Examensarbete i kriminologi Malmö högskola
BROTTSFÖREBYGGANDE
SAMVERKAN MELLAN SKOLA
OCH POLIS
I ETT AV HELSINGBORGS RISKOMRÅDEN
BROTTSFÖREBYGGANDE
SAMVERKAN MELLAN SKOLA
OCH POLIS
I ETT AV HELSINGBORGS RISKOMRÅDEN
LINA PRYSSANDER
Pryssander, L. Brottsförebyggande samverkan mellan skola och polis. I ett av Helsingborgs riskområden. Examensarbete i kriminologi 15/30 högskolepoäng. Malmö högskola: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för kriminologi, 2017.
Abstrakt: Skolan är en fördelaktig plats att bedriva brottsförebyggande arbete på. Men ansvaret ska inte bara behöva ligga på skolans axlar. I denna uppsats
diskuteras lokal samverkan mellan skola och polis som ett exempel på
brottsförebyggande arbetssätt. Denna studie är gjord på en av grundskolorna i ett av Helsingborgs riskområden. Uppsatsen ämnar att ge grundskolepersonalens bild av hur de: 1) upplever den nuvarande samverkan med polisen och 2) uttrycker önskan för hur de skulle vilja att samverkan såg ut. Studien har utförts hjälp av en kvalitativ webenkät. Resultatet visar att nuvarande samverkan är minimal eller icke existerande. Deltagare i studien har uttryckt en vilja om samarbeta med polisen, men utan resultat. Något som resultatet visar beror på faktorer både från skolans och polisens sida. För att få en samverkan att fungera pekar litteraturen på att struktur, god kommunikation och engagemang behövs. Vidare kan man genom gemensamma mål skapa ett långsiktigt hållbart brottspreventivt arbete. I
slutdiskussionen argumenteras hur Helsingborgs riskområden skulle gynnas av närmare samverkan mellan skola och polis. Vid fortsatta studier på området rekommenderas fokus på polisens perspektiv på brottsförebyggande samverkan med skolan i Helsingborgs riskområden.
Nyckelord: Helsingborg, kriminologi, polis, riskområden, samverkan, skola, webbenkät
CRIME PREVENTION
COOPERATION BETWEEN
SCHOOL AND POLICE
IN ONE OF HELSINGBORGS RISK AREAS
LINA PRYSSANDER
Pryssander, L.Crime prevention cooperation between schools and police. In one of Helsingborg’s risk areas.Degree project in criminology 15/30 högskolepoäng.
Malmö University: Faculty of health and society, Department of Criminology, 2017.
Abstract: The school is an advantageous place to conduct crime prevention. However the responsibility should not only be on the shoulders of the school. This paper discusses local collaboration between school and police as an example of crime prevention practices. This study is conducted at an elementary school in one of Helsingborg's risk areas. The aim is to give a picture of how the elementary school employee 1) experience the current collaboration with the police, and 2) how they would like the cooperation to be. The study has been conducted using a qualitative web survey. The result shows that current collaboration is minimal or non-existent. Participants in the study have expressed their willingness to
cooperate with the police, but without any results. Something that the results shows to be due to factors both by the school and the police. In order to make an interaction work, literature points to the need for structure, good communication and commitment. Furthermore, through common goals, a long-term sustainable crime-prevention work can be reached. The final discussion argues how
Helsingborg's risk areas would win on a closer cooperation between the school and the police. Further studies in the field recommend focusing on the police perspective on crime prevention cooperation with the school in Helsingborg's risk areas.
Keywords: criminology, cooperation, Helsingborg, police, risk areas, school, web survey
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1 Inledning ... 4 1.1 Syfte ... 4 1.2 Frågeställning ... 4 1.3 Avgränsningar ... 4 2 Bakgrund ... 5 2.1 Sociala bandteorin ... 6 2.2 Rutinaktivitetsteorin ... 6 2.3 Samverkan ... 72.4 Projekt ”Trygg Skola” ... 10
2.5 SSP/SSPF ... 11
2.5.1 Göteborg och Mölndal ... 11
2.6 Utsatta områden ... 11 3 Metod ... 12 3.1 Urval ... 13 3.2 Förförståelse ... 13 3.3 Tillvägagångssätt ... 14 3.3.1 Instrument - SurveyMonkey ... 14 3.3.2 Enkätfrågor ... 15 3.4 Bearbetning av data ... 15 3.4.1 Helhetsintryck ... 15
3.4.2 Fastställa meningsbärande enheter ... 16
3.4.3 Kondensering av materialet ... 16
3.4.4 Rekontextualisering ... 16
4 Resultat ... 16
5 Diskussion ... 20
5.1 Studiens eventuella konsekvenser ... 22
5.2 Metodologiska begränsningar ... 22
5.2.1 Validitet och reliabilitet ... 23
6 Slutsatser ... 23
Referenslista ... 25
Bilagor ... 29
Bilaga 1 Informationsbrev till respondenter ... 29
1 INLEDNING
Brottspreventivt arbete ser annorlunda ut under individens olika perioder i livet. Exempelvis kan man sätta in brottspreventiva åtgärder i individens tidiga år när man identifierat att en individ befinner sig i riskzonen för att utveckla antisocialt beteende. Personal på skolor kommer dagligen i kontakt med barn, ungdomar och föräldrar. De skapar redan i tidig ålder en relation till barnen och får en inblick i hur deras liv och förutsättningar ser ut. Det finns således en rad faktorer som gör skolan till en fördelaktig plats att bedriva brottsförebyggande arbete på. Ändå beskriver Wikström och Torstensson (1997) skolan som den minst utnyttjade platsen att bedriva brottsprevention på. Studien som ligger till grund för denna uppsats är utförd i ett område i Helsingborg med anledning av att polisen benämner detta, samt två områden till, som stadens riskområden sedan år 2015. Boende i utsatta områden, riskområden och särskilt utsatta områden känner sig ofta svikna av samhället och dess aktörer (Polisen 2015). Frågan om även verksam personal på skolor i dessa områden känner sig svikna väcktes. Skolan och dess personal spelar en viktig roll i det brottspreventiva arbetet, men med det sagt borde skolor inte känna sig ensamma i det brottsförebyggande arbetet. Just samverkan kan hjälpa till att motverka den eventuella känslan av övergivenhet. Polisen uttrycker en önskan om ökad samverkan med verkande samhällsaktörer i aktuella områden (Polisen 2015). Denna studie vill studera om samverkan mellan skola och polis fungerar väl eller om även verksamma aktörer i undersökt
riskområde tenderar till att känna att de står lämnade ensamma när det kommer till det brottsförebyggande arbetet. Samverkan läggs i litteraturen fram som ett
förslag på arbetssätt för att avlasta skolan, men också utnyttja skolans potential i att arbeta brottsförebyggande. Lokal samverkan presenteras som en metod för att motarbeta vidare negativ utveckling av området som gör att det når kriterierna för särskilt utsatt område samt för att arbeta brottspreventivt i ett långsiktigt
perspektiv. Vidare i denna uppsats nämns några exempel på lyckade samarbeten mellan skola och polis och vad som anses ha gjort just dessa projekt
framgångsrika.
1.1 Syfte
Syftet med denna studie är att ge en bild av hur personal på en grundskola, i ett av Helsingborgs riskområden, ser på nuvarande samverkan med polisen samt hur de anser att den skulle kunna förändras. Detta för att ge ett underlag att
vidareutveckla samverkan.
1.2 Frågeställningar
1. Hur ser verksam personal på en grundskola i Helsingborgs riskområde på nuvarande brottsförebyggande samverkan med polisen?
2. På vilket sätt önskar personalen på grundskolan att den brottsförebyggande samverkan såg annorlunda ut?
1.3 Avgränsningar
Studien är avgränsad till att endast undersöka skolans perspektiv på samverkan med polisen. Nästa steg vore att undersöka polisens syn på samverkan med skolor i Helsingborgs riskområden. Omfattningen av arbetet hade då blivit större vilket gjorde att denna avgränsning ändå valdes. Med det sagt har polisens roll i skolmiljön fortfarande belysts i tidigare forskning och kommer att tas upp i diskussionen. Först var tanken att endast studera pedagogers perspektiv på samverkan. Detta med anledning att de har närmast kontakt med barnen och
ungdomarna. Eftersom endast en skola valde att delta utökades antalet
respondenter till ytterligare några medarbetare på denna skola, närmare bestämt elevhälsoteamet. Detta för att skapa möjligheten att eventuellt kunna jämföra pedagogernas svar med elevhälsoteamets.
