Örebro Universitet
Institutionen för beteende-, social- och rättsvetenskap Rättsvetenskap C, Europarätt
C-uppsats, 10 p.
Handledare: Vladimir Bastidas, SU VT 2006
Förbudet mot privatimport
av alkohol via ombud
Författare:
Pernilla Gustafsson Markus Jansson
Sammanfattning
Det svenska förbudet mot privatimport av alkohol gäller då man via ombud för in alkohol till Sverige. Detta förbud har de senaste åren fått stor uppmärksamhet då det i domstol har tvistats huruvida förbudet strider mot gemenskapsrättens fria rörlighet eller inte. Av denna anledning har Högsta domstolen begärt att få ett förhandsavgörande av EG-domstolen. Syftet med denna undersökning var att utreda om förbudet mot privatimport via ombud står i proportion till målet att skydda den svenska folkhälsan. Problemformuleringen som ställdes var; är förbudet mot privatimport av alkohol via ombud förenligt med EG-rätten? I föreliggande uppsats har olika åsikter redovisats utifrån det svenska perspektivet samt gemenskapens perspektiv. Vidare kan konstateras att många olika åsikter finns om hur en bedömning av förbudet skall göras samt vilken artikel som ska tillämpas. Den slutsats som kan dras utifrån de olika åsikterna är att oavsett om förbudet kommer att prövas mot artikel 28 och 30 eller 31 EG kommer det bli svårt för den svenska regeringen att behålla förbudet i den form det har idag. Det bästa utifrån det svenska perspektivet vore om förbudet mot privatinförsel av alkohol via ombud prövades enligt artikel 31 EG då detta innebär att förbudet i sig inte behöver hävas oavsett utgång.
Innehållsförteckning
1.
Inledning______________________________________________4
1.1. Syfte ______________________________________________5
1.2. Problemformulering ___________________________________5
1.3. Metod och material ____________________________________5
1.4. Avgränsning _________________________________________5
1.5. Disposition___________________________________________5
1.6. Begrepp och definitioner ________________________________6
2. Det svenska förhållningssättet till alkohol ____________________7
2.1. Bakgrund ____________________________________________7
2.2. Det statliga detaljhandelsmonopolet och den svenska
alkoholpolitiken __________________________________________7
2.3. Alkohollagen (1994:1738)_______________________________9
3. Det EG-rättsliga perspektivet _____________________________11
3.1. Artikel 31 EG _______________________________________11
3.2. Artikel 28 EG _______________________________________13
3.3. Artikel 30 EG _______________________________________14
4. Rättsfall och yttranden __________________________________16
4.1. C-189/95 Franzénmålet ________________________________16
4.2. Mål C-170/04 Klas Rosengren m.fl. mot Riksåklagaren _______18
4.2.1. Bakgrund _________________________________________18
4.2.2. Generaladvokatens förslag till förhandsavgörande__________19
4.3. Kommissionens yttranden om det svenska importförbudet _____21
4.4. B 194-99 Tungstedtsmålet______________________________23
5. Slutdiskussion_________________________________________25
6. Källförteckning________________________________________29
1.
Inledning
Det svenska förbudet mot privatimport av alkohol gäller då man via ombud för in alkohol till Sverige. När det är fråga om de svenska reglerna för införsel av alkohol på egen hand har den svenska staten i jämförelse med övriga EU varit ganska restriktiv. År 2004 övergick dock Sverige till samma införselregler som gäller i övriga Europa efter år av uppskov.1
När det avser införsel av alkohol är det viktigt att klargöra skillnaden mellan yrkesmässig införsel och privatinförsel av alkohol. Skillnaden ligger både i mängden alkohol och i vilket syfte alkoholen förts in. För att det skall räknas som privatinförsel skall alkoholen vara menat för privat bruk samt att den på egen hand skall föras in över gränsen. Den yrkesmässiga införseln av alkohol regleras bland annat av
cirkulationsdirektivet. Direktivet reglerar punktbeskattning av exempelvis alkohol som
innebär att man skall kunna föra varor medlemstater emellan utan att råka ut för några beskattningskonsekvenser. För privatpersoner betalas endast skatt i det land där den förvärvats för konsumtion och inte i det land som varan senare förs till.2
Som tidigare nämnts finns inget förbud mot att enskilda personer på egen hand för in alkohol i landet, dock finns det restriktioner hur mycket alkohol som får föras in. Om dessa kvantiteter överskrids kan enskilda personer dömas till ansvar enligt lagen om straff för smuggling (2000:1225).3 Emellertid finns det ett förbud mot att privatimportera alkohol via ombud, även kallat distansförsäljning. Detta förbud har de senaste åren fått stor uppmärksamhet då det i domstol har tvistats huruvida förbudet strider mot gemenskapsrättens fria rörlighet eller inte. Av denna anledning har Högsta domstolen i målet4 Klas Rosengren m.fl. begärt förhandsavgörande.5
1 Bernitz, U. Privatinförsel av alkohol till Sverige: Misstolkad EG-rätt, ERT 2000 s. 649-652 2
Bergström, M. Lagenligheten av de svenska alkoholinförselreglerna, ERT 2004 s. 618-629
3 SOU 2004:86 Var går gränsen?, s. 63
4 Högsta Domstolen 2004-03-26, mål nr B 712-03
Slutligen bör dock tilläggas att då förhandsavgörandet ännu inte kommit gäller tillsvidare förbudet mot privatimport av alkohol via ombud.6
1.1.
Syfte
Syftet med denna undersökning är att utreda om förbudet mot privatimport via ombud står i proportion till målet att skydda den svenska folkhälsan.
1.2. Problemformulering
Är förbudet mot privatimport av alkohol via ombud förenligt med EG-rätten?
1.3. Metod och material
I denna uppsats kommer främst en rättsdogmatisk metod att användas vilket innebär att gällande rätt kommer att fastställas. Material som används är EG fördraget, författningar, direktiv, förarbeten och praxis. Även juridisk doktrin har använts för att få ett bredare perspektiv.
1.4. Avgränsning
Uppsatsen begränsas endast till att utreda om den svenska alkohollagen i jämförelse med rätten är förenlig då det gäller privatimport av alkohol via ombud. De EG-rättsliga regler som i detta arbete kommer att användas är artiklarna 28, 30 och 31 EG. Arbetet kommer inte att behandla yrkesmässig införsel eller skatterättsliga regler gällande alkohol.
1.5. Disposition
Det första kapitlet utgörs av en inledning som följs upp av kapitel två och tre där det svenska samt EG-rättsliga perspektivet redovisas. I det fjärde kapitlet presenteras
aktuella rättsfall tillsammans med utlåtanden. Därefter avslutas uppsatsen med ett femte kapitel där en slutdiskussion förs kring de ovannämnda avsnitten.
