vi presentera den tidigare forskning som bedrivits kring interprofessionell samverkan och SIP.

4.1 Litteratursökning

Tidigare forskning kring interprofessionell samverkan inhämtats från databaser som swepub, sociological abstract och psychinfo. SIP och samverkan har varit ett populärt forskningsområde i Sverige sedan dess implementering år 2010. Det har också gjorts stora satsningar på utbildning av personal kring SIP runt om i

Sverige. Därför kan vi på detta sätt att samla in material skapa en stabil grund att börja vår analys ifrån.

Litteratursökning har gjorts genom att sökningar i databaser där nyckelord som; “SIP, samverkan, interprofessionell samverkan” har använts vi har även använt oss av engelskspråkiga termer för att nå internationell forskning som;

(10)

“Interprofessional collaboration in social work”. Även i de texter som var publicerade på engelska är stor del gjord av svenska forskare.

När vi läste forskning som gjorts kring arbetets intresseområde noterades för arbetet relevant data som resulterade i fyra koder. Dessa var; “De samverkande professionerna, Organisation och professionskultur, klientperspektiv,

professioners upplevelser”. För enkelhetens skull kommer vi därför presentera den tidigare forskningen utefter dessa koder. Innan detta kommer det dock presenteras en inledande bakgrund för hur samverkansarbetet fått ett så stort utrymme inom människobehandlande organisationer.

4.2 Idén med samverkan

Professioner verksamma inom socialt arbete idag upplever samverkan som en nödvändighet för att kunna arbeta övergripande med sina klienter. Detta eftersom profession inom till exempel sjukvården och Socialtjänsten präglas av en

specialiseringstrend. Ursprunget till denna trend noterades redan 1999. Då uppmärksammades det att samverkan var något att eftersträva och siades bli framtidens tillvägagångssätt för socialt arbete (Basic, 2012). I takt med att New public management (NPM) trender fått ett större utrymme inom välfärdssektorns arbete har den också präglats av mer specialisering och decentralisering inom människobehandlande organisationer (Axelsson & Axelsson, 2013). Förändringar inom människobehandlande yrken har således påverkats mer och mer av NPM. Denna påverkan har sin grund i 90-talet då den offentliga sektorn ansågs kostsam. Därför riktades blickarna mot hur den privata sektorn arbetade där effektivisering var sedan tidigare kopplat till större lönsamhet. När NPM-metoder infördes i den offentliga sektorn följde det nya principer om hur en verksamhet ska styras, administreras och organiseras (Liljegren & Parding, 2010). NPM förde även med sig tankar om att arbetet som bedrivs inom olika verksamheter skulle vara mätbart och transparent (Denvall & Johansson, 2012). En konsekvens av NPM inom offentlig verksamhet är att det har utvecklats ett behov av samverkan inom välfärdssektorn, detta då flertalet verksamheter som tidigare nämnts idag är uppdelade och specialiserade. När en klient är i behov av samordnade insatser krävs därför samverkan mellan olika aktörer. (Axelsson & Axelsson, 2013). Trots att specialiseringen fört med sig vissa bra aspekter såsom spetskompetens inom det egna fältet skapades ett större behov av interprofessionell samverkan. Denna typ av samverkan har blivit allt mer populär. Ursprungligen beskrevs detta behov bero på de allt mer komplexa vårdbehov som uppstod och en större efterfrågan av välfärdstjänster. Majoriteten av samverkan som bedrivs runt om i Sverige präglas av att flertalet olika professioner deltar i det. Dessa professioner kan till exempel vara: Socionomer, läkare, sjuksköterskor, fysioterapeuter och arbetsterapeuter. Denna spridda skara professioner resulterar i att samverkansarbetet får en interprofessionell karaktär. (Thylefors, 2005)

4.3 De samverkande professionerna

Av den forskning som bedrivits betonas faktorer som kan underlätta såväl som försvåra samverkansarbetet. I denna del kommer dessa faktorer presenteras såväl som organisatoriska förutsättningar med effekt på professionens arbete.

(11)

För att interprofessionell samverkan ska möjliggöras krävs det

grundförutsättningar, dessa är en god kommunikation, gemensam planering, enade beslut samt ett delat ansvar. För att interprofessionell samverkan ska bli aktuell krävs det att det finns ett behov att samordnade insatser för att nå framgångsrika arbetsresultat (Thylefors, 2005). Interprofessionell samverkan beskrivs ofta som holistiskt, där “helheten av summan är större än delarna”. Thylefors (2005) använder sig av sex teman för hur interprofessionellt arbete fungerar. I en interprofessionell samverkan har alla specialiserade roller och det förväntas att professionerna integrerar mellan varandra innan beslut fattas. Detta kan jämföras med multiprofessionell samverkan där alla har specialiserade roller och fokuserar endast på sina egna arbetsuppgifter. Skillnaden på ett

interprofessionellt och ett multiprofessionellt arbete är att det interprofessionella involverar specialister från många olika organisationer medans de

multiprofessionella är en grupp specialister som verkar inom samma organisation (Thylefors, 2005). Inom interprofessionellt arbete har samtlig aktörer ett ansvar för att insatser samordnas. Detta innebär även att varje profession bör vara beredd på att kunna justera sin insats för att det ska passa in i arbetet med övriga

professioner och bli så bra som möjligt för klienten. Professioner ska i ett interprofessionellt samverkansarbete utföra sin arbetsuppgift men anpassa sitt arbete efter andra aktörer.

En faktor för att nå framgång vid samverkan är att varje profession tar i beaktning vad alla andra inblandade professioner bidrar med och anpassar sig efter detta (Thylefors, 2005). För att samverkan ska fungera kan inte individuella

professioner komma in med stor kraft och ha som utgångspunkt att det är de som bestämmer och deras intressen är viktigast att få igenom, utan det är viktigt att alla professioner går in med en välkomnande inställning till de andra aktörerna och tar till sig av deras kunskap och kompetens (Basic, 2018). Genom att tydliggöra sin roll och skapa en god kännedom kring andras professioners arbete underlättas det interprofessionella samverkansarbetet. Att genomföra gemensamma utbildningar mellan personal från exempelvis Socialtjänsten och sjukvården skapas

förutsättningar för att professioner ska dela kunskap mellan varandra och således nå en större förståelse för varandra (Ambors-Miller & Aschcroft, 2020). En tydlig allians baserad på tillit mellan professionerna kan därför sägas vara en stor

framgångsfaktor för interprofessionell samverkan. Denna tillit kan uppnås genom att olika professioner diskuterar organisationsvärden men även specifika

professionsvärden (Axelsson & Axelsson, 2013). Detta leder även till att professioner tillsammans kan bilda gemensamma mål. Ett gemensamt mål och samsyn på detta är också av vikt för interprofessionell samverkan (Basic, 2018) En faktor som stundtals upprepas i den tidigare forskningen är hur otydligheter i samverkansarbetets rutiner är ett av dess stora problem. För att kunna fortsätta arbeta utvecklas därför inte sällan egna rutiner inom verksamheterna i fråga. Basic (2012) påpekar hur dessa egna rutiner blir en del i den egna organisationens identitet och därför försvaras mot personer utanför den. Problemet blir dock att vid samverkansarbete där organisationernas ursprungliga rutiner skiljer sig åt måste någon backa undan och anpassa sig efter den andra. Detta försvårar arbetet med samverkan och tid som skulle kunna läggas på den faktiska kärnuppgiften läggs istället på diskussioner om vilken verksamhets rutiner som är bäst. I forskningen har det ofta stötts på situationer där olika organisationer beskriver samma problem. Till exempel kan Socialtjänsten uppge att det största problemet för dem är försäkringskassans ovilja att samverka. Försäkringskassan å andra

