”Svenskan kommer” Pedagogers förhållningssätt till språkutveckling och flerspråkighet i förskolan

Examensarbete i Barndom och Lärande

”Svenskan kommer”

Pedagogers förhållningssätt till språkutveckling och

flerspråkighet i förskolan

”Swedish is coming”

Educator's approach to language development and multilingualism in

preschool

Sara Karlsson &

Emmeli Malmgren

Förskollärarexamen 210 högskolepoäng 2017- 05-29

Examinator: Susan Lindholm

Handledare: Hilma Holm LÄ RA N D E O C H S A MH Ä LLE

Förord

Ett stort tack till alla pedagogerna som så generöst ställde upp och bidrog med sin tid. Vi vill även tacka vår handledare Hilma Holm för hennes stöd och engagemang i vår skrivarprocess.

Den största elogen vill vi ge till varandra för att vi tagit oss igenom det här tillsammans med ett gott humör.

Vi har båda varit delaktiga i alla delar av arbetet. Observationer och intervjuer gjordes tillsammans men vi delade upp transkriberingen av intervjuerna mellan oss. Därefter har vi i princip träffats alla vardagar, och även en röd dag, för att skriva alla delar av arbetet tillsammans. Under arbetets gång har vi författare sinsemellan haft många och långa diskussioner och reflektioner som i sig bidragit till att ta skrivprocessen vidare.

Sara & Emmeli Malmö 2017-05-22

Abstract

Flerspråkighet är en utmaning som förskolan ställs inför i dagens samhälle och därför ställs det krav på pedagogerna att stötta barnen i deras språkutveckling. Eftersom det ständigt sker invandring av människor från många olika länder till Sverige blir därför flerspråkighet vanligare och många barn är i behov av stöd i alla sina språk.

Det pågår en debatt kring flerspråkighet i de enspråkiga samhällena. Det finns olika synsätt på hur flerspråkighet påverkar barns språkutveckling. Därför är syftet med vår studie att titta på samlingen på en avdelning där alla barn är flerspråkiga och utifrån det beskriva och identifiera pedagogernas förhållningssätt gentemot barnens språkutveckling. Det görs genom ett kvalitativt arbetssätt där observationer och intervjuer ligger till grund för resultatet. Studiens teoretiska utgångspunkter är Ladbergs pedagogiska hörnstenar, proximala utvecklingszonen och det interkulturella perspektivet. Resultatet visar att pedagogers förhållningssätt och en tillåtande miljö ligger till grund för att kunna stötta barnen i deras språkutveckling. Pedagogernas öppna inställning till barns modersmål under samling leder till en positiv flerspråkig miljö. Resultatet visar att kulturell mångfald är en betydelsefull aspekt som behöver lyftas fram i den pedagogiska verksamheten. De metoder som pedagogerna använder sig av är TAKK, konkret material och upprepningar. Trygghet ser pedagogerna som ett primärt behov för att utveckla den språkliga kompetensen.

Innehållsförteckning

1.  Inledning  

6  

1.1 Syfte   8  

1.2 Frågeställningar   8  

1.3 Disposition   8  

1.4 Bakgrund och Centrala Begrepp   9  

2.  Litteraturgenomgång  

10  

2.1 Modersmålets betydelse för flerspråkiga barn   10  

2.2 Strategier för att främja språkutveckling   12  

2.3 Ett internationellt perspektiv   13  

2.4 Samlingens betydelse   14  

3.  Teoretisk  förankring  

16  

3.1 Interkulturell pedagogik   16  

3.1.1 Interkulturell inställning till flerspråkighet   16  

3.2 Tre pedagogiska hörnstenar   17  

3.3 Proximala Utvecklingszonen   19  

4.  Metod  

21  

4.7 Analys och bearbetning av empirin   25  

5.  Resultat  och  Analys  

27  

5.1 Beskrivning av avdelningen   27  

5.2 Observation av en samling   28  

5.3 Modersmålets betydelse   28  

5.4 Analys av Modersmålets betydelse   30  

5.5 Konkret material   32  

5.6 Analys av Konkret material   33  

5.7 TAKK   34  

5.8 Analys TAKK   36  

5.9 Strategier för språkutveckling   36  

5.10 Analys av Strategier för språkutveckling   38  

6.  Diskussion  

40  

6.1 Sammanfattning Analys   40  

6.2 Koppling till Tidigare forskning   41  

6.3 Metoddiskussion   43  

6.4 Konsekvenser för framtida yrkesroll   44  

6.5 Vidare forskning   44  

Referenslista  

45  

Bilaga 1   48  

Bilaga 2   49  

1. Inledning

Förskolan har kommit att stå inför nya utmaningar då invandring från många olika länder sker. För många barn är förskolan deras första möte med det svenska språket. Det ställer krav på pedagoger att ha kunskaper som kan stötta barn i deras flerspråkighet och språkutveckling. Pedagogernas attityd och bemötande påverkar barnens tilltro till det egna språket. Det didaktiska arbetet med flerspråkighet är idag en daglig utmaning för pedagoger. Tillgång på pedagoger som talar alla barns modersmål går inte att uppnå i dagens förskola, därför ser vi den här studien som ett bidrag till att kunna lyfta metoder som främjar språkutvecklingen.

Det här examensarbetet undersöker förskolepedagogers förhållningssätt till flerspråkighet, barns språkutveckling och språkstimulerande arbetssätt. I Läroplan för förskolan (Lpfö98 rev. 2016) står det skrivet att:

Barn med utländsk bakgrund som utvecklar sitt modersmål får bättre möjligheter att lära sig svenska och även utveckla kunskaper inom andra områden. Av skollagen framgår att förskolan ska medverka till att barn med annat modersmål än svenska får möjlighet att utveckla både det svenska språket och sitt modersmål. (Läroplan för förskolan Lpfö 98 rev.2016, s. 7)

Citatet beskriver hur ansvaret ligger på förskolan, att kunna tillgodose barnens språkliga behov. Det belyser vikten av modersmålets betydelse och hur det kan bidra till kunskapsutveckling, inte bara i det svenska språket utan även inom andra ämnen. Läroplan för förskolan (Lpfö 98 rev. 2016) tar även upp barns kulturella identitetsskapande som en betydande del i deras utveckling. Dessutom ska den kulturella mångfalden ses som en tillgång i förskolan eftersom det skapar omtanke och respekt för olikheter.

Vårt val av ämne grundar sig även i att det är en utmaningen att bemöta barn i deras flerspråkighet. Det är något som Ladberg (2003) problematiserar och menar att pedagogers attityder till flerspråkighet påverkar barns möjligheter till språklig mångfald. Som FN:s Barnkonvention (UNICEF 2009, s. 28) tar upp så ska barns utbildning syfta till att utveckla respekt för varje barns egna språk. Eftersom det finns delade åsikter kring hur flerspråkiga barn ska bemötas vill vi med den här studien visa

Under vår verksamhetsförlagda utbildning har vi båda uppmärksammat situationer då barn har hamnat i konflikter på grund av svårigheter i att kommunicera. Den här studien är en strävan till att få kännedom om hur man stöttar barnen i deras kommunikativa förmåga. Genom att stötta barnen i deras språkutveckling ser vi att missförstånd och frustration, på grund av bristande språkkunskaper, kan undvikas. Vi vill därför ha kunskap om hur vi ska bemöta barn med annat modersmål än svenska och ser studien som ett bidrag till nya insikter. För att avgränsa studiens omfång har vi valt att se hur pedagoger arbetar med flerspråkighet i samlingen. Samlingen ser vi som ett viktigt pedagogiskt verktyg som kan användas för att främja barns språkutveckling. Samling ger barnen gemensamma språkliga erfarenheter i ett socialt sammanhang. Barnen ges möjlighet att både bli lyssnade till och lyssna på andra.

Avdelningen som studien genomförts på tar endast emot nyanlända barn med annat modersmål än svenska. Barnen har inga kunskaper i det svenska språket när de börjar, därför har avdelningen en uttalad språkinriktning. Pedagogerna ser samlingen som ett pedagogiskt verktyg där språket står i fokus. Samlingen bidrar också till att skapa trygghet och gemenskap mellan barnen.

