• No results found

Du har inte frågat om du får vara med

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Du har inte frågat om du får vara med"

Copied!
35
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Examensarbete i fördjupningsämnet

Barndom och lärande

15 högskolepoäng, grundnivå

Du har inte frågat om du får vara med

En studie om förskolebarns tillvägagångssätt för att vinna tillträde till lek

You did not ask if you can join

A study of preschool children’s approach to gain access to the game

Anette Andersson

Jenny Nilsson

Förskollärarexamen, 210 hp

Ange datum för slutseminarium. 2016-08-25

Examinator: Paula Wahlgren Handledare: Jonas Qvarsebo

LÄRANDE OCH SAMHÄLLE

(2)
(3)

3

Förord

Ett stort tack till våra familjer som har stöttat och uppmuntrat oss hela vägen. Tack till våra kollegor som har inspirerat oss. Till sist tack till alla barn som har deltagit i vår studie. Utan er medverkan hade detta examensarbete inte varit möjligt.

Observationerna har vi gjort var för sig, så också transkriberingen och den första analysen. När detta var gjort gick vi igenom våra anteckningar och tillsammans gjorde vi den slutliga analysen. Resten av arbetet har vi båda arbeta med och ansvarat för.

(4)
(5)

5

Abstract

Syftet med studien är att få en djupare förståelse för vad som kan vara orsak till om barn får tillträde eller nekas tillträde till lek. Beror detta endast på valet av tillträdesstrategi? Leken är viktig för lärandet och utvecklingen. Det är därför alla barn ska ges möjlighet att delta i denna gemenskap. Genom leken utvecklar barn bland annat sina

kommunikativa och sociala kompetenser.

Vygotskij (1995) menar att i det sociokulturella perspektivet, i barns samspel med andra utvecklas deras lärande och kunskapen förs vidare. Johansson & Pramling Samuelsson (2003) menar också att det är genom samspel som barn utvecklar sin

samvarokompetens. Det är genom en väl utvecklad samvarokompetens, som barn har lättare för och vet hur man ska gå tillväga för att få tillträde till lek.

Vi har valt att på två förskolor med barn i åldern tre-fem år, göra en kvalitativ studie med hjälp av öppna observationer och videokamera.

I vår studie kunde vi se barn använda sig utav olika tillträdesstrategier, när de ville ha tillgång till lek. Några tillträdesstrategier förekom mer än andra. Vi kunde också utläsa av vår analys, att det inte är enbart valet av tillträdesstrategi som spelar roll, utan hur de redan lekande barnen försvarar sitt interaktionsutrymme. Utifrån den amerikanske forskaren William A Corsaros och lektor Britt Tellgrens strategier, undersökte vi sedan om det fanns några likheter eller skillnader mellan deras studie och vår. Vi kunde i Corsaros och Tellgrens studie läsa, att den icke-verbala strategin var den mest framgångsrika när barn fick tillträde till lek, medan vår studie visar det motsatta.

Nyckelord: Corsaro, interaktionsutrymme, samvarokompetens,

(6)

6

Innehåll

Inledning ___________________________________________________________ 8 Syfte och frågeställningar ______________________________________________ 9 Teoretiskt perspektiv _________________________________________________ 10 Sociokulturellt perspektiv _______________________________________________ 10 Samvarokompetens ____________________________________________________ 11 Strategier som hjälpmedel för att få tillträde till lek ___________________________ 11 Interaktionsutrymme ___________________________________________________ 12 Tidigare forskning ___________________________________________________ 14 Metod ____________________________________________________________ 17 Kvalitativ metod ______________________________________________________ 17 Observation/Videoobservationer _____________________________________ 17 Urval _______________________________________________________________ 17 Genomförande _______________________________________________________ 18 Material bearbetning ___________________________________________________ 19 Etiska överväganden ___________________________________________________ 19 Informationskravet ________________________________________________ 19 Samtyckeskravet __________________________________________________ 19 Konfidentialitetskravet _____________________________________________ 20 Nyttjandekravet __________________________________________________ 20 Resultat ___________________________________________________________ 21 Från icke-verbal till verbal strategi ________________________________________ 21 Kiosklek ________________________________________________________ 21 Mamma och baby _________________________________________________ 22 Enbart icke-verbala strategier ____________________________________________ 24 Vallgrav runt sandlådan ____________________________________________ 24 Plus-plus ________________________________________________________ 24 Bygger fällor i sandlådan ___________________________________________ 25 Enbart verbala strategier ________________________________________________ 26 Racerbanan ______________________________________________________ 26

(7)

7 Pusselbygge 1 ____________________________________________________ 27 Pusselbygge 2 ____________________________________________________ 28 Kurragömma _____________________________________________________ 29 Analys av resultat ___________________________________________________ 30 Metoddiskussion ____________________________________________________ 32 Slutsats ___________________________________________________________ 33 Referenslista _______________________________________________________ 34

(8)

8

Inledning

Förskolans läroplan (Skolverket, 2010) beskriver lekens betydelse för barns utveckling. Ska barn lära och utvecklas genom leken, krävs det att alla barn ges möjlighet att delta i lekens gemenskap. Därför anser vi, att vår studie spelar en betydande roll i förståelsen av hur och varför barn använder sig av olika tillträdesstrategier, för att vinna tillträde till lek.

Att leka är något som vi alla har en relation till, minnena ser dock olika ut. Några har positiva minnen som innehåller skratt och glädje över att vara tillsammans med andra och andras minnen består av att inte få vara med och leka.

Förskolan är en arena där barn, utan mamma, pappa eller andra vuxna, ska klara av att bli delaktiga i lekgemenskapen med andra barn.

Vi har under våra verksamma år många gånger sett hur barns samvarokompetens varierar på olika sätt. En del barn kommer lättare in i en redan pågående lek medan andra har det svårare. Vi har uppmärksammat att barn använder olika strategier i sina försök till att vinna tillträde till lek.

Vårt fokus i den här studien är att synliggöra vilka tillträdesstrategier som ger tillträde till lek och vilka som fungerar mindre bra, och hur detta kan förstås. Vi har observerat barn under deras lek fri från vuxnas inblandning.

För att söka svar på våra frågor, har vi genomfört observationer på två tre-fem

årsavdelningar på två förskolor. Vår förhoppning är att analysen av våra observationer ska ge oss mer kunskap om hur barn får tillträde till lek samt öka vår förståelse för hur och varför barn agerar som de gör, när de antingen söker tillträde, eller är på den andra sidan och antingen ger eller nekar tillträde till lek.

(9)

9

Syfte och frågeställningar

Det finns många olika faktorer som kan påverka barns delaktighet i leken med andra barn. Både leken och den sociala gemenskapen i förskolan är central för barns utveckling och lärande.

Syftet med vår studie är att genom observationer av barn på två tre-fem års avdelningar synliggöra deras tillvägagångssätt för att vinna tillträde till en redan pågående lek. Frågeställning

- Vilka strategier använder sig barn av i studien för att få tillträde till lek?

