Examensarbete i socialt arbete Malmö universitet
15 HP Hälsa och samhälle
“Man kan inte rädda
alla”
-Socialarbetares erfarenheter av att arbeta
med barn och unga som blivit utsatta för
sexuellt våld
Jenny Andersson
Linnea Derborn
“You can’t save
everyone”
-Social workers' experiences of working
with children and young people who have
been exposed to sexual violence
Andersson, J
Derborn, L
Andersson, J & Derborn L. You can’t save everyone. Social workers' experiences of working with children and young people who have been exposed to sexual violence. Degree project in social work. 15 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of social work, 2020.
Abstract
Background: Many children and youths are exposed to sexual violence. Sexual violence is being normalized and few seek help. Furthermore, exposure to sexual violence can lead to several psychosocial issues. Aim: The purpose of the thesis is to examine the social workers' experiences of working with children and youths who have been subjected to sexual violence. Method: A qualitative literature study has been conducted to create an overview of existing research material in the field. Result: The findings of this study has been developed into five themes: difficulties with the system, interaction with children, lack of knowledge, emotional stress and supervision and support. The findings conclude that social workers in the field of sexual violence struggle in cooperating with other authorities, and with not having enough knowledge about the field for being able to give the best help. According to the social workers’ experience they needed a lot of support and supervision from colleagues and superiors to be able to cope with high workloads and the emotional stress that follows being exposed to traumatic stories of their clients. These themes are discussed and understood in relation to three theories: secondary trauma, cognitive dissonance, and discretion.
Keywords: Children, Experience, Sexual abuse, Sexual violence, Social workers, Social
Innehållsförteckning
Inledning 1 Syfte 2 Frågeställningar 3 Kunskapsläge 4 Begreppet sexuellt våld 4 Unga våldsutövare 5 Psykosociala konsekvenser 5 Normalisering av sexuellt våld 7Att söka och ta emot stöd 9
Sexuellt våld på internet 10 Barnkonventionen 11 Teori 13 Sekundärtrauma 13 Kognitiv dissonans 15 Handlingsutrymme 17 Metod 19 Design 19
Urval och datainsamling 20
Tematisk analys 21
Forskningsetiska övervägningar 21
Arbetsfördelning 22
Resultat och analys 23
Svårigheter med systemet 23
Interaktion med barnen 26
Bristande kunskap 28 Emotionell stress 32 Handledning och stöd 33 Avslutande diskussion 36 Metoddiskussion 36 Resultatdiskussion 37 Referenslista 39 Bilagor 43 Bilaga 1 - sökningsmatris 43 Bilaga 2 - Artikelmatris 44
Inledning
Barnkonventionen blev i januari 2020 svensk lag. I FN:s barnkonvention (SFS 2018:1197) slås det fast att barn ska skyddas från alla former av sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp. Med barn avses varje människa under 18 år.
Enligt en vägledning som Socialstyrelsen har publicerat “Barn som far illa eller riskerar att fara illa- En vägledning för hälso- och sjukvården samt tandvården gällande anmälningsskyldighet och ansvar” sker oftast sexualbrott mot yngre barn i hemmet medan tonåringar oftare utsätts utanför hemmet. I en enkätundersökning i Västmanland där 5 000 ungdomar medverkade uppgav 12 procent av pojkarna och 29 procent av flickorna att de hade varit utsatta för sexuella övergrepp i form av beröring. Ungefär sju procent av pojkarna och 13 procent av flickorna uppgav att de hade varit utsatta för övergrepp som innefattade samlag (Socialstyrelsen, 2014). Enligt världshälsoorganisationen, WHO, påverkar sexuellt våld en stor del unga människor. En studie som de genomfört visar att upp till 24 procent av kvinnorna rapporterade att de blev tvingade till deras första sexuella erfarenhet. Andelen unga i åldern 16-25 år som någon gång genomfört något sexuellt mot sin vilja är 13 procent enligt samma undersökning från Världshälsoorganisationen. Andelen tjejer som gjort något sexuellt mot sin vilja är 22 procent och andelen killar som gjort något sexuellt mot sin vilja är 4 procent (2016, World Health Organization).
Våld bland unga har allvarliga, ibland livslånga, konsekvenser och påverkan på en persons fysiska, psykiska och sociala funktion i samhället. WHO föreslår en del interventioner för att förhindra våld och sexuellt våld bland unga, så som program för att hjälpa barn och unga att hantera ilska, konflikthantering, och program i skolan för att främja goda sociala relationer och för att ge unga kunskap om sociala relationer, respekt och samtycke (2016, World Health Organization).
Att uppskatta den faktiska omfattningen av sexuella övergrepp på barn är otroligt svårt, på grund av flera anledningar. Dels för att fenomenet är så laddat, dels för att vuxna inte alltid förstår barnens sätt att kommunicera sina upplevelser (Socialstyrelsen, 2014). Därför är det viktigt att ha en utvecklad kompetens hos de professionella som dagligen möter barn. Uppsatsen kommer att fokusera på socialarbetares erfarenheter av att arbeta med barn och unga som utsatts för sexuellt våld för att kunna kartlägga den erfarenhet och den kunskap de besitter kring ämnet då det är av största vikt för att kunna eliminera denna problematik.
Som konstaterats ovan är det ett stort antal barn som utsätts för sexuellt våld. För att barnet ska få det skydd som barnet behöver och för att barnet och familjen ska få stöd och rehabilitering är det viktigt att tidigt upptäcka de barn som far illa eller riskerar att fara illa. Forskning visar att mörkertalet för brott mot barn är stort, särskilt brott mot mindre barn och brott som tar plats inom familjen. En svensk undersökning visar att det endast är sju procent av de barn som har utsatts för våld som har rapporterat det till en myndighetsperson (Socialstyrelsen, 2014).
Om en socialarbetare misstänker att ett barn har varit med om eller är utsatt för sexuellt våld, är det första steget att bygga upp en relation till barnet för att få barnet att berätta om sin situation. Detta kan göras på flera olika sätt beroende på vilket
område socialarbetaren arbetar med. På boende försöker socialarbetare bland annat skapa situationer som inbjuder till att tala om sexualitet, till exempel genom att visa filmer på kvällarna som handlar om sexuella normer och beteende. Socialarbetare på skola och socialtjänsten jobbar mer med individuella samtal med barnet eller den unge. Då är det viktigt att ställa de rätta frågorna och att inte sluta fråga barnet om han eller hon har blivit utsatt/ är utsatt för sexuellt våld. Berättelser om sexuellt våld är mycket skambelagt och det kan vara svårt för barn och unga att öppna upp sig om deras upplevelser (Nilsson m.fl., 2020).
Sexuellt våld bland unga är associerat med en rad av konsekvenser för både den mentala hälsan men även med beteendeproblematik, bland annat en ökad risk för depression, posttraumatisk stress och missbruk. Dessa konsekvenser av sexuellt våld bidrar även till ökade samhällskostnader såsom kostnader för medicinsk vård, vård för mental hälsa, polis, brottsofferstödjande verksamheter, men främst minskad livskvalitet för offer. Förekomsten av och effekterna av sexuella trakasserier i ungdoms-populationer kan vara särskilt skadliga, då unga aktivt utvecklar både sin könsidentitet men även sin sexuella identitet under ungdomen. De är även starkt beroende av inte bara deras individuella utveckling utan också av deras relationella sammanhang (Gartner, 2016).
Vuxenvärldens reaktioner och stöd är avgörande för barn och unga, och eventuellt för våldets fortsättning eller upphörande. Ofta har föräldrar stor inverkan på deras barns liv, och är dem som sätter stopp för våldet (ungarelationer.se, hämtad 2020-04-27). Sexuellt våld berörs väldigt lite i studien som kartlagt hur ungas partnerrelationer ser ut. Dock skulle det kunna antas att vuxenvärldens reaktioner är viktiga även i de fall där förövaren och offret är unga eftersom föräldrarna ofta har en central roll i sina barns liv. Sexuellt våld i barn och ungas relationer är något som sällan diskuteras, och forskning kring socialarbetarens erfarenheter kring sexuellt våld bland barn och unga är en bristvara. Därför kommer ämnet att belysas i denna uppsats genom en litteraturstudie som samlar den forskning som finns internationellt. Genom att belysa ämnet hoppas författarna bidra till att skapa ett större intresse som leder till mer forskning i framtiden.
Det finns i dagsläget relativt lite forskning som handlar om hur socialarbetare möter barn och unga som har utsatts för sexuellt våld. Hur upplever socialarbetare att det är att arbeta med detta ämne? Hur påverkas de? Vilka svårigheter möter de i arbetet? Vilket stöd har de? Detta är några av de frågor som uppsatsen kommer att ta upp genom att belysa den existerande forskningen internationellt.
Syfte
Syftet med studien är att undersöka socialarbetares erfarenheter av att arbeta med barn och unga som utsatts för sexuellt våld.
Frågeställningar
Vilka är socialarbetares erfarenheter av att arbeta med barn och unga som utsatts för sexuellt våld?
Vilka svårigheter möter socialarbetare i sitt arbete med barn och unga som utsatts för sexuellt våld?
Vilken betydelse har stöd och handledning i socialarbetares arbete med barn och unga som utsatts för sexuellt våld?
Kunskapsläge
En generell bild kommer tas upp kring sexuellt våld och dess konsekvenser. Detta kapitel kommer fokusera på att ge läsaren en översikt över kunskapsläget genom att ta upp tidigare forskning, diskutera begreppet sexuellt våld samt att lyfta relevanta artiklar från barnkonventionen. Kunskapsläget kommer först att ta upp begreppet sexuellt våld, sedan kommer unga våldsutövare, psykosociala konsekvenser, normalisering av sexuellt våld, att söka och ta emot stöd, sexuellt våld på internet samt barnkonventionen att tas upp.
Begreppet sexuellt våld
Världshälsoorganisationen, (WHO) definierar sexuellt våld som “en sexuell akt, försök att fortskrida en sexuell akt, oönskade sexuella kommentarer eller närmanden, använda någon för att förmedla sexuella tjänster, eller handlingar mot någons sexualitet genom tvång, av vilken person som helst oberoende av relationen till offret och sammanhanget” (citat översatt av författarna, WHO, 2012).
Tvång kan inkludera olika grader av forcering, psykologiskt hot, utpressning och hot (av fysisk karaktär eller att exempelvis inte erhålla ett jobb eller ett betyg). I tillägg kan sexuellt våld också vara när någon inte har möjlighet att ge sitt samtycke, exempelvis när man är berusad, drogad, sovandes eller mentalt oförmögen att ge sitt samtycke (WHO, 2012).
Denna definition kommer att användas i detta arbete, eftersom den är bred och heltäckande av vad sexuellt våld innebär. Det finns andra definitioner av sexuellt våld som inte är lika breda, till exempel Socialstyrelsens definition om sexuellt våld. “Våldtäkt eller andra påtvingade sexuella handlingar, alternativt sexuella handlingar som den utsatte inte vågar säga nej till räknas till sexuellt våld” (Socialstyrelsen, 2019, hämtad 2020-04-09).
I denna definition skriver Socialstyrelsen att det rör sig bland annat om handlingar som den utsatta inte vågar säga nej till. Definitionen från WHO visar tydligare att det även handlar om situationer där den utsatte inte kan ge samtycke, exempelvis om denne sover. Det rör sig därmed inte endast kring om den utsatte vågar säga nej eller inte. Socialstyrelsen refererar dock även till WHO:s definition av sexuellt våld och tillägger att sexuellt våld kan innebära olika former av sexuellt påtvingade handlingar såsom att tvinga den utsatta att se på pornografi, samlag utan samtycke, könsstympning, sexuella trakasserier samt att använda ett sexuellt kränkande språk (Socialstyrelsen, 2016).
I regeringens proposition (2002/03:53) ges konkreta exempel på vad som är sexuellt våld, eller ‘sexuella övergrepp’ som de benämner det. Sexuella övergrepp mot barn innefattar alla former av sexuella handlingar som påtvingas ett barn av en annan person. Sexuella övergrepp innebär att personen utnyttjar barnets beroendeställning, att handlingen utgår från den personens behov, att handlingen kränker barnets integritet, att handlingen sker mot barnets vilja eller är en handling som barnet inte kan förstå, inte är moget för eller inte kan ge informerat samtycke
till. Det finns stor variation mellan handlingar som ryms i begreppet sexuella övergrepp. Lättare former av icke-fysisk kontakt som verbala sexuella anspelningar, att någon blottar sig inför barnet eller att titta på pornografisk film/video tillsammans med barnet kan vara både obehagliga och skrämmande för barnet. Fysisk kontakt som till exempel sexuellt betonade smekningar av bröst eller könsorgan inklusive onani på den andra personen är andra handlingar som begås av personer som utsätter barn för övergrepp. De allvarligaste formerna av sexuella övergrepp kan handla om fullbordade vaginala, anala eller orala samlag (ibid.).
Unga våldsutövare
Tonåringar utför en del av alla de sexuella brott som sker. Till exempel visar statistik från USA från år 2000 att 16% av gärningsmännen som arresterats för våldtäkt och 19% av gärningsmännen som arresterades för andra sexuella brott var ungdomar under 18 år. I Storbritannien var 23% av de gärningsmän som rapporterades till polisen, varnade eller funna skyldiga för sexuellt missbruk mellan 10-21 år. I Sverige är straffåldern 15 år och ingen ungdom under denna ålder registreras därför av polisen. År 2000 rapporterades emellertid 105 ungdomar i åldern 15-17 år till polisen i hela Sverige misstänkta för att ha begått ett eller flera sexuella brott. Detta utgjorde 10% av alla personer som misstänks för sexuella brott under det året (Kjellgren m.fl., 2006).
Det finns stöd när det kommer till samtal med barn kring sexuella övergrepp av vuxna och det finns handledning kring våld i nära relationer för vuxna. Men det finns idag inga riktlinjer eller handledningar från Socialstyrelsen vad gäller unga och sexuellt våld. Det vill säga i det fall där det är ett barn som har utsatt ett annat barn (Nilsson m.fl., 2020).
I en rapport från Stiftelsen 1000 möjligheter som främst arbetar via hemsidan ungarelationer.se med stöd och hjälp till unga våldsutsatta och våldsutövare framkommer att hjälpen som finns för unga våldsutövare är väldigt begränsad. Det finns stor brist på insatser och behandlingar för unga våldsutövare. Att nå fram till unga våldsutövare och erbjuda insatser och stöd är avgörande för att förebygga detta våld (Stiftelsen 1000möjligheter, 2020).
Psykosociala konsekvenser
Många ungdomar som faller offer för sexuella trakasserier får omedelbara följder för sin mentala hälsa. Sexuella trakasserier har kopplats till sämre mentalt och beteendemässigt mående som förhöjd risk för självskada, självmordstankar, ätstörningar, droganvändning och en känsla av osäkerhet i skolan. Förutom effekterna av sexuella trakasserier på individnivå tyder forskning på att sexuella trakasserier påverkar både ungdomars sociala liv men även deras skolgång, där offer för sexuella trakasserier reagerar genom att undvika den person som har stört eller trakasserat dem (40%) och pratat mindre på lektioner (24%), inte vill gå till skolan (22%), byta plats i klassen (21%) och upplever svårigheter att behålla koncentrationen i skolan (Gartner 2016).
Även svårigheter i skolan beskrivs som en följd av det sexuella våldet i en studie som handlar om hur socialarbetare upplever att barn påverkas av att bli utsatta för
sexuellt våld. Studien är genomförd i Israel. Dock visar studien på att svårigheterna handlar om problem med koncentrationen som medför att barnen har svårt att genomföra sina skoluppgifter. Socialarbetarna beskriver även andra följder som det sexuella våldet har på barnen. Bland annat berättar socialarbetarna att barnen har mardrömmar, svårt att somna och svårt att hitta motivation att gå upp på morgonen. En del barn lider av flashbacks, det vill säga att barnen kommer ihåg och upplever händelsen om och om igen, medan andra barn isolerar sig från omvärlden (Leichtentritt och Davidson Arad, 2006).
Smith och Woodiwiss (2016) håller med om att barn och unga som upplevt sexuellt våld kan skadas i vissa fall. Både omedelbart efter incidenten men våldet kan även ge konsekvenser för offret på längre sikt och i vuxen ålder, beroende på en rad personliga och kontextuella faktorer. De menar dock att alla offren inte alltid upplever någon skada eller konsekvens av det sexuella våldet samt att antagandet om detta i sig kan skada offer samtidigt som det hindrar möjligheten att utforska ämnet på ett adekvat sätt.
Konstruktionen kring barn som asexuella, oskyldiga och att de bör skyddas från sex kan vara problematiskt för barn som blivit utsatta för sexuellt våld och inte känner igen sig i denna beskrivning (Smith och Woodiwiss, 2016). Konstruktionen skapar idén om att sexuella tankar eller aktiviteter identifieras som olämpliga hos barn, och att dessa måste ha kommit utanför barnet. Detta kan förbjuda erkännande och diskussion om barns och ungdomars sexualitet. Det kan hindra att de får åtkomst till sexuell utbildning och kunskap, som i sin tur kan hjälpa dem motstå olämpligt eller oönskat beteende. Smith och Woodiwiss ger ett exempel på en flicka som blivit utsatt för sexuella övergrepp under sin barndom. Flickan beskriver att hon vid tiden av övergreppen kände sig som en kvinna, och inte ett barn, och att hon därför hade svårt att se övergreppen som våld. Denna konstruktion kring oskyldighet är även problematisk för att den har blivit sexualiserad. Barns sexuella oskuld och renhet kan i sig själv ses som sexuellt attraktiv eller fetischiserad (ibid).
Som samhälle har vi gått från att tro att sexuellt våld mot barn har liten effekt på offret till att mäta dess betydelse främst i termer av den skadliga effekten som det antas ha på dess offer, som är konstruerade som passiva och saknar både makt och sexuell kunskap. Smith och Woodiwiss (2016) drar slutsatsen att den nuvarande förståelsen av sexuellt utnyttjade barn som oskyldiga, utan makt och skadade är otillräcklig. De menar att socialarbetare behöver ta hänsyn till den rådande konstruktionen av berättelser om barn som utsatts för sexuellt våld för att kunna förstå problematiken. Socialarbetaren bör även undvika att anta att barnet är skadat på grund av övergrepp (Smith och Woodiwiss, 2016). I Israel är detta dock inte en möjlighet, eftersom straffet bestäms efter hur pass skadat barnet upplevs vara. Socialarbetaren ska lämna ett yttrande till domstolen kring hur skadat barnet är och hur barnet kommer att påverkas av det sexuella våldet i framtiden. Detta ska vägas in när förövaren straff beslutas. Socialarbetare menar dessutom att det går att lära sig mycket kring vilken skada barnet har tagit av det sexuella våldet beroende på hur barnet uttrycker att förövaren ska bli straffad (Leichtentritt och Davidson Arad, 2006).
Även socialarbetare upplever psykosociala konsekvenser, detta som en följd av deras arbete. Psykiska samt fysiska stressymtom är vanliga (Brunnberg, 2001). Bland annat upplever socialarbetarna onormal trötthet, nedstämdhet, rastlöshet och koncentrationssvårigheter. Litet beslutsutrymme, låg handlingsfrihet samt höga
känslomässiga krav i arbetet med klienten kan leda till att socialarbetare upplever stress. Trots det stannar socialarbetare inom deras yrke. Denna paradox har undersökts genom en studie som undersöker socialarbetares glädje i arbetet. Studien visar att genom att socialarbetare ser människors livssituation förbättras, så leder det till att de hittar glädjen i sitt arbete. Att ingå i ett ärende där socialarbetaren har möjligheten att skapa en förändring bidrar till glädje. Denna glädje uppstod i fall där socialarbetaren hade nära kontakt med klienten (ibid).
Hur pass utsatt socialarbetaren är, och vilka följder denne upplever på grund av sitt arbete kan bero bland annat på vilken arbetsledarstil och vilket psykosocialt klimat som finns på arbetsplatsen. Att känna oro för vilka förändringar som kan ske på arbetsplatsen kan kännas påfrestande för socialarbetaren. Även samarbetet mellan kollegor samt andra professionella aktörer har en inverkan på vilka konsekvenser socialarbetaren kan uppleva i sitt arbete (Brunnberg, 2001).
Normalisering av sexuellt våld
Tidigare forskning har visat att många unga, främst unga kvinnor, ser trakasserier och våld som en vanligt förekommande del i deras vardagsliv. Trots detta är det väldigt få som anmäler, och mörkertalet om sexuella trakasserier befaras vara stort. En studie från 2011 från American Association of University Women visar att 48 % av studenterna som deltog i studien hade upplevt sexuella trakasserier, men endast 9 % av dem hade anmält det till någon myndighet. Forskaren fann att tjejer utsätts för mer sexuella trakasserier än killar och blev oftare pressade till att gå på en date eller utföra någon form av sexuell aktivitet eller att bli verbalt trakasserade (Hlavaka, 2014).
Ur ett socialt perspektiv stärker sexuella trakasserier maktdynamiken mellan könen. Detta upprätthåller ett maktsystem mellan könen i samhället som i förlängningen kan resultera i våld. Enligt Hand och Sanchez (2000) är tjejers upplevelse av sexuella trakasserier mer vanligt förekommande, allvarligare och skrämmande i jämförelse med killar. Sexuella trakasserier är en primär form av kvinnlig objektifiering som bidrar till att upprätthålla system för manlig dominans samt upprätthåller stereotypa könsroller i samhället. Denna positionering är skadlig för ungdomens utveckling, eftersom den upprätthåller en restriktiv och ofta förtryckande förståelse för vad det innebär att vara en pojke och en flicka (Gartner, 2016).
I en intervjustudie genomförd i USA där unga tjejer medverkade såg författarna ett mönster av hur tjejerna normaliserade det dagliga våld de utsätts för. Berättelserna om våld kunde ofta relateras till de heteronormativa stereotyper som finns i samhället. En annan aspekt av intervjudeltagarnas berättelser var att de inte uppfattade det som att de var utsatta för våld utan normaliserade killarnas beteende genom att ofta beskriva det som något som killar “gör” och något “han ville”. Under intervjuerna resonerade intervjupersonerna kring att det var ingen av dem som sa ifrån och därför fick de skylla sig själva för vad de utsattes för. De beskrev ofta sexuell aktivitet som något som gjordes “mot dem” och inte med dem med deras samtycke. De beskrev ofta sexuell aktivitet som något som bara hände eller något som hon lät hända. Denna diskurs ger inblick i hur vissa unga kvinnor pratar om sina sexuella jag och förhållanden när de navigerar i en värld som styrs av binära könsidentiteter och heterosexuella ramar (Hlavaka, 2014).
Tidigare forskning visar att ungdomar inte använder sig av begreppet våld. Våld förstås av dem som något grövre än trakasserier, kränkningar och mobbning. Ungdomar är omedvetna om att verbala trakasserier och psykologiskt våld används synonymt. De har ingen kunskap om det skifte som skett i samhället av hur sexuellt våld definieras (Nilsson m.fl., 2020).
Utifrån flickors berättelser i denna studie från 2014 konstateras hur det sexuella våld de utsätts för normaliseras av dem själva. Det är också möjligt att unga kvinnors diskursiva minimeringar och motiveringar av de övergrepp de utsätts för också arbetar för att uppnå specifika mål. Som resultaten av studien visar, förstår flickor deras position i ett patriarkalt sexuellt system och kan därför anta att myndigheter av olika slag kan komma att skuldbelägga dem eller uppfatta dem som dåliga flickor som "låter det hända”. Om tjejerna själva erkänner lust eller sexuell åtrå, kan det bidra till att de ger andra, exempelvis rättssystemet, rätt att klandra dem för att de själva satt sig i en situation där det finns risk för att bli utsatt för sexuellt våld (Hlavaka, 2014).
En uppdaterad sexualundervisning samt en ny syn på sexualitet efterfrågas. De sexuella script som finns tillgängliga för tjejer exkluderar sexuell åtrå och njutning och presenterar tjejer som offer i behov av skydd från pojkars sexuella åtrå. Dessa sexuella script är förminskande både för tjejer men även för killar som även de socialiseras in i att sex är ett konstant behov som de måste tillfredsställa genom att “få” någon att ha sex med dem. Ansvar läggs på tjejer att “bara säga nej” och ursäktar pojkar när de “arbetar fram” ett “ja” vilket bidrar till att radera institutionella och strukturella ansvar. Enligt denna studie är bristen på säkra, stödjande utrymmen för tjejer i samhället påtaglig. Det bidrar till en förståelse om varför många av de unga kvinnor som deltog i studien ansåg att de förväntades skydda sig i vardagen med lite hjälp från andra, inklusive myndighetspersoner. Brist på vuxenansvar och reaktioner på sexuella trakasserier och våld bidrar till en tillåtelse för sexuella trakasserier från samhället (Hlavaka, 2014).
Det våld som förekommer i ungas relationer och i vuxna relationer både skiljer sig åt och liknar varandra. De största skillnaderna förekommer i omständigheterna och kontexten av våldet. En skillnad är att unga ofta saknar kunskap om vad som är ett lämpligt beteende i ett intimt förhållande och vad som utgör ett våldsamt och kontrollerande beteende. Den pågående socialiseringsprocess som unga befinner sig i är även en riskfaktor för att det våld man utsätts för, eller utsätter andra för, riskerar att normaliseras. Det kan i sin tur leda till en större risk för våld i framtida relationer för både den våldsutsatta och förövaren (stiftelsen 1000möjligheter 2020).
