”Och allting konventionellt, det är lite fult” – en studie av konventionella jordbrukares identitetsutveckling

Examensarbete i Miljövetenskap

15 högskolepoäng

”Och allting konventionellt, det är lite fult”

–

en studie av konventionella jordbrukares

identitetsutveckling

”And everything conventional, that’s a bit bad” – a study on

conventional farmers’ identity development

Tilde Tibblin

Kandidatexamen med huvudområde Handledare: Karin Westerberg Miljövetenskap, 180 hp

Abstract

Modern conventional agriculture causes several different types of environmental issues in Sweden and the rest of the world. A change is vital for a sustainable agriculture today as well as in the future. This change has to extensively include farmers active in conventional production. These farmers are often depicted as culprits and they are presently regulated with different political instruments to decrease the environmental effects of their agricultural practices. This study aims to increase the understanding of conventional farmers’ experiences of their own lives and work. The empirical data, the farmers’ experiences, were obtained through five qualitative interviews conducted in Uppsala County during spring 2014. The concept of identity has been used to study the material, and the stories of the interviewees have been analysed in relation to four key concepts: ontological security, demarcation, agency, and ‘the shifting surrounding world’. Themes addressed in the analysis are, inter alia, identity threats, collective experiences, social construction of environmental issues, and globalisation. Key words: Conventional farmers, identity, ontological security, demarcation, agency,

shifting surrounding world

Sammanfattning

Det moderna konventionella jordbruket bidrar till flera olika typer av miljöproblem i Sverige och i världen. En förändring behövs för ett hållbart jordbruk nu och i framtiden. Denna förändring måste i stor grad innefatta jordbrukarna som är aktiva inom den konventionella produktionen. Jordbrukarna framställs ofta som bovarna i dramat och regleras idag med olika politiska styrmedel för att deras miljöpåverkan ska minska. Den här studien syftar till att öka förståelsen för hur de konventionella jordbrukarna upplever sitt arbete och liv. Empirin, jordbrukarnas upplevelser, inhämtades via fem kvalitativa intervjuer i Uppsala län under våren 2014. För att studera empirin har identitetsbegreppet använts och informanternas berättelser har analyserats i relation till fyra nyckelbegrepp kring identitet: ontologisk trygghet, demarkation, agency och ”den föränderliga omvärlden. Bland annat behandlas hot mot identiteten, kollektiva upplevelser, sociala konstruktioner av miljöproblem och globalisering.

Nyckelord: Konventionella jordbrukare, identitet, ontologisk trygghet, demarkation, agency,

Innehållsförteckning

Inledning ... 1

Syfte och frågeställningar ... 3

Jordbruket och omvärlden ... 4

Jordbruket, miljön och politiken ... 4

Svenskt jordbruk i förändring ... 5

Miljömedvetenhet i praktiken ... 6

Att studera jordbrukares identitet – studiens design ... 8

Metodologiska utgångspunkter och val av metod ... 8

Begreppsdefinitioner och avgränsningar ... 9

Urvalet av jordbrukare ... 9

Intervjuernas utformning ... 10

Bearbetning av empirin ... 12

Att förstå jordbrukares identitet – ett analytiskt ramverk ...13

Identitetsbegreppet ... 13

Identitetsskapandeprocessen ... 14

Senmodernitet och identitet ... 15

Att förstå informanternas identitet ...17

Den ontologiska tryggheten ... 17

Uppdelningen mellan vi och dom – demarkation ... 19

Begränsning av handlingsutrymmet – agency ... 24

Den föränderliga omvärlden ... 26

Avslutande diskussion...30

1

Inledning

”You never really know a man until you stand in his shoes and walk around in them”

– Harper Lee i To Kill a Mockingbird (s. 285)

Innebörden av detta citat ligger till grund för hela denna studie. Det grundläggande antagandet är nämligen att vi måste förstå en person för att kunna veta hur den ställer sig till saker, tänker och upplever händelseri livet. Huvudpersonerna för den här studien, de vars skor jag menar att vi bör gå i, är konventionellt producerande jordbrukare.

Jordbruk och dess produkter är en del av allas vardag, vi konsumerar någon typ av livsmedel dagligen. Konsumtionen kommer dock till ett pris. Det moderna jordbruket orsakar, mer eller mindre direkt, en hel rad miljöproblem av vilka några är: klimatförändringar och global uppvärmning, luft-, vatten- och markföroreningar, kväve- och fosforläckage samt påverkan på biologisk mångfald (Björndahl, Borg & Thyberg, 2003; SCB, 2013a, Wright & Boorse, 2011). Jordbruket är naturligtvis inte den enda källan till dessa problem, men till exempel står jordbrukssektorn i Sverige för den största andelen antropogena utsläpp av övergödande ämnen till våra vatten och på global nivå står jordbruket för knappt en fjärdedel av växthusgasutsläppen (Intergovernmental Panel on Climate Change [IPCC], 2014, s. 4; Naturvårdsverket, 2014, s. 114).

Något måste göras! Jordbruket som sådant kommer att finnas kvar inom den överskådliga framtiden och kanske till och med utökas för att möta efterfrågan (Organisation for Economic Co-operation and Development, and Food and Agriculture Organization of the United Nations [OECD-FAO], 2013). Detta innebär att jordbrukets negativa påverkan också kommer att fortsätta eller ske i större omfattning. Jordbruket måste därför förändras för att vara hållbart nu och i framtiden (Food and Agriculture Organization of the United Nations [FAO], 2012; IPCC, 2014). Frågan är då vad, eller rättare sagt vilka, som måste genomföra dessa förändringar. Konventionellt producerande jordbrukare får ibland dra detta lass, de ses ofta som ”bovarna i dramat”. Bland annat beskrivs de som ovilliga att förändra sig, som att de mot bättre vetande fortsätter ”förgifta” vår natur, motarbetar en minskning av köttätande, inte tar hand om ängsmarker, brukar jorden i onödan och därmed använder onödigt mycket fossila bränslen, eller kort och gott ”allting konventionellt, det är lite fult” (Augustin, 2014; Hjelte, 2008; Lidén, 2013; Törnberg, 2013).

2 Detta något som behöver göras sker idag framför allt genom olika typer av regleringar och ekonomiska styrmedel, men med tanke på den utveckling vi har, till exempel att de med jordbruket associerade miljökvalitetsmålen inte kommer att uppnås (Naturvårdsverket, 2011, ss. 13-15; Naturvårdsverket, 2014), räcker inte detta för att skapa en verklig förändring. Att skuldbelägga de yrkesverksamma gör heller inte jobbet. Jag vill hävda att något av det första som behövs för att faktiskt kunna se en verklig förändring är förståelse, en förståelse som man får efter att ”ha gått i dennes skor”. Förståelsen behövs till exempel för att ha bättre kunskap om jordbrukarnas verklighet vid beslutsfattande, för att kunna lagstifta och reglera mer effektivt eller kanske inse att regleringar inte alltid är det bästa sättet att genomföra en förändring på.

Den förståelse jag är intresserad av att nå är inte av slaget att den hjälper mig att förstå endast isolerade skeenden som exempelvis varför en jordbrukare väljer att använda konstgödsel, utan av ett mer grundläggande och existentiellt slag. Jag vill öka förståelsen för konventionella jordbrukare genom att studera deras personer, deras identiteter.Även om det ur miljöperspektiv faktiskt kan vara intressant att veta varför en jordbrukare använder konstgödsel är identitetsstudier av än mer värde. Identiteten handlar om vem en uppfattar sig själv som och Shavitt (1990, s. 125) menar att denna självuppfattning i sin tur kan symboliseras i attityder, till exempel till konstgödsel. Attityderna har sedan en stor betydelse för hur personen handlar, fattar beslut och orienterar sig i tillvaron (Nilsson & Martinsson, 2012, s. 13). Att få ett grepp om en persons identitet kan alltså möjligen ge svar på frågan varför en jordbrukare väljer konstgödsel ändå, men också mer än så.

Identiteter formas processuellt bland annat av och med samhället vi lever i (ex. Berger & Luckmann, 1979), och det samhälle vi lever i idag är ett mycket föränderligt sådant. I och med detta förändras även människors roller och identiteter i samhället, i yrkeslivet, i familjelivet och i olika sociala sammanhang. Förändringen i yrkeslivet är intressant och viktig att ha i åtanke för just mina huvudpersoner på grund av att det i jordbrukaryrket finns en väldigt intim relation mellan privat- och yrkesliv (Rahbek Christensen, 1987, s. 20) Nordström Källström (2002, s. 21) kallar denna relation för en integrerad helhet och menar att jordbrukaryrket skiljer sig från lönearbete bland annat för att det innehåller fler värden än lönearbete gör och att jordbrukare lever med sitt yrke dygnet runt, året runt. Detta gör att samhället och händelserna i det inte bara påverkar personen på individnivå, det kan även påverka det grundläggande som är jordbrukarens egen identitet.