2 BAKGRUND
Människor som barn upprepat kommer i kontakt med i tidig ålder kommer ha påverkan på barnets attityd och beteende (Liljeberg m.fl. 2011; Theimann 2016). Detta gör skolans personal till särskilt passande brottsförebyggande personer (Bennett m.fl. 2017; Liljeberg m.fl. 2011; Theimann 2016). Själva kvalitén på relationen mellan elev och lärare spelar roll i det brottspreventiva arbetet
(Theimann 2015). För att nå en god relation är det viktigt att läraren visar eleven respekt och förtroende (a.a.). Elever behöver behandlas rättvist och läraren får inte blunda för pågående konflikter mellan elever (a.a.). En god relation mellan elev och pedagog är associerad med lägre nivå av våld i skolan (a.a.). Det finns även en korrelation mellan skolk och kriminalitet (Bennett m.fl. 2017; White m.fl. 2001). ”Ability school engagement program” är ett exempel på ett samarbete mellan skola och polis för att minska elevers skolkande (Bennett m.fl. 2017; Mazerolle m.fl. 2017). Arbetet grundade sig i att polis och skola delade synen om att skolk och oro i kringliggande område korrelerade (a.a.). Utifrån denna
gemensamma värdering började man arbeta tillsammans mot samma mål (Bennet m.fl. 2017). En så kallad ASEP-konferens innefattar medverkan av parterna: elev, föräldrar, skolpersonal samt polis (a.a.). Skolan uppgift är att förklara hur elevens framtid påverkas av skolk och polisens roll på konferensen är att föreläsa om korrelationen mellan skolk och att begå och utsättas för brott (Bennett m.fl. 2017). ASEP har efter interventioner på experimentgrupper uppvisat positiva resultat och samarbetet har upplevts ge skolan förbättrade förutsättningar (Bennett m.fl. 2017; Mazerolle m.fl. 2017). Skolor har vanligtvis begränsade resurser, men i ett
samarbete innebär det att fler parter delar på ansvaret (a.a.). White m.fl. (2001) diskuterar ”Suspension Alternative Class, SAC” som är en viktig del av ett större program som ger skolkande elever en möjlighet att vistas på skolans område och i dess lokaler efter skoltid (a.a.). De får vara under uppsikt av en pedagog, utan att det hålls lektioner (a.a.). En bakomliggande tanke med programmet var att de vuxna skulle kunna få en bild av skolkande elevers liv och uppmuntra dem till att inte ge upp sin skolgång (a.a.). White m.fl. (2001) poängterar vikten av att flera instanser samverkar runt en elev som skolkar eftersom skolk kan vara ett tecken på mer omfattande svårighet i elevens liv som denne kan behöva extra stöd i. Något som kan vara ett problem är ungas negativa attityd till polisen och rättsväsendet. Ungas attityd, oavsett positiv eller negativ, gentemot polisen tenderar att följa med även upp i vuxen ålder (Hinds 2007). Därför är det viktigt att polisen arbetar för att skapa goda relationer till ungdomar (a.a.). Studier visar att barn och unga i utsatta områden nödvändigtvis inte alltid har samma negativa attityd till polisen som de vuxna i samma område har (Diehl Lacks & Gordon 2005). Bakgrunden till varför det ser ut så är inte särskilt välstuderat, men det skulle kunna handla om att socioekonomiska klyftor inte drabbar barn och unga lika kraftigt som det drabbar de vuxna (a.a.). I en studie av Fine m.fl. (2016) visar resultatet att ungdomar vars vänner blivit arresterade generellt har en mer negativ attityd gentemot polisen. Hinds (2007) menar att polisen har störst påverkan när de möter ungdomar och försöker skapa relationer med dem. Polisen tjänar på att
försöka lyssna innan de agerar samt uppträda med respekt (Hinds 2007). I Sverige har polisen medborgarlöften och dessa är ibland specifika för olika städer (Polisen 2016a; Polisen 2016b). Dessa innebär att polisen lyssnar till medborgarnas och verksamma aktörers åsikter och utefter det arbetar för att få ökat förtroende i samhället, arbetar brottsförebyggande samt försöker öka tryggheten i samhället (a.a.).
2.1 Sociala bandteorin
Hirschi (2002) presenterar fyra delar som han menar gör att en individ avstår från antisocialt beteende. Dessa är 1) anknytning till exempelvis föräldrar eller skola, 2) åtaganden i form av exempelvis utbildning eller arbete, 3) delaktighet i exempelvis skola eller arbetsliv och 4) övertygelse om att rättssystemet är bra (a.a.). Sociala bandteorin lägger stort fokus på olika kontrollanter i individens ovanstående element. Kontrollanterna varierar, och likaså kvalitén på de sociala banden, beroende på period i livet (Sampson & Laub 1993). I unga år är
kontrollanter exempelvis familj, vänner och skola, medan kontrollanterna i äldre år kan vara partner, chef och investeringar. Starka band till dessa kontrollanter gör att individen har en informell social kontroll. Individen vill inte svika eller förlora kontrollanterna och avstår därför från antisocialt beteende. Den formella sociala kontrollen syftar till de lagar och regler som individen måste följa i samhället och vars konsekvenser vid överträdelse kan bli till exempel böter eller fängelse (a.a.). Kopplat till aktuell studie så ligger teorins relevans i att inblandade aktörer gemensamt ska arbeta mot att försöka stärka ungas sociala band, både till skola samt till polis och rättsväsendet. Att stärka banden, öka förtroende och arbeta brottspreventivt blir gemensamma mål som både skola och polis kan arbeta mot tillsammans.
2.2 Rutinaktivitetsteorin
Rutinaktiviteter syftar på de vardagliga rörelsemönster som samhällsinvånare rör sig i (Cohen & Felson 1979). Exempelvis kan det handla om att gå till skolan, jobbet eller vara hemma. Teorin ämnar att förklara hur och var brott sker genom tre punkter: 1) en motiverad gärningsperson, 2) ett lämplig offer eller objekt, 3) avsaknad av kapabla väktare som kan ingripa (a.a.). När dessa tre punkter inträffar samtidigt och på samma plats leder detta till ökad risk för brott (a.a.). För att förhindra brott anses det nödvändigt att avlägsna någon av de tre ovanstående punkter. Teorins fokus ligger på informella eller formella väktare på så kallade hot spots. Hot spot är ett begrepp som beskriver en plats som har hög kriminell utsatthet (Mazerolle 2007). Tid och rum spelar stor roll, därför också införandet av situationell prevention. Kameraövervakning och belysning är några exempel på situationell prevention. Eftersom skolan i viss litteratur beskrivs som just en hot spot så skulle samverkan mellan skola och polis kunna bidra till utbyte av kunskaper och resurser för att utveckla det brottspreventiva arbetet i skolan och dess närområde.
Murray och Swatt (2013) diskuterar närliggande områdets påverkan på skolan, men också skolans påverkan på det närliggande området. Studier visar att det närliggande området runt en skola är mer drabbat av kriminalitet än områden utan en skola (Kautt & Roncek 2007; Murray & Swatt 2013; Willits m.fl. 2013a). Skolan tenderar att skapa de vardagliga mönster som rutinaktivitetsteorin
beskriver (Felson 2002). Vidare slutar ungdomars skoldag ofta ett flertal timmar innan vuxnas arbetsdagar (Kautt & Roncek 2007). Det leder till en lucka på flera timmar där ingen given vuxen finns i ungdomarnas närhet (Murray & Swatt
2013). Detsamma gäller på vägen till skolan (a.a.). Under dessa timmar saknar ungdomarna informell social kontroll (Felson 2002). I en samverkanrelation med skolan skulle polis lättare kunna få information om tider då det är extra relevant för dem att befinna sig i området.
2.3 Samverkan
Samverkan innebär att gå samman och arbeta mot gemensamma mål (Brå 2016; Josefsson 2007; Mohr & Spekman 1994; Nationalencyklopedin). Mohr och Spekman (1994) beskriver samverkan som strategisk eftersom målet för alla individuella parter är att nå fördelar. Skolan koncentrerar en rad olika typer av elever till en gemensam plats: dels de som är mer benägna att begå brott men också de elever som löper högre risk att utsättas för kriminella handlingar (Willits m.fl. 2013b). Skolan beskrivs därför som en tydlig hot spot (a.a.). En studie gjord av Na och Gottfredson (2011) visar att en ständig polisnärvaro på en skola inte signifikant behöver leda till reducerad nivå av kriminalitet. Trots vuxennärvaro på skolområdet finns det ofta obevakade platser eller platser som ingen vuxen på skolan känner att de har någon skyldighet att ingripa på om de inte aktivt blivit tillsagda att göra det (Astor m.fl. 2004; Willits m.fl. 2013a). Det kan också handla om platser på skolans område som vuxna helt enkelt är omedvetna om är extra utsatta (Astor m.fl. 2004). Brodén Andersson (2001) förespråkar en samverkan mellan skolan och lokala brottsförebyggande råd, om sådant finns, för att
identifiera dessa platser. Lokala brottsförebyggande råd kan, förutom göra själva kartläggningen, dessutom bidra med förslag på interventioner samt utvärdera dessa (a.a.). Det finns fall där skolor med brottsproblematik blivit tilldelad en skolpolis eller en säkerhetsvakt, men där ser man en tendens att skolan förskjuter allt brottsförebyggande ansvar till denne, trots att det är just samarbetet som är tänkt ska ge en positiv effekt (Na & Gottfredson 2013). Med det sagt menar Kautt och Roncek (2007) att en förhöjd närvaro av polis i och runt skolan fortfarande kan ha reducerande påverkan på brott i närområdet.