1.1 Syfte

Syftet med studien är att titta på samlingen på en avdelning där alla barn är flerspråkiga och utifrån det beskriva och identifiera pedagogernas förhållningssätt gentemot barnens språkutveckling.

1.2 Frågeställningar

• Hur bemöter pedagogerna flerspråkighet och barns modersmål under samling?

• Vilka metoder använder pedagogerna för att främja barns språkutveckling under samling?

1.3 Disposition

I föreliggande kapitel presenteras studiens vetenskapliga forskningsintresse, syfte och frågeställningar. Kapitel två syftar till att redovisa forskning om flerspråkiga barns språkutveckling utifrån både nationella och internationella aspekter. Litteraturgenomgången består av fyra rubriker: modersmålets betydelse för flerspråkiga barn, strategier för att främja språkutvecklingen, ett internationellt perspektiv och samlingens betydelse. I kapitel tre redogörs studiens tre teoretiska förankringar samt de begrepp som ligger till grund för analysen. Det fjärde kapitlet består av studiens forskningsansats där genomförande, metodval, urval och etiska principer motiveras och diskuteras. Studiens resultat och analys redovisas i kapitel fem genom fyra teman som är modersmålets betydelse, konkret material, TAKK och strategier för språkutveckling. I kapitel sex summeras och diskuteras resultaten utifrån studiens forskningsfrågor och jämförs med tidigare forskningsresultat. Till sist redogörs studiens metoddiskussion, konsekvenser för framtida yrkesroll och förslag på vidare forskning.

1.4 Bakgrund och Centrala Begrepp

Det finns olika definition av begreppen nedan och därför ges en redogörelse för dem här inledningsvis. Följande beskrivningar av begrepp visar på vilka definitioner vi valt att utgå från i studien.

Flerspråkighet-

av språken är individens modersmål (Skans 2011).

Modersmål-

hör från fosterstadiet.

Nyanlända-

som nu är bofast i Sverige anses vara nyanlänt. Men lägger sedan till ”har påbörjat sin utbildning här senare än höstterminens start det kalenderår då han eller hon fyller sju år” (SFS 2010:800 Kap. 3§12a). Men då ordet nyanländ är det ord som används på förskoleavdelningen som studien utförts på är det ett ord som förekommer i studien.

Samling-

från Rubinstein Reich definition av begreppet vilket hon beskriver i avhandlingen ”Samling i förskolan” (1993).

Med samling avses när en grupp barn och vuxna i förskolan sitter samlade, ofta i en cirkel, och har gemensamma aktiviteter under ledning av en eller flera vuxna. Den är ett regelbundet återkommande moment i förskoleverksamheten och hålls på en bestämd plats och på en bestämd tid (Rubinstein Reich, 1993, s. 15).

TAKK-

metod som syftar till att förstärka språk och kommunikation. Heister Trygg (2010) skriver att TAKK har positiv inverkan på barns språk-, tal- och kommunikationsutveckling eftersom tecken gör att barn upplever orden med flera sinnen bland annat ger det visuellt stöd. TAKK bidrar till en bättre förståelse för innebörden av ordets mening genom att vara konkret. Tal i kombination med tecken ger en förstärkning av varandra. För att TAKK ska fungera krävs att det används av båda parter.

2. Litteraturgenomgång

I det här kapitlet presenteras tidigare forskning inom områdena språkutveckling, modersmål, flerspråkighet och samling. Vid sökandet av tidigare forskning upptäckte vi att svensk och internationell forskning är samstämmig. Den forskning som presenteras här utgår från det problemområde som vi valt att resonera kring. Studien avgränsas till den forskning som tar upp språkutvecklande arbetssätt för flerspråkiga barn. Även modersmålets betydelse för flerspråkiga barn tas upp då forskning visar att det är betydelsefullt för barns utveckling av språk. Eftersom syftet med den här studien är att identifiera pedagogers arbetssätt i samling har forskning kring samling redogjorts för. En av få avhandlingar som redogör för kombinationen samling och språkutveckling är Lena Rubinstein Reich Samling i förskolan (1993).

2.1 Modersmålets betydelse för flerspråkiga barn

Håkansson (2003) skriver att flerspråkighet är vanligare i världen idag än enspråkighet men trots det finns det mycket kritiska åsikter mot flerspråkighet i de enspråkiga samhällena. Vidare problematiserar Ladberg (2003) att olika språk värderas olika högt och därefter får de olika status i samhället. Hon menar att det synsättet gör att det finns olika höga förväntningar på enspråkiga och flerspråkiga barn när det kommer till språkutveckling.

Hedman (2012) anser att det finns en utbredd missuppfattning om flerspråkiga barns språkutveckling. Missuppfattningen handlar om att språkutvecklingen är långsammare hos flerspråkiga barn än enspråkiga barn. Enligt Hedman stämmer det inte. Han problematiserar det faktum att många barn går miste om stöd i sin språkutveckling redan i tidig ålder eftersom många tror att en sen utveckling beror på att barnet är flerspråkigt. Ladberg (2003) skriver även hon om de negativa attityder som finns kring flerspråkighet. Hon kallar det för vanföreställningar om flerspråkighet. Hon anser att det finns utrymme för förändringar kring detta synsätt hos pedagoger. Det som behöver ske är att pedagoger inser vikten av att flerspråkiga barn får använda och behöver alla sina språk (Ladberg 2003).

Som beskrivs ovan har det funnits, och finns fortfarande, en debatt kring flerspråkighetens påverkan på språkutvecklingen. De två studier som beskrivs nedan visar på att flerspråkighet ses som en tillgång och inte ett hinder om barnen uppmuntras att utveckla och använda alla sina språk.

Professor J. Cummins skriver i sin artikel ”Language, Power and Pedagogy: bilingual children in the crossfire.”(2000) att det finns en betydelsefull relation mellan inlärning av ett första- och andraspråk. Studien gick ut på att flerspråkiga barn fick delta i två olika undervisningsformer. Cummins (2000) delade in barn i två grupper, en grupp som fick undervisning på sitt modersmål och en grupp som inte fick det. Resultatet visade att de barnen som fått modersmålsundervisning hade bättre språkförståelse när det kom till deras andraspråk. Resultatet beskriver vikten av att flerspråkiga barns alla språk måste uppmuntras för att vidareutveckla deras kunskapsinlärning. Cummins (2002) anser att modersmålet kan gynna utvecklingen av andraspråket om det används aktivt och uppmuntras i meningsfulla sammanhang.

Thomas och Collier ”A National Study of School Effectiveness for Language Minority Students' Long-Term Academic Achievement Final Report: Project 1.” (2002) har likt Cummins skrivit en rapport om modersmålets betydelse för andraspråksutvecklingen. Deras rapport handlar om tvåspråkiga elevers skolframgång i USA. Genom sin forskning har de kommit fram till att de elever som inte får undervisning på sitt modersmål uppnår inte samma akademiska resultat som de enspråkiga eleverna. Däremot visar deras resultat att studenter som får undervisning på sitt modersmål når bättre resultat samt att andraspråksinlärningen går snabbare.Thomas och Collier (2002) samlade in material till sin empiriska studie under 16 år, mellan 1985 och 2001. Genom att studera empirin kunde de urskilja två typer av undervisningsprogram: stödprogram samt berikande program.

De största skillnaderna mellan de olika programmen var att elever som deltog i de berikande programmen fick undervisning både på sitt förstaspråk och andraspråk. Stödprogrammen däremot lade ingen fokus på förstaspråket men eleverna fick separat undervisning på sitt modersmål de första två åren i skolan.Resultatet av studien visade att det endast var de elever som deltagit i ett berikande program som uppnådde samma

tillräckligt att endast ge elever undervisning i andraspråket utan modersmålet måste existera som en naturlig del av undervisningen för att nå bästa andraspråksutveckling.