3 Syfte och frågeställningar

Syftet med föreliggande studie är att med begreppet identitet som utgångspunkt öka förståelsen för hur konventionellt producerande jordbrukare upplever sitt arbete och liv som jordbrukare i Sverige år 2014. Med detta syfte och med bakgrund i det föränderliga samhälle vi lever i ämnar jag att genom intervjuer med svenska konventionella jordbrukare svara på följande frågeställningar:

 I relation till den föränderliga omvärlden och i relation till kopplingen mellan privat- och yrkesliv, hur utvecklas jordbrukarnas upplevelser av sitt arbete och liv i jordbruket?  Vilka kollektiva upplevelser finns och hur utvecklas dessa?

 Vilka upplevda hot mot jordbrukarnas identiteter finns och vilka reaktioner genererar dessa?

 Vilket handlingsutrymme, eller brist på sådant, finns för verksamheten och för potentiella förändringar?

4

Jordbruket och omvärlden

Jordbrukets miljöpåverkan och vikten av förståelse för jordbrukare inleder detta kapitel genom att bland annat förklara dagens jordbrukspolitik kort. Som ett bevis på jordbrukarnas föränderliga värld berättar jag sedan om hur svenskt jordbruk har förändrats det senaste seklet, med fokus på den historiska förändringen i jordbrukares yrkesroll. Därefter presenteras en del statistik kring ekologisk produktion och konsumtion för att beskriva miljömedvetenheten i praktiken.

Jordbruket, miljön och politiken

De många miljöproblem som följer det moderna industriella jordbruk vi har i stora delar av världen är exempelvis: klimatutsläpp bland annat genom användning av fossila bränslen i maskiner, torkar och ladugårdar, näringsläckage från gödsling av marker och vatten- och markföroreningar från användande av bekämpningsmedel. Vidare består problemen av en vattenbrist eller knapphet på vatten på grund av bevattning, erosion och/eller utarmning till följd av minskat skiftesjordbruk, minskning av åkermark i träda eller överbetning, potentiella miljöföljder på grund av genmodifierade grödor och avskogning samt minskning av biologisk mångfald genom förändrat markanvändande (Björndahl, Borg & Thyberg, 2003, s. 153, 189, 212; Skinner, Lewis, Bardon, Tucker, Catt & Chambers, 1997; Wright & Boorse, 2011, s. 330-331, 265, 284, 308).

Alla ovanstående miljöeffekter är inte aktuella i Sverige eller påverkar bara vissa geografiska områden av landet, men för att kunna minska påverkan på miljön för framtiden är någon förändring av jordbruket nödvändig. Idag är 16 övergripande miljökvalitetsmål basen för den svenska miljöpolitiken (Naturvårdsverket, 2012, s. 1). Dessa är tillsammans med den EU-gemensamma jordbrukspolitiken tänkta att påverka jordbruket på ett sätt som ska få jordbrukets miljöpåverkan att minska. Bland annat sker detta i praktiken sedan år 2003 genom utbetalning av gårdsstöd som inte har någon koppling till produktion, marken måste alltså inte brukas för att få stöd utbetalt (Jordbruksverket, 2012, s. 5). För att få fullt stöd måste dock jordbruket uppfylla de så kallade tvärvillkoren som handlar om miljö och djurskydd (Jordbruksverket, 2011, s. 7). Överträds tvärvillkoren följer sanktioner i form av helt eller delvis indraget stöd eller återbetalning. Miljöeffekterna av dessa direktstöd har dock visat sig vara både positiva och negativa (Naturvårdsverket, 2011, s. 18). Till exempel ger de generella gårdsstöden per automatik en minskad miljöpåverkan, eftersom färre betar och brukar marken när man inte måste, men detta medför också en minskning av den biologiska mångfalden.

5 Politiken och dess styrmedel räcker inte till och som jag hävdar i min inledning behövs en förståelse för jordbrukarnas upplevelser, identiteter och följaktligen attityder och beteende. Min idé bekräftas av Vogel (1996, s. 603) som skriver att miljöattityder hos jordbrukare är av stor signifikans på grund av attitydernas påverkan på miljöbeteende. Även Sullivan, McCann, de Young och Erickson (1996) bekräftar detta: ”for only if we fully understand the attitudes and motives of farmers can we ever hope to promote more environmentally sound agriculture” (s. 127). En förklaring på hur identiteten passar in i det här sammanhanget kan vi finna hos Stedman (2002, s. 566) som menar att identiteten delvis kan användas för att förutspå beteenden. Beteenden kan enligt McGuire, Morton och Cast (2013) också ses som hur en persons identitet uttrycks i olika roller och/eller sociala kontexter.

Svenskt jordbruk i förändring

Föränderligheten i samhället är inte på något sätt undantagen jordbruket som verksamhet och därmed inte heller jordbrukarnas identiteter. Sveriges sena industrialisering och påföljande urbanisering påverkade det svenska jordbruket mycket under framför allt 1900-talet. Stora förändringar har skett på flera plan och under olika perioder. Antonsson och Jansson (2011, s. 34) sammanfattar utvecklingen med: teknikutveckling, effektivisering, strukturrationalisering, mekanisering och ökad produktion samt en ökande medvetenhet om miljöfrågor. Dessa fem skeenden har inte bara förändrat naturen och marken som brukas utan även jordbrukarens roll i samhället. Generellt har utvecklingen under 1900-talet lett till att antalet jordbrukare minskat, arealen skogsmark ökat och arealen åkermark minskat. Djurbesättningarna har minskat i antal men ökat i antal djur per besättning (Antonsson & Jansson, 2011, s. 32; Martiin, 2011, s. 189). 1900-talets utveckling, gårdarnas specialisering och det ökade kravet på högre avkastning, medförde en ökad användning av bekämpningsmedel och konstgödsel. Insikten om hur denna typ av produktion påverkar vår miljö negativt växte sedan fram i samband med en ”grön våg” på 1970-talet och intresset för en ”giftfri”, ekologisk produktion, ökade (Salomonsson, 1999, ss. 34-35). Trots detta är dock konventionella produktionsmetoder inom jordbruket än idag vanligast, endast 15,7 % av Sveriges jordbruksmark brukades ekologiskt år 2012 (SCB, 2013a, s. 195).

EU-inträdet 1995 och den europeiska jordbrukspolitiken påverkade det svenska jordbruket och jordbrukarna bland annat genom konkurrens och de nämnda direktstöden och tvärvillkoren (Antonsson & Larsson, 2011, s. 144-146). Av jordbrukarna själva uppfattades det också som att arbetet blev mer byråkratiskt än någonsin i och med EU-inträdet. Än idag upplevs

6 problem kring pappersarbete, jordbrukare vittnar om att detta blivit en stor och betungande del av den egna yrkesvardagen (Nordström Källström, 2002, s. 41; Ruto och Garrod, 2009, s. 645). Utvecklingen för jordbruket under 1900-talet skulle kunna formuleras som att jordbrukare har gått från självförsörjare till affärsmän i en världsomspännande industri som med teknik och kemi gör allt för att öka avkastningen i produktionen. Detta innebär i sig en ändrad identitet för jordbrukarna som personer och yrkesmänniskor, men också en förändrad påverkan på vår miljö.

Miljömedvetenhet i praktiken

Som antyddes i inledningen kan det finnas en bild av den konventionella jordbrukaren som boven i dramat, att deras verksamheter påverkar miljön negativt och att de inte tenderar att vilja ändra sin produktion. En orsak kan vara att konsumenters intresse för och medvetande om till exempel livsmedels ursprung och produktionssätt verkar öka (Bergström, Kirchmann & Thorvaldsson, 2008, s. 1ff.; Gracia & Albisu, 2001, s. 476; Sköld, 2012, s. 15). Men skuldbeläggningen kan också ha viss grund i att distansen till jordbruk har ökat både geografiskt och mentalt (Antonsson & Jansson, 2011, s. 23). De negativa miljöproblemen med jordbrukets produktion ses därför inte längre i sin ursprungliga kontext. Lowe, Clark, Seymour & Ward (1997, s. 4) menar att detta kan göra det lättare för dem som inte har någon koppling till jordbruk att moralisera och säga att jordbrukarna gör fel.

