• No results found

Hund, hundare och härad från språklig synpunkt

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Hund, hundare och härad från språklig synpunkt"

Copied!
16
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Bebyggelsehistorisk

tidskrift

Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage

Author

Thorsten Andersson

Title

Hund, hundare och härad från språklig synpunkt

Issue

4

Year of Publication

1982

Pages

52–66

ISSN 0349−2834

ISSN online 2002−3812

www.bebyggelsehistoria.org

(2)

Hund, hundare

och härad

från

språklig synpunkt

Thorsten Andersson

När Sverige och Danmark träder fram i historiens

ljus, uppvisar de en territoriell indelning ihundaren

och härad, i stort sett hundaresindelning i Svea¬ land och häradsindelning i Danmark och Götaland

(se fig. 1). Först så småningom utplånas motsätt¬

ningen mellan hundares-och häradsindelning inom

Sverige. I Magnus Erikssons landslag från omkring

1350 upptas den sydliga termen, härad, och detta

leder till att termen hundareså småningom dör ut, ocksåsomortnamnselement.

Hundarena och häradena, sådana vi känner dem

från medeltiden,ärdistriktsom svararmotvarandra.

De är främst kända som de lägsta jurisdiktionsdi-strikten. Om derasjudiciellabetydelsevittnarockså

en huvudtyp bland hundares- och häradsnamnen,

nämligen de namn som är givna utifrån distriktets tingsplats (se nedan avsnittet omhundares- och hä-radsindelningens stmktur). Hundarena och hära¬

dena hade vidare andra gemensamma uppgifter, t.ex. ansvar för allmänningar, vägar,broar och vat¬ tenleder. Hundarena fungerade som ledungsdistrikt,

och ävenhäradena i Götalandkan i vissutsträckning visas ha haft samma funktion. Danmark var for le¬

dungen indelat i distrikt kallade skipan (skipcen)

’skeppslag’, men bl.a. uppgifter i äldre källor talar

för att häradet också där tidigare varit ledungsdi¬

strikt.^En detaljerad redogörelse fördetuppländska hundarets uppgifter enligt medeltida källor ges i

Birger Lundbergs uppsatsi detta tidskriftsnummer.

Hundarenas ochhäradenas funktionundermedel¬ tiden ger inte besked om deras urspmngliga syfte.

Uppkomsten av dessa indelningssystem och deras

genomförande kan inte följas i skrivna historiska

källor. Vår grundläggande kunskap om hundares-ochhäradsindelningensursprung och framväxt byg¬ ger fastmeri avgörande grad dels på orden hundare

och härad, dels på hundares- och häradsnamnen.

Med hjälp av ortnamn kan vi vidare konstatera att det i Svealand före hundarena funnits äldre hund-distrikt. När det gälleratt sprida ljusöverdessa för¬

historiska förhållanden, är det alltså uppenbart att

ett huvudansvar vilar på språk- och

ortnamnsforsk-ningen. Detbördock från böijan understrykasattvi

från detta håU intekan presteraslutgiltiga historis¬ ka lösningar. Vad vi kan bidra med ärbyggstenar,

nödvändiga för den historiska rekonstmktionen.

I den följande framställningen diskuteras orden

hund, hundare och härad som distriktsbeteckningar samtindelningarnasursprung,stmktur ochålder.

Hund ochhundare som distriktsbeteckningar

Den medeltidahundaresindelningenärbegränsad till

de tre landskapen omkring den gamla havsvik som

Mälaren utgjort: Uppland, Södermanland och Väst¬

manland, dvs. svearnas gamla område (se fig. 1).

Ordet hundare förekommer dessutom i Gutalagen

som variant till det inhemskapingsom beteckning

för det lägsta jurisdiktionsdistriktet och vidare, i

utvidgad användning, i det sena namnet Dala hun¬

dare, avseende landskapet Dalarna. Ordet och

ort-namnselementet hundare är endast känt som

di-striktsbeteckning (jfr nedan om härad, som också betyder

’bygd’).^

Det äldsta belägget på hundare

möter Jarlabanke-stenen vid Vallentuna kyrka

(U 212,seomslaget till detta tidskriftsnummer),där

Jarlabanke med sin karakteristiska självhävdelse

ena sidan av stenen framhåller att han äger hela

Täby och på andra sidan att han äger alt hundari petta. Om det senare yttrandet har pågått en lång

diskussion, som väl inte ärmu är avslutad (jfrErik

Lönnroths uppsats i detta tidskriftsnummer). San¬ nolikt har — det är alltjämt min mening Jarla¬

banke haft något slags överhöghet över hundaret. Detta hundare bör av geografiska skäl vara Vallen¬

tuna hundare (jfr nedan). Det har föreslagits att Jarlabankes hundare skulle hahaften annan,mindre

omfattning än Vallentuna hundare (t.ex. Ekbom

1979s. 162ff.),menfastahållpunkter förettsådant

antagande saknas. Det har också föreslagitsaithun¬

dare Vallentunastenen skulle betyda ’bygd’ e.d. ochatt »detta hundare»skulle avse Täby, men här¬

emottalaratthundare inte ärkäntien sådan allmän

betydelse utan här säkerligen har sin vanliga bety¬

(3)

Fig. 1. Medeltida hundares- och häradsindelningiSverige och Danmark (inklusiveendel söder omdenpå kartan inlagdanu¬

varandegränsentillFörbundsrepubliken Tyskland). -Norge(inklusive Bohuslän) beaktas inte pä kartan, eftersom frågan i vad

måndetfunnitshäradsindelning i Norgeintetasuppi dennauppsats.

Äldre änhundareären avalltattdöma synonym

distriktsbeteckning, nämligen hund. Dettaord före¬

kommer inom samma svealändska områdesomhun¬

dare, dock inte självständigt utan endast som

ort-namnselement. Det uppträder delsi några hundares-namn, dels i namnen på de treuppländska

folklan-den, nämligen Attundaland, Fjädmndaland (senare Fjärdhundraland) och Tiundaland,vilka tillsammans

med Roden (Roslagen) enligt vanlig mening harut¬

gjort det äldsta Svepiup (fvn.Svfpjéd),kärnan i den

blivandesveastaten.

De tre folklandsnamnen är tidigt betygade. I en akt om gränsläggning mellan Sverige och Danmark

från mitten av 1000-talet, bevarad i senare avskrif¬

ter, nämns representanter af Tindcelandi och af

(4)

Florensdokumentet omkring 1120 nämnsalla

folk-landen i latinsk text i delvis starkt korrupt form; Tindia. Fedundria. Atanht (Diplomatarium Sve-canum, Appendix 1 ;1 s.3). Fr.o.m. första hälftenav

1200-talet är de fornsvenska formerna av namnen

välbetygade: Attundaland,Ficepntndaland och Tiun-daland. Namnen är genomskinliga: ’land med åtta,

fyra resp. tio hund-distrikt’. Omfattningen av de gamla folklanden harvarit föremål för mycken dis¬

kussion, ochrejälaomstuvningarharföreslagits. Det

kan dock inte gärna vara en tillfällighetatt antalet hundaren i de medeltida folklanden stämmer rätt

väl, för Attundaland(medbl.a. Vallentunahundare)

exakt,med det antal hund-distriktsom namnen an¬ ger. Överensstämmelsentalar föratt termenhundare

helt enkelt haravlöst den äldre termenhund. Detta bekräftas också avatt dengamla beteckningen hund

ingår i några av de från medeltiden kända

hundares-namnen: Haghund och Norundi Tiundaland, Lagh¬

und i Fjädmndaland, Oppund i Södermanland (av¬ seende de senare Hagunda, Norunda, Lagunda och

Oppunda härad), möjligen också i två

hundares-namniVästmanland.

När det gäller samhällelig organisation och terri¬ toriell indelning, söker man gärna efter utländska

förebilder eller överhuvud internationella samband.

Så har senare tid räknatsmed inflytande

hun-daresindelningen från engelskt håll. Orsaken till det¬

ta antagande ärden välbekanta engelska indelningen i hundred-distrikt, som är känd från 900-talet och

som numerauppfattassomenförhållandevis sentin¬

förd (eller reorganiserad) domstols-,

förvaltnings-och skatteorganisation. Den engelska indelningen

anknyter till den gamla skatteenheten hide,jämför¬

bar med den nordiska bol-enheten (lat. mansus).

(Andersson 1979 s. 122 f. med hänvisningar,

Am-gart 1979 s.28f.)Den engelskahundred-indeirnngen

ärlätt gripbar i källorna, och försöket att med dess

hjälp belysa svenska förhållanden är alltså förståe¬ ligt. Från språklig sida måste emellertid framhållas

att de svenska termernainte har någon förbindelse med den engelska termen hundred. Det germanska räkneordet hundra (eng. hundred)förekommersom

distriktsbeteckning uteslutande i England. Etteven¬

tuellt engelskt inflytande den svenska

hundares-indelningen träffar alltså svårligen dennasrötter.

Termerna hund och hundare visar fastmertydligt

samband med kontinentalgermanskt språkmaterial. Det nordiska hundare harendirektmotsvarighet på

kontinenten, dock endast betygad som ortnamns-element, -huntari/-hunderi. I Alemannien (i nuva¬ rande Baden-Wurttemberg och Schweiz) nämnsåtta

-huntari-omräden under tiden 776- 1007: Glehun-tra (1007), Goldineshuntare (854), Hattenhuntare

(776), Munigisingeshuntare (904),

Munthariheshun-tari (792),Ruadolteshuntre (838),Suuercenhuntare

(854), Waldrammishuntari{S52). Frånungefärsam¬

ma tid förehgger beläggettpar namn-hunderi

i Nederländerna. Dettakontinentalgermanska mate¬ rial har varit föremål för ivrig diskussion. Någon klarhet om namnelementets ursprungliga funktion

har emellertid inte uppnåtts. När namnen framträ¬ der i källorna fr.o.m. 700-talet, är innebörden av

namnelementet huntariintelängre gripbar.

Den genom svenska ortnamn styrkta distriktsbe-teckningen hund har inte någonmotsvarighet i öv¬

rigagermanska språk. OlofArngart (1979 s. 26 ff)

har undersökt om hund förekommit som distrikts-term iEngland meninte funnit några spår. Däremot

förekommer tyskt områdeenmaskulinpersonbe¬

teckning, somäravledd avenmotsvarighettill hund, nämligen fht. fsax. hunno, mht. mit. hunne. Detta

ord är mestkänt ibetydelsen ’centenarius’, dvs.som

beteckning för ledaren för en centena, en frankisk

institution som tjänade militära, polisiära och

judi-ciella syften. Denna specialbetydelse hjälperossinte attkomma åt innebördenavden svenska

distriktsbe-teckningen hund. Ordetsursprunggeremellertidbe¬

sked som äravgmndläggandebetydelse för förståel¬ sen avhund och hundare. Vi kommer därmed över till dessatermersetymologi.

Distriktsbeteckningenhundäretymologisktiden¬ tisk med det gamla germanska räkneordet *hunda ’hundra’: got. hunda plur., fht. hunt, fsax. feng. hund. I nordiskan saknas denna ursprungliga form

avräkneordet; i stället har vi den utvidgade formen

hundra, motsvarande ty. hundert, eng. hundred.

Vad företthundrataldistriktsbeteckningenavser,är inteutanvidareklart,menhärhjälperossdenkonti¬ nentalgermanska avledningen hunno. Detta är en

urgammal bildning med ett suffix som betecknar

ledare. Bildningar av detta slag utgår från olika be¬

teckningar för personkollektiv, t.ex. fvn. pjödann

’hövding’ till pjöd ’folk’ (t.ex. i namnet SvipjOd).

Därmed är det klart att hunno ursprungligen bety¬

der ’ledare för hundra man’ och att hund följakt¬

ligen från böljan har avsett ’(skara på) hundra man’.

På rent språklig väg låter sig alltså konstateras att

en gmppering i enheter (ungefär) hundra man

måste haspelat enviktig roll idetgamla germanska

samhället. Annars hade det inte varit nödvändigt medenspeciellledarbeteckning hunno.

Åt samma håll som hund ’hundra man’ pekar

(5)

den etymologiska diskussionen av det senare ordet

utan hänvisar till en utförligare framställning (se n.

2). Såsomtidigast historikernaJosefSandström och

Erland Hjärne har föreslagit, är hundare sannolikt

en sammansättning av hund och en

kompositions-form avsubst. här(i urnordisk form *harjaR). Som

betydelse kan då anges ’här påhundraman’. Ordet

här har, såsom dessetymologivisar, från början det

krigiska innehåll som vi också idag förknippar med

ordet. Eftersom emellertid hos germanerna här och

folk praktiskt taget var ett och detsamma eller, an¬

norlunda uttryckt, folket bestod av de vapenföra

männen, kan hundare också återges med ’skara på

hundra man’. Med denna förklaring ärhundareinte bara som distriktsbeteckningutan ocksåtill sitt ur¬

sprung synonymt med det till grund liggande hund.

Varken som räkneord (se ovan) eller som distrikts¬

beteckning har det gamla hund levat kvarutan er¬ satts med sammansättningarna hundraochhundare. Hundra kan återges med ’hundratal’, hundaremed

’hundraskara’, och det har antagits att de bådaut¬

vidgade formerna från böljan tjänat till större tyd¬

lighet. Etymologin av hundare bekräftar den roll

som gruppering i hundramannaenheter har spelat i

det gamla germanska samhället.Ytterligare bekräf¬ telse erbjuder två notiser i Tacitus Germania från

omkring år98 e.Kr. Bådeinomkrigs- och domstols¬

väsendet figurerar därgrupper om hundra man som kallas centeni och som germanskt språk bör ha

benämnts med *hunda (eller ettdärtill bildat ord).

Vi kan alltså påvisa en germansk förkärlek för hun¬ dratalet i olika offentliga sammanhang, men vad

som ytterst liggerbakom denna tordevälförbli för¬

borgat.

Sammanfattningsviskan konstaterasattvihar två

gamla germanska ord, hund och hundare, sombåda

betytt ’(skara, här på) hundra man’. Dettakonsta¬

terande leder naturligen till slutsatsen att

distrikts-beteckningarna syftar på krigsmanskap, och utifrån

de geografiska förhållandena ärdet då närmarebe¬ stämt rimligt att de avsett ledungsskeppens man¬

skap. Detta är också den enahuvudlinjen idenmo¬ derna diskussionen om hundaresindelningen. Den

går tillbaka påen idé av Erland Hjärne, ivarsforsk¬

ning just överensstämmelsen mellan skepp och di-striktsindelning är en ledande tanke, och den har

också hävdatsavGerhard Hafström.

Förklaringen avhund och hundaresåsomemane¬ rande ur ledungsorganisationen varlängegängseme¬

ning. Emellertid har på senare tidengammaltanke,

som förknippar hund och hundare med antalet be¬

byggelseenheter(gårdar) i det beträffandeområdet,

på nytt ivrigt förordats från arkeologiskt och kul-turgeografiskt håll (se Andersson 1979s. 113f.och

jfr vidare Björn Ambrosianis ochÅke Hyenstrands

uppsatser i detta tidskriftsnummer). Diskussionen

knyter härvidlag gärna an till en idé av historikern

Stefan Söderlind att hundaresindelningen liksom

också häradsindelningen skall förknippas med den romersk-frankiska centuriatio och ses som en ur¬

sprunglig indehiing i enheter om hundra plogland. Det är begripligt att Söderlinds förslag har vurmit

anklang. Flera disciplinertrevar efteren fast punkt,

när det gäller hundaresindelningen, och det ligger

därvid naturligtvis nära till hands att försöka sätta

in den nordiska indelningen i ett större europeiskt

sammanhang. Söderlindbyggersin hypotespåspråk¬ liga argument, främst härledningen av orden hund,

hundareoch även härad. Dessaargumentäremeller¬ tid helt ohållbara, och hanshypotes har därför av¬

visats från språkvetenskapligt håll (se utförligare Andersson 1979 s. 102 f. n. 71, 114 f. med hänvis¬

ningar). Gmndtanken, idén om främmande infly¬

tande den nordiskadistriktsindelningen, kan na¬

turligtvis lika fullt innehålla något av sanning, men det återstår i så fallattmotivera den med andra skäl änspråkliga. Detärför forskareinomicke-språkliga

vetenskaperviktigt attbeaktadettaförhållande. Dis¬

kussionen undersenare tidbelyserganskavälsvårig¬

heternaitvärvetenskapligt samarbete.

Frånspråklig synpunkt finns det inget som talar

för att hundaresindelningen har främmande

ur-spmng. Ordet hundare skulle i och för sig kunna

vara lånat från kontinenten, men inget tyder påatt

så skulle vara fallet. Rimligen emanerar hund och

hundareur enochsammagermanska

hundramanna-gruppering.

Förklaringen av hund och hundare såsom ur¬

sprungligen avseende manskapsstyrkor kan ytterli¬

gare underbyggas, om vi ser till den nordiska di¬

striktst

erminologin.^

Inom denna terminologi intar

ledungen en dominerande ställning, och endast för termer inom krigsväsendet spelar distriktensstorlek

en roll. Det rör sig därvid dock aldrig om direkta

uppgifter om distriktens storlek (t.ex. antalgårdar

eller skatteenheter)utan om deras prestation. Lik¬

som t.ex. distriktetskip harhaftattställaettskepp,

distriktet hamna (eg. ’årband’) en roddare till för¬

fogande, så har hund och hundare haft till uppgift

att ställa upp hundra man. Hund och hundare har

alltså förstavsett manskapet på hundramanochse¬ dan det distrikt, som skulle ställa upp detta man¬

skap, eventuellt också utrusta erforderligt antal

(6)

skepps- och manskapsförhållanden i de ursprungliga

distrikten, varvid både decimalt och duodecimalt hundrade, 100 resp. 120, kommit till användning.

Dessa beräkningar lämnas här därhän. Problemet med dem är snarare lättheten än svårigheten att

räknestyckenaattgåihop.

För undvikande av missförstånd bör tilläggasatt det naturligtvis intefirmsnågonoöverbryggbarmot¬

sättning mellan å ena sidan ett manskappåhundra

man ochåandra sidan hundra gårdar. Gerhard

Haf-ström sätter i sinaskrifterregelbundetprestationen,

antalet man, i relation tillbebyggelsen. Detäremel¬

lertid från språklig synpunkt klart att vi för hund och hundareharattutgåfrån betydelsen’(skara, här

på)hundra man’.

Frågan om hund- och hundaresindelningens ur¬ sprunghör till de stora,klassiska problemen. Något

entydigt svar är knappast att vänta, men det ärvik¬ tigt attolika vetenskaperstegvisförsöker bringa frå¬

gan närmare sin lösning. Medutgångspunkt frånter¬

minologin skall härnågrasynpunkteranläggaspå in¬

delningensurspmng.

Intresset koncentrerar sig till hund, den bevis¬

ligen äldre av de båda distriktsbeteckningarna, och

då framför allt till de tre folklanden i Uppland,

Attundaland, Fjädntndaland och Tiundaland. Dessa

har enligt en vanligmening varit självständiga land¬

skap,somiförhistorisk tid förenats tillenendastats¬

bildning. Namnen,somhelt enkelt anger antalet di¬ strikt i folklanden, ärunder sådana omständigheter

något påfallande. De tyderpåattdet här inte rörsig

omurgamla landskapsenheter. I såfall skullevi ännu

under medeltiden ha väntatoss äldre namn ibruk.

Det ärheltosannoliktattgamla,naturligt framvuxna

namn fullständigt skulle ha trängts undan av nya,

administrativt präglade namn, givna utifrån antalet

hund-distrikt. Sannolikt har de tre folklanden upp¬

kommit genom att mindre bygder sammanslutits under en gemensamhövding(kung). Destörre enhe¬

terna, dvs. de nybildade folklanden, kan sedan ha

underkastats en indelning i hund-distrikt, som

bildat utgångspunkten för namnen. Ett sådant ur¬ spmng till namnen fömtsätter att vederbörande

folklandutgjortenenhetmeninteattdet funnitsen

överordnadstat.

Det är emellertid inte nödvändigt att anta att

hund-distrikten utgjorten novation,somförst efter

sammanslutningen till större enheter införts av en central överhet. Det ligger, också från språklig sida, minst lika nära till handsatt tänkasig en mera an¬

språkslös böljan med rötterinaturliga gmpperingar.

Det är med andra ord möjhgt att hund-distrikten har enförhistoriainaturliga bygder. Detärtänkbart att hövdingar i de skärgårdslandskap det härärfråga

om i förhistorisk tid indelat sina skeppsmanskap i

styrkor på(ungefär) hundraman, sålångtsommöj¬

ligt ianslutning till naturliga bygder. De från böqan personella beteckningarna kan sedan ha överförts

på manskapens bygdegemenskaper. Denna tanke

låter sig mycket väl förenas med en uppfattning i

nyare historieforskning att stormännen spelat en

viktig roU för ledungens uppkomst. Utifrånansatser

som de här nämnda kan senare, t.ex. vid bildandet

av folklanden, enmera systematisk indelning hage¬

nomförts. Folklanden fömtsätter genom sinanamn

engenomförd indelning, ocheneventuell förhistoria

får därmedförläggas långt tillbaka i tiden.

En sådan utveckling som den här sistskisserade

låter signaturligtvis intebevisas.Denkanemellertid

förtjäna att nämnas som en arbetshypotes. Det är

möjligt att manskapsgmpperingar med anknytning

till naturliga bygder kan ligga till gmnd för

hund-indelningen. Det är i så fall en viktig synpunkt vid

en jämförelse med häradsindelningens urspmng (se

slutetnästaavsnitt).

Häradsom distriktsbeteckning

Häradsindelning är under medeltiden utmärkande

för Danmark (inklusive Skåneland, dvs. denuvaran¬ de svenskalandskapen Skåne,Halland ochBlekinge) ochför götalandskapen(med ÖlandmenutomGot¬

land) och vidare förNärke ochVärmland(se fig. 1).

Frågan i vad mån det har funnits häradsindelning i Norge (inklusive Bohuslän) har varit föremål för liv¬

lig diskussion(Andersson 1965 s. 10 f., dens. 1974

s. 42 med hänvisningar); den tas inte upp i detta

sammanhang.

Ordet härad (fda. hcerath, fsv. hcerap) ’häradsdi-strikt’ är tidigast käntiforndanskan. I Knut den he¬

liges gåvobrev 1085 (Diplomatarium Danicum 1:2

S.49ff.), där Knut skänkergodsiSkåneochpåSjäl¬

land till Lunds domkyrka, uppträder det i en rad

själländska häradsnamn; {In) Ramseherathi,

Sema-herathi, Tuna Sema-herathi,Hornsherathi,Liungaherathi,

lurlunda herathi, avseende de nuvarande Ramso, Somme, Tune, Horns,Lyngeoch Jorlunde herreder.

Isammabrevnämns två skånskaområden,(A)Geri

och (A) Guthisbo, avseende de senare Gärds och

(V. och Ö.) Göinge härad. Det har utifrån namn¬ formernahävdatsatt häradsindelningeniSkåneinte

(7)

skulle ha varit genomförd vid denna tid. Denna

språkliga bedömning är emellertid inte hållbar, och

en närmare granskningvisaratt starka indicier talar

för att också Geri och Guthisbo fungerat som

hä-radsnamn (Andersson 1982 s. 53 ff.). Knutsgåvo¬

brev ger alltså inget bidrag till dateringen av

härads-institutionen gammalt danskt område (sevidare nedan avsnittenomhäradsnamnens strukturochom

häradsindelningens ålder).

Medan hund-och hundaresindelningen utifrån

själva termerna hund och hundare låter sig infogas

i ettbestämt organisatoriskt sammanhang, nämligen

ledungsinstitutionen, ger ordet härad inte i sig nå¬

gonledtrådomhäradsindelningensursprung. 1 motsats till hund och hundare, som är strikt

knutna till den gamla svealändska territoriella in¬

delningen, ärordet härad, som är ett exklusivt nor¬ diskt ord utan motsvarighet i andra germanska

språk, väl känt också i annan användning än som teknisk term. På västnordiskt område och även i

fornsvenskan uppvisar ordet den helt allmärma

betydelsen ’bygd’. 1 denna betydelse är härad —

självständigt och/eller såsom ortnamnselement —

spritt över praktiskt taget hela det nordiska språk¬

området.(Andersson 1974s.41 ff.)

Etymologin av ordet härad är omstridd, men vi

kan med stor säkerhet utgå från att ordet är sam¬ mansatt avorden (i modern form) här och råd och att det från början betytt ’makt överhär/folk’e.d.,

varur en konkret, territoriell betydelse ’bygd ly¬

dande under en hövding’ e.d. utvecklats(Andersson

1974 s. 43, dens. ms. 1). I ordet härligger, såsom

framhålls i anslutning till hundare i föregående av¬

snitt, från böljan ett krigiskt moment. Folket, de

vapenföra männen,var ett folk i vapen.Vadsomär

viktigt, när det gäller attdiskuterahäradsindelning¬

ens ursprung, är emellertid att ordet härad har ut¬

vecklatenallmänbetydelse ’bygd’.

Härad i betydelsen ’bygd’ förekommer i ganska

många ortnamn iSverige. Frånområdet med

härads-indelning kan nämnas sockennamnen Amnehärad

och Upphärad i Västergötland. Talrikare är sådana

»bygdehärad», som de brukar kallas, av naturliga

skäl utanför häradsindelningens område. En rad

»bygdehärad»möter på uppsvenskt område, främst

som socknar, t.ex. Vagnhärad och fsv.prabohceraf}

(nu Råby-Rekarne) i Södermanland samt Lohärad

och fsv. Funbohcerab (nu Funbo) i Uppland. (An¬

dersson 1982s.67f.medhänvisningar.)IVärmland

förekommer både »bygdehärad» ochhäradsdistrikti teknisk mening. Erland Rosell (1981 s. 24 ff.) har

nyligen berört detta förhållande. Han understryker

»bygdehäradenas» framträdande och välbekanta

roll för denvärmländska häradsindelningen mentar

egentligen inte upp frågan omvilken roll nybildade

namnhärad, tillkomnagenomorganisatoriskt in¬

grepp, spelar i det värmländska

häradsnamnsmöns-tret. Denadministrativaöverlagringsomvihär tycks

få räknamedvorevärdettnärmare studium. Trots att häradsindelningen i motsats till hund-och hundaresindelningen inte rent terminologiskt

knytstill någon viss samhällsinstitution,kanett stu¬

dium av dess ursprung ge värdefull belysning åt framväxtenav enforntida territorieO

indelning.'*

Häradsindelningen har avallt attdöma uppstått i

Danmark, varifrån den sedan får antashasprittstill Sverige. Beträffande häradetsursprungkoncentrerar

sig därför intresset till Danmark, närmare bestämt

till förhållandet mellan naturlig bygdegruppering

och en av en överhetgenomförd distriktsindelning.Fyn och Själland motsvarar häradsdistrikten i stor utsträckning men ingalunda genomgående na¬

turliga bygdebildningar, medanpå Jylland ochiSkå¬

neland häradsdistriktens gränser normalt har artifi¬

ciell karaktär. Häradsindelningen synes därför inte

huvudsakligen återspegla en själwuxen bygdegrup¬

pering utan vara enpå administrativväggenomförd

indelning.

Härad som distriktsbeteckning hör till en liten

karakteristisk gmpp inom den gamla nordiska di-striktsterminologin, somjust bestårav allmänna be¬

teckningar av detta slag. När det gäller uppkomst¬

miljön,koncentrerar sig intresset enligt vadsomhär

anförts till Fyn och Själland. Vi tordekunna räkna med att naturliga bygder på öarna tidigt, före den

systematiska häradsindelningen, har kallats för

härad och sannolikt i viss utsträckning burit namn

på -hcerath, alldeles som t.ex. enradbygder, främst

socknar, i Mälarlandskapen. Vi får alltså inom hä¬

radsindelningens sannolika ursprungsområde räkna

med»bygdehärad». Viden viss indelningav enstör¬

re enhet, ett »land», har man —kan vi förmoda —

funnit det lämpligt att utgå från dessa självvuxna

bygder, säkerligen med vissa modifikationer, och

härad har då naturligt erbjudit sig som term för de

nya distrikten. Ur den allmännabygdebeteckningen

har därmed en teknisk termvuxit fram. Med den så

uppkomna indelningen som mönster har sedan en

motsvarande indelninggenomförts också inom and¬

ra områden, där man inte eller bara delvis kunnat

anknytatill naturhgbygdebildning. Därvid harsam¬

materm,härad, använts,varvid dessgamla betydelse,

’bygd’, givetvis saknar all relevans. Som enföljd av dennautveckling har den gamlabetydelsenavordet

(8)

härad, ’bygd’, kommit att utplånas inom häradsin-delningens ursprungsområde. »Bygdehärad» saknas

på danskt område, utommöjligen påJylland, vilket

i så fall skulle kunnases som en bekräftelse att

häradsindelningens rötter inte är att söka där utan

på öarna.

Såsom här flera gånger har framhållits, pekaråena

sidan hmd, hundare och å andra sidan härad åtvar sitt håll, när det gällerurspmnget, trotsatthundare

ochhäradundermedeltidensvararmotvarandra.

Häradet haravallt attdöma sittursprunginatur¬

liga bygdegrupperingar. Hundaret däremot är från böljan sommanskapsstyrka knutettill ledungen. Så¬

som framhålls i avslutningen till föregående avsnitt, kan emellertid också hundaret —ellersnarasthund¬

distriktet - ha en förhistoria, där anknytningen till

naturligabygder spelatenroll.

Det ursprungliga syftet med

hund/hundaresindel-ningen fåransesklarlagt. Indelningenavsågattskaf¬

fa manskap till ledungen. Om syftet med

häradsin-delningen ger terminologin som sagt inget besked.

Det kan i och försig röra sig om enjudiciell indel¬

ning i tingslag, men det är ocksåmöjligt att även

häradsindelningen ursprungligen tillkommit för att

tjäna ledungen. Som ett indicium härpå har fram¬

hållits de danska häradenas orienteringmothav och

vattenleder (P. Rasmussen i KL 6, 1961, sp. 489, C. A. Christenseni KL 10, 1965,sp.444).

Mot bakgrund av det här anfördaär det möjligt att motsättningen mellan härads- och

hund/hun-daresindelningens ursprung inte är så stor som ter¬

minologinkan tyckasgevid handen.

Hundares- och häradsindelningens struktur

belyst av namnen

I de två föregående avsnitten diskuteras hundares-och häradsindelningens ursprung. Också genomfö¬

randet av dessa indelningar kan belysas med språk¬

ligt material, nämligen med hjälpavsjälva

hundares-och häradsnamnen.

För attklargöra dettaär det nödvändigt med en kort beskrivning av de olika huvudtypernaavhun¬ dares-och häradsnamn. Jag exemplifierar med hä-radsnamn(se utförligt Andersson 1965).

Bland häradsnamnenärförst ochfrämstatt skilja

på två typer, dels sådana som från börjaninnehåller

elementet hoerap som fast beståndsdel, t.ex. fsv. Gulb(i)cerghs hcerap. Brabohcerafj och Valkabo

hoe-raf) {-bo < -boa, gen. plur. av -boe ’inbyggare’) i Östergötland, avseende Gullbergs, Bråbo och

Valke-bo härad (typ 1), dels sådana som uppträderutan detta element, t.ex.Kind och Yfjrei det medeltida

Småland (nu Kinda och Ydre i Östergötland) och

Vapsbo (nu Vadsbo) i Västergötland (typ 2).Namn

av typ 1betecknarprimärtde administrativa distrik¬

ten;först genom det tillagda hoerap blir namnet till

distriktsnamn. Namn av typ 2 betecknar ursprung¬

ligen områden, som först sekundärt uppträder som

häradsdistrikt. Kind och Ypre är ursprungligen

namn bygder (»land»), Vapsbo ursprungligen namn ettdistrikt i den speciellt västgötska bo-in¬

delningen. HäradsnamnavsammatypsomKind och

Ypre ärsäkerligen de ovani avsnittetomhäradsom

distriktsbeteckning nämnda fda. Geri och Guthisbo

i Skåne.^

Avdenamnsomfrånbörjan innehåller elementet

hcerap finns det formellt sett två huvudtyper, dels

sådana som består av ett ortnamn (normalt i gen.) + hoerap (typ 1.1), dels sådanasom bestårav en

in-byggarbeteckning i gen. plur. + hoerap. Den första

gruppen utgår normalt från namnet på distriktets samlingsplats, tingsplats, t.ex. Gulb{i)cerghs hcerap

med namnefter tingsplatsenGulb{i)cergh. Merapro¬

blematiska är de namn som innehåller

inbyggarbe-teckningar. Rent formelltkan dessa

inbyggarbeteck-ningar syfta antingen påen bygd eller ocksåpå di¬

striktets tingsplats. Braboar var folket i häradets

huvudbygd vid Motala ström och Bråviken, vars

namn innehåller samma element Brå- som

härads-namnet (typ 1.2.2 ). Valkabo syftar däremot säker¬

ligen på entingsplats (typ 1.2.1 ). Namn av den se¬

nare typen är alltså semantiskt sett direkt jämför¬

baramedtypenGulb{i)cerghs hcerap.

Schematiskt har vi alltså att göra med följande

typeravhäradsnamn:

1.1. X:shcerap-.X=tingsplats,t.ex. Gulb{i)oerghs

hoerap

1.2. X-inbyggarnashcerap

1.2.1. X=tingsplats,t.ex. Valkabohoerap

1.2.2. X=bygd,t.ex.Brabo hoerap

2. X: X = bygd eller äldre distrikt, i.ex.Kind,

Ypre, Vapsbo

Hundaresnamnenuppvisarsammatyper.

Typ 1.2 kräver etymologisk diskussion, för att

det skall kunnaavgöras omett bygdenamn ellerett

tingsplatsnamn ligger till grund. Däremot låter sig

motsättningen mellantyp1.1(namn eftertingsplats)

ochtyp2 (gamlabygdenamn) normalt lätt konstate¬

ras utifrån namnens fomsvenska form.Enförutsätt¬

(9)

belagdaide medeltidakällorna.

Redan en formell analys av hundares- och

hä-radsnamn möjliggör alltså en grovuppdelning i di¬

strikt, som nyskapats vid indelningens genomföran¬

de, och distrikt,somåtergår pågamla, redan förein¬

delningen existerande bygder. Själva namnen kan

med andra ord geupplysning omvad somärnyska¬

pat vid distriktsindelningen ochvad som så attsäga

ärövertaget frånettäldrekulturlandskap.

Några exempel kan belysa detta. Kinda och Ydre

har redan nämnts som exempel bygder som in¬

rättatstill häradsdistrikt. Själva namnformerna, fsv.

Kind och Ypre, visar att vihar attgöramed gamla

självvuxna bygder, »land». En analys av

häradsnam-nen i det gamla Småland, vartill Kinda och Ydre hörde under medeltiden, visar att alla häradena i

norra delenavdet nuvarandelandskapetäravdenna

typ. Det gäller från nordväst till sydost »smålanden»

Vista, Tveta, Vedbo, Sevede, Tjust, Aspeland och

Handbörd. Dessa»land» har alltså inordnatssomdi¬ strikt i häradsorganisationen. De övriga »landen» i Småland har däremot varit förstora föratt i sin hel-Fig. 2. Demedeltida häradena i Småland.-Kattan visarförhållandet mellan »land» och härad. De flestaavdegamla »landen»

har inordnats som distrikt i häradsorganisationen och därvid behållit sina gamla namn. Andra »land», Möre, Njudung och

Värend, har indelats i nyadistrikt med namnpå hoera/> (här förkortat h.). Finnvedensgamla tredelning iSunnerbo, Västbo

ochÖstbo lever kvar 1häradsorganisationen. —Förlaga:Atlas överSverige 133-134. Det medeltida Sverige. Stockholm 1967.

1 =gränsför härad somutgörsavgamla »land». 2=gränsför härad somutgörsavFinnvedenstrehuvudbygder. 3=gränsför

(10)

het inlemmas i dennaorganisation. Njudung har tu-delatsi Västra härad och Östrahärad, Möre i Norra

härad och Södra härad (senare Norra resp. Södra Möre härad). Det betydligt större Värend har in¬

delats i fem häradsdistrikt. Finnveden slutligen be¬ står under medeltiden av tre härad, men dessas

namn, fsv. Sunderbo, Vcestbo och 0stbo, visarge¬

nom sin form attde inte ärnybildade häradsdistrikt utan går tillbaka påenäldre uppdelning av Finnve¬

den. Sarmolikt betyder namnenhelt enkelt ’söder-,

väster-och österbygden’. (Andersson 1965 s. 19 ff.;

se fig. 2.) Det tydligt avläsbara förhållandet mel¬

lan bygd och härad i Småland har spelat en viktig

rollvid framanalyserandetavhäradsnamnstyperna. Fig, 3. De medeltida hundarena i Uppland. -De heldragna,tjockare linjerna avgränsar Tiundaland inorr,Fjädrundaland i syd¬

väst och Attundaland isydost samtRoden (Roslagen) utefter kusten iöster. Kartan visar hurhundaresorganisationen ärupp¬

byggd delsavdistrikt med namnpå{-)hundare (här förkortat h.), delsaväldredistriktmednamnpä -(h)und, dels slutligenav

(11)

Intressantare resultatkanutifrånnamnstrukturen nås i andra landskap med mindre markerad

bygde-bildning. Så kangenomformellanalys påvisasatten rad härad i Västergötland gårtillbakagamla byg¬

der; Ale, Bollebygd, Gäsene, Hising (Ö. Hisings hä¬ rad), Kind, Kåkind, Kålland, Mark, Redväg och

Sä-vedal, vartill slutersig det gamla bo-distriktetVads¬

bo (Andersson 1965 s. 121 ff.). Likaså kan i Upp¬ land med hundaresnamnens hjälp konstateras flera

bygdegemenskaper som inordnats i

hundaresorga-nisationen. I Attundaland möter Arland

(Ärling-hundra härad) och Soland (Sollentuna härad), i

Fjädrundaland Trögd och i Tiundaland Bälinge,

Oland, Vendel och Våla, kanske också Vaksala

(Andersson 1980 s. 160 ff., dens. 1981 s. 85 ff.). Bland de uppländska hundarena låtersigavformella

skäl också urskiljas de tre ovannämnda hund-di-striktenHagunda, Lagunda och Norunda.(Se fig. 3.) Vid sidanavhärad och hundarensomgårtillbaka

på gamla bygdermöternyskapade distrikt. Slätteni

västra Östergötland är systematiskt indelad i två ra¬

dermed härad, allamednamn som—direkt eller in¬

direkt via inbyggarbeteckning - återgår påentings¬

plats. Det gäller från västertillösterDals,Aska, Bo¬

bergsochGullbergs häradinorr,Lysings, Göstrings,

Vifolka och Valkebo härad i söder. Också östra de¬ len avlandskapetvisarensystematiskindelningi

hä-radsdistrikt utefter slättens väst-östliga längdaxel.

(Andersson1965 s. 179 ff.;sefig. 4.)

Ett hknande mönster förhäradsindelningen som

östgötaslätten uppvisar t.ex. södra Halland med ny¬ bildade härad, nämligen från söder till norr Höks,

Tönnersjö, Halmstads, Ärstads och Faurås härad.

Denna indelning står i skarp kontrast till norraHal¬ land med gamla bygder, nämligen Himle, Viskardal

(Viske härad) och Fjäre. (Andersson 1965 s. 81 ff.,

99 f., 173.)

Bland hundareni Uppland som enligt namnenär klart nybildade kan nämnas Brohundarei Attunda¬

land, As hundare(Åsunda härad)ochporsakershun¬

dare (Torstuna härad) i Fjädrundaland och Ullar-akers hundare (Ulleråkers härad) i Tiundaland

(An-Fig. 4. De medeltida häradena iÖstergötland. -Kartan visar det medeltidalandskapets systematiska indelningi häradsdistrikt

(12)

dersson 1980 s. 160ff.,dens. 1981 s.85ff.;sefig.3).

Exempelsom de här nämndager en inblick i di-striktsindelningens genomförande. Den överhetsom

genomfört den nya indelningen har dels systema¬

tiskt tillskapat distrikt, dels emellertid också i den nyaorganisationeninfogat gamlabygder,somnatur¬

ligtvis kan ha modifierats ochjusterats men som i

allt väsenthgt får antas motsvara de gamla bygde-enheterna. Särskilt klart framträder denna motsätt¬

ning vid jämförelse mellan slättbygd och meraku¬

perat land, t.ex. södra Halland gentemot norra Hal¬

land elleröstgötaslättengentemotnorra Småland(se

fig. 2 och 4). Det är alldeles tydligt att de topogra¬

fiska förhållandena och de därav betingade

bygde-grupperingarna härvidlag har spelat en avgörande roll.

Dessa resultat från språkhg sidamåste alltid be¬

aktas, när man diskuterar indelningarnas struktur och syfte. När det gäller beräkning av storlek och

prestationsskyldighet, är det viktigt att undersök¬

ningarna i första hand koncentreras till klart nyin¬

rättade distrikt. Detta har man inte alltid tagit ve¬

derbörlig hänsyn till i debatten.

En fråga beträffande hundares- och

häradsindel-ningen som direkt inställer sig är den, vilken roll

distriktens inbördes storlek har spelat. De bygder

som inordnats i distriktsorganisationen kan, vad

storleken beträffar,uppenbarligen i betydande grad

avvika från nybildade distrikt. Vad har dettaattbe¬

tyda för analysen avdistriktensuppgifter och

pres-tationsskyldigheter? Kan indelningens syften ha

varit olika olika håll? Ärdet i såfall frågaomen

kronologisk skiktning?

En indelningilikstora distrikt,som Sölve Görans¬

son i sitt bidrag i detta tidskriftsnummer påvisar från Öland,talar klart för attindelningen syftat till

en rättvisfördelning avvissaprestationer. Olikstora distrikt kan däremothafungerat utmärktsomtings¬

lag; avgörande för jurisdiktionsdistrikt är kommuni-kationsmöjUgheterna. Är det delvis fråga om enpri¬

märt judiciell indelning? Eller har bygder av olika storlek inordnats i distriktsorganisationen av prak¬ tiska skäl och i stället ålagts differentierade presta¬

tioner?

Frågorna hopar sig, och de här ställda frågorna

tillkommer det andra discipliner än språkvetenska¬

pen att besvara. Såsomjag här har försökt visa, är

det emellertid vid diskussionom hundares- och

hä-radsindelningen nödvändigt att ta hänsyn till nam¬

nens språkliga form och de slutsatsersomdennager

möjlighet till.

Hundares- ochhäradsindelningens ålder

Knappast på någon punkt inom hundares-och

hä-radsdebattenharmeningarna gått så vitt isärsombe¬

träffande dateringen. Bäst belyses detta med en

antydan om diskussionen om hund-och

hundares-distriktens ålder. I Gerhard Hafströmsstoraarbete

Ledung och marklandsindelning (1949), där han

först framställersin teoriomhund och hundaresom

ledungsdistrikt, anknyter han till den bekanta upp¬

giften i Tacitus Germania från slutet av första år¬

hundradet e.Kr. att svearnas civitates (samhällen)

var mäktiga genom sina flottor (Hafström 1949 s.

11 ff.). För densenarebetygadeledungsindelningen

föreslår han en dateringtidigast till senare delen av

romersk järnålder (omkr. Kr.f. omkr. 400 e.Kr.)

och senast till tidigvendeltid (600-talet); mest san¬

nolik förefaller honom en datering till

folkvand-ringstiden (omkr. 400-500 e.Kr.) (Hafström 1949

s. 127). A andra sidan hävdar Erik Lönnroth(1977 s.13ff)atthundaresindelningenärsekundärtillden

tidiga kristna organisationen (jfr också Lönnroths bidrag i detta tidskriftsnummer). Dessa dateringar

visar faktiskt en spännvidd på mnt tusen år.

Visser-hgen hållersigdiskussionenom

hund/hundaresindel-ningens och ledungens ålder mestadels inom den

senare hälften av den nämnda tidrymden (Anders¬ son 1979 s. 121 f.), men också dennasnävare tids¬ ram understryker det kronologiska problemets

svårighetsgrad.

Det är en angelägen uppgift för olika disciplineratt

försöka precisera den egna vetenskapens bidrag till

dateringenavhund/hundares-ochhäradsindelningen.

Avsikten med mitt bidrag är att försökavisai vad mån språkliga förhållanden kan belysa dateringsfrå-gan.

Närdetgäller häradsindelningen, bör tillattbörja

med framhållas att den inte överallt har samma

ålder. Såsom nämns i avsnittet om härad som

di-striktsbeteckning, är häradsindelningen av allt att

döma äldst i Danmark. Den har därifrånspritts inte bara till svenskt områdeutanocksåtill Nordfrisland

(Andersson 1965 s. 60 f.).Områdetmed hund/hun-daresindelningutgören merasluten enhet: Uppland, Södermanland och Västmanland omkring Mälaren. Huruvida distriktsindelningen här är äldre inom nå¬

gotområde, i så fall snarast Uppland, ärovisst,och

det låter sig i vaqe fall inte avgörasfrån språkligut¬

(13)

Både hundare och härad är som distriktstermer

klart betygade från 1000-talet, genom Jarlabanke-stenen resp. Knutden heligesgåvobrev1085. Såsom

framhålls i avsnittet omhund och hundare som

di-striktsbeteckningar, ligger under de frånmedeltiden

kända hundaresnamnen ettäldreskikt mednamn

-hund, varav endast brottstycken är bevarade. Det

äldstavittnesbördet härom ärdetre folklanden, At-tundaland, Fjädrundaland och Tiundaland, avvilka

de två sistnämnda är kända redan från omkring

1050. Dessa namnbildaren fastpunktikronologin.

Att döma av det ungefär samtida belägget hun¬ darevar hundvid denna tid säkerligen en föråldrad term. Folklandsnamnen och därmed hund-indel¬

ningen bördärförsträcka sigengod bit tillbakai ti¬

den före 1000-talets mitt, snarast till tidigare delen

av vikingatiden eller äimu äldre tid. Någon bortre

gräns kan inte sättasutifrån det häranfördamateri¬

alet.

Häradsindelningen låter sig inte på samma sätt

som hund-indelningen följas bakåt i tiden. Det har

hävdats att Knut denheliges gåvobrev skulle spegla

just den brytningstid då häradsindelningen höll på

attgenomförasi Danmark.

Såsom nämns i avsnittet om häradsom

distrikts-beteckning, anges vid lokaliseringen av de själländ-ska godsen flera härad mednamn innehållande ele¬

mentet fda. hcerath. Förde skånskagodsensaknas i allmänhet motsvarandelägesuppgift,mennågragods lokaliseras till Geri och Guthisbo.

Av dessa fakta har dragits den slutsatsen att hä¬

radsindelningen 1085 ännu inte var genomförd i

Skåne och att Geri och Guthisbo vid denna tid be¬ tecknade områden av annan karaktär, som först senare blev till häradsdistrikt. Såsomjag visat i en

utförligare framställning (Andersson 1982s.55 ff.),

är dessa slutsatser inte hållbara..Formellt sett finns

inget som hindrar att Geri och Guthisbo uppfattas

som häradsnamn, ochsomredannämnts talar starka

indicier för att de vid den här aktuella tidenavsett häradsdistrikt. Avsaknaden avandraskånskahärads¬

namn i Knuts brev får sinnaturliga förklaringavatt de gods det gällde låg så nära Lund att närmare lo¬

kaliseringintevarnödvändig.

Från språklig synpunkt fåralltså deargumentav¬ visas som med utgångspunkt från Knut den heliges

gåvobrev anförts fören sen dateringav den danska häradsindelningen. Som ett positivt stöd för en ti¬

dig datering av häradsnamnenkan också anföras det

faktum att ett par danska namn innehåller

guda-namn som förled, Fros herred i Sondeijylland och

Onsjö härad (fda. Othins hcerath) i Skåne, kanske

ocksåLuggude härad iSkåne (tillettord ellernamn

för ’äringsgud(inna)’). Här kan också nämnas att

gudanamnet Frö dessutom ingår i ett till häradsin¬ delningen knutet namn, fsv. Frosficerpunger, Qär-dingi Vadsbo härad i Västergötland, och för övrigt

också i ett uppländskt tolftnamn,fsv. Frostolpt (se¬

nare Frösthults socken). Det bör dock tilläggas att

namn av dennatyp också kanvaraelliptiskt bildade

till ett ortnamn med gudanamn som förled. I såfall

är rehgiösanknytning styrkt endast för de till gmnd

liggande ortnamnen men inte för distriktsnamnen

själva, och då ges inte heller någotbidrag till date¬

ringenav

distriktsindelningen.^

Något säkert stöd för att hänföra häradsindel¬ ningen till en betydligt äldre tid än tiden för Knut

den heliges gåvobrevgervisserligen inte de anförda namnen, men frånspråklig synpunkt finnsingetsom

hindrar att häradsindelningen är jämgammal med

hund-indelningen.

Ytterligare en språklig synpunkt bör tas upp vid diskussion om hund/hundares-och

häradsindel-ningens ålder, nämligen den ordgeografiska. Hun¬

dare är i Norden ett ord medmycket begränsadut¬

bredning. Det är ett exklusivt sveaord, somutmär¬

ker landskapen omkring Mälaren. Detsamma gäller det äldre hund. Härad är som distriktsterm utmär¬ kande för Danmark och Götaland, dessutom för Närke och Värmland. Inom Sverige är härad som teknisktermetttypiskt götaord. Denna motsättning

mellan de — i inskränkt mening »svenska» hund

och hundare och det götiska härad är av väsentlig

betydelse för diskussionenomhundares- och

härads-indelningensålder.

De båda indelningssystemen, som ivarje fall un¬ der medeltiden svarar mot varandra, uppvisar alltså

olika distriktstermer. Denna fördelning talar klart

för att indelningarnavarit etablerade hossvearresp.

götar,innan dessaförenadesiettgemensamtsvenskt

rike. Detärknappast troligtattefterdenna förening

en dansk distriktsterm skulle ha införts endast i de ursprungligen icke-»svenska»landskapen. Det är

knappast heller troligtattsvearna,omde videxpan¬ sion söderutstöttengötiskhäradsindelning,skul¬ le ha infört en motsvarande indelning inom sitt kärnområde men därvid använt en annan term,dvs.

hund, som är den äldre sveatermen. Om å andra si¬

dan hund/hundaresindelningen varetablerad, innan Götaland införlivadesmed sveaväldet,kan man stäl¬ la sig frågan varför inte denna indelning överfördes till Götaland. Svaret ärrimligen att där redan fanns

(14)

en motsvarande indelning. Den geografiska fördel¬

ningen mellan distriktstermema visar alltså att

hund/hundares- och häradsindelningen bör vara äl¬

dre änuppkomstenavett enat Sverige.

Hundares- ochhäradsindelningen sätts därmedin

i ett större historiskt sammanhang.Värdetavdenna relativa datering ärdå beroende avhur säkert Sveri¬

gesenande kandateras.

Medutgångspunkt från uppgifter hoshistorieskri¬

varna Prokopios och Jordanes vid 500-talets mitt

och från vikingatidens slut, representerat av slaget

vid Hastings, sätter Erik Lönnroth (1977 s. 10 f.) upp en yttersta tidsram för uppkomsten av de nor¬ diska kungadömena, Danmark, Norge och Sverige,

nämligen tiden 550—1066. Att Sveriges enande har

skett inom denna vidatidsram, därom rådervälinte

längrenågonoenighet.

Som enviss hållpunkt för dateringen av Sveriges enande brukar nämnas Wulfstans resebeskrivning

i Alfred den stores översättning av Orosius världs¬

historia från 800-talets slut. Enligt Wulfstan hörde

Blekinge, Möre,Öland ochGotlandvid dennatid till

svearna (King Alfred’s Orosius s. 20). Därmed är

dock inte sagt att Götaland i sin helhet hörde till sveaväldet.

Debatten om när Sverige enades och hur detta enande gick till, en debatt som tidvisvarit intensiv,

förtjänaratt tasupppå nytt.Jagkanhär inte gånär¬

mare in detta stora problemkomplex men vill

understryka att det finns all anledning att sätta in

hundares-och häradsindelningen i detta större sam¬

manhang. Denna aspekt på distriktsindelningarnas

datering, somjag förstagångenframförde offentligt

i diskussionen efter ett seminarieföredrag 1980 (=

Andersson 1982),har såvitt jag kännertill inte tidi¬

gare nämntsilitteraturen.

Något mera preciseratbidrag till en absolut kro¬ nologi för hundares- och häradsindelningen gervis¬ serligen i rådande forskningsläge inte relateringen

till Sveriges enande. Denna aspekt påindelningarnas

datering understryker emellertid vad den språkliga

analysen redan i övrigtgettvid handen omderas da¬

tering, nämligen attde sträcker sigettavsevärt styc¬

ke tillbaka iförhistorisktid.

Sammanfattningsvis kan sägas att hundares-och hä¬

radsindelningen från språkhg synpunkt snarastsynes

varaattdateratilltidigaredelenavvikingatiden eller

ännuäldre tid. Enabsolut terminus antequernutgör betygandet avde uppländska folklanden från 1000-talets mitt. Någon terminus post quem synes det

språkliga materialet däremot inte kunna bidra med.

Slutord

Avsikten med detta bidrag är att från språkveten¬

skaplig sida belysa den nordiska hundares-och hä¬ radsindelningen. Framställningen torde visa att di-striktsterminologi och distriktsnamnärsåinflätade i

vår äldsta organisationshistoria att denna inte kan diskuterasutan att de språkUga aspekterna beaktas. Också de språkliga byggstenarna måste på ett till¬ fredsställande sätt kunna fogas in i den rekonstruk¬ tion avforntidasamhällsorganisationsomflera olika

disciphnersträvarefter.

Thorsten Andersson, f. 1929, professor i nordiska

språk, särskilt ortnamnsforskning, vid Uppsala uni¬

versitet sedan 1971. Akademiskavhandling:Svenska häradsnamn (1965). Vetenskapligt författarskap

främst inom nordisk namnforskning, särskilt ort¬

namnsforskning, medspeciell inriktningpå distrikts-terminologi och distriktsnamn. Svensk ledamot i

Nordiska samarbetskommittén för namnforskning

(NORNA), 1971—1980 dess ordförande. Redak¬

tionssekreterare itidskriftenNamnochbygd. Sekre¬

terare i Vitterhetsakademiens

personnamnskom-mitté, som utger Sveriges medeltida personnamn. Ledare för projektet Ortnamn och samhälle vid Se¬ minarietför nordiskortnamnsforskning.

Noter

1. Artiklarna herred i KL 6 (1961)sp.488 ff., hundare i KL 7 (1962)sp.74ff., leidang i KL 10 (1965)sp.432

ff.

2. För dokumentation till avsnittet om hund och hunda¬

re hänvisasgenerellt till Andersson1979. När denupp¬

satsenutarbetades,varErlandHjämes för diskussionen

omhundochhundaregrundläggande arbete Tolft och

hundare endastkäntgenomreferat isakkunnigutlåtan¬

den. Detföreliggernupostumtutgivet i Hjärne 1979.

SehärtillocksåLundberg1981.

3. Den nordiska distriktsterminologin i gammal tid be¬

handlarjagutförligt iettännuopubliceratmanuskript

(Anderssonms.2).

4. Diskussionen om häradsindelningens ursprung följer

nära entidigare framställningavmig(Andersson 1982 s. 67 ff.), vartillgenerellt hänvisas fördokumentation.

5. Om danska häradsnamn i formellt hänseende se An¬ dersson1982s.46 ff.

References

Related documents

Vi kommer att utgå ifrån detta perspektiv då vi vill titta på hur en hund kan bidra till att upprätthålla hälsan hos människan och för att se om hundar kan bidra till att

Funktionsstöd – LSS Funktionsstöd – Socialpsykiatri Hälso- och sjukvård Individ- och familjeomsorg Integration Äldreomsorg. Synpunkt

Bädd till sin eurasier, ja det är nog en smaksak för både hund och ägare och många eurasier ligger inte gärna på något alls, då de blir för varmt och andra ligger gärna i

värderingar och sätt att tänka, vilket är förknippat med ideologier. 22 Det som är normen i samhället slinker kanske därmed obemärkt förbi, makten kan utövas inom ramarna

Jag kommer här återkomma till det som är syftet med studien; hur förskolan kan använda hunden som pedagogiskt resurs i arbetet tillsammans med barnen på förskolan, samt om det

UNG FLICKA från landet önskar plats i god familj att vara fruns hjälp och sällskap där tillfälle gifves att få lära matlagning och för öfrigt hjälpa till med

Postadress: Kiruna kommun, 981 85 Kiruna Organisationsnr: 21 20 00-2783 Besöksadress: Stadshuset, Stadshustorget 1 Webb: www.kiruna.se?. Telefon: 0980-70 000

Om du fyller i att du vill bli kontaktad får du information från berörd chef om vilka åtgärder som vidtagits/kommer vidtas utifrån din synpunkt. Socialnämnden får information