1.6. Begrepp och definitioner
Med följande begrepp avses följande:
• Gemenskapsrätt: rättsläget i Europeiska Gemenskapen.7
• Den inre marknaden: är enligt artikel 14.2 EGF ett område utan inre gränser där fri rörlighet säkerställs för varor, personer, tjänster och kapital. När man talar om
fri rörlighet syftar man på fri rörlighet över gränserna i EU:s alla
medlemsländer.8
• Folkhälsa: det övergripande målet för att skapa sociala förutsättningar för en god hälsa som ger lika villkor för alla.9
• Distansförsäljning: försändelse från annat land till Sverige där försäljningen sker till privatpersoner för konsumtion.10
• Detaljhandel: försäljning till konsumenter.11
• Partihandel: handel som omfattar försäljning till annat än konsument.12
• Förhandsavgörande: när nationell domstol vänder sig till EG-domstolen för att
begära tolkning av gemenskaprätten.13
7 Bernitz, U. & Kjellgren, A., Europarättens grunder (2002), s. 2 8 Bernitz, U. & Kjellgren, A., Europarättens grunder (2002), s. 30-31
9 Statens folkhälsoinstitut, 2005-08-24, http://www.fhi.se/templates/page____111.aspx 10 SOU 1998:156 Alkoholpolitikens medel, s. 170
11
Alkohollagen (1994:1738) 1kap. 8§
12 Alkohollagen (1994:1738) 1kap. 8§
2. Det svenska förhållningssättet till alkohol
2.1. Bakgrund
Grundstenen i svensk alkoholpolitik är att det i Sverige föreligger ett statligt monopol på försäljning av alkohol via Systembolaget AB14. Det är alltså endast ett statligt ägt aktiebolag som får bedriva detaljhandel med alkohol enligt alkohollagen (1994:1738) 5 kap. 1 § och 2 §.
Viktigt att ha i åtanke är att Systembolaget inte själva har rätt att kunna importera alkoholdrycker utan de måste vända sig till någon med tillverknings- eller partihandelstillstånd för att införskaffa produkter till sina butiker och för försäljning till restauranger.15
Vidare när det gäller Sveriges förhållningssätt till hantering av alkoholens områden finns olika syften med den rådande alkoholpolitiken, exempelvis att på olika sätt begränsa tillgängligheten av alkohol. Det vill säga pressa tillbaka den totala alkoholkonsumtionen samt att få områden helt alkoholfria, exempelvis bland ungdomar16. Begränsning skall ske bland annat via hög alkoholskatt, bevarandet av detaljhandelsmonopolet men också genom fasta system vars syfte är att reglera servering och handel av alkohol.17
2.2.
Det
statliga
detaljhandelsmonopolet
och
den
svenska
alkoholpolitiken
Som tidigare nämnts får endast ett statligt ägt aktiebolag bedriva detaljhandel med alkohol, vilket innebär att försäljning av alkohol till konsumenter får endast ske via Systembolaget 18. Den svenska synen på alkohol och dess politik förändrades i slutet av
14 SOU 1998:156 Alkoholpolitikens medel, s. 52 och 72 15
SOU 1998:156 Alkoholpolitikens medel, s. 168
16 SOU 1998:156 Alkoholpolitikens medel, s. 62 17 SOU 1998:156 Alkoholpolitikens medel, s. 52 18 SOU 1998:156 Alkoholpolitikens medel, s. 49-52
1800-talet då detaljhandel och servering av alkohol blev tillståndsbelagt. Förändringen hade sin grund i den allt för höga konsumtionen av alkohol under 1800-talet. Detta ledde senare fram till att en striktare hantering av alkohol infördes, som i mitten av 1900-talet resulterade i att man skapade ett enda statligt ägt bolag, Systembolaget.19
Systembolaget har av folkhälsoskäl fått i uppdrag att som den enda i detaljhandelsledet sälja alkoholhaltiga drycker i Sverige. Detta detaljhandelsmonopol som Systembolaget innehar har prövats i målet C-189/95 Franzén. Domslutet var från svenskt perspektiv viktigt då man tog hänsyn till folkhälsan som utgör en grundpelare i svensk alkoholpolitik20. domstolen fastslog i målet att monopolet var förenligt med EG-rättens stadgar då det uppfyllde de förutsättningar som krävs för statliga monopol.21
Det svenska alkoholmonopolet är idag reglerat genom Alkohollagen (1994:1738) som trädde i kraft den 1 januari 199522. Alkohollagen vars regler och bestämmelser reglerar tillgängligheten av alkohol har utvecklats genom den svenska alkoholpolitiken vars syfte är att begränsa alkoholkonsumtionen i Sverige.23
Statens folkhälsoinstitut24 är en del i den svenska alkoholpolitiken som har till syfte att främja folkhälsan bland annat genom att minska bruket av alkohol. År 2001 inrättades Alkoholkommittén som ansvarar för alkohol- och drogfrågor. Kommittén utgörs av representanter för departement och myndigheter och skall på nationell nivå samordna insatser för att förebygga alkoholskador. Regeringens huvudmål är att minska alkoholens negativa effekter på en medicinsk och en social nivå. För att uppnå detta har delmål upprättats, vilka är att;
• ingen alkohol skall förekomma i trafiken, på arbetsplatser eller under graviditet • åstadkomma en alkoholfri uppväxt
• skjuta upp alkoholdebuten
19 SOU 1998:156 Alkoholpolitikens medel, s. 50-51
20 Jalamo, T. Införsel av alkoholdrycker till Sverige, 2004-04-08,
http://www.fhi.se/upload/PDF/tillsyn/PM%20Inf%C3%B6rsel%20av%20alkoholdrycker.pdf s. 8
21
Kruse, A. Svar på motiverat yttrande om privat införsel av alkohol, 2003-12-12. s. 3
22 Bergström, M. Lagenligheten av de svenska alkoholinförselreglerna, ERT 2004 s. 620 23 Kruse, A. Svar på motiverat yttrande om privat införsel av alkohol, 2003-12-12. s. 3 24 Statens folkhälsoinstitut, 2005-08-24, http://www.fhi.se/templates/page____111.aspx
• minska berusningsdrickandet • åstadkomma fler alkoholfria miljöer • undanröja den illegala alkoholhanteringen
Förutom att utöva tillsyn inom alkoholområdet har Folkhälsoinstitutet som uppdrag att tillhandahålla fakta och kunskap om alkoholens effekter för att uppnå dess huvudmål.25
Folkhälsoinstitutets befogenheter när det gäller tillsyn regleras i Alkohollagen 8 kap. 1§ där det står att man skall utöva central tillsyn men att kommuner och polismyndigheter sköter den direkta tillsynen.
Som ovan nämnt är en av orsakerna till den svenska alkoholpolitiken målet att skydda ungdomen från alkohol under uppväxten och dess negativa effekter. Här menar den svenska regeringen att ifall reglerna kring import via ombud skulle slopas skulle det vara svårt att upprätthålla och kontrollera åldergränsen på 20 år. Enligt regeringen skulle detta leda till en ökning av alkoholkonsumtionen bland unga. Kommissionen har ifrågasatt detta och har velat få presenterat bevis i form av statistik. Den svenska regeringens ståndpunkt är att sådan statistik ej finns att presentera då ingen undersökning på området gjorts. Dock hänvisar regeringen till generell statistik över ungdomars konsumtionsökning av alkohol det sista årtiondet där man belyser den ökning som skett.26
2.3. Alkohollagen (1994:1738)
I alkohollagens 1 kap. 1 § står det i de inledande bestämmelserna att lagen gäller tillverkning, marknadsföring och införsel av alkoholdrycker samt handel med sådana varor. I samma paragraf konstateras även att detaljhandelsbolaget inte får exportera eller tillverka spritdrycker, vin och starköl.
25 Statens folkhälsoinstitut, 2005-08-24, http://www.fhi.se/templates/page____111.aspx 26 Kruse, A. Svar på motiverat yttrande om privat införsel av alkohol, 2003-12-12. s. 5
Detaljhandel, det vill säga försäljning mot konsument regleras i lagens 5 kap. 2 § där följande sägs:
”Detaljhandel med spritdrycker, vin och starköl får bedrivas endast av detaljhandelsbolaget.”
