Examensarbete
15 högskolepoäng, grundnivå
Med en stöttande hand genom studierna
With a supportive care throughout the studies
Karin Lundell
Studie- och yrkesvägledarexamen 180 hp
Datum för slutseminarium: 2015-06-04
Examinator: Anders Lovén
Handledare: Jan-Anders Andersson Fakulteten för
Sammanfattning
Jag har i min undersökning utifrån ett studievägledarperspektiv intresserat mig för genomströmning av studenter på högskolor och universitet, med ett fokus på studenter från studieovana hem eller annan etnisk bakgrund. Mitt syfte har varit att undersöka hur studievägledningen på institutioner och fakulteter på en högskola och ett universitet kan bidra till studentgenomströmning, med fokus på studenter från studieovana hem eller annan etnisk bakgrund. Utifrån mina frågeställningar har jag undersökt utmaningar och problematiker som studievägledare möter i studievägledande samtal, hur vägledarna arbetar med dessa utmaningar och problematiker samt hur deras arbete kan bidra till studentgenomströmning. För att undersöka mitt syfte och mina frågeställningar har jag tillämpat ett induktivt arbetssätt. Detta har inneburit en växelverkan mellan teori och empiri där teorival och teorianvändning påverkats av informanternas berättelser. De teorier och begrepp som jag använt mig av är Bourdieus begrepp habitus, kapital och fält, Peavys teori om konstruktivistisk vägledning samt Antonovskys teori KASAM med begreppen begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. De huvudsakliga slutsatserna från min undersökning visar att vägledarens bemötande och förhållningssätt gentemot de studenter de möter i samtal är avgörande för att skapa gynnsamma förutsättningar för att bidra till studentgenomströmning. Andra viktiga komponenter är tillgänglighet och tid. Det framkommer vidare att vägledarna har en självständig funktion där de är lite av en spindel i nätet som samverkar med i stort sett alla aktörer inom sin fakultet eller institution. Vägledarna sätter i mångt och mycket ramarna för sin funktion. Med detta kommer ett stort ansvar, liksom möjligheter att lyfta vägledningens betydelse och att positionera den.
Nyckelord: Genomströmning, processvägledning, inkludering, bemötande, förhållningssätt.
Förord
Jag vill tacka min handledare Jan-Anders Andersson för ett konstruktivt stöd och givande diskussioner under arbetets gång. Jag vill även tacka mina informanter som med sina intressanta perspektiv på vägledning bidragit till att jag fått ökad insikt i att vår yrkesroll verkligen är viktig och kan göra skillnad.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 7 Syfte ... 9 Frågeställningar ... 9 Avgränsningar ... 9 Disposition ... 9 2. Tidigare forskning ... 11 Genomströmning ... 11 Institutionellt habitus ... 12 Vägledning ... 13 Sammanfattning ... 14 3. Teoretiska utgångspunkter ... 15Habitus, kapital och fält ... 15
3.1.1. Habitus ... 15
3.1.2. Kapital ... 15
3.1.3. Fält ... 16
Konstruktivistisk vägledning ... 16
3.2.1. Den konstruktivistiska vägledningens förhållningssätt ... 17
KASAM – Känslan av sammanhang ... 18
Sammanfattning ... 19
4. Metod ... 20
Metodval ... 20
Urval ... 20
Datainsamling ... 21
Bearbetning och analys av data ... 21
Validitet och reliabilitet ... 22
Etiska ställningstaganden ... 22
5. Resultat ... 23
Funktion och samverkan ... 23
Problemområden för studentgenomströmning ... 25
5.2.1. Ambivalens kring val av studier ... 25
5.2.4. Studenter från studieovana hem eller annan etnisk bakgrund ... 26
5.2.5. Studenter med funktionsnedsättning ... 27
5.2.6. Karriärplanering... 27
Hur vägledarna bemöter olika problemsituationer ... 27
5.3.1. Det generella bemötandet ... 27
Hantera olika slags problematik i samtalet ... 29
5.4.1. Ambivalens kring val av studier ... 29
5.4.2. Psykosociala situationer ... 30
5.4.3. Studiesociala miljön ... 31
5.4.4. Studenter från studieovana hem eller annan etnisk bakgrund ... 32
5.4.5. Studenter med funktionsnedsättning ... 33
5.4.6. Karriärvägledning ... 33 Sammanfattning ... 34 6. Analys ... 35 Utmaningar ... 35 Bemötande ... 36 Genomströmning ... 38 Sammanfattning ... 40 7. Diskussion ... 41 Resultatdiskussion ... 41 Metoddiskussion ... 42 Teoridiskussion ... 43
Förslag till framtida forskning ... 43
8. Referenslista ... 44
1. Inledning
Studentgenomströmning är en fråga som lyfts från politiskt håll främst utifrån satsningar på breddad rekrytering, d v s satsningar för att öka antalet studenter från socialt och etniskt underrepresenterade grupper1. Svenska lärosäten fick med propositionen ”Den öppna högskolan” som lades fram 2001 ett uppdrag att främja breddad rekrytering. (Proposition 2001/02:15). Propositionen ledde även till att en ny paragraf tillkom i högskolelagen som har infört att svenska lärosäten aktivt ska främja och bredda rekryteringen till högskolan (SFS:1992:1434). Detta innebar i praktiken att högskolor och universitet har en skyldighet att aktivt arbeta med insatser för att nå ut till icke-traditionella grupper av studenter. Universitet- och högskolerådets uppföljningar av arbetet med breddad rekrytering visar på att sedan 2001 har fokus med tiden vidgats till ett mer övergripande synsätt som även inkluderar insatser för mottagande och genomströmning av studenter – hur lärosäten kan skapa goda förutsättningar för alla grupper av studenter att genomföra och slutföra sina studier. (UHR, 2014, 7-8).
Regeringen gav nyligen ett nytt uppdrag till Universitets- och högskolerådet om att kartlägga och analysera lärosätenas arbete med breddad rekrytering. I uppdraget nämns vikten av att skapa en god miljö på lärosätena som är inkluderande och stödjande för att främja att studenter stannar kvar och slutför sina studier, och att det behöver utarbetas strategier för detta arbete. (UHR, 2015, 5). Insatser för att öka genomströmning efterfrågas även i Universitetskanslersämbetets studie om social bakgrund och genomströmning i högskolan. Studien har undersökt utbildningsnivån för föräldrar till studenter på långa och medellånga yrkesutbildningar, däribland läkarprogrammet och civilingenjörsprogrammet och mätt detta mot studentgenomströmningen (studenter som tar ut sin examen). Studien visar på ett samband mellan genomströmning och social bakgrund, främst på de långa yrkesutbildningarna och kan ses som ett viktigt tillskott i diskussionen om breddad rekrytering och deltagande. (UKÄ, 2013, 4,19). Studentgenomströmning är även en fråga som uppmärksammats på europeisk nivå genom EU-projektet Trackit vars syfte har varit att studera hur lärosäten i Europa arbetar för att följa studentens väg till sin utbildning, genom utbildningen och vidare ut i arbetslivet.
Genom en kartläggning av hur lärosäten i 31 europeiska länder arbetar med studentuppföljning har man identifierat incitament och modeller för framgångsrik studentuppföljning, inklusive goda exempel på uppföljnings- och stödaktiviteter. (Gaebel, Hauschilt, Mühleck, Smidt, 2012).
Högskoleförordningen föreskriver att högskolorna ska tillhandahålla stöd och service till studenterna för att underlätta och stödja studenterna under studierna och i övergången till arbetslivet. Det är således respektive högskolas uppgift att säkerställa att studenterna har tillgång till en god studiemiljö där alla studenter, oavsett bakgrund ska få goda förutsättningar att genomföra sina studier. (SFS 1993:100). Studenternas rätt till studie- och yrkesvägledning nämns i Högskoleförordningen 6 kap. 3 §. Flertalet svenska lärosäten, däribland Malmö högskola och Lunds universitet har gjort kartläggningar av sin studentuppföljning. Syftet har varit att undersöka hur studenterna bemöts, lyfta goda exempel från institutions- och fakultetsnivå och att utveckla ett enhetligt system på lärosätet där studenter får samma bemötande och möjlighet till stöd under sin utbildning, oavsett vilken institution eller fakultet studenten tillhör. Ett tydligt incitament för lärosätenas arbete med studentuppföljning är att bidra till en bättre genomströmning av studenter. (Smidt, Josefson, 2012) (Smidt, Lindquist, Makne, 2013). I kartläggningen från Malmö högskola konstateras att: ”Frågan kring studentuppföljning och studievägledning
är central för att lyckas med studentcentrerat lärande och utbildning” (Smidt, Lindquist,
Makne, 2013, 14). Kartläggningen pekar på vikten av att utveckla verktyg för studentuppföljning och att lösgöra fler resurser på fakulteterna för studentstödsaktiviteter och studievägledning. Rapporten konstaterar vidare att bättre kunskap om studenterna, deras förutsättningar och situation bidrar till genomströmning då man med fördjupad kunskap kan möta studenterna där de befinner sig, utifrån deras verklighet och behov. (Smidt, Lindquist, Makne, 2013, 14). Utifrån denna kontext är jag intresserad av att undersöka hur vägledare ser på utmaningar med genomströmning. Vilka utmaningar möter vägledare i sina samtal med studenter och hur kan de bidra till att underlätta övergången till högre studier och genomströmningen av studenter, med fokus på underrepresenterade grupper?
Syfte
Syftet är att undersöka hur studievägledningen på institutioner och fakulteter på en högskola och ett universitet kan bidra till studentgenomströmning, med fokus på studenter från studieovana hem eller annan etnisk bakgrund.
Frågeställningar
Frågeställningarna är uppdelade i tre huvudfrågor där de två första följs av en underfråga.
a) Vilka utmaningar och problematiker möter studievägledare på institutions- och fakultetsnivå i studievägledande samtal med studenter?
o Vilka utmaningar och problematiker möter studievägledare i relation till studenter från studieovana hem eller annan etnisk bakgrund?
b) Hur arbetar studievägledarna med de utmaningar och problematiker som de möter? o Hur arbetar studievägledarna med de utmaningar och problematiker som de möter
i relation till studenter från studieovana hem eller annan etnisk bakgrund?
c) Hur kan studievägledarnas insatser bidra till genomströmning av studenter i utbildningen?
Avgränsningar
Jag har valt att göra en avgränsning i valet av informanter där jag fokuserar på vägledares perspektiv och inte ett studentperspektiv. Denna uppsats lyfter ett fåtal vägledares perspektiv på mitt problemområde. För att kunna ge en mer täckande bild hade många fler vägledare behövt delta i studien. Mot bakgrund av uppsatsens begränsade omfång var det inte möjligt att inkludera ytterligare informanter.
Disposition
Det inledande kapitlet med problemformulering, syfte, frågeställningar och avgränsningar följs av en genomgång av tidigare forskning som identifierats som relevant för min undersökning.
Därefter görs en redovisning av teoretiska förklaringsmodeller som kommer att användas vid analysen av insamlad empiri. Detta kapitel följs av en metodgenomgång som redogör för val av metod och tillvägagångssättet vid insamlandet av empiri inklusive urval av informanter, hur data har bearbetats, aspekter av validitet och reliabilitet som tagits i beaktning, liksom vilka etiska ställningstagandet som gjorts. Efter metod, följer ett resultatkapitel som presenterar det insamlade resultatet som bygger på semistrukturerade intervjuer. Därefter följer analyskapitlet där den insamlade empirin som redovisas i resultatkapitlet analyseras med hjälp av de teorier som presenterats i teorikapitlet. Avslutningsvis följer en diskussion kring resultatet, val av tillvägagångssätt och utfall. I detta kapitel lyfts även in egna tankar och reflektioner kring resultatet.
2. Tidigare forskning
Genomströmning
Yorke och Longden har i sin forskning som bygger på erfarenheter från universitet i Storbritannien, Australien, Sydafrika och USA identifierat förslag på åtgärder för att förbättra genomströmningen av studenter på högskolor och universitet. Yorke och Longden menar att högskolor måste vara tydliga i sin information kring sitt utbildningsutbud, framför allt till presumtiva studenter. De måste kunna svara på och diskutera frågor från studenter som ”Vad kan denna kurs erbjuda mig? Och ”Är den här kursen rätt för mig”? (2004, 135). De lyfter vikten av ett välkommande och öppet klimat där alla grupper av studenter, inklusive studenter av annat etniskt ursprung, kön, social bakgrund, ålder och funktionsnedsättning känner sig inkluderade. Konkreta åtgärder för att säkerställa detta klimat kan t ex vara att utforma mentorsprogram som involverar både personal och studenter. Författarna betonar att studier på högskolenivå i mångt och mycket innebär en socialisering in i en ny miljö där studenterna ska orientera sig och förhålla sig till lärare och andra studenter. En viktig uppgift för högskolan är att uppmuntra studenter till en känsla av sammanhang, att de upplever att de hör hemma på den utbildning de valt och på den institution eller fakultet som utbildningen ges på. (Longden, 2004, 136-137). Yorke och Longden menar vidare att det är viktigt att högskolor har en portal för all sin stödverksamhet dit studenter som har någon slags problemsituation kan vända sig och få hänvisning till adekvat stöd. Detta för att minska risken för att studenter inte vet vart de ska vända sig och då riskerar att gå runt mellan olika instanser istället för att omedelbart hamna hos den stödfunktion som bäst kan stötta studenten. (2004, 137). Författarna anser även att högskolan behöver ta hänsyn till att studenter ibland råkar ut för problematiska situationer som t ex sjukdom eller händelser inom familjen och andra relationer och då behöver visa sympati och bidra med stöd för att studenten ska kunna hantera sina studier. Högskolans stödfunktioner har även en avgörande roll, menar författarna i att stärka studenter som misslyckas med sina studier, att få dem att vända sina misslyckande till erfarenheter de tar med sig och som bidrar till att de är bättre rustade inför fortsatta studier. (Yorke och Longden, 2004, 140-141).
Crosling, Heagney och Thomas diskuterar i sin artikel Improving student retention in
higher education hur studenter kan engageras och bli mer motiverade i sina studier med
resultatet att de slutför sina studier. Författarna har studerat statistik kring studieavbrott vid högskolor och universitet i Australien och Storbritannien och analyserat orsaker till studieavbrott. Författarna betonar att studenter som väljer att inte slutföra sina studier är en angelägenhet både för den enskilde studenten och samhället i stort och att det är av stor vikt att högskolor och universitet skapar gynnsamma förhållanden för genomströmning. Studieavbrott kan för individen medföra en känsla av misslyckande och sämre framtidsutsikt vad gäller t ex arbete och inkomster. Samhället å sin sida förlorar kunskap och kompetenser som individen hade kunnat utveckla under sina studier. För högskolan kan studieavbrott innebära minskade inkomster och anseende. Crosling, Heagney och Thomas föreslår ett antal åtgärder för att förebygga studentavbrott. De lyfter vikten av inkludering, att se till och ha en ökad förståelse för mångfalden av studenter och bakgrunder. Undervisningen bör ha ett tydligt studentfokus där studenterna har en aktiv roll, förstår syftet med sina studier, vad de ska lära sig och att inlärning underlättas med ett begripligt språkbruk. Författarna lyfter även vikten av tillgång till stödfunktioner för att stötta studenter med bl. a studieteknik. (2009, 9-10,16).
Institutionellt habitus
En forskare som intresserat sig för institutionellt habitus är Liz Thomas. I sin artikel
Student retention in higher education: the role of institutional habitus menar författaren
att miljön och kulturen inom ett lärosäte i hög utsträckning kan bidra till att studenter som kommer från icke-traditionella studiebakgrunder känner sig främmande i miljön och detta kan vara en bidragande faktor till att studenter från dessa grupper väljer att inte fullfölja sina studier. Hon beskriver vikten av att universitet och högskolor har en institutionell habitus som är inkluderande, där studenter från alla bakgrunder upplever att de kan passa in och inte behöver anpassa sig till en miljö som går emot den miljö de kommer ifrån och är präglade av (Thomas, 2002, 438-439).
Mats Widigson har i sin avhandling Från miljonprogram till högskoleprogram intervjuat ungdomar i marginaliserade förorter som genomfört högskolestudier. Med ungdomarnas berättelser som grund identifierar Widigson främjande och hindrande faktorer förknippade med att söka sig till och genomföra högskolestudier (2013, 14).
Författaren undersöker även hur ungdomarna upplevt den akademiska miljön och sina studier. Här framkommer att studenterna ansett sig ha tillräckliga ämnesförkunskaper men brister på andra områden som studieteknik, vilket blev en förutsättning för att hinna med och klara av sina studier. (Widigson, 2013, 256). Studenterna med ett annat modersmål än svenska gav uttryck för att det var en utmaning att utveckla sitt svenska språk, vilket de ansåg som en förutsättning för att framgångsrikt genomföra högskolestudier. (Widigson, 2013, 256). Vidare beskriver informanterna om hur de initialt upplevt att högskolans värld var ”okänt vatten” då de innan de påbörjat studierna hade en vag uppfattning och bild av högskolan och högskolestudier. Det var en relativt okänd värld då man hade få personer i sin omgivning som hade erfarenhet från högskolan. Studenterna hade inledningsvis tvivel på om högskolestudier var något för dem och en del av dem upplevde ett utanförskap där högskolan upplevdes som en väldigt homogen plats. (Widigson, 2013, 256-257). Detta kan ses i ljuset av avsaknad av socialt och kulturellt kapital i relation till högskolans miljö och högskolestudier. Detta menar författaren ställer krav på studentens förmåga att hantera känslor av utanförskap, att hitta sin identitet i den nya miljön, förstå sig själv och sätta in sig i ett sammanhang och ta egna initiativ för att landa i sin nya miljö. (Widigson, 2013, 257).
Vägledning
Britt Marie Rönn undersöker i sin magisteruppsats Gränsöverskridande val och
vägledning ett antal vägledares syn på breddad rekrytering och vägledningens roll.
Vägledarna var verksamma på den centrala studievägledningen på en högskola respektive ett universitet. (2009, 12,30). Rönn utgår ifrån ett konstruktivistiskt synsätt på vägledning där människans ses som en helhet, där alla delar av människan påverkar varandra, är i ständigt förändring. Det är en s.k. processinriktad vägledning. (Rönn, 2009, 31). I sitt analysmaterial tittar Rönn bl. a på om den vägledning studievägledarna bedriver ser till både sociala och psykologiska faktorer och kontexter, om vägledningen är processinriktad och vägledarens intresse för den kontext människan befinner sig i. (2009, 65). Resultaten visar att vägledarna fokuserar mer på psykologiska faktorer såsom intressen, personlighet och egenskaper än sociala faktorer som bakgrund. Vidare arbetade vägledarna utifrån synsättet att människan är förändringsbar och de använde sig av
flertalet metoder i sin vägledning, liksom det fanns ett tänk kring processvägledning även om detta var ett område som skulle kunna utvecklas. (Rönn, 2009, 66-67).
James Williams (2007, 349) har undersökt hur ett antal universitet och högskolor runtom i världen har utvecklat riktade insatser till missgynnade grupper. Resultaten visar att många lärosäten har uppmärksammat behovet av anpassade insatser, att studenter inte kan ses som en homogen grupp utan att studenter har olika förutsättningar beroende på sin bakgrund och att det således krävs olika former av stöd och service till olika studentgrupper. Williams identifierar några nyckelfaktorer för att framgångsrikt arbeta med karriärvägledning riktat till underrepresenterade och missgynnande grupper: En avgörande faktor för att framgångsrikt stödja studenter från underrepresenterade och missgynnade grupper som författaren identifierar är att karriärvägledning ska ges en central roll och integreras med lärosätets andra stödfunktioner liksom med akademin; med lärare och övrig akademisk personal. (Williams, 2007, 349). Andra faktorer som Williams lyfter är att karriärvägledare behöver göra sig synliga för grupper med särskilda behov och även anpassa sitt stöd utifrån dessa studenters behov. En viktig uppgift är att stärka studenterna, ge dem tro på sig själva och sin förmåga. (Williams, 2007, 361).
Sammanfattning
Sammanfattningsvis visar den tidigare forskningen på behovet av att studenter upplever att de är inkluderade i den akademiska miljön, hittar sin plats och att högskolan ser till mångfalden studenter med olika bakgrund och förutsättningar. Det akademiska språket spelar en central roll i detta sammanhang. Vidare belyses vikten av väl fungerande stödfunktioner, att studenten vet vart hon eller han kan vända sig för att få adekvat stöd. Vägledningen anses ha en viktig funktion i att stärka studenten och ge studenten verktyg för att genomföra sina studier.
3. Teoretiska utgångspunkter
Habitus, kapital och fält
Den franske sociologen Pierre Bourdieu har intresserat sig för hur vi människor förhåller oss till och anpassar oss till de strukturer vi fötts in i, präglas av och verkar i. Han har utvecklat en teori som förklaringsmodell till hur vi ser på oss själva och vår omvärld; hur vi positionerar oss på olika arenor i samhället. Dessa begrepp ger en förklaringsmodell till hur individer utifrån sina sociala, ekonomiska och kulturella resurser identifierar och förhåller sig till och skapar sin position i samhällets olika miljöer.
3.1.1. Habitus
Habitus kan något förenklat menas med att den vi är och hur vi upplever vår omvärld är format av det vi är präglade av, den miljö vi växt upp i och lever i, det vi är vana vid. Habitus innefattar våra tankar om oss själva och vår omvärld, hur vi uppfattar oss själva och andra, våra värderingar och hur vi agerar. Individens habitus formas av den subjektiva upplevelse av de miljöer hon eller han vistas i. Individens habitus kan förändras då individen får nya erfarenheter och upplevelser, vilket innebär att habitus är föränderlig. (Bourdieu, 1997, s.148-149). (Broady, 1989, 20-21).
3.1.2. Kapital
Bourdieu menar att alla individer har olika slags tillgångar som ger individen ett värde på olika arenor i samhället. Han kallar detta för symboliskt kapital. (Broady, 1989, 7). Inom ramen för det symboliska kapitalet gör Bourdieu en uppdelning mellan socialt, kulturellt och ekonomiskt kapital. Kulturellt kapital kännetecknas av sådant som utbildning och språkliga och skriftliga färdigheter. Hit räknas t ex en akademisk examen. Med socialt kapital syftar Bourdieu främst på individens kontaktnät. Ekonomiskt kapital tillskriver Bourdieu materiella och ekonomiska tillgångar. (Broady, 1998, 3).
3.1.3. Fält
Individer agerar på olika s.k. fält. Det kan t ex vara ett utbildningsfält eller ett politiskt fält. Ett fält kan ses som ett relationssystem där människor ingår som delar ett gemensamt intresse. Beroende på hur mycket efterfrågat kapital vi har på ett specifikt fält får vi vårt värde, vår acceptans och följaktligen position. Inom fältet finns koder, regler och normer. Vår position, på fältet kan förändras då vi erövrar mer av det kapital som efterfrågas på ett specifikt fält, t ex en titel, eller en examen. Som nykomling på ett fält behöver individen lära sig spelreglerna, dela de rådande värderingarna; vara införstådd med vad som krävs för att vara en aktör på fältet (Bourdieu, 1997, 127-129).
Bourdieus teori om habitus, kapital och fält är intressant för min undersökning i avseendet att hitta förklaringsmodeller för hur en individ kan uppleva att hamna i en ny miljö, gå in i ett nytt fält.
Konstruktivistisk vägledning
Den konstruktivistiska vägledningen som utarbetats av Vance Peavy utgår ifrån fyra hypoteser som lägger ramen för konstruktivistisk vägledning:
1. Hypotesen om det unika hos individen
2. Hypotesen om en mångfald verkligheter - då människan ses som unik finns det olika verkligheter, för olika individer.
3. Hypotesen om kontexten eller det kulturella beroendet - individen ser och tolkar sig själv och sin omvärld mot bakgrund av dennes kultur, d v s vad denne är präglad av, t ex uppväxt- och levnadsmiljö.
4. Hypotesen om att vi konstruerar våra personliga och sociala verkligheter. Människor bygger sina egna liv, sitt jag, sin livsstil, sina relationer osv. I många fall skapar vi våra egna problem och sitter även inne på lösningen på våra problem. (Peavy, 2000, 62-63).
En viktig princip inom konstruktivistisk vägledning är att utforska individens s.k. levnadsrum. Med detta menar Peavy att sätta sig in i en annan människas livssituation, att fördomsfritt och respektfullt försöka förstå den verklighet som individen befinner sig i, såsom denne beskriver den i samtalet. Våra levnadsrum sätter ramarna för hur vi ser på oss själva och vår relation till andra och vår omvärld.
Våra livsrum skapas utifrån våra livserfarenheter och det vi upplevt och innefattar sådant som värderingar, vanor, fördomar, inlärda beteenden och våra föreställningar om hur något är. (Peavy, 2000, 69).
Modellen utgår efter att arbeta med livsberättelser där individen blir uppmärksam på vad som påverkat och format denne och vägledaren strävar efter att sätta sig in i sin klients livssituation och förstå den. (Peavy, 2000, 69, 95).
Peavy arbetar med individens unika livshistoria och lyfter ett antal metoder och riktlinjer som en konstruktivistisk vägledare bör tillämpa:
1. Vara empatisk
2. Kartläggning av problemets påverkan på den vägledningssökande – utgångspunkten att det inte är den sökande som är problemet, utan problemet som är problemet 3. Visa ett uppriktigt intresse för den vägledningssökande
4. Arbeta tillsammans med klienten för att hitta lösningar, skapa goda alternativ till den nuvarande situationen.
5. Visa hela tiden för klienten att du är engagerad i samtalet 6. Visa respekt och förståelse
7. Notera även det som inte sägs
8. En klients motstånd kan bero på att individen inte ännu är redo för samtal 9. Leta alltid efter klientens starka sidor och lyft denne i detta
10. Ställ frågor som leder samtalet framåt, har en funktion
11. Anpassa ditt språk efter personen du har framför dig (Peavy, 2000, 99-115).
3.2.1. Den konstruktivistiska vägledningens förhållningssätt
Peavy menar att grunden för god vägledning ligger i att alltid se och ta hänsyn till individens livssituation och bemöta individen med respekt. En vägledare behöver ha förståelse för hur en människa påverkas av svåra situationer som för individen kan innebära en prövning, ovisshet och lidande, och kunna möta individen i detta. Alla individer ses som unika och komplexa. Peavy betonar vikten av att som vägledare representera en positiv kraft; att ge individen hopp och stimulera till tro på att förändring är möjlig. Vägledarens engagemang är centralt. Tillsammans med ett aktivt lyssnande och ett empatiskt förhållningssätt är det vägledarens uppgift att hjälpa sin klient att få klarhet i och hantera sin situation. (Peavy, 2000, 10).
Grundförutsättning i konstruktivistisk vägledning är att klienten är den som bäst känner till sin levnadshistoria medan vägledaren kan fylla en viktig funktion i att identifiera klientens olika levnadsrum, d v s de olika delarna av klientens liv som påverkar denne. Det finns ingen enda vägledningsmanual att applicera på alla klienter. Alla samtal utgår från den individ vägledaren möter. (Peavy, 2000, 61-62).
Det konstruktivistiska förhållningssättet och metod är av relevans för min undersökning utifrån perspektivet hur vägledarna bemöter studenter i samtalet. Vidare är det konstruktivistiska synsättet på vägledning intressant för mig då jag vill undersöka vägledarens roll för individens val, hur vägledarens bemötande och agerande bidrar till att individen kan göra val.
KASAM – Känslan av sammanhang
Medicinsociologen Aaron Antonovsky har studerat hur människor hanterar situationer då de utsätts för fysiska och psykiska påfrestningar, som t ex ett sjukdomstillstånd. Antonovsky tar sin utgångspunkt i vad kan kallar det salutogenetiska synsättet som fokusera på det som främjar en individs välmående, inte de faktorer som skapar t ex ett sjukdoms- eller stresstillstånd. Med detta synsätt som ram utvecklade Antonovsky sin teori om KASAM - känslan av sammanhang. (Antonovsky, 1991, 27). Inom ramen för KASAM ingår tre delar, begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. När en individ hamnar i en kris- eller problemsituation av något slag kan reaktionen och agerandet skilja sig åt mellan olika individer. Antonovsky menar att tre nyckelfaktorer får betydelse för hur individen tar sig igenom sin kris- eller problemsituation: Begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Med upplevelsen av begriplighet menas hur en individ finner sig i en problematisk situation, kan förstå den och anammar ett synsätt där jobbiga situationer ses som en del av livet och oftast är förklarbara. Med hanterbarhet menas i vilken utsträckning individen anser sig ha resurser att hantera en problematisk situation. Resurserna kan finnas hos individen själv eller identifieras hos andra, t ex en familjemedlem eller en professionell stödperson som individen känner förtroende för. Med meningsfullhet menas i vilken utsträckning individen upplever att den är involverad i sin livssituation och delaktig i att påverka den, här är engagemang och motivation viktiga komponenter. (Antonovsky, 1991, 39-41).
KASAM är relevant för min undersökning för att undersöka hur vägledaren kan bidra till att stärka studentens känsla av begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet kopplat till den situation hon eller han befinner sig i. Begreppet KASAM kan bidra till förståelsen av hur vägledare försöker att medvetengöra studenter de möter om sin situation.
Sammanfattning
Bourdieus teori om habitus, kapital och fält utgör en förklaringsmodell för hur individer ser på sig själv och sin omvärld. Individen har enligt Bourdieu olika slags resurser med vilka denne agerar på olika arenor i samhället. Den akademiska miljön är ett exempel på en arena. Peavy redogör för ett konstruktivistiskt förhållningssätt i utövandet av vägledning. Centralt inom den konstruktivistiska vägledningen är att se till alla delar av individen, dennes bakgrund, förutsättningar och livssituation. Antonovskys begrepp om KASAM kan hjälpa individen att hitta en mening i sin livssituation, göra den begriplig och hanterbar.
4. Metod
Metodval
Jag har genomfört en intervjuundersökning där jag ställt öppna frågor, utifrån en intervjuguide där informanterna svarat med sina egna ord. (Larsen, 2009, 84). Jag har utgått ifrån bestämda teman med öppna frågor och öppna svar. Jag har således haft ett induktivt arbetssätt där jag utifrån informanternas berättelser kategoriserat olika teman. (Larsen 2009, 22-23). Detta har inneburit en växelverkan mellan teori och empiri där teorival och teorianvändning påverkats av informanternas berättelser. Jag valde denna metod då jag inte har för avsikt att testa någon hypotes och ville ha möjlighet att kunna ställa följdfrågor som kunde bidra till en fördjupning och vidare problematisering av mitt ämnesområde. (Larsen 2009, 26-27). Nackdelen med min valda metod är den s.k. kontrolleffekten. Det kan exempelvis innebära att informanterna anpassar det de delger till vad de tror att jag vill höra eller för att dölja möjliga kunskapsbrister (Larsen 2009, 27-28). En annan begränsning med en kvalitativ metod kan vara att jag inte kan dra generella slutsatser, som i detta fall där urvalet inte är representativt för vägledare inom högskolevärlden (Larsen 2009, 27). Jag kan dock utifrån mitt material göra slutsatser utifrån teori och tidigare forskning.
Urval
Mot bakgrund av att min utgångspunkt inte var att kunna dra generella slutsatser utan att urskilja specifika perspektiv, så har jag inte gjort något sannolikhetsurval (Larsen 2009, 77). För att identifiera lämpliga informanter har jag använt mig av den s.k. snöbollsmetoden, då jag kontaktat personer som jag identifierat har kunskaper och erfarenhet inom mitt valda ämnesområde och som kunnat sätta mig i kontakt med ytterligare potentiella informanter. (Larsen, 2009, 78). Jag har intervjuat tre studie- och yrkesvägledare vid tre olika fakulteter på Malmö högskola och två studievägledare vid två fakulteter/institutioner på Lunds universitet. Jag är medveten om att det är ett begränsat urval men har, vilket nämns ovan inte heller haft för avsikt att kunna dra några
Jag ville med min undersökning belysa några perspektiv från studie- och yrkesvägledare. Då jag i detta sammanhang är intresserad av att studera funktionen/rollen som studievägledare har på ett antal fakulteter och institutioner så har utbildning varit sekundärt. Följaktligen har jag inte gjort mitt urval av informanter utifrån om de har en studie- och yrkesvägledarexamen.
Datainsamling
Det empiriska materialet samlade jag in genom strukturerade intervjuer där jag inför intervjuerna förberett en intervjuguide (Larsen 2009, 83). För att undvika den s.k. kontrolleffekten var jag i inledningen av intervjuerna noga med att berätta för informanten att jag var värderingsfri i förhållande till informantens svar och att denne skulle utgå ifrån sina egna erfarenheter och upplevelser. Frågorna hade följaktligen inga ”rätta” eller ”felaktiga” svar. (Larsen 2009, 87). När jag formulerade frågorna i min intervjuguide valde jag att ha en inledande del med frågor kring vägledarnas roll och funktion inom den fakultet eller institution de var verksamma. Detta för att få en förståelse för deras position och handlingsutrymme. Jag valde därefter att ställa frågor kring utmaningar och problematiker som kan kopplas till genomströmning. Jag använde mig inte uttryckligen av termen genomströmning i min intervjuguide. Alla informanter hade dock fått information vid första kontakttillfället liksom innan jag inledde intervjuerna om mitt syfte, att undersöka hur studievägledare kan bidra till genomströmning av studenter. Jag var mån om att inte styra informanterna med mina frågor, utan ha dem förhållandevis allmänt hållna så att informanterna kunde prata fritt om sitt dagliga arbete. På så sätt kunde jag utifrån olika slags utmaningar och problematiker undersöka hur deras metoder och arbetssätt kan bidra till genomströmning.
Bearbetning och analys av data
När jag genomfört samtliga intervjuer transkriberade jag mitt inspelade material. Därefter gick jag igenom allt insamlat material och identifierade de delar som var applicerbara på mitt syfte och mina frågeställningar. I nästa steg identifierade jag olika teman. Mitt insamlade material analyserades således genom s.k. innehållsanalys, då mitt syfte var att
Därefter applicerade jag mitt resultat på de teorier jag identifierat efter att ha genomfört min undersökning, för att kunna tolka resultaten.
Validitet och reliabilitet
Validitet handlar om undersökningens relevans, d v s att man verkligen undersökt det man har för avsikt att undersöka. Hög validitet är lättare att uppnå genom kvalitativa undersökningar där möjlighet finns t ex till att ställa följdfrågor (Larsen 2009, 80-81). Reliabiliteten handlar om undersökningens trovärdighet, vilket kan vara svårt att säkerställa vid kvalitativa undersökningar (Larsen 2009, 81).
Faktorer som negativt kan påverka reliabiliteten är tolkningar som görs av den som genomför en intervju eller informanten vilket kan påverka svaren. Hur personkemin är mellan informanten och intervjuaren kan också påverka det som sägs under intervjun (Larsen 2009, 81). Jag har i samband med genomförandet av mina intervjuer varit medveten om dessa negativa faktorer, vilket jag tror kan bidra till att minimera dem. En annan aspekt av säkerställandet av en hög reliabilitet är hanterandet av insamlad data. Detta ska ske på ett strukturerat och noggrant sätt för att t ex undvika att svar från olika informanter blandas ihop. (Larsen 2009, 81). Detta är något jag tagit i beaktning i samband med sammanställningen av mitt insamlade material.
Etiska ställningstaganden
Jag har vid insamlandet av mitt empiriska material tagit hänsyn till informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Inför intervjuerna informerade jag informanterna om syftet med min undersökning. Vid intervjutillfället klargjorde jag för informanterna att de har rätt att bestämma över sin medverkan och är fri att avbryta intervjun när som helst. Vidare har jag tagit hänsyn till att informanternas identitet skyddas och att det som framkommit under intervjun inte kommer att användas i något annat syfte än till min undersökning. (Vetenskapsrådet, 2002).
5. Resultat
Jag har intervjuat fem studievägledare, tre som är verksamma på fakulteter på Malmö högskola och två vid institutioner på Lunds universitet. Samtliga, med något undantag har varit i yrkeslivet länge och har arbetat i olika funktioner innan de blev studievägledare. Några har en studie- och yrkesvägledarutbildning i grunden, övriga har studerat andra utbildningar där det ingår samtalsmetodik. Då jag i detta sammanhang är intresserad av att studera funktionen/rollen som studievägledare har på ett antal fakulteter och institutioner så har utbildningsbakgrund inte varit det primära. Resultatet redovisas i olika teman. Inledningsvis presenteras hur vägledarna ser på sin roll och funktion. Därefter följer en genomgång av de problemområden som identifierats i mitt empiriska material. Slutligen redovisas vägledarnas arbetssätt för att möta de olika problemområdena. Vägledarna har tilldelats figurerade namn.
Funktion och samverkan
Gemensamt för de studievägledare jag intervjuat är att samtliga uttrycker att deras huvudsakliga funktion är vägledning i mötet med studenterna. För några ingår en del administrativa arbetsuppgifter, medan andra endast har ett fåtal administrativa uppgifter, vilket upplevs som positivt:
Mina arbetsuppgifter på fakulteten är starkt förknippade med processvägledning. Det är jag väldigt tacksam för, att jag kan utöva min kompetenser, mina färdigheter... Jag behöver inte slösa bort min tid på att utföra administrativa uppgifter utan det finns annat folk som är duktiga på det, det administrativa. (Sofia)
Samtliga studievägledare ger uttryck för att de har en förhållandevis självständig roll inom sin fakultet eller institution där de har stor frihet i hur de utövar sitt arbete och i vilka sammanhang de väljer att engagera sig. Samtidigt påpekas att de har ett stort ansvar. I den dagliga verksamheten samarbetar de främst med lärare och utbildningsadministrativ personal liksom med stödfunktioner som studenthälsan och pedagogiskt stöd. En del nämner också kollegor på andra fakulteter och institutioner som värdefulla samarbetspartners:
Vi har ett studievägledarnätverk som fokuserar på frågor som rör studievägledning. Vi brukar t ex diskutera svåra samtal där man får ta upp ett knepigt fall eller typ av samtal”. (Astrid)
Överlag menar studievägledarna att de har ett stort förtroende från ledningen och sina medarbetare, att deras funktion anses betydelsefull och central för studenterna. De utgör lite av en spindel i nätet då de i sin funktion möter i stort sett alla aktörer inom institutionen eller fakulteten. Vägledarna upplever att deras kunskap värdesätts och respekteras, att de lyssnas på. Det finns dock några som i vissa sammanhang får anstränga sig för att synliggöra och skapa förståelse för vägledningens roll:
Man får kämpa lite inom studievägledarkollektivet för att skapa den här ganska strikta rollbeskrivningen som man gärna vill ha. För att som studievägledare så ska man få vara det och inte bli pålagd en massa administration. (Astrid)
En vägledare pekar på att vägledningens roll och förståelsen för rollen kan skifta mellan olika utbildningar inom fakulteten:
Det är olika för olika utbildningar. Förståelsen för vad vi gör finns nog inte alltid fullt ut... så där får jag kämpa lite. Konkret kan det innebära att jag måste framföra hur vi jobbar, vad vi kan hjälpa till med på olika sätt, för att marknadsföra så att säga, vad vi gör. (Anita)
Sammantaget anser alla vägledarna att deras kunskap och kompetens kommer till sin rätt och uppskattas. ”Tror många lärare har respekt för min kunskap... Vet att min roll är uppskattad, att de anser att jag behövs och är väldigt positiva till det jag gör”. (Sara).
Samtliga vägledare betonar vikten av att finnas till för studenterna och att skapa ett klimat där studenterna upplever att de kan komma med alla slags frågor och funderingar. Vägledarna är måna om att utgå från studentens situation och att kommunicera till studenterna att de är en neutral part som inte bedömer studenterna utifrån t. ex deras studieresultat. En väsentlig skillnad mot lärarnas roll. Studievägledarna arbetar utifrån principer om öppenhet och tillgänglighet. För att nå ut med sin verksamhet brukar vägledarna gå ut i klasserna vid programstart och berätta om vad de kan hjälpa till med samt understryka att det går bra att komma med olika slags frågor:
Jag brukar säga till studenterna att man kan komma till mig med egentligen vilken fråga som helst. Därför att man vet kanske inte vem man ska vända sig till, inte alltid så lätt att veta. Man behöver ju också kunskap för att vända sig rätt. Då brukar jag säga att du kan komma till mig så kan jag sortera. (Kristina)
Problemområden för studentgenomströmning
Nedan redovisas de huvudsakliga problemområden som studenterna kommer med till vägledarna och som påverkar deras studier.
5.2.1. Ambivalens kring val av studier
En bit in på ett nytt läsår brukar vägledarna bli uppsökta av studenter som tvivlar på sitt studieval. De kan vara missnöjda med studierna eller inte greppa vad det är de läser. De får inte ihop det de läst om utbildningen med hur innehållet är i praktiken. I vissa fall har de inte läst på ordentligt om utbildningen. De kommer således med funderingar kring huruvida det är rätt utbildning för dem eller om de ska ta ett studieuppehåll eller avbrott.
5.2.2. Psykosociala situationer
I intervjuerna med informanterna framkommer att en del av de samtal de har med studenter handlar om någon form av psykosocial problematik som påverkar deras studier. Inom ramen för begreppet psykosocial problematik lyfter vägledarna familje- och relationsproblematik, svårigheter kopplat till uppväxt, psykisk ohälsa, egen eller anhörigas sjukdom, missbruk och oro över sin ekonomiska situation. Det kan sammanfattningsvis sägas innefatta svårigheter utifrån students sociala situation, den omgivning studenten befinner sig i, eller psykiska tillstånd, där studenten inte mår bra psykiskt. Det sociala och psykiska hör många gånger ihop då en student kan må psykiskt dåligt pga en svår social situation, t ex inom familjen. Vägledarna vill undvika att prata om psykosocial problematik som något som bara drabbar enskilda studenter som då riskerar att ses som udda och svaga. ”Jag tycker det är bra att säga psykosociala bekymmer för de är allmängiltiga.” (Kristina)
5.2.3. Studiesociala miljön
Några vägledare lyfter ensamhet som ett stort problem, särskilt bland studenter som läser på utbildningar som leder till en generell examen. Denna problematik är mindre förekommande bland studenter som läser på yrkesutbildningar där studenterna jobbar mycket i grupp och risken är mindre att inte känna sig inkluderade i ett sammanhang.
Ensamheten som uppstår i avsaknaden av en gemenskap på den högskola eller universitet där man läser kan drabba alla studenter, menar en vägledare. Oavsett bakgrund eller förutsättningar.
Plötsligt så befinner de sig i ett annat sammanhang och man vill känna en känsla av sammanhang och samhörighet. Och det tar långt tid på högskolan, eller i alla fall på min fakultet att få den känslan. Vissa får aldrig den, under hela utbildningen. (Sofia)
En annan studiesocial faktor som vägledarna stöter på är studenter med brist på tro på sin förmåga. De känner en oro inför att inte vara lika duktiga som övriga studenter, att de inte är tillräckligt bra och därmed inte kommer att klara av sina studier. De upplever en viss underlägsenhet. Även stress kan räknas som en studiesocial faktor som har en negativ inverkan på studenters studier. Det är inte ovanligt att studenter uppsöker vägledarna pga att de känner stress inför sina studier. Här finns två grupper av studenter. De som är högpresterande, ställer höga krav på sig själva och ofta presterar mycket bra men mår dåligt av upplevelsen av en hög press, och så finns det de som av olika anledningar hamnat efter och är i behov av en plan för att komma vidare och kunna hantera sina studier.
5.2.4. Studenter från studieovana hem eller annan etnisk bakgrund
Vägledarna möter ibland studenter från studieovana hem som upplever att den akademiska miljön är annorlunda mot vad de är vana vid. De kan särskilt uppleva att det akademiska språket känns delvis främmande, att det kan vara svårt att greppa de teoretiska kunskaperna och se hur de kan användas i praktiken. Detta kan även vara ett problem bland studenter som kommer ifrån studievana hem. En problematik som vägledarna upplever att en del studenter från annan etnisk bakgrund har är att förstå, skriva och uttrycka sig på svenska. Det akademiska språket kan vara svårbegripligt, särskilt skriftligt då du inte har svenska som modersmål. Vissa studenter med annan etnisk bakgrund har en kombinerad problematik med bristande språkkunskaper liksom brist på studieteknik och en kunskapsbas för att hantera akademiska studier. Samtidigt finns det studenter med utländsk bakgrund som kommer ifrån akademikerhem och är otroligt ambitiösa men där avsaknaden av tillräckliga språkkunskaper gör att de får det svårt. En annan förekommande problematik är studenter från en annan etnisk bakgrund som inte självmant valt att studera på den utbildning de läser, utan det är föräldrarnas val.
Problemsituationen för dessa grupper av studenter kan således sägas vara rätt komplex då den har olika perspektiv. ”Vissa studenter med utländsk bakgrund har stor press hemifrån att läsa och göra bra ifrån sig. Inte alltid de vill läsa här.” (Sara)
5.2.5. Studenter med funktionsnedsättning
Samtliga vägledare möter även studenter som är i behov av stödresurser pga funktionsnedsättning. Främst är det vägledare som är verksamma på en fakultet eller institution där det ges utbildningar till människovårdande yrken som möter denna grupp av studenter. Detta förklarar vägledarna med att de upplever att många människor med funktionsnedsättning söker sig till en yrkesroll där de kan hjälpa andra.
5.2.6. Karriärplanering
Mot slutet av sin utbildning söker en hel del studenter upp vägledarna för att diskutera övergången från studier till arbete, hur de ska gå tillväga för att söka jobb och vilka slags jobb de kan hitta. De kan uppleva en viss vilsenhet och osäkerhet inför sitt yrkesval, detta gäller även studenter på yrkesutbildningar. Dessa samtal kan även handla om osäkerhet inför inträdet på arbetsmarknaden och en oro kopplat till studentens självbild, kompetenser och förmågor.
Hur vägledarna bemöter olika problemsituationer
5.3.1. Det generella bemötandet
I mötet med studenter uttrycker vägledarna vikten av att utgå ifrån studentens situation, att inte skaffa sig föreställningar utan att inta en objektiv position och låta studenten formulera och beskriva sin situation. De menar att det är avgörande att kunna sätta sig in i studentens situation. Ett empatiskt och respektfullt förhållningssätt ska genomsyra samtalet. En annan gemensam nämnare som vägledarna nämner som central är att inte skuldbelägga och att i vissa fall avdramatisera då t ex studenten upplever att han eller hon satt sig i en svår situation. När studenter som befinner sig i besvärliga situationer vänder sig till en studievägledare kan de känna sig ganska uppgivna och ha svårt att se en lösning på sina problem. En väsentlig roll vägledaren intar är att försöka lyfta studenten, få denne
Flera vägledare berättar om att de ofta får reaktionen från studenter att de (vägledarna) är den enda som faktiskt lyssnat på dem och deras historia. En viktig uppgift som vägledarna anser sig ha är att ge studenterna hopp, att ingjuta känslan av att en situation inte är hopplös, att det ofta finns åtgärder – om än små, för att lätta en besvärlig situation. Så här beskriver Anita detta:
Man hittar alltid någon liten lösning. Behöver inte vara stora steg man tar men något, så att personen förändrar sättet att se på problemet. Efter ett samtal kan man nå dit på något sätt. Det är mitt motto. Att försöka hitta lite nya vägar i den situation man är i.
En styrka för vägledarna i mötet med studenter är att de är oberoende, neutrala. De sitter inte i någon bedömmande situation, Detta är något som är viktigt att kommunicera för studenterna, och ett sätt att bygga förtroende. Som studievägledare på en fakultet eller institution behöver du god kunskap om och insikt i de utbildningar som erbjuds, för att kunna relatera till den verklighet som möter studenten.
... när det gäller fakultetsvägledning så är det otroligt viktigt att man känner till den verklighet eller de utbildningar som studenten faktiskt pluggar på för det finns olika miljöer beroende på vilken utbildning de pluggar på och olika lärare... man måste snappa upp de lärandetraditioner, miljön på de olika utbildningarna så man kan relatera till de situationerna i samtal med studenterna när någon berättar att de inte funkar i projektgruppen eller jag trivs inte i klassen. (Sofia)
Samtliga studievägledare understryker att det faktum att studenterna är vuxna individer innebär att alla samtal sker på frivillig basis. Detta innebär i praktiken att studenter kan bli rekommenderade t ex av sin lärare att uppsöka studievägledaren på sin utbildning, men de är inte skyldiga att komma på samtal. I detta ligger även studentens eget ansvar för sin situation. Vägledarna är noga med att parallellt med att stötta och stärka
studenterna i deras situation även påvisa att de har en egen roll att spela i att förändra sitt nuvarande läge.
Majoriteten av de vägledare som deltagit i undersökningen berättar att
processvägledning är väldigt centralt i deras arbete. Många gånger träffar de studenter som har någon form av problematik vid upprepade tillfällen. I vissa fall följer de studenter genom hela deras utbildning. Vägledarna menar att det inte alltid är självklart vad studentens problem är, utan det kan behövas flera samtal där öppna frågor och ett aktivt och empatiskt lyssnande blir centralt för att utforska problemet, för att därefter kunna jobba med det som studenten upplever är en jobbig situation. Vägledarens roll blir här att skapa en struktur och få studenten att förstå sin egen situation och sitt eget
ansvar för att förändra situationen. Det är en insikt hos studenten som kan ta några samtal att nå fram till och bli redo för. Då är det möjligt att skapa en handlingsplan för hur studenten kan gå vidare, till en önskvärd situation. Ett sätt att få studenten att ta ägandeskap över sin situation kan vara att ge studenten en uppgift till nästa samtal. Ett inslag i processvägledning kan vara att jobba med en students ambivalens, att jobba med för- och nackdelar med nuvarande kontra önskat läge. Vägledarna påpekar att de är noga med att kommunicera till studenter att de alltid är välkomna tillbaka på samtal och att de inte ska uppleva det som ett misstag om de inte lyckas genomföra en utarbetad handlingsplan.
Hantera olika slags problematik i samtalet
5.4.1. Ambivalens kring val av studier
I mötet med studenter som tvivlar på om de valt rätt utbildning handlar samtalen mycket om att klargöra vad det är för slags utbildning de läser, hur den är upplagd och vad man kan jobba med efter sin utbildning. Sedan har vägledaren en diskussion med studenten om hur den känner kring sitt utbildningsval då denne fått lite mer kunskap om programmet. I vissa fall vill inte studenten fortsätta och då kan fokus i samtalet bli vägledning för att hitta andra utbildningsalternativ. Flera vägledare lyfter vikten av att tydliggöra för studenten vad det är för slags studier han eller hon valt.
Just det här att medvetengöra studenterna om vad det är för slags utbildning de läser för det är jättemånga som söker utbildningar för att det låter intressant, namnet på utbildningen alltså och sen kommer de till mig efter några veckor och säger det är inte det jag tänkt läsa. Då får man börja om från början och fråga vad är det du tänkt att läsa? (Sofia)
Vikten av att synliggöra och reda ut lyfts även av Astrid:
... att reda ut förvirringen och göra det tydligt. Att studenterna ska känna sig lite mer säkra i de val de gör och att alternativen för deras val ska bli tydliga.
Sätt att arbeta med en students osäkerhet inför sitt studieval kan vara t ex genom värderingsövningar, utforska arbetsområden för den valda utbildningen, studentens intressen m.m. Dessa övningar följs upp med en diskussion och någon slags
5.4.2. Psykosociala situationer
Vägledarna möter många studenter som mår dåligt pga sin sociala eller psykiska situation. Det kan t ex handla om egen eller anhörigs sjukdom, relationsproblem, missbruk eller svårigheter att få ekonomin att gå ihop som ensamstående med barn. Dessa svårigheter påverkar ofta studierna. Här menar vägledarna att de många gånger har en betydande roll, även om de är noga med att påpeka för studenterna att de inte har en kurator- eller psykologroll. De hänvisar ibland vidare till andra stödfunktioner som studenthälsan i de fall de anser att det skulle gagna studenten. I vissa fall upplever vägledarna att studenterna föredrar att ha samtal med dem framför t ex en kurator. En bidragande faktor till detta menar de kan vara att ingenting journalförs och att tröskeln upplevs som lite lägre än att t ex kontakta studenthälsan. Studievägledarna är måna om att bygga upp ett förtroende, att studenterna ska kunna känna tillit till dem. Det är också en feedback de ofta får, särskilt från studenter som kommer återkommande gånger. De uttrycker att samtal med en studievägledare som de känner förtroende för, som lyssnar fyller deras behov. De behöver ingen ytterligare stödfunktion. Ofta kommer studenter med psykosociala bekymmer på återkommande besök. Vägledarna beskriver vikten av att lyssna och stötta, att inge hopp:
De befinner sig i någon slags mental gråzon som påverkar deras studier och sådär men de behöver egentligen det friska stödet om man säger så. Det har jag faktiskt stött på ganska många sådana fall och gör hela tiden. Det är glädjande för det är faktiskt de studenterna som brukar fortsätta sina utbildningar. (Sofia)
I vissa fall, där problemsituationen är komplex kan det bli en stor utmaning för studenten att slutföra sina studier. Det blir en lång process med många samtal längs vägen mot studentens slutmål, att ta sin examen. Under denna process har vägledaren en viktig roll på flera plan. Vägledaren är väl insatt i studentens situation och arbetar tillsammans med studenten fram en plan för studierna. Vägledaren hjälper studenten att strukturera sina studier, ger stöd och uppmuntran. Samtidigt behöver vägledarna hela tiden vara lyhörda för studenten, hur han eller hon mår och har förmåga till just nu, vad gäller studierna. Ibland får de backa ett steg. I samtal med dessa studenter upplever vägledarna att de har en väldigt viktig roll:
Detta är studenter som jag följer och som kommer kontinuerligt till mig. Där känner jag verkligen att jag är ett stöd. Man gör planer termin för termin och till sist är man klar. (Anita)
Några av vägledarna möter ibland studenter som kommit efter i sina studier och som upplever detta som skamligt och som ett misslyckande, att de behöver söka stöd. Detta är särskilt utmärkande om de går på utbildningar där du ska arbeta med människor i utsatta situationer som är i behov av stöd. I dessa situationer spelar avdramatisering en stor roll och att försöka få studenten att se att det är mänskligt att ibland komma efter, att inte allt går på en räls och att detta är ett allmängiltigt tillstånd som alla människor kan hamna i. En vägledare menar att samtalet här spelar en viktig roll för studenten att våga möta sin problemsituation. Att få berätta om en situation som känns skamfylld inför en person som lyssnar värderingsfritt kan vara ett viktigt steg i att se sin situation och ta tag i den.
En av vägledarna som arbetar på utbildningar där studenterna utbildas för arbete inom människovårdande yrken möter ibland studenter som mår psykiskt dåligt och tvivlar på sin förmåga att hjälpa andra, att landa i sin blivande yrkesroll. Vägledaren kan möta detta på flera sätt, t ex genom att se hur studenten hanterar sitt mående i olika sammanhang, som t ex ett extrajobb och belysa att det fungerar, att studenten lyckas hålla isär sitt eget mående och sitt professionella jag. Ett annat sätt är att lyfta studenten i att det är bra och positivt att han eller hon jobbar med sig själv under sin utbildning, att det är tecken på mognad och ansvarstagande och något värdefullt att ta med sig ut i arbetslivet. Den egna resan kan vara en värdefull resurs att ha med sig i arbetslivet, t ex i mötet med människor i utsatta situationer.
5.4.3. Studiesociala miljön
Vissa vägledare berättar att de ibland möter studenter som uttrycker att de känner sig ensamma och inte hittar ett sammanhang i högskole- och universitetsmiljön. Det är främst studenter som flyttat till studieorten och är långt ifrån sin hemmamiljö men kan även vara studenter som är uppväxta på studieorten. Vägledarna kan se att detta oftast är ett större problem på generella utbildningar där det ofta är få föreläsningar och gruppsammankomster. En av vägledarna som arbetar i en sådan kontext har lyft frågan om ensamhet och känslan av att inte vara inkluderad i ett sammanhang på fakultetsnivå. Hon har initierat aktiviteter för att skapa sociala mötesplatser för studenter, lärare och övrig personal med syfte att förbättra den studiesociala miljön. På yrkesutbildningar arbetar studenterna ofta i grupper som de ingår i under hela sin utbildning. Här blir du automatiskt en del av ett sammanhang:
På utbildningarna jobbar de i grupp … under hela utbildningen och då blir det svårt att vara anonym, du blir en i gruppen… Det är svårt att må dåligt utan att någon tar i det så att säga. (Sara)
Ett bekymmer som en del studenter uttrycker är oron för att inte passa in, inte vara tillräckligt duktig i förhållande till andra studenter. De kan ha ett lågt självförtroende och tvivlar på sin kapacitet. Vägledaren kan då se som sin uppgift att försöka få studenten att hitta sin roll och se att alla i t ex en grupp bidrar med sin del.
Jag blir glad när de kommer till mig. Då kan vi prata om hur man kan hantera det och få perspektiv. Handlar mycket om att stödja och stärka studenten. (Kristina)
5.4.4. Studenter från studieovana hem eller annan etnisk bakgrund
En utmärkande problemsituation som flera vägledare ger uttryck för i mötet främst med en del studenter med annan etnisk bakgrund, men även studenter från studieovana hem är att det akademiska språket kan försvåra studierna. Det kan även leda till att du som student upplever att du inte är lika insatt och smart som andra studenter. Kristina beskriver hur hon brukar gå tillväga för att möta studenten i en sådan situation:
Jag stödjer studenterna; ja men liksom våga visa lite, de andra känner säkert samma sak även om de inte vågar visa upp det… och du har din bakgrund och den är viktig och så har de (de andra studenterna) sin bakgrund. Alla behövs. Bra med en mix. Jag försöker också hjälpa studenten i dennes egen position kan man säga i förhållande till de andra studenterna och lärarna.
Språkhinder kan innebära att vissa studenter hamnar efter, trots att de är ambitiösa. Det leder ofta till dåligt självförtroende och att de känner sig misslyckade.
Då får man titta på andra saker som fungerar bra så man inte bara fokuserar på det negativa… För ofta kanske det fungerar bra muntligt, förståelsen, empatin och såna saker, då lyfter man det. (Anita)
Det språkbruk som en del av lärarna använder sig av på föreläsningar kan försvåra för en del studenter att ta till sig kunskap. En vägledare agerade efter samtal med flertalet studenter om en lärare som uttryckte sig på ett svårbegripligt sätt. Hon kontaktade efter konsultation med sin chef, den aktuelle läraren och gjorde honom uppmärksam på problemet. Detta är ett exempel på hur vägledarna kan identifiera problem som studenter nämner som berör flera och lyfta upp det från en så att säga lokal nivå, den enskilde individen till en makronivå som innefattar hela grupper av studenter.
En problematik som en vägledare möter är studenter från studieovana hem och med en annan etnisk bakgrund som har bristfälliga förkunskaper. De har sin behörighet men saknar studierutiner och har svårt att ta till sig kunskap. Vägledaren påpekar att dessa studenter ofta har ett stort engagemang och pluggar hårt för att klara sina studier. I mötet med dessa studenter utgår vägledaren alltid ifrån studentens vilja. Finns det ett engagemang och vilja hos studenten att klara av sina studier så utarbetar man tillsammans en konkret plan. Oftast utgår man ifrån de lättaste delarna, som studenten är redo att fokusera på. ”Vi gör en informell plan… En slags överenskommelse med mig, att de ska kontakta mig och vi kan se hur det har gått och vad som är nästa steg” (Sofia)
Det kan vara en lång process för studenten att ta sig igenom sina studier. Vägledaren finns med vid studentens sida, stöttar, avdramatiserar, lyfter och boostar studenten, har ett positivt förhållningssätt. Även om vägledaren stundtals kan tvivla på att studenten kommer att klara sina studier ger hon aldrig sådana signaler till studenten. Det handlar enligt henne om att alltid respektera och tro på individens förmåga och att lyssna till vad studenten vill.
När det gäller att hamna i en ny miljö, den akademiska så ser vägledarna att det kan vara lite svårt, främst inledningsvis för studenten att hitta sin plats. Även andra studentgrupper kan ha svårt att landa i den akademiska miljön. På yrkesutbildningarna ser vägledarna att studenterna relativt snabbt socialiseras, kommer in i en grupp och ett sammanhang.
5.4.5. Studenter med funktionsnedsättning
Gruppen studenter med olika slags funktionsnedsättningar får ofta kontinuerligt stöd av vägledarna i kombination med andra stödfunktioner som pedagogiskt stöd. Konkret handlar stödet från studievägledarna oftast om att strukturera studierna och utarbeta individuella studieplaner där studenten i sin takt, utifrån sin förmåga genomför sina studier. Denna grupp av studenter behöver många gånger längre tid på sig för att slutföra sina studier och studievägledaren blir ett viktigt stöd genom hela studietiden.
5.4.6. Karriärvägledning
Mot slutet av sina studier uppsöker många studenter sin studievägledare med frågor kring arbetet, hur de ska gå tillväga för att hitta ett jobb och vad för slags jobb de ska söka. En
arbetar med att gå ut i avgångsklasserna, ordna workshops eller ha samtal. En vägledare som är verksam på utbildningar som leder till generella examen påpekar att det är viktigt att fostra studenterna tidigt under utbildningens gång i att tänka kring arbetslivet och att satsa på att finnas med i sociala och professionella nätverk då det underlättar inträdet på arbetsmarknaden.
Sammanfattning
De vägledare som jag intervjuat för min undersökning visar på en mångfald av problematiker och utmaningar som de möter i samtal med studenter. Några huvudområden som nämns är studiesociala och psykosociala situationer, ambivalens inför studieval och kommande yrkesroll och utmaningar med det akademiska språket och skrivandet. Vägledarnas lägger stor vikt vid bemötande och förhållningssätt i sitt arbetssätt gentemot studenterna. De lyfter särskilt vikten av att vara empatisk och värderingsfri, att sätta sig in i och utgå från studentens situation liksom att stimulera och motivera studenten att agera utifrån sin problemsituation.
6. Analys
I analysen kopplas resultatet av det empiriska materialet till de valda teorierna: Bourdieus begrepp habitus, kapital och fält, Peavys konstruktivistiska vägledning samt Antonovskys teori KASAM. Analyskapitlet ämnar att besvara frågeställningarna och är således strukturerad utifrån dessa. Inledningsvis studeras huvudfrågan som är av en mer generell karaktär, därefter analyseras underfrågan som har ett specifikt fokus på underrepresenterade grupper, d v s i den här kontexten studenter från studieovana hem eller annat etniskt ursprung. Den sista frågeställningen har ingen underfråga då jag avser att besvara hur vägledarna bidrar till genomströmning utifrån ett helhetsperspektiv.
Utmaningar
Min undersökning visar att studievägledarna i sitt dagliga arbete möter studenter med ett brett spektra av problemsituationer. Studievägledarna ramar in ett antal huvudsakliga områden. Ett sådant är ambivalens inför studieval. I inledningen eller en bit in på en utbildning kommer en del studenter och uttrycker osäkerhet inför sitt val. Ett annat relativt vanlig orsak till att studenterna söker upp studievägledarna är att de har hamnat i en svår situation som påverkar deras mående. Detta kan t ex röra sig om olika slags sjukdomstillstånd eller relationsproblematik som får negativa konsekvenser för studierna. En del studenter uppsöker vägledarna för att de känner sig ensamma och inte hittar en gemenskap att gå in i på den utbildningen de läser. Andra studenter lider av dåligt självförtroende och är oroliga för att de inte ska prestera tillräckligt bra, i förhållande till sina medstudenter. En grupp som studievägledarna lägger mycket fokus på är studenter med funktionsnedsättningar. Studievägledarna följer vanligtvis dessa studenter genom hela deras utbildning. Stöd med karriärplanering är ett annat område som studievägledarna arbetar med. Ibland blir de uppsökta av studenter som känner en osäkerhet inför att gå ut på arbetsmarknaden, som inte har en konkret bild av sina kunskaper och kompetenser och hur de kan använda dessa i en yrkesroll.
