• No results found

Att möta våldsutsatta kvinnor inom hälso- och sjukvård- en litteraturöversikt.

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Att möta våldsutsatta kvinnor inom hälso- och sjukvård- en litteraturöversikt."

Copied!
55
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Examensarbete

Kandidatuppsats

Att möta våldsutsatta kvinnor inom hälso- och

sjukvård- en litteraturöversikt.

To encounter with abused women within healthcare- a literature

review

Författare: Lovisa Soreby & Jesper Åqvist Handledare: Jenny Ericson

Granskare: Anneli Strömsöe Examinator: Anncarin Svanberg Ämne/huvudområde: Omvårdnad Kurskod: VÅ2030

Poäng: 15hp

Examinationsdatum: 2 juni- 2020

Vid Högskolan Dalarna finns möjlighet att publicera examensarbetet i fulltext i DiVA. Publiceringen sker open access, vilket innebär att arbetet blir fritt tillgängligt att läsa och ladda ned på nätet. Därmed ökar spridningen och synligheten av examensarbetet.

Open access är på väg att bli norm för att sprida vetenskaplig information på nätet. Högskolan Dalarna rekommenderar såväl forskare som studenter att publicera sina arbeten open access.

Jag/vi medger publicering i fulltext (fritt tillgänglig på nätet, open access):

(2)

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 1

2. Bakgrund ... 1

2.1 Våld i nära relationer ... 1

2.2 Våldets konsekvenser ... 2

2.3 Förekomst av våld mot kvinnor i Sverige ... 3

2.3.1 Tillfrågade om våld ... 3

2.4 Hälso- och sjukvårdens ansvar ... 4

2.4.1 Sjuksköterskans roll ... 4 2.5 Teori ... 5 2.6 Problemformulering ... 5 3. Syfte ... 6 3.1 Frågeställningar ... 6 4. Metod ... 6 4.1 Design ... 6

4.2 Urval & Datainsamling ... 7

4.2.1 Inklusionskriterier ... 7

4.2.2 Exklusionskriterier ... 7

4.3 Värdering av artiklarnas kvalitét ... 7

4.4 Tillvägagångssätt ... 8

4.5 Analys och tolkning av data ... 8

4.6 Etiska överväganden ... 9

5. Resultat ... 9

5.1 Sjuksköterskans upplevelse ... 10

5.1.1 Upplevelser som påverkar sjuksköterskans profession ... 11

5.1.2 Upplevelser som påverkar sjuksköterskans privatliv ... 13

5.2 Hinder i arbetet med våldsutsatta kvinnor ... 15

5.2.1 Arbetsmiljö som hinder ... 16

5.2.2 Tid som hinder ... 16

5.2.3 Sjuksköterskans okunskap som kan skapa hinder ... 17

5.2.4 Sjuksköterskans fördomar som kan skapa hinder ... 18

6. Diskussion ... 19

6.1 Sammanfattning av huvudresultat ... 19

6.2 Resultatdiskussion ... 20

(3)

6.4 Etikdiskussion ... 26

7. Klinisk betydelse ... 26

8. Slutsats ... 27

9. Förslag till vidare forskning ... 27

Referenslista ... 29

Bilagor ... 1

Bilaga 1. Artikelmatris ... 1

Bilaga 2. Sökmatris ... 1

Bilaga 3. GRANSKNINGSMALL FÖR KVALITETSBEDÖMNING ... 1

(4)

Abstrakt

Bakgrund: Intimt partnervåld där mäns våld mot kvinnor förekommer är ett folkhälsoproblem, och ett hot mot kvinnors hälsa. Inom hälso- och sjukvård är sjuksköterskan ofta den som initialt möter kvinnor utsatta för våld.

Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att belysa upplevelser hos sjuksköterskor i mötet med våldsutsatta kvinnor inom hälso- och sjukvård.

Metod: Databassökningen genomfördes i databaserna Cinahl och PubMed. Totalt svarade 18 artiklar mot studiens syfte. Artiklarna kvalitetsgranskades enligt granskningsmallarna för kvalitativ och kvantitativ metod som är modifierade utifrån Forsberg och Wengström (2008) och Willman, Stoltz och Bahtsevani (2006). De 18 artiklarna utgjorde resultatet. Artiklarna lästes och bearbetades både enskilt och tillsammans för att identifiera likheter.

Resultat: Resultatet i litteraturöversikten baseras på två huvudteman vilka är

upplevelser och hinder. Resultatet baseras även på sex underteman, vilka är professionella upplevelser och upplevelser som påverkar sjuksköterskan privat, som

går under huvudtemat upplevelser. De återstående fyra underteman går under hinder och är miljö, tidsbrist, fördomar och okunskap.

Slutsatsen: Våld mot kvinnor är ett stort samhällsproblem samt hälsoproblem. Sjuksköterskor upplever ett känsloengagemang i mötet med våldsutsatta kvinnor. Det uttrycks ett behov från sjuksköterskor i form av stöd och kunskap om hur de ska gå tillväga i detta mötet och ett behov av att motarbeta de hinder som föreligger. Det behövs gedigen utbildning om kvinnovåld för att arbeta mot fördomar, skapa tydligare riktlinjer, stärka arbetet och för att sjuksköterskorna ska känna ett stöd och en trygghet om osäkerhet i mötet uppstår.

Nyckelord: Litteraturöversikt, Möte, Sjuksköterska, Upplevelse, Våld mot kvinnor

(5)

Abstract

Background: Intimate partner violence from men against women is a public health problem, and the biggest threat to women's health. In health care, the nurse is often the one who initially meets women exposed to violence.

Aim: The aim of the literature review was to describe the experiences of nurses encountering with abused women within healthcare

Method: Cinahl and pubmed were used in the search of articles. A total of 18 articles responded to the study's purpose. The articles were reviewed for quality according to the review templates for qualitative and quantitative methods that were modified based on Forsberg and Wengström (2008) and Willman, Stoltz and Bahtsevani (2006). The 18 articles constituted the result. The articles were read and processed both individually and together to identify similarities.

Results: The results in the literature review are based on two main themes which are experiences and obstacles. The result is also based on six sub-themes, which are

professional experiences and experiences that affect the nurse privately, which goes

under the main theme experiences. The remaining four sub-themes goes under the main theme obstacles and are environment, lack of time, prejudice and ignorance.

Conclusion: Violence against women is a major social and health problem. Nurses experience several emotional feelings when encounter with abused women. A need is expressed by nurses in the form of support and knowledge of how to proceed in the meeting with abused women and a need to work against the obstacles that exist. Thorough education about abused women is needed to work against prejudice, to create guidelines, to strengthen the work and for the nurses to feel support and a sense of security in the meeting.

Keywords: Experienced, Literature review, Meeting, Nurse, Violence against women

(6)

1. Inledning

Det finns ett genuint intresse för det valda ämnet. Författarna vill stärka kunskaper kring ämnet samt sprida information och uppmärksamma till vidare forskning. Vidare anses att tillräcklig utbildning kring ämnet, våld mot kvinnor från män inte belysts tillräckligt för att besitta den kunskap som krävs i den kommande professionen, i syfte att stärka personcentrerat arbete och därmed säkerställa god kvalitet och säker vård. Samt för att ge personalen rätt verktyg i arbetet mot mäns våld mot kvinnor. Hälso- och sjukvårdspersonal behöver vara väl uppdaterade i forskningsbaserad kunskap om våld.

2. Bakgrund

2.1 Våld i nära relationer

Socialstyrelsen (2019) definierar våld i nära relationer genom allt från subtila handlingar till grova brott i syfte att förminska den våldsutsatta. Fortsättningsvis beskrivs våld som kombinationer av fysiskt, psykiskt, sexuellt våld, social utsatthet samt materiell och/eller ekonomisk utsatthet. Våld i nära relationer är ett stort samhällsproblem där våldet drabbar både män och kvinnor. Trots detta visar statistik en markant skillnad i våldet mellan könen då kvinnor drabbas oftare och utsätts för mer allvarligt våld, det vill säga att förövaren i majoriteten av fallen är en man. Regeringens jämställdhets politik arbetar med att förebygga samt bekämpa mäns våld mot kvinnor och är kopplat till jämställdhetsmålet, vilket innebär att fokus ligger på att stärka skyddet för våldsutsatta och därmed att mäns våld mot kvinnor ska upphöra.

Ungefär hälften av vuxna kvinnor i USA har någon gång blivit utsatta för våldsbrott av personer i deras närhet. En fjärdedel av dessa kvinnor uppgav att de aldrig blivit tillfrågade av hälso- och sjukvården om de upplevt våld. Studien belyser även att kvinnor som tillfrågas om våld nekar de första gångerna frågan presenteras, innan kvinnorna tar mod till sig att berätta. Huvudvärk, vaginala blödningar, depression, självmordsförsök samt buksmärtor kan vara vanliga symtom som kvinnor söker

(7)

sjukvård för som kan kopplas till att de utsatts för våld (Kramer, Lorenzon & Mueller 2003).

Enligt Nationellt centrum för kvinnofrid (2010) är våld mot kvinnor ett stort folkhälsoproblem i Sverige och världen över som av flera organisationer, däribland FN anses vara oacceptabelt. Hälso- och sjukvårdspersonal har en viktig roll i arbetet med att identifiera samt uppmärksamma kvinnor som utsätts för våld i nära relationer.