Ekologisk produktion ses ibland som en lösning för att undvika de miljöproblem som skapas av jordbruket (Cederberg & Mattsson, 2000; Tuomisto, Hodge, Riordan & Macdonald, 2012). Dels lobbar organisationer som KRAV och Naturskyddsföreningen för ekologisk livsmedelsproduktion och – konsumtion (KRAV, 2014; Naturskyddsföreningen, 2013) och även på politisk nivå ses det ekologiska jordbruket som en lösning på problemen. Exempelvis satte regeringen år 2005 upp mål om offentliga inköp av ekologiska livsmedel och om att 20 % av Sveriges jordbruksmark skulle odlas enligt certifierad ekologisk produktion år 2010 (Skrivelse 2005/06:88). Detta mål uppnåddes inte, endast 11 % av jordbruksmarken brukades ekologiskt år 2010. Därefter har andelen ytterligare stigit till 15,7 % för år 2012 (SCB, 2011, s. 185; SCB, 2013a, s. 195).

Det är dock inte bara en positiv inställning till ekologiskt producerat som ökar, konsumtionen av ekologiska livsmedel ökar också i Sverige. Ekoweb Sverige (2014) hävdar att ekologiska livsmedel omfattade 4,3 % av den totala försäljningen av livsmedel under 2013. En siffra som verkar rimlig med bakgrund i den senast tillgängliga statistiken från SCB. År 2012

7 stod ekologiska livsmedel för 3,9 % av försäljningen i Sverige (SCB, 2013b). Sammanfattningsvis betyder detta att 95,7 % av de totala livsmedelsinköpen består av konventionellt producerade livsmedel samt att 84,3 % av den svenska jordbruksmarken brukas konventionellt. Den övervägande majoriteten jordbrukare producerar alltså konventionellt vilket ytterligare belyser behovet av att det är förståelse för just de konventionella jordbrukarna som behöver studeras.

8

Att studera jordbrukares identitet – studiens design

I följande kapitel kommer jag att presentera de metodologiska utgångspunkter som ligger till grund för studien. Dessa utgångspunkter handlar om en holistisk förståelse och studier av jordbrukarnas upplevelsevärldar genom intervju som metod. En presentation av begreppsdefinitioner och avgränsningar ligger därefter till grund för urvalet av jordbrukare. Sedan följer en berättelse om intervjuerna utformades och till sist behandlas hur bearbetningen av det empiriska materialet gick till.

Metodologiska utgångspunkter och val av metod

Ett grundläggande antagande för denna studie är att vi måste förstå en person för att kunna veta hur den ställer sig till saker, tänker och upplever händelser i livet. Detta antagande bygger på en särskild syn på kunskap och vetenskap som påverkar hela studien. Studien grundar sig på att vi genom tolkning av människor, jordbrukare i det här fallet, kan nå en holistisk förståelse för dem, en så kallad hermeneutisk utgångspunkt (Hartman, 2004, s. 106; Åkerberg, 1986, ss. 18-24). Med denna utgångspunkt följer också det grundläggande antagandet att människor är unika och har egna upplevelsevärldar samtidigt som de också delar upplevelsevärldar med andra. Begreppet upplevelsevärld använder Åkerberg (1986, s. 21), och min tolkning av hans användning är att en upplevelsevärld är den uppsättning upplevelser en person har. Detta kan i jordbrukares fall till exempel handla om upplevda erfarenheter av inspektioner, nedläggningar och ekonomiska hinder. Alla dessa upplevelser skapar personens upplevelsevärld, och dessa upplevelsevärldar kommer att hjälpa mig i mitt försök till förståelse av jordbrukarna. Något som är viktigt för att öka chansen att nå den holistiska förståelsen är att förstå kombinationen av både enskilda och kollektiva upplevelsevärldar. Jag kommer därför att försöka hitta likheter och skillnader mellan olika jordbrukare för ytterligare och djupare förståelse. För trots människors unikhet finns alltid punkter där upplevelser delas med andra, speciellt inom en yrkesgrupp såsom jordbrukarnas. Exempelvis är alla jordbrukare föremål för inspektioner vilket gör att många har liknande erfarenheter och möjligen också liknande upplevelser.

Valet av metod föll på den kvalitativa intervjun eftersom jag anser att mesta möjliga förståelse för både den egna och den gemensamma upplevelsevärlden uppnås när informanterna själva har möjlighet att påverka samtalet. Jag utförde intervjuerna på ett teorineutralt sätt, utan givna teoretiska förutsättningar. Detta för att kunna utgå ifrån vad jordbrukarna faktiskt själva tar upp som viktiga aspekter av sin verklighet. Snarare än att styra in intervjuerna på särskilda spår beroende på teori tror jag att högsta möjliga förståelse kan nås genom att först i

9 analysskedet kategorisera och teoretisera. På grund av teorineutraliteten är det särskilt viktigt att jag är medveten om att förförståelse och fördomar påverkar mitt insamlade material. Jag har egna erfarenheter av jordbruk vilket gör att varken mina frågor eller tolkning av svar blir helt neutrala trots teorineutraliteten. Frågor ställdes och svar tolkades med bakgrund i mina egna erfarenheter, både medvetet och omedvetet. Konkret kunde detta ta sig uttryck i att jag kunde fråga väsentliga frågor kring effekterna av det reglerade vattenskyddsområdet i Uppsala län eller att jag känner igen känslan en informant beskriver när han berättar om att för hand plocka bort ogräset flyghavre från åkrarna.

Begreppsdefinitioner och avgränsningar

Ett grundläggande begrepp jag kommer att använda i studien är jordbruk med vilket jag följer Nationalencyklopedins definition om att jordbruk är en verksamhet innehållande växtodling och/eller djurskötsel (Granström & Nilsson, 2014). En jordbrukare är därmed en yrkesverksam person som ägnar sig åt ovanstående aktiviteter.

Den här studien är som sagt avgränsad till konventionellt producerande jordbrukare. Konventionellt producerande jordbrukare måste givetvis följa lagar och regleringar vad gäller exempelvis kemikalier och djurskydd, men konventionellt producerande jordbrukare definieras nästan bäst utifrån vad de inte är, det vill säga, ekologiskt producerande. Detta innebär att de i sin produktion får använda konstgödsel och växtskyddsmedel. De kan, i den mån europeisk och svensk lagstiftning tillåter det, odla och använda genetiskt modifierade organismer. För djurhållande konventionella jordbrukare gäller att man till exempel kan ha djuren uppstallade under delar av året och att man får hålla burhöns.

Urvalet av jordbrukare

Mitt urval består av fem jordbrukare i Uppsala län. De är av olika åldrar, en i 20-, en i 30-, en i 40- och två i 60-årsåldern och är alla yrkesverksamma som konventionellt producerande jordbrukare. Anledningen till valet av jordbrukare i olika åldrar är att jag tror att upplevelsevärldar och erfarenheter kan variera beroende på hur lång erfarenhet av jordbruk en person har. Exempelvis utgår jag ifrån att erfarenheten av att ha varit verksam både före, under och efter EU-inträdet är något som påverkar.

Att endast välja ett eller några specifika geografiska områden att inrikta studien på medför en mängd brister men är också en nödvändig avsmalning för en studie av denna omfattning. Mycket jordbruksstatistik redovisas länsvis och därför valde jag län som enhet för

10 den geografiska avgränsningen. Därefter kontrollerade jag den senast tillgängliga svenska jordbruksstatistiken från Jordbruksverket för att finna ett län som har mycket jordbruk (SCB, 2013a). Bland de tio län med störst andel förvärvsarbetande inom jordbruk uteslöt jag de län som har en större andel småjordbruk än riksgenomsnittet på grund av att småbruken ”torde spela en mycket liten roll för brukarnas försörjning” (s. 50). Detta gav mig följande län kvar: Blekinge, Gotlands, Hallands, Kalmar, Skåne, Södermanlands, Uppsala och Östergötlands län. Valet föll på Uppsala län på grund av logistiska skäl och att kontakt med en nyckelperson kunde upprättas i ett tidigt skede. Dessutom har jag själv viss lokal kännedom om områden i Uppsala län vilket enligt Bryman (2011, s. 420) kan gagna mig i min tolkning och förståelse eftersom jag är bekant med miljöerna där mina informanter lever och arbetar.

Informanterna är som tidigare nämnts i olika åldrar, men alla är aktiva som konventionellt producerande jordbrukare i Uppsala län. För enklare identifiering vid användningen av citat presenteras en påhittad signatur för varje informant samt ålder, jordbruksinriktning, eventuell annan verksamhet och antal år de drivit egna jordbruk i tabell 1.

Tabell 1. Informanternas fingerade signaturer samt ålder, jordbruksinriktning, eventuell annan verksamhet samt antal år som jordbrukare.

