Sida 1 av 40
Självständigt arbete (15 hp)
Författare Program/Kurs
Erik Jansson OP SA 17–20
Handledare Antal ord: 11 886
Erik Wikberg Beteckning Kurskod
1OP415
KOMBINERADE VAPEN – HUR DET KAN FÖRKLARA TAKTISK FRAMGÅNG
ABSTRACT:
A trend in modern warfare is to conduct war both conventionally and unconventionally. This modern era sets high demands on conventional forces to face the contemporary threat. Most of the modern conventional forces conduct war through maneuver warfare and uses the practice of combined arms to organize and fight, but is the method of combined arms still a valid method?
This study examines Robert Leonhard’s theory of combined arms in the Yom Kippur war 1973 and during the American Thunder Runs in Baghdad 2003. The research question that this study is trying to answer is how the combined arms theory can explain the tactical success in the two cases. Previous studies about the theory explains how it could be understood, not how it is used.
The theory encompasses three principles which is applied to the two cases to allow a structured analysis. The results show that both the Israelis and the Americans use the combined arms theory to achieve tactical success. What the analysis also shows is that the theory is not the only element that achieved success, but also technical advantage, moral and experience made an impact on the outcome of the cases.
Nyckelord:
Sida 2 av 40
Innehållsförteckning
1. INLEDNING ... 3
1.1PROBLEMFORMULERING... 3
1.2FORSKNINGSÖVERSIKT ... 4
1.3SYFTE OCH FORSKNINGSFRÅGA ... 8
1.4AVGRÄNSNINGAR ... 9 1.5DISPOSITION ... 9 2. TEORI ... 10 2.1KOMPLETTERANDE PRINCIPEN ... 11 2.2DILEMMAPRINCIPEN ... 11 2.3ALCYONEUSPRINCIPEN ... 12 2.4CENTRALA BEGREPP ... 13 2.4.1TAKTISK NIVÅ ... 13 2.4.2FRAMGÅNG ... 13 2.4.3TYPFÖRBAND ... 14 3. METOD ... 15 3.1FORSKNINGSDESIGN ... 15 3.2VAL AV FALL ... 16
3.3RELIABILITET OCH VALIDITET ... 16
3.4FORSKNINGS- OCH FORSKARETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 17
3.5EMPIRI ... 17
3.5.1YOM KIPPUR ... 18
3.5.2THUNDER RUN ... 19
3.6OPERATIONALISERING... 20
3.6.1ANALYSVERKTYG ... 20
3.6.2JÄMFÖRELSE MED TIDIGARE OPERATIONALISERINGAR ... 23
4. ANALYS ... 24 4.1YOM KIPPUR 1973 ... 24 4.1.1KOMPLETTERANDE PRINCIPEN ... 25 4.1.2DILEMMAPRINCIPEN ... 27 4.1.3ALCYONEUSPRINCIPEN ... 28 4.2THUNDER RUN ... 29 4.2.1KOMPLETTERANDE PRINCIPEN ... 30 4.2.2.DILEMMAPRINCIPEN ... 32 4.2.3ALCYONEUSPRINCIPEN ... 33
4.3SAMMANSTÄLLNING AV RESULTAT FRÅN BÅDA FALLEN ... 35
5. AVSLUTNING ... 36
5.1SVAR PÅ FRÅGESTÄLLNINGEN ... 36
5.2SLUTSATSER OCH RESULTATDISKUSSION ... 37
5.3RELEVANS FÖR PROFESSIONEN SAMT LÄRDOMAR FÖR ETT SVENSKT PERSPEKTIV ... 38
5.4FÖRSLAG TILL VIDARE FORSKNING ... 38
Sida 3 av 40
1. Inledning
1.1 Problemformulering
Teorier om kombinerade vapen menar att det är en metod som främst appliceras på taktisk nivå som bidrar till utövningen av manöverkrigföring för konventionella förband. Dessa teorier vill skapa en syn på hur manöverkrigföringen skall dikteras, men är kombinerade vapen en relevant teori i modern krigföring? En allt mer växande trend inom krigföring är en utövning av både ickelinjär och konventionell krigföring. Denna inriktning ställer höga krav på länders försvarsmakter som till huvuddel är strukturerade enligt den konventionella krigföringen.
I Försvarsmaktens perspektivstudie 2016–2018 föreslås det att försvaret skall gå från en inriktning på internationellt till nationellt försvar.1 Genom att bygga upp den nationella försvarsförmågan kommer den konventionella krigföringen att spela en nyckelroll för den framtida utvecklingen, till skillnad från den mer fredsbevarande inriktning som tidigare varit i fokus. Sverige har valt att möta de nya hoten inom krigets miljö genom system i samverkan.2 Det svenska fokuset ligger på att bygga upp brigadförmågan där landskapsbrigader skall bildas med en flora av system som skall integrera med varandra. Höga krav ställs på denna integrering över de chefer som skall hantera dessa typer av förband för att effektivt kunna nyttja dessa mot ett väpnat angrepp och hävda den territoriella integriteten.3
I Militärstrategisk doktrin 2016 beskrivs det att den svenska inriktningen för sin krigföring skall utgå från manöverkrigföring. Syftet med denna typ av krigföring är att skapa en inriktning mot ett gemensamt mål och genom fysisk bekämpning, informationsoperationer, rörelse och skydd uppnås effekten av krigföringen.4 För att organisera samt integrera
samverkan mellan olika förband för att uppnå manöverkrigföring nyttjas konceptet kombinerade vapen. Doktrinen beskriver kombinerade vapen enligt följande:
”Kombinerade vapen är den traditionella taktiska modellen för att organisera effektiva militära förband. Denna modell innebär (1) att varje taktisk enhet ska ha tillräcklig arsenal för
1 Slutlig redovisning av perspektivstudien 2016–2018, Försvarsmakten, Stockholm, 2018, s. 13 2 Ibid, s. 32
3 Ibid, s. 49
Sida 4 av 40 självständigt uppträdande; (2) verkansmedel med olika egenskaper ska samverka mot samma mål och målområde för att öka sannolikheten för verkan. Vår mångfald av verkansmedel ska skapa svårhanterade hot och lokala dilemman för motståndaren.”5
Kombinerade vapen blir således en modell för att enklare kunna organisera sina förband samt att den Militärstrategiska doktrinen menar att det är en taktiskt traditionell modell. De
tidigaste spår då typförband organiserats enligt kombinerade vapen var under 1600-talet när Gustav II Adolf omorganiserade sin armé så att infanteri, kavalleri och artilleri lydde under en taktisk chef.6 Vidare utvecklades kombinerade vapen under Napoleons tid på 1700-talet när typförbanden organiserades och nyttjades tillsammans mot ett gemensamt mål. De olika typförbanden stred och var beroende av varandra för att effektivt kunna manövrera och exponera motståndarens svagheter.7
När Sverige går mot ett nationellt försvar är ett mål att kunna manövrera och uppnå taktisk framgång. Denna undersökning använder sig av Robert Leonhards teori om kombinerade vapen. Teorin består av tre principer som är den kompletterande principen, dilemmaprincipen samt alcyoneusprincipen.8 I de svenska beskrivningarna av kombinerade vapen finns det ej någon spårbarhet men många likheter med Leonhards teori går att identifiera. Kombinerade vapen är ett väl utarbetat teoretiskt begrepp som förklarar utövningen av teorin för att uppnå hög effekt i strid, men problemet är att den ej har prövats mot flertalet historiska fall för att identifiera hur den kan förklara taktisk framgång. Denna forskning kommer därför att pröva Leonhards teori mot två olika historiska fall och jämföra resultaten för att identifiera om teorin kan förklara taktisk framgång.
