VÅLD I NÄRA RELATIONER GÅR
INTE I PENSION
EN KVALITATIV STUDIE OM HUR VÅLD MOT ÄLDRE
KVINNOR I NÄRA RELATIONER SKILDRAS I
TIDNINGAR.
BATOUL ZEIN
Examensarbete i socialt arbete Malmö universitet
15 hp Hälsa och samhälle
VIOLENCE IN CLOSE
RELATIONSHIPS DOES NOT
RETIREE.
A QUALITATIVE STUDY ABOUT HOW
VIOLENCE AGAINST ELDERLY WOMEN IS
PORTRAYED IN NEWSPAPERS.
BATOUL ZEIN
Zein B.
Violence in close relationships does not retiree. A qualitative study about how violence against elderly women is portrayed in the newspapers. Degree project in
social work 15 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health and Society,
Department of Social work, 2020.
The aim of this study is to examine how violence against older women in close relationships is portrayed in the newspapers. This purpose has been formed on the basis that the topic of violence against older women in close relationships is a hidden societal problem and also under-reported in the media. Violence that older women are exposed to may have lasted a long time or debuted just as she got older. But society has an image that the elderly cannot be exposed or expose others to violence. In fact, the violence that occurs among the elderly in close relationships does not differ from partner violence in general. This type of violence is characterized by the elderly women's vulnerability to the violence that increases when she is addicted to the perpetrator.
Förord
Jag vill rikta ett stort tack till min handledare Charlotta Zettervall som gett mig konkreta tips och råd. Hennes vägledningen har varit av stor betydelse under hela arbetets gång.
Batoul Zein
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING OCH PROBLEMFORMULERING 5
1.1 Syfte 7
1.2 Frågeställning 7
1.3 Begreppsdefinitioner 7
2. BAKGRUND 8
2.1 Äldres levnadsvillkor i ett samhällsperspektiv 8
3. KUNSKAPSLÄGE 10
3.1 Rapporter 10
3.1.1 Våldets definition, förklaringsmodeller och konsekvenser 10
3.1.2 Äldre kvinnor särskilt utsatt och sårbar grupp 12
3.2 Tidigare forskning 12
3.2.1 Våld mot äldre kvinnor i nära relationer 12
3.2.2 Äldre som social konstruktion i media 14
4. TEORI 15
4.1 Ålderism 15
4.2 Stigma 17
5. METOD 19
5.1 Kvalitativ textanalys 19
5.2 Urval och avgränsning 19
5.3 Tillvägagångssätt 20
6. RESULTAT 21
6.1 Kunskapsluckan-perspektivet 21
6.1.1 Forskning och kunskap brister 21
6.1.2 Våldet förebyggs med kunskap 22
6.2 Våldets karaktär-perspektivet 24
6.2.1 Slutar inte med åldern 24
6.2.2 Våldets orsaker och konsekvenser 24
6.2.3 Våldets förövare, former och omfattning 25
6.2.4 Sårbarhet och beroendeställning 25
6.3 Dolt samhällsproblem perspektivet 25
6.3.1 Interna faktorer 26 6.3.2 Externa faktorer 27 7. ANALYS 27 7.1 Ålderistisk bild 27 7.2 Stigmatisk bild 28 8. DISKUSSION 29 9. REFERENSER 31 9.1 Rapporter 31
9.2 Böcker och vetenskapliga artiklar 33
9.3 Webbsidor 35
9.4 Tidningsartiklar 35
1. INLEDNING OCH PROBLEMFORMULERING
Våld i nära relation är ett stort samhällsproblem som fått stor uppmärksamhet i Sverige under de senaste decennierna (Brottsförebyggande Rådet, 2009). Detta samhällsproblem är ett av de mest utbredda brotten mot de mänskliga rättigheterna globalt sett, trots det är det i stort sett fortfarande dolt och underrapporterat, menar Amnesty, (2004). FN: s generalförsamling (1993), definierar våld mot kvinnor som varje handling av
könsbaserat våld som resulterar i eller sannolikt kommer att leda till fysiskt, sexuell eller mental skada eller lidande för kvinnor. Definitionen inkluderar även hot om sådana handlingar, tvång eller godtycklig frihetsberövande, oavsett om de sker i det offentliga eller i det privata livet (General Assembly, 1994). Våld i nära relationer innebär att förövaren i de flesta fallen är ens partner, vilket är en av faktorerna som gör att våldet blir komplicerat och osynligt. Det i sin tur leder till att anmälningsbenägenheten är liten och mörkertalet stort (Brottsofferjouren, 2019). Våld i nära relationer drabbar såväl kvinnor som män, dock sker våld mot kvinnor oftare och är allvarligare. Förövaren är i majoriteten av fallen en man (Socialstyrelsen, 2019). Inom forskning tycks fysisk våld vara ett primärt fokus, men definitionen av våld inkluderar även sexuellt, emotionellt och psykologiskt våld. Även hot om våld är inkluderat (Straka & Montminy, 2006). Våld mot kvinnor i nära relationer sker på den plats som ska förknippas med trygghet (Brottsofferjouren, 2019). Därmed är hemmet en farlig plats för många kvinnor. Inte minst under den rådande corona pandemin där ansågs vara farligare för kvinnor att vistas hemma än utanför, hävdar skribenterna i debattartikeln i Dagens samhälle. I Kina, som den först drabbade land resulterade karantänen i en ökning på 240 procent av antalet fall. Likaså var fallet i bland annat Italien och Frankrike (Dagens Samhälle, 2020). Studier har visat att mäns våld mot kvinnor förstärks under kriser som orsakar psykisk stress, såsom krig, naturkatastrofer, ekonomiska kriser och tidigare epidemier (Schneider, Harknett, & McLanahan, 2016).
Våld mot äldre blev först officiellt erkänt som ett samhällsproblem i slutet av 1970-talet och blev då kategoriserat under familjevåld (Wolf, 2003). Men äldres mänskliga
rättigheter uttrycktes i FN-dokument så sent som i slutet av 1990-talet (Eriksson, 2001). Våld mot äldre kvinnor har sällan varit i fokus för studier om våld mot kvinnor av partner och våld där förövaren är en partner har sällan varit i fokus för studier om våld mot äldre (Nationellt centrum för kvinnofrid, 2016). Forskaren Richard L. Beaulaurier m.fl. hävdar även att äldre kvinnors attityder och behov är dåligt presenterade i litteratur (Beaulaurier m.fl, 2008). Samhällets syn på äldre kan även vara en bakomliggande orsak till att problemet länge varit dolt i den offentliga debatten. Socialstyrelsen (2014) skriver exempelvis att “I många sammanhang betraktas äldre som en homogen grupp, där den utmärkande egenskapen är just åldern” (Socialstyrelsen, 2014, s.7).
Därmed är det ett faktum att våld mot kvinnor i nära relationer inte upphör vid pensionsåldern. Trots det är det ett ämne som i stor utsträckning är underrapporterat (Eriksson, 2001). Generellt finns två övergripande svårigheter i forskning kring ämnet, vilket är att det är underrapporterat och att syftet eller meningen med våldet inte blir synligt (Aitken & Griffin, 1996). Våld mot äldre kan även vara svårt att upptäcka, då tecken på våld kan misstas för normalt åldrande. En annan faktor kan vara att den våldsutsatt finner det svårt att anmäla förövaren. Oftast beror det på
beroendeställningen, en rädsla för hur förövaren kommer att agera, eller att den våldsutsatta helt enkelt inte vet sina rättigheter.
Enligt världshälsoorganisationen (WHO), utsätts ca 1 av 6 äldre för någon form av våld under de senare åren av deras liv. En svensk studie visar att 16 procent av kvinnor utsätts för någon typ av våld efter att de fyllt 65. Våldet kan se olika ut och kan vara fysisk, psykisk, ekonomisk och/eller sexuell och äldre löper en stor risk för att utsättas för försummelse och vanvård. Konsekvenserna av att äldre kvinnor utsätts för våld är ofta allvarligare jämfört med yngre kvinnor, enligt rapporten “Brott mot äldre. Om utsatthet och otrygghet”. En lindrig misshandel mot en äldre person orsaka allvarliga skador och lång läkningstid (Brottsförebyggande rådet, 2018).
Forskarna menar att vi vet väldigt lite om våld mot äldre kvinnor och vi vet inte heller hur vi ska möta de våldsutsatta äldre kvinnorna för att kunna tillgodose deras behov. Därför menar forskarna att det är viktigt att bredda kunskapen om våld mot äldre kvinnor då risken att möta allvarliga hälso- och välbefinnande konsekvenser är stor (Beaulaurier m.fl, 2008).