(12)

sidan uppger att deras största problem är att Socialtjänsten är ovillig att samverka (Basic, 2012). Uppfattningen om andra verksamheter som motvilliga till

samverkan försvårar ytterligare för samverkan. Organisationernas olika tillvägagångssätt i samverkansarbetet gör det också svårt att utveckla

välfungerande samverkan. Som tidigare nämnts finns där en uppfattning kring att samverkan är något positivt och något som bör eftersträvas. Men med flertalet aktörer involverade måste den professionella också förhålla sig till flertalet mallar för hur samverkan skall utformas. Detta beror till stor del på det stora

handlingsutrymme som en del yrken i sin grund naturligt erhåller. Det finns yrken som genomsyras av yrkesprofessionalism. Med detta menas att det ofta är upp till organisationen att utforma rutiner kring hur arbetet utförs så länge det utförs med syfte att nå verksamhetens tilldelade mål. Organisationen får tilliten uppifrån till att göra denna egna utformning på grund av tillit till den kunskap som de uppifrån förväntas besitta (Liljegren & Parding, 2010). Dessa variationer i de olika

organisationerna leder till fördröjningar i arbetet då den professionella inte vet vilken organisations riktlinjer den bör förhålla sig till i samverkansarbetet (Esbjörn & Hagqvist, 2013).

En annan faktor som försvårar samverkansarbetet är att det inte sällan dyker upp frågor kring vem som skall vara huvudman för arbetet. Denna situation är ett exempel på den okunskap om SIP som finns hos organisationerna. Ansvaret att erbjuda SIP ligger fördelat på alla involverade aktörer från Socialtjänsten eller hälso- och sjukvården. Ytterligare problem uppstår då det från många kommuner rapporteras att uppföljning kring samarbetet har uteblivit. När många olika professioner är inblandade uppstår det inte sällan idag otydligheter i det faktiska genomförandet av arbetet. En typisk otydlighet som kan uppstå kan vara t.ex. gränsdragningar mellan den egna professionen och den andra. En

biståndsbedömare kan frånsäga sig uppgifter då de anser att en socialsekreterare på ekonomiskt bistånd är bättre lämpad för den aktuella uppgiften (Axelsson & Axelsson, 2013).

4.4 Organisations och professionskultur:

I denna del behandlas den del av forskningen som berör försvårande och underlättande aspekter av samverkansarbetet rotat i den arbetskultur som finns inom organisationer och hos själva professionen. Specialiseringen har lett till att flertalet organisationer genom sitt domänanspråk dragit gränser för vad den egna organisationen tar på sig för ansvar och uppgifter. I forskningen går det att se hur denna gränsdragning gjort att inom samverkanssammanhang måste försvara den egna professionens legitimitet gentemot andra deltagare i samverkansmötet. Dunér (2013) beskriver hur det interprofessionella samverkansarbetet i många fall blir en arena för interorganisatoriskt gränsdragningsarbetet. En anledning till att gränsdragningar kan vara att professioner inte vill få sin egen yrkesidentitet definierad av andra. Exempelvis socionomyrket som präglas till stor del av ett handlingsutrymme och en yrkesprofessionalism kan känna sig avskräckt att samverka då de kan känna att det egna handlingsutrymmet blir hotat (Dunér & Wolmesjö, 2015)

Vid interprofessionell samverkan behöver den egna organisationen och

professionen anpassa sig efter de förväntningar som finns på dem utifrån, men även försvara sina egna gränsdragningar gentemot de andra organisationerna (Dunér & Wolmesjö, 2015). Det blir också tydligt i forskningen kring

(13)

samverkansarbetet att professioner under mötet måste ta plats och se till att det den egna organisationen kan bidra med blir punkter för diskussion på

mötesagendan. Det visade sig även att under möten som Dunér observerat så fick alla bidra med sin synpunkt på frågan som diskuterades, men beslutsfattandet lämnades åt den deltagare vars professionella expertis vägde tyngst i förhållande till den aktuella frågan. Den egna legitimiteten och arbetet för att befästa denna är en aspekt som behandlas ofta i den tidigare forskningen. Dunér (2013) visar i sin forskning att den största legitimiteten på de SIP-möten hon fått ta del av låg hos sjukvårdspersonalen. Därför visade det sig att de med mest legitimitet var de organisationer som befann sig närmast sjukvården. Därför kunde hon också se att organisationer som befann sig längre från sjukvårdens tillvägagångssätt

implementerade aspekter i den egna organisationen därifrån. Detta fenomen beskrivs även av Axelsson & Axelsson (2013) som en del av institutionell organisationsteori. Att organisationer försöker ta efter andra organisationer som besitter mer legitimitet. Detta eftersom professioner vill befästa den egna rollen i förhållande till andra, och delvis eftersom det med ökad legitimitet för den egna professionen får tillgång till ekonomiska resurser från kommun eller region som organisationen verkar inom. Den egna professionens legitimitet i en annan

professions ögon kan också påverkas av vilken kunskapsgrund den kommer ifrån. Exempelvis socionomyrket är en bred utbildning där examinerade arbetar med en stor variation av uppgifter. Men den egna grundutbildningen kan resultera i att socionomer tillskriver mer legitimitet till andra organisationer där socionomer arbetar. (Dunér & Wolmesjö, 2015).