1.2 Forskningsöversikt
Det stora syftet med manöverkrigföring är att segra i den enskilda striden och undvika egna förluster. Randall Collins beskriver i sin artikel A dynamic theory of battle victory and Defeat att två tillvägagångssätt finns för att segra över sin motståndare vilka är eldkraft och frontalt
5 Försvarsmakten, 2016, s. 62
6 Ångström, Jan & Widén, Jerker, Contemporary military theory the dynamics of war, MTM, Johanneshov,
2015, s. 94
7 Leonhard, Robert R., The art of maneuver: maneuver-warfare theory and AirLand battle, Ballantine Books,
New York, 1991, s. 41-42
Sida 5 av 40 anfall samt genom manövrering som skapar en organisatorisk systemkollaps.9 I Collins artikel redovisas olika modeller som beskriver kausala samband till hur total seger kan uppnås. Collins skapade modellerna för att enklare visualisera vilka variabler som påverkar varandra mest och för att kunna applicera dessa på verkliga fall. Modellerna tar även hänsyn till modern teknologi och menar att sambanden fortfarande gäller, men att teknologin samt ett teknologiskt övertag stödjer variablerna.10 Dessa modeller är baserade på tre teorier om militär seger där den första teorin är materiellt övertag som innebär att den sida som har flest soldater, vapen och resurser kommer att segra. Manövrering är den andra teorin som förklarar att den part som lyckas förflytta sina enheter snabbt och presentera den inför motståndarens svaga flanker segrar. Den tredje och sista teorin är superior élan som innebär att det är tapperhet samt mod som är kärnan till att soldater vill slåss och leder till seger.11
Den centrala slutsatsen Collins förmedlar med sin artikel är att det frontala anfallet skapar många nedkämpade, både på den egna och motståndarens sida, men genom effektiv
manövrering kan enheter slå ut centrala system som leder till systemkollaps vilket gör att den lokala segern uppnås. Om fler manövreringar lyckas kan den lokala systemkollapsen bidra till en organisatorisk systemkollaps varav utfallet av kriget blir seger.12
Collins menar att den största komponenten i ett krig är utförandet av manövrering för att nå seger. En av de större tänkarna inom manöverteori är William S. Lind. Lind beskriver i sin bok Maneuver Warfare Handbook att manövreringen utgår från att förflytta organiserade enheter till punkter och linjer på en karta där egna enheter kan påverka sin motståndare och har ett övertag geografiskt.13 Det främsta argumentet Lind presenterar för att utöva
manövrering effektivt är att nyttja sig av ett begrepp som heter OODA-loopen, vilket står för observe, orient, decide och act, alltså observera, orientera, besluta och agera. Detta begrepp skapades av överste John Boyd från hans manöverteori för att beskriva tankeprocessen till ett beslut. Lind integrerade tankemodellen i sin manöverteori och hävdar att chefer skall sträva efter den loopen i sitt agerande för att effektivt ta beslut och ligga ett steg före sin
motståndare.14
9 Collins, Randall, A dynamic theory of battle victory and defeat, Cliodynamics, 1: 3–25, 2010, s. 3 10 Ibid, s. 17
11 Ibid, s. 4 12 Ibid, s. 22–23
13 Lind, William S., Maneuver warfare handbook, Westview, Boulder, 1985, s. 4 14 Ibid, s. 5–6
Sida 6 av 40 Lind presenterar, utöver OODA-loopen, tre argument för att lyckas med manöverkrigföring. Det första argumentet är att använda sig av decentraliserad ledning. Detta leder till att enskild chef som befinner sig vid fronten och har mest information av läget kan ta de bästa besluten och kan utnyttja framgångar för att bibehålla initiativet. Det andra argumentet är att vardera aktör som vill nyttja sig av manöverkrigföring måste acceptera och lära sig att hantera krigets kaos och oordning. Om en aktör är bättre att agera i oordningen kommer motståndaren att presenteras för ytterligare friktioner. Det tredje och sista argumentet är att utövaren av manöverkrigföring ej skall följa ett specifikt mönster eller agera förutsägbart. Om detta följs kommer motståndaren uppleva svårigheter i sitt beslutsfattande och således kan egna enheter ligga steget före.15
Utifrån manöverteorin konstruerades begreppet kombinerade vapen. Stephen Biddle presenterar i sin bok Military power - Explaining victory and defeat in modern battle ett perspektiv på metoden. Biddle menar att kombinerade vapen skall nyttjas som stöd för att organisera egna enheter så att dessa kompletterar sina styrkor och svagheter. Under första världskriget 1918 utgjordes den största eldkraften av artilleri samt infanteri. Artilleriet kunde verka på långa avstånd men var begränsade till sin precision. Likaså var infanteriet en rörlig enhet men kunde inte bära med sig vapen med lika hög eldkraft, dock kunde de skjuta med precision. Genom att kombinera dessa kunde infanteriet, som var grupperade vid fronten, leda in artillerielden mot motståndaren och ge manöverutrymme till sina egna enheter.16
Det stora argumentet med Biddles syn på kombinerade vapen är att Biddle menar att det tillkommer friktioner som påverkar utförandet och att dessa måste tas hänsyn till för att göra metoden effektiv. De största friktionerna är att de chefer som leder striden måste ha en stor kunskapsflora av alla typer av system som denne skall leda, så som teknologisk förståelse, grupperingsplats, underhåll och mest optimala användningsområden.17 Detta ställer högra krav på samtliga chefer och med Linds syn att manöverkrigföringen skall ske med
decentraliserad ledning blir det en komplex natur där ett stort ansvar läggs på dessa individer.
15 Lind, 1985, s. 6
16 Biddle, Stephen, Military power – Explaining victory and defeat in modern battle, Princeton University Press,
Princeton, New Jersey, 2006[2004], s. 37
Sida 7 av 40 Utöver den friktionen menar Biddle också att förbanden måste öva med varandra för att förstå hur systemen gemensamt skall kunna komplettera varandra.18
Ytterligare ett synsätt på kombinerade vapen presenterar David Rodman i sin artikel
Combined arms warfare: the israeli experience in the 1973 Yom Kippur War. Rodman vill
motbevisa med sin artikel kritiken som Israel fick för att ej nyttja sig av kombinerade vapen i sin konflikt mot Syrien och Egypten. Rodman lyfter upp två huvudkomponenter i
kombinerade vapen vilka är förbandsstruktur och doktriner. Förbandsstrukturen innebär att typförband skall vara sammansatta och övade tillsammans för att uppnå effekten av
kombinerade vapen, och enligt Biddles kritik till metoden, minskar detta synsätt en del av friktionerna som skapas. Likheten med Biddle är att de båda menar att en stor effekt kan uppnås genom att organisera så förbanden kan väga upp för den andres svagheter. Rodman menar även att förbandsstrukturen skall organiseras på så låg taktisk nivå som möjligt för att få ut störst effekt.19
För att skapa en förbandsstruktur som agerar inom givna ramar behövs en doktrin som styr hur integreringen skall gå till och vilka kombinerade enheter som är effektivast mot
motståndarens enheter. Genom att följa Rodmans två komponenter blir utövningen av kombinerade vapen gynnsam och enskild soldat är van vid integreringen. Rodman exemplifierar detta genom att en artilleribataljon skall kunna understödja både ett stridsvagnsförband samt ett mekaniserat förband.20 Den understödjande enheten har kunskapen hos sig hur det förband den skall understödja strider och kan anpassa sin egen eldkraft för att gynna striden som förs vid fronten.
Vikten av doktrin samt integrering av kombinerade vapen presenterar även Jonathan Boff med sin artikel Combined Arms during the hundred days campaign, August–November 1918. I artikeln undersöker Boff hur britterna använde sig av kombinerade vapen som taktik. Vissa brittiska enheter kunde tillämpa kombinerade vapen och andra inte.21 Många av misstagen
som gjordes var skillnaden i nyutbildade officerare och officerare som utbildades innan första
18 Biddle, 2006, s. 38–39
19 Rodman, David, Combined arms warfare: the israeli experience in the 1973 Yom Kippur War, Defence
studies, 15:2, 161–174, 2015, s. 163
20 Ibid
21 Boff, Jonathan, Combined Arms during the hundred days campaign, August – November 1918, War in
Sida 8 av 40 världskrigets utbrott. De mer erfarna officerarna blev kränkta av den nya doktrinutvecklingen och valde att inte följa den, vilket resulterade i att olika förband utövade två former av
krigföring på fältet.22 Dessa två olikheter avgjorde vilka anfall som var effektiva och inte, där nyttjandet av kombinerade vapen oftast ledde till framgång.23 Både Boff och Rodman trycker på att det doktrinära är viktigt för att hela den taktiska nivån skall strida på samma sätt och att doktrinen blir styrande för att kunna manövrera och bibehålla initiativet vid fronten.
Det forskningsöversikten har presenterat är att det finns skillnader och likheter hur kombinerade vapen kan förstås. Teoretikerna är överens om är att en synergieffekt skall uppnås när typförband verkar tillsammans, men skillnaderna visar på olika fokusområden och på vilken nivå kombinerade vapen skall förstås samt att även friktioner läggs till när
kombinerade vapen utövas. Forskningsöversikten har även belyst att det teoretiska begreppet är väl utforskat samt att fenomenet kombinerade vapen har applicerats på historiska fall. Denna undersökning kommer att använda sig av Robert Leonhards teori om kombinerade vapen för att förklara taktisk framgång i två historiska fall. Denna teori har valts för att den är tydlig i sina teoretiska principer och att den går att operationaliseras för att skapa så objektiva analysindikatorer som möjligt. Leonhards teori har använts i liknande studentuppsatser som denna men då har de inte undersökt just de historiska fall som denna studie avhandlar.24 Denna studie kan således bidra till den krigsvetenskapliga forskningen genom att pröva validiteten om Leonhards teori.
