Daglig rörelse i förskola och skola - observationer och intervjuer med barn och pedagoger

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Individ och Samhälle

Examensarbete

10 poäng

Daglig rörelse i förskola och skola –

Observationer och intervjuer med barn och pedagoger

Everyday Physical Activity in Preschool/School –

Observations and Interviews with Children and

Educationalists’

Birgitta Magnusson

Linda Westermark Haraldsson

Lärarexamen 140 poäng

Samhällsorienterade ämnen och barns lärande

Examinator: Lena Rubinstein-Reich

Sammanfattning

I vårt examensarbete valde vi att göra en studie över barn och elevers samt pedagogers uppfattning av fysisk aktivitet i skolverksamheten. Vi ville även göra en jämförelse mellan förskola och skola för att se om uppfattningen, när det gäller den fysiska aktiviteten, skiljer sig åt mellan de olika åldrarna. Vi har använt oss av observationer och enkäter i förskolegrupp med barn i åldern 3-5 år och i skolan hos klass 4 samt intervjuer med de yngre barnen i förskolan och med pedagoger i både förskola och skola. Vårt huvudresultat visade att det finns skillnader mellan förskola och skola gällande barnens egen uppfattning om rörelse. Detta gäller även pedagogernas uppfattning om den fysiska aktiviteten i verksamheten.

Den fysiska aktiviteten i förskola/skola finns även om den inte alltid är organiserad men det skulle behövas mer rörelseaktiviteter under den bästa delen av dygnet, den tiden då barnen är som piggast, alltså de timmar som barnen är i skolverksamhet.

Innehållsförteckning

1 Inledning………...

2 Kunskapsbakgrund………..

2.1 Lek………...11

2.2 Fysisk aktivitet………11

2.2.1 Ingegerd Ericsson och Bunkefloprojektet ………..12

2.3 Rörelse för hälsans skull………..13

2.3.1 Fysisk aktivitet under barndomen ………14

2.4 Läroplaner………...15

2.4.1 Lpo94 ………15

2.4.2 Kursplan ………16

2.4.3 Lpfö98 ………...16

2.4.4 Folkhälsoinstitutets utvärdering ………..16

2.5 Förskolan som arena för rörelse ……….16

2.6 Skolan som arena för rörelse………...17

2.7 Skol- och utemiljö………...18

2.8 Forskning ………19

2.9 Fritidsaktiviteter………..21

3 Syfte och frågeställningar ………..

4 Metod

4.1 Genomförande ………23

5 Resultat och analys

5.1 Resultat och analys av observationer i förskola ……….27

5.2 Resultat och analys av observationer i skola ………..29

5.3 Resultat och analys av barnenkätenkät i förskola ………...31

5.5 Jämförelse av enkät förskola/skola ……….36

5.6 Resultat och analys av intervjuer med barn i förskola ………...40

5.7 Resultat och analys av intervjuer med pedagoger i förskola ………..42

5.8 Resultat och analys av intervjuer med pedagoger i skola ………...44

6 Slutsats och diskussion

6.1 Metoddiskussion………..49

Källförteckning

1 Inledning

Som snart färdiga pedagoger vill vi undersöka hur mycket daglig motion barnen får i skolverksamheten. Vi tycker att varje dags motion borde bli ett naturligt inslag i alla människors liv. Inom verksamheten i skolan påverkar skolgårdens utformning till stor del barnens/elevernas behov och önskemål av rörelse. Det är viktigt att denna ska stimulera till att barnen vill aktivera sig. Det ska finnas valmöjligheter för olika rörelseaktiviteter, sådant som ger utrymme för barnen att t.ex. klättra, hoppa, gå balansgång, cykla, springa och liknande. Vi upplever att under de senaste tio åren har man ofta kunnat läsa i pressen och se på TV att barn rör sig mindre trots den förra socialdemokratiska regeringens strävan att främja barns och ungdomars fysiska aktivitet i skolan. Det gjorde de genom att skapa Nationellt centrum för främjande av god hälsa hos barn och ungdom, NCFF, som har till uppgift att stödja skolorna i Sverige med deras hälsofrämjande arbete.

Vi har både som föräldrar och studenter ute på våra VFT-platser, sett och upplevt, att barnen ofta väljer att sitter inne vid datorn och chatta med sina kompisar istället för att träffas och röra sig genom att leka eller sporta. Även dataspel har ökat och då mycket via Internet där barnen är ute på nätet och möter varandra i spel över datorn. Många gånger upplever vi att även de yngre barnen vill sitta framför TV och titta på filmer trots att de har kompisar hemma. De väljer bort den gemensamma leken. Vi tror att barnen missar mycket av den sociala biten på fritiden, eftersom de många gånger inte träffar varandra samt att den spontana rörelsen har minskat sedan vi själva var i skolåldern.

Kan man som förälder och pedagog få in mer rörelse i vardagen och behövs det? Är det kanske så att barnen rör sig tillräckligt i skolverksamheten och behöver ta det lugnt när de kommer hem? För att göra en kartläggning av detta skall vi undersöka hur mycket av den dagliga motionen som görs i skolan och hur mycket barnen rör sig där. Vi ska även göra en liten studie om hur det är med rörelse och lek på fritiden. Enligt vår mening är även lek en sorts rörelse för barnen, en del med mer rörelse och aktivitet i, och en del med färre.

Har barnen/eleverna och pedagogerna samma åsikt om den fysiska aktiviteten i skolan eller skiljer det sig? Kan vi lära oss något av de resultat vi får fram och göra något annorlunda när vi kommer ut i vår lärarroll?

Ingegerd Ericsson, fil. dr. i pedagogik, har gjort en avhandling om rörelse och dess inverkan på inlärning. Hon har även varit med och startat Bunkeflo-projektet, som innebär inplanerad daglig rörelse i skolan. Vi tycker att hennes litteratur har varit intressant ur hälsoperspektiv. Då vi läser inledningen i hennes bok ”Rör dig – lär dig” får vi en vink om det vi funderar på. ”Fysisk aktivitet och inaktivitet är ett område som debatteras och diskuteras allt mer. Larmrapporterna om för mycket stillasittande och dess konsekvenser med övervikt och ohälsa duggar tätt. Den minskade tiden för idrott & hälsa i skolan är en del i den allt intensivare debatten” (Ericsson, 2005, s.9).

Vi kommer även att söka annan forskning från bl.a. Nationellt centrum för främjande av god hälsa hos barn och ungdomar (NCFF) samt från Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH).

2 Kunskapsbakgrund

Den förra socialdemokratiska regeringen placerade på Örebros universitet ett centrum som har till uppgift att stödja skolornas hälsofrämjande arbete. Detta centrum heter Nationellt centrum för främjande av god hälsa hos barn och ungdom, NCFF, och i deras material som finns på Internet kan man läsa följande hur de beskriver fysisk aktivitet:

Fysisk aktivitet – en definition

I huvudsak genomförs alla kroppsrörelser inom följande områden: fysisk aktivitet i vardagen (gå, bära, lyfta, m.m.), transport till och från arbetet/skolan (på cykel eller som promenad), fysisk aktivitet under skoldagen/arbetsdagen, fysisk aktivitet på fritiden (i hemmet eller som hobby), motion och träning inom t.ex. någon idrott.

Fysisk aktivitet är:

All kroppsrörelse utförda av skelettmuskulaturen som resulterar i en ökad

energiförbrukning. Fysisk aktivitet omfattar således alla kroppsrörelser oberoende av syfte eller sammanhang, t.ex. lek, hobbyverksamheter, bollspel, cykling och

idrottsaktiviteter. Den totala energiförbrukningen är dock summan av

basalomsättningen (cirka 60 %), den termiska effekten av matsmältningen (cirka 10 %) och fysiska aktivitet, som på en genomsnittlig aktivitetsnivå kan motsvara cirka 30 % av den dagliga energiförbrukningen (nätadress A, 2006-12-13).

I Statens folkhälsoinstituts skolrapport om rörelse definieras fysisk aktivitet som all typ av rörelse som ger ökad energiomsättning. Vidare anser de att fysisk aktivitet inte är detsamma som motion eller träning. ”Motion är medveten fysisk aktivitet med viss avsikt, t.ex. ökat välbefinnande, framtida bättre hälsa, att det är skönt och roligt att röra på sig. Träning innebär en klar målsättning att öka prestationsförmågan i olika typer av fysiska aktiviteter, företrädesvis inom idrotten”. De menar också att varje dags motionen, som att promenera eller cykla till arbetet eller skolan, använda trappor istället för hiss, att leka eller leka med sina barn, står för den största delen av den totala energiförbrukningen under en vecka (nätadress B, 2006-12-13).

Gunilla Gullbrand (2005), författare till uppsatsen Daglig rörelse i skolan – vad

tycker eleverna?, nämner att skolan inte bara ska förmedla faktakunskaper till

eleverna utan har också ett större ansvar för elevernas hela utveckling. Hon skriver också att hälsa, rörelse och lärande bygger på gemensamma faktorer och har en koppling till varandra. Att arbeta med hälsa utifrån ett holistiskt perspektiv bygger på utveckling av hela människan (nätadress C, 2006-12-11).

2.1 Lek

Moyles (2003) beskriver i sin bok att mycket lek är att vara fysiskt aktiv. Konstruktiv lek kan träna finmotorik medan kroppslig lek såsom bråklek kan utgöra träning för hela kroppen och den motoriska koordinationsförmågan. Piaget (1951) ansåg att: ”konstruktiva lekar … kan placeras … någonstans mitt emellan lek och intelligent arbete eller mellan lek och imitation”, och han uttryckte detta eftersom han ansåg att den konstruktiva lekens målinriktning innebar att den var ”anpassande” – barnet anpassar sitt beteende för att passa in i verkligheten – medan symbolisk lek var ”assimilerande” – verkligheten anpassas för att passa ihop med barnets egna önskningar” (s.20).

2.2 Fysisk aktivitet

Utbildningsdepartementet skriver:

”Vår kropp är byggd för rörelse. Dess vävnader och olika funktioner anpassar sig till de krav som ställs på dem. För det växande barnet är det därför viktigt att dess hemmiljö, skol- och fritidsmiljö ger möjligheter till motorisk och fysisk aktivitet och träning. Barnet måste få utveckla olika förmågor och funktioner av sensomotorisk och fysisk karaktär” (Utbildningsdepartementet, 1994, kursplan).

Jean-Jaques Rousseau (1712-1778) skapade genom sitt tänkande en ny grogrund för fantasin och känslorna, poesin och drömmarna. På så sätt blev han också en talesman för kroppens frigörelse. Han framhöll att barnet inte kunde lära enbart genom att tillföras kunskaper. Det måste skaffa sig kunskaper genom egna erfarenheter och iakttagelser. Han hävdade också att man inte enbart kunde lägga

vikt vid boklig lärdom, den fysiska och praktiska uppfostran var lika betydelsefull för barnets utveckling (Grindberg, 2000 s.12).

Vidare läser man i Grindberg (2000) bok ”Barn i rörelse” s.63:

”Argument för att undervisning i fysisk fostran och kroppsövning är bra för barn:

• Fysisk aktivitet är en källa till glädje. Att må fysiskt bra främjar koncentrationen och därmed inlärningsförmågan.

• Fysiska färdigheter är viktiga för barn både i skolarbetet och i vardagssituationer. De påverkar andras uppfattning om barnet och har betydelse för barnets självuppfattning. • Genom fysisk aktivitet förbättras uthålligheten och barnets förmåga att skärpa sin

uppmärksamhet.”

2.2.1 Ingegerd Ericsson och Bunkefloprojektet

På Bunkeflomodellens hemsida kan vi läsa att projektet startade i Bunkeflo 1999 och där är skola, idrottsförening och forskning i samarbete för att ge barn en mer fysiskt aktiv vardag. Aktiviteterna är varierande, där promenader och spontan lek är lika viktigt som andra rörelseaktiviteter. En mycket viktig förutsättning är att barnen är motiverade och får uppleva rörelseglädje. Förhoppningsvis ska aktiviteterna ge starkare benstomme, förbättrad motorik, grundlägga goda vanor och lägga grunden till en hälsosam livsstil. Projektet syftar också till att öka barnens självförtroende, koncentrationsförmåga och sociala förmåga.

Vid skolstarten varje år gör skolans idrottslärare tillsammans med skolsköterska och elevernas lärare motorikobservationer av samtliga elever i årskurs 1. Syftet är att tidigt fånga upp och ge elever med omogen/otränad motorik extra motorisk stimulering. De barn som behöver extra motoriskt stöd får individuellt anpassad motorikträning i mindre grupp en lektion per vecka (nätadress D, 2006-12-12).

I en utvärdering av den fysiska aktiviteten i Bunkefloprojektets interventionsklasser fyra år efter projektstarten (Lindh, 2003) framgår att 131 av 152 elever tycker det är bra att ha fysisk aktivitet varje dag i skolan. Det är alltså endast ett fåtal elever som inte uppskattar den utökade fysiska aktiviteten. Skäl som anges för detta är att det är trångt och stökigt i omklädningsrummen, stressigt samt upplevs som jobbigt att

Ingegerd Ericsson har också skrivit boken ”Rör dig – lär dig” som tar upp om motorik och inlärning där läste vi följande: ”En bestående rörelseglädje kan ses som en hälsoförsäkring för god livskvalitet. Förskole- och skolpersonal borde komma i någon form av kompetensutveckling, själva få uppleva rörelseglädje för att lättare kunna förmedla just en bestående rörelseglädje till barn och ungdomar. Mer rörelse i skolan gynnar troligtvis såväl elevers som vuxnas trivsel i skolan” (Ericsson, 2005, s.156).

2.3 Rörelse för hälsans skull

I boken ”Vårt behov av rörelse” (1997) från Folkhälsoinstitutet beskrivs rörelse som en ovärderlig del i barns motoriska, sociala och personliga utveckling. Rörelse har en grundläggande betydelse för energibalans, fysisk prestation och för kroppsutveckling. Den är också viktig för att orientera sig i omvärlden och få kontakt med andra barn. Utvecklingen av tankeförmåga och uppmärksamhet är beroende av motoriska erfarenheter – att ta på saker, fatta och begripa i bokstavlig mening. Barn har ett spontant behov att röra på sig och behöver inte motiveras till motorisk aktivitet. Vuxnas uppgift borde vara att skapa bra förutsättningar för barns rörelse. Ändå gör vi ofta tvärtom. I förskola och skola lärs barnen många gånger att sitta stilla när de istället borde uppmuntras till rörelse.

Barn har av fysiologiska skäl stort behov av rörelse, skriver Grindberg (2000). Detta gör att barn inte kan utan vidare sitta stilla längre stunder, utan måste helt enkelt upp och röra sig för att utvecklas vidare. I boken citeras också följande:

”Musklernas vatteninnehåll är större hos barn än hos vuxna. Musklerna utgör en mindre del av totalvikten hos barn, vilket gör att de kan prestera förhållandevis mindre när det gäller hårt muskelarbete. Detta gäller tunga lyft, långa och tröttsamma gång och löpsträckor utan paus. Barn har ständigt behov av att byta ställning. De behöver variation eftersom muskulaturen ännu inte tål långvarig, ensidig belastning” (Bentsen 1971 i Grindberg, 2000).

Grindberg (2000) skriver också att barnets jag utveckling delvis bygger på dess rörelseförmåga. Genom att barnet är aktivt och utforskar omgivningen finner barnet lättare sig själv i förhållande till omvärlden. Barnet får en mer omfattande förståelse

av sig själv och sin påverkan på omvärlden då det skaffar sig erfarenhet genom fysisk aktivitet.

2.3.1 Fysisk aktivitet under barndomen

Enligt Nationellt centrum för främjande av god hälsa hos barn och ungdom (NCFF) finns det tydliga vetenskapliga bevis för samband mellan fysisk aktivitet och hälsa. I en amerikansk rapport, Physical Activity and Health från 1996, konstaterades att hälsovinsterna blev större med ökande aktivitet.

Rapporten nämner också att fysisk aktivitet under barndomen har många positiva effekter inte minst för tillväxten och för barns normala utveckling. Den fysiska

aktiviteten har en avgörande roll i att upprätthålla en bra energibalans, vilket förhindrar oönskad viktökning under barndomen eller bidrar till viktnedgång hos barn med

övervikt.

Motorisk stimulering och träning genom fysisk aktivitet i förskolan/skolan har positiva effekter på barns grovmotorik, finmotorik, perception och förmåga att minnas detaljer.

Flera studier har visat att barn som har motoriska brister vid skolstarten ofta får problem med läs- och skrivinlärningen senare i skolan och att även graden av motoriska brister kan ha betydelse för skolprestationer i svenska och matematik.

I termer av riskfaktorer för hjärt- och kärlsjukdom, spelar vardaglig fysisk aktivitet en indirekt roll. Människor som är fysiskt aktiva i ungdomsåren löper mindre risk att få hjärt- och kärlsjukdomar och har lägre sjuklighet samt dödlighet i dessa sjukdomar senare i livet. Fysisk aktivitet i ungdomsåren ökar insulinkänsligheten och minskar risken för övervikt och typ 2-diabetes och även risken för vissa cancertyper senare i livet (nätadress E, 2006-12-12).

I en artikel i Svenska Dagbladet (2006-06-22) står det att barn behöver mer daglig fysisk aktivitet för att motverka ohälsa i vuxen ålder än vad som hittills gjorts gällande. Minst 90 minuters daglig motion är minimum för att förebygga risken för hjärt- och kärlsjukdomar. Det visar en norsk studie, omfattande totalt 1 732 skolbarn, 9-15 år gamla, i Danmark, Estland och Portugal. Enligt internationellt

Sverige används i folkhälsosammanhang den brittiska rekommendationen om fysisk aktivitet som anger att barn upp till puberteten ska vara fysiskt aktiva på minst måttlig nivå, minst 60 minuter per dag.

”- Det räcker inte för att motverka risken för hjärt- och kärlsjukdomar hos unga”, säger professor Lars Bo Andersen vid Norges Idrottshögskola som lett studien. Datoriseringen och bristen på fysisk aktivitet är en viktig orsak till den växande överviktsepidemin bland dagens unga. För tio år sedan var en av tio svenska sju-åringar överviktig, i dag handlar det om minst var fjärde (nätadress F, 2006-12-15).

Myndigheten för skolutveckling skriver i sin slutrapport september 2005 att om skolans arbete med fysisk aktivitet ska få en bestående effekt och bli en naturlig del av dagen under hela livet för eleverna, bör det inte i skolan bara finnas som ett ämne eller avgränsad aktivitet. Deras erfarenhet är att skolor som arbetar utan timplan lättare får in fysisk aktivitet under skoldagen (nätadress G, 2006-12-11).

2.4 Läroplaner

2.4.1 Läroplan för det obligatoriska skolväsendet (Lpo94)

Skolan har till ansvar att erbjuda alla elever regelbunden fysisk aktivitet inom ramen för skoldagen samt uppmärksamma hälso- och livsstilsfrågor som tydliggjorts genom tillägg i läroplanerna. Det är dock upp till varje skola att själv, utifrån de egna förutsättningarna, hitta former för hur elever kan erbjudas någon form av fysisk aktivitet.

Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet (Lpo 94) har fr.o.m. den 27 februari 2003 fått följande tillägg:

”Skapande arbete och lek är väsentliga delar i det aktiva lärandet. Skolan skall sträva efter att erbjuda alla elever daglig fysisk aktivitet inom ramen för hela skoldagen. ... I skolarbetet skall de intellektuella såväl som de praktiska, sinnliga och estetiska aspekterna uppmärksammas. Även hälso- och livsstilsfrågor skall uppmärksammas” (Lärarens handbok, 2005, s.11-12).

2.4.2 Kursplan

I grundskolans kursplan för Idrott och hälsa belyser man rörelsens betydelse för hälsan:

”Idrott, friluftsliv och olika former av motion och rekreation har stor betydelse för hälsan. Barn och ungdomar behöver därför utveckla kunskaper om hur kroppen fungerar och hur vanor, regelbunden fysisk aktivitet och friluftsliv förhåller sig till fysiskt och psykiskt välbefinnande…samt ge kunskaper om den egna livsstilens betydelse för hälsan” (Skolverket, 2000, s.22).

2.4.3 Läroplan för förskolan (Lpfö98)

I Lpfö98 står det att förskolan skall erbjuda barnen en trygg miljö som samtidigt utmanar och lockar till lek och aktivitet. Den skall inspirera barnen att utforska omvärlden. Det står även att ”leken är viktig för barns utveckling och lärande. Ett medvetet bruk av leken för att främja varje barns utveckling och lärande skall prägla verksamheten i förskolan” (Lärarens handbok, s.27).

2.4.4 Folkhälsoinstutets utvärdering

Folkhälsoinstitutet skriver att både läroplan och kursplan är tydliga när det gäller att skolan ska bidra med sådana erfarenheter av kroppsrörelse som utvecklar barnet och ger ett bestående intresse för rörelse. Därför blir det också viktigt att ställa frågor som vilket innehåll har skolans rörelseträning, hur mycket tid ägnas åt rörelseträning och hälsofostran, varför ser det ut som det gör? (Skolverket, 1993,Vårt behov av rörelse).

2.5 Förskolan som arena för rörelse

Socialstyrelsen m.fl. skriver även i boken ”Vårt behov av rörelse” att förskolan är en viktig plats för rörelseskolning. Förskolans uppgift är att ge barnen möjlighet att utvecklas enligt egna förutsättningar, behov och intressen samt att förmedla värderingar, kunskaper och färdigheter.

2.6 Skolan som arena för rörelse

Liknande resultat som Grindberg skrev om i sin bok ”Barn i rörelse” har Myndigheten för skolutveckling i sin rapport från september 2005 med syfte att stärka skolans ansvar att erbjuda daglig och regelbunden fysisk aktivitet. I denna rapport går att läsa om att även om skolor erbjuder daglig fysisk aktivitet innebär det inte att alla barn och unga är fysiskt aktiva. Många barn känner sig obekväma och ointresserade av fysisk aktivitet. Den stora utmaningen för skolorna är att nå de som ännu inte är aktiva.

Vidare står att läsa i rapporten att eftersom alla elever tillbringar en stor del av sin tid i skolan har den en viktig roll för elevers hälsa. Därför bör fysisk aktivitet naturligt finnas med i skolans vardag.

Eleverna blir gladare och har lättare att koncentrera sig om de rör mer på sig. Det

gör att det blir lugnare i klassrummen, vilket i sin tur leder till att eleverna bättre tar till sig kunskaper. Det finns ett tydligt samband mellan rörelse och inlärning. Arbetet för ökad fysisk aktivitet i skolan bör enligt Myndigheten för skolutveckling därför ses som en del av skolans kunskapsuppdrag (nätadress G, 2006-12-11).

Forsström (1986) skriver att den motoriska och intellektuella förmågan är beroende av varandra. Ett barn som inte automatiserat de finmotoriska rörelser som krävs för att hålla ordentligt i en penna och skriva måste koncentrera sig på att utföra själva rörelsen så mycket att själva skrivandet blir lidande. Barnet måste träna sina grovmotoriska rörelser för att kunna nå de finmotoriska. Utifrån det kan barnet hålla pennan naturligt och behöver inte tänka på det utan kan koncentrera sig på skrivandet.

Skolutvecklingsenheten i Göteborg rekommenderar sin stads skolor att utgå från följande i sitt arbete när det gäller fysisk aktivitet: När eleverna gått ut grundskolan ska de ha grundläggande kunskaper om förutsättningarna för en god hälsa och ha förståelse för den egna livsstilens betydelse för hälsa och miljö. Daglig fysisk aktivitet i skolan bidrar också till att främja lärandet och att grundlägga goda vanor.

mer än promenadnivå. I den mån skolan lyckas att genomföra att alla barn rör sig varje dag skulle detta mål ha en stor betydelse för gruppen av relativt inaktiva barn och ungdomar. Detta utgör en stor pedagogisk utmaning, vilket understryker behovet av pedagoger utbildade i utomhuspedagogik för att motivera barnen (nätadress H, 2006-12-11).

Daglig aktivitet är allas ansvar. Uppdraget att ge alla barn och unga möjlighet till daglig fysisk aktivitet gäller all personal i skolan. Det inskränker sig inte till ämnet ”Idrott och hälsa” även om idrottslärarens kompetens ska ses som en viktig tillgång. För att få med alla och skapa regelbundenhet som ger långsiktig effekt, måste eleverna känna att aktiviteterna är meningsfulla och anpassade till individen och situationen. Det är viktigt med fysisk aktivitet som en del i skolans vardag utan prestations- och betygskrav där kreativitet, lust och lek fokuseras så att man får med sig alla barn och unga (nätadress H, 2006-12-11).

Grindberg skriver i sin bok ”Barn i rörelse” att förskola och skola har ansvar för barnen under den bästa tiden på dagen. Dagsljus är en viktig förutsättning för uteaktivitet som ger goda möjligheter till fysisk utlevelse. Barnen är utvilade och beredda på nya utmaningar. Detta är en av orsakerna till att det måste finnas utrymme för fysiska aktiviteter i förskola och skola (Grindberg, 2000).

2.7 Skol- och utemiljö

Vuxnas föreställningar och idéer om hur en skolgård bör se ut, överensstämmer inte alltid med barnens. För dem är skolgården vardagsmiljö. Tillgång till skog och annan naturpräglad omgivning stimulerar till mer varierad utomhusverksamhet. Det är skillnad mellan vuxnas och barns relationer till platser avsedda för barn. Detta har Gunilla Lindholm, uterumsforskare på SLU Alnarp, skrivit i sin doktorsavhandling ”Skolgården – Vuxnas bilder – Barnets miljö” (nätadress I, 2006-12-12).

Sven Bremberg, docent vid Statens folkhälsoinstitut, har genom sina forskningar om den yttre miljöns utformning sett att den påverkar hur barn rör sig. Tillgång till

öppna ytor som grönområden och även att det är en tilltalande närmiljö, påverkar och inspirerar barn att röra sig mer när de är ute (Barns fysiska aktivitet och framtida hälsovinster. Vad säger forskningen?, 2005).

2.8 Forskning

Temaområdet rörelse, hälsa och miljö ingår i Gymnastik- och idrottshögskolan, Stockholm (GIH) nya profilområde preventiv hälsovetenskap. Hur olika miljöfaktorer påverkar människors lust till att vara fysiskt aktiva är ett exempel på frågeställning inom temaområdet. Ett annat är vilka positiva respektive negativa miljöeffekter som kan knytas till skilda former av fysisk aktivitet, dess olika arenor och andra betingelser som är knutna till utövandet. På GIH utför man nu en studie där syftet är att undersöka varför man går eller cyklar, vilka motionsvanor arbetspendlarna har för övrigt samt i vilka trafikmiljöer de går och cyklar.

Denna studie tyckte vi var relevant till vår egen undersökning, eftersom barnens arbetsplats finns i förskolan/skolan och de ska dit varje vardag. Att fysisk aktivitet genom arbetspendling medför positiva miljöeffekter är helt klart, skriver de vidare. Likaså att en persons energiomsättning kan öka genom fysisk aktivitet genom arbetspendling (nätadress J, 2006-12-11).

Charli Eriksson, professor i folkhälsovetenskap vid Örebro universitet, arbetar för NCFF. Han har i en undersökning om barns fysiska aktivitet och framtida hälsovinster funnit att barns och ungas sociala tillhörigheten spelar en stor roll för hur mycket de rör sig. Det finns samband mellan barnens fysiska aktivitet på fritiden och i skolan. Han har sett att barn som är aktiva på sin fritid även är aktiva under skolans idrottstimmar och raster. De som är mindre aktiva på sin fritid tenderar också att vara inaktiva under skoltid. Vilket leder till ökade skillnader mellan aktiva och inaktiva barn (Barns fysiska aktivitet och framtida hälsovinster. Vad säger forskningen?, 2005).

Nationellt centrum för främjande av god hälsa hos barn och ungdom (NCFF) har genom sina studier sett att det sedan flera år pågår en negativ utveckling där allt fler

barn skjutsas i bil till och från skolan. Trafiksituationen runt många skolor är idag besvärlig och den skapar både trafikfara samt ökar utsläppen av skadliga ämnen i barnens närmiljö. Att barn skjutsas bidrar också till att deras hälsa försämras på grund av minskad fysisk aktivitet. Även barnens inställning som kan vara svår att påverka senare i livet, då 90 procent av en individs rörelsemönster lärs in före 13 års ålder.

Barns som promenerar till och från skolan, blir mer koncentrerade i skolarbete, får bättre aptit och somnar lättare på kvällen. Detta gäller förstås även vuxna. Med ”Vandrande Skolbussar” får både stora och små motion och gemenskap. Dessutom får barnen träning i att vistas i trafiken. Det skapar trygghet för både föräldrar och barn. Vandrande och cyklande skolbussar är exempel på hur man med små medel kan nå stora förbättringar (nätadress K, 2006-12-13).

Vandrande skolbussar är ett organiserat samgående där flera familjer turas om att följa sina egna och andras barn till och/eller från skolan. De som bor i samma bostadsområde går runt och hämtar upp barnen eller så utser man en fast mötesplats – en ”hållplats”. Varför är det då bra med vandrande skolbussar?

• Man rör sig tillsammans med sina barn • Minskad biltrafik runt skolorna

• Delar sina och andras barns upptäcktsfärder

• Lära känna dina barns klasskamrater samt föräldrar (nätadress L, 2006-12-12).

Här följer några argument från Nationellt centrum för främjande av god hälsa hos barn och ungdom (NCFF) till varför föräldrar inte ska skjutsa sina barn till skolan:

• Antalet barn och unga som regelbundet motionerar eller idrottar minskar. Barnen har generellt mer stillasittande liv idag än tidigare. Motion är bra för hälsan och bidrar till bättre inlärnings- och koncentrationsförmåga samt ger ökad självkännedom.

• Genom att barnen går och cyklar till skolan stimuleras ett förändrat beteendemönster så att skolvägen och övrig förflyttning blir ett naturligt sätt att få in motion i vardagen.

• Ett barn som ständigt skjutsas begränsas i sin rörelsefrihet, eftersom det blir beroende av föräldrarnas tid, möjlighet och vilja att skjutsa.

• Barn som går eller cyklar till skolan får förtroendet och träning i att ta sig fram i sin närmiljö, blir handlingskraftiga och får bättre självförtroende.

• Att cykla till skolan innebär många gånger att vinna tid. Cykelvägarna är ofta kortare än bilvägen och räknar man in den tid det tar att gå till bilen, spänna fast barn, köra sträckan och hitta parkeringsplats vinner man ofta tid på att välja cykel (nätadress M, 2006-12-12).

2.9 Fritidsaktiviteter

Folkhälsoinstitutet menar att den organiserade idrottsverksamheten för de yngsta barnen har ökat under senare år. Barn erbjuds idrott i form av olika skolor och kurser. Samtidigt minskar den spontana idrotten. Resultatet blir att barn som inte startat tidigt med någon aktivitet får svårigheter att komma igång med någon form av idrott vid en senare tidpunkt (Vårt behov av rörelse, 1997).

Sammanfattning av kunskapsbakgrund

Den sammanfattande bilden vi får genom vår kunskapsbakgrund är att daglig rörelse är viktig för både vuxna och barn samt att det finns en läroplan som påskriver att barn bör erbjudas daglig rörelse inom förskola och skola. Enligt forskning bör barn för sin framtida livsstil och hälsa röra sig minst en timme om dagen. Med rörelse menas allt som ger en ökad energiförbränning t.ex. promenera, cykla, klättra o.s.v. Utemiljön på förskola och skola är således viktig då den ska stimulera barnen till att vilja aktivera sig under utelek och raster med något de finner lustfyllt. Forskning har även visat att 90% av en individs rörelsemönster lärs in före 13 års ålder och därför är det viktigt att förskola och skola erbjuder möjlighet för daglig rörelse inom verksamheten.

3 Syfte och frågeställningar

Syftet med vår undersökning genom observationer, enkäter och intervjuer är att få en tydligare uppfattning om hur barn och pedagoger upplever mängden med fysisk aktivitet i förskolans och skolans vardag. Tycker barnen att de rör sig för lite eller är det kanske tvärtom, de tycker att de rör sig för mycket? Vi vill också ta reda på om de pedagoger som arbetat sedan 70- och 80-talet tycker att det blivit färre rörliga aktiviteter inom förskole-/skolverksamheten än vad det var när de började sin yrkeskarriär.

Vi vill veta:

• Hur uppfattar barn den dagliga rörelsen i förskola/skola?

• Hur ser pedagoger på barns dagliga rörelser idag jämfört med 1970-80-talet?

• Finns det någon skillnad vid jämförelse mellan våra observationer och barnens och pedagogernas egna uppfattningar av den dagliga rörelsen? • Är det någon skillnad på daglig rörelse vid jämförelse mellan förskola och

skola?

4 Metod

Efter genomläsning av litteraturen inför examensarbetet bestämde vi att vi ville både ha en kvalitativ och kvantitativ undersökning. I boken Exemensarbetet i

lärarutbildningen fann vi några råd för genomförandet av intervjun och där står att

man ska observera först och intervjua sedan. Detta skulle vara en bra metod för att skaffa ett underlag för intervjun och sedan göra denna utifrån vad observationen visat.

Detta med observationer hade vi inte gjort tidigare och för att få någon information om hur man skulle gå tillväga med detta läste vi Moyles bok med titeln

Släpp in leken i skolan (2003). Här kunde vi läsa att observera är till exempel

nästan omöjligt om vuxna hela tiden måste ingripa för att förhindra skador, och barnen kommer troligtvis inte att leka fantasifullt under längre perioder i farliga eller obekväma miljöer. Det som kan vara en nackdel i en sådan här undersökning är den tid som enkäter tar i anspråk. Här lyckades vi att begränsa denna tid genom att göra en gruppenkät. Detta är ”ganska vanligt förekommande i skolor och i andra sammanhang då flera är samlade och på så sätt lätt kan nås med ett frågeformulär. Vid dessa tillfällen kan vanligen den som sköter om distributionen och insamlandet av svaren också förklara egendomligheter och svara på frågor” (Trost, 2001, s.10). Det kändes som detta blev det optimala sättet att göra vår undersökning på och gjorde att vi fick både bredd och djup vid vår utfrågning. Pedagogerna gjorde vi endast intervjuer med och de kunde på detta sätt vidareutveckla sina svar. Vi gjorde dessa intervjuer enskilt i ett rum med stängd dörr. Oavsett var intervjun sker så är det viktigt att man i anslutning till analys av materialet kan resonera kring vilken inverkan lokalen kan ha haft för trovärdigheten hos data (Trost, 1993). Vi fick då fram vad de personligen tyckte om hur barns varje dags motion skilde sig (eller var lika) jämfört med då de startade sin yrkeskarriär på 70- och 80-talet.

4.1 Genomförande

Vi startade vår undersökning med att tillfråga rektor samt pedagoger om det gick bra att vi genomförde vår ”studie” och visade upp vår föräldralapp. Vi fick ett

godkännande till att utföra denna undersökning. Därefter lämnade vi ut lappar till de berörda föräldrarna för att de skulle känna till vad vi skulle göra (se bilaga 1). De föräldrar som inte gav sin tillåtelse till vår undersökning skulle lämna besked inom en vecka till oss. Alla barn och elever som vi skickat ut lappar till deltog, ingen förälder hade något emot det.

Vi åkte sedan ut och gjorde observationer. Vi gick vid sidan om inne i klassrummet och på rasten eller vid utelek utan att vi ingrep om något hände. Vi bara ”var osynliga” för barnen och eleverna. Detta gjorde att vi kunde ”se” vad barnen gjorde utan att lägga vikten på vem som bråkade med vem.

Dessa gjorde vi enligt punkter som vi hade bestämt innan. De punkterna var bl.a. uppe och går omkring, hämtar någonting, går till en kompis, toalettbesök. Utomhus var det bollspel, stilla lek, går omkring och en punkt med övrigt vi skrev ner vad barnen/eleverna gjorde. Här använde vi oss av löpande protokoll som ”är en enkel metod och ofta den lämpligaste om man avser att observera skeenden i klassrummet, eftersom den ger beskrivningar av vad som faktiskt hände och bevarar sambandet mellan olika händelser” (Johansson & Svedner, 2001, s.54). Vi skrev och markerade för vad barnen/eleverna gjorde. Sammanlagt var vi ute på observation tre gånger per skola och detta gjorde vi både utomhus och inomhus. Observation upplevde vi som något mycket positivt.

Efter observationer fick vi uppslag till vad vi skulle ha för frågor, dels till enkäten (bilaga 2) och dels till intervjufrågor (bilaga 4) till de mindre barnen. Då vi fått ihop dessa frågor, skred vi till verket och gjorde enkätundersökningen.

Vi informerade barnen och eleverna om att det var en anonym enkät och att på en anonym enkät ska det inte finnas namn eller något nummer eftersom det då kan finnas möjlighet till identifiering. Det är viktigt att man upplyser vid en enkätundersökning om den är anonym eller inte. (Patel & Davidsson 1994)

Detta med gruppenkät (Trost 2001) tog vi fasta på så vi var närvarande vid enkätundersökningen och kunde lätt svara direkt om eleverna hade några frågor. Detta utfördes i klassrummet och alla elever fick varsin enkät och fick sedan besvara den utan att det diskuterades eller tittades på den som satt sidan om. Där av

hade även möjlighet att skriva under övrigt om det var någonting de ville utveckla i sina svar.

Vidare gjorde vi med de minsta barnen i förskolan, som inte kunde läsa, en personlig intervju i samband med enkäten för att få mer fram djupet i deras svar. Här gjorde vi streckmarkering på enkäten och sedan antecknade vi deras svar på intervjufrågorna. Detta gav resultatet att barnen kunde förklara ytterligare vad de menade med sina svar. Dessa intervjuer blev mer som ett samtal och barnen fick själva berätta vad de upplevde. Det var väldigt avslappnat och vi, både barn och vuxna, hade riktigt roligt. Det var ingen som inte ville svara på frågorna, utan de stod nästan på kö för att få komma in och få prata om vad de tyckte. Detta gjorde att svaren vi fick blev individuella och inte influerade av vad andra tyckte.

Genom att vi läst Doverborg & Pramling Samuelssons bok Att förstå barns

tankar: metodik för barnintervjuer (2000) hade vi sedan stor hjälp med att kunna

tolka och förstå barnens svar.

Vi intervjuade även pedagogerna i klassen (bilaga 3) och barngruppen (bilaga 4). Pedagogerna i skolan intervjuade vi på deras arbetsrum, så vi fick vara ostörda. Eftersom det ofta var tidspress i schemat var det svårt att få till en intervju med alla pedagoger i skolan, två av dem fick därför skriva ner sina svar på intervjufrågorna och lämnade dem till oss vid ett senare tillfälle I förskolan hade vi samtal med både barnen och pedagogerna i enskilt rum, utanför barngruppen.

Den första skolan som vi var på, skola A, är en f-9 skolan i ett litet samhälle, som består till stor del av friliggande villor. Här ligger förskolan för sig med inhägnad gård och alltså inte i samma byggnad som själva grundskolan. Här finns också möjligheter för barnen att klättra i träd, gå balansgång på olika sätt, t.ex. på stubbar i olika höjder. Det finns två stora sandlådor, gungor och små ”ridhästar”. Det händer ofta att barnen har en springrunda runt huset eller så också cyklar de runt. Eftersom det är inhägnat behöver man inte vara rädd för bilar, utan barnen kan röra sig fritt. På skola A gjorde vi vår studie i en barngrupp på förskolan med 16 barn i åldern 3-5 år, varav 11 pojkar och 5 flickor. Här arbetar två förskollärare och två barnskötare.

Den andra skolan vi var på, skola B, ligger ganska centralt i en mellanstor stad i Skåne. Det är en f-6 skola i ett område där de flesta bor i egen villa. Den asfalterade skolgården som inrymmer bandyplan och fotbollsplan omgärdas av grönska och träd. Barnen har möjlighet att bygga kojor i buskarna och träden som finns runt skolan och skolgården. På de olika små gårdarna mellan skolhusen finns det gungor, sandlådor och ett trädgårdsland där barnen tillsammans med en ansvarig lärare planterar, sköter om och skördar olika grödor. Barnen har möjlighet att röra sig över stora områden och runt hela skolan då motortrafik inte finns nära skolan. På skola B som vi genomförde vår studie var det i en klass 4 med 27 elever, varav 14 pojkar och 13 flickor. I klassen arbetar två lärare samt två fritidspedagoger.

5 Resultat och analys

5.1 Resultat och analys av observationer i förskola

Under vår första observationsdag i förskolan var 3- och 4-åringarna inne och 5-åringarna ute på gården. Inomhus var det nio stycken barn, varav sju pojkar och två flickor. Denna dag var det julpyssel inne, så de var även uppdelade här. Tre pojkar och två flickor gjorde smällkarameller med silkespapper tillsammans med en pedagog. De satt runt bordet, vek och klippte fransar till smällkaramellerna. Två andra pojkar var i kuddhörnan och byggde balansbana. Här tränade de att hoppa mellan kuddarna, utan att trilla ner i ”havet”. Det var också två pojkar till inne och de satt i ett eget rum och byggde med smålego. De byggde små bilar och lekte sedan tjuv och polis.

Utomhus var det också nio stycken barn varav fyra flickor och fem pojkar. Det var en grå och mulen dag. Det småduggade så alla barn hade regnkläder och stövlar på sig. Här ute var det full rörelse. En flicka och fyra pojkar var i sandlådan och byggde kakor. De gick och hämtade vatten med spade och hink, sedan gjorde de härlig ”geggamoja” där alla var med och kladdade. En pojke och en flicka var och gungade. Det brukade de alltid göra sa pedagogen. Två flickor var och klättrade i äppleträden som fanns. De hängde sig i grenarna och hoppade ner. Sedan klättrade de upp igen och gjorde om samma sak, om och om igen.

Därefter hade barnen fruktstund. Alla satte sig på bänkarna och åt sin banan. Efteråt sprang alla barnen och lade sina skal i komposttunnan.

Två flickor tog sedan en stor lastbil och puttade runt huset. De sprang upp och ner för en backe. Fortfarande sitter två flickor och en pojke och ”lagar middag” i sandlådan. Det är mycket rörelse och ingen sitter stilla en längre stund. Alla byter kompisar och lekar hela tiden och ingen bråkar. Efter en stund börjar några pojkar bygga en bilbana i den andra sandlådan och kör med småbilar.

Den andra observationsdagen är alla barn ute. Det är 18 barn idag, 12 pojkar och sex flickor. En flicka går och sopar efter gårdagens regn. Hon gör rent runt sandlådorna eftersom det kommit mycket sand utanför vid leken med att baka kakor och göra bilbanor. Två flickor är i sandlådan och lagar mat, medan tre av

flickorna går och hämtar ”maten”. De plockar gräs, pinnar, hasselnötter och liknande saker. Fyra av pojkarna håller även idag på med att göra geggamoja, med en annan är på vattenletarjakt för att de ska få ännu mer gegga att leka med. Tre pojkar är i klättrartagen och håller på i äppleträden. De klättrar upp och hoppar ner. Fyra andra pojkar leker tjuv och polis. De springer runt huset och jagar varandra. En pojke hoppar ensam runt på stubbarna som finns på marken och går balansgång.

Den tredje observationsdagen är det 15 barn i förskolan varav fyra flickor och elva pojkar. En pojke och flicka sitter och ritar teckningar vid ett bord. De klipper sedan ut sina figurer och klistrar dem på ett färgat papper. Det blir som små tavlor. I lekringen är en pojke och två flickor och leker ”Den lilla sjöjungfrun”. De låtsar att de är i havet och simmar omkring. Då kommer det plötsligt en haj (pojken) som ska försöka äta upp sjöjungfrun, så då blir det lite låtsasbråk där. I ett angränsande rum sitter två pojkar och bygger med smålego. De samarbetar och ger varandra byggklossar. I kuddhörnan är det två pojkar och en flicka. De ligger bara där och myser. Därefter är det samling med hela gruppen. De håller på och träna till lucia, så därför blir det en massa sånger sjungna under en halvtimme. Det är några pojkar som har lite spritt i benen, men det går ganska bra att ha allas uppmärksamhet. Sedan är det utegång. Alla går på toaletten och sedan påklädning med galonbyxor och stövlar p.g.a. väderleken. Ute går en flicka balansgång på sandlådans kant och sedan springer hon iväg. Två flickor och en pojke klättrar och hänger i träd. Idag är cyklarna ute så en pojke cyklar runt huset. Två andra pojkar klättrar på en kullvält trädstam och försöker gå balans, men stammen är ganska hal, så de glider ner flera gånger. De går då bara upp igen och fortsätter. En flicka och två pojkar springer och jagar varandra. Pojken som cyklar har nu fått sällskap av två flickor som springer sidan om. Många av barnen springer bara runt idag, utan ha något speciellt mål eller syfte. Det är lite kyligare ute idag och lite snålblåst. Idag sitter ingen i sandlådan. Plötsligt lägger sig en pojke och två flickor ner på gräsmattan. De ska bara pausa, eftersom de sprungit runt. De ligger där och pratar och skrattar. Då kommer pedagogerna och säger att det är tid för lunch, så alla barn plockar undan vad de lekt med och går in och tvättar sina händer.

De sitter inte så mycket stilla, utan det är vid de tillfällen som pedagogerna har sagt till om detta, t.ex. vid samling eller när de ska pyssla och rita. Ofta kunde barnen sitta ca 10 minuter och kanske bygga med lego, för att sedan vara och hoppa bland kuddarna.

De verkar ha mycket spring i kroppen och detta märktes mest utomhus, eftersom de följde reglerna om att inte springa och hoppa för mycket inomhus p.g.a. risk för att skada sig själv eller varandra. Då de var ute fick de desto mer utlopp för stora rörelser. Här sprang de runt, cyklade, klättrade i träd, hoppade och studsade. De var även här i olika grupper, både pojkar och flickor, och alla var lika ”vilda” eller lugna. Det verkade vara ett mycket bra samspel mellan barnen när de blev observerade.

I förskolan tyckte vi att det inte fanns någon tidsbrist för rörelse och lek, utan barnen var igång mest hela tiden.

Här kan man ta fram vad Bunkeflomodellen tror och hoppas att aktivitet och rörelse ska göra: ”Förhoppningsvis ska aktiviteterna ge starkare benstomme, förbättrad motorik, grundlägga goda vanor och lägga grunden till en hälsosam livsstil.” Vi tyckte att det gavs stort utrymme till att sådant kunde få utvecklas i förskolan. Ingegerd Ericsson (2005) skriver att förskole- och skolpersonal borde få ha kompetensutveckling i att känna rörelseglädje för att kunna förmedla detta till barnen och enligt vår åsikt så var de pedagoger vi pratade med mycket aktiva. Därför var de också bra på att skicka ut detta budskap till barnen.

Vi har också läst i en artikel i Svenska Dagbladet (2006-06-22) att barn behöver mer daglig fysisk aktivitet för att motverka ohälsa i vuxen ålder än vad som hittills gjorts gällande. Vi tänkte då att det var bra att det inte fanns några datorer eller TV-apparater i förskolan, utan barnen fick vara aktiva där.

5.2 Resultat och analys av observationer i skola

Under observationer inne i klassrummet hos eleverna i år fyra såg vi att eleverna var uppe och gick omkring i klassrummet för att hämta någonting de behövde. Men vi såg även att pojkarna var uppe för att gå och prata med någon eller för att se på

någonting som var intressant och spännande – ville se på nära håll hur en kompis jobbade i boken, titta på kompisens pennskrin.

Flickorna däremot gjorde avstickare och pratade med kompisar under tiden de hämtade någonting. De gick sällan upp ”bara” för att prata eller titta.

Att bara sitta på stolen upptäckte vi inte alltid är så lätt. Många av pojkarna snurrade runt på sina stolar, klängde upp på borden för att åter halka ner på stolen. Några av både flickor och pojkar ställde sig och satte sig ner på sina stolar under tiden som de lyssnade på läraren. De hade ”myror i byxorna”, men de rörde sig utan att säga någonting.

När eleverna skulle byta ämne gick alla upp till sina lådor för att byta böcker. Många kringaktiviteter tog sig uttryck. De flesta mötte upp med sina kompisar och pratade, några började dra runt i klassrummet för att se på saker och de flesta blev ganska högljudda. Det tog drygt fem minuter att komma tillbaka till platserna och starta nästa lektion.

När det så blev rast var det många elever som det tog tid för att komma ut. De pratade med varandra, hämtade sin frukt och skalade omsorgsfullt. Det verkade som om de drog ut på tiden att få vara inne.

Ute på rasten stod vi stilla och tittade på barnen ur klassen. De flesta höll på med bollspel, någon gick runt utan att ta sig för någonting och ett par klättrade runt och sprang och hoppade.

Bollspelet var väldigt stillastående. Upp till 13 barn stod tillsammans och byttes in i ett spel där fyra stycken är aktiva inom varsin ruta på ca tre kvadratmeter. Spelet går ut på att de ska trixa över bollen till en annan ruta och den som missar blir utbytt. Nio elever stod och väntade på att få komma in för att trixa med bollen. Vi gjorde en uppskattning på hur aktiva barnen var under en halvtimmas rast och det blev att de rörde sig knappt fem minuter under den tiden.

Alla var dock ganska aktiva och sprang in när rasten var slut oavsett om de var tidiga eller sena.

Under observationen ute upptäckte vi att de elever som hade svårt för att komma ut var de som sällan deltog i någon gemensam aktivitet med övriga klasskamrater. De gick för sig själva och hade någon egen gemensam lek som de oftast gjorde varje gång de var ute.

Några av dem som tog mer tid på sig att komma ut på rast gick runt ensamma och gjorde vad som kom dem för eller vad som gavs tillfälle med elever från andra klasser, just denna rast.

I skolan upplevde vi att eleverna rörde sig mindre än vad vi väntat oss ute på rast, dock handlar det fortfarande om fysisk aktivitet. Enligt NCFF:s definition är all kroppsrörelse som utförs av skelettmuskulaturen och leder till en ökad energiförbrukning, fysisk aktivitet (nätadress A, 2006-12-13).

På samma sätt som NCFF definierar Statens folkhälsoinstituts skolrapport den fysiska aktiviteten. De skriver också att varje dags motionen som utförs genom att promenera eller cykla till skolan/jobbet, ta trapporna, eller att leka, står för den största totala energiförbrukningen under en vecka (nätadress B, 2006-12-12).

Att leka är att vara fysiskt aktiv, leken tränar finmotorik, den motoriska koordinationsförmågan samt kroppslig lek även tränar hela kroppen skriver Moyles (2003) om i sin bok ”Släpp in leken i skolan”. Även om eleverna ofta stod stilla rörde dom på sig genom att hoppa ett par gånger på stället, sparka och trixa en liten stund med en boll eller att promenera runt på skolgården.

Inne i klassrummet observerade vi att pojkarna oftare gick för att prata med någon kompis, medan flickorna gick ett ärende för att hämta någonting och på så vis kunna gå och prata med en kompis. De små plötsliga resandena från stolarna för att gå runt kan förklaras med att barn fysiologiskt inte kan sitta still längre stunder eftersom deras muskler har ett större vatteninnehåll än vuxna och därför ständigt har behov av att byta ställning. Barns muskler tål inte långvarig, ensidig belastning (Grindberg, 2000).

5.3 Resultat och analys av barnenkät i förskola

Genom våra enkäter fick vi veta att många barn blev skjutsade i bil till förskolan, då deras föräldrar skulle köra direkt till sitt arbete efter avlämnandet av barnet. Det

var 11 barn av 16 som åkte bil till förskolan, två barn cyklade och tre barn promenerade. Det verkade vara vanligt att barnen som bor i ett litet samhälle blir skjutsade med bil eftersom föräldrarna ska in till sitt arbete i staden direkt efter avlämningen på förskolan. Vi frågade sedan pedagogerna om de barn som gick eller cyklade till förskolan. De förklarade att dessa barn hade föräldrar som antingen arbetade i skift, var arbetssökande eller föräldralediga för yngre syskon. Det var väldigt varierande vad barnen i förskolan gjorde när de var utomhus och lekte. De flesta tyckte de gick omkring utan hitta på något speciellt, men också att de cyklade och gungade dagligen. Någon sa att de sprang samt klättrade mycket, men även att de gjorde stillastående/stillasittande lek någon gång i veckan.

På frågan om vem som bestämde vad de skulle göra utomhus svarade 13 barn att de gjorde det själva, två stycken sa att en kompis gjorde det och en sa att ”min mamma och pappa bestämmer vad jag får göra”.

Då vi frågade om de rörde sig mycket inomhus svarade åtta barn att ibland gjorde de det, fyra tyckte ganska mycket och tre svarade mycket, medan ett barn sa att de rörde sig nästan ingenting.

När du är ”uppe och rör dig” vad gör du då? På denna fråga tyckte de flesta barnen (tio stycken) att det var när de lekte. Våra andra svarsalternativ var: Gå och hämta någonting, gå och prata med en kompis, springa, gymnastik och någon tyckte själv att när man var uppe och rörde sig, så hoppade man runt. Fem av barnen sa att uppe och röra sig var då de sprang.

I förskolan ansåg barnen att det här med att röra sig där, såsom t.ex. promenader och olika lekar, var det lagom av denna slags aktivitet. Elva barn svarade så och de andra fem tyckte att det var ofta. Då frågan kom upp om hur de upplevde det här med gymnastik/rörelselekar inomhus, svarade 15 barn att det var lagom, medan ett barn sa att det var för lite.

Många av barnen tyckte det var roligt att hoppa och springa. Här svarade nio stycken att det var kul, två stycken att det var tråkigt och fyra stycken att det jobbigt. Då man ser vilka som svarat jobbigt eller tråkigt, är det barn som har lite svårt med grovmotoriken och någon som har lite övervikt och är därför inte så rörliga.

Vidare togs frågan upp om var barnen rör sig mest, i hemmet eller i förskolan. Här uppgav nio barn att det var i hemmet, medan sju stycken sa att det var i

fritidsaktiviteter såsom ridning, simning, fotboll, o.s.v. Vi gav också på enkäten några alternativ till vad de gjorde då de var lediga. De flesta svarade faktiskt att de var ute och promenerade, antingen med föräldrarna och/eller med syskon och oftast var de ute för att de hade en hund som skulle motioneras. Ganska stor andel av barnen cyklade också, de bodde lite avsides vid en väg som inte var så trafikerad, så de cyklade till kompisen bredvid.

Genom våra observationer och enkätsvar i förskolan kunde vi se att det fanns mycket rörelse där. Det som vi tyckte var lite konstigt var att det var så få barn som gick eller cyklade till förskolan. Detta är annars ett enkelt sätt att få in varje dags motion på ett enkelt sätt. Vi anser, liksom NCFF, att det blivit en negativ utveckling att barnen skjutsas till förskolan/skolan. Dels blir barnens närmiljö mycket sämre då det ökar utsläppen av skadliga ämnen och dels bidrar det också till att deras hälsa försämras p.g.a. minskad fysisk aktivitet. Detta ger också barnen en inställning som kan vara svår att påverka senare i livet, då 90 % av en individs rörelsemönster lärs in före 13 års ålder. Här tycker vi att ”Vandrande Skolbussar” är en mycket bra idé (nätadress K, 2006-12-13).

Många av barnen tyckte att de bara gick mycket omkring när de var utomhus utan att göra något speciellt. Det tyckte vi inte stämde med vad vi hade sett. Vi upplevde att de oftast sprang, hoppade, klättrade eller gjorde något annat. De var nästan aldrig stilla. Nu berodde det kanske på att just under våra observationsdagar var kallt och snålblåste ute, så de ville röra på sig för att hålla värmen. Men vi tyckte att det även varit full aktivitet under våra VFT-perioder. Överhuvudtaget verkade det som barnen fick utlopp för sitt rörelsebehov under tiden i förskolan och pedagogerna var inte för mycket inne och styrde det hela. De flesta (13 stycken) av barnen tyckte att det var de själva som bestämde vad de skulle hitta på. Detta tyckte vi också verkade stämma med vad vi sett både inom- och utomhus.

Då vi läst Lpfö98 (Lärarens handbok) om hur förskolan ska erbjuda barnen en trygg miljö och bland annat locka till lek och aktivitet, tyckte vi att ”vår” förskola uppfyllde dessa krav. Vi såg också att verksamheten präglades av ett medvetet bruk av leken för att främja varje barns utveckling och lärande. Här har vi också sett att förskola och skola har ansvar för barnen under den bästa tiden på dagen då det är

ljust och barnen är pigga. Därför måste det finnas utrymme för fysiska aktiviteter inom verksamheten.

Vid frågan om var barnen rörde sig mest svarade mer än hälften att det var hemma. Det var ganska många pojkar som svarade bollspel på vad de gjorde, det var bara en som inte höll på med detta. Det som en stor del av barnen hade som en av fritidsaktiviteterna var att de cyklade. En annan var att promenera. Detta berodde på att de kunde cykla till kompisar, eftersom de bodde vid mindre vägar med inte så mycket trafik och ofta var de ute och gick med sin hund. Det var bara några som hade andra aktiviteter såsom simning, gymnastik och någon hade ridning. Här gjorde vi den slutsatsen att detta berodde på barnens ålder och de sa själva att de var trötta när de kom hem från förskolan.

5.4 Resultat och analys av elevenkät skola

Enkäten som eleverna svarade på gav oss många kompletterande svar till våra observationer. Det var under denna dag 25 elever närvarande, 13 pojkar och 12 flickor.

De flesta eleverna kom till skolan genom att cykla eller promenera. Endast en kom oftast till skolan med skjuts av bil.

De flesta ringade in svaret att de höll på med bollspel på rasterna, någon svarade att de sprang, hoppade och klättrade. Ett par elever svarade att de ”går omkring” ute på skolgården.

Inne i klassrummet tyckte pojkarna att de var uppe och rörde sig ganska mycket medan flickorna tyckte att de bara gjorde det ibland. Vad eleverna tyckte att ”uppe och röra sig” innebar för knappt hälften av pojkarna att gå och hämta någonting eller att gå och prata med en kompis. De andra pojkarna tyckte att ”uppe och röra sig” var att springa eller att ha gymnastik.

Två tredjedelar av flickorna tyckte att ”uppe och röra sig” var när de gick och hämtade någonting inne i klassrummet. Den sista tredjedelen tyckte att det var att ha gympa som var att ”röra sig”.

På frågan om hur mycket de tyckte det var olika fysiska aktivitets dagar på skolan t.ex idrottsdagar, skoljogg, svarade knappt en tredjedel av pojkarna att det var för lite medan de andra pojkarna tyckte att det var alldeles lagom mycket aktiviteter. Av flickorna var det knappt hälften som tyckte att det var för lite av fysiska aktiviteter i skolan och den andra halvan tyckte det var lagom mycket.

Knappt hälften av pojkarna svarade på enkätfrågan om antalet idrottstimmar att det var för lite idrott, den andra halvan tyckte att det var lagom många timmar. Nästan lika svar blev det av flickorna där precis hälften var tyckte att det var för lite idrottstimmar och den andra halvan tyckte det var lagom med timmar.

Både de flesta pojkar och flickor tyckte att det är skoj på idrottslektionerna, ett par tyckte att lektionerna är ”sådär”, varken tråkiga eller skojiga.

På den frågan där eleverna skulle uppskatta hur mycket de rörde sig under en dag svarade de flesta pojkar att de var aktiva i oftast två, tre timmar per dag. Ett par svarade att de var aktiva upp till sex timmar per dag. En svarade att han var aktiv i en timme per dag.

Flickorna svarade mest att de var fysiskt aktiva ca tre, fyra timmar per dag. Några svarade att de rörde sig och var aktiva en till två timmar per dag.

Vi hade frågan om var de var mest aktiva, i skolan eller på fritiden. Här svarade en tredjedel av pojkarna att de var mest fysiskt aktiva i skolan. Två tredjedelar av pojkarna tyckte de var mest fysiskt aktiva under sin fritid.

De flesta flickor tyckte att de var mest fysiskt aktiva under sin fritid.

Vid frågan om hur de rör sig på sin fritid svarade de flesta pojkarna att de utövade någon form av bollsport och promenerade.

Flickorna svarade också att de var mest aktiva i någon form av bollsport och i dans. Några pojkar och flickor svarade att de inte rörde sig alls på sin fritid, de hade stillasittande intressen.

Resultatet av våra enkäter i skolan bekräftade våra observationer. Eleverna hade stor insikt i vad de gjorde under rasterna, dock var deras uppskattning om hur mycket de rörde sig en överskattning från deras sida enligt våra observationer. Det skiljde sig inte speciellt mycket mellan pojkarnas och flickornas svar. De flesta var mycket positiva till den dagliga fysiska aktiviteten i skolans verksamhet. Det var endast två elever som tyckte att idrottslektionerna var ”sådär” och majoriteten av eleverna ville ha fler än sina två idrottstimmar i veckan. Charli Eriksson, professor i folkhälsovetenskap, har i sina undersökningar funnit att barn som är fysiskt aktiva på sin fritid även är fysiskt aktiva under skoldagen. Det visade sig även på enkäterna att de flesta barnen som hade någon form av fritidssyssla där de var fysiskt aktiva minst en gång i veckan även var fysiskt aktiva i skolan och var positiva till att röra sig.

5.5 Jämförelse av enkät förskola/skola

Tabell 1. Hur många kommer till förskola/skola genom att cykla/promenera? Övriga kom i bil till förskola/skola (angivet i %).

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 Förskola Skola Flickor Pojkar

Tabell 2. Vad är ”uppe och rör dig” för dig?

Att gå och hämta eller gå och prata med någon (angivet i %).

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 Förskola Skola Flickor Pojkar

Tabell 3. Vad är ”uppe och rör dig” för dig? Ha gympa/springa (angivet i %). 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 Förskola Skola Flickor Pojkar

Tabell 4 och 5. Hur mycket organiserad fysisk aktivitet tycker du att det är i förskola/skola (angivet i %)? (Ingen svarade för mycket)

För lite 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 Förskola Skola Flickor Pojkar Lagom 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 Förskola Skola Flickor Pojkar

Tabell 6. Mängden som tycker idrottstimmarna/organiserade leken är kul (angivet i %). 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 Förskola Skola Flickor Pojkar

Tabell 7. Var är du mest fysiskt aktiv (angivet i %)? I förskolan/skolan 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 Förskola Skola Flickor Pojkar Sammanfattning av tabeller

Vid genomgång av ovanstående tabeller vilka bygger på enkätsvaren kan vi utläsa att de flesta barnen i år 4 kommer till skolan genom att cykla eller promenera, medan barnen i förskolan oftast blir skjutsade i bil.

Många barn i skolan tycker att gå och hämta något eller gå och prata med någon är att vara uppe och röra sig jämfört med att nästan 100% av förskolebarnen tycker det är att ha gympa eller att springa.

Barnen i förskolan tycker att det är lagom mycket organiserad fysisk aktivitet medan hälften av skolbarnen tycker det är lagom och den andra hälften tycker det är för lite.

De flesta barnen i skolan tycker att det är roligt med idrottstimmar och organiserad lek jämfört med barnen i förskolan där endast hälften tycker att det är roligt.

Både barnen i förskolan och skolan anser att de är mest fysiskt aktiva på fritiden, dock uppgav hälften av pojkarna i förskolan att de var det inom ramen för verksamheten.

5.6 Resultat och analys av intervjuer med barn i förskola

Vår inledande fråga var om barnen tyckte att de lekte mycket dagligen i förskolan. Här svarade 14 barn, tio pojkar och fyra flickor, ett högt och tydligt ja. En flicka som har lite bekymmer med övervikt svarade nej och en pojke som är mycket stillsam av sig svarade att han lekte lite. Om man gör en jämförelse med våra observationer tyckte vi att båda dessa barn som svarade nej rörde sig mycket i förskolan. Vi frågade sedan vad de gjorde i förskolan. Vi fick då mycket varierande svar. En flicka sa att hon lekte med Barbie, lekte häst med ridning och ibland var hon med fem av de andra barnen, tre pojkar och två flickor. Det var många som berättade att de gungade, leker med allting och kompisar. En flicka sa att hon tyckte om att prata hemligheter. En pojke tyckte det var roligast när de var ute och kunde cykla och klättra i träden. Han är en mycket aktiv pojke. En annan pojke berättade att han byggde riddarborgen och lekte i kuddarna. En flicka sa: ”Man får inte klättra över staketet!” och hennes favoritlek var att busa med kompisarna. Barnen tyckte mest om var att få vara ute och leka. ”Inne är alltid så tradigt” sa en flicka.

Vi frågade även om det var de själva som bestämde vad de skulle leka eller om det var fröken? Flertalet, fyra flickor och tio pojkar, svarade bestämt att det var de själva som hittade på vad de skulle göra, både inomhus och utomhus. En flicka nämnde att en pojke alltid bestämde vad hon skulle göra och en pojke sa: ”Min mamma och pappa bestämmer allt!”

Vi ville också veta om barnen rörde på sig när de var lediga. Alla fem flickorna sa att de rörde sig hemma, någon av dem gjorde flera olika saker på fritiden. Två gick på simning en gång i veckan, en spelade fotboll, två gick på körsång, tre tyckte om att cykla, två gick på ridning och tre brukade vara ute och promenera med hunden. Av pojkarna var det nio stycken som rörde sig mycket på sin ledighet. De andra två tyckte om att vara hemma och se på film och en av dessa sa att han aldrig var utomhus när han var ledig (om det är så, vet vi inte). Åtta pojkar tyckte om att cykla och vara med sina kompisar. En tränade ishockey en gång i veckan, tre spelade fotboll, en simmade, m.m. En pojke sa att när han var ledig hittade han alltid på bus! Han spelade fotboll inomhus, studsade studsmatta i källaren, brukade cykla runt på gatan, klättrade i sin koja och lekte mycket kurragömma. Endast en pojke

svarade att han brukade sitta och spela på sitt playstation. Av pojkarna var det endast två som brukade vara ute och gå med sina föräldrar.

När vi tittade igenom de svar vi fått av barnen såg vi att de flesta barnen tyckte att de lekte mycket i förskolan och endast två stycken svarade nej eller lite. Alla de andra svarade ett högt och tydligt ja. Vår uppfattning var att flickan som svarat nej hade lite problem med övervikt och tyckte att hon själv inte hängde riktigt med de andra. Dock kan vi påpeka att denna unga ”dam” var ytterst rörlig vad vi sett vid våra observationer, men nu vad det vad de själva tyckte. Pojken som svarat att han rörde sig bara lite, verkar vara en mycket stillsam pojke, som mest tycker om att sitta och läsa en bok eller bygga med lego. Det som var roligt med honom var att då han var utomhus var det full fart med cykeln, men han tyckte inte om att springa eller klättra. Här kan man hänvisa till vad Socialstyrelsen m.fl. (1997) skriver i boken ”Vårt behov av rörelse” att förskolan är en viktig plats för rörelseskolning och att förskolans uppgift är att ge barnen möjlighet att utvecklas enligt egna förutsättningar, behov och intressen. Detta med rörelse måste vara på barnens villkor och inte bli något påtvingat, för då hindras barnen till att känna att det är meningsfullt och lustfyllt.

Då vi sett att den mesta rörelse barnen gjorde var den de själva hittat på och pedagogerna bara observerade utan att ge instruktioner, tyckte vi att det stämde med vad barnen svarade på frågan om vem som bestämde vad de skulle göra.

Barnen tyckte mest om att få vara ute. Där kunde de röra sig mycket mer och de allra flesta tyckte om att klättra i träd, springa och jaga varandra. Detta gjorde de i olika intervaller eftersom barn inte orkar och ”har ständigt behov av att byta ställning” (Bentsen 1971 i Grindberg, 2000).

Vidare var det nio pojkar som rörde sig mycket på fritiden, mycket med bollspel, cykling, m.m. De två andra pojkarna sa att de tyckte om att sitta hemma och se på film. En av dessa sa att han aldrig var utomhus när han var ledig (om det är så vet vi inte). Alla fem flickorna brukade göra någon aktivitet under veckan. Här verkade det som simning och promenera med hunden var de stora intressena. Folkhälsoinstitutet (1997) menar att barn ofta erbjuds idrott i form av olika skolor och kurser. Samtidigt minskar den spontana idrotten. Detta såg vi tydliga resultat på då det inte var många av barnen som bara var ute och lekte, utan de gick på

barn som inte har startat med någon aktivitet får svårigheter att komma igång med någon form av idrott vid en senare tidpunkt” (Folkhälsoinstitutet, 1997).

5.7 Resultat och analys av intervju med pedagoger i förskola

Vi intervjuade två pedagoger, en som hade hand om 5-åringarna och en som ledde 3- och 4-åringarna.

Pedagog A hade arbetat inom förskolan i ca 6 år och dessförinnan hade hon varit dagbarnvårdare i hemmet i ca 10 år. Hon upplevde att när hon började arbeta med barnen i hemmet, var de mycket mer ute och detta mest p.g.a. praktiska skäl. Hon ansåg också att idag blir barnen skjutsade i allt större omfattning, barnen blir burna ut i bilen, in på dagis. Faktiskt tyckte hon att barn på landet går väldigt lite, jämfört med barn som bor i städer. På frågan om det är någon skillnad eller likhet i hur barn rör sig nu jämfört med för 10-15 år sedan så svarar hon att det inte är någon större skillnad. Förr satt barnen också inne och tittade på TV.

Hon tyckte att barnen rörde sig mycket dagligen i förskolan och då lekte de, klättrade mycket (oftast utomhus), promenerade. Barnen har tillgång till cyklar på förskolan, men personalen har börjat dra in på användandet av dessa, för att få igång andra lekar. Hon tyckte vidare att det var bra att de bara hade två gungor (+ en småbarnsgunga), så att alla inte bara satt och gungade när de var ute. Detta gjorde att barnen lärde sig också det här med turordning och hur man ställer sig i kö. Barnen tyckte också om när de gick till skogen. Där fick de springa omkring och leka och de har jättemånga idéer på olika lekar som de vill göra. Oftast är det spontan egen lek barnen gör och pedagogen behöver inte instruera. De har också inbokat att var 14:nde dag är de i skolans gymnastiksal.

På frågan om hon anser att många/några barn undviker att röra sig berättar hon att det är några få. De tycker det är jobbigt då de kanske har lite problem med övervikt och känner sig klumpiga. Hon är själv aktiv på fritiden, då hon cyklar till jobbet varje dag, tränar 2-3 gånger i veckan med yoga, spinning och styrketräning. De har även infört yoga i barngruppen för att barnen ska lära känna sin egen kropp och kunna slappna av ordentligt.