Hvad dunst ur din aska
-
Om 1700-talets lukter i Fredmans epistlar
Bild 1. Bellman röker långpipa Johan Tobias Sergel, 1792
Masteruppsats idéhistoria vt 2020 Susann Svenningsson
Stockholms universitet
Institutionen för kultur och estetik Handledare: Elisabeth Mansén
Abstract
”How foul is thy breath”: 18th Century Smells in Fredman’s Epistles
This study examines how smells were perceived in 18th century Stockholm by analyzing odor references in the poetry collection Fredman’s Epistles (1790) (Sw. Fredmans
epistlar) by Carl Michael Bellman (1740–1795). Using a specific form of contextualizing, the purpose of the study is to show how the meaning of smells in 18th century Stockholm
appears when the smelling objects in the epistles are put in a relevant context. By extension, the investigation will show how the smell sensations in the epistles reveal attitudes towards life, death and certain social and cultural phenomena. I argue that the inhabitants of Stockholm in the 18th century, depending on their social and cultural belonging, shared many of the attitudes towards places, people and phenomena that are reproduced in the epistles. I also argue that 18th century Stockholm was not as
dominated by foul smells as has been claimed by previous research.This study sheds new light on how different smells were perceived, described and understood in 18th
century Stockholm.
Keywords: odors, smells, Fredman’s Epistles, Carl Michael Bellman, 18th century, Stockholm, context
Innehållsförteckning
Inledning ... 1
Syfte och frågeställning ... 3
Forskningsläge ... 4
Källmaterial ... 9
Teori och metod ... 10
Bakgrund ... 15
Stockholm i epistlarnas tid ... 15
Bellman – ett liv ... 17
Epistlarnas värld ... 18
Undersökning ... 19
Naturen ... 19
Det livgivande landskapet (Ep. 39) ... 19
Brännvinslandskapet (Ep. 49) ... 22
Ett hälsosamt landskap (Ep. 71) ... 26
Staden... 30
Trädgårdsnostalgi (Ep. 37)... 30
Döden i staden (Ep. 54)... 35
Minnet av en stockholmska (Ep. 56) ... 41
Den fattiga staden (Ep. 34) ... 43
En verksamhet i stadens utkant (Ep. 48) ... 45
Kroppen ... 50
Den sexuella kvinnan (Ep. 36) ... 50
Den fattiga kroppen (Ep. 65) ... 56
Den döende kroppen (Ep. 30) ... 58
Slusatser ... 61
Summary ... 72
Fredmans epistlar i nummerordning och i temaordning ... 75
Bildförteckning ... 77
1 Inledning
När vi idag tänker på 1700-talets Stockholm och människorna som levde där har vi antagligen olika föreställningar om hur livet då kan ha tett sig. Vi föreställer oss kanske sidenklädda människor i pudrade peruker på ljusglittrande tillställningarna vid Gustav III:s hov eller mörka och smutsiga gränder i Gamla stan där tiggande och svältande människor skymtar i skuggorna. Några har föreställningar om en tid med stort intresse för konst och musik och andra om att människorna utförde sina naturliga behov och slängde sitt avfall i grändernas rännstenar. Dessa bilder ackompanjeras ofta av ett modernt narrativ underhållet av populärhistorisk litteratur om hur staden måste ha varit omgärdad av stank i en tid när människorna betedde sig så.1 Lika ofta hör man
talas om att perukerna var fyllda av loppor och att människor måste ha pyrt av olika odörer eftersom de sällan tvättade varken sig själva eller sina kläder. Lukter som
framstår som obehagliga och som vi idag kan ha svårt att förstå hur människorna kunde leva med.
En person som kanske mer än någon annan haft inflytande över vår bild av 1700-talets Stockholm är Carl Michael Bellman (1740 – 1795). I hans mest kända diktverk Fredmans epistlar (1790) har vi lärt känna stockholmsmiljöer, människorna som bodde där och hur de levde sina liv i staden.2 I epistlarna får vi följa Fredman och Ulla Winblad
och andra epistelgestalter när de på utflykter i Stockholms grönskande omgivningar under stoj och glam äter en nyss skjuten beckasin och dricker rött vin med pimpinella. Utflykterna avslutas inte sällan med tumlande erotiska lekar i grönskan där man bara uppfattar det virrvarr av ben och kjorteltyg som uppstår när leken emellanåt tycks ta formen av regelrätta orgier där hela sällskapet deltar. Här finns också epistelgestalterna Movitz, Mollberg och fader Bergström som berusade ramlar ut från någon av stadens många krogar och som på vägen hem stupar i rännstenen någonstans i Gamla stans gränder. Epistlarnas berättelser om de alkoholglada och sexuellt aktiva stockholmarna blev allmänt omtyckta i samtiden och har därefter fortsatt att bibehålla sin popularitet genom århundradena.
1 Ett exempel är bästsäljaren 1793 som introduceras som ”Stockholm, år 1793. Det är höst. Stan stinker av förruttnelse.” ”1793 i Stockholm med Niklas Natt och Dag”, Selma Stories (blog), åtkomstdatum 15 februari 2020, https://www.selmastories.se/artikel/ska-vi-ga-en-promenad-genom-stockholm-som-det-sag-ut-1793-du-och-jag/.
2 Carl Michael Bellman, Fredmans epistlar. (Pl.titelbl.)/(Carl Michael Bellman.) (Stockholm, tryckt hos Anders
Zetterberg, 1790. [Graverad notbilaga:] Stockholm och kongl. privilegierade nottryckeriet.), red. Claes Julis Ekeblad och Pehr Luth (Stockholm, 1790).
2
Epistlarna började tolkas musikaliskt redan i Bellmans samtid och har fortsatt göra det sedan dess. Texterna har kommenterats och analyserats i snart oräkneliga
sammanhang.3 Det har funnits ett stort intresse av att genom Bellmans texter lära känna
1700-talets Stockholm och människor som levde där. Episteltexterna har lockat
forskningen att analysera epistlarna som konstverk där man talar om Bellmans sätt att beskriva omgivningarna som hans ”målaröga”.4 Även epistlarnas ljudlandskap har väckt
stort intresse.5 I ljuset av den mängd studier som analyserat epistlarna ur ett syn- och
hörselperspektiv är det därför märkligt att ingen hittills visat något större intresse för vad epistlarnas luktreferenser skulle kunna berätta om Bellmans samtid. Här kunde man möjligen få veta något om vilka lukter som registrerades i samtiden och om de
föreställningar som finns idag om hur det luktade då stämmer. Bellmanforskningen har tangerat epistlarnas luktreferenser men det saknas fortfarande en mer omfattande studie där man frågat efter hur Bellman och han samtid upplevde lukterna i sin
omgivning. Det är en intressant fråga eftersom de sociala och kulturella skillnader som föreligger mellan samhället då och idag laddar samma lukt med olika mening. Dåtidens människor och dagens förstår samma lukt på olika sätt eftersom samhället då och nu ser olika ut.
Lukten av kaffe kan idag signalera en stunds avkoppling i vardagen. När kaffe fortfarande var en dyr nymodighet på 1700-talet var det en dryck som serverades på kaffehus i förnäma och lugnt belägna lokaler och intogs över samtal om politik, filosofi och litteratur.6 På detta sätt kom kaffet att kopplas till vissa företeelser och lukten att
signalera något om förnäma tillställningar och bildade samtal. Kaffedoften hade en innebörd för dåtidens människor som är dold för oss idag om vi inte känner till vilka sammanhang kaffe kunde förekomma i. Först när kaffet sätts i en kontext som förklarar
3 J G Carléns kommenterade utgåva av Bellmans dikter 1855 i försvar mot de moraliska strömningarna i hans samtid som anklagade Bellman för att vara sedeslö brukar räknas som den första mer omfattande analysen av Bellmans produktion. Carl Michael Bellman och Johan Gabriel Carlén, Samlade skrifter (Stockholm : Bonnier ;, 1855).
4 Ett axplock av exempel på hur forskningen intresserat sig för hur epistlarna uppfattats som konstverk. Nils Afzelius, Myt och bild : studier i Bellmans dikt (Stockholm: Norstedt, 1945); Teddy Brunius, ”Bellmans färger”, Samlaren: tidskrift för svensk litteraturvetenskaplig forskning 105 (1984): 35–47; eller Axel L. Romdahl, ”Hur Bellman ser och målar” Bellmansstudier. Saml. 4 (Stockholm: Sällsk., 1930).
5 Exempel på hur artikelsamlingar analyserar ljudupplevelser i epistlarna. Bellmansstudier Saml. 18, 1985; Anita Ankarcrona, Cecilia Wijnbladh, och Olof Holm, Bellmansstudier. föredrag hållna vid symposiet Bellman och musiken i Börssalen, Stockholm, den 15-16 september 2007 Saml. 23 (Stockholm: Proprius, 2009).
3
på vilka platser det intogs och vilka som drack det kan vi förstå vilka signaler kaffedoften sände till människorna i samtiden.