I Ambros-Miller & Aschcroft (2020) forskning framkommer vikten av en organisationskultur som ställer sig positiv till interprofessionell samverkan. En sådan kultur underlättar för anställda att lättare hantera de svårigheter som kan uppstå i samband med samverkan. Det beskrivs även som en viktig del i att lyckas med samverkan. En positiv samverkanskultur måste genomsyra hela

organisationen från chefer ner till enskilt anställda. När det kommer till ledarskap är det också något som är av vikt för att samverkanskulturen och möjligheten till interprofessionell samverkan ska lyckas. Detta kan även ske genom informellt ledarskap som lyfter fram och finns som stöd vid samverkan (Ambros-Miller & Aschcroft, 2020). För att interprofessionell samverkan ska kunna vara över tid och fungera krävs det att den vårdas. Det går inte att ha exempelvis utbildningar för att sedan inte prata mer om samverkan i tron om att det kommer lösa sig av sig själv. Det krävs att organisationen fortsätter lyfta fram vikten av samverkan och att stöd finns för professionella, men även att det finns personer som är dedikerade ett fortsatt samverkansarbete inom organisationen (Ambros-Miller & Aschcroft, 2020). I Ambros-Miller & Aschcroft (2020) beskrivs det hur ett fungerande samverkansarbete tar tid och kräver en långsiktighet i implementeringsarbete. Detta för att skapa en fungerande samverkanskultur inom organisationen. Dunér (2013) lyfter i sin studie fram hur olika organisationskulturer kan ha olika intressen och påverka det interprofessionella samverkansarbetet. När det finns olika samverkanskulturer finns det en risk för att dessa inte har en gemensam syn på hur samverkans ska gå till och konflikter kan uppstå. Dessa konflikter kan handla om vilken organisations som anser sig ha rätt i frågor kring klienten och dess situation, men även om hur möten och dylikt ska hanteras. Det måste således finnas överenskommelser organisationer i mellan innan samverkansarbetet kan fortskrida. Esbjörn & Hagqvist (2013) skriver om hur organisationer som sedan tidigare varit i behov av samverkan i brist på rutiner för detta har skapat egna. Detta blir ännu en dimension i diskussionen om vems rutiner det är som

(14)

egentligen gäller. Attityden inom organisationen mot de egna metoderna baseras på att det har “fungerat för dem”. Det kan därför vara svårt att bryta dem ingrodda mönster som råder på den aktuella organisationen. Dem vet ju att deras sätt att arbeta fungerar och har genom sin erfarenhet fått bevis för detta.

Yeheskel Hasenfeld skriver om hur människobehandlande organisationers arbete har en cyklisk natur. Med detta menas att organisationer och därigenom

professioner stundtals stöter på legitimitetskriser (Hasenfeld, 2010). Detta beror på att organisationerna i fråga ofta syns och hörs mer beroende på hur pass stort utrymme deras arbetsfält har i allmänhetens medvetande. När ett nytt problem uppdagas i samhället får organisationer som arbetar med detta problem på ett effektivt sätt en stor mängd legitimitet och resurser. Problemet är att med tidens gång börjar dessa organisationer tas för givet och därigenom försvinner delar av deras legitimitet. För att motverka denna sorts legitimitetskriser behöver en människobehandlande organisation aktivt anpassa sig efter de tankar och idéer som i dagsläget ses som mest legitima (Hasenfeld, 2010).

4.5 Klientperspektiv

I den tidigare forskning som gjorts kring samverkan och SIP är ett annat tema som stöts på tankar kring klientinflytande och klientperspektiv. Detta efterfrågas ofta i forskningen kring samverkan och SIP. Fokus från tidigare forskning har främst hamnat på en professionell och organisatorisk nivå. En konsekvens av detta är att klienten i dessa fall lätt omvandlas från ett subjekt till ett objekt för de involverade organisationerna. Det innebär att deras inflytande och delaktighet blir begränsad då fokus har förflyttats från klienten till professionerna. Nordström beskriver hur fokus kan flyttas från arbetet med klienten till den egna verksamheten. Fokus blir vad den egna verksamheten ska bidra med i förhållande till de andra och vilka gränser de sätter upp utåt. I detta fokus förlorar klienten stora delar av sitt inflytande i arbetet, då fokus inte är arbetet med klienten utan vad verksamheten har för ansvar gentemot de andra organisationerna (Nordström m.fl, 2016). På så sätt stärks den egna professionen i förhållande till andra. Klienten kan dock i vissa fall ha en påverkan på maktfördelningen under ett samverkansmöte. Detta

eftersom klientens egna åsikter väger tungt i arbetets utformning. Dessa åsikter kan dock starkt präglas av vilken aktör som klienten känner mest tilltro till. I fall där klienten exempelvis varit inlagd på sjukhus och spenderar merparten av sin tid med vårdpersonal kan vårdpersonalens åsikter få större utrymme i utformningen av arbetet, även om dessa inte alltid är de optimala ( Dunér & Wolmesjö, 2015) Interprofessionell samverkan sker ofta i arbetsgrupper där samtliga professioner har någon form av relation till klienten som det samverkans kring. I Dunér och Wolmesjö (2015) lyfts det fram paradoxer inom den interprofessionella

samverkan då de arbetsgrupper som bildas riskerar att fokusera mer på att skapa relationer mellan varandra och således försvåra möjligheten till andra aktörer som kan tänkas vara till nytta för klienten. Detta kan även leda till att arbetsgruppen får svårigheter att hantera eventuell kritik från andra aktörer och i slutändan inte kan se på arbetet med objektiva glasögon. Slutligen kan en för sammansvetsad arbetsgrupp leda till att klientens möjlighet till delaktighet och bestämmande undermineras (Dunér & Wolmesjö, 2015). Detta beskriver i hur bland annat en sjuksköterska värderar sin expertbedömning högre än klientens önskemål.

(15)

Nordström (2016) beskriver också hur relationen mellan professioner och klienter påverkar möjligheten till samverkan. När det finns en allians mellan professionen och klienten kan samverkan via SIP initieras tidigare och en förståelse nås varför det behövs samverkan mellan olika instanser och klientens insatser. SIP är i grunden till för att underlätta för klienten att få överblick kring samtliga insatser som denne har men även ges möjlighet att genom delaktighet stärka sitt inflytande över sina insatser (Nordström m.fl, 2016).

Forskningen tar också upp positiva utfall för klienten när samverkansarbetet fungerat väl. Nordström (2016) beskriver hur föräldrar avlastas ett ansvar i insatser som rör deras barn genom samverkan av olika verksamheter. Detta leder till tydlighet för föräldrarna vilka det är som är ansvariga för insatserna och på så sätt underlättas föräldrarollen. Detta blir ett problem när det gäller SIP:ar som rör barn. Många barn ges inte möjlighet att delta under SIP med hänvisning till barnens bästa och ofta blir det vårdnadshavaren som blir barnets talesperson. Om det inte finns förutsättningar för att ge barn möjlighet till att själva delta bör det skapas andra arrangemang för barnen att kunna få inflytande över sina egna insatser (Nordström m.fl, 2016).

4.6 Professioners upplevelser

Ett övergripande tema som går att finna i den tidigare samverkansforskningen beskrivs tydligt av Susanna Johansson. Hon påvisar att samverkan kan ses på som en rationaliserad myt. Med detta menas att det finns en diskrepans mellan

samverkan som idé och samverkan som praktik (Johansson, 2011). Majoriteten av forskningen kring SIP är insamlad genom kvalitativa metoder. Framförallt

intervjuer. Idén av samverkan som något bra genomsyrar majoriteten av det sociala arbetet i Sverige. Det är därför svårt för den enskilde arbetaren att komma med kritik mot samverkan. Det förväntas nästan av den enskilde anställde att denne skall uppfatta samverkan som något positivt (Johansson, 2011). Temat av konflikt och konsensus är också starkt kopplat till möjligheterna för samverkan. När konsensus finns sker samverkan enklare då majoriteten av de involverade organisationerna ser den som något positivt. Men om konflikter uppstår mellan de olika involverade aktörerna försvåras samverkansarbetet dem emellan.