Det är förankrat i socialtjänstlagen (SoL) i 5 kap. 4§ i andra stycket, att socialnämnden ska verka för att äldre människor ska få möjlighet att leva och bo självständigt under trygga förhållanden. Vidare benämns i 5 kap. 11§ andra stycket i SoL (2001:453), att socialnämnden skall ”särskilt beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp av närstående kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation”. Därmed är våld mot äldre kvinnor ett ämne som har stor vikt för socialt arbete. I en kartläggning som Socialstyrelsen gjort (1998) i syfte att kartlägga i vilken utsträckning våld mot kvinnor tas upp i grundläggande högskoleutbildningen för socionomer, läkare, sjuksköterskor, psykologer, jurister och poliser, framkom det att våld mot kvinnor belyses i en väldigt lite omfattning. 1 juli 2018 ändrades
högskoleförordningen (1993:100) till att inkludera kunskap om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer till obligatoriska moment för ett antal utbildningar till yrken som innebär möten med bland annat våldsutsatta kvinnor. Ändringen berör följande utbildningar: fysioterapeut, jurist, läkare, psykolog, sjuksköterska, socionom och tandläkare. Någon betoning på våld mot äldre kvinnor i nära relationer görs inte. Detta blir därmed problematiskt för det sociala arbetet, där utbildade socionomer kommer ut till arbetslivet men okunskap om att våld mot äldre kvinnor i nära relationer
förekommer samt hur man bör agera när man väl träffar en våldsutsatt äldre kvinna. På samhällsnivå är det ytterst en politisk fråga att belysa problemet och avsätta budget på att förebygga våldet som äldre kvinnor utsätts för i nära relationer. Detta når ut till samhället och allmänheten via massmedia, då det är människors främst kunskapskälla till politik och politiska frågor, hävdar Strömbäck (2004). Enligt Strömbäck är både politik och kommunikation som sker via massmedia något ofrånkomligt. Då media inte kan rapportera om allt som händer i världen begränsar den vårt synfält men även makten över vad vi ska läsa och få vetskap om (Strömbäck, 2000). Med utgångspunkt ifrån det kommer jag utgå ifrån hur dagstidningar rapportera om våld mot äldre kvinnor i nära relationer.
1.1 Syfte
Syftet med arbetet är att undersöka hur våld mot äldre kvinnor i nära relationer skildras i tidningsmedier. Detta för att fördjupa bilden av hur våld mot äldre kvinnor tas upp i medier samt belysa och ge ett underlag för vilka beskrivningar och bilder av våld mot äldre våldsutsatta kvinnor som sprids bland allmänheten. Detta blir även den bild som socialarbetare möter.
1.2 Frågeställning
● Hur skildras våld i nära relationer mot äldre kvinnor i tidningsartiklar?
1.3 Begreppsdefinitioner
Nedan presenteras definition av de begrepp som förekommer frekvent i texten:
● Våld mot kvinnor
År 1993 antog FN:s generalförsamling följande definition för våld mot kvinnor:
”Varje könsrelaterad våldshandling som resulterar i fysisk, sexuell eller psykisk skada eller lidande för kvinnor, samt hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckligt frihetsberövande, vare sig det sker i det offentliga eller privata livet” (Nationellt centrum för kvinnofrid,
(u.å).
● Våld i nära relationer
Socialstyrelsen har definierat våld i nära relationers former samt innebörd:
“Våld i nära relationer är ofta ett mönster av handlingar som kan vara allt ifrån subtila handlingar till grova brott. Mer konkret är det allt ifrån att bli förlöjligad till att utsättas för våldtäkt eller allvarliga hot. Det är ofta kombinationer av fysiskt, sexuellt och psykiskt våld”
(Socialstyrelsen, 2019).
● Äldre
Definitionen av vem som är äldre är något som bestäms av samhället (Abramsson, M. m.fl. 2017), och skiljer sig därför något i olika delar av världen. I västvärlden anses ålderdomen sammanfalla ungefär i samband med pensionen, 60–65 (Desmarais & Reeves (2007). I forskning använder man däremot en längre åldersgräns, denna ligger på 55 (t.ex. Pittaway & Westhues, 1993; Rennison & Rand, 2003).
Gorman som forskat om äldres rättigheter ger följande definition:
"The ageing process is of course a biological reality which has its own dynamic, largely beyond human control. However, it is also subject to the constructions by which each society makes sense of old age. In the developed world, chronological time plays a paramount role. The age of 60 or 65, roughly equivalent to retirement ages in most developed countries, is said to be the beginning of old age. In many parts of the developing world, chronological time has little or no importance in the
meaning of old age. Other socially constructed meanings of age are more significant such as the roles assigned to older people; in some cases it is the loss of roles accompanying physical decline which is significant in defining old age. Thus, in contrast to the chronological milestones which mark life stages in the developed world, old age in many developing countries is seen to begin at the point when active contribution is no longer possible." ( Gorman i Kowal & Dowd,
2001).
● Våld mot äldre
Torontodeklarationens definition av våld mot äldre är den definition som fått störst spridning, och lyder såhär:
”… en enstaka eller upprepad handling, eller frånvaro av
önskvärd/lämplig handling, som utförs inom ett förhållande där det finns en förväntan på förtroende och som förorsakar skada eller smärta hos en äldre person […] Denna handling kan vara fysisk, psykologisk/känslomässig, finansiell eller helt enkelt återspegla avsiktlig eller oavsiktlig försummelse” (Socialdepartementet, 2014).
2. BAKGRUND
För att kunna förstå och få en klarare bild kring våld mot äldre kvinnor i nära relationer kan det vara bra att sätta in det i ett samhällskontext. Därmed kommer jag presentera kort hur äldres levnadsvillkor har format sig under den senaste decennierna med särskilt fokus på äldre kvinnor. Datan i detta kapitel kommer vara taget från referee artiklar och tidningsartiklar för att kunna redovisa en nyanserad bild av äldres levnadsvillkor.
2.1 Äldres levnadsvillkor i ett samhällsperspektiv
År 2013 var Sverige det bästa landet att åldras i, enligt en mätning som organisationen HelpAge International (en internationell organisation som verkar för äldres rättigheter) gjort. Där mätte man parametrar som ekonomisk standard, vård, möjligheter och frihet för äldre. Året därefter hamnade Sverige på andra plats och året därefter på tredje plats (HelpAge, 2015).
I Äldreomsorg i förändring– knappare resurser och nya organisationsformer hävdar forskaren Marta Szebehely att äldreomsorgen i Sverige under 1990-talet har genomgått en rad förändringar. Äldre personer lämnar sjukhuset idag allt oftare, än vad man gjorde på början av 1990-talet, med kvarstående vårdbehov vilket ställer högre krav på
äldreomsorgen samt anhöriga. Forskaren hävdar även att det är uppenbart att
utvecklingen när det gäller personal inom vården och äldreomsorgen inte följts med den ökande äldre befolkningen, utan den har haft ett rakt motsatt mönster (Szebehely, 2000). Det ökade trycket på kommunernas äldreomsorg har medfört att man inom kommunen varit tvungen att prioritera och erbjuda sina tjänster till de allra mest vårdbehövande. Till följd av det har det totala antalet äldre som som får hjälp av den offentliga äldreomsorgen minskat kraftigt.
I den offentliga debatten menar forskaren Mats Thorslund att det behövs fler äldreboende. Forskaren hänvisar till siffrorna som TT redovisat där det framgår att kommunerna fortsätter minska på antalet särskilda boendeplatser, de senaste 5 åren har antalet platser minskat med hela 6000 platser (Svenska Dagbladet, 2014).
Professorn i geriatrik Yngve Gustafson hävdar att äldre inte sällan blir felbehandlade när de söker vård och att detta beror främst på att äldre reagerar annorlunda och kraftigare på mediciner än yngre. Men även för att läkaren får själv uppskatta dosen som de äldre bör ta och sedan följa upp. Någon rekommenderad dos i FASS framgår inte. Gustafson pekar även på att ämnet gerontologi – läran om det normala, friska åldrandet knappt finns på medicinska fakulteter i Sverige (Tidningen Curie, 2018). Utöver det kan äldre bortprioriteras inom vården. Under den rådande coronapandemin befaras att sjukvården blir överbelastad. Ett dokument som Karolinska
universitetssjukhus gått ut med till ansvariga intensivläkare visar att vissa grupper skall bortprioriteras från intensivvården om platsbrist skulle bli aktuellt. Pågående
intensivvård skulle likaså avslutas. Bland de 6 indikationerna för intensivvård som Karolinska gått ut med, handlade 3 av de om gruppen äldre. Personer med biologisk ålder mellan 60 och 70 som har minst två organsvikt, personer med biologisk ålder mellan 70 och 80 samt personer över skulle man vaken inleda eller fortsätta med en pågående intensivvård på (Aftonbladet, 2020).
Folkhälsomyndighet och Aging Research Center publicerade under september 2019 en rapport som visade att depression är så pass vanligt bland äldre personer att den kan beskrivas som ett folkhälsoproblem (Folkhälsomyndigheten, 2019). Professorn Boo Johansson ser att anledningen till de höga siffrorna på psykisk ohälsa bland gruppen äldre kan vara att den man idag har en helt annan kravnivå på hälsa, men även på den psykologiska delen (Forskning.se, 2014).
Samtidigt som statistiken visar att äldre personer, oftast kvinnor får sämre behandling när de söker vård. Äldre kvinnor får 50 procent mer laxerande, smärtstillande och antidepressiv medicin än vad äldre män får när de söker vård menar professorn Gustafson (Tidningen Curie, 2018) i den offentliga debatten. Professorn hävdar att de äldre männen utreds för det mesta för den bakomliggande orsaken och får sedan behandling till skillnad från de äldre kvinnorna.
Trots att pensionerna i Sverige har ökat över tid och andelen fattiga äldre minskat, har inkomstskillnaderna ökat vilket lett till att de ekonomiska förutsättningarna varierar mellan olika grupper. “Lägst pensioner och avsaknad av ekonomiska marginaler har äldre kvinnor och utrikes födda personer” (Abramsson, m.fl. 2017, s.11). Likaså anger rapporten att i framtiden förväntas bland annat gruppen äldre kvinnor samt äldre kvinnor med utländsk bakgrund möta svåra ekonomiska förutsättningar i framtiden.
3. KUNSKAPSLÄGE
I sökandet efter tidigare forskning har jag använt mig av sökord såsom: “våld”, “äldre”, “kvinnor” och “nära relationer”. För att kunna konstatera ett kunskapsläge kring ämnet kommer första delen att baseras på rapporter från bl.a. Länsstyrelsen, Äldrecentrum,
Brottsförebyggande rådet (Brå) och Nationella centrum för kvinnofrid (NCK). Därefter under rubriken tidigare forskning kommer jag med hjälp av böcker (skrivna av forskare) och refereegranskade artiklar för att redogöra för den kunskap vi idag har kring våld mot äldre kvinnor i nära relationer.
3.1 Rapporter
3.1.1 Våldets definition, förklaringsmodeller och konsekvenser
Definitionen av våld mot äldre är inte entydig, tidigare utredningar visar att våld mot äldre skiljer sig något. I rapporten som Europeiska ministerrådet tagit fram görs följande definition:
”En handling eller en underlåten handling, begången av en familjemedlem, som hotar eller skadar den äldres fysiska eller
psykiska integritet eller personliga frihet, som leder till allvarlig skada på hans eller hennes personliga utveckling och/eller hotar eller skadar hans eller hennes ekonomiska säkerhet” (Europeiska ministerrådet
1992, i Eriksson, 2001, s. 30).
I den definitionen begränsas alltså våldet till något som förekommer och utförts av kärnfamiljen och släktingar. Samtidigt som begreppet äldre knyts till pensionsåldern, vilket varier mellan olika europeiska länder ibland kan det även skilja sig bland kvinnor och män i ett land.
I rapporten för Nordiska ministerrådet ges en liknande definitionen som Europeiska ministerrådets, men utöver det definieras övergrepp med särskilt betoning på våldshandlingars illegitima och moraliska karaktär:
”Övergrepp är en social handling med minst två aktörer, där den ene kränker den andres personliga gränser. Denna handling är övergrepp förutsatt att den blir uppfattad och moraliskt värderad som illegitim (inte tillåten) av en tredje part.” (Nordiska Ministerrådet 1994, s. 101)
I Socialstyrelsens rapport däremot ges ingen egen definition (Brottsoffermyndigheten, 2001), utan där använder man Torontodeklarationen (2002) som antogs av både Världshälsoorganisationen (WHO) och International Network on Prevention of Elder Abuse (INPEA), vilket beskrivs som den som fått störst spridning. I den definitionen betonas att handlingen utförs i en relation där det finns en förväntan på förtroende (Socialstyrelsen, 2014).
”Våld mot äldre är en enstaka eller upprepad handling, eller frånvaro av önskad/lämplig handling som utförs inom ett förhållande där det finns förväntan på förtroende och som förorsakar skada eller smärta hos en äldre person. [...] Denna handling kan vara fysisk,
psykologisk/känslomässig finansiell eller helt enkelt återspegla avsiktlig eller oavsiktlig försummelse.” (Missing voices – Views on
older persons on elder abuse. Geneva: World Health Organization; 2002.)
I officiella rapporter såsom Europeiska ministerrådets och Nordiska ministerrådet har förklaringsmodeller för våld mot äldre avhandlats. I Europeiska ministerrådets rapport anges en rad olika bakomliggande orsaker till våld mot äldre, däribland nämns, att våldet kan vara en reaktion som beror på beroende och funktionsnedsättning. Beroendetällningen till förövaren nämns även som en orsak. Social isolering och negativa attityder gentemot äldre människor och åldrande inkluderande
åldersdiskriminering och åldersförakt kan även vara bakomliggande orsaker till våldet (Europeiska ministerrådet, 1992).
I rapporten för Nordiska ministerrådet skrivs att kvinnor är generellt mer utsatta än män. Vidare anges bland annat följande som bakomliggande orsaker och riskfaktorer;
kvinnomisshandeln relaterat till könsroller, svartsjuka som kan bli större i kombination med sjukdomsrelaterat beroende i hög ålder och åldersdemens som kan leda till
aggressivitet från såväl den sjuke som från en närstående som innebär stor
omsorgsbelastning. Andra forskare menar att det är ännu inte klart att sjukdomen i sig ger ökad risk för våld utan det kan grunda sig på den äldres funktionella och psykiska nedsättningar (Saveman, 2002).
I rapporten Kunskap hjälper äldre menar man att mäns våld mot kvinnor är ett sammansatt och komplicerat problem som inte kan förklaras enbart utifrån
könsrelaterade förklaringsmodeller. “Förklaringar kan sökas i individuella faktorer hos förövaren, faktorer i omgivningen eller faktorer inom ramen för den nära relationen” (Länsstyrelsen Stockholm, 2016, s. 23). Vidare menar man att det idag råder en enad nationell och internationell förståelse att mäns våld mot kvinnor grundar sig i
ojämställdheten mellan könen (Länsstyrelsen Stockholm, 2016, s. 26).
Våld i nära relationer leder ofta till allvarliga och svåra konsekvenser. Ju grövre våldet är desto allvarligare konsekvenser. Äldre som utsätts för våld får särskilt komplicerade konsekvenser relaterat till den ofta nedsatta fysiska och psykiska förmågan. “Även ringa fysiska och psykiska skador kan därför drabba äldre väldigt hårt” (Länsstyrelsen
Stockholm, 2016). Våldet bidrar även till allmänt försämrad hälsa hos äldre. I longitudinella studien som Dong (2015) gör i Elder Abuse: Systematic Review and
Implications for Practice har resultatet påvisat att våldet orsakar tidig död. Utöver det
resulterar våldet i ökad vårdbehov för äldre av hälso-och sjukvård, främst då
akutsjukvård. Den försämrade hälsan leder även i sin tur till ökat intag av av värk- och sömnmedicin samt lugnande- och antidepressiva medel. Depression, ångest och rädsla samt ökad dödlighet är även konsekvenser som våld i nära relationer leder till
(Länsstyrelsen Stockholm, 2016).
3.1.2 Äldre kvinnor särskilt utsatt och sårbar grupp
År 1993 antogs Deklarationen om avskaffande av våld mot kvinnor (även kallad
Declaration on the Elimination of Violence against Women) av FN:s generalförsamling.
I deklarationen definierades våld mot kvinnor med betoning på att våldet mot kvinnor är ett uttryck för för historiska ojämlika maktförhållanden mellan män och kvinnor. Utöver det uttrycktes en oro över vissa grupper av kvinnor som ansågs vara särskilt sårbara gällande våld. Däribland nämns äldre kvinnor som av en av de särskilt sårbara
skall antas för att eliminera våld mot särskilt sårbara grupper detta genom att uppmuntra organisationer att samarbeta med FN:s olika organ.
I Sverige beskrev man i kvinnofridspropositionen 1998 däribland äldre kvinnor som särskilt sårbara gällande våld (Regeringens proposition, (1997/98). År 2007 beskrevs bland annat äldre kvinnor som särskilt utsatta för våld i Regeringens Handlingsplan för
att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer. I handlingsplanen menar man att denna utsatthet är relaterad till
beroendeställningen äldre kvinnor har gentemot andra (Regeringens skrivelse (2007/08).
I omfångsstudien Ofrid? våld mot äldre kvinnor och män (Eriksson, 2001) som Brottsoffermyndigheten tagit fram nämns att äldre blir särskilt sårbara och
“lättillgängligt offer” när det blir våldsutsatta men inte kan slå larm. Att en äldre inte kan slå larm när de utsätts för våld kan bero på en beroendeställning till förövaren. Men det kan även bero på den äldres personlighet, sjukdom, åldersförändringar eller
funktionshinder. Även svårighet i att kunna uttrycka sig eller ha en försämrad förmåga till ömsesidigt samspel kan spela in. Vidare hävdas i rapporten att kvinnor som inte har en förtrolig relation löper större risk att bli utsatt för våld och övergrepp, där andelen som saknar en förtrolig relation är tre gånger så hög bland kvinnor utsatts för våld och övergrepp jämfört med kvinnor som har det.
3.2 Tidigare forskning
3.2.1 Våld mot äldre kvinnor i nära relationer
Forskarna Silvia M. Straka och Lyse Montminy skriver att man antog länge att våld var något som minskade med åldern, därmed skulle det inte vara ett problem bland äldre par. I Ofrid? (2001) skriver Eriksson att våld i nära relationer inte upphör vid stigande ålder, utan att våldet kan till och med i vissa fall öka till följd av förändrade
livsomständigheter.
Våld mot äldre kvinnor kan ha pågått under en stor del av deras liv eller börjat i samband med att hon blivit äldre. En våldsam manlig partner använder sig av olika strategier för att förödmjuka och kontrollera sin partner och minska deras motstånd. Forskarna menar att det är denna aspekt av intim våld som gör det svårt för kvinnor att lämna ett förhållande (Straka & Montminy, 2006). Vidare hänvisar forskarna till forskaren Haris (1996) som noterade att denna dynamik av makt och kontroll är densamma hos äldre par som hos yngre (Straka & Montminy, 2006).
En stor andel av äldre kvinnor som utsätts för våld oftast varken berättar för någon eller söker hjälp (Straka & Montminy, 2006). Forskning visar att det är generellt svårt för kvinnor att lämna ett destruktivt förhållande. För äldre kvinnor kan det vara ännu svårare relaterat till generationsbetingade faktorer, ohälsa och funktionsnedsättning samt stigmatisering och stereotypa föreställningar från samhället (Straka & Montminy, 2006). Man förmodas att äldre kvinnor har svårare för att lämna ett destruktivt
förhållande eftersom de har socialiserats till att våld i nära relationer är inget man talar om. De äldre kvinnorna tillhör även generationen som växte upp med uppfattningen att
skilsmässa är tabu. Denna uppfattning förstärktes av traditionella och religiösa
värderingar (Zink m.fl. 2003). Forskare menar även att det är svårare för äldre kvinnor att identifiera våld relaterat till de generationsbetingade faktorerna. Den ekonomiska delen som alltid varit ett problem för uppbrott av ett destruktivt förhållande är ett mycket vanligare problem för äldre kvinnor då de lönearbetat i mindre omfattning. Denna inställning, om att inte prata om våld som sker hemma med utomstående, som äldre kvinnor har, visades även i en studie som gjordes år 2008 (Beaulaurier, m.fl, 2008). Syfte med studien var att beskriva en modell av hinder för hjälpsökande av äldre kvinnor som utsätts för våld i hemmet av en make eller en intim partner. I studien deltog 134 kvinnor mellan åldern 45-85. I studien framkom det bland annat att det var ett särskilt stort hinder för de äldre kvinnorna i urvalet att söka hjälp relaterat till att man tillhandahöll och/eller tog emot vård av förövaren. De angav att de upplever rädsla och oro för att de inte skulle få den vård de behöver ifall den förövande partnern togs bort från hemmet, vilket partnern hade påpekat vid flertal tillfällen (Beaulaurier, m.fl, 2008). I studien framkom det även att flera kvinnor ansåg sig själva vara en orsak till partners våld, särskilt för de som haft ett långt äktenskap där känslor av skam och
självklandrande dominerade. Forskarna menar att det verkar finnas en uppfattning som är förankrad i generationers förståelse om kvinnans roll och plikt att lyda. Denna uppfattning bidrog till känslor av maktlöshet relaterat till förövarens kontroll över ekonomiska och sociala resurser och möjligheter vilket resulterade i acceptans av gärningsmannens kontroll över deras liv. Svaren i studien indikerar att kvinnor som tillhör den äldre generationen hade socialiserats att vara passiva och att tro att
skilsmässa inte vara möjligt. Därmed levde många kvinnor i hopplöshet då de ansåg att den enda sättet för våldet att upphöra var att uthärda äktenskapet (Beaulaurier, m.fl, 2008).
Studien visade även att många kvinnor förmodade att statlig hjälp var anpassad för yngre kvinnor och att de skulle vara en belastning för ungdomsorienterade
interventioner. Andra kvinnor trodde att de skulle bli förlöjligade (Beaulaurier, m.fl, 2008). En del kvinnor hävdade i studien att gruppen äldre är osynliga i samhället som ett resultat av negativa sociala och samhälleliga attityder, vilket gör att hopplösheten väldigt stor för alla äldre som utsätts för våld i hemmet. För andra kvinnor i urvalet var familjebekymmer inget man pratar med utomstående. Att avslöja sådan information som egentligen borde vara hemlig skulle förvärra skam känslorna särskilt för de som redan ansåg sig vara en orsak till förövarens våld (Beaulaurier, m.fl, 2008). Dessa faktorer beskrivs av studien som interna faktorer, men forskare menar att externa faktorer kan även påverka och försvåra situationen för de våldsutsatta äldre kvinnorna. De externa faktorerna som kvinnorna uppgav i studien var bemötandet av bland annat kyrkan, anhöriga och rättssystemet när de berättade om utsattheten. Hur partnern skulle reagera var även något som oroade dem (Beaulaurier, m.fl, 2008).
Andra forskare menade att stigmatisering kan även vara en faktor. Forskarna Nicole M. Overstreet och Diane M. Quinn skriver om intimate partner violence stigmatization, stigmatisering av intimt partnervåld. De menar att den våldsutsatta partnern kan möta tre komponenter av stigmatisering, en kulturell stigma, stigma-internalisering och
förväntad stigma. Den kulturella stigman handlar om samhälleliga övertygelser som
stigmatiserar människor som upplever våld. Stigma-internalisering däremot innebär att omgivningen skulle klandra den våldsutsatta för våldet. Den sistnämnda betonar oron
över att till exempel bli utstött eller vad som kommer hända när andra vet om det intima partnervåldet (Overstreet & Quinn, 2013).
Forskarna menar att det är relativt få studier som undersökt sambandet mellan denna form av stigma och den våldsutsatta hjälpsökande beteende. I studien beskriver forskarna hur intim partnervåld stigman påverkar den våldsutsatta i hela processen (Overstreet & Quinn, 2013). Forskarna menar att denna form av stigma-identitet är unik då den har både synliga och dolda element. Olika typer av våld (t.ex. fysiskt och
psykiskt våld), kan vara mer eller mindre synliga, men forskarna menar att även det som är synligt kan döljas (t.ex. blåmärken). Synlighetsfaktorn gör att personer som möts av IPV upplever en unik uppsättning av utmaningar samt oro över vad som kommer hända när identiteten avslöjas (Overstreet & Quinn, 2013).
3.2.2 Äldre som social konstruktion i media
Under de senaste åren har det blivit allt viktigare att synas i media. Synlighet i media har kommit att förknippas med status och erkännande i samhället (Ekekrantz & Olsson, 1998). Att kunna möta och “hantera media” har således blivit avgörande både för framgång och nedgång av grupper, organisationer och individer. Mediebilden har av den orsaken blivit något som organisationer och representanter för olika grupper värnar om och opponerar mot. Därmed har bilden av en kategori som äldre en stor betydelse för hur människors potential och engagemang till att socialisera sig till nya roller. Om rapporteringen i stort sätt är negativ då förmodas många att reservera sig mot att betrakta sig själva som äldre och med ålderdom. Även äldre som grupp blir något att undvika (Jönson & Nilsson, 2009)
Massmedieforskare har med utgångspunkt ifrån representations perspektivet räknat synlighet i massmedierna i förhållande till gruppens andel av befolkningen samt hur rapporteringen om kategorien och dess medlemmar ser ut, skriver Andersson, 2002). Man har då bland annat tittat på om gruppen avbildas som tillgångar, problem, offer, experter etc. “Som i fallet med andra kategorier (invandrare, kvinnor, barn, psykiskt sjuka) har den massmediala bilden av äldre och åldrande ansetts uttrycka och underbygga en allmän samhällelig diskriminering” (Jönson & Nilsson, 2009, s. 97). Kvantitativa studier har även påvisat att äldre i stort sett är underrepresenterade i media jämfört med andelen äldre i samhället. Detta visade en svensk studie som gjordes 1989 att andelen äldre, över 65 år, utgjorde 4 procent av alla medverkande i TV, när andelen äldre i befolkningen utgjorde 17 procent (Jönson & Nilsson, 2009).
Vidare menar forskarna att grundbilden av äldre i media är en problembild. “Äldre avbildas för att de anses ha problem och för att de anses vara problem” (Jönson & Nilsson, 2009). När äldres frågor kommer på tal då närvarar den grundbilden som är förknippad med sjukdom, beroende och samhälleliga vårdkostnader vilket enligt forskarna är kända och typiska problem som äldre förknippas med.
Medieforskaren Maria Edström (2018) hävdar att äldre kvinnor är dessutom mer osynliga än äldre män i mediebilden. Vidare förklarar Edström att medier signalerar en bild av att äldre människor och särskilt äldre kvinnor inte är intressanta eller önskvärda att skildras i medier. Detta beskrivs som en symbolisk förintelse, en term som myntades av George Gerbner och Gaye Tuchman på slutet av 1990-talet, för att beskriva kvinnors
frånvaro i media (Edström, 2018). Edström menar att i globala nyheter är det vanligare att kvinnor yngre än 65 år är med i nyheter och program. Medan äldre män verkar som expert och talespersoner, menar Edström (2018). Att äldre kvinnor är mer osynliggjorda än äldre män i media riskerar få som konsekvens att medierna bidrar till könsmärkt ålderism, påstår Edström.
4. TEORI
I följande kapitel kommer jag att redogöra för de teoretiska utgångspunkterna som senare kommer att användas till analysdelen av arbetet. I mitt arbete har jag valt att ha
ålderism och stigma som teoretiska utgångspunkter. Detta med anledningen av att
ålderism som teori kan ge en beskrivning hur samhället ser på äldre och åldrandet och därmed ge en förklaring för våldets doldhet i samhället. Stigma i sin tur beskriver hur andra tillskriver ett stigma baserat på avvikande beteende samt hur den stigmatiserade agerar utifrån den tillskrivna rollen.
4.1 Ålderism
Begreppet ålderism myntades år 1969 av Robert Butler och kom sedan att användas inom forskning rörande äldre och åldrande. År 2008 presenterades begreppet på svenska av Lars Andersson (Abramsson, m.fl. 2017). Ålderism som begrepp används för att förstå hur samhällets attityder gentemot äldre har formats men även för att förstå bilden som äldre har av sig själva (Abramsson, m.fl. 2017). Definitionen av ålderism är dock inte entydig, det råder nämligen många förslag på vilka åldrar begreppet skall inkludera. Ett förslag menar att begreppet bör inkludera alla åldrar därav även barn och ungdomar. En annan definition menar att ålderism är något som bemärker personer som befinner sig i sista fasen av livet. I det förslaget centreras kopplingen mellan stereotypa
föreställningar om äldre och konsekvenser av dessa som främst är diskriminering:
“Ageism is defined as negative or positive stereotypes, prejudice and/or discrimination against (or to the advantage of) elderly people on the basis of their chronological age or on the basis of a perception of them as being ‘old’ or ‘elderly’. Ageism can be implicit or explicit and can be expressed on a micro-, meso- or macro-level” (Iversen et al., 2009, s. 15 i
Abramsson, m.fl. 2017, s 110).
Å andra sidan upplevs inte ålderism endast handla om diskriminering av äldre, utan som begrepp kan det även användas i hänvisning till åldersbaserad typifiering som leder till diskriminering. “All typifiering såsom social kategorisering utifrån specifik ålder eller livsfas är i den meningen ålderistisk” (Närvänen, 2009. s.27). Ålderism kan även beskrivas som ett uttryck för maktutövning som grundar sig i att åldern blir en förklaring och orsak till beteenden och egenskaper hos individer och grupper, hävdar forskaren.
Forskarna menar att ålderism återfinns i olika nivåer i samhället och ger effekter beroende på i vilken sfär det förekommer i, nämligen i den offentliga eller privata sfären (Abramsson, m.fl. 2017). På institutionell nivå förekommer ålderism i den offentliga sfären i lagar och regler och i den privata sfären förekommer den i konsekvenserna som lagar och regler ger, som till exempel i arbetslivet. På
interpersonell nivå däremot förekommer ålderism i den offentliga sfären på bland annat sjukhus, andra institutionella miljöer och arbetslivet, i den privata sfären kan det handla om samspel med vänner och familj. På den personella nivån återfinns ålderism i den offentliga sfären i institutioners och massmedia syn på individen och i den privata sfären återfinns det i sättet individen ser på sig själv, menar författarna.
I rapporten, Vem är den äldre? Äldrebilder i ett åldrande Sverige (2017) hänvisar författarna till Clary Krekula som är en svensk forskare som forskat mycket om kvinnor och åldrande. Krekula skriver i en av hennes studier att ålderismen förekommer i arbetslivet, vilket en rad internationella studier påvisat. Vidare hävdar Krekula att sambandet mellan upplevd diskriminering och faktiskt diskriminering inte är entydig, vilket är ett problem inom forskning. Krekula menar att det kan upplevas “naturligt” att sluta arbeta vid 67 år medan för andra kan det upplevas som åldersdiskriminering. “Uppenbart är dock att lagstiftningen i många länder, däribland Sverige, som inte tillåter personer att själva bestämma om de vill arbeta eller ej efter 67 års ålder, är diskriminerande” (Abramsson, m.fl. 2017, s.111). Detta uteslutande är något som klassificeras som institutionaliserad ålderism (Närvänen, 2009).
Kopplingen mellan att “vara äldre” och att behöva vård och omsorg är rätt uppenbar. Många gånger kan funktionsnedsättningar och omsorgsbehov anses vara något som “hör till” den senare delen av livsloppet. “Den föreställningen finns bland annat inbäddad i en rad vanliga formuleringar och sätt att tala och skriva om
funktionsbegränsningar och hjälpbehov på äldre dagar som används såväl av människor i allmänhet som i media, offentliga utredningar och i forskning”(Abramsson, m.fl. 2017. s, 212). Risken med att normalisera begränsningar som något som “hör till” åldrandet är att ha effekt på hur tilldelningen av sociala insatser fördelas åldersmässigt. Vilket innebär att äldre personer får således räkna med att leva ett begränsat liv under den perioden av livet. I detta avseende blir åldern en diskrimineringsfaktor för fördelning av insatser, något som inte är fastslaget i lagen (Abramsson, m.fl. 2017). Likaså hävdar forskarna att inom den kommunala demensomsorgen bygger de erbjudna insatserna på stereotypa föreställningar om äldre preferenser och vanor, vilket i sin tur producerar könsstereotyper, det vill säga vad män och kvinnor antas prefererar att göra.
Utöver arbetslivet och äldreomsorg förekommer ålderism även inom hälso och
sjukvården. Det finns en hel del indikationer som tyder på att ålder kan ha en avgörande för beslut om vissa typer av medicinska insatser inom hälso- och sjukvården, menar Abramsson, m.fl. (2017). Där visserligen “äldre” personer anses ha mindre behov eller ingen rättighet till några av de medicinska behandlingarna. Vidare menar man att många gånger händer att läkare och annan vårdpersonal misstolkar symptom som normala hos människor som uppnått en viss ålder och får därmed ingen behandling. Således blir åldern en diskriminerande faktor inom hälso- och sjukvården (Abramsson, m.fl. 2017). Forskaren Maria Edström (2018) beskriver i sin tur ålderism som något som formas av fördomar, stereotyper och diskriminering av äldre. Vidare skriver Edström (2018) om medias roll i att producera stereotyper och så kallad könad ålderism. Edström beskriver stereotyper som bilder vi har i huvudet som vi använder för att tolka och förstå världen. Stereotyper kommer vanligtvis från föreställningar vi har om olika grupper i samhället. Dessa fungerar på individuell men även makronivå inom en befolkning, dessa kan visa sig maktförhållanden, kultur och symbolik, vilket i sin tur leder till känsla av
ojämlikheter. Vanligtvis är stereotyper stabila och verkar som skydd mot att hantera ny fakta som kan hota livsvalen. Stereotyper kan vara både positiva och negativa och anses vara en del av allmänna diskriminerings-mönster som finns i samhället. Dessa kan vara svåra att avvisa då de erbjuder en ömsesidig förståelse (Edström, 2018). Forskaren menar att stereotyper som verktyg är något som media använder sig av för att förenkla och förklara världen. Stereotyper i media kännetecknas av att det följer maktmönster, vilket minskar de äldre och ger de mindre makt och inflytande i samhället. Dessa mönster är nära kopplade till diskriminering. Vidare talar forskaren om könsstereotyper som upptäckts och diskuterats i forskning som även ifrågasatt huruvida det påverkar äldre män och kvinnor att åldras i ett medierat samhälle. Man menar att könsstereotyper i media förstärker ålderism. När äldre kvinnor blir osynliga i mediebilden förstärks den könade ålderismen (Edström, 2018).
4.2 Stigma
Stigma är något som uppstår bland samhällets grupper som i sin tur uppstår av egenskaper som anses nedvärdera individer. Dessa egenskaper kännetecknas som avvikande från normen i samhället på ett icke-önskvärt sätt. I samhället förväntas alltså allmänheten bete sig på ett visst sätt för att inte störa interaktionen. Den som avviker från vad samhället klassar för normalt, ser sig själv först som som annorlunda när andra tillskriver hen det, därmed uppstår en rubbning mellan vad Goffman kallar för det
virtuella- och verkliga identiteten. Således uppstår stigma när andra stämplar oss som
avvikande eller “onormala”(Goffman, 2011).
Med den sociala identiteten är enligt Goffman, de sammanhang och kategorier som vi ingår i samt hur andra människor uppfattar oss. Den sociala identiteten i sin tur delas upp i två kategorier, nämligen den virtuella och den verkliga. Där den virtuella
identiteten beskriver hur andra ser på oss, och den verkliga identiteten beskriver de
egenskaper som associeras med oss bortsett vem vi integrerar med (Goffman, 2011). Vidare pekar Goffman på två andra identiteter, den personliga identiteten och
jag-identiteten. Den personliga identiteten beskriver de egenskaper som särskiljer oss
som individer från andra. Det sista nämnda beskriver hur vi upplever oss själva och fungerar även som ett sätt att analysera hur vi själva upplever vårt stigma. Att bli stigmatiserad kan leda till isolation för att inte visa sin nya identitet, den virtuella identiteten (Goffman, 2011). Distinktionen mellan den virtuella och verkliga identiteten kan leda att att den stigmatiserade isolerar sig från sig själv och samhället.
Vidare beskriver Goffman stigma i tre former som gör sig synliga i samhället, fysisk-, psykisk- och gruppstigma. Med den fysiska syftar Goffman på det kroppsliga som när en individ har en form av ett handikapp. Den psykiska stigman däremot kan handla om en egenskap eller något personen gör, såsom att någon form av missbruk, att vara homosexuell eller liknande (Goffman, 2011). Den sistnämnda stigman inkluderar egenskaper som förs över från generation till generation, etnicitet, klass och religion men även kön.
Omgivningens kännedom om ens stigma leder till att individen blir misskrediterad eller
misskreditabel och det leder till att den stigmatiserade individen agerar på ett visst sätt.
Att vara misskrediterad innebär att ens stigma är synligt eller i varje fall något andra har kännedom om. Den sistnämnda däremot innebär att stigman inte är synligt för
omgivningen men den stigmatiserade individen anser att det skulle innebär
konsekvenser om det blir avslöjat och därmed döljer det, då är individen misskreditabel (Goffman, 2011). I båda fallen innebär det en utmaning för den stigmatiserade individen då hen i den förstnämnda utmanas av att hantera spänningen som uppstår när hen
interagerar med omgivningen medan i den sistnämnda ligger utmaningen i hur mycket den stigmatiserade individen skall lämna information om sig själv till omgivningen. En misskreditabel individ försöker därmed att hålla en balansgång mellan att berätta och möta konsekvenserna av att omgivningen känner till stigman eller att inte göra det men samtidigt riskera att bli dåligt bemött när sanningen kommer fram senare(Goffman, 2011).
Vidare ger sig Goffman (2011) in på sätten den stigmatiserade individen använder för att hantera sitt stigma. Hen kan söka sig till de egna eller de visa. De egna är individer med likadan stigma, vilket den stigmatiserade individen söker sig till för att känna samhörighet och därmed blir opåverkad av stigmans effekt. Det fungerar som en temporär lösning då individen behöver även samhället i stort (Goffman, 2011). Å andra sidan är De visa personer som inte har samma stigma men ställer upp för den
stigmatiserade. De visa kan vara individer som är besläktade med den stigmatiserade och som hamnat i en situation som varit ögonöppnare och velat till följd av det ställa upp och visa sympati för den stigmatiserade. Men för att den stigmatiserade skall ingå i den icke-stigmatiserades grupp måste först den stigmatiserade ge tillåtelse för den icke-stigmatiserade att vara delaktig (Goffman, 2011).
För att hantera sitt stigma kan den stigmatiserade även göra det genom passering,
skylning eller ambivalens. Passering handlar om att den stigmatiserade är splittrad
mellan två identiteter. Den innebär att den stigmatiserade försöker passera utan att bli påkommen för sitt stigma, eller försöka bortförklara stigman om den blir påkommen. Ett exempel kan vara när en individ försöker dölja en specifik tatuering på en
jobbintervju för att det inte ska förmedla en fel bild av hen till arbetsgivaren. Skylning däremot handlar om att den stigmatiserade döljer sitt stigma för att det inte störa
interaktionen med andra som inte bär stigman (Goffman, 2011). Ett exempel på det kan vara en att man opererar en lång näsa för att passa in bland omgivningen som har korta näsor. Att hantera sitt stigma genom ambivalens innebär att den stigmatiserade försöker distansera jaget från den stigmatiserade egenskapen och den grupp som är förknippad med den stigmatiserande egenskapen, då hen känner ambivalens till jaget (Goffman, 2011).
Vidare menar Goffman att man kan även tillhöra en grupp och samtidigt vara avvikare -
inomgruppslig avvikare. Man menar att i varje grupp kan en medlem avvika som inte
nödvändigtvis är medvetet, utan kan handla om speciella attribut som hen har och som anses påverka gruppen negativt. Detta medför att avvikaren inte tilldelas den respekt som övriga gruppmedlemmar har tilldelats (Goffman, 2011).
Forskarna Oskar Engdahl och Bengt Larsson skriver i boken sociologiska perspektiv att faran av stigmatisering blir att den stigmatiserade individen behandlas av omgivningen utifrån den avvikande beteendet. I vissa fall kan omgivningen mena att personen är själv orsaken till stigman (Engdahl & Larsson, 2006).
Forskarna Ritzer och Stepnisky menar att det är lätt att tro att Goffman utmärker med stigman specifik en grupp eller individer som avviker från normen, men ju längre man läser förstår man att Goffman egentligen syftar på att alla människor är på ett eller annat sätt är stigmatiserade. Han menar att där är något som utmärker varje individ som gör att hen undviker från normen i samhället; som den feta personen bland normalviktiga andra eller en jude som försöker smälta in i ett kristet samhälle (Ritzer & Stepnisky, 2015).
5. METOD
I följande kapitel kommer jag att redogöra för mina metodologiska ansatser, mitt urval och avgränsning samt mitt tillvägagångssätt.
5.1 Kvalitativ textanalys
För att kunna studera och analysera mitt material kommer jag att använda mig av kvalitativ textanalys som metod. Textanalyser används allmänt för att undersöka olika delar i en text för att göra kvalificerade tolkningar av den data som studeras. Kvalitativ textanalys handlar därmed om att tolka det latenta innehållet i texter - det som uppfattas genom tolkning. En välgjord sådan kan även belysa ett samhällsproblem samt vara en grund för att studera övergripliga samhälleliga strukturer (Bergström & Boréus, 2012). Vidare hävdar Bryman (2006) att med hjälp av kvalitativ textanalys kan man undersöka bakomliggande teman i den datan som skall studeras. Då syftet med mitt arbetet är att undersöka hur våld i nära relationer skildras i dagstidningar, anses metoden vara lämplig för att lyfta olika fenomen och teman som lyfts upp i artiklarna. Ämnet som mitt arbete arbete berör kan även tyckas kunna analyseras utifrån en diskursanalys. Men det skulle då innebära att man som forskare tar hänsyn till maktaspekten vid analysen, vilket inte är syftet med arbetet (Bergström & Boréus, 2012).
5.2 Urval och avgränsning
Då våld mot äldre kvinnor i nära relationer är i stort sätt ett underrapporterat ämne väljer jag att inte begränsa mitt sökande till specifika dagstidningar. Med hänsyn till aktualiteten valde jag att begränsa min sökning av dagstidningar till texter som
publicerats de senaste två åren. Tidsintervallet blir därmed 2018-01-01 till 2019-12-31. Anledningen till att år 2020 ej tagits med i intervallet är bristen på dagstidningar som skrivit om våld mot äldre kvinnor i nära relationer under den givna perioden.
För att leta fram relevant material för mitt arbete använde jag mig av Svenska
dagstidningar, som är en tjänst från kungliga biblioteket och innehåller digitaliserade
dagstidningar från över 500 titlar mellan 1645 till och med idag (Kungliga bibliotek, 2020). Sökorden som användes vid sökningen; våld, nära relationer och äldre kvinnor. I databasen var en del av materialen upphovsskyddat med begränsad åtkomst. Därmed har denna typ av material exkluderats från sökningen. Den första sökningen gav 395 resultat, dock var en hel del sökresultat dubbletter och de flesta var ej av relevans för arbetet då de avhandlade andra ämnen. Jag bestämde mig för att gå igenom
dagstidningarna manuellt och plocka ut endast det som avhandlade våld mot äldre
kvinnor i nära relationer. Efter genomläsningen hade jag endast 11 dagsartiklar kvar.
2017. Likaså var fallet här, många resultat utan relevans. Efter genomgången av
resultaten fick jag tillslut 22 tidningsartiklar sammanlagt. Vilket kändes som rimligt och tillräckligt material för analysarbetet.
I sökandet gjordes även en nödvändig avgränsning för att få fram relevanta dagstidningar som berör just mitt ämne. Jag har därför valt bort artiklar som berör allmänt våld mot kvinnor och våld mot äldre. Även artiklar med identiska texter valdes bort. Artiklar som benämner våld mot äldre kvinnor, men har inte det som huvudfokus har även valts bort, då det är svårt att använda ett material med knapp information om just det som berör mitt ämne.
5.3 Tillvägagångssätt
Under bearbetning av det empiriska materialet kommer mitt förhållningssätt till de valda teorierna vara att jag lägger dem “åt sidan” och försöker analysera datan i
artiklarna öppet och fördomsfritt som författarna beskriver detta förhållningssätt (Fejes & Thornberg, 2014).
Innan bearbetning av det empiriska materialet började, gjordes en grundlig
genomgående läsning. För att få det empiriska materialet i standardiserat och hanterbart format krävs kodning (Berner, 2005). Med hjälp av denna process tillförsäkras att det relevanta ur artiklarna får chans att noteras och utgöra grunden för analysarbetet. Efter denna process kommer tematiseringen, menar Berner (2005). Under denna process placeras det kodades materialet under skapade teman. Under läsningen och
kodnings-arbetet växte successivt olika teman fram som i stort sett var återkommande i de olika artiklarna. Likaså blev olika perspektiv tydliga och återkommande i
dagsartiklarna. I boken Vårdskandaler i perspektiv skapar Håkan Jönsson problemperspektiv för att beskriva hur debatten om missförhållanden inom
äldreomsorgen avhandlas (Jönsson, 2006). Det har inspirerat mig till att placera de olika teman under ett antal egenskapade perspektiv. De perspektiv som jag arbetat fram är:
● Kunskapsluckan-perspektivet - Detta perspektiv beskriver kunskapsbristen som råder i samhället både i den offentliga och privata sfären. Här beskrivs även hur denna kunskap på direkt eller indirekt sätt beror på att det finns nästintill ingen forskning om våld mot äldre kvinnor i nära relationer. Hur denna okunskap utgör ett hinder för våldsutsatta äldre kvinnor att söka hjälp är något som även beskrivs.
● Våldets karaktär-perspektivet - I detta perspektiv ges en förklaring av hur våldet ser ut, vem förövaren är, vilka orsaker och konsekvenser våldet har, samt offrets särskilda sårbarhet för våldet, vilket i sig ger en bild varför just
våld mot äldre kvinnor i nära relation är problematisk och är högst aktuellt
ämne att ta itu med.
● Dolt samhällsproblem-perspektivet - Detta perspektiv redogör våldet mot
äldre kvinnor i nära relationer som ett dolt samhällsproblem. I detta
jag tematiserat i interna och externa faktorer för att ge en bättre överblick över det perspektivet avhandlar.
Efter att jag skapat perspektiven började jag med att placera de olika teman under respektive perspektiv. Därefter var materialet redo för att skrivas ner och presenteras i kapitlet Resultat.
Dock står man inför en svår uppgift när vetenskaplig undersökning börjar ge resultat, nämligen att bedöma resultatens tillförlitlighet (God forskningssed, 2017). Detta benämns i God forskningssed som en viktigt del aspekt på forskningens kvalitet. Ett vanligt misstag som även är frestande, är att man övervärderar innebörden av det resultat man har fått fram, vilket kan utgöra en felkälla (Vetenskapsrådet, 2017). Som forskaren bör man göra realistiska bedömningar, vilket kan vara svårt.
I rapporten Att skydda individen från skada: en forskningsetisk balansakt presenterar Svedmark (2012) en modell som är skapad av Mckee och Porter. Den modellen handlar om forskningsetik för internetstudier. I den modellen görs bland annat en distinktion mellan privat och offentlig samt känslig och icke känslig information. Vidare avhandlar modellen om ett informerat samtycke är nödvändigt eller inte för forskningen. Utifrån modellen är bedömningen att mitt empiriska material är offentlig data därmed blir ett
informerat samtycke icke nödvändigt etiskt sätt.
6. RESULTAT
I följande kapitel kommer jag att redogöra för hur våld mot äldre kvinnor i nära relationer skildras i de olika dagstidningarna. Detta kommer göras med utgångspunkt ifrån de problemperspektiv samt teman jag skapat och identifierat i artiklarna.
6.1 Kunskapsluckan-perspektivet
6.1.1 Forskning och kunskap brister
Flertal tidningar betonade att det råder både forskning- och kunskapsbrist kring ämnet, våld mot äldre kvinnor. Trots att det är erkänt som ett växande samhällsproblem både nationellt och internationellt, behövs mer studier för att belysa problemet. I artiklarna menade flertal skribenter att äldre kvinnor många gånger blir exkluderade i studier och forskning kring våld mot kvinnor. I många studier sätts en åldergräns på 50 år.
I artiklarna hävdas att våld på gator och torg är i stort fokus i media, därför är det särskilt viktigt att belysa våldet som sker i hemmet. En annan skribent menar att media brukar i övrigt prata om våldet mot äldre som sker ute i samhället, men faktum är att våldet som sker hemma ser annorlunda ut då förövaren är en någon som en kvinna känner och har förtroende för. I artiklarna menar man även att samhället i stort sett saknar kunskap om hur man agerar när äldre utsätts för våld. Ett exempel på det finner man i följande citat:
“I våra samhällsstrukturer har vi inte heller för vana att uppmärksamma signaler på äldre som misshandlas, och kunskapen
om hur man ska bemöta det är låg”. (Vestmanlands Läns Tidning
2017-11-25)
Skribenterna belyser särskilt kunskapsluckan som finns bland yrkesverksamma inom äldreomsorgen samt hälso-och sjukvårdspersonal. Många gånger antas blåmärken och sår bero på fallolyckor. Även sömnsvårigheter och nedstämdhet tolkas som en naturlig del av åldrandet. Orsaken till det hävdas vara de usla rutiner som finns för att upptäcka eller förebygga våldet. Det beror även på att det idag saknas rutiner och handlingsplan för att upptäcka och förebygga våldet. Följande citat ger förklarar hur okunskapen är
problematiskt.
“Det är enklare att lägga om ett bensår än att fråga hur det står till”. - man vet inte hur man ska fråga” (Vestmanlands Läns Tidning
2019-05-09).
6.1.2 Våldet förebyggs med kunskap
Det är därför då ytterst viktigt att öka kunskapen om äldre kvinnors utsatthet då de är mest utsatta, hävdar skribenterna. I artiklarna föreslår skribenterna en hel del åtgärder för att förebygga våldet. För att kunna åstadkomma en förändring måste problemet först och främst lyftas upp och bli synligt. Enligt skribenterna sker detta genom att samhället tar större ansvar samt vågar adressera problemet och ompröva gamla föreställningar för att inse att en äldre kvinnan kan faktiskt bli slagen samt visa att det finns hjälp att tillgå. Många gånger har samhället en syn som är svår att ändra:
“Våldet stämmer inte överens med den bilden vi har av mormor och morfar” (Dagens Nyheter 2016-10-17).
Skribenterna hävdar även att vissa aktörer i samhället har en viktig roll i att sprida kunskap kring våldet mot äldre kvinnor. Bland annat nämns PRO (Sveriges största pensionärsorganisation) som att den har en viktigt uppgift i att bryta tabun för att fler kvinnor ska våga prata. I artiklarna ställs även en visst krav på arbetsgivare som bör anställa kunnig personal. Skribenterna hävdar att en förändring sker när den förväntade kunskapen bygger på forskning:
“Gemensamt måste vi öka kunskapen om att våldet finns där, förstå omfattningen, förstå att det behövs forskning som kan belysa och vägleda till förändringar”. (Söderhamnskuriren 2016-04-11)
Yrkesverksamma inom äldreomsorgen samt hälso och sjukvården behöver utbildning och förses med särskilt kunskap då de har störst möjlighet att upptäcka våldet. Äldre kvinnor brukar i stort sätt vara isolerade från samhället relaterat till olika
funktionsnedsättningar därmed kan deras enda kontakt vara med yrkesverksam personal inom äldreomsorgen samt hälso - och sjukvården; såsom undersköterskor,
sjuksköterskor och biståndshandläggare. Vidare skrivs det att det borde
yrkesverksamma borde rutinmässigt fråga äldre kvinnor om deras erfarenheter av våld. Det borde även finnas tydliga beslut om att anmäla våldet när det upptäcks. Exempel på det finner man i följande citat:
“Det är viktigt att de till exempel inom äldreomsorgen känner till att det är en högst aktuell fråga, att man inte bortförklarar blåmärken med att det har med åldern att göra. Man behöver vara observant på att det kan bero på andra saker” (Expressen 2019-11-18).
Ett exempel på det finner man i även i följande citat:
“Det behöver finnas tydliga beslut om att all personal inom äldreomsorgen ska ska anmäla våld, hot om våld, misstanke om våld och det måste finnas kunskaper, rutiner och resurser hos arbetsledningen så att man kan agera” (Ystads Allehanda
2019-11-23).
Därmed är det viktigt att personalen inom äldreomsorgen de får utbildning för att leta efter tecken och förutsättningar att agera när våldet upptäcks. Till det har länsstyrelsen tillsammans med en diakonistiftelsen anordnat utbildningsdagar för att belysa våld mot äldre i nära relationer samt hur det kan förebyggas och upptäckas.
“Det är viktigt att personalen är observant på om en äldre kvinna indikerar på att hon är våldsutsatt” (Söderhamnskuriren 2018-11-27).
Ett återkommande resonemang i artikeln var att de utsatta äldre kvinnorna borde få anpassad hjälp, då det är särskilt svårt att nå ut till dem. Under de senaste åren har fler tantjourer startats runt om i landet. Verksamma vid tantjourerna är oftast jämnåriga kvinnor som offren vilket enligt dem skapar en känsla av samhörighet hos de utsatta kvinnorna. Detta i sin tur är en viktig förutsättning för kvinnorna ska kunna öppna upp och prata om det som egentligen är tabubelagt. Skribenterna pekar på att äldre kvinnor som kommer ifrån andra kulturer är ännu svårare att nå ut till, men det är inte omöjligt. Alla kan komma ur ett destruktivt förhållande och det är aldrig försent, hävdas i
artikeln.
“Att ha ett team som hjälper den drabbade som sätts i centrum är väldigt viktigt för att kunna komma ur” (Vestmanlands Läns Tidning
2019-05-09).
Jourer vill även nu nå ut med deras erfarenhet och kunskap till sjukvården, vård och omsorg, utbildningsväsendet, ideella organisationer och politiker - så att även de märker av våldet. Utöver det vill man arbeta förebyggande genom att nå ut till förövarna då de anser att det är de som ansvarar för våldet. Man vill även att sekretessen mellan de olika myndigheterna såsom; polis, socialtjänst och hälso- och sjukvården mildras för att kunna samverka för att våldsutsatta äldre ska kunna få adekvat stöd och hjälp. Vidare nämner skribenterna insatser som man gör utbildningsmässigt genom att göra våld i
nära relationer till ett obligatoriskt ämne för många utbildningar såsom; läkar-, jurister-
och socionomutbildningen, inte är tillräckligt då det inte ämnar ett fokus på våldet mot äldre. Samtidigt som man betonar vikten av att samma insatser krävs inom vård och omsorg-utbildningarna.
6.2 Våldets karaktär-perspektivet
6.2.1 Slutar inte med åldern
Ett återkommande resonemang som många skribenterna var noga med att poängtera var att våld mot äldre kvinnor är ett brott mot mänskliga rättigheter och stort
folkhälsoproblem. Vidare belyste man särskilt att våldet inte är något som upphör med åldern, eller snarare när man fyllt 65. Studier visar att våld kan uppstå eller öka i
samband med de livsförändringar som sker vid pensioneringen. Till det används många uttryck som till exempel:
“Precis som att våldet inte har en 18-årsgräns har den inte heller bäst före datum”(Expressen 2019-11-18).
Eller så här:
“Våld går inte i pension” (Mariefreds Tidning 2019-11-30).
Men även såhär:
“Våldet tar inte slut, den fortsätter livet ut” (Expressen 2019-11-18).
6.2.2 Våldets orsaker och konsekvenser
I artiklarna benämns en del faktorer som anses vara orsak till våldet. Man menar att det dels hänger på historiska faktorer där bland annat våldtäkt inom äktenskap blev
straffbart så sent som 1965. Andra faktorer är sådana som ökar med åldern, isoleringen från omgivningen samt omfattande anhörigomsorgen. När en make som vårdar sin partner inte riktigt orkar med situationen kan han ta ut tröttheten på partnern. Vidare påpekar man olika nedsättningar som demenssjukdomar som riskfaktor. Man menar att det är vanligt att personer med demenssjukdom utsätter partner och anhöriga för våld. Man menar även att demens kan göra förövaren ännu mer svartsjuk, förvirrad och misstänksam, vilket gör förövaren mer benägen att utsätta någon för våld. En annan riskfaktor är alkohol. Konsumtionen av alkohol kan öka bland äldre särskilt när man inte längre behöver gå till jobbet varje dag. Från att ta ett glas vin till middag till missbruk. Ett barnbarn eller annan närstående med spel och alkoholmissbruk kan även utsätta sin demenssjuka mormor/farmor.
Samtliga skribenter belyser även våldets konsekvenser, vilket beskrivs av de som följande:
“Våld i nära relationer är ett samhällsproblem som får svåra och ibland dödliga konsekvenser” (Mariefreds Tidning 2019-11-30).
Man menar att våld och misshandel mot äldre kvinnor kan leda till allvarliga skador med mycket lång läkningstid. Känslomässigt leder det till känslor av rädsla, ånger skam och skuld. Det är inte sällan som de äldre kvinnorna klandrar sig själva för våldet som de utsätts för. Samtidigt som äldre kvinnor i synnerhet bortförklarar våldet:
