• No results found

Särskola - lägger man ribban tillräckligt högt

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Särskola - lägger man ribban tillräckligt högt"

Copied!
62
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Skolutveckling och ledarskap

Examensarbete

10 poäng

Särskola - lägger man ribban

tillräckligt högt

En studie om man inom särskolan ger

eleverna optimala utvecklingsmöjligheter

Special school - Are we aiming high enough

Charlotte Andersson

Kina Bjurka

Specialpedagogisk examen Examinator Sten-Sture Olofsson 60 poäng

Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning Vårterminen 2006 Handledare Jan Härdig

(2)
(3)

Malmö högskola Lärarutbildningen

Skolutveckling och ledarskap

Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning Vårterminen 2006

Andersson, Charlotte. & Bjurka, Kina. (2006). Särskolan - lägger man rib-ban tillräckligt högt. (Special school - Are we aiming high enough) En stu-die om man inom särskolan ger optimala utvecklingsmöjligheter. Exa-mensarbete, Skolutveckling och ledarskap, Specialpedagogisk påbygg-nadsutbildning, Lärarutbildningen, Malmö högskola.

Att utvärdera om rektorer och specialpedagoger inom särskolor i olika kommuner uppfattar att man ger sina elever optimala möjligheter att nå uppsatta mål. Vi gör en beskrivning av individualiseringen i särskolan urr ett specialpedagogiskt perspektiv.

Genom att utföra kvalitativa intervjuer vill vi se vilka eventuella skillnader det finns på tre olika kommuners särskolor.Vi har gjort halvstrukturerade intervjuer med möjlighet till följdfrågor.

Sammanfattningsvis pekar resultatet på att man uppfattar att ribban i bland läggs för lågt på särskolan. Man menar att det kan bero på att den sociala träningen tar för stor plats och att "motorer" i klassen saknas.

På en av de tre skolorna sade man att man lade ribban på rätt nivå. Detta menade rektorn berodde på tydliga delmål som hela tiden uppdaterades. Som det ser ut i dag ska särskolan behållas som skolform och många elever blir placerade där. Vår studie visar att det är många faktorer som påverkar om eleven ska få optimala utvecklingsmöjligheter.

Nyckelord: Kartläggning, specialpedagogik, utvecklingsmöjligheter och utvecklingsstörning

Charlotte Andersson Kina Bjurka Handledare: Jan Härdig Fritsa Lyckeväg 13 Seldonsvägen 23

(4)

FÖRORD

Vi som skriver detta arbete heter Kina Bjurka och Charlotte Andersson. Efter att ha arbetat många år som vi båda har gjort inom förskolan och sko-la så satte vi oss i skolbänken. Under utbildningen har vår nyfikenhet för särskolan väckts. Denna skolform som vi annars i vårt arbete kommer väldigt lite i kontakt med.

Vi har barn i förskola och skola som går över till denna skolform och vi skulle behöva mer kunskap kring detta. I dag sker en strävan mot en skola för alla men samtidigt så ökar elevantalet inom särskolan i många kommuner. Vi ville ta tillfället i akt att fördjupa oss och samtidigt få reda på svar som vi har dryftat genom utbildningen. För min del (Charlottes) har även arbetet speglats av en nyfikenhet på det rent personliga planet då jag har en son med funktionshinder som först gått i grundskola och sedan flyttat över till särskola.

När man ska undersöka något kommer alltid frågan in hur man ska begränsa sig, man vill ha en så sann bild som möjligt genom att flera personer ska få ge sin bild men samtidigt samla ihop information som inte blir för omfångsrik utan ändå hanterbar. För att få en varierad uppfattning vände vi oss till olika kommuner. Till de skolor vill vi rikta ett stort tack för medverkan till intervjuer. För att dom på ett mycket engagerat sätt delgett oss hur man upplever att man möter sina elever.

Ett stort tack till Jan Härdig för hans kloka råd som hjälpte oss att bli tydligare.

(5)

INNEHÅLL

1 INLEDNING...7

1.1 Bakgrund

...9

2 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING...11

3 LITTERATURGENOMGÅNG...

.

13

3.1 Särskolan

...

..

13

3.2 Tidigare forskning

...

..

14

3.3 Kvalitetssäkring som metod

...

..

16

3.4 Specialpedagogen i särskolan

...

.

17

3.5 Slutsatser av berättelsen om Sebastian

...

..

20

4 TEORI...

.

23

4.1 Vygotskij

...

.

23

5 METOD... 25

5.1 Allmänt om metod

...

.

25

5.2 Val av metod

...

..

25

5.3 Undersökningsgrupp

...

..

27

5.4 Genomförande

...

..

29

5.5 Reliabilitet och validitet

...

.

30

6 RESULTAT OCH ANALYS...33

6.1 Specialpedagogisk kartläggning av eleven

...33

6.2 Kunskapssynen

...

..

37

6.3 Skolverkets insyn resultat och mätmetoder.

...

.

42

(6)

7 SAMMANFATTNING OCH DISKUSSION...

.

47

7.1 Sammanfattning och återkoppling

...47

7.2 Reflektioner kring val av metod

...

.

48

7.3 Diskussion

...49

8 FORTSATT FORSKNING...53

REFERENSER

(7)

1 INLEDNING

Ett barn med handikapp är i första hand ett barn, med ett barns inneboende möjligheter till utveckling. Det har också någon form av begränsning, ett funktionshinder kroppsligt, mentalt eller bådadera, som på något sätt försvårar livsföringen. Varje barns utveckling är beroende av rätt form av stimulans för att utvecklas. Vi vill se hur det förhåller sig inom särskolan.

Finns det en aktiv strävan och ambition att hela tiden tänja på gränserna för att elevens optimala möjligheter ska komma fram. Insatserna skall anpassas till den enskildas förutsättningar, saker som handlar om anpassad pedagogik, specialpeda-gogiska insatser och kompensatoriska hjälpmedel.

Eleverna ska förberedas för livet och vad prioriteras som viktigt för livet? Denna förberedelse ske i samverkan med föräldrarnas syn. Som förälder har man egna förhoppningar samt en kunskap kring barnet som skolan har ansvar för att till sig. Under de år vi arbetat har vi lagt märke till grundskolans fokusering på kunskapsmätningar för eleverna. Olika mät-instrument används, prov av olika slag, Nationella prov, LUS (Läs och utvecklingsschema) och övriga tester. Våra tankar går till särskolan och hur man där mäter och utröner elevernas möjligheter och hinder. Vi undrar om man är intresserad av mätmetoder i särskolan av de slag som finns i grundskolan. Detta för att få ett bredare underlag att se vad en elev tillgodogör sig i förhållande till dess möjligheter, även i denna del av skolvärlden. Att mäta elevers kunskap är alltid svårt och det är kanske ännu svårare inom särskolan. Det finns uppnåendemål och strävansmål och vägarna är olika för att ta sig fram. En lärare når kanske väldigt långt med sitt lärande och genom att med erfarenhet och kreativa lösningar skapa framgång för eleven. Vi är intresserade av att se hur lärare förhåller sig till läroplanen på särskolan och om man upplever att man når uppsatta individuella mål. Andersson (2002) skriver om: Vad är god kvalitet när det handlar om undervisning? Och är det säkert att det alltid är god kvalitet när man når uppsatta mål? Kanske är målet satt för lågt? (s. 55).

Finns de rätta ingredienserna i skolan som kan skapa en god interaktion med eleven, så att eleven kan tillgodogöra sig väsentlig kunskap? Läroplaner är inte alltid baserat på nyvunna insikter utan formuleringar som speglar strömningarna i vårt samhälle. Sigurdson (2002) Värdegrunden som finns i våra läroplaner är inte ett känt och tydligt definierat begrepp, begreppet som sådant bör förstås utifrån den

(8)

värdegrund som kännetecknar det svenska samhället. Orlenius (2001) är inne på samma linje, han menar att det är en slags koder av uppfattningar för det politiska livet, näringslivet och vilken värdegrund som återspeglas.

I läroplanen framhålls att skolans uppdrag är att främja lärandet och för att det ska fungera måste det finnas aktiva diskussioner i den enskilda skolan om kunskapsbegrepp.