Fredmans epistlar har kunnat förmedla upplevelser av 1700-talets musik och en bild av hur människorna i Stockholm levde då. Det borde på samma sätt finnas en
möjlighet att genom epistlarna få en inblick i hur människor förstod sin värld genom hur det luktade i deras omgivning. Denna uppsats ska därför undersöka vilka lukter som upptas i epistlarna och vilken mening dessa lukter tillskrivs. Min förhoppning är att studien ska bidra till forskningen om lukternas kulturella historia och med en skärva till den redan omfattande bellmanforskningen.
Bild 2. När behoven trängde på och andra möjligheter saknades hände det att 1700-talets stadsmänniskor utförde sina behov i skymda gathörn. Ett beteende som innebar att det kunde lukta sämre på vissa platser i staden. Här en samtida illustration över hur kunde gå till i Paris. A beau cacher, (ung. att förgäves försöka
dölja sig), Pierre Thomas Leclerc, 1772 Museé Carnavalet, Paris
Syfte och frågeställning
Denna studie ska med ett idéhistoriskt perspektiv undersöka hur lukter kunde uppfattas i 1700-talets Stockholm genom att analysera luktreferenser i Fredmans epistlar. Syftet är att visa hur lukternas innebörd framträder när epistlarnas luktande objekt sätts i en relevant kontext. Förhoppningen är att genom dessa analyser visa hur luktupplevelserna i epistlarna också kan säga något mer generellt om olika företeelser i samtiden.
4
Med utgångspunkt i att Bellman använde referenserna i sin diktning så att
människorna i hans samtid skulle begripa dem kan vi idag få en insikt om vilken mening hans samtid tillskrev lukter i sin omgivning när vi förstår hur Bellman använde
luktreferenserna. Jag ställer därför den övergripande frågan: Vilka funktioner har luktreferenserna i Fredmans epistlar? För att besvara denna fråga kommer jag fortlöpande i arbetet att ställa frågorna: Vad är det som luktar i epistlarna? Vilka luktsensationer noteras? och slutligen: Vilka reaktioner kopplas till lukterna? Forskningsläge
Historikern Mark M. Smith menar, och fler med honom, att eftersom inget av sinnena på egen hand kan förmedla hur vi uppfattar vår omvärld så riskerar en undersökning som fokuserar på endast ett av sinnena att bortse från det stöd som de andra sinnena alltid ger för upplevelsen.7 En undersökning av luktreferenserna skulle därför kunna kritiseras
för att vara för ensidig och bortse från hur luktförnimmelser behöver hjälp av ett eller fler av de andra sinnena för att bli begriplig. I denna uppsats kommer detta att visa sig då de luktreferenser som analyseras bara kan förstås utifrån det för ögat synliga objekt som lukten kommer ifrån. Men som Smith också påpekat har den forskning som ägnat sig åt sinnenas kulturella historia generellt visat synen, tätt följt av hörseln, ojämförligt störst intresse i förhållande till de övriga sinnena.8 Epistlarna är ett bra exempel på hur
den forskning som analyserat texterna i störst utsträckning undersökt vad som kan ses och höras i dikterna. Eftersom lukter intresserar mig ansluter jag mig till den
uppfattning som hävdar att även om intresset för lukter i historien har ökat markant de senaste decennierna finns fortfarande en obalans i förhållande till vad vi vet om syn- och hörselsinnets historia och motiverar ambitionen att lyfta fram luktsinnet i särskilda studier.9 Det är därför hög tid att ägna luktreferenserna i epistlarna en egen studie. Det
vore dessutom en alltför stor uppgift för en masteruppsats att ta ett helhetsgrepp runt samtliga sinnesuttryck i epistlarna. Det kräver ett större arbete för att göra en
7 Mark M. Smith, ”Looking Back: The explosion of sensory history | The Psychologist”, åtkomstdatum 12 februari 2020, https://thepsychologist.bps.org.uk/volume-23/edition-10/looking-back-explosion-sensory-history.
8 Smith ger Marshal McLuhans (1911–1980) och Walter Ongs(1912–2003) teori om hur tryckkonsten gjorde synen till det viktigaste sinnet för kunskapsinhämtning och Michel Foucaults idéer om det övervakande samhället som exempel på hur den moderna forskningen bidragit till att positionera synsinnet som det främsta sinnet. Mark M. Smith, Sensory history (Oxford ; Berg, 2007), 1-11.
9 Ett exempel på de som förespråkar särkilda studier om lukter i historien är Jim Drobnik, lektor i konst med särskild inriktning på hur lukter kommer till uttryck i konstverk. Jim Drobnick, The smell culture reader, Sensory formations, 1741-4725 (Oxford: Berg, 2006), 3.
5
fullständig sinneshistorisk analys av epistlarna även om det onekligen vore en högst intressant uppgift.
Uppsatsen kommer att röra sig över framför allt två forskningsfält. Det första fältet gäller forskning om lukter i det förflutna som kan rubriceras som lukternas kulturella historia. Det andra fältet innehåller forskning som intresserat sig för Bellman och Fredmans epistlar och som kan sammanfattas under rubriken bellmanforskning. Under varje tema i undersökningen tillkommer ytterligare tidigare forskning som är relevant för temat.
Lukternas kulturella historia
Framför allt en studie har ingående behandlat lukters kulturella betydelse under 1700-talet. I The Foul and the fragrant: odor and the French social imagination (1986) har historikern Alain Corbin studerat lukter i 1700-talets Paris.10 Corbin har en närmast
självskriven plats i en uppsats om lukters betydelse under 1700-talet. I uppräkningar av vad som luktade från ruttnande djurkadaver på leriga gator, urinnedstänkta gränder och torg, kroppar i upplösning i kyrkogårdarnas massgravar, stinkande
näringsverksamheter till otvättade människor menar Corbin att det låg en tät,
ogenomtränglig dimma av stank över 1700-talets städer.11 Corbin låter förstå genom en
skribent som levde då att människorna i Paris kunde uthärda stanken eftersom de var vana vid den. 12 Tydligt inspirerad av Norbert Elias (1897–1990) teori om hur samhället
civiliserats i en kontinuerlig process sedan förmodern tid är Corbins övergripande teori att acceptansen för dåliga lukter minskar från mitten av 1700-talet samtidigt som lukters betydelse som kulturellt fenomen börjar öka. Övertygelsen att stinkande ångor, miasma, var farliga och överförde smittor initierade från denna tidpunkt en serie
hygienåtgärder för att eliminera dåliga lukter och har stegvis lett fram till, enligt Corbin, dagens hygieniska och luktfria samhälle. 13Corbin visar också hur parfymmodet
10 Alain Corbin, The foul and the fragrant : odor and the French social imagination (Leamington Spa: Berg, 1986).
11 Corbin, 48–56. 12 Corbin, 54.
13 I Paris tog det sig uttryck bland annat genom att bygga trottoarer för att människorna skulle slippa gå på leriga gator. Det infördes regler för rengöring av gatornas ständigt överfulla och stinkande avloppsbrunnar. Vindmaskiner byggdes i de trånga gränderna för att vädra bort den unkna luften när det saknades naturlig luftgenomströmning. Krut användes för at framkalla explosioner då man trodde att sådana renade luften. Exemplen på hur parisarna arbetade med lukterna är många och visar att man tog dem på högsta allvar. Corbin, The foul and the fragrant, 90-97.
6
förändras under 1700-talet och hur de nya parfymerna kom att signalera något om människors förändrade hygienvanor. Elias hade också visat hur civilisationsprocessen fick en påverkan på sättet att tala om dåliga lukter. Det har, menade Elias, genom sedan förmodern tid blivit allt mindre socialt acceptabelt att nämna lukter relaterade till de naturliga behoven. Enligt Elias syns denna minskade acceptans redan på 1700-talet.14
Även historieantropologerna Constance Classen, David Howes och Anthony
Synnott menar att människorna i det förflutna kunde leva i städernas stank för att de var vana vid den. 15 Classen et al förklarar detta med att en ständig exponering av en lukt
gör att luktförnimmelsen efter ett tag sjunker tillbaka i medvetandet. Efter ett tag slutar luktsinnet att uppfatta lukten.16 Det är ett fenomen som inom den neuropsykologiska
forskningen kallas för olfactory adaption (sv. luktanpassning). Denna forskning menar också att luktsinnets anpassning hävs när man byter miljö. 17 En mycket intressant
omständighet som historieantropologerna framför är hur luktupplevelser formas av den sociala och kulturella omgivningen. De menar med stöd av den psykologiska forskningen att människor tenderar att reagera på lukter på samma sätt som de människor de omger sig med. Ett enkelt exempel är att den som är van vid att äta surströmming antagligen förknippar lukten med fest och glädje. Den som tvärtom aldrig känt lukten tidigare reagerar antagligen med avsky och försöker oroat ta reda på upphovet till lukten. Historieantropologerna framhäver just lukters särskilda förmåga att framkalla starka känsloreaktioner. Historikern Mark Jenner hävdar i sin tur att även om det luktade illa på många ställen i städerna var lukterna främst centrerade runt sina ursprung och ofta runt de områden i städerna där de fattiga bodde. Uppfattningen att städerna i det förflutna var omgärdade av vidriga odörer är enligt Jenner en stereotyp att ”enklare samhällen” lever i stank och snusk.18 Corbins, Classen et als och Jenners olika
uppfattningar om lukterna i städerna och hur den sociala och kulturella omgivningen påverkar luktupplevelser är relevant för vilka slutsatser som denna uppsats kan dra om
14 Norbert Elias, Civilisationsteori D. 1 Sedernas historia, övers. Berit Skogsberg (Stockholm: Atlantis, 1989), 233 och 240.