Pornografi är även en faktor som till stor del påverkar det sexuella våld som barn och unga utsätts för. I en rapport från 1000möjligheter framkommer det tydligt att pornografin påverkar unga och deras relationer både direkt och indirekt. Berättelser från den som utsatts för sexuellt våld tydliggör den roll pornografin har i att normalisera sexuellt våld. Unga berättar att de blir tvingade att ställa upp på saker som deras partner sett i pornografi. Att pornografin frekvent förekommer i berättelser om sexuellt våld är något som författarna menar behöver markeras och uppmärksammas särskilt. Idag finns pornografi tillgängligt i barn och ungas telefoner, endast ett knapptryck bort, vilket är något som bör uppmärksammas av
yrkesverksamma och av vuxenvärlden för att stoppa det sexuellt våld som förekommer (Stiftelsen 1000möjligheter 2020).
Att söka och ta emot stöd
En studie från Kanada visar att barn och unga är mer benägna att söka informell hjälp, av vänner och familj, eller av någon som upplevt liknande problem, snarare än professionell. Studien visade även att tjejer var mer benägna än killar att söka hjälp. Tjejer var mer positiva att vända sig till professionella om de upplevde något som ett stort problem (Fernet m.fl., 2019).
För vissa deltagare var hinder för att söka formell hjälp fast knutna till deras uppfattning om formella resurser, till exempel att känna att formella resurser endast hanterar stora problem och att tro att konsultation innebär att du har mycket personliga problem. En deltagare beskrev det såhär “Om det var extremt så tror jag att jag skulle gå och prata om det. Om vi säger att min pojkvän slår mig i ansiktet, då skulle jag först försöka förstå varför han gjorde det. Sen skulle jag söka råd för att veta om det är normalt. De (professionella) skulle helt säkert försökt hjälpa mig eftersom det beteendet helt klart inte är normalt […] Det är saker som är mindre seriösa än det, och jag är kapabel till att ta hand om dem själv (Mimi, 17 år) (Fernet m.fl., 2019:45). En annan deltagare sade så här om att söka professionell hjälp “Jag behövde inte för mycket personlig hjälp eller service. Det var över [det sexuella våldet]... Tja, jag såg inte det som ett seriöst fall. Ja, inte till den graden att jag behövde professionell hjälp (Jasmine, 21 år) (Fernet m.fl., 2019:46).
En del deltagare uppgav även att de inte kände sig bekväma med att söka hjälp av en främling, då de föredrog jämlika förhållande, som de mellan dem själva och en vän. Medan ett fåtal deltagare uppgav att de fann att hjälpen var svår att nå, eller att de inte visste vart de skulle vända sig. En av barriärerna till att deltagarna inte sökte hjälp var på grund av rädslan att känna skam eller känna sig dömd. (Fernet m.fl., 2019).
Studier om sexuellt våld visar att en faktor som påverkar om deltagarna sökte hjälp eller inte är deras upplevelse av hur pass utsatta de är eller har varit (Fernet m.fl., 2019). Att undersöka i vilken utsträckning personer som är utsatta för sexuellt våld söker hjälp är nödvändigt eftersom sexuellt våld ofta minimeras av offren. I själva verket anses sexuellt våld ofta (felaktigt) kräva användning av fysisk kraft eller vaginal och / eller anal penetration. Men sexuellt våld kan bättre beskrivas som invasivitet och kraft som inkluderar icke-verbala och verbala beteende, till exempel manipulation, utpressning, hot och trakasserier för att tvinga eller få en person att delta i oönskade sexuella aktiviteter. Dock är sexuellt samtycke i samband med romantiska relationer ett luddigt koncept för många ungdomar som ofta tror att det är omöjligt att förhandla med sin partner (ibid).
En utmaning är att inte alla klarar av att berätta om vad de utsatts för, vilket behövs för att den utsatte ska få stöd och hjälp. Detta resulterar i att många som utsatts för sexuella övergrepp står utan stöd då de inte vågar berätta. Att trycka undan ett trauma kan leda till psykosomatiska besvär som i sin tur är svåra att härleda till övergrepp då offret inte berättar om det. Vanligast är att offret berättar om övergrepp flera år efter att det ägt rum. För att bäst kunna återhämta sig och undvika Post Traumatisk Stress Syndrom (PTSD) är det viktigt att de som utsätts för
sexuella övergrepp får stöd och behandling i tid, helst i nära anslutning till att övergreppet skett (Dahlgren och Koroknai Palmgren, 2018).
En annan utmaning inom området sexuellt våld är att det är väldigt svårt att rättsligt bevisa, då det ofta står ord mot ord samt att det kan vara väldigt svårt för den som utsatts att stå upp mot förövaren. Det finns flertal som utsatts för sexuellt våld som berättat att de inte blivit trodda när de öppnat sig om övergreppen de utsatts för. Forskning på området visar att det har en positiv inverkan på läkningsprocessen hos den som blivit utsatt om förövaren blir straffad för sina handlingar (Dahlgren och Koroknai Palmgren, 2018).
Efter ett sexuellt övergrepp går barnet igenom en läkningsprocess där det sociala nätverket är av stor betydelse. I de fall då barnet saknar stöd från det sociala nätverket blir socialarbetarens roll och kompetens ännu viktigare. Det är i det behandlande samtalet mellan professionell och klient som offer för sexuella övergrepp i regel vågar öppna sig och samtala kring vad de varit utsatta för (Dahlgren och Koroknai Palmgren, 2018).
Enligt en utvärdering av en gruppbehandling för tjejer mellan 15- 22 år som varit utsatta för sexuellt våld finns det ett stort behov av hjälpinsatser till unga personer som varit utsatta för sexuellt våld. Denna forskning visar på att deltagarnas psykiska hälsa och symtom på posttraumatisk stress avsevärt har förbättrats under tiden de deltog i insatsen (Eriksson och Klingstedt, 2016).
Sexuellt våld på internet
Den konstanta tillgången till internet i dagens samhälle har lett till att sexuella övergrepp inte bara behöver ske i ett fysiskt möte. På internet kan barn övertalas till att genomföra handlingar som klassas som sexuella mot sin vilja. Detta faktum försvårar socialarbetarnas arbete ytterligare då det är ett relativt nytt fenomen. Sexuella övergrepp är ett stort socialt problem som förekommer i alla samhällen, kulturer och klasser. Brittiska studier har visat att antalet insatser för barn som blivit utsatta för sexuella övergrepp har minskat det senaste årtiondet. Det kan bero på att socialarbetare har svårt att definiera vad som är sexuella övergrepp samt att det saknas kunskap om att övergreppen sker (Dahlgren och Koroknai Palmgren, 2018). En rapport från Lunds universitet om unga och sexuellt våld framhåller författarna att det saknas forskning på området kring sexuellt våld mot unga och hur det bemöts av yrkesverksamma (Nilsson m.fl., 2020). Rapporten diskuterar bland annat sexuellt våld på internet. I en studie som Linda Jonsson och Carl Göran Svedin genomförde 2017 framgår det att var femte elev hade erfarenhet av sexuella övergrepp på internet. Enligt FN:s Barnrättskommitté innefattas sexuellt våld på nätet i det bredare begreppet sexuella övergrepp mot barn. Sexuella övergrepp kan vara såväl fysiska som psykiska. Sexuella övergrepp på nätet kan ske på sociala medier, såsom i appar på mobiltelefonen, på hemsidor, på datorn, i spel med mera. Sexuellt våld på nätet kan handla om bland annat att någon sprider bilder mot någon annans vilja, om kränkningar, sexuellt ofredande och hämndporr. Tidigare forskning visar att flickor är mer utsatta för sexuellt våld på nätet än pojkar.
Forskning visar även att förövarna ofta är jämngamla med offren och att det sexuella våldet på nätet ökar i stor grad (ibid).
Rapporten tar även upp det faktum att ingen aktör i Sverige är direkt ansvarig för det sexuella våldet på nätet och att det saknas handböcker och utbildningar i området (Nilsson, m.fl., 2020). Rapporten visar dessutom att många socialarbetare saknar erfarenhet kring sexuellt våld på internet. I studien som är genomförd ansåg deltagarna att fokus bör ligga på förövaren, att denne får den hjälp som krävs och att det sker ett förebyggande arbete. De ansåg att det är förövaren de ska ställa krav på och identifiera ett eventuellt riskbeteende, men även att man ska agera mer konkret i sin yrkesroll med lagstöd och/eller anmälan. Deltagarna understryker vikten av att bygga förtroendefulla relationer med barn och unga, oavsett om det är offer eller förövare, och detta ska uppnås genom att lyssna. De ska ha samtal med de unga om normer, värderingar, beteende samt bemötande. Flera av deltagarna omdefinierar sexuellt våld online till sexuellt online–våld för att kunna hantera det och förstå det. Andra betonar dock att sexuellt våld på nätet inte är annorlunda än sexuellt våld som sker offline och ska därför hanteras på samma sätt. Deltagarna menar att genom att definiera sexuellt våld online till sexuellt online-våld framhävs internet som problemet och inte våldet. Kortfattat kan det sägas att begreppen kring sexuellt våld på nätet förvirrar professionella (ibid.).
Barnkonventionen
Barnkonventionen innehåller bestämmelser om barns mänskliga rättigheter (raddabarnen.se, hämtad 2020-04-27). Barnkonventionen har skrivits under av alla officiella stater i världen, förutom USA. De stater som skrivit under FN:s barnkonvention är skyldiga att följa dessa artiklar. Varje konventionsstat åtar sig att avge rapporter till Förenta Nationernas generalsekreterare om de åtgärder samt de framsteg som de vidtagit för att genomföra de rättigheter som fastställts i denna konvention. Eftersom Barnkonventionen skrivits under av alla officiella stater i världen, förutom USA, anses vara relevanta för arbetet då resultatet bygger på artiklar som är från Kanada, Norge, Sydafrika och Australien vilket gör Barnkonventionen mer relevant för vårt arbete än svensk lag. Barnkonventionen blev svensk lag i januari 2020 (ibid).
Nedan presenteras några artiklar som anses vara relevanta i arbetet kring barn och unga som blivit utsatta för sexuellt våld. Barnkonventionen börjar med att definiera barn som alla under 18 år i barnkonventionens första artikel. När barn nämns i denna uppsats avses alla barn under 18 år.
Artikel 3 Vid alla beslut som rör barn ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa.
Artikel 12 Barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet. Hänsyn ska tas till barnets åsikter, utifrån barnets ålder och mognad.
Artikel 19 Barn ska skyddas mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, inklusive sexuella övergrepp.
Artikel 34 Barn ska skyddas från alla former av sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp.
Artikel 36 Varje stat ska skydda barn från alla andra former av utnyttjande som kan skada barnet.
Artikel 39 Barn som har utsatts för vanvård, utnyttjande, övergrepp, tortyr eller väpnade konflikter har rätt till rehabilitering och social återanpassning
Teori
I uppsatsen används teorin om kognitiv dissonans samt de teoretiska begreppen sekundärtrauma och handlingsutrymme. Många av de forskningsartiklar denna uppsats vilar på tar upp begreppet och pekar på att professionella utsätts för sekundärtraumatisering i deras svåra arbete, därför är det ett viktigt begrepp att ta upp. De teorier som valts anses vara relevanta för socialt arbete och vårt valda forskningsområde men även för oss själva att ha kunskap om för att kunna ta med denna kunskap i vårt framtida arbete som socionomer.
Sekundärtrauma
Sekundärtraumatisk stress (här även synonymt med compassion fatigue och vicarious trauma) beskrivs av Jenkins och Baird som reaktioner från terapeuter och det sociala nätverket efter exponering för traumöverlevares skrämmande och chockerande bilder, som har en kaotisk påverkan och påträngande traumatiska minnen (Jenkins och Baird, 2002). Andra begrepp som beskrivs synonymt med sekundärtrauma är det engelska begreppet vicarious trauma. Letson med flera skiljer inte på begreppet compassion fatigue och sekundärtrauma. De beskriver båda begreppen som den skada som professionella personligen upplever som ett resultat av att hjälpa andra (Letson m.fl., 2019) Jenkins och Baird skriver om Figley (1983) som beskriver sekundärtrauma som den känslomässiga fångenskapen som upplevs av personer som har nära kontakt med en traumöverlevande, exempelvis särskilt berörda familjemedlemmar, som ett naturligt svar på det traumatiska material den utsatta delat med sig (Jenkins och Baird, 2002).
Figley (1995) var den första terapeut som tog in traumaperspektiv i synen på belastningar som vårdare utsattes för. Figley intresserade sig för hur han och andra i yrket påverkades av att möta traumatiserade personer. Figleys arbete inleddes med arbete med traumatiserade vietnamveteraner inom militären. Där upptäckte han att deras närstående även hade liknande problem med traumareaktioner. I början kallade Figley detta sekundär utsatthet. Ordet sekundär används för de som inte är direkt drabbade av traumat utan står i andra ledet. Figley vidgade senare sin forskning och började fokusera på relationen mellan terapeut och klient eftersom den relationen är av stor vikt för tillfrisknande för klienten från traumat. Figley uttryckte sin oro över alla kollegor han känt under åren som tvingats lämna sitt arbete då de inte längre orkade med andras trauma och smärta. Samma mekanismer som sker i en familj, att trauman är smittsamma, sker i relationen mellan klient och terapeut. Terapeuten löper risk för att bli smittad av klientens trauma (Isdal 2017). Figley beskriver begreppet sekundär traumatisk stress som “den naturliga följd av beteenden och känslor som framträder på grund av att man känner till en traumatiserande händelse som en viktig närstående upplevt - stressen av att hjälpa eller vilja hjälpa en traumatiserad eller lidande person”(Figley 1995, s.7 i Isdal, 2017). Figley beskriver sekundär traumatisk stress som ett tillstånd bestående av symtom som i princip är identiska med dem vi finner i primärt posttraumatiskt stressyndrom (Isdal, 2017).
Det är i mötet med människan och traumat som Figley och andra menar att terapeuten kan utveckla sekundärt traumatiska stressreaktioner. Sekundärtraumatisering som diagnos bör därför, enligt Isdal, reserveras för dem som arbetar specifikt med trauman, vilket kan inkludera allt från död, våld, övergrepp, naturkatastrofer, rån eller liknande. Kriterierna för sekundär traumatisk stress är tydliga och involverar att klienten ska ha upplevt något förfärligt, livshotande eller överväldigande. Den professionella ska själv utveckla tre slags symtom vilka är återupplevelser av klientens trauma, undvikande beteende, och en känsla av bedövning och överaktivering. Sekundärtrauma är ett symtomorienterat begrepp då terapeuten eller vårdaren kan diagnostiseras med sekundär traumatiskt stressyndrom om den upplever dessa symtom (Isdal, 2017).
Professionella som hjälper andra och inte själv prioriterar egenvård, eller ständigt erbjuder hjälp till andra utan att känna sig tillräckligt stöttad kan uppleva en minskad energi och optimism. Med tiden kan detta leda till skadliga effekter som påverkar det professionella arbetet. Så småningom kan det leda till ilska mot familj, vänner, kollegor och klienter. Om compassion fatigue (sekundärtrauma) inte behandlas kan det leda till utbrändhet (Letson m.fl., 2019). Vîrgă med flera (2020) skriver att sekundärtraumatisering kan uppstå när socialarbetaren hjälper klienten att återhämta sig efter en traumatisk händelse, vilket innebär att man lyssnar på detaljer om den traumatiska upplevelsen och observerar dess resultat, det vill säga fysiska eller emotionella sår.
Kerstin Palmer är en legitimerad psykoterapeut och har skrivit boken “Trauma smittar! Allt du behöver veta om sekundärtrauma”. Kerstin Palmer har gästat episod fyra i Socionompodden av Tina Karpin. Där talar Palmer om sekundärtrauma. Hon beskriver sekundärtrauma som de reaktioner som uppkommer efter man har arbetat med andra traumatiserade människor. Sekundärtrauma är direkt länkat till att ha arbetat med människor som exempelvis har PTSD (post traumatic stress disorder) eller som är traumatiserade på annat sätt. Palmer talar även om det engelska begreppet compassion fatigue, som ibland beskrivs synonymt med sekundärtrauma, men menar snarare att begreppet handlar om en uttröttning av empatin, det vill säga att det kan kännas som att empatin tar slut (Socionompodden, 2018).
Palmer menar att socionomer som arbetat med barn är de som är mest utsatta för sekundärtraumatisering eftersom de arbetar med fall som är svåra att hantera där barn till exempel har misshandlats eller varit med om sexuella övergrepp. Även sjuksköterskor, räddningstjänst, tolkar, asyladvokater med flera kan vara utsatta (Socionompodden, 2018).
Symtom som kan upplevas av den som är utsatt för sekundärtrauma kan vara PTSD-liknande förändringar, till exempel att man reagerar snabbare på signaler på fara, att man läser in fara i situationer man annars inte skulle reagerat på, eller att man blir påmind av traumatiska situationer när man minst anar det (Socionompodden, 2018). Det kan också handla om att man gör snabba tolkningar av en händelse. Palmer berättar om en situation där hon gick förbi ett hus och hörde ett barn skrika och att hon genast tolkade det som att barnet blev misshandlat, eftersom hon ofta fick höra om sådana händelser i sitt arbete. Det kan även handla om en världsvyförändring, där man undrar om världen är ond. Man kan till exempel börja fundera på meningen med livet. Vissa socionomer kan uppleva att de har blivit cyniska (ibid). Även Letson med flera skriver om sekundärtraumatisering som känslor av avskiljning, cynism och utmattning vilket i slutändan kan leda till
frånvaro, omsättning och låg produktivitet på arbetet (Letson m.fl, 2019). I ytterligare artikel beskrivs tre symtom på sekundärtraumatisering. Dessa är intrång, undvikande och uppväckande. En socialarbetare med intrångs- symtom kommer att konfrontera oönskade återupplevelser av klientens traumatiska avsnitt (till exempel att tänka eller drömma om klientens trauma). En socialarbetare med undvikande- symtom kommer att undvika de stimuli som är förknippade med traumat (till exempel att de inte kan komma ihåg essentiella detaljer). Symtom på uppväckande kommer att manifesteras genom ökade känslor eller ångest hos socialarbetaren (till exempel sömnproblem, irritabilitet) (Vîrgă m.fl., 2020).
Sekundärtraumatisering är ett förstadium som leder till utbrändhet, det kan även leda till PTSD och depression. Palmer poängterar därför att det behövs ett förebyggande arbete. Det finns många verktyg att arbeta med för att undvika att man blir utsatt för sekundärtraumatisering. Palmer berättar om hur människor ofta målar upp en bild när någon berättar om en händelse. Hon berättar att det är viktigt för socionomer att inte göra detta eftersom det kan leda till att man blir sekundärtraumatiserad. Hon trycker även på betydelsen kring självomsorg (Socionompodden, 2018).
Isdal diskuterar även i sin bok huruvida sekundärtraumatisering ska ses som ett sjukdomstillstånd (Isdal, 2017). Sekundär traumatisk stress förkortas även STSD där D står för “disorder”, vilket bäst återges med “syndrom”. Isdal argumenterar, och refererar till Sigmund Freud, att individen först är sjuk när denne inte längre kan fungera i arbete eller vardagsliv. Isdal menar även att det blir problematiskt när något som är normala reaktioner på belastande situationer eller betingelser räknas som sjukdom. Isdal betonar dock att traumaperspektivet är viktigt för att förstå hälsorisker för terapeuter och andra inom vården. Det finns inget tvivel om att den som arbetar med traumatiserade personer blir skakade och präglade. Terapeuten kan utveckla traumareaktioner eller traumasymtom likt de klienter den professionelle möter. Isdal menar att det är bra som professionell att känna igen symtom och förstå vad som sker, men det är inte nödvändigtvis rätt att ge detta en sjukdomsdiagnos. Sekundärtrauma är en indikation till arbetsgivare, kollegor och den professionelle att det är dags att reducera belastningen och ta hand om den belastade. Görs inte detta kan det leda till sjukdom och att den professionella inte längre kan ge den hjälp som behövs (ibid).
Kognitiv dissonans
Teorin om kognitiv dissonans introducerades 1957 när Leon Festinger publicerade sin banbrytande bok, A Theory of Cognitive Dissonance. Medan de flesta socialpsykologer trodde att människans handlingar främst var motiverade utifrån belöning och straff, teoretiserade Festinger kring att människor faktiskt är motiverade av något som överskrider den önskan: behovet att minska dissonans. Festinger ansåg att vi representerar den sociala världen som en uppsättning mentala kognitioner där varje kunskap som vi har om världen eller om oss själva, inklusive vårt beteende, attityder eller känslor, kan betraktas som en kognition. Några kognitioner är inkonsekventa eller dissonanta, upplever vi en känsla obehag eller spänning och är motiverade till att försöka minska dissonansen (Burke, 2017). Teorin grundar sig i att om en person har två kognitioner som är psykologiskt motsägande, upplever personen dissonans, ett negativt psykologiskt tillstånd.
Upplevelsen av dissonans är obehaglig vilket bidrar till att personen försöker minska denna känsla - oftast genom att försöka ändra ena eller båda kognitionerna för att göra dem mer förenliga med varandra. Med denna teori om kognitiv dissonans hittade Festinger en dynamik mellan det kognitiva och det motiverande (Harmon-Jones och Mills, 2019).
Forskning tyder på att människor försöker minska sin kognitiva dissonans på ett av tre sätt:
människor ändrar sitt beteende för att få det i linje med den kognitiva dissonansen, de försöker rättfärdiga sitt beteende genom att ändra en av de dissonanta kognitionerna, eller försöker de motivera sitt beteende genom att lägga till nya kognitioner (Burke, 2017).
Ett exempel på detta kan vara om en person röker men har två dissonanta övertygelser angående rökning, “jag är intelligent” och “rökning är skadligt”. Personen kommer då uppleva obehag och försöka eliminera detta obehag på ett av tre ovanstående sätt. Personen kan välja att sluta röka och därmed ändra beteendet för att anpassa det till kognitionen. Personen kan välja att övertyga sig själv att den typ av cigaretter som personen röker osannolikt kommer bidra till cancer och därmed motivera beteendet genom att ändra en av de dissonanta kognitionerna. Eller så väljer personen att övertyga sig själv att rökningen hjälper personen att hålla en sund vikt och därmed motivera beteendet genom att lägga till en ny kognition (Burke, 2017).
Festingers teori om kognitiv dissonans har lett till mycket kunskap kring konsekvenserna att utföra ett beteende som går emot våra egna värderingar. Studier har visat att ju mer våra kognitioner kolliderar i avvikande beteende, desto större är den kognitiva dissonansen. En högre grad av dissonans uppnås när individer upplever en hög grad av subjektiva beteendemässiga val som strider mot deras tidigare normer och värderingar (Brock och Buss, 1962).
Kognitiv dissonans är ett stadium av spänning som sker när en person har två psykologiskt motsägelsefulla kognitioner. Kognitiv dissonans är även ett viktigt perspektiv för socialarbetare och ett sätt att se på arbetsrelaterad stress och då främst inre konflikter mellan värde och beteende. Detta perspektiv är viktigt eftersom socialt arbete ofta är värdebaserat vilket kräver att socialarbetaren följer etiska koder medan de ständigt utmanar sina personliga värderingar och personliga etik. Denna betoning på individens roll med hens inneboende fördomar, värderingar, etik och övertygelser lämnar socialarbetaren sårbar för inre konflikter mellan egna värderingar, övertygelser och handlingar (Burke, 2017).
Även om de flesta människor troligtvis kan förhålla sig till de erfarenheter och upplevelser av kognitiv dissonans, tyder litteraturen på att för dem som är anställda i yrken som socialt arbete, är upplevelsen oftare förekommande, med djupare förgreningar, än vad den genomsnittlige medborgaren upplever. Forskning har visat på att socialarbetare ofta upplever kognitiv dissonans i sitt vardagliga arbete då de ofta brottas med personliga värderingar och etik mot organisationer, lagstiftning och system som de tvingas följa. Deras personliga värderingar kan således gå emot de val och de beslut de tvingas ta utifrån lagstiftning och regler utifrån systemet (Burke, 2017).
Handlingsutrymme
I organisationen där socialarbetaren verkar finns ramar och strukturer. Dessa påverkar uppdraget och bildar tillsammans med socialarbetarens professionella kunskap handlingsutrymmet. Handlingsutrymmet kan formas i mötet med klienten. Men handlingsutrymmet formas även delvis av organisationen. Andra faktorer kan också spela in för hur stort handlingsutrymme den professionella har, bland annat rutiner, professionella tolkningar, individuella faktorer hos socialarbetare och klient, interaktionen mellan socialarbetare och klient samt traditioner (Svensson m.fl. 2008).
Även Liljegren och Parding (2010) skriver om handlingsutrymme. De beskriver handlingsutrymme, eller begreppet diskretion som används synonymt, som val som finns att göra för den professionella. Alltså att det är upp till den yrkesverksamma att fatta beslut i vissa frågor. Handlingsutrymmet kan variera mycket beroende på yrke och de ramar som satts upp för den yrkesverksamma. För att bättre förstå handlingsutrymme kan motsatsen förklaras. Motsatsen till handlingsutrymme är fasta regler och riktlinjer. Ett beslut kan tas av egentligen vem som helst baserat på dessa regler. Medan en professionell med handlingsutrymme tar beslutet baserat på sitt eget omdöme och utifrån en professionsspecifik kunskapsbas (Liljegren och Parding, 2010). Men att ha handlingsutrymme innebär inte bara möjligheten att ta ett val, utan även kompetensen att bedöma om valet är rimligt (Svensson m.fl., 2008).
Det är därför viktigt att socialarbetaren har kunskap (Svensson m.fl., 2008). Kunskap kring behov hos människorna de möter i arbetet, kunskap kring människors levnadsvillkor och livssituationer, kunskap i lagstiftning, kunskap om samhället, organisering och kunskap om resultat och effekter av insatser de genomför. För att manövrera sin yrkesroll är dessa några exempel på kunskaper socialarbetaren behöver vara insatt i. Eftersom handlingsutrymmet kan användas på många olika sätt är det viktigt att socialarbetaren reflekterar över sina val, för att göra genomtänkta och medvetna handlingar. För att göra detta behövs kunskap. Socialarbetaren kan dock inte träna in metoder som ska fungera på alla, utan socialarbetaren behöver lära sig att förhålla sig till det sociala arbetets handlingar och möjligheter för att skapa en förmåga att göra en individuell bedömning i varje situation. Dessa bedömningar bygger på erfarenheter, färdigheter och kunskaper (ibid).
Handlingsutrymme är viktigt för det professionella arbetet av tre skäl. Dels är det en viktig beslutsmekanism när generella regler inte är tillämpbara, dels är det nödvändigt när generell kunskap används på specifika fall och dessutom är handlingsutrymme en förutsättning för individanpassad behandling (Liljegren och Parding, 2010).
För att utnyttja sitt handlingsutrymme behövs ibland tillit. Tillit är positivt laddat och dess motsats beskrivas som ett osäkert tillstånd där känslor som rädsla, fara eller risk kan uppstå. Tillit är en resurs som finns i och utvecklas i en interaktion mellan människor. Det innebär att en person kan känna känslan av att lita på andra människor, och känslan av att få det stöd som behövs. Det kan leda till att personen öppnar upp sig, vilket kan hjälpa den professionella att göra en individuell bedömning (Svensson m.fl., 2008).
Liljegren och Parding (2010) skriver att handlingsutrymme har en viss normativ dimension eftersom det handlar om omdöme. Professionella värderar och eftersträvar handlingsutrymme i sitt arbete. De skriver även att handlingsutrymme är nödvändigt eftersom det är en del av den professionella identiteten när socialarbetaren själv får styra en del arbetsuppgifter. Dessutom har ett arbete med många föreskrifter och regler en negativ syn då ett sådant arbete ofta kopplas samman med lägre kvalificerade typer av yrken som har lägre status (Liljegren och Parding, 2010).
Ännu en viktig aspekt för handlingsutrymmet är handledning. Handledning påverkar socialiseringen, med de normer och värderingar som råder på arbetsplatsen. Det stärker även socialarbetarens personliga och kollektiva yrkesidentiteten. Handledning hjälper socialarbetaren att reflektera och öva färdigheten i komplicerade situationer och ställningstagande (Svensson m.fl., 2008). Handledning är alltså en viktig aspekt för handlingsutrymmet eftersom handlingsutrymmet har en viss normativ dimension, som nämnts ovan, och detta omdöme kan utvecklas genom handledning.
Trots att handlingsutrymme är nödvändigt för det professionella arbetet finns det problem som kan uppstå (Liljegren och Parding, 2010). Handlingsutrymme kan leda till problem för klienter, organisationen och staten. Den professionella kan se varje fall som unikt, men det kan innebära att klientens rättigheter förbigås. Olika bedömningar kan göras på av klienters behov. Det kan även vara problematiskt för organisationen om socialarbetaren sätter klientens eller sina egna behov framför organisationen, vilket kan skapa ett problem i budgetfrågor. Det kan också skapa legitimitetsproblem när olika beslut fattas som sedan inte kan följas upp. Vilket i sin tur kan ses som ett demokratiskt problem för staten eftersom de professionella kan avvika från de politiska beslut som tagits (ibid.). Ytterligare en svårighet med handlingsutrymmet är att socialarbetaren möter dilemmat att hantera hjälp och utföra kontroll i samma handlingar (Svensson m.fl., 2008).
Metod
I följande kapitel beskrivs uppsatsens design, urval och datainsamling, tematisk analys, forskningsetiska övervägningar samt arbetsfördelningen.
Design
Vi har valt att genomföra en litteraturstudie där vi inkluderat fem olika forskningsartiklar för att skapa en överblick över befintligt forskningsmaterial inom vårt valda område (Forsberg och Wengström 2013). Gemensamt för samtliga litteraturstudier är att de har en systematisk ansats med systematisk sökning, datainsamling. I litteraturstudier görs en systematisk granskning och en kvalitetsbedömning av data, databearbetning, där materialet är valt i relation till studiens syfte. Vi har valt att göra en kritisk litteraturstudie, där vi söker och granskar material. En systematisk litteraturstudie utgår från en tydligt formulerad fråga som besvaras systematiskt genom att identifiera, välja, värdera och analysera relevant forskning (ibid).
En litteraturstudie följer en strukturerad arbetsgång (Forsberg och Wengström, 2013; Friberg, 2017). Att göra en systematisk litteraturstudie innefattar att motivera varför studien görs genom en problemformulering. Forskaren formulerar frågor som går att besvara. Forskaren formulerar en plan för litteraturstudien. Forskaren bestämmer sökord och sökstrategi, identifierar och väljer litteratur i form av vetenskapliga artiklar eller vetenskapliga rapporter. Forskaren värderar kritiskt, kvalitetsbedömer och väljer den litteratur som ska ingå i studien. Forskaren analyserar och diskuterar resultat, sammanställer och drar slutsatser från utvalt material. Syftet styr urvalet av litteratur och avgränsar problemet. Syftet med ett forskningsprojekt formuleras vanligen i termer av att beskriva, förstå, förklara eller jämföra. En bra forskningsfråga kännetecknas av att vara kort, koncis, specifik och tydligt uttalar en relation mellan en eller flera variabler (ibid).
Studierna som är granskade i resultatavsnittet av uppsatsen har alla en kvalitativ ansats, medan det kan förekomma studier av kvantitativ ansats i uppsatsens bakgrundsavsnitt. Det har krävts en kvalitativ ansats i resultatavsnittet eftersom syftet i uppsatsen är av en kvalitativ natur då det handlar om att undersöka socialarbetares erfarenheter. Det är därmed inget som kan mätas i siffror genom en kvantitativ metod.
Ursprungligen var tanken att studien skulle innehålla intervjuer med kuratorer från ungdomsmottagningen för att undersöka deras erfarenheter av att arbeta med unga som varit utsatta för sexuellt våld. I mars 2020 kom dock en uppmaning från institutionen för socialt arbete på Malmö Universitet att examensarbeten inte bör belasta professionella och därför bör man undvika att genomföra bland annat intervjuer. Detta på grund av den rådande Coronapandemin. Vi vet att många unga känner en oro och stress i denna situation och därför tog vi beslutet att inte ta upp kuratorernas tid just nu från de som behöver den allra mest. Vi tog därmed beslutet att genomföra en litteraturstudie.
Urval och datainsamling
För att hitta relevant forskning har vi använt oss av Malmö Universitets databaser Sociological Abstracts, PsycINFO och SwePub. Sökningen har i största del skett på Sociological Abstracts, och PsycINFO eftersom dessa databaser har gett ett större antal träffar. Genom att göra sökningar med engelska ord innefattas andra länder än Sverige i sökningen vilket har gjort det lättare att hitta relevant information och att hitta ett större underlag för arbetet. Vi använde oss dock av svenska ord när sökningar gjordes på SwePub.
Avgränsning till “peer review” gjordes i samband med alla sökningar för att få fram material som är referentgranskat. Det innebär att materialet är granskat för att upprätthålla vetenskaplig standard. Vi har därmed endast fått fram material som vi anser är tillförlitligt.
Innan sökningen påbörjades definierade vi nyckelorden i vårt syfte och kom fram till att dessa var: socialarbetare, erfarenhet, unga och sexuellt våld. Sedan hittade vi synonymer till dessa nyckelord, även på engelska. När vi sökte upplevde vi att det inte fanns mycket forskning kring vårt ämne och att de träffar vi fick inte alltid var relevanta. Därför valde vi att ta hjälp av en bibliotekarie på Malmö Universitet för att se om de kunde bidra till en mer lyckad sökning, eftersom bibliotekarier är utbildade inom informationssökning. Bibliotekarien kom med rekommendationen att använda oss av sökordet sexual abuse istället för sexual violence, som vi använt oss av tidigare, för att få fler träffar. Även bibliotekarierna upplevde dock att det inte fanns många relevanta artiklar för vårt syfte. Ursprungligen var vårt syfte att endast undersöka socialarbetares erfarenheter av att arbeta med unga som utsatts för sexuellt våld. På grund av bristen på forskning valde vi att förändra vårt syfte till att inkludera barn och unga vilket gav oss något fler träffar.
En sammanställning över exempel på flera av de sökord som använts och hur de har kombinerats läggs som bilaga i slutet av arbetet. Bilagan visar även hur många träffar sökningarna fick, dessa träffar innehöll dock inte alltid alla sökord. Bibliotekarien informerade om att databaserna först letade på våra sökord, men sedan inkluderade de även andra träffar som inte innehöll alla våra sökord. Därför fick vi bland annat många träffar på artiklar som handlade om barns utsatthet, där fokus inte låg på socialarbetarens erfarenheter och var därmed inte relevanta för vårt syfte.
Trots den utökade sökningen och experthjälp från en bibliotekarie lyckades vi endast hitta fem artiklar som matchade vårt syfte. Det går därmed att dra slutsatsen att det saknas forskning kring socialarbetares erfarenheter av att arbeta med barn och unga som utsatts för sexuellt våld. Fastän endast fem artiklar hittades ser vi inte det som en svaghet i vår litteraturstudie eftersom de fem studierna som valts har ett rikt innehåll med mycket relevant information för vårt syfte. Vi vill lyfta att deltagarna i alla studier som vi har valt är socialarbetare som arbetar direkt med barn och unga som varit utsatta för sexuellt våld, eller som arbetar med barn och unga där sexuellt våld ibland förekommer. För mer information om de enskilda artiklarna, se bilaga 2 i slutet av arbetet.
Vi vill poängtera att studierna är utförda i olika länder, Sydafrika, Norge, Australien och Kanada, och systemet och arbetssättet ser olika ut i de olika länderna. Detta kan medföra att det finns skillnader i vilka svårigheter socialarbetarna möter i sitt arbete med barn och unga som varit utsatta för sexuellt våld. När vi diskuterade idén om
att skriva om socialarbetares erfarenheter av att arbeta med barn och unga som blivit utsatta för sexuellt våld tänkte vi ursprungligen att studien skulle baseras på svenska socialarbetares erfarenheter. Vi gjorde några sökningar för att undersöka forskningsläget och fann då att forskning på ämnet var in till obefintlig. Därför togs beslutet att inkludera andra länder.
Många artiklar har sållats bort eftersom de inte har varit direkt kopplade till syftet med uppsatsen, till exempel en studie som gjorts i Israel som handlar om hur barn som blivit utsatta för sexuellt våld skadas, utifrån socialarbetares perspektiv. Artikeln är väldigt intressant men handlar inte direkt om socialarbetares erfarenhet av att arbeta med barn och unga och därför presenteras den istället i kunskapsläget. Andra artiklar har valts bort från resultatavsnittet på grund av att de innehåller en kvantitativ studie, och kommer därför också att belysas i uppsatsens kunskapsläge. Ännu en artikel som sållats bort är “Pathways to Mental Health Services for Children and Youth in the Child Welfare System: A Focus on Social Workers' Referral”. Denna artikel har valts bort då den innehöll mycket fakta om det amerikanska välfärdssystemet samt domstolsprocesser vilket vi inte ansåg vara relevant för vårt syfte. Det fanns även ett stort fokus på barn som far illa och inte specifikt fokus på barn som utsatts för sexuellt våld vilket också var en faktor till att denna studie inte ingår i vårt resultat (Villagrana, 2010).
Tematisk analys
En tematisk analys har gjorts. En tematisk analys fokuserar på att finna teman, eller mönster, i data som sedan beskrivs i olika delar. En tematisk analys bör ses som en grundläggande metod för kvalitativ analys. Genom sin teoretiska frihet är tematisk analys ett flexibelt och användbart forskningsverktyg som potentiellt kan ge ett rikt och detaljerat, men ändå komplext, material (Braun och Clarke, 2006).
Processen med att hitta teman började med att vi bearbetade materialet flera gånger genom att använda understrykningspennor för att plocka ut det som vi ansåg var relevant från artiklarna. Sedan har materialet kodats och gemensamma mönster identifierats. Efter att allt material genomlästes noggrant fördes en diskussion kring de olika artiklarna för att hitta gemensamma teman. Dessa teman utgjorde sedan grunden för resultatet i uppsatsen. De fem teman vi funnit analyserade vi sedan i förhållande till de tre valda teorierna och tidigare forskning.
Forskningsetiska övervägningar
Enligt Lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor skall forskningsdeltagare lämna samtycke för att forskningen för att bli etiskt godkänd. Samtycket ska vara frivilligt, uttryckligt och preciserat till viss forskning. Det ska även dokumenteras. I samtliga studier som vi har använt oss av till resultatavsnittet i uppsatsen har deltagarna lämnat samtycke till forskningen, detta har dokumenterats i studierna.
En av studierna (Capri m.fl., 2013) tillhandahöll stöd efter intervjuerna om något material skulle komma upp som intervjupersonerna behövde bearbeta. Alla studier har även innehållit ett avsnitt kring etiska övervägande. Det har varit viktigt för oss
att studierna som vi använder oss av är genomförda på ett sätt som inte skadade de människor som deltog på något sätt fysiskt eller psykiskt.
Det har även varit viktigt för oss att, under vår sökning, använda allt material som varit relevant för vårt syfte - även fastän en del material inte stämmer överens med våra uppfattningar kring ämnet. Genom att använda allt relevant material hoppas vi på att bidra med en bild på socialarbetares erfarenheter av att arbeta med barn och unga som blivit utsatta för sexuellt våld som är så objektiv som möjligt. Vi är dock medvetna om att det är oundvikligt att våra egna värderingar inte kommer att påverka uppsatsen.
Arbetsfördelning
Arbetet har genomförts gemensamt. Vi har haft regelbundna träffar minst två gånger i veckan för att gå igenom vad vi har gjort, vad vi behöver göra och för att diskutera nya idéer och tankar. När vi inte har suttit tillsammans har vi arbetat individuellt på eget håll, och har sedan vid nästa gemensamma träff diskuterat det vi har gjort individuellt. Vi har då även kommenterat varandras texter. Vi har gemensamt gjort litteratursökningar för att hitta relevanta artiklar. När artiklarna hittats har vi delat upp dem oss emellan för att koda dem, sedan har vi bytt artiklar så att vi båda har läst och kodat alla artiklar. Vi har medverkat i alla handledningstillfällen tillsammans. Båda har varit lika engagerade i arbetet och medverkat i samtliga delar.
Resultat och analys
I detta kapitel redovisas resultat från de valda forskningsartiklarna, det vill säga det material som är relevant för de olika teman som har plockats ut. Se bilaga 2 för mer information kring artiklarna. Teori samt tidigare forskning har vävts in i kapitlet. Inledningsvis presenteras temat svårigheter med systemet, sedan interaktion med barnen, bristande kunskap, emotionell stress och slutligen handledning och stöd. De valda huvudteman visualiseras nedan med hjälp av figur 1. De fem huvudteman utgör studiens resultat, mer kring hur dessa identifierats finns att läsa i metodkapitlet.
Figur 1. Socialarbetares erfarenheter av att arbeta med barn och unga som utsatts för sexuellt våld, de fem huvudteman.
Svårigheter med systemet
Socialarbetare upplever frustration med systemet i arbetet med barn och unga som utsatts för sexuellt våld (Capri m.fl., 2013; Schiller 2017; Christensen m.fl., 2015; Søftestad och Toverud, 2013; Martin, 2016). Systemet beskrivs vara något de inte kan göra något åt (Capri m.fl., 2013). En av svårigheterna är att socialarbetare inte har någon status i domstolsprocessen och att denna låga status kan hindra socialarbetare från att få bidra med sin kunskap i fall. I Sydafrika kan ett domstolsfall pågå i två till fyra år, vilket gör att socialarbetare känner att de måste arbeta mer på grund av det oansvariga systemet. De känner även att de behöver uppmärksamma att sexuellt våld mot barn är ett problem där det behövs tidigare insatser, eftersom detta är något som inte uppmärksammas tillräckligt. Socialarbetares erfarenheter indikerar på ett felaktigt system där socialarbetare endast kommer i kontakt med barn som redan blivit utsatta för sexuellt våld. Ytterligare socialarbetare tar upp svårigheter med systemet vilket innebär att de måste samarbeta med statliga organisationer, som bidrar till att arbetet blir försenat. Även de utdragna domstolsprocesserna gör att socialarbetare tvingas vänta med att utföra sitt arbete. Socialarbetare upplever att nya socialarbetare har stora ambitioner och en vilja att förändra, medan de själva uttrycker en sänkt ambitionsnivå på grund