För elevens framtids skull är det avgörande, att det inom varje liten enhet i skolan, sker en tolkning av den lokala skolans uppgift. Man måste skapa sina normer utifrån läroplanen som det styrdokument det är. För det är skolans autonomi, kärnan av hur man tolkar och avgör inriktningen på vilken gemensam värdegrund, förhållningssätt och kunskapsbemötande man ska ha gentemot eleven. När det gäller särskolan handlar det om svagheter hos människor och om acceptansen inför detta.

Vi tycker att man i Sverige har ett rang-ordningsystem där vi delar in människor i A-lag och B-lag. Vilken roll har dessa elever i dagens samhälle och skola.Vi kommer aldrig i från att det är en form av ingrepp när man plockar ut en elev som inte klarar att nå kunskapsmålen i den vanliga grundskolan och placerar denna elev i särskolan. Många gånger ligger särskolan mycket längre bort från hemmet. Längre bort från kamraterna och det för med sig att identiteten påverkas, eleven är inte längre en person som sina kamrater på det sättet att han hon klarar av samma saker som dom. När vi då gör detta ingrepp ska vi vara klara över att det verkligen ska gynna eleven och ge bättre möjligheter än om eleven gått kvar i sin gamla miljö. Den kunskap vi söker är angelägen för alla personer som är inblandade i en placering av en elev på särskolan.

UNESCO:s Salamanca deklarationen (1994) skriver om integrerad skola:

Integrerad skolgång är det effektivaste sättet att bygga upp en solidaritet mellan barn med behov av särskilt stöd och deras kamrater. Att sända barn till särskilda skolor eller sammanföra dem i specialklasser eller avdelningar inom en viss skola på varaktig basis, bör vara en undantagslösning att förordas endast i de sällsynta fall där barnets behov inte kan tillgodoses i vanlig klass (s. 17).

(9)

1.1 Bakgrund

Det är inte mer än cirka 12 år sedan som särskolan fick en gemensam läroplan med grundskolan. Synen på att lägga resurser på som man sade förr efterblivna har förändrats genom åren. Hur bra vi är i dag på att satsa och vilja något är svårt att svara generellt på. I vårt arbete stöter vi på elever som utifrån särskolans kriterier inte klarar av grundskolans läroplan. Vi ställs inför faktum att råda eller inte råda föräldrarna om eleven ska börja på särskolan. För att ha en bättre uppfattning om hur möjligheterna är för elever på särskolan vill vi införskaffa mer kunskap. Inte för att vi vet att eleven får det bättre med att vara integrerad utan för att få mer kunskap i hur det verkligen fungerar i särskolan. När en särskoleelev går i en grundskoleklass tycker ofta läraren att elevens problem är stora och vida och läraren har svårigheter med att räcka till. En lärare på särskolan kan ha upp till tio elever med vitt skilda diagnoser och väldigt olika behov. Det måste vara många hjälpfaktorer som gör att läraren ska klara av detta, för att inte uppfatta sin roll som en person som bara förvarar elever.

I Skolverket (1996) kan man läsa:

I grundsärskolan varierar elevernas utvecklingsstörning kraftigt vilket gör gruppen heterogen. På grund av de olika nivåerna finns det behov av individanpassad undervisning. För att nå de mål som kursplanerna innefattar sker det utvärderingar och utvecklingssamtal som ska ge underlag för åtgärder i undervisningen. Detta kräver att undervisningens delmål för eleven utformas så att specifika metoder utvecklas (s. 6 f ).

Om eleven bedöms att gå efter träningsskolans kursplan kan detta innebära att eleven får sänkta krav. En elev som uppfattas som att han /hon inte kommer att ha några större möjligheter att kunna lära sig att läsa, kanske man sänker ambitionen för i skolan. Kanske har man inte kompetens, tid eller resurser att fortbilda i förhållande till elevens svårigheter. Då kan denna bedömning i förlängningen avgöra vilken livskvalité eleven får. Det är naturligtvis så att uppfattningen om kunskapsinhämtandet ser olika ut, från skola till skola, vårt arbete ska bygga på intervjuer från olika skolor och kommuner. Vi får nu möjlighet till en mångsidig inblick i hur man anser att det fungerar i särskolan.

(10)

(11)

2 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING

Det övergripande syftet med föreliggande studie är att göra en beskrivning av lärare och rektorers tolkning av individualiseringen i särskolan ur ett specialpedagogiskt perspektiv.

Dessa intervjuer ska innefatta dessa grundläggande begrepp: Individualisering, kartläggning och specialpedagogiska åtgärder

Samtal med pedagoger som har arbetat med elever, psykologer som har kännedom om föräldrarnas uppfattning är viktiga kunskaps-källor för våra intervjuer. Skolverket granskar alla skolformer och vi vill veta hur ingående denna granskning är vad det gäller den enskilde elevens framgång i förhållande till uppsatta mål. Vi vill med vår undersökning söka svar om:

Skolledning och pedagoger uppfattar att man ur ett specialpedagogiskt perspektiv ger optimala utvecklingsmöjligheter inom särskolan?

(12)

(13)

3 LITTERATURGENOMGÅNG

3.1 Särskolan

Om man ser tillbaka så långt som till 1842 fanns möjlighet för elever som var fattiga att tillgodogöra sig undervisning genom att gå minimikurser så att dom sedan kunde ge sig ut i arbetslivet och försörja sina närstående. De riktigt svaga eleverna fick gå i skolan fast kunskapskraven sattes lägre. Elever med funktionshinder stod helt utanför skolsystemet.

Undervisning för gravt förståndshandikappade barn startade som välgörenhetsinrättningar under 1860-talet. I Norrköping 1879 inrättades den första hjälpklassen och motivet till detta var att de mycket svagt begåvade eleverna utgjorde ett hinder i arbetet med de övriga eleverna. Under perioden 1875-1915 byggde samtliga landsting upp särskoleinternat vilka präglade särskolan fram till 1967 års omsorgsslag, då det infördes lagstadgad rätt till alla utvecklingsstörda att få undervisning och sysselsättning.

Redan 1944 kom en lag om allmän skolplikt men detta gällde bara de bildbara sinnesslöa . Formen folkskola och läroverk avskaffades 1962 och ersattes av grundskolan. Läroplaner har kommit 1969, 1980 och 1994 synen på specialpedagogik har stegvis närmat sig individualisering och integrering. I dag talar vi om att enbart genom att använda dessa begrepp ger det en felaktig signal om att egentligen hör inte den enskilda eleven hemma i den vanliga undervisningsgruppen.

1986 fördes regleringen av undervisningen för utvecklingsstörda barn över från omsorgslagen till skollagen, och det blev ett närmande mellan grundskola och särskola genom att ansvaret flyttades från Social-departementet till Utbildningsdepartementet. År 1994 fick sedan de obligatoriska skolformerna en gemensam läroplan, Lpo-94, men kursplanen anpassas individuellt till eleverna. År 1992 beslutade Riksdagen om kommunalisering av särskola, särvux och daglig verksamhet. Handikapputredningen hade genom (SOU 1992:52) formulerat denna förändring i en politisk strävan. Särskolan är än i dag en egen form av skolväsendet som är till för elever som har en diagnostiserad utvecklingsstörning eller autism. Man har tolv olika ämnen och man följer inte grundskolans betygssystem då undervisningen är individuell. Eleverna kan om de vill få betyg som godkänd eller

(14)

väl godkänd, men dom kan aldrig få mycket väl godkänd som grundskolan. Eleverna erbjuds ett tionde år och kan därefter söka till gymnasiesärskolan. En elev som har gått ut med särskolebetyg eller intyg kan inte söka till de nationella programmen utan får söka till särgymnasiet. Sedan ett antal år har diskussionen om särskoleelevers integrering och inkludering i verksamheterna på våra skolor accentuerats i barn- och ungdomsförvaltningen och också i skol-diskussionen nationell. Det går med andra ord väldigt långsamt med att särskolan och grundskolan på olika plan närmar sig varandra och varandras verksamheter.

I ett slutbetänkande från den s.k. Carlbeckskommittén, (en statlig utredning som arbetar med att se över utbildningen för barn, ungdomar och vuxna med utvecklingsstörning) ett betänkande som efter remiss förväntas att bli en proposition, tydliggörs ett uppdrag att arbetet med integrering och inkludering måste påskyndas och att skolformerna både formellt och reellt har ansvar för att kontakter och samverkan mellan elever med och utan utvecklingsstörning ska öka. Slutbetänkandet heter För oss tillsammans om utbildning och utvecklingsstörning (SOU 2004:98). Många faktorer påverkar utvecklingsarbetet för särskolan. menar Rosenqvist (1995) som tycker att man borde fokusera på skolans arbetssätt och dess innehåll. Detta tillsammans med attitydundersökningar som gärna är förankrade i associationsteorin. Denna forskning kan förklara hinder för integration.

3.2 Tidigare forskning

En procent av samtliga elever i grundskole- eller gymnasieålder finns i särskolan. Den består av den obligatoriska särskolan (grundsärskola och träningsskola) och gymnasieskola med nationella, specialutformade och individuella program. Unge-fär tio procent är grupp eller individintegrerade och ett fåtal elever med ytterligare funktionshinder går i specialskola. Ungefär fyrtio procent av eleverna i grundsärskolan och åttifyra procent i träningsskolan har ytterliggare i många fall fler funktionshinder. Elevantalet har ökat genom åren och det har gjorts flera studier varför denna ökning har skett av bl.a. Blom (1999), Svenska Kommunförbundet, (1998), och Tideman (2000).

Enligt Tideman (2000) är det just kommunaliseringen och vad den innebar med att kommunerna tog över huvudmannaskapet för särskolorna under 1990-talet som har gjort att övertagandet från den ena formen till den andra har avdramatiserats. Gruppen elever med funktionshinder förändras över tiden bl.a. på grund av att man ska uppmärksamma nya grupper genom nya forskningsrön detta gäller t ex. ADHD, grav språkstörning, DAMP eller Aspbergers syndrom.

(15)

Den 23 november 1995 bemyndigade regeringen det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om det offentliga skolväsendet och fristående skolor att tillkalla en kommitté (U 1995:14) med uppdrag att utreda hur ansvaret för utbildning och omvårdnad i anslutning till utbildning av funktionshindrade elever skall fördelas mellan stat, kommun och landsting samt vem som skall finansiera verksamheten. Denna kommitté avgränsar gruppen med elever med funktionshinder i skolan till den grupp för vilka funktionshindret kan anses ge handikappande konsekvenser i skolan. Kommittén har kartlagt och analyserat samhällets nuvarande insatser för elever med funktionshinder. Elever med utvecklingsstörning och dess konsekvenser har i första hand behandlats.

Carlbeckskommittén lämnade ett antal förslag som man vill att Lärarutbildnings-kommittén beaktar i sitt utredningsarbete.

Följande punkter prioriterades:

Behovet av ett ökat inslag av specialpedagogik i den grundläggande lärarutbildningen.

Behovet av särskild lärarutbildning för att undervisa på grundsärskolan, med kompetens för både grundskola och grundsärskola.

Att frågor som rör elever med funktionshinder i skolan bör ges utrymme i rektorsutbildningen och i den aviserande skolutbildningen.

Kommittén tar upp den hotande bristen på specialpedagoger i särskolan och särskilt bristen på skollärare med grundskollärarutbildning i botten. Grundsärskolan rekryterar oftast förskollärare.

Skolverket som utför en årlig granskning och uppföljning gjorde bedömningen 1997, att få skolplaner anger konkreta förslag till åtgärder som skall vidtas för att de nationella målen, vad gäller stöd till elever med funktionshinder skall uppnås.

Kommittén understryker också att behovet av konkret formulerade åtaganden är särskilt viktig för gruppen elever med funktionshinder.

Kommunens mål och planerade åtgärder på kort och lång sikt.

Former för hur insatserna skall utvärderas, kommittén anser att Skolverket varit för passiv i sin tillsyn och mest reagerat på enskilda anmälningsärenden.

(16)

Carlbeckskommittén anser att Skolverket därför bör kunna ta egna initiativ till tillsyn med inriktning på situationen för elever med funktionshinder och i högre grad än hittills uppmärksamma detta vid de årliga uppföljningarna och utvärderingarna. Magnus Tideman som gjort en utvärdering av särskolans kommunalisering i Halland, Tideman (2000) pekar bl.a. på att skolans förändring mot en mer teoretiskt inriktad undervisning slår ut alla elever som är svagpresterande i dessa ämnen. Skolans roll som sorterare blir alltmer framträdande och mottagandet i särskolan är en del av denna process.

Vi kan också läsa i Skolverkets tillsyn av den obligatoriska särskolan, (2001) att det finns brister i tre centrala områden. Detta gäller utredningar och beslut om att ett mottagande i särskolan ska ske. I detta häfte står det också om att det brister i information till vårdnadshavare och elever om målen för särskolan och elevens rättigheter och skyldigheter samt verksamhet med elevens val. Eleven ska ha samma rättigheter till en likvärdig utbildning och detta sker inte i dag. Fortsättningsvis så står det att Skolverket ser det som mycket allvarligt att det förekommer att elever tas emot i särskolan utan att det är klarlagt att eleven uppfyller kriterierna. För den enskilde eleven liksom vårdnadshavare, är valet ett avgörande beslut både på lång och kort sikt.

Skolverket uttalar sig också om att att när inte dom grundläggande förutsättningarna på olika krav och rättigheter klarläggs finns en risk att vårdnadshavare och elev fråntas viktiga upplysningar för att kunna påverka på det sätt som det har enligt lagens intentioner. Skolverket upp-märksammar i sin granskning av särskolan att elever i särskolan inte får sina rättigheter tillgodosedda i vad som gäller t.ex. elevens val. Det finns kraftiga begränsningar i att både delta och i vad som erbjuds.

3.3 Kvalitetssäkring som metod

Enligt förordningen (SFS 1997: 702 med ändring SFS 2001:649) om kvalitetsredo-visning ska skolor inom det offentliga skolväsendet samt alla kommuner, årligen upprätta en skriftlig kvalitetsredovisning som ett led i den statliga uppföljningen av de nationella styrdokumenten för skolan. Kommunens kvalitetsredovisning skall fokuseras på måluppfyllelse gentemot läroplanerna för de olika skolformerna. Av redovisningen skall även framgå vilka resultat som uppnåtts samt vilka åtgärder som vidtagits.

En god kvalitetssäkring innebär en kontinuerlig uppföljning och utvärdering av vilka resultat som uppnås och hur elevernas inflytande över undervisningen är utformad. Informationen till eleverna och därmed deras kännedom om målen för utbildningen. Det handlar inte om åtgärder som görs för eleven utan om ett

(17)

program med och utifrån elevens interaktionsmöjlighet som en aktivt medverkande part. Insatserna för elever i behov av stöd samt avseende att ge specialpedagogiskt stöd. Enligt Lgr- 80 skolan skall söka motverka att elever får svårigheter i skolarbetet. Den måste därför utforma sitt innehåll, sitt arbetssätt och sin organisation så, att den smidigt kan anpassa sig till olika elevers individualitet (s. 52).

Utvärdering av och om insatta stödåtgärder tillgodoser elevernas behov. Åtgärdsprogram som utvecklas så att de tydligare analyserar problematiken och beskriver skolans insatser samt följs upp och utvärderas regelbundet. En god samverkan med hemmet som skapar former för medinflytande. Dokumentation av utvecklingssamtalen och hur dessa uppföljs.

Information till föräldrar och elever om olika valalternativ, rättigheter och skyldigheter. I Lpo-94 talar man om medinflytande. Skolans och vårdnadshavarnas gemensamma ansvar för elevernas skolgång skall skapa de bästa möjligaste förutsättningarna för barns och ungdomars utveckling och lärande (s. 16). Skolan bygger på ett system som frambringar vinnare och förlorare. Så har det alltid varit, precis som om det är en slags naturlag. Det finns tre erfarenheter trygghet, förståelse och engagemang som varje barn måste få uppleva för att bygga upp ett självförtroende, en tro på att man kan och duger och har stora potentialer inom sig, sedan kan eleven gå vidare och bygga upp mer och mer nyanserade kunskaper. Detta kräver både mer och ett annat slags pedagogiskt förhållningssätt för elever med behov av särskilt stöd. En skicklig pedagog skall även kunna erbjuda flera och mångsidiga situationer för nytt lärande.

I Lgr-80 kan vi läsa om specialpedagogernas roll:

De specialpedagogiskt utbildade lärarnas insatser får därför inte låsas till någon speciell organisationsform, t. ex. särskild undervisningsgrupp och särskild undervisning. De specialpedagogiskt utbildade lärarna bör också delta i arbetsenheternas planering av hjälp till elever med olika svårigheter, i utformningen av olika åtgärdsprogram, i föräldrakontakter och i undervisningen som medlemmar i arbetslaget ( s. 56).

3.4 Specialpedagogen i särskolan

Skälen till att ett barn börjar i särskolan är olika. Men ett skäl är gemensamt och det är att barnet anses inte kunna nå de kunskapsmål som gäller för grundskolan. Dessa elever har särskilt stora behov av en planmässig väl anpassad specialundervisning. Det är rektors skyldighet att se till att åtgärdsprogram upprättas. I statliga dokument betonas betydelsen av att åtgärder görs på skolnivå,

(18)

klassrumsnivå och individnivå och att elever och föräldrar är delaktiga i de åtgärder som planeras.

En uppföljning och utvärdering ska ske utifrån de mål som sätts upp. Det är av största vikt att det finns specialkompetens hos lärare och specialpedagoger. En organisation som har gjort många undersökningar vad beträffar särskolan är FUB (föreningen för utvecklingsstörda barn). Om de olika speciallärar- och specialpedagogutbildningarna ger lärarna de kunskaper och färdigheter som behövs, för att tillgodose behoven hos elever med flera funktionsnedsättningar i särskolan är inte tillräcklig utrett menar Kunskapsservice inom FUB. Att börja i särskolan får ju inte bara vara en lösning i sig. Som föräldrar finns förhoppningen och här talar vi av egen erfarenhet, att det kommer att ges hjälp och stöd i form av specialpedagogisk kompetens i särskolan. Detta är inte en självklarhet, på många särskolor finns kompetensen men det är inte alla elever förunnat att få ta del av den. Carlbeckskommittén har i lagen om försöksverksamhet med ökat föräldra-inflytande över utvecklingsstörda barns skolgång i SFS (1995:1249) skrivit om möjligheterna för eleven att få stöd i form av personal med rätt kompetens och olika möjligheter för sitt lärande. Flexibilitet inom skolformen och begåvningsstöd måste tllhandahållas.

Här gäller det också att få rektorernas insikt för behovet av att specialpedagogen i nära samverkan till skolans skolledning kan skapa goda lärandemiljöer. Särskolan måste bli så bra att den verkligen kan ta hand om alla sina elever. I detta ingår förmågan att tillvarata de nya specialpedagogernas kunskap genom att utnyttja den på ett sätt som gynnar hela organisationen. Här finns ett betydelsefullt arbete att överbrygga.

En elev

För att exemplifiera hur ett barn kan försättas i olika sorters skolsituationer ska vi berätta om Sebastian som har Downs syndrom.

Sebastian började på förskola för tolv år sedan då ett år gammal, han fick där en personlig assistent. Denna assistent var utbildad förskollärare med specialkompetens med inriktning på språkutveckling. Det gynnade Sebastian på många sätt. Han fick tidigt lära sig teckenkommunikation som han tog till sig. Utvecklingen gick framåt på alla områden och när han var sex år kunde han alla bokstavsljud och kunde ljuda i hop enkla ord. Han började i vanlig grundskola och hade då med sig sin assistent. Med hjälp från barnhabiliteringens specialpedagog så

(19)

fick assistenten en god handledning. Sebastians fortsatte med att läsa bättre och bättre och hängde med bra i skolan även på andra områden.

En nära kontakt med föräldrarna gjorde att det blev en bra samverkan kring Sebastians skolgång. Förändringar inom Barnhabiliteringen medförde att specialpedagogen drogs in och det blev skolans ansvar att tillhandahålla specialpedagog. Skolan menade att det fanns svårigheter med att tillhandahålla specialpedagog då Sebastian inte var inskriven i särskolan. Föräldrarna skrev då in honom mot löftet om stöd.

Efter inskrivningen sade rektorn att det trots detta inte fanns någon möjlighet att tillgodose behovet av specialpedagog, skolan ansåg i stället att föräldrarna skulle flytta honom till särskolan. Inget hände, assisstenten drogs dessutom in. Föräldrarna såg då ingen annan utväg än att flytta sin son till särskolan. I denna klass gick nio pojkar och en flicka. Dessa elever har diagnoser som ADHD, DAMP, Tourettes syndrom, Aspberger och andra former av utvecklingsstörning och språkstörningar. Där fanns en grundskollärare utan specialpedagogisk kompetens och en elevassistent. Detta, Sebastians tionde levnadsår och första år i särskolan, blev ett år då det inte blev några framsteg.

Han mådde inte bra av att så plötsligt inte ha något stöd i en assistent och hans beteende förändrades. Han satt under bänken långa stunder av dagen och ingen tog tag i det. Året efter fick Sebastian komma i en annan klass bestående av två flickor, båda med utvecklingsstörning, den ena med ytterligare funktionshinder och utan språk. Där fanns också en pojke som är blind med en utvecklingstörning. I denna klass var läraren förskollärare, hon hade ingen specalpedagogisk kompetens. I klassen fanns dessutom två assistenter.

Från att ha lästränat cirka en timme varje dag i grundskolan vid olika tidpunkter sjönk lästräningstillfällena till två gånger 15 minuter i veckan.

I dag kan föräldrarna konstatera att Sebastians läs- och skrivförmåga har inte utvecklats framåt utan snarare bakåt under sin tid på särskolan. Då läraren tillfrågas varför det inte läggs ner mer tid på t.ex. lästräning svarar hon att det inte går, för eleverna i klassen behöver träna så mycket på det sociala. Men det behöver ju inte Sebastian, -nej, men dom andra eleverna behöver det, anser läraren och det går inte att dela upp dom för då räcker inte personalen till.

(20)

3.5 Slutsatser av berättelsen om Sebastian :

Kartläggning och inhämtande av tidigare erfarenheter från föregående skola gjordes inte.

Ett tillvaratagande av elevens tidigare förvärvade kunskaper utnyttjades inte.

Personalen har inte fokus på elevens resurser. Eleven ska göras delaktig i denna process.

Pedagogiska mål och strategier som är uppsatta för eleven är alldeles för låga eller oidentifierade.

Kompetens att läsa av Sebastians beteende saknas.

Klassindelningen är olycklig då ingen av lärarna i klasserna Sebastian hamnade i kan se hans behov. Det ges inga utmaningar utan han ingår i en kollektiv grupp där majoritetsbehoven styr.

Inte i någon av klasserna lyckas det samspel som Vygotskij talar om för att ge grogrund för utveckling.

Läraren är inte observant på beteendeförändringar mycket p. g. a. att det inte finns samverkan med hemmet.

Skolan klarar inte av att se till de individuella målen i den gemensamma planeringen.

Man ska betrakta föräldrar som en resurs.

Skolans nätverk och målsättning ska tydliggöras för föräldrar

I ett fall som detta undrar man om eleven får betala för grundskolans misslyckande att integrera en elev med de resurser som detta innebär.

(21)

Att flytta en elev från en skolform till en annan innebär alltid en stor omställning. Detta kräver mycket förberedelse, planering, observation och en inlevelse i elevens situation. Rabe och Hill (1996) menar att för att arbetet med att stödja elever i svårigheter ska kunna bli framgångsrikt krävs att man ser eleven relaterad till situationen. De menar vidare att det behövs kunskaper och specialpedagogisk kompetens för att relatera till handikapp och vad det innebär för risker för att svårigheter och handikapp inte ska kunna uppkomma och eller förvärras.

I Sundström (2004) kan vi läsa om visionen i Trondheim. Där har man en inkluderande skola som fokuserar på det enskilda barnet. Man vill att alla barn, även barn med funktionshinder ska gå i sin hemskola. Den pedagogiska utmaningen gör att utvecklingen blir mycket bättre menar skolledningen och att det är bästa när eleverna går bland normalutvecklade barn. Tre barn med Down syndrom går tillsammans i denna klass. Två till fem dagar per vecka, beroende på behov, går eleverna i väg till en skola, som både är en skola och ett resurscenter för elever med funktionshinder. Att kunna förena den sociala identiteten och Vygotksijs teori om att gruppsammansättningen har betydelse för inlärningen är något vi inte riktigt nått fram till i Sverige.

(22)

(23)

4 TEORI

4.1 Vygotskij

För att finna varje enskilt barns utvecklingsnivå är det väsentligt att fokusera på saker som, t.ex. vilket stöd barnet behöver i den aktuella situationen, vilka frågor barnet ställer, hur barnet tänker samt vilka verktyg det använder. Det är också väsentligt att göra barnet delaktigt genom att förutsätta att det är aktivt. Pedagogens uppgift är att kartlägga barnets aktuella och potentiella nivå inom ett område, vilket förutsätts ske kontinuerligt. Pedagogen är aktiv genom att skapa förutsättningar och kommunikationstillfällen samt ge adekvat kommunikativt och språkligt stöd.

I Bråten (1998) står om Vygotskijs uppfattning om att funktionshinder måste betraktas i en social kontext detta är också förenlig med WHO:s klassifikation (2001). Samtidigt som man är enig om att det är i den sociala kontexten eleven utvecklas och man utifrån detta resonemang kan skapa modeller kring arbetet med eleven, är det viktigt att tänka på att varje elev är unik, så Vygotskij ansåg att tanke och känsla hör ihop. Känslor tolkas och får mening i medvetandet. Han menar att språk och tanke utvecklar sig dialektiskt i samspel med andra. Känslorna lyfts fram som en ofrånkomlig länk. För att en utveckling ska ske behöver också utmaningarna ligga inom elevernas proximala utvecklingszon.

Vidare läser vi i Bråten (1998) om den proximala utvecklingszonen där den beskrivs som ett gap eller skillnad mellan det en individ kan göra på egen hand och vad det kan göra tillsammans med någon som har mer kunskaper och färdigheter. Senare uttolkare av Vygotskij ger stöd åt detta. Wood (1999) skriver om utvecklingen av vissa kognitiva förmågor och om hur viktigt både spontant och organiserat socialt samspel är mellan barn och vuxna (eller mer mogna kamrater). Med organiserat samspel menar Wood de sociala situationer som är en följd av uttalade pedagogiska mål. Vi menar att för barnet som inte kan utforska omvärlden på egen hand blir det då extra viktigt att erbjuda tillfällen till lek och erfarenhet. Vygotskij, som bland annat var en förespråkare för lekens betydelse och vikten av att utgå från barnets erfarenheter. Han såg även barnet/eleven som en aktiv part i inlärningen och talade om det lagom nya . Han syftade då på en situation/uppgift som barnet kunde utföra eller lösa i samråd med den vuxne.

(24)

För barnet med funktionshinder är det betydelsefullt att få tillräckligt mycket tid till att lösa uppgiften och att få handledning efter behov. Det finns ett optimalt avstånd mellan det som barnet kan vid ett aktuellt tillfälle inom ett område och det som är möjligt att lära med stöd av någon annan. I samspelet mellan barn och vuxna eller kamrater emellan utvidgas barnets handlande från det redan kända till att nästan

(25)

5 METOD

5.1 Allmänt om metod

I ett examensarbete bör en enkätundersökning ligga på c.a. 200 enkäter. Man bör räkna med ett bortfall på ungefär högst 50 stycken. Detta för att ha så hög validitet som möjligt. Tiden för examensarbetet är begränsad, och att göra enkätfrågorna är tidskrävande. Fördelen med intervjuer är att informanterna liksom intervjuaren kan be om ett förtydligande av frågan eller svaret, detta är något som vi tycker är tilltalande då vi får nyanserade svar.Telefonintervjuer är inte heller aktuellt då det inte ges möjlighet till samspel vilket man gärna vill ha då det är en person man aldrig träffat. För att för egen del få en uppfattning kring hur det förhåller sig på särskolan kring den frågeställning vi har valt, så hade det varit intressant att ha valt observationer i skolmiljön, som metod. Detta hade i så fall ökat validiteten. Tiden medgavs inte, så vi har i stället valt att tolka intervjupersonernas beskrivning av hur de uppfattar undervisningen på sin skola.

(26)

5.2 Val av metod

Som en förberedande fas innan intervjuerna skickar vi ut information till intervjupersonerna. Informationen som skickas ut är att informera om deras anonymitet och hur intervjun ska gå till. Vi anser detta vara viktigt för att kunna bygga upp ett förtroende mellan oss som forskare och intervjupersonerna. När detta är gjort återstår det övriga arbetet med att ytterligare fördjupa oss i litteraturen som vi valt ut.

Intervjupersonerna får ta del av våra grundbegrepp/teman för att innan intervjun tänka igenom för att som vi hoppas kunna ge mer detaljerade svar. Intervjuerna kommer att äga rum i respektive skola. Det är viktigt som vi läser i Kvale (1997) att bygga upp en atmosfär där intervjupersonen känner sig trygg. På detta vis, menar han kan personen som intervjuas prata öppet om sina erfarenheter och åsikter. Därför underlättar vi intervju-processen om vi utför intervjuerna på deras arbeten. Merriam (1994) menar att samspelet mellan intervjuaren och respondenten är viktig för att intervjun ska lyckas.

För att utföra en framgångsrik intervju är det viktigt att tänka på vilken typ av information som eftersträvas för att kunna utforma en lämplig strategi för frågandet. Vi kommer att använda oss av en loggbok där tyngdpunkten kanske är innehållet och inte ordagrant det som sägs. Som komplement till anteckningarna kommer en bandspelare att användas för att kunna analysera intervjun efterhand. Vi har intervjuat rektorer och lärare på olika skolor. Vi använder oss av intervjumetoden för att vi är intresserade av att tolka och förstå människors upplevelser. Vi tror också att vi bättre kan få svar på frågor som vilka underliggande mönster som kan vara orsak till vissa sammanhang. Vi uppfattar intervjumetoden som bäst passande i detta sammanhang för att vi vill kunna gå mer på djupet i frågorna. Nackdelen är att man av resultaten inte kan göra några generaliseringar.

Rektorn intervjuar vi för dennes huvudansvar på respektive skola och lärarna för att det är dom som kommer i kontakt med elever och föräldrar och kan ur ett annat perspektiv ge sin uppfattning om hur dom tycker att det fungerar.

Ett kvalitativt inriktat angreppssätt valdes då de kvalitativa metoderna är fördjupande och vi enligt Holme och Solvang (1997) kunde få mycket information om ett fåtal undersökningsenheter. Författarna menar att en kvalitativ forskningsmetod innebär att insamlingen av informationen ligger nära den verkligheten som ska undersökas.

(27)

Enligt Byrman (1997) så inriktar sig halvstrukturerade intervjuer som metoder för informationsinsamling inom kvalitativ forskning. Detta passade vårt syfte med undersökningen, som ska beskriva hur man uppfattar måluppfyllelsen för elever inom särskolan.Vi försöker att inte teoretisera under insamlandet av intervjumaterialet. Vi använder oss alltså av en analytisk induktion. Hartman (2004) menar att idén med analytisk induktion är att man inte låter sig påverkas under den tid man intervjuar eller observerar.

Samtidigt är vi medvetna om att det finns svårigheter i att inte påverkas under resans gång vilket medför att vi kanske omedvetet förhåller oss annorlunda i intervjusammanhangen i slutet av intervjuerna mot hur vi var i början. Som den deduktiva logiken som menar att man inte kan låta bli att teoretisera.

5.3 Undersökningsgrupp

Vi är intresserade av enskilda personers åsikter, hur dom beskriver variationer inom vårt intresseområde och vilka eventuella skillnader som kommer fram. Eleven på särskolan möter specialpedagoger som styr deras skolsituation ibland utan inblandning av andra. Specialpedagogen står i sin tur i beroendeställning till rektorn som har både ekonomiskt och pedagogiskt mandat att påverka skolans sätt att utvecklas. Dessa relationsförhållanden och hur de påverkar elevens situation ur ett kunskapsperspektiv står som måltavla för vårt arbete.

Enligt Lpo-94 står följande om föräldrasamverkan:

Läraren skall samverka med och fortlöpande informera föräldrarna om elevens skolsituation, trivsel och kunskapsutveckling och hålla sig informerad om den enskildes elevens personliga situation och därvid iaktta respekt för elevens integritet (s. 21).

Rektors ansvar: Rektor har ansvar för skolans resultat och har därvid, inom givna ramar, ett särskilt ansvar för att undervisningen och elevvårdsverksamheten utformas så att eleverna får det särskilda stöd och den hjälp de behöver. Kontakt upprättas mellan skola och hem; om det uppstår problem och svårigheter för eleven

(28)

i skolan. Resursfördelningen och stödåtgärderna till den värdering av elevernas utveckling som lärare gör (s. 23).

Med denna insikt om skolans organisation vill vi djuploda i rektorers och specialpedagogers uppfattning om skolans roll för dessa elever. För att få ett material där vi utifrån olika synvinklar kan jämföra olika uppfattningar samlar vi svar från olika kommuner vilket kan ge en mer representativ bild av förhållandena. Vi har inriktat oss på tre kommuner då vi ser det som ett möjligt material att arbeta med. Sammanlagt har tre rektorer och fyra lärare med olika bakgrund intervjuats, en del med specalpedagogisk kompetens. Från en av skolorna har vi ingen lärare. Deras erfarenhet inom skolvärlden ser olika ut, men de flesta har arbetat i särskolan under lång tid, vilket också var ett önskemål från vår sida. Detta med tanke på att kunna blicka tillbaka och se utvecklingen genom åren. En av rektorerna hade inte så lång erfarenhet av särskola. Här nedan presenterar vi de tre olika intervjupersonerna på respektive skolor.

På skola ett som ligger i en stor kommun går 38 elever i särskola. Särskolan är lokalintegrerad. För vissa enskilda elever finns det en verksamhetsintegrering med grundskolan, men ingen fast koppling till en grundskolegrupp. Samverkansklass finns för barn med neuropsykiatriska diagnoser. Skolan har två parallella grupper år sju- nio. I varje klass går sex -åtta elever. Lärarna samverkar endast i praktiska ämnen annars har varje klass sin egen lärare. Den lärare som vi hade kontakt med hade inte någon handledning av specialpedagog. Rektorn som har errfarenhet av sitt arbete sedan fem år tillbaka har en deltidstjänst på särskolan.Tidigare har hon arbetat som förskollärare. Läraren på skola ett har arbetat på särskolan i ett tiotal år och har tidigar flerårig erfarenhet av grundskolan.

Skola två som ligger i en mellanstor kommun har ca 60 elever i särskola. Klasserna har ungefär tio elever. Rektorn har arbetet i många år på särskolan på en heltidstjänst. Upptagningsområdet är stort med många externa elever. Här finns grundsärskola, träningsskola, gymnasiesärskola och särvux. Här finns lärare där en del av dem har den gamla speciallärarutbildningen. Ingen med den nya specialpedagogutbildningen.

Skola tre ligger i den minsta kommunen och har en 0 16 års enhet. Särskolan har 20 elever på skolan och 8 barn individintegrerade på sina hemskolor. Rektorn har arbetat i fem år för särskolan och tidigare varit på grundskolan. Han har 20 procent av sin tjänst i särskolan. Skolan har tre särskolegrupper. Samverkansavtal finns där man köper platser i en annan stad. De platserna är till för särskoleelever som har grövre funktionshinder och som man inte tycker man klarar av på ett bra sätt. Här

(29)

finns två lärare, en med specialpedagogutbildning, en specialpedagog och tre elevassisenter. Läraren på denna skola var lärare och specialpedagog för årskurs fyra till sju, och hade minst trettioårs erfarenhet.

5.4 Genomförande

Vi tog kontakt med de personer som vi hade tänkt skulle ingå i undersökningsgruppen i ett tidigt stadie. Eftersom dom flesta ville att vi skulle skicka frågorna precis innan vi kom dit fick vi god tid att fundera över frågeställningarna. Som en förberedande fas innan intervjuerna skickade vi ut information till intervjupersonerna. Vi anser detta vara viktigt för att kunna bygga upp ett förtroende mellan oss som forskare och intervjupersonerna. Vi hade olika frågor till rektor och pedagoger.

Intervjupersonerna får ta del av våra grundbegrepp/teman för att innan intervjun tänka igenom för att som vi hoppas kunna ge mer detaljerade svar. Intervjuerna kommer att äga rum i respektive skola. Det är viktigt som vi läser i Kvale (1997) att bygga upp en atmosfär där intervjupersonen känner sig trygg. På detta vis, menar han kan personen som intervjuas prata öppet Det var ingen av personerna som tackade nej på vår fråga om att spela in intervjun. Inspelningen gav oss ett utrymme för att ta del av intervjupersonens kroppsspråk, tonfall och ordval. Vårt gemensamma intryck var att i början var intervjupersonerna inte alla men en del något hämmade av bandspelaren men efter ett tag tänkte dom inte på det. Vi hade olika frågor till rektor eller specialpedagog/lärare utifrån deras befattning.. Vi lade vikt på att informera om den anonymitet som gäller för vårt arbete och material. Det är med stor respekt för alla inblandade som vi gör vår sammanfattning. Vi vill finna kunskap och kanske inre drömmar som skulle kunna förverkligas inom skolans värld. Dom som vi har träffat ska ha förtroende för att vi behandlar vårt insamlande material seriöst. Vi har förklarat för de intervjuade att vi ska försöka beskriva hur yrkesfolk upplever att man möter eleven. Med detta kanske vi kan komma fram till förslag och möjligheter ur ett annat perspektiv.

Intervjuerna inleddes med ett informellt samtal därefter följde intervjuerna som tog cirka en timme. Vi fastslog redan från början hur länge det fick ta beroende på att intervjupersonen skulle känna till hur mycket tid han/hon skulle ta i anspråk. Vi har suttit avskilt och kunnat genomföra intervjuerna ostört.

Bearbetning av material

De svar vi fick sammanställdes och ur detta material fann vi olika gemensamma nämnare som vi kunde arbeta med. Dessa övergripande områden får stå som huvudrubrik för det meningskoncentrat som vi fått från de inspelade intervjuerna.

(30)

Det har varit värdefullt att vi direkt efter intervjuerna har suttit ner och diskuterat och reflekterat över de svar som vi fått från våra intervjupersoner. Många bearbetningar har gjorts av intervjuerna för att sortera de intervjuades inställning inför olika frågor. Här har vi jämfört våra upplevelser inför kroppsspråk, förhållningssätt och engagemang i förhållande till frågeställningarna.

Vi har jämfört skillnader och olikheter mellan de intervjuades svar. Patel och Da-vidsson (1994) menar följande som vi tycker betonar vårt sätt att arbeta med mate-rialet :

Vid kvalitativt inriktade undersökningar vävs resultatbeskrivning och tolkning samman. Detta kan vi göra genom att först presentera resultatet av tolkningen och sedan illustrera detta med hjälp av citat d.v.s. individernas egna ord (s. 111-112).

Det har varit viktigt att väga våra slutsatser i förhållande till både ny och gammal litteratur samtal och en insikt i särskolans roll av i dag. Detta för att undvika att komma fram till subjektiva slutsatser. Vi har genom detta och fram för allt genom att komma i kontakt med olika kommuner skaffat fram en mer nyanserad bild av särskolan.

5.5 Reliabilitet och validitet

Enligt Merriam (1994) så handlar reliabilitet om att ett visst resultat ska kunna upprepas, om en undersökning upprepas så ska samma resultat ges. Merriam (1994) skriver att inom samhällsforskningen så är reliabilitet ett problem då en människas beteende inte är statiskt utan föränderligt. Men kvalitativ forskning enligt Merriam (1994) betyder inte att isolera lagar för människans beteende utan att skapa uttryckssätt som försöker beskriva och förklara världen utifrån de människor som lever i den uppfattar den.

Det går inte att skapa en helt pålitlig mätning i traditionell bemärkelse då det finns många tolkningar av vad som sker, det finns inte fasta referens-punkter som innebär att upprepade företeelser kan mätas och därmed resultera i en reliable mätning. Detta är värt att begrunda väl för de kvalitativa intervjuerna som ska utföras för vår undersökning.

Enligt oss så är händelsen att en intervjuperson upprepar intervjun ordagrant en nästintill omöjlig händelse men vi tror att samma åsikter, och samma inställning infinner sig om intervjun upprepas.

Men det är alltid viktigt att begrunda hur erfarenheter och upplevelser kan ändra ens uppfattning om ett visst ämne, och ju längre tid det gått efter en intervju

(31)

innebär det också en större chans att intervjupersonen har andra tankar, detta kan resultera i att vissa åsikter ändras, andra åsikter dementeras och nya åsikter läggs till. Vi har i våra intervjuer utgått från att man beskriver skolsituationen i dagsläget. Validiteten i intervjuerna hade med stor sannolikhet ökat om vi hade gjort en pilotstudie. Vad det gäller validitet menar vi att om vi genom hela undersökningen har ett ifrågasättande förhållningssätt omkring våra frågeställningar, resultat och tolkningar så ökar trovärdigheten. När vi låter utomstående, våra mentorer, ta del av arbetets gång, så ökas möjligheten att vi undersöker det vi tänkt oss undersöka. Validering kan enligt Wolming (1998) beskrivas som en process där man sätter det ständiga ifrågasättandet i centrum.

Styrkan enligt Holme och Solvang (1997) i en kvalitativ intervju är att den liknar en vardaglig situation och ett vanligt samtal. Vi valde att inte lägga upp en färdig mall på hur en intervju skulle se ut. Istället fanns det olika grundbegrepp/teman som intervjun följer. Dessa behöver inte följas noggrant utan fungerar mer som handledning och ser till att intervjun täcker de valda områdena som finns.

På detta vis låser vi inte intervjupersonerna. Holme och Solvang (1997) menar att genom att inte bygga upp standardiserade frågeformulär så styr inte forskaren personer som. Detta är värt att begrunda väl för de kvalitativa intervjuerna som ska utföras för vår undersökning. Samtidigt tror vi att vi genom att vi har använt bandspelare vid varje tillfälle och omedelbart efteråt arbetat och utvärderat materialet har vi haft allt i färskt minne och därmed ökat tillförlitligheten och noggrannheten i våra tolkningar.

(32)

(33)

6 RESULTAT OCH ANALYS

I vår undersökning ingår åtta intervjupersoner från tre olika särskolor. Vi valde att kategorisera frågorna i fyra olika områden diskutera efter de beröringspunkter som ligger närmast vårt syfte och som stämde bäst med våra frågeställningar.Vi har samordnat de olika svaren från rektorer och lärare under den huvudfråga som hör till kategorin. Detta gjorde vi för att vi sedan i analysen ska kunna jämföra de tre olika skolorna och deras svar.

För att beskriva lärares och rektorers tolkning av läroplanen kategoriserade vi svaren i fyra huvudrubriker.

1. Specialpedagogisk kartläggning av en elev som ska börja särskolan 2. Kunskapssyn och optimala utvecklingsmöjligheter.

3. Skolverkets insyn - resultat och mätmetoder 4. Elevens framtid.

Skola ett benämner vi sk 1, skola två sk 2, skola tre sk 3.

6.1 Specialpedagogisk kartläggning av en elev.

I förarbetet då en elev ska börja särskolan bör man titta på elevens bakgrund, kultur, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper för att på bästa sätt främja deras fortsatta lärande och kunskapsutveckling. Kartläggningen är viktig för att eleven smidigt ska acklimatisera sig i sin nya miljö. När det gäller detta är vi intresserade av att veta vad man tycker är viktig information då eleven ska börja. Tar man reda på specialpedagogiska insatser som krävs. Söker man information från elevhälsa, tar man kontakt med Specialpedagogiska institutetet, BUP eller andra instanser? På vilket sätt, undrar vi, kommer föräldrarnas syn in och deras förväntningar på elevens möjligheter att tillgodogöra sig utbildningen.

Vad är viktigt att ta reda på när en elev ska börja hos er? Hur ser föräldrarnas inflytande ut inför att eleven ska börja särskolan?

Lärare menar att man brukar träffa läraren från den klassen från vilken eleven kommer från. Då brukar ett överlämnande av upplysningar ske. För det mesta fungerar det med samtal med den överlämnande läraren och överlämnandekonferens också träffar man föräldrar vid inskolningen (sk 1). Läraren säger att han alltid har en beredskap i psykologen, om det är något man tycker är svårt när det gäller eleven eller i samband med föräldrarna. Läraren tyckte

(34)

det var bra med den individuella utvecklingsplanen som eleven har med sig. IUP:n är bra men den kanske mer är en avprickningslista (sk 1).

För att en elev överhuvudtaget ska vara aktuell är det absolut viktigast att se att eleven tillhör denna referensgrupp säger en rektor. Jag kan tycka att det medicinska och psykologutlåtandet är avgörande (sk 2).

Lärarna på skola tre i den minsta kommunen ser det som tillräckligt att man har samtal med tidigare lärare. Det brukar vara tillräckligt att vidtala tidigare lärare som en form av kartläggning (sk 3). En annan lärare säger att man har ett skriftligt överlämnande av eleven. Det vi gör vid överlämnandet, det är att vi sinsemellan överlämnar det vi har av anteckningar som kan vara viktigt, eller så gör vi det muntligt (sk 3). En lärare tyckte emellanåt att man inte var nöjd med den information som gavs. Ibland får vi helt bristfällig information, som att eleven behöver struktur, det behöver väl alla. Men å andra sidan behövde hon inte så mycket information menade hon då hon tyckte sig vara så säker i sin yrkesroll ...men sen tycker jag, att har man jobbat med särskolebarn ganska många år, vilket vi alla har gjort, så får man en ganska säker blick. (sk 3 ).

På både skola ett och tre kom eleven dit under en inskolningsperiod. Då var eleven och assistenten, ibland läraren med i den nya klassen ett par dagar i veckan. På skola 1 tar man del av IUP:n som man uppfattar som en avprickningslista och har ett samtal där man delger upplysningar. Man har en psykolog att använda sig av då det behövs. På skola två i den mellanstora kommunen hälsade eleven och föräldrarna på några gånger innan. Lärarna på skola tre sade att man litade på sina egna observationer av eleven och var mer intresserade av att eleverna skulle finna sig tillrätta i sin nya miljö än att fördjupa sig i hur det hade varit tidigare.

Hur ser föräldrarnas inflytande ut?

En lärare menar att hon är nästan förvånad över frågan för engagemanget från föräldrarna är nästan obefintligt. Hon säger att hon försöker få dom intresserade men tycker inte att det lyckas. Det är sällan att dom engagerar sig i skolans sätt att undervisa, det är jag som lärare som får ringa dom. (sk 1).

Rektorn på skola två menar att det är A och O att personalen från första stund har en god samverkan med hemmet kring elevernas skolgång, läxor och fritid, ja allt.

Hela tiden kommunicerar vi med föräldrarna, vi har vår IUP där vi tillsammans med föräldrarna tittar på vilka mål vi satt upp och hur långt vi har kommit (sk 2). Hon menade att det är en av de viktigaste uppgifterna i arbetet att från början slå

(35)

vakt om förtroendet mellan skolan och hemmet. Ansvaret för detta ligger helt på skolan.

Lärare på skola tre menade att det var oerhört svårt med en del föräldrar, dom menar att dom har inte förstått vidden av problematiken med eleven. Dom sade att dom trodde att vissa föräldrar inte ville ta in att deras barn kanske aldrig skulle kunna läsa eller lära sig andra saker. En lärare sade så här . I bland förväntar sig föräldrarna att eleven ska kunna lära sig att läsa det är jättesvårt att förklara för dom (sk 3). En annan lärare sade: Sen handlar det mycket om vilken nivå föräldrarna ligger på; dels känslomässigt och dels intellektuellt. Alla föräldrar är ju inte heller utbildade psykologer eller pedagoger. De kan vara väldigt duktiga inom ett yrke, men fattar inte ett smack om vad vi jobbar med här. Utan vad vi får göra är att tala om vad det är vi har jobbat med, istället. Vi tränar inte läsning, för vi är inte där än, utan vi är långt, långt tidigare. Och det är inte alltid så lätt (lärare sk 3).

Rektorn på skola tre som vi intervjuade efteråt sade samma sak att det var ett väldigt svårt kapitel det här med föräldrar. Han menade att föräldrar hade olika förmåga att hantera detta. Föräldrar måste ju först ha accepterat detta med barnet att det har någon form av utvecklingsstörning och det är en förmåga att kunna göra det ( sk 3).

Man menade att en del föräldrar nästan levde i en fantasivärld. Svaret på frågan om inflytande blev. Ja, om de har rimliga förväntningar, sedan finns det ju undantag där föräldrarna tror att rätt som det är så vaknar barnet och är helt normalt (sk 3).

Sammanfattning

Generellt sett anser vi inte att det diskuterades tidigare insatser eftersom det ofta inte hade funnits några. Lösningen för eleven var särskola. Alla som vi intervjuade nämnde att det var viktigt att barnen var ordentligt testade inför att börja på särsko-lan, så att de säkert var behöriga. Överlag tyckte intervjupersonerna att inskol-ningen var viktig, för att lära känna eleven även om den tog lite tid. Man använde sig också av psykolog då detta behövdes i ingångsskedet även med föräldrarna. På skola två värnades det mycket om föräldrasamverkan. På skola tre fanns det olika sätt att gå tillväga vid ett överlämnande, beroende på vilken lärare vi frågade. Nå-gon hade muntlig och nåNå-gon skriftligt överlämnande. I bland tyckte lärarna att det var bristfällig information som gavs. I stort upplevdes det att svårt att samverka med föräldrarna. Lärarna tog inte hjälp vid föräldrasamtal. Det fanns ingen me-ningsfullhet med det man företog sig, så uppfattade vi det på skola 3, att lärarna inte gav ett för att... till föräldrarna, alltså att motivera varför eleven kommer att få det bättre på särskolan. Utan snarare att man uppfattade att föräldrarna ville och förväntade sig för mycket.

(36)

Vi såg inte så stora skillnader mellan skolorna i sättet att samla information om elevens tidigare skolgång. I intervjuerna med lärarna generellt uppfattar vi att man kartlägger eleverna utifrån ett nybörjarperspektiv och inte ur ett förförståelsepers-pektiv. Då är det viktigt att ta reda på hur det har fungerat eller inte fungerat i inlär-ningsprocessen. Vilka faktorer som påverkar, miljön, socialt eller andra faktorer. Angående föräldrainflytande ansåg man att det var viktigt att föräldrarna känner sig delaktiga från början. Med undantag av skola 3 där man upplevde det svårt att kommunicera. Det fanns ett mönster av att det var okej att tycka så här och uppgivet konstatera att det är inte så mycket mer att göra åt. Föräldrarna är dom som känner barnen bäst och vi tycker med denna uppfattning diskvalificeras tyvärr viktig information på grund av kommunikationssvårigheter. Man skulle kunna ta hjälp av en särskolepsykolog eller specialpedagog, vid de första samtalen, det kanske hade varit bra stöd för skola tre för att kunna nå och samarbeta med föräldrarna.

(37)

6.2 Kunskapssynen

Åsikterna om kunskap kan vara väldigt olika. Vi är intresserade av att veta hur man ser på läs och skrivinlärning, matematik och no-ämnen i förhållande till social utveckling. Tycker lärarna att det ges optimala utvecklingsmöjligheter?

Vad är viktig kunskap för dig? Kan man ge optimala utvecklings-möjligheter på din skola?

En lärare pratade om att särskolan i stort får kritik. Man anser att vi bryr oss mer om omsorgen än lärandet, jag är glad att jag har arbetat många år i grundskolan, för jag tror att jag lägger mig närmre den kunskapssynen (sk 1). Vi upplevde en stolthet hos henne för att hon tyckte att hon hade en hög förväntan på sina elever. Hon sade att det viktigaste för henne var att lära eleverna att själva klara sin vardag. Praktisk matte tycker jag är viktig, att man kan klara sig i köket med att mäta och väga. Att man kan lägga fram pengar. Det är jätteviktigt att kunna ta sig fram med buss, att kunna klockan. Man bör ha lite uppfattning om världen, världsdelarna och länderna, hur folk har det (sk 1).

Rektorn på skola ett, anser att det är lärarna som tycker det är så viktigt med att eleverna ska lära sig sociala bitar. Eftersom dom sociala bitarna får så stor plats blir det mindre tid åt andra ämnen, menade han. Mindre tid åt rent kunskapsrelaterade ämnen ger ytligare kunskap. Rektorn menade Det finns då en risk att man lägger ribban lite för lågt rent kunskapsmässigt (sk 1).

Rektorn på skola två på den mellanstora kommunen sade att det gäller att arbeta väldigt målmedvetet från början. Se elevernas starka och svaga sidor. Vi tänker tidigt på var eleven ska ta vägen, därför använder vi årskurs 10 till fördjupning av elevens lärande. Till exempel om eleven ska till fordonslinjen så satsar vi på engelskan och jobbar med just det som den eleven behöver (sk 2).

På skola tre talades det mer om självkänslan och att få känna sig duktig. Kunskapen att få vara bäst någon gång varje dag i gruppen (sk 3). Många lärare på skola tre svarade angående kunskapssyn att de viktiga för eleven är att de är trygga. Att dom törs tala med människor, att dom känner att dom duger. Det tycker jag är jätteviktigt, så vi försöker ju träna sånt genom små uppdrag här; fixa grejer i skolan, gå och fråga eller gå och hämta, såna där saker. Vi åker buss, vi åker tåg, vi åker färja, vi gör studiebesök på olika ställen, och det skulle man vilja göra ännu mer, men det är så dyrt (sk 3).

(38)

Tycker du att man kan ge optimala utvecklingsmöjligheter?

Synen att särskolan ska ge eleverna en utvecklingsmöjlighet uttryckte en lärare så här. Att börja i särskolan är ju bara det en optimal utvecklingsmöjlighet ( sk 1). Rektorn på samma skola anser att detta är ett område som måste diskuteras mycket mer i tydliga beskrivningar av vad eleven kan och inte kan för att tydliggöra elevens utveckling för varandra och för föräldrarna. Jag tycker man bör föra diskussioner kring att utveckla språket på vilket man för diskussioner om kunskapskvalitéer, att man är tydlig och kan berätta och beskriva någon sorts utvecklingsgång i kunskapsutvecklingen (sk 1).

Rektorn på skola två tycker att man sätter höga, individuella mål och att man gör allt för att nå dom, och menar att det är det individuella tänkandet som gör att man når fram. Hon svarade på frågan. Ja, det tycker jag att man gör eftersom vi bara tittar individuellt (sk 2).

En lärare på skola tre tycker också att det är det individuella tänkandet som gör att man når optimala utvecklingsmöjligheter. Jag tycker ju att man snickrar. Jag har åtta elever och det blir då åtta olika planeringar och arbetsscheman, som dom arbetar med i ett eller två pass. Vilket de klarar jättebra och tycker om. I och med att det är så få elever så har jag möjlighet att snickra ihop individuella planeringar (sk 3).

En annan lärare kopplade optimala utvecklingssmöjligheter till antalet pedagoger. Vi är ju gott om personal, tycker jag i alla fall, så möjligheter finns (sk 3). Rektorn på denna skola sade att han tyckte att kunskapssynen är för inriktad på omsorg. Ibland kan man ju tycka att det blir väldigt mycket omsorg i särskolan ( sk 3).

Hur mäter du elevens utveckling?

En lärare på skola ett menar att hon använder sig av grundskolans mät-metoder som verktyg. I matte har jag grundskolans plan, där jag försöker testa dem (sk 1). Hon säger att det är viktigt att ligga så nära grundskolans mål som möjligt och att eleverna själva vill det. Eleverna är väldigt betygsfixerade här, jag har muntliga och skriftliga prov (sk 1).

Rektorn på skola två säger Vi har egna matriser från årskurs ett till tio; på grundsärskola och träningsskola så vi vet, det här och det här, vill vi att eleven ska kunna när de lämnar oss ( sk 2). Rektorn ansåg att hon hade full insyn och även insikt i hur det går för varje elevs utveckling.

References

Related documents

Författaren menar vidare att undervisningen och aktiviteter utanför skolan ger stora möjligheter till att skapa sammanhang, där elever deltar och formar situationer som möjliggör

I takt med att ohälsotalet ökat har allt fler blivit bärare av diagnoser som kräver medicinering eller andra former av stöd för att klara av skola och vardag (SOU 2000:19 i

På detta sätt hoppas jag kunna fånga vad eleverna egentligen gör, hur samspelet är mellan elever i klassen, övriga gymnasieskolan och lärare, vilket delaktighet eleverna har i

Resultatet ifrån intervjuerna är indelat i olika teman, Hur talar lärare om en skola för alla, Vilka elever anser lärarna är i behov av särskilt stöd och

(e) Storage in Trinidad Reservoir of all flood flows originating on Purgatoire River above the reservoir other than those specified in condition (b) provided

Utifrån det Skolverket (2016) skriver om sin satsning på digitala verktyg så är detta något som ska underlättas för lärarna längre fram, att undervisningsmaterial ska finnas

Kommunikation är ett problem för personer med demenssjukdom vilket gör det svårt att förmedla smärta. För att en sjuksköterska ska kunna tolka och lindra smärta är det

Detta, i relation till vad som betonas i läroplanen för förskoleklassens verksamhet; lek och lustfyllt lärande, gjorde att vi blev intresserade av att undersöka vilka