SOU 2003:99 menar att skolan bör samarbeta främst med polis och socialtjänst, men också andra relevanta instanser. Samverkan av detta slag kan bidra med nya perspektiv, kunskaper och metoder för att utveckla ett nytt, eller redan
existerande, brottsförebyggande projekt (Alvant m.fl. 2012). För att uppsatta mål ska uppnås behöver samverkan vara strukturerad och systematisk (Alvant m.fl. 2012; Brå 2016; Mazerolle m.fl. 2017). Brå (2016) beskriver fem steg för att uppnå en lyckad samverkan: 1) bjuda in till och starta upp samverkan 2) egna förberedelser 3) gemensamma förberedelser 4) genomförande 5) uppföljning. Att följa upp och utvärdera arbetet är ett måste för att få ett kvitto på vad
genomförandet bidragit med (a.a.). Även samverkan i sig är viktig att utvärdera för att se om inblandade personer är nöjda och vad de har för inställning till fortsatt samverkan. Tate (1996) ser gärna att det finns en plan för att hantera eventuella klagomål. Vidare menar Tate (1996) att en samverkan, liksom alla relationer, kräver mycket arbete. Inblandade parter behöver kunna kommunicera bra, ha liknande eller samma värderingar samt vara rättvis (a.a.). Mohr och Spekman (1994) listar i sin modell olika delar som visat sig vara synonymt med en lyckad samverkanrelation (se figur 1). Dessa är bland annat anknytning,
självständighet, koordination, dela information mellan parterna, deltagande och en fungerande problemlösningsstrategi (a.a.). Mohr och Spekman (1994) menar med hänvisning till sin studie att nyckelkomponenterna till en lyckad samverkan främst ligger i tillit, tilltro och initiativtagande. Dessa komponenter tar även Tate (1996) upp som viktiga faktorer i ett lyckat samarbete.
Figur 1: Mohr och Spekman’s modell som beskriver framgångsfaktorer i
samverkan (Tuten & Urban 2001).
Initiativtagaren till själva samverkan är den som ser ett behov (Brå, 2016). Att ingå i en samverkan medför automatisk en risk eftersom parter behöver lägga in engagemang och pengar (Mohr & Spekman 1994). Vidare menar Tuten och Urban (2001), som har utvecklat Mohr och Spekman’s modell, att ytterligare fokus bör ligga på när samverkan inte fungerar (se figur 2). De anser att samverkan bör stoppas i ett tidigt stadie om det visar sig att parterna inte har positiva förväntningar. De menar att det inte kommer komma något positivt ur att pressa parterna att samverka (a.a.). Tate (1996) menar att det är viktigt att
samtliga parter är väl införstådda angående varför samverkan är nödvändig och behövs.
Figur 2: en utvecklad modell som baseras på Mohr och Spekman’s modell från
1994 (Tuten & Urban 2001).
Morgan och Hunt (1994) lyfter fram förtroende och engagemang som kärnan till ett fungerande samarbete. Även Wu m.fl. (2012) visar, bland annat, i sina resultat att om ett företags kommunikation, förtroende och engagemang är bra så är det ett tacken på positivt samband kopplat till samverkan. Det är alltså viktigt att
inblandade parter har hög tillit till projektet (Morgan & Hunt 1994). Det behöver finnas en vilja att bevara relationen som kommer byggas upp (a.a.). De inblandade behöver känna att samverkan är värd att lägga tid, pengar och engagemang på om relationen ska fungera i längden (a.a.). Brodén Andersson (2001) och Alvant m.fl. (2012) skriver att det brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet alltid ska starta med en analys av nuläget på den specifika skolan. Genom att identifiera problemen och möjligheterna kommer förutsättningarna för ett positivt slutresultat att öka (a.a.). En kartläggning av skolans utsatta platser, i syfte att förebygga brott, kan också medföra viss problematik. Bilden av skolan som en trygg plats kan ifrågasättas och media kan förstärka den bilden ytterligare (Alvant m.fl. 2012). Ett annat problem som kan uppstå vid samverkan är att de inblandade aktörerna vill investera pengarna på olika sätt (a.a.). De inblandade aktörerna kan alla ha olika motiv till varför de vill genomföra samverkan (Brå 2016). Polisens motiv kan vara att vilja minska antalet brott, medan exempelvis en kommun vill höja sin status och bli mer attraktiv (a.a.). Mazerolle m.fl. (2017) poängterar också svårigheterna med att samverka, men de menar att denna problematik lättare kan undvikas om det gemensamma målet är tydligt, om kommunikationen är god och om parterna
respekterar varandra. Metzler m.fl. (2003) menar att nyckelkomponenterna till ett lyckat samarbete främst ligger i att 1) låta samtliga parter delta i beslutsfattandet, 2) göra en tydlig plan för hur själva samverkan ska gå till, 3) sätta upp en
prioriteringsordning samt 4) se till att det finns resurser. Vidare nämner Metzler m.fl. att en 1-2 års plan kan vara att föredra för att undvika större överraskningar i tid och pengar under samverkans gång.
Josefsson (2007) diskuterar olika maktförhållanden inom samverkan. Barn och föräldrar är båda i en typ av beroendeställning till skola och socialtjänst (a.a.). Om olika organisationer och myndigheter startar samverkan med varandra finns risk att det ökar en känsla av kontroll hos de i beroendeställning. Det är därför extra viktigt att tänka på att vid samverkan inte gå över diverse etiska gränser så som att individers integritet får inte försummas och att sekretesslagstiftningen inte får brytas (a.a.). Sekretess mellan olika verksamheter kan över lag vara problematiskt när det kommer till samverkan. Många gånger råder tveksamheter i hur
lagstiftningen ska tolkas (SOU 2003:99). I de fall som socialtjänsten är inblandad så uppstår lätt en envägskommunikation eftersom deras sekretesslagstiftning är striktare än skolan och polisens (a.a.). Inte sällan uppstår frustration kring detta, speciellt eftersom verksamheterna, exempelvis skola och socialtjänst, ibland arbetar parallellt med samma individ utan vetskap om varandras arbete.
2.4 Projekt ”Trygg Skola”
Projektet ”Trygg Skola” verkställdes mellan 2006 och 2008 (Alvant m.fl. 2012). Projektet innebar lokal problemorienterad samverkan mellan polisen och tre stycken kommuner: Nacka, Tyresö och Värmdö (a.a.). Alvant m.fl. (2012) påpekar att projektet inte varit helt felfritt och den upplagda planen har vid
tillfällen fått kringgås. Men projektet har i slutändan ändå visat sig vara lärorikt på olika sätt. Polisens närvaro visade sig ge skolans ledning, elever samt
vårdnadshavare ett större förtroende till projektet under möten (a.a.). Projektets fokus låg på att identifiera flera skolors hot spots för att kunna agera platsbaserade brottspreventiva åtgärder (a.a.). Den kriminolog som genomförde kartläggningen kunde identifiera området utanför klassrummen samt området runt skåpen som de vanligaste platserna för oroligheter bland eleverna (a.a.). Interventionerna bestod av flera delar. Bland annat fick samtliga klassrumsdörrar fönster, detta för att minska det våld och övriga oroligheter som pågick vid skåp och utanför klassrum. Av samma anledning stärktes rastvaktsystemet (a.a.). Att införa fler rastvakter menar man också ger fler chanser till relationsskapande mellan vuxen och elev (a.a.). För att stoppa trakasserier, våld och kränkningar utformades gemensamt regler för klassrum och skolområdet (a.a.). Eleverna fick känna sig delaktiga i att upprätta en ordning som de själva varit med och bestämt (a.a.). Genom mätningar både före och efter inventioner har man kunnat se att våldet och
problembeteendena som skolorna hade minskade markant (a.a.). Det goda resultatet anses bero på ett problemorienterat och systematiskt arbetssätt där det brottsförebyggande arbetet prioriteras med tid och resurser av beslutsfattande personer inom de olika verksamheterna (a.a.). Det var tre skolor i de ovannämnda kommunerna som bidrogs med resurser för att finansiera de brottsförebyggande åtgärderna (a.a.). I mätningarna efteråt kunde man se att skolor som inte
prioriterat det brottsförebyggande arbetet tillräckligt snarare tenderade att ha fått en förvärrad situation (a.a.). Tre andra skolor i samma kommuner blev utan resurser och sågs därför som kontrollskolor. En av kontrollskolorna valde att på egen hand kartlägg hot spots på skolan (a.a.). Detta resulterade i att fel platser identifierades och även om oroligheterna minskade på de identifierade platserna
så fanns det fler platser som missats i kartläggningen vilket gjorde att oroligheterna ökade där istället (Alvant m.fl. 2012).