Ambros-Miller & Aschcroft (2020) beskriver i sin forskning hur socialarbetares identitet påverkar interprofessionell samverkan. Socialarbetare beskriver hur deras roll i samverkan med sjukvården bland annat tillför ett annat synsätt kring hälsa. Socialarbetaren beskriver hur detta synsätt ger dem en mer övergripande

förståelse kring individen situation. Socialarbetare beskriver hur de själva får forma sin roll inom hälso- och sjukvården och hur detta kan leda till svårigheter i samverkansarbetet. En socialarbetare i Ambros-Miller & Aschcrofts forskning beskriver hur socialarbetaren ibland tar rollen som klientens advokat och hur det påverkar samverkansarbetet negativt.

I Ambros-Miller & Aschcroft (2020) forskning beskrivs hur det finns

maktförhållande mellan olika professioner och hur socialarbetare ofta tar ett steg tillbaka och låter exempelvis en läkare bestämma kring en klient. En del personer kan uttrycka sig nedvärderande om andra kollegor och detta försvårar

samverkansarbetet då olika professioner inte ses som jämlikar kring arbetet (Ambros-Miller & Aschcroft, 2020). Arbetet i samverkanssammanhang kan leda till en ökad säkerhetskänsla i den egna professionella rollen. Detta eftersom professionen kan se vad de andras expertis är och därför lägga allt sitt fokus på att

(16)

fördjupa den egna expertisen. Samverkanspartners behöver alltså inte ödsla tid på att täcka upp för andra professioners tillkortakommanden (Dunér, 2013)

4.7 Avslut

Den interprofessionella samverkan som idag präglar det sociala arbetet kan till stor del illustreras i det som kallas samordnad individuell plan (SIP). Detta är en struktur för hur samverkansarbetet mellan professioner skall se ut och aktörer involverade i den är skyldiga att erbjuda klienten detta möte. Det går därför att påstå att i studien av interprofessionell samverkan kan SIP fungera som ett

exempel på just denna samverkan. För att svara på arbetets frågeställningar har vi placerat in data från den tidigare forskningen i fyra koder. Dessa är: De

samverkande professionerna, organisations & professionskultur, klientperspektiv och professioners upplevelser.

5. METOD

I följande avsnitt kommer arbetets tillvägagångssätt tydliggöras.

5.1 Urval & Material

För att kunna svara på frågeställningen har åtta rapporter samlats in från olika kommuner och regioner runt om i Sverige. Dessa kommuner och regioner varierar i storlek men det gemensamma för de insamlade rapporterna har varit att dem ämnar utvärdera arbetet med SIP i respektive kommun och region. Alla rapporter som behandlats har utförts mellan år 2014 och 2020. Att arbeta med SIP fick laga kraft år 2010 men vi valde att begränsa oss till rapporter utförda tidigast 2014 för att inte tidsspannet skulle få en allt för stor effekt på vårt resultat. Utöver denna begränsning har vi även sållat bort en rapport som vid ett initialt skede verkade relevant men vid närmare granskning visade sig den beröra ett flertal aspekter i arbetet med psykisk ohälsa. Även om denna rapport diskuterade samverkan så var fokuset för rapporten inte framför allt samverkan. Då vi är intresserade av

samverkan och interprofessionell sådan så förlorar denna rapport relevans då vi inte kan utläsa tillräcklig latent eller manifest fakta ur något som inte helhjärtat berör arbetets ämne.

Rapporterna som berörs är alla offentliga handlingar och har samlats in från kommuner och regioners egna hemsidor. En av rapporten kommer från SKR (Sverige kommuner och regioner). Vi har även skickat mail till olika kommuner och frågat efter hänvisningar till rapporter. Utöver detta har vi också mailat personer som är samverkansansvariga i olika organisationer och frågat efter material som kan vara av intresse för arbetet.

De aktuella rapporterna har beställts av den berörda kommunen eller regionen. En del av de valda har haft externa granskare medans andra har arbetat med det internt. Rapport nummer 1 är dock inte beställd av någon kommun eller region utan är utförd av dåvarande SKL (Sveriges kommuner och landsting) nuvarande SKR. Rapporten fyllde ett syfte då den lyfter fram nationella synpunkter kring samverkan som har varit viktiga i resultat arbetet. Eftersom de övriga rapporterna skrivit med ett lokalt perspektiv färgas även deras resultat av detta lokala

(17)

därför användas för en bredare förståelse av den insamlade empirin. För att göra texten i resultatet mer hanterbar har vi döpt om våra rapporter utan inbördes ordning. För enkelhets skull har vi valt att kalla dem R och en siffra efterhand som vi kodat. Det innebär att vi har R1-R8 som spann. För att förtydliga ytterligare kommer nedan kolumner med information om de utvalda

utvärderingarna/rapporterna. Detta även för att ge en transparens kring vilka rapporter som använts och deras uppbyggnad som utvärdering.

Utvärderingens namn Förkortnin g Extern/Inter n utvärderare Antal sidor När den publicerade s

Metod Rapporternas syfte

Slutrapport 2015 Uppdrag psykisk hälsa SKL

R1 Intern 64 2016 Kvalitativ i form av insamlande av tidigare material. Redovisning av utvecklingsarbete inom psykisk (o)hälsa. Uppföljning SIP Gotland genom intervjuer med berörda familjer och unga

R2 Intern 10 2015 Kvalitativ i form av intervjuer med klienter. Klientens upplevelse av SIP. Samordnad individuell plan (SIP) Slutrapport Region Jönköpings län. R3 Intern 22 + 13 (bilaga) 2015 Kvantitativ i form av enkätundersökning . Uppföljning av utvecklingsprojektet SIP i Jönköpings län. SIP i Sörmland. Utvärdering av utvecklingsarbet et 2014 - 2017. R4 Extern 25 + 8 (bilagor ) 2019 Kvalitativ i form av intervjuer med professionell. Kvantitativa i form av enkätundersökning ar.

Att skapa ett underlag till fortsatt prioriteringar och planeringar av utvecklingsarbetet baserat på FoUiS erfarenheter samt resultatet av det arbetet kring SIP som pågått det senaste året. Rapport Utvärdering av Gröna kortet, en rutin och checklista för hur samverkan skapas kring barn och unga.

R5 Intern 31 2014 Kvalitativ i form av intervjuer med professionella och klienter.

Att utvärdera hur Gröna kortet implementerats och använts i östra Norrbotten 2011 – 2013. Uppföljning av arbetet med Samordnad Individuell Plan i Uppsala län R6 Extern 94 (inkl bilagor) 2016 Kvalitativ i form av intervjuer med professionella, klienter och anhöriga Att få ett kunskapsunderlag inför fortsatt implementering och utveckling av SIP-processen i länet.