1.3 Syfte och forskningsfråga
Syftet med denna undersökning är att pröva Leonhards teori om kombinerade vapen på historiska fall för att identifiera om den har någon förklaringskraft inom den kontexten. Ur slutsatserna går det sedan att belysa om kombinerade vapen är en förklaringsfaktor och kunna koppla dessa mot den svenska organiseringen. De två fall som valts är slagen vid
Golanhöjderna i Yom Kippurkriget 1973 samt Thunder Run under Irakkriget 2003. Forskningsfrågan som undersökningen skall svara på:
22 Boff, 2010, s. 476 23 Ibid, s. 469
24 Se som exempel: Rydberg, Daniel, Hur kan kombinerade vapen förstår och användas inom högre taktisk nivå,
Sicilien 1943, Försvarshögskolan, Stockholm, 2014; Areskoug, Max, Hur kan kombinerade vapen skapa framgång på taktisk nivå?: en teoriprövande fallstudie av Robert Leonhards principer om kombinerade vapen, Försvarshögskolan, Stockholm, 2019
Sida 9 av 40
-Hur kan Robert Leonhards teori om kombinerade vapen förklara taktisk framgång under Yom Kippur 1973 och Thunder Run 2003?
1.4 Avgränsningar
Denna undersökning avgränsar sig till att analysera ur det israeliska perspektivet i Yom Kippurkriget 1973 samt ur ett amerikanskt perspektiv i Thunder Run 2003 där 2:a brigaden ur den 3:e infanteridivisonen är i fokus. I Yom Kippurkriget kommer enbart striderna vid
Golanhöjderna under 6:e oktober fram till den 12:e oktober att analyseras och den 5:e april djup intill den 7:e april under Thunder Run. Undersökningen kommer att analyseras ur ett taktiskt perspektiv för att uppnå syftet, men även operativ nivå inkluderas eftersom den påverkar förutsättningarna för den taktiska striden.
1.5 Disposition
I kapitel två kommer teorin att presenteras. För att skapa en djupare förståelse varför teorin är viktig kommer en diskussion om varför teorin har valts att föras. I det tredje kapitlet kommer metoden samt forskningsdesignen beskrivas. En diskussion om metoden, forskningsetiska överväganden samt källkritik om empirin genomförs för att skapa en så god transparens som möjligt i arbetet. Vidare i det fjärde kapitlet analyseras de två olika fallen utifrån teorin. De två fallen kommer vara huvudkapitel där de tre principerna sedan analyseras under. Detta görs för att bibehålla fallet i centrum så att de två fallen ej blandas ihop. Slutligen i det femte kapitlet kommer forskningsfrågan att besvaras för att därefter föra en diskussion om resultatet där både skillnader och likheter mellan fallen skildras, för att därefter koppla diskussionen till problemformuleringen för att skapa substantiella slutsatser som kan tillämpas mot
yrkespraktiken och varför studien är relevant för officersprofessionen. Avslutningsvis kommer ett förslag till vidare forskning på studien att beskrivas samt en referenslista att redovisas.
Sida 10 av 40
2. Teori
Teorin som har valts för denna undersökning är Robert Leonhards teori om kombinerade vapen. I boken The art of maneuver beskriver Leonhard att teorin skapades för att det ej fanns en konstruerad och enkel teori som militära förband kunde förhålla sig till. Begreppet
kombinerade vapen var omtalat och officerare samt militärteoretiker visste att det var någonting bra som skapade synergieffekt, men det fanns ingen tydlig metod att följa.25
Leonhard menar även att kombinerade vapen stödjer manöverkrigföringen genom att göra sin motståndares styrkor irrelevanta för ens egna genom att presentera olika dilemman på
slagfältet.26
Motivet varför Leonhards teori valdes är för att den har många likheter med den svenska beskrivningen av kombinerade vapen. Arméreglemente Taktik 2013 lägger stor vikt vid att typförband skall samordnas för att skapa större effekt än om stridande enhet hade agerat själv.27 Utöver att fokusera på hur egna förband skall vidta åtgärder bidrar även metoden kombinerade vapen med ett synsätt som skall kunna påverka motståndaren. När egna enheter påverkar motståndaren med två eller flera system skall ett dilemma presenteras så
motståndaren endast kan vidta en skyddsåtgärd samt att fienden skall försättas i en ofördelaktig terräng där egna vapensystem har större nytta medan dennes system är irrelevanta.28 Likheterna mellan Försvarsmaktens syn och teorin om kombinerade vapen kommer att förtydligas ytterligare när Leonhards principer presenteras nedan.
Leonhard uttrycker att teorin om kombinerade vapen är en tidlös teori som ej kommer att påverkas av framtidens teknologiska medel eftersom teorin inte är ett nytt begrepp utan har utövats redan från antiken.29 Detta motiv blir intressant att undersöka eftersom det är en starkt laddad egenskap att beskriva en teori, vilket leder till att en teoriprövande fallstudie blir relevant att genomföra studien som för att identifiera om teorin är tidlös. Ett av de historiska fall som undersöks inträffade före teorins uppkomst, medan det andra fallet inträffade efter dess uppkomst.
25 Leonhard, 1991, s. 92 26 Ibid
27 Arméreglemente Taktik: AR Taktik : 2013, Försvarsmakten, Stockholm, 2013, s. 22 28 Ibid
Sida 11 av 40 Teorin som Leonhard har skapat består av tre principer. Dessa tre är följande: den
kompletterande principen, dilemmaprincipen och alcyoneusprincipen. De tre principerna är
konstruerade för att enkelt förstå syftet med teorin och dessa är uppdelade i tre olika fokusområden som är relaterade till varandra.
2.1 Kompletterande principen
Den första principen fokuserar på hur egna förband skall organiseras. Alla vapensystem och enheter besitter styrkor och svagheter. Skyttesoldater har en god framkomlighet i betäckt terräng och kan framrycka dolt. Svagheterna är att de saknar god skyddsförmåga, är sårbara mot artillerield samt att förflyttningar går långsamt. Till skillnad från ett skytteförband täcker istället ett stridsvagnsförband upp för skytteförbandets svagheter, men medför istället skyttets styrkor som sina svagheter. Denna princip handlar om att organisera om en taktisk enhet under en och samma chef så långt det är möjligt för att täcka upp för typförbandens styrkor och svagheter.30
För att kontextualisera denna princip ytterligare kan ett stridsvagnsförband anfalla över öppen terräng där enheten kan uppnå hög anfallshastighet medan skytteförbandet anfaller bakom. När stridsvagnarna når betäckt terräng byter anfallet tät och låter skyttesoldaterna anfalla igenom det betäckta så de täcker flankerna för stridsvagnarna och kan upptäcka mineringar på vägen som annars hade varit svårt att identifiera från vagnen. Denna princip som helhet är egenfokuserad och skapar sin synergieffekt när olika typförband utför striden tillsammans för att komplettera varandras svagheter med sina styrkor och således skapar tempo i striden.31
2.2 Dilemmaprincipen
Den andra principen lägger till motståndaren som en faktor för att uppnå sin effekt. Denna princip menar att när ett förband blir utsatt för ett vapensystem så kommer de att vara sårbara för ett annat vapensystem. Principen syftar till att utsätta sin motståndare för två eller flera vapensystem samtidigt för att skapa ett olösbart dilemma.32 Leonhard skiljer på svåra problem och olösbara dilemman i denna princip. Ett svårt problem är till exempel när ett
30 Leonhard, 1991, s. 93 31 Ibid, s. 94
Sida 12 av 40 stridsvagnsförband anfaller genom betäckt terräng och möter motståndarens skyttesoldater. Problemet blir att stridsvagnarna ej kan manövrera fritt men har fortfarande en chans att vinna striden. Det olösbara dilemmat hade istället presenterat samma hot fast med ett eget
stridsvagnsförband som understödjer skytteförbandet. När de fientliga stridsvagnarna anfaller och hamnar i strid fokuserar de på att bekämpa skyttarna, då anfaller de understödjande stridsvagnarna och kan nedkämpa de fientliga enheterna då de exponerar sig genom att ej observerar mot vägen.33 Denna princip fokuserar således på både egna förband och motståndarens förband för att skapa synergieffekt.
