Att arbeta lågaffektivt inom förskolan - En intervjustudie med förskollärare

45  Download (0)

Full text

(1)

BARNDOM–UTBILDNING– SAMHÄLLE

Examensarbete i Barndom och lärande

15 högskolepoäng, grundnivå

Att arbeta lågaffektivt inom förskolan

En intervjustudie med förskollärare

Working with low arousal approach within preschool

An interview

study

with preschool teachers

Marielle Cedergren

Andreea Rubin

Examen och poäng (Förskollärarexamen 210hp) Datum för slutseminarium (2020-06-22)

Examinator: Jutta Balldin

(2)

2

Abstract

Lågaffektivt bemötande är ett förhållningssätt som består av metoder som till en början använts i arbetet med personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. På senare tid har det lågaffektiva bemötandet kommit att användas inom specialpedagogiken gällande skolan och förskolan. Förhållningssättet bygger på ett antagande om att barn gör rätt om de kan istället för barn gör rätt om de vill. Det lågaffektiva bemötandet har även varit föremål för debatter mellan psykologer och lärare, där lärare hävdar att förhållningssättet leder till bristande auktoritet och framhåller att barn behöver tydlighet. I dessa debatter hörs inte förskollärares röster lika starkt som lärarnas och denna studie syftar därför till att undersöka vad förskollärarna anser om detta

förhållningssätt samt om, och i så fall hur, de arbetar med det i det dagliga arbetet. Vi undersöker även den bakomliggande orsaken till förhållningssättets ökande popularitet genom att titta på historiska förändringar vad gäller barnsyn.

Studien utmynnar i semistrukturerade kvalitativa intervjuer med förskollärare via videosamtal där de fått svara på frågor angående det lågaffektiva bemötandet och möjliga orsaker till dess framväxt. Det är sex förskollärare som deltar och de arbetar på olika förskolor i Sverige. Utifrån intervjupersonernas svar kan vi se att de upplever att det lågaffektiva bemötandet är uppskattat att arbeta med i förskolan. Alla

intervjupersoner hade en positiv inställning till förhållningssättet och de upplevde att de inte var lika stressade sedan de börjat arbeta utifrån det.

Intervjuerna spelades in och transkriberades i sin helhet. Det empiriska materialet har sedan analyserats med hjälp av Claes Nilholms kompensatoriska och kritiska perspektiv gällande specialpedagogik.

(3)

3

Förord

Detta arbete har stundvis skrivits fram individuellt för att sedan omarbetas tillsammans och stundvis har vi skapat texter i sällskap. Vi har tillsammans läst litteratur och i samråd med varandra valt ut det som känts relevant för studien. Under arbetets gång har vi stött på såväl tuffa som roliga och lärorika dagar. Trots vissa utmaningar kommer vi att se tillbaka på denna tid med ett leende. Det har varit ett arbete som lett till blod, svett och tårar men också väldigt många skratt.

Detta examensarbete har gett oss förståelse för hur trender i samhället kan påverka specialpedagogiken. Vi vill ge ett stort tack till vår handledare Magdalena Sjöstrand Öhrfelt för god handledning och våra intervjudeltagare som tagit sig tid att svara på våra frågor så fort de funnit en ledig stund under arbetsdagar. Vi är oerhört tacksamma för att ni gett oss kloka insikter och breddat vår förståelse för detta ämne. Utan er hade denna studie inte varit möjlig.

(4)

4

Innehållsförteckning

1. Inledning 6

1.2 Debatter 8

2. Syfte och frågor 10

2.1 Frågeställningar 10 3. Bakgrund 11 3.1 Spegelneuroner 11 3.2 Lågaffektivt bemötande 12 4. Tidigare forskning 14 4.1 Ökande diagnoser 14

4.2 Framväxten av det kompetenta barnet 14

4.3 Lärarens roll 15

5. Teori 18

5.1 Det kompensatoriska perspektivet 18

5.2 Det kritiska perspektivet 18

5.2.1 Kritik av specialpedagogiken 19 6. Metod 22 6.1 Metodval 22 6.2 Urval 22 6.4 Intervjustruktur 23 6.5 Etiska ställningstaganden 23 7. Resultat 25

7.1. Förskollärarnas syn på LAB 25

7.2. Utbildning 25

7.3 Kritiska situationer 26

7.4 En förändrad barnsyn 27

8. Analys 31

8.1 Förskollärarnas syn på LAB 31

8.2 Utbildning 31 8.3 Kritiska situationer 31 8.4 En förändrad barnsyn 32 8.6 Metodanalys 34 9. Sammanfattning 35 10. Diskussion 37

(5)

5

11. Vidare forskning 40

12. Referenser 41

Bilaga 1 44

(6)

6

1. Inledning

Under vårterminen 2019 läste vi en kurs som handlade om specialpedagogik. Kursens syfte var att ge oss kunskap omoch inspiration till hur vi i framtiden kan arbeta med specialpedagogik på förskolan. Vi skulle bland annat fundera över hur vi kan skapa en förskolemiljö där alla barn inkluderas och gynnas. Den bok som fanns på litteraturlistan och användes allra mest var Beteendeproblem i förskolan av Bo Hejlskov Elvén (2017). Författaren presenterar olika metoder för hur vi kan gå tillväga i praktiken då vi möter barn som inte beter sig som förväntat. Samtliga metoder utgår från samma

förhållningssätt; att vi ska använda oss av lågaffektivt bemötande.1 Förhållningssättet ska, enligt Hejlskov Elvén, både lösa och förebygga konflikter i vardagen och minimera riskerna för en stökig undervisningsmiljö. Förhållningssättets grundpremiss bygger på att affekt smittar och att man ska hjälpa barn som är i affekt att reglera sina känslor genom att använda oss av vår egen affekt och utstråla lugn. Då är det av vikt att vi inte smittas av den andres känsloläge. I konfliktsituationer ska vi fundera över vårt

kroppsspråk och ta avstånd såväl fysiskt som verbalt. Ofta ska man, enligt

förhållningssättet, inte bemöta konflikterna i stundens hetta eftersom det kan trigga den andres affekt. Istället ska vi vänta tills affekten har lagt sig och prata om det när den aktuella situationenär över samt utvärdera incidenten i arbetslaget för att förebygga återupprepningar.

Vi har upplevt att detta förhållningssätt har beskrivits som en universell lösning på alla problem som kan uppstå i förskolan och har under kursens gång inte kunnat ta del av några kritiska synpunkter på förhållningssättet. Samtidigt har det pågått många livliga debatter i tidningar och livedebatter där lärare förhåller sig kritiska till LAB. Det var alltså redan här vår nyfikenhet uppstod. Nyfikenheten utvecklades ytterligare med hjälp av några ord från Torsten Thurén (2019) som lyder som följande:

Om vetenskapen ständigt går framåt, innebär det att vi aldrig kan veta något säkert. Om gårdagens sanningar är dagens osanningar kan dagens sanningar lika väl vara

osanningar i morgon. (s.8).

Som student kan det ibland undgå en att vara kritisk till det utbildningen ger oss. Ofta på grund av att vi inte har tid att vara kritiska eftersom våra arbeten inte berör det.

(7)

7

Dessutom upplever vi att det saknas vetenskaplig kritik mot förhållningssättet, vilket föder en ännu större nyfikenhet - inte minst för att det ständigt pågår en debatt kring förhållningssättets förtjänster mellan lärare och psykologer.

Lärare menar att det finns omständigheter som kräver tydlighet och psykologer - i detta fall Hejlskov Elvén själv - menar att lärare måste se till att hantera situationer där ett barn exempelvis har ett utåtagerande beteende med försiktighet så den inte eskalerar. Vid de tillfällen där Hejlskov Elvén fått kritik angående förhållningssättet hänvisar han till att det inte används korrekt av exempelvis lärare. Trots att LAB är ett

förhållningssätt, använder man sig av metoder för att upprätthålla det och i en debatt mellan Hejlskov Elvén och Isak Skogstad från 2019 uttalar Hejlskov Elvén sig såhär: “Vi kan inte använda en metod vi inte utbildar personalen i” och menar att det är skolans ansvar att se till att lärare vidareutbildas.

Hejlskov Elvén förklarade att LAB är tänkt att hantera situationer som kan uppstå då man behöver handskas med våldsamma personer i psykiatrin. Han menade dock att den även hjälper till att få ner barnen i varv så att de återigen kan få kontroll över sig själva. Vidare hänvisade han till Studio 3 - en utbildning som är till för yrkesverksamma som kan komma i kontakt med personer som är utåtagerande, däribland inom skolan.

Exempel på saker deltagande ska lära sig är; “att hantera olika svårhanterliga situationer utan fysiska övergrepp, säkra metoder för involverade i fysiska situationer och juridiska aspekter och mänskliga rättigheter”. Det finns utbildningar och föreläsningar som ger kunskap om LAB. Dessa föreläsningar hålls av bland annat Hejlskov Elvén själv men det finns även andra organisationer som anordnar föreläsningar och utbildningar. Vi har funnit det intressant att få ta del av lärarnas perspektiv då vi i kurslitteraturen främst fick ta del av psykologers tankar. Att få höra lärares perspektiv ger oss en större förståelse för hur LAB fungerar (eller ej fungerar) i praktiken. Därför har vi valt att rikta in oss ytterligare på vad denna debatt handlar om och undersöka lärarnas ståndpunkter i den.

Vi vill därför undersöka vidare vad debatten handlar om och om det finns några belägg för de olika argument som framkommer i den. I debatten hänvisar båda parter till olika

(8)

8

studier som talar till deras fördel, men vilka dessa studier är får vi inte ta del av och därför kommer vi titta på andra studier och forskning som rör ämnet.

1.2 Debatter

I en debatt från Opinion live som sändes 25 oktober, 2019 bjöds fyra debattörer in. Anna-Karin Wyndhamn är doktor i pedagogik och förhöll sig kritisk till LAB. Hon menade att hon själv har sett att det blivit stökigare i skolan sedan införandet av förhållningssättet och hävdade att det kan bero på att lärarens makt har försvunnit i strävan efter att åstadkomma en lärare som inte tar för mycket plats och där eleven istället får stå i centrum. Vidare menade Wyndhamn att LAB enbart är ytterligare ett steg i processen att sudda bort läraren, eftersom läraren inom detta förhållningssättet ska ge med sig och visa respekt för barnet. Malin Broberg som är grundskollärare

dementerade detta och menade att hon snarare tolkar LAB och den vuxnes roll som någon som skall visa barnen att hen är stark, lugn, trygg och professionell och som ej låter sitt känsloläge smitta andra.

Läraren och skribenten Skogstad flikade in att lärare givetvis behöver kunna reglera sina känslor, inte minst då hen möter en utåtagerande elev eller särskilda elevgrupper, men att man som lärare i en ordinär klass behöver kunna markera och i vissa fall även kunna ta ut en elev som stör en lektion och de andra elevernas möjlighet att lära. Skogstad menade att han kopplar ihop dagens lärarbrist med den nedmonterade lärarrollen där det numer tycks saknas tilltro till lärarens handlingskompetens. Wyndhamn inflikade att förhållningssättet dessutom saknar vetenskapliga belägg. Annelie Karlsson som arbetar som specialpedagog menade också att det är beklagligt att vetenskaplig forskning saknas, då hon vet att detta förhållningssätt fungerar. Utifrån vår egen tolkning, tycks inte Karlsson se något problem i att det saknas vetenskaplig forskning kring

förhållningssättet, eftersom det vilar på beprövad erfarenhet i enlighet med läroplanens (Lpfö 18) riktlinjer.

I livedebatten framgick det att Lärarnas Riksförbund har vänt sig till Arbetsmiljöverket i strävan att få stopp på LAB till följd av hot från elever mot lärare. Karlsson berättade att en möjlig orsak till att lärarna upplever att LAB inte fungerar kan bero på att

(9)

9

utan att förankra det genom att erbjuda handledning för hur de ska gå tillväga vid användningen av LAB. Karlsson misstänkte att bristen på en förankring kan ha lett till att lärarna istället för att arbeta aktivt blir passiva. Skogstad och Wyndhamn

problematiserade det faktum att läraren plötsligt ska börja förlita sig på ett förhållningssätt som “löser alla problem”, trots att de har lång yrkesvana och att skolledningen borde kunna lita på att lärarna har den kunskap och den

omdömesförmåga som behövs för att hantera konfliktsituationer.

I ett avsnitt av Malou efter tio som sändes 29 oktober, 2019 debatterade Skogstad mot Hejlskov Elvén. Hejlskov Elvén menade att det inte vore värt att starta en konflikt med en elev som redan har agerat på ett problematiskt vis eftersom elevens agerande redan har skett. Enligt det lågaffektiva förhållningssättet ska vi här försöka få ett lugn på situationen genom att låta eleven få vara ifred, antingen genom att stanna kvar i klassrummet och skicka ut de andra eleverna eller genom att ta ut eleven, och sedan tillsammans titta på hur det kommer sig att situationen uppstått. Skogstad hävdade att det är fel att skicka ut de andra eleverna och menade att det rimligaste hade varit att kontakta rektorn som hade kunnat ta hand om barnet där och då. Skogstad hävdade att det är nödvändigt att läraren är tydlig och visar eleven att beteendet inte är godtagbart och leder till konsekvenser. Vidare menade Skogstad att det finns positiva egenskaper med förhållningssättet och att de flesta lärare faktiskt arbetar på detta vis, eftersom det är “sunt förnuft”. Han ansåg dock att det är problematiskt att inte kunna vara tydlig och konsekvent då det uppstår situationer där elever exempelvis kallar lärare för glåpord. Vi har nu tecknat en bakgrund av vad LAB går ut på och även försökt ge en bild av hur debatten går och därmed anledningen till att den är så omtvistad. I nästa kapitel kommer studiens syfte och frågeställningar att framföras.

(10)

10

2. Syfte och frågor

I debatterna som vi tagit del av är det lärare i skolan som gjort sin röst hörd och därför vill vi nu ta del av förskollärares perspektiv. Studiens syfte är att undersöka några förskollärares beskrivande av bemötandet av barn som befinner sig i affekt i förskolan samt se om, och på vilket sätt, LAB används i arbetet med yngre barn. Vi vill även undersöka bakgrunden till LAB i relation till en förändrad barnsyn för att se om där finns ett samband mellan vår nuvarande barnsyn, där barnen ses som kompetenta, och LAB. Som svar på lärarnas kritik mot LAB, har Hejlskov Elvén under livedebatter hävdat att lärare inte kan använda sig av en metod som de inte fått någon utbildning i. Vi vill därför undersöka om de förskollärare som kommer att delta i vår studie har fått någon utbildning i hur metoderna ska användas. Eftersom lärarna i debatterna förhöll sig kritiska till förhållningssättets metoder vill vi veta hur våra intervjudeltagare

hanterar situationer där förhållningssättet inte är tillräckligt. Vi har brutit ner vårt syfte i följande forskningsfrågor:

2.1 Frågeställningar

● Använder förskollärarna sig av LAB - om ja, på vilket sätt?

● Har förskollärarna fått utbildning i hur förhållningssättet ska användas? ● Hur gör förskollärarna under situationer då förhållningssättet inte fungerar? ● Har förskollärarnas barnsyn kommit att förändras till följd av LAB?

(11)

11

3. Bakgrund

I det här kapitlet kommer vi att redogöra för bakgrunden till det som kommit att

benämnas “lågaffektivt bemötande”, så som det blivit känt i skolsammanhang och även blivit ett föremål för en hel del debatter.

3.1 Spegelneuroner

1996 kom artikeln Action recognition in the premotor cortex ut. Den är skriven av Vittorio Gallese, Luciano Fadiga, Leonardo Fogassi och Giacomo Rizzolatti. Genom att studera apors hjärnrörelser upptäckte de något som de kallade för spegelneuroner. Forskarna, som till en början studerade apor, menade att apornas spegelneuroner

aktiverades då de befann sig i samspel med andra apor. Denna upptäckt användes sedan i syftet att förklara människors förmåga att samspela, avläsa andra människor, och framförallt, känna empati. Såväl primater som människor ska enligt denna forskning kunna förstå andras handlingar och hur andra känner sig genom att avspegla deras rörelser. Enligt Rizzolatti och Arbib (1998) görs dessa avspeglingar genom kroppsliga rörelser eller förändringar av ansiktsuttryck. Cirka sjutton år senare skriver även Bohlin (2013) om spegelneuroner och nämner några exempel på tillfällen då dessa kan

aktiveras; när vi ser någon skratta eller le och vi själva börjar le, eller när vi ser någon gråta och vi blir ledsna. Bohlin (2013) menar att dessa speglingar sker på ett

reflexmässigt och automatiskt sätt. Olsson (2013) skriver om studier där bilder och filmklipp visas på personer som är skadade eller uttrycker smärta. Han menar att dessa studier visar att spegelneuronerna hos personerna som tittar på dessa bilder aktiveras. Med hjälp av spegelneuronerna kan vi alltså lättare förstå andras emotioner och detta utan någon kognitiv ansträngning. Dessa kan även hjälpa oss att lättare kunna förutse andras beteende, eller att kunna hjälpa någon som vi med hjälp av empatin och spegelneuronerna kan se behöver stöd, bemöta hotfulla personer (genom att med förförståelse för andras perspektiv och tillstånd ligga steget före), etc. I en studie utförd av Falck-Ytter, Gredebäck och von Hofsten (2006) kunde de se att spegelneuroner finns hos barn redan innan de är 12 månader. Sonnby-Borgström (2013) menar att vi för att kunna stötta andra, istället för att själva gripas av samma känslor, behöver reglera våra emotioner. Vi behöver alltså anpassa våra känslor efter situationen och den andra

(12)

12

personens behov för att kunna stötta. Dessa studier kring spegelneuroner kopplar vi till LABs premisser om att affekter smittar.

3.2 Lågaffektivt bemötande

Begreppet lågaffektivt bemötande utvecklades under 1990-talet i England av Andrew McDonnell, skriver Hejlskov Elvén & Kosner (2016). Vi kan se tydliga kopplingar mellan teorin om spegelneuroner och LAB, som till en början användes i arbetet med personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Metoderna bakom

förhållningssättet har numer börjat förekomma även i andra sammanhang, där människor ska “hanteras”, till exempel i skolor och förskolor. Förhållningssättet har kommit att ses som en rekommendation i bemötandet av personer som har någon form av utåtagerande beteende såsom plötsliga vredesutbrott, okontrollerade känsloyttringar och starka tillstånd av affekt som kan innebära en skada för omgivningen eller för personen själv. Dessa metoder har använts för att kunna hantera våldsamma situationer på ett sådant sätt att ingen skulle komma till skada. Dess syfte är att reducera det problemskapande beteendet och det lidande som det kan orsaka.

Ross W. Greene (2003) myntade en princip vars premiss är att “barn som kan uppföra sig gör det”. Med detta menar Greene att omgivningen, då barnet inte kan uppföra sig på ett lämpligt sätt, behöver titta på vilka krav och förväntningar vi ställer på barnet i relation till vilka förmågor det faktiskt har. Hejlskov Elvén och David Edfelt (2017) återkopplar till Greenes princip och menar att det kan vara ett för högt krav att

exempelvis kräva att ett barn som är två år gammalt och som ännu håller på att utforska sin omvärld, ska sitta ner under en lång samling. Vidare menar Greene (2003) att tankesättet utgår från att det inte är barnens val att ha svårigheter med humöret, precis som ett barn inte skulle välja att ha andra svårigheter som exempelvis lässvårigheter. Hejlskov Elvén och Edfelt (2017) menar att det finns olika faktorer till att barn inte kan leva upp till de krav och förväntningar som råder inom förskola och skola. Barnet saknar kanske ännu förmåga att reglera sin impulskontroll, affekt, följa en plan, vara flexibel eller saknar språkförmåga. Ibland kanske gruppen som barnet ingår i saknar tydliga strukturer och rutiner. Hejlskov Elvén och Edfelt (2017) skriver vidare att det ligger i arbetslagets pedagogiska uppgift att anpassa exempelvis samlingen efter de olika barnen. Författarna beskriver en situation på förskolan där pedagoger gjort anpassningar utan framgång. Detta förklarar de med att anpassningarna inte varit rätt

(13)

13

eller tillräckliga och att arbetslaget därför behöver finna en ny lösning. Genom att snabbt bestämma oss för att lägga skulden på barnen kommer vi med stor sannolikhet att hamna i en likartad situation på nytt. Författarna menar att vi istället bör sätta oss ner och gå igenom vad som gått fel och försöka finna tillfällen där vi kan ha ställt för höga krav på barnet, eftersom det ju handlar om vårt beteende och våra förväntningar på barns förmågor. Författarna menar alltså att vi behöver förstå att de gånger då barns beteende inte fungerar som vi föreställt oss, beror det på att vi har misslyckats med att anpassa situationen till en som vi kan hantera. Medan Greene (2003) menar att de vuxna behöver hjälpa de barn som saknar somliga förmågor att utveckla just dessa, menar Hejlskov Elvén och Edfelt (2017) att arbetslaget snarare ska arbeta med att anpassa förskolan för barnet.

(14)

14

4. Tidigare forskning

För att finna relevant forskning har vi använt oss av sökorden; lärare, pedagogik, ledarskap, specialpedagogik, diagnostisering, special education, teachers, preschool, outgoing behavior, methods. Databaserna vi har använt oss av vid sökningen av studier är Libsearch och Google Scholar. Därefter har vi läst igenom olika studier för att på så sätt se vilka som är relevanta för vår studie. Eftersom det ännu inte finns någon

forskning kring LAB valde vi att vända oss till studier som ändå kunde kopplas till vårt ämnesområde. Den tidigare forskningen kommer därför att handla om ökande diagnoser och en förändrad barnsyn, eftersom vi misstänker att detta kan ha bidragit till

användandet av LAB. Med anledning av den pågående debatten där lärare uttrycker en frustration kring misstro mot deras omdömesförmåga vill vi även titta på studier som undersöker lärares syn på sina arbetsvillkor.

4.1 Ökande diagnoser

En anledning till det ökade intresset för specialpedagogik och specialpedagogiska metoder, som LAB kan räknas som, orsakas sannolikt av en tendens till ökad diagnostisering. I en artikel från Göteborgs universitet menar Christopher Gillberg (2014) att diagnostiseringen har ökat under de senaste 40 åren. Gillberg hävdar dock att det inte finns någon evidens som talar för att det skulle bero på att själva fenomenet autism har ökat, utan att synen för vad autism innebär har förändrats samt vad som krävs för att uppfylla kriterierna för en diagnostisering.

4.2 Framväxten av det kompetenta barnet

Ytterligare en anledning till att behovet av metoder för att bemöta barn som inte fungerar inom ramen för det förväntade, kan vara den barnsyn som kommer med idén om “det kompetenta barnet”. Vallberg Roth (2001) har forskat kring hur förskolans och lärarens roll har förändrats över tid. Hon ger oss en klar bild av hur förskolan förändras utifrån det samhälle vi lever i och beskriver hur läroplanen sett ut från att den kom ut 1850 fram till idag. Den första periodens läroplan kallar hon för Guds läroplansperiod, eftersom den vilade på religiösa grunder och hade i uppgift att lära barnen

kristendomskunskap och fostra dem till att ha gudsfruktan. Vidare kom Fröbels idé att dominera och där omvandlades barnomsorgen till “barnträdgård” med förskolor, uppfostran och omsorg som liknade hemmets. 1940–1985 kom, enligt Vallberg Roth (2001) att domineras av ett socialpsykologiskt perspektiv där demokratiska värden och

(15)

15

personlighetsutveckling stod i fokus. Verksamheten skulle fortsatt vara hemlik, men barnen skulle inte längre lära sig lika mycket om husliga sysslor, utan om samhället. Här började barnlitteraturen t.o.m. bytas ut mot faktaböcker. Slutligen kommer vi fram till vad Vallberg Roth (2001) kallar för “det situerade världsbarnets läroplan” där förskolan skolifieras och upphör att kallas för daghem, barnavård och barnomsorg. Här ses barnet som en kompetent samhällsmedborgare med demokratiska rättigheter. Förskolans främsta uppgift blev nu att förbereda barnet inför sin framtid. Förskolans undervisning ökar, medan omsorgen tonas ned.

I en fallstudie av Annika Månsson (2008) undersöks konstruktionen av “det kompetenta barnet” - ett synsätt som tar sin utgång i psykologi och barndomssociologi och som har lett till en förändring av den svenska barnutbildningen. I motsats till detta begrepp har vi enligt Sommer (2008) “barnet som novis”, där barnet behandlas som en tabula rasa - ett oskrivet blad - som passivt mottar det miljön erbjuder utan att själv agera. Sommer (2008) menar att undersökningar snarare talar för att såväl stora som små barn har många kompetenser och visst är deltagande aktörer i den sociala samvaron. Då Månsson (2008) beskriver bilden av “det kompetenta barnet”, beskriver hon ett barn som är självstyrt och självreglerande. Det hon befarar är att en sådan syn kan leda till att barnen inte får någon hjälp att hantera somliga beslut som kräver stöd från vuxna. Även

Sommer (2008) menar att det finns antydningar tillatt många vuxna låter bli att ta ansvar i vissa situationer, något som kan vara orsakat av att synen på “det kompetenta barnet”, leder till att förhållandet mellan vuxna och barn blivit betydligt mer

symmetriskt och gör att barn själva låts ta beslut och ansvar, för att de ska uppleva stunder av framgång istället för bristande kompetens. Sommer (2008) menar att den vuxna istället för att betraktas som en auktoritet, numer ska betraktas som en vän. Månsson (2008) menar att vuxna, i sin rädsla för att vara auktoritära, istället låter bli att använda sin större erfarenhet och stöd när barnen kan behöva det. Vidare menar

Månsson (2008) att det inte alls behöver innebära att en vuxen är auktoritär om hen har en öppen relation där hen deltar i olika beslut som ska tas och lyssnar.

4.3 Lärarens roll

Med anledning av den debatt som vi tidigare beskrivit, mellan lärare och psykologer (om LAB), gällande lärares auktoritet och handlingsutrymme, fann vi det väsentligt att ta del av forskning kring detta. I en nationell antologi från 2006 har Anders Persson

(16)

16

genom en enkätundersökning undersökt hur lärare upplever sina arbetsvillkor. Det var 506 lärare som deltog och av dessa var ungefär 67% lärare i grundskolan. I

undersökningen svarade ungefär en fjärdedel att de var missnöjda med sina arbetsvillkor men samtidigt fann arbetet meningsfullt. Nio av tio lärareansåg även att de kunde styra sitt eget arbete i skolan, därför fokuserar Persson på att lärarnas missnöje utmynnar sig i hur skolan utvecklats samt hur lärararbetet kommit att förändras. Av dessa lärare

arbetade sju av tio i en verksamhet som omorganiserats, men endast 20 procent av dessa kände att de hade haft inflytande kring förändringarna. Det var även endast två av tio som upplevde att omorganisationerna utmynnade i en förbättring gällande deras arbetsvillkor. Persson uttrycker det på följande vis: “Lärarna upplever att de saknar inflytande över förhållanden som påverkar deras arbete och i synnerhet deras relation till eleven” (s.22). Vidare menar Persson att de förändringar som gjorts framkommit eftersom skolan under 1900-talet skiftade fokus och övergick från att fokusera på kvalitet till att fokusera på ekonomi. Persson tillägger att kraven på lärare höjs medan resurser för att kunna upprätthålla dessa krav inte tillkommer.

Martin Karlberg och Christopher Bezzina (2020) har gjort en studie som även den undersöker lärarens roll i arbetet. Författarna menar att svenska lärares motivation är låg och att detta bland annat kan bero på bristen på resurser. Studien belyser

“nybörjarlärare” och hur de upplever yrket. Karlberg och Bezzina menar att dessa lärare finner det utmattande och överväldigande att ta sig an uppgifter som inte berör

undervisningen. Vidare menar författarna att lärarna styrs av “högre makter” som utmynnar i att lärarna inte har begränsat eller mycket lite inflytande gällande att påverka sitt yrke. Studien utformades på så sätt att lärare fick svara på frågor i en

enkätundersökning varav tolv frågor handlade om personliga saker, exempelvis deras ålder, var de arbetade och hur länge de arbetat, och fjorton frågor handlade om arbetsutvecklingen. Deltagarna blev först indelade i fem grupper beroende på vilken arbetslivserfarenhet de hade, men statistiken skiljde sig inte åt särskilt mycket. Därför delades deltagarna in i två grupper där den ena gruppen bestod av lärare som hade upp till fem års erfarenhet och de som hade mer än sex års erfarenhet. En majoritet, 75,3%, av de lärare som fortfarande var nya i sitt yrke upplevde att de behövde ytterligare utbildning i specialpedagogiken. Detta för att kunna ge den hjälp som barn med svårigheter kan tänkas behöva. Studien visade även på att de med längre

(17)

17

arbetserfarenhet upplevde att de likaså behövde mer kunskap och utbildning inom specialpedagogik.

I detta kapitel har vi presenterat forskningsstudier om ökande diagnoser, framväxten av det kompetenta barnet och lärarens roll. Det faktum att diagnostiseringar ökar ger oss förståelse för behovet av specialpedagogiska metoder. Vi kan se hur bilden av det kompetenta barnet kan vara en bidragande faktor till framväxten av LAB. Vidare har vi presenterat forskning som visar oss möjliga orsaker till lärares missnöje vad gäller arbetsvillkor, detta för att kunna få en tydligare bild av orsaken bakom lärarnas

synlighet i debatterna. Dessa studier kommer kopplas till vår egen studie på ett djupare plan i diskussionskapitlet. I kommande kapitel kommer vi att beskriva det teoretiska perspektiv vi har anlagt för att förstå bakgrunden till specialpedagogiken, vilket LAB är en del av, på ett mer övergripande plan.

(18)

18

5. Teori

I detta kapitel kommer vi att beskriva vårt teoretiska perspektiv och de teoretiska begrepp som vi kommer att använda som analysverktyg gällande vårt insamlade material. Eftersom studiens syfte är att undersöka förskollärares syn på bemötandet av barn i affekt i förskolan samt undersöka bakgrunden till LAB i relation till den

förändrade barnsynen, har vi valt att utgå från Claes Nilholms (2007) två perspektiv på specialpedagogik - det kompensatoriska perspektivet och det kritiska perspektivet. Det sistnämnda perspektivet ger oss en förändrad syn på individen, vilket LAB - som är en del av specialpedagogiken - också gör.

Nilholm tar här upp positiva och negativa sidor med specialpedagogiken. Den negativa sidan är att man urskiljer de personer med svårigheter och definierar dessa som icke-normala. Den positiva sidan är att dessa grupper av människor kan få den hjälp och det stöd de behöver och, enligt läroplanen, har rätt till.

5.1 Det kompensatoriska perspektivet

Det kompensatoriska perspektivet utgår från att orsaken till det problemskapande beteendet ligger hos den enskildeindividen och att specialpedagogiken ska finnas till hands för att kompensera för det som av omgivningen upplevs som brister. Detta

innebär att det sker en identifiering av en problematisk grupp i syfte att hitta orsaken till de problem som uppstår, till exempel varför vissa barn har lässvårigheter, och sedan försöka finna metoder för att lösa problemen.

De pedagogiska implikationerna av den kompensatoriska forskningen är alltså framförallt att lärare och andra personer i omgivningen tillägnar sig olika metoder för att styra barnets beteende. (s.36)

En stor del i processen består i att fokusera på gruppen eller individen som anses ha ett problem inom ett område och sedan sätta en gräns för vad som anses vara normalt. Om individen då hamnar under gränsen, ansesden ha ett problem. Detta kallas för

normalfördelning. Det kompensatoriska perspektivet identifierar alltså barnets brister för att därefter kunna träna barnet så att det kan anpassa sig till omgivningens krav.

5.2 Det kritiska perspektivet

Medan det kompensatoriska perspektivet fokuserar på problemet hos individen, fokuserar det kritiska perspektivet på det som sker utanför individen - till exempel

(19)

19

samhällets uppbyggnad. Alltså finns det anledningar till att individers problematiska beteende således skulle kunna förklaras som orsakat av omgivningen snarare än tillkortakommanden hos individen själv. Man kan se detta perspektiv som en kritik av de premisser som det kompensatoriska perspektivet vilar på. Nilholm (2007) menar att det finns tre faktorer som kan vara grundläggande för det kritiska perspektivet. Dessa tre är; ökad pluralism inom vetenskapen, där man inte längre försöker att hitta en universell sanning. Ytterligare en grundläggande faktor är vad Nilholm kallar för identitetspolitik, vars roll varit att utmana de traditionella normerna och föreställningarna kring

marginaliserade grupper i samhället. Den sista faktorn bakom det kritiska perspektivets framväxt är idén om en skola för alla.

5.2.1 Kritik av specialpedagogiken

Det kritiska perspektivet menar till skillnad från det kompensatoriska perspektivet, att det inte alls är barnet som behöver tränas och anpassas efter omgivningens krav. Man behöver, enligt Skrtic (1995), kritisera fyra antaganden inom det kompensatoriska perspektivet:

1. Att misslyckanden i skolan skulle bero på elevens tillstånd. 2. Att diagnoser skulle vara allmängiltiga och användbara.

3. Att specialpedagogiken är ett välfungerande system med fördelar för elever med diagnoser.

4. Att framsteg ständigt görs när det kommer till diagnostiseringar och anpassad undervisning.

Skrtic (1995) menar att diagnostiseringen kan ses som en nackdel för barnet eftersom den kan användas som en ursäkt för skolans misslyckanden och som ett sätt att bibehålla skolans struktur istället för att utveckla den. Detta genom att istället för att förändra sitt sätt att exempelvis undervisa i läsning så kan misslyckanden hänvisas till elevens brister i inlärningen. Vidare menar Skrtic (1995) att eftersom sanningar är bundna till perspektiv, är det bäst att istället titta på hur utbildningen kan förverkliga sin värdegrund som säger att utbildningen ska vara demokratisk och att alla elever ska vara deltagande, samt se till att erbjuda elever det som kan gynna deras utveckling på det bästa sättet. Skolan ska vara en god miljö som är anpassad till alla barn och barnens olikheter ska ses som resurser. Därför ska man enligt det kritiska perspektivet hitta

(20)

20

orsaken bakom skolmisslyckanden utanför eleven, istället för att lägga problemet på barnet.

Enligt Nilholm (2007) tar identitetspolitiken avstamp i de sociala och kulturella rörelser som växte fram under 1900-talet. Dessa rörelser krävde att få ett erkännande och en omvärdering av olika marginaliserade grupper i samhället. Man ville göra det tillåtet att vara annorlunda och dekonstruera normen, eftersom man hävdade att dessa

grupperingar skapas socialt, genom att människor själva bestämmer vad som anses som normalt och vad som bör anses som främmande och avvikande. Det kunde handla om kön, etnicitet, hudfärg och sexuell läggning. Identitetspolitiken har en stor betydelse när det kommer till handikapp och funktionsvariationer, vilket har lett till att förståelsen av specialpedagogik har förändrats. Nilholm (2007) menar att även om specialpedagogiken inte endast rör de barn med exempelvis funktionsvariationer så tar identitetspolitiken sig an ett nytt sätt att tala om dessa variationer, vilket på så vis påverkat det kritiska

perspektivet. Även om en människa kan ha en funktionsvariation, exempelvis att hen är rullstolsburen, så betyder inte det att personen har ett handikapp, det blir först ett handikapp när miljön runt omkring inte är anpassat till personen. Samtidigt utgör denna syn på funktionsvarierade fortfarande en syn som binder individen till

funktionsvariationen, istället bör funktionsvarierade ses som en grupp som blivit

marginaliserad. Nilholm (2007) menar att det är svårt att hävda att skolan skulle vara till för alla barn, då det saknas möjlighet att erbjuda alla barn samma förutsättningar när barn med funktionsvariationeravskiljs från “helgruppen”. På så vis sker redan där en stigmatisering. Samtidigt har blotta idén om en skola för alla en avgörande roll förhur skolan organiseras.

Vi kan alltså se att den ökade pluralismen inom vetenskapen, identitetspolitiken och idén om en skola för alla har skapat möjlighet att kunnagöra en granskning av specialpedagogiken. Vi kan även se att det kritiska perspektivet förhåller sig

ifrågasättandetill den kompensatoriska specialpedagogiken. Nilholm (2007) menar att kritiken mot specialpedagogikentycks vila på sociala processer såsom sociokulturellt förtryck, professionellas intressen och skolans misslyckande. Vidare nämner Nilholm (2007) ytterligare tre olika anledningar till att specialpedagogiken kan kritiseras:

(21)

21

1. Den skapar ett strukturellt förtryck av grupper som inte tillhör normen.

Funktionshindrade ges inte samma möjlighet till utbildning. Specialpedagogiken förhindrar personer inom gruppen från att delta i gemenskapen och skapar därmed segregation och normen om de som är “able-bodied”2 upprätthålls. 2. Det finns diskurser som gör att professionellas intressen gynnas. Nilholm (2007)

beskriver det som att det snarare är kategorier som söker individer än tvärtom. Dessa kategoriseringar leder enligt honom till att professionella använder

kategorierna för att lösa sina uppgifter istället för att använda dem som stöd i sitt sökande efter nya sätt att hjälpa grupperna. Specialpedagogiken kan enligt Nilholm (2007) ses som ett misslyckat försök att hantera elevers olikheter. 3. Specialpedagogiken hjälper bland annat skolan att hantera sina misslyckanden.

Inte minst om man tittar på det ur ett demokratiskt deltagarperspektiv, där varje elev ska ha rätt att delta i ordinarie verksamhet och att elever inte skall pekas ut. Vi anser att det går att se LAB ur ett kompensatoriskt perspektiv till viss del, däremot tolkar vi det som att förhållningssättet är på väg mot en användning som inte är kompensatorisk eftersom ansvaret inte läggs på barnen vid misslyckanden. Istället försöker man i enlighet med det kritiska perspektivet fundera över vilka förväntningar omgivningen har på individen och vilka förutsättningar det finns i till exempel miljön för att individen ska lyckas. Genom att använda oss av Nilholms (2007) perspektiv kommer vi att analysera vårt empiriska material. Detta kommer göras genom att vi utifrån deltagarnas svar undersöker huruvida dessa följer det kompensatoriska eller det kritiska perspektivets principer. I nästkommande kapitel kommer vi att beskriva vilka metoder vi har använt för att kunna besvara våra forskningsfrågor.

(22)

22

6. Metod

6.1 Metodval

Grundsyftet med denna studie var att få fram några förskollärares perspektiv kring LAB eftersom det i debatterna vi tagit del av varit lärare som stått i fokus. För att få fram dessa förskollärares perspektiv på LAB valde vi att använda oss av kvalitativa, semistrukturerade intervjuer där vi förberett frågor som ställts till förskollärarna. Anledningen till att vi valt att utföra kvalitativa intervjuer motiverar vi med hjälp av Alvehus (2013) som beskriver dessa som en bra metod för forskare som vill bredda sin förståelse kring varför saker och ting ser ut på ett visst sätt. Till skillnad från ett

kvantitativt sätt, där man ofta använder sig av enkäter för att få svar, kan man under kvalitativa intervjuer justera sina frågor under intervjuns gång, vilket också kan bredda förståelsen kring det aktuella ämnet. Enligt Alvehus (2013) utgör intervjuer en viktig del i kvalitativ forskning just för att de ger oss tillgång till andra människors perspektiv och tankar.

För att komma i kontakt med intervjupersonerna har vi använt oss av Facebooks grupper, där Facebook-användare kan gå med för att exempelvis diskutera

gemensamma intressen med andra gruppdeltagare. Denna Facebook-grupp var till för verksamma lärare och förskollärare och de sistnämnda utgjorde en majoritet i denna grupp. När vi skrev att vi eftersöker personer som är intresserade av att ställa upp på en intervju kring LAB fick vi svar från många intresserade förskollärare.

6.2 Urval

Vår efterfrågan efter förskollärare ställdes öppet i denna Facebook-gruppvilket resulterade i att de deltagande förskollärarna medverkade av egen vilja. Inlägget i gruppenfick god respons med många personer som kunde tänkas delta, av dessa valde vi slumpmässigt ut sex personer som vi sedan intervjuade. Våra krav på deltagarna var att de skulle vara förskollärare, eftersom vi tyckt att förskollärares röster har saknats i debatten kring LAB, samt att de skulle ha viss kunskap om ämnet genom att antingen ha arbetat med det eller läst om det.

(23)

23

Det är av vikt att ha i åtanke att förskollärarna som deltog redan hade kunskap om ämnet och arbetade med det, vilket kan innebära vi endast fått deltagare som är positivt inställda till förhållningssättet. Till följd av detta kan vi inte hävda att våra

intervjudeltagare ger oss ett representativt urval, då deltagarna enligt Alvehus (2013) kan beskrivas som homogena deltagare med enhetliga synpunkter.

6.3 Datainsamling

Eftersom vi valt att använda oss av Facebooks grupper i strävan om att hitta

intervjudeltagare, har detta inneburit att intervjudeltagarna befunnit sig på olika platser i landet. Detta gav anledning att utföra intervjuerna via videolänk och telefonsamtal. Genom deltagarnas godkännande av vår samtyckesblankett har dessa samtal spelats in på våra egna mobila enheter för att sedan kunna transkriberas. Intervjuernas längd har varierat eftersom deltagarnas svar har varit olika långa och somliga har krävt andra följdfrågor. Däremot sträcker sig majoriteten av intervjuerna till en längd mellan 7–10 minuter och en på 18 minuter. Anledningen till att våra intervjuer blev relativt korta var för att förskollärarna ofta hade ont om tid. Deltagarna visste dessutom vad intervjun skulle handla om vilket kan innebära att de var förberedda trots att de inte fått ta del av frågorna i förväg. Deltagarna informerades om att det insamlade materialet kommer att förvaras på Malmö universitet i sex månader innan det slutligen förstörs.

6.4 Intervjustruktur

Vår intervju har varit semistrukturerad, något som Alvehus (2013) beskriver som en intervju med ett fåtal, men öppna frågor. Fördelen med en semistrukturerad intervju, som enligt Alvehus (2013) även är den vanligaste formen av intervju, är att såväl

forskare som respondenter har större möjlighet att påverka intervjuns innehåll med hjälp av följdfrågor.

6.5 Etiska ställningstaganden

Innan vi påbörjade intervjuerna fick deltagarna en samtyckesblankett som digitalt skickades till dem där vi informerade dem om vad deras deltagande innebar. I samtyckesblanketten bifogade vi en länk till Vetenskapsrådets forskningsetiska

principer (2002) där deltagarna närmare kunde se vad vi förhöll oss till. Förskollärarnas namn har inte tagits med i vårt arbete och de blev även informerade om att de skulle få vara anonyma. Deltagarna fick information om vad som kommer att ske med det

(24)

24

insamlade materialet och hur länge det kommer sparas innan det tas bort. De blev även informerade om att samtycket skulle ske muntligt eftersom vi inte hade möjlighet att samla in skriftliga samtycken eftersom deltagarna befann sig på olika platser i landet. Slutligen blev de intervjuade personerna även informerade om att de kan avsluta sin medverkan närsomhelst utan att det skulle medföra några konsekvenser.

(25)

25

7. Resultat

I det här kapitlet kommer vi först att sammanställa och kategorisera de svar våra intervjudeltagare givit oss, det vill säga vårt empiriska material. Därefter kommer vi att analysera det i nästa kapitel med hjälp av vårt teoretiska perspektiv. För att minska risken att kunna urskilja intervjupersonerna har vi valt att sammanställa informationen utifrån de frågor vi ställt. För att bevara deltagarnas anonymitet ytterligare har vi valt att använda oss det könsneutrala pronomenet hen. Ytterligare en anledning till att vi

använder oss av detta pronomen beror på att vi inte frågade våra deltagare om deras könstillhörighet.

7.1. Förskollärarnas syn på LAB

Vi kunde under intervjuernas gång se en positiv inställning till LAB hos förskollärarna. En av dem berättar att LAB är ett förhållningssätt hen anser fungerar bra i de flesta situationer, men att det givetvis finns situationer då LAB inte fungerar och menar att det ju förhåller sig så med de flesta förhållningssätt och metoder. En av förskollärarna som arbetat med specialpedagogik menar att LABs premisser känns naturliga, eftersom de liknar hens tidigare arbets- och tankesätt. Hen menar att det är rimligt att inte gå in i någon diskussion när någon befinner sig i affekt och upplever att detta förhållningssätts principer sätter ord på något hen mer eller mindre alltid gjort i sitt arbete. En annan förskollärare menar att man såklart inte kan följa förhållningssättet blint, men att det är bra att man får upp ögonen för att det finns olika förhållningssätt och metoder.

Alla intervjupersonerna svarade att de använde eller hade använt sig av

förhållningssättet i arbetet. Många av dem gjorde det på en daglig basis. Sättet de arbetade med det på var ofta genom att behålla lugnet och minimera antalet ord vid tillfällen då barn hamnade i affekt. Förskollärarna talade även om vikten av att lära känna varje barn och på så sätt anpassa sitt sätt att agera beroende på vilket barn de möter. En av förskollärarna menade att somliga barn exempelvis inte klarar av ögonkontakt.

7.2. Utbildning

Ingen av intervjupersonerna kunde dra sig till minnes att de hade fått en utbildning i förhållningssättet, däremot hade en majoritet, 4 av 6, av dem gått på föreläsningar av bland annat Hejlskov Elvén och Edfelt (som även skrivit en bok om förhållningssättet

(26)

26

som riktar sig till förskolan). Vissa av dem hade även läst böcker om LAB. Vi fick intrycket att personerna som deltagit på föreläsningar hade gjort det på eget bevåg, däremot hade två av de som varit på föreläsning gått dit via andra organisationer än förskolan. De resterande två som inte kunde komma till minnes att de varit på någon föreläsning hade fått ta del av förhållningssättet via PowerPoints och genom en specialpedagog som handlett sina arbetskollegor i LAB. Fastän våra intervjudeltagare gått på föreläsningar, läst böcker samt fått ta del av LAB på andra sätt, hävdar de att de inte fått någon utbildning. En möjlig anledning till detta kan handla om att deltagarna inte har erbjudits några officiella utbildningar av verksamheten. Som tidigare nämnts, har intervjudeltagarna själva tagit initiativ till att gå på föreläsningar som handlar om LAB.

7.3 Kritiska situationer

Kring denna fråga delade svaren sig något mer än vad de gjorde på de två första frågorna. Det som däremot återkom i alla svar var att förhållningssättet inte fungerar i alla situationer, men anledningarna till varför det kunde vara så varierade.

En av förskollärarna menade att det kunde brista i situationer där kollegor inte hade samma förhållningssätt. Dessa situationer kunde uppstå när det exempelvis var en vikarie på plats som inte arbetat i förskolan förut och därför inte hade erfarenhet kring förhållningssättet. Hen menade även att det kunde finnas kollegor som inte förhöll sig till LAB och att det då kunde uppstå krockar, något vi tolkade som att det uppstod krockar de vuxna emellan. Hen upplevde att det ibland även kunde brista om ett barn gjorde samma sak upprepade gånger som enligt henom sågs som “provocerande”. Vidare menade hen att i dessa situationer kanske förskolläraren redan bemött barnet “bra” några gånger utan resultat och att det då kan bli tröttsamt för den vuxna eftersom vi ju bara är människor och att det ibland kan bli för mycket.

“... amen de beror väl lite på eftersom vi är människor alltså vi är inte robotar, så om man säger om man har, om det här barnet är så provocerande och gjort samma sak kanske tre gånger och man första gången möter bra och andra gången, nej men till slut så kanske det rinner över.”

Denna person påpekade även att det kunde vara avgörande om ordinarie personal var på plats eller inte samt om hen exempelvis fått tillräckligt med sömn, vilket vi tolkar som stressfaktorer.

(27)

27

En tredje pekade på situationer där barnen kan hamna i kläm vid konflikter barnen emellan och att det då kan vara viktigare att bryta den konflikten kvickt för att på så sätt skydda barnen. En av förskollärarna upplevde även att hen ibland kunde känna en avsaknad av konkreta metoder då det ibland kan kännas lite “luddigt” kring LAB, samtidigt menade hen att det är svårt att ett förhållningssätt ska innehålla allt. Det var även en av de intervjuade som menade att det inte fungerar för alla barn eftersom vissa barn behöver större tydlighet gällande regler och rutiner.

7.4 En förändrad barnsyn

Samtliga intervjudeltagare var eniga om att det lågaffektiva förhållningssättet har förändrat deras sätt att se på, tänka och agera kring barnen. En av förskollärarna menade att detta förhållningssätt har fått henom att bli medveten kring sitt eget beteende och hävdar att det ofta är vuxna som skapar större konflikter genom sina egna agerande. Vidare menar hen att det inte fungerar att starta en konflikt med ett barn som har en dålig dag och poängterar att en sådan konflikt sätter spår under hela dagen. En annan förskollärare menar att hen med hjälp av LAB kunnat se hur barn blivit bättre på att ta instruktioner, sätta ord på sina känslor, söka upp pedagoger vid behov och utvecklas väl i sin proximala utvecklingszon3. En förskollärare menar att förhållningssättet har stärkt henom och skapat en ännu större insikt om att det är just ett lugnt bemötande som hjälper barnen.

En av förskollärarna hävdar att hen inte upplever lika mycket stress på jobbet sedan hen började arbeta lågaffektivt. Detta förklarar hen genom att säga att förhållningssättet gör att hen ser barnen som personer som hen kan prata med och som - genom att

förskolläraren stöttar och försöker att förstå - kan berätta om sina känslor. Att förhålla sig på detta vis, menar en av förskollärarna, är annorlunda mot hur hen förhöll sig förr och menar att hen brukade vara lite mer “fyrkantig” och tyckte att hela barngruppen skulle göra på ett visst sätt. Slutligen menar hen att hen numer har förståelse för att det kanske inte är rimligt att förvänta sig att en hel barngrupp ska göra på ett visst sätt och hävdar att hen numer har mycket mer tålamod och förståelse för barnen. En annan

3 Den proximala utvecklingszonen är vad Lev Vygotskij (1998) definierar som den zon där målet som ska

uppnås kräver större kunskap än vad ett barn kan klara av, men som barnet med vägledning från en vuxen kan klara av. Vygotskij menar att uppgifter som går att klara av på egen hand inte erbjuder någon

(28)

28

förskollärare förklarar att hen hade ett liknande synsätt innan hen började arbeta enligt det lågaffektiva förhållningssättet. Hen menar att det beror på att hen föreställde sig att alla tänkte som henom själv. Vidare menar att hen på senare tid blivit mer nyfiken för vad de olika barnen i barngruppen tycker om. Hen tillägger att avdelningen även börjat leka mer med appar där barnen kan på ett lekfullt sätt kan lära sig mer om känslor, särskilt mer abstrakta, och att i slutändan sätta ord på sina egna känslor.

Den sista förskolläraren vi intervjuade berättar att förhållningssättet hjälpt henom att inse att barn gör rätt om de kan och om det finns förutsättningar för det. Vidare

poängterar hen att hen inte tror att alla pedagoger har ett sådant synsätt på barnen och att hen anser att det är en väsentlig skillnad mellan att tänka att barn gör rätt om de kan istället för att tänka att barn agerar på ett visst sätt av ren vilja. Förskolläraren menar att det lågaffektiva förhållningssättet har fått hen att förstå att hen behöver söka efter svaret på ett problem hos miljön eller förutsättningarna som barnen har, istället för att söka problemet hos barnen.

7.5. Tankar kring orsaken till LABs framväxt

Då vi frågade våra intervjudeltagare hur de tror att det kommer sig att detta

förhållningssätt blivit så populärt just nu menar många att de tror att det beror på att det är greppbart. En av deltagarna berättar att hen tidigare arbetade med beteendeanalys, vilket hen förklarar som mer komplext och svårare att tillämpa på förskolan. Hen poängterar att anledningen till att det blivit så populärt kan bero på att LAB är lättare att förstå och för att det känns naturligt såtillvida att många mer eller mindre redan arbetat på detta sätt. Förskolläraren misstänker även att LAB kan ha fått större genomslag eftersom andra metoder är mer krävande, särskilt om man jämför med beteendeanalys där beteenden skall brytas ned och analyseras på ett annat vis. Dessutom, hävdar intervjudeltagaren, har ju barn faktiskt rätt till sina känslor och vi behöver ge barn utrymme och tillåtelse att ge uttryck för somliga känslor. En annan intervjudeltagare tror att anledningen till att förhållningssättet blivit populärt beror på att entreprenörerna som står bakom det är tydliga och har lyckats driva fram att förhållningssättet är bra. Vidare hävdar intervjudeltagaren att LAB blev ett naturligt sätt att gå vidare på efter att ha börjat se på barn som kompetenta barn med rätt till egna känslor och tankar, som man som vuxen inte kan ändra på. Åtminstone inte då barnet befinner sig i affekt,

(29)

29

tillägger intervjudeltagaren. En annan förskollärare ansluter sig till tanken om att LAB kan ha fått en ökad popularitet till följd av den förändrade synen på barnen genom historien, där man nu ser barnen som mer ansvarsfulla i jämförelse med förr. Samtliga förskollärare är överens om att förhållningssättets enkelhet och tydlighet är en

bidragande faktor till förhållningssättets växande popularitet. En av förskollärarna menar att många vågar prova att använda sig av ett förhållningssätt eller en metod som man förstår.

En av förskollärarna tror att populariteten hos LAB kan ha att göra med att diagnostiseringar ökat på senare år och att det idag finns fler barn som får autism. Ytterligare en förskollärare ansluter sig till denna tes och menar att det finns väldigt många barn med såväl identifierade som icke identifierade funktionsvariationer som mår bra av detta förhållningssätt. En av intervjudeltagarna ser LAB som ett positivt förhållningssätt där bägge parter får må bra och där konflikterna istället förvandlas till en positiv spiral. Intervjudeltagaren menar att ytterligare en aspekt till varför

förhållningssättet blivit så populärt kan bero på att den som använder sig av det ser att det faktiskt fungerar och är kul såtillvida att man slipper vara arg - särskilt i det samhälle vi idag lever i där allting går snabbt. En annan intervjudeltagare instämmer och hävdar att orsaken till förhållningssättets popularitet mycket väl kan bero på att yoga och meditation ligger inne i tiden, som ett motstånd till samhällets ökande takt och prestationskrav. Avslutningsvis poängterar en av informanterna att hen som

förskollärare inte kan göra något åt den rådande gruppsammansättningen, men att hen däremot kan påverka sitt sätt att agera och försöka hitta ett lugn så att hen ändå kan lyckas vara en bra förskollärare.

En av informanterna hävdar att en anledning till att LAB fungerar väl inom förskolan kan bero på att förskolläraren inte har lika stor tidspress på sig vad gäller genomförande av planer och uppnåelse av mål. Barn som går utanför mönstret och som förskolläraren inte får något grepp om är inte en lika stor stressfaktor då, eftersom förskolläraren har mer tid på sig att fundera kring och testa olika metoder som hen kan arbeta med barnet på.

(30)

30

Angående hur de arbetade innan detta förhållningssätt dök upp, menade många av våra intervjudeltagare att de kan ha uppfattats som mer hårda, raka och mindre inlyssnande. En av förskollärarna berättar att detta ledde till att hen inte brukade känna lika stor förståelse för barnen i jämförelse med nu. En annan intervjudeltagare hävdar att hen lärt sig att vara mer flexibel och att det inte är farligt att planer inte alltid blir som hen tänkt sig. Hen menar att hen inte upplever att det råder lika mycket prestige hos förskollärarna med hjälp av detta förhållningssätt längre och att LAB har förändrat hens synsätt.

(31)

31

8. Analys

I detta kapitel kommer vi att analysera vårt resultat med hjälp av Claes Nilholms (2007) teori om det kompensatoriska- och kritiska perspektivet.

8.1 Förskollärarnas syn på LAB

Vi fick intrycket av att många av våra intervjudeltagare uppfattade LAB, precis som Skogstad, som “sunt förnuft”. Edfelt (2016) berättar om hur olika situationer och barn kräver olika sätt att bemötas lågaffektivt. Våra intervjudeltagare talade om vikten av att lära känna barnen och om att finna olika strategier för att möta barnen då de befinner sig i affekt. Ett gemensamt drag för samtliga informanter var att de då barn befinner sig i affekt strävar efter att behålla lugnet. Edfelt (2016) förespråkar just detta och menar att precis som barnen kan smittas av vuxnas ilska i stunden, kan de även smittas av vuxnas lugn.

8.2 Utbildning

I debatterna menar Hejlskov att personal som är kritiska till LAB inte har förstått innebörden av det samt att det krävs utbildning i förhållningssättet. Trots att våra intervjupersoner inte heller fått någon utbildning i ämnet, utöver föreläsningar och böcker, så hade de en positiv inställning till skillnad från många av lärarna i skolvärlden som deltagit i debatterna. En möjlig orsak till detta kommer vi återkomma till senare.

8.3 Kritiska situationer

I frågan om vilka situationer förhållningssättet kunde brista tolkade vi det som att förskollärarna hade ett kritiskt perspektiv eftersom de tog upp exempel på när

omgivningen gjorde att det inte fungerade. Däremot kunde även det kompensatoriska framkomma i vissa svar, exempelvis när en av förskollärarna tog upp ett exempel om när barnen är “provocerande”. Här läggs fokus på att det är barnet som har ett problem som behöver åtgärdas och inte omgivningen, därför blir det kompensatoriskt. Samtidigt går det att tolka denne förskollärares svar ur ett kritiskt perspektiv eftersom hen även påpekar att närvaron av personal är av vikt, vilket vi tolkar som en del av omgivningen. Trots att många svar kunde antas bottna i ett kritiskt perspektiv fanns det ett

underliggande kompensatoriskt perspektiv i intervjudeltagarnas svar. Nilholm (2007) menar att det kompensatoriska perspektivet har dominerat det specialpedagogiska fältet i verksamheten och även att det fortfarande gör det, vilket blir tydligt i vår studie,

(32)

32

framförallt vid svaren om när det lågaffektiva inte håller. Fokus läggs på att det är vissa barn som inte klarar av vissa situationer och att de då behöver viss hjälp att göra det, en hjälp som inte alltid är LAB.

8.4 En förändrad barnsyn

Våra informanter var eniga om att LAB har förändrat deras sätt att tänka och agera kring samt se på barnen. En av förskollärarna berättade att förhållningssättet har fått henom att inse att det ofta är vuxna själva som skapar konflikter genom sättet de agerar på, vilket vi återkopplar till teorin om affektsmitta. Edfelt (2016) skriver att ilska, precis som andra känslor, smittar. Vidare menar Edfelt (2016) att vuxna knappast hjälper små barn eller barn med funktionsnedsättningar genom att bli arga, eftersom dessa barn snarare behöver hitta en strategi för att göra annorlunda. Många förskollärare berättade även att förhållningssättet har fått dem att se barnen som individer som dels fungerar olika och som faktiskt kan sätta ord på sina känslor, vilket vi kopplar ihop med den förändrade barnsynen och framväxten av det kompetenta barnet. Detta synsätt har enligt Kristina Westlund (2015) gjort att man inte längre ser på barn som tomma blad som vuxna skall fylla på med innehåll. Det kompetenta barnet har egna tankar, åsikter och erfarenheter. Vi kan tänka oss att det är synen på barn med egna åsikter som fött en större nyfikenhet kring barnen och som har gjort att många förskollärare numer har förståelse för att en hel barngrupp inte kan göra, tänka och fungera likadant under exempelvis en aktivitet.

Greenes (2003) tes om att barn uppför sig om de kan tycks också ha förändrat lärarnas synsätt såtillvida att de börjar titta mer på vilka förutsättningar miljön eller omgivningen saknar eller kräver av barnet som barnet helt enkelt saknar strategi för att uppfylla. Att tänka på detta vis står i kontrast till Nilholms (2007) kompensatoriska perspektiv där problemet istället läggs på individen. Våra informanter berättade under intervjuerna att de istället söker svar på problem hos miljö och förutsättningar som finns. I stora drag kan vi se att intervjudeltagarna, sedan det lågaffektiva förhållningssättet dykit upp, tycks agera enligt det kritiska perspektivet i jämförelse med hur de beskriver sina arbetssätt innan förhållningssättet dök upp. Skrtic (1995) kritiserar det kompensatoriska perspektivet för dess strävan om att träna upp och anpassa barn efter omgivningens krav och våra informanter tycks kritisera deras tidigare arbetssätt på samma vis som Skrtic (1995) kritiserar det kompensatoriska perspektivet.

(33)

33

8.5 Tankar kring orsaken bakom LABs framväxt

Majoriteten av våra intervjudeltagare misstänker att orsaken till förhållningssättets popularitet beror på dess tydlighet och enkelhet, något som en av förskollärarna menar skiljer sig från beteendeanalys. Förskollärarna verkar dessutom tycka att det är ett naturligt sätt att arbeta på då det inte skiljer sig alltför mycket från hur man tidigare arbetat. Två av informanterna kopplar ihop förhållningssättets popularitet till den förändrade barnsynen och framväxten av en syn på barn som kompetenta som vi tilldelar betydligt mer ansvar nu i jämförelse mot förr. En av våra intervjudeltagare nämnde förhållningssättet i samband med den rådande gruppsammansättningen, vilket Edfelt (2016) beskriver som växande och som en huvudfaktor till att såväl personal som barn upplever stress på förskolor. Enligt denna intervjudeltagare fick hen stöttning av förhållningssättet som hjälper henom hitta ett lugn och hitta en möjlighet att vara en bra förskollärare trots omständigheterna. I Karlberg och Bezzinas (2020) studie kunde man se att det fanns en motivationsbrist hos svenska lärare. Karlberg och Bezzina såg motivationsbristen som en konsekvens av resursbrist och utmattning. Våra

intervjudeltagare menade att dessa saker minskades med hjälp av förhållningssättet. En annan förskollärare misstänkte att förhållningssättets popularitet mycket väl kan bero på att exempelvis yoga och meditation är uppskattade i den tid vi lever i där många är stressade. En av våra intervjudeltagare tänker att vår nya insikt om att barn inte lär sig något under affekt kan vara ytterligare en anledning till förhållningssättets

framväxt. Edfelt (2016) menar att barn inte lär sig något under raseriutbrott och på detta vis kommer att sakna en lämplig strategi för att handskas med en situation även nästa gång.

Gillberg (2014) berättar att antalet barn som blir diagnostiserade har ökat markant sedan tio år tillbaka. Två av våra informanter berättade om en annan aspekt på framväxten av LAB och menade att förhållningssättet hjälper barn med såväl definierade som icke definierade funktionsvariationer att må bra i förskolan. Samtidigt som det

kompensatoriska perspektivet fortsätter att dominera inom specialpedagogiken, genom att man skapar “gruppindelningar”, kan vi se att det kritiska perspektivet får en synlig roll genom LAB, som våra intervjudeltagare menar att de även applicerar på de barn som inte har diagnoser. På så vis ser vi ingen tydlig gruppindelning.

(34)

34

8.6 Metodanalys

Av de personer som deltog i studien så fann vi allteftersom intervjuerna fortgick att alla deltagare var positiva till LAB. Vi är medvetna att även om dessa personer är positiva innebär det inte att alla förskollärare är det, men eftersom vår studie vilar på vårt empiriska material är det de som vi kommer att hänvisa till. Anledningen till att vi endast fått deltagare med positiv syn kan ha bakgrund i hur vi skrivit ut förfrågan om deltagande i grupperna. Det kan även vara en slumpmässig händelse.

(35)

35

9. Sammanfattning

Studiens syfte var att genom att intervjua några förskollärare belysa användbarheten av LAB i förskolan samt undersöka bakgrunden till LAB i relation till den förändrade barnsynen. Den främsta orsaken bakom vårt intresse har varit att titta närmre på vad som förväntas av oss i vårt framtida yrke, eftersom förskollärarnas perspektiv har saknats i debatten. Genom att använda oss av kvalitativa semistrukturerade intervjuer försökte vi besvara våra frågeställningar som var följande:

● Använder förskollärarna sig av LAB - om ja, på vilket sätt?

● Har förskollärarna fått utbildning i hur förhållningssättet ska användas? ● Hur gör förskollärarna under situationer då förhållningssättet inte fungerar? ● Har förskollärarnas barnsyn kommit att förändras till följd av LAB?

Intervjuerna utfördes via videolänk och telefonsamtal med förskollärare där vi samtalade om hur de arbetar med LAB i praktiken - om det finns situationer då

förhållningssättet inte fungerar, vilken utbildning de fått och huruvida deras synsätt på barnen har förändrats sedan förhållningssättets framväxt. Intervjudeltagade fick även en följdfråga där de fick fundera kring orsaken till varför LAB kommit att bli så populärt just nu.

Samtliga intervjudeltagare har varit positivt inställda till LAB och har menat att

förhållningssättet bland annat sätter ord på ett ett arbetssätt de redan har. Förskollärarna har hävdat att de använder sig av LAB på olika sätt, bland annat beroende på hur situationen har sett ut och på vilket barn som befunnit sig i affekt. Gemensamt för våra intervjudeltagare har varit att de inte har fått någon utbildning kring hur de ska använda sig av förhållningssättet. Däremot har somliga gått på föreläsningar och somliga läst böcker av Hejlskov Elvén. Ytterligare ett gemensamt drag var att deltagarna hade ett stort eget intresse av att lära sig mer om förhållningssättet och tog egna initiativ till att gå på dessa föreläsningar eller läsa böcker om LAB.

Vid frågan om när förhållningssättet inte fungerar skilde deras svar sig åt. Medan vissa menade att det kunde bero på olika förhållningssätt hos personalen, menade andra att det kunde bero på barnens agerande, ibland gentemot varandra under rådande

konflikter. Somliga menade även att vissa barn kunde behöva mer tydlighet vad gäller regler och rutiner på förskolan.

(36)

36

Samtliga förskollärare hävdar att förhållningssättet har hjälpt dem att stressa mindre, få ökad förståelse för barnens olikheter och tankar samt ha mer tålamod. Våra

intervjudeltagare var överens om att deras barnsyn förändrats till följd av LAB, eftersom de börjat se barnen som personer med egna viljor och känslor som de kan kommunicera med och inte enbart förhålla sig till det man som vuxen tycker är rätt. Då vi frågade våra intervjudeltagare varför de tror att LAB har fått en så ökad

popularitet misstänkte många att det kan bero på förhållningssättets tydliga och enkla instruktioner som påminner om ett förhållningssätt de mer eller mindre alltid har haft. Vidare menade de att förhållningssättets enkla instruktioner leder till att många vågar använda sig av det. Samtliga deltagare misstänkte även att förhållningssättets framväxt kan bero på den förändrade barnsynen, där barn numer ses som kompetenta barn med rätt till egna känslor och tankar. Andra förskollärare misstänkte att populariteten kan bero på antalet diagnostiseringar som har ökat under de senaste åren och somliga såg det som ett led i den nuvarande trenden där människor försöker att stressa ned med hjälp av exempelvis meditation och yoga.

Figure

Updating...

References

Related subjects :