2.2 Våldets konsekvenser

Mäns våld mot kvinnor medför allvarliga konsekvenser och är ett samhällsproblem samt hälsoproblem världen över. Att bruka våld mot en kvinna anses även som en kräkning av hennes mänskliga rättigheter och bidrar till lidande. Uppskattningsvis finns det siffror på att var tredje kvinna över hela världen någon gång under sin livstid upplevt våld från män. Våldet mot kvinnor förekommer på individ, familj, samhälle och i större samhällsnivå. Det förekommer riskfaktorer med intimt partnervåld som resulterar i samhällsproblem, genom att det bland annat bidrar till lägre utbildningsnivåer bland kvinnorna eller skapar hinder till anställning med egen trygg ekonomi. Vidare riskfaktorer kan vara skadlig användning av alkohol samt drogmissbruk. Kring dessa riskfaktorer kan barn vara inblandade och bli exponerade för våld vilket bidrar till att de kan drabbas av emotionella och beteendemässiga störningar, och att de själva normaliserar våldet. Våldets konsekvenser bidrar till enorma sociala och ekonomiska kostnader för hela samhället (World Health Organization, 2017). Kartläggning av våld anses som viktigt i syfte att identifiera potentiell risk för psykisk ohälsa och fastställa säkerhet för dessa kvinnor (Jonas et al., 2014). Psykiska åkommor som kan drabba kvinnan är bland annat depression. ångest, självmordstankar, sömnstörningar, ätstörningar (Ludermir, Schraiber, D’Oliveira, França-Junior & Jansen. 2008; Coker, Smith & Fadden, 2005) och posttraumatiskt stressyndrom (Scheffer, Lindgren & Renck, 2008). Utöver psykiska åkommor har kvinnor utsatta för våld även rapporterat mer än dubbelt att de lider av bland annat kronisk smärta, nervskador, ryggproblem och artrit (Coker et al., 2005).

(8)

2.3 Förekomst av våld mot kvinnor i Sverige

Statistik från Statistiska centralbyrån (2019) visar att det i Sverige skett en ökning av våld i nära relationer, 2010 var 21 procent av våldsförövarna en närstående jämfört med 42 procent 2016. Detta representerar kvinnor som utsatts för misshandel i nära relationer. Totalt anmäldes 27 310 misshandelsfall 2010 mot kvinnor jämfört med 28 691 anmälningar 2018. Detta tyder troligtvis på ökad frekvens gällande misshandel mot kvinnor med hänsyn taget till mörkertal.

De senaste åren har även antalet anmälningar av våldtäkt ökat i Sverige, 2 900 våldtäkter och 345 försök till våldtäkt anmäldes 2010, av dessa anmälningar lagfördes 200. Jämfört med statistik från 2010 anmäldes 3 997 våldtäkter och 276 försök till våldtäkt 2018 och av dessa lagfördes 189. Enligt statistiken var det 2 437 fullbordade våldtäkter som genomförts inomhus år 2010. Även år 2018 påvisar statistiken att majoriteten av våldtäkterna (3 544) skett inomhus (Statistiska centralbyrån, 2019).

2.3.1 Tillfrågade om våld

Statistiken påvisar att fler kvinnor fick frågan om våld 2018 jämfört med 2012. 2012 blev 19% av de kvinnor som besökte mödrahälsovård i Dalarna tillfrågade om våld, vilket var lägst i hela landet. Jämfört med 2018 då 84 % tillfrågades inom samma vårdkategori i Dalarnas län. Bästa länet 2018 var Örebro med 96% och sämst var Norrbotten med 79% tillfrågan. Totalt i hela Sverige tillfrågades 88% av kvinnorna 2018, vilket är en ökning jämfört med 2012 då 56% tillfrågades. Den statistiska ökningen tyder på förbättring i arbetet att finna våldsutsatta kvinnor inom mödrahälsovården (Statistiska centralbyrån, 2019).

En studie från Island av Svarvarsdottir & Orlygsdottir (2008) uppmuntrade till att lägga in standardfrågor om våld vid besök på en akutmottagning och en mödravårdsmottagning. Tack vare frågeguiden om hur sjukvårdspersonal initialt inleder en diskussion med kvinnor om misshandel samt en ökad handlingsberedskap underlättade arbetet med att identifiera mäns våld mot kvinnor och därmed kunde den våldsutsatta få rätt hjälp och stöd.

(9)

2.4 Hälso- och sjukvårdens ansvar

Socialstyrelsen (2014) beskriver att all vårdpersonal bör veta när och hur de ska ställa frågor om våld för att fastställa rutiner, säkra kvalité och underlätta arbetet utifrån bästa tillgängliga kunskap i syfte att identifiera våldsutsatta som behöver stöd samt hjälp för sin våldsutsatthet. Detta gör all vårdpersonal inom hälso- och sjukvård i syfte att stärka god hälsa och livskvalité för våldsutsatta.

Våld som utförs mot kvinnan genom exempelvis misshandel, olaga hot, kvinnofridskränkning, sexualbrott, hatbrott går under brottsbalken (Brottsbalk [BrB], SFS 1962:700). Det vill säga att det är straffbart att utföra ovan nämnda handlingar. Hälso- och sjukvårdslagen (Hälso- och sjukvårdslag [HSL], SFS 1982:763) syftar till att vården bedrivs för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet.

2.4.1 Sjuksköterskans roll

Den etiska koden som antogs av International Council of Nursing (ICN) vägleder världens sjuksköterskor och sammanfattar riktlinjer för professionens etik. ICN:s etiska kod är indelad i fyra huvudområden vilka är att sjuksköterskor ska arbeta för att främja hälsa, lindra lidande, förebygga sjukdom och återställa hälsa.

Sjuksköterskornas arbete förklaras vidare vara att arbeta för en miljö där

mänskliga rättigheter, sedvänjor, trosuppfattningar och värderingar respekteras på individ, familj och samhällsnivå (International Councils of Nurses, 2012). Enligt (HSL, SFS 1982:763) ska en god vård bygga på respekt för patientens integritet och självbestämmande. Detta syftar till att tillgodose varje persons autonomi och rätt till sin egen kropp och person. Hälso- och sjukvårdslagen förtydligar vidare att bland annat sjuksköterskor har ett ansvar i att se till att personer som utsatts för våld och förtryck får det stöd och den vård som de behöver.

Sjuksköterskorna har därmed ett ansvar att tillsammans med samhället initiera och stödja åtgärder som i synnerhet tillgodoser svaga befolkningsgruppers sociala behov och hälsa och att inte arbeta utifrån egen ingivelse (International Councils of Nurses, 2012).

(10)

2.5 Teori

Personcentrerad vård används som teoretisk referensram i litteraturöversikten. Personcentrerad vård betyder enligt Fix et.al. (2018) att ”förstå patienten som en unik människa”. Personcentrerad vård är en term som används globalt inom hälso- och sjukvård. Det personcentrerade arbetet används inom sluten- och öppenvård, akut och palliativ vård samt rehabilitering (McCance, McCormack & Dewing, 2011). I vården pågår en förändring i riktning mot bland annat att använda ordet person istället för patient i syfte att stärka personcentrering, och att som sjukvårdspersonal arbeta utifrån ett holistiskt synsätt. Personcentrerad vård är ett etiskt förhållningssätt som innebär att vårdpersonal ska se den enskilda människan, involvera samt anpassa vården efter personens egen tolkning, tankar, önskemål, förutsättningar och behov. Personcentrerad vård är en bidragande faktor till att representera högkvalitativ vård. Den högkvalitativa vården representerar aktivt deltagande för varje enskild person i planering och genomförande av den egna vården i samarbete med vårdpersonal, och även närstående om personen önskar det. Personcentrerad vård beskriver vårdstandard som säkerställer att patienten är i centrum. Resultaten av att vårdpersonalen arbetar utifrån ett personcentrerat arbete säkerställer en känsla av välbefinnande, bra vårdupplevelser, ett engagemang till vården och att främja hälsa för vårdtagaren. (McCance et al., 2011; McCance, Slater & McCormack, 2008; Edvardsson, Fetherstonhaugh & Nay, 2010).

Røsvik, Kirkevold, Engedal, Brooker och Kirkevold (2011) skriver att sjuksköterskor har kunskapen om personcentrerad vård och vet vad arbetet innebär, men vetskapen om hur personcentrerad vård ska implementeras i vårdarbetet med patienten upplever sjuksköterskor vara bristfällig. I studien framkommer det att användning av VIPS-modellen stärker personcentrerad vård för personal inom hälso- och sjukvård och förenklar arbetet mellan vårdgivare och vårdtagare. Vilket är en modell sjuksköterskor kan arbeta efter i syfte att fånga upp patientens alla behov av omvårdnad.