2.3 Alcyoneusprincipen
Den sista principen är alcyoneusprincipen. Leonhard tog inspiration från den grekiska mytologin när Herkules skulle strida mot jätten Alcyoneus. Herkules slogs mot jätten när denne befann sig i sitt hemland och jätten tog ingen skada från striden. Herkules fick information om att jätten var osårbar i sin egen terräng och när de stred nästa gång så lyfte Herkules upp jätten och förflyttade Alcyoneus från sitt land och kunde sedan besegra honom. Det som Leonhard exemplifierar med denna berättelse är att försätta motståndaren i en ogynnsam terräng för att enklare kunna nedkämpa denne.34
Denna princip ställer ett högt krav på hur motståndaren skall ledas in i ogynnsam terräng. Medel för att lyckas med denna åtgärd är att minera av flera vägar och låta en väg vara ominerad men försvarad, skjuta artillerield mot platser där motståndaren ej får uppträda samt presentera ett starkt hot, exempelvis stridsvagnar, i ett terrängparti som tvingar in
motståndaren till ogynnsam terräng. För att skapa så bra synergieffekt som möjligt skall motståndaren tvingas in i terrängpartier där denne är som svagast och där egna förband kan strida med kombinerade vapen.35
Ett förkommande problem som chefer ofta skapar i förhållande till denna princip är att när motståndaren blir intvingad i ofördelaktig terräng så möter de samma typförband som de själva anfaller med. Då tappar denna princip sin effekt, och Leonhard menar att det skall
33 Leonhard, 1991, s 94-95 34 Ibid
Sida 13 av 40 strävas efter att strida med de enheter som är mest ofördelaktiga för motståndaren när de väl har tvingats in i ogynnsam terräng.36
2.4 Centrala begrepp
För att skapa en så pass tydlig bild av vad som menas med vissa begrepp kommer några centrala begrepp att definieras som är kopplade till studien som helhet. Syftet är att minska missförstånd med dessa begrepp samt för att öka transparensen i texten.
2.4.1 Taktisk nivå
Inom krig finns det tre nivåer som planeras och genomförs. Dessa tre är strategisk, operativ samt taktisk nivå. Leonhard menar att den taktiska nivån är där enskilda strider och slag genomförs med förband som tillhör samma vapengren. Den högsta enheten som fortfarande ingår i taktisk nivå är divisionsnivå och nedåt.37
Enligt Arméreglemente Taktik menas att den taktiska nivån är där förband manövreras för att samordnat genom eld och rörelse lösa sin uppgift. Stridsteknik är metoder inom taktiken för att uppnå syftet med striden och gränsen mellan stridsteknik och taktik är flytande.38 Det finns likheter mellan de olika definitionerna och denna text kommer att definiera begreppet där strider sker på stridsteknisk nivå upp till divisionsnivå. Detta kommer att ge utrymme i fallen samt en avgränsning till vilken nivå som kan inkluderas.
2.4.2 Framgång
Denna uppsats utgår från manöverkrigföringen och således bör framgång inom den miljön att definieras. För att nå framgång inom manövertänket skall motståndarens förmåga till
samordning och system påverkas så att denne görs irrelevant.39
Likt Arméreglementets mening definierar Leonhard att framgång nås genom försök att
annullera motståndarens styrkor för att göra dessa irrelevanta.40 Således kommer begreppet att
36 Ibid
37 Leonhard, 1991, s. 7–9
38 Försvarsmakten, 2013, s. 19–20 39 Ibid, s. 35
Sida 14 av 40 definieras som när kombinerade vapen nyttjas på slagfältet för att göra fiendens styrkor
mindre relevanta.
2.4.3 Typförband
Typförband är förband som är utformade för en viss karaktär. Olika arméförband är indelade i kompanier som har ett område där de är utrustade enligt, till exempel stridsvagnskompanier som strider uppsuttet i sina vagnar samt mekaniserade kompanier där huvuddelen utgör skyttesoldater som strider tillsammans med sina stridsfordon både uppsuttet och avsuttet.41
Sida 15 av 40
3. Metod
3.1 Forskningsdesign
Den forskningsdesign som har valts för denna undersökning är en teoriprövande
flerfallsstudie. Teorin som är vald kommer att vara i fokus och slutsatserna kommer vara kopplade till teorins förklaringskraft. Varför en teoriprövande studie har valts framför en teorikonsumerande studie är för att problemformuleringen har en koppling till en svensk syn på krigföring samt teorier, och den teori som används har stora likheter med den svenska synen på kombinerade vapen, vilket kommer leda till att slutsatserna kan överföras bättre till en svensk kontext. Om en teorikonsumerande hade använts skulle fallen varit i centrum och blivit förklarade, men då hade inte slutsatserna kunnat överföras till den svenska synen på kombinerade vapen.42
Varför denna studie har valt att använda sig av fallstudier för att lösa det
problemformuleringen konstaterar är för att fallstudien kan stödja den teoriprövande ansatsen genom att utforska de kausala sambanden i teorin och således förklara utfallen.43 Fallstudien är även en metod som i denna undersökning ger stöd i att kunna samla in mycket empiri om fallen för att sedan pröva teorin mot dessa.44 En vanlig kritik mot fallstudier är att de ej är
generaliserbara eftersom undersökningen fokuserar på det enskilda fallet. Denna
undersökning har istället valt en flerfallsstudie för att jämföra slutsatserna och således kunna öka generaliserbarheten av teorin.45 Ytterligare kritik som fallstudie ofta får är att de är ostrukturerade och inte är systematiska i sitt utförande.46 För att denna studie skall minska de
misstag som kritiken tar upp kommer processen att redogöras för att skapa en transparens och ej frångå den faktiska problemformuleringen.
En fallstudie kan utföras med hjälp av både kvalitativa samt kvantitativa ansatser för att förklara sina fall. Denna studie har valt att använda sig av en kvalitativ textanalys för att
42 Esaiasson, Peter, Gilljam, Mikael, Oscarsson, Henrik, Towns, Ann E. & Wängnerud, Lena, Metodpraktikan:
konsten att studera samhälle, individ och marknad, Femte upplagan, Wolters Kluwer, Stockholm, 2017, s. 89–90
43 George, Alexander L. & Bennett, Andrew, Case studies and theory development in the social sciences, MIT,
Cambridge, Massachusetts, 2005, s. 21
44 Johannessen, Asbjørn & Tufte, Per Arne, Introduktion till samhällsvetenskaplig metod, 1. uppl., Liber,
Malmö, 2003, s. 56
45 Yin, Robert K., Case study research and applications: design and methods, Sixth edition, SAGE, Los
Angeles, 2018, s. 20-21
Sida 16 av 40 samla in empiri. Detta val har gjorts eftersom fallen som skall undersökas är av historisk karaktär där tillgängligheten till relevant litteratur finns i stor utsträckning. Den kvalitativa textanalysen kommer tillåta att en stor analysenhet kan behandlas och kunna identifiera det centrala som empirin uttrycker. Det kommer att stödja analysprocessen genom att
systematiskt kunna göra urval i empirin som är relevant för just denna undersöknings syfte.47 Vidare nytta med den kvalitativa textanalysen är att, tillsammans med det analysverktyg som konstrueras, kunna analysera det som är uttryckt samt det underliggande i en text för att skapa en helhetsbild av vad som inträffade.48
3.2 Val av fall
Den inre validiteten grundar sig i att de två fall som valts är av karaktären mest lika kopplat mot de beroende variabler som teorin prövar mot som är taktisk framgång.49 Dessa två fall är lika i sin tekniska karaktär där både infanteri, artilleri, pansar samt flygunderstöd användes, vilka blir bakgrundsvariabler till undersökningen. Det finns två skillnader som skiljer fallen åt där den första skillnaden är formen av miljö de stred i där det ena fallet var i öppen
ökenterräng och det andra fallet var i huvuddel i urban miljö. Den andra skillnaden är att i det ena fallet blev aktören angripen av två nationer på två fronter och i det andra fallet anfaller den aktör som analyseras. Varför två fall som hade olika utfall men var lika i utförandet inte valdes är kopplat till frågeställningen då denna undersökning vill skapa en bredare kunskap om hur taktisk framgång kan uppnås.
3.3 Reliabilitet och validitet
Denna undersökning strävar efter att ha så god transparens och tillförlitlighet som möjligt. I teorikapitlet förklarades de centrala begrepp som är genomgående i denna uppsats för att bidra till en hög begreppsvaliditet. De begreppen är för denna studie viktiga att definiera eftersom de kan ha olika betydelse i en annan kontext. Vidare kommer operationaliseringen som genomförs att ha en förankring i den teoretiska beskrivningen och utforma indikatorer som är praktiskt nära de principer som har förklarats.50
47 Esiasson et al, 2017, s. 211 48 Ibid
49 Ibid, s. 102 50 Ibid, s. 59
Sida 17 av 40 För att uppnå en god reliabilitet med denna studie är det viktigt att tillsammans med den begreppsvaliditet som beskrivits undvika systematiska fel och slarv. Dessa fel kommer lindras genom att utarbeta ett analysverktyg som är konsekvent gentemot teorin och sedan användas noggrant och ej utesluta empiri som annars skulle motsäga teorins förklaringskraft för att stärka en egen tes.51 Utöver att förhålla sig konsekvent till analysverktyget kommer beslut och avvägningar att förklaras samt motiveras varför de har gjorts. Det leder även till att genom en avgränsning i tid och rum att arbetet kan empiriskt triangulera fallen med både första, andra samt tredjehandskällor för att skapa en djupare analys som betyder att information ej utesluts.
