Vem är jag i Vi-och-Dem? : En kvalitativ studie av före detta medlemmar i kristna religiösa rörelsers upplevelser av spänningen mellan rörelse och skola.

Vem är jag i

Vi-och-Dem?

KURS:Religionsvetenskap, 61-90 hp

PROGRAM: Ämneslärarprogrammet

FÖRFATTARE: Emma Ljunggren

EXAMINATOR: Peter Karlsson

TERMIN:VT20

En kvalitativ studie av före detta medlemmar i kristna

religiösa rörelsers upplevelser av spänningen mellan

rörelse och skola

2

Abstract

The aim of this study was (1) to examine if people raised in different Christian religious movements have experienced a tension between the movement in question and the Swedish school system, if so, (2) how this tension was perceived, and (3) whether the tension have contributed to the decision to leave the movement. The study has been conducted through semi-structured qualitative interviews with six informants from four different religious backgrounds. The theoretical approach has been to analyse the tension aspect of Rodney Starks theory of church growth. Previous research about school discourses in religious education has been the base for analysing the school practice, while research on defectors experiences have been the base of analysing the informants’ experiences. The result shows that all informants have experienced a tension between the two contexts and that this tension is a contributing factor in their choice of leaving the movement. However, it seems that the movements views of the outside world are of more importance than the tension between the movement and the Swedish school.

3

Innehåll

1.2.2 Kristna religiösa rörelser ... 7

1.2.3 Spänning ... 8

2. Syfte och frågeställning ... 8

2.1 Frågeställning ... 8

3. Bakgrund och tidigare forskning ... 9

3.1 Den icke-konfessionella skolan och religionsundervisningen ... 9

3.2 Mötet mellan rörelse och omgivande samhälle ... 11

3.3 Kristna religiösa rörelser ... 13

3.3.1 Pingströrelsen ... 13

3.3.2 Jehovas Vittnen ... 14

3.3.3 Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga ... 14

3.3.4 Karismatisk rörelse med bakgrund i Livets Ord ... 15

4. Teoretisk ansats ... 15

5. Forskningsetiska principer ... 17

6. Metod ... 17

6.1 Kvalitativ semistrukturerad intervju ... 18

6.1.1 Intervjuguide ... 18

6.1.2 Inspelning ... 19

6.1.3 Transkribering ... 19

6.2 Informanter ... 19

6.2.1 Urval och avgränsningar ... 19

6.2.2 Informantpresentation ... 20

6.3 Tematisk analys ... 21

6.4 Litteratursökning ... 22

7. Analys och resultat ... 22

7.1 Spänning ... 22

7.1.1 Pingströrelsen ... 23

7.1.2 Karismatisk rörelse med bakgrund i Livets Ord ... 26

7.1.3 Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga ... 27

4

7.2 Känsla av samhörighet ... 29

7.2.1 Pingströrelsen ... 29

7.2.2 Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga ... 30

7.2.3 Jehovas Vittnen ... 31

7.2.4 Karismatisk rörelse med bakgrund i Livets Ord ... 31

7.3 Exkludering från rörelse ... 32

7.3.1 Karismatisk rörelse med bakgrund i Livets Ord ... 32

7.3.2 Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga ... 33

7.3.3 Jehovas Vittnen ... 34

7.3.4 Pingströrelsen ... 34

7.4 Exkludering från skolan ... 35

7.4.1 Jehovas Vittnen ... 35

7.4.2 Pingströrelsen ... 36

7.4.3 Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga ... 37

7.4.4 Karismatisk rörelse med bakgrund i Livets Ord ... 38

8. Diskussion ... 39

9. Slutsats ... 43

10. Förslag på vidare forskning ... 45

11. Referenser ... 46

Bilaga 1 - Intervjuguide ... 48

5

1. Inledning

I svenska skolan finns en mängd olika riktlinjer som alltid ska tas i beaktning under utbildningens och undervisningens utformning och genomförande. Dessa är formulerade i styrdokument och skollagar, och är på ytan relativt tydliga kring hur lärare bör förhålla sig till eleverna och ämnena som behandlas inom skolans verksamhet (Skolverket, 2011). Det finns klarlagda riktlinjer kring allt ifrån värdegrund och centralt innehåll, men vad som inte finns klarlagt är hur vi bör prata om vissa ämnen, och vilka konsekvenser vårt förhållningssätt kan få. Som en vit kvinna från en icke-religiös bakgrund med en ateistisk livsåskådning har jag inte upplevt en avsevärd påverkan från skolans normer eller rådande diskurser kring religiositet. Inte heller har jag blivit präglad av en hemsituation i vilken jag lärts hur jag ska förhålla mig till skolans undervisning. Mina uppväxtvärldar har i stort stämt överens i de flesta sakfrågor. Det placerar mig i en priviligierad position på många sätt, och jag tror att det som lärare är viktigt att vara medveten om sin egen position i klassrummet. Dessutom bör man nog ha en förståelse för och insikt i att alla elever som deltar i undervisningen inte har samma position och hemförhållanden som normen. Som religionskunskapslärare behandlar man ett för många särskilt känsligt ämne, och man behöver förhålla sig till att man undervisar elever både med och utan en tro i en samhällskontext med en sekulär norm (Kittelman Flensner, 2015:21). Religionsundervisningen rymmer allt från islams fem pelare till etiska dilemman, det är ett brett ämne med stora existentiella frågor som ska rymmas in i en skolverksamhet vars övriga ämnen på många sätt är av en annan karaktär. På så vis är religionsämnets meningsskapande potential tämligen unikt i dagens skolverksamhet (Kittelman Flensner, 2015:264f). Med det sagt är det väldigt få saker som inte är präglade av sin samtid och omgivning, och religionskunskapen är inget undantag. Det kan vara en förklaring till att ämnet i stort hanteras som de andra ämnena med faktakunskaper som ska läras in. En utebliven medvetenhet kring ämnets potential förefaller vara en risk i ett sekulärt samhälle som Sverige (ibid.). Vi lever helt enkelt i ett samhälle där religion inte spelar så stor roll. Eller?

Människor med min bakgrund ser antagligen inte religion som någonting centralt, men för många människor reglerar religion livet och vardagen. För dessa elever är religion inte någonting separat som avhandlas en timme här och var genom ett uppstaplande av kännetecken, och det är ingenting som lämnas i klassrummet. I den sekularistiska diskursen ser man religion som just en separat aspekt av livet, men denna separation stämmer inte överens med förhållandet till religion i många religiösa elevers liv (Kittelman Flensner, 2015:258). Även om vi inte hör om dessa elevers religiösa liv, måste vi utgå från att de finns och skapa en

6

medvetenhet kring hur vi pratar om religion. Anledningen till det är flerfaldig: dels är det reglerat av våra styrdokument att ingen får diskrimineras (Skolverket, 2011). Dels kan det vara det enda tillfälle elever får på skoltid att reflektera över existentiella frågor och utveckla sin egen trosuppfattning. Enligt styrdokumenten ska skolan bidra till att vidga elevernas förståelse för sig själva och sin omvärld såväl som för de rättigheter och skyldigheter individer har i samhället (Skolverket, 2011). För att nå dithän krävs dock en medvetenhet kring både hur vi pratar om och förhåller oss till olika uppfattningar inom ämnet. Annars finns risken att vi står från ett håll och pekar finger åt ett annat, och frågan är då – hur pekar den sidan på oss? Och vad får det för konsekvenser?

En potentiell risk är att människor som befinner sig längre ifrån min bakgrund blir mer exkluderade än de som befinner sig närmare min bakgrund, om medvetenhet om hur jag talar om olika fenomen saknas. Utifrån detta antagande, som jag även upplevt under min egen skolgång och i diskussioner med människor från samma generation, talar man om religion som någonting avvikande. Istället för att närma sig och försöka förstå ställer man sig på behörigt avstånd och pratar om religion i faktatermer och inte utifrån ett perspektiv som behandlar faktisk religiös praktik (Kittelman Flensner, 2015:258). Hur känns det då för elever med en religiös bakgrund? De som har en aktiv tro? Om vi som lärare bidrar till att skapa ett ”Vi” som de känner sig exkluderande ifrån har vi rimligtvis misslyckats med vårt uppdrag (Kittelman Flensner, 2015:267). Har vi dessutom elever som tillhör en mindre religiös rörelse befinner de sig ännu längre bort från min förståelsehorisont, och utan en diskursmedvetenhet finns risk att religiösa elever och grupper exkluderas och uppmålas som avvikande från samhället (ibid.). Om man som elev befinner sig i en trygg och accepterande hemsituation behöver inte detta utgöra ett problem, men utöver det faktum att vi misslyckas med vårt läraruppdrag utsätter vi eleven för en risk att inte känna sig hemma i något sammanhang. Vi kommer i klassrummet möta elever som växer upp i religiösa rörelser som anser sig vara någonting annat än samhället, precis som samhället och skolan även anser dem vara någonting annat. Elever som inte känner samhörighet i någon av kontexterna riskerar då att hamna i ett utanförskap i både rörelse och skola. Det här är någonting jag tänkt på mycket, och undrat hur man bör förhålla sig till som lärare. Ofta har jag hört från människor som tillhör olika församlingar och rörelser hur de inte tagit åt sig, eller att det inte spelat någon roll alls vad skolan tyckt om deras rörelse, för de har aldrig berättat om den och på så vis har deras position varit osynlig. Däremot har jag inte hört särskilt mycket från människor som valt att lämna sina uppväxtrörelser om hur de har upplevt skolans förhållningssätt till rörelsen, eller vice versa. För om vi i skolan pratar om dem måste de väl

7

även rimligtvis prata om oss? Det här är grunden till följande uppsats. Nyfikenheten och den framåtsyftande viljan att förstå hur spänningen mellan kristna religiösa rörelser och svenska icke-konfessionella skolan ser ut, och hur den upplevs av dem som lever där mitt i? Och de som valt att lämna, hur har de kommit fram till det? Var det skolan eller rörelsen som hade störst påverkan? Det är det den här uppsatsen strävar efter att ta reda på, och till min hjälp har jag pratat med sex personer med förstahandserfarenhet av att både tillhöra och lämna en kristen religiös rörelse och svensk offentlig skola.

1.2 Begreppsförklaringar

Nedan följer en förklaring kring hur olika begrepp har använts i uppsatsen, varför dessa begrepp valts samt vilken problematik som föreligger begreppsanvändningen.

1.2.1 Religion

Vad religion är kan i dagligt tal anses självklart och beskrivas som den del av människors liv som berör tron på en högre makt och de praktiker som hör därtill. Denna definition av begreppet är emellertid en produkt av det moderna västerländska samhällets funktionella differentiering (Hellman, 2011:26ff). Tidigare hade samhällets ordning baserats på sociala hierarkier, så kallad stratifierad differentiering. Den funktionella differentieringen innebar att samhällets ordning istället baserades på olika, med tiden alltmer, separata system som ansvarade för olika funktioner som fick samhället att fungera. I denna modell blev religionen en egen sfär som avskildes från andra samhälleliga system. Tidigare hade den funnits med i alla livets delar som en självklarhet, men blev under moderniteten mer av en privatsak (ibid.). Idag är denna tanke för majoriteten i Sverige inte särskilt främmande eftersom samhället i stort är tämligen sekulärt. Indelningen är däremot inte lika självklar inom alla rörelser eller förgreningar av det religiösa livet. Förståelsen för detta kräver att vi ser på begreppet religion i den kontext som för tillfället studeras och jag menar att vi inte kan prata om religion med en annan människa utan att ha någon form av insikt i hur de tolkar begreppet.

Definition av begreppet religion och religiositet har i uppsatsen varit all den troslära och praktik som behandlats i informanternas liv både i och utanför rörelsen.

1.2.2 Kristna religiösa rörelser

I arbetet med uppsatsen har jag stött på problem i hur de olika rörelserna som behandlas ska benämnas med ett gemensamt begrepp. Val har gjorts mellan moderna religiösa rörelser, nya religiösa rörelser, minoritetsreligioner och kristna religiösa rörelser. Samtliga av dessa begrepp är förenade med en viss problematik, och jag har vänt mig till lärare på högskolan och litteratur

8

för råd i frågan. Gällande moderna religiösa rörelser och nya religiösa rörelser som inledningsvis var de främsta kandidaterna uppstår problematik kring tiden för uppkomsten av rörelsen, vad räknas som ny och var drar vi gränsen för modernitet? Begreppet nya religiösa rörelser har använts sedan 1970-talet och betecknar antingen rörelser uppkomna efter andra världskriget eller rörelser som enbart funnits i en generation (Frisk, Nilsson & Åkerbäck, 2017:12f). Dessa kriterier stämmer dock inte in på alla rörelser som behandlats och begreppet har därför valts bort. Frisk, Nilsson och Åkerbäck (ibid) diskuterar minoritetsreligioner och lyfter att fördelen är att man utelämnar kravet på datering inom en viss tidsram. Istället uppkommer problematiken med att fler rörelser och religioner kan inkluderas. Ovanstående faktorer ledde till beslutet att använda begreppet kristna religiösa rörelser, även om detta inte heller är helt oproblematiskt. Delvis föreligger problematiken i att begreppet i sig är tämligen brett och därför inte förtäljer att det är någonting annat än exempelvis en kristen statskyrka, och dels i att vissa av rörelserna inte klassificeras som kristna inom religionsvetenskapen. De rörelser som i denna uppsats åsyftas är någonting annat än den tidigare svenska statskyrkan och alltså avvikande från den svenska majoritetsreligionen. För mer information om rörelserna se kap. 3.3.

1.2.3 Spänning

Spänning i det här sammanhanget behandlar vilket förhållningssätt som rörelser har till omvärlden, och är fritt översatt från tension utifrån Starks (2003:262ff) teori om religiösa rörelsers tillväxt. I följande uppsats behandlar spänning även omvärldens förhållningssätt till rörelsen och det spänningsförhållande som finns mellan dessa sfärer. Olika aspekter av begreppet och dess innebörd beskrivs och diskuteras vidare under Tidigare forskning och Teoretisk ansats.

2. Syfte och frågeställning

Syftet med följande undersökning är att ta reda på om människor som lämnat kristna religiösa rörelser har upplevt att det förekommer ett spänningsförhållande mellan rörelse och skola. Om de har upplevt ett spänningsförhållande är syftet vidare att undersöka hur detta sett ut, och om det påverkat deras beslut att lämna rörelsen.

2.1 Frågeställning

- Har personerna som vuxit upp i kristna religiösa rörelser upplevt ett spänningsförhållande mellan rörelsen och skolan?

9

- Har spänningsförhållandet påverkat dem i deras val att lämna rörelsen, och i sådana fall hur?

3. Bakgrund och tidigare forskning

Nedan presenteras bakgrund och tidigare forskning gemensamt. Först presenteras en del om skolan och dess förhållningssätt till religiositet. Därefter presenteras rörelsers förhållningssätt till omgivande samhälle. Skolan och rörelsen representerar två sidor och hur de talar om och förhåller sig till varandra bidrar tillsammans till att förstå hur det eventuella spänningsförhållandet skapas i mötet mellan dessa. En kort presentation av varje rörelse presenteras i kapitlets sista del.

3.1 Den icke-konfessionella skolan och religionsundervisningen

All utbildning som bedrivs i Sverige är reglerad av skollagen (2010:800). Här finns klarlagt att all utbildning som bedrivs med offentlig huvudman ska vara icke-konfessionell. Utbildning på skolor med privat huvudman får ha konfessionell inriktning, men undervisningen måste vara icke-konfessionell. Konfessionella inslag får inte vara obligatoriska, utan deltagande måste vara frivilligt (2010:800, 1 kap. §6-7). Läroplanens inledande delar presenterar den värdegrund som utbildningen ska vila på och specificerar vilka värden som ska premieras och på vilket sätt detta ska göras. Här finns formulering kring att den kristna etiken som det svenska samhället vilar på ska finnas med i undervisningen (Skolverket, 2011). Religionen spelar alltså ändå en roll i den icke-konfessionella undervisningen. Även om inte betoningen på kristen etik innebär att undervisningen är av religiös karaktär kan här en viss spänning inom ämnet skönjas, vilket lyfts av Kittelman Flensner (2015:18) som studerat hur religionsämnet behandlas och konstrueras i klassrummet.

Kittelman Flensners avhandling är en tvärvetenskaplig studie som befinner sig mellan religionsvetenskapen och utbildningsvetenskapen, vilket även denna uppsats ämnar göra. I avhandlingen undersöks vilka diskurser som förekommer i den svenska religionsundervisningen, och vilka konsekvenser det kan få för vilket religionsämne som skapas i klassrummet (Kittelman Flensner, 2015:21). Hur och vad som sägs om religion påstås alltså resultera i att deltagarna i klassrummet gemensamt skapar ett skolämne, själva ämnet konstrueras således socialt. Som lärare behöver man därför vara medveten om att ens didaktiska val och sätt att tala om religion är centralt i vilket ämne som skapas och vilken inställning till detta ämne som förmedlas (Cooling, 2012:88ff). Kittelman Flensner (2015:21) lyfter dilemmat i att som lärare förhålla sig både till icke-troende såväl som troende elever, och svårigheten i

10

att förhålla sig neutral och saklig i ett ämne som inrymmer en rad olika spänningar och känsliga aspekter.

Författaren lyfter att tre diskurser framträder tydligast i de svenska religionskunskapsklassrummen, och hon benämner dessa som en sekularistisk, en spirituell och en svenskhetsdiskurs (Kittelman Flensner, 2015:256). Den sekularistiska diskursen beskrivs vara den mest framträdande och tar sig uttryck i att religiositet benämns i nedsättande termer och människor med en religiös övertygelse beskrivs som irrationella eller offer för förtryck. Som kontrast till detta ställs en ateistisk hållning. Den ateistiska livsåskådningen benämns som rationell, och naturvetenskap och individens frihet premieras som särskilt viktigt i förhållandet till olika religiösa frågor (ibid.). Individualismen i den sekularistiska diskursen förekommer även i den spirituella diskursen. Här diskuteras religiositet i relativt vaga termer och beskrivs som en tro på någonting större, men inte i termer av tillhörighet i en specifik religion. En acceptans kring ett spirituellt sökande och en önskan om att finna sig själv är förekommande teman i denna diskurs som värderar individens val högt. Här ställs individens frihet att söka högre mening i kontrast till att följa en organiserad religion, och spiritualitet och tro kan sägas ställas som motsatser till varandra (Kittelman Flensner, 2015:259). Spiritualitet accepteras eftersom den är mer i linje med den sekularistiska diskursen, men eftersom spiritualitet inrymmer en tro på någonting mer kan den i sig inte vara fullkomligt sekulär om vi antar att sekulär betyder frånvaro av religion. Skillnaden mellan religion och spiritualitet kan sägas vara att religion innebär tro på en specifik Gud med spiritualitet är en tro på någonting ospecificerat högre, vilket idag är vanligare än religion i det svenska samhället (Frisk, 2012). Trots att det ena inte behöver utesluta det andra görs ändå uppdelningen frekvent, ofta i värderande termer. En uppdelning mellan rationell och irrationell görs i både den sekularistiska och spirituella diskursen, vilket skapar en form av vi-och-dem-perspektiv. Detta vi-och-dem framträder även i den tredje diskursen, svenskhetsdiskursen, och författaren beskriver att denna diskurs framträder just i vi-och-dem-konstruktionen. Svenskhet likställs med Sveriges kristna historia och värderingar och berör alltså inte trosuppfattningar i första hand (Kittelman Flensner, 2015:256). Oavsett vilken diskussion eller vilket ämne som behandlas är den sekularistiska diskursen dominerande, och när andra diskurser framträdde var det fortfarande den sekularistiska diskursen som dikterade förhållandena (Kittelman Flensner, 2015:257f). Rådande diskurs kan i förlängningen påverka hur elever ser på sig själva i förhållande till sin tro eller avsaknad av sådan. Det kan resultera i att kristna personer inte delger sin tro eller ser den som ett relevant inslag i undervisningen, medan ateister hellre delar med sig av sin

11

uppfattning eftersom den anses mer objektiv och överensstämmande med vetenskapen (Cooling, 2012:91).

Vad som behandlas gällande religioner i undervisning menar Kittelman Flensner (2015:264f) att ytliga fakta är mest förekommande och att mer djupgående analyser med meningsskapande syfte uteblir. Detta kan innebära att kunskaper kopplade till förståelse, reflektion och analys uteblir. När religioner behandlas en i taget utifrån faktapresentationer tenderar den sekularistiska diskursen att ta över mer än i de fall religionerna behandlas utifrån olika teman (Kittelman Flensner, 2015:270f). En mer mångfasetterad bild av religion framträder vid tematiskt arbete vari diskussioner får ett större djup och jämförelser mellan religioners olika förhållningssätt till olika frågor framträder. Kittelman Flensner (ibid.) lyfter att detta var någonting som uppskattades av de troende eleverna eftersom jämförelser medförde att hela religionen inte presenterades som ett komplett paket, utan bilden av mångsidigheten inom religionen kunde framträda. De troende eleverna kände inte i samma utsträckning att de behövde försvara sin religion och de icke-troende fick en ökad förståelse för skillnader inom religionerna såväl som likheter mellan religion och icke-religion under det tematiska arbetssättet (Kittelman Flensner, 2015:271f).

3.2 Mötet mellan rörelse och omgivande samhälle

För att kunna förstå hur religiösa rörelser förhåller sig till samhället krävs förståelse för hur samhället ser på rörelser, och hur de förhåller sig till varandra. Generellt kontrasteras inte religiösa rörelser med andra religiösa kontexter, utan med det sekulära samhället (Wilson, 1990:46f). Det innebär att det egentligen inte är en fråga om religiositetens utformning som är i fokus, utan det är den sociala aspekten som anses relevant. Dessa mindre rörelser positionerar sig själva som en egen grupp i samhället med sin egen tolkning av religiositet och dess praktik. De menar ofta att de har funnit den rätta vägen till frälsning och presenterar vilka handlingar som är godtagbara, önskvärda eller förkastliga utifrån målet att uppnå frälsning (Wilson, 1990:47f). Eftersom de i vissa avseenden har sin egen utformade kultur och norm ställs de i en typ av spänningsförhållande med omvärlden. Det behöver inte innebära att hela rörelsens praktik står i konflikt eller kontrast till omgivande samhälle, men vissa betydelsebärande skillnader finns (ibid.).

Människor i de rörelser som för denna studie varit i fokus befinner sig dock oftast inte i en helt sluten miljö, med undantag för en informant som inte hade någon betydande kontakt med världen utanför rörelse förrän hon lämnade den i tonåren. De flesta befinner sig i både den

12

kontext som är rörelsen och den som är omgivande samhälle, de har ett liv hemma, ett i skolan och ett på fritiden. Detta är i sig ingenting ovanligt, men kan bli påtagligt i de fall då rörelsens och omgivande samhälles syn på hur man bör leva sitt liv skiljer sig markant. Ungdomarna hamnar då i två olika kulturer som de förväntas delta i på just den kulturens premisser, och de får en dubbel kulturell identitet (Frisk, 2017:55f). Vilken identitet som väger tyngst kan variera beroende på vilken situation personen befinner sig i, och Frisk (ibid.) framhåller att trots att barn socialiserats in i en specifik miljö innebär inte det med nödvändighet att det är den religiösa identiteten som får störst betydelse. Vilket förhållningssätt unga medlemmar i religiösa rörelser får till både rörelse och omvärld påverkas av vad som sker i mötet mellan dessa världar, och mängden synliga skillnader tycks även vara av relevans. Vad som i vardagligt tal benämns som en kulturkrock blir en central aspekt för att förstå spänningsförhållandet som kan påverka en ung persons navigering i båda världarna. Värt att nämna är emellertid att denna dubbla kulturella identitet inte på något vis är unik för människor som växer upp i en religiös rörelse, utan det är en relativt generell situation i det pluralistiska samhället av idag (Frisk, 2017:62). Skillnaden som skulle kunna tänkas gällande religiösa rörelser är att det finns en explicit och avsiktlig distansering från omgivande samhälle med tillhörande förväntningar på hur man förhåller sig till detta.

Inom varje kontext finns en rad olika förväntningar. Dessa berör inte enbart vad som förväntas av en individ i den aktuella rörelsen, utan även vad som förväntas av omgivande kontext. Frisk (2017:58ff) exemplifierar detta genom att beskriva hur skolan behandlar olika religiösa rörelser utifrån fördomar och hur rörelserna i sin tur gör detsamma med omgivande samhälle. Båda kontexterna förhåller sig alltså kritiska till den andra, men förväntningarna handlar även om vilket agerande som är acceptabelt inom kontexten. Det finns alltså krav från alla håll – man ska ha en särskild inställning till skolan/rörelsen i rörelsen/skolan, samtidigt som man ska förhålla sig till de normer och krav som finns inom den aktuella kontexten. Ungdomar som spenderar delar av sitt liv i båda kontexterna, med tidigare nämnda dubbla kulturella identitet, kan då uppleva en stor spänning (Frisk, 2017:59ff). Hur stor denna spänning är beror på hur strikta kraven och förväntningarna är inom respektive miljö. Däremot är bilden av att det enbart är två kontexter det rör sig om förenklad då det inom rörelser kan finnas spänning och meningsskiljaktigheter. Även om en mängd familjer gjort valet att tillhöra och uppfostra sina barn i en specifik rörelse innebär inte det att de är överens i alla frågor (Frisk, 2017:60). Barn inom samma rörelse kan alltså ha väldigt olika förväntningar på sig, men det tycks finnas fler likheter gällande värderingar mellan familjer inom en specifik rörelse än mellan familjer

13

tillhörande olika rörelser. Därför förekommer det i striktare religiösa rörelser att umgänge med barn och familjer som inte är medlemmar begränsas, men även detta varierar mellan familjer och rörelser (ibid.). Att reglera barnets sociala nätverk kan vara ett led i socialisationsprocessen, exempelvis kan vissa individer få agera goda förebilder åt ungdomar med förhoppning att ungdomarna väljer samma väg som förebilden (Frisk, 2017:47).

En av grunderna till vilken grupp en individ känner sig delaktig i är socialisation (Frisk, 2017:43f). Barn socialiseras in i ett socialt sammanhang och får i denna process lära sig hur man bör agera, vilka etiska ställningstaganden som är av särskild relevans och generellt hur ett gott liv utformas. Detta kan göras på en rad olika vis, och även barnet självt är en aktiv part i denna process i det att eget ställningstagande kring huruvida det sociala sammanhangets regelverk accepteras eller ej. En viktig aspekt att ha i åtanke vid diskussioner kring socialisation är att människan överlag är mån om att känna samhörighet med och vara inkluderad i en grupp (Frisk, 2017:31f). Att då följa gruppens normer och lyssna till föräldrar och andra auktoriteter skapar förutsättningar för en säkrad plats i gruppen. Gruppen blir även en identifikationsfaktor, och särskiljande från omvärlden blir ett led i att tydliggöra vad som är unikt både med ens egen identitet och den rörelse man tillhör (ibid.). Hur socialisationsprocessen ser ut är dock olika mellan olika grupper och familjer, men strävan efter ett visst mått av konformitet är övergripande oavsett rörelse eller strategi. Konformiteten förväntas även av omgivande samhälle vilket rimligtvis resulterar i en konflikt i de fall då motstridiga önskningar framställs av respektive sfär (Frisk, 2017:59). Individen kan här hamna i en konfliktsituation gällande vilka regler som bör efterföljas. Hur stor denna konflikt blir beror dels på hur identifikationen ser ut, alltså med vilken sfär individen känner störst samhörighet. Dels beror det även på hur stor variation som tillåts inom respektive sfär. En rörelse med väldigt strikta regler och stark distansering från omgivande samhälle har antagligen inte samma tillåtande av variation i handlingsmönster som en rörelse med mindre spänning till omgivande samhälle (ibid.).

3.3 Kristna religiösa rörelser

Nedan följer en kort beskrivning av de olika rörelser som informanterna tillhört.

3.3.1 Pingströrelsen

Pingströrelsen i Sverige tog sin början när Filadelfiaförsamlingen ledd av Lewi Pethrus blev utesluten ur Baptistsamfundet år 1913 (Halldorf, 2017:31). Uteslutningen grundades i att Pethrus ansåg att alla som erfarit det för pentekostalismen centrala andedopet räknades som

14

sanna kristna och hade rätt att delta i nattvarden (Halldorf, 2017:34). Betoningen på församlingars samfundsoberoende fortsatte vara centralt, men idag finns Pingst – fria församlingar i samverkar och Trossamfundet Pingst som organiserar delar av församlingarnas verksamhet (Pingst, 2014). På grund av den stora bredd som finns mellan församlingar inom pingströrelsen finns det svårigheter att specificera kännetecken, men centralt för de flesta är andedopet, missionen och församlingsmedlemmarnas deltagande i gudstjänsten (Anderson, 2015).

3.3.2 Jehovas Vittnen

Jehovas Vittnen grundades i USA 1881 av adventisten Charles Taze Russel (Nylund, 2014:264ff). Russels tankar sammanfattades i en bok i vilken han förkunnar hur Jesus levt osynligt på jorden sedan 1874. Genom matematiska uträkningar har man bestämt en rad olika datum för när Jesus ska komma tillbaka till världen synligt, och när dessa datum visat sig felaktiga presenteras förklaringar och nya uträkningar. Även uträkningar för när världsslutet kommer ske görs. Rörelsen har en stark hierarki och höga krav på medlemmarna (Nylund, 2014:267ff). Den styrande kretsen anses utsedd av Gud, och anses ha rätt bibeltolkning och rätten att besluta om hur medlemmarna ska leva. Medlem blir man vid dopet, och efter detta bör man inte umgås med människor som inte är Vittnen och kan uteslutas om man gör det. Rörelsen firar nattvard, men inte jul, påsk eller födelsedagar. Missionen är central och man tror att enbart Vittnen har rätt till odödligt liv, men övriga får en ny chans vid uppståndelsen (ibid.).

3.3.3 Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga

Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, eller mormonerna, är en rörelse med rötterna i USA. De utgår från tron att profeten Mormon ingraverade en mängd profetior och uppenbarelser från forntida profeter på guldtavlor (Nylund, 2014:286ff). Joseph Smith mottog 1823 en uppenbarelse från Mormons son Moroni som gav honom förmågan att översätta tavlornas text till engelska. Denna översättning resulterade i Mormons bok, som inom rörelsen har lika stor vikt som Bibeln. Rörelsen menar att den rätta kyrkan försvann under 200 år efter Jesu liv och återbildades igen först efter Smiths uppenbarelse. Det kommande tusenårsriket är en stor del i rörelsens tro. Man menar att döpta mormoner kommer till den högsta himlen, tillämpar ställföreträdande dop åt döda släktingar och eviga äktenskap kan ingås i ett tempel. Rörelsen tror på många gudar och människor strävar efter att genom gudstjänst bli gudar, vilket då sker genom hemliga riter. Hierarkin inom rörelsen är stark och presidenten anses ha direktkontakt med Gud. Rörelsen kan på grund av avgörande skillnader från kristendomen inte anses kristen

15

enligt religionsvetenskapen, men mormonerna själva ser sin rörelse som den sanna kristendomen (ibid.).

3.3.4 Karismatisk rörelse med bakgrund i Livets Ord

Denna rörelse har i uppsatsen inte blivit namngiven, vilket beror på att utsagor från informanten i kombination med rörelsens namn skulle kunna riskera hennes anonymitet. Avvägande har gjorts kring huruvida det är vissa utsagor eller rörelsens namn som ska utelämnas. Beslutet grundas i att de utsagor som skulle behöva strykas är av så pass stor vikt för förståelsen av informantens utträde att ett uteslutande skulle förvränga bilden av det faktiska skeendet. Rörelsen är, enligt informanten, ursprungligen en förgrening av Livets Ord. Efter en tid tog Livets Ord dock avstånd från rörelsen och den har sedan dess varit fristående.

Livets ord grundades av Ulf Ekman i Uppsala 1983 (Carlsson, 1998:110). Ekman hade studerat vid en bibelskola i USA där han kommit i kontakt med den amerikanska trosrörelsen. Vid sin hemkomst tog Ekman med sig trosrörelsens idéer och implementerade dessa i den svenska frikyrkokontexten (ibid.). Trosrörelsen utgår från att människan innehar en särställning på jorden och att denna ställning är given av Gud. Allt gott anses komma från Gud och allt ont anses komma från djävulen. Gud anses inte bara kapabel att göra gott utan anses även vilja göra detta (Carlsson, 1998:116ff). Människans roll är att genom sin tro välja att ta emot de oändliga möjligheter som givits henne av Gud, och ansvaret för frälsning ligger således på individen (Nylund, 2004:280f). Trosrörelsen menar att ett uppryckande kommer ske och att de kristustroende då förenas med Jesus, för att sedan i nästa tid leva i tusenårsriket med Jesus som Messias (Carlsson, 1998:120). Rörelsen strävar efter att expandera och har som mål att Guds vilja ska styra världen. De har i Sverige startat många friskolor och har en ambition att delta i det politiska livet (Carlsson, 1998:122f).

4. Teoretisk ansats

Som teoretisk grund för analysen av informanternas val att lämna rörelsen ligger en teori om vad som får rörelser att växa. Teorin är formulerad av Rodney Stark som är professor i sociologi och komparativ religion. Flera versioner av teorin förekommer, och som grund för denna uppsats är en version presenterad i ett kapitel i boken Cults and New Religious Movements (Dawson, 2003). Anledning till detta val är att Stark (2003:259f) beskriver hur denna version är uppdaterad för att även inkludera de mindre rörelser han benämner som sekter, och inte enbart nya religiösa rörelser som tidigare versioner fokuserat på. Särskiljandet av dessa begrepp

16

är relevant eftersom uppsatsen behandlat rörelser som skulle kunna tillhöra båda dessa kategorier, även om val gjorts att istället för dessa använda kristna religiösa rörelser, se kapitel 1.2.2.

Teorin utgörs av tio punkter som anses avgörande för en rörelses framgångar. De punkter som legat till grund för den teoretiska ansatsen i denna uppsats behandlar tension, spänning och strictness, strikthet, och formuleras av Stark som följer:

[…] religious movements will succeed to the degree that:

3. They maintain a medium level of tension with their surrounding environment – are strict, but not too strict.

9. They continue to maintain sufficient tension with their environment – remain sufficiently strict.

10. They socialize the young sufficiently well as to minimize both defection and the appeal of reduced strictness. Stark, 2003:268f.

De undersökta rörelserna särskiljer och distanserar sig från omvärlden på olika vis. Ofta sker detta genom att gruppen har strikt moral med tydliga ställningstaganden i hur man ska förhålla sig till olika frågor och praktiker. Det handlar alltså inte enbart om trosfrågor, utan ofta berörs sexualmoral, familjevärderingar, och avhållsamhet från berusningsmedel för att ge några exempel. Att följa dessa lärosatser medför att deltagarna, utifrån rörelsens perspektiv, erbjuds en särskild position vilket kan bidra till en känsla av samhörighet och exklusivitet. Däremot är det inte kravlöst - spänningen innebär oftast uppoffringar och engagemang från medlemmarna, det är alltså de själva som skapar sin särställning och tillhörighet i gruppen genom att ge av sin tid, energi, moraliska frihet och ekonomiska tillgångar. Dessa krav är olika strikta mellan olika rörelser, och stark strikthet innebär ofta stora uppoffringar, vilka visar övriga deltagare individens engagemang och blir en tydlig markör på tillhörighet. En för stark spänning innebär att uppoffringarna är större än belöningarna, vilket gör det svårare för individer att acceptera de premisser som medför inkludering i gruppen – de flesta vill inte ge mer än vad de får tillbaka. Detta resulterar i att rörelser inte växer eller klarar av att behålla sina medlemmar. Därför krävs enligt Stark (ibid.) en medelstark spänning, fritt översatt av undertecknad från medium tension, alltså ett spänningsförhållande som är tillräckligt starkt för att särskilja gruppen från samhället, men inte så starkt att uppoffringarna är större än vinsterna.

Punkt 10 i Starks teoretiska modell beskriver hur de medlemmar som föds in i en rörelse måste socialiseras in i sammanhanget på ett visst sätt för att inte börja kräva minskad strikthet eller

17

lämna rörelsen (Stark, 2003:268). Socialiseringen måste leda till att ungdomar accepterar rådande spänningsförhållande och upplever vinsterna med fortsatt deltagande i rörelsen fördelaktiga i förhållande till vinsterna av ett utträde. Rörelsen borde rimligtvis behöva anpassa sitt förhållningssätt till omvärlden efter omvärldens förändring i de fall där ungdomar lever i båda världarna. Starks modell beskriver i första hand vad som gör att rörelser växer, men eftersom infödda medlemmars fortsatta deltagande behandlas anser jag att analys av utträde ur rörelsen med hjälp av den teoretiska modellen kan genomföras. De mekanismer som får en rörelse att växa bör rimligtvis i de fall de inte fungerar resultera i att rörelsens medlemsantal står stilla eller minskar i de fall då de infödda medlemmarna väljer att lämna rörelsen. Utifrån detta antagande har jag valt att i denna uppsats undersöka om infödda medlemmar upplevt sagda spänningsförhållande och i sådana fall hur, och om det påverkat deras val att lämna.

5. Forskningsetiska principer

Utifrån God Forskningssed (Vetenskapsrådet, 2017) framkommer vikten av att all data ska kunna kontrolleras, samtidigt som informanternas integritet ska respekteras. Mitt val i denna undersökning är att utlova informanterna anonymitet vilket kan medföra svårigheter gällande att reproducera studien med samma resultat eftersom informanternas identitet inte kommer delges någon annan än undertecknad. Vid arbetet med transkribering har val gjorts att utelämna stadsnamn eller annat som äventyrar informanternas anonymitet. Informanterna informerades om studiens syfte, i vilket sammanhang som studien gjorts och att de är anonyma. Dessutom utlovades rätt att dra tillbaka sin medverkan eller specifika uttalanden innan uppsatsens färdigställts. Valet av denna relativt strikta anonymitet gjordes eftersom ämnet är personligt och kan orsaka obehag om informanters identitet röjs.

Samtliga informanter har erbjudits att läsa igenom transkriberingen innan de använts. En informant tackade ja, har gjort detta och godkänt transkriberingen i sin helhet. Ingen har valt att stryka någon utsago. Kompletterande frågor har ställts till samtliga informanter efter avslutad intervju, och dessa har adderats till transkriberingarna.

Intervjuguiden finns denna bifogat, se bilaga 1. De följdfrågor som uppkommit under intervjuerna finns av naturliga skäl inte återgivna.

6. Metod

I följande del presenteras den för uppsatsen valda metoden. Metoden har bestått av kvalitativa semistrukturerade intervjuer med sex informanter som lämnat den rörelse de vuxit upp i. Det

18

empiriska materialet har sedan analyserats via tematisk analys. Följande kapitel innehåller även en informantpresentation med urval och avgränsningar, samt detaljer kring litteratursökningen som legat till grund för bakgrund, tidigare forskning och teori.

6.1 Kvalitativ semistrukturerad intervju

Metoden för undersökningen hämtades från Bryman (2012). Motivering till metodvalet är att undersökningens mål varit att få reda på informanternas subjektiva upplevelser och tankar om avhoppet och spänningsförhållandet mellan rörelse och skola. Målet har alltså inte varit att söka kvantifierbara data (Bryman, 2012:470). I denna typ av intervju uppmuntras informanten att tala fritt då detta genererar djupare information än en strukturerad intervju. Detta förfarande har låtit nya frågor uppstå under intervjuns gång, och dessa har plockats med i kommande intervjuer. I den kvalitativa intervjuformen kan en informant intervjuas vid flera tillfällen, och kompletterande frågor kan ställas i efterhand, vilket i denna studie gjorts till samtliga informanter.

6.1.1 Intervjuguide

Intervjuguiden utgick från fyra teman: religiös bakgrund, undervisning, tillhörighet och avhopp. Inom varje tema utformades så öppna frågor som möjligt, utan att för den sakens skull riskera att förlora riktningen mot undersökningens syfte. Det har inte varit ett mål att hålla sig alltför strängt till intervjuguidens frågor, då ett sådant förhållningssätt skulle innebära att man genomförde en strukturerad intervju med öppna frågor (Bryman, 2012:487). Istället bör intervjuaren vara flexibel och anpassa frågorna utifrån intervjuns vändningar för att bibehålla det naturliga samtalets karaktär. Intervjuguiden utgör här en grund som med sina teman hjälper intervjuaren att hålla fokus och inte riskera att utelämna relevanta frågor som kan vara avgörande för kommande analys. Mitt mål med intervjuerna var att få grepp om informanternas subjektiva upplevelser och informanterna ombads därför tillägga sådant de ansåg relevant. Bryman (2012:487) lyfter hur det ofta framkommer intressanta synpunkter efter det att ljudinspelningen avslutats, och jag lät därför inspelningen pågå en stund efter att intervjuguiden tagit slut.

Kvalitativa intervjuer innehåller ofta flera olika typer av frågor (Bryman 2012:476ff). Vid intervjuguidens utformande användes en av Bryman (ibid.) formulerad lista som inspiration för att inte gå miste om viktiga poänger i frågornas utformning. Initialt ställdes bakgrundsfrågor där informanten ombads berätta om sin religiösa bakgrund, detta för att få en förståelse för informantens utgångspunkt. Därefter ställdes frågor inom respektive tema. I några fall

19

presenterades bakgrundsinformation eller specificeringar av begrepp i anslutning till frågor för att inte orsaka förvirring eller missförstånd. Bryman (2012:478f) lyfter den etiska vikten av att inte skapa obehag för informanten, vilket tagits särskild hänsyn till då ämnet kan upplevas intimt. Under intervjuerna har därför komplicerat språk och ämnesspecifika begrepp undvikits.

6.1.2 Inspelning

Intervjuerna spelades in med mobiltelefonens ljudinspelningsfunktion. Fem av sex intervjuer har på grund av den rådande Coronapandemin skett över videosamtal, vilket försvårat att ett bra ljud säkerställs. Därför har ljudkvaliteten prövats innan själva intervjun startats för att korrigeringar inte skulle störa senare i samtalet. Valet att spela in ljudet har gjorts utifrån tanken att intervjuarens fokus inte bör delas mellan att lyssna på informanten och föra anteckningar. Anteckningar har alltså inte förts, med undantag för när informanten lyft relevanta aspekter som lyfts senare under intervjun. Inspelningarna omfattar intervjuer med varaktighet mellan 35 och 49 minuter.

6.1.3 Transkribering

Transkriberingar har gjorts av undertecknad i nära anslutning till intervjuerna för att inte kroppsspråk och andra icke-verbala signaler skulle falla i glömska. Transkribering är tidskrävande och övervägande har gjorts att använda en teknisk lösning. Beslut fattades dock om manuell transkriberingen eftersom det medförde ytterligare kontakt med svaren och tillät en pågående tolkningsprocess under arbetets gång. Bryman (2012: 482ff) lyfter dessa aspekter som relevanta för transkribering vilket motiverade mig att stå fast vid beslutet.

I transkriberingarna finns beskrivet hur exempelvis paus och emfas markeras. Städer och namn som kan äventyra anonymiteten är censurerade, eftersom transkriberingarna ska kunna läsas av vem som helst utan att strida mot de forskningsetiska principerna.

6.2 Informanter

Nedan följer en presentation av urval och avgränsningar. Därefter följer en informantpresentation där varje rörelse presenteras och vem/vilka informanter som lämnat respektive rörelse.

6.2.1 Urval och avgränsningar

För undersökningen har informanter som vuxit upp inom någon kristen religiös rörelse men valt att lämna denna eftersökts. De ska ha genomgått gymnasieutbildning och inom denna deltagit i religionskunskapsundervisning. Krav för godkänt betyg har uteslutit vilket beror på att det inte

20

är kunskap inom ämnet som efterfrågats, utan den subjektiva upplevelsen av religionskunskaps-undervisningen. Att samtliga ska ha genomgått gymnasial utbildning beror dels på att min utbildning är inriktad mot gymnasieskolan, dels på att informanterna ska ha deltagit i lika mycket religionsundervisning. Informanterna kommer från olika städer i södra och mellersta Sverige. Två av informanterna kommer från samma stad, men har inte bakgrund i samma rörelse.

Val av informanter har inledningsvis gjorts utifrån bekvämlighetsprincipen, vilket innebär att potentiella informanter i min närhet tillfrågats om deltagande. Vidare har snöbollseffekten använts, där både informanter och personer som avböjt deltagande föreslagit andra potentiella informanter. Samtliga har kontaktats via mejl med inbjudan och information, se bilaga 2.

6.2.2 Informantpresentation

Nedan följer en presentation av informanterna. Bakgrunden kring informanternas religiösa uppväxt, utbildning och utträde ur rörelserna har lämnats för att bidra till en fördjupad förståelse för varje situation. För att underlätta läsbarheten har samtliga tilldelats fingerade namn, inga namn är alltså autentiska.

6.2.2.1 Pingströrelsen

Tre av informanterna har tidigare varit aktiva inom pingströrelsen och kommer alla från familjer som varit aktiva i flera generationer. Samtliga har fortfarande kontakt med sina familjer. Mikael är 35 år och lämnade rörelsen skriftligt vid 28 års ålder. Han har gått grund- och gymnasieskola med offentlig huvudman och har senare gått på folkhögskola med frikyrklig huvudman, dock inte en religiöst inriktad linje.

Bianca är 27 år och har inte lämnat rörelsen officiellt. Hon beskriver sitt utträde som en successiv process av distansering och närmande. Runt 19-års ålders lämnar hon för första gången, men uppger att hon sedan närmar sig en karismatisk rörelse. Utträdesprocessen pågick under flera år med sista brytningstillfället i 25-årsåldern. Bianca har gått grund- och gymnasieskola med offentlig huvudman och därefter bibelskola på en folkhögskola.

Solveig är 26 år gammal och har inte lämnat rörelsen officiellt. Även hon beskriver sitt utträde som en process och har svårt att uppge en absolut tidpunkt för utträdet. Runt 18-årsålder började hon en mer eller mindre medveten distanseringsprocess från rörelsen vilken pågått i princip till skrivande stund. Solveig har gått grund- och gymnasieskola med offentlig huvudman och därefter bibelskola på en folkhögskola.

21

6.2.2.2 Jehovas Vittnen

Sebastian är 34 år gammal och lämnade rörelsen officiellt vid 16 års ålder. Hans familj har varit aktiv i minst tre generationer och övrig familj är fortfarande aktiv i rörelsen. Trots Jehovas Vittnens princip om avståndstagande från avhoppade medlemmar har han fortfarande kontakt med sin familj, eftersom han inte döpte sig. Sebastian har gått grund- och gymnasieskola med offentlig huvudman.

6.2.2.3 Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga

Diana är 29 år och lämnade rörelsen vid 16 års ålder. Hennes familj var den första i släkten som var aktiva i rörelsen. Samtliga familjemedlemmar har lämnat rörelsen. Utträde ur rörelsen har inte gjorts definitivt utan hon står fortfarande som inaktiv medlem och kontaktas av rörelsen vid högtider. Diana har gått grund- och gymnasieskola med offentlig huvudman.

6.2.2.4 Karismatisk rörelse med bakgrund i Livets Ord

Fredrika är 33 år och lämnade rörelsen vid 16 års ålder och har sedan dess ingen kontakt med rörelsen. Kvinnans övriga familjemedlemmar har även de valt att lämna rörelsen, med undantag för kvinnans far som avled under tiden de fortfarande var aktiva. Fredrika har gått grundskola i friskola driven av rörelsen, där samtliga anställda på skolan var aktiva i rörelsen. Gymnasiestudier genomfördes på gymnasieskola med offentlig huvudman.

6.3 Tematisk analys

Tematisk analys beskrivs av Bryman (2012:578ff) som en metod i vilken insamlade data studeras noggrant flera gånger för att därefter sorteras i teman. I sökande efter teman är det rekommenderat att återkommande utsagor, likheter och skillnader mellan informanternas svar, och teorirelaterat material eftersöks (Ryan & Bernard i Bryman, 2012:580). Detta har gjorts genom att varje fråga behandlats för sig, och intervjuguidens tidigare formulerade teman har använts för att finna teman i svaren. Exempel på tema som framkommit är exkludering, både från den rörelse och omgivande samhälle. Exkluderingens tudelning har resulterat i två teman, nämligen exkludering från rörelse och exkludering från skolan, där skolan står som representant för omgivande samhälle.

De teman som tillkommit vid analysen är: spänning, känsla av samhörighet, exkludering från rörelse och exkludering från skolan. Känsla av samhörighet kan anses likt tillhörighet, men skiljer sig på så vis att tillhörighet här inneburit en konkret beskrivning av grupptillhörighet medan känsla av samhörighet behandlar informantens upplevelse av samhörighet med både rörelse och skola.

22 De teman som använts under analysen är:

Utifrån intervjuguide: 1. Bakgrund 2. Undervisning 3. Tillhörighet 4. Utträde

Framkomna under analysen: 5. Spänning

6. Känsla av samhörighet 7. Exkludering från rörelse 8. Exkludering från skolan

6.4 Litteratursökning

Litteratursökning har primärt skett via Jönköping Universitys söktjänst Primo där följande sökord använts: avhopp*, moderna religiösa rörelser, religionsdidaktik, new religious movements, RE, classroom studies, nya religiösa rörelser.

För att bredda resultaten har även sekt använts som sökord eftersom det kan bidra med träffar som behandlar avhoppare från olika religiösa rörelser.

7. Analys och resultat

I följande del presenteras analyserna av informanternas svar tillsammans med de resultat som framkommit under analysens gång. Varje tema presenteras för sig. Då tema 1-4 kortfattat presenterats i informantpresentationen är nedanstående text strukturerad utifrån rubrikerna för tema 5-8. Under varje tema presenteras varje rörelse för sig.

7.1 Spänning

Den spänning som tydligast beskrivs av samtliga informanter är rörelsernas sanningsanspråk kring bibeltolkning, rätt leverne och vägen till frälsning. Samtliga rörelser beskrivs basera sina sanningar på sina bibeltolkningar. Tolkningarna anses av rörelsen vara korrekta, och detta påstås ifrågasättas av omgivande samhälle. Majoriteten av informanterna uppger att de sedan tidig ålder förberetts på hur omvärlden kommer bemöta deras ståndpunkter och vissa har fått instruktioner kring hur de ska bemöta dessa synpunkter. Detta kräver ett engagemang från medlemmarna, som alltså inte bara kan vara passiva medlemmar i båda kontexterna utan

23

behöver agera på ett särskilt sätt utifrån sin övertygelse. Engagemang är en del i striktheten som resulterar i spänningsförhållandet och utgör således faktor i rörelsers framgångspotential (Stark, 2003:262f). När rörelsers engagemangskrav är höga kommer så kallade free riders bli synliga och inte kunna vara en del av gruppen. Free riders är medlemmar som enligt rörelsens önskemål inte engagerar sig tillräckligt, men ändå deltar i de aktiviteter som de själva föredrar. De anses alltså nyttja fördelarna utan att göra uppoffringarna (ibid). Mekanismer som ämnar utesluta och synliggöra free riders syftar till att öka gruppens engagemang överlag. Strikthetens uttryck skiljer sig mellan olika grupper, men fyller samma funktion – den reglerar och regleras av medlemmarnas engagemang, uppoffringar och beteende för att säkerställa gruppens särställning. Strikta förhållningsregler resulterar i ökat engagemang, och upplevelsen av vinster för individer tycks vara större ju större uppoffringarna är (ibid.). Det är dock en balansgång och nedan presenteras olika vinklar och upplevelser av rörelsernas olika spänning och strikthet.

7.1.1 Pingströrelsen

Pingströrelsen är den rörelse som kan anses ligga närmast omgivande samhälle, och är även den enda som i studerad litteratur aldrig benämns som en sekt. Informanterna med bakgrund i pingströrelsen beskriver emellertid en relativt stark spänning till omvärlden. Centralt i utsagorna är ett starkt vi-och-dem-perspektiv, i vilket rörelsen har rätt och omvärlden har fel och vice versa. Denna bild kan tyckas oerhört förenklad, men beskrivs i likvärdiga ordalag från alla tre informanter.

Solveig beskriver hur hon inte känt att hon tillhört någon av grupperna fullt ut, utan befunnit sig i en slags spänningsfält däremellan. Å ena sidan har hon känt sig hemma i rörelsen eftersom det är där hennes familj och uppväxtmiljö finns, men å andra sidan förekommer mycket utmålande av omgivande samhälle som någonting annat och sämre, vilket Solveig ställt sig kritisk till. Hon kände sig inledningsvis hemma och accepterad i båda sfärerna, även om hon agerade olika inom dem. Detta uppvisar den dubbla kulturella identitet som människor uppvuxna i rörelser kan uppleva (Frisk, 2017:55f). Identifikationen väger oftast över till en av de två kulturerna, och kan även skifta utifrån den kontext en individ befinner sig i vid varje specifik situation (ibid.) I tonåren förändrades Solveigs upplevelse däremot och hon säger:

…i skolan var det ju väldigt konstigt att vara kristen och säga att man var det liksom. Och i kyrkan var det ju väldigt konstigt när man kom dit och var emo liksom. Så att…så det var ju folk som var sådär i kyrkan att ”Ja du vet det där Solveig håller på med, det är från djävulen, det vet du va?!” till min mamma. Så att det har ju alltid

24

varit väldigt sådär, det är ju väldigt mycket vi-och-dom, även om folk inte vill säga det rakt ut tror jag.

Solveig tycks inte här föredra den ena eller andra kontexten utan känner sig exkluderad från båda sfärerna. Dessutom upplever hon att båda sidor utmålar den andra som sämre, vilket hon beskriver som en tydlig spänning.

Även Mikael och Bianca beskriver ett starkt vi-och-dem-perspektiv i vilket rörelsen anser sig ha den absoluta sanningen, medan omgivande samhälle anses vara okunnigt och basera sin världsbild på teorier som inte kan bevisas. Just detta är någonting som Mikael lyfter som centralt i hur rörelsen förhöll sig till skolans undervisning och beskriver hur högutbildade församlingsmedlemmar undervisade ungdomarna i hur de skulle bemöta skolans undervisning för att slå hål på de teorier som där presenterades som sanningar, såsom evolutionsteorin. Bianca beskriver hur detta särskiljande från samhället kan ha positiva aspekter och lyfter hur diskursen kring rörelsens moraliska och teologiska överlägsenhet skapat tydliga ramar för hur hon kunnat leva ett gott liv. Hon lyfter även hur detta gett henne goda förutsättningar för att hantera utanförskap i omvärlden. Här framkommer hur rörelsen lyckas bra med att bygga en lagom stark spänning till samhället där medlemmarna har tydliga förhållningsregler samtidigt som de är fria att röra sig i omgivande samhälle, vilket enligt Stark (2003:262f) är en avgörande del i rörelsers framgång. Medlemmarna får alltså de belöningar som kommer med att känna moralisk eller levnadsmässig godhet genom att föregå med, enligt rörelsen, gott exempel för människor utanför rörelsen. Detta lyfter även Bianca som någonting som kan vara positivt ur en samhällsaspekt på så vis att det krävs nytänkande krafter för att skapa en samhällsförändring. Striktheten rör alltså framförallt värderingar och de handlingsföreskrifter som reglerar beteende berör strävan att leva gott och göra gott för andra, snarare än förbud.

Mikael är den som starkast ifrågasätter pingstförsamlingen förhållningssätt till omgivande samhälle och säger:

Och jag hade, som sagt, väldigt svårt för det här att, ja men vissa människor som jag kände att jag tyckte jättemycket om och som inte var troende, ja men vad skulle, vad skulle göra att andra vänner jag hade som jag kanske såg leva dubbelliv och kanske inte så fullt väldigt välfungerande och så gott, ja, men skulle de komma till någon slags himmel? Och de andra personerna, ja de skulle vara evigt fördömda och tillhöra mörkret? Ja, det gick inte ihop, jag kunde inte stå bakom det.

25

Kritiken som riktas mot rörelsens tycks baseras på de moraliska regler som följt med i Mikaels uppfostran kring vad som kännetecknar gott liv. Det finns en hög grad av kritik mot rörelsens motsägelsefullhet från Mikael, som även lyfter att han uppmärksammade hur rörelsens sanningsanspråk var identiska med de som rörelsen kritiserat skolan för att ha. Här verkar sanningsanspråket och auktoritetens överlägsenhetsanspråk ligga till grund för Mikaels distansering från rörelsen – han accepterade inte att man agerade på samma vis som det man kritiserade. Mikael gjorde ett aktivt val att skriftligt lämna rörelsen och utifrån hans berättelse verkar det just som att denna ovan beskrivna form av dubbelmoral var en viktig faktor till hans beslut.

En möjlig förklaring till Mikaels kritik är att rörelsen inte på ett adekvat sätt hanterade free riders. Stark (2003:262f) beskriver hur hanteringen av free riders påverkar medlemmars engagemang på så vis att ju lägre engagemang som accepteras, desto lägre blir det allmänna engagemanget. När medlemmar inom rörelsen då lever så kallat sämre liv än de utanför rörelsen synliggörs hur rörelsen kanske inte klarar av att leva upp till de sanningsanspråk de säger sig ha – om medlemmar accepteras ha en särställning i samhället trots att de inte gör de uppoffringar som krävs faller rörelsens trovärdighet och barriären mot omvärlden blir försvagad (ibid.). Samtidigt framhålls hur Mikael uppmärksammade att det fanns lika mycket gott liv utanför rörelsen som innanför den, vilket ytterligare försvagar sagda barriär.

Gällande värderingar beskriver Solveig även en spänning inom rörelsen. Hon beskriver hur hon i sina tonår fann andra inom pingströrelsen som likt hon själv förhöll sig kritiska till vissa av rörelsens delar. I sin utsago diskuterar hon hur denna subgrupp inom rörelsen förespråkade exempelvis veganism och att gömma flyktingar. Däremot särskiljer hon här inte politik och religion, utan menar att hennes värderingar har teologisk grund. Åsikterna springer ur att hennes tolkning av kristendomen säger att ett visst agerande måste vara rätt utifrån kristendomen. Detta uppskattades dock inte av alla inom rörelsen och hon blev någonting annat än normen även inom rörelsen, vilket hon redan var av omgivande samhälle. En potentiell effekt av detta spänningsförhållande mellan rörelse och omgivande samhälle där individen även befinner sig mitt i detta spänningsförhållande är att man varken närmar sig omgivande samhälle eller rörelse, utan söker sig till subgrupper i samhället. Detta för att spänningen redan finns och inte öppnar en välkomnande famn åt något håll – det blir mer tilltalande att söka sig till en helt annan rörelse om det är just värderingar som är mest betydelsefulla för individen. Däremot har Solveig inte officiellt lämnat rörelsen utan har sporadisk kontakt då hennes familj deltar i aktiviteter, men är inte själv aktiv. Hon beskriver att hon haft tankar på att lämna officiellt men känner att hon

26

får plats, och att en stor del av hennes hem finns där. Detta skeende skulle kunna förklaras med infödda medlemmars tendens att kräva förändringar i rörelser som innebär minskad strikthet och spänning till omvärlden (Stark, 2003:268). Rörelsen utesluter här inte en medlem som inte förhåller sig till dess lärosatser, men de välkomnar inte heller henne fullt ut. Det finns inget direkt uteslutande av medlemmar, och det kan vara en möjlig förklaring till att även informanternas utträde beskrivs som en process snarare än en specifik tidpunkt. Frisk (2017:210) belyser hur utträden ofta är en successiv process som består av dels ökade kontakter med omvärlden, dels ett ökat ifrågasättande av den egna rörelsen. Resultaten i denna studie tycks stämma överens med detta förfarande.

7.1.2 Karismatisk rörelse med bakgrund i Livets Ord

Den av informanterna som jämfört med övriga har en radikalt annorlunda erfarenhet av spänningsförhållandet mellan rörelse och omgivande samhälle är Fredrika som är uppvuxen i en liten karismatisk rörelse. Fredrika benämner konsekvent rörelsen som en sekt under hela intervjun, och det framgår tydligt att det är en viktig skiljelinje för henne mellan religiös rörelse och sekt. Den upplevelse Fredrika har är en i vilken rörelsen skiljer sig med alla möjliga medel från omgivande samhälle, och allt deltagande i rörelsens aktiviteter påbjudna av pastorn är obligatoriska. Rörelsen driver en egen skola med personal enbart från rörelsen, och i de fall medlemmar lämnat bryts familjebanden. På frågan om hur rörelsen förhöll sig till svenska skolan och hur undervisningen på den fristående grundskola i vilken hon spenderade sina grundskoleår såg ut svarade hon:

Det var bara vår bubbla, alltså så sett. Visst, vi fick lära oss lite om buddhism och sådant, men inte jättemycket. Det var ju mer…religion i historia och sådär om man säger, inte så mycket nutida. Och…världen, världen var ju väldigt farlig!

Hon bekräftar att det skapades en skarp skiljelinje mellan rörelse och omgivande samhälle och fortsätter:

Det var ju liksom nästan som man kände att om man åker till en annan stad så passerar man en gräns där liksom och då är man ute _i världen_!

Rörelsen skapar i det här fallet inte bara en spänning till omvärlden utan ställer upp den som en motsats till den acceptabla verkligheten. Även om Fredrika senare specificerar sitt uttalande med att gränsdragningen framförallt var psykisk så verkar den fysiska distansen spela en viktig roll i denna avgränsning. Denna rörelse har en stark kontroll över sina medlemmars kontakt med omgivande samhälle på flera sätt. De driver sina egna skolor och kan på så vis främja den

27

socialisation som reglerar ungdomars beteenden genom att helt enkelt inte visa några alternativ, samtidigt som deras kommunikation präglas av ett starkt vi-och-dem-tänk där allting utanför rörelsen beskrivs i termer av ondska. Spänningen blir här oerhört stark då striktheten är högt värderad och hållen. Som infödd medlem som själv inte valt tillhörigheten finns som tidigare nämnt inte sällan en tendens till önskan om sänkt spänning. I Fredrikas fall har hon aldrig accepterats av rörelsen, och en möjlig förklaring till detta är att hennes engagemang inte sågs som tillräckligt stort av pastorn. Stark (2003:267f) beskriver hur rörelsers framgång påverkas av deras förmåga att sortera ut free riders, alltså medlemmar utan tillräckligt engagemang. Fredrika kände sig aldrig som en del i gemenskapen och blev aldrig en del av det essentiella ”vi” som krävs för att acceptera striktheten.

7.1.3 Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga

Diana beskriver hur hon inte såg rörelsen som särskilt annorlunda från andra religiösa inriktningar utan såg sig som en kristen med en särskild tillhörighet. Den spänning med omvärlden hon beskriver berör i högre grad rörelsens religiösa övertygelser och ideal, och denna anses vara en gåva som är få förunnad. Det finns ingen sluten dörr till omvärlden utan kontakter uppmuntras, men då med en missionerande komponent ständigt närvarande. Genom missionsuppdraget vidhålls rörelsens strikthet och spänning även när medlemmar agerar i omgivande kontext. Spänningen som beskrivs är i hög grad inbakad i uppfostran och den troslära som delgavs henne från barnsben. Hon säger:

Det blir så himla simpelt liksom, när man är barn…huvudläran jag har tagit del av är liksom, ja men, Gud älskar dig. Du kommer återförenas, det här är bara en prövotid på jorden, du kommer leva och sen dö och återförenas med dina föräldrar.

Här ställdes det jordiska livet i kontrast till det efterjordiska, och vilka prestationer du åstadkom under jordelivet spelade inte särskilt stor roll så länge du levde som mormon. Hon var i stort fri att röra sig i omgivande samhälle och spänningen blev inte synlig förrän Dianas pappa lämnade rörelsen. Hon fortsätter tidigare uttalande:

…när min pappa gick ur var jag såhär, jag sa det till mamma, jag minns det jätteväl, men kan jag hälsa på pappa i himlen? För han skulle ju hamna någon annanstans…

En möjlig förklaring till varför inte den sociala spänningen behövde vara stor rent explicit är just att den är central i trosläran – antingen lever du i rörelsen eller utanför. Att Diana ändå upplevde en medelstark spänning kan tänkas bero på att familjen höll en relativt avslappnad

28

inställning till regler och studier, vilket kan tänkas minska risken att hon som infödd medlem kräver en sänkt spänning. Eftersom den trygghet Diana upplevde var stor reagerade hon även defensivt när omvärlden kritiserade rörelsen, även om hon själv var kritisk till hur den behandlade henne. Däremot kan denna trygghet tolkas som dess motsats – Diana kände trygghet inom rörelsen men dess trosuppfattningar ledde till att hon kände oro för sin far och så småningom övrig familj som lämnade. Detta beskriver Frisk (2017:211) som ett förekommande fenomen hos medlemmar som lämnat rörelser, en inre oro som berör just tillhörigheten utifrån tro. Diana har beskrivit att rörelsen starkt betonar att tillhörighet med gruppen är det som avgör hur man får spendera livet efter detta, och att någon då lämnar medför en stark oro för att bli fördömd.

Utöver spänningsförhållandet till omvärlden beskriver hon även hur hon upplevde konflikter med rörelsens strikthet. Diana är lesbisk och uppger att trots att hon inte var medveten om sin läggning under sin tidiga ungdom var rörelsens strikta syn på kärnfamiljen som det goda familjeförhållandet någonting som skavde i henne, och hon kände att hon inte passade in och accepterades för den hon var. Hon kände sig inte accepterad i någon av kontexterna, och beskriver en konflikt i vilken hon avskydde hur samhället såg rörelsen och hur rörelsen såg henne.

7.1.4 Jehovas Vittnen

Även Sebastian beskriver ett förhållande till omvärlden som präglas av en relativt stark spänning som är grundad i religiös övertygelse. Han beskriver hur han genom hela sin barndom fått lära sig att de som lever som Jehovas Vittnen har den rätta vägen och det rätta livet. Han säger:

Jehovas Vittnen ser alla som inte tillhör rörelsen som världsliga och det kvittar, liksom, alla som inte är med i rörelsen är världsliga […]. De ska antingen gå över till Guds sida eller i det slutgiltiga kriget kommer de att dö. För att de inte tror som Jehovas Vittnen.

Däremot beskriver han ingenting som indikerar att de hade åsikter kring hur andra levde eller förhöll sig till rörelsen, utan starkast fokus låg på att rörelsens egen tro och praktik var den rätta. Han beskriver att det fanns en rad aktiviteter som de inte skulle delta i, men att detta grundade sig i den religiösa övertygelsen snarare än en social kontroll. Barns deltagande i den religiösa praktiken ses ofta som självklar inom rörelsen, och detta deltagande är en del av det dagliga umgänget (Frisk, 2017:39). Utifrån Sebastians utsagor verkar det ha varit på detta vis snarare än ett tvång. Däremot finns det en hög grad av social kontroll i det att döpta medlemmar som