De allra yngsta barnens samspel och inflytande i förskolan

LÄRARUTBILDNINGEN Barn Unga Samhälle

Examensarbete

15 högskolepoäng, grundnivå

De allra yngsta barnens samspel och

inflytande i förskolan

…

The youngest children’s interaction and

influence in preschool

Marie-Louise Hellgren

Jessica Törndahl

Lärarexamen 210hp Examinator: Annika Åkerblom

Barndom och ungdomsvetenskap Handledare: Lotta Nyrén 2013-11-06

Abstract

I detta examensarbete har vi undersökt hur de allra yngsta barnen ges möjlighet till delaktighet och inflytande på förskolan samt hur de samspelar och kommunicerar med varandra och pedagogerna. Studien kopplas till tidigare forskning som är relevant till vårt syfte såsom samspel, kommunikation, inflytande, delaktighet, förskolans vardag och rutiner samt pedagogernas roll.

Vi valde att använda oss av en kvalitativ metod, där vi utförde videoobservationer och ostrukturerade observationer. Dessa utfördes både i utemiljö/innemiljö för att få en djupare inblick i de allra yngsta barnens möjligheter till inflytande. Studien utfördes på en förskola som ligger någonstans i Skåne.

Slutresultatet visar att barnen samapelar och kommunicerar på många olika sätt framförallt med kropps- språket samt att barnens möjlighet till inflytande beror mycket på pedagogens förhållningssätt och bemötande.

Förord

Vi vill börja med att tacka alla barn och pedagoger som har gjort det möjligt för oss att utföra våra observationer. Vi vill tacka vår handledare Lotta Nyrén för hennes stöd och tips under arbetets gång. Vi vill även tacka varandra för ett väldigt gott samarbete. Till sist vill vi tacka våra familjer för allt stöd och förståelse under vår studietid.

Malmö 2013-11-06 Marie-Louise Hellgren Jessica Törndahl

Innehållsförteckning

Innehållsförteckning ... 6

1 Inledning ... 7

1.1 Syfte och frågeställningar ... 8

2 Tidigare forskning ... 9

2.1 Delaktighet och inflytande i förskolan ... 9

2.2 Förskolans vardag och rutiner ... 10

2.3 Pedagogernas roll ... 10

2.4 Samspel, lek och kommunikation ... 11

3 Metod ... 13

3.1 Metodval ... 13

3.2 Urval ... 13

3.3 Genomförande ... 14

3.3.1. Videoobservationer ... 14

3.3.2. Observationer med papper och penna ... 14

3.3.3. Analys ... 15

3.4 Forskningsetiska övervägande ... 15

4 Resultat och analys ... 16

4.1 Samspel under utelek ... 16

4.2 Samspel med böcker ... 17

4.3 Inflytande med blommor ... 19

4.4 Inflytande under en frukostsituation ... 20

4.5 Inflytande vid påklädning ... 22

5 Diskussion ... 24

Referenslista ... 26

7

1 Inledning

Tove (2:3) är ute på gården tillsammans med de andra barnen på förskolan Ankan. Hon är fullt upptagen med att sitta bakom en pojke (5:6) på en taxicykel. Fort cyklar han och hon hänger kvar i den höga farten, hon håller hårt. Pedagogen Susanne säger till pojken att ta det lite lugnt nu när Tove sitter bakom så att hon inte faller av. Pojken lyssnar och saktar ner en aning. Efter en stund byter pojken cykel, en stor cykel där ett annat barn kan stå bakom på. Tove får syn på honom igen och springer fram och hoppar på. Pojken kör snabbt och Susanne uppmanar honom igen att ta det försiktigt. När de kommer runt hörnet har Tove satt sig ner på den delen man ska stå på och när pojken kör framåt fastnar hennes fot under cykeln och hon får ont och blir ledsen. Susanne går fram till Tove och lyfter upp henne. Tove visar och pekar på sin fot samtidigt som hon gråter ”aj, aj, aj” säger Tove. Pojken har redan hunnit springa därifrån och flickan får tröst. Tillsammans går de fram till pojken och berättar att hon skadade sin fot och att man måste vara försiktig. Pojken kramar henne och säger förlåt sedan springer han iväg igen. Tove står kvar en stund hos Susanne. Hon ropar på pojken och springer fram till honom. Han omfamnar henne och bjuder in henne i leken. Tove ler. (Observation 2013-09-02).

