TRYGG PÅ ARBETSPLATSEN?
EN STUDIE OM BUTIKSPERSONALS
TRYGGHET, TILLIT, RÄDSLA, UTSATTHET
OCH ORO FÖR BROTT
SANDRA GREKO
Examensarbete i Kriminologi Malmö Högskola
165hp-180hp Hälsa och samhälle
TRYGG PÅ ARBETSPLATSEN?
EN STUDIE OM BUTIKSPERSONALS
TRYGGHET, TILLIT, RÄDSLA, UTSATTHET
OCH ORO FÖR BROTT
SANDRA GREKO
Greko, S. Trygg på arbetsplatsen? En studie om butikspersonals trygghet, tillit, rädsla, utsatthet och oro för brott. Examensarbete i kriminologi 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för kriminologi, 2015.
SAMMANFATTNING
Denna uppsats skrivs på uppdrag av Polismyndigheten i Karlskrona och ämnar ligga till grund för deras och kommunens framtida brottsförebyggande- och trygghetsskapande arbete. Syftet med studien är att undersöka butikspersonals trygghet, tillit, rädsla, utsatthet och oro för brott samt polisens agerande. Materialet som ligger till grund för uppsatsen består av statistik från Polismyndigheten i Karlskrona och en enkätundersökning. Studiens enkät innehåller 21 frågor och följande sju ämnesområden: bakgrundsfakta, trygghet och konkret otrygghet, rädslan över att utsättas för brott, oron över att utsättas för brott, utsatthet för brott, problem i gallerian samt anmälningsbenägenheten och frågor om polisens agerande. Frågorna är även utvalda utifrån den tidigare empiriska forskningen och i enlighet med de faktorer som påverkar människors trygghet. Det totala antalet enkäter som besvaras är 70, vilket ger en svarsfrekvens på drygt 49 %.
I enkätundersökningen undersöks exempelvis hur stor andel av butikspersonalen som känner trygghet i gallerian samt när och var respondenterna känner mest oro. Dessutom undersöks rädslan och oron över att utsättas för brott samt utsattheten för hot och våld. Trots att den internationella forskningen är inkonsekvent bör Karlskronapolisen och Securitas se över möjligheten till fler och synliga fotpatrullerande poliser/väktare/ordningsvakter i gallerian. Butikspersonalen bör även genomföra olika personalutbildningar. Dessa kan innefatta säkerhet, hot, våld, rån eller stöldförebyggande åtgärder.
Nyckelord: Trygghet, tillit, rädsla, utsatthet, oro, rutinaktivitetsteorin, brottsförebyggande och trygghetsskapande åtgärder.
SAFE AT WORK?
A STUDY ABOUT STAFFS SAFETY, TRUST,
FEAR, VULNERABILITY AND WORRIES
ABOUT CRIME
SANDRA GREKO
Greko, S. Safe at work? A study about staffs safety, trust, fear, vulnerability and worries about crime. Degree project in criminology 15 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of health and society, Department of criminology, 2015.
ABSTRACT
This essay is written as an assignment of the Police Authority in Karlskrona and intends to be the basis for their future crime prevention and security-building work. The purpose of this study is to examine the store staffs security, trust, fear, vulnerability, worries about crime and police conduct. The material that forms the basis of this essay consists of statistics from the Police Department in Karlskrona and a questionnaire survey. The study's questionnaire contains of 21 questions and following some different areas: background information, security and concrete insecurity, the fear of being exposed to crime, concern about being exposed to crime, victimization, problems in the mall as well as propensity and questions about police conduct. Questions are also selected on the basis of previous empirical research and in accordance with the factors that affect people's safety. The total number of questionnaires answered is 70, which gives a response rate of over 49 %.
The survey investigated, for example, the proportion of shop staff that feels safe in the mall as well as when and where respondents feel most concern. Additionally examines fear and concern about being exposed to crime and vulnerability to threats and violence. Although international research is inconsistent should Karlskrona Police and Securitas reviewing the possibility of more and visible police officers/security officers/stewards in the mall. The staff should also accomplish various educations. These may include safety, threats, violence, robbery or theft prevention.
Keywords: Security, trust, fear, vulnerability, worries, routine activity theory, crime prevention and security building prevention.
FÖRORD
Ett stort tack till Anders Wiklander vid Polismyndigheten i Karlskrona för ditt enastående engagemang. Du har varit en stor hjälp och kommit med användbara tips under tidens gång. Tack även till Elina Tyrberg och Anna Starberg för ert vänliga och trevliga bemötande och för att ni svarat på alla mina frågor.
Sandra Greko Malmö, juni 2015.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING ... 7 1.1 Syfte ... 7 1.2 Frågeställningar ... 8 1.3 Avgränsning ... 8 1.4 Disposition ... 8 2. BAKGRUND ... 8 3. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER ... 10 3.1 Oordning ... 10 3.2 Rutinaktivitetsteorin ... 11 4. TIDIGARE FORSKNING ... 12 4.1 Operationalisering ... 124.2 Definition av trygghet och otrygghet ... 13
4.3 Aspekter av trygghet ... 13
4.3.1 Rädsla, oro, risk ... 13
4.3.2 Tillit ... 14
5. VAD PÅVERKAR TRYGGHETEN? ... 14
5.1 Kön och ålder ... 15
5.2 Platser ... 15
5.3 Utsatthet för brott ... 15
5.4 Områdesegenskaper ... 17
5.5 Tillit och förtroende ... 18
5.6 Mörkertal/Anmälningsbenägenhet ... 18
6. METOD OCH MATERIAL ... 18
6.1 Tillvägagångssätt ... 19
6.2 Urval, svarsfrekvens och undersökningsgrupp ... 19
6.3 Enkäten ... 19
6.4 Datainsamling och bortfall ... 20
6.5 Frågeområden ... 20
6.5.1 Bakgrundsfakta ... 21
6.5.2 Trygghet och konkret otrygghet ... 21
6.5.3 Rädsla över att utsättas för brott ... 21
6.5.4 Oron över att utsättas för brott ... 21
6.5.5 Utsatthet för brott ... 22
6.5.6 Problem i köpcentrumet där du arbetar ... 22
6.5.7 Anmälningsbenägenhet och polisens agerande ... 22
6.6 Statistik och statistiska analyser ... 23
6.8 Etiska överväganden ... 24 7. RESULTAT ... 24 7.1 Bakgrundsfakta om respondenterna ... 25 7.2 Trygghet på arbetsplatsen ... 25 7.2.1 Kön ... 25 7.2.2 Ålder ... 25 7.3 Konkret otrygghet ... 25 7.3.1 Kön ... 25
7.4 Rädsla över att utsättas för brott ... 26
7.4.1 Kön ... 26
7.5 Oron över att utsättas för brott ... 26
7.5.1 Oron över att utsättas för våld ... 26
7.5.2 Oron över att utsättas för hot ... 27
7.5.3 Oron över att utsättas för skadegörelse ... 27
7.5.4 Oron över att utsättas för stöld ... 28
7.5.5 Oron över att utsättas för rån ... 28
7.5.6 Var butikspersonalen känner mest oro ... 29
7.6 Utsatthet för brott ... 29
7.6.1 Kön ... 29
7.6.2 Utsatthet för brott och trygghet ... 30
7.6.3 Utsatthet för hot och ålder ... 30
7.6.4 Utsatthet och rädsla ... 30
7.7 Problem i köpcentrumet där du arbetar ... 31
7.7.1 Nedskärpning ... 31
7.7.2 Skadegörelse ... 31
7.7.3 Berusade personer utomhus ... 31
7.7.4 Berusade personer inomhus ... 32
7.7.5 Narkotikapåverkade personer utomhus... 32
7.7.6 Narkotikapåverkade personer inomhus... 32
7.7.7 Personer som bråkar och slåss utomhus ... 32
7.7 8 Personer som bråkar och slåss inomhus ... 33
7.7.9 Ungdomar som bråkar och stör ordningen utomhus ... 33
7.7.10 Ungdomar som bråkar och stör ordningen inomhus ... 33
7.8 Anmälningsbenägenhet och polisens agerande ... 34
8. DISKUSSION ... 34
8.1 Rekommendationer på brottsförebyggande och ... 37
trygghetsskapande åtgärder ... 37
8.1.1 Polisiär fotpatrullering ... 37
8.1.3 Säkerhetsutbildningar och andra åtgärder ... 39 8.2 Metoddiskussion ... 40 9. FRAMTIDA FORSKNING ... 42 10. REFERENSER ... 44 11. BILAGA 1 ... 48 12. BILAGA 2 ... 54 13. BILAGA 3 ... 55 14. BILAGA 4 ... 56
1. INLEDNING
Rån, hot och våld är ett allvarligt arbetsmiljöproblem för butiksanställda i Sverige (Arbetsmiljöverket, 2010; Brå, 2011). Hot- och våldsituationer på arbetsplatsen har ökat under de senaste tio åren och de yrkesutövande personerna drabbas av nästan 40 % av allt våld (Arbetarskyddsstyrelsen, 1998; Arbetsmiljöverket, 2010). Sedan 1980-talet har det arbetsrelaterade våldet ökat, främst inom de kvinnodominerande yrkena och sedan 1990-talet har utsatthet för våld och hot i arbetslivet fått ett större intresse i media (Wikman, 2012).
Idag anses arbetsplatsen vara en av de vanligaste våldsarenorna i Sverige (Arbetsmiljöverket, 2010). Varje dag beräknas sex personer drabbas så allvarligt av hot eller våld på arbetet att det leder till sjukskrivningar och varje dag sker cirka tre butiksrån i Sverige (Arbetsmiljöverket, 2010; Brå, 2011). Enbart kännedom om att dessa risker förekommer kan orsaka såväl psykiska som fysiska hälsoproblem (Arbetsmiljöverket, 2010). Att bli drabbad av ett rån kan även få stora konsekvenser för den butiksanställdes framtida liv och arbetsliv (Brå, 2011). Dessutom påverkas även offrets arbetskamrater negativt av en händelse präglad av hot, rån eller våld (Arbetsmiljöverket, 2010; Brå, 2011).
Upplevelsen av hot, rån och våld kan leda till rädsla och en känsla av hjälplöshet eftersom dessa brottstyper tenderar att vara skrämmande för de flesta människorna (Arbetsmiljöverket, 2010; Brå, 2011; Carlenius & Aakvaag, 1998). Butikspersonals och arbetsgivares kunskaper och rutiner i det förebyggande arbetet mot rån, hot och våld kan förebygga problem samt minska den negativa konsekvensen av en riskfylld situation som uppstår (Arbetsmiljöverket, 2010; Carlenius & Aakvaag, 1998).
Numera ställs allt högre krav på rättsväsendet att bland annat motverka invånarnas otrygghet (Brå, 2013; Justitiedepartementet, 1996). Alla butiksanställda har dessutom rätt till en trygg arbetsmiljö, fri från både hot och våld (Arbetsmiljöverket, 2010). Att minska utsattheten för brott hos samhällets medborgare samt öka deras trygghet är nämligen några av de övergripande målen för kriminalpolitiken och polisen (Brå, 2013). Medborgarnas trygghet, otrygghet och oro tenderar att variera beroende på olika tidsperioder men oavsett är det av vikt för brottsförbyggande aktörer eller politiker att arbeta för ett tryggare och säkrare samhälle (Björkemarken, 2009). Det anses även väsentligt för rättsväsendet att garantera invånarnas rättstrygghet vilket innebär strävan efter att medborgarna ska undgå risken att bli utsatt för brott (a a).
1.1 Syfte
I Karlskrona har butikspersonal kontaktat polismyndigheten och meddelat att de upplever sin arbetssituation som otrygg. Därmed efterlyser Karlskronapolisen kännedom om problembilden och kunskap om hur tryggheten i och omkring ett köpcentrum kan öka. Studiens syfte är därför att undersöka butikspersonals trygghet, rädsla, utsatthet och oro för brott samt polisens agerande.
Denna uppsats skrivs på uppdrag av Polismyndigheten i Karlskrona och ämnar ligga till grund för deras och kommunens framtida brottsförebyggande- och trygghetsskapande arbete. Uppsatsen och dess datamaterial ska därmed kunna
användas i praktiken, både operativt och i ett brottspreventivt syfte, ge en överblickande bild av butikspersonalens trygghetssituation och vara ett komplement till polismyndighetens anmälningsstatistik och trygghetsundersökningar.
1.2 Frågeställningar
För att uppnå studiens syfte, har följande frågor formulerats; • Hur ser trygghetsbilden ut för butikspersonalen i köpcentrumet?
• Ser tryggheten, tilliten, rädslan, utsattheten och oron över att utsättas för brott olika ut beroende på vilka individer som undersöks?
• Vilka faktorer påverkar tryggheten?
• Vilka åtgärder kan vidtas för att öka tryggheten i och omkring köpcentrumet? 1.3 Avgränsning
Uppsatsen avgränsas geografiskt till Karlskona och det aktuella köpcentrumet. Varför det inte sker en trygghetsmätning i hela Karlskrona kommun är för att Polisen efterfrågar hur tryggheten i och omkring gallerian och det lokala problemområdet kan öka. Studien kommer därför enbart att belysa butikspersonalens trygghetssituation, deras utsatthet, rädsla och oro för brott samt frågor om polisens agerande.
1.4 Disposition
I början av uppsatsen kommer en bakgrund av ämnet att beskrivas. Därefter kommer de teoretiska utgångspunkterna att diskuteras och sedermera kommer en definition av trygghet samt en problematisering av tidigare forskning att presenteras. Val av metod och material beskrivs sedan och därpå presenteras resultaten utifrån studiens enkätundersökning. Slutligen sker en diskussion avseende resultat och metod och förslag ges på olika åtgärder som kan vidtas för att ytterligare öka tryggheten i och omkring köpcentrumet. Uppsatsen avslutas med att förslag ges till framtida forskning inom området.
2. BAKGRUND
Det arbetsrelaterade hotet och våldet förekommer inom olika yrkesgrupper i arbetslivet och dessutom varierar utsattheten beroende på olika demografiska faktorer så som ålder eller kön (Arbetsmiljöverket, 2010). Wikman (2012) antyder exempelvis att hot och våld på arbetsplatsen förekommer i större utsträckning mellan personal och kunder än emellan kollegor. Dessutom har även antalet butiksrån ökat under de senaste tio åren (Brå, 2011). Medan antalet värdetransportrån och bankrån legat på en konstant nivå har antalet butiksrån under denna period nästan fördubblats (a a).
Arbetsuppgifter som innebär möten med olika människor kan innebära våldsamma situationer för den anställde (Arbetsmiljöverket, 2010). Varje gång en anställd blir utsatt för en våldssituation på arbetsplatsen försämras arbetsmiljön avsevärt (Brå, 2011; Wikman, 2012). Dålig arbetsmiljö, dåliga arbetsförhållanden och otrygghet får konsekvenser för både individer och organisationer genom att
otryggheten bidra till ohälsa och försämrade arbetsrelaterade attityder (Arbetsmiljöverket, 2010).
Med anledning av att det arbetsrelaterade våldet samt rädsla, otrygghet, ångest och oron för brott medför konsekvenser för individen både i arbetslivet och i samhället generellt, har intresset för trygghetsfrågor och trygghetsmätningar vuxit fram inom flera myndigheter på senare år (Arbetsmiljöverket, 2010; Hale, 1996; Mellgren & Kronkvist, 2013; Torstensson Levander, 2007). Trygghetsstudier genomförs av flera aktörer, förutom Brottsförebyggande rådet (BRÅ) och lokala kommunala brottsförebyggande råd så även av polisen (Brå, 2013; Polisen, 2012). Trygghetsmätningar inbegriper trygghet i relation till brottslighet där aspekter som till exempel utsatthet för brott, oron för brott och förtroende för rättsväsendet mäts (Brå, 2013). Dessa förfrågningar och indikatorer är inte endast intressanta inom forskningen utan även grundläggande frågor inom kriminalpolitiken (Brå, 2013; Ivert et al, 2012). Därmed inkluderar kriminalpolitiken medborgarnas upplevelser av trygghet/otrygghet allt mer och inte enbart fokuserar på kriminaliteten och dess orsaker (Björkemarken, 2009). Ivert et al (2012) hävdar även att trygghetsundersökningar är nödvändiga eftersom dem genererar användbar information om otrygghetens utbredning för att därigenom kunna identifiera olika lokala problemnivåer.
Sedan år 2005 har polismyndigheten i Karlskrona genomfört kontinuerliga trygghetsundersökningar (http://scandinfo.se/). I deras senaste trygghetsmätning år 2014 visar resultaten på en marginell nedgång i Karlskrona kommun jämfört med år 2013 (a a). Vad gäller Karlskrona generellt indikerar resultaten även att de personer som känner sig otrygga i sitt bostadsområde kvällstid, har minskat från 28 % år 2005 till 16 % år 2014. Dessutom har tryggheten bland invånarna ökat från 58 % år 2005 till 71 % år 2014 (a a). I Karlskrona centrum har även trygghetssituationen och de uppmätta värdena förbättras avsevärt sedan år 2005. Dessutom fastställs inga allvarliga problemnivåer vad gäller Karlskrona och Karlskrona centrum generellt. Polisens trygghetsmätning påvisar även att utsattheten för mängbrott är tämligen lågt i centrum. Även mätningarna för exempelvis nedskräpning, skadegörelse, berusade personer utomhus, ungdomsgäng och oro för överfall/misshandel uppvisar förbättrade värden (a a). Trots att 2014 års undersökning antyder att situationen och resultaten förbättrats avsevärt sedan 2000-talet i Karlskrona förekommer fortfarande lokala problem i centrumet (http://scandinfo.se/). Vad gäller polisens prioriterade områden i Karlskronas kommande trygghetsundersökningar eftersträvas därmed en förbättring av värdena för exempelvis trafikproblem, berusade och narkotikapåverkade personer utomhus, oron för inbrott samt en ökning av trygghetsupplevelsen hos ensamma personer kvällstid. Andelen invånare som uttalar sig om att polisen bryr sig om de lokala problemen bör även detta indikera på förbättrade värden (a a).
I centrala Karlskrona ligger dessutom en galleria bestående av ett 30-tal butiker. Under år 2014 rapporteras totalt 87 stycken ärenden till polismyndigheten. Av dessa rubriceras 32 händelser som stöld/snatteri. 15 fall benämns som ”kontroller person” vilket innebär att polisen kontrollerat för körkort, identitet eller liknande. Vad gäller antalet fylleriärenden anmäls 11. Narkotikabrott, skadegörelse,
bedrägeri, urkundsförfalskning och hot mot tjänsteman rapporteras som enbart enstaka händelser.
Befolkningens erfarenheter vad gäller exempelvis utsatthet för hot, rån eller våld i arbetslivet och oron för brott, tenderar att bidra med en ökad kännedom om kriminalitetens omfattning och tillväxt (Arbetsmiljöverket, 2010; Brå 2011; 2013). Ett genomförande av trygghetsundersökningar varje år medför inte enbart ett komplement till den allmänna kriminalstatistiken utan anses även viktiga för polisverksamheten och andra brottsförebyggande aktörer i samhället (Brå, 2013; Torstensson Levander, 2007). Genom trygghetsstudier får dessa aktörer en ungefärlig bild av tryggheten i samhället, möjlighet att fånga upp mörkertal vad gäller brottsutsatthet samt visar allmänheten att de är intresserade av deras åsikter (Brå, 2013). Dessutom är det av betydande vikt för polisen att använda materialet som grund för att arbeta vidare i ett brottsförebyggande, trygghetsskapande och operativt syfte men även långsiktigt för att se trender i insatsers effektivitet (Brå, 2013; Sherman et al, 2002; Torstensson Levander, 2007).
Det är även angeläget att åtgärder fokuserar på att minska den destruktiva oron och utsattheten för brott och istället får människor och butiksanställda att uppleva en mildare oro som inte alltid anses vara negativ utan som till och med kan vara positiv (Arbetsmiljöverket, 2010; Heber, 2008). Kartläggningar av brottslighet och trygghetsfrågor samt mer kunskap om hot-, rån, och våldssituationer i arbetslivet, kan bidra till bättre förståelse om brottsprocesser och förändringar (Arbetsmiljöverket, 2010; Sherman et al, 2002; Torstensson Levander, 2007). Detta tenderar att generera underlag för att minska brottsligheten och öka tryggheten för medborgarna genom skapandet av strategier inför framtiden (Sherman et al, 2002; Torstensson Levander, 2007).
3. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER
Två teorier som skulle kunna förklara individers otrygghet och oro över att utsättas för brott är rutinaktivitetsteorin och Broken Windows-teorin. Rutinaktivitetsteorin används för att förklara hur och varför brottslighet uppstår på specifika platser samt för att se vilka insatser och åtgärder som kan användas för att minska och förebygga brott (Cohen & Felson, 1979). Broken Windows-teorin syftar till att förklara hur oordning och andra avvikande beteende i ett område eller på en specifik plats, härleds till otrygghet (Wilson & Kelling, 1982).
3.1 Oordning
Broken Windows-teorin grundas i att kriminaliteten och rädslan att bli utsatt för brott minskar genom att närvarande poliser skapar mer ordning på platser som kännetecknas av hög brottslighet (Wilson & Kelling, 1982). Teorins två förespråkade till Broken Windows är James Wilson och George Kelling och den fick stort genomslag och effekt som polisiär arbetsmetod i New York på 1990-talet. I teorin ligger fokus på att förhindra samhällets eller en stads förfall eftersom vandalism, fylla, störande uppträdande etc. anses bidra till detta (Wilson & Kelling, 1982). Författarna påstår att grunden till att ett område utvecklar hög kriminalitet är att så kallade disorders, eller ordningsstörningar inte åtgärdas (Wilson & Kelling, 1982). Enligt teorin tenderar ett icke åtgärdat problem eller
uppförande och att ”oordningen” eskalerar. Faktorer så som nedskräpning, klotter eller vandalisering medför en upprepning av ordningsproblemen samt negativa effekter som följd (Wilson & Kelling, 1982).
Wilson & Kelling (1982) resonerar kring att åtgärder i form av exempelvis ett utbyte av fönster skulle signalera en nolltolerans av ett avvikande beteende. Samtidigt skulle detta medverka till ordning, stabilitet och trygghet i det lokala området eller på den specifika platsen (a a). Wilson & Kelling (1982) föreslår även att polisen ska stoppa ett områdes kriminella eskalering samt förbättra detta. Kelling & Coles (1996) argumenterar för hur polisiära strategier kan utvigdas och deras resonemang bygger på att poliser inte ska bry sig om enbart straffbara brott utan även se till att det finns en fridfull miljö för samhällets medborgare. Den polisiära närvaron ska ske genom fotpatrullerade poliser men detta bidrar dock inte enbart till en minskad brottslighet utan snarare höjer tryggheten i området eftersom både oordning och rädsla för brott sammanbinds (Wilson & Kelling, 1982). Polisarbetet ska därmed både fokusera på ordningens upprätthållande samt bekämpandet av brottsligheten (a a).
En kritik mot teorin är att det är svårt att avgöra huruvida poliser som upprätthåller ordning genom fotpatrullering verkligen bidrar till att människors rädsla i samhället försvinner. Det är även svårt att veta hur mycket av individers oro som kommer från rädslan för grova brott och hur mycket som kommer från rädslan av ordningsstörningar. En annan kritik är att teorin även att ointresserad av de orsaker som ger upphov till ett områdes sociala oordning (hemlöshet, tiggeri, alkoholism etc) samt motivationen till grövre brottslighet eftersom dessa faktorer inte förebyggs (Lilly et al, 2009). Dessa förhållanden anses enbart beskriva oordning men teorin ger ingen grundligare förklaring till hur ett område påverkas av exempelvis ogynnsamma omständigheter eller bristande social jämlikhet (a a). Med andra ord tar teorin ingen hänsyn till den enskilda individen utan anser att omflyttningar är enda lösningen på ordningsproblemen och den grövre brottsligheten (a a).
3.2 Rutinaktivitetsteorin
År 1979 utvecklade två amerikanska kriminologer, vid namn Lawrence Cohen och Marcus Felson, en teori som baseras på människans rutinenliga aktiviteter (Clarke & Felson, 2008; Cohen & Felson, 1979). Rutinaktivitetsteorin fokuserar på tillfällen till brott i människors vardag och är en metod för brottsbekämpning och brottsprevention (Cohen & Felson, 1979). Rutinaktiviter är individens återkommande, frekventa och varierande aktiviteter som exempelvis levs genom arbete, fritid, skola och transporter och tillgodoser personens grundläggande behov (a a).
Teorin utgår ifrån tre viktiga nyckelfaktorer som i kombination leder till att brott begås och dessutom sker brott när följande tre faktorer sammanfaller i tid och rum: avsaknad av så kallade kapabla väktare (person eller objekt som minskar sannolikheten för att brott begås), tillgång till lämpligt objekt/offer och en motiverad förövare (Cohen & Felson, 1979).
Ett lämpligt objekt kan utgöras av både en person och en sak (plånbok, kläder) som gärningsmannen antingen vill skada eller ta (Cohen & Felson, 1979). Hur lämpligt ett objekt är syftar dessutom till hur värdefullt, tillgängligt och synligt det
är för förövaren. Sett till butikssnatteri betecknas lämpligt objekt vara det föremål individen avser att snatta och gärningspersonen anses därmed vara den motiverade förövaren som har avsikten att stjäla det lämpliga objektet (Cohen & Felson, 1979). De kapabla väktarna syftar inte enbart på poliser som till sitt yrke upprätthåller lag och ordning eftersom de inte alltid är på plats när brottet sker (a a). Kapabla väktare avser även butikspersonal eller kunder som genom sin närvaro, skyddade effekt och möjlighet att säga ifrån eller ingripa är kapabla att avstyra den brottsliga handlingen (Clarke & Felson, 2008; Cohen & Felson, 1979). Kameraövervakning, tekniskt skydd för varor som är stöldbegärliga, larmbågar eller bättre fönster kan vara andra faktorer som kan försvåra möjligheten för gärningsmannen att begå brott (Cohen & Felson, 1979).
Teorin ser brottsbenägenheten som självklart och undersöker vad som gör att vissa människor agerar efter sin benägenhet (Cohen & Felson, 1979). Kritik har därmed riktats mot rutinaktivitetsteorin eftersom den inte ger en förklaring till varför människor begår brott (Jeffery, 1993). En annan kritik är att teorin inte tar hänsyn till sociala aspekter såsom socioekonomisk status, som kan ligga till grund till att gärningsmannen fattar beslutet att begå ett brott (a a).
4. TIDIGARE FORSKNING
4.1 Operationalisering
För att kunna mäta och undersöka komplicerade begrepp såsom otrygghet och trygghet i trygghetsundersökningar är det av betydelse och relevans att klargöra dess teoretiska omfång (Eliasson, 2011; Torstensson Levander, 2007). Med anledning av trygghetsbegreppets subjektiva innebörd och begreppsförvirring innehåller denna studie så kallade operationaliseringar, det vill säga noggranna beskrivningar, definitioner och förklaringar av olika begrepp och dess aspekter (a a).
Då uppsatsens huvudsakliga syfte är att undersöka butikspersonals trygghet, utsatthet, rädsla, tillit och oron över att utsättas för brott är dessa begrepp centrala i rapporten och i trygghetsundersökningen (Se bilaga 1). Rädslan och oron att utsättas för brott härleds till begreppet otrygghet och situationer utan dessa känslor kommer därför inte att inkluderas. Då rädsla diskuteras som en eskalering, en känslomässigt starkare upplevelse och ett förvärrat tillstånd av oro samt att oron beskrivs som ett svagare känslomässigt ord än rädsla (Sandstig, 2010) är det av relevans att inkludera båda dessa begrepp i studien. Eftersom risk även är en aspekt som härleds till oron för brott (Heber, 2008) kommer begreppet kortfattat att förklaras men därefter utesluts ordet ur uppsatsen. Detta på grund av att begrepp såsom oro och rädsla ges större utrymme då de beskrivs som starka emotionella känslor.
Eftersom studiens trygghetsmätning (Se bilaga 1) även innefattar frågor om polisens agerande är det även betydelsefullt att definiera begrepp som tillit och förtroende till rättsväsendet. Utifrån internationell och nationell forskning följer nedan ett antal begrepp som är kopplade till otrygghet och trygghet.
4.2 Definition av trygghet och otrygghet
Vad som karaktäriserar uppfattningar kring trygghet skiljer sig från person till person (Sandstig, 2010). Trygghet är följaktligen ett multidimensionellt begrepp som är svårast att ge en enkel förklaring på och eftersom det är ett komplext begrepp saknas en generellt accepterad definition (Brå, 2013; Torstensson Levander, 2007). En redogörelse för trygghetsdefinitionen vore dock att både inkludera och beskriva personers objektiva och subjektiva upplevelser samt avsaknaden av oro, rädsla och risk (Heber, 2008). I denna rapport innebär
trygghet att individen inte känner oro eller rädsla över att utsättas för brott (Heber,
2008; Torstensson Levander, 2007). Dessutom innefattar trygghetsbegreppet även tilliten till andra människor och härleds till sådana händelser som inte upplevs som oroväckande, skrämmande eller hotfulla för den enskilda personen (a a). Då trygghet bedöms som motsatsen till otrygghet används Fear of crime i den internationella forskningen och benämns som upplevelser och variationer av otrygghet (Hale, 1996). Hale (1996) beskriver, redogör och hävdar att de trygghetsvarierande omständigheterna i form av individens personliga, psykologiska och ekonomiska sårbarhet bidrar till otrygghet mellan olika människor. Otryggheten varierar även som följd av ens egen bedömning, erfarenheter och upplevelser av kriminaliten, individers uppfattade risk över att utsättas för brott samt personens subjektiva värdering av brottets allvarlighetsgrad (Hale, 1996; Sandstig, 2010; Torstensson Levander, 2007).
4.3 Aspekter av trygghet
4.3.1 Rädsla, oro, risk
Begreppet fear of crime innefattar olika betydelser och innebörder (Hale, 1996; Heber, 2007). Dessutom förklarar och fastställer Litzén (2006) att ord som exempelvis rädsla, oro, och risk är olika synonymer och varierande betydelser till
fear of crime. I denna rapport anses det därmed väsentligt och betydelsefullt att
redogöra och förklara rädslans olika innebörder både utifrån forskningen generellt samt med utgångspunkt i enskilda forskares klassificering av rädsla (Heber, 2007).
Ferraro och LaGrange (1987) hävdar att rädslan huvudsakligen grundas utifrån individens subjektiva upplevelser och tolkningar. Eftersom människor uppfattar omvärldens intryck på olika sätt ger detta upphov till en bred aspekt av olika slags upplevelser (Ferraro & LaGrange, 1987). I denna rapport framställs även rädsla som en stark affektiv upplevelse av otrygghet, en negativ innebörd till trygghetsdimensionen och ett huvudsakligt personligt karaktärsdrag (Sandstig, 2010; Torstensson Levander, 2007). Dessutom innebär definitionen av rädsla individens okontrollerade negativa emotionella känsla, vilken även anses situationsbunden och kan uppstå under eller efter en situation som bedöms som farlig och hotfull (Hale, 1996; Heber, 2008; Torstensson Levander, 2007).
Dessutom använder sig Hale (1996) av författaren Killias (1990) tre huvudsakliga orsaker till rädslan för brott. Dessa omständigheter anses dock nödvändiga men inte tillräckliga för att framkalla rädsla (Hale, 1996). Dessa tre faktorer är: exponering för en icke förhandlingsbar risk, avsaknaden av kontroll som
innefattar bristen på försvar, skydd eller möjligheter till flykt samt förväntningarna på rädslans allvarliga konsekvenser (Hale, 1996).
Till skillnad från rädsla, framställs oro i denna rapport som ett svagare känslobetonat ord som dock inte betraktas lika situationsbetingad (Litzén, 2006; Sandstig, 2010). Oron för brott beskrivs som en mer allmän emotionell känsla av otrygghet och bygger även på individens uppfattning om risken att utsättas för ett brott och dess obehagliga känsla (Sandstig, 2010).
I uppsatsen härleds risk till oron för brott och sätts i relation till otrygghet. Risk handlar om hur stor sannolikheten att en händelse ska äga rum är och vilken konsekvens den har (Heber, 2008). Risk innebär även att individen i samband med en händelse gör en riskbedömning och värdering av en potentiell gärningsman, situationens allvarlighetsgrad samt brottets potentiella följder och konsekvenser (a a). Riskbedömningen blir därmed sådan att personen undviker vissa situationer eller platser (a a).
4.3.2 Tillit
Ord som medför positiva associationer till begreppet trygghet är bland annat tillit (Björkemarken, 2009; Heber, 2008). I denna rapport innebär tillit förtroendet till sina medmänniskor vilket även inkluderar bekanta och obekanta personer (a a).
Tilliten till olika myndigheter nämns som förtroende och innebär att invånarna
litar på att rätts/polisväsendet handskas med kriminaliteten samt att det finns en övertygelse om rättsväsendets trovärdighet eller goda avsikter (a a).
5. VAD PÅVERKAR TRYGGHETEN?
För att begripa varför människor upplever otrygghet och oro för brott är det av betydelse att förstå orsakerna bakom dessa aspekter (Brå, 2013; Torstensson Levander, 2007). Rädslan behöver inte samspela med den faktiska risken att bli utsatt utan det finns andra faktorer som påverkar invånarnas rädsla (Hale, 1996; Heber, 2007). Enligt empiriska studier är exempelvis kön, ålder, platser, utsatthet för brott, områdesegenskaper och förtroende för polisen faktorer som påverkar människors trygghet (Brå, 2013; Hale, 1996; Heber, 2007; Sandstig, 2010; Skogan, 2009).
Denna uppsats berör faktorer på individnivå och områdesnivå för att förklara
skillnader mellan människors trygghet (Hale, 1996; Sandstig, 2010). Demografiska faktorer såsom kön och ålder samt tidigare utsatthet för brott är omständigheter som studeras och härleds till individnivån (Brå, 2013; Hale, 1996; Sandstig, 2010). I kombination med rädslan och oron att utsättas för brott mäts de demografiska faktorerna även i uppsatsens trygghetsmätning (Se bilaga 1). Faktorer på områdesnivå härleds till butikspersonalens upplevelser av oron på olika specifika platser i och omkring gallerian. Den empiriska forskningen är dock omstridd kring vad som faktiskt tenderar att påverka människors upplevelser och variationer av trygghet men nedan följer en redogörelse på centrala faktorer inom området.
5.1 Kön och ålder
Enligt statistik och tidigare forskning upplever kvinnor och äldre personer en högre otrygghet och rädsla jämfört med männen, främst under sena kvällar utomhus (Brå, 2013; Hale, 1996). Otryggheten medför konsekvenser för kvinnorna och rädslan för överfall och deras upplevda risk att utsättas för våldtäkt, påverkar deras handlingssätt och välbefinnande genom att de exempelvis avstår från olika aktiviteteter kvällstid eller väljer andra färdvägar (Brå, 2013; Listerborn, 2002). Detta för att undvika att ta sig hem i otrygga miljöer (a a). Enligt Listerborn (2002) anser kvinnor att män beter sig aggressivt, hotande och oförutsägbart vilket begränsar deras rörelsefrihet och skapar otrygghet, speciellt kvällstid. Deras otrygghet förklaras även utifrån att kvinnor rent fysiskt är svagare och sårbarare än männen och tenderar därmed att få svårigheter att försvara sig mot exempelvis en misshandel eller våldsangrepp (a a). Yngre personers oro och otrygghet beror och förklaras framförallt med att de genom sin mer aktiva livsstil i större utsträckning exponeras för brottssituationer (Litzén, 2006).
5.2 Platser
Otryggheten kan även kopplas samman med vissa platser individen vistas på, känslor denne kan uppleva eller till olika sociala sammanhang (Heber, 2007; Litzén, 2006). Människor brukar uppleva sina hem och sina arbetsplatser som säkra trots att det är på just dessa platser det är vanligast att utsättas för brott (Heber, 2008). Platser såsom hemmet och arbetsplatsen anses som trygga men kan ibland vara en bidragande orsak till oron. Personer som utsätts för brott i hemmet av en okänd person upplever starkare oro än personer som utsätts för brott i hemmet av en känd person (a a).
Allmänna platser känns mer osäkra och obehagliga, främst nattetid eftersom människor inte kan kontrollera dessa och inte känner till dem (Hale, 1996; Heber, 2008; Mellgren & Kronkvist, 2013). Vidare är oro ingen bestående känsla utan fluktuerar både i frekvens och intensitet beroende på tid, plats och situation (Heber, 2007; Litzén, 2006). Individers risk att utsättas för oangenäma situationer tenderar att vara mer påtaglig på vissa platser och tider på dygnet. Detta gäller specifikt de platser som saknar någon form av övervakning (Cohen & Felson, 1979; Litzén, 2006). Dessutom kan andra offentliga platser, såsom gator eller torg ses som okontrollerbara och främmade samt ge upphov till oro (Heber, 2007). 5.3 Utsatthet för brott
Enligt nationella trygghetsundersökningen (NTU) finns en samvariation mellan utsatthet för brott och otrygghet (Brå, 2013). Att bli utsatt för ett brott påverkar såväl otryggheten men dels även oron för att utsättas för brott igen, synnerligen om individens utsatts för ett allvarligt brott (a a). Antalet medborgare som oroar sig för att bli utsatta för brott är betydligt fler än antalet invånare som faktiskt själva blivit utsatta för brott (a a).
Erfarenheter av utsatthet för brott är en annan aspekt som påverkar människors upplevelse av trygghet och innebär dessutom att individen upplever mer påtaglig oro och otrygghet över att vistas på vissa platser under vissa specifika tider på dygnet (Brå, 2013; Mellgren & Kronkvist, 2013; Litzén, 2006). Personers
vardagliga rutinaktivitet är en annan faktor som påverkar utsattheten för brott och härleds därför till högre nivåer av otrygghet (Cohen & Felson, 1979). De personer som bevittnar våld och ser en närstående utsättas för brott upplever högre nivåer av otrygghet (Brå, 2013; 2014).
Det kan även konstateras att brottsutsattheten är ojämnt fördelad bland olika befolkningsgrupper, där kvinnor och män utsätts för olika brott och yngre är mer utsatta än äldre (Brå, 2013). Statistik från NTU visar att män och kvinnor utsätts för brott i ungefär lika stor utsträckning men detta skiljer sig beroende på olika brottstyper (a a). Yngre personer tenderar att vara mer utsatta för exempelvis trakasserier och misshandel än äldre (a a). Männen rapporterar en högre nivå av utsatthet vad gäller misshandel, personrån och bedrägerier medan kvinnor uppger att de mest utsätts för sexualbrott, hot och trakasserier. Kvinnor tenderar oftare att utsättas för hot och misshandel i hemmet, på arbetsplatsen eller i skolan medan samma brott mot män äger rum på allmän plats (a a).
Mäniskor som utsatts för våldsbrott upplever en högre allmän otrygghet och är mer rädda för brott, än de som inte utsatts men att oron även förefaller att gälla liknande brott individen utsatts för (Heber, 2007). Andra empiriska studier visar dock att våldtäkt är det brott som skrämmer kvinnor allra mest (Heber, 2007; Listerborn, 2002).
Utsattheten för våld och hot varierar även mellan medborgarna (Heber, 2007). Det är framförallt tre grupper som löper större risk att bli utsatta för hot och våld än resten av befolkningen. Dessa är yngre män i nöjeslivet, ensamstående småbarnsmammor i hemmet samt vissa yrkesgrupper som poliser, väktare eller vårdpersonal som via sitt yrke har stor kontakt med våldsbenägna människor (a a). Dock överensstämmer inte detta med vilka som är mest rädda för att bli utsatta för brott (a a). Framförallt är det äldre kvinnor, ålderspensionärer, utrikesfödda och storstadsbor som är mest rädda för att bli utsatta. Parallellt finns det grupper där andelen som till exempel avstår från att gå ut på kvällen är lägre än genomsnittet. Dessa grupper är vanligtvis yngre, män och glesbygdsbor (a a).
Tidigare forskning rikas främst mot det klientrelaterade våldet inom arbetslivet eftersom en stor del av undersökningarna är gjorda på personal inom vård- och omsorgssektorn och antyder samtidigt att denna yrkesgrupp i stor utsträckning är utsatta för hot och våld på arbetsplatsen (Arbetsmiljöverket, 2010). Klientrelaterat
våld innefattar kortfattat våld och aggressivt beteende som kunder riktar mot
verksamhetens anställda (Wikman, 2012). Eftersom kvinnor är överrepresenterade inom vård- och omsorgssektorn kan detta vara en tänkbar anledning till att fler kvinnor utsätts för hot och våld än männen (Arbetarskyddsstyrelsen, 1998).
Andra studier visar exempelvis att 18 % av kvinnorna och 10 % av männen har varit utsatta för hot eller våld på arbetsplatsen det senaste året (Arbetsmiljöverket, 2010). Statistik visar även att kvinnor utsätts mer än män på arbetet samt att yngre personer är mer utsatta än äldre (a a). Dessutom tenderar personer med en kortare anställningstid eller med liten erfarenhet ha en större risk att utsättas för hot och våld (a a). En annan faktor som påverkar människors utsatthet på arbetsplatsen är tiden på dygnet. Tidigare undersökningar antyder att personal som arbetar kvällar, nätter eller skift tenderar att utsättas i en högre utsträckning än personer som endast arbetar dagtid (a a).
Ensamarbete är en annan faktor som ökar risken att utsättas på arbetsplatsen eftersom den anställda kan hamna i olika riskfyllda situationer (Arbetsmiljöverket,
2010). Arbetarskyddsstyrelsen (1998) påstår även att kvinnor är
överrepresenterade i statistiken vad gäller de arbetsskador som uppstår på grund av våld eller hot. En tänkbar förklaring till denna överrepresentation beror på att mäns karriärmöjligheter anses vara bättre och att de därmed inte utsätts för risker på samma sätt i sitt yrke (a a).
Rädslan att utsättas för hot och våld på arbetsplatsen kan vara en bidragande faktor till en stressig arbetsmiljö för många (Arbetsmiljöverket, 2010). Nenzén (2003) hävdar exempelvis att personer som har ansvar för pengar eller eftertraktade varor har en ökad risk att utsättas för brott samt hotfulla och våldsamma situationer i sitt dagliga arbete. De personer som både arbetar med och möter riskgrupper som missbrukare, kriminella eller psykiskt labila personer är i högre utsträckning drabbade av hot och våld än andra yrkesgrupper (a a).
Statistik över anmälda butiksrån visar även att det finns en förhöjd risk för butiksanställda att utsättas för butiksrån främst under december månad (Brå, 2011). Detta härleds troligtvis till julhandeln och den ökade mängden kontanter som förekommer i omlopp. Dessutom sker nästan fyra av tio rån mellan 19:00-23:00 och majoriteten av rånen sker i ensambemannade butiker (a a).
5.4 Områdesegenskaper
Inom kriminologisk forskning kopplas otrygghet och rädsla till områdesfaktorer såsom ungdomsgäng, nedskräpning, klotter, graffitti eller vandalisering (Odgers et al, 2009; Raudenbush & Sampson, 1994; Sampson & Raudenbush, 2004). Invånare som bor eller vistas i områden där närvaron av ovan ordningsstörningar är påtaglig tenderar att i högre grad uppleva otrygghet (a a). Tidigare empiriska studier hävdar att områden som upplevs otryggare attraherar avvikande grupper och gäng (Raudenbush & Sampson, 1994; Sampson & Raudenbush, 2004). I dessa områden tenderar även rädslan för andra brottstyper att öka och dessutom finns en ökad risk att ovan fysiska och sociala oordningar leder till tyngre brottslighet (a a).
Närvaron av ordningsstörningar, oavsett om de är sociala eller fysiska kan vara en grogrund för konflikter och även signalera att ingen bryr sig om platsen eller området (Sampson & Raudenbush, 2004; Wilson & Kelling 1982). Vandalisering, klotter, skadegörelse och nedskärpning ger dessutom indikation på hur oordnad omgivningen upplevs eller hur fysiskt nedgången och ”övergiven” området är (Raudenbush, & Sampson, 1999; Sampson & Raudenbush, 2004).
Om samhällets aktörer istället angriper de sociala och fysiska faktorer som anses påverka invånarnas rädsla och otrygghet och samtidigt hanterar gänggrupperingar och andra avvikande grupper tenderar ordningsstörningarna att minska (Hale, 1996; Sampson & Raudenbush, 2004). För att vända områdets eller platsens negativa utveckling anses det väsentligt att både uppmärksamma tecken på förändringar i området samt satsa resurser på detta (Sampson & Raudenbush, 2004). Därmed förväntas även individens känsla av trygghet att öka (a a). Trots att områdeseffekter påverkas genom ovan sociala och fysiska indikatorer anser Mellgren (2011) att människors upplevda (o)trygghetsupplevelse varierar beroende på vem man är och befinner sig.
5.5 Tillit och förtroende
Tillit kan förknippas med oro för brott då den mellanmänskliga tilliten har stort inflytande på tryggheten hos människor (Heber, 2008). Tilliten till institutioner, ofta kallat förtroende påverkar även den oron för brott (a a). De invånare som innehar ett lågt förtroende för rättsväsendet samvarierar med högre nivåer av otrygghet (Brå, 2014). Om människor upplever att exempelvis polisen inte kan kontrollera kriminaliteten minskar tilliten och därmed ökar oron för brott (Litzén, 2006). Statistik från NTU visar även att alla erfarenheter av brott, om det så är egna eller andras samvarierar med minskat förtroende för rättsväsendet (Brå, 2013).
Även de personer som anser att antalet brott har ökat har högre nivå av otrygghet och ett lägre förtroende för polisen än en person som anser att kriminaliteten minskar eller är konstant (Brå 2014). Detta stärks av Skogan (2009) som fann att all direktkontakt med polisen, oberoende om mötet varit positivt eller negativt, resulterade i ett minskat förtroende. Om förtroendet för polisen sätts i relation till trygghet innebär ett förtroende för polisen att människors oro för brott minskar medan oron för brott inte påverkar medborgares förtroende för polisen (Skogan, 2009).
5.6 Mörkertal/Anmälningsbenägenhet
Vid en arbetsolycka är varje arbetsgivare skyldig att upprätta en skadeanmälan men trots denna anmälningsplikt rapporteras inte alla hot eller våldshändelser på arbetsplatsen (Arbetsmiljöverket, 2010). Därmed förekommer ett stort mörkertal inom arbetslivet avseende de hot eller våldssituationer som aldrig polisanmäls. Mörkertal avser de brott som av olika anledningar inte registreras hos polisen (a a).
Möjligheten till en ekonomisk ersättning, brottets allvarlighetsgrad eller relationen mellan gärningsman och offer är faktorer som påverkar människors anmälningsbenägenhet (Arbetsmiljöverket, 201). Det är även exempelvis mindre troligt att en person anmäler ett brott om till exempel gärningspersonen är en bekant eller närstående (a a). Tidigare studier antyder dock att det yrkesrelaterade våldet anmäls oftare än annat våld eftersom de drabbade personerna har en lägre toleransnivå mot våld i arbetslivet (Brå, 2008).
Vad som uppfattas som hot eller våld på arbetsplatsen anses även variera mellan olika individer beroende på dess subjektiva tolkning och upplevelse (Arbetsmiljöverket, 2010). Dessutom är händelser som uppfattas som hot eller våld kontextberoende vilket innebär att samma typ av händelse tenderar att uppfattas olika beroende på vem som utsätts, var brottet sker samt vem gärningspersonen är (a a). Mörkertalet inom arbetslivet kan därför tänkas variera beroende på vilka personer som uppfattar händelsen som våld eller hot och därmed upprättar en polisanmälan (a a).
6. METOD OCH MATERIAL
Eliasson (2011) diskuterar betydelsen av att undersökaren bör finna den metod som anses lämpligast för forskningsstudien. En pappersenkät delas ut till butikspersonalen i det aktuella köpcentrumet. En kvantitativ metod anses lämpligast eftersom syftet är att frambringa kunskap och generera möjligheten till att mäta butikspersonalens omfattning, nivå och samvariation vad gäller trygghet, rädsla, tillit, utsatthet och oro för brott (Malterud, 2014). Syftet är även att beskriva datamaterialet snarare än att förstå och förklara den (Eliasson, 2011). I studien är strävan att uppnå och presentera en preciserad framställning av materialet och istället för ett djup är det en bredd som eftertraktas (a a). Denna uppsats intresserar sig även för att finna generella drag utifrån en mindre undersökningsgrupp, representativitet i materialet och ämnar mäta företeelser i verkligen (Bryman, 2011; Eliasson, 2011). För att få relevant information utifrån respondenternas svar är undersökaren därmed noga med att välja rätt mätinstrument i form av en enkätundersökning (a a).
6.1 Tillvägagångssätt
Innan datainsamlingen påbörjades, inhämtades tillstånd att genomföra studien i gallerian av centrumägarna. Därefter kontaktades de vardera butikscheferna för att erhålla tillåtelse att dela ut enkäterna i butikerna.
6.2 Urval, svarsfrekvens och undersökningsgrupp
Urvalet är ett strategiskt urval eftersom det enbart är av relevans (Malterud, 2014) att dela ut enkäter till den personal som arbetar i gallerian. I köpcentrumet arbetar drygt 143 personer och likväl delas 143 stycken enkäter ut medan endast 70 personer besvarar den. Detta ger en svarsfrekvens på drygt 49 %. Undersökningsgruppen är mellan 19-62 år och urvalet innefattar både män och kvinnor.
6.3 Enkäten
För att undersöka känsliga ämnen som trygghet, oro och rädsla är det vanligaste tillvägagångssättet att använda sig av enkätundersökningar (Eliasson, 2011; Heber, 2008 Torstensson Levander, 2007). Metoden och enkätundersökningen (Se bilaga 1) är även av relevans eftersom den innefattar flera olika områden (Eliasson, 2011) i form av butikspersonalens trygghet, utsatthet, tillit, rädsla, oro för brott samt deras åsikter om polisens arbete. Detta medför möjligheten att ställa väsentliga frågor för att inkludera frågeformulärets viktiga delar (a a).
Enkäten genererar möjligheter för deltagarna att vara anonyma och är en tämligen billig metod för att studera trygghetsfenomenet (Eliasson, 2011). Då respondenterna får möjlighet att besvara enkäten mellan 5-11 dagar ges tid till att besvara frågorna i lugn och ro samt möjlighet till en fundering över de olika svarsalternativen och frågorna (a a). Genom valet av tillvägagångsätt och metod ges dock ingen möjlighet för respondenterna att ställa följdfrågor om något är oklart eller få utvecklande svar och svaren som grundar sig på missförstånd utifrån enkäten, kan ej korrigeras i efterhand (Bryman, 2011; Eliasson, 2011). Då undersökaren inte finns tillgänglig i samma utsträckning som vid en intervju är formuläret enkelt utformat för att respondenterna både ska kunna förstå och besvara den (Eliasson, 2011; Heber, 2008). Detta för att undvika att
svarsfrekvensen minskar (Eliasson, 2011).Denna enkätundersökning (Se bilaga 1) bygger på öppna och slutna frågor men vissa av frågorna följs av följdfrågor där svarsalternativet är öppet. De slutna frågorna innehåller fasta svarsalternativ som respondenten själv fyller i (Bryman, 2011). Genom de öppna frågorna ges möjligheten för deltagaren att reflektera över det som frågas i trygghetsundersökingen men öppna frågor och givna svarsalternativ kräver dock mer bearbetning och en noggrannare förberedelse än slutna frågor (Bryman, 2011; Eliasson, 2011).
För att generera bättre struktur på enkäten och göra den mer enhetlig och överskådlig, delas frågorna in i sammanhängande frågeblock där varje avsnitt och fråga kommer i en logisk ordning (Bryman, 2011; Eliasson, 2011). Strävan är att frågor och svarsalternativ inte ska tolkas på mer än ett sätt och det som kan misstolkas byts därmed ut (Eliasson, 2011). I formuläret (Se bilaga 1) undviks komplicerade frågor genom användning av långa omskrivningar och innefattar ett konsekvent typsnitt (Bryman, 2011; Eliasson, 2011). Därmed innehåller enkäten en stilform för de generella anvisningarna och för själva frågorna, en fet stil för områdesfrågorna samt en kursiv stil för speciella instruktioner (till exempel ”Gå
till fråga 13”) (Bryman, 2011). Detta för att göra frågeformuläret mer
lättöverskådligt för respondenten (a a).
I frågeformuläret (Se bilaga 1) finns även en tydlig skillnad mellan öppna och slutna frågor samt tydliga och noggranna instruktioner över hur deltagarna ska besvara enkäten (Bryman, 2011). I början innehåller denna enkät därför följande information: ”Du besvarar formuläret genom att antingen sätta kryss i lämplig
ruta eller själv besvarar frågan. Det förekommer även öppna frågor där du ges möjlighet till att ge ett längre svar.” Eftersom att enkäten även innehåller frågor
där respondenterna ska markera fler än ett svarsalternativ finns följande information med: ”Här kan du välja att kryssa i flera svarsalternativ”. Om denna viktiga anvisning utelämnas ur enkäten kan deltagaren möjligtvis bli osäker på hur de ska besvara frågan eller kanske rent av svarar ”fel” (Bryman, 2011). Dessutom ställs inte två frågor var för sig utan frågeformuläret innehåller endast en frågeställning åt gången, detta för att vara säker på hur respondenten besvarar frågorna (Eliasson, 2011).
6.4 Datainsamling och bortfall
Datainsamlingen pågår under en period om elva dagar och pappersenkäterna delas ut till butikspersonalen i två olika omgångar. Första utdelningen görs 24/4 och den sista 29/4. I studien finns risker för att den insamlade enkätundersökningen inte är representativ på grund av det bortfall som inte går att undvika (Bryman, 2011). Då enbart 70 personer av totalt 143 besvarar enkäten ger detta ett bortfall på drygt 51 %. Anledningar till bortfallet är att några av butikspersonalen var sjukskriven eller bortrest vid undersökningstillfällena. En annan anledning är att respondenterna inte hade tid att besvara enkäten samt att arbetsgivaren inte meddelat butikspersonalen om enkätundersökningen.En påminnelse genomförs dock för att minimera bortfallet.
6.5 Frågeområden
I detta avsnitt följer de frågeområden och frågor som använts i enkäten (Se bilaga 1) för att besvara undersökningens ändamål samt hur frågorna är konstruerade och
kodade. Detta i syfte att ge läsaren en mer detaljerad beskrivning. Frågorna i enkäten är en slutgiltig operationalisering utifrån den tidigare forskningens värdekriterier, det vill säga trygghetens målsättning (Eliasson, 2011). Nedan förfrågningar innehåller sju ämnesområden utifrån enkätens 21 frågor. Dessa ämnesområden är: bakgrundsfakta, trygghet och konkret otrygghet, rädslan över att utsättas för brott, oron över att utsättas för brott, utsatthet för brott, problem i köpcentrumet samt anmälningsbenägenheten och frågor om polisens agerande. Frågorna är även utvalda utifrån den tidigare empiriska forskningen och i enlighet med de faktorer som påverkar människors trygghet.
6.5.1 Bakgrundsfakta
Att konstruera enklare frågor som bakgrundsfrågor först i enkäten ger respondenten möjlighet att ”komma in” i formuläret (Eliasson, 2011). Enkäten börjar därmed med neurala och okontroversiella frågor för att därefter succesivt närma sig de mer känsliga, komplexa och faktainriktade frågorna. Detta skapar en förtroendeingivande kontakt med respondenten (a a).
Frågan: ”Är du man eller kvinna?” är av betydelse för att undersöka skillnaden mellan butikspersonalens trygghet, utsatthet, rädsla och oro för brott. Variabeln är således dikotom där värdet 1 kodas för män och värdet 2 kodas för kvinnor. Att undersöka butikspersonalens ålder medför information om vilken åldersgrupp som upplever trygghet och otrygghet i gallerian. Frågan om ålder ställs som en öppen fråga i enkäten (Se bilaga 1) och därefter kodas den på följande sätt: 19-30 år (0), 31-41 (1), 42-52 (2) och 53-62 (3).
6.5.2 Trygghet och konkret otrygghet
Frågan: ”Din totala trygghetsupplevelse i köpcentrumet” är kodad: Mycket trygg (0), Trygg (1), Varken eller (2), Otrygg (3) och Mycket otrygg (4). Den konkreta otryggheten undersöks genom att fråga deltagarna om det finns några särskilda personer i området som antingen framkallar oro eller som de är rädda för (Björkemarken, 2009; Ivert et al, 2012). Därmed mäts frågan: ”Finns det några
speciella personer i köpcentrumet där du arbetar som du är rädd för?”. Frågan är
kodad: Ja, en (0), Ja, flera (1) och Nej (2).
6.5.3 Rädsla över att utsättas för brott
I enkäten (Se bilaga 1) finns även frågorna; ”Känner du rädsla över att utsättas
för brott (dvs. alla brottstyper) när du arbetar i butiken ensam?” och ”Känner du rädsla över att utsättas för brott (dvs. alla brottstyper) när du arbetar tillsammans med din/dina kollegor?”. Dessa frågor är kodade: Ja (0) och Nej (1). I tidigare
studier benämns rädsla som en emotionellt starkare upplevelse och därmed är det väsentligt att mäta butikspersonalens rädsla (Torstensson Levander, 2007; Sandstig, 2010). Genom att undersöka ovan frågor istället för ”I hur stor
utsträckning har du känt känslan av obehag att (själv) utsättas för brott?” görs en
inkludering av rädslan snarare än begreppet (obehag) för att undvika begreppsförvirring och bättre fånga den grupp som är av intresse för studien.
6.5.4 Oron över att utsättas för brott
gäller utsatthet för brott (Ivert et al, 2012). Genom frågan; ”Är du orolig att
utsättas för följande brott (våld, hot, skadegörelse, stöld, rån) på din arbetsplats?” ges information om respondenten har känt oro över att utsättas för
olika brottstyper. Denna fråga besvaras med följande svarsalternativ: Är inte orolig (0), Är lite orolig (1), Är ganska orolig (2) och Är mycket orolig (3) samt avser även att mäta individens känslomässiga reaktion baserat på risken att utsättas för brott (Torstensson Levander, 2007).
Gällande frågan; ”Var känner du oro att bli utsatt för brott (dvs. alla
brottstyper)?” finns det möjlighet att få reda på respondenternas upplevda
otrygghet och oro i relation till platsen (Brå, 2013; Litzén, 2006; Sandsting, 2010). Frågan är kodad: Inne i butik (0), På lager (1) och Utanför köpcentrumet (2) och dessutom finns ett öppet svarsalternativ där respondenten ges möjlighet att nämna en annan plats. Att undersöka frågan: ”Vid vilken tidpunkt känner du mest oro?” ger information om när butikspersonalen känner mest oro.
6.5.5 Utsatthet för brott
Genom att exempelvis undersöka frågor som ”Har du under de senaste 12
månaderna blivit utsatt för hot på din arbetsplats?” och ”Har du under de senaste 12 månaderna blivit utsatt för fysiskt våld (slag, sparkar etc.) på din arbetsplats?” ges kunskap om vem och hur stor andel som blivit utsatta för
brottstyperna i köpcentrumet. I enkäten ges möjlighet för respondenterna att svara Ja (0) eller Nej (1) för ovan respektive fråga.
6.5.6 Problem i köpcentrumet där du arbetar
För att mäta köpcentrumets lokala problemnivå och förstå förekomsten av fysiska och sociala ordningsstörningar samt i vilken utsträckning respondenterna upplever problemen, ställs frågan: ”Tycker du att de problem som nämns här nedan
förekommer där du arbetar, och upplever du det i så fall som ett stort, litet eller inget problem?”. Denna fråga indikerar även att lyfta fram köpcentrumets
betydande egenskaper och omständigheter samt medför information om vad som skapar otrygghet i gallerian (Ivert et al, 2012; Torstensson Levander, 2007).
I enkätundersökningen (Se bilaga 1) undersöks fysiska ordningsstörningar som nedskärpning och skadegörelse. De sociala ordningsstörningar som undersöks i frågeformuläret (Se bilaga 1) är följande: Berusade personer utomhus och inomhus, narkotikapåverkade personer utomhus och inomhus, personer som bråkar och slåss utomhus och inomhus samt ungdomar som bråkar och stör ordningen utomhus och inomhus. De fysiska och sociala ordningsstörningarna besvaras med svarsalternativen: Stort problem (0), Litet problem (1), Förekommer, men är inget problem (2), Förekommer inte (3), Vet ej (4).
6.5.7 Anmälningsbenägenhet och polisens agerande
Att mäta frågorna: ”Polisen bryr sig om de lokala problem som finns där jag
arbetar” och ”Hur ofta ser du polis i köpcentrumet?” medför betydelsefull
information om hur butikspersonalen upplever Karlskronapolisens arbete. Frågan
”Instämmer du eller instämmer du inte i följande påstående: Polisen bryr sig om de lokala problem som finns där jag arbetar” besvaras enligt följande: Instämmer
Vet ej (4). Frågan: ”Hur ofta ser du polis i köpcentrumet?” är kodad: Varje dag (0), Ett par dagar per vecka (1), En dag per vecka (2), Ett par dagar per månad (3), Inte ofta (4) och Inte alls (5).
Frågan: ”Om du har blivit utsatt för brott under de senaste 12 månaderna, har du
i så fall polisanmält detta?" genererar information om att de som anmält ett brott
även tenderar att känna förtroende för polismyndigheten. 6.6 Statistik och statistiska analyser
Utöver ovan enkätinsamling innehåller uppsatsen även statistik från polismyndighetens tidigare genomförda trygghetsmätningar i Karlskrona. Utifrån denna väljs relevanta delar ut och redovisas i rapporten. Den egna
enkätundersökningens resultat kodas därefter in och analyseras i
statistikprogrammet SPSS för att ge en översikt av materialet.
Denna uppsats innehåller både uni- och bivariata analyser som illustreras genom frekvenstabeller. De bivariata analyserna innehåller korstabuleringar av två kvalitativa variabler (nominal och ordinal). Sambandsmåttet Tau b används mellan trygghetsvariabeln och alla ordningsstörningar eftersom dessa två variabler är ordinala och antar lika många värden, det vill säga fem (Djurfeldt et al, 2010). Detta sambandsmått är dock inte riktigt meningsfullt utan fungerar bra som ett komplement vid procentavläsningar i olika bivariata tabeller (a a). I vissa bivariata analyser används även sambandsmåttet Chi 2 Square. Ett antagande är dock att testet inte ska användas om fler än 20 % av cellerna har fem eller färre observationer (Djurfeldt et al, 2010). Djurfeldt et al (2010) påstår även att en statistisk signifikant samvariation mellan två bivariata analyser inte är samma sak som ett orsakssamband.
Fields (2013) diskuterar även svårigheten med att uppnå signifikanta värden med små urval jämfört med stora. Därmed bör det föreligga en försiktighet med att dra alltför generella och hårda gränsdragningar (a a) utifrån enkätundersökningens resultat. Ett signifikansvärde på över 5 % indikerar att nollhypotesen är sann vilket innebär antagandet om att det inte finns ett samband i populationen (a a). 6.7 Validitet och Reliabilitet
Två grundläggande frågor i all forskning är mätinstrumentens tillförlitlighet, det vill säga validitet och reliabilitet (Bryman, 2011; Eliasson, 2011). För att vara säker på att frågorna och enkätundersökningen (Se bilaga 1) verkligen mäter det som avses att mäta granskas validiteten och validitet innebär resultatens giltighet (Eliasson, 2011). Med reliabilitet menas att studien är tillförlitlig genom att enkäten och dess mätning genomförs och ordentligt bearbetas (a a).
För att inte studien ska innefatta systematiska fel och därmed påverka reliabiliteten och validiteten innefattar enkätformuläret (Se bilaga 1) de påståenden och mätningsindikatorer som härleds till den tidigare forskningen (Eliasson, 2011). Om denna uppsats även innehåller hög reliabilitet ges möjlighet för andra forskare att genomföra mätningarna på samma sätt, oberoende respondenter, tid och plats (a a). Det väl utformade frågeformuläret är därmed avgörande för att undersökningens resultat ger svar på frågeställningarna och dess syfte med tillräckligt hög kvalité (a a).
För att stärka reliabiliteten i uppsatsen används även ett enkelt språk där frågorna hålls relativt korta och negationer undviks som kan förvirra deltagaren (Bryman, 2011). De respondenter som har besvarat enkäten representerar dock inte hela populationen i köpcentrumet och därmed kan inte studiens resultat generaliseras till dessa eller annan population. God reliabilitet förutsätter även att de statistiska beräkningar som görs är noggrant utförda (Eliasson, 2011). För att stärka studiens reliabilitet ytterligare finns en detaljerad beskrivning av enkätformuläret och hur datainsamlingen är genomförd, både i rapporten och som bilaga (Se bilaga 1). Dessa redogörelser av val och anledningar innebär även att andra undersökare i efterhand kan bedöma studiens korrekthet samt validiteten och reliabilitetet. 6.8 Etiska överväganden
Inför denna studie genomfördes en etisk prövning till Etikrådet vid Malmö Högskola där utförlig information om uppsatsens etiska dilemma har granskats och godkänts. Etik inom forskningen bidrar till att undersökaren medvetet reflekterar över hur den forskning som utövas, påverkar samhället och dess forskardeltagare (Forsman, 1997; Ivert & Mellgren, 2014). Nedan följer en beskrivning över hur denna studie förhåller sig till de etiska kraven och principerna.
I uppsatsens informationsbrev (Se bilaga 2) och informationskrav underrättas respondenterna om undersökningens syfte och frivilligheten i att delta (Ivert & Mellgren, 2014; Vetenskapsrådet, 2002). Eftersom ingen av individerna bör utsättas för pådrivningar är det även viktigt att upplysa om att deltagandet när som helst kan avbrytas utan ifrågasättande (Ivert & Mellgren, 2014). Genom att respondenterna väljer att returnera den ifyllda enkäten och därmed ger sitt medverkande anses samtyckekravet uppfyllt (Ivert & Mellgren, 2014; Vetenskapsrådet, 2002).
Konfidentialitetskravet uppfylls genom att respondenterna informeras om att deras
uppgifter och svar är anonyma och därmed inte kommer att härledas till enskilda individer (Vetenskapsrådet, 2002). Då materialet förvaras och enbart är åtkomligt för undersökningsledaren får ingen obehörig ta del av uppgifterna (a a).
Den sista etiska principen, nyttjandekravet innebär att uppgifterna om de enskilda respondenterna endast kommer att användas för uppsatsens ändamål (Ivert & Mellgren, 2014; Vetenskapsrådet, 2002). Därmed är deltagarna informerade om att deras svar kommer att användas i polisens och kommunens brottsförebyggande och trygghetsskapande arbete. Samtliga respondenter underrättas även om att svaren sammanställs genom statistiska tabeller och diagram. Trots att studien offentliggörs som ett allmänt dokument försvåras även identifieringen av deltagarna eftersom inga känsliga uppgifter som namn eller personnummer redovisas utan enbart kön och ålder (Ivert & Mellgren, 2014; Vetenskapsrådet, 2002).
7. RESULTAT
I följande avsnitt presenteras resultaten ifrån studiens genomförda enkätundersökning utifrån åtta teman. Dessa teman är: bakgrundsfakta om
utsättas för brott, oron över att utsättas för brott, utsatthet för brott, problem i köpcentrumet samt anmälningsbenägenheten och polisens agerande.
Det totala antalet enkäter som besvaras är 70. Då 143 skickas ut ger detta en svarsfrekvens på drygt 49 % och ett bortfall på cirka 51 %.
7.1 Bakgrundsfakta om respondenterna
Av de 70 respondenter som besvarar enkäten är 68,6 % (48 st) kvinnor och 31,4 % (22 st) män. Flest respondenter (31 st) är i åldern 19-30 år medan 20 individer är mellan 31-40 år. Vidare är 13 deltagare mellan 42-52 år och sex personer i åldern 53-62 år. Medelvärdet för samtliga respondenter är 33 år och medianen är 30 år. Standardavvikelsen (spridningen från medelvärdet) är 10,36.
7.2 Trygghet på arbetsplatsen
10,3 % av butikspersonalen känner sig mycket trygg i köpcentrumet medan drygt hälften av respondenterna (51,5 %) känner sig trygg. 25 % av deltagarna känner varken eller och 10,3 % känner sig otrygga i gallerian.
7.2.1 Kön
42,9 % av männen är trygga medan 23,8 % är mycket trygga i gallerian. 19 % av männen känner varken eller. Den övervägande kvinnliga butikspersonalen är trygg vilket utgörs av 55,3 %. 4,3 % av kvinnorna är mycket trygga, 12,8 % är otrygga i gallerian och 27,7 % känner varken eller.
7.2.2 Ålder
Av totalt 31 respondenter i åldern 19-30 år är 15 trygga i gallerian och fyra personer mycket trygga. Det framgår även att fem i samma åldersgrupp är otrygga och sju deltagare känner varken eller. I åldern mellan 31-41 år är fyra respondenter mycket trygga och tre respondenter otrygga. I samma ålderskategori är nio individer trygga och fyra känner varken eller. Av totalt 13 personer i åldern 42-52 är till exempel fem respondenter trygga, fyra individer mycket trygga och fyra personer otrygga. I åldern 53-62 är tre respondenter trygga och tre otrygga. 7.3 Konkret otrygghet
De flesta av personalen (37,1 %) uppger att de är rädda för flera personer i gallerian. 35,7 % är inte rädda för någon medan 25,7 % är rädda för en person i köpcentrumet.
7.3.1 Kön
54,5 % av männen uppger att de inte är rädda för någon i köpcentrumet. Av resultatet framgår det att 22,7 % är rädda för flera personer medan 18,2 % enbart är rädda för en person. Av totalt 48 kvinnliga respondenter är 21 personer rädda för flera personer medan 14 individer är rädda för endast en person. 13 kvinnor är inte rädda för någon i gallerian.
7.4 Rädsla över att utsättas för brott
De flesta av butikspersonalen (42,9 %) känner ingen rädsla över att utsättas för brott vid ensamarbete medan 32,9 % känner rädsla. 22,9 % av personerna uppger att de aldrig arbetar i butiken ensam. Av resultatet framgår det att 72,9 % inte känner rädsla över att utsättas för brott i butiken tillsammans med sin/sina kollegor medan 22,9 % känner rädsla.
7.4.1 Kön
Av totalt 22 manliga respondenter uppger nio personer att dem inte känner rädsla över att utsättas för brott (dvs. alla brottstyper) vid ensamarbete medan sju av männen känner rädsla vid ensamarbete. I samma kategori uppger fem manliga personer att de aldrig arbetar i butiken ensam. De flesta av kvinnorna (41,7 %) anger att de inte känner rädsla över att utsättas för brott vid ensamarbete medan 31,3 % känner rädsla. 22,9 % av den kvinnliga butikspersonalen uppger att de aldrig arbetar i butiken ensam.
De flesta av de manliga respondenterna (81,8 %) i figur 1 känner ingen rädsla över att utsättas för brott (dvs. alla brottstyper) tillsammans med sin/sina kollegor. Endast 13,6 % av männen i figur 1 uppger att de känner rädsla när dem arbetar tillsammans med sina kollegor. Det framgår att 33 kvinnor av totalt 48 inte känner rädsla över att utsättas för brott vid arbete med sin/sina kollegor medan 13 personer av den kvinnliga butikspersonalen känner rädsla. Missing indikerar att tre respondenter inte har besvarat frågan.
Figur 1. Korstabell Kön och rädsla över att utsättas för brott (dvs. alla brottstyper) vid arbete tillsammans med sin/sina kollegor.
Kön * Känner du rädsla över att utsättas för brott (dvs. alla brottstyper) när du arbetar i butiken tillsammans med din/dina kollegor?
Total Ja Nej Missing Kön Man Antal 3 18 1 22 % inom Kön 13,6% 81,8% 4,5% 100% Kvinna Antal 13 33 2 48 % inom Kön 27,1% 68,8% 4,2% 100% Total Antal 16 51 3 70 % inom Kön 22,9% 72,9% 4,2% 100%
7.5 Oron över att utsättas för brott
7.5.1 Oron över att utsättas för våld
De flesta respondenterna (42,9 %) uppger att de inte är oroliga över att utsättas för våld på arbetsplatsen. 37,1 % är lite oroliga, 15,7 % är ganska oroliga och endast 2,9 % är mycket oroliga.
Av totalt 47 kvinnliga butiksbiträden i figur 2, är sju ganska oroliga över att utsättas för våld på arbetsplatsen medan 19 personer är lite oroliga och känner ingen oro alls. Endast två kvinnor är mycket oroliga. 11 manliga butiksbiträden av totalt 22 i figur 2 känner ingen oro över att utsättas för våld på arbetsplatsen. Sju manliga respondenter är lite oroliga medan fyra personer är ganska oroliga.
