• No results found

Rapport: expertseminarium om validering - Myndigheten för yrkeshögskolan

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Rapport: expertseminarium om validering - Myndigheten för yrkeshögskolan"

Copied!
21
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Hur vidareutveckla den nationella strukturen för

validering?

(2)

Sammanfattning

I samverkan med Skolverket, Arbetsförmedlingen, Högskoleverket, Verket för

högskolesevice, Internationella programkontoret och Nordiskt nätverk för vuxnas lärande genomförde Myndigheten för yrkeshögskolan ett expertseminarium med fokus på vidareutveckling av den nationella strukturen för validering i september 2012. Seminariet samlade ett 60-tal experter som representerade olika aktörer och olika intressen, från utförarnivå till ansvariga myndigheter. Syftet med seminariet var att diskutera den nationella strukturen för validering; nuläge, utvecklingsbehov och möjliga vägar vidare. Om Sverige ska kunna leva upp till den Rekommendation om validering av icke-formellt

och informellt lärande som Europeiska unionens råd har utfärdat, om validering ska bli en

reell möjlighet för alla individer som skulle kunna dra nytta av densamma, samt om samhället ska kunna ta till vara den stora kompetensreserv som det icke-formella och informella lärandet utgör, då behöver den nationella strukturen för validering

vidareutvecklas på ett antal punkter.

Fyra centrala utvecklingsområden definierades under expertkonferensen; hållbara ekonomiska villkor som harmonierar med de juridiska förutsättningarna, ”en ingång” för individen till vägledning och validering, uppföljning och extern granskning för att höja valideringens legitimitet, samt en ökad professionalisering hos dem som arbetar med validering.

Erfarenheterna från expertseminariet styrker de slutsatser som drogs i myndighetens återrapportering av Uppdrag till Myndigheten för yrkeshögskolan om insatser i fråga om validering (YH 2009/2102), vilket föranleder myndigheten att lämna ett antal

rekommendationer till regeringen. Exempelvis rekommenderas att regeringen tillsätter en utredning med fokus på att skapa finansieringsmodeller av beständig art och i samband med detta även utreda valideringens rättsliga ställning. Ett annat exempel är att

regeringen rekommenderas att ge myndigheter, som i nuläget ansvarar för uppföljning och utvärdering inom respektive utbildningsform, i uppdrag att utveckla och genomföra uppföljning och utvärdering av valideringsinsatser.

Vidare gav expertseminariet impulser till medverkande aktörer att genomföra förbättringar inom sina respektive verksamheter, vilka redovisas i rapporten. Mycket går att

åstadkomma inom befintliga uppdrag och ansvarsområden. Det mest slående exemplet är möjligheten att samordna resurser och insatser på regional nivå för att åstadkomma ”en ingång” för individen till vägledning och validering. Möjligen kan regeringens

aviserade satsning på 60 mkr till regionala kompetensplattformar ge de extra incitament som behövs för utvecklingsarbetet, där samverkan mellan ett flertal olika aktörer, som till exempel Arbetsförmedlingen, kommuner, regionförbund och branschorganisationer är nödvändigt. I Myndigheten för yrkeshögskolans fortsatta arbete med att stödja och samordna en nationell struktur för validering kommer utvecklingen av regional samordning utgöra ett viktigt fokus.

Rapporten ger en lägesbeskrivning över valideringsområdet och kommer förhoppningsvis att utgöra en utgångspunkt för aktörer på alla nivåer inför fortsatt utvecklingsarbete i syfte att ta till vara den resurs som det livslånga och livsvida lärandet utgör för både individ och samhälle.

(3)

Innehåll

Sammanfattning ... 2

1 Inledning ... 4

2 Bakgrund och nuläge ... 4

2.1 Bakgrund ... 4

2.2 Nuläge ... 6

2.3 Centrala delar i en nationell struktur ... 8

2.4 Utmaningar och strukturella hinder ... 10

2.5 Rekommendation om validering av icke-formellt och informellt lärande . 11 3 Expertseminariets resultat - Hur vidareutveckla den nationella strukturen för validering? ... 12

3.1 Fyra långsiktigt avgörande utvecklingsområden ... 12

3.1.1 Ekonomiska förutsättningar ... 13

3.1.2 En ingång ... 14

3.1.3 Öka valideringens legitimitet ... 15

3.1.4 Kompetensen hos de som arbetar med validering ... 16

3.2 Rekommendationer för fortsatt utveckling ... 17

3.3 Fler utvecklingsområden och möjliga vägar vidare ... 17

3.3.1 Validering inom universitets/högskoleutbildning ... 18

3.3.2 Validering inom vuxenutbildningen/Skolverket ... 18

3.3.3 Validering inom yrkeshögskoleutbildning ... 18

3.3.4 Arbetsförmedlingen ... 19

3.3.5 Valdering enligt branschmodell ... 19

3.3.6 Övriga utvecklingsområden och förslag ... 20

(4)

1

Inledning

Den 5:e september 2012 genomförde Myndigheten för yrkeshögskolan i samverkan med Skolverket, Arbetsförmedlingen, Högskoleverket, Verket för högskoleservice,

Internationella programkontoret och Nordiskt nätverk för vuxnas lärande ett expertseminarium med fokus på vidareutveckling av den nationella strukturen för validering. Seminariet samlade ett 60-tal experter som representerar olika aktörer och olika intressen, från utförarnivå till ansvariga myndigheter. Syftet med seminariet var att diskutera den nationella strukturen för validering; nuläge, utvecklingsbehov och möjliga vägar vidare. Detta gjordes med utgångspunkt i ett antal fallbeskrivningar som illustrerar de utmaningar som möter individer som vill validera sin kompetens, men även

professionella som arbetar med validering.

Föreliggande rapport ger en kortfattad bakgrunds- och nulägesbeskrivning som tillsammans med fallbeskrivningarna användes som utgångspunkt för seminariet. Rapporten redovisar därefter resultatet från expertseminariet samt ett antal rekommendationer för det fortsatta arbetet med validering i Sverige.

2

Bakgrund och nuläge

2.1

Bakgrund

I takt med den ökade rörligheten på arbetsmarknaden, både inom Sverige och i EU, har behovet av att synliggöra och erkänna och därmed kunna nyttiggöra individers tidigare lärande lyfts fram. I EU:s gemensamma strategi för tillväxt, Europa 2020-strategin1, presenteras en vision för hur EU ska omvandlas till en smart och hållbar ekonomi med hög sysselsättning, produktivitet och social sammanhållning. Tre områden prioriteras:

 Smart tillväxt: Utveckla en ekonomi baserad på kunskap och innovation  Hållbar tillväxt: Främja en resurseffektivare, grönare och konkurrenskraftigare

ekonomi

 Tillväxt för alla: Stimulera en ekonomi med hög sysselsättning och med social och territoriell sammanhållning

För att uppnå målen betonas vikten av att möjliggöra ett livslångt och livsvitt lärande för EU:s medborgare. Människor behöver ges möjlighet till att utveckla kompetens som efterfrågas och som bidrar till tillväxt. Allt det lärande som sker, inte enbart inom det formella utbildningssystemet, behöver synliggöras och dokumenteras för att kunna tas tillvara. Validering är, med rätt förutsättningar, ett verktyg för såväl

kompetensförsörjning som integration. Validering kan användas inom

1

(5)

utbildningssystemet, som arbetsmarknadsåtgärd och av arbetsgivare både för rekrytering, strategisk kompetensförsörjning och för kompetensutveckling. På både nationell nivå och inom EU pågår ett omfattande arbete för att underlätta rörligheten på arbetsmarknaden och ta tillvara den kompetens som en person utvecklat på olika sätt. Med utgångspunkt i den så kallade Köpenhamnsprocessen har EU utvecklat ett antal principer och verktyg för att främja kvalitet, mobilitet och transparens2:

Det europeiska kvalifikationsramverket (EQF)

EQF stöder livslångt lärande och mobilitet genom att vara gemensam referensram för kvalifikationer. Ramverket har åtta nivåer, vilket möjliggör att nationella kvalifikationer (inom obligatorisk skola, yrkesutbildning och högre utbildning) kan jämföras med varandra och med motsvarande kvalifikationer i andra länder. Införandet av det europeiska kvalifikationsramverket har medfört utveckling av nationella kvalifikationsramverk (NQF) i många europeiska länder som ser dem som bästa sättet att länka nationella kvalifikationer till EQF.

Europeiskt meritöverföringssystem för yrkesutbildning (ECVET)

ECVET främjar geografisk och yrkesmässig rörlighet. ECVET syftar till att stödja validering, erkännande och ackumulering av arbetsrelaterade färdigheter och kunskaper som förvärvats under en vistelse i ett annat land eller i olika situationer, så att dessa erfarenheter kan ingå i en yrkeskvalifikation.

Livslång vägledning och rådgivning

Europeiska unionens råd har antagit två resolutioner om vägledning, en 2004 och en annan i 2008. Ett viktigt mål för livslång vägledning är att stödja lika tillgång till, deltagande i och tillvaratagandet av resultatet av det livslånga lärandet, likaväl som deltagande på arbetsmarknaden.

Europass

Europass främjar rörlighet genom att hjälpa människor att kommunicera sina kunskaper, färdigheter och kompetenser, förvärvade genom utbildning, arbetslivserfarenhet eller på annat sätt. Europass innefattar fem dokument – CV, Språkpass, Europass-mobilitet, Tillägg till slutbetyg och Tillägg till examensbevis. Dessa dokument samlar bland annat information om resultat från lärande från ett annat europeiskt land.

Europeiskt kvalitetssäkringsramverk för yrkesutbildning (EQAVET)

EQAVET syftar till att öka transparens, arbetsmarknadsrelevans, legitimitet och mobilitet avseende yrkesutbildning och kvalifikationer i hela Europa. EQAVET är kompatibel med de vanligaste kvalitetssäkringsmodellerna. Den innehåller en kvalitetssäkrings- och förbättringscykel baserad på kvalitetskriterier och vägledande deskriptorer. EQAVET kan både användas av myndigheter med ansvar inom yrkesutbildningssystemen och av anordnare av yrkesutbildning.

Validering av icke-formellt och informellt lärande

År 2004 antog Europeiska unionens råd gemensamma europeiska principer för validering. Dessa kompletterades under 2009 med Europeiska riktlinjer för validering av icke-formellt och informellt lärande. EU-kommissionen arbetar för närvarande på en europeisk rekommendation om

validering.

Till denna lista över principer och verktyg ska även den så kallade Bologna-processen och ECTS (meritöverföringssystem för högre akademisk utbildning) läggas. Samverkan

2

CEDEFOP. (2011). Briefing note - Shaping lifelong learning: making the most of European tools and

(6)

mellan de av EU framtagna principerna och verktygen för att främja mobilitet och tranparens är nödvändig för att validering ska kunna få sin fulla nytta för både individ och samhälle. CEDEFOP nämner i en Briefing note3 att EQF, ECVET, Lifelong guidance, Europass, EQAVET och Validation of Non-formal and Informal learning utgör ett gemensamt ramverk där alla delar bygger på principen om Learning Outcomes (läranderesultat). Implementeringen av läranderesultat är centralt för den fortsatta utvecklingen av validering i relation till övriga mobilitetsverktyg.

Mer specifikt ökar värdet av en validering om en erhållen kvalifikation är inplacerad i ett nationellt kvalifikationsramverk, NQF, som relaterar till EQF. På liknande sätt tydliggör ECVET innehållet i lärandet för att kunna bygga upp hela kvalifikationer. Kvalitetssäkring enligt EQAVET borgar för en legitimitet för validering och Europass är ett verktyg för individen att bygga upp sin egen kompetensportfolio. På så sätt främjar NQF/EQF och EQAVET validering på systemnivå och ECVET och Europass på individnivå. Vägledning är en nödvändig stödprocess både inför och under en validering och för att resultatet av en validering ska kunna nyttiggöras.

I Sverige har det övergripande ansvaret för validering flyttats mellan olika myndigheter och under 2004-2007 hade Valideringsdelegationen uppdraget att arbeta med

utveckling inom området. Delegationen lämnade i sin slutrapport ett antal förslag, bland annat att ett departement ska ha det övergripande ansvaret för strategi- och

utvecklingsfrågor avseende validering samt att en myndighet ska ges ett övergripande ansvar för fortsatt utveckling inom arbetet med validering4.

1 juli 2009 bildades Myndigheten för yrkeshögskolan som gavs uppdraget att samordna och stödja en nationell struktur för validering. Myndigheten ska i samverkan med berörda myndigheter främja utbildningsväsendets och branschernas medverkan när strategier, metoder och information inom valideringsområdet utvecklas.

2.2

Nuläge

Myndigheten för yrkeshögskolan har inom ramen för uppdraget att samordna och stödja en nationell struktur för validering initierat ett flertal olika aktiviteter. Dessa finns framförallt beskrivna i den återrapportering myndigheten lämnade till regeringen i december 20105 (bilaga, nr 1). Myndigheten har bland annat:

 Byggt upp ett antal nätverk för samverkan, t ex Nationellt forum för validering  Utvecklat en webbaserad portal för samlad information om validering,

www.valideringsinfo.se

3

CEDEFOP. (2011). Briefing note - Shaping lifelong learning: making the most of European tools and

principles. http://www.cedefop.europa.eu/EN/articles/19152.aspx

4Valideringsdelegationens slutrapport – Mot en nationell struktur. (2008).

http://www.skolverket.se/polopoly_fs/1.64943!Menu/article/attachment/158480_valideringsdelegationen.pdf 5

Myndigheten för yrkeshögskolan. Redovisning av uppdrag om insatser i fråga om validering. Yh 2009/2102.

(7)

 Utvecklat Kriterier och riktlinjer för validering av reell kompetens6

Utöver detta har myndigheten definierat mål och syfte för den nationella strukturen för validering. Ur ett samhällsperspektiv är det övergripande målet för den nationella strukturen för validering att bidra till tillväxt genom att effektivisera utbildnings- och kompetensförsörjningsinsatser. Detta bidrar i sin tur till en förbättrad matchning mellan tillgång och efterfrågan på kompetens på arbetsmarknaden. För individen ska en nationell struktur för validering underlätta och skapa möjligheter till ett livslångt lärande.

Den nationella strukturen för validering syftar till:

 Att den validering som genomförs sker med god kvalitet och på ett rättssäkert sätt för individen.

 Att kvaliteten ska vara likvärdig oavsett vem som utför valideringen eller var i landet valideringen genomförs.

 Att tillgodose möjligheten till validering genom en god regional och lokal spridning.

 Att validering är legitim och erkänd – det vill säga att valideringen och dess slutprodukter erkänns av de aktörer, exempelvis arbetsgivare eller

utbildningsanordnare, som individen vill visa sin kompetens för.

Även en beskrivning av de möjligheter till validering som i nuläget finns inom den nationella strukturen har tagits fram för att på ett enkelt sätt kunna beskriva möjligheterna samt aktörers roller och ansvar. Den nuvarande nationella strukturen omfattar både bedömning av utländsk utbildning och validering av reell kompetens. Möjligheterna till validering är decentraliserade i olika delsystem och flera olika aktörer ansvarar för genomförandet (se bilden nedan). Det är framförallt individens syfte med valideringen men även var individen har utvecklat sin kompetens som avgör vem som ska utföra valideringen.

6

Myndigheten för yrkeshögskolan. (2012). Kriterier och riktlinjer för validering av reell kompetens. Yh 2012/428.

http://www.valideringsinfo.se/Documents/Valideringsinfo/Dokument/Nationell%20struktur%20f%c3%b6r%20vali dering/Kriterier%20och%20riktllinjer%20f%c3%b6r%20validering%20av%20reell%20kompetens.pdf

(8)

Roller och ansvar i en nationell struktur för validering

Validering av reell kompetens Bedömning av utländsk utbildning

Inom utbildningssystemet för behörighet och tillgodoräknande

För arbetsmarknaden inför anställning, eget företagande

mm

Vuxenutbildning Möjlighet till validering finns i

samtliga skolformer Utförare: Kommuner/landsting

Högskoleutbildning Validering för behörighet och

tillgodoräknande Utförare: Lärosäten

Folkbildningen Folkhögskolor och studieförbund har

lång erfarenhet av validering och syftena varierar beroende på

utbildningens karaktär

Arbetsförmedlingen Upphandlar valideringstjänster av externa aktörer och är i huvudsak

beställarorganisation

Branschorganisationer Modellägare/utvecklare Utförare: Branschens godkända

utförare

För fortsatta studier

För arbetsmarknaden inför anställning, eget företagande

mm

Reglerade yrken Behörig myndighet ansvarar för

bedömning av reglerade yrken Yrkeshögskoleutbildning

Validering för behörighet och tillgodoräknande Utförare: Utbildningsanordnare

Reglerade yrken Behörig myndighet ansvarar för

reglerade yrken

Branschorganisationer Vissa avtalsreglerade yrken där

arbetsmarknadens parter har reglerat villkoren Universitets- och högskolerådet

Myndigheten ansvarar för bedömning av utländsk utbildning för behörighet till högre utbildning och för arbetsmarknadssyften. Bedömning av utländsk utbildning organiseras i tre enheter: Enheten för bedömning av gymnasial utbildning; Enheten för bedömning av akademisk utbildning; Enheten för bedömning av yrkesutbildning

Bild 1. Roller och ansvar i den nationella strukturen för validering från och med 1 januari 2013, då Universitets- och högskolerådet tar över den bedömning av utländsk utbildning som tidigare varit fördelad på Verket för högskoleservice, Högskoleverket och Myndigheten för yrkeshögskolan.

2.3

Centrala delar i en nationell struktur

Validering av personers tidigare lärande kan ge nyttoeffekter både för individen, arbetsgivare/arbetsliv, utbildningsanordnare, arbetsmarknadens parter och därmed även för samhället på en övergripande nivå. Dessa nyttoeffekter eller vinster kan t.ex. handla om förkortade utbildningstider, lägre studielån, snabbare inträde på

arbetsmarknaden, breddat rekryteringsunderlag, etc. I nuläget saknas det underlag som krävs för att kunna följa upp och utvärdera valideringens effekter. Det finns generellt sett för lite insamlad data avseende omfattningen av den validering (undantaget

bedömning av utländsk utbildning) som faktiskt genomförs. Det är därmed svårt att följa upp vad valideringen leder till och därmed saknas underlag för att bedöma huruvida arbetet med validering i Sverige leder till önskade effekter. Ett av de övergripande syftena med en nationell struktur är naturligtvis att öka användningen av validering, både avseende bedömning av utländsk utbildning och validering av reell kompetens. En nationell struktur ska sammantaget bidra till att validering tillgängliggörs och används på ett effektivt sätt för både individens, arbetsmarknadens och samhällets bästa.

(9)

I en sammanfattande rapport från European Inventory on Validation of Informal and Non-formal Learning7 som genomfördes 2010 har ländernas nivå av

utveckling/implementering av validering kategoriserats i fyra kategorier; Hög,

Mediumhög, Mediumlåg och Låg. Denna kategorisering ska ses som övergripande och utvecklingen kan variera inom ett land mellan olika delsystem. Sverige placeras i kategorin Mediumhög, men det som är mer intressant är att analysera vad som är framgångsfaktorer för de länder som placeras i kategorin Hög. Dessa är Finland, Frankrike, Holland, Norge och Portugal. Det som dessa fem har gemensamt är bland annat förhållandevis centraliserade strategier (men inte alltid centraliserat

genomförande) avseende validering samt att validering kan leda till en formell

kvalifikation. Även graden av rättslig reglering (i form av rättighetslagstiftning) tycks vara en faktor, i t.ex. Norge har individer över 25 år som saknar motsvarande fullföljd

gymnasieutbildning rätt att få sin reella kompetens validerad. Rapporten visar en tendens till att validering används i större utsträckning där det är rättsligt reglerat. EU:s uppdaterade Inventory från 20108 framhåller även ett antal utmaningar/hinder för den vidare implementeringen av validering, bland annat lyfter man fram:

 Hållbarhet och finansiering; bara ett fåtal länder rapporterar öronmärkta pengar för validering och slutsatsen som dras i Inventory är att utan en dedikerad budget för valideringsinsatser är det troligt att implementering och användande av validering som verktyg kommer att hamna på efterkälken i förhållande till ländernas ambitioner och mål för arbetet med validering.

 Ökad tillit till validering som verktyg; detta är fortfarande en central fråga och att bygga upp tillit till validering inom t.ex. den högre utbildningen är en tydlig utmaning inom flera EU-länder. Tillit kan byggas genom att använda legitima standarder att bedöma kompetens gentemot, att de aktörer som genomför validering, både avseende bedömning av utländsk utbildning och validering av reell kompetens, äger legitimitet samt att de metoder och verktyg som används är tillförlitliga. Även arbete med kvalitetssäkring är centralt för att öka tilliten.  Datainsamling och en mer robust evidensbas; Inventory visar att data inte

samlas in systematiskt på nationell nivå i de flesta länderna. Detta är en

utmaning som behöver adresseras om valideringens förväntade nytta ska kunna bli reell.

Utifrån erfarenheter både på nationell nivå och från EU9, har ett antal grundläggande faktorer för att validering ska vara ett användbart verktyg för både individen och samhället identifierats:

7

CEDEFOP. (2010). Further Measures to Implement the Action Plan on Adult Learning. Lot 1 – Updating the Existing Inventory on Validation of Non-formal and Informal Learning. Final Report – Executive Summary.

http://libserver.cedefop.europa.eu/vetelib/2011/77641.pdf 8

CEDEFOP. (2010). European inventory. http://www.cedefop.europa.eu/EN/about-cedefop/projects/validation-of-non-formal-and-informal-learning/european-inventory-scope.aspx

(10)

 Tydliga övergripande (nationella) policys

 Koppling till det nationella ramverket för kvalifikationer  Samverkan mellan berörda intressenter

 Adekvata rättsliga och finansiella förutsättningar för både individ och utförare/beställare som understödjer möjligheten till validering

 Tillgänglig och tydlig information till individen och övriga involverade aktörer  Kontinuerlig uppföljning, utvärdering, systematiskt kvalitetsarbete och extern

granskning

2.4

Utmaningar och strukturella hinder

Med ovanstående som utgångspunkt finns det ett antal områden, både avseende utmaningar på övergripande nivå och avseende mer precisa hinder och luckor, som behöver vidareutvecklas för att en hållbar nationell struktur för validering ska kunna realiseras.

En av de främsta övergripande utmaningarna är att skapa större tillit till validering som verktyg, resultatet av en validering behöver erkännas av avnämarna, det vill säga öka valideringens legitimitet. Utöver att öka användningen av validering samt att möjliggöra uppföljning behöver kvaliteten i den validering som genomförs stärkas, framförallt avseende validering av reell kompetens. I ett nyligen avslutat nordiskt projekt10 har efter jämförelse mellan de nordiska länderna exempel på övergripande problem avseende kvalitet identifierats.

 Transparens och kunskap om system/struktur  Opartiskhet/rättsäkerhet

 Metoder

 Kompetens hos de som arbetar med validering

Detta stämmer väl överens med erfarenheter både inom EU och inom det nordiska samarbetet kring validering. 2010 presenterades 15 gemensamma nordiska utmaningar i en rapport11 från Nordiskt nätverk för vuxnas lärande och där lyftes, utöver det som redan nämnts ovan, även informationsfrågan fram samt att den största utmaningen handlar om attityder till validering. Dessa gemensamma nordiska utmaningar är till stor del även utmaningar för det fortsatta arbetet med validering i Sverige.

9

CEDEFOP. (2010). European inventory. http://www.cedefop.europa.eu/EN/about-cedefop/projects/validation-of-non-formal-and-informal-learning/european-inventory-scope.aspx

och CEDEFOP. (2009). European Guidelines on validation of non-formal and informal learning.

http://www.cedefop.europa.eu/EN/about-cedefop/projects/validation-of-non-formal-and-informal-learning/european-guidelines.aspx

10

Final report. (2012). Quality in the Nordic Countries – A Mapping Project.

http://www.nordvux.net/download/7141/kvalitet_i_validering.pdf 11

Nordiskt nätverk för vuxnas lärande. (2010). Challenges in the work of recognition/validation of prior learning

(11)

I en återrapportering12 till regeringen från december 2010 pekar Myndigheten för yrkeshögskolan på både ett antal strukturella hinder likväl som vita fält gällande validering i Sverige.

 Ekonomiska och rättsliga förutsättningar behöver stärkas och harmonisera med varandra

 Tillgänglighet till de modeller för validering av reell kompetens som utvecklats av branschorganisationer

 Ansvar för och utförande av bedömning av utländska gymnasiala yrkesutbildningar behöver klargöras

 Skapa möjligheter för att paperslösa individer (från andra länder) ska kunna få sitt tidigare lärande värderat och erkänt

 Tydliggöra ansvar och mandat på myndighetsnivå

Även i denna rapport adresseras frågan om uppföljning och kvalitetsgranskning samt kompetens hos de som arbetar med validering.

2.5

Rekommendation om validering av icke-formellt och

informellt lärande

Samma dag som expertseminariet genomfördes presenterade Europeiska unionens råd ett förslag till en så kallad rekommendation avseende validering av icke-formellt och informellt lärande13. Under hösten 2012 har förslaget diskuterats och bearbetats och den 26 november 2012 nåddes politisk enighet. Enligt rekommendationen ska

medlemsländerna senast 2018, i enlighet med nationella omständigheter och särdrag ha byggt upp strukturer för att validera individers icke-formella och informella lärande och validering ska kunna leda till att individen erhåller en hel eller partiell kvalifikation. Rekommendationen anger även att medlemsländerna ska tillämpa ett antal olika principer i arbetet med att bygga upp dessa strukturer, bland annat:

 Validering ska kopplas till nationella kvalifikationsramverk.

 Information och vägledning avseende nyttan med och möjligheten till validering ska vara tillgänglig för individer och organisationer.

 Utsatta grupper, inklusive individer som är arbetslösa eller riskerar arbetslöshet, bör framför allt vara betjänta av valideringsstukturerna då validering kan öka deras delaktighet i livslångt lärande samt underlätta (åter)inträde på

arbetsmarkanden.

 Individer som är arbetslösa eller som riskerar arbetslöshet ska ha möjlighet att genomgå en kompetenskartläggning inom en rimlig tidsperiod, i syfte att

12

Myndigheten för yrkeshögskolan. (2009). Redovisning av uppdrag om insatser i fråga om validering. Yh 2009/2102. http://www.yhmyndigheten.se/hem/Aterrapporteringar_700/

13

EU-kommissionen –

(12)

identifiera deras tidigare lärande, helst inom sex månader efter att behovet identifierats.

 Validering stöds av lämplig vägledning och är lättillgänglig.

 Transparanta kvalitetssäkringsåtgärder är implementerade för att understödja tillförlitliga och trovärdiga validerings-/bedömningsmetoder och verktyg.  Åtgärder vidtas för att utveckla kompetensen hos de professionella som arbetar

med validering inom alla sektorer.

 Kvalifikationer eller delkvalifikationer som uppnås via validering

överensstämmer med samma eller motsvarande kvalifikationer som kan uppnås via formell utbildning.

 Användandet av EU:s mobilitetsverktyg som till exempel Europass eller

Youthpass främjas för att möjliggöra dokumentation av läranderesultat (learning outcomes).

 Synergier mellan valideringsstrukturer och meritsystem inom formell utbildning, som ECTS och ECVET, existerar.

Medlemsländerna ska främja alla relevanta intressenters medverkan i utvecklande och implementering av valideringsstrukturer till exempel genom att främja samverkan mellan utbildning och arbetsmarknad.

3

Expertseminariets resultat - Hur vidareutveckla den

nationella strukturen för validering?

I detta avsnitt redovisas resultatet från expertseminariet. Med utgångspunkt i ovanstående beskrivning av bakgrund, nuläge, centrala delar i en nationell struktur, utmaningar och strukturella hinder samt EU:s rekommendation om validering finns ett antal frågor som behöver adresseras för att utveckla en långsiktigt hållbar nationell struktur för validering. Bland annat behöver de mer övergripande utmaningarna kring policys, rättsliga och ekonomiska förutsättningar samt uppföljning diskuteras. Men även mer specifika frågor hemmahörande i de olika delsystemen i den nationella strukturen samt luckor behöver adresseras. Expertseminariet fokuserade på vidareutveckling av den nationella strukturen samt möjliga vägar vidare i de olika delsystemen. Resultatet från seminariet visar på några områden som är övergripande och gemensamma för validering i stort (framför allt för validering av reell kompetens) men även på andra utvecklingsområden kopplade till den nationella strukturens olika delsystem och till specifika aktörer.

3.1

Fyra långsiktigt avgörande utvecklingsområden

Resultatet från expertseminariet pekar entydigt på fyra övergripande

utvecklingsområden viktiga för att på lång sikt öka användandet av validering samt öka valideringens värde, både ur individ- och samhällsperspektiv.

(13)

 En ingång

 Öka valideringens legitimitet

 Kompetensen hos de som arbetar med validering

3.1.1 Ekonomiska förutsättningar

Avgörande för att validering ska användas är att det finns en stabil och långsiktig finansiering för insatsen, både avseende kostnader för själva valideringen och för den individ som genomgår validering. Mycket av den validering som genomförs (framförallt gällande validering av reell kompetens) har varit/är projektfinansierad. Det förefaller dock som att validering används i mindre utsträckning om inte särskilda medel avsätts. Som pekas på i Inventory behöver öronmärkta medel för genomförande av validering avsättas långsiktigt för att öka användningen och inte som enskilda punktinsatser. I Sverige behöver troligtvis inte ytterligare medel tillföras utan snarare behöver medel styras/fördelas tydligare med målet att möjliggöra validering. Om validering som verktyg för att effektivisera utbildningsinsatser nyttjades i högre grad inom utbildningssystemet, borde ökade kostnader för validering ge minst motsvarande kostnadsminskningar för utbildningsinsatser. Detsamma borde även gälla arbetsmarknadsutbildning. Validering innebär ökade möjligheter att skräddarsy individuella utbildningsinsatser, vilket långsiktigt borde minska utbildningskostnader samt (samhälls-) kostnader för till exempel personer i arbetslöshet.

Den sammantagna bedömningen från expertseminariet är att finansieringsfrågan är den viktigaste frågan att arbeta vidare med för att skapa en väl fungerande nationell struktur för validering. I nuläget är det vanligen den som initierar/beställer valideringsinsatsen som står för kostnaden samt även ansvarar för att lösa individens försörjning under valideringen. Myndigheten för yrkeshögskolan konstaterar att finansieringsmodeller för validering bör vara av beständig art för att möjliggöra god tillgänglighet och likvärdighet, samt gör bedömningen att framtida finansiering av valideringsinsatser bör utredas vidare. I det fortsatta arbetet med finansieringsfrågan finns ett antal centrala aspekter att förhålla sig till:

 Finansieringsmodeller behöver utgå ifrån, vara anpassade till och harmoniera med lagstiftning som reglerar individens möjlighet till validering.

 Inom utbildningssystemet bör kostnader för validering (för behörighet och tillgodoräknanden) byggas in i system för fördelning av medel (t.ex. statsbidrag och studiemedel).

 En avvägning mellan kostnad och förväntad nytta måste göras, exempelvis bör aldrig en valideringsinsats kosta mer än en motsvarande

utbildnings-/kompetensutvecklingsinsats. I en sådan avvägning bör hänsyn tas till andra samhällsekonomiska vinster i förhållande till kostnaden, som exempelvis snabbare inträde på arbetsmarknaden och mindre belastning på bidragssystem.

(14)

 För att effekten av validering ska kunna tas till vara och ge de samhällsvinster som är avsedda, måste även andra åtgärder för individen samordnas. Exempel på sådana åtgärder är vägledning och kompetensutveckling.

3.1.2 En ingång

Möjligheterna till validering är i nuläget diversifierade och många olika aktörer är involverade i genomförandet. Det är framförallt individens syfte med valideringen, samt vad individens tidigare lärande närmast motsvarar, som avgör om och i så fall var möjligheten till validering existerar. Den nationella strukturen är komplex och

svåröverskådlig, både för enskilda individer och för dem som arbetar med validering, till exempel för studie- och yrkesvägledare och arbetsförmedlare. Diversifieringen av aktörer medför också att det är svårt att samla kompetens kring validering, framförallt avseende genomförande, vilket i sig kan ha en negativ effekt på valideringens kvalitet. På expertseminariet framfördes flera olika perspektiv och konkreta förslag på möjliga lösningar. Konsensus kring temat en ingång för individen är ett tydligt resultat från seminariet om än med variation i hur en ingång kan åstadkommas. Förslagen spänner över att samla ansvaret för all validering på en myndighet till att skapa regionala ”valideringscentra”.

Avseende bedömning av utländsk utbildning kommer från och med årsskiftet nuvarande bedömningsverksamhet, som tidigare har varit spridd på tre myndigheter, samlas på den nya myndigheten Universitet- och högskolerådet. Denna reform åstadkommer en ingång för individer som behöver få sin utländska utbildning bedömd, med undantag för reglerade yrken.

Validering av reell kompetens är ett mer problematiskt område att hantera. En ingång ur individens perspektiv skulle kunna innebära att framförallt de inledande momenten (vägledning och kompetenskartläggning) samlas under ”ett tak”. Den lämpligaste arenan för att skapa en sådan ingång finns troligtvis på regional nivå men kräver samverkan mellan ett flertal olika aktörer, som till exempel Arbetsförmedlingen, kommuner, regionförbund och branschorganisationer. I Myndigheten för yrkeshögskolans fortsatta arbete med att stödja och samordna en nationell struktur för validering kommer utvecklingen av regional samordning att prioriteras.

Regeringens satsning under perioden 2013-2016 på den regionala

kompetensförsörjningen14 kan vara en möjlighet för regionerna att utveckla det

regionala arbetet med validering. Medlen, totalt cirka 60 miljoner kronor, ska betalas ut till länen genom ett ansökningsförfarande. Ansvarig myndighet blir Tillväxtverket. Insatserna ska utgå ifrån respektive läns förutsättningar och prioriteringar.

14

Pressmeddelande 20 december 2012 från Näringsdepartementet: Regeringen satsar 60 miljoner kronor på regionala kompetensplattformar. http://www.regeringen.se/sb/d/16659/nocache/true/a/206398

(15)

3.1.3 Öka valideringens legitimitet

Expertseminariets deltagare var även överens om att legitimiten för och tilliten till validering behöver stärkas. För att åstadkomma detta behöver flera olika aspekter vägas in, framförallt kvalitetssäkring och kvalitetsgranskning samt uppföljning och

effektstudier. Även kopplingen till det framtida nationella kvalifikationsramverket (NQF) lyfts fram som centralt för valideringens värde och legitimitet.

Riktlinjer för kvalitetssäkring på övergripande nivå har utvecklats inom ramen för Myndighetens för yrkeshögskolans uppdrag att utveckla kriterier och riktlinjer för validering15. Statusen för dessa kriterier och riktlinjer behöver tydliggöras. Arbetet med att implementera dessa riktlinjer kommer att vara ett viktigt fokus i myndighetens fortsatta arbete med att stödja och samordna en nationell struktur för validering. Riktlinjerna behöver vidareutvecklas i förhållande till de olika specifika sammanhang där validering genomförs, det vill säga inom vuxenutbildning, högre utbildning (inom

högskole-/universitetsutbildning och yrkeshögskoleutbildning), inom folkbildningen samt för validering enligt branschmodell. Riktlinjerna är framtagna för att underlätta kvalitetsgranskning, det vill säga extern granskning av genomförd validering. Extern granskning ses som en nyckelfaktor för att öka valideringens legitimitet och bör genomföras kontinuerligt och regelbundet. Resultat från sådan extern granskning ger även värdefull information om vidareutvecklingsbehov. Myndigheten för yrkeshögskolan har tidigare påtalat behovet av extern granskning och att den, för validering kopplat till utbildningssystemet, bör kunna genomföras inom ramen för berörda myndigheters ansvar16. Extern granskning av validering enligt branschmodell kvarstår att utveckla och diskussioner kring detta förs redan i det så kallade branschnätverket för validering och i samband med utvecklingen av ett nationellt kvalifikationsramverk.

Då det i nuläget saknas en robust evidensbas avseende effekterna av genomförd validering blir även uppföljning och effektstudier ett framtida viktigt utvecklingsområde för att öka valideringens legitimitet. För att kunna genomföra uppföljningar och

effektstudier behöver tillförlitliga data om genomförd validering samlas in och bevaras. Även här bör de av Myndigheten för yrkeshögskolan utvecklade

dokumentationsriktlinjerna för validering av reell kompetens17 fortsättningsvis kunna bidra som en utgångspunkt. Både i kriterier för validering och i riktlinjerna för

dokumentation framhålls att en valideringsinsats ska dokumenteras på ett sådant sätt som möjliggör uppföljning över tid.

Relevanta strukturer som möjliggör regelbunden uppföljning och utvärdering behöver skapas, innefattande vilken aktör som ansvarar för uppföljning, datainsamlings- och uppföljningsmetoder samt tillämpliga indikatorer. Myndigheten för yrkeshögskolan gör

15

Myndigheten för yrkeshögskolan. (2012). Kriterier och riktlinjer för validering av reell kompetens. Yh 2012/428

16

Myndigheten för yrkeshögskolan. (2009). Redovisning av uppdrag om insatser i fråga om validering. Yh 2009/2102. http://www.yhmyndigheten.se/hem/Aterrapporteringar_700/

17

Myndigheten för yrkeshögskolan. (2012). Kriterier och riktlinjer för validering av reell kompetens. Yh 2012/428

(16)

bedömningen att sådana uppföljningsstrukturer avseende validering inom utbildningssystemet bör kunna skapas inom ramen för myndigheters befintliga uppföljningssystem. För branschvalidering har myndigheten utvecklat en databas för registrering av genomförda valideringar som framöver kommer kunna utgöra underlag för uppföljning. Databasen används även av de valideringsleverantörer som

Arbetsförmedlingen har upphandlat.

Även valideringens koppling till det nationella kvalifikationsramverket lyftes fram under expertseminariet. Ur valideringsperspektivet bör den fortsatta utvecklingen av både kvalifikationsramverket och den nationella strukturen för validering integreras. Det skulle till exempel kunna innebära att validering ska kunna ske mot de kvalifikationer som kommer att återfinnas i det framtida ramverket och att extern eller statlig kvalitetsgranskning samordnas. Införandet av validering som en integrerad del av ett nationellt kvalifikationsramverk kommer att bidra till att förbättra tillgången till, utvecklingen inom och överföringen av kvalifikationer. I den föreslagna

rekommendationen om validering av icke-formellt och informellt lärande från EU är detta ett av huvudspåren. Myndigheten gör bedömningen att värdet, legitimiteten för och efterfrågan på validering kommer att förstärkas av en integrering med

kvalifikationsramverket.

3.1.4 Kompetensen hos de som arbetar med validering

Det fjärde området som genomgående lyftes under expertseminariet för validering avser kompetensen hos de som arbetar med validering, till exempel studie- och yrkesvägledare, arbetsförmedlare, yrkeslärare och valideringsutförare utsedda av branschorganisationer. Kompetensfrågan hör naturligtvis ihop med både legitimitet och kvalitet, då professionella med god kompetens inom valideringsområdet bör bidra till att öka kvaliteten i genomförd validering och därmed också resultatens legitimitet.

Myndigheten för yrkeshögskolan har tidigare framfört till regeringen att validering som sakområde bör finnas med i både utbildningen för studie- och yrkesvägledare samt för yrkeslärare18 och detta framfördes återkommande under expertseminariet. Andra förslag är att utveckla nätverk för de som arbetar med validering samt att anordna så kallade ”peer-learning”-aktiviteter. Behov av att utveckla stödmaterial lyfts också fram som förslag. Myndigheten för yrkeshögskolan bedömer att kompetensfrågan behöver prioriteras och att alla involverade aktörer, från myndigheter till valideringsutförare, behöver bidra till kompetenshöjande insatser.

18

Myndigheten för yrkeshögskolan. (2009). Redovisning av uppdrag om insatser i fråga om validering. Yh 2009/2102. http://www.yhmyndigheten.se/hem/Aterrapporteringar_700/

(17)

3.2

Rekommendationer för fortsatt utveckling

Sammanfattningsvis rekommenderas att:

 Regeringen tillsätter en utredning med fokus på att skapa finansieringsmodeller av beständig art för validering och i samband med detta utreder valideringens rättsliga ställning inklusive kopplingen till det nationella kvalifikationsramverket.  Regeringen ger den nya myndigheten Universitet- och högskolerådet i uppdrag

att, inklusive adekvata resurser, utveckla metoder för samt genomföra bedömning för individer som inte kan styrka sina utländska utbildningar med dokument.

 Regeringen ger de behöriga myndigheterna för reglerade yrken i uppdrag att utveckla sinsemellan samordnade metoder för att både validera reell

kompetens och bedöma utländska utbildningar som inte kan styrkas med dokument. Vid genomförandet av respektive myndighets uppdrag bör samråd ske med Universitets- och högskolerådet, Myndigheten för yrkeshögskolan och berörda lärosäten.

 Regeringen ger de myndigheter, som i nuläget har i uppgift att genomföra granskning inom utbildningssystemet inklusive folkbildningen, uppdrag att regelbundet och kontinuerligt granska genomförd validering inom respektive ansvarsområde. Utgångspunkten för granskningen bör vid sidan av befintliga regelverk vara Kriterier och riktlinjer för validering av reell kompetens.  Regeringen ger ett eller flera berörda lärosäten i uppdrag att, i samråd med

varandra, Universitetskanslerämbetet, Statens skolverk och Myndigheten för yrkeshögskolan, utveckla och implementera obligatoriska kurser inom validering för lärare och studie- och yrkesvägledare.

 Regeringen ger de myndigheter som i nuläget ansvarar för uppföljning och utvärdering inom utbildningsområdet inklusive folkbildningen i uppdrag att utveckla strukturer för uppföljning och utvärdering av valideringsinsatser samt att genomföra sådan uppföljning och utvärdering.

 Regeringen fastställer hur uppdragen med ett nationellt kvalifikationsramverk och en nationell struktur för validering ska samordnas, i syfte att främja tillgänglighet, legitimitet och kvalitetssäkring.

3.3

Fler utvecklingsområden och möjliga vägar vidare

Utöver de ovan beskrivna fyra långsiktigt avgörande utvecklingsområdena lyftes ett antal andra förslag för vidare utveckling av den nationella strukturen för validering fram. Dessa förslag är ofta kopplade till en enskild aktör i den nationella strukturen eller berör ett av delsystemen. I detta avsnitt presenteras dessa kortfattat.

(18)

3.3.1 Validering inom högskolan

Enligt högskoleförordningen (SFS 1993:100

)

har en individ rätt att få sitt tidigare lärande bedömt för både behörighet till utbildning och för tillgodoräknande av kurser. För att ytterligare stärka denna möjlighet samt för att öka lärosätenas användning av validering lyftes bland annat följande behov fram vid expertseminariet:

 Att gemensamma riktlinjer, inklusive dokumentationschecklistor, för

bedömning av reell kompetens för tillgodoräknande bör utvecklas. Dessa bör utgå ifrån relevant regelverk och Kriterier och riktlinjer för validering av reell kompetens. I samband med detta bör nätverk för utbyte av erfarenhet/expertis mellan lärosäten utvecklas/initieras.

 Skapa möjlighet till förhandsbesked vid validering för tillgodoräknande, utan att individen först behöver vara antagen till utbildningen.

 Specificera behörighetskrav i form av läranderesultat (learning outcomes) istället för i specifika gymnasiekurser. Detta skulle kunna bidra till att individer inte behöver ta omvägen via vuxenutbildningen för att bli behöriga till

högskole-/universitetsutbildningar och kurser.

3.3.2 Validering inom grundläggande och gymnasial vuxenutbildning

Avseende validering inom den grundläggande och den gymnasiala vuxenutbildningen framfördes några förslag för att underlätta till exempel kommunernas arbete med validering:

 Skolverket klargör relationen mellan validering och prövning med utgångspunkt i skollagen och vuxenutbildningsförordningen, för att tydligöra hur detta påverkar genomförandet av validering. Även samband och gränsdragning mellan vägledning och validering med fokus på roller och ansvar behöver klargöras.

 Skolverket utvecklar stödmaterial riktat till vägledare och lärare för att bidra till ökad likvärdighet och kvalitet i den validering som genomförs. Stödmaterialet bör omfatta dokumentationsstöd, till exempel dokumentchecklistor.

3.3.3 Validering inom yrkeshögskolan

Yrkeshögskolan är fortfarande en relativt ny utbildningsform, men precis som inom högskole-/universitetsutbildning ger yrkeshögskoleförordningen individen rätt till bedömning av tidigare lärande för behörighet och tillgodoräknande. I dagsläget saknas information om i vilken omfattning denna möjlighet nyttjas och hur efterfrågad validering är av studerande. På seminariet lyftes förslag kring:

 Att inrätta ”standardutbildningar” (återkommande utbildningar med likvärdigt innehåll) inom yrkeshögskolan för att öka möjligheterna till validering. Detta skulle kunna öka antalet möjliga yrken/kvalifikationer att validera mot, men

(19)

även ge en mer kontinuerlig tillgång till valideringsmöjligheter inom specifika yrken/kvalifikationer.

 Skapa möjlighet till förhandsbesked vid validering för tillgodoräknande, utan att individen först behöver vara antagen till utbildningen.

 Undersöka i vilken omfattning validering genomförs inom yrkeshögskolan.

3.3.4 Arbetsförmedlingen

Kopplat till Arbetsförmedlingens arbete med validering efterfrågades:

 Tydliggörande av kopplingen mellan validering och Arbetsförmedlingens andra verktyg, som till exempel yrkeskompetensbedömning och meritportfölj.  Alternativa sätt till dagens upphandlingsmodell för att utse/certifiera

valideringsutförare som Arbetsförmedlingen kan nyttja. Upphandlingsregler gör det svårt för vissa aktörer att upprätta avtal med och därmed leverera validering till Arbetsförmedlingen.

 Utökad vägledning i Arbetsförmedlingens regi, då vägledning ofta är det första steget inför en eventuell validering. Detta gäller både validering av reell kompetens och bedömning av utländsk utbildning.

 Kompetenshöjande insatser för arbetsförmedlare och eventuellt inrätta regionala valideringsexperter inom Arbetsförmedlingen som kan bistå arbetsförmedlare i frågor som rör validering.

Utöver detta diskuterades även möjligheten till delade handlingsplaner mellan olika aktörer, till exempel mellan Arbetsförmedlingen och Migrationsverket eller mellan Arbetsförmedlingen och en kommun, för att möjliggöra snabbare

informationsöverföring och därmed snabba på individens process. Slutligen lyftes även behovet av yrkestolkar för att möjliggöra tidigare validering, framförallt vid

kompetenskartläggning.

3.3.5 Valdering enligt branschmodell

Avseende branschernas arbete med validering diskuterades frågor som rör kvalitet och legitimitet samt behovet av samverkan mellan olika sektorer. Konkreta

utvecklingsområden som lyftes fram var:

 Utveckla modeller och verktyg för validering av så kallade överförbara kompetenser i samverkan mellan olika sektorer och branschorganisationer.  Vidareutveckla hur validering enligt branschmodell dokumenteras, för att

förstärka likvärdighet och kvalitet, till exempel genom att utveckla

dokumentationschecklistor med utgångspunkt i de nationella riktlinjerna för dokumentation av validering av reell kompetens.

(20)

Slutligen lyftes även SKL:s (Sveriges kommuner och landsting) roll i förhållande till validering upp. Det framfördes förslag om att SKL skulle kunna ta på sig rollen

motsvarande en branschorganisation för validering inom till exempel vård- och omsorg. I nuläget saknas inom det området nationell konsensus avseende både hur validering ska genomföras (modell/metod) och i viss utsträckning även mot vilka standarder

(utbildningsmål/yrkeskrav) individens reella kompetens ska bedömas.

3.3.6 Övriga utvecklingsområden och förslag

Slutligen framfördes ett flertal förslag som inte lika tydligt riktar sig till enskilda delsystem eller aktörer i den nationella strukturen för validering:

 Trygghetsavtalens roll/funktion och huruvida de skulle kunna omfatta

möjligheten till validering. Erfarenheter visar att validering av reell kompetens är ett effektivt verktyg i omställningssituationer.

 Partsavtal för validering av anställda, till exempel inom ramen för kompetensutvecklingsavtal.

 Möjlighet till tjänstledighet eller liknande vid validering.

 Möjlighet till bibehållen a-kassa under en validering, då validering borde betraktas som en ”jobbsökaraktivitet”.

 Utveckla nationella metoder för validering av så kallade generella kompetenser. Det finns bra förarbeten inom detta område, bland annat inom folkbildningen.  Ökad informationsspridning från alla involverade aktörer, samt att tillgängligöra

mer information via valideringsinfo.se (bland annat goda exempel, information om meritportföljer, Europass samt stödmaterial).

 Utveckla stödmaterial för utforskande kartläggning/inledande kompetenskartläggning.

Referenser

CEDEFOP. (2011). Briefing note - Shaping lifelong learning: making the most of European tools and principles. http://www.cedefop.europa.eu/EN/articles/19152.aspx

CEDEFOP. (2010). European inventory. http://www.cedefop.europa.eu/EN/about- cedefop/projects/validation-of-non-formal-and-informal-learning/european-inventory-scope.aspx

CEDEFOP. (2010). Further Measures to Implement the Action Plan on Adult Learning. Lot 1 – Updating the Existing Inventory on Validation of Non-formal and Informal Learning.

(21)

Final Report – Executive Summary.

http://libserver.cedefop.europa.eu/vetelib/2011/77641.pdf

CEDEFOP. (2009). European Guidelines on Validation of Non-formal and Informal Learning. http://www.cedefop.europa.eu/EN/about-cedefop/projects/validation-of-non-formal-and-informal-learning/european-guidelines.aspx

EU 2020 – startsida: http://ec.europa.eu/europe2020/index_sv.htm

EU-kommissionen – http://europa.eu/rapid/press-release_IP-12-936_en.htm?locale=fr Myndigheten för yrkeshögskolan. (2010). Redovisning av uppdrag om insatser i fråga om validering. Yh 2009/2102. http://www.yhmyndigheten.se/hem/Aterrapporteringar_700/ Myndigheten för yrkeshögskolan. (2012). Kriterier och riktlinjer för validering av reell kompetens. Yh 2012/428.

http://www.valideringsinfo.se/Documents/Valideringsinfo/Dokument/Nationell%20stru ktur%20f%c3%b6r%20validering/Kriterier%20och%20riktllinjer%20f%c3%b6r%20valideri ng%20av%20reell%20kompetens.pdf

National Knowledge Centre for Validation of Prior Learning. (2012). Quality in the Nordic Countries – A Mapping Project. Final report.

http://www.nordvux.net/download/7141/kvalitet_i_validering.pdf Nordiskt nätverk för vuxnas lärande. (2010). Challenges in the work of recognition/validation of prior learning in the Nordic countries. http://www.nordvux.net/download/5427/challenges_www.pdf

Valideringsdelegationen. (2008). Valideringsdelegationens slutrapport – Mot en nationell struktur.

http://www.skolverket.se/polopoly_fs/1.64943!Menu/article/attachment/158480_valid eringsdelegationen.pdf

References

Related documents

bry tarspråk. »Jag har ännu en ganska lefvande bild af hans för en viss klass af storstadstjufvar mycket representativa personlighet. Sannolikt finns också bland

I någon mån hade Lindström kunnat gardera sig mot läsarens besvikelse inför ofullständigheter av detta slag genom att uttryckligen avgränsa sitt ämne till de

Redan i »Gösta Berlings saga» möter enstaka islandiserande tonfall (Se t. Dovres häxa!), och i ett par noveller ur »Osynliga länkar» och i »Drottningar i

This paper describes an experimental setup and software environment for recording such synchronized multi-sensor data streams and storing them in a new open source for- mat. The

This doctoral thesis describes and analyses how capital equipment manufacturing firms strategically manage their industrial service offerings in order to achieve

DEMAND INPUTS OUTPUTS Internal Efficiency (Cost Efficiency) External Efficiency (Revenue Effectiveness) Capacity Efficiency (Capacity Utilisation) I m a g e Service Provider’s

Using the continuous Dirac model and including a couple of artificial waves in the scattering process, described by an augumented scattering matrix, we derive a condition for

In fact, the interaction graphs of many real food webs have scale-free structure [ 4 , 7 ], thus, large networks contain many species being a generalist by interacting with a number