15 Constance Classen, David Howes, och Anthony Synnott, Aroma : the cultural history of smell (London: Routledge, 1994), 3.
16 Classen, Howes, och Synnott, 56.
17 E. P. Köster och Rene A. de Wijk, ”Olfactory Adaptation”, i The Human Sense of Smell, red. David G. Laing, Richard L. Doty, och Winrich Breipohl (Berlin, Heidelberg: Springer, 1991), 199-200. annat uttryck som ibland används är olfactory fatigue (sv. luktuttröttning).
18 Mark S. R. Jenner, ”Follow Your Nose? Smell, Smelling, and Their Histories”, The American Historical Review 116, nr 2 (2011), 340.
7
de olika lukter som noteras i epistlarna, deras ursprung och hur dessa kan ha uppfattats i Stockholm på 1700-talet.
Möjligen är det så att epistlarnas luktreferenser hittills inte fångat något större intresse bland forskare för att luktsinnet och lukter på olika sätt ofta förknippats med vad som framställts som ett ”lägre” sinne i social mening och kopplats till djuriska, feminina och barnsliga instinkter. Medicinhistorikern Robert Jüttes studie av sinneshierarkier över tid är intressant då han visar att luktsinnet sedan antiken rangordnats under synsinnet som det viktigaste sinnet för kunskapsinhämtning, tätt följt av hörseln, och oftast över smaksinnet och det taktila sinnet. Jütte menar vidare att även om sinnena tillfälligtvis kunnat byta platser i hierarkin över tid har luktens
mellanposition knappast ifrågasatts.19 Under uppsatsens slutsatser ska jag diskutera om
denna sinneshierarki har kunnat spåras i undersökningen av epistlarnas luktreferenser. Den forskning som ägnat sig åt lukternas historia uttrycker samstämmig att den som forskar om lukter i det förflutna först måste notera vad som luktat men framför allt sätta detta luktande objekt i en relevant kontext och nämner naturvetenskaplig,
medicinsk, kulturell och social kontext och där bland annat politisk och ekonomisk kontext. 20 Ur ett idéhistoriskt forskningsperspektiv är detta inte någon
revolutionerande nyhet då det inom disciplinen är en vanlig forskningsmetod.
Forskarkollektivet ger dock inga närmare anvisningar om hur arbetet skulle kunna gå till vilket väcker frågan om vad kontextualisering egentligen innebär metodologiskt för en idéhistorisk undersökning av lukter.
Bellmanforskning
Tidigare analyser av epistlarna kan utgöra ett intressant motstånd till och ibland ett välkommet stöd för den egna tolkningen. Detta arbete gör inget anspråk på att
uttömmande ha undersökt den omfattande mängd av tolkningar som gjorts av Fredmans epistlar genom åren. Jag har i första hand sökt sådana analyser där uttolkarna på ena
19 Robert Jütte, A history of the senses : from antiquity to cyberspace, övers. James Lynn (Cambridge: Polity, 2005), 67.
20 Redan 1975 underströk den svenska litteraturhistorikern Louise Vinge hur en studie om den litterära användningen av sinnena i historien måste förstås i ljuset av hur samtida tankestrukturer formats av en naturvetenskaplig och medicinsk kontext. Louise Vinge, The five senses : studies in a literary tradition (Lund: Gleerup, 1975); Classen et al talar om social och kulturell kontext, Corbin om social, kulturell, naturvetenskaplig och medicinsk kontext och Smith om politisk och ekonomisk kontext. Classen, Howes, och Synnott, 1994, 3; Corbin, The foul and the fragrant, 186–187; Jütte, A history of the senses, 9; Smith, ”Looking Back: The explosion of sensory history | The Psychologist”.
8
eller andra sättet närmat sig epistlarnas luktreferenser. Den tidigare forskningen har därför kunnat avgränsas till ett mindre antal författare där det förvisso inte helt kan uteslutas att ytterligare någon analys som nämnt lukter i epistlarna har undsluppit mig. De som tydligast närmats sig lukter är litteraturvetaren Staffan Björck som bara kort kommenterat lukter i epistlarna och funnit att epistlarna bara innehåller ”ett par tre fattiga doftintryck”. Han förklarar det med att ”[…]luktsinnet hos poeten var osedvanligt illa utvecklat”. 21 När Anders Ringblom i artikeln ”Om Bellman, maten och sinnenas
retning – några anteckningar” (1998) undersökt matupplevelser i Bellmans diktning konstaterar han att de sex luktreferenser han hittat i epistlarna utgör undantag i en annars luktfattig diktning. Ringblom frågar sig om bristen på luktförnimmelser i
Bellmans diktning kan ha berott på att Bellman, på det sätt Björck funnit, haft ett dåligt utvecklat luktsinne och om det i så fall kan ha berott på att det avtrubbats av en
stockholmsatmosfär som enligt Ringblom måste ha varit genompyrd av stank.22 Björcks
och Ringbloms antaganden är intressanta utgångspunkter för en undersökning av hur Bellman diktat om lukter och jag kommer att diskutera Björcks tolkning och Ringbloms frågor och antagande i uppsatsens avslutade kapitel. Andra bellmankännare som närmat sig luktuttrycken i epistlarna och gjort för detta arbete intressanta analytiska
iakttagelser är litteraturvetarna Nils Afzelius (1894 -1970) i Myt och bild i Bellmans diktning (1945) om de mytologiska förebilderna i Bellmans diktning och Lars Lönnroth som undersöker Bellman som underhållare och hans framförandeteknik i Ljufva
carneval!;om Carl Michael Bellmans diktning (2005).23
Gunnar Hillboms och James Massengales kommenterade utgåva av epistlarna i Fredmans epistlar: text- och melodihistorisk utgåva med musiken i reproduktion efter originaltrycket (1990) utgör ett värdefullt stöd för att förstå 1700-talsreferenserna i epistlarna och deras analyser av epistlarna i allmänhet för att förstå de olika
epistelkontexterna.24
21 Staffan Björck, Karl XII:s stövlar : notiser om dikt och annat (Stockholm: Bonnier, 1954), 187.
22 Ringblom nämner också att Bellman var rökare som en möjlig orsak till att hans luktsinne kan ha varit dåligt. Ringblom finner dock att sinnesintrycken i Bellmans diktning förtjänar en mer systematisk och djupgående undersökning. Anders Ringblom, ”Om Bellman, maten och sinnenas retning - några anteckningar”, i Bellmansstudier Saml. 20, red. Olof Holm (Stockholm: Proprius, 1998), 36.
23 Afzelius, Myt och bild; Lars Lönnroth, Ljuva karneval! : om Carl Michael Bellmans diktning (Stockholm: Bonnier, 2005).
24 Carl Michael Bellman, Gunnar Hillbom, och James Massengale, Fredmans epistlar : text- och melodihistorisk
utgåva med musiken i reproduktion efter originaltrycket. 1 Texten (Stockholm: Norstedt i samarbete med Bellmanssällsk., 1990); Carl Michael Bellman, Gunnar Hillbom, och James Massengale, Fredmans epistlar : text-
9
Carina Burmans Bellman. Biografin (2019) är det senast utgivna och mest
omfattande arbetet om Bellmans liv. Burman har inte haft anledning att närmare gå in på lukterna i Bellmans diktning men ger intressant information om Bellmans liv och om Stockholm i Bellmans samtid, om epistelvärldens gestalter och hur det gick till när epistlarna gavs ut på förlag.25
Källmaterial
Fredmans epistlar består av åttiotvå epistlar skrivna mellan 1770 och 1790. Under denna period cirkulerade epistlarna i handskrivna versioner och några som
skillingtryck. De gavs ut i en samlad utgåva först 1790 och det är texten i denna utgåva som är uppsatsens källmaterial.26 Epistelsamlingen är ett unikt och tacksamt
källmaterial då omfattningen av epistlarna gör att det går att hitta mönster i återkommande företeelser som underlättar förståelsen av hur Bellman använde luktreferenser i sin diktning.
