Kris på förskolan - En kvalitativ analysstudie om krisarbete på förskolan

BARN–UNGA–SAMHÄLLE

Examensarbete i fördjupningsämnet

Kris på förskolan

En kvalitativ analysstudie om krisarbete på förskolan

Crisis at preschool

A qualitative analysis study about crisis work at preschool

Jeanette Borglin

Paula Dalin

Examen och poäng: Förskollärarexamen 210hp Examinator: Jutta Balldin Datum för slutseminarium: 2020-08-20 Handledare: Camilla Löf

1

Förord

Resan hit har varit som en bergodalbana med många blandade känslor, då vi har studerat ett

känslomässigt forskningsfält. Vi har inte bara studerat detta fält utan vi har levt mitt i det och på så sätt har det varit psykiskt påfrestande för oss båda. “Blod, svett och tårar” är en bra beskrivning på vår resa till ett färdigt resultat av vårt examensarbete. Men tack vare varandra samt våra familjers stöd och tålamod, har vi tagit oss igenom det. Vi har även haft ett enormt stöd från vår handledare Camilla Löf. Hon har gett oss många kloka råd under arbetets gång och hon har visat stor förståelse för vårt

forskningsfält. Därför sänder vi en stor Kram på distanserat avstånd och ett stort tack till dig, Camilla.

2

Abstract

Our purpose with the examination is to review pedagogues’ ongoing and post-crisis work in preschool as well as how pedagogue support and meet children in a crisis situation. We want to contribute with knowledge of resilience and how a pedagogue can work with resilience to prevent psychological problems in the future. We chose to send out inquiry to pedagogues in preschool. Our idea was to get information from different pedagogues from different preschools on how to work with crisis

situations. When we collect material from the pedagogues, we link their responses to our theories and previous research. Our examination gives pedagogues access to how a well-developed crisis action plan can support children in crisis. It emerged in the responses from the inquiry that most preschools use a crisis action plan and the pedagogues consider that they were well prepared for a crisis.

However, there was no crisis action plan in the outbreak of pandemics. The pedagogue s described that they now lack information on the COVID-19 pandemic and wanted a crisis action plan with clear restrictions to follow in order to be able to act faster in a pandemic outbreak.

3

Innehållsförteckning

1 Inledning ... 5

1.1 Syfte och frågor ... 6

1.2 Studiens disposition ... 6

2 Tidigare forskning ... 7

2.1 Tidigare pandemier... 7

2.2 Krishantering i samhället ... 8

2.3 Krishantering i förskoleverksamhet ... 9

2.4 Krisarbete och förstärkning av barns resiliens i förskolans pedagogik ... 10

2.5 Sammanfattning... 11 3 Barndomspsykologi ... 12 3.1 Krispedagogik... 13 3.2 Resiliens ... 15 3.3 Anknytningsteori ... 17 3.4 Sammanfattning... 19 4 Metod... 21 4.1 Metodval ... 21

4.2 Urval och genomförande ... 22

4.2.1 Analysmetod ... 23 4.3 Etiska överväganden... 23 4.3.1 Informationskravet ... 24 4.3.2 Samtyckeskravet ... 24 4.3.3 Konfidentialitetskravet ... 24 4.3.4 Nyttjandekravet ... 25

5 Empiri & Analys... 25

5.1 Frågan om resiliens på förskolan... 25

4

5.3 Under en pågående kris ... 30

5.4 Efter en kris ... 35 5.5 Sammanfattning... 36 6 Resultatdiskussion ... 37 6.1 Metoddiskussion ... 39 Referenslista ... 41 Elektronisk resurs ... 44 Digital enkätundersökning... 44 Bilaga 1... 46

5

1 Inledning

Vi fick tänka om gällande vårt examensarbete på grund av viruset COVID-19 som sprider sig genom Sverige, då en del samhällsförändringar har skett. När man arbetar inom förskola bör man vara medveten om att förändringar kan ske och man får planera om vilket vi fick erfara med vårt examensarbete.

Vårt intresse för krishantering i förskolan väcktes när Jeanette lämnade sin dotter på

förskolan. Det var tydligt att personalen hade svårigheter med att utföra sina strukturerande rutiner kring den krissituation som har uppstått på grund av COVID-19 pandemin.

Anledningen till vår studie är hur samhället ser ut just nu, men även för att vi saknar

kunskaper om att arbeta med kriser som bland annat pandemier, brand, olyckor och plötsligt dödsfall, från vår förskollärarutbildning på Malmö Universitet.

Katastrofer och svårare olyckor kommer enligt Cullberg (2014) alltid att drabba vårt samhälle. För att dessa krissituationer inte ska upplevas kaotiska är det bra att vara förberedd både med planering och mentalt i verksamheten. Skolverket (2020) nämner vikten av att skolpersonal ska agera snabbt vid en krissituation och om förskolan är förberedd på att en kris kan inträffa, så ökar det chansen att människoliv räddas.

En kris kan uppstå på grund av en händelse, exempelvis en olycka, en brand som utlöses på förskolan, ett utbrott av en pandemi eller ett plötsligt dödsfall av ett barn, en närstående eller en pedagog. Vi är intresserade av krisplaner på förskolor men även att utforska ett

barnpedagogiskt samband i kris, hur resonerar pedagoger om barn i krishantering och hur bemöter pedagoger barn i kris. Borge (2011) skriver att pedagoger i förskolan ska vara

medvetna om att barn kan påverkas psykiskt av en krissituation, hon nämner även att en viktig kunskap i arbetet med barn i en krissituation är forskningen om resiliens. Vi är nyfikna på barns förmåga att hantera kris och återhämtning. Vi har valt att utifrån vår studie om förskolor och pedagogers krishantering samla in förskolepedagogers beskrivningar och resonemang genom en enkätstudie. Med hjälp av dessa enkäter har vi mottagit material om kris och krisarbete från pedagoger på olika förskolor. Därefter har vi analyserat materialet med våra teorier samt tidigare forskning. För att stödja vår analys och besvara våra frågor om kris och krishantering på förskolor.

6

Inom tidigare forskning har vi valt att fokusera på tidigare pandemier för att öka vår egen kunskap och förståelse för den kris vi går igenom nu. Vi valde även att uppmärksamma

samhället, förskoleverksamheten och pedagogers krisarbete, för att få kunskap till vår studie. I vår teoridel har vi gjort ett aktivt val att använda oss av teorier som krispedagogik och de barndomspsykologiska begreppen resiliens och anknytning. För att tydliggöra krisarbetet i förskolans pedagogik med att stötta barn i kris.

1.1 Syfte och frågor

Syftet med examensarbete är att vi vill öka förståelse för förskolans krishantering. Vi önskar att vårt examensarbete kan bidra med fördjupad förståelse för krispedagogik och om hur pedagoger kan arbetet med barns resiliens i förskolan. Vi vill även upplysa om hur en god anknytning kan skapa trygghet för barn i kris.

• Hur resonera pedagoger om kris på förskolan samt om den pågående COVID-19 krisen.

• Finns det en krisplan på förskolan och i så fall hur resonerar pedagoger om användningen för den?

• Hur resonerar pedagoger om barns krishantering och hur bemöter de barn i förskolans verksamhet?

1.2 Studiens disposition

Studien inleds med en inledning där läsaren får en inblick i vad vårt syfte är med studien och får även ta del av våra tre frågeställningar. I nästa kapitel får läsaren följa oss genom tidigare

forskning som rör vårt forskningsfält. Där tar vi upp tidigare pandemier, krishantering i

samhället, krishandlingsplan i förskoleverksamheten och krisarbete och förstärkning av barns resiliens i förskolans pedagogik. Från vår tidigare forskning går vi vidare in på teorier i det tredje kapitlet som tar upp teoretiska perspektiv inom barndomspsykologi. Här får läsare ta del av krispedagogik, resiliens och anknytningsteori. Fjärde kapitlet som handlar om metod, tar vi med läsaren på vår resa, hur vi har samlat in och behandlat vårt material, men även vilka etiska övervägande vi har tagit ställning till när vi gjort vår studie. Därefter kommer läsaren in i vårt femte kapitel Empiri och analys, där vi analyserar vårt material. För att underlätta för läsaren har vi valt att analysera materialet under fyra underrubriker, där vi tar upp resiliens på

7

förskolan och förebyggande, under och efter en kris. I vårt sjätte och sista kapitel

resultatdiskussion, får följaren ta del av vår slutsats och ta del av vår diskussion om resultatet.

2 Tidigare forskning

Världen har drabbats av en kris, när det sker behövs det restriktioner på hur vi människor ska gå tillväga för att klara av krisen. När samhället drabbas av en kris, drabbas även

verksamheter såsom förskolor. Men förskolor måste också hantera andra kriser som barn berörts av, vid sådana tillfällen behövs också riktlinjer att följa, för att stötta barn i sin krishantering.

2.1 Tidigare pandemier

Anledningen till att vi lagt en del av vårt fokus på tidigare pandemier, är att vi vill

uppmärksamma bland annat läsaren att det inte är första gången som världen, Sverige och samhället råkar ut för en pandemi. Det ska inte komma som en överraskning för hur

verksamheter som till exempel förskolan, ska agera vid en pandemi, men även läsaren ska få en förståelse för vad en pandemi innebär. Pandemin har inneburit att det hindrat oss från att ta fysisk kontakt med förskolor.

En relevant artikel, skriven av Stevenson et al. (2009) nämns det att barn är beroende av vuxna för att få skydd, mat, sjukvård och transport. Därför är barn den del av befolkningen som är mest sårbara, speciellt vid krissituationer. Ableser (2008) påstår att vi alla kommer någon gång att uppleva situationer som är stressiga såsom krig, naturkatastrofer, allvarliga bränder eller dödsfall av närstående. World health organization skriver att den fjärde juni 2020 hade COVID-19 (Coronavirus disease) orsakat 383 262 dödsfall runt om i världen och Coronaviruset hade satt sina spår i 216 länder. I Sverige innebar det enligt

folkhälsomyndigheten (2020) att vi alla skulle hjälpas åt att försöka minska smittspridningen genom bättre handhygien, sprita händerna, nysa och hosta i armvecket och stanna hemma vid förkylningssymptom. Om man kände sig sjuk var det viktigt att man stannade hemma, så att man inte riskerade sprida smittan vidare.

COVID-19 viruset som sprids runt om i världen just nu, är inte det första virus som

8

över femtio miljoner människor dog runt om i världen på grund av den influensapandemin som kallades “spanska sjukan” mellan 1918-1919. Hsieh (2006) nämner också att världen år 1957 fick ytterligare en influensapandemi, kallad Asiatiska influensan. Han nämner även Hongkong influensan som uppträdde 1968. År 2009 upptäcks enligt Hussain et al. (2019) en influensapandemi som fick namnet Svininfluensan.

Stevenson et al. (2009) nämner att vi ska ta lärdomar av föregående influensapandemier för att göra upp planer om hur vi på bästa sätt kan skydda barnen i samhället vid en pågående pandemi, då barn ofta tillbringar stor del av sin tid i barnomsorg. Förskolor har ofta många trånga utrymmen som innebär att det är lätt för barn att både smittas och sprida vidare influensaviruset. Den sekundära smittspridningen som pågår under en längre tid beror oftast på barnen, då de sprider mer virus än vuxna.

2.2 Krishantering i samhället

COVID-19 har skapat en samhällsförändring och det råder en kris i Sverige, vid sådana tillfällen går krishantering och krisberedskap in. Fast och Ingbert (2017) skriver i deras artikel att krishantering och krisberedskap är de sammanfattande begreppen för hur samhällets aktörer lindrar en störning i samhällets funktion. Vid allvarliga händelser eller kriser i samhället är krisberedskapen den kunskapen som ska tas i beaktning i många dagliga verksamheter. Krisberedskap bygger på ett allmänt huvudansvar där tre administrativa

samhällsnivåer lägger grunden och aktivt ingriper med olika förutsättningar, roller, ansvar och befogenheter. De tre administrativa samhällsnivåerna är på nationell nivå vilket är den första, den andra nivån är på regional och den sista på lokal nivå. ”Det svenska systemet för

samhällsskydd och beredskap regleras i grunden av ansvars-, närhets- och likhetsprincipen” (ibid, s. 57). Ansvarsprincipen innebär att den som har ansvar för en verksamhet ska även under kris ha ansvaret samt att medverkanden ska stödja och samverka med varandra.

Närhetsprincipen är att en kris ska behandlas så nära händelsen som möjligt och av de som är närmast ansvariga och berörda. Och den sista likhetsprincipen handlar om att verksamheten ska så länge det är möjligt efterlikna den fungerande vardagen med ytterst få störningar. Så dessa principer är det grundläggande målet i krishanteringsarbetet och att den normala bilden bör fortgå samt att efter en kris ska det återställas så snabbt som möjligt. En kris påverkar samhället samt får oss att se annorlunda på saker, men vi kan dra lärdom och erfarenhet utav händelser (ibid).

9

2.3 Krishantering i förskoleverksamhet

Det som sker i samhället påverkar förskoleverksamheten i högsta grad och Gainey (2010) skriver i sin artikel att det offentliga skolverket inte är immuna mot samhällsförändring vilken kan inkludera hälsoproblem, ekonomisk kris eller väderrelaterade risker. Dessa kriser hotar att distrahera det centrala uppdraget att utbilda barn. Det är viktigt att verksamheter som skolor och förskolor förblir öppna under en kris. För att kunna bibehålla en säker inlärningsmiljö måste dessa skolor och förskolor uppmuntras till att främja till en krisberedskap. De nya decenniets kriser hotar miljön i utbildningssystemet, därvid måste arbetet fortsätta med att utvärdera och ändra krisplaner för att ta itu med nya problem. En förutseende åtgärd kan förbättra en krisberedskap före, under och efter en krissituation (ibid).

Gainey (2010) har samlat punkter som är viktiga att ha i åtgärd innan en kris inträffar. Hon skriver att ett ledningsstöd är nödvändigt för att samordna krishantering i den dagliga verksamheten. En effektiv krishantering är en utveckling innan en kris uppstår. Har man en god uppsyn att identifiera problem som kan utvecklas till en kris, kan man därefter skapa en krishandlingsplan som ska fungera som ett ramverk. Det är viktigt med en välkonstruerad krishanteringsplan som inkluderar utbildning, det är även en bra idé att utbilda ett kristeam (ibid).

Om en kris inträffar har Gainey (2010) rekommendationer hur man hanterar krisen. Det är viktigt att vidta åtgärder snabbt när krisen sker och att man informerar de berörda, det är en viktig aspekt att de berörda får informationen först istället för att de ska ske genom

ryktesvägar. Det ska vara en person som förmedlar informationen för att de inblandade ska känna sig trygga och få ett förtroende i krissituationer, och verksamheten måste kunna ändra sina strategier snabbt när krisen utvecklas. Personal ska ta direktiv från ledningen men man ska även lyssna på media.

Efter en kris ska man enligt Gainy (2010) vidta åtgärder som att fortsätta

kommunikationsarbetet, utvärdera krisen och uppdatera krishandlingsplanen samt införa den kunskap som verksamheten har lärt sig efter krisen. Skola och förskola bör uppmuntras till att fortsätta med att gynna krisberedskap för att det ska bli en sådan säker inlärningsmiljö som möjligt för barnen (ibid).

10

2.4 Krisarbete och förstärkning av barns resiliens i förskolans

pedagogik

Barns motståndskraft utmanas när de tvingas att hantera effekterna av en kris, samtidigt ska barn även fokusera på den övergripande osäkerheten och den stress som själva livet utsätter dem för. Förskolan är en god arena att tillhandahålla verktyg till barn för att hantera

svårigheter och hjälpa barn att utveckla en motståndskraft.

I artikeln av Berger och Lahad (2010) skriver de att alla människor är födda med mekanismer som hjälper dem att hantera komplexa situationer men inte alla kan hantera svårigheter eller problem hela tiden. Genom att pedagoger på förskolan arbetar med att utveckla barns resiliens så kan en dålig upplevelse hanteras och en normal funktion i livet kan återupptas.

I en artikel av Bouillet, Pavin Ivanec och Miljevic´-RiXic´ki (2014) beskrivs ett resultat från deras forskning som tyder på att förskolans miljö och pedagogers positiva bemötande är en viktig aspekt för att bygga barns resiliens. En social och emotionell utbildning hjälper barn till att bli “friska och kompetenta”, dock kan stress påverka pedagogers positiva bemötande och då hämmas barns utveckling. Detta på grund av att deras känslor och beredskapens försämras, en positiv omgivning ger goda resultat till att klara av negativa händelser.

Berger och Lahad (2010) uttrycker att med hjälp av sagor som efterliknar det traumat som barn själv gått igenom, kan barn ersätta minnen av en tragisk händelse. Då kan barn få kontakt med sina inre styrkor, minska ångest och skapa en känsla av säkerhet. Sagorna kan vara i ett redan färdigt koncept eller också i sagor som man skriver för eller tillsammans med barn. I sagan kan barn relatera till figurerna i berättelsen hur de hanterar en kris, och med hjälp av dem kan barn återberätta sina egna känslor och skapa sin egen hanteringshistoria. Sagor funkar som ett stöd för barn, att bearbeta svåra händelser, genom att läsa böcker som handlar om livets svårigheter kan barn känna igen sig i sagorna och på så sätt få ett stöd att uttrycka sina egna känslor. Bettelheim (1978) skriver att sagor handlar oftast om mänskliga problem och när barn får ta del av dessa sagor kan det hjälpa barn att bearbeta olika känslor och utveckla sitt jag, detta för att sagor erbjuder barn en fantasi och de går in i nya dimensioner. Detta skriver även Edwards (2008) om, att läsning ger barn möjlighet till att omvandla starka känslor genom att läsa och diskutera innehållet i boken. När pedagoger läser och diskuterar boken får barn hjälp att koppla bokens innehåll i samband till det egna jaget och på så sätt

11

skapar man ett förhållande mellan fiktion och livet. Vi vuxna tror att sagor om katastrofer kan vara för dramatiska för barn men barn liksom vuxna vet att det finns mörka sidor i

människans natur och att traumatiska händelser inträffar. Genom att presentera svåra

situationer i sagor får barn istället hjälp till att reda ut och bearbeta svårigheter och på så sätt hitta sina egna utvägar i livet. Genom att dramatisera till sagor och bygga upp karaktärer i handlingen, hjälper barn att hantera smärtsamma upplevelser och normalisera traumatiska upplevelser. Detta stärker barnens känslor till hopp och utveckling av resiliens samt stärker deras sociala-, emotionella- och fantasiförbindelser (ibid). Berger och Lahad (2010) skriver att när man kopplar fantasi med verklighet använde man sig av liknelser och detta kan förändra ens inre verklighet. Med liknelser kan människor uppleva sin värld på ett nytt sätt och genom det sker en återhämtningsprocess. Förskolans pedagoger ska främja och ge utrymme till utveckling av barnets resiliens så att de kan uttrycka sig och utvecklas. Genom att vara observanta och känslomässigt uppmärksamma på varje barn i förskolan kan pedagoger

upptäcka och delta i barnens utveckling av resiliens. De kan även upptäcka barns behov av att bearbeta en krissituation och stötta till återhämtning (ibid).

Strandberg (2005, s. 15) nämner att enligt Vygotskij är leken ”en källa till barns kreativa utveckling eftersom barn i leken skapar ett nytt förhållande mellan situationer i tanken och verkliga situationer” och för att utveckla sin verklighet leker barnen. Sundberg (2016) förklarar att när barn fantiserar knyter barnen ihop det som de har uppmärksammat till något de känner till, något barnen redan har upplevt i sin vardag eller hört i en berättelse. Vygotskij (1995) påstår att barn återskapar det som de redan har sett, upplevt eller som ett eko från vuxnas tillvaro i sina lekar. Det är ett sätt för barnen att bearbeta de intryck som de upplevt, där de omvandlar upplevelserna och med hjälp av leken, barnets intresse och behov skapar barnen en ny verklighet.

2.5 Sammanfattning

Som den tidigare forskning påvisar har vårt samhälle drabbats av pandemier tidigare. När samhället drabbas av en kris faller krishandlingsplan och krisberedskapen in, dessa beredskaper fokuserar på att verksamheter ska i den mån det går fortsätta som normalt. I förskolor ska en krishandlingsplan vara uppdaterad och en pågående process för att bibehålla en säker inlärning för barn. En väl organiserad krisplan kan förbättra arbetet före, under och efter en kris. Efter en kris bör samhället samt förskolor utvärdera krisen och dra lärdom ifrån

12

den, så att nästa gång en kris förekommer kan man möta den och hantera krisen. Vi har upptäckt efter vårt sökande bland tidigare forskning, att arbetet med barn efter kris inte är lika spartanskt som att följa en handlingsplan. Men förskolan är en god arena till att förebygga psykiska problem och stötta barn till att bearbeta en traumatisk upplevelse, varför vi vill utforska det närmare.

I vårt nästa kapitel kommer vi förklara våra val av teorier.

3 Barndomspsykologi

Teoridelen har vi valt att benämna för barndomspsykologi då det enligt Sommer (2011) är en förståelse av barns uppväxt i tid, samhälle och kultur från foster till ungdomsåldern.

Barndomspsykologi är ett ämnesområde som knyter nya insikter om barns verklighet. Barn växer upp i ett samhälle som förändras snabbt och i det ska barn utveckla kompetens. Det som sker i barndomen kan prägla barns riktning i vuxenlivet, därför behövs kunskap om att stödja barns sunda psykiska utveckling. Han skriver att det behövs mer forskning om hur barn utvecklas och påverkas av olika faktorer. Med det menar han att forskning inte bara behöver fokusera på den ultimata orsaken till barns psykiska problem, utan även på den beskyddande faktorn i barns uppväxt som gör att barn återhämtar sig efter traumatiska upplevelser.

Kunskapen är nödvändig för att barn ska kunna få hjälp i svårt ställda situationer, detta arbetar resiliensforskningen med.

Vi har nämnt ovan att barns erfarenhet från deras verklighet under en lång tidsperiod lägger basen till följden om hur det på längre sikt går för barnet i deras liv, vilket även är ett barndomspsykologiskt perspektiv. Ett trauma kan påverka barns riktning i det vuxna livet, därför har vi utgått ifrån Raundalen och Schultz (2007) krispedagogik för att under hela barndomen pågår ett sammanhängande utvecklingsarbete som påverkan och behandling av känslor. Det som har hänt kan ingen ändra på, men pedagoger kan stötta det enskilda barnet med att förstå och hantera traumatiska händelser så att vardagen blir så meningsfull som möjligt. Raundalen och Schultz (2007) skriver att deras mening med krispedagogik är om sorg och omsorg i förskolan samt hur förskolan såväl som skolan ska kunna hjälpa barn i kris och trauma. Krispedagogik handlar även om att pedagoger aktivt tar del utav barns upplevelse av en kris och gör det till ett lärande för barnen. Inom barndomspsykologin använder vi oss av begreppen anknytning och resiliens för med hjälp av dessa begrepp kan pedagoger stötta och

13

stärka barn i kris. Sommer (2011) skriver att pedagoger som respekterar, bryr sig (om) och ger stöd till barn stärker emotionella band. Borge (2011) skildrar att en trygg anknytning för med sig resiliensutveckling genom upplevelse av välbefinnande och trygghet i samspel med en pålitlig vuxen. Sommer (2011) beskriver att barns socio-emotionella utveckling sker i relationer och aktiva händelseförlopp som barn medverkade i. I Dolls (2013) artikel visar forskning att anknytning till en vuxen stärker barns resiliens. De viktiga delarna med att stärka resiliens grundas i en positiv, stödjande relation mellan barn och pedagoger.

Tozer, Stedmon och Dallos (2019) har gjort en studie där de fokuserat på trauma, anknytning och resiliens när de studerat barn tillsammans med deras cancersjuka mammor. Deras studie visade att barn som hade en otrygg anknytning, såg de att 75 % av barns upplevelser att ha en mamma med cancer, kunde jämföras med barn som lider av PTSD. Troligtvis är barns

resiliens vid en trygg anknytning högre än de barn som har en otrygg anknytning (Ibid). Deras studie visade även att det var bra om föräldrar använde sig av relaterad litteratur som var lämplig för barnets ålder som ett stöd, när de pratade om sin sjukdom med barnen. De nämner även att enligt Amir, Stafford, Freshman och Foa (1998 se Tozer, Stedmon & Dallos 2019, s. 65) så visar forskningen att det är viktigt för barn att berätta om traumat de upplever eller har upplevt då det är bra för återhämtningen från upplevelsen. När en hotfull situation uppstår vågar barnen både söka tröst och utforska sin omgivning om pedagoger och föräldrar finns tillgängliga och lyhörda (Bunce, Rickards, & Harvey, 2004 se Tozer, Stedmon & Dallos 2019, s. 55). När barn är med om en krissituation som upplevs för barnet traumatiskt, kan en trygg anknytning stärka barns resiliens (ibid).

3.1 Krispedagogik

Magne Raundalen är specialist i klinisk psykologi med många års erfarenhet av människor i krissituationer. Jon-Håkon Schultz är utbildad psykolog, tillsammans har de skrivit boken

Krispedagogik. Raundalen och Schultz (2007) skriver att boken Krispedagogik började ta

form efter samarbete med etablerade PP-tjänsten1 _{kristeam i Oslo. Deras samarbete har varit}

1_{“PP-tjänsten (PPT) är en kommunal hjälpinstans i Norge bestående av psykologer, pedagoger och}

vårdpersonal. Dessa är till för att hjälpa barn och ungdomar med privata problem och problem som rör skolan. Den svenska motsvarigheten torde vara skolpsykolog, kurator, skolsköterska, skolläkare och specialpedagog”

14

mycket nära och efter att handlett Oslos skolor i krishantering, beslutat de sig för att skriva en praktisk bok som klassificerade deras erfarenheter av kriser i en pedagogisk kontext.

Raundalen och Schultz (2007) beskriver krispedagogik som ett begrepp, anledning till detta är att pedagoger ska stärka yrkesmässigt självförtroende. De skriver att krispedagogik inte ska vara något nytt att börja med, utan är en komplettering till den kunskap som pedagoger redan har.

Raundalen och Schultz (2007) beskriver att krispedagogik handlar om hur förskolor och skolor kan hjälpa barn och ungdomar efter kriser. En kris har en pedagogisk möjlighet och där ska pedagoger samla möjligheter till ett konstruktivt lärande. De nämner att skolsystemet och behandlingsystemen har en naiv syn på att terapi är den enda arbetsform för att stötta barn i kris. Dock räcker det inte med isolerad terapitimmar att lösa omfattande problem. Raundalen och Schultz (2007) beskriver att förändring ligger i verksamheter som skola samt förskola och att det är där åtgärderna bör genomföras. Barn spenderar största delen av sin tid i

verksamheten och samspelet mellan pedagoger och barn samt barn sinsemellan skapar en social-emotionell förbindelse.

Enligt Raundalen och Schultz (2007) är krispedagogik omformade metoder som fungerar i terapi men det är inte meningen att pedagoger ska syssla med terapi. Det är dock nödvändigt att arbeta efter principer och metoder som kan ge barn en terapeutisk effekt. Det handlar om att organisera undervisning så att barn under kris får ett positivt och konstruktivt lärande, samt att den normala verksamheten och vardagen kan fortlöpa som vanligt. Enlig skollagen ska “utbildningen ta hänsyn till barns olika förutsättningar och behov och anpassas till alla barn i förskolan” (Lpfö 18, s. 6).

Raundalen och Schultz (2007) beskriver att krispedagogik utvecklas snabbt trots den korta förhistorian. Detta beror på den växande insikten att pedagoger kan ge oerhört värdefull krishjälp till barn och ungdomar, individuellt samt i grupp vid allvarliga händelser.

15

3.2 Resiliens

Vi valde begreppet resiliens, då detta begrepp kan hjälpa pedagoger att stärka barns motståndskraft vid krissituationer. Sommer (2011) beskriver att resiliens är förmågan att behandla förändringar samt att återhämta sig. Resiliens är enligt Sommer (2011) sit uations-, ålders- och individberoende. Det är skillnad på hur barn kan hantera olika krissituationer. Barn kan vara resilienta i vissa situationer, åldrar samt miljöer men mindre i andra. Genom att stärka barns resiliens i barndomen kan barn trots motgångar utvecklas positivt. Detta skriver Brunnberg och Hart (2016) (om) i sin artikel (och menar att det) där finns många barn som inte får en bra uppväxt med brister eller avsaknad av omvård.(men) Dessa barn kan med hjälp av pedagogers professionella resiliens skapande insatser, visa oanade krafter och lyckas klara sig “mot alla odds”. Målet är att stärka barns resiliens, så att de får en god hälsa även om barnet har upplevt trauman och kriser. De beskriver även att arbetet med resiliens är att främja omsorgen om barn i utsatta situationer. På så sätt kan barn återhämta sig och motstå olika störningar som uppstår i krissituationer.

Borge (2011) beskriver att resiliens kan ses som en god psykosocial funktion fast barn har upplevelser av risk, det handlar om normal funktion under avvikande förhållande. Resiliens visar sig genom tydliga enskilda olikheter hos barn och genom hur barn reagerar olika på kris. Begreppet resiliens ger förhoppningar i arbetet med barn som behöver hjälp och stöd.

Resiliens handlar om att utveckla en motståndskraft mot psykiska problem, trots att barn har genomgått erfarenhet av situationer som innebär en risk att utveckla problem eller avvikelser. Det handlar också om ett samspel mellan människor och riskfylld omgivning och för att förstå resiliens hos barn bör pedagoger komma fram till vad barn tänker och gör med sin svåra situation. Borge (2011) nämner även att har pedagoger kunskap om barns resiliens kan detta vara till hjälp för att stötta barn i det psykiska problemet, som kan uppstå i en krissituation och på så sätt förebygga framtida problem.

Aksoy (2019) skriver i sin artikel att förskoleåren är en period för utveckling av positiva känslor gentemot sig själv och andra. Sociala och emotionella situationer spelar en stor roll för sociala relationer. Om pedagoger har en utbildning att utveckla barns resiliensrelaterade beteende kan detta främja till social-emotionell kompetens hos barn och minska riskfaktorer för antisociala och aggressiva beteenden. Med hjälp av aktiviteter som dockteater, rollspel, lek, konstnärliga aktiviteter, böcker, bilder och rörelse får barn hjälp att öva sig med andra

16

och stärker deras personliga- och sociala färdigheter som fungerar som en skyddande reaktion mot kris (ibid). Brunnberg och Hart (2016) nämner i sin artikel att det som kan hjälpa många barn är att hitta ett intresse för något, som exempelvis att barnen får ägna sig åt konst,

skapande, odling och musik. Genom att utveckla en talang fokuserar barn på något som de verkligen förstår. Deras intresse blir betydelsefullt för barnet och skapar självkänsla samt självförtroende som i sin tur kan utveckla sociala färdigheter i framtiden.

Anthony och Bertram (1980) använder sig av begreppet pseudoresiliens. De beskriver att när barn, som varit med om svåra situationer, ägnar sig åt konst flyr de till sin egen värld.

Konsten ger barn en trygghet, glädje och en möjlighet att bearbeta effekten efter en svår händelse. Enlig Borge (2011) kan pedagoger genom kognitiva-, sociala- och emotionella stöd, stärka barns utveckling av resiliensen. Genom att leka, läsa böcker och ägna sig åt

konstnärliga aktiviteter sker en kreativ utveckling som skapar nya förhållande mellan fantasi och verklighet. Detta bidrar till ett positiv klimat på förskolan och vilket bidrar till utveckling av barns resiliens.

I Douglass (2016) artikel beskriver hon att forskare har börjat undersöka hur ett positivt klimat kan ge goda resultat även vid en negativ förändring. Forskning har visat att människor dras till det positiva, så när något negativt sker reagerar människor starkare på det negativa under en längre tid än vad människor gör vid positiva händelser. En stark reaktion vid

negativa händelser kan leda till sämre resultat för resiliens och skapa missanpassning. Vid en positiv förändring kan resiliensen stärkas och skapa en vilja att utforska. En stark och resilient individ bidrar till framgångsrika förändringar, vilket kan resultera till förbättrade resultat i livet. Bevis tyder på att det positiva som överväger det negativa hjälper till att mildra negativa händelser, och då skapar positiva förändringar i klimat, relationer, kommunikation, mening och energi (ibid).

Douglass (2016) skriver i sin artikel att en kollektiv motståndskraft sker när individer har delat mål, delad kunskap och ömsesidig respekt. När pedagoger har ett arbetssystem där strukturen stödjer ömsesidiga relationer mellan pedagoger och barn möjliggör utvecklingen av kollektiv motståndskraft och då växer den gemensamma förmågan. I oförutsägbara miljöer kan olyckliga förhållande byggas upp och då är det viktigt att relationen och den kollektiva motståndskraften är sammankopplad mellan barn och pedagoger (ibid).

17

Brunnberg och Hart (2016) skriver att resiliens forskning visar att behoven av att ha en trygg vuxen under en längre tid i barndomen stärker barns motståndskraft, bara genom att stötta med små, stärkande vardagliga gärningar hjälper det barn att utveckla sociala färdigheter. Miljön är viktig för barn som har en mindre motståndskraft på så sätt blir omgivningen betydelsefull för dessa barn, det handlar om att barnet och omgivningen utvecklas tillsammans. Att känna att man har en plats i världen med goda relationer ger en

tillhörighetskänsla där barn kan anknyta till en trygg miljö. Pedagoger har en särskild uppgift att väcka hopp och att utveckla ansvarstagandet, detta kan pedagoger göra genom att lära barn hjälpa till och att hjälpa andra. Det finns alltid något pedagoger kan göra även om barn går igenom krissituationer. I arbetet med barn i kris är det av avgörande betydelse att ge positiv energi till barnet. I kris kan små saker ofta ha en avgörande betydelse och bara genom en ny erfarenhet kan detta öppna upp en helt ny värld för barnet. Brunnberg och Hart (2016) nämner även att vad som räknas som en krissituation hos vissa kan ses som bidragande till resiliens för andra. Den grundläggande idén med att stärka barns resiliens är att de pedagoger som är nära i barns omgivning bidrar och arbetar med att stärka barns motståndskraft. Pedagoger behöver vara realistiska men också hoppfulla genom att pröva sig fram och strävan efter att göra skillnad, blir detta då en lösning i arbetssättet med resiliens. Brunnberg och Hart (2016) skriver att vissa pedagoger kan känna att de behandlar barn orättvist genom att engagera sig för mycket och ge mer uppmärksamhet åt vissa barn, men de nämner att ur ett resiliens arbetssätt är det viktigt att stärka de barn som behöver stöd i kris genom stärka deras resiliens.

3.3 Anknytningsteori

En trygg anknytning skapas genom att pedagoger har en god omsorg och trygg relation till barnen på förskolan. Sommer, Pramling och Hundeide (2011) nämner är omsorgsgivaren en person som kan förmedla hjälp och förstår barns tillstånd och lidande. Är denna person lyhörd så kan de anpassa sig till barns tillstånd. Det blir en kvalitet som krävs för anknytningen och då etableras band till omsorgsgivaren som ger barn trygghet i deras omgivning och relation.

Broberg, Hagström och Broberg (2012) nämner att psykoanalytikern John Bowlby (1907 - 1990) var upphovsman till anknytningsteorin, som bland annat är ett samspel mellan omvårdnad av barnet och anknytning till barnet. En anknytningsperson kan både vara en förälder till barnet eller en person som vårdar barnet, som exempelvis en pedagog. En

18

anknytningsperson ska i utsatta situationer trösta, skydda, stödja och ge trygghet åt barnet. Raundalen och Schultz (2007) formulerar att barn som befinner sig i kris är beroende av vuxna som kan ge stöd och återskapa en trygghet.

Evenshaug och Hallen (2001) uttrycker att känslor som ångest och rädsla, ska vi se som normala då det är en del av livet. Då kan en trygg bas enligt Broberg, Hagström och Broberg (2012) göra att barnet känner en trygghet för att våga följa sin nyfikenhet i att utforska sin omvärld. Men vad händer med tryggheten om vardagen på förskolan inte ser likadan ut och hur reagerar barnen på förändringarna? Enligt Broberg, Hagström och Broberg (2012)

påverkar förändringar i tillvaron negativt på små barn. Det kan vara en situation där ordinarie personal är sjuk och verksamheten har fått ta in en främmande person som ska hjälpa till med omsorgssysslor. Barn kan också tycka att det är jobbigt och svårt när deras kompisar är hemma från förskolan eftersom de är otroligt uppmärksamma på varandra, speciellt de som går på samma avdelning.

Det finns ett par sätt att underlätta sådana situationer både för personal och barn. Exempelvis nämner Broberg, Hagström och Broberg (2012) att personalen kan prata om hur man i

arbetslaget ska agera när någon i personalen är borta så att man är förberedd för barnens skull, speciellt de yngsta. Pedagogerna kan under samlingen med hjälp av illustrerade bilder på både personal och barn som går på avdelningen, visa vem som är där och vem som är hemma. ”Förebyggande insatser när det gäller hur barn och ungas vardagsmiljöer utformas till exempel på förskola och skola, är en viktig del i folkhälsoarbete” (Bremberg, 2001 se Broberg, Hagström & Broberg 2012, s. 287). För att minska stressen bland de yngsta barnen bör man ha mindre barngrupper och antal barn per pedagog bör också bli mindre. De nämner också att en trygg anknytning fungerar som ett skydd mot stress, rädsla och oro. Det gör att barnen känner trygghet i att utforska leken och på så sätt stimulerar det barnens lärande och utveckling.

Halldén (2007) påpekar att barn lär i samspel, hur de ska uttrycka sig, att känslor som ilska, glädje och sorg ser och känns olika och hur barns olika relationerna ser ut till andra personer i barnets närhet. Sundberg (2016) påstår att det är genom samspel och relationer med andra människor som vi tar del av varandras kunskaper och erfarenheter. På så sätt kan pedagoger och barn lära av varandra och tillsammans göra verksamheten lustfylld och lärorik. Att hjälpa och vägleda barnet framåt menar Juul och Jensen (2003) är pedagogiska mål, som ska

19

utmana, inspirera och stimulera barns behov i deras motoriska, intellektuella och sociala utveckling parallellt med de behov och önskningar som finns i samhället. Sundberg (2016) nämner att barnen får bättre självförtroende när pedagogerna uppmärksammar och tar deras frågor på allvar och på så sätt får de mod att ställa fler frågor. Persson (2017) påpekar att lärandet är en social aktivitet, genom att göra saker tillsammans med andra människor oavsett om man är vuxen eller barn så lär vi oss nya saker.

Enligt Brodin och Hylander (1998) kan känslouttryck från arga och ledsna personer smittas av i deras närhet i form av en omedveten härmning. Det kan får oss själva att bli arga eller ledsna och det är inte alltid vi människor förstår varför. Gottberg (2017) påpekar att det är

spegelneuronerna som gör att människor speglar olika skeenden i hjärnan när vi eller andra utför en handling. Brodin och Hylander (1998) uttrycker att ett bra sätt för pedagoger att möta och stötta arga barn är genom att resonera, prata, reda ut och att pedagogen visar barnet förståelse. Gottberg (2017) nämner vikten av att barn får uttrycka känslor oavsett om de är positiva eller negativa, för alla är lika viktiga annars riskerar barnen att livsviktig kunskap går förlorad. När barnen upplever svåra känslor är de i stort behov av trygga vuxna, då barn behöver hjälp att reglera sina känslor. När föräldrarna börjar känna sig oroliga över barnets utveckling eller om deras vardag är tuff, kan pedagogerna bli ett värdefullt stöd och de kan agera ’bollplank’ för föräldrar. Föräldrar kan vända sig till pedagogerna som har en del kunskap om barn, speciellt om det barnet som föräldrar känner oro för. Gottberg (2017) nämner att människor utvecklas och växer när vi får uppleva motgångar. Juul och Jensen (2003) påpekar att barn blir både förvirrade och otrygga när pedagogerna är osäkra i sin ledarroll och inte vet hur de ska agera. ”Pedagoger behöver, lika lite som föräldrar, vara perfekta. Det räcker gott om de är ’tillräckligt bra’ på att möta barnens behov av trygghet, nyfikenhet, lek och lärande” (Broberg, Hagström & Broberg 2012, s. 279).

3.4 Sammanfattning

Med hjälp av teori har vi nämnt att det som sker i barndomen kan påverka barns väg i

vuxenlivet. En kris i barndomen kan utvecklas till att barn väljer en väg som inte är gynnsamt för dem i vuxenlivet. Men genom att stödja barns psykiska utveckling och vara en

20

teorier fokuserar på pedagogers omsorg till barn på förskolan. Med stöd av krispedagogik, resiliens och anknytning kan barn bearbeta och återhämta sig under och efter en traumatisk händelse. Både resiliens och anknytning är ett förebyggande arbete inom barnomsorgen, genom att stärka barns resiliens innan en kris uppstår, har barn en bättre möjlighet att återhämta sig efter en kris. Om en pedagog och ett barn har en god anknytning blir hen en viktig person till barnet när en kris uppstår. Barn som befinner sig i kris är beroende av en vuxen som kan ge stöd och återskapa trygghet. En anknytningsperson i barndomen är en viktig aspekt för att barn ska utveckla resiliens trots att barnet genomgått en kris. Vid en pågående kris är trygghet viktig, för har barn tillit till pedagoger kan man med hjälp av krispedagogik ge stöd till barnen att återhämta sig och bearbeta känslor under och efter en kris. Efter en kris är det viktigt att vara uppmärksam och fortsätta att bygga upp barns resiliens och att skapa en anknytning för att barn ska utveckla sociala och emotionella förmågor.

I vår analys har vi kopplat pedagogers svar från vår enkät med våra teorier. Vi har valt att besvara pedagogers beskrivning av förskolans krishantering med stöd av krispedagogik. Med hjälp av resiliens och anknytning har vi kopplat pedagogers beskrivning av hur de möter barn i kris.

Pedagoger arbetar med barn i deras barndom varför vi kommer att använda oss av kunskap från barndomspsykologin. Barn som inte får någon inre balans och trygghet kan få svårigheter med inlärningen och hur de ska uppföra sig i olika situationer. Trauman och negativa

händelser kan ha betydelse under barndomen och det kan påverka barns utvecklingsprocess på ett ogynnsamt sätt. Barn lever i nutid och framtiden kan innehålla händelser som kan påverka deras väg till utveckling. Genom våra analytiska begrepp kan pedagoger på förskolan stötta dessa barn så deras framtid blir gynnsam trots att de har genomlidit ett trauma i barndomen. I vår analys kommer vi använda oss av de analytiska begreppen krispedagogik, resiliens och anknytning.

Med krispedagogik beskriver vi krishandlingsplan på förskolan, hur pedagoger kan hjälpa barn i kris samt hur pedagoger kan förbereda sig för en kris med till exempel krisutbildning i förskolan. Med krispedagogik förklarar vi även förskoleverksamhetens och ledningens roll i en kris samt hur pedagoger kan förmedla informera till de som påverkas av en kris. Genom

21

krispedagogik kan vi förklara barns lärande och att en bra miljö på förskolan är viktigt för barns utveckling.

Med det barndomspsykologiska analytiska begreppet resiliens kommer vi beskriva hur pedagoger kan arbeta med barn för att bygga deras resiliens så att dessa barn trots motgångar inte riskerar psykiska problem i framtiden. Genom att bland annat skapa trygghet, vara lyhörd, lyssna och prata med barnen ger man stöd till deras resiliens. Får barn bearbeta sin traumatiska upplevelse genom olika aktiviteter och intressen bygger man även upp barns resiliens.

Med det barndomspsykologiska analytiska begreppet anknytning kommer vi förklara hur pedagoger kan bygga upp ett förtroende genom att vara ärlig gentemot barnen. Genom att pedagogerna är ett stöd för barnen och bidrar med omsorg stärks emotionella band som skapar trygghet, kan pedagoger skydda barn mot stress, rädslor och oro. Och med en trygg

anknytning stärks barns resiliens.

I nästa kapitel kommer vi förklara hur vårt arbete med de empiriska materialen av vår studie har gått tillväga.

4 Metod

Alvehus (2019) skriver att metod delen handlar om det empiriska materialet i en studie. Här ska vi redogöra hur det empiriska materialet skapats och varför den metod vi valt anpassar sig för det aktuella problemet. Vi ska även beskriva hur metoden förhåller sig till teorin. Enligt Larsen (2009) använder man sig av systematiska metoder när man samlar in kunskap, genom att tillgodose sig själv och andra ny kunskap är ett enkelt uttryck för vad forskning handlar om. Hon nämner även att ”När man ska göra en undersökning, måste man tänka igenom vad man vill uppnå med undersökningen och välja metod därefter”. Det är så vi har arbetat med vår undersökning.

4.1 Metodval

I inledningen nämnde vi att vårt examensarbete blev omorganiserat, på grund utav de allmänna förhållanden som COVID-19 pandemin orsakat. Vår första tanke var att observera

22

på förskolor, men då Folkhälsomyndigheten gått ut med allmänna råd om att man ska hålla avstånd till varandra och undvika större folksamlingar varför vi valde att byta fokus på examensarbetet. Vi valde istället att göra en kvalitativ studie genom enkäter. Anledningen till att vi valde enkäter och inte intervjuer över datorn, var dels för att undvika eventuellt

teknikproblem som kan uppstå men också för att inte ta dyrbar tid från pedagoger. Vi ansåg att de förmodligen behövs mer i sina barngrupper, speciellt under den rådande situation som vi befinner oss i. Vi bestämde oss för att använda enkäter, som vi gjorde tillgängliga på sociala medier under en veckas tid, och på så sätt kunde pedagoger när som helst kunna gå in och besvara utan att känna någon tidspress. Enkätfrågorna är utformade utifrån vår

problemformulering och vårt syfte, vilket är att undersöka pedagogers krishantering i verksamhetsnivå och arbetet barn i förebyggande, pågående och efter krisarbete. Larsen (2009) nämner att en fördel med enkäter är att personer som deltar kan vara anonyma och på så sätt är det enklare att få ärliga svar och eftersom deltagarna i vår studie skulle vara

anonyma, var vi båda överens om att enkäter var ett bra alternativ. Alvehus (2019) skriver att “empiri är den information som man inom ramen för en undersökning samlar in för att analysera” (Alvehus 2019, s.32). Vi har distribuerat vårt material och fått tillbaka 24 stycken ifyllda enkäter från olika pedagoger, vi har registrerat dem samt analyserat det empiriska materialet.

4.2 Urval och genomförande

Enligt Alvehus (2019) måste forskaren göra ett urval oavsett vilken undersökning som ska göras. Han nämner också att ett strategiskt urval kan innebära att forskaren söker sig till personer som besitter specifika kunskaper och därmed har bäst förutsättningar att besvara undersökningens frågor. Det kan också vara så att forskaren är bekant med den miljön som hen valt att studera och det är också ett strategiskt urval. Eftersom vår studie riktar sig till personal som arbetar i barnomsorgen, gjorde vi ett strategiskt urval då vi både utformade enkätundersökningens frågor och delade den till vår specifika målgrupp. Vi delade bland annat enkäten i olika grupper på sociala medier som var inriktade på förskolan.

Alvehus (2019) nämner att det självfallet är intressant att få kontakt med personer som kan förhålla sig till de frågor som är relevanta till studien. Vår enkät var utformad specifikt utifrån vår studie. För att undersökningen ska ge betydelsefulla svar är det viktigt att personer som deltar är aktiva inom det området som vi studerar. Detta för att vår studie ska framskrida med

23

goda och korrekta resultat. Vår enkät bestod av fyra ja/ nej frågor och elva öppna frågor där deltagarna kan formulera sig fritt (se bilaga 1). Detta för att vi ska få material som vi kan analysera vidare på.

4.2.1 Analysmetod

Boréus och Bergström (2018) skriver att målet med en analys är att hitta mönstret i texterna som kan vara intressant för forskningsfrågorna. Fejes och Thornberg (2019) nämner att utmaningen är att skapa mening ur de olika data man samlat in i en kvalitativ analys. Det handlar om att frånskilja de betydelsefulla data från det mindre relevanta och på så sätt identifiera signifikanta mönster. Vår analys har gått tillväga på så vis att vi träffades för att sortera våra empiriska data som vi samlat in från pedagoger i olika förskolor. Vi valde att sortera upp svaren från vår enkätundersökning till våra frågeställningar. Hur arbetar pedagoger i verksamheten samt med barn i förebyggande, pågående och efter krisarbete? Detta gjorde vi för att få en struktur i materialet, genom att sortera olika svar från enkäterna synliggjordes pedagogers förebyggande, pågående och efter arbete. Därefter gjorde vi ytterligare en till sortering på verksamhetsnivå, barngruppsnivå och enskilda barnet nivå och på så sätt fick vi fram material som vi använde oss utav till att sammanfatta svaren och inkludera dem i våra forskningsfrågor: Hur resonerar pedagoger om kris samt krishantering;? Finns det en krisplan på förskolan och i så fall hur används den;? Hur resonerar pedagoger om barns krishantering och hur bemöter de barn i förskoleverksamhet;?

Med svaren från vår enkät har vi använt oss av de analytiska begreppen krispedagogik tillsammans med resiliens och anknytning. Med vår kunskap från tidigare forskning och teorier om de olika begreppen kunde vi analysera och sammanfatta pedagogers svar.

4.3 Etiska överväganden

Vetenskapsrådet (2002) har upprättat etiska principer som vid planering av forskningsprojekt ska vägleda forskaren. ”Principerna utgör riktlinjer för etikkommitténs granskning av

forskningsprojekt inom Ämnesrådet för humaniora och samhällsvetenskap” (Vetenskapsrådet 2002, s. 6). Principerna finns till både för de deltagare som ingår i und ersökningen och för forskaren som utför studien som bland annat kan vara ett stöd vid eventuella konflikter. Vi har under hela vårt examensarbete använt oss av dessa principer, som vetenskapsrådet upprättat

24

som en vägledning, men också för att undvika att vi kränker eller gör någon obekväm med vår undersökning. Vi har fokuserat på de fyra huvudkraven inom forskning, ”informationskravet,

samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet” som vetenskapsrådet har skapat

genom individskyddskravet.

4.3.1 Informationskravet

Enligt vetenskapsrådet (2002) är det vår uppgift som forskare att informera vad vårt syfte är med vår aktuella studie till dem som deltar i studien, att det är frivilligt för dem att delta och (att de) kan när som helst välja att avbryta sitt deltagande i studien. Olsson (2017) nämner att det är ovanligt med återtagande av ett samtycke, men om det ändå skulle inträffa får vi därefter inte lämna ut fler uppgifter. Detta var vi tydliga med i vår samtyckesformulering, att de när som helst kunde avbryta sin medverkan i vår undersökning (se Digital

enkätundersökning).

4.3.2 Samtyckeskravet

Enligt vetenskapsrådet (2002) ska vi genom samtyckeskravet samla in ett samtycke från deltagarna som valt att delta i vår studie, där de ger oss tillåtelse att använda deras uppgifter som de lämnat i vår enkät. Olsson (2017) nämner vikten av ett samtycke när förskolepersonal tar betydelsefull kontakt med privatpersoner eller myndigheter. Han nämner även att den person eller personer som drabbas av att uppgifter förs vidare ska själva ge sitt samtycke och att det då är viktigt att samtyckets syfte är tydligt formulerat. Inledningen i vår enkät

formulerade vi så att de pedagoger som deltog i vår undersökning, genom att besvara våra frågor, gav sitt samtycke att delta i vårt examensarbete (se Digital enkätundersökning).

4.3.3 Konfidentialitetskravet

Enligt vetenskapsrådet (2002) ska alla uppgifter som vi samlar in inte kunna kopplas till någon speciell person och materialet ska vi förvara så att ingen obehörig kommer åt dem. Erdis (2012) nämner att lagen om PuL är upprättad för att skydda människor, så att dem inte blir kränkta när deras personuppgifter behandlas. Information som kan kopplas till en fysiskt levande person, som bland annat namn, personnummer, registreringsnummer på fordon och fotografier, ses alla som personuppgifter. Därför har vi valt att göra vår enkätundersökning anonym, för att man inte ska kunna koppla svaren till enskild person eller förskola.

25

4.3.4 Nyttjandekravet

Enligt vetenskapsrådet (2002) får vi endast använda det insamlade materialet för vårt aktuella forskningsändamål och materialet ”får inte användas eller utlånas för kommersiellt bruk eller andra icke-vetenskapliga syften” (vetenskapsrådet 2002, s. 14). Allt material vi samlade in har endast använts till vårt examensarbete och allt insamlat material kommer att förstöras sex månader efter att vi har examinerats.

I nästa kapitel kommer vi förklara kopplingarna mellan vår empiri och teori i en analys.

5 Empiri & Analys

I vår analys kommer vi att använda oss av pedagogers svar från enkäten och tolka dessa med våra teorier. För att ni läsare ska förstå vår uppbyggnad av empiri och analys har vi delat in de i olika rubriker. Vi börjar med resiliens då detta var en “ensam” fråga i vår enkät. Sedan har vi fortsatt med det förebyggande inför en kris, där bland annat krishandlingsplan, övningar och utbildningar beskrivs. Därefter kommer under pågående krisen, vilket i nuläget är pandemin COVID-19. Och till sist kommer efter kris där beskrivs arbetet efter en kris (beskrivs).

5.1 Frågan om resiliens på förskolan

I vår enkät ställde vi frågan om pedagoger arbetar med barns resiliens på sina förskolor. Vi använde oss av förklaringen; Sommers (2011) beskriver att forskning visar att människor är i stånd att återhämta sig efter en krissituation och genom att stärka barns resiliens kan man reducera psykiska problem i framtiden. Majoriteten av svaren vi fick av pedagoger var: “nej”,

“vet ej, förstår inte vad det är”. En pedagog svarade att “vi lyssnar på barns funderingar och tar hand om det som uppstår samt är deras trygghet”. Pedagogen beskriver även att “vi arbetar genom att stärka barn i deras positiva situationer, men vi har svårt för att se genom vilka material vi kan använda oss av för att stärka barns resiliens”. Vi har tolkat att

pedagoger i vår enkät inte arbetar aktivt med begreppet resiliens. Men i vår teoridel om resiliens kan vi utläsa att när pedagoger stärker barn i positiva situationer, ger barn trygghet och lyssnar på dem, så bygger pedagoger upp barns resiliens. Vi tolkar genom vår enkät att

26

pedagoger arbetar med resiliens även om de inte använder begreppet resiliens. Vidare kan det tolkas att pedagoger i enkäten bemöter barns som är i kris och de arbetar med resiliens genom att vara en trygg vuxen i barnets liv och skapa en trygg omgivning för barn i kris. Pedagoger i vår enkät svarar att de inte vet vilka material de kan använda sig av för att stärka barnets resiliens. Vi tolkar pedagogers mening med material som vilka aktiviteter eller hjälpmedel pedagoger kan använda sig av för att stärka barns resiliens. I vår teoridel om resiliens kan man utläsa att pedagoger kan använda sig av barns intresse för att stärka barns resiliens som kan vara genom bland annat konst, skapande, teater, musik eller odling. Som vi har nämnt i vår teori om resiliens, får barn ägna sig av det de är intresserade av. De utvecklar ett

självförtroende och självkänsla samt utvecklas socialt med andra barn som i sin tur stärker deras motståndskraft.

Dessa hjälpmedel arbetar även Rädda barnen2 _{med i ett av deras stödprogram som heter} HEART-healing and education through the arts. Där får barn som varit med om kriser stöd att läka psykiskt och stärker deras självförtroende med hjälp av konstnärliga aktiviteter. De skriver även att med hjälp av konstnärliga aktiviteter får barn hjälp med att bearbeta hemska minnen, de får möjlighet att dela sina känslor samt upplevelse och på så sätt känner barn sig mindre isolerade. Barn kan då börja läka psykisk samt stärka sitt självförtroende och få ett bättre samspel med andra människor. Borge (2011) nämner att en målsättning är att hjälpa till att förbereda barn att möta risker i livet, då är den sociala kompetensen nödvändig för att kunna möta utmaningar. Genom att bygga upp en god självbild och ett gott självförtroende ger man barn en grundläggande god psykisk utveckling. När barn lyckas med något, får beröm och uppmuntran genom sociala kontakter främjar utvecklingen av resiliens och dessa framsteg kan ske med hjälp av kreativa aktiviteter.

5.2 Förebyggande inför en kris

Raundalen och Schultz (2007) nämner i krispedaogiken att på mitten av 80-talet förekom det ingen krisberedskap på förskolor. Men efter olika händelser har en snabb utveckling av

2_{Rä dda ba rnen en hjä lporga nisa tion som grunda des 15 a pril 1919 i London, Storbrita nnien och ä r en}

orga nisa tion som vä rna r om ba rns rä ttigheter. Dera s a rbetet utgå r ifrå n FN:s konvention om ba rnets rä ttigheter [Elektronisk resurs].

27

krisberedskap utformas. Det är av stor vikt att kunskaper om krishjälp finns tillgänglig för pedagoger som möter barn på förskolor, så pedagoger kan stötta barnen när en krissituation uppstår.

Större delen av de pedagoger som har svarat på vår enkät uppger att de har en befintlig krishandlingsplan på sin förskola. Den uppdateras kontinuerligt och består av uppgifter hur pedagoger ska agera vid en kris. Då pedagoger i enkäten inte har beskrivit hur de agerar vid en kris, kan vi inte utveckla det närmare. Men i vår teori om krispedagogik är en

krishandlingsplan ett bra hjälpmedel för pedagoger och skapar en mental förberedelse. Raundalen och Schultz (2007) skriver att om krishandlingsplanen är grundad på förskolans riskanalys kan en krissituation identifieras. Därefter kan en plan om hur krissituation ska hanteras utformas. Ingen vet när en krissituation uppstår och en krishandlingsplan kan inte förhindra eller göra oss totalt förberedda inför en kris. Men om den bestå av en samling krishanteringsplaner som benämner flera olika eventuella händelser, kan detta förbereda pedagoger mentalt vilket ger ökad flexibilitet när en kris uppstår. Detta nämner även

Dyregrov (1993) att en god krisberedskap gör pedagoger mentalt förberedda på krissituationer som i sin tur ger effektiv handlingsberedskap i kris.

I enkäten svarade ett flertal pedagoger att de inte har tillgång till en krishandlingsplan. En pedagog har svarat att de blir hänvisade till att “alla vet hur man ska reagera i en

krissituation”, men hen kan inte helt hålla med om detta, varför vi tolkar deras avsaknad av

en krishandlingsplan som en frustration. Då vi inte har fått ett mer konkret svar från vår enkät, hur det fungerar på förskolor som inte använder sig av krishandlingsplaner, besvarar vi denna analys med stöd av vår tidigare forskning och teori krispedagogik. Raundalen och Schultz (2007) skriver att i krispedagogik kan goda rutiner i den vanliga vardagen vara en tillräcklig åtgärd i en krishantering. Vi nämner i vår tidigare forskning att förskolan inte är immun för kriser som påverkar samhället och då är det viktigt att bibehålla rutiner som stärker

inlärningsmiljön för barn i förskolans verksamhet. Förskolor ska så länge som det är möjligt efterlikna den fungerande vardagen med så lite störning som möjligt för att barn ska känna en trygghet i kris. Vi tolkar denna förklaring i tidigare forskning som “goda rutiner i vanliga

vardagen”. Raundalen och Schultz (2007) skriver att när pedagoger arbetet med

krispedagogik i verksamheten kan de aldrig göra upp en krisplan som i förväg består av åtgärder till alla krissituationer. Men de nämner att en krishandlingsplan kan ge stöd vid en

28

kris. Denna krisplan behöver inte följas från punkt till punkt utan ger pedagoger en riktlinje att följa när en kris uppstår.

I vår undersökning skrev majoriteten av pedagoger att de har tillgång till utbildning som brand och HLR3 _{utbildning. En pedagog skrev även att “på deras förskola får de utbildning}

inom plötsligt dödsfall samt förvaltningen av ett samtal”. Dyregrov (1993) skriver att vid

förberedelse av en krissituation är tillgång till utbildning och övning en kunskap att använda sig av när en kris uppstår. Vi tolkar att pedagoger får en god förberedelse genom stöd av utbildning. Denna tolkning gör vi genom att pedagoger i vår enkät har svarat “med hjälp av

utbildningen förbereder vi oss inför en kris som brand och olyckor”.

I vår undersökning har de flesta pedagoger skrivit att förskolan förbereder sig för en

brandsituation. Pedagoger har brandövning med barnen, och barnen får öva på hur de ska göra vid en eventuell brand på förskolan. Dessa övningar sker ofta en till två gånger på termin och kan ske både planerat och oplanerat. Genom vår undersökning tolkar vi att pedagoger i förskolan använder sig av brandövning för att förebygga en eventuell krissituation som förorsakas av en brand. För att stärka vår analys och visa läsaren vad som kan vara bra med att utföra brandövning med barn på förskolan, vänder vi oss till krispedagogiken. Raundalen och Schultz (2007) beskriver att brandövningsändamål är att gå igenom rutiner för

brandberedskap, på så vis får barn medverka och ta del av larmberedskap vilket kan skapa trygghet i stället för ångest. Om det skulle börja brinna vet barn vad det ska göra och känner sig inte ensamma i händelseförloppet. Detta skriver även Cullberg (2014) att förbereda sig planeringsmässigt, organisatoriskt och mentalt kommer en eventuell krissituation att upplevas mindre kaotisk och pedagoger kommer att hantera krisen på ett adekvat sätt. När pedagoger även i förväg övar på olika situationer med barnen, ger det fördelar när en krissituation väl inträffar.

Majoriteten av pedagoger som svarade på vår enkät nämnde att de förbereder barnen på förskolan för att en krissituation som att en brand kan förekomma. De för diskussioner tillsammans med barnen kring bland annat brand och in-och utrymningsövningar, som de

3_{Hjä rt- och lungrä ddning ä r en a kut hjä lp som ges för a tt få igå ng hjä rtverksa mheten och a ndningen hos en}

29

utför med barnen. Pedagoger förklarar för barnen varför de har dessa övningar och vad som kan hända när krissituation som exempelvis pandemi, brand, olycka och plötsligt dödsfall sker i verkligheten. På Rädda barnens hemsida står det om nödvändigheten av att prata om både det negativa och positiva i vad som händer i världen, det är också viktigt att berätta att vi vuxna finns här och försöker göra det bättre. De nämner även att vuxna bygger upp ett förtroende till barnen genom att de är ärliga, men att de vuxna ska tänka på så att de inte skrämmer barnen med information som de inte är mogna att mottaga.

Några pedagoger svarade i vår enkät att de även arbetar med in- och utrymningsövningar där barnen får öva sig på att antingen ta sig in i förskolans byggnad eller ut, beroende på om hotet kommer inifrån eller utifrån. Vi läste på skolverkets hemsida, där de förklarar att utrymning innebär att barn tillsammans med förskolepersonal söker skydd genom att lämna lokalen eller byggnaden om en våldsam gärningsman befinner sig i byggnaden. En inrymning, däremot, innebär att förskolepersonal tillsammans med barnen söker skydd genom att under tystnad gömma sig i ett rum, låsa dörren och täcka för fönstren allt för att försvåra för

gärningsmannen att hitta barnen. Vi tolkar pedagogernas svar om in-och utrymningar kan bero på de terrordåd som inträffat runt om i världen som exempel terrordådet den 11

september 2001. Men även knivmordet på en femåring som skedde utanför en förskola kan ha

bidragit till att förskolor nu har ökat säkerheten i verksamheten genom att ha in- och utrymningsövningar med barnen. Som Cullberg (2014) nämner att i västvärlden har en

otrygghet och osäkerhet ökat på grund av de terrordåd som skett. Han nämner även att det inte är om ett terrordåd inträffar utan att det handlar mer om när och var, vid ett ökande av

terrorhot.

Vår undersökning visar att samlingen i verksamheten är ett tillfälle som många pedagoger använder sig av när de samtalar tillsammans med barnen, om krissituationer som brand, in- och utrymningar, pandemier, sjukdomar och dödsfall. Vi tolkar det som ett tillfälle då barnen kan dela med sig av egna erfarenheter samtidigt bearbeta upplevelser och motgångar

tillsammans med sina kamrater med stöttning från pedagoger. En del ped agoger använder sig av sagor, bilder, film medan andra pedagoger gör det till temaveckor där de bara fokuserar på krissituationen. När barn och vuxna möter motgångar i livet påstår Gottberg (2017) att det är då vi människor utvecklas.

30

Vår enkät visar att pedagogers sätt att arbetar med barn varierar på grund av barnens ålder, med de yngre barnen 1 - 2 år arbetar pedagoger förebyggande genom att skapa rutiner. Vi tolkar det som att pedagoger utför sin verksamhet med de yngre barnen genom att ha samma rutiner varje dag. Att detta i sin tur skapar en trygghet hos barnen som på så sätt ska underlätta och hjälpa barnet känslomässigt om det uppstår en krissituation. Yngre barn enligt Broberg, Hagström och Broberg (2012) påverkas negativt av förändringar i tillvaron. Pedagoger får stötta och hjälpa de yngre barnen genom att sätta ord och tolka de känslor som pedagoger tror barnet känner enligt Gottberg (2017).

Enligt vår undersökning är det inga pedagoger som arbetar förebyggande med pandemi, dels för att de själva inte anser sig ha kunskapen kring detta eller som en av pedagogerna uttrycker sig ”Om man skulle förbereda för allt som kan hända så blir det nog lite övermäktigt för ett

barn”. En pedagog menar att samtala om olika saker som kan hända kan skapa en oro hos

barnen. Dock kan man utläsa i vår tidigare forskning att när pedagog diskuterar med barn så kan starka känslor omvandlas. Enligt vår tidigare forskning tror några vuxna att diskutera trauman med barn är dramatiskt för dem, men barn vet att svåra situationer kan uppstå. Genom att prata om trauman så stärker det barns känslor till hopp och då utvecklas barns resiliens.

Med en trygg anknytning kan pedagoger enligt Broberg, Hagström och Broberg (2012) skydda barn mot stress, rädsla och oro. Gottberg (2017) berättar att de barn som inte har någon inre balans och trygghet får också svårigheter med inlärning av nya saker och hur de ska uppföra sig.

5.3 Under en pågående kris

Raundalen & Schultz (2007) skriver att en krissituation utmärks genom att den uppstår snabbt och oväntat och de involverade blir överväldigade eftersom den normala planeringen inte fungerar.

Den övervägande delen av pedagoger som har svarat på vår enkät beskriver att de är väl förberedda när en kris uppstår då de har god förberedelse genom deras krisplaner. Vi kan inte tolka från vår undersökning vad en god förberedelse är men i rubriken förebyggande kris här ovan, har vi tolkat att pedagoger är förberedda genom deras krisplan. En pedagog har svarat

31

“personalen på ”golvet” är bättre rustade för en kris än vad ledningen är, vi får inga direktiv och de vågar inte fatta egna beslut”. Vi tolkar detta som att pedagoger vill att ledningen ska

vara mer förberedda vid en kris samt ta ett ledande ansvar i förskoleverksamheten vid en kris. I vår tidigare forskning beskriver vi att det är viktigt att pedagoger får direktiv från ledningen och att ledningens stöd är nödvändigt för att samordna en krishantering i den dagliga

förskoleverksamheten.

I krispedagogiken förklarar Raundalen och Schultz (2007) vad ledningens roll är i kris. Det är pedagoger i verksamheten som står för det praktiska i verksamheten under en krissituation men det är ledningen som har det högsta ansvaret under en kris. Ledningen ska inta en central roll vid kris för att stötta pedagoger så de kan bibehålla ett bra klimat för barn på förskolan. I krispedagogiken nämner vi att ett bra klimat på förskolan ger goda resultat vid negativa händelser. Om pedagoger arbetar med att bibehålla en god miljö i förskolans verksamhet stödjer det till en trygghet för barn och då möjliggör en utveckling av resiliens för barn i kris.

Vi kan utläsa från vår enkät att vid den nuvarande COVID-19 pandemin har pedagoger förlitat sig på restriktioner från ledningen och kommuner. Förskolorna har gjort riskanalyser av situationen och pedagoger har förmedlat information vidare till vårdnadshavare. Rutiner för verksamheten har ändrats. Med krispedagogik kan vi förklara betydelsen av information för de medverkande i kris. Raundalen och Schultz (2007) skriver att förskolor och skolor har blivit en portal för att information förmedlas. I ett krispedagogiskt arbete är pedagogens uppgift att lugna barn i sin oro. En krissituation förvärras oftast av osäkerhet, rykten,

missuppfattning och fantasier om det allra värsta. För att förhindra rykten kan pedagoger hitta pålitlig förstahandsinformation, som de formulera om, så informationen blir anpassad för barns respektive åldersnivå. På så sätt kan pedagoger bekräfta nyheter om krissituationer. Pedagoger kan på det viset hjälpa barn med att rensa och sortera bland all fakta. Då blir informationen mer hanterbar och begriplig för barnen. Krissituationer som framförs i medierna är tänkbara inlärningssituationer som kan användas så barn f år med sig nya och viktiga kunskaper istället för ogrundad ångest och rädsla. Som pedagog kan du finnas där med öppenhet och omsorg (ibid). I vår tidigare forskning beskriver vi att det är viktigt att förmedla information till de som berörs av krisen så att dessa individer kan känna en trygghet i den negativa händelse som uppstår vid en kris.