3.4 Forsknings- och forskaretiska överväganden
I forskningar måste vissa avväganden och val genomföras och vissa av dessa kan komma att påverka andra människor.52 Denna studie använder sig av skrivna källor och ej intervjuer eller enkätundersökningar som kan påverka andra individer samt att samtliga källor är öppna handlingar. För att förhålla sig forskningsetiskt mot de människor som har skrivit källorna genomförs en konsekvent referenshantering och hänvisning till deras arbeten och forskning. Utöver en god referenshantering eftersträvas en så god transparens som möjligt där olika val i uppsatsen motiveras varför de har nyttjats för att stärka reliabiliteten.53
3.5 Empiri
Detta kapitel kommer att beskriva den empiri som används för analysen. Empirin som valts har jämförts med liknande litteratur som beskriver de olika fallen och bedöms vara den mest beskrivande för att skapa så god förståelse om händelserna som möjligt. Litteraturen kommer beskrivas samt redogöras källkritiskt nedan för att belysa denna studies syn på empirin. Källkritiken kommer utgå från fyra kriterier för att kunna bedöma sanningshalten av
litteraturen samt öka reliabiliteten. De fyra kriterierna är äkthet, oberoende, samtidighet samt tendenskriteriet.54
51 Esiasson et al, 2017, s. 64
52 Ekengren, Ann-Marie & Hinnfors, Jonas, Uppsatshandbok: [hur du lyckas med din uppsats], 2., [rev.] uppl.,
Studentlitteratur, Lund, 2012, s. 108
53 Esiasson et al, 2017, s. 25–26 54 Ibid, s. 288
Sida 18 av 40
3.5.1 Yom Kippur
The war of Atonement är skriven av Chaim Herzog som tjänstgjorde som generalmajor i
Israels försvarsmakt under Yom Kippurkriget. Boken gavs ut 1975, vilket var två år efter krigets slut och är sammanställd av israeliska dokument men även intervjuer med soldater och officerare. Herzog nämner att bokens syfte är att skapa en helhetsbild av kriget och skildrar de enskilda striderna efter de intervjuer och data som kunde erhållas bara två år efter kriget. Boken kan förhållas något tendentiös eftersom det är en israelisk general som har skrivit innehållet.55
The Yom Kippur War 1973 – The Golan Heights är skriven av en brittisk militärhistoriker.
Boken beskriver både perspektivet från israels sida men även egyptierna och syriernas perspektiv av kriget. Referenserna som nyttjas i boken är andra skrivna verk om kriget från båda parter i konflikten för att presentera en så bred bild av kriget som möjligt med mestadels fokus på pansarstriderna. Boken publicerades 2003 men referenser som tas upp är från de årtal som kriget bröt ut. Eftersom verket är skriven av en brittisk författare samt tar upp objektiva perspektiv från båda parter i konflikten anses de ej vara tendentiösa.56
The Heights of Courage av Avigdor Kahalani är en förstahandskälla som är baserad på
observationer samt Kahalanis egen krigsdagbok. Kahalani tjänstgjorde som
stridsvagnsbataljonschef under striderna vid Golanhöjderna och gav ut denna bok på hebreiska efter krigets. Boken ger en möjlighet att kunna analysera från ett
förstahandsperspektiv och observera de beslut som togs på lägre taktisk nivå för att identifiera om de stred enligt kombinerade vapen. Utifrån de källkritiska principerna kan boken kritiseras för är att den är skriven av en hyllad krigshjälte som kan ha vinklat vissa delar för att framstå sig själv samt israelerna som bättre i vissa situationer.57
The watchman fell asleep – The surprise of Yom Kippur and its sources är skriven av Uri
Bar-Joseph som tjänstgjorde som soldat under Yom Kippurkriget. Boken skrevs 2005 och baseras på både författarens egna upplevelser, dokument samt intervjuer med officerare och soldater.
55 Herzog, Chaim, The war of atonement, Weidenfeld and Nicolson, London, 1975
56 Dunstan, Simon & Gerrard, Howard, The Yom Kippur War 1973 Vol. 1 The Golan Heights, Osprey, Oxford,
2003
57 Kahalani, Avigdor, The Heights of Courage: a tank leader's war on the Golan, New ed, Praeger, Westport,
Sida 19 av 40 Äkthetskriteriet och tendenskriteriet uppfylls väl eftersom boken är baserad på dokument från båda parter i konflikten samt att även båda parters misstag och framgångar föreställs.58
3.5.2 Thunder Run
Cobra II – The inside story of the invasion and occupation of Iraq är skriven av Michael
Gordon och Bernard Trainor som båda är krigskorrespondenter för New York Times. Boken är skriven 2006 och beskriver fallet utifrån förstahandskällor när kriget var aktuellt. Både intervjuer av medverkande soldater, krigsdagböcker samt tidskrifter skildras och skapar en helhetsbild av fallet i stort. Materialet är samtida gentemot fallet samt att författarna refererar till sina källor kontinuerligt, vilket skapar äkthet i boken. Det enda kriteriet som är något lägre är tendenskriteriet eftersom det är två amerikanska författare som beskriver en amerikansk offensiv, där risken finns att författarna förskönar skildringarna till USA:s fördel.59
The Iraq War – A military history är skriven av Williamson Murray samt General Major
Robert H. Scales, Jr. Boken består av en skildring av Irakkriget som helhet både från krigets perspektiv men också den politiska sidan. Källorna boken baseras på är intervjuer med främst generaler och officerare från både ett brittiskt och ett amerikanskt perspektiv, men även officiella dokument samt rapporter från krigets gång används. Boken är utgiven 2007, vilket gör att den uppfyller tidskriteriet. I slutet av boken finns det ett referenskapitel där samtliga kapitels källor är listade och bedömningen är att beroendekriteriet är god.60
Fiasco – The american military adventure in Iraq är skriven av Thomas E. Ricks som är
Pentagons korrespondent och har skrivit om den amerikanska militären sen 2000. Boken är baserad på intervjuer som författaren gjorde både i Irak och i USA men även dokument som införskaffades både under konflikten samt i efterhand när boken skrevs. Boken skildrar händelser från 1991 fram till 2006 när den gavs ut och bidrar till ett brett spektrum av konflikten. Själva genomförandet av Thunder Run skildras marginellt men kommer att användas för att
58 Bar-Joseph, Uri, The watchman fell asleep: the surprise of Yom Kippur and its sources, State University of
New York Press, Albany, 2005
59 Gordon, Michael R. & Trainor, Bernard E., Cobra II: the inside story of the invasion and occupation of Iraq,
1st ed., Pantheon Books, New York, 2006
60 Murray, Williamson & Scales, Robert H., The Iraq war: a military history, Harvard University Press,
Sida 20 av 40 bekräfta andra källor. Källkritiskt uppfyller boken samtliga kriterier förutom att den kan skildras som något tendentiös eftersom den är skriven av en amerikansk journalist.61
Med stridsvagn mot Bagdad är skriven av stridsvagnskompanichefen Jason Conroy och
journalisten Ron Martz. Boken skrevs efter kriget 2003 och är en blandning av förstahands samt andrahandskällor där striderna beskrivs från Conroys perspektiv från Kuwait till Bagdad. Denna bok ger möjlighet att undersöka hur perspektivet var på en stridsteknisk nivå och hur kompanichefen agerade i striderna för att uppnå taktisk framgång. Boken erbjuder även perspektivet från den oberoende korrespondenten för att bidra till en bredare bild av striderna som utfördes. De förstahandskällor som nyttjas är intervjuer med inblandade soldater samt krigsdagböcker. Denna bok uppfyller samtliga kriterier men även denna kan tolkas som något tendentiös eftersom den följer en amerikansk officer.62
3.6 Operationalisering
För att kunna pröva Leonhards teori mot fallen kommer de tre principerna att
operationaliseras till ett analysverktyg med en så teorinära definition som möjligt för att gynna undersökningens inre validitet.63 Utformningen kommer skapas så att de tre principerna kommer formuleras om till ett fåtal indikatorer som kommer stödja den
kvalitativa analysen. Detta leder till att studien kan genomföras systematisk och möjliggöra att enbart relevant information analyseras.64 Inledningsvis kommer denna studies
operationalisering att presenteras och sedan jämföra den mot tidigare arbetens
operationalisering.65 Till varje princip kommer slutligen ett analysschema att skapas för att
enklare kunna visualisera indikatorerna och dess resultat när det används i analysen.