(10)

10

Teoretiskt perspektiv

I detta kapitel kommer vi att diskutera olika teoretiska begrepp så som sociokulturellt perspektiv, samvarokompetens, strategier som hjälpmedel vid önskan om tillträde till lek samt interaktionsutrymme och koppla ihop dem med vår studie.

Vygotskijs (1995) teori om det sociokulturella perspektivet innebär att barns lärande utvecklas i samspel med andra. Detta perspektiv kommer att vara utgångspunkten i vår studie, då vi ska studera barns samspel med andra och hur de går tillväga när de vill ha tillträde till lek. Barns samvarokompetens utvecklas olika och påverkar deras förmåga att veta hur man kan använda sig av olika strategier för att öka sina chanser att vinna tillträde till lek. Strategierna fungerar som ett hjälpmedel för barn att få tillträde till en redan pågående lek.

Samtidigt som något barn vill ha tillträde till leken, finns de barn som redan är med i leken. Dessa barn vill ibland försvara sin lek från avbrott, omförhandling av regler med mera. De försvarar sitt interaktionsutrymme genom att neka tillträde till sin lek.

Dessa olika teoretiska begrepp kommer att användas i analysen av vår empiri och förhoppningsvis öka vår förståelse för hur och varför barn agerar som de gör i situationer som rör tillträde till lek.

Sociokulturellt perspektiv

Enligt Vygotskij (1995) som är mannen bakom det sociokulturella perspektivet, utvecklas lärandet i samspel med andra. Genom lek och annan form av samspel förs kunskapen vidare. Vygotskij pratar även om den proximala utvecklingszonen. Det är området mellan det barnet klarar av själv och det som barnet klara av med hjälp av någon annan. I denna process att nå nästa zon använder sig barn bland annat av

imitation och identifikation. Det sociokulturella synsättet betonar vikten av att låta barn aktivt undersöka och handla. Barn utvecklar sin sociala kompetens i leken. De lär sig att lyssna, ta en annans perspektiv, anpassa sig till andra barns idéer och själv ge egna förslag (Knutsdotter Olofsson, 2003). I leken utvecklas barns kommunikativa kompetens. Barn kommunicerar med varandra genom att använda ord, gester, ljud, kroppsspråk, ögonkontakt, mimik och andra signaler.

(11)

11

Tellgren (2004) anser att det samspel som sker mellan barn i leken består av olika slags kommunikation. I barns lekar är kommunikation och samspel avgörande, för om barn ska vinna tillträde till lek och komma in i den sociala gemenskapen eller inte.

Samvarokompetens

Leken har en central plats i den svenska förskoleverksamheten. I förskolan ges barn många tillfällen att utveckla sitt samspel med jämnåriga och sig själva som kompetenta lekkamrater. Leken är barns egen metod för att etablera goda relationer till jämnåriga och en viktig väg till social utveckling. Begreppet social kompetens har på senare år betonats i många olika sammanhang och flera forskare hävdar att utvecklingen av social kompetens är starkt förknippad med utvecklingen av lekförmågan

(Knutsdotter-Olofsson 2003, Corsaro 1997).

När barn samspelar med varandra utvecklas deras samvarokompetens (Johansson & Pramling Samuelsson, 2003). Samvarokompetensen utvecklas olika hos barn och detta beror på, enligt författarna, att barns förmågor att leka med andra barn ser olika ut. En följd av att samvarokompetensen utvecklas olika hos barn, blir att en del barn inte har förmågan att veta hur man kan göra, för att vinna tillträde till en redan pågående lek. Johansson & Pramling Samuelsson (2003) anser, att pedagoger bör hjälpa barn att utveckla sin samvarokompetens, så att de får en ökad kännedom om hur man läser av och avkodar en redan pågående lek. Har barn en väl utvecklad samvarokompetens är det lättare att veta hur man går tillväga för att vinna tillträde till lek, samt att kunna ha förmågan att se till så att leken utvecklas och fortsätter.

Strategier som hjälpmedel för att få tillträde till lek

Knutsdotter Olofsson (2003) menar att i leken förekommer det sociala regler. Regler som barn behöver kunna för att veta hur de ska förhålla sig till andra barn i leken, nämligen att de vet, vad som leks, turtagning samt hur leken ska avslutas. Genom att barn kan och förstår dessa regler, hjälper de barn att få tillträde till lek, men även en möjlighet att själva stanna kvar i leken.

(12)

12

När barn vill komma med i en pågående lek kan de använda sig av olika strategier. I en studie (1979) av förskolebarn identifierade Corsaro olika strategier som förskolebarn använde sig av för att vinna tillträde till lek. Dessa delade han in i två grupper, verbala och icke verbala strategier.

Barnen använder olika strategier för att få komma in i den pågående leken skriver Corsaro (2003, 2011). Dessa strategier använder sig barn av när det inte finns vuxna i barnens direkta närhet. Vidare hävdar Corsaro att när det finns vuxna närvarande,

behöver inte dessa tillträdesstrategier användas i samma utsträckning, då de vuxna oftast ser till att barn får vara med och att ett tillträde sker.

Interaktionsutrymme

Interaktionsutrymme är något som både Corsaro (1988) och Tellgren (2004) tar upp i sina studier. För att kunna analysera vårt material utefter Corsaros (1979) och Tellgrens (2004) tillträdesstrategier behövs också en förklaring om vad interaktionsutrymme innebär och vad det har för betydelse för barns tillträde till lek.

Corsaro kunde i sin studie (1988) se, att barn ofta skiftade lekkamrater. Oberoende av vilka barn som ingick i leken kunde Corsaro identifiera två mönster.

De två mönster som Corsaro (1988) identifierade var att vinna tillträde till lek, något som han benämner som att bli en del av ett interaktionsutrymme, eller att försvara en pågående lek, försvara ett interaktionsutrymme. Interaktionsutrymme är något som Tellgren (2004) också skriver om. Hon menar, för att barn ska kunna skapa sig ett interaktionsutrymme krävs det, att de interagerar med andra barn.

Barns lekar kan vara ömtåliga och ständigt utsatta för avbrott, till exempel måltider, dags att gå hem, planerade aktiviteter med mera. Detta medför att barn gärna försvarar sina interaktionsutrymmen enligt Tellgren (2004).

Med andra ord, handlar inte barnen i syfte att utestänga andra barn från leken, utan orsaken till barnens handlingar, är snarare kopplad till lekens skörhet och att det som byggts upp i leken förändras, när andra barn träder in i den.

Corsaro beskriver (2003) att barnen skyddar sin lek mot andra barns deltagande för att de värnar om att få fortsätta den utan att bli störda. Detta kan i sin tur leda till att barn

(13)

13

utesluts. Han menar, att det inte nödvändigtvis handlar om att barnen är egoistiska och elaka, utan att de vill få fortsätta med sin lek och skapa den lek som de tänkt sig från början.

(14)

14

Tidigare forskning

För att koppla vår empiriska undersökning om hur barn får tillträde till lek utifrån ett teoretiskt sammanhang, har vi tagit fram litteratur som tar upp vårt

undersökningsområde. Kapitlet ger en kort översikt över tidigare forskning som rör barns användande av tillträdesstrategier vid önskan om tillträde till lek.

Vi har valt att presentera några av William Corsaros studier, Tellgrens licentiatavhandling (2004) samt Ytterhus studie från 2003.

Corsaros och Tellgrens studier behandlar vilka tillträdesstrategier barn använder för att få tillträde till en redan pågående lek. Ytterhus observationer beskriver hur viktiga våra relationer till andra är. Hur vi mår är en avspegling av dessa relationer. Vidare tar hennes studie upp hur barn måste kunna se och förstå vad leken handlar om, innan de kan ge sig in i den redan pågående leken. Ingen av dessa studier gör en djupare analys av hur och varför barn agerar som de gör, när det kommer till barns tillträde respektive icke tillträde till lek. Till skillnad från Corsaro och Tellgren som i sina studier tittade på vilka enskilda tillträdesstrategier som förekom, vill vi med vår studie belysa och problematisera barns agerande vid försök att vinna tillträde till lek samt varför barn nekar andra barn tillträde till sin lek. Genom att beskriva och analysera situationer där barn använder sig av tillträdesstrategier, vill vi bidra till en ökad kunskap och kännedom om hur och varför barn agerar som de gör i dessa situationer.

Under sina studier på förskolebarn i USA och Italien 1979 kunde Corsaro, professor i sociologi vid Indiana University, identifiera femton olika tillträdesstrategier som barn använde sig av för att vinna tillträde till en redan pågående lek. Enligt Corsaro (1979) kan dessa strategier förkomma i en rad olika varianter i barns interaktioner.

Corsaro (1979) menar att de femton tillträdesstrategier han upptäckte i sin studie, är ett sätt för barn att upprätthålla denna kontroll över sina liv.

Vidare visade Corsaros forskning (1979) att om barn misslyckades att få tillträde vid första försöket så provades en annan strategi. Barnen utvecklar sina strategier när de nekas tillträde samtidigt som barn lär av varandra. Barn har, enligt Corsaro (1979), ett behov av att ha kontroll över sina liv, men vill samtidigt dela denna kontroll med andra. Corsaro (1979) menar, att barns pågående lekar är bräckliga och kan upplösas av minsta avbrott eller distraktion. Detta medför att de flesta barn skyddar sina pågående lekar

(15)

15 genom att neka tillträde till lek för andra barn.

De två mönster som Corsaro (1988) identifierade var att vinna tillträde till lek, något som han benämner som att bli en del av ett interaktionsutrymme, eller att försvara en pågående lek, försvara ett interaktionsutrymme.

Corsaros studie (1979) visade att de icke-verbala strategierna var de vanligast

förekommande, även om dessa sällan ledde till tillträde. Corsaro (1979) menar att dessa strategier trots detta är användbara. Barn som använder sig av dessa strategier fortsätter att titta på trots att de har fått ett avvisande. Genom att fortsätta att se på en redan pågående lek kan det bidra med information som kan ligga till grund för skapandet av nya strategier som kan komma till användning vid framtida tillträdesförsök.

I sin lek utvecklar barn komplicerade strategier för att få tillträde till lek, menar Corsaro (2003, 2005). Dessa strategier använder sig barn av när det inte finns vuxna i barnens direkta närhet. Vidare hävdar Corsaro att när det finns vuxna närvarande behöver inte dessa tillträdesstrategier användas i samma utsträckning, då de vuxna oftast ser till att barn får vara med och att ett tillträde sker. Detta är något som Corsaro (2003, 2005) anser att vuxna behöver skaffa sig mer kunskap och förståelse om.

Tellgrens licentiatavhandling (2004) är en etnografisk studie av hur tre till femåringar skapar, bibehåller relationer och interaktioner i förskolans vardag. I studien

framkommer det, att en del av tiden ägnar barnen åt att få tillträde till lek och att skapa kompisrelationer. När Tellgren (2004) analyserande vad barnen gjorde för att vinna tillträde till lek använde hon sig av Corsaros tillträdesstrategier (1979).

Tellgrens (2004) forskning, visar på att barn anser att det är viktigt att skapa

interaktioner med andra barn, samt att de får tillträde till lek. För att vinna tillgång till lek använde sig barn av flera av Corsaros tillträdesstrategier (1979). Tellgren (2004), kunde se att barn var ihärdiga, fungerade inte en strategi provade de en annan för att vinna tillträde. Vidare kunde Tellgren (2004) se att det ibland var svårt för barn att få tillträde, då barn gärna skyddar sin lek, sitt interaktionsutrymme.

Resultatet av hennes studie visade bland annat att inget barn vann tillträde till lek enbart genom att fråga.

Tellgren (2004) kunde identifiera två strategier på de förskolor där hennes studie genomfördes som inte fanns med bland Corsaros (1979) femton tillträdesstrategier.

(16)

16

Ytterhus (2003) har skrivit om hur relationer vi har med andra är avgörande för hur vi mår. Med detta menar hon att vuxna vill vara tillsammans med andra vuxna och barn vill vara tillsammans med andra barn. Utifrån sina observationer menar Ytterhus (2003) att barn måste kunna se och förstå vad leken handlar om innan de kan ge sig in i en redan pågående lek. Något som hon konstaterade var, att barn kunde använda sig av ögonkontakt och leenden för att försöka vinna tillträde till lek.

Ytterhus (2003) förklarar, det som att barn befinner sig vid sidan av leken och iakttar, söker ögonkontakt med de barn som leker och samtidigt ler, för att på detta vis

förhoppningsvis bli inbjuden till leken. En annan strategi som hon kunde se, var att barn hade koll på och uppsikt över vad leken, de var intresserade av att få tillträde till,

handlade om och kunde genom detta komma med förslag som passade in i den redan pågående leken som gav dem på detta sätt tillträde.

(17)

17

Metod

I följande kapitel kommer vi att redogöra för hur vår studie är genomförd. Vi kommer även att redogöra för de etiska överväganden vi har gjort.

Kvalitativ metod

Alvehus (2013) och Holme & Solvang (1997) menar, att om forskaren vill skapa en ökad förståelse för sitt forskningsproblem, så är den kvalitativa metoden bäst lämpad att använda sig av. Något som vi kände passade in på vårt syfte, att analysera hur barn gör, samt vilka tillträdesstrategier de använder sig av för att vinna tillträde till lek.