Privatpersoner som har fyllt 20 år får själva enligt alkohollagen 4 kap. 2 § föra in alkoholdrycker till Sverige då dessa har förvärvats i anknytning till resa och är avsedda för eget bruk eller som gåva till närstående, det vill säga det är inte tillåtet att importera alkohol för privatpersoner via ombud. Denna regel infördes i samband med domen i målet C-296/95 Man in Black där Sverige slog fast att enskilda själva måste föra in sin alkohol i landet då det avses för eget bruk27. Dock finns undantag till paragrafen där det föreskrivs att privatpersoner via transportör får föra in alkoholdrycker då det handlar om inflyttning, arv samt enstaka gåva28.
För att kompensera det privata förbudet mot import av alkohol via ombud har man i alkohollagens 5 kap. 5 § stadgat att Systembolaget är skyldiga att på kundens begäran anskaffa alkoholdrycker som inte finns tillgängliga i sortimentet. För att tillgodose kunders begäran har Systembolaget infört en importservice bland sina tjänster.29
27
Bernitz, U. Privatinförsel av alkohol till Sverige: Misstolkad EG-rätt, ERT 2000 s. 652
28 Jalamo, T. Införsel av alkoholdrycker till Sverige, 2004-04-08,
http://www.fhi.se/upload/PDF/tillsyn/PM%20Inf%C3%B6rsel%20av%20alkoholdrycker.pdf s. 4
3. Det EG-rättsliga perspektivet
Inom EU finns två grundläggande fördrag, dels unionsfördraget (EUF) och dels EG-fördraget (EGF). UnionsEG-fördraget innehåller grundläggande regleringar för hela unionen medan EG-fördraget fastställer normer för verksamheten inom EG. Båda fördragen lägger tonvikten på det primära integrationssyftet och hur viktigt det är att bibehålla och trygga fred, säkerhet och frihet inom gemenskapen. Syftet med dessa fördrag är att skapa en stark sammanslutning mellan medlemstaternas invånare. EUF behandlar och lägger stor vikt vid den demokratiska aspekten inom EU och EGF innehåller riktlinjer för den ekonomiska gemenskapen. EG-fördraget även kallat Romfördraget har som en av flera målsättningar att upprätta en gemensam marknad byggd på fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital. Dessa går även under beteckningen de ”fyra friheterna”. Genom att upprätta den inre marknaden har unionen försökt främja handeln mellan medlemsstaterna genom att sätta upp regler så att friheterna inte kränks.30 Att avskaffa tullar, avgifter samt kvantitativa restriktioner och åtgärder med motsvarande verkan mellan medlemsländerna är exempel på sådana regler som upprättats31. Dessa regler återfinns bland annat i artiklarna 28, 30 och 31 EG som nedan kommer att beskrivas mer ingående.32
3.1. Artikel 31 EG
I artikel 31 EG står det att:
”1. Medlemsstaterna skall säkerställa att statliga handelsmonopol anpassas på sådant sätt att ingen diskriminering med avseende på anskaffnings- och saluföringsvillkor föreligger mellan medlemsstaternas medborgare.
Bestämmelserna i denna artikel skall tillämpas på varje organ genom vilket en medlemsstat, rättsligt eller i praktiken, direkt eller indirekt kontrollerar, styr eller märkbart påverkar import eller export mellan medlemsstaterna. Dessa bestämmelser skall även tillämpas på monopol som staten överlåtit på andra.”
30
Bernitz, U. & Kjellgren, A., Europarättens grunder (2002), s. 29-31
31 Jalamo, T. Införsel av alkoholdrycker till Sverige, 2004-04-08,
http://www.fhi.se/upload/PDF/tillsyn/PM%20Inf%C3%B6rsel%20av%20alkoholdrycker.pdf s. 3
Enligt EG-domstolens praxis skall artikel 31 användas då ett statligt handelsmonopol påverkar handeln inom gemenskapen. Dock är det viktigt att konstatera att det måste röra sig om medlemstaternas monopol och dess funktionssätt. I de fall där nationella bestämmelser inte rör monopolets funktionssätt används istället artikel 2833. Artikel 31 är en specialbestämmelse som inte får tolkas extensivt då den enbart rör statliga handelsmonopol34. Artikeln reglerar endast kommersiella monopol som sysslar med ekonomisk verksamhet inom export, import eller distribution av varor, tjänster inkluderas inte35. I mål 59/75 Manghera konstaterades att importmonopol är förbjudna enligt artikel 31 då dessa kan leda till diskriminering. Anledningen till att man inte anser importmonopol falla under artikel 31 är alltså att de ses som diskriminerande och kan leda till att enskilda medlemsländer får ensamrätt till ett annat medlemsland och därigenom exkluderar de övriga medlemsstaterna. Det har även diskuterats om statliga handelsmonopol skulle omfattas av förbudet i artikeln då somliga menar att dessa monopol indirekt kontrollerar importen.36
EG-domstolen har i Franzén och Hannermålet C-438/0237 utrett hur statliga monopols funktionssätt skall fastställas för att artikel 31 skall kunna göras gällande. I funktionssättet ingår bland annat ett urvalssystem av produkter, produktplan till grund för upphandling samt marknadsföring. Vidare menar domstolen att kriterier måste finnas för att ingen diskriminering skall uppstå. Då det talas om diskriminering har betoning lagts på att varor skall behandlas lika oavsett ursprung. 38
I Franzénmålet användes artikel 31 för att konstatera nödvändigheten av att anpassa de statliga handelsmonopolen så ingen diskriminering sker och att ingen avskaffning måste ske om anpassning görs. Artikel 31 syftar huvudsakligen till att få balans mellan den gemensamma marknaden och dess funktionssätt tillsammans med de europeiska
33 Mål C-189/95, Brottsmål mot Harry Franzén, Rättsfallssamling 1997 s. I-05909. p. 35-36 34 Förslag till avgörande av generaladvokat Tizzano i mål C-170/04, Klas Rosengren m.fl. mot Riksåklagaren, ännu ej publicerad i rättsfallssamlingen, p.35
35 Blum, L., State monopolies under EC law, (1998), s. 120 36
Meyrowitsch, A., Allroth, E. & Hettne, J., (2005:6), EU och svenska monopol – teori, verklighet och
framtid, s. 20
37 Mål C-438/02, Brottmål mot Krister Hanner, ännu ej publicerad i rättsfallssamlingen, p. 39, 41-42 38 Mål C-189/95, Brottsmål mot Harry Franzén, Rättsfallssamling 1997 s. I-05909. p. 44, 46, 51 och 63
ländernas önskan att via monopol uppnå vissa mål av allmänintresse, exempelvis hälsa.39
Utformningen och anpassning av de statliga handelsmonopolens funktionssätt som det i artikeln talas om syftar vidare till att ingen snedvriden konkurrens mellan inhemska och utländska varor skall uppstå.40
3.2. Artikel 28 EG
I artikel 28 EG står det att:
”Kvantitativa importrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan skall vara förbjudna mellan medlemsstaterna.”