3.6.1 Analysverktyg
Kompletterande principen fokuserar i huvudsak på hur de egna förbanden är organiserade och
arbetar tillsammans. Genom att kombinera de egna förbanden inom en gemensam militär operation skapas en synergieffekt där enheternas svagheter kompletteras av det andra
61 Ricks, Thomas E, Fiasco: the American military adventure in Iraq, Penguin Press, New York, 2006 62 Conroy, Jason & Martz, Ron, Med stridsvagn mot Bagdad: en amerikansk pansarofficers skakande
upplevelser under anfallet mot Bagdad 2003, Svenskt militärhistoriskt bibliotek, Stockholm, 2014
63 Esiasson et al, 2017, s 60 64 Ibid, s. 56–57
Sida 21 av 40 vapenslagets styrkor. Utövningen av denna princip skapar även ett bättre utfall än om de enskilda förbanden hade agerat ensamma. De indikatorer som har skapats för denna princip är: Indikator 1 2 3 Kompletterande principen Förband organiseras så att två olika
typförband ingår i ett förband 66
Två eller fler
typförband verkar mot ett gemensamt mål 67
Egna förband möjliggör rörelse för ett annat förband genom eld 68
Dilemmaprincipen fokuserar på både egna förband samt på motståndarens agerande för att
skapa effekt. Motståndaren skall utsättas för ett hot av ett eget vapensystem som leder till att en skyddsåtgärd vidtas. I det tillfället utsätts motståndaren för ytterligare ett vapensystem som skapar ett olösligt dilemma. Principen är i huvudsak motståndarfokuserad eftersom det är dennes agerande som kommer exponera svagheterna för ett annat vapensystem, men den är även egenfokuserad eftersom det är de egna enheterna som är ansvariga för att presentera detta dilemmat. De indikatorer som har skapats för denna princip är:
Indikator 1 2
Dilemmaprincipen Motståndaren utsätts för två eller flera vapensystem samtidigt 69
Motståndaren tvingas att välja mellan minst två ofördelaktiga val 70
Alcyoneusprincipen är kopplat till terrängen där egna förband har en fördel och motståndaren
sätts i en ogynnsam position. Detta inträffar genom att egna förband nyttjar sina resurser för att tvinga in motståndaren där deras förmåga att verka med sina system nedgår, medan de blir enklare att påverka med egna vapensystem. Denna princip gynnas även av att de typförband som försätts i en ofördelaktig terräng bör påverkas av ett annorlunda typförband för att gynna effekten. De indikatorer som har skapats för denna princip är:
66 Leonhard, 1991, s. 93–94 67 Ibid
68 Ibid
69 Ibid, s. 94–95 70 Ibid, s. 94
Sida 22 av 40
Indikator 1 2
Alcyoneusprincipen Motståndaren strider i för denne ofördelaktig terräng 71
Egna vapensystem tvingar motståndaren in i ofördelaktig terräng 72
Indikatorerna som har skapats är oberoende av varandra och för att hävda att kombinerade vapen har använts inom en situation är det tillräckligt att endast en indikator uppfylls. Eftersom denna uppsats försöker svara på hur taktisk framgång kan förklaras utifrån teorin måste även utfallen på kombinerade vapen göras skillnad på. Motståndaren kan ha utsatts för någon av indikatorerna men ej påverkats, således behöver det även tas i beaktande.
Påverkan kommer presenteras enligt följande beskrivning:
Motståndaren blev påverkad med effekt
Analysindikatorn kunde återfinnas och hade betydelse kopplat till utfallet
Motståndaren blev påverkad utan effekt
Analysindikatorn kunde återfinnas men hade ej någon betydelse till utfallet
Användes ej Analysindikatorn återfanns ej
För att förenkla analysen i nedanstående kapitel kommer en integrering mellan indikatorerna samt hur motståndaren blev påverkad att nyttjas för att visualisera resultatet.
Resultatet kommer presenteras enligt följande:
(Vilken princip som analyseras)
Indikator
Återfinns påverkan i analysen?
1 Ja (Med effekt), Ja (Utan effekt), Nej 2 Ja (Med effekt), Ja (Utan effekt), Nej 3 Ja (Med effekt), Ja (Utan effekt), Nej
71 Leonhard, 1991, s. 97 72 Ibid, s. 98
Sida 23 av 40
3.6.2 Jämförelse med tidigare operationaliseringar
Daniel Rydberg genomförde en avhandling till sin HOP-examen och har operationaliserat sina principer så att dessa stödjer hans uppsats. Operationaliseringen är lika i sin
grunduppställning där den kompletterande principen har en indikator då förband organiseras tillsammans samt att två egna vapensystem verkar mot samma mål med Rydberg har även indikatorer som är anpassade för hans specifika syfte. Rydbergs frågeställning är att pröva Leonhards teori mot ett fall där högre taktisk nivå undersöks, vilket ställer indikatorn om uthållighet mer i centrum än i denna undersökning. Vidare är operationaliseringen om dilemmaprincipen lika eftersom den är mer centrerad kring hur motståndaren skall påverkas. Den sista principen har vissa likheter så som att sätta motståndaren i ofördelaktig terräng, men även här har Rydberg en indikator som är mer kopplad till högre taktisk nivå där terrängen skall vara fysiskt förändrad för att indikera alcyoneusprincipen. Överlag har båda
operationaliseringarna likheter men huvudsyftet med båda undersökningarna genomsyrar de skillnader som kan observeras i indikatorerna.73
Magnus Jonsson har gjort en undersökning om huruvida kombinerade vapen kan bidra till framgång på operativ nivå som examensarbete vid HOP. Operationaliseringen i Jonssons uppsats skiljer sig en del från hur detta arbete har valt att operationalisera principerna. Jonsson har valt att omformulera principerna till kortare indikatorer så som anfall på djupet,
tempo och överrumpla. Dessa begrepp förklaras sedan vad de innebär, men den största
skillnaden är att Jonsson ej tolkar den kompletterande principen och dilemmaprincipen som oberoende av varandra, utan att effekten från den kompletterande principen skapar
förutsättningar för dilemmaprincipen och är således beroende av varandra.
Alcyoneusprincipen är något oberoende av de andra principerna eftersom den fokuserar på terrängen, men i sammanfattningen av samtliga principer påstår Jonsson att alla tre principer är beroende av varandra för att skapa ett sammanhang i teorin. Detta arbete kommer skilja på det påståendet och förhåller sig till att principerna är oberoende av varandra för att uppnå kombinerade vapen.74
73 Rydberg, 2014, s 16–18
74 Jonsson, Magnus, Hur kan kombinerade vapen bidra till framgång på den operativa nivån?,
Sida 24 av 40
4. Analys
I detta kapitel kommer de två fallen analyseras utifrån de analysverktyg som skapats till respektive indikator. Inledningsvis kommer de två fallen beskrivas kortfattat innan analysen tar sitt avstamp för att skapa en översikt vad som inträffade under fallen. De två fallen kommer att analyseras separat för att sedan sammanställa resultaten där en tydlig jämförelse kan skildras.
4.1 Yom Kippur 1973
Yom Kippurkriget inleddes av en syrisk offensiv vid Golanfronten den 6:e oktober 1973. En stor mängd med artilleri samt flygbombningar blev startskottet till tvåfrontskriget för Israel. Den inkommande elden var lindrig för de israeliska styrkorna eftersom de enbart påverkade de israeliska stridsvagnar som var vid fronten med låg effekt. 75 Israels försvarsmakt hade dagarna innan fått underrättelser att en stor mängd stridsvagnar, artilleripjäser samt
pansarskyttefordon hade framryckt mot den fredade zonen som låg mellan Israel och Syrien.76
Efter de inledande bombningarna anföll de syriska styrkorna med tre divisioner mot Golanhöjderna som var försvarade av två israeliska brigader. Den största skadan israelerna tog var förlusten av en bas i norra delen av Golan som ansvarade för underrättelse. Israels största svaghet var att de var uppdelade mellan de två brigader som försvarade höjderna. De syriska styrkorna upptäckte en svaghet i israelernas försvar i den södra delen och kunde utnyttja den för att lyckas med ett genombrott och avancera djupare in i Israels territorium.77
Den syriska offensiven hade kostat Israel många stridsvagnar eftersom de anfallande styrkorna var numerärt överlägsna. Den del där Israel var som mest effektiva var vid ett stridsvagnsdike som kallades Tårarnas dal under kriget. Detta dike försvarades av den 7:e stridsvagnsbrigaden och var ett centralt terrängavsnitt som hindrade den syriska offensiven. Tårarnas dal försvarades effektivt genom att förflytta stridsvagnar till fördelaktiga positioner där de syriska stridsvagnarna kunde nedkämpas. Genom att dra tillbaka och återta förlorad terräng lyckades 7:e brigaden försvara denna dal.78
75 Dunstan, 2003, s. 31 76 Ibid, s. 30
77 Bar-Joseph, 2005, s. 217 78 Dunstan, 2003, s. 53–55
Sida 25 av 40 Israel lyckades stabilisera offensiven vid Golanhöjderna och tog tillfället att genomföra ett motanfall den 11 oktober. Striderna vid Golanhöjderna hade visat sig vara till Israels fördel och de hade reducerat den syriska stridsvagnsförmågan, och för att undgå bekämpning från artilleri samt flygbombningar var ett motanfall nödvändigt.79 Motanfallet var lyckat och de israeliska brigaderna vid fronten fick förstärkning från reservbrigader som hade anslutit sig till fronten. Tillsammans fortsatte de sitt anfall in på syriskt territorium där deras artilleri kunde bekämpa staden Damaskus.80 Syrierna fick understöd av både irakiska
stridsvagnsdivisioner samt en jordansk stridsvagnsbrigad, men de kunde ej tränga igenom Israels försvar. Den 22 oktober skrev Israel och Syrien på en vapenvila som avslutade striderna vid Golanfronten.81
4.1.1 Kompletterande principen
De två brigaderna som hade i uppgift att försvara Golanhöjderna var Barak brigaden som enbart bestod av stridsvagnar och försvarade den södra delen av Golan, samt 7:e brigaden som var en blandning av infanteri samt stridsvagnsbataljoner som försvarade den norra delen.