2.6 Problemformulering

Mäns våld mot kvinnor är ett globalt samhällsproblem samt hälsoproblem som påverkar livet för miljontals kvinnor. Statistik från Sverige visar att våldsfall oftast

(11)

berör mäns våld mot kvinnor. Inom hälso- och sjukvård möter sjuksköterskan kvinnor som utsätts för våld av män. I detta möte ska sjuksköterskan identifiera samt uppmärksamma kvinnorna för att tillgodose rätt vård. Sjuksköterskan ska även vara en trygghet samt ett stöd till dessa kvinnor. Att initialt ställa en fråga som sjuksköterska till dessa kvinnor om våld kan vara en början till att våldet upphör och för att kvinnan ska slippa lidandet. I arbetet med mäns våld mot kvinnor bör även sjuksköterskors upplevelse beaktas då sjuksköterskor ofta är den första kontakten i hälso- och sjukvården och har därav en stor roll i mötet med dessa kvinnor. Anledningen till litteraturöversiktens framtagande är på grund av kunskapsluckan om sjuksköterskans upplevelser av att möta våldsutsatta kvinnor. Vidare hur dessa upplevelser får utrymme inom vårdandet och vilken påverkan det har för att sjuksköterskor ska kunna bedriva en god och säker vård.

3. Syfte

Syftet med litteraturöversikten är att belysa upplevelser hos sjuksköterskor i mötet med våldsutsatta kvinnor inom hälso- och sjukvård.

3.1 Frågeställningar

Vilka känslor får sjuksköterskan av möten med kvinnor som utsatts för våld av män? Vilka hinder upplever sjuksköterskan finns i mötet med våldsutsatta kvinnor?

4. Metod

4.1 Design

Examensarbetets design är en litteraturöversikt. En litteraturöversikt är enligt Forsberg och Wengström (2013) en sammanställning av tidigare genomförd forskning som berör litteraturöversiktens syfte samt frågeställningar. Vidare beskrivs att en litteraturöversikt skall ha tydligt formulerat syfte och frågeställningar. En plan skall formuleras för genomförandet, sökord och sökstrategi skall bestämmas. Artiklarna som nyttjas har vetenskaplig karaktär samt är kritiskt granskade. Valda artiklar har analyserats, sammanställts och därefter har slutsatser fastställts.

(12)

4.2 Urval & Datainsamling

Vid framtagandet av artiklar har databaserna Cinahl och Pubmed används då dessa databaser innehåller artiklar som omfattar omvårdnad och medicin. Söktermerna

Battered women, Violence, Violence against women, Domestic violence, Abused women, Nursing perception, Experiences, Views, Attitudes, Intimate partner violence, experiences OR perceptions OR attitudes OR views OR feelings, prevention and control, Nurse, Nurses, Nurs* Nursing intervention, Nursing attitudes, Nurses role, Victims, Perceptions and experiences och Registered nurse

har använts vid sökandet av artiklar. Vid kombination av dessa begrepp adderades booleska termen ”AND” i syfte att specificera sökningen (se bilaga 2).

4.2.1 Inklusionskriterier

Inklusionskriterierna var kvantitativa och kvalitativa vetenskapliga artiklar, dessa var uppbyggda enligt IMRaD. IMRaD står för introduktion, metod, resultat och diskussion (Bertin, Atanassova, Gingras, & Larivière, 2016). Studierna kunde härröra från samtliga länder, dock skulle studiernas språk vara på engelska. Artiklarna skulle vara framtagna med en ståndpunkt i etik och värdegrund. Artiklarna utgår ifrån kvinnor som utsatts av mäns våld. Artiklarna skulle ha en högre artikelkvalitet än 60%.

4.2.2 Exklusionskriterier

Exklusionskriterier var litteraturstudier, artiklar äldre än 2000-01-01 och artiklar som innehöll kvinnor under 16 år, kvinnornas upplevelse av våld samt där kvinnor utsatts av våld från kvinnor.

4.3 Värdering av artiklarnas kvalitét

Granskningsmallar som tillhandahålls av Högskolan Dalarna användes som stöd i syfte att värdera artiklarnas kvalitet (se bilaga 3 och 4). Granskningsmallarna är modifierade utifrån Forsberg och Wengström (2008) och Willman, Stoltz och Bahtsevani (2011). Vid granskning av kvalitativa artiklar nyttjades en granskningsmall med en maxpoäng på 25 och vid granskning av kvantitativa har granskningsmallen en maxpoäng på 29. Varje ja ger en poäng, och med hjälp av poängen kan en procentsats presenteras som ger riktlinjer kring kvaliteten hos

(13)

artiklarna. Beslut fattades om att en procentsats mellan 60–80 ansågs som medel kvalitet och 80–100 ansågs som hög kvalitet. Alla artiklar behövde hålla en nivå av minst 60 procent för att vara trovärdiga och för att väljas ut till litteraturöversiktens resultat.

4.4 Tillvägagångssätt

Initialt söktes artiklar självständigt. Därefter genomfördes granskning av artiklarnas titel samt abstrakt för att se om de svarade mot studiens syfte. När relevanta artiklar valts ut efter titel och abstrakt läses dessa i sin helhet. Utvalda artiklar som ansågs svara på syftet samt frågeställningar togs upp för diskussion och konstaterades sedan gemensamt att de svarade på litteraturöversiktens syfte. Artiklarna kvalitetsgranskades gemensamt med hjälp av granskningsmallarna. Slutligen redovisas valda artiklar i en tabell, där syfte, metod, resultat och författare framkommer samt i löpande text i resultatet. Litteraturöversikten har sammanställts tillsammans vid möten.

4.5 Analys och tolkning av data

Forsberg och Wengström (2013) poängterar att innehållsanalysen blir effektivast genom att artiklar sättas in i en granskningsmall för att säkerställa kvalitén på de artiklar som väljs ut. Analysen av valda artiklar bör sedan följa fem olika punkter som motsvarar: analys och bearbetning av materialet noggrant och upprepade gånger, analysera vad materialets innebörd är, kategorisera materialet i specifika områden, samt en sammanfattning av områdena i en eller flera valda kategorier och till slut en diskussion av resultatet. Med stöd av ovanstående genomgång har arbetet med litteraturöversikten genomförts för att det slutgiltiga resultatet skall bli korrekt.

Artiklarna lästes två gånger i syfte att inhämta material till litteraturöversikten. Initialt delades artiklarna upp till hälften och analyserades enskilt. Därefter sammanställdes författarnas objektiva analys av artiklarna och likheter samt skillnader jämfördes. I syfte att säkerställa att tolkning av data gjordes korrekt lästes de artiklar den andre läst tidigare. Data summerades därefter igen med kompletterande material, slutligen lästes alla artiklar tillsammans. I och med denna metod kunde det ses om artiklarna tolkades likadant.

(14)

Efter analysering och sammanställning av resultatet kunde det identifieras sammanhang mellan valda artiklar och utifrån det kategorisera upp resultatet i huvudteman och underteman i syfte att enkelt sammanställa resultatet utifrån funna artiklar.

4.6 Etiska överväganden

Forsberg & Wengström (2013) skriver att vid systematiska litteraturöversikter bör etiska överväganden ske samt att det är av vikt att välja studier som har tillstånd från etisk kommitté eller där noggranna etiska överväganden gjorts. Det beskrivs oetiskt att enbart representera artiklar som stöder forskarens privata åsikt. Helsingforsdeklarationen, som är utvecklad av World Medical Association (WMA), år 1964, innehåller forskningsetiska principer samt riktlinjer för läkare och andra aktörer som medverkar i medicinsk forskning. Deklarationen beskriver att omsorg om individen är en grundläggande princip som måste prioriteras före vetenskapens samt samhällets intresse. Vidare beskriver deklarationen att medicinsk forskning omfattas av etiska standarder, vilket innebär att säkerställa respekt samt skydda alla människor, deras hälsa och rättigheter (World Medical Association, 2018).

Vetenskapsrådet (2019) skriver ett eget stycke om forskaretik, det vill säga forskarens relation till uppgiften och menar att god forskning baseras på tillförlitlighet, ärlighet, respekt och ansvar. Dessa uttrycks som grundläggande principer för integritet i forskning. Beaktning av etiska överväganden har gjorts kopplat till litteraturöversikten, och ett objektivts synsätt har tillämpats vid analys och när resultatet presenteras. Egna värderingar samt åsikter har bortsetts från i största grad.

5. Resultat

Resultatet baseras på 18 artiklar från länderna Brasilien (n=1), England (n=1), Finland (n=2), Italien (n=1), Israel (n=1), Kanada (=2), Sverige (n=2), Sydafrika (n=2), Turkiet(n=2) och Amerikas förenta stater (n=4). Efter granskning av artiklarna har resultatet delats i olika teman, respektive underteman. Två huvudteman och sex underteman identifierades.

(15)

Tabell 1. Översikt av huvudteman och underteman.