Observation/Videoobservationer

Observationerna som vi gjorde är vad Holme & Solvang (1997) benämner som öppna observationer. Det vill säga att vi som observatörer var accepterade av de individer vi valt att observera samt att vi hade barnens förtroende. Vi valde att inte vara deltagande under våra observationer. Vi ville se hur barn söker tillträde till lek utan vuxnas närvaro. Eftersom vi var kända för barnen, tog de inte så lång tid för dem att vänja sig vid att vi som icke-deltagande observatörer var i närheten av deras lekar. Patel & Davidson (2003) anser att en icke-deltagande observatör bör hitta en plats som gör att de

observerade inte störs av observatörens närvaro. Detta upplevde vi inte var ett problem, då barnen på de båda observationsavdelningarna var vana vid vår närvaro. När vi observerade använde vi oss inte av något observationsschema, vi utförde vad Patel & Davidson (2003) kallar för ostrukturerade observationer. Med det menar författarna att forskaren har skaffat sig goda kunskaper om området de ska studera, läst in sig på olika teorier och tidigare forskning, så att de är medvetna om vad det är som de vill se och ska fokusera på vid observationerna

Urval

Vår studie gjordes på två avdelningar på två olika förskolor i en mellanstor kommun i södra Sverige.

(18)

18

Enligt Patel & Davidson (2003) är det viktigt att forskaren utgår från sitt syfte när det ska väljas vilka individer som ska medverka i studien. Vi valde att använda oss av vad Bryman (2011) benämner som ” målstyrda urval”. Det vill säga att forskaren gör medvetna val om vem som har de kunskaper och erfarenheter som kan bidra med mest material till forskarens studie.

Vi har valt att observera barn i åldern tre-fem år, då vi var ute efter all sorts

kommunikation. Barn i denna ålder använder det verbala språket i större utsträckning än barn i åldern ett-tre år. De äldre barnen har oftast vistats längre tid på förskola och har därmed skaffat sig mer erfarenhet av förskolan och dess kultur.

För att vi skulle få ett bredare underlag till vår studie valde vi att observera på två tre till fem års avdelningar.

Genomförande

I och med att vi valde förskolor och avdelningar där vi redan var kända för barn, vårdnadshavare samt pedagoger gjorde detta att det blev enklare för oss att komma i kontakt med vårdnadshavare. Vi valde att utföra våra studier på två olika förskolor. På en av förskolorna har Jenny gjort sin verksamhets förlagda utbildning och på den andra förskolan arbetar Anette.

Förskolecheferna och pedagogerna på de berörda avdelningarna informerades om vårt syfte med undersökningen samt om hur genomförandet var tänkt att gå till. Efter att vi fått klartecken från chefer och pedagoger lämnade vi ut ett tillståndsbrev till samtliga föräldrar och vårdnadshavare. I brevet framgick syftet med vårt examensarbete, hur studien skulle genomföras, samt att deltagandet var frivilligt och att de hade möjlighet att när som helst avbryta sitt/sina barns medverkan.

Vi valde att genomföra observationerna enskilt, eftersom att vi kände att tiden var knapp. Jenny gjorde videoobservationer, hon använde sig av en handhållen videokamera för att på så sätt vara rörlig och flexibel, och Anette gjorde ostrukturerade observationer, Anette hade lättare att genomföra sina observationer, hon kunde fånga en händelse precis när den skedde eftersom hon arbetar på samma avdelning som studien gjordes. Anette gjorde även längre observationer som låg utanför hennes arbetstid.

(19)

19

När vi fått tillbaka tillståndsbreven, bokade Jenny in vilka dagar hon tänkte komma och genomföra videoobservationerna. Vi berättade för barnen att vi ville observera när de lekte, så att även de kunde ge sitt medgivande. Eftersom vi var kända för barnen på de båda avdelningarna, så upplevde vi att barnen för det mesta lekte som vanligt och inte blev nämnvärt påverkade av vår närvaro. Vid några av Anettes observationer hände det att barnen inte ville bli observerade, då avbröts den observationen. Observationerna har varierat i tid, allt från ett par minuter till tio minuter. Det har varit händelserna som har avgjort hur länge en observation skulle pågå.

Material bearbetning

Varje observationstillfälle renskrevs på dator samma dag som de gjordes medan händelserna fortfarande fanns i färskt minne. Anteckningar och förkortningar gjordes begripliga och förståeliga. Videoobservationerna tittades igenom och transkriberades. När observationerna var renskrivna och videoobservationerna transkriberade, gick vi igenom de teorier och tidigare forskning som vi valt att utgå ifrån för att koppla samman dem med de resultat som studierna gav. Detta för att vaska fram de resultat som hade relevans utifrån vår studies syfte.

Etiska överväganden

I vårt examensarbete har vi utgått från Vetenskapsrådets forskningsetiska grundregler som inom det humanistiska och samhällsvetenskapliga forskningsområdet är

informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2002).

Informationskravet

Innebär att vi som forskare är skyldiga att informera de individer vi valt att studera i vår studie (Vetenskapsrådet, 2002). Det innebär också att vi som forskare är skyldiga att belysa frivilligheten i att delta i studien.

Samtyckeskravet

(20)

20

undersökningsindividerna eller dess vårdnadshavare innan studien påbörjas.(Vetenskapsrådet, 2002).

Konfidentialitetskravet

Innebär att vi som forskare garanterar att allt material som produceras under studiens gång hanteras med hög sekretess, det vill säga materialet får inte bli offentligt

(Vetenskapsrådet, 2002). Vi som forskare ansvarar alltså för att de medverkande garanteras anonymitet i studien.

Nyttjandekravet

Går ut på att materialet i studien endast får användas i den specifika studien och inte lånas ut eller vidarebefordras till andra utanför forskningen (Vetenskapsrådet, 2002). Vi kommer att hantera allt material kring studien på ett ansvarsfullt sätt under hela arbetets gång. Vi kommer att använda oss av fiktiva namn, detta för att ingen ska kunna

identifiera vilken kommun, förskola, avdelning eller vilka barn vi observerar eller analyserar.

(21)

21

Resultat

I detta kapitel kommer först en redovisning av vår empiri följt av en reflektion.

Därefter presenteras en analys av våra resultat och sist i kapitlet en sammanfattning av resultaten. Under analysarbetet av vårt insamlade material kunde vi utläsa vissa mönster i barnens tillvägagångssätt i deras försök att vinna tillträde till lek. Vi har valt att dela in våra observationer i icke-verbal till verbal strategi, enbart icke-verbal strategi och enbart verbal strategi.

Från icke-verbal till verbal strategi

Kiosklek

På förskolans gård finns det en leksakskiosk och i den leker Linus fem år, Elsa fem år och Lea fyra år. De har delat upp leken mellan sig. De vet vem ska stå i luckan och ta emot beställningar, vem som ska göra alla saker som ska säljas i kiosken och vem som ska bära fram sakerna till kioskbänken.

- Nu är korvarna klara, säger Linus.

- Du kan ställa dom här, här finns plats säger Elsa och pekar på en ledig plats på bänken.

- Jag bär fram korvarna till dig Elsa säger Lea. - Vem vill köpa korv skriker Elsa.

Fram till kiosken kommer Alva fem år. Utan att säga ett ord går hon fram till luckan och välter ner alla korvarna på marken.

- De är inte riktiga säger hon.