Idéen om att ge ut epistlarna 1790 var inte Bellmans egen. Han hade länge försökt ge ut epistlarna men denna gång kom initiativet från en nottryckare som sökte ett material som kunde sälja bra och som fick tipset att epistlarna nog kunde bli lönsamma. I de svenska högreståndshemmen musicerades flitigt och efterfrågan på nya noter var stor. Bellman var först inte inblandad i affären men engagerades senare för
redigeringsarbetet av de olika avskrifter av epistlarna som samlats ihop. Ett
redigeringsarbete som Burman skriver skulle se till att texterna rensades från ” […] alltför explicita erotiska beskrivningar och utvikningar i kiss- och bajsträsket”.27 Ett
område som Bellman gärna uppehöll sig vid. Då Bellman vid tidpunkten för utgivningen saknade en egen avskriftssamling använde man sig av handavskrifter som nedtecknats av hans vänner eller av sådana vackert inbundna avskrifter han dedicerat och givit bort till mecenater i hopp om ekonomiskt stöd. För utgivningsrätten och det
redigeringsarbete som han gjorde av epistlarna inför utgivningen fick han en mindre ersättning om 100 riksdaler.28 Arbetet med att söka upp de spridda texterna och
noterna för att ge ut dem samlat i en tryckt utgåva säkrade epistlarnas överlevnad. I
och melodihistorisk utgåva med musiken i reproduktion efter originaltrycket. 2 Musiken och kommentarer (Stockholm: Norstedt i samarbete med Bellmanssällsk., 1990).
25 Carina Burman, Bellman : biografin ([Stockholm]: Albert Bonniers Förlag, 2019). 26 Bellman, Fredmans epistlar, 1790.
27 Burman, Bellman:biografin, 452. 28 Burman, 459.
10
spridd form hade risken funnits att det blivit bortglömda. Enstaka handavskrifter hade när man stött på dem idag i bästa fall utgjort ett historiskt intressant dokument men det hade varit svårt att dra några mer långtgående slutsatser av dem. Bellmans talang gjorde honom mycket populär i sin samtid men det verkar som att utan publiceringen av
Fredmans epistlar är det osäkert hur väl vi känt till Bellman idag.29 Under alla
omständigheter hade det saknats ett värdefullt material att hämta kunskap om lukter från en period i det förflutna där luktreferenser i texter tillhör ovanligheterna.
Epistlarna brukar talas om efter den första strofens första vers. Epistel n:r 71 brukar följaktligen omtalas som Ulla min Ulla säg får jag dig bjuda. I epistelutgåvan 1790 gavs samma epistel den idag kanske mindre kända titeln Til Ulla i fenstret
på Fiskartorpet, Middagstiden, en Sommardag. Jag kommer i detta arbete att använda epistelnamnet men 1790 års episteltitlar saknar inte intresse då de kan innehålla relevant information för luktanalysen. Dessa titlar kommer jag endast att ta upp när de kan tillföra intressant information i sammanhanget. Epistlarnas namn, titlar och
tillkomstår är upptagna i epistlarnas nummerordning i en sammanställning i slutet av detta arbete.
Teori och metod
Det lukthistoriska forskningsläget har samstämmigt argumenterat för att sättet att förstå hur lukter uppfattats i sin samtid görs genom att sätta den luktande företeelsen i en relevant samtidskontext. Men vad är det egentligen dessa forskare avser när de framhåller kontextualisering som metod för att förstå lukternas betydelse i det förflutna? Och vilken kontext kan anses relevant?
Kontext som teoretiskt verktyg
Frågor om vad kontext är och hur kontextualisering fungerar kan tyckas vara något yrvakna i en masteruppsats i idéhistoria. Kontextualisering får anses vara en vedertagen metod, eller till och med den vedertagna metoden, inom disciplinen för att skapa
förståelse för det studerade objektet. Ordet ”kontext” används också på ett sätt idag där ordets innebörd förefaller så självklar och oproblematisk att frågan skulle kunna
29 Utgivningen av Fredmans sånger året därpå verkar enligt Burman ha varit en direkt följd av att epistlarna givits ut. Bellman själv förefaller heller aldrig ha drivit på deras utgivning på samma sätt som han var angelägen att ge ut epistlarna i tryck. Burman, 458; Carl Michael Bellman, Fredmans sånger. =(Pl.titelbl.)=/(Carl Michael Bellman.) (Stockholm, tryckt hos Anders Zetterberg, 1791, [!] = [Graverad notbilaga:] = Stockholm och kongl. privilegierade not tryckeriet.) (Stockholm, 1791).
11
framstå som omotiverad. De forskare som anvisat kontextualisering som arbetssätt för att förstå hur dåtiden uppfattade omvärlden genom sina sinnen har, förutom att ge förslag på möjliga kontexter, inte heller lämnat närmare anvisningar om hur arbetet skulle kunna bedrivas. Möjligen för att det anses så självklart att det inte kräver några närmare förklaringar. Av den anledningen har jag velat undersöka närmare vad som egentligen avses när man talar om kontext och kontextualisering.
Även om ordet kontext som idéhistoriken Elisabeth Mansén visat i artikeln ”Att väva samman: Om ordet kontext i olika kontexter” (2020) varit etablerad inom den svenska humanistiska vetenskapen sedan 1970-talet visar hennes utredning samtidigt att ordet har saknat en entydig innebörd över tid. 30 Mansén lyfter fram hur kontext
ibland givits en snävare och ibland vidare betydelse som rört sig mellan ”språkliga sammanhang” till ”tankesammanhang” eller ”idésammanhang”, en betydelse som spänner mellan att förklara hur ord och meningar samspelar i texter till den vidöppna betydelse som sträcker sig efter förklaringar av tankar, miljöer och händelser i den undersökta samtidens sociala och kulturella verklighet. Mansén har också kunnat visa hur det föreligger skillnader i ordböckernas definitioner av orden kontext, kontextuell och kontextualisera där de adjektiviserade och verbifierade formerna många gånger förefaller ha en öppnare syftning än substantivformen. Särskilt intressant är hur Mansén visar att användningen av ordet kontext från 1990 och framåt förekommer i
avhandlingar inom så olika forskningsdiscipliner som företagsekonomi och
religionshistoria och där i omväxlande snäv och vid betydelse. Manséns artikel visar att även om orden kontext och kontextualisering och deras betydelse av vidare
sammanhang är etablerad sedan länge inom den humanistiska vetenskapen i Sverige är det från ett allmänt forskningsperspektiv varken oproblematiskt eller självklart hur ordet ska förstås.
Om det ändå finns en enighet inom den humanistiska forskningen om att
kontextualisering idag används i sin vida betydelse så är fortfarande inget sagt om hur forskaren ska gå tillväga i sitt arbete. Kontexter är inte givna på förhand utan styrs av vilket intresse som driver forskaren och de frågor forskaren väljer att ställa till sitt källmaterial. Det finns inte någon ”objektivt riktig” kontext, bara forskarens subjektiva val. Forskaren måste argumentera för detta kontextval och transparent redovisa sitt
12
arbetssätt för att visa hur arbetet gått till för att vara trogen mot textens
ursprungsbetydelse och undvika missförstånd eller övertolkningar av materialet. I förlängningen innebär det att svaret på frågan om vilken kontext som är relevant är att detta avgörs av forskaren. Denne drivs av intresset att placera det historiska fenomenet i ett nytt sammanhang för att kunna urskilja en ny mening som förhoppningsvisingen tidigare kunnat uppvisa. Fredmans epistlar har tolkats i en mängd olika sammanhang men då hittills ingen har frågat efter lukternas funktion har epistlarna heller aldrig tolkats i de sammanhang som presenteras i detta arbete.
Mansén förklarar att man måste ta hänsyn till kontext på olika nivåer och nämner fyra relevanta kontextnivåer för att förstå en litterär text; språket och dess syntax, den omgivande texten, den konkreta situationen och den sociala och kulturella
verkligheten.31 Den första nivån förstår jag som ordets lexikala betydelse. Den andra
nivån hur den omgivande texten kan ge orden nyanser som inte täcks av
lexikonbetydelsen. Den tredje nivån uppfattar jag som att situationen i vilken orden förekommer påverkar deras betydelse. Beroende på den omgivande texten kan ”den brända tomten” antingen handla om att en fastighet brunnit eller att tomtens skägg fattat eld. Den fjärde nivån handlar slutligen om krav på förklaringar av den sociala och kulturella verklighet i vilken ordet har använts för att förstå ordets fulla betydelse. Ordet demokrati har exempelvis helt olika innebörd om det används i ett sammanhang som handlar om statsskicken i det antika Grekland eller i Sverige idag.
Kontexten ska alltså förstås som en förklaring skiktad i olika nivåer som går i en expanderande utveckling från ordens snävare lexikala betydelse till hur detta uppfattats i samhället vid en viss tid. När de olika kontextnivåerna läses ihop skapar de förståelse för det studerade fenomenet. De fyra kontextnivåerna kan därför sägas fungera som uppsatsens analytiska verktyg. Det är dessutom uppsatsens teoretiska och metodiska ambition att avslutningsvis utvärdera hur denna form av kontextualisering fungerar som teori och metod och vilka svar det kan leda till när det gäller lukternas funktion. Kontextualisering som metod
Uppsatsen ska undersöka luktreferenser i diktverket Fredmans epistlar. Detta innebär att som den historiska luktforsningen visat undersöka vad som luktade och placera
31 Manséns forskning bygger på litteraturvetaren Per Erik Ljungs artikel Kontext i Svenskt litteraturlexikon från 1970. Svenskt litteraturlexikon (Lund: Gleerup, 1970), 291.
