Samlaren
Tidskrift för
svensk litteraturvetenskaplig forskning
Å rg ån g 95 1 9 7 4
Svenska Litteratursällskapet
Detta verk har digitaliserats. Bilderna av den tryckta texten har tolkats maskinellt (OCR-tolkats) för att skapa
en sökbar text som ligger osynlig bakom bilden. Den maskinellt tolkade texten kan innehålla fel.
Göteborg: Lennart Breitholtz
Lund: Staffan B jörck, Carl Fehrm an
Stockholm: Ö rjan Lindb erger, Inge Jo n sso n
Umeå: M agnus von Platen
Uppsala: G unnar Brandell, Thure Stenström
Redaktör: D ocent U lf W ittrock, Litteraturvetenskapliga institutionen, V illa vägen 7,
752 36 Uppsala
Recensioner av doktorsavhandlingar
1 7 3
Lars D a h lb ä c k :
Strindbergs Hemsöborna. En mono
grafi.
N o r r t e lje T id n in g s B o k t ry c k e r i A B . N o r r tälje 19 7 4 ·L itteratu rfo rsk arn a har länge in tressera t sig fö r H em sö b o rn a. B o k e n s fö rh isto ria har specialstu - derats av M artin Lam m o ch K n u t L u n d m ark, te x tk ritisk a p ro b le m har d isk u tera ts av Jo h n L an d q u ist o ch Sten M alm strö m , v e rk lig h e ts b a k gru n d en har utretts av bl. a. G id e o n Fo rse ll och R a gn ar Jir lo w . V ik tig a iak ttag elser när d e t gäller Strin d b erg s k o n stn ärlig a te k n ik har g jo rts av bl. a. W alter B e re n d s o h n , Staffan B jö r c k , K a r l- Å k e K ä rn e ll, G ö s t a L u n d b e rg o ch E v a W en n erströ m . Ö v e rh u v u d ta g e t har H e m s ö b o rn a m er än något annat v e rk av S trin d b e rg u p p m ärksam m ats från ju st b erättartek n isk a, sp råk liga o ch stilistisk a syn p u n kter. N å g o n bred m o n o g ra fi ö v e r rom an en har d e t e m e lle rtid inte fu n n its — ja g b o rtser då från ett u tm ärk t k ap ite l i M artin L am m s sto ra v e rk o m S trin d b e rg o ch Staffan B jö r c k s in n e h ållsrik a u ppsats I m argin alen till H e m sö b o rn a . Lars D a h lb ä c k s avh an d lin g är inte b ara den s e x ton d e s v e n sk a Strin d b erg savh a n d lin gen utan o c k så det fö rsta stö rre arb etet om H e m sö b o rn a — och, tro r jag, den fö rsta sv e n sk a d o k to rsa v h a n d ling som k o n c e n tre ra r sig till ett en d a av S trin d b ergs v erk .
A v h a n d lin g e n p re se n te ra s som en » m o n o g ra fi» , m en fö rfattaren u n d e rstry k e r sjä lv i fö r o r d e t att den inte är h eltäck an d e. I själv a v e rk e t u p p e h å lle r sig D a h lb ä c k v id u n g efär sam m a frågestä lln in g ar som tid ig are fo rsk a re . H an v ill u tv e c k la och p re c i sera fö reg ån g arn as resu ltat, sam tid igt som han har am b ition en att in tro d u c era nya m eto d er inom S trin d b e rg sfo rsk n in g e n . » T h e p re se n t stu d y fo l- low s up th eir su g g estio n s and d e v e lo p s th eir analy- tical m o d els, b u t at the sam e tim e aim s to intro- d uce m eth o d s as yet re la tiv e ly u ntried in S trin d b erg re se a rc h » , s k riv e r D a h lb ä c k i den en g elsk a sam m anfattn ingen e fte r att ha näm nt tid igare ar b eten o m H e m sö b o rn a . D e t stark a b e ro e n d e t av tid igare fo rsk n in g fram g år red an av avh an d lin gen s u ppläggn in g. D e t fö rsta k ap itlet tar u pp rom an en s fö rh istoria, d et an d ra han dlar om fö rläg g a ren s ändrin gar i m an u sk rip t o ch k o rre k tu r och det tred je an alyserar » d en k o n stn ärliga te k n ik en s fram växt» m ed u tg ån gsp u n k t från de tre b evarad e v e rsio n e rn a av H e m sö b o rn a s inlednin g. D e tre återståen d e k ap itlen bär ru b rik e rn a » S trin d b erg s än drin gar i h a n d sk rifte n » , » D e litterära k arak tä rern a och h an d lin g en » sam t » D e t o rg a n isk a b ild sp råk et» . D e ssu to m an alyserar fö rfattaren rom a nens v e rk lig h e tsb a k g ru n d i k ap itlen 3 och 5; m o d ellern a ägnas en särskild bilaga.
Idel välkända infallsvinklar alltså. Detta är lite
synd. Det finns ju en rad intressanta aspekter på
Hemsöborna som den tidigare forskningen nästan
inte alls b e rö rt - o ch so m alltså återstår att b e han dla även e fte r D ah lb äcks o m fattan d e m o n o grafi. D e som hittills har sysslat m ed H e m sö b o rn a har h u vu d sak lig en b eh an d lat rom an en som ett iso lerat estetisk t o b je k t. M an har i m y c k e t liten ut sträckn ing in tressera t sig fö r de v id are litterära och h isto riska sam m anhan g som b o k en h ör h em m a i. E n så cen tral fråg a som H e m sö b o rn a s fö rh ållan d e till tid igare sven sk och u tländ sk fo lk - livssk ild rin g — särsk ilt u n d er 18 8 0 -ta le t, då fo lk - liv ssk ild rin g en b lo m strad e - lig g er t. ex. o b e handlad. In te h eller rom an en s fö rh ållan d e till den fran sk a naturalism ens teo ri o ch p ra k tik har b li v it fö rem ål fö r någon g ru n d lig u tred n in g, trots att redan re cen sen tern a jäm fö rd e H e m sö b o rn a m ed Z o la s arbeten . E n annan spän nan de fråg a som återstår att u n d e rsö k a är h u r d en n a » id élö sa» fo lk liv ssk ild rin g m ed sin » im p ressio n istisk a te k nik» (D ah lb äck) fö rh åller sig till den u n d er 18 8 0 - talets an dra hälfts fram v äx an d e reak tio n en m o t B ran d esian ism en . S trin d b e rg har ju vid d en n a tid m y c k e t g o d a fö rb in d e lse r m ed D an m ark där d e n na reak tio n bl. a. led d e till ett k rav på ju st litterär » im p ressio n ism » . R o m a n en s tid sb akgru n d m ed em ig ratio n , jo rd b ru k sk ris o ch ett g e n o m b ro tt fö r nya m o d ern a b ru k n in g sm eto d e r har h e lle r inte studerats. Ä n m in d re har någon vågat sig p å att u n d e rsö k a fö rh ållan d et m ellan d en n a ten d en slö sa rom ans id eo lo g i och id e o lo g ie rn a i d en sam tida p o litisk a v erk lig h eten .