- Men vi leker att de är riktiga säger Linus. - Du får inte förstöra för oss säger Elsa.

Alva står tyst en liten stund och tittar på Linus, Elsa och Lea medan de plockar upp korvarna och lägger de på bänken igen. De fortsätter med sin lek. Alva står kvar en liten stund, cirka en minut, innan hon går fram till kioskluckan och frågar

- Vad kostar korven?

Elsa tittar med en sur blick på Alva men sen säger hon

(22)

22

Alva låtsas plocka fram tio kronor från sin jackficka och ger till Elsa. De fyra barnen fortsätter med kioskleken i cirka fem minuter till innan de springer iväg till rutschkanan. När Alva går fram till kioskbänken och välter ner alla korvarna, tolkar vi det som ett försök att vinna tillträde till Linus, Leas och Elsas lek. I denna sekvens kan vi då se att Alva använder en strategi av icke-verbal art, när hon fysiskt avbryter en pågående lek. Elsa accepterar inte Alvas försök till tillträde in i deras lek. Även Alva inser att detta inte var rätt strategi att använda. Hon backar då en bit, ställer sig och iakttar en stund. Detta tolkar vi som att Alva försöker läsa av vad det är som barnen leker och vilken strategi som kan vara bättre att använda för att få tillträde till kioskleken. Till slut när hon har stått och tittat på en stund går hon fram till kiosken igen, denna gång provar Alva en annan strategi, hon kommer på en variant av det som Linus, Lea och Elsa leker. Alva härmar inte vad de andra gör men har kommit på något som kan ingå i denna lek, nämligen att man kan köpa korv. Alva tar nu till en verbal strategi och frågar hur mycket en korv kostar. När Elsa efter att ha tittat på Alva med en sur blick svara att den kostar tio kronor, har Alva vunnit inträde till kioskleken. Elsas sura blick kan tolkas som att hon egentligen vill försvara sin, Linus och Leas lek, deras interaktionsutrymme.

Mamma och baby

Frida fem år och Kristin fyra år leker mamma och baby. Elias fyra år sitter bredvid soffan. I handen har han en sked som han låtas är ett vapen och säger ”boom”. Han skjuter på låtsas mot Frida och Kristin. De båda flickorna reagerar inte, de leker vidare. Elias lägger sig i soffan och följer hur Fridas och Kristins lek fortskrider. Han finns hela tiden i flickornas närhet och rör sig efter hur flickorna rör sig. Efter en lång stund bankar han lite lätt med skeden, som han fortfarande har i handen, i huvudet på Kristin.

- Sluta Elias! säger Kristin.

- Det var inte jag, det var ”Kråke” svara Elias. - Jo, det var faktiskt du.

- Nä, du såg inte.

- Men det var faktiskt du. - Nä, det var min näsa. - Men sluta i alla fall!

(23)

23

Kristin återupptar leken med Frida och Elias fortsätter att närgånget följa leken. Frida frågar Kristin, bebisen:

- Håller du på att dö?

- Hon har inte varit dö, säger Elias

Frida besvarar inte Elias utan fortsätter och säger till Kristin att det är bra att dricka ”cancermedicin”.

- Hon har inte gjort det i alla fall säger Elias - Nä, men hon behöver det säger Frida

Flickorna fortsätter sin lek och rör sig runt i rummet. Elias cirkulerar hela tiden i närheten av Kristin och Frida utan att få tillträde till leken.

Elias visar tydligt att han vill vara med i flickornas lek. Första försöket till tillträde sker när han bankar skeden i huvudet på Kristin, Elias använder i detta första försök sig av en strategi med störande eller avbrytande entré, i form av icke-verbal strategi. Kristin tar sig tid att prata med Elias om vad det är han gör, men hon avbryter inte sin lek med Frida. Elias märker då att denna strategi inte fungerar. Han ger inte upp utan fortsätter att iaktta flickorna när de fortsätter sin lek. Elias flyttar med när Kristins och Fridas lek förflyttar sig i rummet. När sedan Frida frågar Kristin om hon håller på att dö, så är det Elias som svarar. Även om Frida nonchalerar honom, fortsätter han att svara henne. I detta hans andra försök till tillträde använder han sig av samma strategi som första gången, men denna gång i en verbal form av störande eller avbrytande entré. Vi tolkar det som att Elias inte riktigt har förstått att denna strategi inte fungerar.Återigen nekas han, inträde denna gång av Frida. Nu har Elias prövat samma strategi två gånger, en gång med Kristin och en gång med Frida, utan ett positivt resultat. När andra försöket också misslyckas börjar Elias att röra sig runt i rummet hela tiden i närheten av Kristin och Frida. Genom detta beteende tolkar vi det som om han valt en ny strategi för att vinna tillträde till leken. Men inte heller denna strategi ger honom tillträde till flickornas lek. Här tolkar vi det som om Elias inte vet hur han ska göra för att få tillträde till leken. Han använder sig av två tillträdesstrategier. När inte dessa fungerar verkar hans

verktygslåda vara tom. Han har inte fler strategier att tillgå.

(24)

24 inte är villiga att släppa in någon annan.

Enbart icke-verbala strategier

Vallgrav runt sandlådan

Följande situation utspelar sig i sandlådan ute på förskolans gård. Tre pojkar, som alla är fem år , är djupt engagerade i att gräva ut en vallgrav som löper runt kanten på

sandlådan.

- Vi behöver gräva mer här borta, säger Pär.

- Jag ska bara bli färdig med denna biten, svarar Klas. - Jag har hittat svart sand, utbrister Olle.

Under tiden detta pågår har Leo kommit och ställt sig vid sandlådans kant. Han tittar på när pojkarna pratar och gräver. Leo står i cirka tre minuter utan att säga ett ord, bara iakttar de tre pojkarna. Ett kort tag senare går han ifrån sandlådans kant och går och ställer sig i sandlådan i närheten av Pär, Klas och Olle. Fortfarande utan att säga ett ord. Ytterligare en stund går innan Pär lyfter blicken och tittar på Leo

- Vill du hjälpa oss att gräva? - Ja, jag har en stor spade svara Leo.

Utifrån Leos sätt att agera och bete sig tolkar vi det som om han vill vinna tillträde till de tre andra pojkarnas lek. I första skedet använder sig Leo av den strategi som Corsaro (1979) menar är den vanligaste, icke verbal strategi. Leo märker att ingen av dessa strategier fungerar. Han förflyttar sig och ställer sig i sandlådan. Genom detta agerande ser vi att Leo ringar in området där pojkarna leker. Detta förstärker vår tolkning av att han gärna vill vinna tillträde till leken. När Leo till slut får ögonkontakt med Pär, är det Pär som bjuder in Leo i leken. Leo accepterar inbjudan genom att svara: -Ja jag har en stor spade.

Här ser vi det som Corsaro studie (1979) visar, att barn provar och byter strategi om inte den första fungerar.

Plus-plus

(25)

25 pratar om vad de bygger

- Kolla min robot, säger Rikard.