Vad som menas med kvantitativa importrestriktioner har man definierat i mål 2/73
Geddo där domstolen sade att åtgärder som har karaktären av totalt eller partiellt förbud
mot import, export eller transitering skall ses som kvantitativa importrestriktioner41. Totala införselförbud, kvotsystem eller krav på importlicenser är några vanlig exempel på sådana42.
I målet 8/74 Dassonville definierade domstolen åtgärder med motsvarande verkan som alla handelshinder som är kapabla att hindra, direkt eller indirekt, faktiskt eller potentiellt, handeln mellan medlemsländerna. Denna definition har kommit att kallas
Dassonville-formeln43. Nationella åtgärder som har handelshindrande effekter och påverkar den fria rörligheten faller inom artikel 28 som förbjuder åtgärder med motsvarande verkan. Formen har alltså ingen betydelse, inte heller har storleken på handelshindret någon betydelse då inget minimikrav finns för att artikel 28 skall kunna användas. Viktigt att tillägga är att artikel 31 endast reglerar statliga monopol medan artikel 28 även reglerar andra typer av handelshinder.44
39 Mål C-189/95, Brottsmål mot Harry Franzén, Rättsfallssamling 1997 s. I-05909, p. 38-39 40 Mål C-189/95, Brottsmål mot Harry Franzén, Rättsfallssamling 1997 s. I-05909. p. 40 41
Mål 2/73, Geddo mot Ente Nazionale Risi, Rättsfallssamling 1973 s. 00865, p. 7
42 Bernitz, U. & Kjellgren, A., Europarättens grunder (2002), s. 197
43 Mål 8/74, Procureur du Roi mot Dassonville, Rättsfallssamling 1974 s. 00837, p. 5 44 Bernitz, U. & Kjellgren, A., Europarättens grunder (2002), s. 197
3.3. Artikel 30 EG
Artikel 30 EG säger följande:
”Bestämmelserna i artiklarna 28 och 29 skall inte hindra sådana förbud mot eller restriktioner för import, export eller transitering som grundas på hänsyn till allmän moral, allmän ordning eller allmän säkerhet eller intresset att skydda människors och djurs hälsa och liv… Sådana förbud eller restriktioner får dock inte utgöra ett medel för godtycklig diskriminering eller innefatta en förtäckt begränsning av handeln mellan medlemsstaterna.”
Artikel 30 handlar om de undantag som kan användas för att berättiga nationella bestämmelser som strider emot artikel 28. Då artikel 28 syftar till att skydda rättigheterna till fri rörlighet inom unionen har EG-domstolen fastställt att artikel 30 skall tolkas snävt. När det talas om snäv tolkning menar domstolen att inga andra undantag får åberopas än de som anges i artikeln exempelvis skyddet för människors liv. För att dessa undantag skall få tillämpas på artikel 28 måste dessutom de nationella bestämmelserna bedömas i skenet av EG-rätten samt att gemenskapsrättsliga regler på området inte är uttömmande.45
I Franzénmålet hänvisar man tillbaka till Cassis de Dijon46 målet för att utreda i vilken utsträckning dessa undantag kan användas. I målet konstaterades att syftet med undantaget måste vara proportionerligt. Det vill säga att om syftet kan uppnås med medel som begränsar den fria rörligheten i mindre omfattning, än de man använder sig av, är detta oproportionerligt. Vilket leder till att artikel 30 ej kan tillämpas. Detta skedde i Franzénmålet där den svenska regeringens syfte att skydda folkhälsan inte var proportionerligt till alkohollagens utformning. Här ansåg domstolen att det höga skattetrycket och de hårda tillståndskraven som regleras i alkohollagen hämmade handeln inom gemenskapen och att syftet att skydda folkhälsan skulle kunna uppnås på ett sådant sätt att den fria rörligheten begränsades i mindre omfattning. Domstolen kom dock inte med några konkreta förslag på åtgärder som skulle vara mindre betungande
45
Bernitz, U. & Kjellgren, A., Europarättens grunder (2002), s. 203-204
46 Mål 120/78, Rewe-Zentral AG mot Bundesmonopolverwaltung für Branntwein, Rättsfallssamling 1979
för den fria rörligheten. Även om domstolen fann att folkhälsan kunde skyddas på annat sätt så gjordes bedömningen att monopolet i sig inte behövde avskaffas.47
Proportionalitetsprincipen innebär enligt artikel 5.3 EG att inga åtgärder skall gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målen i fördraget. Gemenskapen menar att det måste finnas en balans mellan mål och medel samt att man genom dessa medel med största sannolikhet kommer att uppnå målet. Kraven för proportionalitetsprincipen är att åtgärden skall vara nödvändig. Vilket betyder att åtgärden får användas endast om ingen annan åtgärd finns som skulle kunna ge samma effekt och som är mindre tyngande. Ett proportionalitetstest i tre steg måste uppfyllas för att åtgärden skall anses vara proportionerligt. Första steget är att åtgärden skall tillgodose syftet. Det andra steget är att åtgärden är nödvändig och att inget mindre betungande alternativ finns för att uppnå ändamålet. Det tredje och sista steget är att den skada som eventuellt uppstår vägs upp och står i proportion till den fördel som uppnås. När det skall bedömas om en medlemsstat har tillräckligt starka skäl för att hindra den fria rörligheten använder sig EG-rätten av ovanstående proportionalitetstest.48
Både artikel 30 och 31 kan användas för att få undantag till situationer där nationella regler på ett eller annat sätt diskriminerar utländska varor, det vill säga när importerade varor behandlas annorlunda än inhemska. Skillnaden dem emellan trots att båda handlar om undantag så behövs det endast för att artikel 31 skall vara tillämplig bevisas att åtgärden är knuten till det Statliga handelsmonopolet. Så länge ingen diskriminering sker behövs inget rättfärdigande av monopolet till skillnad från artikel 30 där proportionalitetsprincipen måste vara uppfylld49. Dock finns ett undantag, när monopol upprättats av icke-ekonomiska skäl så kan artikel 30 appliceras.50
47 Mål C-189/95, Brottsmål mot Harry Franzén, Rättsfallssamling 1997 s. I-05909, p. 75,76 och 80 48
Bernitz, U. & Kjellgren, A., Europarättens grunder (2002), s. 115-116
49 Meyrowitsch, A., Allroth, E. & Hettne, J., (2005:6), EU och svenska monopol – teori, verklighet och framtid, s. 21
4. Rättsfall och yttranden
4.1. C-189/95 Franzénmålet
Målet handlar om butiksägaren Harry Franzén som strax efter Sveriges inträde i EU började sälja alkohol i sin butik som han köpt på Systembolaget eller importerat från Danmark.51 För detta åtalades Franzén av Landskrona tingsrätt för brott mot alkohollagen där åtalspunkterna var olovlig försäljning och olovligt innehav av alkohol. Franzén var medveten om förbudet men ansåg att detta stred emot EG-rättens artikel 28 där förbud mot kvantitativa importrestriktioner inte får förekomma. Landskronas tingsrätt var tveksam till hur de skulle bedöma Franzéns argument. Av denna anledning valde tingsrätten att begära ett förhandsavgörande från EG-domstolen rörande tolkning av de nuvarande artiklarna 28 och 31 i EG-fördraget för att se om detaljhandelsmonopolet som Sverige hade gick emot gemenskapsrätten. Frågor som ställdes var:
1. Är monopolet som Systembolaget har enligt lag förenligt med artikel 28 (dåvarande 30) EG?