82 Stridsvagnsbataljonernas uppgift var att agera reserv tills de fientliga styrkorna upptäcktes
av infanteriet som var grupperade i befästningar vid fronten. Redan i ett tidigt skede när, Syrien genomförde flygbombningar mot den norra delen av Golan, omorganiserade 7:e brigaden och skapade en sammansatt bataljon med både stridsvagnar samt infanteri som skulle agera som brigadens reservbataljon.83
Vid Tårarnas dal, som var ett centralt område för israelerna att försvara, var den syriska offensiven hård mot deras trupper. Stridsvagnarna som försvarade dalen stred på avstånd från 2500m till närstrid som ledde till att de var utsatta för ett hårt tryck samt att de behövde vara resursmässiga med ammunitionen. För att effektivt kunna fylla upp de egna stridsvagnarna bekämpade både eget artilleri samt de stridsvagnskompanier som ej fyllde upp de syriska stridsvagnarna för att möjliggöra en säker uppfyllnad.84
79 Kahalani, 1992, s. 138–140 80 Dunstan, 2003, s. 74 81 Ibid, s. 79, 82 82 Herzog, 1975, s. 68 83 Ibid, s. 67 84 Dunstan, 2003, s. 54
Sida 26 av 40 De israeliska styrkorna lyckades att stabilisera den syriska offensiven och sätta stopp för de genombrott syriska styrkor lyckades med. Det lyckade försvaret hade köpt israelerna tid för deras reservbrigader att förflytta sig och ansluta till fronterna av 7:e samt Barakbrigaden. Detta möjliggjorde att de terrängpartier som syriska styrkor lyckades ta över kunde återtas av de israeliska förbanden.85 Under det stabiliserande läget kunde de anslutande reservförbanden fylla upp de lidande brigaderna till sin optimala styrka. För att utnyttja den framgång Israel uppnådde planerades ett motanfall mot Syrien som ägde rum den 11:e oktober.86 I den norra
delen av Golan när motanfallet skulle ske genomfördes både flygbombningar samt
artilleribekämpning för att möjliggöra ett genombrott för den 7:e brigaden. Brigaden lyckades bryta sig igenom syriska minfält och stridsvagnsdiken och kunde fortsätta anfallet mot de syriska förbanden, där de sedan lyckades återta en befästning tillsammans med en
fallskärmsbrigad.87 I den södra delen av Golan hade tre reservstridsvagnsbrigader övertagit
fronten och tillsammans med en fallskärmsbataljon anföll de in på syriskt territorium där syftet var att få den syriska huvudstaden inom räckvidd för den israeliska artillerielden.88
Anfallet var framgångsrikt och de försatte en irakisk mekaniserad brigad som skulle understödja Syrien för en fälla där de blev nedkämpade av fyra brigaders samlade eld.89
Kompletterande principen
Indikator
Återfinns påverkan i analysen?
1: Förband organiseras så att två olika typförband ingår i ett förband
Ja (Med effekt)
2: Två eller fler typförband verkar mot ett gemensamt mål
Ja (Med effekt)
3: Egna förband möjliggör rörelse för ett annat förband genom eld Ja (Med effekt) 85 Dunstan, 2003, s. 62–63 86 Ibid, s. 67, 70 87 Ibid, s. 72–73 88 Ibid, s. 74 89 Ibid, s. 75
Sida 27 av 40
4.1.2 Dilemmaprincipen
När den syriska offensiven observerades kunde de israeliska styrkorna ta stridsställningar vid förberedda plattformar på Golanhöjderna, där de var i någorlunda skydd och kunde
bekämpade de fientliga stridsvagnarna som rullade allt närmare. De israeliska styrkorna lyckades nedkämpa en stor mängd av de syriska stridsvagnarna, men eftersom Syrien hade ett stort antal stridsvagnar i anfallet lyckades de anfalla fram till det centrala stridsvagnsdiket vilket var det största hindret.90
Den 7:e brigaden, som försvarade den norra sektionen där Tårarnas dal fanns, använde sig av sitt artilleri för att skjuta mot diket där motståndaren befann sig så att de var tvungna att söka skydd. I det läget beordrades de israeliska förbanden att nedkämpa de fientliga stridsvagnar som desperat sökte skydd. De syriska styrkorna nyttjade framgången till sin fördel och lade krigsbroar över stridsvagnsdiket som möjliggjorde rörlighet över diket. Syriska stridsvagnar, tillsammans med sitt infanteri som var utrustad med pansarvärnsvapen, kunde rulla över broarna och strida på närmare avstånd.91 Striderna pågick vid Tårarnas dal och 7:e brigaden tog stora förluster och tvingades att dra tillbaka sina enheter. För att återta initiativet flyttades enskilda stridsvagnar och bildade kompanier för att kunna återta Tårarnas dal. Även de syriska styrkorna led av stora förluster och deras trupper var utmattade, vilket ledde till att de drog sig tillbaka.92 För att stoppa de syriska styrkorna att ta sig över broarna som hade lagts över Tårarnas dal gav israeliska flygvapnet sitt understöd till 7:e brigaden och tillsammans förstörde de broarna och de syriska stridsvagnar som retirerade.93
Motanfallet präglades av en kombination av ett israeliskt artilleri, stridsvagnar samt fallskärmsinfanteri. De reservbrigader som hade anslutit sig var pigga och deras utrustning var oskadad vilket gjorde att de kunde manövrera effektivt. I den norra delen misslyckades dock en av anfallen. Anfallet skulle ske på syriskt territorium vid en bergstopp kallad Tel Shams, vilket skulle erbjuda observation över en central väg mot Damaskus. Inledningsvis blev de syriska styrkorna överraskade när stridsvagnarna tillsammans med israeliskt artilleri anföll, men de syriska styrkorna lyckades sedan stabilisera läget eftersom de israeliska
styrkorna enbart anföll med stridsvagnar och blev utslagna av syriskt pansarvärn. Räddningen
90 Herzog, 1975, s. 78–79 91 Ibid, s. 79
92 Dunstan, 2003, s. 59 93 Kahalani, 1992, s. 112
Sida 28 av 40 kom senare när israeliska fallskärmsinfanteri undsatte stridsvagnarna och tillsammans kunde de överta Tel Shams.94
Dilemmaprincipen
Indikator
Återfinns påverkan i analysen?
1: Motståndaren utsätts för två eller flera vapensystem samtidigt
Ja (Med effekt)
2: Motståndaren tvingas att välja mellan minst två ofördelaktiga val
Ja (Med effekt)
4.1.3 Alcyoneusprincipen
Terrängen vid Golanhöjderna präglades av ökenklimat med långa observationsavstånd och inslag av höjdpartier som de israeliska styrkorna hade förberett att använda som eldställningar med sina stridsvagnar. Det största terrängparti som var hindrande för den syriska offensiven var stridsvagnsdiket vid Tårarnas dal. Israels stridsvagnar hade övat in specifikt att skjuta på långa avstånd från sina plattformar för att försvara diket samt placerat ett minfält mot Syriens sida.95 När den syriska offensiven väl påbörjades blev minfältet styrande för tätens
stridsvagnar och skapade möjligheter för israelerna att kunna nedkämpa syriska stridsvagnar som försökte ta sig fram genom minfältet.96
När de syriska styrkorna lyckades ta sig över stridsvagnsdiket och tryckte tillbaka de israeliska stridsvagnarna fick de själva ett övertag eftersom de kunde nyttja dessa plattformar.97 Israelerna stod emot syriernas försök att fortsätta anfallet och fick
förstärkningar från grannbrigader. Det som vände striden och gjorde att israelerna kunde återta sina plattformar var att de förstärkningar som anlände slog ut många syriska
stridsvagnar och detta fick de syriska styrkorna att retirera över stridsvagnsdiket igen, vilket gav israelerna möjlighet att nedkämpa stridsvagnar som flydde på sina plattformar igen.98 94 Kahalani, 1992, s. 73
95 Herzog, 1975, s. 78 96 Dunstan, 2003, s. 35 97 Herzog, 1975, s. 110 98 Herzog, 1975, s. 113
Sida 29 av 40 Varför återtagandet av Tårarnas dal blev lyckat var att israelerna hade god kännedom om terrängen och visste vilka plattformar och höjdkammar som både kunde erbjuda skydd samt verkan mot motståndaren. Israelerna hade även mätt avstånd från många av plattformarna vilket gav dem en fördel när de skulle rikta in sina stridsvagnskanoner.99
En begränsning som de syriska stridsvagnarna hade jämfört med israelerna i terrängen de stred i var en teknisk detalj, vilket var att de syriska stridsvagnarna ej kunde höja och sänka sitt eldrör lika mycket som de israeliska stridsvagnarna kunde. Detta ledde till att höjderna som israelerna avfyrade från ej kunde nås utan att syrierna exponerade hela sin stridsvagn vilket gjorde den till ett enkelt mål. Israelerna visste om denna fördel och försökte att utnyttja denna vid sitt försvar.100
Alcyoneusprincipen
Indikator
Återfinns påverkan i analysen?
