Samhällets rörelselag - bloggen om Mikael Sandbergs
bok
Om hur samhällen förändras och hur man vetenskapligt studerar det
MARX, DARWIN OCH STATSVETENSKAPENS POLITISERING
Corona och Gaia: en hypotes
Nedgången i kolkonsumtion från kinesiska kolkraftverk före och efter kinesiska nyåret (röd linje i år 2020). Källa: Carbonbrief.
Corona-virusets spridning har räddat planeten från handlingsförlamningen a hantera klimatkrisen. Det är en hypotes. Vad klimatkonferenser och politiker misslyckats med har pandemin klarat av: a visa a det går a stänga ner stora delar av fossilförbränningen, drastiskt minska flygresandet och på andra sä minska utsläppen av växthusgaser till atmosfären.
Det kan kallas Gaia-hypotesen efter teorin om a jorden är e självreglerande system. I flera avseenden ÄR naturligtvis jorden e självreglerande system; stabilitet i temperatur, havens salthalt, syrehalt i atmosfären, osv. Det låg bakom a kemisten James Lovelock och mikrobiologen Lynn Margulis utvecklade teorin på 1970-talet. Gaia är namnet på den grekiska mytologins Moder Jord. Inom systemforskningen (cybernetiken) var det e
lämpligt namn på en systemteoretisk idé om a alla system på jorden är i komplex relation till varandra. Det finns också e forskningsområde som studerar det: komplexa adaptiva system. Det finns som ämne på Chalmers, och IIASA i Österrike och Santa Fe Institute i USA är de mest kända forskningsinstituten.
De flesta normalvetenskapliga forskare ansåg naturligtvis a en så vi omfa ande teori som Gaia-hypotesen var ovetenskaplig bl.a. eftersom den inte är prövbar i experiment. Om den inte är vetenskapligt prövbar är den heller inte vetenskapligt intressant, enligt
empiriska forskare. Både Steven Jay Gould och Richard Dawkins förlöjligade hela teorin. Men nu har vi plötsligt e naturligt experiment: corona-pandemin. Orsaken till
klimatkrisen och pandemin är inte orelaterade. Båda uppstod som en följd av industriell produktion och globalisering: industriell produktion kräver energi och globala kontakter. Den förra skapar växthusgaser och den senare underlä ar spridning av virus. Systemen är alltså starkt relaterade och har flera gemensamma orsaker.
Det intressanta ur strategisk vetenskaplig synvinkel är kanske nu vilken exakt effekt corona-pandemin faktiskt kommer a få på kurvan över temperaturförhöjningen globalt. Klimatforskarna har ju påstå a temperaturhöjningen beror på koldioxidutsläppen. Om
nu koldioxidutsläppen minskar så måste ju temperaturhöjningen avta, annars har klimatforskarna fel.
Om ingen effekt syns kommer klimatförnekarna a skadegla utropa: ”vad var det vi sa!” Om en effekt faktiskt syns, kommer klimatforskarna a utropa samma sak. Dessutom kommer de a kunna se vilken tidsförskjutningen är mellan förändring i koldioxidutsläpp och förändringen i temperatur.
Skammen kommer a drabba politiker som i konferenser inte lyckats med det som viruset klarade: a få makthavare a dra i nödbromsen, vilket visar a det också går a rädda planeten om bara tillräckligt drastiska åtgärder vidtas.
Politikers vanmakt riskerar alltid a göda populism. Därför är pandemin också
politikernas chans till a framstå som förtroendeingivande–i hanteringen av båda kriserna.
Publicerad av Mikael Sandberg
Jag är professor i statsvetenskap vid Högskolan i Halmstad. Förutom flera lärosäten i Sverige har jag studerat och forskat vid The Johns Hopkins University, Columbia University, UN University, Wissenschaftszentrum Berlin für Sozialforschung samt University College London. Visa alla inlägg av Mikael Sandberg
© 2020 SAMHÄLLETS RÖRELSELAG - BLOGGEN OM MIKAEL SANDBERGS BOK BLOGGA MED WORDPRESS.COM.