Huvudteman

Underteman

Sjuksköterskans upplevelser

-Professionell upplevelse - Upplevelser som påverkar sjuksköterskan privat

Hinder i arbetet med våldsutsatta

kvinnor

-Arbetsmiljö -Tidsbrist -Fördomar -Okunskap

5.1 Sjuksköterskans upplevelse

I mötet med våldsutsatta kvinnor bekräftas det att sjuksköterskor upplever känslor som berör deras profession samt även deras privatliv, detta menade sjuksköterskor präglar bemötandet av dessa kvinnor och lämnar påfrestande avtryck hos sjuksköterskor (Van der Wath, van Wyk & Janse van Rensburg, 2013; Goldblatt, 2009; Sundborg, Törnkvist, Saleh-Stattin, Wändell, & Hylander 2015; Robinson, 2010; Webster, Sangster Bouck, Lynn Wright & Dietrich, 2006; Efe & Taskin, 2012; Woodtli, 2001). Sjuksköterskor upplever att det måste bemöta utsatta kvinnor professionellt och ansvarsfullt då detta anses vara ett av många ansvarsområden inom professionen, och att sjuksköterskor bör ta situationen på allvar (Häggblom & Möller, 2006; Guruge, 2012; Yeung, Chowdhury, Malpass & Feder, 2012; Watt, Bobrow & Moracco, 2008; Sundborg et al., 2015). Andra sjuksköterskor menar att detta inte alls är ett av deras ansvarsområden, då deras tid prioriteras till andra arbetsuppgifter som enligt sjuksköterskorna bör prioriteras i första hand (Goldblatt, 2009; Sundborg et al., 2015; Robinson, 2010; Cortes, Padoin, Viera, Landerdahl, & Arboit, 2015; Guruge, 2012). Sjuksköterskor menar på att det professionella ansvaret behöver stärkas med mera kunskap inom ämnet mäns våld mot kvinnor då

(16)

de flesta upplever bland annat känslor som frustration och handfallenhet i mötet med våldsutsatta kvinnor (Efe & Taskin, 2012; Yeung et al., 2012).

Figur 1.

5.1.1 Upplevelser som påverkar sjuksköterskans profession

Flera studier visar att kvinnor som utsätts för våld i nära relationer påverkar sjuksköterskans känslor. Känslor som uppstod hos sjuksköterskor var ansvar, fördomar, rädsla, frustration, okunskap och handfallenhet (Goldblatt, 2009; Van der Wath et al., 2013; Häggblom, Hallberg, & Möller, 2005; Sundborg et al., 2015; Robinson, 2010; Woodtli, 2001; Efe & Taskin, 2012; Webster et al., 2006). Sjuksköterskorna upplever även känslor som ilska och medkänsla, samtidigt som de upplever osäkerhet över oförmågan att lindra kvinnans ångest (Guruge, 2012; Goldblatt, 2009; Van der Wath et al., 2013). Intimt partnervåld upplevs som en komplex fråga, något som de anser inte kan åtgärdas vid ett vårdande besök (Goldbatt, 2009; Sundborg et al., 2015; Cortes et al., 2015; Robinson, 2010). Sjuksköterskor kämpar med att hitta en balans i att tillgodose kvinnans behov

Sjuksköterskan kan uppleva Ansvar Fördomar Rädsla Frustration Handfallenhet Ilska Hjälpsamhet Medkänsla Osäkerhet Maktlöshet Irritation

(17)

samtidigt som de upplever känslor av maktlöshet, att arbeta ensamt och inte låta sina egna känslor spegla omvårdnaden (Häggblom & Möller, 2006).

Sjuksköterskor upplever att de har ett ansvar att identifiera våldsutsatta kvinnor som de möter inom hälso- och sjukvård. Sjuksköterskor menar på att deras arbete med att identifiera våldsutsatta kvinnor är ett av många ansvarsområden inom professionen, och att sjuksköterskorna bör ta situationen på allvar för att stärka kvinnans hälsa och tillgodose rätt hjälp i kampen mot våldet (Häggblom & Möller, 2006; Guruge, 2012; Yeung et al., 2012; Watt et al., 2008; Sundborg et al., 2015). Andra sjuksköterskor upplever att de inte vill ta tag i problemet eftersom de anser att det inte tillhör deras yrkeskategori och andra arbetsuppgifter prioriteras högre (Goldblatt, 2009; Sundborg et al., 2015; Robinson, 2010; Cortes et al., 2015; Guruge, 2012). De sjuksköterskor som anser att det inte tillhör deras yrkeskategori anser att ansvaret för identifiering tillhör bland annat läkare, psykologer och/eller socialarbetare (Cortes et al., 2015; Guruge, 2012). Vidare väljer sjuksköterskor att avstå från att identifiera våld mot kvinnor när deras engagemang inte blir bemött med respekt (Goldbatt, 2009; Sundborg et al., 2015; Cortes et al., 2015; Robinson, 2010). Irritation hos sjuksköterskorna grundar sig i både den som utövar våldet (Guruge, 2012; Goldblatt, 2009; Van der Wath et al., 2013), och den som blir utsatt för våld. De anser att kvinnan har ett val, och kan därmed välja att lämna våldet (Häggblom et al., 2005; Goldblatt, 2009; Robinson, 2010; Sundborg et al., 2015; Watt et al., 2008).

Sjuksköterskor beskriver att de upplever hjälplöshet när de tar hand om kvinnor som exponerats för våld men som inte vill berätta om våldet eller bekräfta det. De upplever även frustration när kvinnor som lever i våldet inte kan hanteras och bemötas på rätt sätt. De menar att våld inte kan botas av rutinmässiga, medicinska protokoll. Om våldet inte bekräftas upplever sjuksköterskor att det inte finns något mer de kan göra än att behandla de fysiska skador som uppstått av våldet. Sjuksköterskorna upplever att den hjälp som erbjuds angående våld kanske inte ger omedelbara resultat, men gav hopp om att kvinnan möjligen vågar ta emot hjälp framöver (Robinson, 2010; Guruge, 2012; Sundborg et al., 2015; Goldblatt, 2009; Van der Wath et al., 2013). Upplevelser hos sjuksköterskor är att våldsutsatta

(18)

kvinnor är i behov av emotionellt stöd på sätt som förmedlar omsorg, inger förtroende och informativt stöd. Det informativa stödet upplevs vara viktigt, då kvinnan själv kan agera utifrån given information när hon känner sig redo (Watt et al., 2008; Woodtli, 2001). Våldsutsatta kvinnor ska få möjlighet till att ta plats och vara den som inleder samt håller i samtalen kring våldet. Sjuksköterskorna menar på att de föredrar att lyssna än att prata och att det anses vara bäst för kvinnan i mötet med sjuksköterskan (Cortes et al., 2015).

Sjuksköterskor upplever att oavsett var kvinnan befinner sig i relation till våldet betonas vikten av behovet från sjuksköterskans interaktioner att alltid visa på respektfulla attityder gentemot kvinnan med hennes känslor och rätt till självbestämmande. Sjuksköterskor uttrycker att bevittna en kvinna som befinner sig i en sårbar och maktlös position utlöser känsla av sympati (Van der Wath et al., 2013; Häggblom et al., 2005).

Vissa sjuksköterskor upplever positiva känslor i mötet med kvinnor som utsätts för våld. De känner sig hjälpsamma och betrodda när kvinnor vågar öppna upp sig för dem gällande våldet (Sundborg et al., 2015; Webster et al., 2006). Sjuksköterskor beskriver att de känner sig hedrade att kvinnan vågar öppna upp sig samt dela deras berättelse om våldet för dem. Sjuksköterskorna känner sig inte alls traumatiserade av deras berättelser, de respekterar och beundrar dessa kvinnor (Webster et al., 2006). Sjuksköterskorna känner också glädje och lättnad när kvinnan med hjälp av vården lyckas lämna våldet (Van der Wath et al., 2013). Sjuksköterskorna engagerar sig i kvinnorna genom olika typer av stöd i form av psykologiska, informativa, instrumentella och ekonomiska. Vissa sjuksköterskor bidrar med egna pengar för att tillgodose kvinnan mat och/eller kläder då de känner väldigt starkt för dessa kvinnor. De upplever att de gör något betydelsefullt, vilket stärker deras självkänsla (Guruge, 2012).

5.1.2 Upplevelser som påverkar sjuksköterskans privatliv

Sjuksköterskor upplever sig vara i en pågående kamp i mötet med våldsutsatta kvinnor. De brottas med sina egna känslor i mötet med kvinnan utifrån tidigare erfarenheter (Goldblatt, 2009; Van der Wath et al., 2013; Sundborg et al., 2015;

(19)

Watt et al., 2008), samt kampen i att försöka separera arbete från hemmet. Sjuksköterskor beskriver att de blev tillbakadragna i mötet med kvinnan på grund av rädsla att bli för känslomässigt involverad (Goldblatt, 2009; Sundborg et al., 2015; Robinson, 2010). Upplevelser i mötet med våldsutsatta kvinnor påverkar sjuksköterskors privatliv (Van der Wath et al., 2013; Goldblatt, 2009; Sundborg et al., 2015; Robinson, 2010; Webster et al., 2006; Efe & Taskin, 2012; Woodtli, 2001). De försöker blockera de känslomässiga effekterna av våldet kvinnan lever i från att invadera hemmet och familjens privata sfär (Goldblatt, 2009; Van der Wath et al., 2013; Webster et al., 2006).