2. Om ett sådant lagstadgat monopol skulle strida mot artikel 31 (dåvarande 37) EG skall då monopolet upphöra eller kan en anpassning ske?
Harry Franzén gjorde gällande att Systembolaget diskriminerade och missgynnade utländska produkter på tre plan. För det första menade han att Systembolagets kriterier och urvalsmetoder var sådana att de diskriminerade importerade produkter och att det inte fanns någon möjlighet att kontrollera att dessa kriterier och urvalsmetoder gick till på rätt sätt. För det andra ansåg Franzén att möjligheterna till försäljning inskränktes då inte alla de utvalda produkterna erbjöds av Systembolagets försäljningsorganisation. För det tredje anförde Franzén att alkoholdrycker som producerades i Sverige gynnades vid marknadsföring.
EG-domstolen fann i Franzénmålet att Sveriges lagstadgade monopol och dess funktionssätt ej bröt mot artikel 31 (dåvarande 37) EG. Här kunde inte Systembolagets
urval av varor till sitt sortiment anses vara diskriminerande mot utländska produkter. Anledning till detta var att alla som innehade tillverknings- eller partihandelstillstånd fick oavsett dryck eller dess ursprung samma möjlighet att sälja sin produkt på den svenska marknaden. Eventuella brister hos Systembolagets försäljningsorganisation skulle enligt domstolen inte påverka utländska produkter mer negativt än vad det skulle påverka de inhemska produkterna. Domstolen fastställde även att Systembolagets marknadsföring sker på så sätt att inhemska produkter likställs med importerade produkter, alltså fastställdes att ingen diskriminering skett..
Vidare konstaterades i domen att de skäl som den svenska regeringen angett för detaljhandelsmonopolet, det vill säga skyddet av folkhälsan, inte bestreds.
Slutligen fastslogs det i domen att den nationella lagstiftningen angående import av alkoholdrycker som endast aktörer med tillstånd får bedriva stred mot artikel 28. Här fastslog domstolen att nationella bestämmelser som inte direkt reglerar monopolets funktionssätt men som ändå påverkar detta bör bedömas i enlighet med artikel 28. Domstolen ansåg att den fria rörligheten av varor inskränktes genom det svenska tillståndssystemet då det medförde högre alkoholkostnader på grund av mellanhänder, skatter och avgifter för tillstånd. Dessa extra avgifter gick enligt EG-domstolen inte att försvara, trots målet att skydda människornas hälsa. Sammanfattningsvis konstaterade domstolen att artikel 31 ej var tillämplig då tillståndssystemet inte direkt reglerade monopolets funktionssätt vilket är ett av kriterierna för att artikel 31 skall kunna tillämpas.
I Franzénmålet dömdes Harry av Landskrona tingsrätt för olovlig försäljning och olovligt innehav av alkoholdrycker.
4.2. Mål C-170/04 Klas Rosengren m.fl. mot Riksåklagaren
4.2.1. Bakgrund
Frågan i målet handlade om att 52 stycken privatpersoner tillsammans importerat 720 kartonger innehållande vardera 6 flaskor vin från Spanien utan att meddela den svenska tullen.52 Beställningen av alkoholen skedde via postorder över Internet och frakten beställdes separat från en transportör. Vinet som importerats beslagtogs sedan i Göteborg. Tingsrätten fann i sin dom att vinet olovligt förts in i landet och att alkoholen skulle förverkas enligt 16 § i lagen om straff för smuggling (2000:1225).
Flera av svarandena menade att detta strider emot gemenskapsrätten då vinet var köpt för privatkonsumtion och att p.g.a. detta inte föreligger någon fara för allmän hälsa och moral. Utöver detta hade man utfärdat handlingar vars syfte var att uppvisas i tullen där man intygade att alla var över 20 år. Andra argument som framkom av andra svaranden var att Sveriges regler var oförenliga med artikel 28 och 30 samt att man förlitat sig på att transportören haft full kännedom om rättsläget. En annan svarande meddelade att det ej var fråga om privatimport av vin utan om en present. Enligt gemenskapsrätten får gåvor skickas mellan EU länderna.
Tingsrätten meddelade i sin dom att då beställningen skett via Internet så handlade inte importen om resandeinförsel utan privatimport via ombud. Detta ledde därför till att vinet skulle förverkas enligt lagen om straff för smuggling.
Domstolen befarade också att man genom ett upphävande av förbudet mot privatimport via ombud skulle urholka den alkoholpolitiska regleringen och därmed Systembolagets detaljhandelsmonopol som vars syfte är att skydda den allmänna hälsan.
Tolv av svarandena överklagade Tingsrättens dom till Hovrätten. I Hovrätten instämde man i Tingsrättens beslut och därmed skulle förverkandet av alkoholen bestå.
Elva av de tidigare parterna överklagade Hovrättens beslut till Högsta Domstolen. HD beslutade att man skulle inhämta ett förhandsavgörande då riksåklagaren ansåg att detta var nödvändigt. Dock menade parterna att ett sådant inhämtande ej var nödvändigt. I HD: s begäran ställdes fyra stycken frågor rörande tolkning av artiklarna 28, 30 och 31 i EG-fördraget:
1. Kan det anses att det nyss angivna importförbudet utgör en del i detaljhandelsmonopolets funktionssätt och att det på den grunden inte hindras av artikel 28 utan skall prövas endast enligt artikel 31?
2. om frågan under 1 besvaras jakande, är importförbudet i så fall förenligt med de villkor för statliga handelsmonopol som anges i artikel 31?
3. Om frågan under 1 besvaras nekande, skall artikel 28 i EG-fördraget tolkas så, att den i princip utgör hinder för det aktuella importförbudet trots den skyldighet för Systembolaget som föreligger att på begäran anskaffa alkoholdrycker som inte finns i lager?
4. Om frågan under 3 besvaras jakande, kan ett sådant importförbud då anses befogat och proportionellt för att skydda människors hälsa och liv?
Frågorna som ställts av HD den 30 mars 2004 har ännu inte besvarats av EG-domstolen, dock kom Generaladvokaten den 30 mars 2006 med ett förslag till avgörande.