2.2 Strategier för att främja språkutveckling

Gunilla Ladberg fil.dr. i pedagogik skriver i ” Barn med flera språk: tvåspråkighet och flerspråkighet i familj, förskola, skola och samhälle” (2003) att barnets första kontakt med ett språk sker genom kroppsliga rytmer. Hon menar att rytmen i ett språk har stor betydelse för språkinlärningen eftersom barnet får uppleva språket genom rörelse och samtidigt höra ord, ljud samt satsmelodi i ett meningsfullt sammanhang. Ladberg (2003) skriver att användandet av ramsor, sång, rim och rörelsevisor kan främja barns språkutveckling eftersom det bidrar till en kroppslig erfarenhet av språket.

Vidare menar hon att det är betydelsefullt för barnen att få konkreta upplevelser av ord för att utveckla en begreppsförståelse. Användandet av konkreta material i form av bilder är ett bra sätt att skapa en förförståelse hos barnen. Det konkreta ger en visuell bild av ordens betydelse samt stärker minnet av ordets betydelse (Ladberg 2003).

En annan aspekt av språkutvecklingen, som Ladberg (2003) skriver om, är kulturens betydelse. Hon beskriver kultur och språk som en helhet där de båda delarna är förenade med varandra. Hon anser att man lär sig om kulturen genom språket och tvärtom, därför ser Ladberg (2003) hur betydelsefullt det är för barn i förskolan att få uttrycka sig språkligt.

Anders Skans lic. avhandling ”En flerspråkig förskolas didaktik i praktiken” (2011) fokuserar på hur förskollärarens didaktiska val påverkar barnens lust att lära. Skans (2011) resultat visar att förskollärarnas förhållningssätt och syn på flerspråkighet är det som hjälper barn i sina möjligheter till att utveckla flera språk. Han menar att barnens sätt att yttra sig i kommunikation ska tas tillvara på och uppmuntras av pedagogerna. Den vuxne ska skapa en atmosfär där språk ses som en tillgång och där alla språk värderas lika. Skans (2011) beskriver även vikten av att pedagoger lär sig några ord på barnens modersmål för att öka acceptansen av alla språk samtidigt som det är ett sätt att stödja barnens förståelse och språkinlärning.

En mycket betydelsefull del av språkutvecklingen menar Skans (2011) handlar om det gemensamt upplevda på förskolan. Han beskriver samlingen som en viktig

inspirationskälla för kommunikation mellan barn och vuxna. Däremot anser Skans (2011) att arbete i mindre grupper främjar den språkliga kommunikationen på ett mer fördelaktigt sätt än samling i helgrupp. Han menar att det underlättar för pedagogen att kunna möta barnen där de ligger i sin språkliga kompetens.

Anne Kultti, lektor i pedagogik och författare av ”Flerspråkiga barn i förskolan: villkor för deltagande och lärande” (2012) menar att aktiviteter som existerar i förskoleverksamheter ofta är återkommande. I studiens resultatbeskrivning resonerar hon kring betydelsen av återkommande och fasta moment som en trygghet för barnen eftersom barnen vet vad som ska ske och därtill även vad som förväntas av dem. Återkommande moment är det som krävs för att barn ska våga ta plats och använda språket och känna sig delaktiga. När barnen hör ett begrepp upprepade gånger i samma situation främjar det förståelsen och innebörden av orden.

Kultti (2012) skriver även om vikten av att pedagoger gör medvetna val för att möjliggöra språklig kommunikation med samtliga barn. Kultti (2012) beskriver upprepning av planerade aktiviteter som ett sätt att stötta barnen i deras språkliga utveckling. Genom stöttning kan pedagoger skapa förutsättningar inte bara för barnens delaktighet oavsett deras språkkunskaper men även för språkinlärningen. En stöttande och närvarande pedagog kan skapa förutsättningar för att barn känner trygghet i en ny språkmiljö.

2.3 Ett internationellt perspektiv

I artikeln The Role of Acquisition and Learning In Young Children's Bilingual Development: A Sociocultural Interpretation av Haworth, Cullen, Simmons, Schimanski, McGarva, Woodhead (2006) beskrivs hur en förskola på Nya Zeeland arbetar med flerspråkighet. Författarna ser inte språkinlärning som något som bara finns där utan ser att medvetenhet ligger bakom inlärningen av ett nytt språk. De utgår ifrån att barn är aktiva i sitt eget lärande och att pedagoger, andra barn och kulturella verktyg är det som underlättar för barn i deras språkutveckling. Engagerade pedagoger som utmanar barnen i en stimulerande miljö är en viktig faktor för hur barnen tar till sig av språket.

Haworth et al. (2006) skriver att förskolan i studien tidigare inte kunnat tillgodose att kommunicera på alla barnens modersmål. Det började en pedagog som kunde kommunicera med barnen även på detta språk och då minskade barnen att kodväxla, det vill säga att lägga in ord på olika språk i en mening. Förutom att det hjälper barnen då en pedagog kan kommunicera på deras modersmål hjälper det också de andra pedagogerna som ett stöd och en trygghet. Att lära sig ett nytt språk ger tillsammans med en större förståelse för människor också en insyn i en annan kultur.

Haworth et al. (2006) menar att en person får insyn i andra kulturer genom möten med platser, människor och saker. De tar upp hur pedagogerna är öppna och hur det då går att lära av varandra, barnen agerar som lärare och lär ut sina kunskaper i ett språk som pedagogerna inte har kunskaper i och inte bara tvärtom. En flerspråkig förskola kan också ge de barn som är enspråkiga en insikt och en förståelse för flerspråkiga barn genom att pedagogerna visar upp en positiv bild av de representerade språken. På förskolan använder de sig av olika språk i form av sagor och sånger för att genom att använda hela meningar så anser författarna att barnen får grammatiken på köpet.

2.4 Samlingens betydelse

I sin avhandling ”Samling i förskolan” (1993) skriver Lena Rubinstein Reich om betydelsen av att hålla samlingar i förskolan. Syftet med hennes avhandling var att undersöka vad det är som sker i samlingen, varför det sker och vilken betydelse det har för barnen som deltar. Rubinstein Reich (1993) konstaterar att samlingen främst syftar till att ge barnet trygghet samt att det ger dagen struktur. Hon beskriver samlingen som en stund på dagen då det skapas gemenskap och samvaro i barngruppen. Oftast består samlingarna av återkommande aktiviteter och det menar Rubinstein Reich (1993) är ett viktigt tillvägagångssätt för att skapa trygghet i barngruppen och på så sätt främja språkutvecklingen.

Rubinstein Reich (1993) skriver även att samtal mellan barn och pedagog är ett viktigt inslag i samlingen. Författaren menar att det finns olika nivåer av lärande i ett samtal. Rubinstein Reich (1993) anser att samtal kan få barn att tänka, reflektera och uttrycka sig, verbalt och på andra sätt vilket främjar språkutvecklingen. Hon menar att en äkta dialog mellan människor kräver ett ömsesidigt förhållningssätt och kan då leda till

gemensam inlärning och utveckling. Därför, menar Rubinstein Reich (1993) att dialog mellan pedagog och barn bör ske i samlingens alla moment för att ta tillvara på barnens mångfald av tankar och idéer.

3. Teoretisk förankring

I detta avsnitt redogörs det för de teoretiska perspektiv som studien utgår från. Valet av teorier förankras i barns språkutveckling och flerspråkighet. De tre teorier som tas upp utgår från att språk utvecklas i samspel mellan människor. De visar på att det är interaktionen som driver och utmanar barn till att använda och utveckla sin språkliga kompetens. Med hjälp av valda teorier kommer studiens insamlade empiri analyseras och tolkas utifrån frågeställningarna.