13
dessa lukters ursprung i en relevant kontext. Epistlarna är fulla av potentiellt luktande objekt men för att undersöka luktens funktion är det bara de epistlar där det finns en tydligt utpekad luktreferens som är uppsatsens faktiska källmaterial. I den omfattande textmängd som epistlarna utgör har jag använt Litteraturbankens digitala sökfunktion och styrd av mina föreställningar om vilka ord som har kunnat användas för att uttrycka en luktförnimmelse sökt i källmaterialet på följande uttryck; lukt, dunst, doft, os, ånga och stank med deras alternativa böjningsformer.32
Min förförståelse av vilka ord lukt uttrycktes med på 1700-talet visade sig
omgående när sökfunktionen inte gav någon träff på ”doft”. När jag slog upp ordet i en ordbok från 1773 verkar ”doft” i samtiden främst ha använts i betydelsen damm eller stoft snarare än som en form av luktförnimmelse även om ordet också har använts i denna betydelse.33 De andra sökorden gav träffar i epistlarna n:r 22, 30, 34, 36, 37, 39,
49, 54, 56, 63, 65, 71 och n:r 82. Ångan som stiger i epistel n:r 22 är svavelgul och verkar i sammanhanget vara en så tydlig synupplevelse att jag inte tagit med episteln som studieobjekt även om det inte helt kan uteslutas att det döljer sig en luktupplevelse i ångan. Jag har istället valt att ta med epistel n:r 48 trots att den inte innehåller något av dessa sökord. Det sällskap som är på hemväg efter utflykt i Mälaren passerar en plats som måste ha luktat på ett alldeles särskilt sätt och gör därför episteln intressant att undersöka. Luktreferenserna i epistlarna n:r 63 och n:r 82 kommenteras helt kort i samband med analysen av epistel n:r 49 då de har så tydliga alkoholromantiska kopplingar att jag bedömt att det räcker med en kort kommentar om hur alkoholens lukter kan sägas fungera där. Träffarna på de olika sökorden för lukt gav fjorton träffar i tretton epistlar då epistel n:r 49 innehåller två luktreferenser. I en jämförelse gav en sökning på ord som inbegriper ”se”, ”syn” eller ”såg” drygt 200 träffar, följt av drygt 100 träffar på ord som inbegriper ordet ”hör” och åtta träffar på ord som inbegriper ordet ”smak”. Träffarna på ordet smak var vid ett tillfälle en fråga om smak som stil. En sökning på ord som inbegriper ordet är ”känn” gav nästan lika många träffar som för luktorden. På tretton ställen i epistlarna används orden ”känn” eller ”kännen” eller ”känner”. Fem av dessa ord verkar ge uttryck för en taktil upplevelse.
32 ”Litteraturbanken | Svenska klassiker som e-bok och epub”, åtkomstdatum 26 mars 2020, https://litteraturbanken.se/.
33 Abraham Magni Sahlstedt, Svensk ordbok,med latinsk uttolkning ... Dictionarium svecicum, cum
interpretatione Latina. (Stockholm, 1773), 88; ”doft | SAOB”, åtkomstdatum 25 juni 2020, https://www.saob.se/artikel/.
14
Vid en första genomgång av källmaterialet visade sig lukterna strömma från naturen, staden och den mänskliga kroppen och det är också uppsatsens tematiska struktur. Undersökningen börjar i den största enheten, naturen, går över till den mindre enhet som staden utgör för att sluta med den minsta enheten, den mänskliga kroppen. Inom dessa enheter finns sedan en mängd olika objekt som avger lukter. Varje epistel har därför ett eget dofttema under respektive rubrik. Under rubriken Naturen
undersöks tre epistlar, n:r 39, 49 och 71 och ytterligare två kommenteras, n:r 63 och 82. I de kommenterade epistlarna kommer inte lukterna från naturen men har fått sin plats under denna rubrik eftersom de uppträder i naturen. Under rubriken Staden analyseras fem epistlar, n:r 34, 37, 48 och 54 och n:r 56. Slutligen analyseras tre epistlar, n:r 30, 36 och n:r 65, under rubriken Kroppen. Då undersökningen följer olika teman analyseras epistlarna därför efter tematillhörighet där tanken är att det finns en naturlig början och ett naturligt slut på undersökningen. Den tematiska ordning i vilken epistlarnas har undersökts och i vilken ordning de undersökts under varje tema framgår av
sammanställningen i slutet av denna uppsats.
Andra möjliga strukturer för att undersöka luktreferenserna finns förstås. En vore att undersöka dem i nummerordning där man får följa epistelvärldens utveckling från när Fredmans uppträder för första gången i epistel n:r 1 till när han tar farväl av Ulla Winblad i epistel n:r 82. Det är dock en ordning som jag har bedömt saknar betydelse för en undersökning av luktreferenserna då luktsensationerna i epistlarna sannolikt inte har någon koppling till epistelgestalternas gemensamma livslinje.En annan möjlig struktur hade möjligen kunnat vara att undersöka epistlarna under de teman Carina Burman använt i biografin om Bellman, Morgon, Middag och Afton, där de epistlar som handlar lukter relaterade till det begynnande livet kunde ha analyserats under rubriken Morgon, de som relaterar till livets avslut under rubriken Afton och de som relaterar till livet däremellan under rubriken Middag. En sådan tematisk ordning skulle kunna synliggöra i vilken utsträckning luktreferenserna rör sig runt de olika faserna i livet. En slutsats som jag har bedömt det är möjligt att dra utan att tematisera luktreferenserna på just detta sätt. Jag uppfattade den valda tematiseringen som den mest naturliga och den visade sig också kunna ge en jämn spridning av epistlar under varje huvudtema.
Undersökningen av respektive epistel följer därefter en struktur där analysen inleds med ett avsnitt som återger ett socialt eller kulturellt sammanhang kopplat till avsnittets tema. Valet av denna inledande kontext styrs av hur jag uppfattat
15
tyngdpunkten i epistelkontexten där urvalet skett bland forskningens olika förslag på relevanta kontexter som naturvetenskaplig, medicinsk, kulturell, politisk och ekonomisk eller annan social kontext. Ytterligare samtidskontext kan också förekomma insprängt i undersökningen. Inledningen följs av en sammanfattning av epistelinnehållet. I detta innehåll identifieras vad det är som luktar i episteln genom att följa vad sökordet pekar ut för luktande objekt. Om det som luktar verkar vara nejlikor och pioner som i episteln Mollberg, stå stilla, stå stilla vid grind (Ep. 37) där Fredman berättar om hur Mollberg står på vakt utanför Kungsträdgården är meningen att förklara hur Fredman uppfattar blomluktens betydelse i sammanhanget. I exemplet gör jag det genom att först göra en språklig undersökning av orden ”nejlika” och ”pion”, i första hand i Svenska Akademiens ordbok (SAOB), för att se hur de förklaras där. Detta första steg ger svaret på vilken doftupplevelse som noteras. Därefter söker jag ord i den omgivande episteltexten som verkar kopplade till blommorna, exempelvis ett adjektiv som beskriver blomman, för att undersöka om det genom dessa ord går att få ytterligare information om vad
blommornas doft kan antas ha signalerat i samtiden. I ett tredje steg tas
epistelkontexten i anspråk för att utröna vilken betydelse blomlukten kan tänkas ha för den konkreta situationen som episteln beskriver i Kungsträdgården och hur Fredman har reagerat på blomlukten. Det andra och tredje steget ska ge svar på vilka reaktioner som lukterna väcker. Slutligen kommer jag med hjälp av litteratur och där det kan finnas andra samtida källor diskutera hur de sociala och kulturella kontexterna
återspeglas i epistelinnehållet. I exemplet Mollberg, stå stilla, stå stilla vid grind handlar det om hur människornas uppföranden beskrivs i episteln sett i ljuset av de
ordningsregler som gällde i Kungsträdgården i samtiden. När de olika kontextnivåerna på detta sätt redovisas och tolkas i förhållande till varandra ska den funktion lukterna fyller i episteln kunna framträda.
Bakgrund
Under rubriken ska visas något av Stockholm och livet där när epistlarna skrevs, något om Bellmans liv och kort om epistelgestalterna och deras värld.