4.2.2. Generaladvokatens förslag till förhandsavgörande
Generaladvokat Antonio Tizzano har i det svenska målet angående förbudet mot privatimport kommit med ett förslag till förhandsavgörande.53 Här förs en argumentering både för och emot förbudet där det föreslås i första punkten att:
53 Förslag till avgörande av generaladvokat Tizzano i mål C-170/04, Klas Rosengren m.fl. mot Riksåklagaren, ännu ej publicerad i rättsfallssamlingen
”Ett sådant förbud mot att privatpersoner importerar alkoholdrycker som det som föreskrivs i alkohollagen (1994:1738) skall, inom ramen för det särskilda system som föreskrivs i denna lag, anses utgöra en bestämmelse som rör funktionssättet för ett detaljhandelsmonopol för sådana varor. Det skall därmed prövas mot bakgrund av artikel 31 EG”.54
Generaladvokaten har i sitt förslag till första punkten tittat tillbaka på Franzénmålet. Där framgår det att artikel 31 inte är tillämplig på nationella bestämmelser som rör monopolets ensamrätt utan enbart det som rör utövandet av monopolets särskilda funktion. Vidare utreds huruvida förbudet mot privatimport via ombud faller inom Systembolagets funktionssätt. Tizzano anser att trots att frågan rör en bestämmelse som avser importen och inte detaljhandeln så är den knuten till monopolets funktionssätt på grund av Systembolagets skyldighet att på kunds begäran importera alkoholdrycker som inte finns i deras sortiment. Under förslaget till avgörandets andra punkt sägs att:
”Ett sådant förbud mot att privatpersoner själva importerar alkoholdrycker som föreskrivs i nämnda lag står i strid med artikel 31 EG, då det i lagen förskrivs ett detaljhandelsmonopol för dessa drycker enligt vilken ensamrättsinnehavaren skönmässigt kan besluta att inte tillgodose privatpersoners beställningar om de beställda dryckerna
måste importeras från andra medlemsstater”.55
Generaladvokaten har kommit fram till detta förslag genom att resonera kring huruvida ett förbud mot privatimport missgynnar eller riskerar att missgynna varor från andra medlemsstater eller inte. Olika aspekter såsom att varor från andra medlemsstater försätts i samma situation som de inhemska varorna tas upp. Detta sker genom att privatpersoner endast kan köpa varorna, inhemska som utländska, genom Systembolaget. Då varorna inte finns i sortimentet är det i båda fallen möjligt att beställa dem genom Systembolaget. Trots detta kunde en diskriminering ske genom att Systembolaget kunde underlåta att tillgodose kunders beställningar då dessa var förenade med större svårigheter. Exempel på sådana svårigheter kunde vara att
54
Förslag till avgörande av generaladvokat Tizzano i mål C-170/04, Klas Rosengren m.fl. mot
Riksåklagaren, ännu ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 86:1
55 Förslag till avgörande av generaladvokat Tizzano i mål C-170/04, Klas Rosengren m.fl. mot Riksåklagaren, ännu ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 86:2
Systembolaget blev tvungna att importera alkoholdrycker från utlandet vilket ledde till merarbete. Tizzano poängterar i sitt förslag att det är utefter dessa regler målet skall bedömas och inte efter den nya lag som trädde i kraft den 1 januari 2005. Denna lagändring gjorde att Systembolaget blev skyldiga att tillhandahålla genom sin importservice alkoholdrycker som ej finns i sortimentet oavsett ursprung. Generaladvokaten menar att förbudet mot privatimport via ombud strider mot artikel 31. Trots att Tizzano i sin bedömning tittade tillbaka på Franzénmålet så konstaterade han att det var viktigt att göra en separat bedömning från detta mål eftersom det här endast rörde sig om förbudet mot privatimport och inte om huruvida monopolet i sig var giltigt eller inte.
På den tredje och fjärde frågan konstaterar Generaladvokaten att förbudet strider mot artikel 28 då det både utgör en kvantitativ restriktion och en åtgärd med motsvarande verkan. Detta har ej bestridits av den svenska staten utan här har man istället åberopat att syftet med denna regel har varit att skydda folkhälsan och framförallt begränsa ungdomars tillgång till alkoholdrycker. Enligt Tizzano i enlighet med kommissionen är det uppenbart att motstridigheter kring folkhälsan existerar. Några exempel är att ett förbud rörande handel och import med tobak inte föreligger trots dess skadeverkan på folkhälsan samt att resande över 20 år får föra in stora mängder alkohol i landet. Det vill säga av det ovannämnda att förbudet strider såväl mot artikel 28 som 30 då förbudet inte är proportionerligt med syftet att skydda folkhälsan.
4.3. Kommissionens yttranden om det svenska importförbudet
Då en medlemsstat har åsidosatt sitt ansvar att följa de regler som gemenskapen satt upp enligt fördraget kan kommissionen enligt artikel 226 EG avge ett motiverat yttrande. Detta innebär att medlemstaten får chans att komma med sina synpunkter på det yttrande som kommissionen lämnat. I fall där medlemsstaten inte ändrar sig efter yttrandet har kommissionen rätt att föra sak till EG-domstolen.56
56 Jalamo, T. Införsel av alkoholdrycker till Sverige, 2004-04-08,
I ett skriftligt meddelande år 2001 begärde kommissionen upplysningar rörande systembolagets import av alkoholdrycker på kunders begäran. Den svenska regeringens svar föranledde sedan att kommissionen följande år överlämnade en formell underrättelse angående privatinförsel av alkohol till Sverige från andra medlemsländer. Enligt kommissionen har Sverige i och med förbudet mot privatimport av alkohol via ombud inte uppfyllt sina åtaganden enligt artiklarna 28 och 30 då Systembolagets ensamrätt omfattar detaljhandeln med alkoholdrycker men inte importen. Inte heller ses det att detaljhandelsmonopolet som Sverige enligt artikel 31 fått godkänt genom Franzénmålet motiverar ett förbud mot privatinförsel. Kommissionen ansåg inte att skyddet för människors hälsa mot alkoholens negativa följder var ett välgrundat motiv då konsumenterna redan idag kan köpa fri mängd alkohol på Systembolaget och så ofta man vill inom ramen för öppettiderna. Kommissionen poängterar även möjligheten för privatpersoner att själv föra in alkohol i landet.57
Sverige besvarade kommissionen med att framhålla och ytterligare motivera sina tidigare angivna argument till förbudet. I enlighet med svensk alkoholpolitik framhölls skyddet för ungdomar och begränsningen av den allmänna tillgängligheten av alkohol.58
År 2003 kom kommissionen med ett motiverat yttrande till den svenska regeringen där de anser att förbudet utgör ett hinder för handeln och därmed strider mot artikel 28. När det gäller fri rörlighet för varor är ett förbud mot införsel den kraftigaste restriktiva åtgärd en medlemsstat kan vidta. I och med detta anser kommissionen inte att de folkhälsopolitiska skälen befogar ett sådant beslut utan menar att det finns andra åtgärder än ett förbud för att skydda medborgarnas hälsa. När det gäller argumentet upprätthållandet av ålderskontroll skulle detta kunna göras i samband med leverans av varorna och borde därför inte vara ett giltigt motiv till förbudet.59
57 Jalamo, T. Införsel av alkoholdrycker till Sverige, 2004-04-08,
http://www.fhi.se/upload/PDF/tillsyn/PM%20Inf%C3%B6rsel%20av%20alkoholdrycker.pdf s. 6
58
Jalamo, T. Införsel av alkoholdrycker till Sverige, 2004-04-08,
http://www.fhi.se/upload/PDF/tillsyn/PM%20Inf%C3%B6rsel%20av%20alkoholdrycker.pdf s.7
59 Jalamo, T. Införsel av alkoholdrycker till Sverige, 2004-04-08,
4.4. B 194-99 Tungstedtsmålet
Frågan i målet handlade om att en man vid namn Eive Tungstedt som via ett transportföretag importerat 19,2 liter alkoholdrycker från Spanien.60 Alkoholen beslagtogs av tullen i Helsingborg efter anmälan från transportföretaget. Eive åtalades för varusmuggling enligt 4 kap. 2 § Alkohollagen samt för brott mot privatinförsellagen.
Tingsrätten dömde Eive för varusmuggling då han själv inte fört in varorna i landet vilket är kravet för införsel av alkohol för privatbruk. Detta bestreds och Eive yrkade i Hovrätten att åtalet skulle ogillas.
I Hovrätten konstaterade åklagaren liksom Eive tidigare anfört att alkoholen var avsedd för personligt bruk. I domstolen konstaterade man dessutom att då en regel finns om att man på egen hand måste importera alkoholdrycker som man utomlands införskaffat försvårar detta möjligheten för utländska försäljare att sälja dessa drycker till svenskar som själva inte har möjlighet att transportera hem alkoholdrycken. Om man skulle börja tillåta privatimport via ombud menade man från svensk sida att det skulle bli svårt att upprätthålla ett av målen för folkhälsan, att begränsa tillgängligheten av alkohol till ungdomar. Det vill säga att det skulle bli svårt att kontrollera åldersgränsen på 20 år. Domstolen å andra sidan hävdade att svårigheten att kontrollera åldersgränsen inte kan anses motivera ett förbud som förhindrar handeln mellan medlemsstater och att man måste finna andra vägar för att lösa detta problem.
Hovrätten framhöll att det svenska förbudet mot privatimport via ombud strider mot artikel 28. I domen konstaterar man även att förbud som står i strid med artikel 28 kan vara godtagbara då dessa faller under artikel 30, skydd av folkhälsa är ett exempel som anges för undantagen. Ett sådant förbud måste dock stå i proportion till sitt syfte.
Hovrätten har i sin bedömning gjort en jämförelse med det tyska målet C-215/87
Schumacher. Målet handlade om förbudet för privatpersoner att via ombud importera
läkemedel till Tyskland. Det var alltså endast tillåtet för privatpersoner att själva föra in läkemedel i landet som var avsett för personligt bruk. Den tyska regeringen ansåg att
import via ombud skulle kunna leda till missbruk och överkonsumtion av läkemedel. EG-domstolen menade att då Tyskland inte hade några restriktioner vid egeninförsel av läkemedel kan heller inte import via ombud anses mer skadligt för hälsan. Dessutom var läkemedlet som fallet handlade om inte receptbelagt i Tyskland och tillgången redan obegränsad. Av dessa anledningar konstaterade domstolen att förbudet ej var proportionerligt till syftet att skydda folkhälsan. Detta på grund av att inga försök att reglera privatinförsel gjorts och därmed ansåg domstolen att förbudet stod i strid med artikel 28.61
Hovrätten över Skåne och Blekinge slog fast att man inte ansåg att förbudet mot privatinförsel via ombud stod i proportion till syftet att skydda folkhälsan när detta ställdes mot förbudets betydelse som handelshinder. Här tyckte domstolen att man skulle kunna finna bättre alternativ till en begränsning av alkoholkonsumtion än ett förbud mot privatimport. Ett exempel på ett sådant alternativ skulle kunna vara att begränsa försäljningen av alkohol i landet. Dock kommer inte Hovrätten med några konkreta förslag på hur man skulle kunna begränsa försäljningen.
Hovrätten fastslog sammanfattningsvis att det föreligger hinder mot att tillämpa ett förbud för privatpersoner att importera alkoholdrycker via ombud. Förbudet är således oproportionerligt utifrån EG-rätten.
61 Mål 215/87, Heinz Schumacher mot Hauptzollant Frankfurt am Main-Ost, Rättsfallssamling 1989 s.
5. Slutdiskussion
Syftet med denna uppsats var att titta på om förbudet mot privatimport via ombud står i proportion till målet att skydda folkhälsan. I föreliggande diskussion kommer ett resonemang föras kring ovannämnda textmassa där båda perspektiven kommer att jämföras. Den svenska staten kontra det EG-rättsliga perspektivet. Under arbetets gång har både för och nackdelar med Sveriges restriktiva alkoholpolitik påträffats.
Sverige har sedan slutet av 1800-talet haft en restriktiv alkoholpolitik. Denna alkoholpolitik blev en efterverkan av den alldeles för höga alkoholkonsumtion som var dessförinnan. Alkoholpolitiken som Sverige bedriver är starkt kopplat till det Statliga detaljhandelsmonopolet, Systembolaget, som till stor del bidrar till att uppnå bland annat målet om en alkoholfri uppväxt. Sverige har i och med det europeiska medlemskapet och dess samarbete ställts inför en smärre krock i synen på hur regleringen av alkohol skall fungera då gemenskapen har en öppnare syn till skillnad från Sverige. I och med detta har frågan uppstått om hur dessa två synsätt i framtiden skall kunna mötas för att i så liten utsträckning som möjligt göra avkall på respektive hållning. Beträffande det statliga detaljhandelsmonopolet som Sverige innehar så ifrågasätts inte dess giltighet i denna uppsats då detta redan tidigare prövats i Franzénmålet. I Franzénmålet konstaterade domstolen att Systembolaget uppfyllde kriterierna för Statliga handelsmonopol och därmed enligt artikel 31 ej ansågs utgöra en diskriminerande åtgärd.
Försäljning av alkohol till konsument får endast ske genom Systembolaget vilket regleras i alkohollagen. Den Svenska statens syfte med denna lag är att den skall bidra till värnandet om folkhälsan. De menar att monopolet, då endast alkoholen kan köpas i ett begränsat antal butiker med begränsade öppettider tillsammans med den höga alkoholskatten etcetera bidrar till att hålla ner konsumtionen av alkohol. En fråga som dock uppstår, är hur förbudet mot privatimport via ombud enligt alkohollagen fungerar ihop med den fria rörlighet som skall finnas inom gemenskapen då båda dessa utgör en grundpelare inom respektive politik. Inom gemenskapen har starkt motstånd till den
svenska lagstiftningen funnits just med anledning av den inskränkning mot den fria rörligheten som förbudet medför.
Sveriges tyngsta argument för sin reglering och som delgivits kommissionen är att man genom förbudet vill bibehålla ålderskontrollen. Ett slopande av förbudet skulle kunna leda till att personer under 20 år beställer alkoholdrycker via Internet och på så sätt får tillgång till alkohol som de annars inte skulle ha fått. Enligt regeringen skulle bli mycket svårt för tullen att kontrollera att alkohol som förs in i landet inte är beställd av minderåriga. Med anledning av detta hävdar den svenska regeringen att förbudet är ytterst nödvändigt att bibehålla för att skydda det alkoholpolitiska målet om en alkoholfri uppväxt. Kommissionen svarade att trots att argumentet omfattade skyddet för människors liv kunde detta inte anses vara ett välgrundat motiv. Här refererade kommissionen till att den svenska befolkningen i fri mängd kan införskaffa alkoholdrycker på Systembolaget vilket undergräver den svenska regeringens argument.
En åtgärd som har gjorts i samband med förbudet av privatimport är att Systembolaget har upprättat en importservice för privatpersoner. Importservicen innebär att alkoholdrycker som inte ingår i sortimentet kan beställas från utlandet. Gemenskapen har riktat kritik mot denna service på grund av de avgifter som tillkommer vid beställning samt krav på kvantitet. Enligt vår åsikt kan dessa faktorer leda till att människor avstår från att utnyttja importservicen och resultatet blir att utländska aktörer indirekt diskrimineras.
Generaladvokaten Tizzano kom med en mycket intressant kommentar till det svenska argumentet, skyddet för folkhälsan i målet C-170/04. Han menar att förbudet kan diskuteras eftersom Sverige inte har något förbud rörande handel eller import av tobak som också anses vara skadligt för hälsan. Den svenska regeringen har inte kommenterat hans påstående. Trots att både alkohol och tobak är skadliga för hälsan kan det diskuteras om dessa två varor verkligen är jämförbara då alkoholens skador torde vara mer omfattande än tobakens. Ett beroende av alkohol är svårt att jämföra med ett beroende av tobak då den sistnämnda förmodligen inte påverkar vardagen i samma utsträckning som alkoholen gör. Enligt vår mening gör dock Tizzano rätt i att jämföra
dessa varor då det både ger och skapar en bredd i förslagets resonemang eftersom båda varorna bevisligen skadar människors hälsa.