Informant 1: PR 63 år, spannmålsodlare Drivit eget jordbruk i 41 år

Informant 2: LG 64 år, spannmålsodlare, tidigare grisar Drivit eget jordbruk i ca 32 år

Informant 3: ES 25 år, spannmålsodlare, får, även entreprenad (t.ex. gräsklippning, snöskottning, sopning) i företaget

Drivit eget jordbruk i ca 6 år

Informant 4: KJ 32 år, spannmålsodlare, tidigare får, även åkeriverksamhet och entreprenad i företaget Drivit eget jordbruk i 9 år

Informant 5: GO 45 år, mjölkkor, avelsverksamhet (ko och häst) Drivit eget jordbruk i 7 år

Intervjuernas utformning

Det praktiska förfarandet av att hitta jordbrukare i Uppsala län skedde genom att jag kontaktade en LRF-ordförande i Björklinge lokalavdelning i centrala Uppsala län. Denne ordförande har god kännedom om jordbrukare både inom sin krets och i omkringliggande områden. Med hjälp

11 av kontaktuppgifter tillhandahållna av min kontaktperson avtalade jag tid för intervju med jordbrukare av olika åldrar.

Under två veckor i mars-april 2014 intervjuades de fem jordbrukarna. Den första intervjun skedde med min kontaktperson och var endast menad att fungera som pilotintervju för att testa intervjuguiden, för att kunna ändra ordning på, stryka, omformulera eller lägga till frågor. Dock visade sig denna intervju vara mycket intressant och därför tas den också med i analysen. Samtliga intervjuer ägde rum i jordbrukarnas hem, dels på grund av praktiska skäl men också för att informanterna skulle känna sig så bekväma som möjligt. Detta var också något jag upplevde under intervjuerna, det kändes som att informanterna upplevde situationen som just bekväm. Jag såg också en fördel med att vara på informanternas gårdar eftersom jag då befann mig i deras omedelbara verklighet. Dessutom tror jag att deras berättelser blev fylligare genom att de kunde exemplifiera och peka på saker i närheten.

Under intervjuerna använde jag en löst formulerad intervjuguide. Intervjuerna följde oftast mönstret med korta inledande frågor om deras bakgrund som jordbrukare för att därefter gå igenom motiv samt för- och nackdelar med yrket. Sedan var samtalet fritt, men rörde sig kring följande teman: förändringar, framtid, miljö, jordbrukspolitik och ansvar. För att fylla ut min empiri ytterligare användes i två av intervjuerna en bild av en årstidscykel, se figur 1, där jordbrukarna fritt fick associera kring bilden. Målet med bilden var att med en genomgång av verksamhetsåret fånga upp tankar och berättelser om arbetet som möjligen glöms bort i ett allmänt hållet samtal.

Figur 1. Året på gården, årstidscykel som användes under två av intervjuerna. Källa: Lantbrukarnas riksförbund.

12 Bearbetning av empirin

Intervjuernas spridning över två veckor innebar att jag hade möjlighet att börja transkribera och gå igenom materialet från de inspelade intervjuerna under tiden. Detta medförde att jag kunde spetsa de efterföljande intervjuerna något, förändra frågor vid behov och så vidare. Efter intervjuernas genomförande rå-transkriberades de vilket innebar att jag skrev upp i princip allting från intervjuerna, ord för ord inklusive när informanterna tvekat eller hakat upp sig. När jag använder empirin i resultat och analys kommer dock mer renskrivna citat att användas för en bättre läsbarhet och förståelse.

Kodning av transkriberingarna skedde först genom en öppen kodning där mitt mål var att koda på ett sammanfattande vis för att kunna se mönster i empirin. Därefter gjorde jag en selektiv kodning för att mynna ut i en mer syntetiserad empiri, en arbetsgång beskriven av Dahlgren (1996, ss. 83-84). Denna syntetiserade empiri resulterade i fem övergripande teman som jag efter inläsning på identitetsbegreppet bearbetade och analyserade utifrån de i efterföljande kapitel beskrivna nyckelbegreppen.

13

Att förstå jordbrukares identitet – ett analytiskt ramverk

För att uppnå syftet om förståelse för konventionellt producerande jordbrukare kommer jag att använda mig av empirin från mina intervjuer och begreppet identitet. Att vara jordbrukare är ett yrke som involverar privatlivet på ett sätt många andra yrken inte gör. Kopplingen mellan privatliv och yrkesliv gör därför identitetsbegreppet särskilt intressant. Stier (2012, s. 12) poängterar dessutom att studier av identitet kan hjälpa oss att förstå hur livet gestaltar sig för människor, att vi kan förstå deras upplevelsevärldar.

Att göra en fullständig analys av informanternas identiteter är inte bara ett uppdrag som sträcker sig långt utanför denna studie, det är inte heller av intresse för mina frågeställningar. Jag vill öka förståelsen för konventionellt producerande jordbrukare och detta gör jag genom att analysera mina informanters upplevelser, tankar, erfarenheter och åsikter genom nedan presenterade begrepp och processer kring identitet. Ontologisk trygghet, demarkation och agency samt identitet i relation till den föränderliga omvärlden bildar mina relevanta nyckelbegrepp.

Identitetsbegreppet

Identitet är ett begrepp som används i många sammanhang, både vetenskapligt och till vardags. Många gånger definieras dock inte begreppet och de definitioner som ges kan variera mellan vetenskaper och sammanhang. Bland annat menar Stier (2003, s. 13) att en definition av identitet inte kan, eller ens bör uppnås. Scott och Marshall (2012) är också tydliga med att det inte finns någon klar föreställning om vad identitet är. I Nationalencyklopedin finner vi dock följande definition av identitet:

Identitet består i första hand av medvetenhet om sitt jag, dvs. upplevelsen att vara levande (vitalitet), att det finns en skarp gräns till andra (demarkation), att själv bestämma över sina tankar och handlingar (aktivitet), att i grunden vara densamma trots de förändringar som inträffar under livet (kontinuitet) och att ha bara ett jag (integritet). I andra hand består identitet av medvetenhet om den egna personligheten, dvs. om innehållet i alla de erfarenheter under livet som efter hand format personligheten. (Ottosson, 2014).

Jag vill fästa särskild uppmärksamhet vid faktorerna kontinuitet, demarkation och aktivitet eftersom de återkommer i litteraturen och används för att förklara identitet i stor utsträckning. Kontinuiteten, att ha en någorlunda stabil identitet under livet, är viktig för att uppnå det Giddens (1997) benämner som ontologisk trygghet. Jag anser dessa begrepp vara så pass synonyma att jag hädanefter kommer att använda begreppet ontologisk trygghet. Denna trygghet uppstår i och med en ”ontologisk förståelse av den yttre verkligheten och den personliga identiteten” (Giddens, 1997, s. 61). Jackson II & Hogg (2010) kallar den ontologiska

14 tryggheten för ett förtroende för självet, för sin egen plats i världen och för den sociala och materiella omgivningen, helt enkelt en existentiell förankring. Att vara ontologiskt trygg ger en känsla av säkerhet och tillit och den ontologiska tryggheten är enligt Erikson (2000 [1982] s. 69ff.) grundläggande för individers välbefinnande. Den ontologiska tryggheten och existentiella förankringen kan finnas i olika sammanhang, både rent personligt, i olika grupper eller till exempel i yrket.

Demarkationen är enligt både Stier (2003) och Woodward (2002) central eftersom identitet handlar om att markera ett jag och du eller vi och dom (kollektiv identitet). Genom att göra åtskillnad mellan jag och du eller vi och dom skapar människor en identitet som berättar om vem jag är, eller snarare vem jag inte är. Identiteten blir nämligen först meningsfull när den ställs i relation till något eller någon annan. De kollektiva identiteterna, vi och dom-markeringarna, är av största vikt när det gäller vårt samhälle, kollektiva identiteter förenar människor och är en förutsättning för gruppers existens (Stier, 2003, s. 144). På samma sätt som de kollektiva identiteterna förenar har de också en splittrande effekt (ibid. s. 58). Att dela upp människor baserat på olika kollektiva identiteter kan skapa konflikter, spänningar och skuldbeläggande grupperna emellan.

Aktivitet i den mening som citatet ovan förmedlar tycks vara en översättning eller tolkning av det engelska begreppet agency som Burr (2003) beskriver enligt följande: ”the capacity to make choices and to act upon them”(s. 201). Jag kommer hädanefter att använda begreppet agency då jag anser att aktivitet inte är en tillräckligt god översättning. I identitetssammanhang handlar det alltså om att individen ska ha kapaciteten, men även enligt Woodward (2002, s. 1) ansvar, att skapa sin identitet. Det som kan hindra denna kapacitet är olika strukturer i samhället, till exempel ekonomiska, sociala, kulturella eller politiska. En väldigt konkret struktur som för jordbrukare kan minska handlingsutrymmet är till exempel gårdsstödssystemet, som en informant menade har en inlåsningseffekt eftersom bidraget inte är kopplat till produktion. Marker kan därmed ”låsas in” när de är ur produktion och alltså inte vara tillgänglig för någon annan som vill utöka sina marker för produktion.