O ck så när det g äller de ren t e ste tisk a och b erät tartek n isk a a sp ek tern a har man i allm än h et m era in tressera t sig fö r e n sk ild h eter än fö r de stö rre, ö v e rg rip a n d e sam m anhan gen . D e t är k a ra k te ris tiskt att någon v e rk lig u n d ersö k n in g av rom an en s k o m p o sitio n o ch h elh etsstru k tu r än nu inte g jo rts. In te h eller finn s det någon g e n o m fö rd analys av H e m sö b o rn a s berättare och d en n es ageran d e. Ä n d å är d e t ju på sätt och vis d en n e som är h u v u d p e rso n e n i Strin d b erg s k o m isk a rom an.
D e t ska e m ellertid erkän n as att även om D a h l b äck fö lje r redan upptram p ad e vägar så ly ck as han p å nästan v a rje p u n k t k o m m a län gre än sin a fö reg ån g are . H an s g ru n d lig h et är im p o n eran d e. In g en tin g släpps innan d e t u n d ersö k ts i d etalj, båd e utan och innan. Fö rfattaren tycks trivas bäst bland tex ten s m insta d elar, som han fin g ran skar m ed en u to m o rd en tlig u thållighet. Ö v e ra llt ser han sam band och b ety d elser. H a n s e ste tisk a sen si b ilitet är b ety d a n d e, hans o rd n in g ssin n e och syste m atiserin g sförm åga likaså. D e s s a e ge n sk a p e r k o m m er k an sk e allra bäst till sin rätt i d et eleg an ta fjä rd e k ap itlet, där de te x tk ritisk a iak ttagelsern a — lik so m i d et tre d je kap itlet — v ä x e r ut till en in tressan t analys av S trin d b erg s e ste tisk a av sik ter.
Fö rfattaren s ö v e rb lic k ö v e r tid igare fo rsk n in g är god. D o k u m e n ta tio n e n är m assiv, h än visn in gar och citat i allm än het tillfö rlitlig a. F ö reg ån g arn a r e
1 7 4
d o v isas g e n e rö s t — sam tid igt som m in d re n o g gran n a u n d ersö k are än av h an d lin gsförfattaren dras fram u r sina gö m ställen o ch k o rrig e ra s, m ilt, m en o b ön h ö rlig t. Fram ställn in gen är fö rsik tig och nyan serad — ibland d o c k i så h ö g grad att fö r fa t taren s egen m en in g kan v ara svår att sk ön ja. T ill sist är b o k e n o ck så — m ed u nd antag av d et an dra k ap itlet so m tillk om m it i ridsnöd — klar o ch v äl skriven .
B ak sid a n av d en n a u to m o rd en tliga g ru n d lig h e t i d e t lilla är e m e lle rtid en v iss närsyn th et, en viss o fö rm åg a att sk ilja m ellan stort och sm ått, v ik tig t o ch v ik tig t. P e rs p e k tiv e t är g e n o m g åen d e m y ck et snävt. Fö rfattaren låter ibland d e t egn a arb etet bli självän d am ål, utan att fråga sig om det han håller på m ed är värt ett så in ten siv t in tresse i ett v id are sam m anhang. D e ta lj an alyseran d et g lid e r stund om ö v e r i ett o in tressan t reg istreran d e. O e rh ö rd a an strängningar läggs i de g e n e tisk a avsn itten ned p å p e r ife r a fråg estä lln in g ar, m ed an v ik tiga asp ek ter fö rb igås eller avfärdas p å några rad er. En annan sak som tycks hänga ih op m ed gru n d lig h eten är en viss ten d en s att p re ssa m aterialet. D e n n a ten d en s k o m m er bl. a. till u ttryck i den u tfö rlig a p o le m i ken m o t tid igare fo rsk a re .
J a g sk a i d et fö lja n d e g e n ågra e x e m p e l p å d essa svag h eter i avh an dlin gen . D e ssu to m tän k er jag gran sk a d en vik tig aste av de nya m e to d e r som fö rfattaren säger sig v ilja in tro d u cera , näm ligen hans m etod fö r k arak tärsan alys i det fe m te k ap it let.
Fö rfattaren s o fö rm åg a att s k ilja m ellan sto rt och sm ått, vik tig t och o vik tig t är m est p åfallan d e i avsn itten o m den g e o g ra fisk a v e rk lig h e te n och m o d ellern a. D e s s a avsn itt d em o n strera r m y ck et tydligt d e o lyc k lig a fö ljd e r n a av fö rfattaren s b u n d en h et vid red an b eh an d lad e frågeställn in g ar; gru n d lig h eten och fliten när d et g ä lle r att k o m p le tte ra tid ig are fo rsk n in g le d e r här till p a ro d isk a resultat. D ah lb äc k har inte läm nat n ågon m ö d a o sp arad fö r att i d etalj kartlägga v e rk lig h e te n b ak om dik ten . E n b art i avsn ittet om v e rk lig h e tsm o - d e lle rn a u ppbåd as n ärm are ett trettiotal k ällor, tryc k ta och o tryck ta: d o m b ö c k e r, h u sfö rh ö rslän g - de r, p å ly sn in g sb ö c k e r, k y rk o rå d sp ro to k o ll, na- tio n sm atrik lar, b o u p p te ck n in g ar, arre n d e k o n tra k t — fö ru to m fö rstås alla tid igare fo rsk a re och sk ri b en ter m ed G id e o n F o rsse ll och R a g n ar J ir lo w i sp etsen .
T ro ts alla an strängn in gar lyckas fö rfattaren kn ap p ast g e något nytt av in tresse. D e t nya syn es in sk rä n k a sig till den m ärk liga u p p giften att p a sto r N o rd strö m s fö re b ild o ck så söp (v ilk e t fram g år r e dan av Jir lo w s o try c k ta an teckningar) — o ch att det inte g å r att styrk a d en m un tliga trad itio n en s u p p g ift att v e rk lig h e te n s K a lle N o rm a n och L o tta Ja n s s o n sk u lle ha tjän at p å K y m m e n d ö . J a g b o rt ser då från en m än gd sådan a o v id k o m m a n d e » n y
h eter» som att p a sto r N o rd strö m s fö re b ild , k a p e llp re d ik a n te n B lo m b e rg , b le v e le v i N y k ö p in g s sk o la ht 1 8 3 7 , g y m n a s ijt i Strän gn äs 1 8 4 1 , stu d en t i U p p sa la 18 4 6 sam t p rästv ig d i Strän gn äs 1 8 5 2 — och att han had e fö lja n d e b arn: A x e l H u g o fö d d 1 8 6 5 , K ristia n H e rm a n fö d d 1 8 7 1 o ch K a rl G u n n a r fö d d 1 8 7 2 .
I avsn itten om d en g e o g r a fisk a v e rk lig h e te n le d er D ah lb äc k s p e r s p e k tiv lö sa fo rsk n in g a r till lik a b efän g d a resultat. E fte r en u tred n in g p å s ju rad er blir d et klarlagt att dasset p å K y m m e n d ö v e rk lig e n en gån g lär ha leg at n e d a n fö r lagårn och inte o v a n fö r, som m an hittills trott. V id a re får v i v e ta att sand ade gån g ar och sp jä lsta k e t ald rig ex iste ra t på K y m m e n d ö , att k ällaren och bastu n alls in te låg i sam m a ek d u n g e och att » fa m ilje g ra v e n » m ed ned- saltad fisk inte b efan n sig i m atb o d en utan i en särskild saltbod . D ah lb äc k s k ällo r är h u vu d sak li gen hans eg n a in te rv ju e r m e d p e rs o n e r p å K y m m en d ö , g jo r d a ca 90 år e fte r d et att S trin d b e rg läm nat ön. D e s s a sen a in te rv ju e rs k ällv ä rd e m åste anses v ara disk u tab elt. D e b e sk riv s och d ateras fö r ö vrig t p å ett m y ck et o tillfre d sstä lla n d e sätt. In te rv ju e rn a är en lig t D a h lb ä c k » d e lv is u p p tagn a på ban d» och de har g jo r ts » u n d e r fle ra år o m k rin g 1 9 7 0 » ; ett p ar an d ra in te rv ju e r h ärrö r » fö re trä d esv is från 1 9 7 0 » (s. 1 3 ) . U n d e r sådan a fö rh ållan d en to rd e d et v a ra m y c k e t svårt att p rö v a deras k ällvärd e. D e t kan tilläggas att in te rv ju e rn a ö v e r h u vu d tag et inte näm ns i k ällfö rte ck n in g e n .
Sam tid igt so m D a h lb ä c k g år lä n g re än någon tid ig are fo rsk a re när d et g ä lle r att b eto n a ö v e r e n s stäm m elsen m ellan v e rk lig h e t o ch d ik t p o le m is e rar han m o t H e d é n o ch Jir lo w , so m lättsin n igt talat o m A lb e rt B e r g , G u ste n s fö re b ild , som » G u s te n » (s. 3 8 3 ). M en D a h lb ä c k kastar sten i glash u s. S jä lv sk riv e r han så här: » C a rlsso n s v y ö v e r H e m s ö och sk ärg å rd en från b e rg e t i kap. 4 är b e ty d lig t m äk ti g are än den m an nu har / . . . / » (s. 3 6 0 ). O m m an far låta K y m m e n d ö v a ra id en tisk t m ed H e m s ö , v a rfö r får m an då in te k alla B e r g fö r G u ste n ?
O c k så i d e te x tk ritisk a avsn itten ö v e ra rb e ta r fö rfattaren sitt m aterial. D e t ta s k e r re d a n i det tre d je k ap itlet;
varje
skilln ad m ellan d e o lik a v e r sio n e rn a av ro m an en s in le d n in g är inte av in tresse. D e tyd ligaste e x e m p le n p å h u r an alysen fö rlo ra r sig i in tre sse lö st re g istre ra n d e fin n e r m an e m e lle r tid i d et fe m te k ap itlet, särsk ilt i d e av sn itt som h an dlar om u p p rep n in g , v ariatio n o ch fö rk n ip p - nin g av b ild sp råk et. D ah lb äc k säg er sig här v ilja d o k u m e n te ra S trin d b e rg s ten d en s »att lig g a k va r i och v a rie ra fö reställn in g a r och u ttry ck i d en h o m o g e n a fram ställn in g en » (s. 3 0 7 ). M e n d etta har ju redan p å p ek ats av K ä r n e ll — o ch y tte rlig a re belagts av D a h lb ä c k tid ig are i k ap itlet. F ö rfa tta re n n o tera r som o m b lo tta u p p re p n in g e n v o r e av b e ty d else att d et står » d u n k la tu n gom ål» p å s. 3 4 och » d u n k elt tal» p å s. 99 , att b rö llo p sd a g e n » b rö t in»Recensioner av doktorsavhandlingar
1 7 5
s. 1 1 8 m ed an solen » b rö t in» s. 1 3 7 , att o rd e t »ham n» fö r e k o m m e r i b åd e kap. 1 o ch kap. 5, att p astorn s sp y o r » sk v alad e ner» två g ån ger i sam m a k ap ite l etc. etc. J a g kan inte fin n a att D ah lb äc k lyck as v isa att d et fa ktu m att » b ild er» av d etta slag fö re k o m m e r m er än en gån g har något estetisk t in tresse. T e r m e n » b ild » g e s fö r ö v rig t en så vid in n eb ö rd att d e t o fta helt e n k e lt b lir fråg a om att sam m a o rd råk ar användas p å två ställen — något som n atu rlig tvis in träffar i de fle sta b ö ck er. I syn n e rh et h än d er d e tta fö rstås i ro m an er som H e m sö b o rn a , d är fö rfattaren fö r sö k e r ligga m y c k et nära v a rd a g ssp rå k e t i d en sk ild rad e m iljö n .
N ä r a fö rb u n d n a m ed ö v e ra rb e tn in g a r av d etta slag är d en p ressa d e p o le m ik e n m o t de fo rsk a re som fö rse tt D a h lb ä c k m ed hans frågeställn in gar. Sådan p o le m ik fö re k o m m e r t. ex. p å s. 3 7 9 (m ot B e re n d so h n ), s. 3 8 3 (m o t B jö r c k ) o ch p å s. 2 7 3 f (m ot K ä rn e ll). Låt oss se hur fö rfa tta re n g år till väga m ed K ä rn e ll, som är D ah lb äc k s u tgån gsp u n k t i k a p itle t » D e t o rg a n isk a b ild sp rå k e t» . K ä r n e ll har h ävdat att sk ärg å rd sm iljö n s » h elh et» stän digt är närvaran d e i rom an en s bild er. D a h lb ä c k g ö r in vän d n in gar och säger bl. a. att » fre k v e n se n av b ild e r so m ak tu aliserar va^ K ä r n e ll kalla: ’h e lh e ten ’ , v a rie ra r g an sk a stark t m ellan o lik a d e la r av rom an en » (s. 2 7 4 ). K a p . 2 in n eh åller, fo rtsätter fö rfattaren , »två, m ö jlig e n tre sådan a b ild e r» , s. 1 1 0 - 1 3 0 i kap. 5 in gen enda. P åståen d et stäm m er inte. S jä lv fin n e r ja g vid en k o n tro ll inte m in d re än 1 3 såd an a b ild er i kap. 2 o ch 1 0 styc ken p å s. 1 1 0 - 1 3 0 — låt v a ra att några b ild er är d iskutabla. E n närm are gran sk n in g v isar e m e lle r tid att D a h lb ä c k m en ar att K ä r n e ll fattat b e g r e p pet m iljö så sn ävt att d et bara sk u lle v ara fråga o m sfärern a jo rd b ru k och fisk e . E tt citat från K ä rn e ll får u tg ö ra b ev iset. M e n citatet är stym pat, o ch en k o n tro ll v isar att D a h lb ä c k u teläm n at bl. a. d e n n a m en in g: » F ö r läsaren s d e l blir v in sten
av d essa b ild ern as
simultana effekter
en in ten sifierad n ä rv aro k ä n sla i h em sö b o rn as o m g ivn in g och liv / . . . /». M en in g en v isar klart att K ä rn e ll m ed » h elh et» m en ar H e m sö b o rn a s h ela » o m g iv ning och liv » , inte b ara sfä re rn a jo rd b ru k och fisk e. D ah lb äc k s p o le m ik h än ger såled es i lu ften .
N u n ågra e x e m p e l p å h u r fö rfattaren s snäva p e rs p e k tiv le d e r till att han fö rsu m m ar v ik tig a fr å g eställn in g ar e lle r avfärd ar dem p å några rader. D e t ta är tyd ligast i det g e n e tisk t u p p lag d a fö rsta k ap itlet. F rap p eran d e är här t. ex. att D ah lb äc k inte alls näm n er S trin d b e rg lån gvariga b o n d e in tresse som en fö ru tsä ttn in g fö r H e m s ö b o rn a ; han fram h äver e n b art » m in n e sp e rsp e k tiv e t» , b o k en s fö rb in d e lse m ed S trin d b e rg s ju st avslutad e sjä lv b io g rafi där » la n d sk a p e t» , dvs. s o m m a ru p p le v e l sern a, avsik tlig t fö rsu m m ats. Ä n d å är d e t u p p e n bart att d et o c k så fin n s ett sam ban d m ellan H e m s ö b o rn a och S trin d b erg s g am la plan från
feb ru ari 18 8 4 att sk ild ra d e sv e n sk a b ö n d ern as fö rh ållan d en . Plan en växte sn art till ett v e rk om E u ro p as b o n d e; b ö rja n g jo r d e s m ed B lan d fran ska b ö n d er. D e t v a r ju st när han höll p å att avsluta d etta v e rk i d e c e m b e r 1 8 8 6 som han fick idén att sk riva »en sven sk lan d trom an ». M an kan se H e m s ö b o rn a som en k o rsn in g av två nästan jäm n gam la id éer, som länge hållits isär: p lan en att b erätta sk ön litte rära » so m m arm in n en » från K y m m e n d ö och tanken att sk riv a ett ic k e sk ö n litte rärt v e rk om S v erig e s bon d e. Strin d b erg ville m ed rep o rtag et B lan d fran sk a b ö n d er » sk ild ra d et aflid an de b o n d estån d ets v illk o r, se d er och lif» (b rev till G . S te ffe n 18 / 8 18 8 6 ). Sam m a d o k u m en tarisk a am bition fin n s i ro m a nen H e m sö b o rn a m ed d ess u tfö rlig a sk ild rin g ar av b ö n d ern as sed er och bruk ; red sk ap o ch fö r e m ål d o k u m en teras i b erö m d a katalo ger. R e d a n B ö ö k sam m anställde fö r ö v rig t B lan d fran sk a b ö n d er och H em sö b o rn a. I d etta sam m anhan g b o rd e D ah lb äc k o ck så ha näm nt att S trin d b e rg när han sk re v H e m sö b o rn a b o d d e p å en b o n d gård i E ich iih l. H an lär ha visat ett m y ck e t stark t in tresse fö r g ård en s jo rd b ru k ; värd en o m talad e ren t av S trin d b e rg som en » d u k tig d rän g» (Ö go n vittn en . A u g u st Strin d b erg . U n g d o m och m annaår, s. 208 ).
D e t fö rsta k ap itlet in n eh åller o ck så vissa k o m p arativa avsnitt. D ah lb äc k v ill här red u ce ra G o tt- helfs och Z o la s b ety d else fö r H e m sö b o rn a och fram h äver i stället h o llän d sk t 16 0 0 -ta lsm å le ri och k o n k u rre n te n G u s t a f a f G e ije rsta m s sk ärg å rd s sk ild rin g ar som de vik tig aste im p u lsg ivarn a b re d v id själv a K y m m e n d ö m iljö n . J a g tro r att d etta är en felak tig b ed ö m n in g - även o m S trin d b e rg själv i sin a b re v talade om det h o llä n d sk a g e n re m å le rie t som fö re b ild och an klagad e G e ije r sta m fö r att ha »sn utit skärgård sm aterial av h on om . Strin d b erg s stu dium av h o llän d sk t 16 0 0 -ta lsm å le ri låg långt tillb ak a i tid en ; d essu to m tycks d et ha v arit m y ck et van lig t att jä m fö ra g en u in , fo lk lo ristisk sven sk fo lk liv ssk ild rin g av bästa m ärk e m ed h o llän d sk t g e n re m å le ri (se t. ex. re c e n sio n e rn a av H e m s ö b o rn a i D N och N y a P re sse n , R o b in so n o m E rn st A h lg re n s F o lk lif i F in sk T id s k r ift 1 8 8 8 o ch B ö ö k om N ic o lo v iu s i S tu d ie r och strö ftåg 1 9 1 1 ) . O ch ilskan m ot G e ije r sta m m åste anses v a ra av m in d re b e ty d e lse i fö rh ållan d e till de m ån ga p o sitiv a im p u lse r som S trin d b e rg fick när d et g ä lld e H e m s ö born a.
V ik tig a st var säk erlig e n att fo lk liv sb e rä tte lse n som g e n re v ar så p o p u lä r u n d er 18 8 0 -ta le t. D e n o d la d es m ed fö rk ä rle k av de m o d ern a, realistisk a fö rfa tta rn a i b åd e N o rg e , D a n m a rk , Fin lan d och S v e rig e , In tre sse t sam m anhän gde m ed g e n o m - b ro ttsfö rfattarn as allm än n a en g ag em an g fö r de säm st ställda i sam hället; in sp ira tion g a v o ck så 80-talets jo rd b ru k sk ris, ro u sse a u istisk a och k u l tu rfien tlig a ström n in gar — sam t den fra n sk a natu
ralism en m ed Z o la och M au p assan t i sp etsen . D e ssu to m fann s d e t n atu rligtvis en äldre fo lk liv s- sk ild rin g, fö re trä d d av fö rfa tta re som G o tt h e lf o ch K e lle r , A lm q v ist och B jö r n so n , B alzac och G e o rg e Sand, att k n y ta an till.
I S v e rig e fann s b re d v id den fo lk liv ssk ild rin g som sk rev s av 8 0 -talister som A lfh ild A g r e ll, E rn st A h lg re n och G u s t a f a f G e ije r sta m o ck så en fo lk lo - ristisk skola, som stod nära d e t k u ltu rh isto riak a stu d iet av la n tb efo lk n in g en s sp råk, se d e r och b ru k. U p p m ärk sa m m ad e fö rfa tta re in om d en n a gru p p v a r A u g u st B o n d e so n , H e n rik W ra n ér och E v a W igström . Slu tlig en fann s d et en rad m era trad itio n ella fo lk liv ssk ild ra re som v ark en var 8 0 -talister e lle r fo lk lo riste r, m en i gen gäld m y ck et p o p u lä ra hos d en b o k k ö p a n d e allm än heten . J a g tänker p å fö rfa tta re som Fran s H e d b e r g eller S igu rd (A lfre d H e d en stiern a), vars I sv en sk a b o n d eh em g ick i inte m in d re än fy ra u p p lag o r u n d er åren 1 8 8 5 - 1 8 9 0 .
S trin d b e rg k än de väl till fo lk liv ssk ild rin g e n s p o p u la ritet. D e t var in gen slum p att han vald e den n a g e n re då han m ed H e m s ö b o r n a v ille sk riva sig » p o p u lär» igen. I ett b re v den 2 5 / 4 1 8 8 7 k la gad e han ö v e r att A lb e rt B o n n ie r , som länge u p p m anat S trin d b e rg att sk riva en o fa rlig n o v ell e lle r rom an, helst om Sto c k h o lm s sk ärgård , » vill ha m ig att sk rifv a fö r b rack o rn a och k o n k u rre ra m ed bos- kap sh an d laren S m ålån d sp etter» , dvs. H e d e n stie r na. I fö rte c k n in g e n ö v e r Strin d b erg s b o k sam lin g år 1 8 9 2 fin n er m an fo lk liv ss k ild rin gar inte b ara av 8 0 -talistern a G e ije r sta m , A h lg re n och Jo h a n L in d ström (Saxon ) utan o ck så av de u p p m ärksam m ad e fin län d arn a A h o och P äivärin ta. S trin d b e rg ägde d essu to m A llm o g e b e rä tte lse r av A u g u s t B o n d e son. D e tta upp m ärksam m ar D ah lb äc k i en not, m en han tycks inte h a o b se rv e ra t att k u ltu rh isto ri k e rn S trin d b e rg och B o n d e s o n o ck så var g o d a v än n er e fte r ett av B o n d e so n s fram träd an d en som »lan dsm ålare» i S to c k h o lm (A . S a n d k lef, A u g u st B o n d e s o n , s. i4 5 f) . B o n d e s o n finns fö r ö vrig t re p re se n te ra d redan i den b ev arad e fö rte c k n in g e n ö v e r Strin d b erg s b o k sam lin g år 1 8 8 3 . H ä r hittar m an o ck så E v a W ig strö m — o ch fo lk liv ssk ild rin g ar av den dan sk e g e n o m b ro ttsfö rfa tta re n Soph us Sch an d orph . D e t kan tilläggas att såväl B o n d e s o n som W ran ér d essu to m p u b lic e ra d e sig i de år gån gar av k a le n d e rn S v e a som S trin d b e rg fic k sig tillsän d a åren fö re H em sö b o rn a.
H ä r finn s inte plats fö r en u tred n in g av H e m s ö born as fö rh ållan d e till ö v rig fo lk liv ssk ild rin g un d er 18 8 0 -ta le t; jag n ö je r m ig m ed att p e k a p å det rik t flö d an d e m aterialet. S o m M e lk e r Jo h n s so n p å p e k a t to rd e d et vara m est giva n d e att u n d ersö k a H e m sö b o rn a s fö rb in d e lse m ed d en fo lk lo ristisk t o rie n te ra d e allm o g eb erättelsen . L ik h e te rn a är här
tydliga: d en h u m o ristisk a o ch o sen tim en tala
ton en, avsak n ad en av ten d en s, de särp räglad e,
k o m isk a typ ern a, situ a tio n sk o m ik en , d en d ras tisk a realism en , d ialek tin slag en , in v e n ta rie fö r tecknin garna. U p p e n b a rt är till sist att S trin d b e rg m ed H e m s ö b o rn a k u n d e slå två flu g o r i en sm äll: han v ald e en g e n re som p å en gån g tycks h a varit p o p u lä r bland » b rac k o rn a» och om h u ld ad av de m o d ern a, rad ik ala fö rfa tta rn a — inte b ara i Sk an d in a vien utan o ck så i F ra n k rik e.
D ä rm e d är vi inn e p å en fö rfa tta re som D a h l bäck en ligt m in m en in g av färd a r alltför snabbt: E m ile Z o la . D a h lb ä c k ly fte r fram u ttalan den av S trin d b e rg som ty d er p å en k ritisk in ställn in g till Z o la och hävd ar att H e m sö b o rn a s realism »har en fö ra n k rin g u tan fö r den litterära ström n in g som utgår från Z o la » (s. 54). H a n n äm n er v id a re Z o la s u p p m ärksam m ad e b o n d ero m an L a T e r r e ( 18 8 7 ) m en d isk u te ra r in te d ess e v e n tu e lla b e ty d e lse fö r H e m sö b o rn a .
D e t b o rd e han ha g jo r t. S trin d b e rg v a r visst inte så k ritisk m o t Z o la so m D ah lb äc k g e r sk en av. H an läste vid d en n a tid alla Z o la s rom an er allt e fte rso m de u tk o m , och d en 2 9 au gu sti 1 8 8 7 , ju st innan S trin d b e rg p å b ö rja d e H e m sö b o rn a , sände han Fad ren till den fra n sk e k o lleg an - tillsam m an s m ed ett b re v d ä r han fö rk la ra d e sig v a ra » c h e f du m o u v e m e n t é x p e rim e n ta l et na- tu raliste en S u éd e» M e n S trin d b e rg v ille inte fram stå som Z o la s o sjä lv stä n d ig e lä rju n g e ; d ä r fö r d e k ritisk a u ttalan den a, som h u vu d sak lig en g ä lle r Z o la s stil.
S trin d b e rg o b se rv e ra d e redan d en 6 n o v e m b e r 1 8 8 6 att Z o la höll p å m e d en rom an om » F ran sk a B o n d e n » . H a n sk re v d ä rfö r till ö ve rsä tta re n M at- hilde P rag er att han v ille ha ut B la n d fra n sk a b ö n d e r i b o k fo rm »så snart att ej ja g b le fv e an sedd h afva återig en gått i fa d e r Z o la s fo tsp å r» . En m å nad sen are fo rm u le ra r S trin d b e rg fö r fö rsta g å n g en idén att s k riv a en sv e n sk » lan trom an » . Z o la v ar d essu to m p åfallan d e o fta i S trin d b e rg s tan k ar ju st d å han sk u lle b ö rja s k riv a H e m sö b o rn a . B r e v e t till Z o la den 2 9 augu sti har red an näm nts. N ä r han fe m d ag ar tid igare e rb jö d d en ännu o sk riv n a ro m an en som fö lje to n g till d en k o n se rv a tiv a S to c k h o lm s D ag b lad jä m fö rd e han sig m ed Z o la som sk riv it fö lje to n g i d en lik a le d e s k o n se rv a tiv a Le Figaro. D e n 5 se p te m b e r b erättar han så att han sk riv e r p å sin sk ärg å rd sro m an - » u n d v ik a n d e Z o - la ism er». D e t tycks m ig m o t d en n a b ak g ru n d tro ligt att Z o la s b o n d ero m an kan h a stim u lerat S trin d b e rg att s k riv a en sv e n sk m o tsv a rig h e t — natu rlig tvis » u n d v ik a n d e Z o la ism e r» . H an v ille ju inte att d et sk u lle se ut som o m han trask ad e i » fad er Z o la s fo tsp å r» .
D e t är k a n sk e m in d re tro ligt att Z o la s b o n d e rom an satt d ire k ta spår i H e m sö b o rn a . M e n S trin d b e rg had e an tagligen läst d elar av La T e r r e redan då han s k re v H e m s ö b o r n a — trots att Z o la s
Recensioner av doktorsavhandlingar
1 7 7
rom an u tk o m i b o k fo rm fö rst i slu tet av n o v em ber. La T e r r e g ick näm ligen som fö lje to n g i d en fö r S trin d b e rg v ä lb e k a n ta tid n in gen G il B ia s (in te Le F ig aro , som D a h lb ä c k fe lak tig t u p p g e r i en not) u n d er tid en 2 8 / 5 - 1 5 / 9 1 8 8 7 . D e ssu to m p u b lic e rades en dansk ö versättn in g i P o litik e n , där S trin d b e rg själv ju st m e d v e rk a d e , u n d er tiden 1 0 / 8 - 8 / 1 1 18 8 7 . D e t b ö r v ara d en n a ö versättn in g som (u rk lip p t o ch sam m anställd) finn s fö rtec k n ad som n r 5 7 0 i k atalo g en ö v e r S trin d b erg s b o k sam ling år 1 8 9 2 — e x e m p la re t ej näm nt av D ah lb äc k . N å g o n ö v e rsä ttn in g i b o k fo rm av L a T e r r e u tk o m näm ligen in te i h ela Sk an d in a vien fö rrä n på 19 0 0 -ta le t.
A n g re p p e n m ot d en ch o c k eran d e natu ralism en i Z o la s b o n d ero m an — in le d d a av d e t b erö m d a M an ifeste d es cin q i Le Figaro den 1 8 augusti — gav sä k e rt S trin d b e rg e x tra stor lust att titta p å La T e r re . D e n rom an han sjä lv stod i b e g re p p att sk riva sk u lle ju o ck så bli » fu ll av råh ete r n ö d vän diga v id sk ild rin g en av b ö n d e r» . D e t är fö r ö vrig t inte bara äm n esvalet och den u tm anan de realis m en H e m s ö b o r n a har g em en sam t m ed La T e rre . H ä r fin n s o ck så u tb ö rd in g sm o tiv e t, k am p en o m p en gar sam t fram h äva n d et av de s e x u e lla d rifte rn a och e g o ism e n som d e cen trala d riv k ra fte rn a fö r m än n isk orn as han dlande.
L ik so m fle ra an d ra fo rsk a re talar D ah lb äc k om »n aturalistisk a» in slag i H e m s ö b o rn a , m en han g ö r in g et fö r sö k att d isk u te ra b o k e n s fö rh ållan d e till den fra n sk a n aturalism en. Ä n d å är b e rö rin g s p u n k te rn a u p p en b ara. Fram h äv an d et av d e se x u e l la d rifte rn a har red an näm nts. I själv a v e rk e t v ilar h ela H e m s ö b o r n a p å en m aterialistisk g ru n d syn . Såväl arve ts som m iljö n s b e ty d e lse fram h ävs, ty d ligast i teck n in gen av G u ste n och p a sto r N o r d ström . D e n d o k u m e n tä ra am b itio n en är ett annat cen tralt n atu ralistisk t d rag som o ck så återfin n s i H e m sö b o rn a . S trin d b e rg fö ljd e som D ah lb äck fram h äver v e rk lig h e te n m y c k e t nära; m ö jlig e n ha d e han o ck så an teck n in ga r från K y m m e n d ö tid e n . Sä rsk ilt in v e n ta rie fö rte c k n in g a rn a ty ck s, som fle ra fo rsk a re p å p ek at, återg å på sådant m aterial. D a h l bäck avvisar d o c k tan ken , m en hans argu m ent, »att S trin d b e rg e fte r s ju so m rar p å K y m m e n d ö var u to m o rd en tlig t väl fö rtro g e n m ed m iljö n » (s. 3 6 1 ) , ö v e rty g a r inte. D e t v e rk a r fö g a troligt att d en av ä k te n sk a p sp ro b le m e n u pptagn e S trin d b erg utan d o k u m en tärt m aterial p lö tslig t sk u lle ku nn a u p p b å d a m iljö n s alla d e ta lje r — fy ra år e fte r d en sista K y m m e n d ö so m m a re n . D ah lb äc k visar själv att hans k u n sk a p e r v ar m y c k e t exakta: sak än d rin gar är sällsy n ta i m an u sk rip tet. A llt sk rev s ned d ire k t — p å en en d a m ånad. T illäg g as kan att vi v e t att S trin d b e rg g jo r d e an teck n in g ar av m o tsvaran d e typ red an då han sk re v G ille ts h em ligh et och G a m la Sto c k h o lm ; att han g jo r d e d et o ck så sen are, in fö r v e rk e t S v e rig e s natur,
visar b ev arad e listo r ö v e r dialek tala o rd och u ttry ck p å K B .
H e m sö b o rn a erin rar o ck så i an dra av se en d en om den fra n sk a naturalism ens te o ri och p rak tik . M an kan näm na rom an en s strävan e fte r o b je k tiv i tet och ten d en slö sh et, am bition en att reg istrera den ex a k ta d e ta lje n , talsp råket, v a le t av d e lägre socialg ru p p ern as v a rd a g sv e rk lig h e t som äm ne sam t den sam tid sh isto risk a an k n ytn in g en m ed jo rd b ru k sk ris, nya b ru k n in g sm eto d e r, m igration och in d u strialiserin g. H e m s ö b o rn a s k ilje r sig em ellertid också, som L am m och B jö r c k p å p ek at, från den fran sk a naturalism en. I v ilk a av se en d en ? J a , det är den saken som D ah lb äc k b o rd e ha fö r sök t p re c ic e ra i sin avhandling.
O ck så Je re m ia s G o tth e lfs b e ty d e lse u n d ersk at tas av fö rfattaren . I p o le m ik m ed Lam m hävdar D ah lb äc k att lik h e te rn a m ellan G o tth e lfs v e rk och H e m s ö b o rn a är så »allm änna» att de inte kan »läggas till g ru n d fö r några slu tsatser» (s. 18 ). H an har läst båd e U li d er K n e c k t o ch Lam m slarvigt - d en n a rom an handlar inte o m »d rän gen , som u p p h ö js till hu sb on d e» (den slutar m ed att U li ska få arren d era gården ) och d etta har inte h e lle r Lam m , som D ah lb äc k hävdar, påstått. D ä re m o t har Lam m — lik so m red an S trin d b e rg själv — u n d erstru k it G o tth e lfs b e ty d e lse fö r H e m sö b o rn a . D e t är värt att lägga m ärk e till att idén att sk riva en » sv en sk landtrom an» d y k e r upp fö r fö rsta gån gen ju st i ett b re v där S trin d b e rg säger sig »till än dam ålet» stu d era G o tth e lf, »en g u d o m lig Sch w eize rm a n som var långt fö r e sin tid i m y ck et». L ik h e te rn a m ellan U li d er K n e c h t o ch H e m sö b o rn a är »allm änna» — m en allm änna lik h e te r kan som b ek an t v a ra v ik ti g are än lik h eter i d etaljer. D e n centrala lik h eten m ellan d e båda ro m an ern a lig g er i själv a h elh ets stru k turen : båda b ö c k e rn a handlar om en dräng som k o m m er ny till en g ård fö r att ry c k a upp jo rd b ru k et. D e t g ö r han o ck så — e fte r att ha g jo r t sig till h erre ö v e r d e an dra d rän garn a och tillsk an sat sig vissa fö rm ån er.
Strin d b erg m åste ha sett lik h e te rn a m ellan U lis k arriär och E rik sso n s på K y m m e n d ö . V i v e t att han had e svårig h eter m ed att o rg a n isera K y m - m en d ö sto ffe t - han fu n d erad e i fle ra år b åd e på n o v e lle r och h ex a m e te rid y lle r. Sa n n o lik t g av ho nom U li der K n e c h t d en avg ö ran d e im p u lsen att an vän da K y m m e n d ö m a te ria le t till en » sv en sk lan d trom an » , u p p b y g g d k rin g en p e rso n som i m y ck et p åm in d e o m G o tth e lfs h jälte, inte bara g e n o m sitt liv sö d e utan d elvis o ck så till sin k a ra k tär.
N u till de nya m e to d e r som fö rfa tta re n säger sig v ilja in tro d u cera. D e n m etod som D a h lb ä c k synes fästa störst v ik t vid är den som fö re k o m m e r i k ap itlet » D e litterära k arak tärern a och h an d lin g e n » ; en d ast d etta kap ite l är fö rse tt m ed » m eto d isk k o m m en tar» . Fö rfattaren an vän d er här en m etod
som han kallar » p recisera d o ch d o k u m en terad ka rak tärsan alys» (s. 12 ) . H an p o le m ise ra r m o t »the trad itio n al kind o f essayistic an alysis o f ch aracter» (s. 4 4 7 ) o ch an ser sig » fö rn ya an alysen av ro m an g estaltern a» (s. 12 ). D e t nya syn es e m ellertid u te slu tan de ligga i att av h an d lin gsförfatta ren g år m era i detalj än fö regån garn a. N å g o n p rin c ip iell sk ill nad m ellan D ah lb äc k s m etod och tid igare fo rsk a res kan jag inte se. D ah lb äc k efte rsträ v a r »en fu llstän d ig in v en terin g av den litterära fig u re n s sam tliga utspel» (s. 2 0 1 ) . M e n e x a k th eten blir bara sk en b ar. D ah lb äc k s to lk n in gar är, så v itt ja g kan finn a, p re c is lik a su b je k tiv a som de » essäis tiska» an alyser han v än d er sig m ot. A t t sum m an av su b je k tiv a tolkn in gar blir stö rre hos D ah lb äc k g ö r inte hans resu ltat m era ö verty g an d e. I stäl let led er hans strävan efte r fu llstän d igh et till ett stort antal p ressa d e och diskutab la bed öm n in gar. Sä rsk ilt tyd lig t blir detta i avsn ittet om G u ste n , som sägs h a » fö rfattaren s outtalade sym p ati» (s. 2 4 4 ) — trots att b erättaren fram h äver G u s- tens snålhet, k raftlö sh et och slö h et gån g p å gång.
A v h a n d lin g sfö rfa tta re n tycks in te rik tig t ha in sett v ilk a svårig h eter som är fö rk n ip p a d e m ed en analys av fik tiv a p e rso n e rs k arak tärer. P e rso n e rn a sägs v ara sym p atiska, k o m isk a, naiva etc. M en D ah lb äc k fråg ar sig aldrig: fö r v em ? Fö r Lars D a h lb ä c k , fö r en k v a lifice ra d läsare, fö r S trin d b erg eller fö r berättaren i H e m s ö b o rn a (som inte är id en tisk m ed S trin d b e rg själv , v ilk e t D ah lb äc k syn es anta)? F ö rfattaren g lid e r m ellan alla d essa altern ativ — o ch några till. A n a ly se rn a b rister d är fö r i skärp a o ch p rec isio n .
D a h lb äc k k o m m e r i sin m e to d isk a ko m m en tar in p å S trin d b e rg s k arak tärsu p p fattn in g. » U tv e c k - lingsm ässigt bör
I . . . I
k araktären / . . . / sådan Strin d b erg u ppfattar d enl . . . I
v ara det p rim ära b ak o m de m an ifestatio n er som u ppstår när figu ren k o llid e ra r m ed h än d elsern a», sk riv e r han (s. 200 ). S trin d b e rg sk u lle alltså fö rst ha g iv it C a rlsso n en karak tär och sedan låtit d en n a k arak tär » k o llid e ra» m ed hän d elsern a. M en — S trin d b e rg tro d d e ju v id d en n a tid in te p å fasta k a ra k tä re r; m ed R ib o t ansåg han att jaget v arierad e från ö g o n b lick till ö go n b lick . D e tta fram går bl. a., som T o rste n E k lu n d fram h ållit, av T jä n ste k v in n a n s son, fö re ta le t till F rö k e n J u l ie och den v å re n 1 8 8 7 sk rivn a H jä r nornas k am p , där S c h ilf sägs » än d ra karak tär efte r än d rad e o m stän d ig h eter» . S trin d b e rg tycks såle des ha an sett att det var h än d elsern a som sk apad e k arak tärern a — och inte g iv n a k arak tärer som » k o llid e ra d e » m ed h än delsern a. S k u lle S trin d b e rg h a haft en annan u p p fattn in g, när han satt m ed pen nan i hand — åtm in ston e när han sk re v H e m sö b o rn a ? D e t är m ö jligt, och k an sk e troligt. M en i så fall b o rd e fö rfattaren h a fö rsö k t v isa detta eller åtm in sto n e d isk u tera t saken. K a n sk e sam m an h än ger hans u n d erlåten h et att g ö ra d ettam ed u p p fattn in g en att S trin d b e rg sk u lle vara o b e ro e n d e av » m o d ern p s y k o lo g i» i H e m s ö b o rn a (s. 2 6 7 ) - en u p p fattn in g som en ligt m in m e ning är o rik tig . R e d a n d en v e rb a la lik h e te n m e l lan Strin d b erg s M a u d sle y cita t i S jä la m o rd (cite rat s. 36 9 not 3 2 ) och b erättaren s o rd om G u ste n (Sam lade sk rifte r 2 1 s. 1 4 5 ) ty d e r p å detta. Såväl C arlsson s k arak tär som m ak tk am p en m e l lan h o n o m o ch G u ste n syn es stu d erad e fte r M a u d sle y ; b ak o m b erättaren s o fta p å p e k a d e b rist på m ed k än sla m ed sin a fig u re r anar m an v id are b åd e M a u d sle y , S p e n c e r och N o rd a u (jfr T . E k lu n d , T jä n ste k v in n a n s son s. 3 8 1 ff, 39 0 ff).
D ah lb äc k sk riv e r i sin m e to d isk a k o m m en tar att »d e cen trala d ragen hos d en litterära p e r so n lig h eten u tg ö rs i p rin cip av dem som e x p o n e ras o ftast och tyd ligast» (s. 2 0 1 ) . M en han talar ald rig om v ad han m en ar m ed » ty d ligast». Ä n d å d ö lje r sig h är svåra p ro b le m . D e t är t. ex. tro ligen av sto r b e ty d e lse hu r
tidigt
i rom an en ett visst k a rak tärsd rag fram h ävs — o chpå
vilket sätt
detta sk er. O m b erättaren - som i b ö r jan av kap. 3 - fram träd er m ed h ela sin au k to ritet och d ek larerar att C arlsso n har v issa p o sitiv a e g e n sk ap er, så kan d etta va ra v ik tig a re fö r läsaren än att C arlsso n i det fö lja n d e fle ra g å n g e r får v isa p r o v p å andra, n egativa e g e n sk a p e r i sitt ag eran d e - sär sk ilt om k a ra k te ristik e n (som i kap. 3) k o m m e r tidigt i rom an en . D a h lb ä c k g ö r inte d en n a n ö d v än d ig a d istin k tio n m ellan k v a lite t och k va n titet — fö r h o n o m blir » tyd ligast» i p rak tik en d etsam m a som »oftast» . H an kallar b erättar k a ra k te ristik e n i b ö rja n av kap. 3 » aty p isk » och h ävdar att b erätta ren s påståen d en är starkt ö v e rd riv n a . K a r a k te ris tiken stäm m er in te m ed » fle rta le t fö rfa tta rk a ra k - te ristik e r och d ire k tm a n ife sta tio n e r av g estalten » (s. 2 1 1 ) . Ä n d å fö rh å lle r d et sig k a n sk e så att sedan b erättaren m ed tyd lig sym p ati slagit fa st att C arlsso n var »en fö rm å g a ö v e r sin o m g ivn in g s stån dp un kt» b lir d en n e ald rig n ågon alltig en o m lö jlig fig u r fö r läsaren. » Ö v e rd rifte rn a » kan av d en sen are uppfattas som v ik tig a u p p lysn in g ar.D ah lb äc k s snäva in rik tn in g p å » k a ra k tärsa n a lys» g ö r att han m issar v ik tig a e g e n h e te r h os p e r so n ern a som inte rik tigt kan kallas k arak tärsd rag . D e s s a e g e n sk a p e r kan v ara av c en tral b e ty d e lse fö r han d lin gen . J a g tä n k er t. ex. p å C a rlsso n s o fö rm å ga att fö rstå sig p å » sjö a ffä re rn a » . D e n n a e g e n h e t e lle r b rist p å e rfa re n h e t kan inte kallas ett k a ra k tärsdrag. F ö lja k tlig e n k o m m e r den b o rt hos D a h l bäck. Ä n d å är ju st d en n a eg en sk ap hos C arlsso n av cen tral b e ty d e lse i b o k en . D e n m ark e ra s p å ro m a nens fö rsta sida (och fram h ävs red an i de äld re v e rsio n e rn a av in le d n in g en ); i fo rtsättn in g en åte r k o m m e r » u tb ö rd in g en s» o b e k a n tsk a p m ed sjön och sk ärgård en som ett led m o tiv. D e n n a o b e k a n t skap b id rar starkt till C arlsso n s u n d erg å n g i sista
Recensioner av doktorsavhandlingar
1 7 9
kap itlet; »han v a r ick e h em m a i sk ären » o ch » fö r stod e j faran » då isen går upp i sn ö tjo c k a n .
O ck så en annan e g e n h e t hos C a rlsso n k o m m er bort i D ah lb äc k s karak tärsan alys: hans svag h et fö r flick or. D e tta är hans an d ra svaga p u n k t, o m den bristand e k än n ed o m e n om » sjö a ffå re rn a » v a r den första. S v a g h e te n fö r flic k o r u tg ö r ett h o t m ot hans p lan er att s k a ffa sig en social p o sitio n . O ck så d etta m o tiv m ö te r v i red an i fö rsta k ap itlet; d e t sägs där att i C arlsso n s d rö m m ar om fram tid en fö re k o m v a rk e n »vin e lle r flic k o r» . L ik a fu llt le d e r hans svag h et fö r Id a till att han snart risk e ra r vad han v un n it, o ch när han i sista k ap itlet inte kan låta bli C la ra raserar han alltsam m ans. D e s s a båda p u n kter h os C a rlsso n tycks m ig väl så vik tig a som de » k a ra k tä rse g e n sk a p e r» som D a h lb ä c k ly fte r fram .
D ah lb äc k hävdar »att d e t i h ö g re grad än vad som b ru k at sk e finn s an led n in g att b e tra k ta de fik tiv a g e sta lte rn a i S trin d b e rg v e rk som o rg a n isk a sk ap elser u tru stad e m ed sam m an h än gan d e och sam m anhållan de e g e n sk a p e r» (s. 2 00 ). H a n tycks m ena att hans m eto d kan använ das g e n e re llt på Strin d b erg s v e rk . M en i s jä lv a v e rk e t vilar h ela analysen p å ett m er e lle r m in d re k lart uttalat krav på realism . F ö lja k tlig e n kan d en b ara an vändas på v e rk där fö rfa tta re n s syfte v arit att sk apa realis tiska k arak tärer. O m S trin d b e rg är ute i ett annat ären d e, om han i fö rsta hand v ill roa, k ri tisera e lle r d e m o n stre ra en viss liv s- e lle r sam hällsu p p fattn in g — som i D e t nya rik e t, D e ly ck saliges ö e lle r S v a rta fa n o r — då är d e t väl inte rim ligt att v än ta sig sam m an h än gan d e, re a listisk a k a ra k tä re r? O ch hu r är det i H e m s ö borna? V a r d e t inte v ik tig a re fö r S trin d b e rg att roa och u n d erh ålla än att skapa sam m anhän gan de karak tärer?
F ö rfattaren b o rd e en ligt m in m en in g i h ö g re grad tagit hän syn till S trin d b erg s avsik ter. N u fö re b rå r e lle r tillrättavisar D ah lb äc k berättaren så fo rt han fin n er m o tsä g e lse r h o s ro m an g estal terna. B e rä tta re n s u ttalan d en sägs sak n a » täc k ning» (s. 2 1 4 ) , han » ö v e rd riv e r» (s. 2 1 4 , 249 ). Ibland är k a ra k tä re rn a nära att »b rista» (s. 2 3 4 ). H ad e d et inte v arit bättre att v ä lja en an alys m etod som e lim in e ra r och fö rk la ra r m o tsäg el serna?
J a g tro r att D a h lb ä c k i h ö g re grad b o rd e ha betrak tat H e m s ö b o r n a som ett e stetisk t fö rem ål, tillverk at av S trin d b e rg fö r att tjän a v issa syften , och inte som lev an d e v e rk lig h e t. I stället fö r att fråga: v ilk a k ara k tä re r har p e rso n e rn a ? b o rd e han ha frågat:
hut använder
S trin d b e rg sin a p e rso n e r — och sin b erättare — i H e m sö b o rn a ? V ilk a o lik a k o n stn ärlig a » g re p p » tar han till fö r att r o a och u n d erh ålla läsaren ?Svagheten i Dahlbäcks metod framträder kla
rast i det tidigare berörda avsnittet om den »aty
p isk a» b erättar k a rak teristik en av C arlsso n i kap. 3. Fö rfattaren v ill fö rk la ra d en n a a v v ik e lse m ed att S trin d b e rg » m o m en tan t» fångats av sina » in te llig en saristo k ratisk a id é e r» (s. 2 1 2 f.) M en r o m an ens b erättare är ju m ed sin ro a d e o ch ö v e r lägsn a distans till fig u re rn a h ela tid en något av en in tellig en saristok rat. Sk illn ad en är i stället den att han här låter sin aristo k ratisk a hålln in g fram träd a inte in d irek t, i iro n ier, utan d ire k t, i en av sym pati präglad analys av C arlsso n . D e n n e är n atu r ligtvis o än d ligt un d erlägsen d en iro n isk e b erätta ren , som o fta sk o ja r m ed ho n o m , m en sam tid igt ty ck e r b erättaren att C arlsson är den ö verlä g sn e p å
sin
nivå o ch isin
m iljö — o ch b e rö m m e r h o nom fö r det.I stället fö r att tala o m ö v e rd rifte r e lle r in k o n se k v e n se r b ö r m an e n lig t m in m en in g se k a ra k te ristik en i kap. 3 som ett b erättartek n isk t » g rep p » — o ch d isk u te ra dess v erk n in g ar. D e s s a är flera. J a g har redan näm nt att det m ark erad e o ch allva r liga ställn in gstagan det fö r C arlsso n g ö r d e t svårt att u p p fatta d en n e som alltig en o m lö jlig . V id a re fö rstärks o ch fram h ävs rom an en s allva rlig a u n d e r ton. S lu tlig en tro r ja g att b erättaren s fö rän d ra d e ton kan fu n g e ra som ett k o m isk t » g rep p » — jä m fö r E ich en b au m s to lk n in g av d e t » hum ana» stäl le t i G o g o ls K ap p an . G e n o m att p lö tsligt ta C a rls son p å allvar kan berättaren steg ra k o m ik e n ; d et u p p står en ö v errask a n d e k o n tra ste ffe k t som g ö r d e t e x tra ro lig t när C arlsson en stund senare åter igen skild ras p å ett k o m isk t sätt.
