Akademin för hälsa, vård och välfärd
ATT TILLGODOSE
PERSONCENTRERAD VÅRD
En litteraturstudie utifrån sjuksköterskors perspektiv
JOSEFINE DAHLQVIST
CECILIA LASSANDER
Huvudområde: Vårdvetenskap med
inriktning mot omvårdnad
Nivå: Grundnivå Högskolepoäng: 15 hp
Program: Sjuksköterskeprogrammet Kursnamn: Examensarbete i vårdvetenskap
med inriktning mot omvårdnad
Handledare: Annelie Gusdal & Maria
Överholm Wargh
Examinator: Jessica Höglander Seminariedatum: 2021-06-03 Betygsdatum: 2021-06-21
SAMMANFATTNING
Bakgrund: Tidigare forskning visar på att det finns brister i att tillgodose personcentrerad vård (PCV) inom slutenvården. Patienter och anhöriga upplever sig ibland exkluderade i sin vård där sjuksköterskor kan upplevas frånvarande och kalla, men sjuksköterskor kan även beskrivas som empatisk och närvarande och som erbjuder en individanpassad vård.
Problem: att inte tillgodose PCV har visats påverka patienters och anhörigas hälsa negativt. Det finns även hinder som försvårar för sjuksköterskor att tillgodose PCV. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att tillgodose personcentrerad vård inom
slutenvård. Metod: En kvalitativ litteraturstudie, där 11 kvalitativa vårdvetenskapliga artiklar ligger till grund för resultatet. Resultat: Gemensamt framkom teman och subteman där sjuksköterskor beskriver partnerskap, teamarbete, kommunikation, personliga
egenskaper och värderingar samt miljöns betydelse för att tillgodose god PCV. Slutsats: Sjuksköterskor har en vilja att tillgodose god PCV och har viss kunskap om vad PCV innefattar, men det finns faktorer så som tidsbrist och otillräckliga utbildningsmöjligheter som försvårar att tillgodose PCV.
Nyckelord: kommunikation, litteraturstudie, partnerskap, personcentrerad vård, sjuksköterskors upplevelser, utbildning
ABSTRACT
Background: Previous research shows that there are shortcomings in the provision of person-centered care (PCC) in inpatient care. The patient and relatives sometimes feel excluded in their care where the nurses can be perceivers as absent and cold, but the nurse can on the other hand be perceived as empathetic and present and who offers personalised care. Problem: Failure to provide PCC has been shown to adversely affect the health of the patient and relatives. There are furthermore obstacles for the nurses to be able to provide PCC. Aim: The aimwas to describe the nurse's experiences of providing person-centered care in inpatient care. Method: A qualitative literature study, where 11 qualitative care science articles form the basis for the results. Results: Commonly emerged themes and sub-themes where the nurses described partnership, teamwork, communication, personal qualities and values and the environmental impact for the provision of good PCC.
Conclusion: The nurses have a desire to provide good PCC and has some knowledge of what PCC includes. There are, however circumstances such as lack of time and insufficient training opportunities that make it difficult to provide PCC.
Keywords: communication, education, literature study, nurse´s experiences, partnership, person-centered care
INNEHÅLL
1 INLEDNING ...1
2 BAKGRUND ...1
2.1 Personcentrerad vård – PCV ... 1
2.2 Tidigare forskning ... 3
2.2.1 Betydelsen av partnerskap - utifrån patienters och anhörigas perspektiv ... 3
2.2.2 Betydelsen av kommunikation - utifrån patienters och anhörigas perspektiv .... 4
2.2.3 Betydelsen av påverkande faktorer - utifrån patienters och anhörigas perspektiv ... 5
2.3 Lagar och riktlinjer ... 6
2.4 Vårdvetenskapligt teoretiskt perspektiv ... 7
2.5 Problemformulering ... 8
3 SYFTE ...8
4 METOD OCH MATERIAL ...8
4.1 Datainsamling och urval ... 9
4.2 Dataanalys och genomförande ...10
4.3 Etiska överväganden ...11
5 RESULTAT ... 12
5.1 Upplevelsen av att samarbeta med patienter, anhöriga eller andra professioner ...13
5.1.1 Betydelsen av partnerskap mellan sjuksköterskor och patienter samt anhöriga ...13
5.1.2 Betydelsen av teamarbete mellan sjuksköterskor och andra professioner ...13
5.2 Upplevelsen av kommunikationens betydelse för att tillgodose PCV ...14
5.2.1 Betydelsen av verbal kommunikation ...14
5.2.2 Betydelsen av ickeverbal kommunikation ...15
5.3 Upplevelsen av faktorer som påverkar tillgodoseendet av PCV ...15
5.3.1 Betydelsen av personliga egenskaper och värderingar ...16
6 DISKUSSION... 17
6.1 Resultatdiskussion ...17
6.2 Metoddiskussion ...22
6.3 Etikdiskussion ...24
7 SLUTSATS ... 24
7.1 Förslag på vidare forskning ...25
REFERENSLISTA ... 26
BILAGA A; SÖKMATRIS
BILAGA B; KVALITETSGRANSKNING BILAGA C; ARTIKELMATRIS
1
INLEDNING
I sjuksköterskors profession ingår det att arbeta evidensbaserat och att ständigt värna om patienters och anhörigas välbefinnande. Patienter bör ses som en unik helhet och i
sjuksköterskors utbildning ingår de sex kärnkompetenserna personcentrerad vård (PCV), samverkan i team, kvalitetsutveckling och förbättrings kunskap, evidensbaserad vård,
informatik och säker vård samt pedagogiska insatser och ledarskap i omvårdnadsarbetet som bör prägla sjuksköterskors arbetssätt. PCV syftar till att arbeta för att patienter ska vara i fokus och att vården ska erbjuda ett partnerskap där patienters unika behov beaktas. Detta väckte ett intresse och ansågs väsentligt att få mer kunskap om och därav valdes att fördjupa sig i sjuksköterskors upplevelser av att tillgodose PCV i detta examensarbete. Författarna till detta examensarbete har båda arbetat som undersköterskor inom slutenvården och upplevt svårigheter för vårdpersonal att tillgodose PCV i praktiken. Ibland har ett ointresse upplevts hos vårdpersonal medan i andra fall har tidsbrist och tuffa arbetsförhållanden kunnat
hämmat tillgodoseendet av PCV. Det kan leda till att patienter upplever sig förbisedda och att ett onödigt lidande kan uppstå. Författarna har även upplevt den positiva inverkan PCV kan ha för patienter. Då sjuksköterskor kan ha en avgörande roll för att upprätthålla god PCV anses ökad kunskap om hur sjuksköterskor upplever att tillgodose PCV väsentligt att få mer kunskap om. Intresset för ämnet PCV efterfrågades av forskargruppen Comcare på
Mälardalens högskola akademi för hälsa, vård och välfärd (HVV) och examensarbetets syfte är utformat utifrån rubriken ”Innebörden av ett personcentrerat arbetssätt utifrån
sjuksköterskans perspektiv”.
2
BAKGRUND
I bakgrunden beskrivs PCV och här redogörs även tidigare forskning samt lagar och riktlinjer som är relevanta för sjuksköterskor i detta avseende. Här presenteras även ett
vårdvetenskapligt teoretiskt perspektiv och en problemformulering.
2.1 Personcentrerad vård – PCV
PCV kännetecknas av att arbeta och sträva efter att se patienter som unika och som
subjektiva helheter. I detta innefattas att fysiska behov prioriteras lika mycket som patienters andliga, existentiella, psykiska och sociala behov. PCV innefattar även att minska
maktförhållandet mellan sjuksköterskor och patienter och strävar efter en ömsesidig relation (Svensk Sjuksköterskeförening, 2020).
PCV kännetecknas av att patienter och anhöriga blir sedda och förstådda utifrån deras verklighet och det innefattar deras resurser, behov, värderingar samt förväntningar. I ett personcentrerat professionellt möte respekteras alla parters kunskaper och vården formas därav. En viktig kärna i PCV är att bevara alla parters värdighet och integritet (Svensk Sjuksköterskeförening, 2017a).
Att arbeta personcentrerat kräver stort engagemang och lyhördhet hos vårdpersonal samt en verksamhet som ger förutsättningar för arbetssättet. För att vårdpersonal ska tillämpa ett personcentrerat arbetssätt krävs goda rutiner, eftertanke i varje handling samt en medveten satsning i lärandet. Anledningen till att det heter PCV är för att även när människor blir patienter så slutar de inte att vara personer med egna erfarenheter, tankar, känslor, värderingar och önskemål. PCV grundas i de tre begreppen partnerskap, patientberättelse och dokumentation. Partnerskap står för en ömsesidig respekt och samarbete mellan vårdpersonal och patienter. Vårdpersonals kunskap om sjukdomen, vård, behandling och rehabilitering balanseras med patienters och anhörigas upplevelser av hur det är att leva med sjukdomen och syn på hälsa och ohälsa. Med ett partnerskap menas att patienter bör få vara huvudpersoner i sin egen vårdsituation och där vårdpersonal lägger stor vikt i patienters livshistoria. Det är en balans i partnerskapet i PCV där vårdpersonals kompetens och makt neutraliseras via patienters rätt till autonomi och integritet, alltså där patienters behov och förmågor inkluderas. Patientberättelse bygger på att lyssna på patienters livsvärld och tillstånd som ger förutsättningar för fortsatt vård. En hälsoplan med både långsiktiga och kortsiktiga mål och strategier för vårdandet skrivs gemensamt utifrån patienters berättelser och följs sedan upp på bestämd tid. I dokumentationen dokumenteras den gemensamma hälsoplanen samt livsberättelsen in i journalen. En viktig del är att se över dokumentationen och uppdatera den så att den ständigt är aktuell för att den ska kunna följa patienter och därav underlätta partnerskapet under vårdens gång (Gothenburg’s Centre for Person-Centered Care [GPCC], 2020).