Identitetsskapandeprocessen

Skapandet av identiteter, där ontologisk trygghet, demarkation och agency ingår, är en process som pågår under hela livet och formas i mötet mellan individ och samhälle. Upplevelsevärldarna skulle kunna sägas bygga upp denna process av identitetsskapande. Upplevelsevärldar formas av kontinuerligt nya upplevelser av relationen mellan sig själv och

15 samhället. Identitetsskapandeprocessen har beskrivits på olika sätt av olika författare, av vilka några presenteras nedan.

Identiteten formas i en sammanflätning av den inre och yttre verkligheten vilket innebär att identiteter kan förändras i olika sociala, rumsliga och temporala kontexter (Stier, 2003, 2012, s. 11; Woodward, 2002). Berger och Luckmann (1979, s. 201) menar att identiteten formas av sociala processer som lyder under sociala strukturer, men menar också att påverkan sker åt båda hållen, individen påverkas av samhället och samhällen skapas av (kollektiva) identiteter. Giddens (1997) kallar å sin sida identiteten för ett reflexivt projekt som individen ansvarar för. Med reflexiviteten menar Giddens att en individ ständigt skapar sin identitet genom att ha ett reflexivt medvetande och göra reflexiva handlingar, det vill säga att kontinuerligt revidera sin identitet beroende på omgivning, kunskap och information.

I och med att identiteten uppstår i relation till något/någon annan och att skapandet är en pågående process framhåller Aronowitz (1995, s. 115) att identiteten är relativ till personer och sociala institutioner som dessutom också är konstant i rörelse. Meads begrepp I and Me reflekterar samma sak. Han förklarar det själv med: ”The ’I’ is the response of the organism to others […] The ’me’ is the organized set of attitudes of others which one himself assumes” (Mead, 1934, ss. 174-175). Annorlunda uttryckt menar Mead att identiteten uppkommer i ett socialt samspel där man ser sig själv ur en ”signifikant annans” perspektiv. Detta gör identiteteten kontextuell och beroende av vilken den/det andra är, man blir helt enkelt ”olika personer” i olika sammanhang. Jordbrukare kan vara dessa ”olika personer” till exempel i form av miljöförstörare gentemot en miljöorganisation, en livsmedelsproducerande hjälte hos någon som värnar om svenskt jordbruk eller en ”företagare i högen” hos en handläggare på Jordbruksverket.

Senmodernitet och identitet

Som vi sett tidigare i denna studie har jordbruket genomgått en dramatisk förändring de senaste 100 åren och utvecklingen pågår fortfarande. Tekniken, ekonomin och politiken är under ständig förändring. Den ökande miljömedvetenheten och den samhälleliga synen på jordbruk påverkar också i stor grad. Med bakgrund i detta kommer jag att ha en postmodernistisk syn på identitet med vilket Stier (2003, s. 20) menar att identiteter inte finns i någon stabil form. På grund av samhällets höga förändringstakt är identiteterna flytande och dynamiska. Jag ställer mig dock tveksam kring om det verkligen är ett postmodernt samhälle vi lever i, om moderniteten som ”era” verkligen är över. Även Lyon (1998, s. 105) menar att det råder

16 oenighet om vad vårt ”sociala tillstånd” ska kallas, bland annat finns alternativen postmodernitet, senmodernitet och högmodernitet; begreppet högmodernitet används till exempel av Giddens (1997) när han sätter ”tillståndet” i relation till identitet. Jag kommer hädanefter att benämna samhället som senmodernt.

Det främsta kännetecknet för den senmoderna världen är att den är globaliserad, på ett ekonomiskt, politiskt och kulturellt plan (Giddens, 1997, s. 32). Många forskare hävdar att denna senmoderna globaliserade värld har en stark, framför allt negativ, påverkan på identiteter, deras skapande och den ontologiska tryggheten. Bland annat eftersom föränderligheten påverkar den existentiella förankringen (Engdahl & Larsson, 2011, s. 304; Giddens, 1997, s. 45; Lyon, 1998,s. 31; Stier, 2010, s. 9; Woodward, 2002, s. 55).

Lyon (1998, s. 109) menar att det i vårt senmoderna samhälle är viktigt att inse att både en social och en kulturell analys behövs. Den kulturella analysen menar han har varit eftersatt inom andra vetenskaper än kulturvetenskapen under en längre tid (även Robertson, 1988, s. 3). Kulturbegreppet kommer dock oundvikligen att beröras här, bland annat eftersom kultur kan ses som en form av kollektiv identitet (Hastrup, 2010, s. 15). Den kollektiva identiteten kan exempelvis anta formen av en kulturell, etnisk, nationell eller religiös identitet (Hammarén & Johansson, 2007, s. 83; Hastrup, 2010, s. 81ff.). Begreppet i sig är dock mycket svårt att definiera och något försök till uttömmande förklaring kommer inte heller att göras här. Enligt Hastrup (2010, s. 81) skapar kulturer distinktioner mellan grupper vilket gör kulturbegreppet intressant i relation till identitetsbegreppet. Kulturen kan alltså fungera som en demarkation som ökar den ontologiska tryggheten för gruppernas medlemmar, men det innebär också att det mellan grupperna kan uppstå olika värderingar, normer, begreppsramar och olika konstruktioner av verkligheten. Exempelvis råder olika normer för hur jordbruk praktiskt ska skötas mellan konventionellt och ekologiskt producerande jordbrukare.

De tre delarna av identitetsbegreppet, ontologisk trygghet, demarkation och agency, kommer att användas som analytiskt verktyg i nästa kapitel där begreppen möter empirin. Eftersom identiteten formas i mötet mellan individ och samhälle, och i kombination med att jag visar att senmoderniteten har en påverkande roll på identitet kommer även den föränderliga omvärlden, där bland annat globalisering ingår, att användas som ett nyckelbegrepp.

17

Att förstå informanternas identitet

Här presenteras resultatet och en integrerad analys av mina intervjuer under rubriker som representerar de tidigare identifierade nyckelbegreppen, i tur och ordning: ontologisk trygghet, demarkation, agency och ”den föränderliga omvärlden”.

Den ontologiska tryggheten

Den ontologiska tryggheten handlar om en existentiell förankring och som en del av en individs totala identitet hävdar Stier (2003, s. 74) att yrkesidentiteten är oerhört viktig. Alltså skulle man kunna säga att det även behövs en yrkes-existentiell förankring för att uppnå ontologisk trygghet. Hos mina informanter finns till att börja med en historisk förankring. Någon i alla informanters släkter har tidigare sysslat med jordbruk. Detta sågs som en förutsättning av KJ, ska man bli jordbrukare bör man ha en bakgrund, dels för att få tag på mark att bruka, men också för att man ska ha förankringen i vad det innebär att vara jordbrukare. Att den ”privata” identiteten är så nära ihopkopplad med yrkesidentiteten hos just jordbrukare kan vara en anledning till detta. Denna hopkoppling, att jordbruket skulle vara en livsstil, något som till exempel Nordström Källström (2002, s. 21) kommit fram till i sina intervjustudier återkom även i två av mina intervjuer. Man menade att jordbruket som yrke är så mycket mer än bara ett yrke. Även användningen av ordet hobby användes av två informanter när vi diskuterade yrket. Jordbrukaridentiteten kan alltså inte ens av informanterna själva sägas vara varken en ”privat” identitet eller yrkesidentitet, den är en kombination av de båda.

Förankringen i den egna yrkesrollen finns alltså, men drivkrafterna bakom yrket skiljer sig åt mellan informanterna. Några pratar om att det är intresset för spannmål, att ”få till en bra

gröda”(KJ), och att faktiskt se resultatet av sina vedermödor som driver dem. PR poängterar

dock att hans stora teknikintresse har varit en drivande faktor i arbetet, att själv kunna ta hand om maskiner och verktyg. Det som är gemensamt för alla är att man inte sysslar med jordbruk på grund av ekonomisk vinst, ”inte för att tjäna pengar, man blir ju inte rik på det direkt”(GO). ES och KJ som även sysslar med andra verksamheter vid sidan av jordbruket menar att de andra verksamheterna är nödvändiga för att jordbruket ska gå runt, ”man måste ju tjäna pengar

nånstans också”(KJ).