2.5 SSP/SSPF
SSP är en förkortning som står för lokal samverkan mellan ”Skola, Socialtjänst och Polis”. SSPF står för samma, men inkluderar fritid. Metoden används idag främst i Malmö, Göteborg och Uppsala. Metoden kommer ursprungligen från Köpenhamn och har som syfte att på ett långsiktigt sätt arbeta brottsförebyggande för barn och unga (Polisen 2017). Utmärkande för arbetssättet i SSP och SSPF, samt en av grundförutsättningarna för samverkan, är att målsman ger tillåtelse att dessa olika instanser tillsammans diskuterar och agerar kring deras barn på individnivå (a.a.). På så sätt kommer involverade verksamheter runt respektive sekretess. Det finns relativt lite information och utvärdering om SSP-samverkan, med det som finns visar att samverkan ser lovande ut.
2.5.1 Göteborg och Mölndal
Det samverkansarbete som bedrivs i Göteborgs stadsdelar samt i Mölndals
kommun är ett SSPF-samarbete (Turner m.fl. 2015). Det gemensamma målet med samverkan är att avvärja och minska ungdomars kriminella aktivitet,
droganvändande samt övriga riskbeteenden (a.a.). Ungdomar som löper högre risk att hamna i något av dessa mönster ska i ett tidigt stadie identifieras och
gemensamma insatser ska arrangeras (a.a.). Arbetet är uppdelat i ett antal grupper som fokuserar på olika stadsdelar. I en utvärdering av samverkan beskrivs ett visst missnöje i några grupper. Grunden till missnöjet verkar främst bero på bristfälliga ekonomiska resurser eller brist på personal att avvara för arbetet (a.a.). Mindre vanliga, men likväl förekommande, källor till missnöje var dålig kommunikation, en icke överensstämmande samsyn samt skev maktfördelning mellan instanserna (a.a.). Trots brister går arbetet framåt och de möten som regelbundet hålls har hög deltagarnärvaro. Generellt är uppfattningen att SSPF bidrar till att snabbare beslut kan fattas (Polisen 2017). Polisen har också haft användning av samverkan vid planering av större ingripanden (a.a.). Alla inblandade instanser kan då vara väl förberedda på det som ska ske (a.a.).
2.6 Utsatta områden
Grunden till denna uppsats kommer från polisens rapport Utsatta områden –
sociala risker, kollektiv förmåga och oönskade händelser från december 2015.
Där pekas totalt 53 stycken områden i Sverige ut som utsatta områden (Polisen 2015). Av dessa räknas 32 stycken som utsatta områden, 6 stycken som
riskområden och 15 stycken som särskilt utsatta områden (a.a.). Utsatt område definieras som ett specifikt geografiskt område med låg socioekonomisk status samt en kriminell belastning på det lokala samhället som kräver polisens närvaro och insatser för att lösa problemen (Nationalencyklopedin; Polisen 2015). Riskområde uppnår samtliga kriterier för att klassas som ett utsatt område samt några kriterier, men inte tillräckligt många, för att kallas som ett särskilt utsatt område (Polisen 2015). Särskilt utsatt område har, förutom samtliga kriterier för utsatt område, egna samhällsstrukturer (Nationalencyklopedin; Polisen 2015). Polisen har svårt att utföra sitt arbete i dessa områden och det beror delvis på allmänhetens ovilja till att vara en del av rättsprocesser (a.a.). Området ligger nära andra utsatta områden och det förekommer våldsbejakande religiös extremism här (a.a.). För att lösa problemen i särskilt utsatta områden krävs samarbete mellan flera samhällsaktörer (Polisen 2015).
I Helsingborg pekas sammanlagt tre områden ut som riskområden: Adolfsberg, Dalhem och Drottninghög (Polisen 2015). I rapporten delas kriminaliteten, i samtliga områden, in i två delar (a.a.). De som begår brott och är under 22 år benämns som ”yngre” och den resterande gruppen, personer över 22 år som begår brott, räknas som ”äldre” (a.a.). Den kriminalitet som de yngre står för beskrivs som mindre invecklad än de äldres (a.a.). Den yngre gruppen brukar och säljer droger, stjäl, gör inbrott samt begår rån mot person (a.a.). Ofta sker brotten i det område som individen bor och håller till i (a.a.). Kautt och Roncek (2007) studie visar att områden som innehåller skolor tenderar till att vara mer drabbade av inbrott än områden utan. Murray och Swatt (2013) kan inte bekräfta detsamma i sin studie, däremot visar deras resultat en högre nivå av övergrepp och bilstölder i områden med skola. Det bör poängteras att skolans storlek kan påverka dessa resultat (Felson 2002; Murray & Swatt 2013). Även en förhöjd nivå av
drogrelaterade brott i dessas områden har empiriska belägg (Willits m.fl. 2013a). Peakålder för kriminella handlingar, alltså den mest brottsintensiva perioden, brukar sägas vara i ungdomsåren då en relativt liten grupp unga står för en stor del av brottsförekomsten (Alvant m.fl. 2012; Willits m.fl. 2013a). Skolan har
regelbunden kontakt med en stor del av gruppen ”yngre än 22 år” eller yngre syskon till den äldre gruppen. Att samverka med och utnyttja skolans potential i det brottsförebyggandearbetet skulle underlätta att i ett tidigt stadie identifiera risk-ungdomar och sätta in preventiva åtgärder (Josefsson 2007). Genom struktur och tydliga beskrivningar kan detta engagemang snarare bli en del av
verksamheten som utförs av samtliga medarbetare (a.a.). I många fall saknas denna struktur vilket gör att enstaka, särskilt engagerade personer i verksamheten driver frågan om extra stöd och interventioner till elever i riskzonen (a.a.). Via samverkan öppnas möjligheter till interventionerna på flera plan, och medvetenhet om riskindividen kan spridas mellan instanser. En strukturerad samverkan är en rekommenderad arbetsmetod vid samarbete mellan olika samhällsaktörer (Brå 2016). Studier har visat att samverkan kan ge mycket goda resultat i det brottspreventiva arbetet så länge inblandade aktörer är beredda att prioritera arbetet, arbeta systematiskt och strukturerat samt bidra med engagemang, resurser och tålamod (Alvant m.fl. 2012; Brå 2016; Josefsson 2007).
3 METOD
Studiens syfte är att ge inblandade aktörer, främst skola och polis, ett underlag för att arbeta vidare med brottsförebyggande samverkan. Materialet som denna studie bygger på är främst kvalitativa enkätsvar från grundskolepersonal, verksamma i ett av de aktuella områdena, som är tänkt att besvara studiens båda
frågeställningar. Ett kvalitativt tillvägagångssätt, i jämförelse med ett kvantitativt, tillåter respondenten att reflektera och utveckla sina svar. Det som efterfrågas i studien är skolpersonalens åsikter och upplevelser, vilket gjorde en kvalitativ forskningsstrategi till det mest lämpliga valet. Respondenten tvingas då inte svara efter utsatta svarsalternativ (Saris & Gallhofer 2014). En kvantitativ enkät hade riskerat att styra respondenten för mycket och viktig information i form av upplevelser hade inte kommit med. Insamlingsmetoden som användes i denna studie var webbenkäter av kvalitativ karaktär med öppna svar. Webbenkäten har, rent praktiskt, ett flertal möjligheter och fördelar som en enkät i pappersform inte har. Exempelvis behöver geografisk plats inte längre vara ett problem (Neville m.fl. 2016). En annan fördel är att ägaren av enkäten själv styr om enkäten ska
vara anonym (Neville m.fl. 2016). Zhang m.fl. (2017) diskuterar den sociala önskvärdhetens effekt i intervjuer som sker ansikte mot ansikte, i telefon, offline och online. Där visade det sig att webenkät är den metod där den sociala
önskvärdheten har lägst effekt (a.a.). Skillnaden i den sociala önskvärdheten mellan pappersenkäter och webbenkät har däremot visat sig vara minimal (Dodou & Winter 2014).