PCV har visat främja relationen mellan vårdpersonal och patienter och resulterat i ett gemensamt beslutsfattande gällande en hälsoplan som lett till en förbättrad hälsa och en större tillfredställelse hos patienter. Trots bevis på stora fördelar kring PCV finns brister i att tillgodose PCV i praktiken, ämnet kräver ökad medvetenhet och en konsekvent tillämpning. Flera faktorer väger in i PCV där patienters livssituation alltid bör vara i centrum för vården. Vårdpersonal bör sträva efter att fånga upp patienters lidande genom deras redogörelse om hur symtom och sjukdom påverkar livet, till skillnad mot den medicinska redogörelsen som speglar processen för att diagnostisera och behandla sjukdom. I dagens vård prioriteras det objektiva i stället för det subjektiva vilket hämmar PCV. Att samarbeta är viktigt i PCV där parterna försöker få en gemensam uppfattning av symtom, sjukdom, hälsa och ohälsa för att sedan gå vidare med åtgärder och behandling. Samarbete mellan parterna handlar om att dela information, skapa medvetenhet och ett gemensamt beslutsfattande. Patienters egna berättelser är en viktig del i PCV och bör vara lika obligatoriskt som kliniska resultat i dokumentationen. Genom PCV kan ökat välbefinnande och hälsa för patienter uppnås (Ekman m.fl., 2011). En gemensam definition för PCV finns inte. Det finns dock
gemensamma kategorier som ingår i PCV och en av dessa kategorier är att patienter ska få vara delaktiga och få bibehålla autonomi, sitt värde som människor och respekteras för sina uttryckliga önskningar och behov (Kitson m.fl., 2012).
Patienter ska aktivt få göra val gällande sin vård och vården ska anpassas därefter. Relationen mellan patienter och vårdpersonal är av stor vikt i PCV och där kunskap
förmedlas mellan parterna och expertis samt rekommendationer uttalas. För att möjliggöra detta krävs information, kunskap och utbildning samt ett förtydligande gällande rollerna parterna emellan (Kitson m.fl., 2012).
2.2 Tidigare forskning
I tidigare forskning beskrivs upplevelsen av PCV utifrån patienters och anhörigas perspektiv. Här beskrivs betydelsen av partnerskap, kommunikation och betydelsen av påverkande faktorer.
2.2.1 Betydelsen av partnerskap - utifrån patienters och anhörigas perspektiv
Patienter och anhöriga beskriver vikten av att bli en del av ett partnerskap i vården (Esmaeili m.fl., 2014a), dock upplevs inte alltid ett partnerskap utan istället beskrivs ibland
exkludering i vård (Alharbi m.fl., 2014; Brown m.fl., 2016; Esmaeili m.fl., 2014a; Laird m.fl., 2015; Mackie m.fl., 2019), en del uttrycker även att vårdpersonal bestämmer åt dem
(Alharbi m.fl., 2014; Mackie m.fl., 2019). Patienter uttrycker behovet av att sjuksköterskor bjuder in till ett partnerskap för att erhållas PCV (Alharbi m.fl., 2014; Brown m.fl., 2016). Vidare beskrivs vikten av valfrihet och betydelsen av att bli respekterad i att få fatta egna beslut när det gäller sin vård (Alharbi m.fl., 2014; Esmaeili m.fl., 2014a; Laird m.fl., 2015). Patienter upplever ibland att det är skönt att vara passiva i sin egen vård och ser inte sin del i ett aktivt partnerskap (Alharbi m.fl., 2014), på samma sätt beskriver vissa anhöriga att de inte alltid vill ha en aktiv roll eller fatta beslut gällande vården (Mackie m.fl., 2021). Dock kan frustration uttryckas när ett uteblivet partnerskap uppstår, så som när exkludering upplevs gällande till exempel sin vårdplan (Mackie m.fl., 2019). En del patienter beskriver att sjuksköterskor behöver försöka förstå deras behov och preferenser för att främja partnerskapet. Vidare beskrivs behovet av att sjuksköterskor skyddar patienter från ytterligare smärta samt lindrar deras lidande (Esmaeili m.fl., 2014a).
Patienter uttrycker ibland att de inte får vara en del av teamet (Alharbi m.fl., 2014; Laird m.fl., 2015), att inte få vara en del av teamet beskrivs ibland öka utsattheten och öka sårbarheten samt som isolerade (Laird m.fl., 2015). Vidare beskrivs att ett uteblivet
partnerskap kan upplevas förminska dem som personer och där en underlägsenhet gentemot sjuksköterskor kan infinnas (Alharbi m.fl., 2014; Laird m.fl., 2015). När ett partnerskap i stället infinns uttrycker en del en ökad trygghetskänsla som kan generera till större ansvarstagande gällande sin egen vård (Alharbi m.fl., 2014). En del uttrycker vidare att de upplever PCV när de får vara en del av teamet där sjuksköterskor är närvarande och omhändertagande (Laird m.fl., 2015). Partnerskapet mellan sjuksköterskor och patienter beskrivs av vissa minska stressen och att det är den relationen som ger meningen i vården (Esmaeili m.fl., 2014a). Att få vara den viktigaste delen av teamet kan uttryckas som betydelsefullt samt att tillåtas ha inflytande gällande sin vård (Calisi m.fl., 2016). Vikten av att bjuda in anhöriga i partnerskapet beskriver en del som betydelsefullt (Mackie m.fl., 2021).
Att anhöriga är en del av partnerskapet kan minska stressen både hos patienter och anhöriga. Patienter upplever ibland att sjuksköterskor inte alltid ser den positiva inverkan som
anhöriga kan ha för välbefinnandet och en del bjöd därav inte in anhöriga i partnerskapet. Vidare beskrivs att anhöriga kan behövas i partnerskapet för att kunna driva vården framåt och att de ibland behöver delta i medicinska beslut (Mackie m.fl., 2021). Anhöriga uttrycker att de kan besitta unika kunskaper om patienters vårdbehov och att det kan göra dem till en tillgång i partnerskapet. Patienter beskriver vidare att anhöriga kan påverka dem att söka medicinsk hjälp och att fullfölja behandlingar och att de därav kan vara viktiga i
partnerskapet. En del patienter uppskattar att ha sina anhöriga närvarande eftersom dem kan ge ett känslomässigt stöd och kan förbättra förmågan att tillfriskna. En del anhöriga beskriver vikten av att kunna vara närvarande och stöttande under den fysiska och psykiska stress som en sjukhusvistelse medför. Vidare beskriver en del behovet av att granska den vård som erhålls så att vården inte har en negativ inverkan samt så att god vårdkvalitet säkerställs (Mackie m.fl., 2019).
2.2.2 Betydelsen av kommunikation - utifrån patienters och anhörigas perspektiv Patienter och anhöriga upplever att god kommunikation kan främja PCV (Alharbi m.fl., 2014; Brown m.fl., 2016; Esmaeili m.fl., 2014a; Mackie m.fl., 2019). För att en god kommunikation ska uppstå beskriver en del att en respekterande tillåtande atmosfär behöver finnas, där utrymme för att ställa frågor och där samtalet inte begränsas till bara sjukdomen samt där bekräftelse behöver ske (Alharbi m.fl., 2014; Esmaeili m.fl., 2014a). Vidare uttrycks att en god kommunikation kan ge ökat välmående, bygga förtroende samt stärka patienters och anhörigas ställning inom vården (Alharbi m.fl., 2014; Esmaeili m.fl., 2014a; Mackie m.fl., 2019). Vid en otillräcklig kommunikation har en del i stället upplevt exkludering samt att de blir förbisedda (Brown m.fl., 2016; Esmaeili m.fl., 2014a). Betydelsen av att vara
välinformerade och utbildade gällande sin sjukdom, prognos och behandling för att kunna vara delaktig i vården beskriver en del som betydelsefullt (Alharbi m.fl., 2014; Brown m.fl., 2016; Esmaeili m.fl., 2014a; Mackie m.fl., 2019) och att sjuksköterskor lyssnar aktivt
(Calisi m.fl., 2016; Esmaeili m.fl., 2014a). En del patienter och anhöriga uttrycker att språket behöver anpassas så att de förstår, då flera tycker att ett för avancerat språk används
(Alharbi m.fl., 2014; Calisi m.fl., 2016; Hesselink m.fl., 2012). Behovet av att
kommunikationen individanpassas där alla inblandade parter är delaktiga betonas av en del (Brown m.fl., 2016).