Informanterna uttryckte endast sparsamt förståelse för sitt yrke, eller snarare sin verksamhet, i ett större perspektiv. En viss mån av reflektion kring vilken samhällelig roll jordbruket har fanns dock.Oftast kom vikten av livsmedelsproduktionen upp, men även andra viktiga saker för samhället såsom bevarandet av öppna landskap fanns med i resonemangen.

18

Alltså, det enda vi vet att man kommer behöva om hundra år också så är det ju mat. Jag menar en oljefyndighet eller en järnmalmsgruva. Vi vet inte, vi kanske inte ens använder järn då och vi använder nog definitivt inte olja om 200 år. […], men mat det lär vi ju använda om 200 år också. (KJ).

Det är väl vi som försörjer jorden. Men det är inget man tänker på när man sitter i traktorn direkt. (PR).

Här kan man alltså se att det finns olika nivåer av den ontologiska förståelsen som ligger till grund för den ontologiska tryggheten. Informanterna uppvisade en ringa mängd reflektion kring det större perspektivet. Det verkar som att förståelsen för yrket ur det större perspektivet inte tenderar att spela lika stor roll för den ontologiska tryggheten som den individuella förankringen.

I mitt urval valde jag jordbrukare av olika åldrar eftersom jag antog att olika erfarenheter och upplevelser skulle skilja sig mellan åldrarna. Kring frågan om ekologisk produktion (återkommer till detta under rubriken Demarkation) tyckte jag mig ana en skillnad mellan olika åldrar. De två informanterna i 60-årsåldern visade mer negativa känslor kring ekologisk produktion än de övriga, medan ES, den yngsta, uppvisade mycket respekt för dessa producenters sätt att arbeta. Dock ska det påpekas att han arbetat på en ekologisk gård innan han tog över den konventionellt producerande familjegården. Han har alltså egna erfarenheter av ekologisk produktion som en del av sin förståelse. Ekologiskt jordbruk är en relativt ny företeelse och de äldre, PR och LG, har varit aktiva under en tid då det i princip bara fanns konventionellt producerande jordbrukare. Att nya sätt att sköta jordbruksarbetet på uppstår kan kullkasta den förankring och förtroende man har för sitt eget yrke och på så vis hota den ontologiska tryggheten. Detta kan sedan avspeglas i en negativ attityd till ekologisk produktion. Kontinuiteten i förtroendet för den sociala omgivningen, som Jackson II och Hogg (2010) beskriver, tolkar jag som att den också kan innebära kontinuiteten i andras syn på yrkesrollen. Andras syn och åsikter är något som togs upp många gånger under intervjuerna, alltid förenat med viss negativitet. Upplevelsen av andra människor tycks vara att de har starka åsikter om jordbruk och målar upp jordbrukare som något de inte är: ”då kan dom måla upp oss

som sprutar som att vi är hänsynslösa” (ES), ”[en person] som tror att han eller hon vet precis hur det ska vara”(LG), ”alla har en åsikt och alla är väldigt insatta i varför man inte gör si och varför man inte gör så” (KJ). Detta tolkar jag som ett upplevt hot mot självet och därmed en

anledning till ontologisk otrygghet. Vi ser igen att kopplingen mellan privatliv och yrke är oerhört stark, andras åsikter är inte bara en åsikt kring någons yrkesutövande utan också en attack mot ens person. Reaktionen mot detta hot är att försöka förklara att de andra inte har

19 tillräckligt med kunskap och att de inte har någon koppling till jordbruk. Detta är visserligen delvis en sanning, allmänhetens direkta koppling till jordbruk blir svagare för varje generation. Dock kan jag i tre av mina informanters sätt att uttrycka sig på se att andra människors syn faktiskt upplevs som något av en attack. Antingen genom att klart och tydligt säga emot: ”och

folk tycker dom är väldigt insatta, men det är dom inte”(KJ), genom att avfärda deras åsikter

som okunskap och antaganden ”Det finns ju väldigt fina människor, men jag tycker dom är så

fruktansvärt naiva, att dom tror massa saker. Men det får man göra i kyrkan, du måste ha på fötterna”(LG) eller genom att förlöjliga dem ”Och det finns ju såna här frågor naturligtvis, ’vad ska vi med kor till när det finns mjölkmaskiner?’”(PR).

Upplevelserna av arbetet som jordbrukare såsom informanterna beskrivit dem tyder på att gränsen mellan en privat och en yrkesidentitet är väldigt vag. Detta gör att hoten ekologisk produktion och andra människors syn och åsikter om jordbruk upplevs som mycket starka. Reaktionerna på dessa hot är varierande, men bland annat resulterar det i en negativ attityd till det som utgör hoten.

Uppdelningen mellan vi och dom – demarkation

Demarkationsfaktorn var mycket framträdande och tydlig under mina intervjuer och främst på den kollektiva nivån. Som i många grupperingar eller yrkeskårer fann jag en kraftig känsla av vi och dom under samtalen. Jag hävdar i det teoretiska ramverket att identiteten först blir meningsfull när den ställs i relation till något eller någon annan. Detta är den kraftiga tyngdpunkten vid Vi och Dom i mina intervjuer ett exemplariskt tecken på. Jordbrukarnas identiteter handlar förstås mycket om vem och vad man är, men också om vem och vad man

inte är.

Vi var en diffus grupp, jag fick inget grepp om vilka det inkluderade. Alla jordbrukare?

Alla konventionella jordbrukare? Alla jordbrukare i Uppland? Som Berger och Luckmann (1979) framförde är identiteten, i det här fallet den kollektiva identiteten, ett för evigt föränderligt begrepp som beror på rumslig och temporal kontext. Detta försvårar både mitt och informanternas utläsande av vi-gruppen. För att använda Meads terminologi blir Vi ”olika personer” på grund av att Dom är olika ”signifikanta andra”. Dom-grupperna var tydligare avgränsade än Vi och de dom-grupper jag identifierat ur empirin och som jag kommer att ta upp här är politiker, tjänstemän/inspektörer, ”slarvrarna” och ekologiskt producerande jordbrukare.

20 Den första gruppen, politikerna, antyds sakna kunskap, förankring och intresse för jordbruk. Ett mått av politikerförakt kunde anas hos framför allt LG som menade att bristen på dessa egenskaper är stor hos politiker. Denna brist på förankring avspeglas också något hos KJ:

Det största politiska ställningstagandet det gör du egentligen med vad du handlar. Även om du röstar för att du inte ska få ha fixerade suggor och svansklippta grisar så, jamen om du handlar det så är det det du vill ha.

Olika känslor fanns för olika nivåer av politiken, demarkationsgränsen mellan jordbrukare och politiker kan alltså ytterligare delas upp. KJ uppvisade mer respekt för politik på EU-nivå än för kommunal politik, medan PR och LG var tveksamma till EU i större utsträckning. Här finns troligen en åldersskillnad eller åtminstone skillnad beroende på hur länge informanterna varit verksamma som jordbrukare. PR och LG är de enda som har erfarenheter av att ha varit yrkesverksamma både innan och efter EU-inträdet.

Och dom reglerna som kommer från EU, dom tycker jag inte är [något problem], för där är det nåt jordbruksverk som har varit med och pillat, men om vi säger som det här med vattenskyddsområdena som kommunen administrerar. Där verkar det inte vara nån koll alls. (KJ).

Men det låter väl som det är dom folkvalda som får bestämma där då. Sen att dom ska sitta nere i Bryssel vet jag inte om det är så lyckat. (PR).

Ja EU alltså. Det slog ju väldigt hårt emot jordbruket va, det är exceptionellt. (LG).

Den andra dom-gruppen är tjänstemän/inspektörer. Denna grupp sågs med oväntat blida ögon hos GO, som med sina mjölkkor lyder under många regler och troligen är mest utsatt för inspektion. Han såg inspektioner som en chans att få rådgivning. De andra informanterna hade allihop berättelser från andra jordbrukare, det förekom få berättelser om egen erfarenhet av detta. Informanterna kunde alltså berätta historier om andra jordbrukare som blivit osams med inspektörer, ibland till den grad att nedläggning av verksamheten övervägts eller genomförts. Den typ av övervakning som inspektioner innebär kan också tolkas som ett yttre hot mot verksamheten och därmed privatlivet. LG, som har egen erfarenhet av grisproduktion, uppvisar detta tydligt, ”Här kommer tjänstemän ut och kan bestraffa mig. Med personliga åsikter till och

med. Och ta av mig pengar. Dom kan sno mig på 50 000 utan vidare om dom vill”. Informanten

upplever att tjänstemännen straffar och tar pengar på ren vilja snarare än gör sitt arbete vilket potentiellt kan involvera sanktioner. Det intressanta blir när detta sätts i perspektiv och vi jämför med GO:s reaktioner kring inspektioner. Han håller i nuläget djur och har därmed djurskyddsregler att följa utöver andra miljöregler. Han ser trots detta ändå på tjänstemän som att de gör sitt arbete och att inspektionerna fyller en viktig funktion. Givetvis kan detta hänga

21 ihop med huruvida man som jordbrukare klarat inspektionen eller inte, men även den ontologiska tryggheten, hur mycket förtroende man har för sitt själv, kan spela roll.