Stockholm i epistlarnas tid
Stockholm under andra halvan av 1700-talet var en liten huvudstad i jämförelse med städer som Paris och London men likväl en stad med en stadigt växande befolkning. I
16
Staden, dagens Gamla stan, med omgivande malmar hade invånarantalet 1775 vuxit från 40 000 vid seklets ingång till lite mer än 72 000. Tillväxten hade skett trots att sanitära missförhållanden, fattigdom och sjukdomar som smittkoppor och tuberkulos krävde många liv och att spädbarnsbarnsdödligheten var skrämmande hög.34 Den mörka sidan
av livet i huvudstaden talar om hur av pestutbrott och hungersnöd redan ansträngda kyrkogårdar fortsatte fyllas på i hög takt. Till den ljusa sidan av livet kunde kanske istället räknas de runt 700 utskänkningsställen runt om i staden med omnejd där stockholmarna kunde mötas och roa sig. På Claes på Hörnet, Stallmästargården, Fiskartorpet och den Gyldene Freden spelade stockholmarna kort och åt. Och drack alkohol. Stockholmarna drack mycket brännvin och öl och följderna av den höga konsumtionen uppmärksammades i samtiden som ett samhällsproblem. 35 Nätternas
gator fick sin prägel av den sjudande krogkulturen och av bordellerna där det var vanligt att männen sökte sina förlustelser i nattlöperskornas försörjning. Platskans jungfrubur var en av stadens mer kända bordelletablissemang.36 Försörjde sig gjorde stockholmaren
annars genom olika hantverk, arbete på krogarna och stadens manufakturer, inom den statliga byråkratin, som militärer och som pigor och drängar för att nämna några sysselsättningar. Andra möjligheter att roa sig erbjöd Humle-Gården och Kungs-trädgården där stockholmarna kunde promenera och umgås i grönskan. De lantliga omgivningarna på Djurgården och runt Mälaren var annars populära utflyktsmål. Här levde Bellman under andra halvan av 1700-talet.
Bild 3. Stockholm i slutet av 1700-talet. Här Utsikt från Rödbodtorget mot Gamla stan och Riddarholmen, 1780–1782 av Elias Martin (1739–1818), Stockholmskällan
34 Jämförelse kan göras med att det bodde runt 40 000 människor i Stockholm vid seklets början. Ström Stefan, ”Befolkningen i Stockholm 1252-2005”, Stockholmskällan, 55, åtkomstdatum 21 februari 2020,
https://stockholmskallan.stockholm.se/post/5775. 35 Mansén, Sveriges historia 1721-1830, 129, 231 och 254.
36 ”Jungfrubur” samtidens benämning på bordell och ”nattlöperska” Rebecka Lennartssons benämning av de prostituerade som jobbade där. Rebecka Lennartsson, Mamsell Bohmans fall : nattlöperskor i 1700-talets Stockholm ([Stockholm]: Stockholmia förlag, 2019), 113.
17
Bellman – ett liv
Bellman levde hela sitt liv i Stockholm. Han föddes 1740 på Dauerska malmgården på Söder och dog femtiofem år senare strax efter att han kommit hem från ett av många besök på gäldstugan. 37 Bellman arbetade som tjänsteman men lyckades aldrig tjäna
tillräckligt på de statliga myndigheter där han arbetade eller på sin konstnärliga utövning för att upprätthålla den standard han vant sig vid under uppväxten i ett högreståndshem. Han och frun Lovisa levde ständigt över sina tillgångar vilket skulle leda till att familjen under Bellmans sista levnadsår levde under mycket små
ekonomiska omständigheter.
Under sitt liv skulle Bellman hinna bo på flera adresser runt om i staden men flyttade aldrig utanför stadsgränsen. Han ska ha varit stationär som en gråsparv och kunde varje vrå av staden där han promenerade fram och tillbaka i gränderna mellan sina egna tillfälliga bostäder, vänners hem, olika arbetsplatser och sedermera slottet. Liksom många andra stockholmare utan kök hemma (riktiga kök fanns bara i de rikare hemmen) åt och drack Bellman på någon av de många krogarna i staden där han umgicks med vänner och kom i kontakt med krogmamseller, krögare och andra
kroggäster. Bellman beskrivs som en generös människa mån om att få andra att må bra och som alla verkar ha tyckt om. Om man på det lägger hans vilja att uppträda som underhållare kan man utan problem föreställa sig att besöken på de olika
utskänkningsställena i staden ledde till uppslupna samtal med de tillfälliga
bekantskaper han gjorde där. På vägen hem besökte han kanske liksom de flesta män i hans samtid någon av stadens många jungfruburar. Han var gift med Lovisa men trohet var inte någon allvarlig sak i de gustavianska högreståndskretsar Bellman rörde sig i. Bellman ska ha älskat kvinnor på alla upptänkliga vis och svärmade för flera av väninnorna i sin bekantskapskrets.38
Bellmans sociala egenskaper i kombination med sin bakgrund i ett
högreståndshem hade tidigt släppt in i honom i de fina salongerna och han accepterades i kretsen av jämnåriga adelsmän även om det främst var i egenskap av underhållare. En av dessa unga adelsmän skriver i sin dagbok hur han i sin ”[…] livstid ej skrattat så mycket” som när han en kväll bevittnat en av Bellmans föreställningar.39 Men han skulle
37 Gäldstugan var ett häkte där den hamnade som inte förmådde betala sina skulder. ”gäldstuga | SAOB”, åtkomstdatum 12 juli 2020, https://www.saob.se/artikel/.
38 Burman, Bellman:biografin, 21, 23, 432, 501, 518 och 578. 39 Burman, 152.
18
också nå utanför dessa kretsar när hans sånger och epistlar spreds över Sverige som skillingtryck. Efter att ha diktat den rojalistiska hyllningen ”Gustafs skål”, som snabbt blev känd över hela Sverige, uppmärksammade även Gustav III honom och Bellman blev en ofta sedd underhållare vid hovet. Så uppskattad att kungen och drottningen stod faddrar till hans äldste son men inte tillräckligt för att tas upp i den nya akademi som kungen instiftat och givit i uppdrag att arbeta för språkets ”renhet, styrka och höghet”. Bellmans poesi beskrevs som genialisk men hade också många inslag av plumpare karaktär som inte gick hem i de finare litterära kretsarna. Bellmans talang tog honom således till toppen och han var mycket populär i sin samtid. Men i en tid utan möjligheter som idag att föreviga sig digitalt så har epistlarna kunnat överleva genom arbetet att samla och ge ut texterna och noterna. Utan publiceringen av Fredmans epistlar hade vi hade kanske inte känt till honom lika väl som vi gör idag. 40
Epistlarnas värld
Ordet epistel betyder brev och förknippades i samtiden med aposteln Paulus’ kristna förkunnelse till de församlingar han grundat. 41Men Fredmans epistlar innehåller ett
annat budskap där Bellman istället parodierar religiösa texter samtidigt som han lovprisar alkoholens rus och den kärlek som tillhandahålls av stadens glädjeflickor. Epistlarna handlar sedan om Fredmans liv i olika stockholmsmiljöer tillsammans med de gestalter som rör sig runt honom. I 1790 års utgåva presenteras inledningsvis de gestalter som dyker upp i epistlarna där några som exempelvis Movitz, Mollberg och fader Bergström förekommer frekvent och andra bara någon enstaka gång. Viktigast är Fredman själv och Ulla Winblad.
Länge ville forskningen tolka epistlarna som verkliga händelser och uppfatta epistelgestalterna som i verkligheten existerande gestalter. Epistelgestalterna antogs vara människor som tillhört Bellmans bekantskapskrets.42 Den nyare forskningen är
dock enig om att även om epistelgestalterna haft verkliga förebilder var de och det liv de lever i epistlarna produkter av Bellmans fantasi. Fredmans förebild, Jean Fredman, var i samtiden en framstående urmakare i Stockholm som genom okända omständigheter föll
40 Burman, Bellman:biografin, 181-182, 194, 357, 416 och 452.
41 ”epistel | SAOB”, åtkomstdatum 28 juli 2020, https://www.saob.se/artikel/.
42 Den kommenterade utgåvan från 1921 där redaktionen leddes av litteraturhistorikern Henrik Schück innehåller en del spekulationer om epistelgestalterna olika släktskapsförhållanden och om vilka som personer som kan ha funnits bakom gestalterna i epistlarnas persongalleri. Carl Michael Bellman, Carl Michael Bellmans skrifter : standardupplaga. 1 Fredmans epistlar (Stockholm: Bellmanssällsk., 1921).
19
från en uppsatt position i samhället ner i fattigdom och alkoholism och ska ha varit en välkänd profil bland stadens försupna gubbar redan i Bellmans ungdom.43 När Bellman
började skriva epistlarna hade urmakaren redan varit död i flera år. Det finns inte heller något som tyder på att Bellman känt fabriksarbeterskan Maria Christina Kiellström, som ska ha stått förebild för epistlarnas Ulla Winblad, särskilt väl även om de ett tag bodde grannar på Söder. Han kan ha sett henne i kvarteren och inspirerats till Ullas skapelse av hennes uppenbarelse. På samma sätt kan man hitta en Movitz, en Mollberg och en
Bergström i verkligheten men där mycket lite överensstämmer mellan hur Bellman beskriver dem i epistlarna och vad som idag är känt om de verkliga personernas liv. Personerna i epistlarna ska istället förstås som ett typgalleri av människor som levde och verkade i bekanta miljöer. I epistelgestalterna och deras göranden kände som Burman skriver: ””[…] samtidens läsare och åhörare igen sitt eget myllrande Stockholm” där ”[…]Fredman är våra ögon och öron” när han rapporterar vad han ser och hör i detta myller.44
Undersökning
Under de tre temana natur, stad och kropp ska epistlarna visa något av det Stockholm genom det Fredman ser och hör. När studien fortsätter in i undersökningen ska han också vara vår näsa
Naturen
Bellman ska ha tyckt mycket om att vistas i naturen utanför staden vilket inte minst epistelvärldens till alla utflykter i Stockholms omgivningar vittnar om. Under
uppsatsens tre följande avsnitt analyseras hur Fredman under olika teman berättar om hur han och de andra epistelgestalterna besöker landskapet runt Stockholm. Det handlar om lantliga miljöer som till de yttre liknar varandra men där lukterna laddar platserna med olika betydelser. En viktig inledande förklaring till hur lukter i naturen kan ha uppfattats i samtiden borde kunna hämtas i tidens natursyn.