Att möta kvinnor som utsätts för våld kan sätta spår hos sjuksköterskor, på grund av de hemskheter de får bevittna genom kvinnornas berättelser. Det kan bli för stort att hantera all den information kvinnan ger och sjuksköterskorna kan leva sig in i kvinnans situation (Van der Wath et al., 2013; Goldblatt, 2009; Webster et al., 2006; Sundborg et al., 2015; Häggblom & Möller, 2006). Sjuksköterskor menar på att det ekar i huvudet av kvinnornas berättelser av våldet efter avslutat arbetspass (Goldblatt, 2009). De överväldiga känslorna sjuksköterskorna upplever härleder till att de ibland gråter efter arbetstid i hemmet (Van der Wath et al., 2013; Goldblatt, 2009; Webster et al., 2006).

Berättelser om våldet kan väcka känslor hos sjuksköterskorna som själva har bevittnat våld i nära relationer. De upplever svårigheter att fokusera på kvinnan när minnen från våld de själva bevittnat gör sig påminda (Goldblatt, 2009; Sundborg et al., 2015; Van der Wath et al., 2013). Vidare beskriver sjuksköterskor att det framkommer svårigheter att distansera sig från den misshandlade kvinnans upplevelser. De förtydligar mötet med våldsutsatta kvinnor som något känslomässigt överväldigande i den utsträckning att gränserna mellan jaget och patienten är suddig (Goldblatt, 2009). Mötet med våldsutsatta kvinnor kan väcka rädsla för övergrepp, och kan också spela en viktig roll att forma relationer som hustru och mor (Goldblatt, 2009; Van der Wath et al., 2013). Sjuksköterskorna känner att de måste ha bevis för att deras verklighet är annorlunda än de kvinnor som lever i våldet. Deras män får ofta agera psykologer och stödja dem känslomässigt. Vissa av männen får även försäkra dem om att de inte är våldsutövare

(20)

och inte vill skada sin familj. Sjuksköterskorna menar att detta är en utmaning som familjen handskas med i hemmet. Det väcker även känslor som stod inför det faktum att ingen är immun mot övergrepp, och denna insikt väcker djup rädsla och osäkerhet kring framtiden samt för sina egna barns säkerhet (Sundborg et al., 2015; Goldblatt, 2009).

Vid omvårdnad med våldsutsatta kvinnor sätter det spår hos sjuksköterskorna som oroar sig för kvinnan och vill direkt veta vid nästa arbetspass hur det gått för henne (Goldblatt, 2009; Van der Wath et al., 2013). På grund av att kvinnan kan vårdas under en kortare period finns risken att sjuksköterskor inte träffar kvinnan mer och med ovissheten uppstår frågor som är svåra att släppa, som till exempel; Kommer

kvinnan klara sig? Kommer mannen be om förlåtelse? Kommer hon ta sitt liv?

Minnen av kvinnans berättelser om våldet ger starka minnesbilder som kan bli livslånga, vilket innebär ett lidande för sjuksköterskor (Van der Wath et al., 2013). En sjuksköterska beskriver att hon efter omhändertagandet av en kvinna med sönderslaget ansikte inte kunde se sig själv i spegeln på två dagar. Detta på grund av att när hon tittade sig själv i spegeln såg hon den sönderslagna kvinnans ansikte och blev påmind om det hemska (Goldblatt, 2009).

5.2 Hinder i arbetet med våldsutsatta kvinnor

Sjuksköterskor har identifierat olika hinder i arbetet med våldsutsatta kvinnor som begränsade omvårdnaden. Sjuksköterskor presenterar arbetsmiljö, tidsbrist, okunskap och fördomar som hinder i arbetet med kvinnor utsatta för våld. Det lyfts även ett antal önskemål som enligt sjuksköterskorna skulle underlätta arbetet med våldsutsatta kvinnor (Goldblatt, 2009; Sundborg et al., 2015; Yeung et al., 2012; Guruge, 2012; Van der Wath et al., 2013; Häggblom et al., 2005; Sundborg, Saleh-Stattin, Wändell, & Törnkvist, 2012; Efe, & Taskin, 2012).

(21)

Figur 2.

5.2.1 Arbetsmiljö som hinder

Sjuksköterskor har identifierat ett antal olika hinder i arbetet med att stödja våldsutsatta kvinnor som skapar barriärer i omvårdnaden av kvinnan. Ett hinder sjuksköterskor upplever är arbetsmiljön. Brist på lämplig arbetsmiljö kan förhindra interventioner från sjuksköterskor i fall där våld kan förebyggas (Guruge, 2012; Brykczynski, Crane, Medina & Pedraza, 2011; Sundborg et al., 2015; Efe, & Taskin, 2012). Sjuksköterskorna upplever att det är viktigt att skapa en atmosfär där utsatta kvinnor får möjlighet till stöd av hälso- och sjukvården samt av kvinnor som erfarit liknande (Brykczynski et al., 2011; Sundborg et al., 2015), detta utan att skapa ett klimat där kvinnorna kan känna skuld (Brykczynski et al., 2011).

Sjuksköterskor delar en önskan till att implementera speciella miljöer på akutavdelningar och vårdinstitutioner där möjlighet kan ges till att skapa en trygghet för kvinnor utsatta för våld. Där sjuksköterskorna i lugn och ro kan prata med kvinnor de misstänker är utsatta för våld. Där miljön skapar förutsättningar till att få kvinnan att känna ett förtroende och våga ta steget att berätta (Efe, & Taskin 2012; Brykczynski et al., 2011; Sundborg et al., 2015). Med hjälp av en stödjande miljö känner sjuksköterskorna att det minskar deras tvekan till att identifiera kvinnor som lever i våld (Sundborg et al., 2015). Miljön ska enligt önskan vara utformat för kvinnors säkerhet och underlätta för intervjuer med kvinnan. En sådan miljö saknas i dagsläget på många vårdinstitutioner (Efe & Taskin 2012; Brykczynski et al., 2011).

5.2.2 Tid som hinder

Ett antal sjuksköterskor har identifierat att tiden är ett hinder i arbetet med kvinnor utsatta för våld. Samtliga sjuksköterskor upplever att de krävs goda tidsresurser för

Hinder

(22)

att tillgodose kvinnans behov av stöd och omvårdnad. Att i lugn och ro kunna sitta ned med kvinnan, bekräfta henne, lyssna och ge stöd är viktigt för sjuksköterskorna om de ska arbeta med dessa kvinnor. De förklarar att de upplever sig vara begränsade av dagliga rutiner inom arbetet, de är mycket upptagna på jobbet för att kunna avsätta tid för psykosociala problem hos dessa kvinnor. Detta hindrar dem vanligtvis från att reflektera över om kvinnor som de misstänker är utsatta för våld. Tidsbristen resulterar i att sjuksköterskor inte ingriper i fall av våld (Guruge, 2012; Van der Wath et al., 2013; Goldblatt, 2009; Sundborg et al., 2015; Sundborg et al., 2012; Yeung et al., 2012). Sjuksköterskor upplever att med tiden kan detta resultera i tunnelsyn där fokus enbart hamnar på tekniska aspekter av vården. Att behandlingar och mediciner är i största fokus, då tiden i arbetet främst inkluderar de fysiska problemen (Sundborg et al., 2012). Det krävs mer från sjuksköterskorna i arbetet med kvinnor utsatta för våld än att dela ut ett piller, ge dem fem minuters pratstund eller att kunna hänvisa till annan profession som kan hjälpa dessa kvinnor (Brykczynski et al., 2011).

5.2.3 Sjuksköterskans okunskap som kan skapa hinder

Brist på erfarenhet försvårar sjuksköterskornas arbete med våldsutsatta kvinnor vilket ger dessa kvinnor en sämre omvårdnad (Yeung et al., 2012; Guruge, 2012; Häggblom et al., 2005; Sundborg et al., 2012; Sundborg et al., 2015; Gürkan & Kömürcü, 2017). Samtliga sjuksköterskor upplever att det krävs ökad kunskap i form av utbildning och praktisk erfarenhet för att stärka arbetet med att hjälpa våldsutsatta kvinnor i syfte att tillgodose dem god omvårdnad, minskat lidande och god livskvalité. De håller med om nödvändigheten av att stärka professionen med ytterligare kunskap gällande området våld då det anses vara otillräckligt (Di Giacomo et al., 2017; Häggblom et al., 2005; Sundborg et al., 2012; Guruge, 2012; Efe & Taskin, 2012; Gürkan & Kömürcü, 2017).

Kompetens som sjuksköterskor upplever saknas och som kräver en mer grundlig och specifik kunskap är de juridiska aspekterna, relationella aspekterna och tillämpningen av förfarandet. En möjlighet till att stärka förbättringsarbetet med att identifiera övergrepp och hanteringen av kvinnor som drabbas av våld enligt sjuksköterskor är användning av protokoll. I syfte att skapa tydligare riktlinjer för

(23)

hur sjuksköterskor ska agera i situationer där kvinnor som utsatts för våld identifieras, samt när kvinnor själva bekräftar våldet. Detta anses behöva kompletteras med en formell utbildning (Di Giacomo et al., 2016; Häggblom et al., 2005, Guruge, 2012). Utbildning inom ämnet upplevs vara brådskande enligt sjuksköterskorna. Med utbildning menar de att det skulle gå ut på träning där styrkan att kunna identifiera symtom stärks och att tidigt identifiera tecken som kan skapa misstankar om att det rör sig om våld. Med utbildning menar de även att stärka sjuksköterskan i sin roll i mötet med kvinnan, genom att professionellt kunna veta hur de ska bemöta och arbeta med våldsutsatta kvinnor för att de ska känna ett förtroende. De beskriver vidare att det är viktigt att känna sig trygg i sin roll som sjuksköterska, och veta hur de ska förmedla viktig information och ge relevanta råd till kvinnan, samt att dokumentera och följa upp dessa kvinnor. Sjuksköterskor menar på att med rätt kunskap och utbildning är det första steget i rätt riktning mot att känna sig förberedd samt bli bättre på att hjälpa kvinnor att förändra deras situation som de lever i. De presenterar även aspekter som; mottagandet av kvinnorna, samhällets stöd och resurser, psykologiska effekter, orsaker bakom våldet i hemmet, rättsliga aspekter av våld och hur ett lagligt intyg skrivs (Häggblom et al., 2005).