Hos den tredje dom-gruppen har vi ett exempel på när gränsen mellan grupper inte är särskilt strikt, vilket också kan problematisera vi-gruppen något. Det uttrycktes nämligen tankar om att det var skillnad på bönder och bönder. Det finns personer inom yrkesgruppen som inte ”sköter sig”, vars dåliga praktik kan orsaka miljöproblem som konventionell produktion i vanliga fall inte orsakar. Att inte hantera sprutning, gödning och träda korrekt var det som togs upp som potentiella orsaker till miljöproblem. Dessa ”slarvrar” luckrar upp den kollektiva identiteten jordbrukare alternativt delar upp jordbrukare i duktiga och dåliga. Det antyddes av två informanter att det är dessa dåliga jordbrukare som orsakar jordbrukets försämrade rykte, skuldbeläggningen och moraliseringen. Dessutom förekom en viss bitterhet hos PR som menade att dessa personer, trots att de missköter sig, kan gynnas av dagens stödsystem med gårdsstöd:

Och då är det tyvärr så att den dåliga bonden, han klarar sig bättre på det här viset. Dom där pengarna kommer ju oavsett hur han sköter jorden, om han inte gör det helt galet naturligtvis. Att man får straff så att säga.

Det finns uppenbarligen fall då gränsen inte är särskilt skarp, fall med flytande kollektiva identiteter. För trots misskötseln är ju dessa jordbrukare ändock jordbrukare och i svårigheterna att placera ”slarvrarna” i antingen Vi eller Dom reflekteras en viss obekvämlighet under intervjuerna.

Trots att alla informanterna är konventionellt producerande jordbrukare resonerades det kring ekologisk produktion under alla intervjuer. Det är ett samtalsämne som oundvikligen kommer upp när jordbruk och miljö diskuteras och de ekologiska jordbrukarna är ytterligare ett exempel på en dom-grupp. Här såg jag, till skillnad från fallet med ”slarvrarna”, att ekologiska producenter visserligen också är jordbrukare, men här finns ändå en skarpare gräns mellan de två grupperna.

Synen på ekologisk produktion varierade lite, men viss samstämmighet kunde ändå urskiljas mellan informanterna. Att fyra av fem informanter är spannmålsodlare, varav endast en har en liten besättning får, påverkade sannolikt tankegångarna. En djurbesättning är enligt de flesta informanterna en nödvändighet för att överhuvudtaget kunna ägna sig åt ekologisk produktion. Den enda som såg det som en möjlighet var GO, den djurhållande jordbrukaren, men som ändå påpekade att det ”kräver en hel del om man ska vara spannmålsodlare och vara

ekologisk”. Den generella åsikten kring ekologisk produktion hos mina informanter kan

22

miljön. Men så är det ju inte” (KJ). En informant var mycket medveten om att ett argument som

”sprutbönder”(ES:s formulering) brukar använda mot ekologisk produktion är att användandet av fossila bränslen blir mycket högre på grund av den mekaniska ogräsbekämpningen. Detta tog också flera av de andra informanterna upp som argument. ES, med sin erfarenhet från en ekologisk gård, kom efter att ha sett båda varianterna ändå fram till att konventionell produktion passar honom bäst. Samtidigt visar han en uttrycklig respekt för andras val:

Jag är egentligen ganska neutral, jag tycker inte att nåt är dåligt fast jag kommer aldrig att vara ekologisk så länge man får spruta. Jag är så intresserad av spannmål. Det är svårt att sköta det om man inte kan lägga dom givor man vill.

För det gör ju inte vi om, alltså jag säger ju inte nåt, jag tycker inte att eko är [dåligt], jag förstår dom också. Det var nån som sa det, man måste liksom acceptera varandras driftsätt. Vill nån spruta och tycker det är bra så får det vara så, för bönder måste hålla ihop. Och vill nån vara eko så ska man inte tycka att det är… vi ska inte säga att dom är dumma i huvudet […] dom tror att det är bra. Det är lite som en religion tänkte jag säga. Tror man att det funkar så gör det nog det. För eko går skitbra om man är duktig.

I ES:s sista citat vill jag fästa uppmärksamhet vid den mycket intressanta formuleringen ”lite som en religion”. Ur ett identitetsperspektiv är detta av största vikt eftersom religion är ett starkt identifikationsobjekt bland annat på grund av dess demarkationskraft. Ekologisk produktion är visserligen inte en religion på så vis att det kan ge svar på existentiella frågor, men att tillhöra gruppen ekologiska producenter påminner om att tillhöra en kultur, det ger gemensamma värderingar och normer som i sig kan ge en stark samhörighet och beteendemönster. Dock menar ES att det är de ekologiska jordbrukarna som så att säga är ”religiösa”, inte de konventionella. Detta kan tyda på att den kollektiva identiteten inte är lika stark hos konventionella jordbrukare som hos ekologiska, vilket är fullt rimligt med tanke på att fler personer arbetar konventionellt och därmed finns en större chans till mer diversifierade individuella identiteter.

De kollektiva upplevelserna är svåra att precisera, vi-grupperna var som sagt diffusa, men med tanke på att flera dom-grupper kunde identifieras finns en kollektiv upplevelse kring vilka som inte passar in i den kollektiva identiteten. Sedan varierade åsikter och känslor kring

Dom, bland annat beroende på ålder och erfarenhet. Vi ser dock också bevis på något som vårt

senmoderna samhälle delvis kan ha orsakat, den kollektiva identiteten konventionella jordbrukare är en flytande identitet i och med ”slarvrarnas” existens. Slutligen hittar vi här ytterligare ett hot mot identiteten, övervakning i form av inspektioner. Reaktionerna på hotet är varierande, inställningar till övervakningen skiljer sig åt: inspektörer kan vara antingen bestraffare eller rådgivare.

23

Kollektiva konstruktioner

Under mina intervjuer introducerade jag efter de inledande frågorna ämnet miljö. Jag ville se hur informanterna associerade kring detta ord och vad de såg som miljöproblem. Detta visade sig vara mycket intressant eftersom skillnaderna var stora mellan informanterna. Några av informanterna resonerade kring miljö som öppna landskap och natur medan andra direkt kom in på miljöproblem. Kring miljöproblem var svaren oerhört varierande, både i fråga om vad som är problem idag och hur stora de är. Vissa var mer direkt kopplade till jordbruket än andra. Exempel på miljöproblem som kom upp under samtalen var överkonsumtion, flygning, eldning av däck, växthuseffekten, brist på djur som orsakar igenväxta landskap, avlopp, antibiotikaanvändning inom djurhållningen, monokulturer, enformiga landskap och stora åkrar, import av utländska livsmedel på grund av bristande krav i andra länder och att jordbruket inte får ta hand om det övriga samhällets restprodukter som exempelvis rötslam från kommunala reningsverk.

Det hände också att synen på miljöproblem inte bara kom upp som svar på en direkt fråga utan att de framträdde under andra tillfällen under samtalet. En informant sa uttryckligen att han inte kunde komma på några fler miljöproblem, men senare uttryckte ”ska man då plöja

och harva ihjäl ogräsen då har man förstört miljön mera […] i avgaser” (PR). Alltså sågs

utsläpp av fossila bränslen som något dåligt för miljön, men var ingenting som togs upp när miljöproblem diskuterades. Av en annan informant fick jag intrycket att miljöproblemen existerar, men jordbruket ska inte beskyllas så kraftigt som det gör. I slutet av intervjun formulerade han det såhär: ”För nu sitter vi fem i tolv och vi måste rädda vår miljö. Och alla

är vi överens om det.” (LG). En insikt som inte alls speglats under intervjun.

Kring miljö fanns alltså inga kollektiva upplevelsevärldar, men när vi kom in på miljöfrågor som direkt berör deras arbete fanns stora likheter i upplevelser. Gödsling med konstgödsel och sprutning av bekämpningsmedel, som ofta ses som två stora miljöfaror inom konventionellt jordbruk, diskuterades inte som ett problem även om det, framför allt sprutning, togs upp av alla och vid ett flertal tillfällen. En av informanterna, (GO), svarade dock ”Då ser

man en traktor, en spruta med bekämpningsmedel. Först och främst.” som svar på vad

miljöproblem inom jordbruket kunde vara. Samma informant uttryckte dock senare ”Överlag

så sprutar vi inte mycket alls i Sverige. Så i stort sett är vi, inte ekologiska helt och hållet, men vi är bra mycket mer ekologiska än övriga länder som har andra odlingsförutsättningar”. Att

sprutning ändå kan vara ett problem insåg två av informanterna, men de var tydliga med att säga att det är ett problem först när någon, de så kallade ”slarvrarna”, missköter hanteringen.