Att lyssna och kommunicera med anhöriga upplevs kunna främja PCV då anhöriga kan ge nödvändig information som kan lindra patienters lidande (Mackie m.fl., 2019; Mackie m.fl., 2021), men ibland beskrivs istället att det räcker om anhöriga endast blir informerade gällande den rådande situationen (Mackie m.fl., 2021). En del patienter uttrycker att det ibland är svårt för anhöriga att dela med sig av information på grund av faktorer så som att få ihop det vardagliga livspusslet när någon vistas på sjukhus (Mackie m.fl., 2019).
Kommunikationen upplevs ibland som bristande både mellan sjuksköterskor och patienter och anhöriga, och även vårdpersonal sinsemellan (Brown m.fl., 2016). En del patienter beskriver att de inte alltid blir hörda, att de inte får komma till tals eller att deras frågor samt oro inte besvaras (Alharbi m.fl., 2014; Calisi m.fl., 2016; Esmaeili m.fl., 2014a).
En del patienter uttrycker att vårdpersonal litar mer på de kliniska resultaten än vad de själva uttrycker med ord gällande sina upplevelser (Alharbi m.fl., 2014). Ibland upplevs
sjuksköterskor vara ointresserad av att kommunicera med patienter och anhöriga (Mackie m.fl., 2021). Vidare beskrivs att otillräcklig information och utbildning gällande vård, behandling och prognos kan erhållas (Esmaeili m.fl., 2014a; Hesselink m.fl., 2012;
Mackie m.fl., 2019). En del betonar vikten av att erhållas utbildning och uttrycker att det är nödvändigt för att uppleva PCV (Esmaeili m.fl., 2014a). Vårdpersonal upplevs även ibland ge otillräcklig information och en del patienter beskriver att de inte får uttrycka sin mening gällande sin vårdplan och att det kan beskrivas påverka PCV negativt (Alharbi m.fl., 2014; Mackie m.fl., 2019). Informationen som ges beskrivs ibland som otydlig (Hesselink m.fl., 2012), där det inte prioriteras att säkerställa om patienter och anhöriga förstått eller om ytterligare information är nödvändig (Hesselink m.fl., 2012; Mackie m.fl., 2019). Vidare beskrivs att vårdpersonal överskattar sin förmåga att förstå, ta emot samt vidarebefordra information (Mackie m.fl., 2019).
2.2.3 Betydelsen av påverkande faktorer - utifrån patienters och anhörigas perspektiv
En del patienter beskriver att PCV infinns när de blir bemötta med respekt och värdighet av sjuksköterskor. Vidare beskrivs att sjuksköterskor kan upplevas som förberedd, påläst och hängiven i sitt arbete och detta kan skapa ett förtroende (Laird m.fl., 2015). Upplevelsen av ett förhöjt egenvärde och stärkt identitet beskrivs av vissa patienter när sjuksköterskor engagerar sig och utvärderar deras lidande kontinuerligt (Esmaeili m.fl., 2014a). Vidare beskriver en del att PCV erhålls när vården är vårdande, medkännande och empatisk, där patienter ses som unika och får vara i fokus samt när vården bemöter de individuella
behoven på ett professionellt och humant sätt (Brown m.fl., 2016; Calisi m.fl., 2016). Vikten av att patienter blir sedda som en helhet där sjuksköterskor bryr sig om dem som personer och inte bara ser sjukdom uttrycks av vissa som betydelsefullt för att erhållas PCV (Alharbi m.fl., 2014). En del patienter och anhöriga uttrycker vidare att det ibland är brist på
individanpassad vård samt bristande flexibilitet. Bristande flexibilitet kan upplevas när anhöriga till exempel inte får besöka vid vissa tillfällen (Esmaeili m.fl., 2014a). En del patienter beskriver att de värdesätter att sjuksköterskor tar sig tid för dem trots hög
arbetsbelastning och personalbrist, dock upplevs ibland att de inte blir sedda som personer (Alharbi m.fl., 2014).
Faktorer som kan upplevas påverka PCV negativt är begränsade resurser och även negativa attityder. En del uttrycker att sjuksköterskor inte alltid visar intresse samt att en del saknar empati (Brown m.fl., 2016; Esmaeili m.fl., 2014a; Hesselink m.fl., 2012). Vidare beskrivs att sjuksköterskor kan vara oengagerad och respektlös samt så upplever vissa att regler och rutiner begränsar PCV då vården inte anpassas efter individen (Esmaeili m.fl., 2014a). En del patienter uttrycker att det ibland saknas flexibilitet hos sjuksköterskor och att det påverkar PCV negativt (Mackie m.fl., 2019). Vidare uttrycks att sjuksköterskor inte ger dem den tid de vill ha (Hesselink m.fl., 2012). Sjuksköterskor beskrivs av vissa som uppgiftsorienterad där tiden prioriteras på medicinska uppgifter samt omvårdnad (Alharbi m.fl., 2014; Hesselink m.fl., 2012).
Att sjuksköterskor är uppgiftorienterad kan upplevas leda till begränsad tid för patienter och att sjuksköterskor inte alltid tar sig tid för att lugna dem (Hesselink m.fl., 2012). En del beskriver att tidsbrist genererar till att PCV inte alltid uppnås, då sjuksköterskor kan upplevas sakna tid att få en bra kontakt med patienter och anhöriga (Mackie m.fl., 2019). Vidare uttrycker vissa att sjuksköterskor kan ha ett maktmässigt övertag där auktoritet infinns och det upplevs inverka negativt på PCV (Alharbi m.fl., 2014; Laird m.fl., 2015).
2.3 Lagar och riktlinjer
Patientlagen (SFS 2014:821) kap 1 §1 innefattar de skyldigheter som vårdpersonal har. Så som skyldighet till att patienter upplever delaktighet, självbestämmande och att patienter får rätt information samt bevarad integritet. I Patientlagen (SFS 2014:821) kap 1 §6 står vidare att målet är god hälsa och vård på lika villkor där alla ska erhållas en god vård. Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 2017:30) kap 5 §1 innefattar bestämmelser gällande hur hälso- och sjukvården ska organiseras och vad de ska ägna sig åt. Vårdpersonal lyder under denna lag och sjuksköterskor har ett ansvar i att möta och vårda patienter med värdighet och skyldighet att respektera patienters integritet och autonomi. Vårdpersonal har enligt denna lag
skyldighet att behandla alla likvärdigt utan förutfattande meningar och oberoende av kön, ålder, begränsningar, etnicitet eller religiös åskådning. Lagen ger även skyldighet att endast vårda om det gagnar patienters välmående, minskar lidandet eller ökar livskvalitet (SFS 2017:30).
I kompetensbeskrivningen för legitimerade sjuksköterskor (Svensk sjuksköterskeförening, 2017a) beskrivs sjuksköterskors ansvarsområde samt förväntade kompetens. Här beskrivs sjuksköterskors självständiga omvårdnadsansvar för patienter som innefattar de sex kärnkompetenserna som är PCV, samverkan i team, kvalitetsutveckling och förbättrings kunskap, evidensbaserad vård, informatik och säker vård samt pedagogiska insatser och ledarskap i omvårdnadsarbetet. Sjuksköterskor har huvudansvar för att omvårdnadsarbetet utförs med hög, säker och god kvalitet och standard för att uppnå bästa möjliga
välbefinnande samt livskvalitet för patienter hela livet. För att säkerställa detta föreligger behov av att tillgodose PCV som kännetecknas av att arbetet bör präglas av att se och förstå patienters och anhörigas unika behov, värderingar, förväntningar samt resurser. För att uppnå PCV är det betydelsefullt med en ömsesidig öppenhet för varandras kompetenser och där patienters egen berättelse värderas och dokumenteras samt ligger till grund för vården. Det är även betydelsefullt att samverka i team där vårdpersonal kompletterar varandras kompetenser, skapar gemensamt lärande och beslutsfattande samt ökar kontinuiteten. Det innefattar att god informationsöverföring säkerställs i teamet och där alla inblandade parter blir involverade. Sjuksköterskor har vidare ett ansvar att utveckla sina kunskaper via att kontinuerligt hålla sig uppdaterad och delta i utbildningar (Svensk sjuksköterskeförening, 2017a). International Council of Nurses (ICN) innehåller gemensamma förhållningssätt oberoende av lagar för sjuksköterskor världen över. Här poängteras de mänskliga
rättigheterna och ger sjuksköterskor ett moraliskt ansvar i sina bedömningar och beslut, i detta innefattas jämlikhet och social rättvisa som inkluderar hur resurser fördelas samt tillgång till vård och behandling (Svensk sjuksköterskeförening, 2017b).
Arbetet bör vara professionellt och utföras med respekt, medkänsla, trovärdighet, lyhördhet samt där det värnas om integritet. Sjuksköterskor bör arbeta för att upprätthålla ett gott samarbete med andra kollegor och professioner, där sjuksköterskor vid behov vägleder sina kollegor. Ett eget ansvar gällande att utvärdera sin egen och andras kompetens och se till att bibehålla sin kompetens genom kontinuerligt lärande föreligger. Sjuksköterskor har även ett ansvar att främja en god vårdkultur där arbetet utförs etiskt och där en god kommunikation förs. Vidare ska information kunna tillgodoses på ett lämpligt sätt, som är kulturanpassad samt säkerställa att tillräckligt med information givits. Till professionen hör även att stå upp emot och ingripa vid oetiska händelser eller metoder för att skydda patienter och anhöriga (Svensk sjuksköterskeförening, 2017b).
2.4 Vårdvetenskapligt teoretiskt perspektiv
Som utgångspunkt har Erikssons vårdvetenskapliga teoretiska perspektiv valts för att
Eriksson (2015a; 2015b) lyfter att se hela människan och där vårdrelationen är kärnan för allt vårdande. Vårdpersonal behöver stödja patienter utifrån sina förutsättningar där ansa, leka och lära ligger till grund för vårdrelationen, detta anses som betydelsefullt för PCV.
Eriksson (2015a) beskriver i sitt vårdvetenskapliga teoretiska perspektiv, människan som en mångsidig helhet som vill ta eget ansvar vilket är viktigt att beakta i en vårdsituation.
Vetandet om vårdandet beskrivs vidare där grundmotivet för allt vårdande är lidandet. Vårdandet utgår från att minska lidandet hos patienter och vårdandet handlar om att stödja patienters tillväxtprocess och bygger på att en gemenskap med vårdaren infinner sig.
Eriksson (2015b) beskriver att vårdandet är en konst där varje människa anses vara naturliga vårdare och sjuksköterskor ansvarar för att stödja den vård som människan inte klara av att utföra själv. Vårdrelationen är kärnan i allt vårdande och ska utföras med kärlek. En
ömsesidig vårdrelation möjliggör vårdgivarens möte med patienters helhet samt är en förutsättning för patienters delaktighet i vården. Vårdrelationen utgår från att ansa, leka och lära, där vårdgivaren bör tillgodose ett partnerskap och där kontinuitet bibehålls.
Ansa står för den grundläggande vården och innebär att stötta och ta hand om patienters själ. Detta kan ske genom att vårdaren via sin närvaro eller beröring kan främja patienters
mående. Ansa handlar om att stimulera patienter till egenvård och endast agera och sköta deras fysiologiska behov, som till exempel dusch om detta inte klaras av att tillfredsställas på egen hand. Att ansa handlar även om att ge närhet och att bekräfta människans personlighet och identitet och kan uppnås genom att människan känner sig älskad och accepterad som person och inte för sina handlingar. Att ansa är en konst där sjuksköterskor kan behöva tänka utanför idealen och i stället behöva gå in och ge av sig själv för att uppnå det caritativa
vårdandet. Leka handlar om att sjuksköterskor behöver vara kreativ och integrera patienter till sin nya livssituation. Att leka kan handla om att hitta nya lösningar i patienters tillvaro där sjuksköterskor aktivt är med i aktiviteten och lyssnar in samt proberar olika
tillvägagångssätt. Leka handlar om gemenskap men även om att väcka en lust, se möjligheter och locka till välbefinnande då det skapar både förtroende, glädje och trygghet. Lekandet i vården kan uttryckas som hälsan i sig och är en viktig del i hälsoprocessen (Eriksson, 2015b).
Genom lekandet kan olika mål skapas för fortsatt vårdande och därav lindra lidandet. Lärandet handlar om att lära patienter att vårda sig själva i en ny livssituation. Detta
innefattar både nya tillvägagångssätt samt att försonas med sitt lidande. Lärandet är ständigt pågående och kan vara på olika nivåer med mål att utveckla människan och tillgodose nya verktyg i den nya livssituationen. Vårdande är en naturlig del hos människan och därav ska professionell vård endast givas när egenvården inte är tillräcklig (Eriksson, 2015b).
2.5 Problemformulering
För att en god omvårdnad ska kunna uppnås där patienters och anhörigas unika behov tillgodoses är det betydelsefullt att sjuksköterskor besitter och tillämpar goda kunskaper av PCV. I tidigare forskning har det framkommit att patienter och anhöriga upplever att det finns brister i att tillgodose PCV så som upplevt uteblivet partnerskap, bristande
kommunikation och avsaknad att bli hörd och sedd som en helhet. Människan är
mångdimensionell och bör ses som en helhet där varje människa är unik. Därav föreligger behov av att patienter vårdas och bemöts utifrån caritasmotivet, vilket kan uppnås genom att ansa, leka och lära. Att arbeta personcentrerat är komplext och kan vara svårt att bemästra för sjuksköterskor i praktiken inom slutenvården. Genom att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att tillgodose PCV är förhoppningen att tillgodoseendet av PCV förbättras. Med det här examensarbetet avses att fördjupa kunskapen om sjuksköterskors upplevelser av att tillgodose PCV, vilket förhoppningsvis kan leda till ökad PCV för patienter och anhöriga inom slutenvården i praktiken.
3
SYFTE
Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att tillgodose personcentrerad vård inom slutenvård.
4
METOD OCH MATERIAL
Nedan presenteras examensarbetets metod gällande datainsamling och urval,
kvalitetsgranskning, dataanalys och genomförande samt etiska överväganden. Studiens syfte besvaras genom en kvalitativ litteraturstudie utifrån Evans (2002) beskrivande syntes. I analysen användes Evans (2002) fyra steg vid bearbetning av tidigare forskning för att komma fram till ett nytt resultat. De fyra stegen enligt Evans (2002) består utav att samla in relevanta artiklar utifrån det egna syftet.
Artiklarna granskas för att hitta det viktigaste i varje artikel. Artiklarna bearbetades för att hitta gemensamma teman för att slutligen ge en ökad förståelse för fenomenet. En
systematisk litteraturstudie bidrar till att samla forskning och ger hög kvalitet inom valt område (Evans, 2002) och är därav lämplig för examensarbetet då syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att tillgodose personcentrerad vård.
4.1 Datainsamling och urval
En systematisk granskning innebär att samla, granska, utvärdera och sammanfatta bästa tillgängliga forskning. Enligt Evans (2002) är steg ett i processen att samla in relevanta artiklar utifrån inklusionskriterierna för att säkerställa att de svarar på den egna
litteraturstudiens syfte. Genomförandet blev därav att söka fram artiklar via databaserna CINAHL Plus och PubMed då de innehåller vårdvetenskaplig forskning. Valet av de två databaser var för att bredda perspektivet och sökorden diskuterades och bestämdes utifrån syftet. I Svenska MeSH (2021) gjordes en sökning på personcentrerad vård för att få fram korrekta MeSH-termer på engelska. De ord som användes i sökprocessen var patient centered care, patient centred care, patient-centred care, person-centred care och person centred care, nurses attitudes, nurses’ experiences, nurses experiences, nurses perspective, nurses personnel, registered nurse, qualitative, hospital, acute setting, inpatient och ward. För att kombinera olika sökord och utöka och avgränsa sökningarna användes booleska sökoperatorer AND, OR och NOT. Sökningarna var avgränsade till publikationsår mellan 2011–2021, peer reviewed samt engelskt språk. Att en artikel är peer reviewed innebär att den är granskad av experter innan publicering (Polit & Beck, 2021). Artiklar från PubMed kontrollerades mot Ulrichsweb (2021) då peer reviewed saknas som avgränsning i databasen. Inklusionskriterier för sökningarna var att de skulle vara av kvalitativ forskning, ur
sjuksköterskors perspektiv samt att studierna var genomförda inom slutenvården. För att begränsa antalet sökträffar och optimera litteratursökningen användes exklusionskriterier så som barn, ungdomar, äldreboende och specialistsjuksköterskor. I Bilaga A; sökmatris, preciseras vilka sökord som inkluderades och exkluderades samt så redovisas ytterligare information angående sökprocessen. I urvalsprocessen lästes samtliga titlar som framkom i sökningarna för att sedan sålla bort artiklar som inte handlade om PCV ur sjuksköterskors perspektiv. I nästa steg lästes abstract med fokus på studiens syfte och resultat. Därefter lästes 31 artiklar i sin helhet där 18 gick vidare för djupare analys var av slutligen elva artiklar valdes ut till kvalitetsgranskning som svarade bäst på examensarbetets syfte. Minst tio
vetenskapliga artiklar ska ingå i en syntetiserande studie för att den ska ses som gångbar och meningsfull (Willman & Stoltz, 2017). De 6 vetenskapliga artiklarna som valdes bort i sista steget av urvalsprocessen svarade inte tydligt på examensarbetets syfte på grundnivå.
Kvalitetsgranskningen har skett utefter granskningsfrågor som är utformade med inspiration av de 14 kvalitetsfrågor av Friberg (2017) som ger förslag på dess användning vid en
kvalitativ studie. I processen valdes sedan tio av de 14 frågorna ut som relevanta för den metod som valts för detta examensarbete där två frågor valdes att slås samman till en fråga och nio granskningsfrågor utformades. De frågor som valdes att exkluderas ur granskningen handlade om teoretiska utgångspunkter och teoribildning, då inte alla vårdvetenskapliga
artiklar har en tydlig teoretisk utgångspunkt eller teoribildning preciserad ansågs frågorna svåra att besvara. Frågan om hur data analyserats i de vetenskapliga artiklarna exkluderades även då den ansågs svår att omformulera till ja eller nej fråga. Kvalitetsgranskningen
genomfördes för att fastställa om de vetenskapliga artiklarna kunde användas som underlag i detta examensarbete eller inte. Artiklarna lästes med fokus på metod, syfte,
problemformulering och resultat för att på så sätt få en helhetsbild. Granskningsfrågorna var utformade som ja och nej frågor där ett ja gav 1 poäng och ett nej 0 poäng. Poängen
graderades i en poängskala för att fastställa kvalitén, där 1–4 poäng gav låg kvalitet, 5–7 poäng gav medelhög kvalitet och 8–9 poäng gav hög kvalitet. I Bilaga B; kvalitetsgranskning framgår frågor och tabell för granskade artiklar. Valda artiklar redovisas i Bilaga C;
artikelmatris.
4.2 Dataanalys och genomförande
Det andra steget i granskningsprocessen enligt Evans (2002) fokuserar på att identifiera nyckelfynd i varje artikel som svarar på den egna studiens syfte. Med detta i åtanke läste författarna till detta examensarbete samtliga vetenskapliga artiklar i sin helhet var och en för sig för att skapa sig en överblick av artiklarna. Därefter lästes artiklarna mer djupgående var för sig, där egna markeringar i artiklarnas resultatdel gjordes. De markerade delarna
jämfördes och diskuterades samt fördes in i en tabell i ett Word-dokument. Därefter lästes varje artikel ännu en gång gemensamt för att på så sätt inte missa detaljer av intresse. Bearbetning av materialet genomfördes flera gånger för att säkerställa att de svarade på studiens syfte, och bearbetningen resulterade i att 148 nyckelfynd identifierades. I det tredje steget enligt Evans (2002) ska de identifierade nyckelfynden från varje artikel sättas i relation till varandra för att hitta gemensamma teman. Artiklarnas likheter och skillnader jämfördes i de identifierade nyckelfynden för att skapa teman och subteman. Nyckelfynden granskades och detta gjordes genom att färgkoda nyckelfynden i tabellen, varje vetenskaplig artikel för sig. Resultaten grupperades och kategoriserades för att få fram sjuksköterskors upplevelser av att tillgodose PCV. Det arbetades fram tre olika teman som kategoriserades in i en ny tabell i ett Word-dokument med tre olika färgkodade kolumner, en färg för varje tema. Teman granskades sedan på nytt för att kontrollera dess relevans för studiens syfte samt att de hade en logiskt följd. Varje tema bearbetades för att kunna identifiera subteman, för varje tema identifierades två subteman. I det fjärde steget enligt Evans (2002) sker en bearbetning och en förfining för att ge en ökad förståelse för fenomenet. För att
beskrivningarna skulle vara trovärdiga och tydliga för varje tema har varje tema stärkts med citat från någon av artiklarna som tar upp temat. Dessa framförs i löpande text med avsikten att stärka examensarbetets trovärdighet där syftet var att beskriva sjuksköterskors
upplevelser av att tillgodose personcentrerad vård inom slutenvården. Exempel på tillvägagångssätt för analysen framförs i Tabell 1.
Tabell 1. Exempel på dataanalysprocessen.
Nyckelfynd Tema Subtema
Nurses reported a perceived sense of
responsibility for ensuring conversations were person-centred (Kilpatrick m.fl., 2019, s.500). Upplevelsen av kommunikationens betydelse för att tillgodose PCV Betydelsen av verbal kommunikation This communication was viewed as essential
for developing a relationship with patients, gaining the patients’ confidence, and reducing the patients’ stress (Rassouli m.fl., 2020, s.201).
To assess the older person's individual needs and abilities, nurses described the importance of using alternate sources of information such as carefully observing and interpreting the person's nonverbal communication and reactions (Nilsson m.fl., 2019, s.1254).
Betydelsen av ickeverbal kommunikation …the nurses showed a genuine interest, listened
empathically, were present and addressed the patients’ questions and issues (Rosén m.fl., 2017, s.29).
4.3 Etiska överväganden
Forskare ansvarar för att arbetet håller god kvalitet och moralisk standard där etiska
överväganden görs kontinuerligt. Att arbeta etiskt korrekt innebär att inte fabricera, plagiera eller ta av någon annans arbete. Arbetets innehåll ska inte heller vara missvisande eller innehålla falsk informatik. Forskningens tillförlitlighet säkerställs via att de är peer review som påvisar att de blivit granskade av andra experter inom området och därmed att de uppfyller de vetenskapliga kraven (CODEX, 2021). Plagiat innebär att ta av någon annans arbete utan att ange det och på så sätt tar åt sig äran för arbete som inte är ens eget, genom att referera i arbeten undviks detta. Ett etiskt övervägande samt granskning av
väsentlighetsgraden av det som ska undersökas är väsentligt för att det ska ha betydelse och leda till ökad kunskap eller utveckling. För att öka trovärdigheten och hederligheten används ofta tidigare forskning som material i arbeten (Kjellström, 2017). Referenshanteringen i detta examensarbete har skett utefter American Psychological Association (APA 7) (2021) och med ovanstående i beaktning har författarna upprätthållit de etiska kraven i strävan efter att säkerställa arbetets kvalitet. Problem skulle annars kunna uppstå så som att arbetet inte blir tillförlitligt om fel fakta tas med eller om rätt källhänvisning inte sker så att plagiat uppstår.
5
RESULTAT
I resultatet användes 11 kvalitativa artiklar för att utforska sjuksköterskors upplevelser av att tillgodose personcentrerad vård inom slutenvården. I analysen identifierades tre teman och sex subteman. De tre teman som identifierades var upplevelsen av att samarbeta med
patienter, anhöriga eller andra professioner, upplevelsen av kommunikationens betydelse för att tillgodose PCV och upplevelsen av faktorer som påverkar tillgodoseendet av PCV.
Under temat upplevelsen av att samarbeta med patienter, anhöriga eller andra
professioner identifierades två subteman, betydelsen av partnerskap mellan sjuksköterskor och patienter samt anhöriga och betydelsen av teamarbete mellan sjuksköterskor och andra professioner. Under temat upplevelsen av kommunikationens betydelse för att tillgodose PCV identifierades två subteman, betydelsen av verbal kommunikation och betydelsen av ickeverbal kommunikation. Under temat upplevelsen av faktorer som påverkar tillgodoseendet av PCV identifierades två subteman, betydelsen av personliga egenskaper och värderingar och miljöns betydelse. Syfte, de tre teman med respektive
subteman illustreras i Figur 1.
Figur 1. Illustration av syfte, tema och subteman.
Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att tillgodose personcentrerad vård inom slutenvård
Upplevelsen av att samarbeta med patienter, anhöriga eller andra professioner Upplevelsen av kommunikationens betydelse för att tillgodose PCV Upplevelsen av faktorer som påverkar tillgodoseendet av PCV Betydelsen av partnerskap mellan sjuksköterskor och patienter samt anhöriga
Betydelsen av teamarbete mellan sjuksköterskor och
andra professioner
Betydelsen av verbal kommunikation
Betydelsen av personliga egenskaper och värderingar
Miljöns betydelse Betydelsen av ickeverbal
5.1 Upplevelsen av att samarbeta med patienter, anhöriga eller andra
professioner
Nedan beskrivs hur sjuksköterskor upplevde partnerskap mellan sjuksköterskor och
patienter samt anhöriga. Här beskrivs även hur teamarbete mellan sjuksköterskor och andra professioner upplevdes, som framkom som det andra subtemat.
5.1.1 Betydelsen av partnerskap mellan sjuksköterskor och patienter samt anhöriga Sjuksköterskor beskrev att skapa och upprätthålla en god relation till patienter och anhöriga som betydelsefullt för PCV (Khuan & Juni, 2017; Nilsson m.fl., 2019; Rosén m.fl., 2017; Ross m.fl., 2015). I vissa fall upplevde sjuksköterskor dock inte alltid relationen som en naturlig del i sin profession (Rosén m.fl., 2017). För att kunna skapa en god relation till patienter och anhöriga uttrycktes vidare behovet av att vara inbjudande och ge av sin tid för att bekräfta, kommunicera, involvera och för att skapa förtroende (Nilsson m.fl., 2019; Rosén m.fl., 2017; Ross m.fl., 2015). Partnerskapet mellan sjuksköterskor och patienter upplevdes behöva vara ömsesidig där patienters behov av valfrihet gällande deltagande och beslut behövde
respekteras (Grech & Raeburn, 2021; Khuan & Juni, 2017; Kilpatrick m.fl., 2019; Ross m.fl., 2015). Att få patienter och anhöriga att känna sig trygga genom att sjuksköterskor arbetade nära och byggde förtroende beskrevs som betydelsefullt för partnerskapet (Nilsson m.fl., 2019; Rassouli m.fl., 2020). Patienter upplevdes även behöva få vara i centrum där deras perspektiv lyftes (Kilpatrick m.fl., 2019; Kullberg m.fl., 2018; Nilsson m.fl., 2019), samt där sjuksköterskor var förespråkare för patienters behov (Rassouli m.fl., 2020).
Nurses believed that they should respect all patients as human beings, and as a host must try to provide the best care for these valuable guests. This is possible by respecting patients’ dignity, advocating them, and helping others increase quality care. (Rassouli m.fl., 2020, s. 222)
Att sjuksköterskor försökte skapa ett partnerskap med patienter och anhöriga där
informationsutbyte skedde mellan parterna uttrycktes vara en del av PCV (Jardien-Baboo m.fl., 2016; Kullberg m.fl., 2018; Nilsson m.fl., 2019). Patienters anhöriga upplevdes viktiga att involvera i vården då de beskrevs kunna påverka patienter positivt samt att de kunde ge nödvändig information (Jardien-Baboo m.fl., 2016; Kullberg m.fl., 2018; Rassouli m.fl., 2020; Walker & Deacon, 2015). Vidare uttrycktes i vissa fall problem att tillgodose ett
partnerskap och att det kunde vara svårt att utveckla partnerskapet (Grech & Raeburn, 2021). På vissa sjukhus ansåg sjuksköterskor att partnerskapet hotade deras auktoritet och därav ville vissa inte skapa ett partnerskap (Khuan & Juni, 2017; Kullberg m.fl., 2018).
5.1.2 Betydelsen av teamarbete mellan sjuksköterskor och andra professioner Att samarbeta med andra professioner ansåg sjuksköterskor var betydelsefullt för att kunna tillgodose PCV (Jardien-Baboo m.fl., 2016; Kullberg m.fl., 2018; Nilsson m.fl., 2019; Ross m.fl., 2015).
Att arbeta tillsammans som ett team mot gemensamma mål utifrån vårdplaner samt där god kommunikation fanns beskrevs främja PCV (Kullberg m.fl., 2018; Nilsson m.fl., 2019; Ross m.fl., 2015). Sjuksköterskor uttryckte dock inte alltid att patienter och anhöriga var en del av teamet utan främst andra kollegor (Kullberg m.fl., 2018). Gott samarbete upplevdes föreligga när alla professionerna tog ansvar för att tillgodose PCV och där kollegor stöttade varandra (Nilsson m.fl., 2019; Ross m.fl., 2015). Att stötta varandra genom att finns där för varandra samt för att avlasta varandra och genom att visa hur PCV bör tillgodoses uttrycktes som betydelsefullt (Nilsson m.fl., 2019; Rassouli m.fl., 2020; Walker & Deacon, 2015). Vikten av att lära av varandra poängterades där andras framgångsrika beteende, kunskap och
erfarenheter främjade PCV (Esmaeili m.fl., 2014b; Kullberg m.fl., 2018; Nilsson m.fl., 2019). Sjuksköterskor beskrev vidare att brister kunde uppstå i samarbetet när professioner var oense gällande vården eller i medicinska beslut (Walker & Deacon, 2015). ”Some nurses identified professional conflict concerning medical decisions, and perceived this as having a negative impact on the quality of a trusting relationship” (Walker & Deacon, 2015, s. 43). Bristande teamarbete beskrevs även när patienter inte fick vara i fokus, när bristande samarbete uppstod och där andra kollegor störde i vårdmomenten (Esmaeili m.fl., 2014b). Teamarbete upplevdes ibland som utmanade och tidskrävande då det var svårt att få kontakt med rätt kollegor eller andra professioner som krävdes för att tillgodose PCV (Kilpatrick m.fl., 2019; Kullberg m.fl., 2018).
5.2 Upplevelsen av kommunikationens betydelse för att tillgodose PCV
Sjuksköterskor beskrev kommunikation som betydelsefullt för PCV. Nedan presenteras verbal- samt ickeverbal kommunikation som framkom som subteman under analysen.
5.2.1 Betydelsen av verbal kommunikation
Sjuksköterskor beskrev effektiv verbal kommunikation som betydelsefullt för att uppnå PCV (Jardien-Baboo m.fl., 2016; Kilpatrick m.fl., 2019; Rassouli m.fl., 2020; Rosén m.fl., 2017; Ross m.fl., 2015). Kommunikation uttryckes av en del handla om att involvera patienter genom att lyssna aktivt, ställa öppna frågor samt genom att utbilda. Hur sjuksköterskor kommunicerade och vikten av att anpassa språket så att patienter förstod uttrycktes ha betydelse för att kunna tillgodose PCV (Rassouli m.fl., 2020). Vidare beskrevs ett ansvar i att tillgodose en personcentrerad kommunikation, där förberedelser så som att samla in
information från patienter och anhöriga var av betydelse för att optimera samtalet (Kilpatrick m.fl., 2019; Nilsson m.fl., 2019; Rosén m.fl., 2017). En medvetenhet om vikten av att prata med patienter och ta del av deras berättelse beskrevs som betydelsefullt, där patienters unika behov specificerades och lidande lindrades (Jardien-Baboo m.fl., 2016; Kullberg m.fl., 2018; Rassouli m.fl., 2020; Rosén m.fl., 2017; Ross m.fl., 2015). Sjuksköterskor beskrev att
patienter och anhöriga hade behov av information där kontinuerliga förklaringar och uppdateringar gällande situationen preciserades (Walker & Deacon, 2015). Att samtala med patienter och anhöriga upplevdes främja tilliten, möjliggöra skapandet av gemensamma mål och främja patientsäkerheten, men kommunikationen var ibland otillräcklig (Rosén m.fl., 2017 Nilsson m.fl., 2019).
Conversations with patients and their significant others gave the nurses a sense of increased patient security and also ensured that the patient felt trust. When it was stressful and hard to find enough time the nurses, rather than talking to the patients, consulted the medical records. (Rosén m.fl., 2017, s.29–30)
Den bristande kommunikationen kunde upplevas när sjuksköterskor hade få och korta samtal med patienter, inte tog sig tid att höra eller inte gav bekräftelse (Rosén m.fl., 2017). I vissa fall beskrevs kommunikationen som otillräcklig på grund av svårigheter för patienter att samtala (Grech & Raeburn, 2021; Nilsson m.fl., 2019). I andra fall påvisades en
underlåtenhet i att involvera patienter via verbal kommunikation och där patienter inte fick information gällande sin vård (Grech & Raeburn, 2021; Khuan & Juni, 2017). Bristande kommunikation mellan olika hälso- och sjukvårdsinrättningar uttrycktes påverka PCV negativt (Grech & Raeburn, 2021; Nilsson m.fl., 2019). Medan en effektiv kommunikation mellan vårdpersonal beskrevs främja PCV (Jardien-Baboo m.fl., 2016; Kilpatrick m.fl., 2019; Rassouli m.fl., 2020).
5.2.2 Betydelsen av ickeverbal kommunikation
Sjuksköterskor beskrev att lyssna på patienter som betydelsefullt för att främja PCV (Kullberg m.fl., 2018; Rosén m,fl., 2017; Ross m,fl., 2015; Walker & Deacon, 2016). Det beskrevs vidare vara värdefullt att lyssna på patienters berättelser och att se deras perspektiv (Kullberg m.fl., 2018; Ross m.fl., 2015). Sjuksköterskor uttryckte att ickeverbal
kommunikationen kunde vara betydelsefullt för PCV. En del beskrev vikten av att vara närvarande hos patienter, att bara finnas där vid sängkanten (Rassouli m.fl., 2020), då sjuksköterskors närvaro kunde lindra patienters oro och lidande (Rassouli m.fl.,2020; Rosén m.fl., 2017). Vidare beskrevs vikten av beröring och den fysiska kontakten som en del av PCV (Nilsson m.fl., 2019; Rosén m.fl., 2017; Walker & Deacon, 2015), sjuksköterskor uttryckte hur en försiktig klapp eller kram kunde lindra oro och lidande för patienter (Nilsson m.fl., 2019; Rosén m.fl., 2017). ”…the nurses acknowledged suffering, both in words and by gently caressing or hugging the patient” (Rosén m.fl. 2017, s 29). Att kunna bedöma patienters individuella behov beskrevs som en utmaning. När patienter själva inte kunde uppge sina preferenser fick sjuksköterskor observera patienter och deras ickeverbala kommunikation för att kunna tillgodose PCV (Nilsson m.fl., 2019). Vidare beskrevs hur sjuksköterskor genom sitt sätt att vara och genom att tänka på sitt kroppsspråk kunde påverka patienter och att det kunde främja PCV (Jardien-Baboo m.fl., 2016; Ross m.fl., 2015; Walker & Deacon, 2015). Sjuksköterskor beskrev betydelsen av att gå till dokumentationen där personliga preferenser dokumenterats för att på så sätt kunna ge en kontinuitet och tillgodose PCV (Nilsson m.fl., 2019; Kilpatrick m.fl., 2019).
5.3 Upplevelsen av faktorer som påverkar tillgodoseendet av PCV
Nedan presenteras upplevda påverkande faktorer för att tillgodose PCV utifrån
sjuksköterskors perspektiv. Subteman för temat är betydelsen av personliga egenskaper och värderingar och miljöns betydelse.
5.3.1 Betydelsen av personliga egenskaper och värderingar
Personliga egenskaper och värderingar hos sjuksköterskor beskrevs som betydelsefullt för att tillgodose god PCV. Goda egenskaper som uttryckte var att kunna visa kärlek, vara vänlig, ha förmåga att visa empati och respekt, värna om integritet samt respektera allas lika värde (Jardien-Baboo m.fl., 2016; Khuan & Juni, 2017; Nilsson m.fl., 2019; Rassouli m.fl., 2020; Rosén m.fl., 2017; Ross m.fl., 2015; Walker & Deacon, 2015). Att känna till de religiösa och kulturella skillnaderna beskrevs som betydelsefullt då de upplevdes påverka patienter och att det skiljde dem åt (Jardien-Baboo m.fl., 2016; Ross m.fl., 2015). Vidare beskrevs betydelsen av att vårda patienter individuellt för att uppnå god PCV och för att främja det behövde patienter ses som unika där deras specifika behov beaktades. Det innefattade att ta del av och se patienter som en helhet av flera dimensioner så som psykiska, fysiska, sociala, emotionella och andliga (Esmaeili m.fl., 2014b; Jardien-Baboo m.fl., 2016; Khuan & Juni, 2017; Nilsson m.fl., 2019; Rassouli m.fl., 2020; Rosén m.fl., 2017; Ross m.fl., 2015).
The nurses considered patients as human beings with physical, religious, and social dimensions. To provide PCC, a nurse should not only provide care that addresses all those dimensions, but also consider that the patients’ needs in these dimensions are unique, distinctive, and special. (Rassouli m.fl., 2020, s. 221)
Personliga egenskaper sjuksköterskor beskrev kunde påverka tillgodoseendet av PCV
negativt var oprofessionellt beteende så som bristande motivation och intresse för patienter, bristande ansvarstagande samt fördomsfullhet gentemot patienter (Esmaeili m.fl., 2014b; Grech & Raeburn, 2021; Jardien-Baboo m.fl., 2016; Walker & Deacon, 2015). ”The delivery of patient‐centered care requires nurses to become involved both mentally and spiritually in their professional practice. Nurses’ lack of interest, limiting beliefs, and poor motivation are barriers to the delivery of comprehensive, quality patient‐centered care” (Esmaeili m.fl., 2014b, s. 5). Vidare beskrevs hur sjuksköterskor arbetade hade betydelse och att vara uppgiftsorienterad i sitt arbete upplevdes påverka PCV negativt. Uppgiftsorienterade sjuksköterskor såg inte alltid patienter som en helhet utan fokuserade främst på patienters fysiska behov (Khuan & Juni, 2017; Kullberg m.fl., 2018). Sjuksköterskor som var
uppgiftsorienterad upplevdes ibland som oengagerad och frånvarande där patienter inte blev prioriterade eller inte fick stå i centrum (Rosén m.fl., 2017; Ross m.fl., 2015). Vidare
uttrycktes ibland en osäkerhet i sin profession vilket påverkade PCV negativt (Kullberg m.fl., 2018; Walker & Deacon, 2015). Osäkerheten kunde ibland bero på upplevd brist på
förtroende från kollegor, andra professioner eller bristande kunskap eller förtroende i sig själv (Esmaeili m.fl., 2014b; Kullberg m.fl., 2018; Walker & Deacon, 2015).
5.3.2 Miljöns betydelse
Sjuksköterskor beskrev att miljön var betydelsefull för PCV där en god arbetsmiljö, klimat och trivsel främjade PCV (Esmaeili m.fl., 2014b; Jardien-Baboo m.fl., 2016; Ross m.fl., 2015). För att upprätthålla en god arbetsmiljö framförde sjuksköterskor att det behövde vara en lagom arbetsbelastning med flexibla arbetsrutiner (Nilsson m.fl., 2019; Ross m.fl, 2015).
Sjuksköterskor uttryckte att chefer och ledning hade betydelse för att kunna tillgodose PCV, där ett professionellt ledarskap som visade gott föredöme samt gav möjligheter för
arbetssättet som PCV kräver var betydelsefullt (Esmaeili m.fl., 2014b; Jardien-Baboo m.fl., 2016). ”Both professional nurses and nurse managers emphasised the importance of staff working in an environment in which they are satisfied, and which has a positive spin-off for patient care” (Jardien-Baboo m.fl., 2016, s. 402). Ett gott ledarskap beskrevs främja PCV samt betydelsen av att det erhölls fortlöpande utbildningar (Jardien-Baboo m.fl., 2016; Kilpatrick m.fl., 2019; Walker & Deacon, 2015). Låga löner uttryckes vidare inverka negativt på PCV då det kunde leda till bristande motivation och missnöje hos sjuksköterskor (Esmaeili m.fl., 2014b).
Tidsbrist och hög arbetsbelastning upplevdes påverka PCV negativt (Esmaeili m.fl., 2014b; Jardien-Baboo m.fl., 2016; Khuan & Juni, 2017; Kilpatrick m.fl., 2019; Rosén m.fl., 2017; Walker & Deacon, 2015).”There was a clear desire and a longing to work more closely with patients, but lack of time and many different tasks too often made it impossible” (Rosén m.fl. 2017, s 29). Tidsbristen beskrevs ibland påverka så att kommunikationen blev bristande (Rosén m.fl., 2017; Nilsson m.fl., 2019), samt att partnerskapet blev svårt att upprätthålla vilket beskrevs påverka PCV negativt (Khuan & Juni, 2017; Nilsson m.fl., 2019). Tidsbristen och den höga arbetsbelastningen uttrycktes öka med anledning av brist på vårdpersonal (Esmaeili m.fl., 2014b; Jardien-Baboo m.fl., 2016; Kilpatrick m.fl., 2019).
6
DISKUSSION
Nedan presenteras en diskussion gällande examensarbetets resultat kopplat till tidigare forskning, en metoddiskussion utifrån vald metod och tillvägagångssätt samt en diskussion gällande etiska överväganden.
6.1 Resultatdiskussion
Examensarbetets syfte var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att tillgodose personcentrerad vård inom slutenvården. I resultatdiskussionen nedan diskuteras
examensarbetets resultat via de tre teman och sex subteman som framkom under analysen samt så kopplas de samman med bakgrunden och referenser därifrån. Examensarbetets resultat kommer ligga till grund för diskussionen.
I examensarbetets resultat framkom det att sjuksköterskor beskrev att det var betydelsefullt med ett ömsesidigt partnerskap där sjuksköterskor var inbjudande och skapade förtroende genom att arbetade nära patienter och anhöriga. Resultatet kan jämföras med vad som framkom i tidigare forskning där en del patienter och anhöriga beskrev det betydelsefullt att få vara en del av partnerskapet (Esmaeili m.fl., 2014a), där sjuksköterskor bjöd in till ett partnerskap (Alharbi m.fl., 2014; Brown m.fl., 2016). Vidare framkom även i tidigare
forskning betydelsen av att få vara en del av teamet (Laird m.fl., 2015) och att anhöriga får vara en del av partnerskapet beskrevs som betydelsefullt för patienter och för vårdprocessen (Mackie m.fl., 2019; Mackie m.fl., 2021). En parallell till detta är att i resultatet framkom att sjuksköterskor ansåg det viktigt att bjuda in anhöriga i partnerskapet. Partnerskapet i PCV kan kopplas samman med att en ömsesidig respekt och samarbete mellan vårdpersonal och patienter samt anhöriga är betydelsefullt (GPCC, 2020), där en ömsesidig relation mellan parterna ska eftersträvas (Svensk Sjuksköterskeförening, 2020), samt där patienter och anhöriga blir sedda och en del av partnerskapet (Svensk Sjuksköterskeförening, 2017a). Partnerskapet mellan sjuksköterskor och patienter samt anhöriga kan kopplas till Erikssons (2015b) vårdvetenskapliga teoretiska perspektiv som beskriver att vårdpersonal ska erbjuda ett partnerskap där vårdrelationen är kärnan för allt vårdande.
Vidare framkom det i resultatet att sjuksköterskor ibland var auktoritär i sin yrkesroll och beskrev att partnerskapet var svårt eller onödigt att upprätthålla med patienter eller
anhöriga. Detta kan kopplas till tidigare forskning där patienter och anhöriga kunde uppleva sig exkluderade i vården (Alharbi m.fl., 2014; Brown m.fl., 2016; Esmaeili m.fl.,
2014a; Laird m.fl., 2015; Mackie m.fl., 2019). Patienter uttryckte sig inte alltid få vara en del av teamet (Alharbi m.fl., 2014; Laird m.fl., 2015), där en del beskrev sig förminskade och underlägsna gentemot sjuksköterskor (Alharbi m.fl., 2014; Laird m.fl., 2015), samt att vårdpersonal ibland bestämde åt dem (Alharbi m.fl., 2014; Mackie m.fl., 2019). Att ett
partnerskap fanns beskrevs som betydelsefullt men ibland ville inte anhöriga ha en aktiv roll i partnerskapet (Mackie m.fl., 2021), på samma sätt kunde patienter beskriva det som skönt att vara passiva i partnerskapet (Alharbi m.fl., 2014). Detta kan kopplas till Svensk
Sjuksköterskeförening (2020) som beskriver att PCV ska sträva efter en ömsesidig relation där maktobalansen minskas. Patienters och anhörigas upplevelser av uteblivet partnerskap går emot Patientlagen (SFS 2014:821) kap 1 §1 som skriver att vårdpersonal har skyldighet att främja att patienter har valfrihet och delaktighet. Även Erikssons (2015b) vårdvetenskapliga teoretiska perspektiv beskriver att vårdpersonal bör erbjuda ett partnerskap där gemenskap skapas samt där patienter blir accepterade och älskade. En reflektion är att det fanns en likhet med att alla inblandade parter hade olika uppfattningar om partnerskapets betydelse och innebörd. Ibland sågs brister hos sjuksköterskor i att tillgodose ett partnerskap medan i vissa fall fanns ett ointresse hos patienter och anhöriga. Detta skulle kunna vara orsakat av otydlighet kring patienters och anhörigas rättigheter eller av okunskap hos sjuksköterskor. En likhet som kan dras mellan examensarbetets resultat och tidigare forskning är att när ett ömsesidigt partnerskap fanns beskrevs vården främjas medan när partnerskapet uteblev uttrycktes negativ påverkan på vårdandet.
I resultatet framkom att samarbeta med andra professioner var betydelsefullt för PCV. Betydelsen av att ta ansvar och att arbeta som ett team där teamet stöttade, hjälpte och lärde av varandra beskrevs som betydelsefullt. Detta kan kopplas till kompetensbeskrivningen för legitimerade sjuksköterskor (2017a), som beskriver sjuksköterskors självständiga
yrkesansvar. Sjuksköterskor ska kunna samverka i team och kompletterar varandras kompetenser, lära av varandra samt samarbeta med olika professioner för att optimera vårdandet (Svensk sjuksköterskeförening, 2017a).
Sjuksköterskor bör upprätthålla ett gott samarbete med kollegor och andra professioner och vid behov vägleda kollegor. Vidare ska sjuksköterskor kunna utvärdera kollegors, men främst sin egen, kompetens för att bibehålla god och säker vård där ett ständigt lärande sker (Svensk sjuksköterskeförening, 2017b). Vidare framkom det i resultatet att teamarbete med andra professioner ibland upplevdes svårt att upprätthålla då de var oense och hade bristande samarbete. Detta kan kopplas till kompetensbeskrivningen för legitimerade sjuksköterskor (2017a) samt till ICN (2017b) som beskriver att sjuksköterskor har ansvar att upprätthålla ett gott samarbete (Svensk sjuksköterskeförening, 2017a; 2017b). En reflektion är att om det förelåg att sjuksköterskor inte tog sitt ansvar för att försöka upprätthålla ett gott samarbete bör sjuksköterskor reflektera över det och vad som försvårar samarbetet för att kunna skapa förändring så att ett gott teamarbete kan finnas. Att sjuksköterskor skulle vara anledning till uteblivet samarbete går dock inte att utläsa via resultatet. I resultatet beskrev även
sjuksköterskor främst andra kollegor som en del av teamet och inte patienter eller anhöriga. En parallell till detta är från tidigare forskning som beskriver att patienter upplevde behov av att få vara den viktigaste delen i teamet (Calisi m.fl., 2016) och med ett partnerskap menas att patienter ska få vara huvudpersoner i sin vård (GPCC, 2020). En ömsesidig vårdrelation ger möjlighet att möta patienters helhet och är en förutsättning för att patienter ska kunna bli delaktiga (Eriksson, 2015b). En reflektion är att sjuksköterskor behöver förbättra
partnerskapet med patienter och anhöriga. För att möjliggöra sjuksköterskors förmåga att tillgodose ett partnerskap bör ökad kunskap gällande patienters och anhörigas rätt till delaktighet förtydligas där sjuksköterskor behöver arbeta mer aktivt för ett fungerande partnerskap.
I resultatet beskrev sjuksköterskor ett ansvar gällande att tillgodose och upprätthålla en god kommunikation, där betydelsen av god verbal kommunikation med ett individanpassat språk uttrycktes vara betydelsefullt. Vidare beskrev sjuksköterskor behov av att vara engagerad, ge kontinuerlig information och att patienters egen berättelse var betydelsefull. Detta kan kopplas till tidigare forskning där informationsutbyte mellan partnerna beskrivs som viktigt (Ekman m.fl., 2011) och där kunskap kommuniceras mellan parterna (Kitson m.fl., 2012). Att vara välinformerade beskrevs som betydelsefullt av patienter och anhöriga (Alharbi m.fl., 2014; Brown m.fl., 2016; Esmaeili m.fl., 2014a; Mackie m.fl., 2019) och för att en god kommunikation skulle upplevas behövde en tillåtande atmosfär finnas där samtalet inte begränsades till sjukdom (Alharbi m.fl., 2014; Esmaeili m.fl., 2014a). Patienter och anhöriga beskrev även att det för dem användes ett för avancerat språk (Alharbi m.fl.,
2014; Calisi m.fl., 2016; Hesselink m.fl., 2012). Sjuksköterskor bör kunna kulturanpassa informationen utefter individen och säkerställa att patienter och anhöriga är välinformerade (Svensk sjuksköterskeförening, 2017b). I resultatet framkom vidare att sjuksköterskor ibland inte kommunicerade tillräckligt med patienter och anhöriga. Detta kan kopplas till tidigare forskning där patienter och anhöriga beskriver att en otillräcklig kommunikation finns samt att de upplevde sig förbisedda (Brown m.fl., 2016; Esmaeili m.fl., 2014a). Enligt Patientlagen (SFS 2014:821) kap 1 §1 har patienter rätt till god kommunikation och information. Enligt Erikssons (2015a) vårdvetenskapliga teoretiska perspektiv utgår vårdandet från att minska patienters lidande, vilket blir en motsats till om otillräcklig kommunikation finns.
Sjuksköterskor bör även säkerställa en god kommunikation som är individanpassad (Svensk sjuksköterskeförening, 2017b). En reflektion är att kommunikationen är en betydelsefull
faktor för PCV och om den är otillräcklig så påverkar det partnerskapet, patienter och anhörigas mående negativt och kan resultera i brister för vårdandet där ett ökat lidande kan uppkomma.
Vidare i resultatet framkom att ickeverbal kommunikation var betydelsefullt enligt sjuksköterskor så som att vara närvarande, aktivt lyssna samt den fysiska kontaktens betydelse belystes. I kompetensbeskrivningen för legitimerade sjuksköterskor (2017a) framförs betydelsen av att patienter och anhöriga blir sedda (Svensk Sjuksköterskeförening, 2017a) och att det krävs en lyhördhet hos vårdpersonal (GPCC, 2020), samt där
sjuksköterskor lyssnar aktivt (Calisi m.fl., 2016; Esmaeili m.fl., 2014a). En motsats som framkom i tidigare forskning är att en del patienter beskrev att sjuksköterskor inte tog sig tid för dem eller anhöriga (Hesselink m.fl., 2012), samt att sjuksköterskor kunde vara
oengagerad (Esmaeili m.fl., 2014a). I Eriksson (2015b) framkommer att sjuksköterskor genom sin närvaro kan lindra patienters lidande och genom närhet och beröring kan patienters mående främjas. En reflektion är att det finnas okunskap hos sjuksköterskor gällande hur små medel kan påverka patienter och anhöriga, så som att sjuksköterskors blotta närvaro eller via ögonkontakt kan främja patienter och anhörigas mående. I resultatet framkom även att lyssna på patienter och deras berättelse som värdefullt samt så uttrycktes behov av att kolla i dokumentationen för att se personliga preferenser och för att bibehålla kontinuitet. I koppling till bakgrunden poängteras vikten av att lyssna på patienters berättelser och att det ska ligga till grund för vården. Vikten av att berättelserna
dokumenteras beskrivs även samt betydelsen det har för att kunna skapa en gemensam vårdplan (GPCC, 2020). Vidare lyfts att patienters livssituation alltid bör vara i centrum för vården och att deras egna berättelser är viktiga samt att patienters lidande fångas upp genom berättelserna (Ekman m.fl., 2011).I tidigare forskning poängteras att samtalen inte bör begränsas till bara sjukdomen (Alharbi m.fl., 2014; Esmaeili m.fl., 2014a) och att patienter bör ses som unika där deras individuella behov beaktas (Brown m.fl., 2016: Calisi m.fl., 2016). I tidigare forskning framkom även att vissa upplever att de inte får uttrycka sin mening gällande sin vårdplan (Alharbi m.fl., 2014; Mackie m.fl., 2019). En reflektion är att i bakgrunden och tidigare forskning betonas vikten av patienters berättelser och
dokumentation i högre grad än i vårt resultat. Detta skulle kunna bero på bristande förståelse hos sjuksköterskor som på grund av det kommunicerar otillräckligt och därav missar att se patienter och anhöriga i sin helhet. Vilket kan skapa ett onödigt lidande och försvåra vårdandet. Reflektionen fortsätter i att bättre rutiner gällande dokumentation samt
överrapporteringars fokus kanske behöver ses över för att främja patienters berättelser och därmed se patienter bättre i sin helhet.
I resultatet beskrev sjuksköterskor att personliga egenskaper var betydelsefullt för PCV, där ett genuint intresse och att kunna vårda med kärlek främjade PCV. PCV upplevdes påverkas negativt om sjuksköterskor i stället var uppgiftsorienterad och när patienter inte var i fokus. I tidigare forskning framkommer att patienter ibland inte upplever sig bli sedda som helhet (Alharbi m.fl., 2014), där sjuksköterskor kunde beskrivas som ointresserad och sakna empati (Brown m.fl., 2016; Esmaeili m.fl., 2014a; Hesselink m.fl., 2012). Vården idag prioriterar det objektiva i stället för det subjektiva vilket hämmar PCV (Ekman m.fl., 2011). En motsats till detta är att sjuksköterskor bör kunna möta patienter individuellt och vårda med värdighet för att främja integritet och självbestämmande (SFS 2017:30).