(18)

Utvärdering av Kaosam, Slutrapport

R7 Extern 35 2017 Kvalitativ i form av intervjuer med professionella

Att följa hela Kaosamprojektet under hela genomförandeperiod en samt att stödja arbetet med SIP och de

samverkansprocesse r som sker inom ramen för projektet. Samordnad individuell plan (SIP). En uppföljningsstud ie av en utbildningsinsat s till personal inom Stockholms Län.

R8 Extern 24 2016 Kvalitativ i form av intervjuer med klienter. Kvantitativa i form av frågeformulär. Att beskriva samverkan mellan sjukvård och socialtjänst i Stockholms län före utbildning och sedan undersöka förändringar i den interorganisationella samverkan ett år efter utbildningen

Det som går att urskilja ur de valda rapporterna är att regioner och kommuner satsat på kompetensutveckling inom området samverkan och SIP. Detta har främst gjorts genom utbildningsarbeten. En del rapporter har gjorts inom psykiatrin och i dessa går det att utläsa vikten av implementeringen då det funnits

prestationsmedel för kommuner och regioner att få ta del av vid lyckade prestationer som uppnått målen. Här har rapporterna haft en måluppfyllande funktion för att kontrollera vad kommunen och regionen gjort för att nå målen. När det kommer till själva rapporterna har samtliga haft som uppdrag att utvärdera samverkansarbete i kommuner och regioner. Här skiljer sig rapporterna i hur öppen problemram som utvärderarna haft. En öppen problemram ger större möjlighet för de som gjort utvärderingen att välja vad som ska utvärderas och ger möjlighet att vid komplexa arbeten väva in faktorer som ej var tilltänkta från början (Karlsson, 1999). En del rapporter har enkom fokuserat på SIP eller ett verktyg för SIP medans andra rapporter haft en bredare bild och där andra variabler också haft möjlighet att vävas in.

Karlsson (1999) beskriver hur de som utför utvärderingen gör ett urval av vad som kommer att uppmärksammas och vad som kommer att hamna vid sidan om. Utvärderingar kan därför göras med olika perspektiv. Dessa tre perspektiv är ett tekniskt, kulturellt eller politiskt perspektiv. Ove beskriver hur utvärderingar traditionellt ofta haft ett tekniskt perspektiv med kvantitativa mätningar och fokus på det ekonomiska. Detta är en tradition som dessa rapporter bryter. Det är endast två av de valda rapporterna som har använt sig av kvantitativa metoder i form av enkätfrågor. Som tidigare nämnt har den som utför utvärderingarna en

urvalsmöjlighet i vad som tas upp i utvärderingarna. Det innebär att där kan finnas saker som hen har valt att inte ta med för att ge plats åt något annat.

De valda utvärderingarna har till stor del ett kulturellt perspektiv i den kunskap som förmedlas. Det innebär att det som anses vara viktig kunskap är förståelse av enskilda personer inom verksamheten och deras sammanhang. Detta kan ge insikter i hur verksamheten fungerar. En del av utvärderingarna kan även anses ha

(19)

ett politiskt perspektiv då dessa belyser hur verksamheten påverkar

intressegrupper (Karlsson, 1999). Exempelvis har utvärderingen från Gotland ett tydligt perspektiv på klienten då endast intervjuer gjorts med dessa. Som tidigare nämnts har en del interna utvärderare en del har externa. Det finns både positiva och negativa sidor med att ha intern eller extern utvärderare. Det som är positivt med en intern utvärderare är att hen är väl insats i försöket och vad målet med detta är. Utvärderaren har god kännedom om verksamheten som utvärderas. Det som är negativt med en intern utvärderare är att rollen som utvärderar kan sluta vara objektiv då personen är en del av verksamheten som utvärderas. Det finns en risk att utvärderaren försöker tona ner eventuella misslyckande samt lägger mer vikt vid något som gått bra (Karlsson, 1999). Då det sällan är ens huvudsakliga arbete är även utvärderaren inte erfaren inom utvärderingsarbetet vilket kan påverka resultatet och framställningen. Med en extern utvärderare är det positiva att belysandet blir objektivt och kan få med alla delar då utvärderaren inte har någon koppling till verksamheten. Utvärderaren har en expertkunskap inom just rapport och utvärderingsarbete. Det som är negativt med en extern utvärderare är att hen saknar kännedom om verksamheten, inte är engagerad i de idéer som ligger till grund för utvärderingen (Karlsson, 1999). Resultatet som framställs av en extern utvärderare kan vara svårt att praktiskt tillämpa på verksamheten då denne saknar kännedom om hur verksamheten fungerar. Detta innebär att när vi analyserar vår empiri måste vi ha i åtanke vem det är som har utfört

utvärderingen. Är det en intern finns det en risk att detta har påverkat resultatet på något viss. Är det en extern aktör som gjort utvärderingen kan det finnas

begränsningar i att kommunen eller regionens arbete inte skildras på rätt sätt då utvärderaren saknar kunskap från personliga erfarenheter (Karlsson, 1999).

5.2 Analysmetod

För att analysera den insamlade empirin som detta arbete behandlar har vi valt att använda oss av metoden kvalitativ innehållsanalys. En kvalitativ innehållsanalys är en metod där man genom att analysera materialet strävar efter att identifiera, koda, kategorisera samt tematisera grundläggande mönster inom det. Rapporterna som detta arbete behandlar är insamlade från olika kommuner eller regioner runt om i Sverige, men de behandlar alla samma strävan efter ett förbättrat

interprofessionellt samverkansarbete. Eftersom vi också i detta arbete ämnar undersöka faktorer kring interprofessionell samverkan är denna metod lämplig att använda. Detta genom att denna metod är ett sätt att finna gemensamma nämnare som går att finna i den insamlade empirin (Hsieh, H.-F., & Shannon, S. E, 2012) Det finns dock flera olika sätt att göra en kvalitativ innehållsanalys. Vi har i detta arbete valt att arbeta med den version som kallas “riktad kvalitativ

innehållsanalys”. Detta sätt att arbeta med kvalitativ innehållsanalys har en mer

deduktiv natur. Detta eftersom den initiala kodningen arbetet görs utifrån ett beaktande av tidigare forskning eller teorier (Hsieh, H.-F., & Shannon, S. E, 2012). Arbetets framställning gjordes således genom följande sju steg:

1. Litteratursökning: Vi började vårt arbete med att samla in tidigare forskning som berörde interprofessionell samverkan.

2. Behandling av tidigare forskning: Vi har efter detta noga läst igenom detta material och genom gemensam diskussion funnit aspekter som vi anser kommer vara av intresse i analysen av vår egen insamlade empiri.