- Hm, men har du sett min då, den är jättebra på att fånga människor, säger Nils.

- Men kan din göra detta då? Undrar. Rikard

Pojkarna pratar på om vad deras robotar kan och inte kan. Tobias, fem år, kommer från kapprummet, går bort och sätter sig vid bordet och börjar också bygga med plus-plus. Han tittar på Rikard och Nils för att se vad det är de bygger. Efter en liten stund har också Tobias byggt sig en robot.

- Vad kan din robot göra? Frågar Nils. - Den kan krossa bilar, svara Tobias. - Coolt, säger Rikard.

De tre pojkarna bygger vidare med sina robotar en stund innan en pedagog ropar att det är dags att städa.

Tobias kommer och sätter sig vid bordet och kollar in vad det är som Nils och Rikard bygger, för att sedan börja bygga likadant. Tobias inträde i leken är icke-verbal, då han kollar in vad det är för något som Nils och Rikard bygger, samt lyssnar på deras samtal, för att på sätt skapa sig en uppfattning om deras lek och dess innehåll. Tobias fångar snabbt upp lekens handling. Kan vara så att denna lek är något som pojkarna brukar leka och Tobias har därmed en stor igenkänningsfaktor. Nils och Rikard har båda noterat att Tobias har kommit och satt sig vid bordet och börjat bygga. Eftersom att de inte säger något, kan det betyda att de har gett sitt godkännande till att Tobias är med i deras lek. Genom att Nils frågar Tobias vad hans robot kan göra så förtydligar han att det är ok att Tobias är med i deras lek. Tobias svarar på frågan och detta ser vi som att han accepterar inviten från Nils.

Bygger fällor i sandlådan

Det är lek ute på Lilla gården. Många av barnen är i sandlådan och gör kakor och

bygger fällor. Fällorna är gjorda genom att de har grävt ett stort hål i sanden, och ovanpå lagt löv och pinnar. Noah fem år och Rasmus fyra år bygger en fälla tillsammans

(26)

26

sandlådan går Ulf fyra år och observerar vad det andra barnet gör. Efter ett tag tar Ulf steget in i sandlådan och ställer sig mitt emellan pojkarnas och flickornas fällor. Emma och Alicia springer bort bland buskarna för att ta mer löv och pinnar till sin fälla. Noah går fram till Ulf där han står.

- Hoppa, säger Noah till Ulf och pekar på flickornas fälla.

Ulf tittar på Noah och hoppar sedan ner i fällan, så att den går sönder. Samtidigt kommer Emma tillbaka med famnen full av löv.

-Ulf du trampa rätt i vår fälla. Det var inte roligt, säger Emma.

Noah ,Rasmus och Ulf börjar skratta. Emma kallar på Alicia och säger:

- Titta vad de gjorde med vår fälla.

Noah, Rasmus och Ulf springer i väg till backen och hämtar fler pinnar och löv till sin fälla.

Utanför men ändå nära står Ulf och observerar när Noah, Rasmus, Emma och Alicia bygger fällor i sandlådan. En lek som vi uppfattar att Ulf blivit intresserad av att vara med i, då han till en början använder sig av en strategi som går ut på att han ställer sig i närheten av den pågående leken. När barnen i sandlådan inte reagerar på att han är där, byter han strategi. Nämligen att gå ännu närmare kompisarna utan någon som helst verbal kommunikation.

Här uppmärksammar Noah Ulf. När flickor försvinner iväg från sin fälla en stund, säger Noah till Ulf att hoppa i flickornas fälla. Vi tolkar det som att Noah genom denna uppmaning bjuder in Ulf i deras lek. Ulf accepterar Noahs förslag och hoppar ner och förstör flickornas fälla. Nu får Ulf vara med, vilket han önskade. Det primära för Ulf, tolkar vi det som, är att få tillträde till de andra pojkarnas lek oavsett hur detta tillträde sker. Ulfs sätt att agera när han söker tillträde är helt i enighet med vad Corsaros studie (1979) visade, att barn byter strategi om de vid ett försök nekas tillträde.

Enbart verbala strategier

Racerbanan

Två pojkar, Niklas och Theo, fyra respektive fem år, leker på mattan i byggrummet. De har byggt en racerbana med hjälp av bitar som ska var till tågbanan, en balansbom och

(27)

27

ett bilgarage. Niklas och Theo kör på racerbanan och testar hur fort de olika bilarna går att köra och försöker komma fram till vilken bil som är snabbast. Klara, fyra år, kommer fram till pojkarna och i sin hand har hon en bil.

- Får jag prova hur snabb denna bilen är?

- Ja, men du måste börja där borta. Där borta där banan Börjar, svarar Niklas.

Klara har en bil i handen och frågar om hon får testa hur snabb den är. Detta är verbal kontakt, genom hennes sätt att fråga, tolkar vi det som att hon frågar om hon får vara med i Niklas och Theos lek. Corsaro (1979) menar att verbala strategier inte är de vanligaste. Enligt hans studieresultat från 1979, är det de icke-verbala strategierna som barn använder sig oftast av, då de gör att risken för ett negativt svar minskar. Klara verkar inte vara rädd för att få ett negativt besked. Det kan också vara så att i denna barngrupp brukar barn fråga om lov för att få tillträde till lek. Man kan fråga om tillträde på många sätt, här visar Klara ett. I Niklas svar gör vi tolkningen att han ger Klara tillträde samtidigt som han poängterar att hon måste börja på ett visst ställe, vilket är en liten bit från där han och Theo befinner sig, och med detta skyddar han sin och Theos redan pågående lek. Klara får vara med men hon är ändå inte riktigt med, då hon är en bit bort.

Pusselbygge 1

Vid ett av borden på avdelningen sitter Kajsa fyra år och lägger pussel. Nina tre år går förbi och tittar på Kajsa och pusslet på bordet. Hon stannar upp ett kort ögonblick innan hon går fram till bordet och tar en pusselbit och säger

- Jag tror att denna ska ligga där.

- Oh, vad bra den biten har jag letat efter säger Kajsa,

Nina sätter sig på en stol bredvid Kajsa och de båda flickorna bygger klart pusslet tillsammans.

I denna situation tolkar vi det som att Ninas egentliga tanke inte är att söka tillträde till Kajsa lek, utan det bestämmer hon först när hon går förbi bordet och får syn på vad det är som Kajsa gör. Efter bara ett kort ögonblick har Nina kommit på vilken strategi hon ska använda sig av för att be om tillträde. Ninas första och enda strategi är en verbal strategi, då hon träder in i ett lekområde tar en pusselbit och säger:- Jag tror att denna

(28)

28 ska ligga där.

Nina erbjuder en leksak även om den redan ligger på bordet och är en del av Kajsas lek. Det blir ett erbjudande då hon tar upp pusselbiten och samtidigt säger att hon tror sig veta var den ska ligga. Kajsa tvekar inte utan tar direkt emot Ninas erbjudande och med sitt svar ser vi det som att hon accepterar Ninas fråga om tillträde till hennes lek. I och med att Kajsa direkt accepterar Ninas inträde i sin lek tolkar vi det som att Kajsa egentligen inte vill bygga pussel ensam.