I studien har samtlig kontakt med verksamhetschef, respondenter och
genomförandet av enkäterna skett via internet. Neville m.fl. (2016) talar för att webenkäter är ytterligare en godtagbar kvalitativ datainsamlingsmetod. Men i alla studier behöver vald metod ses över så att den passar målgruppen (a.a.). Bryman (2011) menar exempelvis att det kan vara problematiskt att nå ut till alla via en webbenkät eftersom information ofta skickas via e-post och många har flera olika e-postadresser som kanske inte används lika frekvent. Detta var aldrig ett problem i denna studie eftersom skolans IT-ansvarig kunde bidra med aktuella mailadress-listor. Vidare råder delade meningar kring huruvida det finns en digital klyfta eller inte (Neville m.fl. 2016). Med det menas att en del forskare hävdar att vissa socioekonomiska grupper och andra utsatta grupper inte har tillgång till internet och/eller mail (a.a.). Andra forskare menar att dessa grupper har tillgång till internet via biliotek och liknande och att det då inte ska ses som en klyfta (a.a.). En risk för felkälla är om respondenten har fler än en mailadress och/eller att flertalet personer använder samma dator i ett hushåll vilket gör att det inte kan uteslutas att någon annan besvarat enkäten (Bryman 2011). Samtliga av dessa risker har i denna studie tagits i beaktning men eftersom respondenterna nås via en arbetsplats har de flesta av dessa dilemman automatiskt fått en lösning. På arbetsplatsen har de tillgång till dator med inlogg och en egen jobb-mailadress.
3.1 Urval
Min population var personalen på de fyra grundskolor som ligger i Helsingborgs tre riskområden (Polisen 2015). Jag har aldrig tidigare haft kontakt med
arbetsplatscheferna på skolorna, men en kontakt upplyste om min studie till den verksamhetschef som sedan valde att godkänna att jag tog kontakt med
medarbetare på skolan. Det finns en möjlighet att denne kontaktperson kan ha haft påverkan på arbetsplatschefens beslut att tacka ja till deltagande i studien. Mitt slutgiltiga urval blev i alla fall den skola vars rektor godkände deltagande i studien. Enkäten skickade ut till samtliga pedagoger samt till skolans
elevhälsoteam bestående av skolsköterska, specialpedagog, psykolog och kurator. Totalt skickades enkäten ut till 27 stycken ur personalen på skolan och
sammanlagt svarade 8 stycken personer på enkäten. Enkäten var öppen under en vecka. Efter ungefär halva tiden skickades en påminnelse ut om att de som inte fyllt i enkäten men som var intresserade av att delta endast hade några dagar kvar på sig.
3.2 Förförståelse
Det är viktigt att ha en objektiv inställning till sin studie, vilket innebär att man arbetar för att hålla den så fri som möjligt från att påverkas av egna värderingar (Malterud 2014). Förförståelsen hos den som genomför studien kan bidra till olika tolkningar av resultat. Som utförare av studien har förförståelsen i detta fall varit att undersökt område identifierats som riskområde av polisen. Som boende i Helsingborg finns en viss medvetenhet gällande diverse problematik i samtliga av riskområdena. Därför förväntades inte heller ett entydigt positivt resultat angående hur samverkan ser ut mellan skola och polis i aktuella områden.
3.3 Tillvägagångssätt
Någon etikprövning till etiska rådet ansågs inte behövas då studien inte berör något av de områden som kräver en sådan (SFS 2003:460, 3 § & 4 §;
Vetenskapsrådet 2011). Studien ämnar alltså inte att behandla personuppgifter, göra fysiska ingrepp, studera biologiska material eller skada eller påverka respondenten på något sätt (a.a.). Det som studien syftar till att undersöka är respondenternas upplevelse i sin yrkesroll. Men de etiska principerna:
informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet har alla behandlats i studien. Samtyckeskravet syftar på att deltagare i studien själva ska ta beslutet huruvida de vill delta i studien eller inte (SFS 2003:460, 17 §; Vetenskapsrådet 2002). Det första samtycket som behandlades var rektorernas samtycke till att utföra en studie med deras medarbetare som respondenter. Ett informationsmail skickades ut till samtliga rektorer i de aktuella riskområdena. I mailet fanns information om studien, en förfrågan om att få kontakta anställda på arbetsplatsen samt godkännande från handledare. Först efter godkännande från rektor kunde medarbetare på skolan kontaktas. En av fyra rektorer godkände detta vilket gjorde att endast den skolans medarbetare kontaktades. Samtyckeskravet behandlas dessutom i det informationsbrev som skickats till respondenterna där det står beskrivet att denne samtycker till deltagande i studien genom att skicka in den ifyllda enkäten. I själva enkäten påminns respondenten om detta både i början och i slutet. Informationskravets mening är att ge respondenten den information om studien hen behöver för att ta ett grundat beslut om att delta eller inte
(Vetenskapsrådet 2002). Bland annat behöver respondenten få ta del av studiens syfte, få information om möjlighet att avbryta sitt deltagande och att deltagandet är frivilligt (SFS 2003:460, 16 §). I denna studie har kravet på information till respondenten uppnåtts genom att samtliga respondenter fått ta del av ett
informationsbrev. Informationsbrevet skickades ut i ett mail som avslutades med en länk till enkäten. I informationsbrevet beskrivs studiens syfte tillsammans med en kort bakgrund. Även metod, behandling och bearbetning av materialet
nämndes kort. Respondentens frivillighet till att delta i studien poängteras både i informationsbrevet och i början av enkäten och det framgår i informationsbrevet att respondenten kan avbryta sitt deltagande fram till dess att enkäten skickats in. Enligt nyttjandekravet ska det material som samlas in endast nyttjas till studiens syfte och inte med ovetenskapliga avsikter (Vetenskapsrådet 2002). I
informationsbrevet har respondenterna försäkrats om att så är fallet och att materialet raderas vid publicering av uppsatsen. Se bilaga 1 för närmare läsning av informationsbrevet.
3.3.1 Instrument - SurveyMonkey
SurveyMonkey är en tjänst på internet som erbjuder enkätundersökningar. För att utföra denna studie användes sidans gratisversion. Ytterligare funktioner och möjligheter finns att tillgå om man väljer att betala för tjänsten. Neville m.fl. (2016) benämner SurveyMonkey som ett lämpligt verktyg vid undersökningar av kvalitativ karaktär. För att genomföra enkäten via webtjänsten SurveyMonkey skapades ett konto. Och för att skydda detta konto skapades ett unikt lösenord med hög säkerhet för att försvåra oönskad åtkomst. Detta för att värna om konfidentialitetskravet, alltså att ingen obehörig tar del av enkätsvaren som kommer in. SurveyMonkey skriver i sin sekretesstext att de vill skydda
respondenters e-postadresser och inte har som intresse att använda deras e-post och uppgifter till mer än att enbart lagra dessa. För att radera enkätdata krävs att kontot på SurveyMonkey tas bort. Denna åtgärd vidtas när uppsatsen är godkänd
och publiceras på Malmö Högskolas databas för uppsatser, MUEP. Om enkäten har delats med hjälp av en offentlig länk kan data komma att fortfarande existera även efter att kontot raderats (SurveyMonkey 2016). Skaparen av enkäten äger enkäten och kan välja en rad inställningar på hur enkäten ska vara utformad samt hur respondentens anonymitet eventuellt ska bevaras (SurveyMonkey).
Avidentifiering och anonymitet i enkätsvaren har övervägts. SurveyMonkey har möjligheten att göra enkätsvaren anonyma genom att klicka i denna funktion. Detta ansågs först inte vara användningsbar i denna studie eftersom första frågan i enkäten behandlar vilken yrkesroll respondenten har på skolan. Genom denna fråga skulle vissa specifika individer eventuellt ändå kunna identifieras. Men eftersom enkäten delades ut i form av en länk så kan, enligt SurveyMonkey’s villkor, viss data finnas kvar på internet även efter kontot raderats. Därför användes ändå anonymitetsfunktionen för att undvika att respondenternas IP-adress registreras. I uppsatsen avidentifieras respondenterna helt genom att svaren analyseras på gruppnivå istället för individnivå.
3.3.2 Enkätfrågor
Själva enkäten bestod av totalt 7 stycken frågor. Den första frågan var ”vilken
yrkesroll har du på skolan? (T.ex. pedagog, skolsköterska, kurator). Den är
utformad som en direkt fråga för att ge ett specifikt svar (Saris & Gallhofer 2014). Frågan var enkätens enda obligatoriska fråga. Tanken var från början att resultatet eventuellt hade kunnat jämföras mellan pedagoger och elevhälsoteam, därav frågans relevans. Övriga av enkätens frågor har ställts på ett mer indirekt sätt för att framställas som neutrala och inte ledande (Saris & Gallhofer 2014). Fråga 3
(Hur ser den brottsförebyggande samverkan mellan polisen och skolan du arbetar på ut i dagsläget?)och 4 (Upplever du att det finns faktorer som hämmar
samverkan? I så fall vilka?) är de frågor som huvudsakligen besvarar studiens
första frågeställning angående hur skolans samverkan med polisen ser ut i dagsläget. Studiens andra frågeställning om hur samverkan kan förbättras besvaras genom fråga 6 (Beskriv hur du tycker att den brottsförebyggande
samverkan mellan din skola och polisen kan förbättras) och fråga 7 (Finns det andra aktörer i samhället/närområdet som du anser skulle vara fördelaktiga att samverka med i brottsförebyggande syfte?). I övrigt undersöker fråga 2
respondentens bild av samverkan, huruvida hen anser den vara viktig eller inte och varför. Både den och fråga 5 (Vilka tidigare erfarenheter har du, i din
yrkesroll, av samverkan med polisen?) ger en bild av respondentens tidigare
erfarenhet av samverkan. Huruvida de har någon över huvudtaget samt deras bild av vad samverkan kan bidra till.
3.4 Bearbetning av data
För att analysera respondenternas enkätsvar har metoden systematisk
textkondensering använts. Metoden bygger på Giorgis analysmetod och genom analysens fyra steg, (1) helhetsintryck (2) meningsbärande enheter (3)
kondensering av materialet och (4) rekontextualisering, genomförs analysen på ett strukturerat och systematiskt sätt (Malterud 2012).
3.4.1 Helhetsintryck
Som första steg i processen skapades ett dokument där samtliga enkätfrågor skrevs som rubriker. Svaren från samtliga respondenterna kopierades från
SurveyMonkey och klistrades in, i punktform, under respektive enkätfråga. Detta för att få en översikt av alla svaren på samma fråga. Varje respondent tilldelades en unik siffra och en färg. Denna process skulle kunna ses som en form av
transkribering av respondenternas svar. Svaren var redan i textform men denna process skapade möjlighet till översikt. SurveyMonkey har en textanalysfunktion, men denna tjänst kräver att man är betalande kund. Efter att ha gjort svaren mer överskådliga påbörjades den systematiska textkondenseringen. Dess första steg innebär att läsa igenom all text för att få en överskådlig bild av vad
respondenterna svarat. Fokus ska i detta stadie endast ligga på att skapa sig ett helhetsintryck och det kan vara svårt att inte redan här börja fastställa olika meningsbärande enheter (Malterud 2014). Några eventuellt blivande teman lades på minnet under tiden som texten studerades, men först efter att all text studerats påbörjades en faktisk fastställning av dessa.
3.4.2 Fastställa meningsbärande enheter
Respondenternas svar presenteras i denna uppsats på gruppnivå. För att göra det möjligt har respondenternas svar studerats ytterligare under varje enskild
enkätfråga för att identifiera de gemensamma koder i svaren som utgör de
viktigaste synpunkterna (Malterud 2012). De koder som identifierades är: 1) polis i skolan 2) obefintlig samverkan 3) ovilja och tidsbrist 4) övriga aktörer.
Enkätsvaren har alltså tagits från sitt sammanhang och placerats in under
tillhörande kod, vilket bidragit till ytterligare struktur av enkätsvaren. Detta steg har skett med hjälp av klipp och klistra i ett dokument på dator. Något som har underlättat processen eftersom det möjliggjort att flytta enkätsvar fram och tillbaka när det förekommit osäkerhet.
3.4.3 Kondensering av materialet
I den systematiska textkondenseringens tredje steg omformulerades enkätsvaren, som placerats in under varje kod, till den flytande text som nu står skriven i resultatdelen (Malterud 2012). En kod behandlades åt gången och placerades in under respektive underrubrik. Fråga 3 och 4 är de frågor som huvudsakligen besvarar studiens första frågeställning. Dessa tenderade också att komplettera varandra många gånger. Fråga 6 lägger störst fokus på studiens andra
frågeställning. När kondenseringen ansetts färdig har viktiga citat plockats ut ur enkätsvaren och placerats in i den löpande texten. Citatens roll är att belysa viktig information som respondenterna gett, med hjälp av deras egna ord.
3.4.4 Rekontextualisera
För att säkerställa att tolkningen av resultatet är korrekt har rekontextualisering utförts (Malterud 2012). Detta innebär att texten som står skriven i resultatet har placerats in i de ursprungliga enkäterna för att säkerställa att dess sammanhang har tolkats på rätt sätt. Processen säkerställer också att korrekta koder valts ut. Även detta har gjorts via att klippa och klistra in i dokument. I jämförelse med det ursprungliga svaren till respektive enkätfråga har den kondenserade texten ansetts ge en sann återspegling av respondenternas svar.
4 RESULTAT
Nedan finnes den färdigt bearbetade text som baserats på inkomna enkätsvar. Under rubriker som baseras på de koder som identifierats i den systematiska textkondenseringen finns dessutom citat av respondenterna lyfts fram genomgående i texten för att ge extra stöd åt utvalda koder och för att återge respondenters svar ord för ord.
Polis i skolan
Respondenter i denna studie är överens om att samverkan med polis är en förutsättning för att kunna skapa ett välfungerande brottsförebyggande arbete i skolan. Överlag anser respondenterna att samverkan mellan skola och polis också är viktig för att elever ska kunna skapa en god relation till polisen samt att
samverkan är ett effektivt sätt för polisen att förmedla kunskap om deras arbete i samhället.
”Relationen bygger på kunskap som skapas i mötet direkt med polis” (1)
”Många gånger kommer polisen in i arbetet med eleverna när det är försent” (6) En lösning som föreslås är att polisen ska komma på återkommande besök i skolans klasser. Det första mötet mellan polis och elever anses behöva ske redan i ett tidigt stadie, alltså redan i förskolan. Men sedan behöver besöken fortsätta regelbundet genom alla åldrar. Om polisen endast träffar elever som går i årskurs 8 eller 9 anses detta till exempel vara försent.
”Om polisen hade kunnat besöka skolan, hälsa på eleverna och berätta om deras funktion i samhället tror jag att det hade fått många positiva effekter” (7)
Det finns en uppenbar genomgående önskan bland respondenterna om att polisen ska komma och samtala med elever i alla åldrar. I dessa samtal önskas polisen kunna beskriva vad deras arbete går ut på samt förklara vilken roll de har i samhället. De skulle kunna beskriva hur en arbetsdag ser ut och förklara varför polisen behövs i samhället. Respondenter tror att detta skulle skapa en ökad förståelse för polisarbetet på ett mer generellt plan. Skolans elever beskrivs som nyfikna och intresserade och tron är att verkliga möten med polisen skulle ha positiv effekt på bland annat deras attityd mot polisen. Besök av polis av detta slag har efterfrågats av personalen, men utan någon respons. Tidigare har besök av denna karaktär förekommit, men de har upphört sedan några år tillbaka av oklar anledning.
”Många elever är rädda för polisen och har inget förtroende” (4)
Även om elevers attityd mot polisen vid tillfällen beskrivs som positivt av respondenter, så menar majoriteten av respondenterna att elever på skolan
generellt har en negativ bild av polisen. Rädsla för svensk polis, lågt förtroende är exempel som nämns gällande den negativa bilden. Respondenter tror att en del av ungdomarna har fått sin negativa bild genom egna erfarenheter, men de tror också att en del har fått sin negativa attityd på grund av föräldrar eller syskons
erfarenhet av kontakt med polis. Flera respondenter uttrycker att det vore av fördel om de unga inte endast kom i kontakt med polisen när det är kopplat till brott eller akut utryckning. Exempelvis önskas att polisen kunde vara mer synliga i närområdet och inne på skolans område. Tidigare har skolan då och då fått besök av närpoliser som samtalat med vuxna och barn på skolan samt visat sin närvaro. Detta har varit uppskattat av skolans personal, men besöken har som sagt upphört av anledningar som inte framgår i denna studie. I dagsläget skapar istället polisens närvaro oro på skolan eftersom de endast är närvarande när någonting av allvarlig karaktär har skett. Men vikten av skolan och polisens samverkan vid akuta fall betonas också av studiens respondenter. Oavsett om eleven är inblandad i en incident som leder till inkopplande av polis på fritiden eller i skolan så efterfrågas
en dialog med personalen. Problemet kring en elev kan vara så mycket större än endast en enskild incident. Personalen på skolan skulle via god kommunikation med polisen få ta del av nyttig information för att ge eleven och dennes familj bättre stöd och förutsättningar.
”Därför att vi möter samma barn, vid olika tidpunkter” (2)
En samverkan anses av respondenterna kunna vara fördelaktigt både för att förebygga kriminalitet samt hjälpa de som redan påbörjat en kriminell bana. Men skolan har inte alltid information om att en elev begått en kriminell handling. Inte heller om en elev har syskon eller familj som begått kriminella handlingar. Skolan och polisen interagerar ofta med samma individer, men vid olika tillfällen på dygnet. När skolan ska ha uttryckt oro till polisen kring vissa individer i riskzonen, tenderar hjälp till att komma när det redan är försent. Det finns en uttryckt frustration runt att det saknas samhällsfunktioner för att arbeta
brottsförebyggande och respondenter anser att skolan inte ensamma kan ta det ansvaret och att samverkan då vore en rimlig lösning. Förslag om att ha skolan som mötesplats för att skola, polis och vårdnadshavare ska kunna samverka utifrån olika ämnen, till exempel droger eller näthat tas upp för att underlätta samarbetet.
Obefintlig samverkan
Flera av studiens respondenter har ingen erfarenhet av att, i sin yrkesroll, ha samverkat med polisen. Samtal från skolans sida, för att rapportera detaljer kring akuta incidenter, och försök att få polisen att komma och besöka yngre elever (utan resultat) beskrivs som den närmaste kontakt med polisen som vissa
respondenter haft. Samtliga respondenter uttrycker att den nuvarande samverkan är obefintlig eller mycket begränsad. Situationen sammanfattas som att polisen endast kommer när skolan ringer akut. Polisens närvaro blir då till en stor händelse bland eleverna. Den eller de elever som är inblandade stämplas som coola. Fler besök, utöver vid akuta incidenter, har tidigare kunnat neutralisera polisens närvaro. Då brydde sig eleverna inte lika mycket om polisens närvaro, eftersom de ändå var där med jämna mellanrum.
[”… nu har vi inte sett någon polis på skolan förutom när det har skett en incident. När det sker så kretsar allt kring polisen och varför de är här…”] (8)
”En kontaktperson som vi hade tidigare bör finnas som skolan kan ha tät kontakt med” (6)
Att situationen såg annorlunda ut för några år sedan upprepas om och om igen av respondenterna. Då fanns, som tidigare nämnt, närpolis som var knuten till skolan och dess närområde. De fungerade som skolans kontakt och vid misstanke om att oroligheter var på gång att uppstå kunde skolan kontakta dessa så de kom till platsen, utan att det var direkt akut läge. Information kunde då också utbytas för att skolan skulle kunna agera som extra ögon åt polisen. Att återfå denna typ av samarbete har efterfrågats, men utan respons. Tidigare har polis, skola och
riskelever kunnat sitta ner och samtala, något som byggde respekt mellan elev och polis. Det framgår inte någon direkt tydlig anledning till varför möten av
ovanstående slag inte längre görs. Utöver samtal med elever, föreläsningar och aktiviteter så hade skolans ledning och polisen tidigare ett visst samarbete. Deltagare menar att en god kontakt mellan rektor och polis är nödvändig för
fungerande samverkan. Men kommunikationen mellan rektor och polis ser i dagsläget inte ut att fungera alls, och problem verkar finnas på både skolans och polisens håll.
Ovilja och tidsbrist
En vilja att samverka uttrycks också som en förutsättning att samverka
brottspreventivt. Flera respondenter upplever att polisen inte engagerar eller visar intresse i skolans förfrågningar om samarbete.
”Enligt min uppfattning finns det ingen vilja till samarbete från polisens sida” (3) När skolan efterfrågat samverkan har polisen avböjt med hänvisning till tidsbrist eller andra arbetsuppgifter. Exempel som tullverksamhet nämns som anledning till polisens tidsbrist, men också ett ”ökat fokus på ett annat område i Helsingborg”. Detta ”fokus på ett annat område” beskrivs som något som både personal, elever, föräldrar och boende i området har märkt av. Det framgår dock inte på vilket sätt skolan märkt detta. I övrigt uttrycks ingen misstro kring polisens arbetsbörda, men det uttrycks att respondenter tror att polisen själva hade tjänat på att spendera mer tid på skolan.
”Vi har lärarbrist så flera känner att de inte hinner försöka ’jaga’ kontakt” (5) ”Hos oss: många rektorsbyten, hos polisen: tidsbrist” (2)
Skolans roll i den bristfälliga relationen med polisen upplevs inte heller vara oproblematisk av alla respondenter. Många rektorsbyten har lett till prioritering av andra frågor än samverkan med polis i brottsförebyggande syfte. Lärarbrist har också gjort att orken och tiden till att söka kontakt med polisen inte finns.
Respondenter efterfrågar en årlig plan att luta sig mot för hur samverkan ska se ut. Dessutom önskas återinförande av kontaktpersoner hos polisen som skolan direkt kan vända sig till för att få extra stöd.
Övriga aktörer
Slutligen nämner respondenterna övriga aktörer i samhället och/eller närområdet som de tror att skolan skulle tjäna på att samverka brottsförebyggande med.
”Alla myndigheter som eleverna berörs av” (1)
” Vi har haft samverkan med brandförsvaret tidigare. De, och samarbete med
polisen tycker jag alla skolor borde ha, speciellt i ytterområden” (6)
Här nämns: socialtjänsten, fritidsgårdar, kommunen, barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), svenska kyrkan, moskéer, brandkår, ambulans och sjukhus, Ung Art, föreningsliv och människor med lärorika och inspirerande livshistorier. Störst fokus bland respondenterna ligger på önskan om närmare samverkan med specifikt polis och socialtjänst. Men utöver dessa finns alltså en rad idéer om samverkan med ytterligare instanser som också anses kunna bidra till ett bättre brottsförebyggande arbete i skolan. På denna fråga har svar mellan pedagoger och elevhälsopersonal skiljt sig åt en aning. Elevhälsopersonalens förslag på instanser att samverka med fokuserar mer på elevers mående och hälsa, medan pedagoger tenderar till att ge förslag på mer generella aktörer.
5 DISKUSSION
I resultatet av denna studie framgår det att dagens brottsförebyggande samverkan mellan skola och polis inte existerar, men att den tidigare fungerat bättre. Skolans medarbetare har efterfrågat ett nytt närmare samarbete med polisen men utan resultat. Anledning till att ingen samverkan inleds verkar ligga både hos polisen och skolan. Polisen upplevs ha tidsbrist och en ovillig inställning till samarbete samtidigt som skolans höga rektors- och lärarmobilitet har gjort att samverkan nedprioriterats.
Enligt sociala bandteorin avstår en individ från kriminella handlingar på grund av anknytning, åtaganden, delaktighet och övertygelse (Hirschi 2002). Skolan involverar tre av dessa sociala band: anknytning, åtaganden och delaktighet. Om en individ har bra anknytning till sina föräldrar kommer barnet att arbeta för att inte göra sina föräldrar besvikna. Det samma gäller anknytning till lärare, som redan i tidiga år blir en del av barnets liv och som denne knyter an till. Theimann (2015) menade att kvalitén på relationen mellan elev och lärare spelar roll, men när den är bra så har detta visat sig vara korrelerat med en lägre nivå av våld, något som sociala bandteorin bekräftar i sin diskussion kring anknytning. Den höga lärarmobilitet som respondenter beskriver kan bidra till störningar i
anknytningen. Gällande åtagande och delaktighet är skolan återigen en plattform för att engagera unga att spendera sin tid till meningsfulla aktiviteter där de kan utvecklas (Hirschi 2002). De elever som inte engagerar sig och exempelvis skolkar ligger därmed i riskzon, vilket litteraturen bekräftar genom att påvisa korrelation mellan skolk och kriminellt beteende (Bennett m.fl. 2017; White m.fl. 2001). När det kommer till sociala bandteorins sista punkt ”övertygelse” handlar den mycket om tilltron till rättssystemet. Individen behöver ha en positiv
inställning till rättssystemet, och en negativ inställning till antisocialt beteende (Hirschi 2002). Polisen är den del av rättskedjan som vanliga medborgare i störst del kommer i kontakt med. Polisen (2015) menar att utsatta områden generellt präglas av en negativ attityd gentemot polisen. Ett av polisens medborgarlöften är att stärka förtroendet till polisen (Polisen 2016b). Resultatet av denna studie visar att skolans personal efterfrågar skapande av relationer mellan skola, polis och elever för att stärka de ungas förtroende till polisen som idag upplevs som relativt lågt. Studier visar att det nödvändigtvis inte bara är personliga erfarenheter som bidrar till ungas negativa attityder mot polisen. Fine m.fl. (2016) visar att ungdomar vars vänner blivit arresterade generellt har lägre förtroende för rättssystemet. Deltagare i denna studie upplever att elevers negativa attityd mot polisen främst kommer från familj och syskons erfarenheter. Hinds (2007) menar att polisen bäst skapar förtroende genom att samtala med unga. För att ha denna typ dialog är skolan en lämplig plats eftersom polisen där kan nå ett stort antal unga vid samma tillfälle. Deltagare i studien efterfrågar dessa typer av möten mellan elever och polis, gärna i alla åldrar och inte bara hos de äldre eleverna. Diehl Lacks och Gordon (2005) pekar just på att ju yngre barnen är, desto mer öppna och bekväma är de i att tala med polisen. Så mycket talar för att det brottspreventiva arbetet skulle gynnas av besök med fokus på samtal redan i barnens tidiga år. Skolan är en plattform där polisen kan nå en stor skala unga samt deras föräldrar för att bedriva brottspreventivt arbete. Genom att ge skolan ökad stöttning av olika slag kan det brottspreventiva arbetet utvecklas betydligt i aktuellt riskområde. Exempelvis har ASEP-modellen, där polis och skola
antisocialt beteende hos unga (Bennett m.fl. 2017). I samverkansprojektet ”Trygg Skola” upplevdes uniformerad polis närvaro ge ökat förtroende för projektet (Alvant m.fl. 2012). Personal på skolan saknar idag den kontakt de tidigare hade till närpolisen. En kontakt de kunde höra av sig till redan vid misstanke om att en större incident var påväg att ske. En närmare kontakt med polisen gjorde att man inte fick den uppståndelse som respondenter beskrivit sker idag när det väl händer akuta incidenter och polisen kommer till skolan.
Ytterligare delar av polisens medborgarlöften syftar till att förebygga brott samt öka tryggheten (Polisen 2016b). Respondenterna i denna studie rapporterade om önskad ökad polisnärvaro. Tidigare fanns närpoliser i området som personalen hade kontakt med. Men nu upplever personalen att denna kommunikation är borta och att polisens närvaro är för låg. Helsingborgs kommuns specifika
medborgarlöften innebär bland annat fler synliga och närvarande poliser, speciellt i Helsingborgs tre riskområden, Adolfsberg, Dalhem och Drottninghög, men också i city och på söder (Polisen 2016a). Kautt och Roncek (2007) förespråkar en ökad närvaro av polis på skolan och i närområdet. Willits m.fl. (2013b) skriver att skolan koncentrerar alla typer av elever, både de som ligger i riskzon att begå en kriminell handling, men också de individer som riskerar att bli offer. Detta gör skolan till en hot spot. Rutinaktivitetsteorin menar att brott sker när det finns en motiverad gärningsperson, ett lämpligt offer samt avsaknad av väktare (Cohen & Felson 1979). Det finns tider på dagen då avsaknaden av väktare är uppenbar. Exempelvis påväg till skolan samt efter skoltid innan föräldrar slutar jobbet. Om medborgarlöftet om ökad polisnärvaro i Helsingborgs riskområden infrias vore önskvärt om dessa även började röra sig på skolans område för att visa sin närvaro och kommunicera med unga, något som borde gälla trots hög mobilitet av lärare eller rektor på skolan. Detta för att öka kontrollen av unga under dagen. Polisen (2015) delar in de som begår kriminella handlingar i grupperna ”yngre” och ”äldre”, där de yngre tenderar att begå enklare brott i området där de bor och håller till. Skolan kan många gånger identifiera unga ur den yngre gruppen som ligger i riskzon att utveckla kriminellt beteende (Josefsson 2007). Även den äldre gruppen skulle kunna vara intressanta i en samverkansituation mellan skola och polis. Polisen kan hjälpa till att identifiera om de har yngre syskon som går på skolan och kommunicera den informationen vidare så att samtliga instanser i samverkan vara extra vaksamma. Även socialtjänsten skulle kunna ha en givande roll i detta samarbete. Wu m.fl. (2012) betonar just kommunikation som en av grundpelarna till en lyckad samverkan. I fall med polis, skola och eventuellt socialtjänsten så kan sekretess sätta stopp för verksamhetsöverskridande kommunikation. Det arbetssätt som SSP och SSPF har, som innebär målsmans godkännande, är ett exempel på hur aktörerna skulle kunna arbeta för att få dela uppgifter mellan sig. Att ha en mer öppen kommunikation gör det också lättare för att samtliga parter ska känna sig delaktiga i att fatta beslut, något som är
fördelaktigt för att lyckas med samverkan (Meltzer m.fl. 2003). Det är viktigt för alla inblandade parter att förstå varför samverkan är viktig och nödvändig (Mohr & Spekman 1994; Tate 1996). Det är förutsättningar för att skapa det engagemang som ger samverkan goda förutsättningar att lyckas (Morgan & Hunt 1994; Wu m.fl. 2012). Resultatet pekar på att respondenterna är väl införstådda med varför samverkan mellan polis och skola är viktig. Skolpersonalen uttrycker dessutom upprepade gånger en önskan om att påbörja en samverkan med polisen, vilket tyder på ett engagemang och intresse. Men även polisen behöver visa engagemang och intresse till att inleda en samverkan, vilket respondenterna i denna studie menar att polisen inte längre gör. Och även om ett samverkansprojekt skulle
inledas så behöver samtliga deltagare i ett sådant projekt ha tillit till att det också kommer att lyckas (Morgan & Hunt 1994; Wu m.fl. 1012). Har deltagarna inte en positiv attityd till att lyckas så menar Tuten och Urban (2001) att det är bättre att avsluta projektet. Samverkan innebär en stor investering i pengar och
engagemang, så tilltro till projektet är nödvändigt (Mohr & Spekman 1994). Generellt pekar litteratur på att en samverkan fungerar som bäst när den är strukturerad (Alvant m.fl. 2012; Brå 2016). Deltagare i studien efterfrågar en årsplan på hur samverkan hela tiden ska se ut ett år framöver. Metzler m.fl. (2003) föreslår det samma. Detta skulle ge samtliga parter ett gemensamt mål att
systematiskt arbeta mot. En ettårs-plan av detta slag skulle, i detta fall, också underlätta att arbetet fortsätter trots rektorsbyten och lärarmobilitet. Ettårs-planen skulle också signalera en vilja av att behålla samverkansrelationen (Morgan & Hunt 1994).
5.1 Studiens eventuella konsekvenser
Denna uppsats kan eventuellt uppfattas som känslig sett till skolnivå och/eller områdesnivå. Skolan skulle exempelvis kunna, som tidigare nämnt, ifrågasättas som en säker plats (Alvant m.fl. 2012). Och området, som redan är utsatt, skulle kunna få sämre rykte. I denna uppsats försöker perspektivet hållas objektivt då det inte finns någon som helst avsikt att på något sätt förstärka en negativ bild av varken skolan eller området. Syftet med studien har varit att genom neutrala frågor ta reda på information om nuvarande samverkanssituation mellan skola och polis. Det som står i denna uppsats är en sammanfattning av vad respondenter svarat samt en objektiv analys av dessa svar kopplat till tidigare forskning och litteratur. Med hänsyn till skolan som valt att ställa upp kommer denna inte att benämnas vid namn i denna uppsats. Det finns heller ingen mening med att peka ut vilket specifikt riskområde i Helsingborg som denna studie utgår ifrån eftersom samverkan som arbetssätt borde finnas mellan skola och polis i samtliga
riskområden.
5.2 Metodologiska begränsningar
Det finns en möjlighet att val av metod bidragit till att studiens resultat blivit aningen begränsat. Respondenterna har på vissa frågor inte gett särskilt omfattade svar. Detta kan bero på olika saker, så som hur frågan är ställd eller brist på tid hos respondenten. Vidare är det ofördelaktigt med denna typ av metod när det kommer till möjligheten att följdfrågor till respondenterna. Dessa kan inte ställas på ett smidigt sätt. Respondenterna kan inte heller be om förtydligande angående frågor i enkäten. Kontaktuppgifter till enkätägaren fanns tillgängliga, men detta kräver en insats som respondenten eventuellt inte är beredd att göra vilket kan leda till risk för bortfall eller feltolkning av frågan. Något möte med
respondenterna förekom aldrig vilket minimerar risken för eventuell social påverkan i form av social önskvärdhet (Zhang m.fl. 2017). Däremot kan formen ha bidragit till att det känns lättare att ignorera ett mail än att tacka nej till en fysisk person som ber om att man ska fylla i en enkät. Det kan dessutom vara lättare att missa ett mail i en högt belastad inkorg. Vad som också kräver en större arbetsinsats av respondenten är öppna enkätsvar. Då denna studies enkät nästan uteslutande bestod av öppna enkätsvar så försöktes antalet frågor hållas nere. Att ha ett lågt antal frågor gör också att respondenten inte lika lätt tröttnar och slutar svara utförligt av den anledningen (Bryman 2011). Det har tagits i beaktning att respondenterna i denna studie kan tillhöra en yrkesgrupp som har mycket att göra. Därför har det varit extra viktigt att utforma en smidig enkät med tydligt ställda frågor för att få respondenterna att ta sig tid att gå igenom hela enkäten.