(20)

3. Framställning av kodningsschema: De aspekter som vi funnit relevanta för vårt eget arbete har sedan placerats in som koder för den kommande analysen av vår egen empiri. Vi fann dessa koder som relevanta i den tidigare forskningen:

De samverkande professionerna: Med detta begrepp hänvisar vi till aspekter i vår empiri som berör professioner och sättet de samverkar. Det kan innebära att lyfta fram faktorer för professioner som påverkar samverkansarbetet. Exempelvis kan otydliga rutiner skapa problem för samverkan. Detta faller då in under koden: de samverkande professionerna.

Organisations & professionskultur: Inom detta begrepp har vi sökt efter framgångsfaktorer och förhinder för interprofessionell

samverkan som uppstår ur den kultur som råder på de olika organisationerna eller uppstår i skärningspunkten mellan dem. Exempelvis hur en engagerad ledning ökar motivationen till samverkan för de anställda.

Klientperspektiv: Det framkommer stundtals i tidigare forskning och arbetets empiri att det saknas ett tydligt klientperspektiv. Det framkommer dock i forskningen att detta är något efterfrågas och som gynnar samverkan. Vi valde därför att sammanställa den data som berörde klientens perspektiv i det aktuella arbetet.

Professioners upplevelser: Under detta begrepp ämnar vi att lyfta fram det som står i tidigare forskning och insamlad empiri relaterat till professioners egna upplevelser och synpunkter på det

interprofessionella samverkansarbetet och hur deras identiteter påverkas av interprofessionell samverkan.

Dessa är de koder vi kunnat utröna ur den tidigare forskningen. Vi kommer sedermera leta efter data i våra rapporter som motsvarar dessa koder.

4. Kodning av vår insamlade empiri: Vi har nu noga gått igenom rapporterna som detta arbete behandlar och organiserat scheman utefter tidigare bestämda koder. Ifall data som inte passar in i arbetets koder uppdagats har vi gemensamt diskuterat huruvida detta är relevant nog att det förtjänar en egen kod eller inte. Ifall den gör det har en ny kod skapats, om ej har datan bedömts ej relevant i strävan att svara på arbetets frågeställning.

5. Kategorisering av koder: Vi har därefter placerat materialet från koderna i olika kategorier. Dessa kategorier är ett sätt att sortera den empiri som placerats in under en kod. Dessa kategorier representerar det manifesta innehållet i av arbetet behandlade rapporter. Kategorier innehåller alltså det manifesta som finns i den data som vi behandlat. Detta är data som går att utläsa för alla då de exempelvis uttryckligen står i en rapport. Exempelvis följande citat:

“Möten ger ökad förståelse för andra aktörers uppdrag, regelverk och arbetsuppgifter”

(21)

Liknande uttryck kan framkomma i andra rapporter och kan då läggas in under samma kod och kategori.

Processen kan se ut på följande sätt: Citat från en rapport: “Möten ger

ökad förståelse för andra aktörers uppdrag, regelverk och

arbetsuppgifter” Sorteras under kod: organisations & professionskultur Kategoriseras som: Mellan gräns och förståelse

6. Framställande av teman: Efter att vi behandlat materialet och hittat manifest data som vi har kunnat placera in i en kod och sedermera i en kategori är det dags att plocka ut de latenta delarna ur texten. Detta latenta material blir teman. Detta för att kunna urskilja på om det är latent eller manifest data. Teman hittar vi i de olika kategorier. Teman kan hittas mellan olika kategorier och därför har en flyttande karaktär men för tydlighetens skull har vi valt att döpa teman till samma som våra kategorier för att underlätta för läsaren. Det bör tydliggöras att i det latenta materialet är det vi som gör tolkningen i vad som sägs i de olika

rapporterna. Det finns därför en viss tolkning i det latenta materialet som har i sitt ursprung i vilken bakgrund vi som författare har.

När vi i behandlingen av arbetet stöter på röda trådar som återkommer mellan de meningsbärande enheterna inom en eller flera kategorier noteras dessa som ett tema. Teman representerar vår egen analys och det som vi anser vara det latenta i en text. Till exempel:

Tidigare forskning

Manifest data

Latent data

7. Resultat & Analys: Här presenterat vi den information som vi kunnat utläsa ur vår insamlade empiri. Detta kommer vara uppdelat efter de ursprungliga koderna som vi funnit i den tidigare forskningen. Vi kommer sedan presentera kategorier

Kod:

Organisations & Professionskultur

Kategori:

Mellan gräns och förståelse I X rapporter står följande

Tema:

Mellan gräns och förståelse Vi läser X mellan raderna i rapporterna

(22)

och teman som vi funnit under varje kod. Det innebär att vi kommer först

presentera manifest data (kategori) denna kommer sedan analyseras med hjälp av tidigare forskning och den teoretiska bakgrunden. Vi kommer sedan presentera det latenta (teman) data som vi funnit när vi behandlat den insamlade empirin. Inom vissa kategorier har vi ej kunnat utläsa någon latent data och där finns således inget temaavsnitt.

5.3 Transparens

Fördelar med användandet av en innehållsanalys är det finns en transparens kring tillvägagångssättet. Även om arbetet har en deduktiv natur går det att följa

arbetets gång då det följer ett fast schema. Det skall dock tilläggas att det är fortfarande en tolkning som görs av dokument och att denna subjektivitet kan påverka de olika typer av teman som framkommer från dokumenten. Den tolkning som görs av dokumenten tar både hänsyn till det manifesta men även de latenta delarna. Att göra en innehållsanalys är en flexibel metod som ger möjlighet att analysera många olika typer av dokument men även andra former av

informationskällor (Bryman, 2018).

En nackdel med denna typ av analys är att den i vissa fall kan präglas av

förförståelse kring det undersökta materialet. Därför finns risken att information som stöder arbetets tes blir tydligare för forskaren än information som säger emot den. En innehållsanalys kan aldrig bli bättre än det materialet som analyserar. Därför gäller det att göra en bedömning kring materialet som används. Bryman (2018) skriver hur ett dokument bedöms utifrån tre kategorier. Dessa är autencitet - att dokumentet verkligen är vad det utger sig för att vara, trovärdighet - att dokumentet är vad det utger sig för att vara och att det inte förvrängts på något vis samt representativitet - om dokumenten är generaliserbara i förhållande till andra liknande dokument. Detta har tagit i beaktning när de utvalda

rapporterna/utvärderingarna valts ut.

5.4 Validitet

Arbetets natur präglas som tidigare nämnt av en deduktiv ansats. Vi använder oss av andra forskares rapporter och deras resultat för att jämföra med andra forskare som gjort liknande arbeten. Men med denna metod följer även en tolkning från arbetets författare. Risken är att man utgår ifrån att andra forskares arbeten har en hög grad validitet och därför inte prövar denna. Vi har därför använt oss av ett antal kontrollfrågor hämtade ur Fejes & Thornbergs (2019) bok för att pröva empirins och våra egna tolkningars validitet. Dessa frågor är:

• Finns ett logiskt sammanhang mellan de olika delarna i texten? • Finns delar av materialet som motsäger den egna textens

huvudlinje?

• På vilket sätt kan dessa motsägelser utmana och fördjupa tolkningen av arbetet?

• Kan tolkningen relateras och kopplas till läst litteratur och forskning som berör textens huvudtema?

• Är tolkningen realistisk med tanke på den miljö texten etablerades inom?

• På vilket sätt kan tolkningen vara beroende av en viss tidpunkt, situation eller Zeitgeist?

(23)

• Hur har alternativa tolkningar kring arbetet hanterats?

Genom att ställa oss dessa frågor har vi aktivt prövat validiteten av våra egna tolkningar och delar av den insamlade empirins validitet.

5.5 Generaliserbarhet

Eftersom ramen för arbetet i fråga är ett examensarbete begränsas det av mängden empiri som är möjlig att analysera under dess gång. I insamlandet av empiri till arbetet har det också varit orealistiskt att kunna skapa ett sannolikhetsurval. Detta eftersom rapporterna vi behandlat undersökt egna populationer där dem i vissa fall uppger att ett sannolikhetsval har varit omöjligt att uppnå på grund av brist på informanter. Vi har dock haft som ambition att använda oss av rapporter från kommuner och regioner av varierande storlek men det skulle ändå vara svårt att konstatera följande arbete som komplett generaliserbart. Den riktade kvalitativa innehållsanalysen har som utgångspunkt i det manifesta att oavsett vem som läser materialet skall samma olika typer att manifesta nivån kunnat hittas. Däremot är det latenta materialet som presenteras högst subjektivt och kan förändras beroende på vem som kommer att analysera det insamlade latenta materialet. Ifall arbetet skall användas för att kunna producera generaliserbara data bör det då först och främst användas för att jämföra med liknande arbeten (Ahrne & Svensson, 2011).

5.6 Ansvarsfördelning

Vi har under arbetets gång träffats kontinuerligt tillsammans. Detta innebär att vi har en förhållandevis likvärdig arbetsfördelning. Vi har tillsammans konstruerat och formulerat texten för att den ska få en så samstämmig ton som möjligt. De träffar som ej har genomförts tillsammans har vi haft möten via programmet zoom där vi har gått igenom varandras arbeten för att tillsammans finna en konsensus om vad som ska användas i uppsatsen.

Vid dom tillfällen text har författats självständigt av arbetets författare har vi gemensamt diskuterat denna text vid nästa tillfälle som vi skrev tillsammans. Därefter har vi implementerat den andra författarens synpunkter i den

självständigt författade texten.

5.7 Forskningsetiska överväganden

Ursprungligen var tanken att undersöka samverkansproblematik genom

kvalitativa intervjuer. Vi blev dock tvungna att välja ett annat tillvägagångssätt för detta arbete. Detta eftersom det i tiden för arbetets skrivande råder ett utbrott av viruset covid - 19 och vi på grund av detta avråds onödig social kontakt har vi valt att helt utesluta intervjuer som metod för att samla in empiri. Då vårt fält berör vissa områden inom sjukvården har vi också valt att inte belasta dessa ytterligare med frågor om intervjuer.

De insamlade rapporterna har alla varit offentliga och därför möjliga att begära ut för att själv kunna läsa dem. Detta är en viktig aspekt i arbetets strävan efter att vara objektivt. Den deduktiva metoden som i detta arbete nyttjas riskerar stundtals att präglas i en allt för stor utsträckning av författarnas förförståelse. Arbetets författare har efter varje genomgång av empiri haft diskussioner kring empirins och vår egen objektivitet för att undvika detta.

(24)

En stor del av arbetets empiri består av rapporter av kommuner och regioners arbete med SIP. Dessa rapporter är inte sällan utförde eller beställda av den egna kommunen eller regionen. Risken finns att rapporterna därför formulerats på ett sätt som är fördelaktigt för kommunen eller regionen som utfört eller beställt den. Vi har aktivt försökt motarbete denna snedvridning genom att jämföra rapporterna med varandra och haft diskussioner kring objektivitet.

Rapporterna som behandlas i detta arbete innehåller en stor del kvalitativa intervjuer. Vi har inte själva utfört sådana men har ändå varit nog med att dessa andra arbetens informanter inte skall riskera att få sin identitet röjd genom det aktuella arbetet. Därför har vi i varje rapport granskat deras anonymisering av informanter.

Genom metoden vi valt att arbeta utifrån följer också ett ansvar att presentera all empiri som vi stöter på under arbetets gång. Eftersom arbetet har en deduktiv natur är det lätt att begränsa empirin som vi behandlar i denna text till empiri som stämmer överens med vår förförståelse kring frågan. För att undvika att detta skall bli ett problem för arbetet har vi gemensamt fört diskussioner kring all nyttjad empiri och noga gått igenom den för att undvika att motsägande data ignoreras.

6. TEORI

För att analysera interprofessionella aspekter i studiens resultat har vi valt att använda oss bland annat av teoribildningar ur Grapes domänteori. En majoritet av de av arbetet berörda professionerna befinner sig idag som yrkesverksamma inom diverse organisationer. Därför präglas det interprofessionella arbetet starkt av organisationernas filosofi och kultur när de för organisationen uppsatta målet skall nås. För att kunna beskriva domänteori behöver först förklara aspekter av hur det organisatoriska landskapet idag är utformat. Tidigare organisationer var

organiserade på ett vertikalt sätt. Makten och kontrollen över dessa vertikala verksamheter kom uppifrån (chefen) och i chefens struktur skulle arbetaren utföra det tänkta arbetet. Idag har makten inom det organisatoriska landskapet en mer horisontell natur. Istället för att all makt kom uppifrån har makt fördelats mellan en rad olika organisationer. Dessa organisationers makt förhåller sig till de uppgifter som tilldelats dem. Grape (2006) beskriver denna förskjutning av makt på ett intressant sätt där han säger att organisatorisk verksamhet bedrivs som flottiljer snarare än slagskepp. Det tidigare slagskeppet där makten kom vertikalt från en kapten har idag förskjutits till en flottilj med massor av små båtar med varsin egen kapten (Grape, 2006). Orsaken till denna förskjutning kan härledas till en rad olika aspekter. De största av dessa kan sägas vara kommunalisering,

delegering av offentlig verksamhet till privata aktörer samt beställare - utförarmodellen som idag är väldigt vanlig. En tydlig konsekvens av denna omstrukturering av makten inom de offentliga verksamheterna har varit att det finns ett konkret behov för de olika “kaptenerna” inom “flottiljen” att samverka. Den nya maktfördelningen har skapat mindre homogena organisationer där helhetsbilder inte sällan fattas då den egna verksamheten enbart lägger märke till aspekter hos klienten som är av relevans för dem själva. Detta har lett till att behovet av interprofessionell samverkan ökat då flera verksamheter har behov av samordnade med varandra kring gemensamma klienter. Samverkan försvårasav dagens heterogena organisationer på grund av verksamhetens natur skapat tydliga

