Utvärdering av Fortuna - Ett arbetslivsinriktat rehabiliteringsprojekt

JO SEFIN A GG ES TAM UT V ÄRDERING A V F OR TUN A

Denna rapport är ett resultat av den utvärdering som Enheten för kompetensutveckling och utvärdering vid Malmö högskola gjort av projekt Fortuna - ett arbetslivsinriktat rehabiliterings-projekt initierat av Rosengårds stadsdelförvaltning. Projektet hade dels avsikten att tydliggöra roller och ansvar i organisatio-nen kring rehabiliteringsärenden. Man hade också ambitioorganisatio-nen att återfå långtidssjukskrivna anställda tillbaka till den reguljära arbetsmarknaden genom individriktade insatser för att förbättra deras livsstil och hälsa. Projektet anses vara nyskapande då det tagit ett helhetsgrepp kring individernas hela livssituation såväl i arbetslivet som i det privata livet. Livsstilscoacher skulle guida deltagarna fram mot en hälsosammare livsstil och med hjälp av outplacementföretag skulle man hjälpa deltagarna fi nna anställningar utanför stadsdelen.

Rapporten ingår i rapportserien Malmö högskolas utvärderings-rapporter som ges ut av Enheten för kompetensutveckling och utvärdering på Malmö högskola.

RAP

POR

T: 200

7:3

UTVÄRDERING AV FORTUNA

Ett arbetslivsinriktat rehabiliteringsprojekt

Malmö högskola, 2007

Enheten för kompetensutveckling och utvärdering

Nr 3, 2007

UTVÄRDERING AV FORTUNA

Ett arbetslivsinriktat rehabiliteringsprojekt

Josefin Aggestam

© Copyright Enheten för kompetensutveckling och utvärdering 2007

ISSN 1654-7462 ISBN 978-91-7104-043-5

FÖRORD

Rosengårds stadsdelsförvaltning genomförde under 2006 och 2007 ett arbetslivsinriktat rehabiliteringsprojekt finansierat av Svenska ESF-rådet och Försäkringskassan i Skåne. Ambitionen var att åter-få långtidssjukskrivna i stadsdelens anställda tillbaka till den regul-jära arbetsmarknaden genom individriktade insatser för att förbättra deras livsstil och hälsotillstånd. Under projektets senare del inbjöds även anställda i Husie sdf att delta. Fortuna anses vara

nyskapande, då det tog ett helhetsgrepp kring individernas hela

livssituation såväl i arbetslivet som i det privata livet och med hjälp av coacher skulle man guida deltagarna fram mot en hälsosammare livsstil.

Denna rapport är resultatet av den utvärdering som utfördes av

Enheten för kompetensutveckling och utvärdering vid Malmö

hög-skola. På denna enhet arbetar vi utifrån vetenskapliga metoder,

men utgångspunkten är att utvärderingen framför allt ska använ-das i det praktiska sammanhang där den tagits fram. För att säker-ställa en vetenskaplig kvalitet har utvärderingen granskats av en extern forskare, Ann-Christin Gullacksen vid området hälsa och samhälle på Malmö högskola. Josefin Aggestam har ansvarat för utvärderingen av Fortuna. Joakim Tranquist har haft ett över-gripande ansvar för studien samt haft rollen som handledare och projektledare.

Vi vill rikta ett stort tack till alla deltagare som via en enkätun-dersökning och intervjutillfällen öppet delat med sig av sina erfarenheter av projektet och därmed givit ett värdefullt bidrag till denna utvärdering. Vi vill också tacka styrgruppsmedlemmarna, Monica Claeson vid Rosengårds stadsdelsförvaltning, Fortunas personalgrupp samt projektledare Lillemor Venebrand-Forsberg som välvilligt ställt upp på intervjuer samt givit oss möjligheten för en god insikt i projektets verksamhet.

1 INLEDNING ... 1 1.1 Målsättningar ...2 1.2 Målgruppen ...2 1.3 Genomförande ...3 1.4 Projektets grundfilosofi ...4 2 UTVÄRDERINGEN ... 7 2.1 Utvärderingens syfte ...7 2.2 Utvärderingens genomförande...8 3 FÖRUTSÄTTNINGAR ... 13 3.1 Projektets resurser ...13 3.2 Deltagarna...25 4 LIVSSTILSFASEN ... 35

4.1 Starten av Fortunas arbete...35

4.2 Aktivitetsbeskrivning ...38

4.3 Diskussion om Fortunas livsstilsfas...55

5 OUTPLACEMENT ... 65

5.1 Information om Outplacementfasen ...67

5.2 Tidpunkten för Outplacementfasens start...69

5.3 Försäkringskassan och Outplacement ...71

6 MÅLUPPFYLLELSE ... 77

7 SLUTDISKUSSION ... 83

7.1 Vad kan vi dra för lärdomar av detta? ...89

1 INLEDNING

Rosengård är en av Malmös tio stadsdelar med 22 000 invånare. Av stadsdelens 1773 anställda var ca 150 personer långtidssjuk-skrivna i mars 2006. En större andel av denna grupp återfanns inom typiskt kvinnodominerade verksamhetsområden såsom barn-omsorg, vård, omsorg och grundskola. Åldern låg till största del mellan 40 och 59 år för denna grupp och majoriteten var kvinnor. Siffrorna i Rosengård var vid denna tidpunkt anmärknings-värda, särskilt om man beaktar den psykiska ohälsan i stadsdels-förvaltningen. Försäkringskassan gjorde i oktober 2006 en kart-läggning av diagnoserna för sjukfall längre än 60 dagar i Skåne. I Rosengårds stadsdelsförvaltning (fortsättningsvis kallad sdf) var 35% sjukskrivna på grund av psykisk sjukdom och ytterligare 11% hade en anpassningsstörning eller reaktion på stress. Jämför

man denna siffra med hela Malmö är det 25% respektive 13%1

. Lägger man ihop dessa båda diagnoser kan man konstatera att Rosengårds sdf har 8% högre psykisk ohälsa än i Malmö i stort och att Rosengårds stadsdelsförvaltning höjer de genomsnittliga siffrorna för Malmö.

Problematiken var med andra ord att man hade en stor andel långtidssjukskrivna som man i stadsdelsförvaltningen inte kom vidare med. Man upplevde att många av dessa personer inte skulle kunna komma tillbaka till arbete utan någon form av åtgärd. Då väcktes idén att arbeta med livsstilsförändringar hos de långtids-sjukskrivna individerna. Genom lyfta dessa människor genom att förbättra deras hälsa och därmed föra dem närmare arbetsmark-naden, samtidigt som man kopplade in outplacementverksamhet

1

där man skulle hitta nya anställningar utanför stadsdelsförvalt-ningen, hade man för avsikt att sänka sjuktalen i Rosengård.

1.1 Målsättningar

Projekt Fortuna initierades med en avsikt att ta ett helhetsgrepp om ohälsan i Rosengårds sdf – den psykiska såväl som den fysiska. Projektet syftade dels till att göra ”en systematiserad kartläggning av sjukfrånvaron i stadsdelen och samtidigt öka tydligheten i organisationen kring ansvar och roller i rehabiliteringsarbetet”. Dels innebar det att ”utforma ett livsstilsprogram som genom individriktade insatser syftar till att stärka deltagarna för att hitta en väg tillbaka till arbetsmarknaden”.

De målsättningar som anges i projektbeskrivningen är att:
Utveckla bestående samverkan mellan nyckelaktörerna i

rehabiliteringsarbetet för långtidssjukskrivna; Rosengårds sdf, Försäkringskassan, företagshälsovården Feelgood samt fackliga organisationer

Utveckla hållbara metoder och rutiner för hur långtidssjuk-skrivna kan återgå till arbetslivet

Minst 50% av deltagarna i projekt Fortuna ska ha återgått till arbetslivet efter att projektet har avslutats

Genom att anlita ett outplacementföretag var även tanken att hitta anställningar till projektdeltagarna utanför stadsdelsförvaltningen.

1.2 Målgruppen

Utifrån en analys av de 150 långtidssjukskrivna personerna i förvaltningen var målet att välja ut 50 personer att delta – personer vilka stod tillräckligt nära arbetsmarknaden för att ha möjligheter att få ny anställning hos en annan arbetsgivare, samtidigt som arbetsgivaren ansåg att ”alla rehabiliterings- och omplaceringsmöj-ligheter inom förvaltningen var uttömda”. Gruppen skulle till 90%

1

bestå av kvinnor och till 10% av män och åldersintervallet ligga mellan 20 och 55 år. Detta eftersom majoriteten av de anställda inom förvaltningen i stort är kvinnor, samtidigt som majoriteten av de långtidssjukskrivna också är kvinnor. Individerna skulle analyseras utifrån ett helhetsperspektiv, där alla relevanta aspekter av dennes livssituation skulle tas i beaktande såsom livsstil och re-lationer till andra människor.

1.3 Genomförande

Projekt Fortuna indelades i fyra olika faser enligt figuren ovan. Fas 1 kallas i projektbeskrivningen för analys. I denna fas skulle två samordnare engageras på deltid ifrån personalavdelningen i stads-delsförvaltningen. Lokal och utrustning skulle anskaffas och projektets nyckelaktörer skulle sammankallas till en styrgrupp i vilken samarbetsformer för rehabiliteringsarbetet skulle utvecklas. Under denna fas skulle kartläggningen av stadsdelens långtidssjuk-skrivna göras och deltagarna för projektet väljas ut. I denna fas skulle även utvärdering upphandlas och personal för projektet rekryteras.

Fas 2 kallas i projektbeskrivningen för livsstilsfasen där –

förut-om en intensifiering av samarbetsformerna mellan parterna – livsstilsprogrammet för deltagarna skulle utvecklas. Livsstilscoa-cherna skulle tilldelas handledning av externa konsulter; informa-tion om projektet skulle framställas och spridas och resurser inför projektets tredje fas, outplacement, skulle upphandlas. Livsstilsfa-sen skulle innebära att deltagaren i kombination av individuell coaching och aktiviteter i grupp skulle inspireras och utveckla verktyg och strategier för att förbättra sin hälsa och hantera sin Fig. 1. Schematisk bild över Fortunas fyra faser

livssituation på bästa möjliga vis. Aktiviteterna skulle innehålla föreläsningar, studiecirklar, studiebesök, fysiska aktiviteter men också avslappningsövningar, skapande verksamhet som musik, dans, bild samt natur och trädgård. Tanken var att denna verksamhet skulle ske i samarbete med eller i regi av en extern aktör som exempelvis en Folkhögskola. Enligt en intervju med en av projektets samordnare skulle innehållet i aktiviteterna utformas till stor del efter deltagarnas egna önskemål och intressen.

Efter genomgången livsstilsfas, skulle deltagarna i den tredje fasen skickas vidare till ett outplacementföretag vars huvudsyfte var att ”utifrån individens förmåga, intresse och möjligheter finna vägar tillbaka till arbetsmarknaden”(Offertförfrågan outplace-ment-upphandling). Outplacementföretaget hade till uppgift att dels hitta ett arbetsprövningsföretag på vilket man skulle avgöra arbetsförmågan hos individen, och dels att hitta en anställning som skräddarsytts utifrån deltagarens erfarenheter, förutsättningar och önskemål. Outplacementfasens omfattning skulle vara 6 månader. Fas fyra skulle ägnas åt avslut, sammanfattning samt spridning av erfarenheterna externt och internt. Deltagarna skulle under denna fas inte längre vara inskrivna i projektet.

Denna utvärdering avser huvudsakligen att värdera själva

programmet eller metoden i denna verksamhet, vilken utgörs av fas två och i viss mån även fas tre enligt ovanstående modell. Resulta-ten av utvärderingen är i skrivande stund för tidigt att uttala sig om, då deltagarna nyligen skrivits ut ifrån projektet. En sådan ana-lys bör förslagsvis ligga 6 månader efter avslutat projekt.

1.4 Projektets grundfilosofi

Att fokusera på faktorer som upprätthåller och främjar hälsa istället för bara på de faktorer som förvärrar sjukdomar, har blivit ett näst intill självskrivet inslag i den hälso- och sjukvårdspolitiska diskursen och retoriken idag. Som underliggande teori i Fortuna hänvisar projektbeskrivningen till Aaron Antonovskys teori

KASAM, som betonar känslan av sammanhang som avgörande för

som fanns när projektplanen utformades har jag därför valt att presentera denna teori lite närmare.

KASAM definieras som ”en global hållning som uttrycker i vilken utsträckning man har en genomgripande och varaktig men dynamisk tillit till att ens inre och yttre värld är förutsägbar, och att det finns en hög sannolikhet för att saker och ting kommer att gå så bra som man rimligen kan förvänta sig” (Antonovsky, 2003:13). Antonovsky menar att människans normaltillstånd befinner sig i ett kaos snarare än i stabilitet och harmoni. Istället för att benämna människor som friska eller sjuka väljer han istället att placera människan på ett kontinuum mellan hälsa och ohälsa. Vi befinner oss med andra ord någonstans i mitten av denna diko-tomi och rör oss ofta mot ena eller andra motpolen.

I stället för att förklara varför vi drabbas av en viss sjukdom ska vi i stället fokusera på vilka faktorer det är som får oss att röra oss i den hälsosamma riktningen. KASAM innehåller tre komponenter:

begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. En person har nått en hög begriplighet om hon kan förklara och dra lärdom av sina erfarenheter att händelserna som väntar henne till sist går att förut-se.

Med hanterbarhet menas att individen kan bemöta de utma-ningar och erfarenheter hon utsätts för samt upplever att hon har tillräcklig kapacitet att hantera de krav som ställs på henne. I detta fall handlar det både om resurser som står under ens egen kontroll och de som personer i sin omgivning som man litar på kontrolle-rar. Med meningsfullhet syftar Antonovsky på motivation, vilket innebär att individen ser att livet har en betydelse och innebörd och att man ser de utmaningar man möter som något positivt snarare än som något påfrestande. Denna senare komponent ses som den viktigaste i KASAM då den är nödvändig för att kunna uppnå begriplighet och hanterbarhet. Utöver ovanstående komponenter existerar överordnade psykosociala generella motståndsresurser-motståndsbrister (GMR och MB) som bidrar till respektive motar-Fig. 2. Antonovskys kontinuum mellan ohälsa och hälsa

betar ett starkt KASAM. Viktiga händelser i livet, såsom att bli uppsagd ifrån sitt jobb eller byte av arbetsplats, är inte det som avgör var på KASAM-skalan man hamnar. Det som påverkar är snarare den spänning dessa händelser skapar och de konsekvenser som de för med sig för individen. Nivån på individens KASAM avgör däremot om konsekvenserna för denna typ av händelser är skadliga, neutrala eller hälsofrämjande för individen (Björklund och Svensson, 2006:131ff.).

Forskning om sambanden mellan arbete och hälsa eller ohälsa har ofta fokuserat på hur arbetet påverkar individens ohälsa snara-re än på de faktosnara-rer runt arbetet och individen som påverkar dess hälsa. Antonovskys fokus på det friska antas vara viktigt för att stärka den sjukskrivnes uppfattning om att återgå till arbetslivet som något som är möjligt och meningsfullt att uppnå. Det är vik-tigt att den sjukskrivne, i sitt rehabiliteringsarbete, får sina problem med ohälsa analyserade och förklarade på ett sätt så att de blir begripliga för honom eller henne. Därmed kan de sättas in i ett sammanhang som möjliggör en uppfattning om vilka åtgärder som bör göras för att förbättra individens hälsostatus (ibid).

För en person med stora MB kan det vara förödande för hans eller hennes KASAM, och därmed också hälsa, att återgå till samma arbetsplats som tidigare efter ett långt sjukdomstillstånd. Genom att byta arbetsplats skulle detta kunna förhindras (ibid) En person med stora MR upplever i motsats inte samma förödande konsekvenser att återgå till samma arbetsplats.

Utifrån Fortunas projektbeskrivning kan man alltså tolka Antonovskys teori som det grundfundament och tankesätt på vilket projekt Fortuna är uppbyggt. Den har med andra ord genomsyrat såväl kartläggningsarbetet av stadsdelsförvaltnigens 150 långtids-sjukskrivna individer, som upplägget bakom livsstilsfasen som den utvalda projektgruppen sedermera skulle genomgå.

2 UTVÄRDERINGEN

Uppdraget att utvärdera projekt Fortuna tilldelades Enheten för

kompetensutveckling och utvärdering på Malmö högskola. Utvär-deringen har genomförts på ett oberoende sätt och ses som en del av den forskning som bedrivs vid Malmö Högskola.

2.1 Utvärderingens syfte

Utvärderingen av projekt Fortuna har i första hand haft ett

främjande perspektiv vilket innebär att den skall bidra med förstå-else av projektets metod, tillvägagångssätt och resultat för att därigenom ge ett underlag för en eventuell vidareutveckling av projektets rehabiliteringsmetoder.

Utvärderingen har haft som ambition att:

Utvärdera projektprocessen från urval av deltagare till utfall av insatsen

Identifiera gynnande alternativt missgynnande faktorer som förklarar berörda aktörers erfarenheter av projektets genomförande.

Denna inriktning lägger grunden för en förklarande

processutvär-dering som i huvudsak har en formativ inriktning. Detta innebär

dels att utvärderaren uttalar sig om projektet nått sina förväntade

mål, men också om varför projektet nått de resultat som det gjort.

Detta innebär att utvärderingen får en praktisk betydelse för en eventuell utveckling av projektet genom att den kan öka förståelsen

kring de problem och utgångspunkter som rådde när projektet till en början initierades.

Utvärderingen syftar således till att ge en helhetsbild av hur pro-cessen, från initiering till uppföljning, har sett ut. Man sätter sig med andra ord in i hur den historiska bakgrunden såg ut, d.v.s. varför det fanns ett behov av projekt Fortuna, vilka problem låg till grund för att detta projekt påbörjades samt vilka argument ligger bakom att den faktiska projektplanen ser ut som den gör.

Därefter tittar utvärderingen på hur själva genomförandet av projektet har sett ut och till slut undersöks om de förväntade målen stämmer överens med de upplevda resultaten av arbetet. Tyngd-punkten kommer att ligga på själva genomförandeprocessen för att förklara vilka delar av projektet som bidragit till framgång respek-tive misslyckande och varför dessa delar lyckades eller misslycka-des: Har man haft rätt förståelse av problemet och dess orsaker (i detta fall den höga andelen långtidssjukskrivna i Rosengård)? Vad har deltagarna haft för förväntningar på projektet och hur har des-sa förändrats/bekräftats under projekttidens gång?

Kärnfrågan i denna utvärdering är på vilket sätt metoden

(livs-stilscoachingen och övriga hälsofrämjande aktiviteter) är tänkt att leda fram till målet (återgång till arbetsmarknaden)?

Det är viktigt att understryka att utvärderingen endast kan ge

en version av projektets genomförande och utfall. En heltäckande

bild utifrån alla inblandades perspektiv är aldrig möjlig att ge. Syftet har varit att låta projektets huvudsakliga aktörer komma till tals, men man får ha i beaktande att utvärderaren utifrån dessa har gjort ett urval utifrån vad hon finner relevant att belysa och disku-tera. En begränsning är dessutom att utvärderingen kom in i projektet först i april månad 2007 då Fortunas verksamhet med deltagarna redan hade pågått i 8 månader. Utvärderarens bild av hur projektet fungerat i sitt första skede är därmed helt beroende av hur deltagare och personal har återgivit den.

2.2 Utvärderingens genomförande

Arbetet har bedrivits under perioden 2007-05-01 – 2007-11-30

metod i form av deltagande observation, utvärderande platsbesök, fokusgrupper samt enskilda intervjuer.

Vid kvalitativ metod bör forskaren ta i beaktande den påverkan som informanten kan utsättas för vid intervjutillfället. Påverkan kan vara både positiv och negativ. Som negativt kan anföras informantens upplevelser att redogöra för sina erfarenheter om sitt sjukdomstillstånd ännu en gång och därigenom gå igenom händel-ser som varit svåra att komma över. Samtidigt kan det upplevas som positivt att någon, i detta fall intervjuaren, är genuint intresse-rad av de erfarenheter och upplevelser man har att berätta om. Därför bör man ha i beaktande i hur hög grad utvärderares förförståelse för aktiviteterna har påverkat den datainsamling och analys som gjorts (SBU, 2006: 49).

Den kvalitativa undersökningen har kombinerats med en

enkätundersökning av alla de personer som deltagit i projektet (inklusive de som valt att avsluta i förtid).

2.2.1 Utvärderande platsbesök och deltagande observation

Genom att finnas på plats och vara tillgänglig för samtal har det givits möjlighet för deltagarna att spontant och informellt dela med sig av sina erfarenheter och synpunkter på projektet. Genom att befinna sig i Fortunas lokaler och delta i dess olika aktiviteter har syftet varit att få en insikt i samvaron och de dagliga aktiviteterna i projektet. Genom ett frekvent närvarande har utvärderaren också kommit närmare deltagarna genom att man lärt känna dem, vilket i viss mån kan ha fått effekten att ett förtroende har skapats som gjort att de i högre grad vill dela med sig av sina erfarenheter. Aktiviteter som deltagarna funnit alldeles för utelämnande för extern medverkan, har utvärderaren valt att avstå ifrån av respekt för deltagarnas integritet. Planeringen av vilka aktiviteter som utvärderaren besökt har gjorts tillsammans med projektledningen och Fortunas personal, som innan varje besök har förvarnat delta-garna om att utvärderaren skall närvara. Utvärderaren har deltagit i studiecirklar (vid tre tillfällen i två olika grupper), Qi Gong (vid ett tillfälle), Bildterapi (vid ett tillfälle), utflykt till Österlen samt vid Fortunas avslutningsfest. Utvärderaren har också medverkat vid ett styrgruppsmöte, två informationsmöten riktade till

del-tagarna med ett av de två upphandlade outplacementföretagen, samt två morgonmöten med Fortunas personal. Efter livsstilsfasens slut har deltagarna fortsatt att träffas i projektledningens regi en gång per vecka. Utvärderaren har även medverkat vid ett av dessa möten för att få en insikt i hur tiden efter livsstilsfasen har upplevts samt hur det gått för de deltagare som gått in i outplacementfasen.

2.2.2 Enkätundersökning

Enkätundersökningen har haft som syfte att fånga upp deltagarnas upplevelser av Fortunas metoder. Frågorna har berört områden som förväntningar innan deltagandet påbörjades, synpunkter på de olika aktiviteterna, inställning till outplacement samt hur man upp-levt Fortuna i stort. Man har även fått delge synpunkter på hur in-formationen om projektet har upplevts samt hur deltagaren ser på det stöd man haft ifrån övriga parter i projektet, som arbetsgivare och Försäkringskassa. Frågorna i enkätformulären har huvudsakli-gen utformats med fasta svarsalternativ, men möjlighet har också givits till öppna svar med utrymme för respondenterna att ytterli-gare kommentera sina erfarenheter.

45 personer har fått enkäten skickad till sin hemadress enligt den deltagarlista utvärderingen fått ta del av. I utskicket fanns ett medföljande frankerat svarskuvert där deltagarna kunde skicka tillbaka enkäten, och möjlighet gavs också att via en länk besvara den via Internet. En förseglad brevlåda var även placerad i vänt-rummet på Fortuna där deltagarna kunde posta enkäterna. Här fanns även en extra uppsättning enkäter i det fall som någon even-tuellt förlagt sitt exemplar. Även vid utskicket av påminnelsen fick de enkäten samt möjligheten att besvara den via Internet. 32 svar kom in totalt. Två kända bortfall finns, ett som inte kom fram p.g.a. okänd adress och ett som via e-post meddelades att man aldrig deltagit i aktiviteterna. Av 45 utskickade enkäter kan vi därför endast räkna 43 vilket ger en svarsfrekvens på 77%.

2.2.3 Fokusgrupp och deltagarintervjuer

fokus-upplevelser av projektet. Grundtanken med fokusgrupper är att deltagarna i interaktion med varandra delger perspektiv som inte skulle ha varit möjligt att ta del av på annat sätt. I en fokusgrupp ger deltagarna sin kollektiva bild av det aktuella ämnesområdet. Genom att diskutera i grupp korrigeras den individuella upp-fattningen till det som kan ses som den allmänna meningen. Det finns forskare som anser att samtalet mellan olika individer är det bästa sättet att få en subjektiv bild av verkligen. Till skillnad från individuella intervjuer blir forskarens påverkan på informanterna mindre i en fokusgrupp. Om gruppen inte är homogen finns dock en risk att erfarenheterna ifrån några av deltagarna inte kommer fram (Billinger, 2005:170 ff).

Fokusgruppen bygger på semistrukturerade frågor där respon-denterna har stort utrymme att styra samtalet in på de områden de anser relevanta i avseendet. Fokusgrupperna har bildats efter intresseanmälan av deltagarna själva. Utöver dessa har två deltaga-re djupintervjuats. Informanterna deltaga-repdeltaga-resenterar både deltagadeltaga-re med psykisk såväl som fysisk diagnos på sin sjukskrivning. Det är delta-gare som varit inskrivna i projektet olika länge och även deltadelta-gare som varit deltidssjuskrivna och därigenom kombinerat arbete med sitt deltagande i Fortuna. Detta urval har gjorts för att ge en så bred bild som möjligt av målgruppens upplevelser av Fortuna. Urvalet av informanter har skett med hjälp av att deltagarna själva anmält sitt intresse att medverka i fokusgrupperna. Alla personer som velat komma till tals i dessa sammanhang har givits den möjligheten.

2.2.4 Övriga intervjuer

Utöver deltagarintervjuer har intervjuer gjorts med representanter för de fackliga organisationerna (tre personer tillsammans i en grupp under en timme). Projektledarna har intervjuats tillsammans vid två tillfällen, de har även kompletterat intervjuerna med förtyd-liganden via telefon och e-post. Två av livsstilscoacherna har inter-vjuats var för sig. Dessutom har intervju gjorts med Försäkrings-kassans representant i styrgruppen samt med dåvarande personal-chefen för Rosengårds stadsdelsförvaltning, tillika en av författarna

till projektbeskrivningen av Fortuna. Även hon har kompletterat med förtydliganden via e-post.

2.2.5 Övrigt material

Utöver observationer och intervjuer har även dokumentstudier genomförts. Detta avser bland annat genomgång och analys av projektbeskrivning, anteckningar från styrgruppsmöten, samt informationsblad om projektet. En omfattande litteraturstudie kring rapporter och forskning om långtidssjukskrivningar och rehabilitering har också gjorts. Vidare har utvärderingen vid sin analys av de kvantitativa målen använt befintlig statistik ifrån projektet.

2.2.6 Forskningsetiska överväganden

Utvärderingen har tagit sin utgångspunkt i Vetenskapsrådets (2002) fyra forskningsetiska huvudkrav:

Alla som berörs av undersökningen upplyses om dess syfte
Alla deltagare bestämmer själva över sin medverkan
De uppgifter som inhämtas vid intervjuer och

observatio-ner ges största möjliga konfidentialitet

De uppgifter som insamlas om enskilda personer används endast för forskningsändamål

I den färdiga texten nämns inte respondenterna vid namn. För tydligheten i resonemangen är respondentens funktion/titel presen-terad i referaten eftersom förståelsen för resonemanget kan vara beroende av huruvida ett uttalande kommer ifrån en livsstilscoach, projektledare, projektansvarig eller deltagare. I de sammanhang som en persons funktion/titel inte har någon betydelse, kommer den inte att redovisas för att ytterligare anonymisera respondenten. Deltagarna i projekten kan vara i en mer utsatt situation och av den anledningen har dessa källor behandlats med särskild noggrannhet.

3 FÖRUTSÄTTNINGAR

Följande två kapitel kommer att ge en värderande beskrivning av projektets förutsättningar och genomförande och projektet kommer att analyseras i projektprocessens kronologiska ordning. Med förutsättningar avses projektets resurser i form av personal och organisation. I detta kapitel kommer också projektets målgrupp att problematiseras. Med genomförande avses hur arbetet med de tre olika faserna har bedrivits. Fortunas metoder kommer att presenteras och dess gynnande respektive missgynnan-de faktorer kommer att diskuteras. Deltagares upplevelser kommer att varvas med personalens och de övriga nyckelaktörernas i pro-jektet, som framkommit under intervjuer och enkätundersökning.

3.1 Projektets resurser

Idéskapare och ägare till projekt Fortuna är Rosengårds sdf och dess personalavdelning. Projektet leddes av en styrgrupp, medan det huvudsakliga arbetet med att utveckla innehållet i verksamhe-ten kom att ligga på livsstilscoacherna och projektledningen utifrån den projektbeskrivning som redogjorts för i inledningen. För fas tre har två olika outplacementföretag köpts upp; Personalpartner AB och Nova Individ och Organisation. I följande avsnitt kommer re-spektive funktion i projektet att redogöras.

3.1.1 Styrgruppen

Tillsammans med huvudaktörerna inom rehabiliteringsarbetet i stadsdelsförvaltningen skapades en styrgrupp till vilken kontinuer-lig uppföljning och återrapportering av arbetet i projektet skulle göras. Styrgruppen bestod av en projektansvarig, som under

pro-jektets gång även kom att få rollen som tillförordnad personalchef1

i Rosengårds sdf, personalsekreteraren på Rosengårds sdf samt

representanter från Försäkringskassan, företagshälsovården

Feelgood och fackliga företrädare från SACO/SSR, Lärarförbundet och Kommunal. Till styrgruppen kopplades även en extern rehab-konsult med syfte att undersöka möjligheterna för att effektivisera arbetsgången i rehabiliteringsärenden.

Styrgruppsmötena har ifrån alla parter som utvärderingen talat med bedömts som givande och produktiva. De fackliga represen-tanterna upplever att de fått gehör för flera av sina synpunkter,

1

För att undvika begreppsförvirring kommer fortsättningsvis benämningen personalchef att använ-Fig. 3. Schematisk bild över Fortunas organisation

framförallt vad gäller skriften ”Riktlinjer vid arbetsanpassning och rehabilitering” som producerades efter att kartläggningsarbetet i Fortunas första fas genomförts. Personalchefen framhåller det som positivt att styrgruppen träffats så frekvent och därmed fått möjligheten att diskutera igenom frågor där man tidigare varit oense. Detta har gjort att man lärt känna varandras verklighet och gemensamt har fått leta lösningar vilket på detta sätt har förbättrat förståelsen mellan de olika parterna.

3.1.2 Fortunas personal

Till projektet har anställts en projektledare, tre livsstilscoacher samt ytterligare en person som fungerat först som vikarierande projektledare och när ordinarie projektledare kommit tillbaka,

stannat kvar i projektet som resursperson1

. Projektledaren blev sjukskriven i november och i december rekryterades resursperso-nen. Detta eftersom projektledarens frånvaro orsakade hög arbetsbelastning hos personalen som till viss del ledde till att grup-pen drabbades av hög korttidsfrånvaro. Innan resurspersonen rekryterades hade en av livsstilscoacherna ansvaret att täcka upp för det mest akuta vid projektledarens sjukskrivning. Utöver den fasta personalstyrkan hyrdes extern personal in för några av aktivi-teterna; Qi Gong, Bildterapi samt frigörande dans. Dessutom anlitades personer för att hålla i olika föreläsningar för deltagarna. Projektledaren själv kom utifrån, utanför stadsdelsförvaltning-en. Hon är utbildad undersköterska och socionom samt som yoga- och meditationslärare med lång erfarenhet av arbete med människor med hjälp av både traditionella såväl som komplemen-tära metoder2.

Livsstilscoacherna, som rekryterades externt, bestod av en

sjuksköterska med antroposofisk profil3 som även har en bakgrund

i att hålla stödsamtal inom företagshälsovården; en

1

För att undvika begreppsförvirring mellan henne och den ordinarie projektledaren, kommer be-nämningen resursperson fortsättningsvis användas på denna person.

2

Med komplementära metoder avser projektledaren massage, akupunktur, naprapati, meditation och yoga.

3

a n tr o p o s o fi´ (av grekiska a´nthrαpos 'människa' och sophi´a 'vishet', av sopho´s 'skicklig', 'kunnig', 'vis'), livs- och världsåskådning grundlagd av den österrikiske naturvetaren, filosofen och Goetheforskaren Rudolf Steiner. Den hävdar att människan genom planmässig utveckling av sina anlag kan nå kunskap om det översinnliga (www.ne.se).

terapeut med masterutbildning i England och erfarenhet från Alnarpsprojektet och som parallellt med Fortuna genomgick en terapeututbildning. Den tredje coachen var utbildad undersköters-ka med en vidareutbildning inom pedagogik och coaching. Alla tre hade således erfarenhet av arbete med långtidssjukskrivna.

Ansvarig för rekryteringen av dessa coacher var personalsekre-teraren tillsammans med projektledaren som anställdes till Fortuna i maj 2006. Personalchefen rådfrågades också och var med när slutgiltiga beslutet om fattades. Personalen förväntades ha arbetat mycket med människor tidigare, men givetvis också ha erfarenhet av samtalsstöd och coaching. Projektledaren betonar att man även efterfrågade något mer hos den personalgrupp som skulle rekryte-ras till Fortuna:

Utbildning och erfarenhet är oerhört viktigt i ett arbete med människor. Det behövs någon form av medicinsk utbildning i botten, t.ex. undersköterska eller sjuksköterska. Alla deltagare har medicinska problem. Dessutom behövs en utbildning i samtal eller arbete med människor. Ingen av våra deltagare hade varit behjälpta av enbart en coach från början – de var för dåliga. Däremot var det ett bra komplement senare. Då jag med min bakgrund vet att det inte räcker med den traditionella vården om man är utbränd eller haft en långvarig sjukdom eller lider av liknande symptom, var det också viktigt att mina medarbetare skulle ha någon form av komplementär utbildning och erfarenhet.

Projektledaren betonar också att det var viktigt att inte komma ifrån myndigheter som Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen och därigenom vara formad av deras regler.

En av coacherna berättar:

Jag vet att det heter att vi är livsstilscoacher, men det betyder inte att man kan gå en utbildning på två månader och tro att man kan ha sådana här jobb utan jag tror att det kräver rätt så mycket erfarenhet och en viss medicinsk kunskap. Det tror jag är jättevärdefullt. Det var ju en av oss som inte hade det. Det tror jag har spelat roll.

Vid samtal med deltagarna bekräftas denna tankegång bland dem som har en fysisk diagnos bakom sin sjukskrivning. En deltagare som är diagnostiserad med cancer berättar att hon valde att tillde-las en coach med just medicinsk utbildning för att kunna få bättre stöd och råd i den situation hon befann sig. Hon uppfattade det som tryggt. Å andra sidan har inte detta framkommit med samtal med deltagare med psykisk orsak till sin sjukskrivning.

Livsstilscoacherna förväntades av projektansvarig/personal-chefen att huvudsakligen coacha projektets deltagare mot en

hälso-sammare livsföring och samtidigt ”hålla ihop projektet”. Tanken

var att de skulle köpa in utbildningsinsatserna som riktade sig mot deltagarna av en extern anordnare, exempelvis från en folkhögsko-la. De största kostnaderna i budgeten för projektet var avsatta för denna aktivitet. Det var endast den coach som hade en bakgrund i Alarps-projektet som var tänkt att hålla i egna aktiviteter genom att hålla trädgårdsterapeutiska sessioner med deltagarna. (Dessa blev dock aldrig av p.g.a. olika anledningar som kommer att disku-teras senare i texten.)

Livsstilscoachernas roll under projekttidens gång blev emellertid större, mycket beroende på att de alla kände att de hade kompe-tens som låg inom ramen för vad de tolkade att Fortunas verksam-het skulle innefatta. Projektledaren, som också är utbildad yoga-instruktör, höll i en yogakurs fram till tiden för sin sjukskrivning. En annan av coacherna höll i en meditationskurs plus en kurs kallad kvinnokraft. Utöver detta höll alla tre coacher samt resurs-personen i verksamhetens studiecirklar. Några av dem höll föreläs-ningar. Trycket på personalen blev därmed högt och under hösten och våren drabbades personalstyrkan av relativt många sjukskriv-ningsperioder.

Den dåvarande personalchefen berättar att:

Jag såg ju att det blev sjuka. De jobbade för mycket. De borde plocka in resurserna utifrån istället. Sen var de ju jätteduktiga på mycket. Men i så fall skulle de ju anställas till hälften som utbildare och till hälften som livsstilscoacher och så hade vi ju kunnat plocka in fler människor. Det är en erfarenhet som vi kan dra av detta.

Anledningen till att personalens roll blev så stor förklarar projekt-ledaren med att verksamheten redan var 4 månader försenad när personalen rekryterades till projektet. Skulle all verksamhet köpas in utifrån, menar hon, skulle projektet försenas ytterligare.

Vid sidan om styrgruppen var det tänkt att personalen i Fortuna skulle få ett process- och metodstöd av en psykolog under livsstils-fasen. Coacherna kände dock att de var i behov av ytterligare stöd. Därför fick alla coacher som ett komplement gå en tre dagar lång coachutbildning i januari månad och skulle ses som en extra bonus, enligt personalchefen. Kursen har framhållits som bra av hela personalstyrkan, och bidrog till att de fick goda verktyg att hantera olika situationer med deltagarna.

Utvärderingen ifrågasätter dock det faktum att utbildningen låg så pass sent i projektets planering. Detta med tanke på att delta-garna var i mycket sämre skick än vad man hade förväntat sig (vilket kommer att diskuteras senare i texten). En utbildning i början av projektet skulle möjligen kunna bidra till att personalen fick en samsyn och en sammanhållen strategi gentemot deltagarna. Det metodstöd och de verktyg coacherna förvärvade under utbild-ningen hade ju dessutom kommit deltagarna bättre till gagn om det legat tidigare i projektet. Personalchefen menar dock att coacherna anställdes till Fortuna för att de skulle ha coachkompetens och därmed var det inte tänkt att Rosengårds stadsdelsförvaltning skulle fortbilda dem. Det var emellertid inplanerat ett metodstöd under projektets gång. Denna kurs blev Rosengårds stadsdelsför-valtnings metodstöd till coacherna ”i koncentrerad form” som personalchefen uttrycker det.

Coacherna var från början endast tänkta att arbeta i projekt Fortuna fram till slutet av maj då livsstilsfasen skulle avslutas och outplacementfasen skulle ta vid. Man upplevde dock att det fanns ett behov hos deltagarna att få coachstöd även under outplace-mentfasen. Därmed förlängde man en av coachernas tjänstgöring fram till augusti månad som på deltid skulle finnas där för delta-garna och erbjuda aktiviteter och samtal. Resurspersonen fanns kvar i projektet juni månad ut, medan projektledaren stannade kvar i projektet fram till december. Projektledarens roll är tänkt att hålla ihop verksamheten under den sista tiden projektet.

3.1.3 Projektets organisation

Organisationen av arbetet under livsstils- och outplacementfasen i projekt Fortuna har fungerat mindre bra. Projektledningen fram-håller i en intervju att det var tänkt att både personalchefen och personalsekreteraren, projektets båda samordnare, egentligen skul-le ha haft större närhet och inflytande i projektet än vad som bskul-lev fallet. Detta bekräftas också av personalchefen själv. Omorganise-ringar inom stadsdelsförvaltningen anges vara en förklaring till deras mindre omfattande engagemang i projektet. Personen som var med och författade projektet bytte roll under projekttidens gång till att bli tillförordnad personalchef. Personalsekreteraren, som hade en samordnande roll på deltid i Fortuna och skulle ses som ett stöd till projektledaren, fick även hon en betydligt mindre roll än vad som var tänkt.

En person ur Fortunas personalgrupp framhåller att det saknats en kontinuitet i ledarskapet både ifrån personalavdelningens sida såväl som projektledningens:

Det tror jag har varit en mycket stort bidragande orsak, att personalchefen inte riktigt har kunnat hålla i chefskapet gentemot oss och projektet här på det sätt som kanske var nödvändigt. Om jag ser själv i de år jag suttit som projektleda-re, så har man varit väldigt hjälpt av en chef som varit väldigt aktiv. […] En chef som man bara kunde maila till och snabbt få svar på hur jag gör i olika situationer. I början behövs ju det, när man är i uppbyggnadsfasen, då behöver man mycket möjligheter till feedback.

Det bekräftas av en kollega ur personalgruppen som säger att:

Det var ju en lång period som vi ringde och ringde. Det kunde gå ett par veckor och vi fick inget svar. Och nu har vi inte fått information om vad som har hänt om outplacement och avtal och så vidare. Vi får ihop det ändå, det är inte det, men det hade underlättat väldigt om man hade fått tillgång till informa-tion om det som gjordes däruppe[d.v.s. på stadsdelsförvaltning-en]. Det markerades väldigt tydligt i början att vi på något sätt skulle sköta oss själva och jobba för oss själva och det är helt

ok, men det är mer den här dialogen, den snabba dialogen som inte riktigt fungerade. Ibland är det så att man står och man vet inte riktigt vad man kan göra och det behöver inte vara märk-värdigt och långa samtal utan det kan bara vara snabbt över e-post ju. Det var framförallt en period när vi hade det jobbigt och då hörde vi ju inte nästan något.

Man skulle av dessa båda citat kunna dra slutsatsen att styrningen och uppbackningen ifrån stadsdelsförvaltningen har stått för långt ifrån projektledningen i Fortuna. Detta skulle kunna förklara att coacherna antog en större roll än vad som var tänkt, just på grund av att närheten mellan projektägare och projekt saknades. En bättre planering innan verksamheten kom igång hade därmed varit efterfrågat.

Om projektägaren inte är tillräckligt närvarande som ett stöd under genomförandet av verksamhetsplanen, ligger detta helt i händerna på de personer som engagerar sig i verksamheten. Deras tolkningar av vad som ska göras kommer således att styra verk-samhetens utförande. Med tanke på att dessa personer kommer utanför förvaltningen och inte hade den insynen i tankegångarna som låg bakom projektet, är risken att man gör något annat än det som var avsikten.

3.1.4 Försäkringskassan

Försäkringskassans handläggare är nyckelaktörer för långtidssjuk-skrivna personer i det avseendet att det är de som beviljar ersätt-ningar och beslutar om rehabiliteringsåtgärder. Samtidigt är Försäkringskassan medfinansiär till projektet. Avsikten var därför av naturliga skäl att Fortunas personal skulle arbeta i nära samver-kan med dem.

Försäkringskassan hade i projekt Fortuna en representant med i styrgruppen. Hon hjälpte till att marknadsföra projektet i sin orga-nisation samtidigt som hon bistod i arbetet att välja ut deltagare för projektet. Denna representant har således arbetat i nära relation med Fortunas projektledning. Dessutom var Fortunas

coa-cher ofta närvarande vid de s.k. rehabmöten1

som deltagarna med jämna mellanrum måste genomgå.

Försäkringskassan hade det sista ordet när det gällde att godkänna deltagare till projektet. I det avseendet fungerade samar-betet mellan Fortuna och Försäkringskassan mindre bra, enligt projektledning, personal och projektansvarig, såväl som Försäk-ringskassans egen representant i styrgruppen. Rosengårds sdf och Fortuna hade efter kartläggningen av stadsdelens långtidssjuk-skrivna många potentiella deltagare till projektet, men en stor andel av dessa godkändes aldrig av Försäkringskassan. Till stor del berodde detta på att Försäkringskassan varit föremål för stora omorganiseringar och uppstramningar av sin verksamhet. Man började bedöma sjukfallen annorlunda än tidigare, vilket medförde att arbetssättet i Försäkringskassan inte stämde överens med projektplanen för Fortuna. Den största aspekten av problematiken med Försäkringskassan byggde på tidsplanen för Fortunas verk-samhet, men också tankesättet i Fortuna, att en god livsstil kan ha en positiv inverkan på arbetsförmågan. Försäkringskassans representant berättar:

Projekt Fortuna tar längre tid än Försäkringskassans modell. Vi ska snabbare gå in och bedöma arbetsförmågan, och den här typen av förrehabilitering finns inte längre i vår värld. Handläg-garna har varit rädda för att om de inte följer riktlinjerna så skulle de bli straffande på något sätt. Så har väl de känt det. Plus att jag på något sätt kan se det som att det finns ju en del handläggare som inte tycker att det här med livsstil… de tror inte på det. De ser inte problemet med det riktigt.

Vad gäller tidsaspekten så hade arbetsledarna många individer uppe på förslag som de ansåg skulle passa för att gå in i projektet, men handläggarna på Försäkringskassan sade nej. Anledningen ifrån handläggarnas sida var att man inte bedömde att dessa personer skulle vara sjukskrivna så lång tid som projektet varade.

1

Ett rehabmöte går ut på att den sjukskrivne och Försäkringskassan tillsammans med företagshälsovård, fackliga representanter och arbetsgivaren lägger en planering för dennes fortsatta sjukskrivningstid.

Därför bedömdes dessa personer inte behöva någon rehabilitering utan förväntades gå tillbaka till arbete tidigare. Vad som hänt med dessa personer i dagsläget har inte blivit utrett av personalavdel-ningen.

Tidsaspekten har också försvårat deltagarnas möjligheter att gå ut i outplacement. Den tid som är avtalad för arbetsträning och som de upphandlade outplacementföretagen rekommenderar för en framgångsrik utfasning på arbetsmarknaden är längre än vad Försäkringskassan kan bevilja medel till. Detta har försvårat ett an-tal individers deltagande i denna fas.

Vad gäller inställningen till Fortuna har det, enligt Fortunas personal, varierat från handläggare till handläggare. Såväl personal i Fortuna, personalchef i Rosengårds sdf som Försäkringskassans representant i Fortunas styrgrupp har dock upplevt att det funnits ett visst motstånd hos några handläggare till Fortunas metoder, vilket har påverkat deras samarbetsvilja till projektet. Försäkrings-kassans representant berättar:

Jag jobbade aktivt med att vi skulle få ärenden till projektet ef-tersom det var så svårt att få ihop deltagare, så jag lade ner mycket energi på det. Vi hade ett möte här på kontoret med handläggare som bara tyckte att det var problem. […] Jag har varit i kontakt med vårt länskontor också för det finns ju do-kument som säger att vi ska ha en positiv inställning till EU-projekt och gå in i dem när de på något sätt kan hjälpa till att få människor friska. Men det har ändå varit väldigt mycket strul tycker jag. Och det är det fortfarande.

Hon anser att man inom organisationen är så begränsad och inru-tad i riktlinjer och reglementen idag jämfört med tidigare då varje kontor själva kunde styra hur länge en individ kunde gå på den ena eller andra ersättningen. Detsamma gällde med att gå in i olika typer av projekt och samarbeten med externa aktörer. Idag kan man inte längre upphandla denna typ av tjänster utan allt sådant måste ske centralt. Detta ställer hon sig väldigt kritisk till och menar att de diskussioner som förs inom organisationen idag inte ser möjligheter:

Ur ett samhällsperspektiv så måste det ju vara bättre att männi-skor kan gå tillbaka till en heltidsanställning, och då kan jag ju tycka att Försäkringskassan och arbetsgivaren borde kunna komma fram till en lösning. Så att man skulle kunna lösa ersättningsfrågan under en projekttid för att man då kan höja arbetskapaciteten hos den enskilda. Jag tycker att det är ett kortsiktigt synsätt om man inte kan lösa det.

Personalchefen i Fortuna menar att: ”Handläggarna är ju beskur-na. De måste ju följa direktiven. Det är ju deras chefer som borde töja lite på gränserna” . Hon pratar i detta avseende om vikten av att när en person beviljats deltagande i ett projekt, borde det finnas utrymme för handläggarna att göra undantag ifrån de gemensam-ma riktlinjerna för att deltagaren ska få en så god och fullödig rehabilitering som möjligt.

Sammanfattningsvis kan man säga att som en följd av att Försäkringskassan numera arbetar efter andra riktlinjer än vid tidpunkten för projekt Fortunas uppstartande, har mycket tid och kraft gått åt till att få deltagare att få fullfölja projektets tidsplane-ring. Som projektpersonal också antyder kan man ifrån utvärde-ringens sida hävda att denna typ av regelverk bör stå åt sidan för de personer som redan påbörjat sitt deltagande i ett projekt. Som en person ur personalen uttrycker det så är det människors livssi-tuation det handlar om. Dessa individer har gått in i projektet med förväntningar om vad detta kan leda till, vilket, utifrån Antonovs-kys teorier om KASAM, kan få negativa konsekvenser om dessa förväntningar aldrig tillgodoses. Ett exempel på detta är just tillfäl-len som när individen måste avsluta ett deltagande hon eller han trivs med på grund av ett förändrat regelverk.

3.1.5 Arbetsledare

Samarbetet med arbetsledarna på deltagarnas gamla arbetsplatser inom projekt Fortuna har haft skiftande framgång. Precis som i fallet med Försäkringskassans handläggare har det i stort varit mycket beroende av den enskilde individens personliga inställning till projektets metoder. Projektledare, livsstilscoacher såväl som personalchef är av åsikten att kontakterna och informationen om

Fortuna borde intensifieras gentemot arbetsledarna om projektet skulle göras om i framtiden. En livsstilscoach menar att:

Vi har haft för lite kontakt med arbetsledarna. Det är egentligen den största bristen i projektet enligt mig. Där borde man hitta en form. Det är svårt för det är så många. Om jag coachar 15 stycken så är det kanske 10 olika arbetsledare som jag hela ti-den ska hålla kontakt med. Och det är fyra olika tjänstemän på Försäkringskassan. Man blir så upptagen av arbetet här. Så det är inte så att jag tänker att, nej nu struntar vi i detta. Vi bestämde att vi skulle skicka handlingsplaner till Försäkrings-kassa och arbetsledare, och det gjorde vi i höstas, men i våras fick vi inte till det. Det är allt arbete här och så tänker man att

jag gör det sen och så blir det inte av.

Ansvaret har dock inte enbart legat på personalen i Fortuna. Projektledaren menar att man bjudit in alla arbetsledare för ett informationsmöte, men flera av den kom aldrig dit. Förutom den brist som ovanstående citat indikerar, bekräftar det dock ytterliga-re de tankegångar som introducerats tidigaytterliga-re i texten om

personal-administrationen: att livsstilscoacherna möjligen har haft en för

stor arbetsbörda under projektets gång. Det faktum att en person håller kontakt med arbetsledare och handläggare på Försäkrings-kassan, samtidigt som hon coachar 15 personer, håller i studiecirk-lar och föreläsningar, antyder att hon måste prioritera, och då är det förståeligt att det är deltagarna som prioriterats högst. Det visar också att projektet utifrån projektbeskrivningen kommit för långt ifrån ordinarie verksamhet. Kontakten med arbetsledarna är viktig för att deltagarna ska få det stöd de behöver ifrån sina chefer under sitt deltagande i Fortuna, och därför pekar utvärderingen på att en bättre form för denna samverkan bör utvecklas.

Personalchefen pratar om de erfarenheter hon fått om arbetsle-darnas inställning till projektet generellt. Hon menar att man i efterhand insett att man borde ha lagt större möda på att ”sälja in Fortuna som idé” gentemot arbetsledare och chefer. Hon hade inte förutspått att det skulle vara så svårt. Om man anat detta i förväg, menar hon att man skulle ha lagt ner mer kraft på informationsar-betet, mycket genom att låta folk komma till tals och diskutera det.

Dels är det här så nytt så en del reaktioner jag fått är att de upplever det här som flummigt. ’Men vad gör de där, de pratar ju inte arbete och söker inte jobb’. Då säger jag: ’Nu ska de ju vara där ett tag bara för att få ordning på sin livsstil och stärka sig för att sen i nästa skede prata jobb’. Det tycker man är slöseri med resurser. Men sen när de har förstått det och sett att vissa människor har behövt lite längre tid på sig och sen kan de prata jobb. ’Ok. Det kanske är bra’. En del har tyckt att det var ok från början. Men det är ju väldigt nytänkande. Vi har nog mött mer skepticism än vad jag hade trott. Dessutom är det ju väldigt tidskrävande för en arbetsledare att hålla på med rehab-ärenden också.

I en diskussion med arbetsledare och deltagare i Fortuna, poängte-rar deltagarna vikten av att ha en arbetsledare som ”bryr sig” under ens sjukskrivningstid, vilket faktiskt skulle kunna underlätta deras återgång till arbetsplatsen. I enkätundersökningen framgår att detta stöd generellt sett varit lågt bland Fortunas deltagare. På frågan ”Anser Du att Du fått det stöd Du behöver ifrån Din arbets-ledare under deltagandet i Fortuna”, svarar 56 % att de inte fått något överhuvudtaget och ytterligare 9% menar att det skett i liten grad. En anledning till detta kan ha att göra med att några av deltagarna varit sjukskrivna i flera år, och att omorganiseringar i förvaltningen gjort att de kanske inte längre har någon arbetsleda-re. En annan anledning, som arbetsledarna själva lyfter fram, kan ha att göra med att man i läkarutlåtandet för sjukskrivningen ofta får rådet att inte störa den sjukskrivne individen. Ofta, menar en av arbetsledarna, vet man inte hur man skall agera gentemot den sjukskrivne, för att inte förvärra situationen för honom eller henne. Utvärderingen drar av denna diskussion slutsatsen att former för att engagera arbetsledarna i rehabiliteringsprocessen är därmed att rekommendera.

3.2 Deltagarna

Som antytts i avsnittet om Försäkringskassan, rådde problem med att rekrytera deltagare till projektet. Detta grundar sig delvis i att

många av stadsdelens långtidssjukskrivna redan deltog i andra rehabiliteringsprojekt vid starten av Fortuna och därför inte godkändes av Försäkringskassan. Andra anledningar till att de inte godkändes har att göra med att tidsramen för Fortunas verksamhet inte passade in med Försäkringskassans modell. Detta utvecklas i en intervju med Försäkringskassans representant i styrgruppen:

Det blev ju så att de som kom in i projektet var sämre än vad som var tänkt och det var ju just för att man inte ifrån handläg-garnas sida tänkte att man kunde släppa en person in i projektet eftersom det var för omfattande och för långt och därför var det många med sjukersättning som kom in och då var de sämre än vad man hade tänkt ifrån början.

För att illustrera detta tydligare, visas nedan fördelningen på de respondenter som deltagit i enkätundersökningen och deras sjuk-skrivningslängd:

De flesta deltagare har en sjukskrivningslängd på över tre år och den genomsnittliga sjukskrivningslängden ligger på 3,72 år.

Sjukskrivningstid 0 2 4 6 8 10 12 14 < 6 mån 6 mån -1år 1-3år 3-5år 5-8år 8-11år antal

Deltagarantalet i projektet var som mest uppe i 51 personer, men antalet minskade, dels som ett resultat av att andra projekt ansågs vara mer relevanta enligt Försäkringskassan, dels på grund av att några av deltagarna var för sjuka. En tredje anledning till deltagar-avhoppen berodde på att några gick upp i arbetstid och därmed inte hann med att både arbeta och delta i projektet samtidigt. För att få tillräckliga medel till Fortuna har man därför hela tiden fyllt på med nya deltagare under större delen av projekttidens gång. Detta ställer sig både deltagare och personal i Fortuna skep-tiska till. En person i personalen beskriver svårigheterna att arbeta med en gruppsammansättning som hela tiden förändras:

Det är otroligt! Nu kom en del i augusti och sen kom några i mars. Jag har inte ord för det. Under tiden så har Försäkrings-kassan sagt nej till en del. Och de har tagit bort någon ifrån projektet och satt in i sitt eget PILA-projekt där de ska gå in i något mitt i. Det har varit väldigt mycket kamp på något sätt med Försäkringskassan. Nu står Försäkringskassan och säger att det inte är säkert att alla får vara med hela tiden. Några får kanske bara vara med en månad. Hur ska man kunna ha ett projekt då? Det måste man ju ha bestämt. Då vet man vad man har att jobba med och vilken tid man har på sig. Jag märker ju vilken skillnad det är på dem som varit med hela tiden och vad som hänt med de andra. De [som kommit in senare i projektet] känner sig nästan lite lurade, de kommer i mars och får då bara 3 månader och förstår att de har missat jättemycket. Vad hinner man liksom på 3 månader? Man hinner inte så mycket. Sen får de ju alltid något med sig men…

Visserligen, menar hon, har deltagarna fått utforma individuella scheman utifrån vad de känner att de klarar av, men rehabilitering-en kan inte bli lika effektiv om man inte grehabilitering-enomgår hela projekt-planen. Hon betonar att deltagarlistan bör vara klar i början av projekttiden, så att det varken tillkommer nya deltagare eller att några tvingas avbryta till förmån för något annat projekt. De bör då lämpligen beviljas deltagande under hela projekttiden och inte tvingas avbryta i mitten av ett projekt, vilket varit fallet med några

av deltagarna, särskilt när det gällde outplacementfasens påbörjan-de.

3.2.1 Deltidssjukskrivna i Fortuna

För att fylla upp antalet platser i projektet vände man sig till Husie stadsdelsförvaltning. Man vände sig också till personer som var deltidssjukskrivna och som under den tid de var sjukskrivna skulle erbjudas möjligheten att ta del av vissa av Fortunas aktiviteter. Detta var inte syftet enligt utvärderingens tolkning av projektbe-skrivningen som ju identifierar en målgrupp där rehabiliterings- och omplaceringsmöjligheterna i stadsdelsförvaltningen skulle vara uttömda. En fjärdedel av Fortunas deltagare arbetade på deltid parallellt med Fortunas verksamhet. Detta mottogs med blandade resultat av deltagarna. Några ur denna grupp hade svårt att delta i projektets aktiviteter eftersom de arbetade på tider som många av aktiviteterna ägde rum. Detta uppmärksammades på ett av styrgruppsmötena 2006-09-20 med ett konstaterande att detta kunde bli en stressfaktor istället för en möjlighet att förändra sin livsstil. Detta bekräftas av en av de deltagare som var sjukskrivna på deltid:

Jag tyckte att det blev en stressfaktor. Man jobbar ju mindre för att man inte orkar jobba heltid. Sen plötsligt kommer det här in. Även om det var ett par kurser som jag gick på lite grand, så var det ändå en dag till, eller två dagar till och då blir det nästan heltid. Och jag tycker att det blir lite stressigt.

Personalchefen hävdar dock att man som deltidssjukskriven inte är tänkt att vila under den tid man är sjukskriven. Hon betonar snarare individens ansvar för sin egen rehabilitering och hänvisar

till dokumentet ”Riktlinjer vid Arbetsanpassning och

rehabiliter-ing”. Att de deltidssjukskrivna deltagarna inte skulle passa in i den

ursprungliga målgruppen med projektet håller hon inte med om:

Målgruppen skulle vara människor som skulle stå relativt nära arbetsmarknaden. Det är ju de. Man ska bedöma att man kan

nå målet. Omplaceringsmöjligheterna ska visserligen vara uttömda, men är du deltidssjukskriven så kan du ju inte jobba mer på det stället, så det var kriteriet med.

Personalen i Fortuna hävdar att även om de haft en del personer som verkligen lyckats tillvarata tiden i Fortuna och svarat väldigt bra på dess aktiviteter, så har de deltidssjuskrivna blivit begränsade av att kombinera aktiviteterna med arbete. Man menar att om både arbetsgivaren och Försäkringskassan är positiva till individens deltagande i projektet så måste det skapas en förutsättning för deltagandet, något som inte riktigt har gjorts.

Vidare är de deltidssjukskrivnas uppfattningar om hur de kun-nat ta till sig Fortunas metod är till stor del beroende av vilket stöd man fått ifrån sin arbetsgivare under projektets gång. En del arbetsledare har givit deltagare ledigt för att möjliggöra deltagande i projektets studiecirklar och föreläsningar. I ett fall har resultatet varit mycket gott. Detta beror till viss del på att deltagaren ifråga verkligen tillgodogjorde sig tiden hon hade i projektet. Andra personer har fått avsluta sitt deltagande då arbetsledarna inte kunnat anpassa deras schema till Fortunas verksamhet. Detta tog utvärderingen upp med de fackliga representanterna som menade att:

Det är ganska konstigt att den här arbetsledaren inte ser något positivt med att de går med i projektet för det är ju en framtida investering för verksamheten. Är det så att man jobbar 25% och är sjukskriven 75%, då kan ju vem som helst säga att den personen är ju sjuk. 25% är på sin arbetsplats för att, prova på eller vad det nu är, men om inte arbetsledaren tillåter att perso-nen är med och prioriterar Fortuna, så kommer kanske arbets-givaren aldrig att ha en hel person tillbaka till arbetslivet igen. Det är viktigt.

En av projektets deltidssjukskrivna deltagare uttrycker en besvikel-se över att hon, p.g.a. att hon jobbade de timmar som de flesta aktiviteterna låg på, inte fick möjlighet att ta del av allt. Hon beskriver hur hon såg att de andra deltagarna utvecklades, medan hon själv inte kände någonting eftersom hon inte kunde vara med

särskilt mycket. Hon var av den bestämda uppfattningen att hon hade behövt tiden i Fortuna för att må bättre och vände sig både till sin arbetsgivare och till Försäkringskassan för att få möjlighet att i större utsträckning kunna delta i dess aktiviteter.

Under ett rehabmöte tog jag upp det här med att jag tyckte att det var stressigt och att jag skulle vilja vara med lite mer i Fortuna och så. Och då blev det såhär: ’man får inte sjukskriva sig för att gå på Fortuna. Kan man jobba så ska man jobba!’ Jag vet inte om han missförstod mig eller vad. Och det var en period som jag var ganska dålig. Jag sa att ’jag har inte sagt att du ska sjukskriva mig för att gå dit, bara att det kanske hjälper mig om jag går dit’. ’Nej! Har du arbetsförmåga så ska du gå till ditt arbete!’ […] Som det är nu skriver de säkert i papperna att jag fick en rehabilitering där det står att jag varit med i Fortuna, och vad har jag fått? Jag känner att jag inte har fått så mycket. På något sätt borde det ha varit två delar. Att man inte blandar ihop dem med fulltidssjukskrivning med deltidssjuk-skrivna. Då blir det lite att vi blir utanför.

Denna deltagares erfarenheter tog utvärderingen upp med perso-nalchefen som menade att denna problematik borde ha tagits upp med henne för att skapa bättre förutsättningar för deltagaren:

Hade jag vetat detta innan, projektledaren ska fånga upp sådant och ta en diskussion antingen själv eller genom personalavdel-ningen med den arbetsledaren, och hjälpa till att hitta någon lösning till hennes situation. Hon skulle kanske ha ett annat arbetsschema. Vi hade kunnat hjälpa till där. Nu vet jag ju inte vad hon har för arbete, men är du halvtidssjukskriven betyder ju inte det att du måste jobba på förmiddagen och ledig på eftermiddagen.

Utvärderingen drar av detta slutsatsen att om personalchefen stått närmare projektet, hade denna typ av problem möjligen kunnat undvikas. Hade personalsekreteraren haft den roll hon var tänkt att ha som assisterande projektledare i projektet hade denna typ av problematik också kunnat fångas upp av personalavdelningen som

därigenom kunnat agera gentemot arbetsledare för att finna en lösning. P.g.a. för liten insikt i Fortunas dagliga verksamhet ifrån stadsdelsförvaltningens sida, i kombination med en otydlighet i de roller som förväntades av projektledning och övrig personal i Fortuna, var det med andra ord ingen som tog sig an denna problematik på önskvärt vis.

Med utgångspunkt i de deltidssjukskrivna deltagarna ställer sig utvärderingen frågande till målsättningarna för deltagarna på deltid i Fortuna. Det står i projektbeskrivningen att målsättningen är att 50% av projektets deltagare ska vara tillbaka i arbete vid avslutat projekt. Om en fjärdedel av dess deltagare redan är ute i arbetslivet när de går in i projektet, blir det ju problematiskt vad man förväntar sig ska hända med dessa. Är det att de ska gå upp till heltid eller räcker det att de går upp några procent? Eller räcker det att de är kvar i arbetslivet? Är tanken att de skall byta tjänst via outplacement eller stanna kvar i organisationen? Om de ska stanna kvar – vad är då avsikten att låta dem genomgå projekt Fortuna som har en fas som uteslutande handlar om att hitta nya anställningar till sina deltagare? Om man ser på faserna som sepa-rerade från varandra och att de deltidssjukskrivna inte hade målsättningen att byta arbete – har dessa blivit informerade om detta vid starten av projektet? Här tydliggörs ett glapp mellan projektets ursprungliga avsikter och vad som sedan blev av det. Denna diskussion kommer jag att utveckla i avsnittet om Outpla-cement.

3.2.2 Psykiska och fysiska anledningar till sjukskrivningar

Gruppsammansättningen bland Fortunas deltagare bestod av personer som både var sjukskrivna på grund av fysiska såväl som

psykiska anledningar1

. Personalen menar att deltagarens diagnos

1

Utvärderingen har indelat respondenterna efter psykiska respektive fysiska orsaker till sjukskrivningar. Till de psykiska räknas depression, ångest och utbrändhet. Till de fysis-ka räknas olifysis-ka typer av värk, långvarig och kortvarig, förslitningssfysis-kador, cancer och fibromyalgi. Även om den senare diagnosen ibland inom forskning antyds ha ett psyko-logiskt ursprung, har utvärderingen valt att kategorisera den som en fysisk diagnos. Det-ta eftersom sjukdomen ibland inneburit operationer som utgjort att några personers del-tagande i outplacement förhindrats alt. försenats. För att värdera hur deltagarna i stort blivit hjälpta av Fortunas metoder därmed återgå till arbetslivet är det viktigt att ta i