Tizzano ansåg till skillnad från kommissionen att det nationella förbudet kunde rymmas under artikel 31. Kommissionen menade att då Systembolagets ensamrätt endast omfattar detaljhandeln och inte importen så skall det istället bedömas mot artikel 28. Förbudet mot privatinförsel skall alltså inte rymmas under detaljhandelsmonopolet som Sverige enligt artikel 31 fått godkänt genom Franzénmålet. Om EG-domstolen skulle gå på denna linje, skulle Sverige kunna dömas till otillbörlig diskriminering. Anledningen är att den svenska regeringen i sitt svar på kommissionens yttrande erkänt att den nationella regeln utgör en diskriminerande åtgärd enligt artikel 28. Sverige skulle dock fortfarande kunna få den diskriminerande åtgärden prövad genom artikel 30.
Hovrätten över Skåne och Blekinge konstaterade i sitt domslut i Tungstedtsmålet att förbudet mot privatinförsel via ombud inte stod i proportion till syftet att skydda folkhälsan. Domstolen ansåg alltså att förbudet stred mot artikel 30 och att det gick att finna bättre alternativ till att begränsa alkoholkonsumtionen i landet än ett förbud. Till detta bör dock tilläggas att då inga konkreta förslag om hur en sådan begränsning skulle kunna gå till blir det enligt vår mening svårt att se tyngden i domstolens argumentation. I Tungstedtsmålet hänvisade domstolen till Schumacher målet där EG-domstolen menade att förbudet att importera läkemedel via ombud inte stod i proportion till syftet att skydda folkhälsan och därmed stred mot artikel 30. Jämfört med det svenska förbudet finns betydande skillnader. Sverige har vid egeninförsel av alkohol dels en åldersgräns på 20 år samt max kvot på mängd alkohol som får föras in i landet. Dessa regler har upprättats för att begränsa alkoholkonsumtionen och skydda folkhälsan. I det tyska målet fanns inga sådana regler vid införsel av läkemedel och därmed kunde det inte hävdas att man infört förbudet för att skydda folkhälsan. Vid en jämförelse fallen emellan skulle det kunna konstateras att ifall Sverige skulle behöva försvara sig genom ett undantag till artikel 30 så finns åtminstone en klarhet i hur man försökt begränsa tillgången till alkohol.
I väntan på EG-domstolens förhandsavgörande kom Tizzano ut med ett förslag till hur frågorna skulle kunna avgöras. Tizzano menade att trots att kommissionen inte ansåg importen falla under detaljhandelsmonopolets ensamrätt så var bestämmelsen knuten till dess funktionssätt. Resonemanget grundades utifrån den importservice som Systembolaget själva tillhandahöll åt sina svenska kunder. Här ställde sig Tizzano frågande till att importen inte föll under monopolets funktionssätt. Anledningen till detta var att importservicen var en del av Systembolagets funktion i och med att de erbjöd denna tjänst till kunder. Här anser vi att Tizzano gör en korrekt bedömning eftersom Systembolaget bedriver importservice som ingår i deras funktion. Alltså är vår uppfattning att det skall falla under detaljhandelsmonopolets funktionssätt. Två uppenbara tvister synliggörs genom dessa ståndpunkter där man ifrån Generaladvokatens sida anser att förbudet mot att importera alkoholdrycker via ombud faller under artikel 31 medan kommissionen vill få det under artikel 28.
Om EG-domstolen skulle välja att bedöma förbudet enligt artikel 28 och 30 skulle Sveriges regering behöva bevisa att detta förbud står i proportion till dess syfte. Det skulle förmodligen bli svårt och om Sverige misslyckades skulle det innebära att förbudet måste hävas. Skulle domstolen istället bedöma förbudet enligt artikel 31 innebär detta att om förbudet skulle anses strida mot artikeln blir Sveriges regering tvungna att anpassa förbudet på sådant sätt att ingen diskriminering sker. Dock behöver förbudet i sig inte hävas. Enligt vår mening skulle det, sett utifrån ett svensk perspektiv, vara bäst om förbudet bedömdes i enlighet med artikel 31 då förbudet i sig inte behöver hävas.
Vilken sida som EG-domstolen slutligen kommer att välja i sitt förhandsavgörande är ännu oklart då det finns många olika åsikter om förbudet och vilken artikel i fördraget som bör tillämpas. Detta kommer antagligen ventileras och diskuteras väldigt ingående och där EG-domstolens dom kommer att påverka den Svenska alkoholpolitiken oavsett utgång. Dock kommer kommissionen med största sannolikhet att dra Sverige inför rätta eftersom de anser att förbudet mot privatimport av alkohol via ombud inte står i proportion till dess syfte. De anser att man från svensk sida skulle kunna finna andra vägar än ett förbud för att skydda folkhälsan vilket den svenska regeringen bestrider.
6. Källförteckning
Litteratur
Bergström, M. Lagenligheten av de svenska alkoholinförselreglerna, ERT 2004 nr 4 s. 618-629
Bernitz, U. & Kjellgren, A., (2002), Europarättens grunder, Norstedts Juridik AB, Stockholm.
Bernitz, U. Privatinförsel av alkohol till Sverige: Misstolkad EG-rätt, ERT 2000 nr 4 s. 649-652
Blum, L., (1998), State monopolies under EC law, Wiley, 1998
Meyrowitsch, A., Allroth, E. & Hettne, J., (2005:6), EU och svenska monopol – teori,
verklighet och framtid, Svenska institutet för europapolitiska studier (Sieps), 2005,
Stockholm.
Rättskällor
Alkohollagen (1994:1738)
Förslag till avgörande av generaladvokat Tizzano i mål C-170/04, Klas Rosengren m.fl.
mot Riksåklagaren, ännu ej publicerad i rättsfallssamlingen
Hovrätten över Skåne och Blekinge 2003-05-27, mål nr B 194-99 Högsta Domstolen 2004-03-26, mål nr B 712-03
Mål 2/73, Geddo mot Ente Nazionale Risi, Rättsfallssamling 1973 s. 00865 Mål 8/74, Procureur du Roi mot Dassonville, Rättsfallssamling 1974 s. 00837
Mål 120/78, Rewe-Zentral AG mot Bundesmonopolverwaltung für Branntwein, Rättsfallssamling 1979 s. 00649
Mål 215/87, Heinz Schumacher mot Hauptzollant Frankfurt am Main-Ost, Rättsfallssamling 1989 s. 00617
Mål C-189/95, Brottsmål mot Harry Franzén, Rättsfallssamling 1997 s. I-05909 Mål C-438/02, Brottmål mot Krister Hanner, ännu ej publicerad i rättsfallssamlingen
Övriga källor
Jalamo, T. Införsel av alkoholdrycker till Sverige, 2004-04-08,
http://www.fhi.se/upload/PDF/tillsyn/PM%20Inf%C3%B6rsel%20av%20alkoholdrycke r.pdf
Kruse, A. Svar på motiverat yttrande om privat införsel av alkohol (KOM: ref. SG(2003) D/232444, ärendenr. 2000/2267), 2003-12-12
SOU 1998:156 Alkoholpolitikens medel SOU 2004:86, Var går gränsen?
