Att välja sig själv och sitt barn - En senmodernistisk analys av föräldraskapet

Examensarbete i socialt arbete Malmö universitet

ATT VÄLJA SIG SJÄLV

OCH SITT BARN

EN SENMODERNISTISK ANALYS AV

FÖRÄLDRASKAPET

TINA-MARIA NYQVIST

NIMBRA SVANBERG

ATT VÄLJA SIG SJÄLV

OCH SITT BARN

EN SENMODERNISTISK ANALYS AV

FÖRÄLDRASKAPET

TINA-MARIA NYQVIST

NIMBRA SVANBERG

Nyqvist, T & Svanberg, N. Att välja sig själv och sitt barn. En senmodernistisk analys av föräldraskapet. Examensarbete i socialt arbete 15 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för socialt arbete, 2020.

TO CHOOSE ONE’S SELF

AND ONE’S CHILD

A LATE MODERNIST ANALYSIS OF

PARENTING

Nyqvist, T, Svanberg, N. To choose oneself and one´s child. A late modernist analysis of parenting. Degree project in social work 15 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of social work, 2020. Parenting is as old as mankind and all people relate to it in one way or another. It is widely portrayed in a variety of media, from popular culture to scientific texts. The purpose of this bachelor thesis is to investigate parenting, based on how it is constructed and legitimized in two popular science books for parents. In doing so, the study aims to create a wider understanding of contemporary ideas and ideals about parenting. The material used consist of two popular science books about parenting, chosen for their popularity, scientific knowledge claim and that they are aimed both at parents and professionals. The first book is Vad alla föräldrar

borde få veta (2019) by Swedish authors Kajsa Lönn Rhodin and Maria Lalouni

and the second one is Förstå ditt barns hjärna (2019) by American authors Daniel J. Siegel and Tina Payne Bryson. The material has been analyzed through

qualitative content analysis and within a framework of late modern theory, based on the work of sociologists Anthony Giddens, Ulrich Beck and Elizabeth Beck-Gernsheim. The study finds that the parenting ideals presented in the books are highly characterized by individualization. It finds that parenting is constructed in relation to different risks, consisting of mental and physical illness in the child's adult life. The parenting ideal is legitimized by being presented as a protection against these risks. To succeed with parenthood, certain competences appear as desirable. These consist of different psychological methods, usually reserved for professionals, as well as techniques for talking to children, which the parents are encouraged to learn. This requires a lot of self-regulation and self-awareness from the parent. One of the most important tasks that parenting aims for is creating a child fit for the demanding life of modern society. The parent is portrayed as a social engineer with the ability to promote what appears to be important

personality traits, such as being self-reflexive, autonomous and constantly striving to develop. The study also finds that the relationship between the parent and the child builds on the idea of the pure relationship, which is based on love and democracy. Through understanding of human evolution and biology, the parent is expected to interpret and if necessary counteract, impulses that are not desirable in a modern society. Throughout the books, the authors construct middle class

families as the norm and are in lack of a structural perspective. This results in responsibility being put solely on the parent.

Keywords: Individualization, handbook for parents, late modern theory, parenting,

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INLEDNING & PROBLEMFORMULERING…...4

1.1 Syfte ………..5

1.2 Frågeställning……….5

2. TIDIGARE FORSKNING………6

2.1 Historisk tillbakablick………6

2.2 Det ideala föräldraskapet………7

2.3 Kritik av föräldraskapsidealet………..10

2.4. Professionalisering av föräldraskapet……….11

2.5. Görandet av en god förälder……...………..……13

3. TEORI………...14

3.1 Individualisering………..14

3.2 Den rena relationen………..15

3.3 Reflexivitet………...16

3.4 Risksamhälle………17

3.5 Konfiskeringen av naturen………...17

4. MATERIAL & METOD……….18

4.1 Urval………18

4.2 Material………20

4.3 Tillvägagångssätt………..21

4.4 Etisk diskussion………22

5. RESULTAT & ANALYS………24

5.1 Ett kringgående av naturen………..24

5.2 En nedtonad maktrelation………27

5.3 Ett klassat föräldraskap………31

5.4 Det riskfyllda föräldraskapet………32

5.5 Den kompetente föräldern………35

5.6 Personlig utveckling……….38

6. SLUTDISKUSSION……….43

1. INLEDNING & PROBLEMFORMULERING

Föräldraskap är något som funnits och utförts i alla tider och är även något som alla människor relaterar till på ett eller annat sätt. Synen på föräldraskapet, med olika förväntningar, krav och ideal har varierat över tid i takt med olika

samhällsförändringar. Idag finns det en outsinlig ström av information riktad till föräldrar och som beskriver hur en på bästa sätt lyckas i sitt föräldraskap. Föräldraskapet behandlas och skildras frekvent i allt från populärkultur till vetenskapliga texter. Det finns en uppsjö av olika realityprogram där stressade föräldrar får hjälp av experter för att klara av att uppfostra sina barn. Den stora mängd material som på olika sätt avhandlar föräldraskapet visar att det finns önskvärda och icke-önskvärda sätt att göra föräldraskapet. Intresset för att tala om för föräldrar hur de ska göra med sina barn är dock inget nytt fenomen. Följande citat presenteras i Westbergs avhandling (2016) och är hämtat från tidskriften

Tidskrift från hemmet 1871:

Det är bra om du kan lära ditt barn lyda, men det vore ändå bättre om du kunde lära det lyda gerna. Genom fasthet och stränghet får man ett barn att lyda – hur skall man få det att lyda gerna? Genom kärlek. (Tidsskrift från hemmet, 1871:154 ur

Westberg, 2016:79)

Under 1800-talets senare hälft var syftet med barnuppfostran att fostra barn till lydiga och moraliska människor utan onda böjelser (Westberg:2016). Idag har de flesta en annan ambition med sitt föräldraskap. Beroende på vad målet med barnuppfostran är kommer också idealet för hur föräldraskapet ser ut att variera. I den här studien är vi intresserade av hur dagens föräldraskapsideal ser ut och varför. Många föreställningar kopplade till föräldraskap verkar bestå genom historien. Högre utbildning och intellektuell uppfostran av föräldrar ansågs göra nytta i såväl 1870-talets Sverige som nu. Likaså uppfattningen att föräldrars beteende är avgörande för barnets framtid. Samtidigt har många föreställningar kring föräldraskap förändrats. Ett exempel på detta är synen på vad ett gott resultat av barnuppfostran innebär. Lydiga och moraliska människor utan onda böjelser under 1800-talets slut. Lyckliga, fria och självständiga människor under 1900-talets mitt (ibid). Vi är nyfikna på vad dagens föräldraskap syftar till. Det finns många normer kopplade till familjelivet. Allt från vilka som ingår i familjen till hur de olika familjemedlemmarna ska bete sig. Familjen har länge varit en arena för samhällelig intervention. Under 1930-talet kom Alva och

Gunnar Myrdals tankar om en statlig intervenering i familjers hälsa och välfärd att få stort genomslag. Bland annat legaliserades preventivmedel och en införde mödrapeng och mödrahjälp. Vidare exempel på ett statligt ansvarstagande för barnavård och föräldraskap är de kostnadsfria barnavårdscentraler som inrättades under 1930-talet (Westberg, 2016). Under 1960- och 1970-talet lade Sverige om sin politik för att gynna en tvåförsörjarmodell, istället för den rådande

enförsörjarmodellen där mannen lönearbetade och kvinnan ansvarade för hem och barn (SOU 2001:52). En av de viktigaste delarna av den nya politiken var

offentlig barnomsorg som möjliggjorde för kvinnor att lönearbeta i samma utsträckning som män. Barnomsorgspolitik kan fylla en rad funktioner och användas bl.a. som verktyg för att uppnå ökad sysselsättning, jämlikhet mellan olika samhällsgrupper och jämställdhet mellan könen (ibid). Föräldraskapet har

alltså en central roll i det sociala arbetet. Därför är det intressant att undersöka vilken syn på föräldraskapet som ligger till grund för dagens sociala arbete. Ett samtida exempel på socialt arbete där familjelivet är centralt är det allmänna föräldraskapsstödet Alla Barn i Centrum (ABC). Det erbjuds i nästan alla kommuner i Sverige och är tänkt att kunna erbjudas alla föräldrar med barn mellan 0-18 år (Alla Barn i Centrum, 2020). Detta tyder på att ABC åtminstone har ambitionen att representera allmängiltiga och generellt godtagbara idéer om föräldraskap. Föräldraskap är dock inte något givet eller statiskt, utan går att betrakta som en social konstruktion vars innehåll och görande tar olika form beroende på tid och rum. Eftersom socialt arbete ofta handlar om normalisering och anpassning framstår det som värdefullt att undersöka och förhålla sig kritisk till vilka normer som dominerar kring föräldraskap idag. Socialtjänsten är på inga sätt skild från övriga samhället utan påverkas i allra högsta grad av samtiden. I arbete med föräldrar och barn är det av största vikt att känna till vilken syn på föräldraskapet ens arbete grundar sig på. Speciellt i utredande arbete där man ofta gör stora ingripanden i och utövar makt över människors liv.

Idag lever vi i en expertorienterad tid där det inte längre bara är traditionella specialister som läkare och psykologer som gör anspråk på att sitta inne på sanningen. Istället kan i princip vem som helst utge sig för att vara expert på barn och barnuppfostran. För den enskilde kan detta innebära en osäkerhet, då det inte finns en säker “överordnad auktoritet” att konsultera (Westberg, 2016). Föräldrar söker och efterfrågar expertråd och expertkunskap som stöd i föräldraskapet, vilket också flera offentliga utredningar de senaste årtiondena tagit fasta på. Det tycks alltså bland många finnas ett stort sug efter kunskap om hur en ska göra och lyckas som förälder. En genre som svarar på detta behov och som fått stort

genomslag är olika typer av handböcker för föräldrar. Vissa av de

självhjälpsböcker som vänder sig till föräldrar används även inom socialtjänsten i arbete med föräldrar. Den populärvetenskapligt paketerade självhjälpslitteraturen har med andra ord en stor legitimitet och är inflytelserik bland många. Föräldrar vänder sig till dessa böcker för att få råd, stöd och inspiration samt för att få information om hur de kan hjälpa sina barn att utvecklas. Professionella använder idéerna som stöd när de ska ge råd och information till föräldrar. Vad är det då för slags föräldraskap som förespråkas i dessa självhjälpsböcker och hur legitimeras det?

1.1 Syfte

Syftet med denna uppsats är att undersöka samtida föreställningar kring föräldraskap. Mer precist har vi genomfört en kritisk innehållsanalys av hur föräldraskap konstrueras och legitimeras i populärvetenskapliga handböcker för föräldrar. Genom det ämnar vi skapa förståelse för vilka normer och ideal som finns runt föräldraskap idag. Vår förhoppning är dessutom att kunna urskilja vilka som inkluderas i det normala och vilka som eventuellt inte gör det.

1.2 Frågeställning

Genom vår analys har vi för avsikt att besvara följande frågeställningar: • Vilka konstruktioner av föräldraskap framträder i samtida

populärvetenskapliga handböcker för föräldrar? • Hur legitimeras de föräldraskapsideal som framträder?

2. TIDIGARE FORSKNING

Vi inleder detta kapitel med en kort historisk tillbakablick på föräldraskapet. Därefter följer en presentation av tidigare forskning relaterad till samtida

föreställningar kring föräldraskap. För att hitta kvalitetsgranskad forskning knuten till ämnet har ett antal databaser med tillhörande söktjänster använts via Malmö universitet. Sökningar i databaserna SwePub, LibSearch, ERIC Ebsco har gjorts med olika kombinationer av sökorden; kulturella föreställningar, föräldraskap,

föräldrastöd, professionellt föräldraskap, konstruktion, föräldrakompetens, normer, gott/bristande föräldraskap, psykologisering, professionalisering, parenting, advice, parenthood, ideal. Dessutom har en skrift från

socialdepartementet som beskriver Sveriges nationella strategi för ett stärkt föräldraskapsstöd inkluderats i detta kapitel. Den nämns och diskuteras även i två av de vetenskapliga artiklar som ingår i den tidigare forskning som valts ut. Detta tolkas som ett tecken på relevans för ämnet.

Redan i sökfasen framträdde en uppdelning mellan forskning med fokus på klass och kön och forskning kring professionalisering och psykologisering, där det senare framstod som mindre utforskat. De artiklar som framstått som relevanta för undersökning av samtida, samhälleliga föreställningar kring föräldraskap har valts ut och tillägnats mer eller mindre intensiv läsning. Artiklar med olika

infallsvinklar har valts ut för att få en så omfattande förståelse av fältet som möjligt. Värt att nämna är att det vi tagit fasta på i den tidigare forskningen framför allt utgår från en svensk eller västerländsk kontext. Vid genomgång av de valda artiklarna har flertalet teman kunnat skönjas. Nedan presenteras dem som uppfattas som viktigast för denna studie. En central uppfattning som återfinns i såväl vetenskapliga artiklar som statliga dokument är den att föräldern bär det största ansvaret för barnets hälsa och utveckling samt att föräldrarna i regel är de viktigaste personerna i barnets liv. På så vis är deras relation till barnet avgörande för barnet och hur det kommer att klara sig i livet. Vidare framstår det som att föräldraskap är en komplicerad praktik som kräver extern rådgivning, stöd och expertis. Dessutom tycker vi oss se att det finns en norm, inte bara för hur det goda föräldraskapet ska se ut, utan även för hur det ska uppnås.

2.1 Historisk tillbakablick

I Gustav Westbergs diskurshistoriska avhandling Legitimerade föräldraskap beskrivs föräldraskapets karaktär genom tre historiska nedslag i Sverige. Under 1800-talet användes en gudomlig auktoritet och naturlig ordning för att legitimera föräldraskapet som ämnat för kvinnor. Modern framhölls med hjälp av

kristendomen som den mest legitima föräldern bl.a. genom att hon av skaparen givits vissa egenskaper särskilt lämpade för hushållets område. Några av de egenskaperna var enligt Westberg “förmåga till tålsam omsorg”, “önskan att behaga” och “den inneboende moderskärleken”. Dessutom användes en idé om en sorts föräldradeterminism som grund för en moderlig stränghet. Modern ansågs, genom ett kärleksfullt men strängt moderskap, ha makten att skapa lydiga och goda barn och på så vis påverka samhällets moral och ekonomi i en positiv riktning. Redan på 1870-talet ansågs modern ha nytta av högre utbildning i sitt av naturen givna uppdrag som mamma och ensamt ansvarig för hemmets sfär. Både för att det skulle leda till bättre resultat men också för att hon hade rätt till det genom att i guds ögon vara jämlik mannen. Om män hade rätt till högre utbildning för att förverkliga sig själva inom det område de var ämnade att verka inom, så skulle kvinnan också ha rätt till det inom sitt område. Det handlade alltså både om en sorts intellektuell uppfostran som skulle leda till goda barn och därmed ett gott samhälle och om utbildning som en rättighet. Westberg menar att detta visar att de

gudagivna karaktärsdrag som modern ansågs besitta till viss del framställs som otillräckliga och i behov av förbättring med hjälp av vetenskaplig skolning (Westberg:2016).

Under 1940-talet präglades föräldraidealet av värme, förståelse och lyhördhet inför barnet. Utförandet av föräldraskapet legitimeras av expertvägledning, sakkunskap och institutionell kontroll. Personlig kunskap och sunt förnuft framställdes som otillräckligt. Expertkunskap kring föräldraskapet rättfärdigades genom att den skulle göra föräldrar (mammor) mindre oroliga men också genom hur den skulle förbättra föräldraförmågan. En strävan efter modernitet under 1900-talet gör också att traditioner så som barnaga och patriarkala mansideal ifrågasätts genom att hänvisa till modern psykologi och svenskhet (Westberg, 2016).

2.2 Det ideala föräldraskapet

I Augusti 2018 tog regeringen beslut om en ny nationell strategi för ett stärkt föräldraskapsstöd. Enligt strategin är föräldraskapsstöd en av de viktigaste insatser samhället kan erbjuda för att undvika ojämlikhet och att barn och unga påverkas negativt. För att barnet ska ha så goda förutsättningar som möjligt behöver det en trygg förälder som har specifika kunskaper om barns utveckling. I strategin nämns ett antal teman som föräldrar kan behöva stöttning och råd runt. Föräldrastödet består konkret av att öka kunskapen hos föräldrar gällande barns “hälsa,

emotionella, kognitiva samt sociala utveckling och/eller stärka föräldrars sociala nätverk” (Socialdepartementet, 2018:4). Vidare framhålls att det är viktigt att föräldern har en god relation till barnet samt till den andre föräldern. Det bör inte finnas allvarliga konflikter föräldrarna emellan och föräldrarna ska vara

jämställda och dela jämbördigt på föräldraansvaret (Socialdepartementet, 2018). Sharon Hays satte i slutet av 1990-talet fingret på ett samtida ideal för

föräldraskap som hon benämnde “intensive mothering”. Ett ideal som än idag är aktuellt som ett ramverk för förståelsen om hur en förälder ska vara. Hays intensiva mödrande (författarens översättning) består av tre aspekter: För det första uppfattningen att barnet är i behov av konsekvent omsorg av sin primära omsorgsgivare, som ska vara mamman. Vidare är mamman ytterst ansvarig för sitt barns välmående. Skulle hon av någon anledning inte kunna vara med sitt barn så skulle substitutet bestå av en annan kvinna, då män inte anses kunna ge

likvärdig omsorg. För det andra handlar det intensiva mödrandet om att lägga stora mängder med tid, energi och materiella resurser på barnet. Mamman ska sätta barnet och dennes behov framför sig själv och sina behov. Mamman ska se och svara på alla barnets behov och önskemål under alla steg i barnets emotionella och intellektuella utveckling. För att detta ska vara möjligt måste hon tillgodogöra sig kunskap gällande vad experterna menar är en god utveckling hos barnet och sedan spendera mycket tid på att främja denna utveckling. En förutsättning för barnets utveckling är kärlek och ömhet från mamman. Den tredje delen av det intensiva mödrandet är inställningen till barnet och barnomsorgen. Det är självklart att barnet alltid går före jobbet och trots att barnet är kostsamt ekonomiskt så gör inte detta något då marknadslogiken inte är applicerbart på barnet. Barnet är oskyldigt och äkta, utan minsta ont i sig och förtjänar därför specialbehandling. Enligt Hays fanns det en kulturell motsättning mellan att ha ett fungerande arbetsliv och samtidigt leva upp till det intensiva mödrandet

Tiffany Taylor undersöker moderskapets motsättningar i sin artikel Re-examining

Cultural Contradictions: Mothering Ideology and the Intersections of Class, Gender, and Race. I artikeln vill Taylor klargöra hur moderskapets motsättningar

varierar beroende på ras och klass. Detta försöker hon visa genom att noggrant utforska hur ideologier som kapitalism, teknologi och patriarkat påverkar våra föreställningar om moderskap. Taylor refererar till Hays och menar att det “intensiva mödrandet” är något som främst mödrar från medel- och överklassen ägnar sig åt, då det är väldigt tidskrävande att ständigt förhandla med sitt barn. Fattiga mödrar eller mödrar från arbetarklassen använder sig i större utsträckning av regler att hålla sig till. Klass påverkar också hur mycket tid och pengar en förälder har möjlighet att lägga på ett barn (Taylor, 2011). Det intensiva

mödrandet är med andra ord ett ideal som främst medelklassen har möjlighet att leva upp till.

Under senare år har andra begrepp kring gott föräldraskap tillkommit. Ett exempel är det engagerade föräldraskapet. Även inom detta ideal eftersträvas tid med barnet, emotionell närhet, intresse och ett stort ansvarstagande men inkluderar även pappan. I Forsbergs studie om svenska medelklassfamiljer och deras vardagsliv, undersöks hur föräldrar förhåller sig till krav från skola, hem och arbete. Studien visar förekomsten av en distinktion mellan tid för och tid med barnet, där tiden med barnet idealiseras. Hushållsarbete betraktas inte som

engagemang med samma betydelse som så kallad kvalitetstid. Det förekommer en romantiserad bild av familjelivet där kvalitetstiden spelar en central roll och innebär ostörd och meningsfull tid med barnet för mys och annat betydelsefullt. Föräldraidealet präglas alltså av kvalitetstid, ett begrepp som snarare bör betraktas som ett föreskrivande än ett beskrivande begrepp. Engagerat föräldraskap

uppfattas dessutom av många som ett svåruppnåeligt ideal som ofta leder till skuld och en känsla av otillräcklighet (Forsberg, 2009).

I artikeln Parenting ideals and (un-)troubled parent positions från 2015 undersöker författaren Ulrika Widding förståelsen av föräldraskap och vilka positioner det finns att inta som förälder. Artikeln bygger på kvalitativa intervjuer med föräldrar som genomgått statliga föräldratödsutbildningar och undersöker deras inställning och förståelse av utbildningen samt av gott och dåligt

föräldraskap. Av studien framkommer att förståelsen av både det goda och det dåliga föräldraskapet är klassat och könat. Det goda föräldraskapet går i linje med ovan nämnda föräldraideal och bygger på en intensivt närvarande moder,

återfunnen i medelklassen, som tar ansvar för och utvecklas i sitt föräldraskap genom att söka kunskap hos experter. Den dåliga föräldern beskrivs som osäker och ansvarslös, utan förmåga att engagera sig. En beskrivning som ofta tillskrivits arbetarklassfamiljer med problem, där just modern pekas ut som den som

misslyckats som förälder. Widding belyser att barns psykiska ohälsa förstås och förklaras som en följd av dåligt föräldraskap. Det är denna förståelse av barns psykiska ohälsa som legitimerar föräldraskapsstödet (Widding, 2015). I studien How to be good: media representation of parenting, från 2011,

analyseras föräldraskapet utifrån en amerikansk föräldratidning och en svensk tv-serie om barnuppfostran (Assarsson, L och P. Aarsand, 2011). Studien undersöker vilka ideal runt föräldraskapet samt vilka subjektpositioner som framträder i de två utvalda medierna. Forskarna finner att föräldraskapet framstår som en

komplicerad och svår aktivitet. En annan upptäckt är att i det goda föräldraskapet är föräldern den vuxne i relation till barnet. Det görs en tydlig distinktion mellan

den vuxne och barnet där gränserna absolut inte får överskridas. Den vuxne bär alltid ansvar och inget ansvar får läggas på barnet. Föräldern framställs som en ledare medan barnet är den som följer. På detta sätt framställs barnet som passivt och utan eget agentskap. Två viktiga delar av det goda föräldraskapet är att föräldern dels ska vara en ansvarsfull “vuxen” i relation till barnet och dels vara ett föränderligt subjekt. Utifrån detta kan föräldern betraktas som den livslånga eleven som aldrig ska sluta lära sig, medan media får representera förälderns läroplan (ibid).

Hittills kan vi konstatera att det goda föräldraskapet består av ideal som framstår som svåra att leva upp till, även för de som befinner sig i medel- och överklassen. Att inte kunna möta samtidens ideal leder ofta till skuld och en känsla av

otillräcklighet. I relation till föräldraskapet är det oftast barnets bästa som står i centrum och är motivationen för den goda föräldern. Forsberg lyfter fram ett annat perspektiv av föräldraskapet, nämligen det sociala. En aspekt av det goda

föräldraskapet är alltså inte bara att vara god för sitt barn, utan även att framstå som en god förälder inför andra. Forsberg föreslår att ett svar på frågan om hur föräldrar relaterar till normer kring föräldraskap kan erhållas genom att använda sig av Butlers subjektsteori (Forsberg, 2009). Människors anknytning till normer – oavsett praktik – kan ses som ett sätt att uppnå en upplevelse av fast identitet och därmed hålla existentiell ångest borta. Begäret efter en viss subjektsposition eller identitet kan sägas vara ett begär efter ontologisk trygghet. Med andra ord: ett begär efter att veta säkert vem en är. Att ifrågasätta de normer som “gäller” för den människa jag vill vara innebär att ifrågasätta min identitet, vilket kan kännas otryggt. Därför är det i många fall skönt att försöka leva upp till de normer som stämmer med den typ av subjekt en vill vara (förälder, kvinna, student, you name it). Forsberg menar följaktligen att ett engagerat och barncentrerat föräldraskap inte bara handlar om vad en vill att barnet ska få av sin förälder utan även om att bli sedd och godkänd som förälder av andra föräldrar och av samhället i stort (Forsberg, 2009).

Vidare fynd från tidigare beskrivna studien How to be good: media representation

of parenting är att det finns en dubbel beskrivning av föräldrar, där de å ena sidan

framställs som kunniga om sina barn och å andra sidan skildras som noviser, i behov av expertrådgivning. Den goda föräldern framställs som ett lärande subjekt, ständigt uppmärksam och mottaglig för experters kompetens. Framförallt är en bra förälder en engagerad förälder. Föräldern får dock inte vara för engagerad, då även detta kan leda till att barnet mår dåligt (Assarsson, L och P. Aarsand, 2011). I Magdalena Sjöbergs avhandling om unga mammors identitetsskapande

identifieras tre dominanta diskurser kring samtida moderskap som hon beskriver som användbara. Den första är den redan nämnda idéen om det intensiva

moderskapet. Den andra kallar hon diskursen om det moderna jämställda moderskapet, som egentligen inte beskriver det goda föräldraskapet utan snarare

ett ökat utrymme för andra värden i den samtida kvinnans liv. Det moderna

jämställda moderskapet utgår från feministiska och postmoderna studier av

moderskap. Här ses föräldraskapet som en del av kvinnans liv som formas i relation till de andra delarna, som exempelvis kan bestå av karriär, en partner, vänner och andra intressen utanför familjelivet. Den andra förälderns engagemang är viktigt och förgivettaget för att det moderna jämställda moderskapet ska vara möjligt. Vidare dekonstrueras det biologiska eller nästan “magiska” bandet mellan modern och barnet i det moderna jämställda moderskapet för att frigöra utrymme

för de andra delarna i mammans liv. Det är en fin balansgång mellan livet som “vanlig människa” och mamma. Tillåter sig mamman för mycket egentid riskerar hon att positioneras som kall och hjärtlös (Sjöberg, 2019). En distinktion som förekommer i många beskrivningar av moderskap och föräldraskap är synen på barnet. Forsberg skriver om barnet som varande och barnet som projekt där varandeperspektivet innebär att barnets utveckling är en naturlig process som varken kan eller bör påverkas. Enligt projektperspektivet ses föräldrarnas

engagemang som helt avgörande för barnets utveckling. En del tidigare forskning som fokuserat på svenska och amerikanska familjer tyder på att det åtminstone i vissa sammanhang verkar finnas en kulturell preferens hos medelklassens föräldrar att se på sitt engagemang som helt avgörande för barnets utveckling medan arbetarklassföräldrar snarare ser på barnets utveckling som primärt ett resultat av inre drivkrafter (Forsberg, 2009). På ett liknande sätt leder det moderna jämställda föräldraskapet till en syn på barnet som ett aktivt subjekt drivet av egna inre processer. Detta till skillnad från den barnsyn som det intensiva mödrandet tycks bygga på. Här framstår barnet som ett passivt objekt, i konstant behov av skydd för att inte skadas och som enbart med hjälp av föräldrarnas engagemang och påverkan kan utvecklas i positiv riktning. Den tredje diskursen som Sjöberg nämner är det riskmedvetna moderskapet som på många sätt liknar det intensiva moderskapet men med en ytterligare dimension av riskmedvetenhet. Mammor som praktiserar det riskmedvetna moderskapet ser barnet som ett sårbart objekt som konstant måste skyddas från potentiella faror. Hon håller sig uppdaterad kring de senaste evidensbaserade rekommendationer som rör barnets rutiner och utveckling (Sjöberg, 2019).

2.3 Kritik av föräldraidealet

Gemensamt för de flesta texter som inkluderats i kunskapsläget kring denna studie är att föräldraidealet nyanseras genom att presenteras tillsammans med kritik om att det villkoras av klass och kön. Widding menar att det finns en utbredd

föreställning av att föräldrar behöver stöd för att inte misslyckas (Widding, 2015). Exempelvis förklaras ofta barns psykiska ohälsa med hänvisning till brister i föräldraskapet vilket ger legitimitet åt föräldraskapsstöd (Socialdepartementet, 2018). En del forskare är kritiska till denna typ av resonemang därför att interventionerna handlar om att föra över vita medelklassvärden till

föräldraskapsstödets faktiska målgrupper: arbetarklass och etniska minoriteter (ibid). Förståelsen av föräldraskap och föräldrautbildning tenderar att fokusera på föräldraskapet som styrt av individuella egenskaper istället för att problematisera föräldraskapet utifrån strukturella parametrar som klass och kön (Widding, 2015). Även Hays påpekar problemet med att det intensiva mödrandet som ideal inte går att leva upp till för många. Detta på grund av att de flesta inte tillhör den grupp av vit medelklass som idealföräldern utgår från (Hays, 1996). Forsbergs studie visar på vissa könsskillnader när det gäller hur föräldrarna engagerar sig i sina barn. I hälften av familjerna som studerats tog männen mindre ansvar jämfört med kvinnorna, vilket kan tolkas som ett spår av den seglivade västerländska moderskapsideologin där modern är den självklara omsorgsgivaren. Forsberg beskriver vad han uppfattar som en distinktion mellan tid för barnen och tid med barnen där tid med barnen idealiseras inom ramen för det engagerade

föräldraskapet. Med avstamp i denna distinktion konstaterar han att männen i

familjerna oftare spenderar tid med barnen och till viss del tycks vara undantagna kravet på tid för barnen. Det krävs således mindre av männen för att de ska ses som och uppleva sig själva som engagerade och barncentrerade föräldrar (Forsberg, 2009). Engagerat och barncentrerat föräldraskap är alltså inte

nödvändigtvis ett jämställt föräldraskap. Vallberg Roth konstaterar att det framför allt är kvinnor som engagerar sig i den internetmiljö som utgör det empiriska materialet i hennes studie av hur föräldraskap kommer till uttryck även om hon påpekar att en på ett internetforum kan utge sig för att vara vem som helst

(Vallberg Roth, 2011). Även i den nationella strategin lyfts det fram att kvinnor i större utsträckning tar emot föräldraskapsstöd jämfört med män vilket synliggör ytterligare ett av strategins mål- och utvecklingsområden, nämligen jämställdhet mellan könen (Socialdepartementet, 2018).

2.4 Professionalisering av föräldraskapet

Ett i Sverige relativt outforskat område är det om föräldraskapets

professionalisering. Det är ett av perspektiven som utforskas i Ann-Christine Vallberg Roths netnografiska delstudie som behandlar föräldraskap i relation till vad hon kallar en förtätad dokumentations- och bedömningspraktik mellan hem och skola. Barn, föräldrar och lärare ingår i denna nya kommunikativa praktik som innebär en ökad mängd dokumentation och bedömningar i kommunikationen mellan hem och skola. Exempel på dokument som avses är: Läs-Utvecklings-Schema (LUS) och Tidig Registrering Av Språkutveckling (TRAS), portfolios, veckobrev, loggböcker, utvärderingar, självbedömningar, enkäter, sociala medier (tex bloggar, sajter) etc. Studiens empiriska material består av diskussionstrådar om dokumentations- och bedömningspraktik i två internetmiljöer för föräldrar. Genom att beskriva vilka tankar kring föräldraskap som kommer till uttryck i dessa trådar vill hon belysa det samtida föräldraskapets komplexitet och samtidigt erbjuda alternativa tolkningar av vems intressen som är involverade i de olika aspekterna av föräldraskapet. Att undersöka föräldraskap innebär inte enbart att undersöka individer enligt Vallberg Roth. Det innebär också att undersöka relationen till deras barn och andra vuxna men även till stat, marknad och vetenskap samt dessas institutioner och professionella (Vallberg Roth, 2011). De perspektiv som växer fram ur föräldrarnas samtalstrådar om skolan är ett statligt reglerat föräldraskap, ett marknads- och konsumtionsperspektiv på

föräldraskap, ett professionaliserat föräldraskap på vetenskapliga grunder samt ett sorts civilt eller medmänskligt föräldraskap där föräldrar kommer samman och utbyter erfarenheter. Dessa diskussioner påverkar på olika vis föräldrarnas sätt att se på det egna och andras föräldraskap. Vallberg Roth skriver om ett statligt reglerat föräldraskap och menar att det finns många exempel på hur offentliga institutioner reglerar föräldraskapet och positionerar föräldrar som ansvariga för barnets framgång i skolan genom olika dokument och kontrakt. Relativt vanliga är föräldrakontrakt där föräldrarna bl.a. åtar sig att visa intresse för barnets

hemuppgifter, se till att barnet lägger sig en viss tid och kontrollerar att barnet inte tittar på vissa tv-program. Ett annat exempel är individuella utvecklingsplaner (IUP) som reglerar elevens ansvar och som ofta inkluderar förälderns underskrift. Mellan hemmet och skolan skapas på det här sättet relationer där familjerna kan bli relativt maktlösa. En tolkning är att det offentliga har trängt sig på det privata, att skolan gjort hemmet till en del av utbildningsinstitutionen och kräver ett utrymme där som kan ifrågasättas. I diskussionstrådarna finns variation i åsikterna kring den information föräldrarna får om barnets utveckling och mål. Många tycker att föräldradeltagande är positivt ur ett demokratiskt perspektiv men samtidigt verkar individuella utvecklingsplaner och liknande dokument ha stort fokus på vårdnadshavarens ansvar att exempelvis sätta gränser i förhållande till skolarbetet och att stimulera lärande. Vissa föräldrar tycker att det är skolan som ska ta primärt ansvar för detta medan andra tycker precis tvärtom, att det i första

hand är föräldrarnas ansvar att se till att barnen klarar skolan (Vallberg Roth, 2011).

Vallberg Roth beskriver även ett evidensbaserat föräldraskap som visar sig i studiens empiri, där osäkerhet i kombination med begär efter att vara en lyckad förälder skapar en drivkraft att söka efter en evidensbaserad föräldrapraktik. Vallberg Roth ställer frågan om expertråd och evidens ökar eller minskar osäkerheten i föräldraskapet och menar vidare att det finns de som hävdar att osäkerheten bland föräldrar ökar i takt med expertrådens tillväxt. Det empiriska materialet i studien verkar föreslå att den allt mer omfattande dokumentations- och bedömningskulturen i skolorna sprids allt snabbare genom diskussionerna på nätet. Samtalstrådarna visar exempel på hur föräldrar tipsar andra om hur de på egen hand kan skaffa och använda bedömningsinstrument och hur de sedan bedömer sig själva, varandra och de professionellas bedömningar. Hur det evidensbaserade föräldraskapet, med tester och diagnoser i vardagen, påverkar barn och föräldrar, är ett område som vidare behöver utforskas.

Vallberg Roth föreställer sig att befintliga professioner utvidgas genom den nationella strategi för föräldraskapsstöd som publicerades 2008, alternativt att nya professioner inom föräldraskapsutbildning börjar ta form. Denna fokusering på ett föräldraskap baserat på vetenskapliga grunder går i linje med den

professionalisering som skett när det gäller barndomen (Skolverket, 2010). Dessa förändringar kan antagligen ses som en följd av, eller del i, dagens

kunskapsintensiva samhälle där kunskapsproduktion är en av de viktigaste tillväxt- och konkurrensfaktorerna i och mellan olika företag och verksamheter. Kunskapsproduktion och evidens är ett genomgående tema även i den

uppdaterade strategin för ett stärkt föräldraskapsstöd från 2018. Man ser bl.a. ett fortsatt behov av fler evidensbaserade metoder, fler aktörer med utbildning inom föräldrastöd (både målgruppsanpassade och generella) och bättre uppföljning och utvärdering av insatser. Genom att åstadkomma detta antar en kunna säkerställa att föräldraskapsstödet får rätt effekt, dvs. främja barns hälsa och utveckling genom att göra föräldrar välinformerade och trygga. Sammanfattningsvis går strategin ut på att erbjuda föräldraskapsstöd till så många som möjligt för att göra föräldrar trygga och välinformerade. Detta i sin tur ska komma barn och unga till gagn eftersom trygga och välinformerade föräldrar med goda relationer till varandra och till sina barn främjar en hälsosam utveckling hos barn och unga. På det här sättet beskrivs föräldraskapsstödet som en av de viktigaste insatserna som samhället kan erbjuda för att hjälpa föräldrar att klara sitt uppdrag som föräldrar (om de behöver det). Resonemanget som förs kring hur föräldraskapsstödet är tänkt att fungera aktualiserar på ett intressant sätt Vallberg Roths diskussion om hur osäkerheten och viljan att vara en god förälder är en drivkraft när det kommer till att söka evidensbaserad kunskap. Samtidigt ställs frågan om huruvida

evidensbaserade praktiker stärker föräldrars förtroende eller inte. Enligt vissa forskare verkar osäkerheten hos föräldrar snarare öka i takt med expertrådens tillväxt (Vallberg Roth, 2011). Vidare verkar en grundförståelse av föräldraskapet vara att det är svårt och riskfyllt. Den nationella strategin för ett stärkt

föräldraskapsstöd beskrivs föräldraskapet som ett “uppdrag” i vilket föräldrarna ska stödjas (Socialdepartementet, 2018). Sådana formuleringar ger föräldraskapet en professionell klang och får det att framstå som ett svårt men välplanerat projekt med tydliga mål. Men statligt organiserade aktörer är inte de enda som påverkar oss. Även populärkulturen förmedlar förväntningar och bilder av föräldraskap med närmast professionella drag. I Assarsson och Aarsands artikel How to be

good, om hur föräldraskap representeras i media, beskrivs hur dagens

självständiga subjekt konstruerar sig själv genom autonoma och medvetna val. Dagens föräldrar förväntas göra individuella val vilket skapar ett behov av råd och expertkunskap att basera dessa val på. Hemmet ska vara en plats för lärande och dagens syn på barn domineras av individualitet, respekt, jämlikhet och kompetens. Föräldraskapet framställs i det empiriska materialet som problematiskt och

lösningen är en kommunikativt skicklig förälder med särskilda kompetenser. Skickliga föräldrar porträtteras som förstående, reflekterande och

kommunicerande. En specifik föräldraroll konstrueras, med goda föräldravärden, medan andra alternativa sätt att vara förälder ignoreras. Föräldern blir även ansvarig för att undervisa sitt barn. Att vara förälder beskrivs som en diskursiv praktik, där vissa sätt att prata och agera som föräldrar tas för givet. Detta, menar Assarsson och Aarsand, leder till social inkludering/exkludering och skapar normer kring vad som är normalt respektive avvikande när det kommer till föräldraskap. Experternas råd blir en sorts institutionaliserad kunskap om hur föräldraskap bör göras samt visar på hur föräldrar genomgår en

socialiseringsprocess genom att lära sig “fackkunskap” och bli medveten om vad som förväntas av dem (Assarsson, Aarsand, 2011).

I en pågående studie vid namn Projekt Barn. Fostransideal, föräldrapraktiker och

föräldraskapets professionalisering (Örebro Universitet, 2015) vid Örebro

universitet fokuseras småbarnsföräldrars förhållande till experter och expertråd. Utgångsläget är föräldrarnas viktiga betydelse för barnets framtid samt synen på barnet som projekt. Vad betyder det för barnuppfostran i Sverige att ansvaret i så stor utsträckning delas mellan föräldrar och barnomsorgsexperter, som

exempelvis förskollärare (ibid)?

Magdalena Sjöberg diskuterar i sin avhandling om unga mammors

identitetsskapande hur den svenska statens investeringar i föräldraskapsstöd och föräldraskapsexpertis kan bidra till en rädslokultur vilken framkallar en stark vilja hos föräldrar att ta ansvar för att utveckla sitt föräldraskap. Statligt

föräldraskapsstöd bygger också på en idé om en så kallad föräldradeterminism som går ut på att utbildade experter som höjer föräldrars kompetens leder till “lyckade barn” som i sin tur blir “goda medborgare” vilka i förlängningen leder till ett starkt samhälle (Sjöberg, 2019).

2.5 Görandet av en god förälder

Inom studiet av samtidens föräldraskap tonar en bild fram som visar att det finns ett starkt begär efter att vara lyckad som förälder samt att föräldraskapet, nästan oavsett hur mycket tid som spenderas med barnen, är förknippat med skuldkänslor (Forsberg, 2009, Hays, 1996, et al.). Att leva upp till idealet av den gode föräldern handlar ofta om ett identitetsskapande där föräldrar positioneras och positionerar sig själva som lärande och villiga att utvecklas. Aarsand och Assarsson beskriver, i sin studie av representationer av föräldrar i media, hur populärkulturen fyller en viktig funktion när det gäller att sträva mot idealet. Tv-program, tidningar och litteratur utgör en måttstock för de som längtar efter att utvecklas och vara duktiga föräldrar (Aarsand, Assarsson, 2011). Det evidensbaserade föräldraskapet som visar sig i Vallberg Roths empiri visar att många föräldrar har ett starkt begär efter att vara en lyckad förälder. Samtidigt finns en stor osäkerhet när det kommer till hur en ska bära sig åt, vilket skapar en drivkraft att söka efter evidensbaserade föräldrapraktiker.

Det kan kännas tryggt att luta sig mot kunskap när en som förälder planerar sin strategi med barnen. Precis som professionella förväntas kunna mäta och bevisa effektiviteten i sina metoder, vill även föräldrar idag ha vetenskapen bakom sig (Vallberg Roth, 2011). Fokus på vetenskaplig kunskap och evidens är en

återkommande tendens när det kommer till förslag på hur föräldrar kan förbättra sin föräldraförmåga. I den nationella strategin för ett stärkt föräldraskapsstöd från 2018 betonas att föräldraskapsstöd är en av de viktigaste insatserna som samhället kan erbjuda föräldrar för att de ska kunna hjälpa sina barn. Föräldraskapsstödet anses dock vara i behov av utveckling på olika sätt och då inte minst genom att förse de aktörer som arbetar med att stödja föräldrar med kunskap om effektiva arbetssätt med vetenskaplig evidens. Detta beskrivs som viktigt både för att föräldrar ska vilja använda sig av föräldraskapsstödet och för att det sedan ska få “rätt effekt” (Socialdepartementet, 2018).

3. TEORI

Under läsningen av vårt material upptäckte vi tidigt att innehållet visade senmoderna tendenser. Senmodernitet som begrepp handlar kortfattat om hur dagens samhälle rört sig vidare från modernitet till ett intensifierat modernt tillstånd. Centrala delar av senmoderniteten är globaliseringen och upplösandet av de institutioner som industrialiseringen bygger på (se Giddens, 1999 och Engdahl och Larsson, 2011). Det föräldraskap vi tycker oss se i vårt empiriska material är delvis ett föräldraskap som drivs av det senmoderna samhällets institutionella krav, induvidualiseringsprocesser som förlägger ansvaret på den enskilde individen samt en förväntan om att relationer ska vara frivilliga och hållas samman enbart av kärlek. För att förstå dessa tendenser har vi valt ett teoretiskt ramverk utformat av de tyska sociologerna Ulrich Beck, Elisabeth

Beck-Gernsheim och den brittiske sociologen Anthony Giddens. Av deras teorier är det följande begrepp, som beskriver den senmoderna samtiden, som vi funnit mest relevanta för vår studie: individualisering, den fria relationen, reflexivitet,

risksamhälle och konfiskeringen av naturen. 3.1 Individualisering

Med individualisering åsyftas den process där relationen mellan individ och samhälle är satt i förändring till följd av industrialisering och modernisering (Beck- Gernsheim, 2013). Traditioner destabiliseras med följd att de ramar för vilka sociala relationer och vägledande normer utformas sätts ur spel.

Individualiseringen leder till en process där traditionell trygghet går förlorad och att tidigare fasta tillhörigheter som stånd, klass och familj successivt vittrar sönder och ersätts av den fria individen. Frigörelsen från olika former av traditionella institutioner kan dock sägas vara en chimär då vi istället blir beroende av nya typer av institutioner. I individualiseringens spår följer därmed en

institutionalisering i form av arbetsmarknad, utbildning, professioner, lagar och fri marknad. Motsägelsefullt nog gör individualiseringen att individen får allt

svårare att klara sig självständigt. Den välfärdsstat individen lever i är bortom individens kontroll, tvärtom den känsla av kontroll som skapas i människors medvetande. Hur exempelvis socialpolitiken eller arbetsmarknaden utformas får direkta konsekvenser på människors livssituation. Enligt Beck- Gernsheim lever vi exempelvis i en tid av accelererande globalisering som har haft och kommer att få stor inverkan på arbetsmarknaden. Anställningsskydd avregleras med följd att fasta anställningar blir allt ovanligare och att det öppnas upp för en mer prekär arbetsmarknad som kännetecknas av korta och otrygga anställningsformer. Det tidigare “job for life” håller på att ersatts av “the temporary life”, vilket ställer

andra krav på arbetstagaren. För att klara sig behöver en vara ständigt flexibel och redo för förändring och förflyttning, samt att tåla att vara konstant utsatt för konkurrens (ibid).

Människors liv styrs även utifrån marknadens intrång på alla livets arenor. En marknad som lanseras via massmedia och som dikterar vår livsstil. Beck menar att den så kallade frigörelsen av traditionella livskontexter resulterar i en sorts

“likriktning och standardisering av sättet att leva”. Valfriheten som

individualiseringen bygger på är alltså på sätt och vis skenbar. Det finns inte längre en avgränsning mellan de institutionella delarna av vårt liv och de privata, en sådan uppdelning är på sätt och vis en illusion (Beck, 2012). Vidare går valfriheten att betrakta som en börda, då den fria rätten att välja inte bara är en möjlighet utan även ställer höga krav på människor. I det moderna samhället läggs ansvaret att lyckas på den enskilde. Det förväntas av individen att ständigt fatta aktiva beslut och på så sätt konstruera sig själv, utvecklas och lyckas, inte en gång för alla utan dag efter dag. I det ständigt ökande utbudet av val behöver individen lära sig välja rätt och anpassa sig efter ett ständigt förändrande samhälle (Beck-Gernsheim, 2013). Friheten i det senmoderna samhället består av valfrihet. Då uppstår problemet att en kan välja fel, vilket skapar ett behov av experter som kan hjälpa oss välja. I dagens samhälle är vi nästintill beroende av att vi kan vända oss till en expert som talar om vilket val vi borde göra (Beck, 2012).

3.2 Den rena relationen

Beck Gernsheim beskriver hur övergången till det senmoderna samhället har förändrat både hur institutioner fungerar och hur människor lever sina liv. Denna förändring karaktäriseras av i huvudsak två sammanhängande rörelser. Å ena sidan har de förmoderna traditionernas och normernas stabila ramverk alltmer börjat förlora tyngd och betydelse. Inte minst när det kommer till familj och sociala relationer. Å andra sidan så blir den senmoderna människan allt mer bunden av de moderna institutionernas förutsättningar och krav. Att det

förmoderna samhällets religiösa och traditionsförankrade struktur luckrats upp innebär att dagens människor antas uppleva en större autonomi på en mängd områden. Livsbetingelser som rör identitet, livsstil, relationer och karriär är numera i större utsträckning resultatet av egna preferenser och val. På kärlekens och relationernas arena kan denna process på många sätt förstås som en seger. Strikta normer kring könsroller och giftermål ersätts av jämställdhet, frivillighet och öppenhet och två människor som lever tillsammans är inte längre

sammanbundna av juridiska överenskommelser, utan enbart av kärlek. Beck Gernsheim menar dock att denna seger har en baksida. Kärlek och relationer är numera tidskrävande projekt som kräver arbete, engagemang och stort tålamod (Beck Gernsheim, 2013).

Love has become a task, a permanent challenge, driving us to the limits of our tolerance and patience (and sometimes beyond, to rage and despair) (Beck Gernsheim, 2013).

Den senmoderna människans försvagade relation till traditioner samt ökade

reflexivitet leder till att det inte längre är godtagbart eller önskvärt att ha relationer som hålls samman av släktskap eller juridiska överenskommelser. På så vis blir det viktigare hur parterna, (vare sig det rör sig om älskare, syskon, eller barn och föräldrar) upplever och värderar relationen. Det som tidigare höll samman föräldra-barnrelationen har ersatts av emotionell närhet och förtrolighet. Hos

tidigare generationer var det självklart att en fick barn, då dem behövdes för att säkra framtiden men också till följd av att det inte fanns samma tillgång till

preventivmedel. Dessutom utgjorde barnen en ekonomisk trygghet, medan de idag snarare är en ekonomisk belastning (Giddens, 2003). Idag ska frågan om barn tas som ett medvetet och aktivt val (Beck-Gernsheim, 2013) som är mer kopplat till psykologiska och känslomässiga behov. Dagens syn på relationen mellan barn och föräldrar går att förstå utifrån begreppet den rena relationen som beskriver en samtida idealbild av hur relationer ska fungera och vara utformade. Till skillnad från traditionella relationer som ofta har byggt på någon form av maktrelation, som exempelvis ekonomiskt beroende, så bygger det rena förhållandet på

ömsesidighet, demokrati och kommunikation . Centralt för den rena relationen är den emotionella kommunikationen, som är själva behållningen av relationen och anledningen till att relationen är värd att upprätthålla. Den rena relationen är beroende av tillit och förtrolighet och bygger därför på att båda parter öppnar sig för varandra. Samtal och dialog får relationen att fungera. Det är önskvärt att det inte förekommer maktutövning, våld eller tvång i den rena relationen. Giddens liknar idealen hos den rena relationen vid demokratins principer (Giddens, 2003). 3.3 Reflexivitet

Det senmoderna samhället präglas av frågor kring den egna identiteten. Vad ska jag göra? Vem ska jag vara? Hur ska jag handla? Vad vill jag? Detta är frågor som kräver svar när människor står inför uppgiften att skapa sig själva. Självets

reflexiva strävan efter en identitet består av att hela tiden upprätthålla och skapa sammanhållande självbiografiska berättelser. Giddens (1999) liknar självets reflexiva projekt vid det sökandet efter en ny identitet som kan uppstå efter en skilsmässa. Processen “att hitta sig själv” karaktäriseras av ett tillstånd av aktiv intervention och förändring och antalet alternativa livsstilar att välja bland är oändligt många. Problemet verkar inte vara att förstå vilket alternativ som objektivt är bäst, utan snarare att ta reda på vad just jag vill. Giddens menar att senmoderna människor lever sina liv med ett stort mått av reflexivitet. Detta kan liknas vid en sorts kontinuerlig självterapi där individen på ett systematiskt sätt reflekterar kring vilken riktning livet och identiteten härnäst ska ta. Giddens använder i sin bok Modernitet och självidentitet, olika handböcker, guider, terapeutiska skrifter och självhjälpsböcker för att visa på hur den senmoderna människans självreflexivitet kommer till uttryck. En av böckerna som Giddens tar upp och analyserar är Jeanette Rainwaters bok Self therapy -A guide for becoming

your own therapist. Denna självhjälpsbok kretsar enligt Giddens till stor del kring

en förhöjd medvetenhet om egna tankar, känslor och kroppsförnimmelser. Även självbiografiskt tänkande är ett centralt begrepp och fungerar som ett verktyg för att uppnå större förståelse för sig själv, både genom att uppmärksamma känslor och tankar i stunden men även genom att begripliggöra händelser i det förflutna. Genom att förstå sin historia kan en undvika att förslavas av den. Detta sätt att rutinmässigt observera sig själv leder inte bara till en ökad förståelse för det som händer här och nu utan är också alldeles nödvändigt för att skapa en framtid som stämmer överens med individens innersta önskningar. Några av de viktigaste föreställningarna om människan som Rainwaters bok implicerar och som Giddens menar är typiskt för senmoderniteten är att självet är ett reflexivt projekt som varje människa ensamt är ansvarig för. Visst har olika människor vissa

grundegenskaper som kännetecknar dem men utöver det är det viktigaste inte vad en människa är utan vad en människa blir. Vad människan sedan blir är helt beroende på dennes egna ansträngningar att förstå och skapa sig själv och kontinuerligt välja bana därefter. Dessutom omfattas självets reflexivitet även av

kroppen. Att vara medveten om och kontinuerligt rikta uppmärksamhet mot kroppen är en viktig del av att uppnå närvaro och kontroll. Det handlar om allt från hur en andas och motionerar till vad en äter. På sätt och vis liknar

kroppsmedvetenheten delar av vissa österländska filosofier men den stora

skillnaden att kroppsmedvetenheten inte ska leda till ett upplösande av jaget utan tvärtom vara ett medel för att tydliggöra och uppleva jaget. Ytterligare en aspekt av reflexiviteten som skulle kunna vara ett övergripande svar på hur den

senmoderna människan bör förhålla sig till sig själv handlar om autenticitet. Att vara sann mot sig själv är att låta sig ledas av en giltig karta. Att vara sann mot sig själv är dessutom det bästa sättet att bli kvitt de beteendemönster som inte är självvalda, exempelvis rester från barndomen. “Att vara sann mot sig själv innebär att hitta sig själv”(Giddens, 1999:99) men eftersom detta är en aktiv självkonstruktionsprocess krävs också ett övergripande mål vilket lyder: bli oberoende och förverkliga dig själv. På så vis består processen av ett kontinuerligt berättande av individen, för individen, om individen. Giddens menar att det är den här typen av självförverkligande genom val som kännetecknar vardagslivet för människor i det senmoderna samhället (ibid).

3.4 Risksamhälle

Beck menar att industrisamhället och moderniteten har gett vika för en andra modernitet och en samhällsform som han benämner som ett risksamhälle. Att leva i ett risksamhälle innebär att ständigt förhålla sig till en förebådande och

annalkande katastrof. Till skillnad från faror, som är konkreta och svåra att påverka, är risker spekulativa, abstrakta och något vi potentiellt kan ändra med rätt riskhantering (Beck, 2012). Det som är utmärkande för det senmoderna risksamhället är att riskerna kommer sig av en rad individuella beslut, som får globala risker som följd. Globaliseringen i sin tur leder till en brist på kontroll, då nästan varje aspekt av vår tillvaro nu berörs av faktorer så långt ifrån oss att vi faktiskt inte kan påverka dem. Eftersom ingen riktigt kan förutse konsekvenserna av denna globalisering, medför den en sorts risk (Giddens, 2003). Riskerna är ofta osynliga och svåra att greppa omfattningen på. Exempel på sådana risker är högkonsekvensrisker som kärnkraftsolyckor eller växthuseffekten som hotar att utplåna mänskligheten. Framtiden har blivit alltmer osäker och bygger mindre på vårt förflutna än tidigare. Då riskerna befinner sig i framtiden existerar de bara som sociala konstruktioner i vårt medvetande och skapas genom att de formuleras. Denna “öppna” framtid blir, enligt Giddens, till ett nytt territorium som kan ta olika form beroende på vem som undersöker det. Det kan alltså finnas flera olika kontrafaktiska framtidsutsikter utifrån vilken riskbedömning som görs. Giddens benämner detta fenomen för en kolonisering av framtiden (Giddens, 1999) I risksamhället har vi en annan tidshorisont. Idag är det inte längre vår historia med traditioner och erfarenheter som bestämmer hur vi agerar, istället agerar vi utifrån hur vi önskar att framtiden ska bli, och vad vi vill lyckas undfly. Svårigheten att överblicka eller skapa sig en konkret bild av riskerna konstruerar ett behov av försäkringar och expertkunskap. Expertkunskap som går att betrakta som en slags försäkring och som blir till en hårdvaluta i risksamhället (Engdahl och Larsson, 2011). Giddens menar att riskmedvetenhet har blivit en del av den senmoderna människans vardag. Med ständigt närvarande risk kan vi inte leva på “autopilot”, utan behöver vara ständigt reflexiva i allt vi tar oss för (Giddens, 1999).

3.5 Konfiskeringen av naturen

Ytterligare ett förhållande som senmoderniteten har satt i rörelse är förhållandet mellan samhälle och natur. Något som Giddens (1999) menar i hög grad

kännetecknar senmoderniteten är att människans kontroll av naturen har

accelererats och fördjupats. Denna process handlar inte bara om att människans teknologier och vetenskaper bemästrar naturens värld. Det handlar även om att naturen numera är en del av en skapad miljö som består av mänskligt

strukturerade system. Denna miljö drivs av socialt organiserad kunskap snarare än något yttre naturligt. Giddens menar att en i moderniteten behandlar naturen som ett instrument för att förverkliga mänskliga mål, men att socialiseringen av naturens värld är ännu djupare än så. Naturen i vid mening går inte längre att skilja från samhället eftersom den ständigt är föremål för mänskliga

interventioner. Naturen kan i någon mening överleva i det moderna samhället genom att vara närvarande i mänskligt kontrollerade former. Ett exempel är parker, odlingar och grönområden i städer som noggrant planeras och sköts om av människor. Dessa rester av naturen är bara naturliga i den bemärkelsen att de delvis drivs av vissa organiska processer. Även självet kontextualiseras och

upplöses genom det senmoderna samhällets tendenser att behandla naturen som en sorts tröga krafter som ska tämjas, förstås och användas för mänskliga ändamål. Modernitetens kontroll av de erfarenheter (till exempel erfarenheter av naturen eller döden) som av en eller annan anledning positioneras utanför det mänskliga samhället leder till att de isoleras från vardagens sociala liv (Giddens:1999)

4. MATERIAL & METOD

I detta avsnitt presenteras och diskuteras olika metodologiska aspekter, som hur vi gått tillväga vid valet av material och metod. Vi för även en diskussion gällande studiens tillförlitlighet och äkthet för att slutligen presentera några etiska

utgångspunkter.

4.1 Urval

Redan från start var vi intresserade av att undersöka föreställningar om

föräldraskap. Den ursprungliga idéen var att leta efter samtida föreställningar i populära bloggar om föräldraskap. Tanken var då att bloggen är ett medium som många tar del av och som har inflytande på hur människor tänker och gör i alla möjliga delar av livet. Det finns bloggar inom kategorier som mat, mode, resor, filosofi och såklart föräldraskap. Det visade sig dock att inläggen ofta var korta, vilket innebar att materialet inte hade blivit tillräckligt omfattande men också att det inte fanns så mycket i det formatet att välja på som vi hade trott. En förklaring skulle kunna vara att bloggande inte är lika stort idag som det var för några år sedan. Dessutom verkade inläggen hos många bloggar präglas av sponsring för olika produkter. Det är visserligen intressant i sig men säger inte tillräckligt mycket om det görande av föräldraskap som vi är intresserade av. Podcasts riktade till föräldrar, som “Rulla vagn” , “Kära barn” eller “postpatriarkatet”, var ett annat alternativ som övervägdes. Även om dessa podcasts verkade intressanta och innehållsrika, så valdes de bort. Framför allt för att arbetet med

transkriberingen av innehållet framstod som för tidskrävande i ett redan ansträngt schema. Ytterligare ett format för spridning av normer kring föräldraskap som vi båda författare till denna uppsats stött på, är populärvetenskapligt paketerade handböcker för föräldrar. Denna typ av böcker, ofta skrivna av psykologer, terapeuter eller personer med erfarenhet av socialt arbete med barn och familjer, är normerande i innehåll och presentation samt riktar sig till och används av både professionella och av föräldrar som vill utveckla sina kunskaper. De är omtyckta, populära och inflytelserika på många olika arenor, både inom socialtjänsten och på internetforum för föräldrar. I denna kategori av litteratur finns många titlar att välja bland vilket leder fram till hur vi resonerat i valet av litteratur.

De val forskaren gör när det kommer till material bör presenteras för läsaren (Denscombe, 2018). Denna studies urval speglar det intresse för samtida

föreställningar kring föräldraskap som forskningsfrågorna ger uttryck för och tar samtidigt avstamp i de kunskapsluckor som visat sig i läsningen av tidigare forskning. Detta sätt att resonera kring urval har vi sett återspeglas på åtskilliga ställen i metodlitteraturen, exempelvis i Bryman (2008). Professionalisering av föräldraskapet är ett ämne som flera forskare efterlyser forskning kring. Det är också ett fenomen som kännetecknas av efterfrågan av vetenskaplig kunskap och expertråd. Därför verkade det intressant att välja böcker med vetenskapliga kunskapsanspråk. Utifrån detta valdes först två böcker, varav en i ett senare skede byttes ut. Boken Fem gånger mer kärlek kände vi båda till sedan tidigare genom att ha sett och hört om den i olika sammanhang, som i vänskapskretsen och på arbete inom socialtjänsten. Boken är skriven av Martin Forster, legitimerad psykolog och doktor i psykologi med en bakgrund av arbete med barn och familj både inom psykiatri och socialtjänst (Forster, 2020). Den är tänkt att fungera som kunskapsunderlag både för professionella och föräldrar, vilket fick den att framstå som intressant utifrån ett professionaliseringsperspektiv. Efter en sökning via sökmotorn Google på professionaliserat föräldraskap kommer Vad alla föräldrar

borde få veta upp som en av de första träffarna. Den är skriven av Kajsa Lönn

Rhodin, legitimerad psykolog och psykoterapeut samt Maria Lalouni, legitimerad psykolog och doktor i medicin. De har precis som Forster lång erfarenhet från arbete med barn och föräldrar inom psykiatri och socialtjänst och har tillsammans utvecklat föräldrastödsprogrammet ABC. Dessa två böcker är skrivna av samma typ av föräldrastödsaktörer som omtalas i En nationell strategi för ett stärkt

föräldraskapsstöd från 2018. De har ambitionen att erbjuda de kunskaper och

kompetenser som föräldrar och professionella efterfrågar för att utveckla gott föräldraskap. Vid en närmare titt på böckerna visade det sig att författarna ingick i samma nätverk, kände varandra personligen och länge varit kollegor. Martin Forster hade dessutom skrivit förordet till boken Vad alla föräldrar borde få veta. Detta såg vi som negativt då det sannolikt skulle innebära att de hade en likartad eller gemensam syn på föräldraskapets roll och aspekter och att undersökningen därför riskerade att bli för snäv. I de fall forskaren gör ett strategiskt urval ses det ofta som positivt att denne försäkrar sig om att det finns något mått av variation i urvalet (Bryman, 2008). Det var också vår tanke och avsikt när vi bestämde oss för att välja bort Fem gånger mer kärlek och behålla Vad alla föräldrar borde få

veta. I sökandet efter en andra handbok konkretiserades följande vägledande

kriterier: popularitet, vetenskapsanspråk, målgrupp föräldrar, behandlar

föräldraskapet på ett generellt plan (alltså inte böcker kring ett specifikt område

av föräldraskap).

För att hitta en andra handbok för analys som både var populär och uppfyllde vårt vetenskapskriterium användes det internationella e-handelsbolaget Amazons topplista över föräldraskapsböcker. Den bok som hamnade högst på listan (8:e plats) och samtidigt uppfyllde kriterierna om vetenskapsanspråk och ett behandlande av föräldraskapet generellt (alltså inte av en specifik del av barnuppfostran, som exempelvis potträning eller sömnrutiner) var den

amerikanska boken Förstå ditt barns hjärna. Den beskrivs som en “New York Times Bestseller” och har översatts till över 30 språk, vilket signalerade popularitet. Boken gavs ut på svenska under 2019 och är skriven av Daniel J. Siegel som är professor i psykiatri och Tina Payne Bryson som är psykolog och psykoterapeut för barn och ungdomar. Författarna presenterar i boken ett antal

vetenskapligt förankrade strategier för föräldrar som ska leda till en gynnsam utveckling för barnet och familjen, vilket signalerade det vetenskapsspråk vi var ute efter. Genom att välja två böcker skrivna av författare med lite olika

utgångspunkt och dessutom verksamma i delvis olika kontext hoppas vi dessutom kunna belysa föräldraskapet på ett lite mer nyanserat sätt jämfört med om vi hade valt böcker av författare ur samma nätverk.

4.2 Material

Nedan följer en kort presentation av det material som analysen bygger på.

Vad alla föräldrar borde få veta utgavs 2019 av bokförlaget Natur & Kultur och

omfattar 143 sidor. Boken är skriven av Kajsa Lönn Rhodin och Maria Lalouni, som båda är legitimerade psykologer (Natur & kultur, 2020). Boken bygger delvis på det material som författarna var med och utformade som underlag för ABC

(Alla barn i centrum), ett generellt riktat stödprogram för föräldrar med barn i

åldrarna 3-12 år (Rhodin och Lalouni, 2019). Bakgrunden till ABC var att Folkhälsomyndigheten 2010 fick i uppdrag av regeringen att utveckla det generella och befintliga föräldraskapsstödet. Materialet som ligger till grund för

ABC baserades på forskning sammanställt av Karolinska Institutet samt

Stockholm stad gällande föräldraskap. ABC-kurserna har även utvärderats av Karolinska institutet (Alla barn i centrum, 2020) och resultatet visar att föräldrar kände sig stärkta i sin föräldrakompetens samt upplevde att deras barn mådde bättre efter att ha deltagit i kurserna (Rhodin och Lalouni, 2019). Rhodin och Lalouni uppger att Vad alla föräldrar borde få veta presenterar information som har stöd i forskning. Baserat på bokens koppling till ABC, Karolinska institutets utvärderingar samt författarnas ambitioner, uppfattas böckerna som legitima ur ett vetenskapsperspektiv. Vidare vänder sig boken till föräldrar med syfte att hjälpa dem sålla ut väsentlig och seriös kunskap från det stora informationsflöde som finns idag. Ambitionen med boken framstår som att stötta föräldrar i

föräldraskapet genom att ge en större förståelse för barns utveckling samt ge råd om hur föräldrar kan agera i sitt föräldraskap. Boken är uppdelad i två delar där den första delen handlar om “Den psykologiska tallriksmodellen” och tar upp viktiga aspekter av föräldraskapet som är gynnsamma för barns hälsa och

utveckling. Modellens olika delar är Kärlek, närvaro och bekräftelse, självkänsla

och medkänsla, ramar samt återhämtning. “Föräldrafinesser” är den andra delen

av boken och fokuserar varför olika problematiska situationer uppstår och återkommer inom föräldraskapet. Utifrån psykologiska teorier, som exempelvis social inlärning och behaviorism, ämnar författarna skapa större förståelse för följande problemsituationer: skolstress och läxor, rädslor och oro, skärmar,

syskonbråk samt barn som har ont. Varje kapitel avslutas med ett avsnitt där

teorin överförs till praktiska fiktiva exempel (Rhodin & Lalouni, 2019).

Förstå Ditt Barns Hjärna är en amerikansk handbok för föräldrar utgiven för

första gången 2011. Boken gavs även ut som e-bok och pocket på svenska av Akademius Förlag under 2019 och omfattar 251 sidor. Förstå ditt barns hjärna är skriven av neuropsykiatern Daniel J. Siegel och föräldraskapsexperten och

psykologen Tina Payne Bryson. Båda två arbetar både direkt med barn och unga och som författare och utbildare av föräldrar och professionella. Bokens målgrupp kan sägas vara föräldrar och andra viktiga omsorgspersoner men även olika typer av professionella. Fokus ligger på hur föräldrar kan bidra till bästa möjliga utveckling för sina barn. Med utgångspunkt i den senaste forskningen inom neurovetenskap presenterar författarna 12 strategier som ska stimulera till