3.1 Interkulturell pedagogik

Pirjo Lahdenperä, professor i pedagogik beskriver i boken Interkulturell pedagogik i teori och praktik (2004) interkulturell pedagogik som en öppenhet för mångfald som idag ska vara en del av undervisningen i den svenska skolan. Inter står för ett samspel mellan människor och kultur för något som ger människor ett sammanhang och en väg att följa i livet. Detta studeras utifrån ett socialt sammanhang för att öka medvetenheten om hur mångkultur påverkar människan och dess lärande. Lahdenperä (2004) väljer att använda ordet interkulturella lärprocesser där både lärande och undervisning räknas in. I den interkulturella lärprocessen är det eleverna som står i fokus och deras kunskaper, upplevelser och erfarenheter och genom att dela med sig av dessa visar det på en mångfald. Som pedagog kan man göra det till en del i undervisningen och visa på att olikheter är något positivt. Det skapar förståelse och ömsesidighet gentemot varandra vilket ses som en del i skolans uppdrag. Dock ser Lahdenperä (2004) att det saknas kunskap bland pedagoger om hur interkulturell pedagogik ska integreras i den pedagogiska verksamheten.

3.1.1 Interkulturell inställning till flerspråkighet

Färdigheter i olika språk ses som en tillgång inom det interkulturella perspektivet. Lahdenperä och Lorentz (2010) skriver att det inte finns några begränsningar för barns tillägnande av olika språk. Det är genom att tala flera språk som en flerkulturell identitet skapas eftersom identitet, kultur och språk hänger ihop. Tillgången och utvecklandet av

flera språk innebär att kunna se på världen på olika sätt samt att förstå flera olika regler för kommunikation.

Benckert, Håland och Wallin (2008) anser att ett interkulturellt förhållningssätt betyder att förskolan ser samtliga kulturella perspektiv och språk som betydelsefulla. De anser även att en interkulturell verksamhet innebär att det skapas möten och miljöer där olika språk och dialoger är tillåtna.

Lahdenperä och Lorentz (2010) beskriver några exempel på interkulturella förhållningssätt inom flerspråkighet. De anser att pedagoger som har en positiv syn på flerspråkighet och förstår att barn inte har några begränsningar för språktillägnande kan stimulera och stödja barns språkutveckling. Språkstimulerande och språkstödjande arbetssätt som används av pedagoger hjälper till att stimulera språkutvecklingen för både flerspråkiga och enspråkiga barn. För att det ska fungera bör hela förskolan ha en medvetenhet kring språkutvecklande arbetssätt, interkulturell pedagogik samt flerspråkighet (Lahdenperä & Lorentz 2010).

En annan betydelsefull del i språkutvecklingen är vikten av att få tillgång till sitt modersmål samt uppmuntras till att använda det, inte enbart hemma utan även i förskolan. Modersmålet har ett eget värde och därför är det väsentligt för barn med svenska som andraspråk att få undervisning på modersmålet. Modersmålslärare är inte enbart språklärare utan de är även viktiga aktörer när det kommer till interkulturella kultur- och språkkompetenser. På många sätt blir modersmålsläraren en nyckelperson i barnens utveckling genom att delta i processer kring upprätthållandet av det egna språket och bevara det kulturella arvet (Lahdenperä & Lorentz 2010).

3.2 Tre pedagogiska hörnstenar

Gunilla Ladberg (2003) skriver om olika teoretiska perspektiv som beskriver hur man kan arbeta med flerspråkiga barn. Hon lyfter fram tre pedagogiska hörnstenar som gynnar språkutvecklingen. De tre hörnstenarna går ut på att den vuxne skapar rikt inflöde av språk, atmosfär för språk och organiserar för språk.

En atmosfär för språk, menar Ladberg (2003), är en tillåtande språkmiljö där pedagogerna medvetet stöttar barnen i deras språkliga utveckling och flerspråkighet. Genom att målinriktat arbeta med språk går det att visa på ett accepterande förhållningssätt där vuxna och barn tillåts använda alla sina språk. Ett språkfrämjande arbetssätt är att uppmuntra barnen att förklara för varandra. Bland annat genom att översätta ord på olika språk, använda språken på ett lekfullt sätt samt växla mellan språk för att visa på likheter och skillnader. Ladberg (2003) ger som förslag att barnen uppmuntras hälsa eller räkna på olika språk som ett sätt att främja språkutvecklingen. Vidare skriver författaren att barn behöver trygghet för att kunna tillgodoräkna sig språk. Hon anser att trygghet behöver prioriteras för då kommer språket naturligt medan rädsla hindrar och låser barn i deras språkutveckling.

Ladberg (2003) fortsätter skriva att under barns tidiga språkutveckling är inte det viktigaste att förstå allt. Ett pedagogiskt hjälpmedel för språkinlärning är musikens egenskaper. Genom att erfara ramsor, rim, rytm och musik får barnen en glädjefylld upplevelse samtidigt som de får en naturlig ingång till språkets uppbyggnad och rytm.

Organisera för språk är en annan av hörnstenarna som Ladberg (2003) lyfter fram. Här ingår att barn behöver höra språket ofta och regelbundet för att lära sig. Det är därför återkommande moment och rutiner är lämpliga. Ladberg (2003) skriver att det finns ett påstående som säger att barn behöver höra ett ord minst 60 gånger för att det ska bli ett begrepp. Det här ställer sig författaren kritisk till och menar att det beror på hur betydelsefullt ordet är för barnet. Barn upprepar och testar ord genom att imitera vad andra säger i meningsfulla sammanhang. På så sätt ges barnen möjlighet att erhålla ord och uttryck i vardagliga situationer så som samling eller påklädnad.

Ladberg (2003) menar att enstaka ord är det enklaste att lära sig i ett språk och vill då se att pedagogerna fokuserar på att arbeta med hela meningar i större utsträckning. Då får barnen grammatiken med sig på ett naturligt sätt.

Inflöde av språk är den tredje och sista hörnstenen (Ladberg 2003).Ett sätt att ge barnen inflöde av språk är att använda sig av variation. Det är när grunden för språket är lagd som betydelsen av variation blir av vikt. Barnen är då öppna för språkets mångfald och

svenska pedagoger fokuserar på dialog mellan vuxen och barn. Däremot anser författaren att det är i mötena mellan barnen som barn lär sig använda språket. Barn får inflöde av språk då de lyssnar till vuxna men det aktiva språket utvecklas i samspel med andra barn.

3.3 Proximala Utvecklingszonen

Lev Vygotskij, en framstående psykolog inom utvecklingspedagogiken, anses ha definierat ett sociokulturellt perspektiv i sin forskning. En av de som tolkat Vygotskij är Roger Säljö, professor i pedagogik samt upphovsman av boken ” Lärande i praktiken: ett sociokulturellt perspektiv” (2003). Han menar att vuxna som finns runt omkring barnet kan ses som medaktörer genom att de i samspelet bidrar till att barnet tar till sig nya kunskaper. Inom det sociokulturella perspektivet är det samspelet med andra och mer erfarna som barnet konstruerar förståelse för nya saker samt omkonstruerar gamla erfarenheter. Vygotskij (1968) beskriver vikten av att pedagoger utmanar barnen och skapar miljöer som stimulerar barnens utveckling. Det är när barnet lyckas med något

som de inte klarat av förut som det uppstår en utveckling.Vygotskij benämner detta

som den Proximala utvecklingszonen.

Säljö (2003) menar att barnet är mottagligt för förklaring och hjälp när det befinner sig i den proximala utvecklingszonen. De vuxna kan stödja barnet i sin utveckling genom att kommunicera med barnet samt bidra med utmaningar. Vygotskij (1968) anser att utmaningarna ej bör ligga för långt ifrån barnets nuvarande punkt. Barnet ska få möta krav och utmaningar som de klarar av genom att få stöd av en mer erfaren person eller som de klarar med lite ansträngning. Vygotskij (1968) beskriver det proximala som avståndet mellan vad barnet klarar av på egen hand och vad det klarar med hjälp av en annan mer erfaren person. Till exempel kan en vuxen stödja barnet genom att ställa frågor i de situationer då barnet inte lyckas lösa problem på egen hand. Den vuxne är någon som finns till hands för att formulera nya mål som barnet kan uppnå och på så sätt finnas till hands för att främja och stödja barnets inlärning och utveckling (Vygotskij 1968).

förstå eller tolka sin omvärld. Det kan vara både språkliga och fysiska redskap men det är språket som Vygotskij anser vara det viktigaste redskapet för den kognitiva utvecklingen.

De teoretiska perspektiv som beskrivits i detta avsnitt ligger till grund för analysen av empirin. Teorierna och begreppen kommer att användas för att skapa förståelse och lyfta de metoder pedagogerna använder sig av för att främja barnens språkutveckling i samlingen.

4. Metod

I metodkapitlet kommer vi inledningsvis redogöra för kvalitativ forskning. Därefter beskriver vi vilka metoder vi använt oss av och hur vi gått tillväga. Vi tar även upp urval, analys och bearbetning av empirin samt tillförlitlighet. Metodgenomgången avslutas med en beskrivning av de etiska överväganden som gjorts.

4.1 Kvalitativ forskning

Vi valde en kvalitativ utgångspunkt i vår studie för att kunna visa på hur människan uppfattar sin omvärld. Patel och Davidson (2013) skriver att det är en metod att föredra då man vill skapa förståelse för människors erfarenheter och uppfattningar inom ett visst område. En kvalitativ studie ger en djupare förståelse för det ämne som studeras och det går att skapa en personlig relation mellan deltagare och forskare. Dessutom är det en metod som undersöker utveckling i sociala sammanhang (Bryman 2011).

4.2 Metodval

Vi valde att först genomföra deltagande observationer av samlingen på avdelningen. Syftet med en deltagande observation är, enligt Bryman (2011), att under tid få fram hur människor beter sig i en viss miljö där deltagande kan ske i olika grad. Sammanlagt gjordes 5 observationer under en veckas tid. Efter varje observation togs anteckningar för att senare kunna använda som underlag för våra intervjuer. Patel och Davidson (2013) skriver att observationer möjliggör att se hur människor interagerar i en viss kontext. De anser att man som observatör kan se saker ur ett större perspektiv och få en helhetsbild av vad som sker. Men en nackdel kan vara att personliga värderingar och tolkningar kan påverka hur observatören förstår situationen (Alvehus 2013). För att ge en rättvis bild valde vi att komplettera observationerna med semistrukturerade intervjuer så att pedagogerna gavs möjlighet att förklara sitt handlande.

Med utgångspunkt i observationerna formulerade vi två intervjuguider (Bilaga 2 och 3), de användes som underlag till våra semistrukturerade intervjuer. Bryman (2011) skriver om semistrukturerade intervjuer som en flexibel metod där intervjupersonens svar blir

och förstår frågorna. Följdfrågorna grundar sig på tidigare svar som intervjupersonen delgett. Eftersom vi ville få fram detaljerade svar använde vi oss av uppföljningsfrågor där vi bad intervjupersonen att utveckla sina svar. Vi valde att använda oss av semistrukturerade intervjuer för att få fram en fördjupad förståelse för pedagogernas val av arbetssätt.

En fördel med att göra inspelningar av intervjuerna är att det tillåter intervjuaren att se och utläsa respondentens icke verbala handlande. En annan fördel med att använda intervju som metod är att det går att ta reda på hur personer tänker och agerar i specifika situationer. Däremot finns det en risk att en intervju kan övergå till att bli ett förhör av respondentens kunnande, men också att intervjuaren bör vara medveten om sin egen påverkan av situationen. Att använda sig av inspelningsutrustning kan påverka respondentens svar eftersom situationen kan uppfattas som onaturlig (Alvehus 2013). Eftersom en av intervjuarna var känd för pedagogerna sedan tidigare förebyggdes känslan av en konstlad situation. Dessutom genomfördes intervjuerna i, en för pedagogerna, känd miljö.

4.3 Urval

Vi har utfört vår studie på en introduktionsavdelning som riktar sig till nyanlända barn som inte talar någon svenska. Barnen är i åldrarna tre till fem år. Studiens empiri samlades in genom intervjuer och observationer. Inför observationerna kontaktades förskolan för att få godkännande av biträdande förskolechef. Även de berörda pedagogerna tillfrågades om medverkan. Med samtycke intervjuades fyra pedagoger. De fyra pedagogerna är alla kvinnor i blandade åldrar med olika mycket yrkeserfarenhet. En av pedagogerna är utbildad förskollärare och har arbetat på avdelningen i ungefär sex månader. Två av pedagogerna är anställda som barnskötare men har båda pedagogisk utbildning från sitt hemland. En av barnskötarna var med och startade upp avdelningen. Den fjärde pedagogen som intervjuades är utbildad både förskollärare och specialpedagog men är på avdelningen anställd som specialpedagog.

Vi har baserat vårt urval utifrån att studien fokuserar på hur en avdelning arbetar med språkutveckling. Därför begränsas vårt urval till de anställda pedagogerna. Bryman (2011) skriver att målinriktat urval är det som bäst lämpar sig för kvalitativ forskning.

Målinriktat urval riktar sig till en önskan om att det finns en relevans mellan intervjupersonerna och forskningsfrågorna.

4.4 Genomförande

Syftet med undersökningen var att identifiera metoder för språkinlärning hos flerspråkiga barn i samlingen. Vår infallsvinkel var att med hjälp av observationer och intervjuer kunna få fram svar på hur pedagogerna arbetar med detta.

Under en veckas tid utfördes observationerna för att få en kontinuitet. Vid samtliga observationstillfällen fokuserade vi på att identifiera vilka metoder pedagogerna använde för att främja språkutvecklingen. Vi vill poängtera att det inte fokuserades på barnen och deras delaktighet och därför behövdes inte samtyckte från föräldrar.

Då pedagogerna vanligtvis ansvarar för samlingen veckovis bad vi dem dela upp veckan så att de tre pedagogerna någon gång ansvarade för samlingen under våra fem observationer. I direkt anslutning till samtliga observationer förde vi anteckningar över samlingens upplägg och innehåll. Därefter bokades tider för intervjutillfällen med pedagogerna.

Efter genomgång av observationerna sammanställdes två intervjuguider. Vi valde att göra två intervjuguider, en till specialpedagogen (Bilaga 3) och en till övriga pedagoger (Bilaga 2). Det gjordes eftersom specialpedagogen har ett annat uppdrag och en annan roll i samlingen än övriga pedagoger. Dock finns det stora likheter mellan intervjuguiderna. Frågorna formulerades så att pedagogerna kunde reflektera över sina val av arbetsmetoder under samlingarna. Fokus låg också på att skapa förståelse för hur metoderna kan vara till hjälp vid språkutveckling för barnen på avdelningen.

Inför intervjuerna skrevs ett informationsblad (Bilaga 1) som lämnades över i samband med intervjun. För att få så utförliga svar som möjligt valde vi att utföra intervjuerna i en avskild och, för pedagogerna, känd miljö. De fyra intervjuerna varade ungefär 40 minuter vardera och utfördes under två veckors tid i mars 2017. Diktafon användes efter att vi fått godkännande av intervjupersonen att spela in samtalet. Bryman (2011) anser

återgivning av intervjun. Vidare skriver Bryman (2011)om vikten av att transkribera för att kunna analysera vad personerna svarat. Det transkriberade materialet förenklade analysen eftersom det visade på vem som sagt vad. När intervjuerna var genomförda och transkriberade valdes de delar ut som var av relevans för studien.

4.5 Forskningsetiska överväganden

I Vetenskapsrådets Forskningsetiska principer inom humanistisk- samhällsvetenskaplig forskning (2002) tas fyra principer upp, informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.

Informationskravet innebär att relevant information och studiens syfte är tydligt framfört till de berörda deltagarna. Detta gjordes i den här studien på så sätt att kontakt först togs med biträdande förskolechef för att få ett godkännande och sedan tillfrågades pedagogerna om de ville delta. Innan de inspelade samtalen började fick intervjupersonen ett informationsblad (Bilaga 1) att läsa igenom och godkänna med information om de fyra forskningsetiska principerna.

Att godkänna sin medverkan är en del i samtyckeskravet men där ska också framgå att allt deltagande är frivilligt och kan avbrytas när deltagaren så önskar utan krav på förklaring. Deltagarna tillfrågades även om samtycke att få använda inspelningsutrustning vid intervjuerna vilket godkändes av alla deltagare.

För att inte kunna identifiera pedagoger eller avdelningen i den här studie har fiktiva namn använts, vilket är innehållet i konfidentialitetskravet men också att materialet ska förvaras på ett sätt som gör att det inte kommer i obehörigas händer.

Nyttjandekravet ger information om att det insamlade materialet inte ska användas för andra syften än det som det är avsett för (Vetenskapsrådet 2002).

4.6 Tillförlitlighet

Inom kvalitativ forskning används ofta tillförlitlighet som ett tillvägagångssätt för att visa på studiens autenticitet. Tillförlitlighet kan delas upp i fyra kategorier, trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och en möjlighet att styrka och konfirmera.

Trovärdighet innebär en garanti för att studien har genomförts på ett korrekt sätt i enlighet med de kriterier som finns. Samt att man återkopplar till informanterna det resultat som studien visat på. Överförbarhet handlar om att göra en detaljerad beskrivning så att läsaren kan utföra en liknande undersökning i en annan kontext. Pålitlighet innebär att skribenterna intar en granskande roll. Det medför ett säkerställande av forskningsprocessen där samtliga delar redovisas. Det sista kriteriet, möjlighet att styrka och konfirmera, betyder att skribenten inte låter personliga värderingar påverka resultatet och att forskaren intar en så objektiv ställning som möjligt.

Valet av kvalitativ forskning ger en djupare beskrivning eftersom man utgår från en mindre grupp respondenter. Därför kan det vara svårt att genomföra en liknande studie och få fram samma resultat då resultatet är bundet till de sammanhang som ligger till grund för empirin. En metod som går att använda är triangulering. Triangulering är enligt Bryman (2011) när flera metoder används för datainsamling i syfte att stärka tillförlitligheten. Med hjälp av flera forskningsstrategier kan de olika metoderna verka ömsesidigt och på så sätt stärka och bekräfta varandra. För många metoder kan dock leda till motsägelsefulla resultat. I vår studie kompletterade metoderna varandra eftersom respondenterna satte ord på det observationerna visat och gav en djupare förståelse för pedagogernas förhållningssätt.

4.7 Analys och bearbetning av empirin

Efter att samtliga observationer var genomförda sammanställde vi våra anteckningar och kopplade det vi sett till strategier för språkutveckling. Observationerna gav en helhetsbild över dem arbetssätt som pedagogerna använde. För att få en djupare förståelse för varför dem metoderna används fokuserade vi på frågor kring det under intervjuerna.

Att analysera och bearbeta material från en intervju kan vara lite av ett dilemma. Kvale och Brinkman (2014) skriver om vilken etik som ska användas vid bearbetning av analys. De anser att som författare är det betydelsefullt att fundera över hur mycket av respondenternas tankar som ska vara med i det presenterade resultatet. Samtidigt är det

(2014) menar istället att man bör lägga vikten på intervjuarens budskap samt vad som är intressant för ämnet.

När vi transkriberade intervjuerna gjordes det ordagrant men för att underlätta läsningen valde vi att omformulera talspråk till skriftspråk. Vi kunde urskilja viktiga ord och begrepp vilket skrevs ner för att kunna urskilja likheter och skillnader i svaren samt för att se hur pedagogerna tänker kring en specifik frågeställning. Därefter kategoriserade vi svaren utifrån våra frågeställningar och delade in dem i olika tema. De teman vi valt att utgå ifrån är modersmålets betydelse, konkret material, TAKK och strategier för språkutveckling. På detta sätt kunde vi se mönster och återkommande svar som senare kommer belysas i resultat- och analysdelen.

5. Resultat och Analys

Det här avsnittet börjar med en beskrivning av avdelningen som studien utförts på, för att ge läsaren en bredare insyn. Dessutom beskrivs en observerad samling för att ge en förståelse av sammanhanget vilket analysen delvis bygger på. Senare i avsnittet kommer resultatet av observationerna och intervjuerna att redovisas. Därefter analyseras empirin utifrån de teoretiska perspektiven samt de teoretiska begreppen som tidigare redogjorts. Analysen är uppdelad utifrån våra fyra teman. I temat modersmålets betydelse kommer vi fram till att ett språkfrämjande arbetssätt innebär att barn uppmuntras använda alla sina språk. Därefter redovisas en analys av temat konkret material som ses som ett kommunikativt redskap vilket pedagoger kan använda för att utveckla och utmana barn i deras språkinlärning. Det tredje temat, TAKK, beskriver hur pedagoger erbjuder barn flera uttryckssätt vilket visar på en mångfald för kommunikation. Vårt sista tema, strategier för språkutveckling, handlar om att barn skapar förståelse för innebörden av ett ord då det upprepas många gånger. I det här temat tas även trygghet upp som en betydelsefull aspekt för barns språkutveckling.

5.1 Beskrivning av avdelningen

Avdelningen som studien har genomförts på ligger i en stad i södra Sverige. På avdelningen tas nyanlända barn emot som inte har någon kunskap eller erfarenhet av det svenska språket. Barnen på avdelningen representerar idag åtta olika språk men det är under ständig förändring. Idag är det tjugo barn inskrivna i åldrarna tre till fem år. Barnen beräknas vistas på avdelningen under ungefär ett års tid och efter det slussas ut i annan verksamhet. Avdelningens fokus ligger på att stärka barnens trygghet och identitetsutveckling men även ge barnen en stabil språkgrund som de sedan kan bygga vidare på. Pedagogernas arbetssätt är ett demokratiskt och interkulturellt förhållningssätt som ska ge barnen trygghet i sitt modersmål och sin kultur samtidigt som de strävar mot att göra det svenska språket till ett gemensamt språk på avdelningen.

Pedagogerna som medverkar i studien har getts fiktiva namn för att vara anonyma. Pedagogen med förskollärarutbildningen har vi valt att namnge Malin (svenska som

Specialpedagogen har vi valt att kalla Fatima (annat modersmål än svenska). Barnskötare 1 har vi valt att använda namnet Amira (annat modersmål än svenska). Barnskötare 2 har tilldelats namnet Lina (annat modersmål än svenska).

Språk som pedagogerna behärskar är svenska, engelska, arabiska, bosniska, persiska och dari.

5.2 Observation av en samling

Samlingen inleds med att pedagogen hälsar “godmorgon” och barnen svarar tillbaka “godmorgon”. Därefter sjunger de en namnsång som barnen är välbekanta med. De sjunger namnsången och barnen får gå fram en i taget och hämta sin individuella docka.

Efter sången får ett utvalt barn räkna de närvarande, hen väljer att räkna på sitt modersmål, arabiska. Detta uppmuntras av pedagogen som räknar med. Ett annat barn får räkna hur många flickor som sitter i samlingen, detta görs på dari. Nästa barn får räkna alla pojkar och väljer att göra detta på japanska. Den ansvariga pedagogen kan inte det språket och tar fram ett laminerat papper där räknetalen står på japanska. På så sätt kan pedagogen stötta barnet när hen räknar.

Specialpedagogen introducerar tre nya tecken för barnen. Det är vatten, mjölk och saft. Hon har ett papper med bilder på de olika dryckerna samt bild som visar hur tecknet utförs. Hon visar tecknet, säger ordet på svenska och översätter på sitt modersmål. Därefter ber pedagogen sin kollega att översätta till arabiska. Barnen övar både på att teckna och på att säga orden högt tillsammans.

Pedagogen tar sedan fram en groda och barnen vet att det är dags att sjunga “Små grodorna”. Detta görs med de traditionella rörelserna för öron och svans. De klappar även takten på knäna. Nästa sång är “Huvud, axlar, knä och tå”. Alla sjunger sången tillsammans och pekar på de kroppsdelar som de sjunger om. Avslutningsvis görs en aktivitetsgenomgång som genom bilder visar hur dagen kommer att se ut. Det förtydligas genom användning av TAKK och förstärker på sätt ord som påklädning, utelek och hemgång.

Med den här observationen vill vi visa på hur en typisk samling på avdelningen ser ut. Genom att skildra samlingen i anslutning till resultat- och analysdelen ger vi en tydligare bild av studiens empiri. Samtliga observationer som gjordes av samlingar visade på stora likheter där struktur och material återkom.

5.3 Modersmålets betydelse

Pedagogerna förklarar under intervjuerna att de uppfattar flerspråkighet som något positivt men också krävande. Respondenterna är eniga om att utveckling av modersmålet gynnar det andra språket, i detta fall svenskan. ”De utvecklar det svenska

språket snabbare och lättare ifall de är säkra i sitt modersmål”. Malin uttrycker här hur hon känner kring modersmålets betydelse för inlärning av det andra språket. Hon antyder att barnen måste känna sig säkra i sitt modersmål för att kunna utveckla det nya språket.

Tre av de intervjuade pedagogerna är flerspråkiga. Amira beskriver att det är en stor tillgång för barnen eftersom de kan komma in och översätta samt hjälpa barnen att uttrycka sina känslor och behov. Hon ser även att det kan vara till hjälp eftersom de själva har erfarenheter av att vara flerspråkiga och kan sätta sig in i barnens situation. Under intervjun talar Fatima om hur hon ser aktivt deltagande som en stor del av barnens språkutveckling. Genom att finnas med hela tiden i samlingen känner hon att hon kan hjälpa barnen tillgodose sig det som äger rum genom att översätta till de barnen som behöver det samt att hon ställer frågor som utmanar barnen att utveckla sitt sätt att uttrycka sig.

Observationerna visar att det inte endast är pedagogerna som översätter utan barnen översätter ofta för varandra. Speciellt observerades det när pedagogerna skulle introducera nytt material eller informera barnen om något, då blev det tydligt att barnen hjälpte varandra sinsemellan. Malin beskriver det så här:

Är det nått barn som inte har förstått så ibland kan vi göra det och ibland så gör dem det själv, att dem tar initiativet, ja men jag kan hjälpa honom eller henne att översätta... Vi har ju nått barn som förstår jättemycket svenska eller engelska som kan översätta till de andra barnen så det hjälper också jättemycket.-Malin

Malins uttalande visar på att det finns ett ömsesidigt förhållningssätt mellan barnen. Alla barnen på avdelningen är nyanlända och i samma situation och de förstår vikten av att hjälpa varandra förstå.

Observationerna visar att ett återkommande moment i samlingen är att barnen får träna på att räkna genom att räkna hur många barn som är närvarande. De räknar både hela barngruppen, flickor, pojkar och antal vuxna. Under observationerna uppmärksammades det att barnen uppmuntras att räkna på sina modersmål om de vill. Många av barnen valde att göra det och pedagogen som ansvarade för samlingen hjälpte

olika språk. Samtliga pedagoger anser att det är ett sätt att förmedla en positiv attityd till modersmålet och visa att alla språk är välkomna när man uppmuntrar barnen till att använda modersmålen inför hela barngruppen.

Vid frågan varför de anser att det är viktigt att låta barnen välja vilket språk de vill räkna på säger Lina så här:

För mig så visar det också, eller det är ett sätt att visa för barnen att man är olika, att visa på att vi har olika språk men att det är okej att få använda sitt eget eller det som man känner sig mest trygg i… Det är också en poäng till dem att de slappnar av liksom att de kan använda sitt språk och så.-Lina

I det här citatet beskriver Lina vikten av att låta barnen själva bestämma vilket språk de vill räkna på eftersom det ger en trygghet för barnen. Det är även ett sätt att uppmärksamma barnens språk i ett visst sammanhang. Barnen får uppleva att det finns olika språk som det går att kommunicera med.

Ännu en aspekt med flerspråkighet i förskolan handlar om kulturalitet som rikedom för verksamheten. Fatima uttrycker det på följande sätt ”Modersmål handlar inte bara om språk, det handlar om andra saker som tillhör landet eller, kulturen och allting”. Fatima beskriver modersmålet som något större än att bara kunna tala språket. Hon ser modersmålet som en del i ett större perspektiv. Genom att barnen får dela med sig av sina erfarenheter och upplevelser får de se att mångfald är något som berikar och ger en mer varierad syn på omvärlden.

5.4 Analys av Modersmålets betydelse

Som resultatet visar anser samtliga pedagoger att de uppmuntrar barnen att kommunicera med varandra på olika sätt samt att de ser modersmålet som en viktig del i språkutvecklingen. Det är något som Lahdenperä och Lorentz (2010) beskriver som interkulturellt förhållningssätt. De menar att pedagogernas positiva syn på flerspråkighet innebär att det skapas möten och miljöer där olika språk och dialoger är tillåtna. Respondenterna anser att det är viktigt att vara närvarande som språkliga förebilder för att stötta barnen i deras språkutveckling och på så sätt skapa en positiv språklig miljö. Lahdenperä och Lorentz (2010) har ett liknande resonemang, de menar

att pedagoger som har en positiv syn på flerspråkighet kan stimulera och stötta barnen i deras språkutveckling.

Eftersom tre av pedagogerna har annat modersmål än svenska kan de ses som viktiga nyckelpersoner för barnens språkliga utveckling, menar Ladberg (2003). Hon anser även att flerspråkiga pedagoger är viktiga förebilder för barnen eftersom de ger ett inflöde av språk vilket visar på ett accepterande förhållningssätt till användandet av olika språk. Trots att pedagogerna kan kommunicera med flera av barnen på deras modersmål så kan de inte alla barns modersmål. Lahdenperä och Lorentz (2010) ser att tillgång till modersmålet både hemma och i förskolan är positivt för flerspråkiga barn då de ska utveckla sina språk.

Pedagogernas val att låta barnen räkna på det språk de känner sig mest trygga i främjar språkutvecklingen samt är ett språkstimulerande arbetssätt, menar Ladberg (2003) är en positiv atmosfär för språk. Hon anser att det är ett lekfullt sätt att använda språken på samt att det visar på likheter och skillnader. Lahdenperä och Lorentz (2010) ser också att mångfalden av språk och användandet av olika språk innebär att barn kan utveckla flera sätt att se på sin omvärld samt förstå olika regler för kommunikation.

Ladberg (2003) skriver, angående inflöde av språk, att det är i mötet mellan barnen som barn lär sig använda språket. Hon menar även att ett språkfrämjande arbetssätt innebär att uppmuntra barnen att förklara för varandra. Som beskrivits i resultatet ser Malin många gånger att barnen hjälper varandra att översätta när de har samling. Detta ser samtliga pedagoger som en stor hjälp i barnens språkutveckling och det är något som motiverar barnen att använda sig av sina språkliga förmågor.

Barnets vilja samt behov av hjälp med översättning kan beskrivas utifrån den proximala utvecklingszonen. Vygotskij (1968) beskriver utvecklingszonen som ett avstånd mellan det barnet klarar av på egen hand och det barnet kan utveckla med hjälp av en mer kompetent person som kan vara antingen en vuxen eller ett barn. Barnet testar vad det kan själv och vad det kan tillsammans med andra. Vygotskij (1968) lägger fram det som att barn lär sig något nytt tillsammans med andra eller genom andra. Att förstå eller klara av något tillsammans med någon annan kan medverka till att barnet få en ny

skapa förståelse genom att med hjälp av andra samt den egna språkliga förmågan utveckla språket. Då barnen hjälper varandra med översättning sker deras utveckling i samspel med varandra och de får stöttning i det som ligger lite utanför deras nuvarande kunskapsnivå. Tillsammans med andra utvecklar barnen förståelse och mening vilket kan bidra till att de stöttas till nästa steg i språkutvecklingen.

Lina anser att det språkstödjande och språkstimulerande arbetssätt som används bidrar till en öppenhet kring den mångfald av språk som finns på avdelningen. Fatima talar om språket som något större än bara den kommunikativa delen. Hon ser det ur ett större perspektiv där den kulturella mångfalden ses som en viktig aspekt. Benckert, Håland och Wallin (2008) anser att de kulturella perspektiven är av stor vikt i utvecklandet av ett språk. De menar att förskolan bör skapa en miljö där tillåtande och tillgång till kulturella perspektiv ses som en betydelsefull del i barnens språkutveckling. Fatima anser att de har ett tillåtande förhållningssätt på avdelningen där mångfald ses som en tillgång för alla.

5.5 Konkret material

Innan de förstår språket så måste man se det visuellt men när man har språket kan man skapa inre bilder. Först måste man vara konkret, sen så kan de koppla till fantasi.-Lina

Lina beskriver i ovanstående citat hur hon ser på kopplingen mellan språkutveckling och tillgången till konkret material, alltså föremål som går att vidröra. Samtliga respondenter nämner konkret material som ett verktyg för att främja och stötta barnens språkutveckling. Observationerna bekräftar att pedagogerna dagligen använder bildstöd i samlingen för att ge en konkret bild av ett föremål eller för att visa på vad som ska hända under dagen. Enligt observationerna får barnen därmed en tydligare bild av det som sägs och skapar sig därmed en bättre uppfattning för ordet eftersom det förklaras i ett visst sammanhang.

En strategi som pedagogerna använder vid samlingen är aktivitetsgenomgång. Tillsammans med barnen, med hjälp av bildschema, går de igenom vad som ska ske under dagen och i vilken ordning. Respondenterna anser att bildscheman kan vara bra för barnen som inte förstår det verbala språket än. Amira anser att det kan vara ett bra

sätt att få alla barn involverade i verksamheten. Hon talar även om bilder som ett verktyg barn kan använda för att beskriva och uttrycka sig och på så vis skapa förståelse för sin omvärld. Malin ser bilder som ett komplement till det talade språket eftersom barnen får se en bild och höra hur ordet sägs samtidigt.

Fatima framställer bilder och konkret material som en viktig del i barnens språkutveckling i följande citat. ”De har behov av bilder och konkret material i början för att ta till sig språket… En bild säger mer än tusen ord”. Citatet beskriver uttryckligen hur betydelsefullt det kan vara för barnen att få en visuell bild av något för att språket ska utvecklas. Bilder bidrar till att barnen uppfattar fler aspekter i ett berättande, vilket i sin tur gör att de utvecklar sitt ordförråd och sin ordförståelse, förklarar Fatima. Vidare menar hon att det ska vara så konkret som möjligt, helst ska man ha föremålet i handen så att barnen kan känna och uppleva samtidigt.

Observationerna för den här studien visar även att det finns mycket material som pedagogerna använder i samband med samlingen. Bland annat har de dockor som representerar barnen, alla dockor ser olika ut och har olika kläder. Varje dag sjunger de en namnsång och barnen får komma fram och hämta sin docka när deras namn kommer upp. Lina förklarar att tanken bakom dockorna är att visa att alla är olika och ser olika ut. Det är även ett sätt att bekräfta varje barn och lära barnen varandras namn för att stärka samhörighetskänslan i gruppen. Samtliga respondenter beskriver vikten av att barn känner sig trygga i gruppen och på avdelningen. Malin anser att barnen måste vara trygga innan de lär sig ett nytt språk. Hon berättar om dockorna som ett hjälpmedel där de kan visa barnen att de är en del i gemenskapen.

5.6 Analys av Konkret material

När pedagogerna använder konkreta föremål som barnen kan känna på och se handlar det om att förtydliga för barnen så att de lättare förstår vad pedagogerna talar om. Samtliga pedagoger menar att konkret material har ett kommunikativt ändamål då de använder det för att utveckla barnens språkinlärning. Bilder anser pedagogerna är bra då de arbetar med de flerspråkiga barnens språk och förståelse. Respondenterna beskriver en tillåtande miljö där stöd i språkutvecklingen ses som en naturlig del av

som utmanar och stimulerar barnens språkutveckling. Bildstöd, bildschema och andra konkreta material kan ses som ett verktyg som används för att utmana barnens tänkande i en ny riktning. Inom den proximala utvecklingszonen handlar det om att bygga på barnens nuvarande kunskaper och erfarenheter, dels genom att ge nya utmaningar inom det som barnet redan är bekant med (Vygotskij 1968). Eftersom pedagogerna arbetar med bildstöd kontinuerligt är det något som är bekant för barnen men det är också i ständig förvandling. Nytt material och nya ord som introduceras varje dag utmanar barnen att lära sig det som är mindre bekant och på så sätt sker det en ständig utveckling. Vygotskij (1968) menar att det är här barnet befinner sig i den närmaste proximala utvecklingszonen.

Respondenterna beskriver hur de använder musik i samlingen, specifikt sången med dockorna tar de alla upp som ett viktigt inslag. Ladberg (2003) anser att musiken är ett pedagogiskt verktyg för språkinlärning som ingår i Ladbergs (2003) atmosfär för språk. Hon menar att barn lär och utvecklar språket genom att uppleva språkets rytm och uppbyggnad genom ramsor, rim, rytm och musik.

Observationerna för studien visar att sången med dockorna är ett återkommande moment, något som Malin menar ger barnen en känsla av trygghet. Ladberg (2003) menar däremot att ett sätt att organisera för språk är att använda sig av återkommande moment och rutiner är positivt för språkutvecklingen.

Lina anser att syftet med att ha dockorna i samband med namnsången är att på ett konkret sätt visa att man kan se olika ut. Lahdenperä (2004) beskriver betydelsen av att, som pedagog, kunna visa på olikheter som något positivt och berikande enligt det interkulturella perspektivet. Genom att använda dockorna för att visa på mångfald kan man, enligt Lahdenperä (2004), skapa ömsesidighet och förståelse gentemot varandra.

5.7 TAKK

En metod som pedagogerna använder sig av, som de fyra respondenterna lyfter fram i intervjuerna, är TAKK (tecken som alternativ och kompletterande kommunikation). Med hjälp av att teckna vissa ord så förstärks ens uttryckssätt till att hjälpa barnen till bättre förståelse, är något som Fatima framhåller. I observationerna visar det sig genom

att pedagogerna använder TAKK i bland annat sånger, räkning och aktivtetsgenomgången. Specialpedagogen Fatima framhåller i intervjun att under samlingen försöker de introducera tre nya TAKK-tecken, för barnen, varje vecka. Observationerna visar att vid introduktion av nya TAKK- tecken så visar den ansvariga pedagogen hur tecknet tecknas flera gånger tillsammans med att orden sades högt på svenska och på de språk som pedagogerna representerar. Dessutom sätts bilderna upp på väggen så att barnen kan gå och titta på tecknen när de själva vill. Till en början var Fatima skeptiskt till att använda TAKK men ser det idag som ett verktyg som kan hjälpa barnen att sätta ord på det som de vill framföra utan att de har det svenska ordet. Fatima betonar vikten av att människan lär sig på olika sätt och att barn uttrycker sig olika. TAKK kan då vara en hjälp och ett redskap för de barn vars språkutveckling gynnas av flera uttryckssätt. Hon fortsätter med att TAKK skapar en medvetenhet hos pedagogerna och då personen ska teckna samtidigt som den pratar så dras samtalets tempo ner, vilket gynnar barnen som behöver tänka i flera steg för att få fram ett sammanhang.

Malin framhåller TAKK som en förstärkning som gör att barnen kan visa vad de vill ha sagt utan att de kommer på det svenska ordet. Då det under samlingen sjungs sånger används tecken som visar visuellt vad det är sången handlar om. Under observationerna sjunger de bland annat sången Huvud, axlar, knä och tå där kroppsdelarna vidrörs samtidigt som orden sjungs.

Lina betonar att avdelningen använt TAKK under ungefär ett halvår så det är en metod som behöver arbetas in mer i verksamheten. Men ser det som ett bra komplement tillsammans med andra kommunikationssätt. Amira ser TAKK som ett användbart verktyg tillsammans med kroppsspråk för att kunna göra sig förstådd. Hon fortsätter med att berätta en historia om ett barn på avdelningen som kom till henne och berättade, på sitt modersmål, att hen var kissnödig. Då barnets modersmål inte är ett språk som Amira behärskar blev det först ett långt missförstånd där Amira försökte på olika sätt förstå vad barnet menade men så fort barnet visade med kroppen att hen var kissnödig så förstod Amira direkt och hjälpte barnet till toaletten.