1: Motståndaren strider i för denne ofördelaktig terräng
Ja (Med effekt)
2: Egna vapensystem tvingar motståndaren in i ofördelaktig terräng
Ja (Med effekt)
4.2 Thunder Run
Den första Thunder Run:en skedde tidigt på morgonen den 5:e april 2003. Det var ett uppdrag i kriget mellan USA och Irak. Amerikanarna hade lyckats anfalla djup intill utkanten av Bagdad och behövde utnyttja sitt initiativ för att fälla ett avgörande. Överste Dave Perkins var brigadchef över den 2:a brigaden ur den 3:e infanteridivisionen och ledde de två Thunder Run:s som genomfördes.101 Den första Thunder Run:en syftade till att stridsspana mot fienden för att testa irakiernas försvar av huvudstaden och sedan, om möjligheten presenterade sig, fortsätta anfallet och ta terräng närmare staden.102
99 Ibid, s. 114
100 Kahalani, 1992, s. 72
101 Murray & Scales, 2005, s. 209 102 Gordon & Trainor, 2006, s. 431–432
Sida 30 av 40 När första Thunder Run:en påbörjades anföll en pansarbataljon med stridsvagn och
stridsfordon i fronten. Tillsammans med flygvapnet samt understöd av divisionsartilleri anföll bataljonen på kolonn längst en central väg med uppgift att ta Bagdads internationella flygplats i stadens västra del. Anfallet var en överraskning för de irakiska styrkorna som led av många förluster.103 Det som var av intresse för amerikanarna i den stridsspaning som genomfördes var att lokalisera i vilken riktning irakierna hade valt att koncentrera sina egna stridsvagnar och stridsfordon, dock rapporterades det att enbart en stridsvagn T-72 samt ett stridsfordon BMP hade nedkämpats under anfallet. Amerikanarna hade lyckats med sitt anfall och enbart tagit ett fåtal förluster både personellt samt materiellt.104
Den andra Thunder Run:en genomfördes på morgonen den 7:e april och syftet var att anfalla och ta Bagdads centrum. Detta genomfördes med två pansarstridsgrupper som mötte i huvudsak irakiskt infanteri samt irreguljära styrkor. De amerikanska stridsvagnarna tillsammans med sina stridsfordon hade massiv eldkraft mot de irakiska soldaterna som befann sig både på vägar samt i hus för att söka skydd. Den direkta eldkraften tillsammans med sitt artilleri lyckades behålla initiativet och anfalla mot Bagdads palats i stadens centrum. Striderna pågick fram till natten när de amerikanska styrkorna hade säkrat stadens kärna där de sedan kunde fylla sina fordon med ammunition och drivmedel.105 Morgonen efter
upphörde det irakiska motståndet och striderna i Irak led mot sitt slut med amerikanerna som segrare.106 Under båda striderna var amerikanarna beredda på att möta fientliga stridsvagnar samt pansarskyttefordon men hamnade enbart i strid och lyckades nedkämpa en stridsvagn och ett pansarskyttefordon.107
4.2.1 Kompletterande principen
De amerikanska bataljonerna som utgjorde fronten i första och andra Thunder Run var
pansarbataljoner som bestod av både stridsvagnar, pansarskyttefordon samt pansarbandvagnar som transporterade enbart skyttesoldater.108 Pansarskyttefordonens automatkanon var effektiv
mot motståndarens infanteri samt att deras skyttesoldater som stred uppsuttna i vagnen kunde
103 Ibid, s. 436 104 Ibid, s. 444
105 Murray & Scales, 2005, s. 213-214 106 Ibid, s. 218
107 Gordon & Trainor, 2006, s. 444 108 Gordon & Trainor, 2006, s. 432
Sida 31 av 40 avfyra finkalibrig eld. Pansarskyttefordonen tillsammans med stridsvagnarna skulle använda sina kanoner för att nedkämpa frontala hot och kunna bibehålla tempot i striden. De fientliga soldater som fronten anföll förbi skulle sedan det amerikanska infanteriet som anföll bakom ta hand om.109 Som understöd hade amerikanarna både flygvapnet med stridsflygplan samt attackhelikoptrar och eget divisionsartilleri som sköt på identifierade irakiska trupper och observerade efter förberedda eldställningar.110
Eftersom striderna skedde i en urban miljö är flertalet vinklar, fönster, hustak och gator farliga för ett bepansrat förband eftersom de kan bli utsatta för pansarvärnsvapen på nära avstånd. Inom plutonerna samt mellan stridsvagnarna och stridsfordonen var det vitalt att bibehålla både kanoner och pipor från automatkarbiner i så många vinklar som möjligt för att upptäcka om irakiska infanterister låg i bakhåll. Detta medförde att amerikanarna genom den metoden kunde bibehålla ett högt anfallstempo.111
Anfallet under den andra Thunder Run:en planerade brigadchefen Perkins sitt nyttjande av sina tilldelade förband så att de skulle användas på ett effektivt sätt så att anfallet ej tappade sitt tempo. Manövern innebar att anfalla in till Bagdads palats som var i kärnan av staden. För att inte tillåta irakiska styrkor att anfalla in i brigadens flanker ville Perkins använda sitt infanteri för att skydda tvärgående vägar och korsningar medan pansarförbanden skulle anfalla i täten djup intill palatset. De förband som anföll i täten skulle understödjas av artilleri som framskjutet skulle nedkämpa korsningar och vägar som de främre vagnarna anföll på. 112 Detta i sin tur medförde rörlighet för de främre förbanden och gjorde att de irakiska styrkorna var tvungna att anfalla amerikanarna på efterhand när artillerielden hade lagt sig.113
109 Ibid, s. 433
110 Murray & Scales, 2005, s. 210 111 Gordon & Trainor, 2006, s. 438 112 Ibid, s. 449
Sida 32 av 40 Kompletterande principen
Indikator
Återfinns påverkan i analysen?
1: Förband organiseras så att två olika typförband ingår i ett förband
Ja (Med effekt)
2: Två eller fler typförband verkar mot ett gemensamt mål
Ja (Med effekt)
3: Egna förband möjliggör rörelse för ett annat förband genom eld
Ja (Med effekt)
4.2.2. Dilemmaprincipen
De amerikanska styrkorna presenterade en hård front mot irakiska styrkorna som bestod i huvudsak av infanterister. Irakiernas mest effektiva vapen var raketgevär emot amerikanernas pansar och för att avfyra dessa vapen var de tvungna att exponera sig själva, vilket gjorde raketgevärsskyttarna till enkla mål för de flertal soldater och vagnssikten som observerade i alla riktningar och vinklar.114 I början på den första Thunder Run:en blev en av de
amerikanska stridsvagnarna träffade av ett irakiskt raketgevär som slog ut vagnen. De amerikanska styrkorna agerade snabbt och skapade en buffertzon med både stridsvagnar och pansarskyttefordon som undsatte den skadade vagnen och avfyrade eld mot de irakiska trupperna.115
Det överraskande elementet som den amerikanska offensiven presenterade ledde till att de irakiska styrkorna ej hade förberett sig för strid och de kunde välja mellan att fly eller att strida i efterhand. De trupper som tog beslutet att försöka fly blev i vissa tillfällen
utmanövrerade av det höga anfallstempo amerikanarna hade och lyckades ej.116 När irakiska trupper upptäcktes av amerikanarna i byggnader rapporterades det uppåt i organisationen och både artilleri, flygunderstöd samt direktriktad eld från marken bekämpade dessa områden för att ta bort hotet.117
114 Ricks, 2006, s. 126
115 Conroy & Martz, 2005, s. 180 116 Murray & Scales, 2005, s. 210 117 Ibid, s. 213