Det livgivande landskapet (Ep. 39)
Idéhistorikern Karin Johannisson (1944 – 2016) har visat att natursynen i Sverige på 1700-talet var formad av religiösa tankemönster och ett utilistiskt förhållningssätt till
43 Gunnar Hillbom, Hans Nilsson, och Jacob Boëthius, Epistlarnas värld : om Bellman, sångerna och sångarna (Stockholm: Proprius, 1994), 19.
20
naturen. Naturen sågs som en tillgång given av Gud att kontrolleras av och brukas för människans ekonomiska och materiella vinning. Ett synsätt präglat av den under 1600-och 1700-talet inflytelserika fysikoteologin. En tankeriktning i gränsen mellan
naturvetenskap och teologi som skapade föreställningen om naturens gudomligt inrättade ordning. Naturen skulle utnyttjas för människan materiella välfärd men väckte samtidigt hennes förundran inför skapelseverkets underbara och oändliga variation. Den ekonomiska lära som kom till uttryck i fysiokratismen hävdade att jordbruket var den enda produktiva näringsgrenen och i en sammansmältning med tidens vetenskapliga strävan att ordna och klassificera världen kom det förädlade
odlingslandskapet att betraktas som ideallandskapet. De nyttoinriktade tankarna tog sig också uttryck i idéer om en indelning av befolkningen i ”närande” och ”tärande”
medlemmar. Bönder betraktades som närande eftersom de ansåg bidra till samhällets välfärd. De tärande försörjde sig på sådant som betraktades som onyttigt för samhället. Inom litteraturen hade den pastorala herdediktning som varit populär inom aristokratin och borgarklassen sedan mitten av 1600-talet bidragit till att forma idén om det ordnade kulturlandskapet som den sköna och ideala naturen. I tämjda och kultiverade landskap bland cypresser och citronlundar levde herdar och herdinnor i samklang med naturen.45
Under 1700-talet fortsatte herden att liksom tidigare att leva i samklang med naturen långt bort från stadens stök och larm men nu gestaltad av bonden som till skillnad från den falske och lättjefulle stadsbon framställdes som ärlig och arbetsam. 46 I Storm och
böljor tystna ren (Ep. 39) målar Bellman upp ett för det sena 1700-tals diktningen typiskt svenskt herdelandskap i den epistel som är föremål för den första analysen i detta arbete. Av episteltiteln framgår att det är det sörmländska landskapet vid Eskilstunaån som är föremål för denna Fredmans hyllning till naturen.47
I episteln vaknar Mollberg på Liljans krog i Torshella för att måla krögerskans porträtt. Innan Fredman berättar att Mollberg sätter sig ner framför tavelstaffliet så har han utförligt beskrivit hur den omgivande naturen redan hunnit vaknat till liv och bondebefolkningens förberedande aktiviteter inför arbetsdagen. Här verkar något av
45 Karin Johannisson, ”Det sköna i det vilda”, i Paradiset och vildmarken : studier kring synen på naturen och
naturresurserna, red. Tore Frängsmyr (Stockholm: LiberFörlag, u.å.), 17-18, 21, 49 och 51; Utöver de som kategoriserades som närande och tärande fanns ytterligare en kategori av ”överflödiga” medlemmar i samhället. Tore Frängsmyr, Svensk idéhistoria : bildning och vetenskap under tusen år. D. 1 1000-1809 (Stockholm: Natur och kultur, 2000).
46 Bengt Lewan, Arkadien : om herdar och herdinnor i svensk dikt (Nora: Nya Doxa, 2001), 94 och 177. 47 Epistelns titel i 1790 års utgåva var Öfver Bergströmskans Porträt på Liljans krog, i Torshella
21
samtidens tankar om samhällets närande och tärande medlemmar synas när
bondebefolkningen beskrivs vara är i full gång och arbeta redan i gryningen samtidigt som stadsbon Mollberg fortfarande sover. Där de närande bönderna bidrar till
samhällsnyttan ägnar sig sjusovaren Mollberg åt att måla tavlor. Det sätt Mollberg framställs på i sammanhanget ger uppfattningen att konstnären i samtiden kan ha betraktats som en av samhällets tärande medlemmar.
När luktupplevelsen i episteln når läsarens näsa har de föregående stroferna berättat hur gryningstimmen strör sitt bleka ljus över landskapet.
”Storm och böljor tystna ren Himla-hvalfvets matta sken Mer och mer försvagas, Ren det börjar dagas, Molnen simma Qualm och dimma
Båda solens bleka strimma, Vädren spela fritt och täckt, Fönstren ristas vid var fläkt. […]”
Det susar i träden och brusar i vattendragen. När Fredman berättar hur
blomknoppar spricker och att orrens parningslek pågår förstår man att det är vår. Den vackra morgonens förlopp i naturen doftar uppenbarligen härligt.
”Luften spelar frisk och skön, minsta blommorna, växt och frön, Öpna sina knoppar,
Le åt daggens droppar, Prägtigt randas, Vällukt andas,
Med Zephirens fläktar blandas.”
Vällukten verkar komma från växtligheten i dess allra första stadier av frön och namnlösa blommor. Vindfläktarna för med sig och blandar lukterna på ett sätt så att hela atmosfären tycks fylld av växtlighetens dofter. Dofter från ett praktfullt bondelandskap som verkar fylla Fredman helt när han ”andas” vällukterna. När Fredman summerar hur han ser morgonen sprida sig över landskapet slås han av naturens och landskapets fulländning.
”All naturen börjar vakna Til ny glans och prål, Nya göromål
22 Och att ingen skönhet sakna.”
I tolkningen av välluktens funktion i episteln ser den ut att vara kopplad till hur det vårliga bondelandskapet framträder i gryningen. Med solens första strålar tränger dagens friska luft bort nattens ”qualm och dimma” där kvalm i samtiden i fråga om luftkvalitet förstods som kvav, tryckande, tung eller osund luft.48 Den friska luften
blandas med Zephirens fläktar som för med sig lukterna av vårens unga växtlighet mot Fredman. ”Zephiren” var en ung bevingad gud och begreppet användes i samtiden som en benämning på västanvinden som en livlig och behaglig vind. SAOB uppger att
begreppet ”sefyrfläktar” också har kunnat inbegripa en doftupplevelse i sig själv och Zephirens fläktar verkar ha kunnat användas som en synonym för vällukt. 49 Gryningens
vindar och de lukter de för med sig verkar berätta hur landskapet vaknar till liv efter nattens och vinterns livlösa stillhet och Fredman upplever hur ”All naturen börjar vakna”. När Fredman ler inför daggdropparna på en blomknopp tycks han förundrat glädjas över de små tecknen på den gryende vårdagen. När han sedan sägs andas vällukten verkar hela hans kropp uppfyllas av vördnad inför hur livets gudomlighet kommer till uttryck i bondelandskapet.
Det välluktande bondelandskapet har satts i en samtida kulturell och social kontext som har förklarat 1700-talets natursyn. En blandning av naturvetenskaplig, teologisk, nationalekonomisk och litteraturhistorisk kontext har visat hur man i samtiden
betraktade det nyttiga bondelandskapet som det ideala och sköna landskapet. Lukterna har använts för att framkalla en föreställning av detta landskap som ett gudomligt och livgivande naturrum och som fyllt Fredman med förundran och vördnad. Luktens funktion förefaller i detta fall ha varit att förmedla en positiv inställning till
bondelandskapet. I förlängningen verkar Bellman förmedla en ödmjuk tacksamhet inför livets krafter och deras förmåga att få något nytt och vackert att återuppstå ur mörker och ur det som verkar dött.
Brännvinslandskapet (Ep. 49)
Rätten att framställa brännvin för försäljning eller för husbehov var under 1700-talet en komplex historia av statsfinansiella och socialpolitiska beslut. Olika skatte- och
48 ”kvalm | SAOB”, åtkomstdatum 16 april 2020, https://www.saob.se/artikel/. 49 ”sefyr | SAOB”, åtkomstdatum 07 juni 2020, https://www.saob.se/artikel/.