24 Dessutom poängterades att sprutning är kantat av många begränsningar, både ekonomiska och genom regleringar:

Alltså det här med sprutning för mig är inte ett miljöproblem i min värld. För jag vet ju […], det är såna himla restriktioner med hur man sprutar. […] Jag kan ju inte säga att det inte är farligt, för det vet ju inte jag egentligen. Men jag vet vilken omsorg man lägger ner på det när man håller på. […] För det första är sprutmedel jättedyrt, man sprutar inte i onödan, det gör man inte. Man sprutar bara om det verkligen är behov. (ES).

Ja nu pratar vi ofta om sprutmedel och vattenskyddsområde, men jag förstår inte riktigt det där. För att vi sprutar inte för att förstöra någonting inte. Det har man ju glömt bort i diskussionerna. Och dyrt är det också. (PR).

En stor sak som kommit så är det ju det här med vattendirektivet och vattenskyddsområden och nya tolkningen av det. Med sprutning och sånt där, det har blivit, vi har blivit drabbade en del av det. (KJ).

Detta ämne, kollektiva konstruktioner, kan till synes vara underligt placerat under rubriken demarkation., Jag menar dock att det mina informanter uppvisar är olika sociala konstruktioner av miljön och miljöproblem. De olika konstruktionerna uppvisas dels informanterna emellan men också mellan dem som grupp och andra grupper i samhället. Det tydligaste exemplet ser vi möjligen i frågan om sprutning där det definitivt fanns kollektiva upplevelser. Att sprutmedel är någonting dåligt förekommer ofta i media och är något miljöorganisationer arbetar mot. I alla mina informanters ögon är det dock inte ett problem för miljön om man sköter det som man ska. Så varför hamnar det då under demarkation? Jo, en del av den kollektiva identiteten anser jag nämligen vara just gemensamma sociala konstruktioner av verkligheten eller exempelvis miljöproblem, det har en demarkerande funktion. Nu visade det ju sig att mina informanter inte alls har någon gemensam konstruktion av miljöproblem, men när det kommer till sprutning ser vi en stor skillnad mellan gruppen konventionella jordbrukare och den alltmer miljömedvetna allmänheten.

Begränsning av handlingsutrymmet – agency

Agency, eller kapaciteten att fatta egna beslut och kunna genomföra dem samt att kunna skapa sin egen identitet, är också en påverkande faktor på den ontologiska tryggheten. Därmed kan olika strukturer skapa en otrygghet genom en minskning av agency. I intervjuerna uttalades brist på agency mer eller mindre av alla, och en viss uppgivenhet kunde ibland anas. Några strukturer som ofta gav upphov till känslan av litet handlingsutrymme var politiska beslut och system, men övervakning och även markanskaffning förekom som problem.

25 Till att börja med vill jag visa att jordbrukarna inte bara uppfattar en brist på agency. Frihet lyfts fram som något bra med yrket, friheten består i att man själv får styra över sin vardag och verksamhet, att ingen bestämmer över en. Samtidigt tas arbetsbördan, regleringar och vädret ofta upp som någonting dåligt, faktorer som för en utomstående upplevs som klart inskränkande på friheten. Agency och stort handlingsutrymme i yrket spelar så pass stor roll att det av tre informanter benämns som det absolut bästa med yrket som jordbrukare. De som värnar så starkt om sin agency bör kanske också vara de vars identitet ”vacklar” mest vid olika strukturers påverkan, något som dock inte riktigt stämmer överens med min empiri.

Känslan inför politiska beslut var som tidigare nämnts att de fattas utan kunskap, förankring och intresse men reaktionen gentemot besluten kunde vara olika; en känsla av uppgivenhet: ”Det är ingenting jag rår på att ändra heller. Det är bara vackert att följa med

den dagen det blir något beslut.” (PR), respekt: ”Får man inte plöja tre dagar före ett visst datum så gör inte jag det. Det spelar ingen roll om det skulle vara bra att göra det, så gör man inte det”(ES) eller en känsla av att besluten är kortsiktiga: ”Hitta på förutsättningar och så kör på dom ett tag så får man ju rätta sig efter dom. Men när förutsättningarna ändras lite då och då så blir det svårt”(KJ). Inflexibiliteten i regleringarna illustreras också av LG genom att

jämföra reglerna med att ”ställa ut en plåtlåda” med vilket han menar att (jordbruks)verkligheten inte passar in i en fyrkantig ram. Kritiken mot de politiska besluten är inte alltid uttalad, men lyser igenom när informanterna börjar ge egna förslag på nya regleringar eller föreslår förbättringar på befintliga lagar och regler. Det som efterfrågades i de olika förslagen som gavs var: kontinuitet och flexibilitet samt bättre genomarbetade beslut, enklare regler för mindre producenter och när det gäller djurhållning samt ett större fokus på att djur ska må bra än att till exempel ett mått i ladugården måste stämma på centimetern.

Jag fick en känsla av att informanterna ansåg att ytterligare en social struktur, övervakningen, i praktiken i form av olika inspektioner, var inskränkande på deras agency. GO hade inspektion veckan innan intervjun och hade som sagt inga problem med detta utan såg en konsultativ potential i den. Två av de andra har aldrig haft inspektion, men uppvisar ändå en viss rädsla eller oro över möjligheten att det kan hända, något som såklart minskar handlingsutrymmet. En av informanterna berättar om att han inte klarade en inspektion och beskriver känslan det medförde:

[F]ramför allt känns det ju på nåt sätt som att man blir, vad ska man säga, påhoppad eller om man säger. […]. Man tycker ändå att man haft en intention att göra rätt, men så blev det inte så ändå (KJ).

26 Känslan av påhopp beror nog visserligen inte bara på agency, här återkommer vi nog till den existentiella förankringen, att inte klara en inspektion får en antagligen att tvivla på sig själv som jordbrukare, förankringen i identiteten ”ruckas för en stund”.

Något som var mycket intressant i samtalet kring politiker och tjänstemän/inspektörer var ordvalen. Många starka ord kring hur regleringar eller inspektioner påverkar jordbrukare användes, främst av de som tidigare haft djur. Till exempel användes ord och fraser som: ”tvåla till dom”, ”slå ihjäl”, ”vrida skallen av” och ”tar död på”. Här ser vi att i de fall utomstående strukturer påverkar upplevs en minskning av agency till en nivå där de uppfattas som seriösa hot. Den återkommande kopplingen mellan privat och yrkesliv kan möjligen förklara att hotet upplevs som så pass seriöst att ord och uttryck förknippade med död används.

Ytterligare begränsat handlingsutrymme fann jag i det som handlar om markanskaffning. Mark att bruka är grunden för jordbrukarnas verksamhet, och i förlängningen deras identiteter. När problem att anskaffa mark uppstår kan alltså mer än en ekonomisk kris uppstå. I Uppland finns en stor aktör som äger och sedan arrenderar ut stora mängder mark. Arrendena går dock främst till de som redan är arrendatorer vilket innebär att de jordbrukare som äger sin egen mark och vill utöka inte har lika stor möjlighet (berättat av både PR och KJ). En känsla av frustration uppvisades av KJ, ”det blir väldigt svårt för oss andra, för en utveckling

måste du ha”, svårigheterna att få tag på mark upplevdes alltså som ett hinder i hans utveckling,

och som en brist på agency.

Begränsningarna av eller bristen på handlingsutrymme kom att dominera nyckelbegreppet agency. Detta trots att handlingsutrymme i form av frihet lyftes fram som att det finns och är viktigt. Begränsningarna ger upphov till upplevda hot mot identiteten och känslor, exempelvis av påhopp i samband med inspektioner, som klart förändrar upplevelsen av sitt liv och sitt arbete som jordbrukare.

Den föränderliga omvärlden

Det senmoderna samhället är av en mycket föränderlig karaktär, vilket har en stark påverkan på jordbrukarnas identitet. Politisk och ekonomisk globalisering samt samhälleliga attityder är några faktorer som är föränderliga och som kom upp under samtalen. Den politiska globaliseringen handlar för svenska jordbrukare främst om EU och dess regleringar. Den extra administration som just EU innebär, som Antonsson och Larsson (2011) och Nordström Källström (2002) antyder är ett problem, tyckte ingen var särskilt betungande när jag frågade dem direkta frågor. Ändå framkom en viss negativ känsla kring pappersarbete från samtliga: