• No results found

Upplevelsen vid fysisk aktivitet hos vuxna med diabetes typ 1

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Upplevelsen vid fysisk aktivitet hos vuxna med diabetes typ 1"

Copied!
30
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

HUVUDOMRÅDE: Omvårdnad

FÖRFATTARE: Agnes Johansson & Malin Enell HANDLEDARE:Eva-Karin Hultgren

JÖNKÖPING 2019 juni

Upplevelsen vid fysisk

aktivitet hos vuxna med

diabetes typ 1

(2)

Sammanfattning

Bakgrund: En person som lever med den autoimmuna sjukdomen diabetes typ 1 har

ansvaret att kontrollera plasmaglukosnivån och administrera insulininjektioner dagligen. Är en person med diabetes typ 1 fysiskt aktiv krävs justeringar av insulin samt anpassning av kolhydrater. Sjuksköterskan är ett stöd för att personen med diabetes typ 1 ska kunna utföra fysisk aktivitet som egenvård.

Syfte: Syftet var att beskriva upplevelsen vid fysisk aktivitet hos vuxna med diabetes

typ 1.

Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ innehållsanalys med deduktiv ansats

som utgick från Orem´s egenvårdsteori. Analysen utgick från fyra bloggar och analyserades med Elo och Kyngäs analysmodell.

Resultat: Motivation och planering krävs för att en person med diabetes typ 1 ska

kunna utföra fysisk aktivitet. När planeringen inte fungerar upplever personerna med diabetes typ 1 en frustration över att deras kunskap inte räcker till. För att kunna utföra fysisk aktivitet upplevs behov av stöd genom egenvårdsråd från sjuksköterskan.

Slutsats: När sjuksköterskor får kunskap och förståelse för hur personer med diabetes

typ 1 upplever fysisk aktivitet, kan de individanpassa stödet i omvårdnaden. Genom individanpassade egenvårdsråd kan sjuksköterskan, med förståelse från tidigare erfarenheter, bemöta personen med kunskap och förståelse.

(3)

The experience of physical activity in adults

with type 1 diabetes

Summary

Background: A person living with the autoimmune disease type 1 diabetes is

responsible for controlling the plasma glucose level and administering insulin injections daily. If a person with diabetes type 1 is physically active, adjustments of insulin and adaptation of carbohydrates are required. The nurse is a support for the person with diabetes type 1 being able to perform physical activity as self-care.

Aim: The purpose was to describe the experience of physical activity in adults with

type 1 diabetes.

Method: The study was conducted with a qualitative content analysis with a deductive

approach based on Orem's self-care theory. The analysis was based on four blogs and was analyzed with Elo and Kyngäs method for analysis.

Results: Motivation and planning is required for a person with diabetes type 1 to be

able to perform physical activity. When planning does not work, people with type 1 diabetes experience a frustration that their knowledge is not enough. In order to be able to perform physical activity, the need for support is experienced through self-care counseling from the nurse.

Conclusion: When nurses get knowledge and understanding of how people with type

1 diabetes experience physical activity, they can customize the support in the nursing care. Through personalized self-care councils, the nurse, with understanding from previous experiences, can respond to the person with knowledge and understanding.

(4)

Innehållsförteckning

Inledning ... 1

Bakgrund ... 1

Diabetes typ 1 ... 1

Fysisk aktivitet ... 2

Fysisk aktivitet vid diabetes typ 1 ... 2

Orem´s egenvårdsteori ... 3

Teorin om egenvård ... 3

Teorin om egenvårdsbrist ... 3

Teorin om omvårdnadssystem ... 3

Egenvård vid diabetes typ 1 ... 4

Syfte ... 4

Material och metod ... 4

Design... 4

Blogg ... 4

Urval och datainsamling... 5

Förförståelse ... 6

Dataanalys ... 6

Etiska överväganden ... 7

Resultat ... 8

Fysisk aktivitet som komplement till behandling ... 8

En evig kamp ...10

I mötet med sjuksköterskan ...11

Diskussion ... 12

Metoddiskussion ...12 Resultatdiskussion ...13

Slutsatser ... 15

Klinisk implikation ... 16

Referenser ... 17

Bilagor ...

Bilaga 1 ... Bilaga 2 ...

(5)

1

Inledning

Diabetes typ 1 är en autoimmun sjukdom. I Sverige lever omkring 50 000 människor med diagnosen diabetes typ 1 (Diabetesförbundet, 2017). Det är en sjukdom som inte syns av omgivningen. För en person med diabetes typ 1 är vardagen en ständig kamp med olika känslouttryck beroende på plasmaglukosnivån (Rintala, Paavilainen & Åstedt-Kurki, 2013). Fysisk aktivitet är en betydelsefull strategi för att en person med diabetes typ 1 ska kunna hantera sin sjukdom. Det krävs planering innan och efter utförandet av fysisk aktivitet. Diabetes typ 1 kan medföra komplikationer. Med egenvård genom fysisk aktivitet kan plasmaglukosnivån regleras och hålla en jämnare nivå samt minska risken att utveckla komplikationer (DeCoste & Scott, 2004). En person med diabetes typ 1 är expert på sin sjukdom. Genom erfarenhet är en person med diabetes typ 1 medveten samt bygger upp en egen kunskap om hur den egna kroppen reagerar (Munt & Hutton, 2012). I studien analyseras bloggar för att få en mer ingående förståelse för de upplevelser personer med diabetes typ 1 har vid fysisk aktivitet.

Bakgrund

Diabetes typ 1

Diabetes typ 1 är en autoimmun sjukdom där den totala insulinproduktionen upphör i pankreas (Acharjee, Ghosh, Al-Dhubiab & Nair, 2013). De insulinproducerande betacellerna i pankreas blir angripna av kroppens egna antikroppar. När insulinproduktionen minskar kommer glukoshalten i blodet att stiga och symtom på hyperglykemi tillkommer. Insjuknandet i diabetes typ 1 sker i alla åldrar, ännu är inte den exakta orsaken till varför sjukdomen utvecklas påvisad (Pugliese, 2013).

Vid diabetes typ 1 mäts plasmaglukosnivån. Målområdet för plasmaglukosnivån benämns mellan 3,9 mmol/l till 10,0 mmol/l för en person med diabetes typ 1 (Van Dijk et al., 2016). En person med diabetes typ 1 kan använda en kontinuerlig glukosövervakning (CGM) som är placerad på kroppen för att underlätta mätningen. En CGM larmar för hyperglykemi och hypoglykemi för att underlätta vardagen för en person med diabetes typ 1. Vid fysisk aktivitet förenklar en CGM övervakningen av plasmaglukosnivån till skillnad från manuell plasmaglukoskontroll som utförs med ett fingerstick (Pickup, Ford Holloway & Samsi, 2015).

En person med diabetes typ 1 behandlas dagligen med injektioner med insulinanaloger. Innan måltid behövs individuell justering av insulindosering utefter plasmaglukosnivån och måltidens kolhydratsinnehåll (Ozcan et al., 2014). Bristande kunskap samt en för hög insulindos är riskfaktorer för att en person med diabetes typ 1 ska hamna i en hypoglykemi (Henriksen, Andersen, Thorsteinsson & Pedersen, 2019). Personer med diabetes typ 1 upplever oftast symtom vid hypoglykemi, skakningar, hunger, svaghet och svettningar kan förekomma. Hypoglykemi åtgärdas via intag av kolhydrater och därmed stiger plasmaglukosnivån (Amin, Lau, Crawford, Edward & Pacaud, 2015).

(6)

2

Främsta orsaken till hyperglykemi är bristande kontroll av behandling, för lite dosering av insulin eller en infektion. Vanliga symtom på hyperglykemi är ökad urinproduktion, törst, muntorrhet och trötthet (Van Dijk et al., 2016; Warren, Dearey & Frier, 2003). En person med diabetes typ 1 har en ökad risk för högt blodtryck, risk för höga nivåer av LDL-kolesterol samt minskad nivå av HDL-kolesterol (Chimen et al., 2012). Personer med diabetes typ 1 kan få en högre pulsfrekvens med en ökad ålder till skillnad mot en frisk person i samma ålder. De här faktorerna bidrar till senare komplikationer som till exempel kardiovaskulära sjukdomar (Chimen et al., 2012; Hagensen et al., 2017; Philips, Marchand & Scheen, 2010).

Fysisk aktivitet

World health organization (2018), WHO, definierar fysisk aktivitet som innefattar kroppsrörelser när skelettmuskulaturen aktiveras och en energiförbrukning uppstår. Aktivitet kan innefatta både fysiskt arbete och fritidsaktiviteter. Rekommendationen för en vuxen person mellan 18–64 år är att utöva fysisk aktivitet i måttlig intensitet minst 150 minuter i veckan, 75 minuter hög intensiv fysisk aktivitet motsvarar detsamma. Måttlig intensitet av fysisk aktivitet är till exempel en promenad i ett högt tempo, löpning klassificeras istället som hög intensitet. Två eller flera gånger i veckan rekommenderas också att utöva muskelförstärkande aktivitet. WHO:s rekommendation av fysisk aktivitet förbättrar också individers psykiska välmående, ger en förbättrad livskvalité och främjar hälsa. De positiva effekterna på hälsan ökar desto mer fysisk aktivitet en person utför (Albarrati et al., 2018; Wicker & Frick, 2017; World health organization, 2018).

Fysisk aktivitet kan användas i hälsofrämjande syfte. En timme fysisk aktivitet med hög intensitet per vecka tillsammans med 30 minuter måttlig intensitet sex dagar i veckan ger en förbättrad blodcirkulation samt sänker det systoliska blodtrycket (Dalager, Justesen, Murray, Boyle & Sjøgaard, 2016). Utförande av måttlig fysisk aktivitet har också en antiinflammatorisk påverkan på personer utan kardiovaskulära sjukdomar samt de som har riskfaktorer för kardiovaskulära sjukdomar (Ertek & Cicero, 2012).

Fysisk aktivitet vid diabetes typ 1

Fysisk aktivitet vid diabetes typ 1 stabiliserar plasmaglukosnivån (Chimen et al., 2012). Fysisk aktivitet gör att insulinkänsligheten ökar i kroppen och insulinet tas lättare upp av cellerna vilket bidrar till att plasmaglukosnivån blir stabilare. Vid utförandet av fysisk aktivitet ökar blodcirkulationen, när muskulaturen aktiveras bidrar det även till ökad glukosupptagning i kroppen. Efter utförd fysisk aktivitet sänks plasmaglukosnivån både tillfälligt men ger även på lång sikt en mer kontrollerad plasmaglukosnivå, det finns även individuella skillnader. Fysisk aktivitet kan underlätta behandlingen för en person med diabetes typ 1 och bidrar till en positiv påverkan på den upplevda hälsan (Hansen et al., 2018).

Både hyperglykemi och hypoglykemi kan förkomma under samt efter utförd fysisk aktivitet. Intensitet på aktiviteten, kost och tiden när senaste insulinet injicerades är påverkande faktorer på hur plasmaglukosnivån påverkas av fysisk aktivitet. För att bibehålla en stabil plasmaglukosnivå uppmanas personer med diabetes typ 1 att kontinuerligt kontrollera plasmaglukosnivån, justera insulindosering samt intag av kolhydrater innan, under samt efter fysisk aktivitet. Använder en person med diabetes typ 1 en insulinpump som hjälpmedel för behandling kan basalinställning och bolusdos

(7)

3

behöva justeras beroende på fysisk aktivitet. Vid utförandet av fysisk aktivitet kan en person med diabetes typ 1 behöva sänka insulindoseringen samt inta kolhydrater för att undvika hypoglykemi (Grando et al., 2017; Hansen et al., 2018).

Före utförande av fysisk aktivitet rekommenderas en plasmaglukosnivå mellan 7,0 mmol/l till 10,0 mmol/l. Har en person med diabetes typ 1 en plasmaglukosnivå under 5,6 mmol/l innan fysisk aktivitet behövs intag av kolhydrater för att undvika hypoglykemi. Fysisk aktivitet bör avvaktas när plasmaglukosnivån är över 14,0 mmol/l med positiva ketoner i blodet eller över 17,0 mmol/l utan ketoner. Personen med diabetes typ 1 bör istället inta vätska samt insulin och avvakta fysisk aktivitet tills plasmaglukosvärdet minskat till en rekommenderad nivå, mellan 7,0 mmol/l till 10,0 mmol/l, samt att ketoner inte kan påvisas i blodet (Hansen et al., 2018).

Orem´s egenvårdsteori

Studien utgår från Dorothea Orem´s egenvårdsteori: Self-care deficit theory of nursing. Orem (2001) beskrev egenvårdsteorin genom tre delteorier: egenvård,

egenvårdbrist och omvårdnadssystem. Teorin om egenvård

De frivilliga och målinriktade individuella handlingarna en person utför med syftet att bibehålla hälsa och välbefinnande beskrivs som egenvård (Orem, 2001). Det innefattar de egenvårdsbehov individer behöver utföra eller åtgärda för att utvecklas och fungera som människa, de universella behoven. De universella behoven innefattar till exempel att upprätthålla andningsförmågan, födointag samt bibehålla en jämvikt mellan vila, aktivitet och sociala relationer. Inom egenvård beskrevs även utvecklingsmässiga- och hälsorelaterade behov. De utvecklingsmässiga behoven är de åtgärder en person utför beroende på i vilket utvecklingsstadier i livscykeln personen befinner sig i. De hälsorelaterade behoven innebär de egenvårdsåtgärder personer med sjukdom eller funktionsnedsättning utför för att uppnå hälsa samt acceptera livssituationen. Målet med egenvård är att genomföra de universella-, utvecklingsmässiga- och hälsorelaterade behoven, för att uppnå det här finns det krav, egenvårdskrav (Orem, 2001).

Teorin om egenvårdsbrist

Orem (2001) beskrev egenvårdskapacitet genom kunskap, erfarenheter och motivation som krävs för att en person ska kunna utföra och bedöma egenvård. Egenvårdsbrist uppstår när det blir en skillnad mellan de egenvårdskrav en person har i relation till personens egenvårdkapacitet. Egenvårdkapaciteten är komplex och varierar mellan olika individer beroende på till exempel resurser och kultur. För att kunna tillgodose egenvård vid egenvårdsbrist behövs stöd i omvårdnad och ansvar från närstående eller professionella (Orem, 2001).

Teorin om omvårdnadssystem

Omvårdnadssystem handlar om det stöd som professionella ger personer för att de ska kunna utföra egenvård (Orem, 2001). De professionella använder olika strategier för att utbilda inom egenvård. Strategierna kan vara att utföra, vägleda, stödja, anpassa miljön samt undervisa för att hjälpa en person med egenvårdsbrist. I en omvårdnadssituation där sjuksköterskan och patienten interagerar med varandra för att tillämpa åtgärder för egenvård, ses det här som ett omvårdnadssystem. Sjuksköterskan och patienten har olika roller i ett omvårdnadssystem och för att

(8)

4

optimera omvårdnadsinsatsen behövs medvetenhet om de olika rollerna (Orem, 2001).

Egenvård vid diabetes typ 1

En person med diabetes typ 1 behöver ansvara för sin egenvård. Egenvård omfattar regelbunden kontroll av plasmaglukosnivån samt att utvärdera plasmaglukosvärden för att anpassa egenvård med kost och fysisk aktivitet. Personen med diabetes typ 1 behöver bedöma behovet av behandling och att få den att stämma överens till livsstilen. Brister egenvården för personen med diabetes typ 1 behövs stöd från närstående samt information och utbildning från sjuksköterskan för att kunna bedriva egenvård (Collins, Bradley, O’Sullivan & Perry, 2009).

För att en person med diabetes typ 1 ska kunna utföra egenvård och minska risken för komplikationer krävs det engagemang från det kompletta vårdteamet som bidrar med undervisning. Sjuksköterskan ska ge personer med diabetes typ 1 de resurser som krävs för att kunna genomföra hälsofrämjande aktiviteter. En regelbunden dialog om egenvård mellan sjuksköterskan och personen med diabetes typ 1 bidrar till en stabilare kontroll av plasmaglukosnivån. Sjuksköterskan uppmuntrar och ger stöd samt är en väsentlig resurs i omvårdnaden kring personer med diabetes typ 1 (Kotsani et al., 2018; Moser, Houtepen, van Der Bruggen, Spreeuwenberg & Widdershoven, 2009).

Det finns flera faktorer en person med diabetes typ 1 behöver ta hänsyn till vid utförandet av fysisk aktivitet. Problematiken är otillräcklig kunskap om insulin- och kostjustering vid fysisk aktivitet, risk för hypoglykemi samt risken att förlora kontrollen av plasmaglukosnivån (Hansen et al., 2018).

Syfte

Syftet var att beskriva upplevelsen vid fysisk aktivitet hos vuxna med diabetes typ 1.

Material och metod

Design

Studien har genomförts med en kvalitativ metod där fokus var subjektiva upplevelser och erfarenheter hos den levda människan (Dahlborg Lyckhage, 2017b). Analysmaterialet som användes i studien grundades på bloggar som analyserades med en deduktiv ansats. Det innebar att den valda teorin var utgångspunkten vid tolkning av personernas upplevelser och erfarenheter av fenomenet (Henricson & Billhult, 2017). Orem´s (2001) egenvårdsteori ”The self-care deficit nursing theory” var den teoretiska utgångspunkten som användes.

Blogg

En blogg kan beskrivas som en dagbok på nätet och är en informationskälla som är tillåten att användas av allmänheten. Det är en personlig beskrivning av upplevelser och kunskaper om hur det är att leva i en speciell livssituation som påverkas av till exempel sjukdom eller ohälsa (Dahlborg-Lyckhage, 2017a). Innehållet i en blogg kan

(9)

5

beskriva information om en persons erfarenheter samt kan även beskriva subjektiva åsikter, uttryck och känslor av en förändring i livet (Garbett, Harcourt & Buchanan, 2017; Watson & van Kessel, 2018). En blogg är ett sätt för en person att med frihet uttrycka sina tankar samt attityder om till exempel upplevelsen om sin sjukdom (Ngwenya & Mills, 2014).

Urval och datainsamling

Inklusionskriterier och exklusionskriterier användes för att avgränsa urvalet för att kunna besvara syftet (Friberg, 2017a). Syftet var riktat mot vuxna med diabetes typ 1, därför exkluderades bloggar där personen som skrivit bloggen var under 18 år från studien. De bloggar som inkluderades var skrivna på svenska, av män eller kvinnor över 18 år och har haft diagnosen diabetes typ 1 i minst fyra år, för att ha haft diagnosen under tidsperioden som materialet samlades in. Bloggarna som inkluderades innehöll material om diabetes typ 1 och fysisk aktivitet. I de bloggar som hittades var personerna mellan 20 år till 40 år och har aktivt skrivit i bloggen under de senaste fyra åren. Bloggar som inkluderades var skrivna från ett personperspektiv och av personer med diagnosen diabetes typ 1. Bloggar som var skrivna av närstående eller varit inaktiva innan år 2015 exkluderades. Materialet som inhämtades från bloggarna var skrivet från januari år 2015 till januari år 2019, för att kunna få tillgång till mer material. Uppfyllde en blogg inte inklusionskriterierna exkluderades den från studien. Valet av inklusion- och exklusionskriterier gjordes för att hitta få personer med specifik erfarenhet relaterade till syftet istället för fler personer med mindre erfarenhet. För att få variation i erfarenheter inkluderades både män och kvinnor samt personer i olika åldrar med olika sjukdomstider (Henricson & Billhult, 2017).

Sökmotorn Google.se användes vid sökning av bloggarna. Med syftet som grund, att beskriva upplevelsen vid fysisk aktivitet hos vuxna med diabetes typ 1, användes följande sökningar: Bloggar om diabetes typ 1 och träning och Diabetes typ 1 träning

och blogg, se bilaga 1. Vid varje sökning granskades först titlarna för att sortera bort de

träffar som inte var bloggar. I de bloggar som hittades granskades materialet samt kontrollerade om materialet stämde överens med syftet samt inklusion- och exklusionskriterierna. Den första sökningen Bloggar om diabetes typ 1 och träning gav 261 000 träffar, på de fem första söksidorna på Google.se hittades tio bloggar som granskades, tre bloggar godkändes. Andra sökningen Diabetes typ 1 träning och blogg gav 611 000 träffar, på de tre första sidorna på Google.se hittades åtta bloggar som granskades, två bloggar godkändes varav en blogg hittades på en webbportal. Bloggen hämtades från webbportalen diabeteswellness.se, en webbportal med avsikt att stödja forskning, samla bloggar om diabetes typ 1 samt sprida kunskap om sjukdomen (Diabetes Wellness Sverige, u.å.).

Förfrågan om informerat samtycke skickades via mail till personerna som skrivit bloggarna, varav fyra godkände att materialet användes i studien och en svarade inte, bloggen exkluderades från studien.

I tabell 1 presenteras bloggarna och antalet använda meningsenheter samt sjukdomstid från respektive blogg.

(10)

6

Tabell 1 - Blogginformation

Blogg Sjukdomstid år Använda meningsenheter

Blogg 1 11 20

Blogg 2 27 34

Blogg 3 14 28

Blogg 4 16 23

Förförståelse

Det fanns en förförståelse då en av författarna hade diabetes typ 1 och därmed en förförståelse om upplevelsen att utföra fysisk aktivitet med diabetes typ 1. Vilket innebar att det fanns kunskap och tidigare erfarenheter om studiens syfte (Priebe & Landström, 2017). Materialet tolkades, analyserades och diskuterades från olika perspektiv, utan att involvera personliga erfarenheter samt okunskap om ämnet. Dataanalys

I studien användes Elo och Kyngäs (2008) analysmodell med ett deduktivt förhållningsätt utifrån Orem´s egenvårdsteori (2001). Elo och Kyngäs (2008) analysmodell bestod av de tre stegen, förberedelse, organisering och rapportering. Innan första steget avidentifierades bloggarna och blev numrerade från ett till fyra. I förberedelsesteget lästes materialet ur olika perspektiv vid flertal tillfällen för att förstå innehållet. Frågor som ställdes var: Vem sa det? Var hände det här? När hände det? Varför hände det? I organiseringsfasen valdes de inlägg från bloggarna som stämde överens med studiens syfte ut. Inläggen placerades i fyra olika dokument, där varje blogg hade ett eget dokument, som döptes till blogg 1, blogg 2, blogg 3 och blogg 4 för att sedan skrivas ut. Enskilt markerades sedan meningsenheterna som svarade på studiens syfte från de fyra dokumenten med färgpennor. De markerade meningsenheterna diskuterades och sammanställdes. Meningsenheterna kondenserades till koder som sedan fördes över till notislappar. Koderna blev numrerade från ett till fyra beroende på vilken blogg de kom från och placerades i olika mappar efter liknande innehåll. Det resulterade i tre mappar som i rapporteringsfasen blev tre huvudkategorier med två tillhörande underkategorier, se tabell 2.

(11)

7

Tabell 2 - Exempel ur analysmatrisen

Etiska överväganden

Ett etiskt övervägande fanns med under hela studien. Personerna som skrivit bloggarna och valde att inte använda lösenordsskydd, hade ett eget ansvar för sitt publicerade material. Enligt autonomiprincipen hade människor självbestämmanderätt över sitt eget liv. Materialet som användes i studien var publicerat på internet och av den anledningen kunde autonomiprincipen överses eftersom personerna som skrivit bloggarna valde att offentliggöra materialet om sin sjukdom (Kjellström, 2017; Salzmann-Erikson & Eriksson, 2015).

Personerna som skrivit bloggarna avidentifierades med syfte att utomstående inte skulle ha möjlighet att ta reda på vilka bloggar som användes i studien samt för att värna om integriteten hos personerna som skrivit bloggarna (Kjellström, 2017). Dessutom för att skydda personernas personuppgifter och att inte kränka personernas

Menings-bärande enhet Initial kodning Kod Under-kategori Huvud-kategori Efter en jobbig blodsockerkurva är fysisk aktivitet ett sätt att ladda mina batterier. Egenvård Fysisk aktivitet ger energi Att känna motivation Fysisk aktivitet som komplement till behandling Det var så jobbigt att inte kunna kontrollera blodsockret under löprundan eftersom CGM:en slutade fungera efter bara 1km. Egenvårds-brist Svårighet att kontrollera plasma-glukosnivån under fysisk aktivitet Att erfara frustration En evig kamp

Imorgon ska jag ringa till min sjuksköterska om råd eftersom mitt blodsocker sjunker kraftigt när jag har utfört fysisk aktivitet på eftermiddagen …jag vet inte hur jag ska göra… Omvårdnads-system Måste be om hjälp Att vara i behov av stöd I mötet med sjuksköterskan

(12)

8

integritet (SFS 1998:204). I studiens resultat har citat från bloggarna omformulerats utan att innehållet förändrades för att skydda integriteten samt att utomstående inte ska kunna identifiera från vilken blogg citatet tillhör (Helsingforsdeklarationen, 2013). Icke-skada-principen följs i studier av bloggar, eftersom vid ett fysiskt möte och intervjuer skulle en person kunnat känna starka känslor eller obehag. Vid en intervju kan en person välja vilken information de delar med sig av, därför kan informativt innehåll undanhållas. En blogg har innehållsrikt material där personerna som skrivit bloggarna själva valt att publicera och offentliggöra (Kjellström, 2017; Salzmann-Erikson & Eriksson, 2015).

För att materialet från bloggarna skulle användas i studien behövde varje person som skrivit en blogg ge informerat samtycke genom skriftligt informerat samtycke. Utan skriftligt informerat samtycke användes inte materialet. Varje person som skrivit bloggarna blev skriftligt tillfrågade att frivilligt delta och godkänna användning av materialet. Personerna blev informerade om att de när som helst under studiens gång kunde avbryta deltagandet utan specifik anledning samt att de är avidentifierade (SFS 2003:460).

Resultat

I analysen av bloggmaterialet med utgångspunkt i studiens syfte framställdes tre huvudkategorier med tillhörande underkategorier: Fysisk aktivitet som komplement

till behandling, En evig kamp och I mötet med sjuksköterskan, se tabell 3.

Tabell 3 - Översikt av huvudkategorier och underkategorier

Huvudkategori Underkategori

Fysisk aktivitet som komplement till

behandling Att känna motivation Att styras av planering

En evig kamp Att erfara frustration

Att inneha begränsad kunskap I mötet med sjuksköterskan Att vara i behov av stöd

Att vara expert Fysisk aktivitet som komplement till behandling

I strävan efter ett stabilt plasmaglukosvärde väljer personerna med diabetes typ 1 att utföra fysisk aktivitet. För att kunna tillgodose egenvård vid fysisk aktivitet krävs planering och motivation. Det här resulterade i två underkategorier: Att känna

motivation och Att styras av planering. Att känna motivation

Att se resultat på stabila plasmaglukosnivåer samt att höga plasmaglukosvärden sänks, upplevs som en motivation till att utföra fysisk aktivitet. När personerna är medvetna om den positiva effekten av fysisk aktivitet bidrar det till en motivation samt ett

(13)

9

argument för att utföra fysisk aktivitet trots att orken inte alltid finns. Personerna väljer att vara fysiskt aktiva med anledning till att det underlättar plasmaglukosnivån och den eviga kampen med diabetes typ 1.

” Min diabetes ska inte stoppa mig. Att hindra mig på vägen, visst. Bromsa mig på vägen, visst. Men finns ingen chans att du stoppar mig.” (Blogg 2).

Av olika anledningar utför personerna med diabetes typ 1 fysisk aktivitet, för att de generellt tycker att det är roligt, men även motiverande när plasmaglukosvärdet påverkas positivt samt att de kan unna sig något gott att äta efter utförd fysisk aktivitet. Fysisk aktivitet är generellt högt prioriterat i vardagen för att det underlättar plasmaglukosvärdet samt att de upplevs må bättre psykiskt. Personerna väljer att utföra fysisk aktivitet för att skifta fokus från sin sjukdom, känna en frihetskänsla samt komma på andra tankar.

För att personerna med diabetes typ 1 ska använda fysisk aktivitet som egenvård krävs det att det finns ett mål som är anpassat och rimligt efter de individuella förutsättningarna. Att sänka ambitionen till en nivå som är möjlig att uppnå bidrar till att personerna diabetes typ 1 tycker att det är roligt och motiverande att utföra fysisk aktivitet. Att utföra fysisk aktivitet med diabetes typ 1 är inte omöjligt, men personerna upplever att det krävs en ständig planering.

Att styras av planering

Upplevelsen är att det behövs planering innan, under och efter utförandet av fysisk aktivitet. Planeringen innan utförandet av fysisk aktivitet behöver anpassas beroende på tidpunkten aktiviteten ska utföras, intag av kolhydrater samt dosering av insulin under dagen. Personerna med diabetes typ 1 upplever att det är svårare att utföra fysisk aktivitet på morgonen innan frukost och därför föredrar de generellt att utföra fysisk aktivitet på eftermiddagen.

Kolhydrater beskrivs upprepande gånger i bloggarna som en energikälla, för att eventuellt inta kolhydrater innan fysisk aktivitet med avsikt att få plasmaglukosvärdet till en accepterad nivå. Den genomsnittliga accepterade nivån som personerna med diabetes typ 1 tycker att de kan utföra fysisk aktivitet på är mellan 7,0 mmol/l till 9,0 mmol/l. Är plasmaglukosvärdet lägre eller högre upplever personerna att de behöver avvakta fysisk aktivitet och åtgärda plasmaglukosvärdet med insulin eller kolhydratsintag. Efter intagen måltid upplevs det generellt jobbigt att behöva inta mer kolhydrater för att få ett stabilt plasmaglukosvärde för att sedan kunna utföra fysisk aktivitet. Kolhydrater används även som säkerhetsåtgärd under fysisk aktivitet när hypoglykemi inträffar. Tillförs kolhydrater kontinuerligt under fysisk aktivitet, upplevs det generellt att det går att fullfölja den fysisk aktiviteten utan att behöva oroa sig för att få en hypoglykemi. Att hamna i ett tillstånd av hypoglykemi under fysisk aktivitet upplevs som en rädsla, därför har personerna strategier för att åtgärda hypoglykemi om den inträffar. Av den anledningen väljer personerna därför att kontinuerligt kontrollera plasmaglukosnivån i samband med fysisk aktivitet för att kunna anpassa behandlingen.

”Visst är det svårt att utföra fysisk aktivitet med diabetes typ 1, men det är inte omöjligt.” (Blogg 1).

För att personer med diabetes typ 1 ska uppleva en säkerhet informeras närstående innan utförandet av fysisk aktivitet. Genom att visa upp sjukdomen för allmänheten med till exempel ett halsband eller en t-shirt med en upplysning om sjukdomen

(14)

10

upplevs en känsla av trygghet om något problem skulle uppstå. Att planera fysisk aktivitet upplevs vara svårt. Med erfarenhet och kunskap om att det behövs planering bidrar det till att personerna upplever att de bli säkra och tycker det är roligt att utföra fysisk aktivitet.

Ibland tar personerna med diabetes typ 1 initiativet att avbryta den fysiska aktiviteten. En anledning är att plasmaglukosvärdet hamnar under den accepterade gränsen för att utföra aktiviteten samt att det inte hjälper med kolhydrater eller insulindoseringar. Det upplevs som en ständig balansgång mellan att fylla på med kolhydrater och anpassning av insulindosering i relation till fysisk aktivitet. Det krävs därför kunskap samt att testa sig fram för att hitta de strategier som passar. Bloggen används som ett hjälpmedel för att skriva ner planeringar och sedan utvärdera kunskaper och erfarenheter efter fysisk aktivitet. Det upplevs vara en hjälp att kunna se tillbaka på tidigare planeringar för att veta hur de ska gå tillväga för att kunna utföra fysisk aktivitet.

Efter utförd fysisk aktivitet upplevs det generellt enklare att hantera sin diabetes typ 1. Plasmaglukosnivån tycks bli stabilare, inte bara för stunden utan även dagar efter utförd fysisk aktivet eftersom det påverkar insulinkänsligheten. Genom fysisk aktivitet upplever personerna att de kan injicera mindre insulin. Fysisk aktivitet kompenserar insulinbehandlingen, vilket upplevs som en lättnad eftersom personerna tycker att sjukdomen nästan sköter sig själv.

En evig kamp

Det finns en medvetenhet om den positiva effekten fysisk aktivitet har. När planering och kunskap inte räcker till för att kunna utföra fysisk aktivitet bidrar det till en frustration eftersom personerna med diabetes typ 1 vill vara fysiskt aktiva. Det här resulterade i två underkategorier: Att erfara frustration och Att inneha begränsad

kunskap.

Att erfara frustration

Det upplevs frustrerande när de planerade åtgärderna inför fysisk aktivitet inte fungerar som det tidigare har gjort. Personerna tar för mycket eller för lite insulin, en låg plasmaglukosnivå vägrar att stiga som gör att den fysiska aktiviteten förskjuts eller behöver avbrytas. Det kan vara att CGM:en slutar fungera precis innan den planerade fysiska aktiviteten. Generellt tycks CGM:en vara en säkerhet för att kunna utföra fysisk aktivitet. När den slutar fungera upplevs frustration eftersom det är svårt att kontrollera plasmaglukosnivån utan CGM:en, därför vågar personerna generellt inte att fullfölja den fysiska aktiviteten.

När den ständiga balansgången mellan insulindosering och förberedelse med intag av kolhydrater brister upplevs en uppgivenhet, det blir ett hinder för utförandet av fysisk aktivitet.

Att inneha begränsad kunskap

När personerna med diabetes typ 1 ändrar sin planering upprepade gånger men det ändå blir fel, upplever personerna att de inte vet hur de ska göra för att kunna utföra fysisk aktivitet.

”Jag har ännu inte löst ekvationen hur jag ska göra nu när jag börjat cykla till jobbet. I vissa fall stiger det och blir riktigt högt och sedan sjunka som en sten, för

(15)

11

Det upplevs generellt svårt att utföra fysisk aktivitet senare på kvällen. Det tycks inte finnas tillräckligt med kunskap om hur mycket kolhydrater som behöver intas efter utförd fysisk aktivitet eller hur insulindoseringen ska justeras. Det är svårt att veta eftersom det beror på flera faktorer, till exempel intag av kolhydrater, fysisk aktivitet och anpassning av insulin under dagen.

Att förbereda inför fysisk aktivitet i ny miljö, vid en ny tidpunkt eller längre varaktighet uppfattas generellt hopplöst. Ska personerna med diabetes typ 1 för första gången testa på något nytt, upplevs det svårt att förbereda sig och därmed upplevs ett misslyckande. När kunskapen är begränsad upplevs en uppgivenhet kring fysisk aktivitet och personerna känner att de är i behov av stöd när de individuella tillvägagångssätten inte räcker till.

I mötet med sjuksköterskan

När egenvården brister är sjuksköterskan en viktig resurs för att diskutera nya strategier för att kunna utföra fysisk aktivitet. I mötet mellan personerna med diabetes typ 1 och sjuksköterskan är det betydelsefullt att sjuksköterskan är öppen för den expertkunskap personerna besitter. Det här beskrivs i två underkategorier: Att vara i

behov av stöd och Att vara expert. Att vara i behov av stöd

Personerna som skrivit bloggarna upplever att det är viktigt att ha en regelbunden kontakt med en sjuksköterska för att få stöd i sin egenvård. På grund av att

personerna lever med en kronisk sjukdom är relationen med sjuksköterska

betydelsefull. När personernas egna kunskaper brister behövs ytterligare stöd för att gå vidare och fullfölja viljan att utföra fysisk aktivitet. Personerna uppger att de behöver rådgivning från sjuksköterskan för att kunna utföra egenvård. Efter flera upplevda försök som inte fungerat behöver personerna hjälp, råd och inspiration från sjuksköterskan.

” Ännu en gång har jag misslyckats med planeringen av min träning på eftermiddagen, först stiger det och sen sjunker det kraftigt. Måste ringa

sjuksköterskan i morgon och fråga om råd.” (Blogg 3).

När sjuksköterskan förmedlar ett bra bemötande bidrar det till en uppmuntran att fortsätta utföra fysisk aktivitet. Vid mötet med sjuksköterskan förmedlas kunskap och personen med diabetes typ 1 kan komma med erfarenheten från tidigare försök som inte fungerat.

Att vara expert

Personerna poängterar upprepade gånger att de känner sin sjukdom och situation bäst. Vid mötet med sjuksköterskan kan det bli ett problem eftersom de åtgärder sjuksköterskan rekommenderar är generella för alla personer med diabetes typ 1. Rekommendationerna från sjuksköterskan är riktade mot generella accepterade plasmaglukosnivåer som är bra att utföra fysisk aktivitet på. Det här bidrar till diskussion för att den individuella personen med diabetes typ 1 vet bäst hur plasmaglukosnivån reagerar vid fysisk aktivitet. Personerna upplever att det behövs en dialog med sjuksköterskan för att de ska uppleva att de får stöd och hjälp med sina funderingar om tillvägagångssätt när de ska utföra fysisk aktivitet.

Ibland tycker personerna att det är de som är experten i mötet med sjuksköterskan eftersom de är experter på sin sjukdom. Upplevelsen är att de kan bidra med mer

(16)

12

information och kunskap till sjuksköterskan med ett ömsesidigt utbyte av kunskap om strategier vid fysisk aktivitet för att gemensamt komma fram till en lösning.

Diskussion

Metoddiskussion

I studien användes en kvalitativ metod för att besvara syftet som var att beskriva upplevelsen vid fysisk aktivitet hos vuxna med diabetes typ 1. Designen var relevant eftersom syftet handlade om personers upplevelser och en kvantitativ metod inte hade svarat på syftet eftersom metoden används vid mätningar och observationer (Billhult, 2017a). Med en deduktiv ansats blev det mindre material att sammanställa eftersom allt material handlade om den valda teorin. Hade en induktiv ansats istället använts hade det blivit mer material att tolka och sammanställa (Henricson & Billhult, 2017). Syftet blev besvarat med en kvalitativ innehållsanalys. Innan den empiriska studien med bloggar påbörjades gjordes en översiktssökning i flera databaser på artiklar till det valda syftet. Den befintliga forskningen var inte tillräcklig för att göra en litteraturöversikt med samma syfte. Av den anledningen valdes istället att göra en innehållsanalys av bloggar (Friberg, 2017b).

I studien blev syftet besvarat med det urval som valdes. Inklusions- och exklusionskriterierna var tillräckligt begränsade för att kunna välja urvalet till studien (Elo et al., 2014). Bloggarna var skrivna på svenska vilket ökade trovärdigheten då det inte krävdes någon översättning av språket (Al, Ramjan, Glew, Darwish & Salamonson, 2015). Det oplanerade bortfallet, där en person blev kontaktad utan att besvara deltagandet, försvagade trovärdigheten i studien (Billhult, 2017b). I studien inkluderades både män och kvinnor med olika sjukdomstider vilket ökade överförbarheten eftersom de tillhörde olika grupper i samhället. Dock kan studiens resultat inte överföras till alla personer med diabetes typ 1 som utför fysisk aktivitet (Elo et al., 2014; Mårtensson & Fridlund, 2017).

Studien följde de angivna stegen i Elo och Kyngäs (2008) analysmodell. Förförståelsen bidrog till att det blev enklare att tolka materialet eftersom det fanns tidigare kunskap och erfarenheter, därmed ökade pålitligheten i studien. Risken fanns att egna erfarenheter kunde påverka tolkningen och egna slutsatser kunde dras, vilket kunde ha försvagats studiens pålitlighet. I resultatet fanns meningsbärande enheter som inte stämde överens med förförståelsen (Mårtensson & Fridlund, 2017). De meningsbärande enheterna som presenterades i studien omformulerades utan att innebörden ändrades för att personernas identitet inte skulle avslöjas. Tillvägagångssättet för analysen presenterades i tabell 2 där meningsbärande enheter från bloggarna kondenserades till kategorier, vilket ökade pålitligheten då de kodades på rätt sätt. För att öka trovärdigheten i dataanalysen fördes en diskussion författarna emellan om tolkningen av materialet för att undvika att förförståelsen skulle ha en påverkan (Elo et al., 2014).

För att studiens trovärdighet skulle öka rekommenderades att materialet skulle diskuteras med medstudenter och handledare för att få ett ytterligare perspektiv av tolkningen på materialet. På grund av att studien är gjord med avidentifierade personer kunde inte analysmaterialet diskuterats med andra. Dock har meningsbärande enheter från tabell 2 diskuterats med handledare samt medstudenter för att öka trovärdigheten. Materialet har också granskats individuellt och gemensamt

(17)

13

mellan författarna för att öka förståelsen och tolkningen av materialet. Hade materialet delats upp mellan författarna hade trovärdigheten försvagats då endast en tolkning av materialet utförts (Elo et al., 2014; Mårtensson & Fridlund, 2017).

Användningen av citat ökade trovärdigheten i studien eftersom det var konkret information från personerna som skrivit bloggarna. I studien har citaten omformulerats utan att ha ändrat innehållet för att personerna som skrivit bloggarna inte skulle kunna identifieras, det här försvagade studiens trovärdighet. Däremot ökade trovärdigheten när citaten numrerades till den blogg det kom från, för att visa att resultatet handlade om det personerna har sagt samt visar att resultatet kommer från det insamlade materialet (Elo et al., 2014). Ett etiskt ställningstagande gjordes när bloggarna som användes i studien valdes att avidentifieras i syfte att värna om personernas integritet (SFS 2003:460). Hanteringen av personernas identitet presenterades i blanketten ”Blanketten för etisk egengranskning av examensarbeten vid Hälsohögskolan”, se bilaga 2.

Resultatdiskussion

I resultatdiskussionen kommer huvudfynd från en underkategori per huvudkategori att diskuteras för att avgränsa och fokusera på specifika fynd. Huvudfynd som diskuteras är planering, begränsad kunskap och stöd. Huvudfynd från resultatet kommer kopplas till nya referenser samt den teoretiska utgångspunkten, Orem´s (2001) egenvårdsteori.

Planering är en viktig komponent för att det ska vara möjligt att genomföra fysisk

aktivitet med diabetes typ 1 på ett säkert sätt (Hansen et al., 2018). I resultatet beskriver personerna med diabetes typ 1 att de upplever en säkerhet om de tidigare utfört samma typ av fysisk aktivitet för det finns en tidigare planering som fungerat. Kime, Pringle, Rivett och Robinson (2018) beskriver att när en person med diabetes typ 1 ska utföra fysisk aktivitet de tidigare inte utfört behöver de testa sig fram och använda improvisation för att hitta fungerande strategier. Personerna i resultatet berättar att de använder bloggen som hjälpmedel för att skriva ner olika variationer av planering till fysisk aktivitet och sedan utvärderar hur det gick för att ta lärdom. Kime et al. (2018) menar vidare att om en person med diabetes typ 1 tidigare misslyckats med planeringen bidrar det till erfarenheter och förståelse om vad som fungerat eller inte fungerat.

Planeringen är viktigt för att undvika hypoglykemi i samband med fysisk aktivitet, enligt personerna med diabetes typ 1. För dem innebär planeringen kontinuerlig plasmaglukosmätning, insulinjustering, intag av kolhydrater samt medtag av kolhydrater under fysisk aktivitet. Fungerar inte planeringen avbryter personerna med diabetes typ 1 aktiviteten för att undvika att hypoglykemi uppstår. Det här är en individuell handling inom egenvård som personerna väljer att utföra (Orem, 2001). Rankin et al. (2014) beskriver att personer med diabetes typ 1 väljer ibland att inte utföra fysisk aktivitet eftersom risken för hypoglykemi kan uppstå. I resultatet framkom det att personerna planerar att inta kolhydrater under fysisk aktivitet för att minska risken för hypoglykemi. Planeringen är en egenvårdsstrategi (Orem, 2001). Rankin et al. (2014) menar vidare att det krävs en planering både innan, under och efter fysisk aktivitet för att en person med diabetes typ 1 ska kunna utföra fysisk aktivitet. Däremot behövs plasmaglukosnivån kontinuerligt kontrolleras under den fysiska aktiviteten samt medta kolhydrater (Rankin et al., 2014), vilket personerna i resultatet också belyser.

(18)

14

En viktig säkerhetsstrategi personer med diabetes typ 1 har är att under fysisk aktivitet kunna uppmärksamma andra personer om sin sjukdom ifall ett problem skulle uppstå till exempel hypoglykemi (Lascar et al., 2014). Andra sätt att uppmärksamma sin sjukdom i säkerhetssyfte beskrevs i resultatet där personerna planerade att visa upp sin sjukdom när de utförde fysisk aktivitet. Orem (2001) beskriver de strategier, kunskaper och erfarenheter vid fysisk aktivitet inom egenvårdteorin, eftersom personer med diabetes typ 1 väljer åtgärder utefter de egenvårdskrav som ställs vid utförandet av den fysiska aktiviteten.

I resultatet framkom ingen information om att personerna med diabetes typ 1 diskuterade med andra personer som har diabetes typ 1 om hur de planerar sina strategier vid utförande av fysisk aktivitet. Kime et al. (2018) beskriver att det kan vara en hjälp att prata med andra personer med diabetes om hur de utför fysisk aktivitet, för att få hjälp med strategier och utbyta erfarenheter.

Begränsad kunskap är en brist i egenvårdkapaciteten som gör att personen med

diabetes typ 1 inte kan utföra eller bedöma egenvården (Orem, 2001). I resultatet upplevs det svårt att veta hur mycket kolhydrater samt insulin som ska tillföras efter fysisk aktivitet på kvällen. Kilbride et al. (2011) poängterar att trots tidigare erfarenheteter och kunskap om utförandet av fysisk aktivitet kan det oförutsägbara inträffa. Det krävs tid och ansvar för att en person med diabetes typ 1 ska kunna justera sina insulindoseringar och kolhydratintag i samband med fysisk aktivitet. Sjukdomstiden har ingen betydelse, oavsett tidigare kunskap och erfarenheter om den egna situationen blir personer med diabetes typ 1 aldrig fullärda (Kilbride et al., 2011). Enligt resultatet beskriver personerna med diabetes typ 1 att det är frustrerande och upplevs som ett påfrestande hinder när de inte förstår hur mycket insulin samt kolhydrater som behöver tillföras vid fysisk aktivitet. Kilbride et al. (2011) beskriver också problematiken personer med diabetes typ 1 upplever när begränsad kunskap om variationer i plasmaglukosnivån under fysisk aktivitet blir ett hinder, vilket upplevs oförutsägbart.

I resultatet framkom det att personerna med diabetes typ 1 upplever att förberedelsen inför att utföra en ny fysisk aktivitet för första gången eller längre varaktighet upplevs hopplöst. Kime et al. (2018) redogör att personer med diabetes typ 1 av den anledning istället väljer att utföra fysisk aktivitet som de känner sig säkra med samt vet hur deras sjukdom reagerar. I resultatet i föreliggande studie väljer personerna att inte enbart utföra en fysisk aktivitet det känner sig säkra på utan utför också nya fysiska aktiviteter med begränsad kunskap. Utför de en ny fysisk aktivitet upplevs det svårt och de känner oftast ett misslyckande vilket beskrivs i resultatet. Enligt Orem (2001) bidrar en begränsad kunskap om en ny situation vid fysisk aktivitet till att en personens egenvårdskapacitet brister.

Stöd är ett annat återkommande huvudfynd i resultatet. Det upplevs generellt vara

betydelsefullt att i ett stödjande möte med sjuksköterskan bli respekterad utifrån den individuella situationen. Hirjaba, Häggman, Pietilä och Kangasniemi (2015) beskriver att sjuksköterskan behöver ha ett intresse för att försöka förstå personens situation genom att lyssna och vara uppmärksam på personens berättelse samt skapa en relation. Orem (2001) beskrev i teorin om omvårdnadsystemet att sjuksköterskan ska kunna instruera samt ge stöd i det interagerande mötet med personen med diabetes typ 1. Det ska föras en dialog på en nivå där en ömsesidig respekt och information kan ges mellan parterna för att personen med diabetes typ 1 ska kunna genomföra egenvård. Vidare beskriver Hirjaba et al. (2015) att det behövs uppmuntran och empati

(19)

15

från sjuksköterskan för att en person med diabetes typ 1 ska kunna utföra fysisk aktivitet som egenvård.

I resultatet beskriver personerna med diabetes typ 1 att de vill ha en regelbunden kontakt med sjuksköterskan för att diskutera och få stöd med sin egenvård avseende fysisk aktivitet, vilket stöds av Collins et al. (2009). Vidare beskriver Van Houtum, Heijmans, Rijken och Groenewegen (2016) att personer som lever med en kronisk sjukdom upplever att med en regelbunden kontakt med sjuksköterskan bidrar det till att de följer sin egenvård. Har sjuksköterskan kunskap om den kroniska sjukdomen upplever personen med diabetes typ 1 en bättre kommunikation i mötet (Van Houtum et al., 2016). I resultatet framkommer det att personerna med diabetes typ 1 upplever ett misslyckande när de själva inte har strategier för att kunna hitta fungerande strategier vid fysisk aktivitet och vänder sig därför till sjuksköterskan för att få stöd. Collins et al. (2009) belyser även att när personens strategier brister eller att det finns okunskap om strategier ger sjuksköterskan information och råd.

I resultatet framkom det att personerna söker stöd hos sjuksköterskan när egenvården vid fysisk aktivitet inte fungerar. Personer med diabetes typ 1 upplever att sjuksköterskan ser fysisk aktivitet som ett problem istället för en möjlighet, enligt Kime et al. (2018) och därför undviks diskussionen om fysisk aktivitet. Däremot upplever personerna i föreliggande studie att sjuksköterskan uppmuntrar till att fortsätta använda fysisk aktivitet. Att stödja en person att upprätthålla sin egenvård är en strategi som sjuksköterskan använder sig av inom omvårdnadssystemet (Orem, 2001). Sjuksköterskan behöver därför vara positivt inställd till att motivera personerna att känna att det är möjligt att utföra fysisk aktivitet med diabetes typ 1 (Kime et al., 2018).

Slutsatser

Det saknas forskning om hur vuxna med diabetes typ 1 upplever fysisk aktivitet. Tidigare forskning har inriktats på hur barn och ungdomar med diabetes typ 1 upplever hur det är att leva med en kronisk sjukdom. Det finns också tidigare studier om hur föräldrar upplever vardagen med ett barn med diabetes typ 1. Det saknas forskning om vuxna med diabetes typ 1 och hur de hanterar sin sjukdom med sina egenvårdsstrategier vid fysisk aktivitet. Vidare forskning krävs för att kunna belysa hur viktigt planering, kunskap och egenvård i samband vid fysisk aktivitet är för personer med diabetes typ 1. Det behövs också vidare forskning om det stöd som sjuksköterskan behöver ge personer med diabetes typ 1. Närstående kan bidra med stöd i egenvård vid fysisk aktivitet vilket studiens resultat inte belyser, därmed behövs vidare forskning om stöd från närstående. Studien utfördes för att skapa mer kunskap och förståelse inom sjuksköterskeprofessionen om hur personer med diabetes typ 1 upplever fysisk aktivitet som egenvård.

Varje enskild person med diabetes typ 1 är sin egen expert på sin situation, därför krävs det att sjuksköterskan har en kunskap om hur personerna upplever fysisk aktivitet och hur de på bästa sätt kan bidra med stöd och information. För att i mötet skapa förutsättningar för personen med diabetes typ 1 att följa sin egenvård behöver sjuksköterskan kunskap om hur omvårdnaden kan individanpassas och inte generaliseras vilket studien bidrar till. Studiens resultat är dock otillräckligt för att dra en slutsats om hur vuxna med diabetes typ 1 upplever fysisk aktivitet och därmed behövs mer forskning inom området.

(20)

16

Klinisk implikation

I dagens samhälle samt inom hälso- och sjukvården finns det bristande kunskaper om diabetes typ 1. Med studien är syftet att sjuksköterskor ska få en förståelse för hur det är att utföra fysisk aktivitet med diabetes typ 1. Studien är riktad till sjuksköterskor men bidrar även till en allmän kunskap till samhället. Personer med diabetes typ 1 kan också få nytta av studiens resultat då de kan lära sig nya strategier för att kunna utföra fysisk aktivitet.

När sjuksköterskor möter personer med diabetes typ 1 ska de visa förståelse, respekt samt vara öppna för den individuella upplevelsen vid fysisk aktivitet. Sjuksköterskan behöver vara medveten om att personen är experten i mötet och att sjuksköterskan fungerar som ett stöd. Därför är det viktigt att sjuksköterskan har kunskap om den subjektiva upplevelsen vid fysisk aktivitet hos personer med diabetes typ 1 för att sedan kunna motivera och individanpassa omvårdnaden.

(21)

17

Referenser

Acharjee, S., Ghosh, B., Al-Dhubiab, B. E., & Nair, A. B. (2013). Understanding type 1 diabetes: etiology and models. Canadian Journal of Diabetes, 37(4), 269–276.

https://doi.org/10.1016/j.jcjd.2013.05.001

Al, A. R., Ramjan, L., Glew, P., Darwish, M., & Salamonson, Y. (2015). Translation of interviews from a source language to a target language: examining issues in cross-cultural health care research. Journal of Clinical Nursing, 24(9–10), 1151–1162. https://doi.org/10.1111/jocn.12681

Albarrati, A. M., Alghamdi, M. S. M., Nazer, R. I., Alkorashy, M. M., Alshowier, N., & Gale, N. (2018). Effectiveness of Low to Moderate Physical Exercise Training on the Level of Low-Density Lipoproteins: A Systematic Review. BioMed Research

International, 1–16. https://doi.org/10.1155/2018/5982980

Amin, A., Lau, L., Crawford, S., Edwards, A., & Pacaud, D. (2015). Prospective

Assessment of Hypoglycemia Symptoms in Children and Adults with Type 1 Diabetes.

Canadian Journal of Diabetes, 39(4), 26–31.

https://doi.org/10.1016/j.jcjd.2014.05.007

Billhult, A. (2017a). Kvantitativ metod och stickprov. I M. Henricsson (Red.),

Vetenskaplig teori och metod – från idé till examination inom omvårdnad (2. uppl.,

s. 99–110). Lund, Sverige: Studentlitteratur.

Billhult, A. (2017b). Bortfallsanalys och beskrivande statistik. I M. Henricsson (Red.),

Vetenskaplig teori och metod – från idé till examination inom omvårdnad (2. uppl.,

s. 265–273). Lund, Sverige: Studentlitteratur.

Chimen, M., Kennedy, A., Nirantharakumar, K., Pang, T., Andrews, R., & Narendran, P. (2012). What are the health benefits of physical activity in type 1 diabetes mellitus? A literature review. Diabetologia, 55(3), 542–551. https://doi.org/10.1007/s00125-011-2403-2

Collins, M. M., Bradley, C. P., O’Sullivan, T., & Perry, I. J. (2009). Self-care coping strategies in people with diabetes: a qualitative exploratory study. BMC Endocrine

Disorders, 9(1), 6. https://doi.org/10.1186/1472-6823-9-6

Dahlborg-Lyckhage, E. (2017a). Att analysera berättelser (narrativer). I F. Friberg (Red.), Dags för uppsats – vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. (3.uppl., s. 171–181). Lund, Sverige: Studentlitteratur.

Dahlborg Lyckhage, E. (2017b). Kunskap, kunskapsandvändning och

kunskapsutveckling. I F. Friberg (Red.), Dags för uppsats – vägledning för

litteraturbaserade examensarbeten. (3.uppl., s. 25–36). Lund, Sverige:

Studentlitteratur.

Dalager, T., Justesen, J. B., Murray, M., Boyle, E., & Sjøgaard, G. (2016).

Implementing intelligent physical exercise training at the workplace: Health effects among office workers--a randomized controlled trial. European Journal of Applied

Physiology, 116(7), 1433–1442. http://dx.doi.org/10.1007/s00421-016-3397-8

DeCoste, K. C., & Scott, L. K. (2004). Diabetes update: promoting effective disease management. AAOHN Journal, 52(8): 344–355.

(22)

18

Diabetes Wellness Sverige. (u.å.) Diabetesbloggar. Hämtad 28 maj 2019, från

https://www.diabeteswellness.se/om-diabetes/diabeteshistorier/diabetesbloggar?fbclid=IwAR2C9Qnqlw7SNwlJ5uyZUW KrwQHEtTYbYibLvE9r2-q3DAbG78xmUiPO2Ow

Diabetesförbundet. (2017). Diabetes i siffror. Hämtad 10 oktober 2018, från https://www.diabetes.se/diabetes/lar-om-diabetes/diabetes-i-siffror/

Elo, S., & Kyngäs, H. (2008). The qualitative content analysis process. Journal of

Advanced Nursing, 62(1), 107–115.

https://doi.org/10.1111/j.1365-2648.2007.04569.x

Elo, S., Kääriäinen, M., Kanste, O., Pölkki, T., Utriainen, K., & Kyngäs, H. (2014). Qualitative Content Analysis: A Focus on Trustworthiness. SAGE Open, 4(1). https://doi.org/10.1177/2158244014522633

Ertek, S., & Cicero, A. (2012). Impact of physical activity on inflammation: effects on cardiovascular disease risk and other inflammatory conditions. Archives Of Medical

Science, 8(5), 794–804. https://doi.org/10.5114/aoms.2012.31614

Friberg, F. (2017a). Tankeprocessen under examensarbetet. I F. Friberg (Red.), Dags

för uppsats – vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. (3.uppl., s. 37–

48). Lund, Sverige: Studentlitteratur.

Friberg, F. (2017b). Att göra en litteraturöversikt. I F. Friberg (Red.), Dags för

uppsats – vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. (3.uppl., s. 141–152).

Lund, Sverige: Studentlitteratur.

Garbett, K., Harcourt, D., & Buchanan, H. (2017). Using online blogs to explore positive outcomes after burn injuries. Journal of Health Psychology, 22(13), 1755– 1766. https://doi.org/10.1177/1359105316638549

Grando, M., Groat, D., Soni, H., Boyle, M., Bailey, M., Thompson, B., & Cook, C. (2017). Characterization of Exercise and Alcohol Self-Management Behaviors of Type 1 Diabetes Patients on Insulin Pump Therapy. Journal of Diabetes Science and

Technology, 11(2), 240–246. https://doi.org/10.1177/1932296816663746

Hagensen, M. K., Mortensen, M. B., Kjolby, M., Stillits, N. L., Steffensen, L. B., & Bentzon, J. F. (2017). Type 1 diabetes increases retention of low-density lipoprotein in the atherosclerosis-prone area of the murine aorta. Atherosclerosis, 263, 7–14. https://doi.org/10.1016/j.atherosclerosis.2017.05.019

Hansen, D., Niebauer, J., Cornelissen, V., Barna, O., Neunhäuserer, D., Stettler, C., … Dendale, A. (2018). Exercise Prescription in Patients with Different Combinations of Cardiovascular Disease Risk Factors: A Consensus Statement from the EXPERT Working Group. Sports Medicine, 48(8), 1781–1797.

https://doi.org//10.1007/s40279-018-0930-4

Helsingforsdeklarationen. (2013). Wma declaration of helsinki – ethical principles

for medical research involving human subjects. Hämtad 13 februari 2019, från

https://www.wma.net/policies-post/wma-declaration-of-helsinki-ethical-principles-for-medical-research-involving-human-subjects/

Henricsson, M., & Billhult, A. (2017). Kvalitativ metod. I M. Henricsson (Red.),

Vetenskaplig teori och metod – från idé till examination inom omvårdnad (2. uppl.,

(23)

19

Henriksen, M. M., Andersen, H. U., Thorsteinsson, B., & Pedersen, B. U. (2019). Asymptomatic hypoglycaemia in Type 1 diabetes: incidence and risk factors. Diabetic

Medicine, 36(1), 62–69. https://doi.org/10.1111/dme.13848

Hirjaba, M., Häggman, L. A., Pietilä, A., & Kangasniemi, M. (2015). Patients have unwritten duties: experiences of patients with type 1 diabetes in health care. Health

Expectations, 18(6), 3274–3285. https://doi.org/10.1111/hex.12317

Kilbride, L., Aitken, G., Charlton, J., Hill, G., Davision, R., & McKnight, J. (2011). An exploration of issues faced by physically active people with type 1 diabetes. Journal of

Diabetes Nursing, 15(2), 73–77.

Kime, N. H., Pringle, A., Rivett, M. J., & Robinson, P. M. (2018). Physical activity and exercise in adults with type 1 diabetes: understanding their needs using a person-centered approach. Health Education Research, 33(5), 375–388.

https://doi.org/10.1093/her/cyy028

Kjellström, S. (2017). Forskningsetik. I M. Henricsson (Red.), Vetenskaplig teori och

metod – från idé till examination inom omvårdnad (2. uppl., s. 57–80). Lund,

Sverige: Studentlitteratur.

Kotsani, K., Antonopoulou, V., Kountouri, A., Grammatiki, M., Rapti, E., Karras, S., … Kotsa, K. (2018). The role of telenursing in the management of Diabetes Type 1: A randomized controlled trial. International Journal of Nursing Studies, 80, 29–35. https://doi.org/10.1016/j.ijnurstu.2018.01.003

Lascar, N., Kennedy, A., Hancock, B., Jenkins, D., Andrews, R. C., Greenfield, S., & Narendran, P. (2014). Attitudes and barriers to exercise in adults with type 1 diabetes (T1DM) and how best to address them: a qualitative study. Plos One, 9(9),

https://doi.org/10.1371/journal.pone.0108019

Moser, A., Houtepen, R., van Der Bruggen, H., Spreeuwenberg, C., & Widdershoven, G. (2009). Autonomous decision making and moral capacities. Nursing Ethics, 16(2), 203–18. http://dx.doi.org/10.1177/0969733008100080

Munt, R., & Hutton, A. (2012). Type 1 Diabetes Mellitus (T1DM) self management in hospital; Is it possible? A literature review. Contemporary Nurse, 40(2), 179–193. https://doi.org/10.5172/conu.2012.40.2.179

Mårtensson, J., & Fridlund, B. (2017). Vetenskaplig kvalitet i examensarbetet. I M. Henricsson (Red.), Vetenskaplig teori och metod – från idé till examination inom

omvårdnad (2. uppl., s. 421–438). Lund, Sverige: Studentlitteratur.

Ngwenya, N. B., & Mills, S. (2014). The use of weblogs within palliative care: A systematic literature review. Health Informatics Journal, 20(1), 13–21.

https://doi.org/10.1177/1460458213475894

Orem, D. (2001). Nursing: Concepts of practice (6. uppl.). St. Louis: Mosby

Ozcan, S., Amiel, S. A., Rogers, H., Choudhary, P., Cox, A., de Zoysa, N., … Forbes, A. (2014). Poorer glycaemic control in type 1 diabetes is associated with reduced self-management and poorer perceived health: a cross-sectional study. Diabetes Research

And Clinical Practice, 106(1), 35–41. https://doi.org/10.1016/j.diabres.2014.07.023

Philips, J-C., Marchand, M., & Scheen, A. J. (2010). Changes in pulse pressure, heart rate and the pulse pressure x heart rate product during squatting in Type 1 diabetes

(24)

20

according to age. Diabetic Medicine: A Journal Of The British Diabetic Association,

27(7), 753–761. https://doi.org/10.1111/j.1464-5491.2010.03018.x

Pickup, J., Ford Holloway, M., & Samsi, K. (2015). Real-time continuous glucose monitoring in type 1 diabetes: A qualitative framework analysis of patient narratives.

Diabetes Care, 38(4), 544–550. https://doi.org/10.2337/dc14-1855

Priebe, G., & Landström, C. (2017). Den vetenskapliga kunskapens möjligheter och begränsningar – grundläggande vetenskapsteori. I M. Henricsson (Red.),

Vetenskaplig teori och metod – från idé till examination inom omvårdnad (2. uppl.,

s. 25–42). Lund, Sverige: Studentlitteratur.

Pugliese, A. (2013). The multiple orgins of Type 1 diabetes. Diabetic Medicine: A

Journal Of The british Diabetic Association, 30(2), 135–146.

https://doi.org/10.1111/dme.12081

Raaijmakers, L., Martens, M., Bagchus, C., Weerdt, I., Vries, N., & Kremers, S. (2015). Correlates of perceived self-care activities and diabetes control among Dutch type 1 and type 2 diabetics. Journal of Behavioral Medicine, 38(3), 450–459.

https://doi.org/10.1007/s10865-014-9609-y

Rankin, D., Elliott, J., Heller, S., Amiel, S., Rogers, H., DeZoysa, N., & Lawton, J. (2014). Experiences of hypoglycaemia unawareness amongst people with Type 1 diabetes: A qualitative investigation. Chronic Illness, 10(3), 180-191.

https://doi.org/10.1177/1742395313513911

Rintala, T-M., Paavilainen, E., & Åstedt-Kurki, P. (2013). Everyday life of a family with diabetes as described by adults with type 1 diabetes. European Diabetes

Nursing, 10(3), 86–90. https://doi.org/10.1002/edn.234

Salzmann-Erikson, M., & Eriksson, H. (2015). Forskningsdata från cyberrymden: Analys och vägledning utifrån vårdvetenskaplig kunskapsteori. Nordic Journal of

Nursing Research, 35(2), 91–97. https://doi.org/10.1177/0107408315571501

SFS 1998:204. Personuppgiftslag. Hämtad från

http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/personuppgiftslag-1998204_sfs-1998-204

SFS 2003:460. Lag om etikprövning av forskning som avser människor. Hämtad från

http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-2003460-om-etikprovning-av-forskning-som_sfs-2003-460 Van Dijk, J-W., Eijsvogels, T. M., Nyakayiru, J., Schreuder, T. H. A., Hopman, M. T., Thijssen, D. H., & Van Loon, L. J. C. (2016). Glycemic control during consecutive days with prolonged walking exercise in individuals with type 1 diabetes mellitus.

Diabetes Research and Clinical Practice, 117, 74–81.

https://doi.org/10.1016/j.diabres.2016.04.053

Van Houtum, L., Heijmans, M., Rijken, M., & Groenewegen, P. (2016). Perceived quality of chronic illness care is associated with self-management: Results of a nationwide study in the Netherlands. Health Policy, 120(4), 431–439.

https://doi.org/10.1016/j.healthpol.2015.11.006

Warren, R. E., Deary, I. J., & Frier, B. M. (2003). The symptoms of hyperglycaemia in people with insulin-treated diabetes: classification using principal components

(25)

21

analysis. Diabetes/Metabolism Research And Reviews, 19(5), 408–414. https://doi.org/10.1002/dmrr.396

Watson, A., & van Kessel, K. (2018). Cancer Survivors’ Experiences and Explanations of Postcancer Fatigue: An Analysis of Online Blogs. Cancer Nursing, 41(2), 117–123. https://doi.org/10.1097/NCC.0000000000000460

Wicker, P., & Frick, B. (2017). Intensity of physical activity and subjective well-being: an empirical analysis of the WHO recommendations. Journal Of Public Health

(Oxford, England), 39(2), 19–26. https://doi.org/10.1093/pubmed/fdw062

World health organization. (2018). Physical activity. Hämtad 17 oktober 2018, från http://www.who.int/news-room/fact-sheets/detail/physical-activity

(26)

Bilagor

Bilaga 1

Datum Sökportal Sökord Sökträffar Lästa bloggar Tillfrågade om informerat samtycke Använda bloggar till resultatet 2019-02-08 Google.se Bloggar om diabetes typ 1 och träning 261 000 12 3 3 2019-02-22 Google.se Diabetes typ 1 träning och blogg 611 000 10 2 1

(27)
(28)
(29)
(30)

Figure

Tabell 3 - Översikt av huvudkategorier och underkategorier

References

Related documents

Då livsstilen hos många i samhället inte är optimal efter folkhälsomyndighetens riktlinjer för matvanor och fysisk aktivitet så är detta ett ämne som är viktigt att lyfta

Trots att ungdomarna gärna tog ansvar för sin egenvård, visade det sig även vara vanligt att de ibland önskade att de kunde få en paus från sjukdomen en dag där de inte

Sjukdomen ställer stora krav på individen då personer med typ 1 diabetes dagligen behöver fatta beslut gällande doser av insulin, kost, fysisk aktivitet och därigenom besitta en

Det kan vara viktigt att som sjuksköterska erhålla ytterligare kunskap och uppfattning utifrån patientens upplevelse att leva med diabetes mellitus typ 1, för att kunna

Detta efter ett 12 månaders webbaserat stödprogram där IG fick information och råd hur man kan gå tillväga för att öka mängden fysisk träning till skillnad från KG som

Författarna i föreliggande studie har sett att det finns likheter mellan vuxna personer och barn som har diabetes typ 1 eller andra kroniska sjukdomar och att upplevelsen av stöd är

Några kvinnor fick information före graviditetens början gällande risker och komplikationer som kan uppstå i samband med graviditet när man har diabetes typ-1, och detta gjorde att de

Vi är intresserade av att undersöka hur diabetiker upplever de råd de får gällande fysisk aktivitet från sjukvården och om de upplever någon rädsla för att vara fysisk aktiva på