Bebyggelsehistorisk
tidskrift
Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage
Author
Thorsten Andersson
Title
Hund, hundare och härad från språklig synpunkt
Issue
4
Year of Publication
1982
Pages
52–66
ISSN 0349−2834
ISSN online 2002−3812
www.bebyggelsehistoria.org
Hund, hundare
och härad
från
språklig synpunkt
Thorsten Andersson
När Sverige och Danmark träder fram i historiens
ljus, uppvisar de en territoriell indelning ihundaren
och härad, i stort sett hundaresindelning i Svea¬ land och häradsindelning i Danmark och Götaland
(se fig. 1). Först så småningom utplånas motsätt¬
ningen mellan hundares-och häradsindelning inom
Sverige. I Magnus Erikssons landslag från omkring
1350 upptas den sydliga termen, härad, och detta
leder till att termen hundareså småningom dör ut, ocksåsomortnamnselement.
Hundarena och häradena, sådana vi känner dem
från medeltiden,ärdistriktsom svararmotvarandra.
De är främst kända som de lägsta jurisdiktionsdi-strikten. Om derasjudiciellabetydelsevittnarockså
en huvudtyp bland hundares- och häradsnamnen,
nämligen de namn som är givna utifrån distriktets tingsplats (se nedan avsnittet omhundares- och hä-radsindelningens stmktur). Hundarena och hära¬
dena hade vidare andra gemensamma uppgifter, t.ex. ansvar för allmänningar, vägar,broar och vat¬ tenleder. Hundarena fungerade som ledungsdistrikt,
och ävenhäradena i Götalandkan i vissutsträckning visas ha haft samma funktion. Danmark var for le¬
dungen indelat i distrikt kallade skipan (skipcen)
’skeppslag’, men bl.a. uppgifter i äldre källor talar
för att häradet också där tidigare varit ledungsdi¬
strikt.^En detaljerad redogörelse fördetuppländska hundarets uppgifter enligt medeltida källor ges i
Birger Lundbergs uppsatsi detta tidskriftsnummer.
Hundarenas ochhäradenas funktionundermedel¬ tiden ger inte besked om deras urspmngliga syfte.
Uppkomsten av dessa indelningssystem och deras
genomförande kan inte följas i skrivna historiska
källor. Vår grundläggande kunskap om hundares-ochhäradsindelningensursprung och framväxt byg¬ ger fastmeri avgörande grad dels på orden hundare
och härad, dels på hundares- och häradsnamnen.
Med hjälp av ortnamn kan vi vidare konstatera att det i Svealand före hundarena funnits äldre hund-distrikt. När det gälleratt sprida ljusöverdessa för¬
historiska förhållanden, är det alltså uppenbart att
ett huvudansvar vilar på språk- och
ortnamnsforsk-ningen. Detbördock från böijan understrykasattvi
från detta håU intekan presteraslutgiltiga historis¬ ka lösningar. Vad vi kan bidra med ärbyggstenar,
nödvändiga för den historiska rekonstmktionen.
I den följande framställningen diskuteras orden
hund, hundare och härad som distriktsbeteckningar samtindelningarnasursprung,stmktur ochålder.
Hund ochhundare som distriktsbeteckningar
Den medeltidahundaresindelningenärbegränsad till
de tre landskapen omkring den gamla havsvik som
Mälaren utgjort: Uppland, Södermanland och Väst¬
manland, dvs. svearnas gamla område (se fig. 1).
Ordet hundare förekommer dessutom i Gutalagen
som variant till det inhemskapingsom beteckning
för det lägsta jurisdiktionsdistriktet och vidare, i
utvidgad användning, i det sena namnet Dala hun¬
dare, avseende landskapet Dalarna. Ordet och
ort-namnselementet hundare är endast känt som
di-striktsbeteckning (jfr nedan om härad, som också betyder
’bygd’).^
Det äldsta belägget på hundaremöter på Jarlabanke-stenen vid Vallentuna kyrka
(U 212,seomslaget till detta tidskriftsnummer),där
Jarlabanke med sin karakteristiska självhävdelse på
ena sidan av stenen framhåller att han äger hela
Täby och på andra sidan att han äger alt hundari petta. Om det senare yttrandet har pågått en lång
diskussion, som väl inte ärmu är avslutad (jfrErik
Lönnroths uppsats i detta tidskriftsnummer). San¬ nolikt har — det är alltjämt min mening —Jarla¬
banke haft något slags överhöghet över hundaret. Detta hundare bör av geografiska skäl vara Vallen¬
tuna hundare (jfr nedan). Det har föreslagits att Jarlabankes hundare skulle hahaften annan,mindre
omfattning än Vallentuna hundare (t.ex. Ekbom
1979s. 162ff.),menfastahållpunkter förettsådant
antagande saknas. Det har också föreslagitsaithun¬
dare på Vallentunastenen skulle betyda ’bygd’ e.d. ochatt »detta hundare»skulle avse Täby, men här¬
emottalaratthundare inte ärkäntien sådan allmän
betydelse utan här säkerligen har sin vanliga bety¬
Fig. 1. Medeltida hundares- och häradsindelningiSverige och Danmark (inklusiveendel söder omdenpå kartan inlagdanu¬
varandegränsentillFörbundsrepubliken Tyskland). -Norge(inklusive Bohuslän) beaktas inte pä kartan, eftersom frågan i vad
måndetfunnitshäradsindelning i Norgeintetasuppi dennauppsats.
Äldre änhundareären avalltattdöma synonym
distriktsbeteckning, nämligen hund. Dettaord före¬
kommer inom samma svealändska områdesomhun¬
dare, dock inte självständigt utan endast som
ort-namnselement. Det uppträder delsi några hundares-namn, dels i namnen på de treuppländska
folklan-den, nämligen Attundaland, Fjädmndaland (senare Fjärdhundraland) och Tiundaland,vilka tillsammans
med Roden (Roslagen) enligt vanlig mening harut¬
gjort det äldsta Svepiup (fvn.Svfpjéd),kärnan i den
blivandesveastaten.
De tre folklandsnamnen är tidigt betygade. I en akt om gränsläggning mellan Sverige och Danmark
från mitten av 1000-talet, bevarad i senare avskrif¬
ter, nämns representanter af Tindcelandi och af
Florensdokumentet omkring 1120 nämnsalla
folk-landen i latinsk text i delvis starkt korrupt form; Tindia. Fedundria. Atanht (Diplomatarium Sve-canum, Appendix 1 ;1 s.3). Fr.o.m. första hälftenav
1200-talet är de fornsvenska formerna av namnen
välbetygade: Attundaland,Ficepntndaland och Tiun-daland. Namnen är genomskinliga: ’land med åtta,
fyra resp. tio hund-distrikt’. Omfattningen av de gamla folklanden harvarit föremål för mycken dis¬
kussion, ochrejälaomstuvningarharföreslagits. Det
kan dock inte gärna vara en tillfällighetatt antalet hundaren i de medeltida folklanden stämmer rätt
väl, för Attundaland(medbl.a. Vallentunahundare)
exakt,med det antal hund-distriktsom namnen an¬ ger. Överensstämmelsentalar föratt termenhundare
helt enkelt haravlöst den äldre termenhund. Detta bekräftas också avatt dengamla beteckningen hund
ingår i några av de från medeltiden kända
hundares-namnen: Haghund och Norundi Tiundaland, Lagh¬
und i Fjädmndaland, Oppund i Södermanland (av¬ seende de senare Hagunda, Norunda, Lagunda och
Oppunda härad), möjligen också i två
hundares-namniVästmanland.
När det gäller samhällelig organisation och terri¬ toriell indelning, söker man gärna efter utländska
förebilder eller överhuvud internationella samband.
Så har påsenare tid räknatsmed inflytandepå
hun-daresindelningen från engelskt håll. Orsaken till det¬
ta antagande ärden välbekanta engelska indelningen i hundred-distrikt, som är känd från 900-talet och
som numerauppfattassomenförhållandevis sentin¬
förd (eller reorganiserad) domstols-,
förvaltnings-och skatteorganisation. Den engelska indelningen
anknyter till den gamla skatteenheten hide,jämför¬
bar med den nordiska bol-enheten (lat. mansus).
(Andersson 1979 s. 122 f. med hänvisningar,
Am-gart 1979 s.28f.)Den engelskahundred-indeirnngen
ärlätt gripbar i källorna, och försöket att med dess
hjälp belysa svenska förhållanden är alltså förståe¬ ligt. Från språklig sida måste emellertid framhållas
att de svenska termernainte har någon förbindelse med den engelska termen hundred. Det germanska räkneordet hundra (eng. hundred)förekommersom
distriktsbeteckning uteslutande i England. Etteven¬
tuellt engelskt inflytandepå den svenska
hundares-indelningen träffar alltså svårligen dennasrötter.
Termerna hund och hundare visar fastmertydligt
samband med kontinentalgermanskt språkmaterial. Det nordiska hundare harendirektmotsvarighet på
kontinenten, dock endast betygad som ortnamns-element, -huntari/-hunderi. I Alemannien (i nuva¬ rande Baden-Wurttemberg och Schweiz) nämnsåtta
-huntari-omräden under tiden 776- 1007: Glehun-tra (1007), Goldineshuntare (854), Hattenhuntare
(776), Munigisingeshuntare (904),
Munthariheshun-tari (792),Ruadolteshuntre (838),Suuercenhuntare
(854), Waldrammishuntari{S52). Frånungefärsam¬
ma tid förehgger beläggpåettpar namnpå-hunderi
i Nederländerna. Dettakontinentalgermanska mate¬ rial har varit föremål för ivrig diskussion. Någon klarhet om namnelementets ursprungliga funktion
har emellertid inte uppnåtts. När namnen framträ¬ der i källorna fr.o.m. 700-talet, är innebörden av
namnelementet huntariintelängre gripbar.
Den genom svenska ortnamn styrkta distriktsbe-teckningen hund har inte någonmotsvarighet i öv¬
rigagermanska språk. OlofArngart (1979 s. 26 ff)
har undersökt om hund förekommit som distrikts-term iEngland meninte funnit några spår. Däremot
förekommer påtyskt områdeenmaskulinpersonbe¬
teckning, somäravledd avenmotsvarighettill hund, nämligen fht. fsax. hunno, mht. mit. hunne. Detta
ord är mestkänt ibetydelsen ’centenarius’, dvs.som
beteckning för ledaren för en centena, en frankisk
institution som tjänade militära, polisiära och
judi-ciella syften. Denna specialbetydelse hjälperossinte attkomma åt innebördenavden svenska
distriktsbe-teckningen hund. Ordetsursprunggeremellertidbe¬
sked som äravgmndläggandebetydelse för förståel¬ sen avhund och hundare. Vi kommer därmed över till dessatermersetymologi.
Distriktsbeteckningenhundäretymologisktiden¬ tisk med det gamla germanska räkneordet *hunda ’hundra’: got. hunda plur., fht. hunt, fsax. feng. hund. I nordiskan saknas denna ursprungliga form
avräkneordet; i stället har vi den utvidgade formen
hundra, motsvarande ty. hundert, eng. hundred.
Vad företthundrataldistriktsbeteckningenavser,är inteutanvidareklart,menhärhjälperossdenkonti¬ nentalgermanska avledningen hunno. Detta är en
urgammal bildning med ett suffix som betecknar
ledare. Bildningar av detta slag utgår från olika be¬
teckningar för personkollektiv, t.ex. fvn. pjödann
’hövding’ till pjöd ’folk’ (t.ex. i namnet SvipjOd).
Därmed är det klart att hunno ursprungligen bety¬
der ’ledare för hundra man’ och att hund följakt¬
ligen från böljan har avsett ’(skara på) hundra man’.
På rent språklig väg låter sig alltså konstateras att
en gmppering i enheter på (ungefär) hundra man
måste haspelat enviktig roll idetgamla germanska
samhället. Annars hade det inte varit nödvändigt medenspeciellledarbeteckning hunno.
Åt samma håll som hund ’hundra man’ pekar
den etymologiska diskussionen av det senare ordet
utan hänvisar till en utförligare framställning (se n.
2). Såsomtidigast historikernaJosefSandström och
Erland Hjärne har föreslagit, är hundare sannolikt
en sammansättning av hund och en
kompositions-form avsubst. här(i urnordisk form *harjaR). Som
betydelse kan då anges ’här påhundraman’. Ordet
här har, såsom dessetymologivisar, från början det
krigiska innehåll som vi också idag förknippar med
ordet. Eftersom emellertid hos germanerna här och
folk praktiskt taget var ett och detsamma eller, an¬
norlunda uttryckt, folket bestod av de vapenföra
männen, kan hundare också återges med ’skara på
hundra man’. Med denna förklaring ärhundareinte bara som distriktsbeteckningutan ocksåtill sitt ur¬
sprung synonymt med det till grund liggande hund.
Varken som räkneord (se ovan) eller som distrikts¬
beteckning har det gamla hund levat kvarutan er¬ satts med sammansättningarna hundraochhundare. Hundra kan återges med ’hundratal’, hundaremed
’hundraskara’, och det har antagits att de bådaut¬
vidgade formerna från böljan tjänat till större tyd¬
lighet. Etymologin av hundare bekräftar den roll
som gruppering i hundramannaenheter har spelat i
det gamla germanska samhället.Ytterligare bekräf¬ telse erbjuder två notiser i Tacitus Germania från
omkring år98 e.Kr. Bådeinomkrigs- och domstols¬
väsendet figurerar därgrupper om hundra man som kallas centeni och som på germanskt språk bör ha
benämnts med *hunda (eller ettdärtill bildat ord).
Vi kan alltså påvisa en germansk förkärlek för hun¬ dratalet i olika offentliga sammanhang, men vad
som ytterst liggerbakom denna tordevälförbli för¬
borgat.
Sammanfattningsviskan konstaterasattvihar två
gamla germanska ord, hund och hundare, sombåda
betytt ’(skara, här på) hundra man’. Dettakonsta¬
terande leder naturligen till slutsatsen att
distrikts-beteckningarna syftar på krigsmanskap, och utifrån
de geografiska förhållandena ärdet då närmarebe¬ stämt rimligt att de avsett ledungsskeppens man¬
skap. Detta är också den enahuvudlinjen idenmo¬ derna diskussionen om hundaresindelningen. Den
går tillbaka påen idé av Erland Hjärne, ivarsforsk¬
ning just överensstämmelsen mellan skepp och di-striktsindelning är en ledande tanke, och den har
också hävdatsavGerhard Hafström.
Förklaringen avhund och hundaresåsomemane¬ rande ur ledungsorganisationen varlängegängseme¬
ning. Emellertid har på senare tidengammaltanke,
som förknippar hund och hundare med antalet be¬
byggelseenheter(gårdar) i det beträffandeområdet,
på nytt ivrigt förordats från arkeologiskt och kul-turgeografiskt håll (se Andersson 1979s. 113f.och
jfr vidare Björn Ambrosianis ochÅke Hyenstrands
uppsatser i detta tidskriftsnummer). Diskussionen
knyter härvidlag gärna an till en idé av historikern
Stefan Söderlind att hundaresindelningen liksom
också häradsindelningen skall förknippas med den romersk-frankiska centuriatio och ses som en ur¬
sprunglig indehiing i enheter om hundra plogland. Det är begripligt att Söderlinds förslag har vurmit
anklang. Flera disciplinertrevar efteren fast punkt,
när det gäller hundaresindelningen, och det ligger
därvid naturligtvis nära till hands att försöka sätta
in den nordiska indelningen i ett större europeiskt
sammanhang. Söderlindbyggersin hypotespåspråk¬ liga argument, främst härledningen av orden hund,
hundareoch även härad. Dessaargumentäremeller¬ tid helt ohållbara, och hanshypotes har därför av¬
visats från språkvetenskapligt håll (se utförligare Andersson 1979 s. 102 f. n. 71, 114 f. med hänvis¬
ningar). Gmndtanken, idén om främmande infly¬
tande påden nordiskadistriktsindelningen, kan na¬
turligtvis lika fullt innehålla något av sanning, men det återstår i så fallattmotivera den med andra skäl änspråkliga. Detärför forskareinomicke-språkliga
vetenskaperviktigt attbeaktadettaförhållande. Dis¬
kussionen undersenare tidbelyserganskavälsvårig¬
heternaitvärvetenskapligt samarbete.
Frånspråklig synpunkt finns det inget som talar
för att hundaresindelningen har främmande
ur-spmng. Ordet hundare skulle i och för sig kunna
vara lånat från kontinenten, men inget tyder påatt
så skulle vara fallet. Rimligen emanerar hund och
hundareur enochsammagermanska
hundramanna-gruppering.
Förklaringen av hund och hundare såsom ur¬
sprungligen avseende manskapsstyrkor kan ytterli¬
gare underbyggas, om vi ser till den nordiska di¬
striktst
erminologin.^
Inom denna terminologi intarledungen en dominerande ställning, och endast för termer inom krigsväsendet spelar distriktensstorlek
en roll. Det rör sig därvid dock aldrig om direkta
uppgifter om distriktens storlek (t.ex. antalgårdar
eller skatteenheter)utan om deras prestation. Lik¬
som t.ex. distriktetskip harhaftattställaettskepp,
distriktet hamna (eg. ’årband’) en roddare till för¬
fogande, så har hund och hundare haft till uppgift
att ställa upp hundra man. Hund och hundare har
alltså förstavsett manskapet på hundramanochse¬ dan det distrikt, som skulle ställa upp detta man¬
skap, eventuellt också utrusta erforderligt antal
skepps- och manskapsförhållanden i de ursprungliga
distrikten, varvid både decimalt och duodecimalt hundrade, 100 resp. 120, kommit till användning.
Dessa beräkningar lämnas här därhän. Problemet med dem är snarare lättheten än svårigheten att få
räknestyckenaattgåihop.
För undvikande av missförstånd bör tilläggasatt det naturligtvis intefirmsnågonoöverbryggbarmot¬
sättning mellan å ena sidan ett manskappåhundra
man ochåandra sidan hundra gårdar. Gerhard
Haf-ström sätter i sinaskrifterregelbundetprestationen,
antalet man, i relation tillbebyggelsen. Detäremel¬
lertid från språklig synpunkt klart att vi för hund och hundareharattutgåfrån betydelsen’(skara, här
på)hundra man’.
Frågan om hund- och hundaresindelningens ur¬ sprunghör till de stora,klassiska problemen. Något
entydigt svar är knappast att vänta, men det ärvik¬ tigt attolika vetenskaperstegvisförsöker bringa frå¬
gan närmare sin lösning. Medutgångspunkt frånter¬
minologin skall härnågrasynpunkteranläggaspå in¬
delningensurspmng.
Intresset koncentrerar sig till hund, den bevis¬
ligen äldre av de båda distriktsbeteckningarna, och
då framför allt till de tre folklanden i Uppland,
Attundaland, Fjädntndaland och Tiundaland. Dessa
har enligt en vanligmening varit självständiga land¬
skap,somiförhistorisk tid förenats tillenendastats¬
bildning. Namnen,somhelt enkelt anger antalet di¬ strikt i folklanden, ärunder sådana omständigheter
något påfallande. De tyderpåattdet här inte rörsig
omurgamla landskapsenheter. I såfall skullevi ännu
under medeltiden ha väntatoss äldre namn ibruk.
Det ärheltosannoliktattgamla,naturligt framvuxna
namn fullständigt skulle ha trängts undan av nya,
administrativt präglade namn, givna utifrån antalet
hund-distrikt. Sannolikt har de tre folklanden upp¬
kommit genom att mindre bygder sammanslutits under en gemensamhövding(kung). Destörre enhe¬
terna, dvs. de nybildade folklanden, kan sedan ha
underkastats en indelning i hund-distrikt, som
bildat utgångspunkten för namnen. Ett sådant ur¬ spmng till namnen fömtsätter att vederbörande
folklandutgjortenenhetmeninteattdet funnitsen
överordnadstat.
Det är emellertid inte nödvändigt att anta att
hund-distrikten utgjorten novation,somförst efter
sammanslutningen till större enheter införts av en central överhet. Det ligger, också från språklig sida, minst lika nära till handsatt tänkasig en mera an¬
språkslös böljan med rötterinaturliga gmpperingar.
Det är med andra ord möjhgt att hund-distrikten har enförhistoriainaturliga bygder. Detärtänkbart att hövdingar i de skärgårdslandskap det härärfråga
om i förhistorisk tid indelat sina skeppsmanskap i
styrkor på(ungefär) hundraman, sålångtsommöj¬
ligt ianslutning till naturliga bygder. De från böqan personella beteckningarna kan sedan ha överförts
på manskapens bygdegemenskaper. Denna tanke
låter sig mycket väl förenas med en uppfattning i
nyare historieforskning att stormännen spelat en
viktig roU för ledungens uppkomst. Utifrånansatser
som de här nämnda kan senare, t.ex. vid bildandet
av folklanden, enmera systematisk indelning hage¬
nomförts. Folklanden fömtsätter genom sinanamn
engenomförd indelning, ocheneventuell förhistoria
får därmedförläggas långt tillbaka i tiden.
En sådan utveckling som den här sistskisserade
låter signaturligtvis intebevisas.Denkanemellertid
förtjäna att nämnas som en arbetshypotes. Det är
möjligt att manskapsgmpperingar med anknytning
till naturliga bygder kan ligga till gmnd för
hund-indelningen. Det är i så fall en viktig synpunkt vid
en jämförelse med häradsindelningens urspmng (se
slutetpånästaavsnitt).
Häradsom distriktsbeteckning
Häradsindelning är under medeltiden utmärkande
för Danmark (inklusive Skåneland, dvs. denuvaran¬ de svenskalandskapen Skåne,Halland ochBlekinge) ochför götalandskapen(med ÖlandmenutomGot¬
land) och vidare förNärke ochVärmland(se fig. 1).
Frågan i vad mån det har funnits häradsindelning i Norge (inklusive Bohuslän) har varit föremål för liv¬
lig diskussion(Andersson 1965 s. 10 f., dens. 1974
s. 42 med hänvisningar); den tas inte upp i detta
sammanhang.
Ordet härad (fda. hcerath, fsv. hcerap) ’häradsdi-strikt’ är tidigast käntiforndanskan. I Knut den he¬
liges gåvobrev 1085 (Diplomatarium Danicum 1:2
S.49ff.), där Knut skänkergodsiSkåneochpåSjäl¬
land till Lunds domkyrka, uppträder det i en rad
själländska häradsnamn; {In) Ramseherathi,
Sema-herathi, Tuna Sema-herathi,Hornsherathi,Liungaherathi,
lurlunda herathi, avseende de nuvarande Ramso, Somme, Tune, Horns,Lyngeoch Jorlunde herreder.
Isammabrevnämns två skånskaområden,(A)Geri
och (A) Guthisbo, avseende de senare Gärds och
(V. och Ö.) Göinge härad. Det har utifrån namn¬ formernahävdatsatt häradsindelningeniSkåneinte
skulle ha varit genomförd vid denna tid. Denna
språkliga bedömning är emellertid inte hållbar, och
en närmare granskningvisaratt starka indicier talar
för att också Geri och Guthisbo fungerat som
hä-radsnamn (Andersson 1982 s. 53 ff.). Knutsgåvo¬
brev ger alltså inget bidrag till dateringen av
härads-institutionen på gammalt danskt område (sevidare nedan avsnittenomhäradsnamnens strukturochom
häradsindelningens ålder).
Medan hund-och hundaresindelningen utifrån
själva termerna hund och hundare låter sig infogas
i ettbestämt organisatoriskt sammanhang, nämligen
ledungsinstitutionen, ger ordet härad inte i sig nå¬
gonledtrådomhäradsindelningensursprung. 1 motsats till hund och hundare, som är strikt
knutna till den gamla svealändska territoriella in¬
delningen, ärordet härad, som är ett exklusivt nor¬ diskt ord utan motsvarighet i andra germanska
språk, väl känt också i annan användning än som teknisk term. På västnordiskt område och även i
fornsvenskan uppvisar ordet den helt allmärma
betydelsen ’bygd’. 1 denna betydelse är härad —
självständigt och/eller såsom ortnamnselement —
spritt över praktiskt taget hela det nordiska språk¬
området.(Andersson 1974s.41 ff.)
Etymologin av ordet härad är omstridd, men vi
kan med stor säkerhet utgå från att ordet är sam¬ mansatt avorden (i modern form) här och råd och att det från början betytt ’makt överhär/folk’e.d.,
varur en konkret, territoriell betydelse ’bygd ly¬
dande under en hövding’ e.d. utvecklats(Andersson
1974 s. 43, dens. ms. 1). I ordet härligger, såsom
framhålls i anslutning till hundare i föregående av¬
snitt, från böljan ett krigiskt moment. Folket, de
vapenföra männen,var ett folk i vapen.Vadsomär
viktigt, när det gäller attdiskuterahäradsindelning¬
ens ursprung, är emellertid att ordet härad har ut¬
vecklatenallmänbetydelse ’bygd’.
Härad i betydelsen ’bygd’ förekommer i ganska
många ortnamn iSverige. Frånområdet med
härads-indelning kan nämnas sockennamnen Amnehärad
och Upphärad i Västergötland. Talrikare är sådana
»bygdehärad», som de brukar kallas, av naturliga
skäl utanför häradsindelningens område. En rad
»bygdehärad»möter på uppsvenskt område, främst
som socknar, t.ex. Vagnhärad och fsv.prabohceraf}
(nu Råby-Rekarne) i Södermanland samt Lohärad
och fsv. Funbohcerab (nu Funbo) i Uppland. (An¬
dersson 1982s.67f.medhänvisningar.)IVärmland
förekommer både »bygdehärad» ochhäradsdistrikti teknisk mening. Erland Rosell (1981 s. 24 ff.) har
nyligen berört detta förhållande. Han understryker
»bygdehäradenas» framträdande och välbekanta
roll för denvärmländska häradsindelningen mentar
egentligen inte upp frågan omvilken roll nybildade
namnpåhärad, tillkomnagenomorganisatoriskt in¬
grepp, spelar i det värmländska
häradsnamnsmöns-tret. Denadministrativaöverlagringsomvihär tycks
få räknamedvorevärdettnärmare studium. Trots att häradsindelningen i motsats till hund-och hundaresindelningen inte rent terminologiskt
knytstill någon viss samhällsinstitution,kanett stu¬
dium av dess ursprung ge värdefull belysning åt framväxtenav enforntida territorieO
indelning.'*
Häradsindelningen har avallt attdöma uppstått i
Danmark, varifrån den sedan får antashasprittstill Sverige. Beträffande häradetsursprungkoncentrerar
sig därför intresset till Danmark, närmare bestämt
till förhållandet mellan naturlig bygdegruppering
och en av en överhetgenomförd distriktsindelning. På Fyn och Själland motsvarar häradsdistrikten i stor utsträckning men ingalunda genomgående na¬
turliga bygdebildningar, medanpå Jylland ochiSkå¬
neland häradsdistriktens gränser normalt har artifi¬
ciell karaktär. Häradsindelningen synes därför inte
huvudsakligen återspegla en själwuxen bygdegrup¬
pering utan vara enpå administrativväggenomförd
indelning.
Härad som distriktsbeteckning hör till en liten
karakteristisk gmpp inom den gamla nordiska di-striktsterminologin, somjust bestårav allmänna be¬
teckningar av detta slag. När det gäller uppkomst¬
miljön,koncentrerar sig intresset enligt vadsomhär
anförts till Fyn och Själland. Vi tordekunna räkna med att naturliga bygder på öarna tidigt, före den
systematiska häradsindelningen, har kallats för
härad och sannolikt i viss utsträckning burit namn
på -hcerath, alldeles som t.ex. enradbygder, främst
socknar, i Mälarlandskapen. Vi får alltså inom hä¬
radsindelningens sannolika ursprungsområde räkna
med»bygdehärad». Viden viss indelningav enstör¬
re enhet, ett »land», har man —kan vi förmoda —
funnit det lämpligt att utgå från dessa självvuxna
bygder, säkerligen med vissa modifikationer, och
härad har då naturligt erbjudit sig som term för de
nya distrikten. Ur den allmännabygdebeteckningen
har därmed en teknisk termvuxit fram. Med den så
uppkomna indelningen som mönster har sedan en
motsvarande indelninggenomförts också inom and¬
ra områden, där man inte eller bara delvis kunnat
anknytatill naturhgbygdebildning. Därvid harsam¬
materm,härad, använts,varvid dessgamla betydelse,
’bygd’, givetvis saknar all relevans. Som enföljd av dennautveckling har den gamlabetydelsenavordet
härad, ’bygd’, kommit att utplånas inom häradsin-delningens ursprungsområde. »Bygdehärad» saknas
på danskt område, utommöjligen påJylland, vilket
i så fall skulle kunnases som en bekräftelse påatt
häradsindelningens rötter inte är att söka där utan
på öarna.
Såsom här flera gånger har framhållits, pekaråena
sidan hmd, hundare och å andra sidan härad åtvar sitt håll, när det gällerurspmnget, trotsatthundare
ochhäradundermedeltidensvararmotvarandra.
Häradet haravallt attdöma sittursprunginatur¬
liga bygdegrupperingar. Hundaret däremot är från böljan sommanskapsstyrka knutettill ledungen. Så¬
som framhålls i avslutningen till föregående avsnitt, kan emellertid också hundaret —ellersnarasthund¬
distriktet - ha en förhistoria, där anknytningen till
naturligabygder spelatenroll.
Det ursprungliga syftet med
hund/hundaresindel-ningen fåransesklarlagt. Indelningenavsågattskaf¬
fa manskap till ledungen. Om syftet med
häradsin-delningen ger terminologin som sagt inget besked.
Det kan i och försig röra sig om enjudiciell indel¬
ning i tingslag, men det är ocksåmöjligt att även
häradsindelningen ursprungligen tillkommit för att
tjäna ledungen. Som ett indicium härpå har fram¬
hållits de danska häradenas orienteringmothav och
vattenleder (P. Rasmussen i KL 6, 1961, sp. 489, C. A. Christenseni KL 10, 1965,sp.444).
Mot bakgrund av det här anfördaär det möjligt att motsättningen mellan härads- och
hund/hun-daresindelningens ursprung inte är så stor som ter¬
minologinkan tyckasgevid handen.
Hundares- och häradsindelningens struktur
belyst av namnen
I de två föregående avsnitten diskuteras hundares-och häradsindelningens ursprung. Också genomfö¬
randet av dessa indelningar kan belysas med språk¬
ligt material, nämligen med hjälpavsjälva
hundares-och häradsnamnen.
För attklargöra dettaär det nödvändigt med en kort beskrivning av de olika huvudtypernaavhun¬ dares-och häradsnamn. Jag exemplifierar med hä-radsnamn(se utförligt Andersson 1965).
Bland häradsnamnenärförst ochfrämstatt skilja
på två typer, dels sådana som från börjaninnehåller
elementet hoerap som fast beståndsdel, t.ex. fsv. Gulb(i)cerghs hcerap. Brabohcerafj och Valkabo
hoe-raf) {-bo < -boa, gen. plur. av -boe ’inbyggare’) i Östergötland, avseende Gullbergs, Bråbo och
Valke-bo härad (typ 1), dels sådana som uppträderutan detta element, t.ex.Kind och Yfjrei det medeltida
Småland (nu Kinda och Ydre i Östergötland) och
Vapsbo (nu Vadsbo) i Västergötland (typ 2).Namn
av typ 1betecknarprimärtde administrativa distrik¬
ten;först genom det tillagda hoerap blir namnet till
distriktsnamn. Namn av typ 2 betecknar ursprung¬
ligen områden, som först sekundärt uppträder som
häradsdistrikt. Kind och Ypre är ursprungligen
namn på bygder (»land»), Vapsbo ursprungligen namn påettdistrikt i den speciellt västgötska bo-in¬
delningen. HäradsnamnavsammatypsomKind och
Ypre ärsäkerligen de ovani avsnittetomhäradsom
distriktsbeteckning nämnda fda. Geri och Guthisbo
i Skåne.^
Avdenamnsomfrånbörjan innehåller elementet
hcerap finns det formellt sett två huvudtyper, dels
sådana som består av ett ortnamn (normalt i gen.) + hoerap (typ 1.1), dels sådanasom bestårav en
in-byggarbeteckning i gen. plur. + hoerap. Den första
gruppen utgår normalt från namnet på distriktets samlingsplats, tingsplats, t.ex. Gulb{i)cerghs hcerap
med namnefter tingsplatsenGulb{i)cergh. Merapro¬
blematiska är de namn som innehåller
inbyggarbe-teckningar. Rent formelltkan dessa
inbyggarbeteck-ningar syfta antingen påen bygd eller ocksåpå di¬
striktets tingsplats. Braboar var folket i häradets
huvudbygd vid Motala ström och Bråviken, vars
namn innehåller samma element Brå- som
härads-namnet (typ 1.2.2 ). Valkabo syftar däremot säker¬
ligen på entingsplats (typ 1.2.1 ). Namn av den se¬
nare typen är alltså semantiskt sett direkt jämför¬
baramedtypenGulb{i)cerghs hcerap.
Schematiskt har vi alltså att göra med följande
typeravhäradsnamn:
1.1. X:shcerap-.X=tingsplats,t.ex. Gulb{i)oerghs
hoerap
1.2. X-inbyggarnashcerap
1.2.1. X=tingsplats,t.ex. Valkabohoerap
1.2.2. X=bygd,t.ex.Brabo hoerap
2. X: X = bygd eller äldre distrikt, i.ex.Kind,
Ypre, Vapsbo
Hundaresnamnenuppvisarsammatyper.
Typ 1.2 kräver etymologisk diskussion, för att
det skall kunnaavgöras omett bygdenamn ellerett
tingsplatsnamn ligger till grund. Däremot låter sig
motsättningen mellantyp1.1(namn eftertingsplats)
ochtyp2 (gamlabygdenamn) normalt lätt konstate¬
ras utifrån namnens fomsvenska form.Enförutsätt¬
belagdaide medeltidakällorna.
Redan en formell analys av hundares- och
hä-radsnamn möjliggör alltså en grovuppdelning i di¬
strikt, som nyskapats vid indelningens genomföran¬
de, och distrikt,somåtergår pågamla, redan förein¬
delningen existerande bygder. Själva namnen kan
med andra ord geupplysning omvad somärnyska¬
pat vid distriktsindelningen ochvad som så attsäga
ärövertaget frånettäldrekulturlandskap.
Några exempel kan belysa detta. Kinda och Ydre
har redan nämnts som exempel på bygder som in¬
rättatstill häradsdistrikt. Själva namnformerna, fsv.
Kind och Ypre, visar att vihar attgöramed gamla
självvuxna bygder, »land». En analys av
häradsnam-nen i det gamla Småland, vartill Kinda och Ydre hörde under medeltiden, visar att alla häradena i
norra delenavdet nuvarandelandskapetäravdenna
typ. Det gäller från nordväst till sydost »smålanden»
Vista, Tveta, Vedbo, Sevede, Tjust, Aspeland och
Handbörd. Dessa»land» har alltså inordnatssomdi¬ strikt i häradsorganisationen. De övriga »landen» i Småland har däremot varit förstora föratt i sin hel-Fig. 2. Demedeltida häradena i Småland.-Kattan visarförhållandet mellan »land» och härad. De flestaavdegamla »landen»
har inordnats som distrikt i häradsorganisationen och därvid behållit sina gamla namn. Andra »land», Möre, Njudung och
Värend, har indelats i nyadistrikt med namnpå hoera/> (här förkortat h.). Finnvedensgamla tredelning iSunnerbo, Västbo
ochÖstbo lever kvar 1häradsorganisationen. —Förlaga:Atlas överSverige 133-134. Det medeltida Sverige. Stockholm 1967.
1 =gränsför härad somutgörsavgamla »land». 2=gränsför härad somutgörsavFinnvedenstrehuvudbygder. 3=gränsför
het inlemmas i dennaorganisation. Njudung har tu-delatsi Västra härad och Östrahärad, Möre i Norra
härad och Södra härad (senare Norra resp. Södra Möre härad). Det betydligt större Värend har in¬
delats i fem häradsdistrikt. Finnveden slutligen be¬ står under medeltiden av tre härad, men dessas
namn, fsv. Sunderbo, Vcestbo och 0stbo, visarge¬
nom sin form attde inte ärnybildade häradsdistrikt utan går tillbaka påenäldre uppdelning av Finnve¬
den. Sarmolikt betyder namnenhelt enkelt ’söder-,
väster-och österbygden’. (Andersson 1965 s. 19 ff.;
se fig. 2.) Det tydligt avläsbara förhållandet mel¬
lan bygd och härad i Småland har spelat en viktig
rollvid framanalyserandetavhäradsnamnstyperna. Fig, 3. De medeltida hundarena i Uppland. -De heldragna,tjockare linjerna avgränsar Tiundaland inorr,Fjädrundaland i syd¬
väst och Attundaland isydost samtRoden (Roslagen) utefter kusten iöster. Kartan visar hurhundaresorganisationen ärupp¬
byggd delsavdistrikt med namnpå{-)hundare (här förkortat h.), delsaväldredistriktmednamnpä -(h)und, dels slutligenav
Intressantare resultatkanutifrånnamnstrukturen nås i andra landskap med mindre markerad
bygde-bildning. Så kangenomformellanalys påvisasatten rad härad i Västergötland gårtillbakapågamla byg¬
der; Ale, Bollebygd, Gäsene, Hising (Ö. Hisings hä¬ rad), Kind, Kåkind, Kålland, Mark, Redväg och
Sä-vedal, vartill slutersig det gamla bo-distriktetVads¬
bo (Andersson 1965 s. 121 ff.). Likaså kan i Upp¬ land med hundaresnamnens hjälp konstateras flera
bygdegemenskaper som inordnats i
hundaresorga-nisationen. I Attundaland möter Arland
(Ärling-hundra härad) och Soland (Sollentuna härad), i
Fjädrundaland Trögd och i Tiundaland Bälinge,
Oland, Vendel och Våla, kanske också Vaksala
(Andersson 1980 s. 160 ff., dens. 1981 s. 85 ff.). Bland de uppländska hundarena låtersigavformella
skäl också urskiljas de tre ovannämnda hund-di-striktenHagunda, Lagunda och Norunda.(Se fig. 3.) Vid sidanavhärad och hundarensomgårtillbaka
på gamla bygdermöternyskapade distrikt. Slätteni
västra Östergötland är systematiskt indelad i två ra¬
dermed härad, allamednamn som—direkt eller in¬
direkt via inbyggarbeteckning - återgår påentings¬
plats. Det gäller från västertillösterDals,Aska, Bo¬
bergsochGullbergs häradinorr,Lysings, Göstrings,
Vifolka och Valkebo härad i söder. Också östra de¬ len avlandskapetvisarensystematiskindelningi
hä-radsdistrikt utefter slättens väst-östliga längdaxel.
(Andersson1965 s. 179 ff.;sefig. 4.)
Ett hknande mönster förhäradsindelningen som
östgötaslätten uppvisar t.ex. södra Halland med ny¬ bildade härad, nämligen från söder till norr Höks,
Tönnersjö, Halmstads, Ärstads och Faurås härad.
Denna indelning står i skarp kontrast till norraHal¬ land med gamla bygder, nämligen Himle, Viskardal
(Viske härad) och Fjäre. (Andersson 1965 s. 81 ff.,
99 f., 173.)
Bland hundareni Uppland som enligt namnenär klart nybildade kan nämnas Brohundarei Attunda¬
land, As hundare(Åsunda härad)ochporsakershun¬
dare (Torstuna härad) i Fjädrundaland och Ullar-akers hundare (Ulleråkers härad) i Tiundaland
(An-Fig. 4. De medeltida häradena iÖstergötland. -Kartan visar det medeltidalandskapets systematiska indelningi häradsdistrikt
dersson 1980 s. 160ff.,dens. 1981 s.85ff.;sefig.3).
Exempelsom de här nämndager en inblick i di-striktsindelningens genomförande. Den överhetsom
genomfört den nya indelningen har dels systema¬
tiskt tillskapat distrikt, dels emellertid också i den nyaorganisationeninfogat gamlabygder,somnatur¬
ligtvis kan ha modifierats ochjusterats men som i
allt väsenthgt får antas motsvara de gamla bygde-enheterna. Särskilt klart framträder denna motsätt¬
ning vid jämförelse mellan slättbygd och meraku¬
perat land, t.ex. södra Halland gentemot norra Hal¬
land elleröstgötaslättengentemotnorra Småland(se
fig. 2 och 4). Det är alldeles tydligt att de topogra¬
fiska förhållandena och de därav betingade
bygde-grupperingarna härvidlag har spelat en avgörande roll.
Dessa resultat från språkhg sidamåste alltid be¬
aktas, när man diskuterar indelningarnas struktur och syfte. När det gäller beräkning av storlek och
prestationsskyldighet, är det viktigt att undersök¬
ningarna i första hand koncentreras till klart nyin¬
rättade distrikt. Detta har man inte alltid tagit ve¬
derbörlig hänsyn till i debatten.
En fråga beträffande hundares- och
häradsindel-ningen som direkt inställer sig är den, vilken roll
distriktens inbördes storlek har spelat. De bygder
som inordnats i distriktsorganisationen kan, vad
storleken beträffar,uppenbarligen i betydande grad
avvika från nybildade distrikt. Vad har dettaattbe¬
tyda för analysen avdistriktensuppgifter och
pres-tationsskyldigheter? Kan indelningens syften ha
varit olika påolika håll? Ärdet i såfall frågaomen
kronologisk skiktning?
En indelningilikstora distrikt,som Sölve Görans¬
son i sitt bidrag i detta tidskriftsnummer påvisar från Öland,talar klart för attindelningen syftat till
en rättvisfördelning avvissaprestationer. Olikstora distrikt kan däremothafungerat utmärktsomtings¬
lag; avgörande för jurisdiktionsdistrikt är kommuni-kationsmöjUgheterna. Är det delvis fråga om enpri¬
märt judiciell indelning? Eller har bygder av olika storlek inordnats i distriktsorganisationen av prak¬ tiska skäl och i stället ålagts differentierade presta¬
tioner?
Frågorna hopar sig, och de här ställda frågorna
tillkommer det andra discipliner än språkvetenska¬
pen att besvara. Såsomjag här har försökt visa, är
det emellertid vid diskussionom hundares- och
hä-radsindelningen nödvändigt att ta hänsyn till nam¬
nens språkliga form och de slutsatsersomdennager
möjlighet till.
Hundares- ochhäradsindelningens ålder
Knappast på någon punkt inom hundares-och
hä-radsdebattenharmeningarna gått så vitt isärsombe¬
träffande dateringen. Bäst belyses detta med en
antydan om diskussionen om hund-och
hundares-distriktens ålder. I Gerhard Hafströmsstoraarbete
Ledung och marklandsindelning (1949), där han
först framställersin teoriomhund och hundaresom
ledungsdistrikt, anknyter han till den bekanta upp¬
giften i Tacitus Germania från slutet av första år¬
hundradet e.Kr. att svearnas civitates (samhällen)
var mäktiga genom sina flottor (Hafström 1949 s.
11 ff.). För densenarebetygadeledungsindelningen
föreslår han en dateringtidigast till senare delen av
romersk järnålder (omkr. Kr.f. — omkr. 400 e.Kr.)
och senast till tidigvendeltid (600-talet); mest san¬
nolik förefaller honom en datering till
folkvand-ringstiden (omkr. 400-500 e.Kr.) (Hafström 1949
s. 127). A andra sidan hävdar Erik Lönnroth(1977 s.13ff)atthundaresindelningenärsekundärtillden
tidiga kristna organisationen (jfr också Lönnroths bidrag i detta tidskriftsnummer). Dessa dateringar
visar faktiskt en spännvidd på mnt tusen år.
Visser-hgen hållersigdiskussionenom
hund/hundaresindel-ningens och ledungens ålder mestadels inom den
senare hälften av den nämnda tidrymden (Anders¬ son 1979 s. 121 f.), men också dennasnävare tids¬ ram understryker det kronologiska problemets
svårighetsgrad.
Det är en angelägen uppgift för olika disciplineratt
försöka precisera den egna vetenskapens bidrag till
dateringenavhund/hundares-ochhäradsindelningen.
Avsikten med mitt bidrag är att försökavisai vad mån språkliga förhållanden kan belysa dateringsfrå-gan.
Närdetgäller häradsindelningen, bör tillattbörja
med framhållas att den inte överallt har samma
ålder. Såsom nämns i avsnittet om härad som
di-striktsbeteckning, är häradsindelningen av allt att
döma äldst i Danmark. Den har därifrånspritts inte bara till svenskt områdeutanocksåtill Nordfrisland
(Andersson 1965 s. 60 f.).Områdetmed hund/hun-daresindelningutgören merasluten enhet: Uppland, Södermanland och Västmanland omkring Mälaren. Huruvida distriktsindelningen här är äldre inom nå¬
gotområde, i så fall snarast Uppland, ärovisst,och
det låter sig i vaqe fall inte avgörasfrån språkligut¬
Både hundare och härad är som distriktstermer
klart betygade från 1000-talet, genom Jarlabanke-stenen resp. Knutden heligesgåvobrev1085. Såsom
framhålls i avsnittet omhund och hundare som
di-striktsbeteckningar, ligger under de frånmedeltiden
kända hundaresnamnen ettäldreskikt mednamnpå
-hund, varav endast brottstycken är bevarade. Det
äldstavittnesbördet härom ärdetre folklanden, At-tundaland, Fjädrundaland och Tiundaland, avvilka
de två sistnämnda är kända redan från omkring
1050. Dessa namnbildaren fastpunktikronologin.
Att döma av det ungefär samtida belägget påhun¬ darevar hundvid denna tid säkerligen en föråldrad term. Folklandsnamnen och därmed hund-indel¬
ningen bördärförsträcka sigengod bit tillbakai ti¬
den före 1000-talets mitt, snarast till tidigare delen
av vikingatiden eller äimu äldre tid. Någon bortre
gräns kan inte sättasutifrån det häranfördamateri¬
alet.
Häradsindelningen låter sig inte på samma sätt
som hund-indelningen följas bakåt i tiden. Det har
hävdats att Knut denheliges gåvobrev skulle spegla
just den brytningstid då häradsindelningen höll på
attgenomförasi Danmark.
Såsom nämns i avsnittet om häradsom
distrikts-beteckning, anges vid lokaliseringen av de själländ-ska godsen flera härad mednamn innehållande ele¬
mentet fda. hcerath. Förde skånskagodsensaknas i allmänhet motsvarandelägesuppgift,mennågragods lokaliseras till Geri och Guthisbo.
Av dessa fakta har dragits den slutsatsen att hä¬
radsindelningen 1085 ännu inte var genomförd i
Skåne och att Geri och Guthisbo vid denna tid be¬ tecknade områden av annan karaktär, som först senare blev till häradsdistrikt. Såsomjag visat i en
utförligare framställning (Andersson 1982s.55 ff.),
är dessa slutsatser inte hållbara..Formellt sett finns
inget som hindrar att Geri och Guthisbo uppfattas
som häradsnamn, ochsomredannämnts talar starka
indicier för att de vid den här aktuella tidenavsett häradsdistrikt. Avsaknaden avandraskånskahärads¬
namn i Knuts brev får sinnaturliga förklaringavatt de gods det gällde låg så nära Lund att närmare lo¬
kaliseringintevarnödvändig.
Från språklig synpunkt fåralltså deargumentav¬ visas som med utgångspunkt från Knut den heliges
gåvobrev anförts fören sen dateringav den danska häradsindelningen. Som ett positivt stöd för en ti¬
dig datering av häradsnamnenkan också anföras det
faktum att ett par danska namn innehåller
guda-namn som förled, Fros herred i Sondeijylland och
Onsjö härad (fda. Othins hcerath) i Skåne, kanske
ocksåLuggude härad iSkåne (tillettord ellernamn
för ’äringsgud(inna)’). Här kan också nämnas att
gudanamnet Frö dessutom ingår i ett till häradsin¬ delningen knutet namn, fsv. Frosficerpunger, Qär-dingi Vadsbo härad i Västergötland, och för övrigt
också i ett uppländskt tolftnamn,fsv. Frostolpt (se¬
nare Frösthults socken). Det bör dock tilläggas att
namn av dennatyp också kanvaraelliptiskt bildade
till ett ortnamn med gudanamn som förled. I såfall
är rehgiösanknytning styrkt endast för de till gmnd
liggande ortnamnen men inte för distriktsnamnen
själva, och då ges inte heller någotbidrag till date¬
ringenav
distriktsindelningen.^
Något säkert stöd för att hänföra häradsindel¬ ningen till en betydligt äldre tid än tiden för Knut
den heliges gåvobrevgervisserligen inte de anförda namnen, men frånspråklig synpunkt finnsingetsom
hindrar att häradsindelningen är jämgammal med
hund-indelningen.
Ytterligare en språklig synpunkt bör tas upp vid diskussion om hund/hundares-och
häradsindel-ningens ålder, nämligen den ordgeografiska. Hun¬
dare är i Norden ett ord medmycket begränsadut¬
bredning. Det är ett exklusivt sveaord, somutmär¬
ker landskapen omkring Mälaren. Detsamma gäller det äldre hund. Härad är som distriktsterm utmär¬ kande för Danmark och Götaland, dessutom för Närke och Värmland. Inom Sverige är härad som teknisktermetttypiskt götaord. Denna motsättning
mellan de — i inskränkt mening — »svenska» hund
och hundare och det götiska härad är av väsentlig
betydelse för diskussionenomhundares- och
härads-indelningensålder.
De båda indelningssystemen, som ivarje fall un¬ der medeltiden svarar mot varandra, uppvisar alltså
olika distriktstermer. Denna fördelning talar klart
för att indelningarnavarit etablerade hossvearresp.
götar,innan dessaförenadesiettgemensamtsvenskt
rike. Detärknappast troligtattefterdenna förening
en dansk distriktsterm skulle ha införts endast i de ursprungligen icke-»svenska»landskapen. Det är
knappast heller troligtattsvearna,omde videxpan¬ sion söderutstöttpåengötiskhäradsindelning,skul¬ le ha infört en motsvarande indelning inom sitt kärnområde men därvid använt en annan term,dvs.
hund, som är den äldre sveatermen. Om å andra si¬
dan hund/hundaresindelningen varetablerad, innan Götaland införlivadesmed sveaväldet,kan man stäl¬ la sig frågan varför inte denna indelning överfördes till Götaland. Svaret ärrimligen att där redan fanns
en motsvarande indelning. Den geografiska fördel¬
ningen mellan distriktstermema visar alltså att
hund/hundares- och häradsindelningen bör vara äl¬
dre änuppkomstenavett enat Sverige.
Hundares- ochhäradsindelningen sätts därmedin
i ett större historiskt sammanhang.Värdetavdenna relativa datering ärdå beroende avhur säkert Sveri¬
gesenande kandateras.
Medutgångspunkt från uppgifter hoshistorieskri¬
varna Prokopios och Jordanes vid 500-talets mitt
och från vikingatidens slut, representerat av slaget
vid Hastings, sätter Erik Lönnroth (1977 s. 10 f.) upp en yttersta tidsram för uppkomsten av de nor¬ diska kungadömena, Danmark, Norge och Sverige,
nämligen tiden 550—1066. Att Sveriges enande har
skett inom denna vidatidsram, därom rådervälinte
längrenågonoenighet.
Som enviss hållpunkt för dateringen av Sveriges enande brukar nämnas Wulfstans resebeskrivning
i Alfred den stores översättning av Orosius världs¬
historia från 800-talets slut. Enligt Wulfstan hörde
Blekinge, Möre,Öland ochGotlandvid dennatid till
svearna (King Alfred’s Orosius s. 20). Därmed är
dock inte sagt att Götaland i sin helhet hörde till sveaväldet.
Debatten om när Sverige enades och hur detta enande gick till, en debatt som tidvisvarit intensiv,
förtjänaratt tasupppå nytt.Jagkanhär inte gånär¬
mare in på detta stora problemkomplex men vill
understryka att det finns all anledning att sätta in
hundares-och häradsindelningen i detta större sam¬
manhang. Denna aspekt på distriktsindelningarnas
datering, somjag förstagångenframförde offentligt
i diskussionen efter ett seminarieföredrag 1980 (=
Andersson 1982),har såvitt jag kännertill inte tidi¬
gare nämntsilitteraturen.
Något mera preciseratbidrag till en absolut kro¬ nologi för hundares- och häradsindelningen gervis¬ serligen i rådande forskningsläge inte relateringen
till Sveriges enande. Denna aspekt påindelningarnas
datering understryker emellertid vad den språkliga
analysen redan i övrigtgettvid handen omderas da¬
tering, nämligen attde sträcker sigettavsevärt styc¬
ke tillbaka iförhistorisktid.
Sammanfattningsvis kan sägas att hundares-och hä¬
radsindelningen från språkhg synpunkt snarastsynes
varaattdateratilltidigaredelenavvikingatiden eller
ännuäldre tid. Enabsolut terminus antequernutgör betygandet avde uppländska folklanden från 1000-talets mitt. Någon terminus post quem synes det
språkliga materialet däremot inte kunna bidra med.
Slutord
Avsikten med detta bidrag är att från språkveten¬
skaplig sida belysa den nordiska hundares-och hä¬ radsindelningen. Framställningen torde visa att di-striktsterminologi och distriktsnamnärsåinflätade i
vår äldsta organisationshistoria att denna inte kan diskuterasutan att de språkUga aspekterna beaktas. Också de språkliga byggstenarna måste på ett till¬ fredsställande sätt kunna fogas in i den rekonstruk¬ tion avforntidasamhällsorganisationsomflera olika
disciphnersträvarefter.
Thorsten Andersson, f. 1929, professor i nordiska
språk, särskilt ortnamnsforskning, vid Uppsala uni¬
versitet sedan 1971. Akademiskavhandling:Svenska häradsnamn (1965). Vetenskapligt författarskap
främst inom nordisk namnforskning, särskilt ort¬
namnsforskning, medspeciell inriktningpå distrikts-terminologi och distriktsnamn. Svensk ledamot i
Nordiska samarbetskommittén för namnforskning
(NORNA), 1971—1980 dess ordförande. Redak¬
tionssekreterare itidskriftenNamnochbygd. Sekre¬
terare i Vitterhetsakademiens
personnamnskom-mitté, som utger Sveriges medeltida personnamn. Ledare för projektet Ortnamn och samhälle vid Se¬ minarietför nordiskortnamnsforskning.
Noter
1. Artiklarna herred i KL 6 (1961)sp.488 ff., hundare i KL 7 (1962)sp.74ff., leidang i KL 10 (1965)sp.432
ff.
2. För dokumentation till avsnittet om hund och hunda¬
re hänvisasgenerellt till Andersson1979. När denupp¬
satsenutarbetades,varErlandHjämes för diskussionen
omhundochhundaregrundläggande arbete Tolft och
hundare endastkäntgenomreferat isakkunnigutlåtan¬
den. Detföreliggernupostumtutgivet i Hjärne 1979.
SehärtillocksåLundberg1981.
3. Den nordiska distriktsterminologin i gammal tid be¬
handlarjagutförligt iettännuopubliceratmanuskript
(Anderssonms.2).
4. Diskussionen om häradsindelningens ursprung följer
nära entidigare framställningavmig(Andersson 1982 s. 67 ff.), vartillgenerellt hänvisas fördokumentation.
5. Om danska häradsnamn i formellt hänseende se An¬ dersson1982s.46 ff.