Pusselbygge 2

Tilde, fem år, sitter vid ett bord och lägger pussel. Stina, fem år, kommer in och ställer sig bredvid bordet och tittar på. Efter en liten stund säger hon:

- Jag tror att den pusselbiten ska vara här. Tilde tittar upp från pusslet och säger:

- Du har inte frågat om du får vara med. - Oj, hmm....får jag vara med? Frågar Stina. - Ja

De båda flickorna hjälps åt att lägga klart pusslet.

Detta tolkar vi, är ett försök från Stina, att få tillträde till Tildes lek. Hon använder sig av strategin göra anspråk på en lekyta eller leksak. När Tilde direkt påpekar för Stina att hon inte har frågat, upplever vi, att Stina förstår med det samma att hon måste fråga Tilde om tillträde till hennes lek. Hon kommer snabbt på en annan strategi, nämligen att fråga om tillträde.

När Stina frågar om hon får vara med vinner hon tillträde. Tilde tycker inte det är ok för Stina att bara komma in och ta plats när hon sitter och lägger pussel, hon påpekar för Stina att man måste fråga om lov först innan man ger sig in något som någon annan håller på med. Detta tolkar vi, som att Tilde förväntar sig att man frågar om lov innan man ger sig in i någon annans lek. Vilket som kanske är bruklig i denna barngrupp. Kan också vara så, att Tilde utgår från hur hon brukar göra för att komma med i en lek. Det skulle även kunna vara så, att Tilde skyddar sin pågående lek, att lägga pussel, från andra deltagare. Corsaro (1988) identifierade två mönster i barns lek, barns önskan om

(29)

29

att få vara med, samt önskan om att skydda sin pågående lek från andra deltagare.

Kurragömma

Tre barn Elias fyra år, Frida fyra år och Hanna fem år leker i hemrummet. De leker kurragömma. Kristin fyra år kommer in i rummet och tittar på vad det är som barnen leker. Efter en liten stund säger hon:

- Jag vill vara bebis.

De andra barnen slutar med kurragömma-leken och barnen börjar leka en annan lek. Kristin kommer in i rummet och scannar av vad det är som Elias, Frida och Hanna leker. Deras lek, uppfattar vi som att Kristin inte vill leka. För att få tillträde till lek väljer hon då en strategi, som innebär att de ska leka en ny lek, då hon säger att jag vill vara bebis. Vi gör även tolkningen, att Kristin kommer in i och lägger beslag på

rummet, då hon är totalt ointresserad av vilken lek de andra barnen leker, utan hon deklarerar med bestämdhet vad hon vill leka. De andra barnen accepterar Kristins förslag utan någon invändning. Kristins strategi fungerar i denna situation, då de andra barnen accepterar den nya leken.

(30)

30

Analys av resultat

När vi analyserade vår empiri kunde vi se, att både verbala och icke-verbala tillträdesstrategier förekommer. I vårt resultat kunde vi utläsa att de mest gångbara strategierna var de verbala. Detta är ett resultat som avviker från både Corsaro (1979) och Tellgren (2004). Corsaros studie (1979) påvisade att de flesta barn använde sig av icke verbala strategier. Tellgrens studie (2004) visade att barn använde sig av verbala strategier, men att de sällan gav ett positivt gensvar. I vår studie visade det sig att i två av nio lekobservationer, använde sig barnen av både verbal och icke-verbal-strategi vid önskat tillträde till lek. Exempelvis i Kiosklek kan vi se Alva använda de båda

strategierna och detta gör även Elias i Mamma och baby observationen. Alva och Elias börjar med två icke-verbala strategier och när det inte fungerar övergår de till en verbal strategi. Genom dessa två händelser kan vi konstatera att en verbal strategi inte alltid ger tillträde till lek. Alva vann tillträde medan Elias blev nekad. Det kan vara så, att Frida och Kristin är mer måna om och vill skydda sitt interaktionsutrymme.

Corsaro (2005) menar, att de barn som nekar andra tillträde till sin lek, är egentligen inte emot de andra barnens strävan om tillträde. Han ser det som att detta snarare ska

uppfattas som att de barnen inte vill tappa kontrollen över och gemenskapen i sin redan pågående lek. De skyddar sitt interaktionsutrymme. Tellgren (2004) anser att det är i dessa situationer som barn utvecklar sina tillträdesstrategier. De blir tvungna att hitta och prova andra strategier för att på nytt försöka vinna tillträde till lek.

I åtta av våra nio observationer får barnen tillträde till en redan pågående lek.

I Mamma och baby leken hittar Elias inte någon strategi, som gör att han får tillgång till Frida och Kristins lek. Detta kan bero på att Elias samvarokompetens inte är så väl utvecklad. Johansson & Pramling Samuelsson (2003) menar, att en del barn kan behöva hjälp med att utveckla sin samvarokompetens. Elias, tolkar vi det som, är en av dem som behöver hjälp att veta hur man kan avkoda vad som pågår i leken, samt att utveckla flera strategier att använda sig av, vid försök att vinna tillträde till lek. Det kan även vara så, att Frida och Kristin är starka i skyddandet av sitt interaktionsutrymme eller en kombination av skyddandet av interaktionsutrymme och det facto att Elias inte har så många strategier att tillgå.

(31)

31

komma med i leken. Antingen fortsatte de med en annan icke-verbal strategi, eller så gick de över till en verbal strategi. Vi kunde av våra resultat utläsa att de flesta av barnen bytte strategi, om de inte vann tillträde vid första försöket. Barnen kände att lyckades de inte med första strategin försökte de med en annan. Det blev väldigt tydligt, att barn har olika många strategier att tillgå, för att vinna tillträde till en redan pågående lek. Några barn hade flera alternativ att välja bland, medan andra barn försökte med samma strategi flera gånger. Något som vi också kunde se i vår analys och som vi tyckte var intressant, var att barn försöker att skydda sitt interaktionsutrymme. Skyddandet av interaktionsutrymmet är kanske det som ibland avgör, om andra barn ska vinna tillträde till leken. Att det inte alltid är vilken strategi som används, icke verbal eller verbal, som är avgörande om barn vinner tillträde till en redan pågående lek.

(32)

32

Metoddiskussion

Vi har använt oss av ostrukturerade observationer. Anette har observerat med papper och penna och Jenny har gjort videoobservationer. Observationerna gjordes på två förskolor, en avdelning per förskola. Anette utförde sina observationer på den avdelning hon arbetar och Jenny videoobserverade på avdelningen där hon gjort sin

verksamhetsförlagda utbildning. Vi upplevde att vårt val av metod fungerade bra, eftersom vi var kända för barnen. För dem var det inte konstigt, att vi var närvarande och gjorde observationer. Vid ett tillfälle fick Anette avbryta, då ett barn inte ville att hon skulle titta på när de lekte. Från början var det tänkt att vi båda skulle använda videokamera, men i och med att Anette gjorde observationer på den avdelning hon arbetar, kände hon att det blev lättare att utföra observationer med papper och penna. Hon kunde på detta vis fånga händelser när de hände utan att vara beroende av att ha videokameran till hands. I och med att Anette hade börjat observera med papper och penna, fortsatte hon med det, även under de observationer som gjordes utanför hennes arbetstid.

Jenny upplevde att det inte tog lång tid för barnen, att vänja sig vid att hon fanns i närheten med en videokamera. Detta tror vi har att göra med att barnen på avdelningen är vana att bli dokumenterade. Vid ett flertal tillfällen fick Jenny rikta videokameran neråt, för att barn som inte hade lämnat sitt godkännande för medverkan i vår studie inte skulle komma med i filmen. Detta resulterade i att några av filmerna var svåra att

transkribera för att det var svårt att höra vad de sa och se vad de gjorde. Av denna anledning var det några filmer som vi inte ansåg oss kunna använda. Skulle vi gjort om studien igen hade vi valt enbart observationer, ostrukturerade.

För oss kändes det etiskt rätt att vi valde öppna observationer, av den anledningen att barnen visste att de blev observerade, samt att de hade accepterat oss som observatörer. Även om det är en fördel med videokamera, eftersom att man har möjlighet att se händelserna flera gånger, upplevde vi att vi kan ha gått miste om några händelser på grund av att det kom in barn i leken som inte hade gett sitt godkännande och Jenny fick därför ta bort videokameran.

(33)

33

Slutsats

Corsaro (2003) menar att det är viktigt, att vi kan se barns lek och i det sammanhang den utspelar sig, ur ett barns perspektiv. Med det menar han, att det inte handlar om att barn är elaka eller egoistiska, de vill helt enkelt bara fortsätta med sin redan pågående lek utan att bli störda. De försvarar sitt interaktionsutrymme. Med detta i åtanke ska det kanske vara tillåtet för barn att neka andra tillträde till deras lek, att barn inte alltid ska vara tvungna att låta alla få vara med. Vi säger ofta, att alla barn får vara med och leka, men ibland ska blicken kanske riktas mot den som vill ha tillträde. Med det menar vi, att det är viktigt att pedagoger blir ännu mer medvetna om barns olika tillträdesstrategier och hur de använder sig av dem, för att vinna tillträde till lek. Att få upp ögonen för de barn som har svårigheter att komma med i leken, samt att finnas till hands för att hjälpa dem att utveckla sina strategier. Corsaro (2003, 2005) menar att i leken utvecklar barn sina strategier, för att vinna tillträde till lek. De är viktiga för barn i deras sociala utveckling. Vidare anser han, att om det finns vuxna i närheten, behöver inte barn använda sig av eller utveckla sina tillträdesstrategier, då de vuxna oftast ser till att de får tillträde till lek. Om vi ser på det med Corsaros ögon, kanske vi stjälper barn istället för att hjälpa dem, genom att vi hjälper dem in i leken. I själva verket ska vi kanske arbeta med att se till, att barn kan tillägna sig så många olika strategier som möjligt.

Det vore intressant om framtida forskning kunde göra en studie om tillträdesstrategier utifrån ett genusperspektiv. Våra resultat är inte baserade på kön och våra observationer gjordes inte utifrån om det var en flicka eller pojke som sökte tillträde till lek. Det var inte relevant utifrån vår studies syfte och frågeställning.

(34)

34

Referenslista

Alvehus, Johan (2013). Skriva uppsats med kvalitativ metod: en handbok. 1. uppl. Stockholm: Liber

Bryman, Alan (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. 2., [rev.] uppl. Malmö: Liber

Corsaro, William A. (1979). We´re Friends, Right? Children´s Use of Access Rituals in

a Nursery School. Language in Society, Vol. 8, No. 3 (Dec., 1979), pp. 315-336.

Corsaro, William A. (1997). The sociology of childhood. Thousand Oaks, Calif.: Pine Forge Press

Corsaro William A. (1988) Peer Culture in the Preschool Theory Into Practice Vol. 27, No. 1, 19-24

Corsaro, William. A. (2005). The Sociology of Childhood. (2 th ed.). California: Pine Forge Press

Corsaro, William. A. (2003). We’re friends, right? Inside kids’ cultures. [Elektronisk version] Washington, D.C: Joseph Henry Press

Corsaro, William. A. (2011). The sociology of childhood (3 uppl.). Thousand Oaks: Pine Forge Press.

Holme, Idar Magne & Solvang, Bernt Krohn (1997).Forskningsmetodik: om kvalitativa

och kvantitativa metoder. 2., [rev. och utök.] uppl. Lund: Studentlitteratur

Johansson, Eva & Pramling Samuelsson, Ingrid (red.) (2003). Förskolan: barns första

(35)

35

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Olofsson, Birgitta (2003). I lekens värld. 2. uppl. Stockholm: Liber

Patel, Runa & Davidson, Bo (2003). Forskningsmetodikens grunder: att planera,

genomföra och rapportera en undersökning. 3., [uppdaterade] uppl. Lund:

Studentlitteratur

Tellgren, Britt (2004). Förskolan som mötesplats: Barns strategier för tillträden och uteslutningar i lek och samtal, Örebro

Vetenskapsrådet. (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk –

samhällsvetenskaplig forskning. Tillgänglig på internet:

http://www.codex.uu.se/texts/HSFR.pdf

Vygotskij, Lev Semenovič (1995). Fantasi och kreativitet i barndomen. Göteborg: Daidalos

Ytterhus, Borgunn (2003). Barns sociala samvaro: inklusion och exklusion i förskolan. Lund: Studentlitteratur

References

Related documents

1 § socialtjänstlagen (2001:453), SoL, skyldiga att anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att barn far illa. För andra är det

för arbetet med de planer för undervisning och elevhälsoarbete som för grundskolan ska ”utformas så att eleverna får det särskilda stöd och den hjälp de be- höver”

Personal inom förskola och skola har emellanåt kontakter med föräldrar som utsätter sina barn för fysiska övergrepp (eller andra kränkningar och former av misshandel). Det är

för arbetet med de planer för un- dervisning och elevhälsoarbete som för grundskolan ska ”utformas så att eleverna får det särskilda stöd och den hjälp de behöver” (Lpo 94)

Om du gör en anmälan för att du exempelvis ska byta en öppen spis till en braskamin eller byta till en ny braskamin behövs ingen fasadritning..

Pedagogen ger Lilly stöd genom att hon sätter sig ned och pratar med Lilly, frågar henne om hur hon kan gå tillväga för att få tillträde till leken och när hon märker att

Svenska språket är en social markör som säger att jag förstår ”fika”, ”konsensus”..

På samma sätt som för kvalitet bör normnivåfunktionen för nätförluster viktas mot kundantal inte mot redovisningsenheter.. Definitionerna i 2 kap 1§ av Andel energi som matas