Sjuksköterskor upplever sig vara nio gånger mer benägna att arbeta med våldsutsatta kvinnor om de har tillräckligt med kunskap. I dagens läge är de tvungna att söka information på egen hand för att veta hur de ska gå tillväga om de möter våldsutsatta kvinnor (Sundborg et al., 2012).

Enligt Sundborg et al. (2012) är det även få sjuksköterskor som gör anmälan till socialtjänsten när det finns barn i familjen där kvinnan utsätts för våld. Sjuksköterskor poängterar att de är i behov av relevant kunskap och utbildning för att kunna ge stöd till dessa kvinnor på ett bra sätt (Guruge, 2012).

5.2.4 Sjuksköterskans fördomar som kan skapa hinder

Vissa sjuksköterskor upplever att kultur relaterat till ursprungsland, ålder och/eller social grupp kan leda till att kvinnor i vissa grupper, från vissa länder anser våld vara mer acceptabelt än andra. Vidare beskrivs det att sjuksköterskor tror att kvinnor

(24)

utsatta för våld av sina män upplever att relationen till sin partner blir starkare. Att kvinnan känner bekräftelse och att det ska indikera till att mannen visar sin kärlek genom att använda våld mot kvinnan. Sjuksköterskor tror även att kvinnor upplever det vara ett sätt att utbilda kvinnan, och att detta anses vara okej. De tror att vissa kvinnor anser att vissa beteenden rättfärdigar att mannen slår sin hustru. Misshandel är ett sätt att uttrycka förlåtelse om kvinnan har gjort något som mannen inte anser vara acceptabelt (Sundborg et al., 2015; Robinson, 2010; Kim, & Motsei, 2002). En annan fördom hos sjuksköterskorna är att kvinnor som väljer att leva i våldet använder sig av missbruk med droger samt alkohol. De antar att kvinnorna valt att leva i osunda levnadsvanor relaterat till osunda relationer där våldet inkluderas (Kim, & Motsei, 2002; Brykczynski et al., 2011). Sjuksköterskor avstår även från att kartlägga våldet eftersom de upplever att identifieringen av våldet inte ger effekt på kvinnans hälsa (Efe & Taskin, 2012).

Sjuksköterskorna är även övertygade om att äldre kvinnor utsatta för våld är något som har följt med dem från barndomen. Dessa fördomar grundar sig i att när de äldre kvinnorna växte upp var det vanligt att uppfostra sina barn genom att använda sig av våld. Sjuksköterskor tror att äldre par anser våldet som normalt samt att det tillhör den äldre generationen (Sundborg et al., 2015).

6. Diskussion

6.1 Sammanfattning av huvudresultat

I denna del diskuteras huvudresultaten, tillvägagångssätt gällande metod, etiska frågor, förslag till vidare forskning och avslutningsvis slutsats.

Syftet med litteraturstudien var att belysa upplevelser hos sjuksköterskor i mötet med våldsutsatta kvinnor inom hälso- och sjukvård. Sammanlagt identifierades två huvudteman; Sjuksköterskans upplevelser och Hinder, följt av respektive underteman, från sammanlagt arton artiklar (se bilaga 1).

(25)

6.2 Resultatdiskussion

Flera studier visade att sjuksköterskor blev känslomässigt engagerade i mötet med våldsutsatta kvinnor och att känslor som upplevdes av sjuksköterskor var bland annat rädsla, frustration och handfallenhet. Dessa känslor framkommer då de inte kan erbjuda den hjälp de ansåg att de ville ge kvinnorna, samt att det upplevdes vara utmanande för sjuksköterskorna att hantera dessa känslor på arbetet och i hemmet (Van der Wath, van Wyk & Janse van Rensburg, 2013; Goldblatt, 2009; Sundborg, Törnkvist, Saleh-Stattin, Wändell, & Hylander 2015; Robinson, 2010; Webster, Sangster Bouck, Lynn Wright & Dietrich, 2006; Efe & Taskin, 2012; Woodtli, 2001). Detta resultat understryks av Reis, Lopes, Higa, Turato, Chvatal och Bedone (2010) som skriver att sjuksköterskor i mötet med våldsutsatta kvinnor upplevde känslor som kunde påverka dem känslomässigt i sina professioner under arbetstid. De kunde även påverka dem känslomässigt i deras privatliv utanför arbetsplatsen, bland annat i hemmet. Detta resultat stöds vidare av Walsh och Buchanan (2011) som skriver att sjuksköterskorna upplevde starkt obehag efter mötet med våldsutsatta kvinnor, och att de undviker att bli påminda om händelserna kvinnorna erfarit. Trots att sjuksköterskorna blir känslomässig engagerade avviker det från studien av Mauno, Ruokolainen, Kinnunen & DeBloom (2016) som skriver hur sjuksköterskor i mötet med våldsutsatta inte bör bli känslomässigt engagerade och inte låtas påverka av berättelserna kvinnorna delar med sig av, detta för att sjuksköterskorna ska kunna arbeta och bemöta utsatta kvinnor professionellt. Det anses nödvändigt som profession att inte bli för känslomässigt involverad i mötet för att kunna arbeta professionellt. Samtidigt har vi förståelse för att det är en utmaning att inte bli känslomässigt engagerad eftersom det väcker starka känslor som kan vara svåra att förbise.

Resultatet visade att sjuksköterskor upplevde att arbetet med våldsutsatta kvinnor var ett av många arbetsområden i deras profession. De beskrev vidare att detta var något som de bör ta på största allvar då det var många kvinnor som levde i våldet, och att sjuksköterskor hade en viktig roll i mötet när de sökte sig till hälso- och sjukvård. Detta eftersom att sjuksköterskor oftast var den första kontakten i mötet med kvinnorna. Resultatet visade även det motsatta, att andra sjuksköterskor upplevde att arbetet med våldsutsatta kvinnor inte alls var ett av deras

(26)

arbetsområden. Ansvaret ansågs tillhöra andra yrkesprofessioner (Goldblatt, 2009; Sundborg et al., 2015; Robinson, 2010; Cortes et al., 2015; Guruge, 2012). Socialstyrelsen (2016) rekommenderar alla verksamheter inom hälso- och sjukvården att lyfta fram våldsutsatthet som ett ansvarsområde och att fastställa rutiner och riktlinjer för att säkerställa god vård. Resultatet där sjuksköterskorna inte anser att arbetet med våldsutsatta är deras arbetsområde avviker från Socialstyrelsens (2016) rekommendationer. Det anses att sjuksköterskorna bör arbeta utifrån tydliga riktlinjer samt rutiner och inte utifrån egen ingivelse för att kunna bedriva en trygg och säker vård.

Inom sjuksköterskeyrket är det viktigt att inte endast behandla det fysiska som syns utåt. Utan det gäller att arbetet sker med hela personen i fokus och även tar hänsyn till andliga, psykiska, sociala och existentiella behov, det vill säga personcentrerad vård. Varje person ska även betraktas som unik i syfte att vården ska vara anpassad för varje enskild individ (McCance, McCormack & Dewing, 2011). Pratt-Eriksson, Bergbom & Lyckhage (2014) skriver i sin studie att kvinnor som sökte vård för våld upplevde sjuksköterskor som okänsliga och tyckte inte de fick det stöd de behövde Kvinnorna kände sig även otrygga och maktlösa i mötet med sjuksköterska då de anser att de inte blev bemötta med respekt och empati. Studien beskriver vidare att det är av vikt att sjuksköterskor måste inge förtroende för att våldsutsatta kvinnor ska kunna lite på dem. Delar av resultatet stämmer överens med åsikterna om rollen sjuksköterskorna har i mötet med våldsutsatta kvinnor då arbetet går ut på att lyssna på kvinnans berättelser om våldet och utifrån det kunna individanpassa omvårdnaden. Detta i syfte att stärka det personcentrerade arbetet med våldsutsatta kvinnor för att minska på lidande.

Flera studier belyser att sjuksköterskor som själva erfarit våld upplever svårigheter att fokusera på vårdandet av våldsutsatta kvinnor när minnen från våld de själva bevittnat gör sig påminda (Goldblatt, 2009; Sundborg et al., 2015; Van der Wath et al., 2013). Detta är i motsats till tidigare resultat av Early och Williams (2002) som visar att omvårdnaden av våldsutsatta kvinnor inte skiljer sig om sjuksköterskor själva upplevt våld eller inte. Vi tror att det i större utsträckning är vanligare med svårigheter att utföra omvårdnadsarbete med våldsutsatta kvinnor om

(27)

sjuksköterskan själv befarat våld. Detta tror vi för att våld är ett känsligt ämne som väcker reaktioner. Våldet speglar en persons förflutna där relationer har lämnat avtryck. Även om det finns undantag som presenteras i Early och Williams (2002) studie.