(25)

gränsdragningar mellan den egna och andras verksamheter. Med gränser menas i detta fall vad den egna verksamheten ska ta på sig för uppgifter och ansvar i arbetet med en klient. Dessa gränsdragningar baseras också på vilken verksamhetslogik som finns hos den aktuella organisationen (Grape, 2006)

6.1 Integrationsbegreppet

Genom integrationsprocessen framstår olika faktorer som påverkar

samverkansarbetet. Det samverkan gynnas av är gemensamma mål och lokaler, en samordnad politisk ledning, lagarbete och klart definierade

ansvar/funktionsgränser samt ett huvudmannaskap. De faktorer som missgynnade samverkan var olika målsättningar, olika arbetskulturer och kunskapstraditioner, ekonomiska intressen, otydlig arbetsfördelning samt en dålig samordning och hög personalomsättning och arbetsbelastning (Grape, 2006). Integrationsbegreppet syftar i allmänhet till om organisationernas aktörer har en gemensam målbild eller om den skiljer sig. Detta påverkar arbetet med den gemensamma målbilden. Inom interprofessionell samverkan innebär det att professioner samverkar horisontellt men att där även finns styrning uppifrån i form av ledning och chefer som har som uppgift att möjliggöra samverkansarbetet för professionerna. Detta kan

exempelvis innebära att även chefer behöver samverka horisontellt för att den interprofessionella samverkan skall fungera.

Integration kan ske både vertikalt och horisontellt. Vertikal integration baseras på inomorganisatoriska relationer medans den horisontella menas olika

organisatoriska aktörer som befinner sig på en ungefär samstämd hierarkisk nivå. Grapes beskrivning av de organisatoriska verksamheterna som flottiljer innebär det att det finns ett stort behov av horisontell integration men också att det finns olika våglängder av horisontella linjer som utgår från ens position inom den egna organisationen. Båda dessa två måste fungera för att samverkan skall kunna uppnås. Integrationsbegreppet är av dynamisk natur som tar fast på interaktionen mellan aktörer (Grape, 2006).

6.2 Verksamhetsdomän &

Domänanspråk

När två eller flera verksamheter står i behov av att samverka med varandra

befinner de sig inom samma organisatoriska fält. Med detta menas att det finns ett gemensamt mål för vad organisationerna skall uppnå. Målet i dessa fält har dock en komplex natur och det flertalet aspekter behöver behandlas för att lyckas. Exempelvis inom arbetsrehabilitering kan aktörer som sjukvården, Socialtjänsten, arbetsförmedlingen och försäkringskassan vara inblandade då dessa är aktörer som har olika utgångspunkter i arbetet kring en persons arbetsrehabilitering i from av olika stöd och insatser (Grape, 2006). Inom dessa finns alltid olika gränser för institutionella logiker som materiella, kulturella och symboliska utgångspunkter som styr organisation och handling. Detta i sin tur påverka vad verksamheter bör göra och hur andra organisationer kan påverka deras arbete. Organisationerna har således samma mål men olika tillvägagångssätt för att nå det. Detta kan illustreras genom att beakta målet “Sjukdomsrehabilitering”

(26)

Aktör: Socialtjänsten Verksamhetslogik: Socialtjänstlagens logik

Aktör: sjukvården

Verksamhetslogik: Hälso och sjukvårdslagens logik.

Övriga aktörer inom det organisatoriska fältet: Arbetsgivare Försäkringskassan Arbetsförmedlingen

Genom att använda begreppet verksamhetsdomän ges en möjlighet att förklara vad som sker mellan olika organisationer när dessa har för avsikt att samverka. Verksamhetsdomän fokuserar på hur det praktiskt fungerar att samverka mellan organisationer inom faktiska arbetsområden (Grape, 2006).

“Verksamhetsdomän” används för att beskriva samverkansprocessen mellan dessa olika aktörer i det organisatoriska fältet. Alla organisationer som befinner sig i det organisatoriska fältet arbetar som tidigare nämnts mot samma mål. Skillnaden är som även tidigare nämnts att de gör detta på olika sätt med olika fokus på de komplexa aspekterna i en klients situation. Denna makt att lägga fokus på en viss aspekt är grundat i verksamhetens “domänanspråk”. Den egna verksamheten har fått förtroende och makt tilldelat sig för att på ett så optimalt sätt som möjligt nå sitt mål. Detta är grundat i en tillit till professionen och yrkesverksamma inom den aktuella verksamheten. Verksamheten kan alltså inom den egna domänen själva göra anspråk på vilka aspekter i en klients situation som de anser sig vara lämpade och ha möjlighet att verka inom. Dessa anspråk utformas med hjälp av juridiska och kunskapsmässiga aspekter i den aktuella organisationen. En kritik mot detta sätt att se på verksamheter är att det i studien av dem riskerar att missa aspekter hos dem då de förminskas till att enbart representeras av sitt domänanspråk men trots detta är domänanspråk en viktig aspekt för analysen av offentliga

verksamheter (Grape, 2006).

Grape (2006) beskriver sedan hur olika verksamhets domäner är de faktiska arbetsuppgifter som utförs inom ett verksamhetsområde. Inom detta

verksamhetsområde kan olika organisationer göra domänanspråk. Detta görs för att ge sin egen verksamhet legitimitet inom området. När verksamheter inte kommer överens bildas domänkonflikter och när verksamheter kommer överens bildas domänkonsensus. Utifrån detta har verksamhetsdomäner två punkter att ta i beaktning. Det är dels att ett verksamhetsområde konkret avgränsas genom mål och arbetssätt inom organisationen samt för att bedriva en verksamhet tas det skilda anspråk inom det aktuella området (Grape, 2006).

References

Outline

Related documents

De regionala aktörer som tillfrågats är tillväxtansvariga i regioner och län. Regionerna varierar i hur mycket de arbetar med miljöteknik. Ofta sker samarbeten med andra

Om patienten efter utskrivningen behöver insatser från både region och kommun i form av hälso- och sjukvård eller socialtjänst, ska en samordnad individuell planering genomföras

Samtliga aktörer upplevde inte att det hade betydelse för samverkan under SIP-mötet vilken verksamhet som var.. sammankallande

Våra informanter hyllade de olika professionerna i teamet och svårigheter med det interprofessionella samarbetet framkom till största del då det talades om professionella

Framåt bör helhetsperspektivet breddas till elevens hela dag i skolans olika verksamheter, detta lyfter Pihlgren (2015) att det är av vikt för ett hållbart arbete inom

Syftet med studien är undersöka vilka förutsättningar det finns för personal från kommunen och personal från landstinget att samverka i arbetet med personer som dels har ett missbruk

Chefen för SOS Alarm och enhetschefen för ambulansen känner sig emellanåt otillräckliga, då de ur ett maktperspektiv har mindre möjlighet att alternera personal till

Information som krävs för bedömning gick inte att ta fram eller var