23
konsumtionsregleringar bytte under århundradet av varandra i en strid ström för att garantera spannmålstillgång som föda och förse staten med inkomster. För den enskilde släpptes rätten till husbehovsbränning fri och förbjöds om vart annat ett oräkneligt antal gånger och skapade ett missnöje hos den bondebefolkning som ansåg att det var deras egen ensak att besluta om hur deras avkastning från skörden skulle användas. De
svenska bönderna hade en unik ställning då de till skillnad från bönderna i många andra länder representerades i riksdagen och tidigt kom att betraktas som en självständig kraft med inflytande i samhället. I protest mot ett av de många spritförbuden under 1700-talet svarade bönderna exempelvis med att genomdriva ett förbud mot det populära kaffet.50 Den omfattande brännvinskonsumtionen var annars ett
samhällsproblem som också syns i epistlarna. Det pokuleras kopiöst i epistelvärlden och epistelgestalterna får ofta ligga berusade i någon av Stockholms gränder. Men spriten återges också som en källa till upplupna festligheter med goda vänner. En sådan epistel är Mamsell Ulla, märk Mamsell (Ep. 49) där alkoholens löften ligger i luften när Fredman, Ulla Winblad och Mollberg är på väg till Klubben, en i Bellmans samtid populär krog vid Mälarens strand där Stockholms borgare kunde spela kort, kurtisera och supa.51
I episteln Ren Calad jag spår och tror (Ep. 42) har Fredman tidigare berättat att när sällskapet uppsöker Klubben vintertid åker de släde över isen där vargars yl
ackompanjerar färden men nu är det sommar och sällskapet färdas med båt för en gemensam kväll på landet utanför Stockholm. Färden går genom landskapet där månens strålar syns som ett silverstråk på vattenytan och händelsen verkar utspela sig en kväll i den senare delen av sommaren. När färden börjar nå sitt slut syns platsen i vattenbrynet där sällskapet ska stiga i land. När skepparen Mollberg väl lagt till ges uppsluppna
anvisningar om att matbylten, kantiner, öl och vin måste bäras upp från stranden till vad som ser ut att börja som en utomhuspicknick i sensommarkvällen. Den glada
stämningen där vid strandkanten andas av förväntan inför de medhavda läckerheterna. Möjligen har den av alkoholhaltiga dofter kryddade luften längs vägen bidragit till den uppsluppna stämningen denna kväll vid Mälarens strand. I epistlarna Fader
Bergström, stäm up och klinga (Ep.63) och Hvila vid denna källa (Ep. 82) har framgått att vinångor kan bidra till både lycka och upprymdhet. För när sällskapet kryssat längs
50 Mansén, Sveriges historia 1721-1830, 231. 51 Lönnroth, Ljuva karneval!, 231.
24
vägen till Klubben har Fredman när de kommit en bit på väg först uppmärksammat lukterna från landskapet.
”Se vad åkrar rundt kring sjön. Som af tusend blommors frön Ge en vällukt rundt kring stranden Och åt handen
Arbetslön.” för att därefter utbrista:
”Kors hvad många Bacchi kök! Ur hvar klyfta syns en rök, Minsta vinkel
Osar finkel
Minsta bro bär fulla ök”
Sällskapet som har färdats genom bondelandskapets vällukter verkar plötsligt ha seglat in i en dimma av finkelos.
Landskapet som beskrivs i de första raderna är av allt att döma återigen ett bondelandskap och vällukten som sprider sig från åkrarna över den stilla Mälarens vatten i sommarkvällen verkar behaglig men stark när den jämförs med mängden av tusentals blomluktande objekt. Den estetiska luktupplevelsen ges även här ett utilistiskt perspektiv när Fredman talar om arbetslön för handen där de ”tusend blommors frön” verkar antyda landskapets stora potential. Ännu en gång verkar bondebefolkningen idealiseras med anspelningen på hur åkrarna ger god avkastning för den som är driftig och arbetsam. Den välluktande upplevelsen avbryts plötsligt av en annan när sällskapet seglar in i finkelos.
Finkel, eller finkelolja, uppstår vid mäskjäsning i framställningen av brännvin där det bästa brännvinet är rent och befriat från smaken och lukten av finkel. Finkeloljan består mestadels av högre alkoholer men kan bland annat också innehålla karboxylsyror som exempelvis myrsyra, ättiksyra och smörsyra. 52Myrsyran är en stark syra som
används vid ensilering av djurfoder (ensilage) och lukten har liknats vid den skarpa lukten av aceton. Den kanske mer bekanta ättiksyran som används i matlagning har en sur och stickande lukt. Smörsyra uppstår när smör härsknar med en frän lukt som
52 ”finkel-olja | SAOB”, åtkomstdatum 7 juni 2020, https://www.saob.se/artikel/; ”smörsyra - Uppslagsverk - NE.se”, u.å., åtkomstdatum 08 juni 2020.
25
ibland liknas vid stinkostar. Olika luktsensationer som tillsammans skulle kunna framkalla en reaktion av stark motvilja eller avsky hos många. Ordet ”osa” beskrivs i SAOB också som något som luktar obehagligt eller illa. 53 Så när Fredman utbrister att ”
Kors hvad många Bacchi kök! […] Minsta vinkel osar finkel” säger han något om att det luktar illa men hans reaktion verkar ändå inte signalera någon större motvilja. När han ropar ”Kors” och versraden avslutas med ett utropstecken verkar hans reaktion istället vara häpen överraskning.54
Rökpelarna som stiger mot himlen som Fredman känner lukten av kommer förmodligen från husbehovspannorna i stugorna längs vägen.55 De Bacchi kök som
Bellman diktar om här är en symbolisk omskrivning av de brännvinspannor där spriten kokades och röken från de pipor som kanaliserade bort ånga vid destilleringen.
Eftersom frågan om hur den finkelosande luktupplevelsen från krogars och
hemmabrukarnas pannskorstenar kan förstås sannolikt påverkas av om framställningen av brännvin var laglig är det av vikt att konstatera att när episteln skrevs 1773 var husbehovsbränning otillåten.56Året innan hade Gustaf III mot bakgrund av 1771 års
missväxt och den fattigdom och nöd som följde i dess spår genom en förordning infört ett totalförbud mot brännvinstillverkning.57 Överträdelser straffade den ertappade hårt
med höga böter.58 Till skillnad från konfiskationsförfarandet i tidigare
förbudsregleringar fick undersåtarna denna gång nådigt behålla sina pannor. Men att bönderna fick behålla sina brännvinspannor räckte knappast för att dämpa missnöjet
53 ”osa | SAOB”, åtkomstdatum 08 juni 2020, https://www.saob.se/artikel/, 1. 54 ”kors | SAOB”, åtkomstdatum 06 juli 2020, https://www.saob.se/artikel/, II. 55 Bellman, Standardupplaga 1 1921, CLXXVI.
56 Bellman, Hillbom, och Massengale, Fredmans epistlar. 2 Musiken och kommentarer, 272 I episteltiteln från 1790 Angående Landstigningen vid Klubben i Mälaren en sommar-afton 1769 anges att båtfärden ägt rum 1769. Då var husbehovsbränning tillåten. Här skulle möjligen frågan kunna uppstå en tvekan om vilket av åren som borde styra tolkningen av episteln. Det enda som är säkert är att episteln skrevs 1773 och att olika förklaringar till varför båtfärden i titelns sägs ha ägt rum 1769 blir spekulationer.
57 Förordning 11 september 1772 om Kong. Maj:ts Förbud emot all Brännvins bränning och försälgning i Städer och på Landet, tils vidare i Reinhold Gustaf Modée, Hedvig Eleonora Lindhielm, och Elsa Fougt, Utdrag utur alle ifrån den 7. decemb. 1718./1791 utkomne publique handlingar. Stockholm. 1-15. 1742-1829=. [Del 10], Utdrag utur alla ifrån den 19 augusti 1772 utkomne publique handlingar, placater, förordningar, resolutioner och publicationer, som riksens styrsel samt inwärtes hushållning och författningar i gemen, jemwäl ock Stockholms stad i synnerhet angå: med et fullkomligt orda-register öfwer des innehåll; jemte förtekning, efter åratalen, på alla de publique handlingar och acter, som denna tionde delen innehåller. Tionde delen til 1776 års slut. Med hans kongl. maj:ts allernådigste privilegio. Stockholm, 1781. Trykt på egen bekostnad hos Henr. Fougt, ridd. af k.w.o. kongl. boktr. (Stockholm: Fougt, 1781).
58 Första överträdelsen var boten 100 daler silvermynt. Boten fördubblades sedan vid varje påföljande
överträdelse. Som en jämförelse kostade ett lamm vid denna tid lite drygt 5 daler silvermynt. Den som saknade penningmedel fick istället plikta genom kroppsbestraffning. Lars O. Lagerqvist och Ernst Nathorst-Böös, Vad kostade det? : priser och löner från medeltid till våra dagar (Stockholm: Natur och kultur/LT, 1999), 23 och 84.
