EXAMENSARBETE -KANDIDATNIVÅ
VÅRDVETENSKAP MED INRIKTNING MOT OMVÅRDNAD VID AKADEMIN FÖR VÅRD, ARBETSLIV OCH VÄLFÄRD
2020:95
Den ensamma ålderdomen
En litteraturstudie av äldre människors upplevelser av ofrivillig ensamhet
Alexandra Boman
Ebba Dahlberg Andreasson
Examensarbetets titel:
Den ensamma ålderdomen. En litteraturstudie av äldre människors upplevelser av ofrivillig ensamhet
Författare: Alexandra Boman och Ebba Dahlberg Andreasson Huvudområde: Vårdvetenskap med inriktning mot omvårdnad Nivå och poäng: Kandidatnivå, 15 högskolepoäng
Utbildning: Sjuksköterskeutbildning GSJUK18v Handledare: Tanja Gustafsson
Examinator: Anders Bremer
Sammanfattning
Ofrivillig ensamhet är en riskfaktor till psykisk ohälsa och har negativa effekter på människors hälsa. Den äldre människan tillhör en grupp i samhället som växer och i takt med åldrandet förändras livssituationen och det finns en större benägenhet att uppleva ofrivillig ensamhet. Sjuksköterskan kan möta många äldre människor som upplever ofrivillig ensamhet och har en möjlighet att främja hälsa. Det är av vikt att få insikt och förståelse av den äldre människans unika upplevelse av hälsa för att kunna lindra lidandet som den ofrivilliga ensamheten kan bidra med. Syftet med studien är att belysa den äldre människans upplevelse av ofrivillig ensamhet. Genom en litteraturöversikt sammanställs sju kvalitativa och två studier med mixad metod till ett resultat. Resultatet visas i fyra huvudteman: Den åldrande kroppen, Brist på sammanhang, Existentiellt lidande och
Ensamheten som hanterbar. Under dessa fyra huvudteman följer tio underteman: När kroppen sviker, Förlust av autonomi, Förlust av relationer, Förlust av en meningsfull tillvaro, Hemlös i livet, Hopplöshet, Negativ självbild, Acceptans, Självkänsla och Aktiviteter. Studiens slutsatser framhäver vikten av att sjuksköterskan kan behöva stötta
den äldre människan till nya sammanhang, stärka och stödja den äldres hälsoprocesser och våga möta det existentiella lidandet. Framtida forskning behöver rikta uppmärksamheten på hur sjuksköterskan kan identifiera äldre människor som lider av ofrivillig ensamhet.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING _________________________________________________________ 1 BAKGRUND _________________________________________________________ 1 Den äldre människan _______________________________________________________ 1 Hälsa och lidande __________________________________________________________ 2 Ensamhet ________________________________________________________________ 3
Begreppet ensamhet ______________________________________________________________ 3 Ensamhetens effekter på hälsan _____________________________________________________ 3
Vårdande ________________________________________________________________ 4
Sjuksköterskans ansvar och kompetens _______________________________________________ 4 Personcentrerad vård _____________________________________________________________ 4 Vårdande möten och vårdande samtal ________________________________________________ 5
PROBLEMFORMULERING ____________________________________________ 5 SYFTE ______________________________________________________________ 6 METOD _____________________________________________________________ 6 Datainsamling _____________________________________________________________ 6 Inklusionskriterier _______________________________________________________________ 6 Kvalitetsgranskning ________________________________________________________ 7 Dataanalys _______________________________________________________________ 7 Etiska överväganden _______________________________________________________ 7 RESULTAT __________________________________________________________ 8 Den åldrande kroppen ______________________________________________________ 8
När kroppen sviker _______________________________________________________________ 8 Förlust av autonomi ______________________________________________________________ 9
Brist på sammanhang ______________________________________________________ 9
Förlust av relationer ______________________________________________________________ 9 Förlust av meningsfull tillvaro _____________________________________________________ 10
Existentiellt lidande _______________________________________________________ 10
Hemlös i livet __________________________________________________________________ 10 Hopplöshet ____________________________________________________________________ 11 Negativ självbild _______________________________________________________________ 12
Ensamhet som hanterbar __________________________________________________ 12
Acceptans _____________________________________________________________________ 13 Självkänsla ____________________________________________________________________ 13 Aktiviteter ____________________________________________________________________ 13 DISKUSSION _______________________________________________________ 14 Metoddiskussion __________________________________________________________ 14 Resultatdiskussion ________________________________________________________ 15
Betydelsen av vårdande möten ____________________________________________________ 15 Betydelsen av sammanhang och vårdande samtal ______________________________________ 16 Ökad risk för våld i nära relationer _________________________________________________ 17 Att bidra med ny kunskap och utveckling ____________________________________________ 18
Hållbar utveckling ______________________________________________________________ 18 SLUTSATSER _______________________________________________________ 19 REFERENSER ______________________________________________________ 20 BILAGOR ___________________________________________________________ 1 Bilaga 1 – Sökhistorik ______________________________________________________ 1 Bilaga 2 – Artikelöversikt ___________________________________________________ 2
INLEDNING
I dagens samhälle överlever människan sjukdomar som tidigare tog människans liv och medellivslängden fortsätter att öka stadigt. Ökad medellivslängd beror bland annat på faktorer som bättre utbildning, högre levnadsstandard, ökad tillgång av hälso- och sjukvård av god kvalitet samt sundare levnadsvanor (Folkhälsomyndigheten 2020). Ökad medellivslängd innebär således att en stor grupp av människor blir äldre och med det ökar kraven på kommuner och regioner att bedriva en god och kvalificerad vård, för att möta det stora vårdbehovet. Psykisk ohälsa är idag en växande folkhälsosjukdom i Sverige och innebär att en stor mängd antidepressiva mediciner hämtas ut och självmord sker i högre utsträckning även bland äldre. En faktor till psykisk ohälsa är människor i ensamhet vilket ökar i takt med stigande ålder (Folkhälsomyndigheten 2019).
Ensamhet hos äldre innebär ofta ett lidande och kan komma till uttryck på många olika sätt: någon besöker vårdcentralen flera gånger i veckan, en annan dricker upp vinflaskan, en tredje äter antidepressiva läkemedel. Alla har sitt sätt att hantera det men grundproblemet är detsamma för alla tre exemplen: den ofrivilliga ensamheten. Något som vi uppmärksammat under pågående sjuksköterskeutbildning samt ute i vården är att ämnet är känsloladdat och det är inte alltid enkelt att prata om. Ensamhet hos äldre är något som behöver uppmärksammas, inte minst nu under rådande pandemi som präglas av social distansering och ensamhet. Vi har valt att belysa den äldre människans upplevelse av ofrivillig ensamhet, i syfte att identifiera ensamhet och kunna bemöta den äldre människan som blivande sjuksköterskor. I den här uppsatsen avses den äldre människan som en person över 65 år.
BAKGRUND
Den äldre människan
När kroppen åldras innebär det en ackumulering av en mängd olika molekylära och cellulära skador över tid. Det leder till en gradvis minskning av fysisk och psykisk förmåga, ökad risk för sjukdom och slutligen död. Det finns ingen specifik ålder som är associerad med dessa förändringar utan det sker individuellt och förändringarna är sällan linjära eller konsekventa. Vissa äldre personer har en god hälsa och funktion, samtidigt som en annan person i samma ålder besväras av sämre hälsa. Miljö, goda livsvanor och en trygg och stöttande omgivning är faktorer som kan främja ett hälsosamt åldrande (World Health Organisation [WHO] 2018).
Ett längre liv kan leda till fler möjligheter och en chans att utforska nya aktiviteter, ökad möjlighet för utbildning vilket kan bidra till utveckling för samhället och nya möjligheter för den enskilde. Dock beror omfattningen av dessa möjligheter och bidrag i hög grad på en faktor, och det är deras hälsa. År 2020 kommer andelen människor över 60 år att vara fler än barn under 5 år. Och mellan åren 2012 – 2050 kommer de äldre över 60 år att fördubblas från 12 % till 22 %. Alla världens länder kommer möta stora utmaningar med att se till att alla får den vård och omsorg de behöver. Om den fysiska och psykiska hälsan sviktar eller är nedsatt så blir konsekvenserna för den äldre människan och samhället mer negativa (WHO 2018).
Hälsa och lidande
WHO (2020) definierar begreppet hälsa som ”ett tillstånd av fullständigt fysiskt, mentalt och socialt välbefinnande och inte bara frånvaron av sjukdom eller svaghet”. Denna definition kan upplevas som något snävt och idealiskt. Begreppet har utvecklats och utifrån ett vårdvetenskapligt perspektiv är hälsa ett mångdimensionellt begrepp. Det beskrivs som ett tillstånd som innefattar hela människan som befinner sig i harmoni i sitt inre, med sina mänskliga relationer samt i livet som helhet. Upplevelsen och innebörden av hälsa är subjektiv och tillståndet är rörligt och kan förändras när som helst. Att må bra innebär att ha förmågan att utföra det som är värdefullt i livet (Dahlberg & Segesten 2010, ss. 48–52).
Livet förändras i olika former och kan förklaras som att existensen befinner sig i ständig rörelse. Dahlberg och Segesten (2010, ss. 66–67) beskriver hälsa som livskraft i relation till rörelse. Människan ses existera genom liv och rörelse och kroppen är hennes förbindelse med världen. Det är när människan blir sjuk som rörelsen stannar upp och med det livsprojekt. Ohälsan i den bemärkelsen är förknippat med att vara orörlig och utan liv. När kroppen sviker den äldre människan och när hälsa förstås genom liv och rörelse skapas en förståelse för människans lidande. Den äldre människan kan då förstås i sitt lidande som en kropp med avstannat livsprojekt.
Hälsa utifrån ett existentiellt perspektiv är individens upplevelse av mening och sammanhang. Frågan om meningen med livet är föränderlig med att drabbas av sjukdom. Meningen uppstår i ett sammanhang där människan existerar i en värld tillsammans med andra. Den innebär att vad som upplevs i ett sammanhang skapar mening och innehåll i livet. Att känna mening med livet är essentiellt för att leva. En människa som upplever mening har förmågan att hantera prövningar medan den som inte finner någon mening har svårigheter att genomföra någonting alls och det uppstår lidande (Dahlberg & Segesten 2010, ss. 77–79). Begreppet trygghet är grundläggande för att uppleva hälsa. Det står i Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 2017:30) att vården skall tillgodose patientens behov av trygghet. Ur ett existentiellt perspektiv kan trygghet ses som en plats inom sig där möjligheten finns att skapa mening och sammanhang. Många kan uppleva trygghet genom att ha andra människor omkring sig (Dahlberg & Segesten 2010, ss. 83–84). Enligt Arman (2015, ss. 38–43) är lidande en essentiell del av människans liv och för att uppleva full hälsa måste människan även acceptera ett visst lidande. Vidare skriver Arman att det finns olika former av lidande och beskriver de olika variationerna inom hälso- och sjukvård som sjukdomslidande, vårdlidande och livslidande. Sjukdomslidande är det lidande som är relaterat till människans sjukdom, behandling eller ohälsa och kan komma i uttryck genom längtan efter att åter få uppleva full hälsa eller rädsla gällande sin sjukdom. Vårdlidandet är relaterat till vårdsituationer och när hälso- och sjukvården ökar människans lidande istället för att lindra den. Livslidandet är en form av lidande som hör samman med människans liv och existens. En förändrad livssituation och sjukdom kan vända upp och ner på människans liv och kan skapa livslidande och en osäkerhet över hur det framtida livet kommer att bli (ibid). Vidare skriver Wiklund (2003, ss. 96–100) att lidande är en subjektiv upplevelse som kan vara smärtsam men som även kan lindras i viss mån. Wiklund skriver att lidandet pendlar mellan olika faser vilket gör att människan upplever lidandet på olika vis. Det kan pendla mellan att människan distanserar sig från lidandet eller förenas med lidandet och accepterar att det är en del av
livet. Det sistnämnda blir en kamp om människans inre begär om kärlek, värdighet och liv samt en kamp mellan att känna hopp eller hopplöshet. När hoppet segrar kan hälsa och lidande integreras vilket ger människan möjlighet att skapa sammanhang och en helhet där lidande får en mening. Upplevelse av lidande kan kännas värre när människan undviker eller flyr ifrån sitt lidande. När människan tar distans från lidandet med diverse strategier skapas avstånd till acceptans och att finna mening som är vägen till upplevd hälsa (ibid). För den äldre människan kan ofrivillig ensamhet upplevas som en form av livslidande.
Ensamhet
Att åldras kan innebära en ökad upplevelse av ensamhet på grund av att anhöriga och bekanta dör. Risken att uppleva ensamhet är alltså hög om personen dessutom lever ensam och är äldre. En enkätstudie som studerade individer i Sverige mellan 65–80 år visade att 10 % hade depressiva symtom och 28 % kände sig ensamma. Depressiva symtom associeras med ensamhet och tenderar att öka i samband med stigande ålder (Djukanovic 2017). Statistiska undersökningar visar att den ensammaste gruppen människor i samhället är de äldre. En av tio personer som var 75 år och äldre träffar inte nära och kära mer än några gånger på en månad. Andelen ökade med åldern (Statistiska centralbyrån [SCB] 2009).
Begreppet ensamhet
Ensamhet är ett komplext begrepp med olika betydelser. I det svenska språket finns bara ordet ensamhet men i engelska språket finns två ord med olika betydelser: loneliness, som står för ofrivillig ensamhet och solitude, självvald ensamhet.
Människans behov av sammanhang är grundläggande för hennes existens, innefattande gemenskap med människor som är viktiga för individen. Dahlberg (2007) beskriver fenomenet ensamhet som i relation till en gemenskap eller avsaknaden av den. Vid närvaro av människor som anses meningsfulla för individen finns inga känslor av ensamhet men när dessa viktiga andra inte är närvarande uppstår ensamhet. Ensamhet kan uppstå i närvaron av andra människor på grund av brist på gemenskap och vilka är mindre betydelsefulla för individen.
Någon som är helt ensam behöver nödvändigtvis inte känna sig ensam om det finns ett meningsfullt sammanhang. Till exempel kan en person som befinner sig ensam på ett hav uppleva känslor av tillhörighet för havet blir sammanhanget. Identitet och självkänsla är sammankopplat med sammanhang och gemenskap. Vid ofrivillig ensamhet att exempelvis bli bortvald av nära och kära, kan ett lidande skapas i existentiell betydelse. Tillståndet kan medföra djupa och starka känslor. Ensamhet kan betyda att man inte känner tillhörighet men kan också vara vilsamt, en stund för återhämtning och tid för kreativt skapande samt själsligt stärkande. Ensamhet som är självvald kan vara något tillfredsställande (Dahlberg 2007).
Ensamhetens effekter på hälsan
Enligt Learner (2011) kan ensamhet innebära ett stort lidande för äldre personer och är en riskfaktor som kan leda till ohälsa på grund av alkoholism, minskad fysisk aktivitet och depression. Ensamhet har även negativa effekter på människans immunsystem, hjärt-
och kärlsystemet och kan orsaka högt blodtryck, vilket således är en stor hälsorisk. Ändrat sömnmönster och upprepade besök till vårdcentralen kan tyda på ensamhet. Beller och Wagner (2018) har studerat sambandet mellan ensamhet, social isolering och dödlighet. Resultatet visade att variabeln åldrande i samband med social isolering och ensamhet ökade risken för dödlighet. Luo, Hawkley, Waite och Cacioppo (2012) bekräftar att känslor av ensamhet under en längre tid ökar dödligheten. Det problematiska är att många har svårt att erkänna ensamheten och skäms över att vara ensam. Detta kan vara stigmatiserande och leda till att människor lider i tystnad istället för att söka hjälp eller stöd (Dahlberg 2007).
Vårdande
Sjuksköterskans ansvar och kompetens
Sjuksköterskan möter ensamma äldre människor. Många av dem har komplexa problem och behov vilket kräver att sjuksköterskans kompetens omfattar ett helhetsperspektiv över personens situation (Svensk sjuksköterskeförening 2017a). Att främja hälsa, förebygga sjukdom, återställa hälsa och lindra lidande är målet med all omvårdnad men är också sjuksköterskans grundläggande ansvarsområden (Svensk sjuksköterskeförening 2017b). Omvårdnad och det patientnära arbetet har sin grund i en humanistisk människosyn som förutsätter respekt för mänskliga rättigheter, värderingar, respekt för självbestämmande, integritet och värdighet (Svensk sjuksköterskeförening 2017a). Enligt Svensk sjuksköterskeförening (2010a) bör sjuksköterskan inte fokusera på patientens problem och diagnoser utan istället försöka förstå patientens livsvärld i relation till hälsa, sjukdom och lidande.
En grund i en hälsofrämjande omvårdnad är att människor oavsett sjukdom och ohälsotillstånd är kapabla till att uppleva hälsa och känna välbefinnande. Hälsofrämjande åtgärder sker oftast utifrån ett salutogent perspektiv i betydelsen att stärka patientens subjektiva upplevelse av hälsa (Svensk sjuksköterskeförening 2010a). Sjuksköterskan ansvarar för och leder omvårdnadsarbetet och ska bedöma patientens subjektiva upplevelser och objektiva data för att ställa omvårdnadsdiagnos för att kunna erbjuda patienten ökade möjligheter att förbättra, bibehålla eller återfå sin hälsa men även för att kunna uppnå bästa möjliga välbefinnande och livskvalitet (Svensk sjuksköterskeförening 2017a). En god hälsofrämjande omvårdnad präglas av ett förhållningssätt hos sjuksköterskan som skapar möjlighet för patienten att vara delaktig i sin vård. Möjlighet till hälsa och välbefinnande kan påverkas stort av vårdens insatser (Svensk sjuksköterskeförening 2010a). Alla människor ska ha möjlighet att uppleva god hälsa och välbefinnande och är ett av de 17 globala målen. Dessa globala mål syftar till att främja en hållbar utveckling inom ekonomi, sociala frågor och miljö. Ett delmål är att främja psykisk hälsa och välbefinnande genom förebyggande insatser (Regeringskansliet 2017). Vilket betonar vikten av att sjuksköterskan arbetar förebyggande utifrån ett helhetsperspektiv med patienten i fokus.
Personcentrerad vård
Personcentrerad vård belyser vikten av att lära känna människan bakom sin sjukdom. Patienten är inte sin diagnos utan en människa med känslor, behov och som tillhör ett sammanhang. En personcentrerad vård syftar till att göra patienten delaktig och att vården utformas med patienten i centrum (Ekman et al. 2011). Svensk sjuksköterskeförening
(2010b) skriver att vården ska tillgodose patientens fysiska behov, dels andliga, sociala, psykiska och existentiella behov. Personcentrerad vård innebär även att främja hälsa med utgångspunkt i vad hälsa betyder för den enskilda människan samt respektera och bekräfta deras upplevelse och tolkning av sjukdom och ohälsa. Sundler, Hjertberg, Keri och Holmström (2019) beskriver att en god dialog mellan patient och sjuksköterska skapar delaktighet vilket stärker den personcentrerade vården.
Äldre människor har levt ett helt liv vilket har gjort avtryck i deras historia, format deras styrkor och svagheter och skapat ett sammanhang (Ekman et al. 2011). Ofrivillig ensamhet hos äldre människor kan upplevas som ett lidande och det kan vara komplexa faktorer som orsakar ensamheten. McCormack (2003) menar att äldre människors längtan, önskemål och behov kan bäst förstås när sjuksköterskan ser hela människan. Sundler et al. (2019) skriver att det är av vikt att sjuksköterskan visar intresse i patienten och formar en förtroendefull vårdrelation för att kunna stärka och uppmuntra patienten. McCormack (2003) bekräftar att personcentrerad vård grundar sig i ett ömsesidigt förtroende mellan sjuksköterska och patient samt att sjuksköterskan bör vara nyfiken och ta hänsyn till patientens liv i helhet vilket syftar att hjälpa till att upprätthålla mening med livet.
Vårdande möten och vårdande samtal
Enligt Ekeberg (2015, ss. 122–123) är vårdande möten en förutsättning för att kunna stödja, stärka och få människan att växa mot hälsa. Respekt och öppenhet för människans livsvärld och integritet ligger till grund för dessa möten. För att sjuksköterskan ska kunna bjuda in till ett förtroendegivande möte krävs ett förhållningssätt som präglas av nyfikenhet, ett öppet sinne samt lyhördhet och följsamhet. Människans livsvärld och vad som är hälsa och välbefinnande för denne synliggörs när sjuksköterskan är uppmärksam på människans berättelse. Ett vårdande möte innebär att patienten känner sig sedd och bekräftad i sitt upplevda lidande. Sundström, Blomqvist, Edberg och Rämgård (2019) beskriver att det är av vikt att vara ärlig och närvarande i mötet med den äldre människan. Förtroendet för sjuksköterskan ökar i det vårdande mötet när sjuksköterska ställer frågor och tar sig tid att lyssna på den äldre personens berättelse. Förtroendefulla möten och relationer främjar till att ha mod att samtala om existentiella funderingar. Enligt Ekeberg och Dahlberg (2015, ss. 129–132) är vårdande samtal en del i det vårdande mötet med syfte att lindra människors lidande, samt skapa en meningsfull tillvaro och välbefinnande trots närvaro av sjukdom eller annan ohälsa. Det vårdande samtalet kräver ömsesidighet och lyhördhet för patientens livsvärld, förståelse och tänkande. Samtalet sker inte enbart genom ord utan innefattar även kroppsuttryck vilket kräver att sjuksköterskan lyssnar och ser till hela människan. Detta för att människan ska känna sig bekräftad och betydelsefull. Sundström, Edberg, Rämgård och Blomqvist (2018) skriver att det kan vara svårt att samtala om upplevd existentiell ensamhet och funderingar. Äldre personer vet inte alltid hur de ska uttrycka sig vilket resulterar i att de håller det för sig själva. Det kan även vara svårt för sjuksköterskan att våga starta ett samtal kring existentiella funderingar.
PROBLEMFORMULERING
Den psykiska ohälsan fortsätter att växa i samhället och förekommer bland människor i alla åldrar. Forskning visar att ofrivillig ensamhet är en riskfaktor som kan leda till psykisk ohälsa, lidande och ha en negativ inverkan på människans hälsa. I takt med
åldrandet förändras ofta livssituationen och den äldre människan har en ökad benägenhet att uppleva ofrivillig ensamhet. Sjuksköterskan möter många äldre människor och har en unik möjlighet till vårdande möten och att uppmärksamma ensamhet i ett tidigt skede för att kunna arbeta förebyggande. Samtidigt kan det vara svårt för sjuksköterskan att veta hur hen på bästa sätt kan bemöta och identifiera äldre människor som lider till följd av ensamhet. Denna studie avser att bidra med kunskap om och förståelse av äldre människors upplevelser av ofrivillig ensamhet vilket kan utgöra grund för stöd och stärkande av den äldre patientens hälsoprocesser.
SYFTE
Syftet är att belysa äldre människors upplevelser av ofrivillig ensamhet.
METOD
Allmän litteraturöversikt är den metod som använts i examensarbetet. Enligt Friberg (2017, ss. 141–142) innebär en litteraturöversikt att skapa en översikt över kunskapsläget inom ett visst område eller problem. Metoden användes för att kunna svara an på syftet samt för att belysa och sammanställa den kunskap som återges i vetenskapliga artiklar. Forskningsprocessens faser i litteraturöversikten är att söka efter vetenskapliga artiklar som svarar an till det avgränsade problemområde som ska studeras. Artiklarnas kvalitet ska sedan granskas för att se om de kan inkluderas eller exkluderas. De inkluderade artiklarna ska sedan analyseras och övergripande områden, likheter och skillnader identifieras. Detta ska sedan sammanställas och presenteras i ett resultat (Friberg 2017, ss. 144–151).
Datainsamling
Sökning efter artiklar skedde i databaserna Cinahl och Medline. För att få en uppfattning över hur mycket nuvarande forskning som fanns inom valt område gjordes först ostrukturerade sökningar vilket gav ett brett och mångfaldigt resultat av artiklar. Vidare söktes inspiration till sökord i Svensk Mesh för att kunna göra mer strukturerade sökningar. Sökorden som slutligen valdes är: loneliness, suffering, experience, older
people, “life experience”, se bilaga 1. Sökorden kombinerades samt med tillägg av AND
och OR. Titlar som väckte intresse sparades ner i Cinahl och Medlines mappar för att senare läsa artiklarnas abstract och få en överblick av artiklarnas innehåll. Vidare lästes tio artiklar i sin helhet för att se att artiklarna svarade an på studiens syfte. En artikel valdes bort då den inte svarade an till syftet.
Inklusionskriterier
● Äldre kvinnor och män. ● Ålder: 65 år och äldre.
● Boendes i hemmet med eller utan hemsjukvård, sjukhus eller på särskilt boende. ● Peer review.
Kvalitetsgranskning
Artiklarnas kvalitet granskades sedan enligt Fribergs granskningsmall av kvalitativa studier (2017, ss. 187–188). Granskningsmallen innehåller tolv granskningsfrågor för kvalitativa studier som syftar till att granska kvaliteten för att avgöra om artiklarna ska inkluderas eller exkluderas. Frågorna handlar om kvaliteten på studiernas problemformulering, teoretiska utgångspunkter, syfte, metodbeskrivning, urval, analysmetod, rapportering av resultat, etiska resonemang, metoddiskussion och återkoppling till teoretiska antaganden. Enligt Friberg (2017, s. 147) krävs ett kritiskt förhållningssätt oavsett vilken granskningsmall som används. Frågorna besvarades och alla nio artiklar ansågs ha god kvalitet. Nio artiklar inkluderades varav sju artiklar är kvalitativa och två artiklar är gjorda med mixad metod.
Dataanalys
Dataanalysen utfördes med stöd av Fribergs analysmetod (2017, ss. 148–150). Inledningsvis lästes artiklarna noga igenom återigen för att få en helhetsbild och för att leta efter fynd som svarade an på valt syfte. Resultatdelen i artiklarna sammanfattades och de fynd som utmärkte sig i artiklarna sammanställdes under varje artikel i ett dokument. Processen hittills utfördes på var sitt håll av vardera författare. Vidare jämfördes sammanfattningarna för att hitta likheter och skillnader. Fynden färgmarkerades med olika färger för att få en övergripande bild över eventuella teman och underteman. Artiklarna lästes sedan om för att säkerhetsställa att sammanhanget och fynden inte var tagna ur sin kontext. Ur sammanfattningarna växte fyra huvudteman och tio underteman fram: när kroppen sviker, brist på sammanhang, existentiellt lidande och
ensamhet som hanterbar. Vidare under varje undertema presenteras likheter och olikheter
från artiklarna. Artiklarna sammanfattades och sammanställdes in i en artikelöversikt, se bilaga 2.
Etiska överväganden
Forskningsetik innebär att ständigt reflektera över etiska aspekter och ta ställning till etiska hänsynstaganden under hela forskningsprojektet (Sandman & Kjellström 2015, s. 311). Detta betonar även Vetenskapsrådet (2017) som skriver att det är av vikt att alla som deltar i forskningsprocessen har en aktiv diskussion kring etiska frågor samt att forskningens kvalitet, genomförande och resultat bygger på etiska övervägande och riktlinjer. Olsson och Sörensen (2011, ss. 84–85) menar att det finns olika etiska grundstenar att förhålla sig till, dels grundläggande etiska principer, dels lagar och förordningar. Dessa principer innefattar informationskrav, samtyckeskrav, konfidentialitetskravet och nyttjandekrav. Informationskravet innebär att deltagarna ska få begriplig information om forskningsprojektet, både muntligt och skriftligt, detta för att kunna lämna samtycke. Konfidentialitetskravet och nyttjandekravet syftar till att alla uppgifter om deltagarna ska behandlas så konfidentiellt som möjligt samt endast får användas för det aktuella forskningsprojektet.
Denna litteraturstudie avser att bidra med kunskap som kan göra nytta och utveckla vården till att bättre bemöta äldre människor som upplever ofrivillig ensamhet. En artikelgranskning utfördes även för att se om de inkluderade studierna reflekterat över
olika etiska aspekter samt beaktat etiska principer som är beskrivet ovan. Studierna i denna litteraturöversikt hade alla ett etiskt godkännande.
RESULTAT
Resultatet av analysen visar på att äldre människor upplever ensamhet som ett resultat av den åldrande kroppen, genom att kroppen sviker och förlust av autonomi. Genom förlust av relationer och meningsfull tillvaro upplever den äldre människans brist på sammanhang. Efter en analys och sammanställning av artiklarna har fyra huvudteman samt tio underteman skrivits fram, se tabell 1.
Tabell 1. Resultat med huvudteman och underteman
Huvudteman
Underteman
Den åldrande kroppen ● När kroppen sviker
● Förlust av autonomi
Brist på sammanhang ● Förlust av relationer
● Förlust av meningsfull tillvaro
Existentiellt lidande ● Hemlös i livet
● Hopplöshet ● Negativ självbild
Ensamheten som hanterbar ● Acceptans
● Självkänsla ● Aktiviteter
Den åldrande kroppen
Den åldrande kroppen kan leda till att den äldre människan får nedsatt hälsa och förlust av kroppsliga funktioner. Trots att det är en del av det naturliga åldrandet leder det ofta till en förändrad livssituation och kan upplevas som att den åldrande kroppen sviker. Vidare kan ett ökat beroende av andra och förlust av autonomi vara ett resultat av att kroppen sviker. Dessa förändringar och förluster kan skapa svårigheter för den äldre att ta sig an livet som tidigare och kan bidra till ökad upplevelse av ofrivillig ensamhet. När kroppen sviker
Nedsatt hälsa, minskad rörlighet, ökad skörhet samt nedsatt syn och hörsel kan vara ett resultat av att den åldrande kroppen sviker (Barbosa Neves, Sanders & Kokanovic 2019; Graneheim & Lundman 2010; Hemberg, Nyqvist & Näsman 2018; Sjöberg, Beck, Rasmussen & Edberg 2017). Att förlora kroppsliga funktioner innebär nedsatt förmåga att ta sig an livet och det skapar en känsla av utanförskap och ensamhet. Hemberg, Nyqvist och Näsman (2018) skriver att den äldre människan kan känna sig trött, frustrerad, bitter och sorgsen över att kroppen inte orkar som tidigare på grund av smärta, vilket leder till upplevd ensamhet. Vidare skriver Taube, Jakobsson, Midlöv och Kristensson (2015) att vissa äldre har svårt att acceptera det nya livet relaterat till
kroppsliga begränsningar och att det är krävande att förhålla sig till den nya livssituationen. Den äldre människan kan uppleva en saknad efter den yngre kroppen, och påminns om detta dagligen. Det meningsfulla i livet kan försvinna när den åldrande kroppen sviker (Barbosa Neves, Sanders & Kokanovic 2019; Graneheim & Lundman 2010; Hemberg, Nyqvist & Näsman 2018; Sjöberg et al. 2017; Taube et al. 2015). När den åldrande kroppen sviker kan social isolering och förlust av sociala relationer ses som en möjlig konsekvens, vilket genererar en känsla av meningslöshet och ensamhet. Många äldre som lider av ensamhet är ofta socialt isolerade då den åldrande kroppen bidrar till minskad energi. Det försvårar möjligheten att orka uppehålla och vara engagerad i sociala relationer (Hemberg, Nyqvist & Näsman 2018). Hauge & Kirkevold (2012) skriver att den åldrande kroppen leder till bristande energi och att energibristen är en del av processen att bli äldre. Många äldre är isolerade i hemmet till följd av rädsla för att ramla, vilket ökar deras upplevelse av ensamhet (Hemberg, Nyqvist & Näsman 2018; Sjöberg et al. 2017; Taube et al. 2015).
Förlust av autonomi
Den åldrande kroppen och sviktande hälsan kan leda till att äldre människor får ett ökat vårdbehov och beroende av andra människor, vilket kan leda till förlust av autonomi (Barbosa Neves, Sanders & Kokanovic 2019; Graneheim & Lundman 2010; Hevari-Karimooi et al. 2010; Sjöberg et al. 2017). Att inte kunna agera självständigt till följd av att den åldrande kroppen sviker bidrar till ökad upplevelse av ensamhet (Taube et al. 2015). Sjöberg et al. (2017) skriver att den åldrande kroppen kan påverka möjligheten att ta hand om sig själv, vilket kan skapa svårigheter i att bibehålla autonomi och kontroll över livet. Andra äldre beskriver att det är svårt att vara spontan och ta egna initiativ (Hauge & Kirkevold 2012; Taube et al. 2015). Det framkommer även en annan aspekt gällande beroendet av andra och det är när de äldres behov inte uppfylls av vårdpersonal eller familjemedlemmar. Hevari-Karimooi et al. (2010) skriver att vissa äldre inte har råd med god och kvalitativ vård och att deras behov inte möts av sjukvården, vilket ger en negativ påverkan på deras hälsa och känsla av ensamhet ökar.
Brist på sammanhang
I takt med åldrandet kan brist på sammanhang leda till att den äldre människan upplever ofrivillig ensamhet. Förlust av en meningsfull tillvaro till följd av förlust av relationer kan ses som bidragande faktorer till varför äldre människor upplever brist på sammanhang. Förlust av relationer
Många av de äldre beskriver att känslor av ensamhet finns närvarande till följd av förlust av meningsfulla relationer. Känslor av ensamhet och saknad uppstår ofta när den äldres livspartner dör (Barbosa Neves, Sanders & Kokanovic 2019; Graneheim & Lundman 2010; Hevari-Karimooi et al. 2010; Taube et al. 2015). Taube et al. (2015) skriver dock att förlust av meningsfulla relationer inte alltid betyder att någon förlorat livet. Minskat socialt nätverk kan vara att vänner försämrats i sin sjukdom eller att de få relationerna som finns kvar inte lever upp till förväntningarna. Hevari-Karimooi et al. (2010) skriver även att ensamhet kan uppstå till följd av skilsmässa från partner. Vissa äldre vill gifta om sig för att inte bo ensamma och således minska känslan av ensamhet, men uppger att deras familj inte godkänner ett nytt giftermål. Barbosa Neves, Sanders och Kokanovic (2019) skriver också att de äldre förlorar kontakten med viktiga andra i samband med flytt
till särskilt boende, vilket medför svårigheter att ha tillgång till meningsfulla relationer. Att åldras innebär även att relationer förändras och vissa äldre upplever att dem blir respektlöst behandlade. Enligt Hevari-Karimooi et al. (2010) uttrycker några äldre att dem blir försummade och utsatt för fysisk och psykisk misshandel av vårdpersonal och betydande andra till följd av sitt åldrande.
Att inte få några besök av barn och barnbarn ökar känslan av ensamhet. Det kan vara att besöken sällan sker eller inte alls, eller att avståndet emellan dem är för långt (Hemberg, Nyqvist & Näsman 2018; Hevari-Karimooi et al. 2010). Hauge och Kirkevold (2012) nämner dock en annan aspekt och det är de äldre som får frekventa besök av barn och barnbarn ändå kan uppleva att deras relation är förlorad. Detta till följd av att de äldre tycker att världen förändras drastiskt och att det är svårt att hänga med, vilket gör att de äldre känner sig utanför. Många äldre människor uttrycker ett behov av att prata med andra människor från samma generation (Hemberg, Nyqvist & Näsman 2018; Hevari-Karimooi et al. 2010; Sjöberg et al. 2017). Och enligt Graneheim och Lundman (2010) upplever många äldre människor att det kan vara svårt att se meningen med livet när nära och kära från den egna generationen dör.
Förlust av meningsfull tillvaro
Förlust av en meningsfull tillvaro kan uppstå till följd av förlust av meningsfulla relationer och skapa en känsla av ensamhet hos äldre. De äldre beskriver att ensamhet kan uppstå när relationen med en partner ändras i takt med åldrandet. Att inte kunna dela tankar, känslor och intressen med eller spendera tid med varandra i vardagen leder till en förlust av meningsfull tillvaro (Sjöberg et al. 2017; Hemberg, Nyqvist & Näsman 2018). Graneheim och Lundman (2010) skriver att de äldre upplever att dagarna ser likadana ut, det kan vara tråkigt och ensamt.
Enligt Wijesiri, Samarasinghe och Edberg (2019) kan äldre människor känna sig bundna och förlora sin frihet när de bor på särskilt boende. Dels för att de inte får gå utanför boendet själva utan personal, dels får de inte röra sig fritt inne på boendet på grund av deras fysiska begränsningar. Detta leder till förlust av en meningsfull tillvaro och känslor av ensamhet, vilket även kan skapa känslor av frustration och agitation hos de äldre. Den äldre människan kan även uppleva förlust av meningsfull tillvaro till följd av att inte ha någon att prata- och dela sin livshistoria med (Sjöberg et al. 2017; Barbosa Neves, Sanders & Kokanovic 2019; Kvaal, Halding & Kvigne 2014). Enligt Sjöberg et al. (2017) upplever den äldre människan en meningsfull tillvaro och minskad ensamhet när de blir lyssnade på.
Existentiellt lidande
Att känna sig ensam kan ge upphov till olustiga känslor som bidrar till ett existentiellt lidande för den äldre människan. Tillvaron kan präglas av att känna hopplöshet, skuld, vara berövad på värdighet och kontroll samt svårigheter att förstå meningen med livet. Hemlös i livet
Känslan av att vara hemlös i livet innebär att inte ha något att se fram emot, brist på syfte och förlust av livsgnistan. Den äldre människan beskriver att de känner sig värdelösa för samhället och med det förlorat ett sammanhang i livet. Känslan av att vara värdelös eller
att inte känna sig behövd relateras till att inte vara den person den äldre människan än gång var och att nu inte ha förmågan att vara i stånd till sysslor (Graneheim & Lundman 2010; Hauge & Kirkevold 2012; Hemberg, Nyqvist & Näsman 2018; Kvaal, Halding & Kvigne 2014; Wijesiri, Samarasinghe & Edberg 2019; Sjöberg et al. 2017; Taube et al. 2015).
Ensamheten kan upplevas som konstant närvarande och kan skapa ett existentiellt lidande för den äldre människan. Det kan komma i uttryck att känna sig hemlös i livet. Hauge och Kirkevold (2012) beskriver att ensamheten kan upplevas som ett tillstånd som tar över allt, är svår att bryta och upplevs som fruktansvärd och plågsam. Tillståndet varierar i intensitet och pendlar mellan intensivt lidande och mer diffust. Vissa äldre människor upplever ett konstant lidande medan andra äldre upplever mer tillfredsställande känslor beroende tiden på dygnet (Hauge & Kirkevold 2012; Hemberg, Nyqvist & Näsman 2018; Hevari-Karimooi et al. 2010; Kvaal, Halding & Kvigne 2014; Wijesiri, Samarasinghe & Edberg 2019; Taube et al. 2015).
Äldre personer berättar om ensamheten som berövat deras värdighet genom minskad självständighet och brist på kontroll (Barbosa Neves, Sanders & Kokanovic 2019; Graneheim & Lundman 2010; Hauge & Kirkevold 2012; Hemberg, Nyqvist & Näsman 2018; Hevari-Karimooi et al. 2010; Wijesiri, Samarasinghe & Edberg 2019; Sjöberg et al. 2017; Taube et al. 2015). Till följd av ensamheten har de tappat sitt egenvärde och sitt inre hem. Hemberg, Nyqvist och Näsman (2018) beskriver att den äldre kan uppleva sitt inre hem är en plats där möjligheten finns att vara sig själv, känna frihet och trygghet. Åldrandet kan innebära att upplevelsen av att vara hemlös i livet ökar (Barbosa Neves, Sanders & Kokanovic 2019; Graneheim & Lundman 2010; Hauge & Kirkevold 2012; Hemberg, Nyqvist & Näsman 2018; Hevari-Karimooi et al. 2010; Wijesiri, Samarasinghe & Edberg 2019; Sjöberg et al. 2017; Taube et al. 2015).
Hopplöshet
Enligt författarna kan den äldre människan uppleva ensamhet som deras öde och då känna oförmåga att göra någonting åt situationen, vilket då kan skapa känslor av hopplöshet (Hauge & Kirkevold 2012; Hevari-Karimooi et al. 2010; Wijesiri, Samarasinghe & Edberg 2019; Taube et al. 2015). Några äldre människor upplever en oförmåga att förändra sin livssituation till följd av minskade energinivåer, vilket flera antar är en del av det naturliga åldrandet. Brist på energi gör det svårt att utföra de allra minsta sysslorna och då uppstår hopplöshet (Hauge & Kirkevold 2012; Hemberg, Nyqvist & Näsman 2018; Hevari-Karimooi et al. 2010; Sjöberg et al. 2017; Taube et al. 2015). Ensamhet kan skapa ett lidande som är svår att hantera. Oförmågan att hantera situationen kan skapa en dödslängtan och många äldre anser att döden är den enda lösningen på lidandet (Graneheim & Lundman 2010; Kvaal, Halding & Kvigne 2014; Wijesiri, Samarasinghe & Edberg 2019; Sjöberg et al. 2017).
Hopplöshet kan även uttryckas genom rädsla för framtiden. Många äldre människor har en framtidssyn som innefattar en försämrad hälsa och en rädsla över att bli sämre (Barbosa Neves, Sanders & Kokanovic 2019; Hemberg, Nyqvist & Näsman 2018; Hevari-Karimooi et al. 2010; Wijesiri, Samarasinghe & Edberg 2019; Sjöberg et al. 2017; Taube et al. 2015). Rädsla för framtiden kan skapa ett lidande och känslor av hopplöshet, exempelvis när ingen tror på en bättre framtid känns allt tråkigt och meningslöst. Dagarna
upplevs passera förbi och ensamheten var ett passivt tillstånd som upplevs som svårt eller omöjligt att förändra. Flera äldre människor känner sig hjälplösa och uttrycker att de lever i ett vakuum av ensamhet (Barbosa Neves, Sanders & Kokanovic 2019; Graneheim & Lundman 2010; Hauge & Kirkevold 2012; Hemberg, Nyqvist & Näsman 2018; Kvaal, Halding & Kvigne 2014; Wijesiri, Samarasinghe & Edberg 2019; Sjöberg et al. 2017; Taube et al. 2015).
Det kan uppstå jobbiga känslor när besök från nära och kära inte blir av eller när ingen svarar i telefon. Några äldre människor söker bekräftelse hos sina nära och kära eller vårdpersonal, när dessa inte blir besvarade kan den äldre människan känna sig ignorerad, osynlig, övergiven och ifrågasätta om någon bryr sig. Ur dessa jobbiga känslor skapas mer hopplöshet och den äldre människan kan känna sig värdelös och övergiven (Barbosa Neves, Sanders & Kokanovic 2019; Graneheim & Lundman 2010; Hauge & Kirkevold 2012; Hevari-Karimooi et al. 2010; Wijesiri, Samarasinghe & Edberg 2019; Sjöberg et al. 2017; Taube et al. 2015).
Den äldre människan som förlorat både familj och vänner kan ha svårighet att skaffa nya relationer på grund av rädsla att förlora de också (Barbosa Neves, Sanders & Kokanovic 2019; Hemberg, Nyqvist & Näsman 2018). Vissa äldre människor är rädda att inte bli omhändertagna när hälsan försämras eller vid dödens ögonblick (Hevari-Karimooi et al. 2010; Wijesiri, Samarasinghe & Edberg 2019). Hemberg, Nyqvist och Näsman (2018) beskriver även att den äldre människan som bor kvar hemma känner sig mer rädd på natten. Besök från personal sker sällan nattetid och om olyckan inträffar finns en osäkerhet om någon kan hjälpa till.
Negativ självbild
Ensamhet kan komma i uttryck genom negativa känslor som ledsamhet, ilska och ångest (Hemberg, Nyqvist & Näsman 2018, Hevari-Karimooi et al. 2010; Kvaal, Halding & Kvigne 2014; Sjöberg et al. 2017; Taube et al. 2015). Flera äldre människor skuldbelägger sig själva för att de upplever ensamhet. De känner sig skyldiga att det är deras eget fel att de upplever ensamhet och tycker de är gnälliga och egoistiska (Kvaal, Halding & Kvigne 2014). Vissa äldre uttrycker att de känner sig ensamma trots att de får fler besök och har en bättre hälsa än de flesta andra på boendet. Detta kan skapa skuldkänslor hos den äldre människan då de känner att de inte borde uppleva ensamhet, då någon annan har det värre (Barbosa Neves, Sanders & Kokanovic 2019; Hauge & Kirkevold 2012). Ensamhet blev en konsekvens av att exempelvis vara introvert vilket bidrar till svårigheter att skapa nya relationer (Barbosa Neves, Sanders & Kokanovic 2019). Vissa valde att vara ensamma trots vetskapen om lidandet (Barbosa Neves, Sanders & Kokanovic 2019; Taube et al. 2015).
Ensamhet som hanterbar
Den äldre människan kan uppleva sin livssituation som hanterbar trots ofrivillig ensamhet. Förmågan att hantera svåra känslor präglas av en acceptans som inger tacksamhet inför livet, förmågan att tro på sig själv och sin inre kraft samt viljan att deltaga i livet och hålla sig sysselsatt.
Acceptans
Den äldre människan som förstår att ensamhet kan vara en del av åldrandet, kan lättare försonas och acceptera ensamheten och hitta vägar att hantera svåra känslor som uppkommer vid upplevd ensamhet (Hemberg, Nyqvist & Näsman 2018). Många äldre accepterar att ensamhet är en del av livet (Graneheim & Lundman 2010; Hemberg, Nyqvist & Näsman 2018; Wijesiri, Samarasinghe & Edberg 2019). Acceptans kan ge möjlighet att känna frihet (Sjöberg et al. 2017). Den äldre människan kan uppskatta ensamhet, exempelvis genom att inte behöva ta råd från någon längre, att kunna välja när en vill ha sällskap eller inte och frihet till att göra vad en vill (Graneheim & Lundman 2010).
Frihet visar sig genom möjlighet att ta egna beslut, känna sig besparad från sysslor och oro som tidigare var en börda. Att få vila i en fridfull tystnad och/eller möjligheten att skapa nya vänner (Graneheim & Lundman 2010; Sjöberg et al. 2017). Graneheim och Lundman (2010) beskriver att den äldre människan kan känna tacksamhet och vara nöjd i sin ensamhet. Äldre människor beskriver att det finns glädje att få uppleva en ny dag, att inte önska annorlunda och att vara nöjd med sig själv. Likaså nöjd med nuet och sörjer ej gårdagen, och oroar sig inte för morgondagen då den är bortom kontroll. (ibid) beskriver att en stark tro på Gud gör att den äldre människan kan känna sig säker och trygg i sin ensamhet. De känner tilltro inför framtiden då övertygelsen är stark att bli omhändertagen av Gud efter döden.
Självkänsla
Den äldre människan kan uppleva ensamhet som en möjlighet till att göra positiva förändringar och att det är människan som besitter förmågan till förändring (Kvaal, Halding & Kvigne 2019). Många äldre människor som känner sig värdefulla och har en god självkänsla upplever en tillit till sig själva och sin förmåga att ta tag i saker på egen hand (Hauge & Kirkevold 2018; Hemberg, Nyqvist & Näsman 2018; Taube et al. 2015). Exempelvis beskriver Hauge och Kirkevold (2018) att när ensamheten blir för påtaglig kan den äldre människan ringa en anhörig vilket ger lustfyllda känslor och en minskad känsla av ensamhet. Den äldre människan som känner egen styrka tycker inte synd om sig själv, utan gör saker som minskar ensamhet i stunden och agerar på egen hand utan att vara beroende av andra. Förmåga att tro på sig själv skapar upplevelse av makt och initiativ. Enligt Barbosa Neves, Sanders och Kokanovic (2019) uttrycks ensamhet som ett psykologiskt tillstånd som skapas och existerar i varje människas huvud. Denna idé skapar tro på att den egna människan sitter på verktyg till att förändra, genom att tänka positivt eller tänka på något annat minskar lidandet eller försvinner helt (ibid.). En annan aspekt av ensamhet som hanterbar är den valda ensamheten, som upplevs som en frihet att göra vad man vill, samt få tid för vila och reflektion (Kvaal, Halding & Kvigne 2019; Wijesiri, Samarasinghe & Edberg 2019; Sjöberg et al. 2017). Det finns en förståelse hos den äldre människan att det är av vikt med ensamhet och egentid, i syfte att vara i tystnad och behålla sitt lugn (Wijesiri, Samarasinghe & Edberg 2019).
Aktiviteter
Den äldre personen kan vara delaktig och engagerad i sociala aktiviteter vilket beskrivs vara aktiviteter som flyttar fokus från ensamhet genom att hålla sig sysselsatt med något lustfyllt (Wijesiri, Samarasinghe & Edberg 2019; Hemberg, Nyqvist & Näsman 2019).
Det bidrar till mindre tid att tänka på ensamheten (Hemberg, Nyqvist & Näsman 2018; Wijesiri, Samarasinghe & Edberg 2019; Taube et al. 2015). Den äldre människan nämner olika lustfyllda aktiviteter som att måla, lyssna på musik, titta på tv, läsa och lägga pussel (Barbosa Neves, Sanders & Kokanovic 2019; Hauge & Kirkevold 2012; Wijesiri, Samarasinghe & Edberg 2019; Taube et al. 2015). Några äldre människor gillar fysisk aktivitet som att gå på promenad eller trädgårdsarbete (Hauge & Kirkevold 2012). De dagliga aktiviteterna är en rutin som får den äldre människan att känna sig trygg och säker (Wijesiri, Samarasinghe & Edberg 2019; Taube et al. 2015).
Enligt Taube et al. (2015) kan de dagliga aktiviteter och det sociala sammanhanget öka känslan av att vara självständig och med det skapa en känsla av frihet. Det resulterar i att kunna ta egna beslut och möjlighet att lära känna sina egna behov samt förmåga att bestämma över sitt liv och vardagliga sysslor. Det finns också andra aktiviteter som skapar välbehag, exempelvis socialisera sig, få besök eller ringa en anhörig (Barbosa Neves, Sanders & Kokanovic 2019; Hemberg, Nyqvist & Näsman 2018; Wijesiri, Samarasinghe & Edberg 2019). Att vara troende och utöva religion nämner Wijesiri, Samarasinghe och Edberg (2019) som en strategi att bemästra ensamhet. De religiösa aktiviteterna är ett skydd mot ensamhet, den som tror på buddhismen mediterar och de kristna ber tillsammans i kyrkan.
DISKUSSION
Metoddiskussion
Metoden allmän litteraturöversikt valdes efter noga övervägande för att erhålla en översikt om valt område genom redan befintlig forskning, enligt Fribergs modell (2017, ss. 141–142). De studier som svarade an till syftet granskades, analyserades och sammanställdes till ett resultat. Sju kvalitativa studier och två studier med mixad metod inkluderades. Den kvantitativa delen i de två studierna med mixad metod svarade dock inte an på valt syfte varför endast den kvalitativa delen i de två studierna analyserats och sammanställts.
Sökning av studier gjordes i databaserna Cinahl och Medline då de innehåller studier som är omvårdnadsinriktade. Loneliness var det primära sökordet men det gav ett brett resultat så en avgränsning var nödvändig. Suffering var ett annat sökord som resulterade i en vald studie. Det går att diskutera om just ordet suffering kan ha påverkat vår förförståelse då innebörden av ordet är negativ och att vår förförståelse säger oss redan innan att det är ett lidande att uppleva ofrivillig ensamhet. Detta kan ha försvagat validiteten i studien. En diskussion fördes kring detta och sökordet inkluderades slutligen då studien svarade an till syftet. Peer-review och studier på engelska inkluderades också i avgränsningen. Friberg (2017, s. 77) skriver att det mesta vetenskapliga materialet är skrivet på engelska och att studierna är publicerade i vetenskapliga skrifter vid peer-review. Vi valde även att göra en avgränsning i årtal och studierna begränsades till år 2010–2020. Denna litteraturstudie utförs dock i slutet av år 2020 så en avgränsning från år 2011 kanske vore motiverat. Enligt Friberg (2017, s. 77) är vetenskapligt material en färskvara. Vi diskuterade detta och fann ändå värde i att ha en avgränsning från år 2010, då upplevd ofrivillig ensamhet är en subjektiv upplevelse och inte så föränderlig. Vald avgränsning gällande årtal kan ha försvagat kvaliteten i denna litteraturstudie.
Det kan även vara motiverat att ställa sig frågande om inte sökningen kunde avgränsats ytterligare till en specifik vårdform. De valda studierna undersöker upplevd ensamhet hos äldre människor inom många vårdkontexter; särskilt boende, hemmaboende med eller utan hemsjukvård och på sjukhusavdelning. Vi fann dock inte tillräckligt med forskning om äldre människors upplevda ofrivilliga ensamhet inom en specifik vårdform. Samtidigt anser vi att det kan vara en styrka att fånga äldre människors upplevelse av ofrivillig ensamhet oberoende på var de bor. Detta stärker studiens överförbarhet och generaliserbarhet.
Processen i dataanalysen startade med att studiernas resultat lästes och sammanfattades på var sitt håll. Sammanfattningarna redovisades senare för varandra vilket ledde till en diskussion och reflektion kring de fynd som hittades. Att färgmarkera fynden i olika färger underlättade arbetet i att hitta passande teman och underteman. Vi upplever att det var en styrka i att sammanfattningen och fynden först utfördes på varsitt håll, det blir bekräftat att de enskilda fynden var av vikt. Vald arbetsmetod stärkte kvaliteten i denna litteraturstudie.
De valda studierna är från olika delar av världen med en stor spridning. Vi upplever att det kan vara både en styrka och svaghet i att inkludera studier med så stor spridning. En svaghet kan vara att länders ekonomi och tillgång till hälso- och sjukvård är olika vilket kan påverka äldres upplevelser av ofrivillig ensamhet och således resultatet. Detta kan ha försvagat studiens möjlighet till överförbarhet och generaliserbarhet gällande länder med en annan form av hälso- och sjukvårdssystem. Resultatet speglar äldre människor från olika delar av världen. Dagens samhälle i Sverige är mångkulturellt och det kräver en kunskap om hur ensamhet upplevs hos de äldre, oavsett kultur eller födelseland. Studiernas spridning kan ha stärkt möjligheten att resultatet går att generalisera och har en större överförbarhet.
Resultatdiskussion
Resultatet visar på att den äldre människan upplever ofrivillig ensamhet som en följd av den åldrande kroppen, vilket kan innebära att kroppen sviker och förmågan att utöva sin autonomi begränsas. Ofrivillig ensamhet kan innebära en brist på sammanhang och ett existentiellt lidande för den äldre människan. Resultatet visar även på olika strategier som den äldre människan använder för att hantera känslan av ensamhet.
Betydelsen av vårdande möten
I vården kan sjuksköterskan möta äldre människor som lider av ofrivillig ensamhet och har således en unik möjlighet att stötta och stärka den äldre människans hälsoprocesser för att lindra lidande. Samtidigt så beskriver Hevari-Karimooi et al. (2010) att den äldre människans behov inte alltid uppfylls av sjukvården vilket leder till sämre hälsa och ökad upplevelse av ensamhet.
I det vårdande mötet och samtalet kan människans livsvärld synliggöras, vilket lägger grunden för en vårdande relation mellan sjuksköterskan och den äldre människan. Den vårdande relationen behöver präglas av trygghet för att den äldre människan ska våga dela med sig av djupare känslor och existentiella funderingar (Sjöberg et al. 2018; Cingel,
Brandsma, Dam, Dorst, Verkaart & Velde 2016). Cingel et al. (2016) bekräftar den vårdande relationens betydelse för att utföra en god vård men de beskriver även svårigheter då relationen mellan sjuksköterskan inte är likställd eftersom människan är den som är beroende av sjuksköterskans vård och blir då sårbar. Det ställer krav på att sjuksköterskan är professionell, vördnadsfull och visar respekt för patienten. Sundström et al. (2018) beskriver en annan aspekt, vilket handlar om svårigheter kring att möta den äldre människans lidande. Deras studie har undersökt vårdpersonalens upplevelse av att möta det existentiella lidandet och ensamheten. Vårdpersonalen upplever rädsla, känner sig otillräckliga och osäkra i hur de ska bemöta det existentiella lidandet, vilket blir en barriär i mötet med den äldre människan. För att kunna överkomma dessa barriärer ställer det krav på att sjuksköterskan har en god självkännedom, är närvarande och ser den äldre människan i sin helhet för att kunna mötas i det existentiella lidandet. Dahlberg och Segesten (2010, ss. 192–193) beskriver att i den vårdande relationen finns utrymme att stödja och stärka människans hälsoprocesser samt betonar vikten av att det vårdande mötet grundas i en trygghet och vördnad. Trygghet och tillit skapas även av att mötas ansikte mot ansikte och genom ögonkontakt, vilket skapar tillfredsställelse samt en känsla av att bli sedd och bekräftad.
Enligt Cingel et al. (2016) bör sjuksköterskan ha kompetens för att kunna utföra personcentrerad vård, vilket sätter krav på sjuksköterskans kommunikation. Chana, Marshall och Harley (2016) har studerat sjuksköterskans upplevelse av att möta den äldre människans ensamhet och betonar att ensamhet borde prioriteras mer än vad den gör idag. Att utföra vård enligt ett holistiskt perspektiv kommer ofta i konflikt med den medicinska vården, vilket tar en stor plats i människans vård. Studiens implikationer betonar att vårdpersonal bör bli uppmuntrade i att tidigt identifiera ensamheten, då det är ett problem ur många aspekter. Även att träna på metoder i hur de kan identifiera riskfaktorer och förbättra samarbetet mellan olika vårdinstanser är viktigt. Day, Gould och Hazelby (2020) beskriver dock att den personcentrerade vården kan vara komplex och att många distriktssköterskor som arbetar mycket med den äldre människan upplever att det kliniska vårdarbetet tar tid ifrån frågor som handlar om ensamhet och isolering hos de äldre. Samtidigt beskriver Sjöberg et al. (2018) att det ofta brister i arbetsmiljön vilket skapar en utmaning för sjuksköterskan att vara närvarande i den personcentrerade vården. Sjuksköterskan bör få den tid som behövs för att utföra personcentrerad vård samt erhålla kunskaper i syfte att utvecklas och förbättras. Ensamheten har en negativ effekt på hälsan och behöver därav uppmärksammas och prioriteras inom vården då det påverkar den äldre människans hälsa och livssituation.
Betydelsen av sammanhang och vårdande samtal
Litteraturstudien beskriver att sammanhang och meningsfull tillvaro kan minska ofrivillig ensamhet. Att uppleva hälsa och mening med livet uppstår i samvaro med andra människor (Dahlberg & Segesten 2010, ss. 77–79). Filosofen Frankl (2006, ss. 97–100) påstår att livet måste ha mening och svaret finns hos varje människa som en urkraft att vilja utföra verk i framtiden. När detta åsidosätts eller när människan inte känner mening är det annat som kommer i vägen men urkraften finns alltid där, vilket betyder att människan besitter förmågan att känna mening med livet genom kreativitet, upplevelser och olika attityder. Udo (2014) beskriver att människan alltid är motiverad att skapa mening i sin livssituation vilket sjuksköterskan bör känna till för att kunna stödja patienten i sitt sökande efter mening med livet. Ett sätt att stödja patientens hälsoprocesser
är genom vårdande samtal vilket sker i ett sammanhang. Ekebergh och Dahlberg (2015, ss 129–144) delar upp begreppet i “sam” och “tal” för att tydliggöra betydelsen av det. Om samtalet inte sker ömsesidigt och sjuksköterskan pratar till den äldre människan så finns inget “sam” och då blir det inget vårdande samtal. Ett samtal som sker i ett sammanhang präglas av en öppenhet och medveten närvaro där sjuksköterskan och den äldre människan pratar med varandra. Sjuksköterskan bör ha en reflekterande hållning för att föra samtalet framåt samt låta sig beröras för att skapa förtroende.
Äldre människor kan uppleva brist på sammanhang, beroende på förluster av fysiska förmågor som kan resultera i svårigheter att exempelvis utföra aktiviteter eller träffa en vän. Hälsa kan upplevas genom rörelse där kroppen är navet som rör sig genom livsprojekt. Det blir tydligt att den äldre människan upplever ett lidande vid sjukdom om det innebär att livet stannar upp samt ens livsprojekt. Här kan ett nytt sammanhang skapas där sjuksköterskan genom vårdande samtal kan lindra lidande och stärka den äldre människan (Dahlberg & Segesten 2010, ss. 65 - 67). I det vårdande samtalet med den äldre människan kan sjuksköterskan ge bekräftelse som stärker självkänslan. I resultatet framgår det att när den äldre människan tror på sig själv och sin egen förmåga till förändring upplevs den ofrivilliga ensamheten som mer hanterbar. En annan typ av samtal som kan stärka hälsoprocesser är motiverande samtal, vilket syftar till att hjälpa den äldre människan att få kontroll över den egna hälsan och sätta upp hälsomål. Genom att vara delaktig i sin vård kan självkänslan stärkas (Moore, Esquibel, Hilliard & Bruce 2019). Vi tror att genom motiverande samtal kan den upplevda självkänslan öka hos den äldre människan och med det kan nya sammanhang skapas som lindrar lidande.
Ofrivillig ensamhet kan upplevas som ett existentiellt lidande vilket den äldre människan uttrycker genom flera besvärliga känslouttryck. Sjöberg et al. (2018) skriver att lidande till följt av existentiell ensamhet är något som kan lindras med meningsfulla sammanhang, exempelvis genom att vara tillsammans med anhöriga och vårdpersonal. Essensen i dessa meningsfulla sammanhang är att när den äldre människan blir lyssnad på och får förmedla negativa känslor och tankar, då sätts den existentiella ensamheten i bakgrunden och lindras av att fokus läggs på någonting annat. Sjuksköterskan bör lära känna den äldre människan i sitt sammanhang för att se när och om den behöver prata, vilket kan ge möjlighet att åter finna mening med livet. Enligt Udo (2014) behöver sjuksköterskan vara tillgänglig och kunna möta dessa existentiella funderingar. Ignoreras detta finns risken att den äldre människan upplever att det inte är normalt att känna så och känner brist på att tillhöra något. I resultatet uttrycker den äldre människan ett behov av att prata med människor från samma generation och att dela med sig av sin livshistoria. Samtal med andra har positiva effekter på hälsan och kan lindra lidande. I samtalet finns möjligheter för den äldre människan att bli bemött i sitt lidande, genom att tala om sitt mående med både familj, vänner och andra formella grupper. Möjlighet att få prata med de som genomgår liknande situationer är betydelsefullt och det bidrar till minskat lidande (Larsson 2020; Udo 2014).
Ökad risk för våld i nära relationer
I denna litteraturstudie framkommer det att den äldre människan kan bli respektlöst behandlad till följd av åldrandet, vilket ökar känslan av ensamhet. Hevari-Karimooi et al. (2010) skriver om att vissa äldre människor blir utsatta för fysisk och psykisk misshandel av både vårdpersonal och andra i sin närhet. Detta är ett unikt men samtidigt skrämmande
fynd som framkommer i deras studie. Den äldre människan, oavsett kön, tillhör en utsatt grupp på grund av ökat beroende av omgivningen till följd av åldrandet. Socialstyrelsen (2013) har studerat våld i nära relationer med fokus på äldre kvinnor, då kvinnor oftast i kombination med ensamhet är en riskfaktor för att bli utsatt för våld. Denna studie bekräftar att vara beroende av andra i sin omgivning innebär en ökad risk för att bli utsatt av fysisk och psykisk misshandel.
Collins, Posenelli, Cleak, O’Brien, Braddy, Donley och Joubert (2012) skriver att den vanligaste misshandeln av den äldre människan är av psykisk och ekonomisk karaktär samt att ensamhet och isolering är en riskfaktor. I denna litteraturstudie framkommer fysisk och psykisk misshandel i endast en studie men samtidigt skriver Mion och Momeyer (2019) att det finns ett mörkertal om misshandel mot den äldre människan då långt ifrån allt rapporteras in och det finns svårigheter i att identifiera dessa missförhållanden. De skriver även att sjuksköterskan har en viktig roll i att försöka identifiera och känna igen dessa missförhållanden vilket görs genom att vara medveten om att den äldre människan är en utsatt grupp. Detta kan vara av vikt att ha i åtanke som sjuksköterska vid mötet med den äldre människan som upplever ofrivillig ensamhet. Hälso- och sjukvårdslagen 5 kap. 1 § (SFS 2017:30) förtydligar att krav på en god vård är att tillgodose människans behov av trygghet, kontinuitet och säkerhet. Vi tror att på grund av stigmatisering och svårigheter att prata om missförhållanden kan vara en orsak att den äldre människan inte rapporterar in.
Att bidra med ny kunskap och utveckling
Den äldre människan kan känna välmående i sammanhang med andra människor. Men det finns också situationer när de känner ett utanförskap och en ensamhet trots närvaro av andra. Det kan vara på grund av samhällets utveckling och att den äldre människan inte hänger med i samma takt som utvecklingen. Day, Gould och Hazelby (2020) skriver om att digital teknik inte används i så stor utsträckning av den äldre människan jämfört med den yngre, men bör användas mer. Digital teknik kan vara hjälpsamt vid dagliga aktiviteter som bankärenden och shopping eller att socialisera sig. Genom att öka användandet kan detta påverka livskvalitén. Videosamtal har visat sig ha god effekt på att reducera ensamhet genom att öka möjligheter till kommunikation med exempelvis anhöriga (Boman, Lundberg, Starkhammar & Nygård 2014). Utbildning inom området digital teknik och att använda sig av en dator kan minska ensamhet för den äldre människan. Folkhälsomyndigheten (2018) skriver att människor i samhället som inte besitter de digitala kunskaperna hamnar i ett utanförskap och hälften av de som är 75 år och äldre befinner sig i detta utanförskap. Undersökningen visar att genom mer kunskaper om digital teknik öppnas möjligheter för att kunna deltaga i samhället och livet. Det är en möjlighet för att öka den äldre människans välbefinnande genom ökad självständighet och trygghet (ibid.).
Hållbar utveckling
Hållbar utveckling innefattar tre kategorier: miljö, social och ekonomisk hållbarhet. Behov som ska tillgodoses idag bör vara hållbara i den mån att det varken skadar eller påverkar nästa generations möjligheter att tillfredsställa sina behov (Pellmer Wramner, Wramner & Wramner 2017, s. 224). Resultatet i denna litteraturstudie visar att det finns ett stort lidande på grund av ofrivillig ensamhet hos den äldre människan. Detta kan
resultera i omfattande sjukdomstillstånd som påverkar den hållbara utvecklingen negativt. Den sociala dimensionen innebär bland annat ett samhälle som verkar för allas lika värde, möjlighet att uppleva livskvalité och människors rätt till överlevnad (Sandman & Kjellström 2013, s. 338). Ett samhälle som vill utvecklas i riktning mot utbildning, mer kunskap, ökad levnadsstandard och en välmående befolkning stämmer inte överens med bilden den äldre människan har på framtiden som hopplös. Det är bland annat viktigt att hjälpa den äldre människan att känna hopp om framtiden. Sjuksköterskan har en viktig roll att bidra till den sociala utvecklingen genom vårdande möten, vårdande samtal och en personcentrerad vård för att stärka och stödja den äldre människan. Den lidande äldre människan kan ha ett stort vårdbehov som tar det på de ekonomiska resurserna och inte minst på jordens resurser. När den äldre människan behöver mer vård produceras mer tjänster till följd av större produktion av sjukvårds relaterat material vilket ger en påverkan på jordens resurser. Genom att belysa den äldre människans upplevelse av ofrivillig ensamhet i denna litteraturstudie skapar vi en förståelse och kunskap, för att kunna bemöta och identifiera den äldre människan som lider. Att minska lidande hos den äldre människan och att arbeta förebyggande kan gynna den hållbara utvecklingen inom alla dimensioner. Den äldre människan kan uppleva mer livskvalitet och förbättrad hälsa vilket bidrar till mindre belastning på sjukvården som indirekt gynnar ekonomin och miljön
SLUTSATSER
❖ Brist på sammanhang kan leda till ofrivillig ensamhet, varför det är viktigt att sjuksköterskan stöttar till nya sammanhang, vilket kan göras genom vårdande samtal eller motiverande samtal.
❖ När kroppen åldras kan det innebära att kroppen sviker vilket kan upplevas som brist på autonomi och bidra till ett stort lidande på grund av diverse förluster. I det vårdande mötet synliggörs den äldre människans livsvärld och subjektiva upplevelse av hälsa. Detta möjliggör att sjuksköterskan kan stärka och stödja den äldre människans hälsoprocesser.
❖ Resultatet visar att ofrivillig ensamhet kan leda till ett existentiellt lidande. Äldre människor kan ha ett behov att dela sin livshistoria och existentiella funderingar med någon. Sjuksköterskan kan ha svårigheter att möta det existentiella lidandet men det är viktigt att våga möta dessa funderingar så att den äldre människan kan känna sig sedd och bekräftad.
❖ Äldre personer är en växande grupp i samhället där ofrivillig ensamhet kan vara ett problem. Vi anser att framtida forskning behöver fokusera på exempelvis hur sjuksköterskan kan identifiera den äldre personen som lider av ofrivillig ensamhet för att kunna arbeta förebyggande och minska lidande.