Resultatet visade att sjuksköterskor upplevde arbetet med våldsutsatta kvinnor som en komplex fråga, något de ansåg inte kan åtgärdas vid ett vårdande besök och tog sig därför inte tid till det. Av den anledningen ville de inte engagera sig i det sociala och/eller psykiatriska problemen som dessa kvinnor befann sig i (Brykczynski et al., 2011). Resultatet visade även att sjuksköterskor upplevde känslor som frustration som grundade sig i både den som utövade våldet (Guruge, 2012; Goldblatt, 2009; Van der Wath et al., 2013), samt gentemot den våldsutsatta. De menade på att den våldsutsatta kunde välja att lämna våldet (Häggblom et al., 2005; Goldblatt, 2009; Robinson, 2010; Sundborg et al., 2015; Watt et al., 2008). Det upplyses av Häggblom et al. (2015) och Woodtli (2001) där sjuksköterskor som inte deltagit i utbildning hade dessa åsikter i motsats till sjuksköterskor som deltagit i utbildning gällande mäns våld mot kvinnor. I andra studier visades det däremot att vissa sjuksköterskor upplevde positiva känslor i mötet med kvinnor som utsatts för våld och att de gärna tog sig tiden att hjälpa (Sundborg et al., 2015; Webster et al., 2006; Guruge, 2012; Van der Wath et al., 2013). Resultatet om sjuksköterskans hjälpsamhet stödjs av Hälso- och sjukvårdslagen som reglerar vikten av att sjukvårdspersonal har en viktig roll i att upptäcka och uppmärksamma våldsutsatthet, så att våldsutsatta får stöd, den vård och behandling som de är i behov av och har rätt till. Vidare reglerar Hälso- och sjukvårdslagen att sjuksköterskor har en skyldighet att ge vård på lika villkor för hela befolkningen (HSL, SFS 1982:763). Resultatet stöds även av McCance, McCormack och Dewing (2011) som skriver att sjuksköterskor har ett ansvar att arbeta evidensbaserat och utifrån personcentrerad vård. I syfte att bedriva vården utifrån bästa tillgängliga kunskap för att främja och säkerställa god och säker vård för varje enskild vårdtagare. Vi anser att om sjuksköterskor ska kunna bedriva en trygg och säker vård behövs ökad kunskap samt förståelse utifrån given utbildning.

(28)

när det fanns barn i familjen där kvinnan utsatts för våld (Sundborg et al., 2012). Detta avviker från Socialstyrelsen (2019) som skriver att personal inom hälso- och sjukvården har en anmälningsplikt när misstankar finns om att barn far illa. Den anmälningsskyldigheten börjar gälla redan om misstanke finns. De upptäckter studien presenterar anses vara oacceptabelt. Barn ska inte behöva leva i våld utan barn ska få möjlighet till en uppväxt i en trygg miljö. Dessa åsikter kan ses stödjas avLag om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter (SFS 2018:1198) som innefattar bland annat att barn ska skyddas från alla former av fysiskt och psykiskt våld och att alla barn har rätt till en social trygghet. Det anses att varje sjuksköterska som möter våldsutsatta kvinnor ska i enlighet med ovanstående lag och föreskrift av socialstyrelsen anmäla för att möjliggöra barns rättighet till en trygg miljö.

Flera studier visade att sjuksköterskor upplevde att arbetet med våldsutsatta kvinnor behövde stärkas med mera kunskap och tydligare riktlinjer för hur sjuksköterskor ska agera samt bättre kunna identifiera våldet i de situationer när de möter utsatta kvinnor. Detta för att kunna tillgodose rätt hjälp (Di Giacomo et al., 2017; Häggblom et al., 2005, Guruge, 2012). Resultaten från studierna tycks överensstämma med annan forskning som funnit att peer-utbildning inom mäns våld mot kvinnor bör användas som en del av grundutbildningen på sjuksköterskeprogrammet för att stärka kunskapen för sjuksköterskor i sin kommande profession i mötet med våldsutsatta kvinnor (Gürkan & Kömürcü, 2017). Vidare visar en annan studie från Zijlstra, Van de Laar, Moors, Lo Fo Wong & Lagro-Janssen (2015) att sjuksköterskor upplever spänningar i identifiering och hantering av våldsutsatta kvinnor på grund av bristande kunskaper, erfarenhet och medvetenhet. Vilket tyder på sjuksköterskorna upplever att mer kunskap behövs. Vi är överens om att dela sjuksköterskornas uppfattning om bristande kunskap i ämnet och att det är nödvändigt med relevant utbildning för att kunna stödja våldsutsatta kvinnor, och kan idag själva känna osäkerhet inför att i kommande profession ställas mot kvinnor som utsätts för våld. Detta då vi inte anser besitta tillräcklig kunskap.

I resultatet upplevde sjuksköterskorna att arbetet med våldsutsatta kvinnor inte kunde tillgodoses på grund av tidsbrist (Guruge, 2012; Van der Wath et al., 2013;

(29)

Goldblatt, 2009; Sundborg et al., 2015; Sundborg et al., 2012; Yeung et al., 2012). Tiden upplevdes inte räcka till och vidare förklarade sjuksköterskorna att andra arbetsuppgifter begränsade arbetet med våldsutsatta kvinnor (Brykczynski et al., 2011). Resultaten från studierna överensstämmer med vad Zijlstra et al. (2015) skriver om att sjuksköterskor upplever att tid är ett hinder i arbetet med våldsutsatta kvinnor. De beskriver vidare att det beror på att de måste prioritera tiden de har till andra arbetsuppgifter, vilka är fysiska samt akuta problem. Det anses som ett nederlag inom hälso- och sjukvården att arbetsbelastningen är krävande vilket resulterar i att tiden inte räcker till ett kortare samtal med denna patientgrupp som har det behovet. Det kan leda till att vården inte utgår från att främja arbetet med personcentrerad vård då det istället resulterar i stressande och korta möten. Detta anses behöva ses över för att uppnå kraven för Hälso- och sjukvårdslagen.

6.3 Metoddiskussion

I litteraturstudiens resultat ingår artiklar från länderna Brasilien, England, Finland, Italien, Israel, Kanada, Sverige, Sydafrika, Turkiet och Amerikas förenta stater. Denna litteraturstudies resultat utgjordes av arton artiklar, varav fjorton med kvalitativ metod, tre med kvantitativ metod, och en artikel med randomiserad kontrollerad metod. Polit & Beck (2012) skriver att det är till fördel att ha kvalitativa artiklar i sitt resultat för att stärka deltagarnas upplevelser och erfarenheter. Det kan därför betraktas som en styrka att fjorton artiklar av totalt arton artiklar var av kvalitativ metod.

Det kan betraktas som en styrka att litteraturstudien grundar sig i artiklar från olika länder då upplevelser från sjuksköterskor stärks på grund av att det blir världsövergripande än att det endast presenteras resultat från ett enskilt land. Dock skulle det geografiska spektra kunna påverka studiens överförbarhet då det råder kulturella skillnader länderna emellan. Det kan ändå betraktas som en styrka att det kan finnas kulturella skillnader om mäns våld mot kvinnor mellan de olika länderna, då det kan bidra till flera infallsvinklar i hur sjuksköterskorna upplever mötet med våldsutsatta kvinnor, vilket ger litteraturöversikten bredare spektra av sjuksköterskors upplevelser. Cinahl och PubMed är databaser som används vid sökning i syfte att hitta relevanta artiklar till litteraturstudien. Forsberg &

(30)

Wengström (2013) skriver att Cinahl och PubMed är godtagbara databassökningar då dessa är relevanta för omvårdnadsforskning. Fler databaser än Cinahl och Pubmed kunde nyttjas för att eventuellt hitta fler artiklar. Andra databaser valdes att inte användas då det ansågs att tillräckligt underlag tillgavs från valda databaser.

Initialt söktes artiklar fram på egen hand som skulle motsvara studiens syfte. Detta medförde ett brett sökspektrum och fler artiklar att välja på än om detta arbete skulle genomförts tillsammans. Samtliga artiklar lästes var för sig för att få en förståelse vad dessa handlade om och därefter sammanställdes relevant fakta i syfte att rätt tolkning av artiklarna gjorts, detta anses ge litteraturstudiens resultat tillförlitlighet och stärka trovärdigheten.

För säkerställande av artiklarnas kvalitet nyttjades granskningsmallar av Willman, Stoltz och Bahtsevani (2006) och Forsberg och Wengström (2008), vilket underlättade att besluta om artiklarna höll tillräcklig nivå för att presenteras i resultatet. Det beslutades att en procentsats mellan 60–80 ansågs som medel kvalitet och 80–100 ansågs som hög kvalitet. Alla artiklar behövde hålla en nivå av minst 60 procent för att vara trovärdiga och för att ge litteraturöversikten ett tillförlitligt resultat. Totalt finns det fem artiklar som är av hög kvalitet och tretton artiklar som är medelkvalitet. Trots att det är fler artiklar som är av medel kvalitet anses att valda artiklar ändå ger litteraturöversikten ett bra och trovärdigt resultat samt en överförbarhet, då många artiklar presenterar liknande forskning.

Tre valda studier omfattar även andra professioner inom hälso- och sjukvården utöver sjuksköterskan. I dessa studier har det gått att urskilja vad som är sjuksköterskans tankar och vilket resultat som baseras på de övriga professionerna. I litteraturstudien har endast sjuksköterskans upplevelser om kvinnor som lever i våld presenterats eftersom det är studiens syfte och därför exkluderades studies fakta som inte omfattar sjuksköterskan.

Ett av inklusionskriterierna var att studiernas språk skulle vara på engelska. Samtliga artiklar hittade till litteraturstudiens resultat var skrivna på engelska. Det kan

(31)

betraktas som en svaghet då detta kan medföra feltolkning med hänsyn till att svenska är modersmålet.

Exklusionskriterier var att ingen studie skulle vara äldre än 2000-01-01. Detta för att studier gjorda innan det datumet ansågs vara för gamla och att giltigheten inte längre kvarstod. Det kan betraktas som en svaghet att använda artiklar från 2000-01-01 då mycket kan förändras på tjugo år, vilket skulle kunna innebära att resultatet inte är trovärdigt. Det anses ändå vara befogat att använda samtliga artiklar som skulle kunna innebära att de var upp till tjugo år gamla. Detta då studierna har presenterat upplevelser hos sjuksköterskor samt att det har påvisats ett sammanhängande resultat oavsett om studien var nitton eller tre år gammal.

6.4 Etikdiskussion

Samtliga artiklar som valts ut till litteraturstudien är granskade samt godkända utifrån en forskningsetisk kommitté eller har blivit godkända av deltagarna själva. I de samtliga arton valda artiklar har medverkande fått information om studiens syfte och gett sitt medgivande att delta i studien. Tolv av dessa artiklar har även granskats utifrån en etisk kommitté medan sex av dessa endast har blivit godkända av deltagarna själva. Artiklarna utgår ifrån de etiska aspekterna från Helsingforsdeklarationen, som är utvecklad av World Medical Association (2018). Litteraturstudien är sammanställd ur en objektiv synvinkel och arbetet är skrivet utifrån vad som har presenterats. Resultatet har inte tolkats eller värderats utifrån egna ingivelser i syfte att presentera ett resultat som har ståndpunkt i etik och värdegrund.

7. Klinisk betydelse

Våld i nära relationer är ett samhällsproblem samt hälsoproblem. Viktiga aspekter för vårdpersonal i arbetet med kvinnor som utsätts för våld av män är ökad kunskap om ämnet, att stärka god kännedom om hur olika delar av samhället behöver samverka kring våldet samt kännedom om olika parters ansvar och möjligheter. Samverkan mellan olika aktörer är en viktig del i arbetet mot våldet. För när alla samverkar med en gemensam bild av vad som behöver åtgärdas och vad som ska

(32)

göras kan det bidra till verklig skillnad för den drabbade. Sjuksköterskor är därför en viktig del i det arbetet och deras upplevelser behöver tillgodoses.

Utsatta kvinnor för våld söker oftast sjukvård men många gånger för andra orsaker än själva våldet. Det finns stor chans till att sjuksköterskor är dem som kommer i första kontakt med dessa kvinnor. Det känsloengagemang sjuksköterskor upplever i mötet med våldsutsatta kvinnor, tidsbrist, brist på kunskap, fördomar och inte stödjande miljöer kan komma att påverka hur sjuksköterskor agerar i bemötandet och vårdandet av kvinnorna. Med hjälp av utbildning inom ämnet kan det ge ökad kunskap och förmodligen förbättra omvårdnaden och omhändertagandet av kvinnorna som lever i våldet. Det krävs riktlinjer samt rutiner inom hälso- och sjukvården för att säkerställa sjuksköterskors arbete med våldsutsatta kvinnor för att bedriva jämlik vård. Det krävs även för att minska på lidandet och öka kvinnors välbefinnande. Sjuksköterskor bör på alla plan inom arbetet stärkas i mötet med våldsutsatta kvinnor för att bedriva en god och säker vård, i syfte till att stötta kvinnor att lämna våldet.

8. Slutsats

Våld mot kvinnor är ett stort samhällsproblem samt hälsoproblem. Sjuksköterskor upplever ett känsloengagemang i mötet med våldsutsatta kvinnor. Det uttrycks ett behov från sjuksköterskor i form av stöd och kunskap om hur de ska gå tillväga i detta mötet och ett behov av att motarbeta de hinder som föreligger. Det behövs gedigen utbildning om kvinnovåld för att arbeta mot fördomar, skapa tydligare riktlinjer, stärka arbetet och för att sjuksköterskorna ska känna ett stöd och en trygghet om osäkerhet i mötet uppstår.

9. Förslag till vidare forskning

Det anses nödvändigt att vidare forskning kring utbildning som stärker sjuksköterskornas kunskap inom ämnet, våldsutsatta kvinnor behöver utökas. Sjuksköterskors arbete med kvinnor som lever i våld bör stärkas med kunskap för att säkerställa tydligare riktlinjer hur mötet och arbetet ska hanteras. Detta kan ske med hjälp av vidare forskning då det inte finns mycket forskat om vilket stöd sjuksköterskor kan använda sig av i mötet med utsatta kvinnor. Tankarna kring detta

(33)

är att sjuksköterskor och våldsutsatta kvinnor förtjänar att veta hur situationen ska hanteras för att säkerställa trygghet och tillgodose våldsutsatta kvinnorna rätt vård. Detta ämne anses inte få tillräckligt med utrymme som det borde inom hälso- och sjukvården och under utbildningen till legitimerad sjuksköterska för att arbeta mot våldsutsatta kvinnor.

(34)

Referenslista

Bertin, M., Atanassova, I., Gingras, Y., & Larivière, V. (2016). The Invariant Distribution of References in Scientific Articles. Journal of the Association for

Information Science & Technology, 67(1), 164–177. doi: 10.1002/asi.23367.

Brottsbalk(SFS1962:700). Hämtad från riksdagens webbplats:

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/brottsbalk-1962700_sfs-1962-700

Brykczynski, K. A., Crane, P., Medina, C. K., & Pedraza, D. (2011). Intimate partner violence: Advanced practice nurses clinical stories of success and challenge.

Journal of the American Academy of Nurse Practitioners, 23(3), 143–152

doi:10.1111/j.1745-7599.2010.00594.x

Carlson, B. E. & Pollitz Worden, A. (2005). Attitudes and beliefs about domestic violence: Results of a public opinion survey II. Beliefs about causes. Journal of

interpersonals violence, 20, 1219-1243. doi: 10.1177/0886260505278531.

Coker, A. L., Smith, P. H., & Fadden, M. K. (2005). Intimate partner violence and disabilities among women attending family practice clinics. Journal of Women’s

Health (15409996), 14(9), 829–838. doi: 10.1089/jwh.2005.14.829

Cortes, L., Padoin, S., Vieira, L., Landerdahl, M. C., & Arboit, J. (2015). Care for women victims of violence: empowering nurses in the pursuit of gender equity.

Revista Gaucha de Enfermagem, 36, 77–84.

doi:10.1590/1983-1447.2015.esp.57162

Di Giacomo, P., Cavallo, A., Bagnasco, A., Sartini, M., & Sasso, L. (2017). Violence against women: knowledge, attitudes and beliefs of nurses and midwives.

Journal of Clinical Nursing (John Wiley & Sons, Inc.), 26(15–16), 2307–2316. doi:

Figure

Tabell 1. Översikt av huvudteman och underteman.

References

Related documents

Undersökningar visar att kvinnan ofta väljer att sluta medverka i förundersökningen då hon upplever att polisen inte tar utredningen på allvar eller än värre väljer att ta

Det framkommer även att sjuksköterskor väljer att inte fråga om partnerrelaterat våld då de inte vill bli involverade i kvinnors liv eller på grund av rädsla för hot från dennes

Robinson och Spilsburys (2008) sammanställning av forskning om våldsutsatta kvinnors upplevelser av hälso- och sjukvården fann att kvinnor utsatta för våld beskrev osäkerhet

Jag anser att det gäller att så många som möjligt i vårt samhälle får veta vad som krävs och vilken hjälp man kan ge, som medmänniska, för att hjälpa kvinnan att bryta upp

potential for social support for IPV victims in health care settings, according to a woman’s stages of readiness to disclose and take action to address her safety. Qualitative

Otillräcklig kunskap kunde innebära att sjuksköterskorna inte visste vad som är bäst för den utsatta kvinnan (Watt m fl, 2008), det kunde också innebära att det fanns en ovana

The bean breeding program, and the bean pathology research program at Colorado State University collaborate to conduct uniform variety trials annually to provide unbiased and

Fokus kan bland annat riktas mot ungdomar och unga vuxna i socioekonomiskt utsatta bostadsområden, fattiga familjer med eller utan försörjningsstöd, ungdomar och unga vuxna