Ovanstående situation utspelas på en förskola som vi kallar Ankan, den är belägen någonstans i södra Sverige. Förmodligen är detta en helt ”vanlig” dag för Tove. Hon är ett av de allra yngsta barnen på denna förskola. Hon har börjat kommunicera verbalt men med få ord, hon gör sig oftast helt förstådd på andra sätt såsom att peka eller visa med sitt kroppsspråk. I läroplanen för förskolan 98/2010 står det att ”Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att uttrycka sina tankar och åsikter och där med få möjligheten att påverka sin situation” (Lpfö 98/2010:12). Levs detta upp till i förskolan? Tove visar på olika sätt vad hon vill och hon tillåts av pojken att vara med. Pedagogen uppmärksammar händelsen och Toves signaler så att hon får den hjälp hon behöver. Vår studie baseras på observationer

8

som har gjorts på de allra yngsta barnen på en förskola. Hur kommunicerar och samspelar barnen med varandra och pedagogerna? Har de inflytande över sin dag?

Vi har båda arbetat många år inom förskola som barnskötare. Under vår utbildning till förskollärare, ökade vårt intresse för de allra yngsta barnen.

Då det inte finns mycket forskning kring de allra yngsta barnens inflytande och delaktighet i förskolan såg vi detta ämne som en utmaning att forska vidare om. Westlund (2011) och Engdahl (2011) har forskat om de allra yngsta barnen i förskolan. De menar att de upplevde att det inte finns mycket svensk forskning kring de allra yngsta. Både Westlund (2011) och Engdahl (2011) uppmanar till framtida forskning om förskolebarnen.

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med uppsatsen var att undersöka hur de allra yngsta barnen samspelar och kommunicerar med varandra och pedagogerna på förskolan samt i vilken utsträckning barnen ges möjlighet till inflytande. Vi har fokuserat på barnen som är ett till tre år.

Följande frågeställningar utgör grunden för vår studie:

 På vilket sätt blir de allra yngsta barnen delaktiga och får de inflytande i verksamheten?

 Hur samspelar och kommunicerar de allra yngsta barnen med varandra och pedagogerna?

9

2 Tidigare forskning

Nedan presenteras relevant forskning inom vårt valda problem område samt betydelsefull litteratur för vår studie. Eftersom vårt syfte med denna studie var att ta reda på hur de allra yngsta barnen samspelar och hur de ges möjlighet till inflytande och delaktighet i förskolans verksamhet, blir det relevant att lyfta fram kunskap om delaktighet, inflytande, samspel och kommunikation.

2.1 Delaktighet och inflytande i förskolan

Kristina Westlund (2011) visar i sin forskning att de vardagliga samtalen med barnen är betydelsefulla för att de ska kunna få möjlighet att påverka sin situation. Även vid måltider utövar barnen inflytande genom att visa vad de vill äta och hur mycket. Arnér och Sollerman (2011) lyfter fram att vi pedagoger måste lyssna, visa respekt och visa oss intresserade av barnen och deras intressen. Pedagogerna kan visa intresse för barnen och att deras initiativ synliggörs för att då växer barnet. Barnen får en ökad självbild då det genom sitt inflytande och sin delaktighet får vara med och påverka sin vardag på förskolan. Där pedagogen kan ta ett steg tillbaka och lyssna samt vara lyhörda för vad barnen vill göra. Det är vi pedagoger som kan ge barnen möjligheten till att bli delaktiga i vardagen (Åberg & Lenz Taguchi 2009:70). Såsom att vara med och påverka och genomföra de olika planerade aktiviteterna på förskolan. Emilson (2007) hävdar att det är också visat att mängden av inflytande små barn kan utöva varierar med mängden av kontroll pedagogen vill släppa. Det är uppenbart att en stark vuxen kontroll upprätthålls på olika sätt genom kommunikation, såsom tonfall och att genom strävan komma nära barnets perspektiv (Emilson 2007:11). Då de allra yngsta barnen i förskolan oftast inte har ett helt utvecklat verbalt språk är kroppsspråket avgörande och forskare som nämns i Johannesen & Sandvik (2009) lyfter fram ”att små barn både känner och tänker innan de kan uttrycka känslorna och tankarna verbalt” (2009:22). Att ha en dialog med de allra yngsta barnen kräver en ansträngning och erfarenhet av pedagogen då den ska tolka barns uttalande för att fånga barnets perspektiv (Pramling Samuelsson & Pramling 2010:33). Forskarna Emilson (2007) och Arnér (2009) menar som pedagog är det bra att lyssna och föra en dialog med barnen för att få en förståelse för vad barnen tänker. Det är för att tillmötesgå barnet och få en förståelse för vad de vill, samt sätta ord på det de vill ha fram. Delaktighet och inflytande i förskolan är inte enbart att barnen ska få vara med i valet av aktiviteter eller välja sånger på samlingen. Det handlar även om att få en förståelse för varandra, respektera, lyssna och ta till sig andras tankar och åsikter.

10

2.2 Förskolans vardag och rutiner

Enligt Kihlbom, Lidholt & Niss är förskolans rutiner klara, tydliga och för de allra yngsta barnen är det ett hjälpmedel som ger dem trygghet. Barnen lär sig att känna igen rutinerna och på så sett känner de sig trygga. Författarna menar att det förutsägbara alltid är tryggare än det oförutsägbara när det kommer till de allra yngsta barnen i förskolan. Det finns en tanke bakom att alla dagar i förskolan är uppbyggda efter ett sorts schema där vissa saker ser mer eller mindre likadana ut varje dag. Det är vardagliga saker såsom att äta, ta på sig, gå ut, byta blöja, sova och ha samling. En stor del av dagen på en avdelning med många små barn styrs av fasta rutiner. Rutiner gör att barnen känner igen sig och känner trygghet i det och på så sett vet dem vad som kommer att ske. När barnet har gjort detta många gånger kommer barnet självständigt klara av de flesta rutinsituationerna. Även för pedagogernas skull är rutinerna viktiga för att fungerar dem kan de ägna mer tid åt barnen istället, vilket är det viktigaste. Vid dessa omsorgssituationer ges det goda möjligheter till att skapa nära relationer och här kan man bekräfta barnen på många olika sätt (Kihlbom m.fl. 2009:22). Rutinsysslorna kan få en positiv effekt på både barn och pedagoger när de används som pedagogiska lärsituationer där man som pedagog kan utnyttja kommunikationen samt bekräfta barnet för att stärka deras självbild.

2.3 Pedagogernas roll

I förskolan är omvårdnad, omsorg och vila viktiga moment men enligt Kihlbom m.fl. är ”Kärnan i förskolans arbete är att skapa goda relationer, både mellan vuxna och barn och mellan barnen” (2009:29). Förskolan är ett stort socialt och pedagogiskt forum där pedagogerna är medaktörer tillsammans med barnen. Det är den vuxnes ansvar att skapa en god relation med barnen och detta kan man göra genom att vara intresserad och engagerad i det barnen säger eller gör (Kihlbom m.fl. 2009:19). Det är i kommunikationen man kan lyssna och vara lyhörd för att hitta barnets intressen och erfarenheter. Michélsen (2011) anser att det ligger ett krav på pedagogerna att möta barnen i ett positivt samspel. Det är i dessa samspel som barnet får sin självbild och i arbetet med de allra yngsta barnen krävs det fysisk närhet såsom att finnas nära dem, le mot dem och prata med dem (Kihlbom m.fl. 2009:18, 20, 21). Författarna anser även att intoning och fysisk närhet kräver kompetenta pedagoger som har stor kunskap om de allra yngsta barnens utveckling. Som vuxen kan man sitta på golvet för att ge dem stöd och bekräftelse i leken. Vi vuxna är viktiga lekkamrater och vi behövs för att stimulera barnens i deras egna lekar. De allra yngsta behöver även ibland kunna se en vuxen i

11

sin närhet för att känna sig trygg. Barnen får idéer av varandra till olika lekar såsom att härma varandra i olika kroppslekar. I dessa tidiga lekar lär sig barnen samspel, barnen testar varandra genom att ompröva normer och regler för vad som är tillåtet i leken (Michélsen 2011). Kommunikation är en viktig del för barns utveckling. Alla barn kommunicerar fast på olika sätt, kommunikation är ”när något blir gemensamt” (Sträng & Persson 2003:68). Kommunikation kan ske på olika sätt såsom genom språk, tal, mimik, ögonkast, gester och kroppsrörelser (Sträng & Persson 2003:68). Sterns teori om självutveckling sker i relation med andra barn och vuxna (Brodin & Hylander, 1997), detta kräver kompetenta pedagoger som kan vara lyhörda och läsa av vad barnet vill förmedla. Om den vuxne ser barnet som en viktig del i samtalet utvecklar barnet en språklig medvetenhet och ökar sin sociala kompetens.

2.4 Samspel, lek och kommunikation

Forskning visar att barnet från första stund aktivt söker kontakt och samspel med sin omgivning. Barnet ses enligt Sterns teorier, som kompetent redan som nyfödd då barnet börjar samspela med sin omgivning (Brodin & Hylander, 1997). ”I detta tidiga samspel med vuxna börjar barnets lärande” (Michélsen 2011:12). Författaren menar också att barnen utvecklar sin kompetens genom samspel, lek och kommunikation med andra barn och att ”det är svårt att låta bli helt enkelt” (Michélsen 2011:12). Barn som träffas dagligen på förskolan bygger en relation med varandra både mellan barn och vuxen. Michelsen (2005) gjorde en undersökning under åren 1998-2002 på småbarnsavdelningar. Hennes intresse var samspel mellan småbarn, barn upp till tre år. Michelsen skriver att samspelet ofta började kring en leksak eller om barnet gjorde något spontant. Hon menade att när ett barn börjar hoppa, skratta, springa så tar andra barn efter och gör likadant. Resultatet i hennes studie visade att det oftast är de ”aktiva barnen som väcker de andra barnens intresse och lust till samspel”. Ingrid Engdahl (2011) har också forskat om de yngre barnen i förskolan. Då hon tyckte det fanns för lite internationell forskning om de yngsta barnen valde Engdahl att skriva denna avhandling på engelska för att nå ut till så många som möjligt. I sin forskning såg hon bland annat hur de yngsta barnen genom gester, skratt och olika ljud kommunicerade med varandra och visade sin vilja på ett intensivt sett. Främst genom de motoriska lekarna skapade barnen relationer med varandra. Engdahl uppmanar alla som arbetar med barn att ta de på allvar och se dem som medmänniskor. Att vara nära och ta sig tid att vara med barnen och läsa av dem. Engdahl menar också att de yngsta barnen är sociala aktörer i förskolan och att de har en stor initiativförmåga. I de bejakande samspelen som Michélsen (2005) beskriver visar barnen följsamhet, intresse och engagemang med både kropp och ögonkontakt. Stern skriver

12

angående samspelet mellan vuxen och barn, att när barn uttrycker något med kroppen svarar pedagogen med rösten (Brodin och Hylander 1997). Stern resonerar kring relationen mellan barn och vuxna. Det centrala i Sterns teori är att utveckling sker i kommunikation och nära samspel med andra människor. Stern ser kroppen och själen som en helhet, samt att vi styrs av arvet, biologin, miljön och psykologin i ett samspel (Brodin & Hylander, 2007:20). I samspelet med andra menar Stern att man utvecklar sitt själv. Løkken har forskat mycket kring små barn och deras samspel. Små barn använder synliga gester som att peka för att kommunicera med omvärlden, man kan beskriva det som att gesterna styrs av en stum intention eller mening. Det vill säga att tanken finns i kroppen och att vi därför vet och förstår en sak innan vi sätter ord på den. Små barn kan dela uppmärksamhet kring ett gemensamt innehåll samt förstå varandras känslor och avsikter innan de sätter ord på dem. Då sker ett samspel via kroppen. Lökken menar även att barn ”odlar sina relationer” när de går omkring, avvaktande och tittar på de andra barnen (Lökken 2008:38). Ibland går barnet fram till en vuxen för att ”tanka” lite kontakt, innan de fortsätter med sitt.

13

3 Metod

I denna del beskrivs vilka metoder som använts för att fånga det empiriska materialet som presenteras i vår analys.

3.1 Metodval

Vi har använt oss av en kvalitativ metod där vi utförde ostrukturerade observationer på en förskola. Det utfördes videoobservationer samt observationer som antecknades löpande. För att få en inblick i de allra yngsta barnens vardag på förskolan var observationer det sätt som gav oss relevant empiri. Barnen observerades utan kamera utomhus, anteckningar utfördes löpande då gården är stor och det finns många träd och buskar vilket gjorde det svårt att filma. Vi stod vid sidan om under observationerna för att inte påverka resultatet och skrev ner i detalj så mycket som möjligt av det som pågick. Då de allra yngsta barnen oftast inte har ett helt utvecklat verbalt språk var observationer en lämplig metod att fånga det vi sökte.

Vid videoobservationerna fick vi betydligt mer empiri att arbeta vidare med. Här fångades barnens kroppsspråk och deras mimik. ”Skillnaden mellan naturalistiskt observation och en videoobservation är videokamerans förmåga att registrera mycket mer än vad en observatör kan hinna göra enbart med sina anteckningar” (Lindahl 1998:82). Vid transkriberingen upptäckte vi kroppsrörelser och ansiktsmimik som inte uppfattades vid observationen. Det var till fördel i vår analys då inte alla barnen hade ett fullt utvecklat verbalt språk. Barnen påverkades av kameran vid något tillfälle där de var mer intresserade av vad vi gjorde. Då fick vi använda oss av olika strategier såsom att gå därifrån och återkomma efter en stund igen. Tullgren (2004) menar att det inte är helt oproblematiskt att använda video som observationsteknik. Vi försökte hålla oss utanför för att inte störa deras samspel. Larsen (2009) menar att man som forskare önskar att situationen inte ska påverkas av dennes närvaro.

3.2 Urval

Förskola som empirin är hämtad ifrån kallar vi Ankan. Den är belägen någonstans i Skåne. Här observerades de allra yngsta barnen på en avdelning. Förskolan är privat och består av fyra avdelningar med 1-5 åringar. Här arbetar 12 pedagoger och 72 barn är inskrivna. Observationerna har utförts under hela dagen i olika situationer såsom under fri lek, påklädning, utelek, toalettbesök och matsituation.

14

3.3 Genomförande

Barnen observerades i olika vardagliga situationer. Vi har valt att ge fiktiva namn på både förskolan, barnen samt pedagogerna. Då all personal på denna förskola inte är utbildade förskollärare har vi valt att benämna personalen för pedagoger, oavsett utbildning och erfarenhet. Vi har gjort videoobservationer samt utfört löpande anteckningar på Ankan. En av oss författare känner till förskolan väl. Kontakts tog med de pedagoger som arbetar där. Vi berättade om vårt syfte med studien och om vi kunde observera de allra yngsta barnen. Pedagogerna var positiva, men vi behövde föräldrarnas tillåtelse med att få observera deras barn. Vi skickade ut en förfrågan till föräldrarna till de yngsta barnen på Ankan. Information lämnades om vår studie och där vårdnadshavarna skulle skriva under om deras barn fick medverka (se bilaga). Den återlämnades påskriven och då påbörjades observationerna.

3.3.1.

Videoobservationer

Vi valde att göra tre videoobservationer inomhus då vi ansåg att det var lättare att filma barnen med kameran eftersom ytan är mindre än utomhus. Ankans gård är stor och det finns många träd och buskar som skymmer. Vi visade barnen kameran och bilder togs som barnen fick se på för att lättare förstå vad kameran är till för. Innan vi började filma barnen gjorde vi en provfilmning för att barnen skulle vänja sig vid kameran. Provfilmningen skedde under en förmiddag i ett av förskolans större rum där barnen var fullt sysselsatta med olika lekar och aktiviteter. En av oss stod lite avgränsat i ett hörn av rummet och filmade. Några av barnen ställde sig framför kameran och frågade varför vi filmade, andra barn brydde sig inte alls om oss. Ett par av barnen stannade upp i leken och gick där i från. För att uppnå ett positivt resultat måste barnen ges möjlighet att vänja sig vid kameran och forskarens närvaro (Lindahl 1998:88). Under våra observationer satt vi ner på golvet eller så stod vi en bit därifrån. Videoobservationerna varade olika lång tid från 15 minuter till 30 minuter.

3.3.2.

Observationer med papper och penna

Vi valde att utföra ostrukturerade observationer för att fånga barnen i vad de gjorde just då. Vi informerade Ankans pedagoger hur observationerna skulle utföras. Vid alla observationer antecknades det vilken pedagog och vilket eller vilka barn som det handlade om. Hur pedagogen bemötte barnet/barnen i sitt försök till inflytande. Vi gjorde tre observationer utomhus och vi antecknade löpande under tiden. Denna metod används oftast i utforskande syfte för att man ska få så mycket information som möjligt. Dock anser Patel och Davidson att

15

man aldrig hinner registrera allting (2011). Observationerna varade under en längre tid, från en timme till en och en halv.

3.3.3.

Analys

Alla videoobservationerna tittade vi på tillsammans och reflekterade. Anteckningarna som fördes till videoobservationerna läste vi tillsammans och diskuterade. Sedan transkriberade vi observationerna tillsammans. De andra observationerna som vi hade utfört utan kamera läste vi igenom, reflekterade och sedan transkriberade vi ner dem också. Vi har tillsammans analyserat observationerna med hjälp av tidigare forskning och annan litteratur.

3.4 Forskningsetiska övervägande

Samtliga medverkande i denna studie har informerats enligt Vetenskapsrådets forsknings-etiska principer inom den humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningen (2012).

Informationskravet innebär att vi författare har informerat alla inblandade i studien. Vi har

informerat om att det är frivilligt att medverka och om någon ångrar sig har de rätt att avbryta sitt deltagande. Vi har även informerat om att materialet kommer att förstöras när studien är klar. Med samtyckeskravet menas att alla som ingår i vår studie har samtyckt till att medverka i studien, men kan avbryta när helst de vill. Vi har tillfrågat samtliga som är med i studien om deras medverkan. Konfidentialitetskravet är uppfyllt då alla deltagare är medvetna om att allt transkriberat material är helt anonymt, namnen är fiktiva samt att inga personuppgifter uppges. Nyttjandekravet betyder att vi har informerat samtliga deltagare i denna studie att alla observationer och all empiri endast kommer att användas i denna studie. Vi har delat ut en godkännandeblankett till de föräldrar vars barn vi observerade och när vi fick dessa påskrivna började vi med våra observationer.

16

4 Resultat och analys

Vi var intresserade av att undersöka hur de allra yngsta barnen samspelar och kommunicerar med varandra och pedagogerna samt om barnen ges möjlighet till inflytande. I detta kapitel redovisar och analyserar vi totalt fem olika observationstillfällen. Vi har två samspels-situationer och tre inflytandesamspels-situationer.

Slutresultatet diskuteras i sammanfattningen.

4.1 Samspel under utelek

Under denna situation befinner barnen och pedagogerna ute på den gemensamma gården. Barnen som observerats är Tove (2:3), Anna (4:2) och Peter (4:6) samt pedagogerna Susanne, Sandra och Sofie.

Sandra och Sofie står och samtalar på gården. Fram kommer Tove och tar Sandra i handen. Hon börjar dra i Sandra och pekar bortåt en stock som ligger delvis nedgrävd under marken. Sandra frågar Tove ”vill du att jag ska följa med dig dit bort?” Tove nickar. Tillsammans går de bort mot stocken. Tove håller fortfarande i Sandras hand och när de väl är framme börjar Tove gå balansgång på stocken. Sandra säger ”behövde du hjälp med att gå balansgång?” Tove tittar på Sandra. Tove går försiktigt över stocken, hållande i Sandras hand. ”bra Tove” säger Sandra när hon kommit över hela stocken, Tove ler. ”Vill du gå en gång till?” Tove nickar. Efter en stunds balanserande dyker det ytterligare två barn upp, Anna och Peter, som intresserar sig för vad de gör. ”Vill ni också gå balansgång?” frågar Sandra. ”ja det vill vi” svara Anna och Peter på samma gång och börjar gå upp på stocken. ”Vad kul att ni också vill vara med” sa Sandra. Nu leker det tre barn på stocken, de tittar på varandra medan de går balansgång. Anna och Peter behöver inte hålla någon i handen när de går över utan klarar sig utmärkt själv. Tove tittar på dem. ”Vill du också försöka själv Tove” frågar Sandra. Tove tittar på Sandra och skakar på huvudet. (observation 2013-09-02)

17

Under denna observation bemöter pedagogen barnet i barnets egen intention om att gå balans. Hon lyssnar in och möter barnets eget intresse. Tove har en ordlös kommunikation men visar tydligt med sin kropp vad hon vill och Sandra lyssnar in Tove. Detta har även Engdahl (2007) uppmärksammat i sin forskning när de yngre barnen visar sin vilja tydligt genom att kommunicera med hela kroppen. Sandra samtalar med Tove och ibland svarar hon med en nickning men vid några tillfällen tittar hon bara på henne och man kan tyda det som ett svar, en bekräftelse på att ”jag hör vad du säger”. Då de allra yngsta barnen i förskolan oftast inte har ett helt utvecklat verbalt språk är kroppsspråket avgörande och att små barn både känner och tänker innan de kan uttrycka känslorna och tankarna verbalt. Stern (1997) menar att i den ordlösa kommunikationen visar barnet med kroppen och pedagogen använder rösten. Tove får beröm under tiden hon går balans och hon ler. När det dyker upp ytterligare två barn bekräftar även Sandra dem och möter även dem i deras intresse. Hon bjuder in dem i balanserandet. Sandra öppnar upp för ett samspel mellan barnen. Barnen inspireras av varandras leklust och detta har även Michelsén (2005) uppmärksammat i sin forskning. Vi upplever att de äldre barnen inspireras av Tove när de också vill vara med och balansera. Sandra lämnar hela tiden plats för barnen att själva påverka situationen såsom att fråga Tove om hon inte vill försöka själv. Tillsammans utvecklar de sin balanslek med de äldre barnens kunskaper om att kunna gå själv. Hon utnyttjar de äldre barnens erfarenheter för att påvisa vad de kan och på så sätt utveckla Toves kunskaper av att så småningom balansera själv. Sandra bemötte barnen och följde upp deras initiativ och intresse och på så sätt blev det en uppskattad utelek.

4.2 Samspel med böcker

På förskolan Ankan har pedagogerna upprättat rutiner gällande toalettbesök. Idag är det Susannes tur. Ute på toaletten har precis Ebba (2:3) och Tove (2:3) suttit på pottan och håller på att ta på sig sina byxor. Ebba som kämpar med att få på sig sina byxor har fått båda sina ben i ett av byxbenen. Tove ber Susanne om hjälp att vända hennes byxor rätt eftersom de är ut och in. Susanne hjälper Tove som snabbt hoppar i byxorna.

”Fädig” säger Tove. Ebba kämpar på med sina byxor och Susanne hjälper henne. Under tiden instruerar hon Ebba, ”nu tar vi först ut båda benen och stoppar in benen i vars ett byxben”. Ebba kämpar på tills byxorna sitter som de ska. Susanne säger ”kom igen nu tjejer dags att ta på sig skorna och gå ut till de

18

andra barnen”. Tove och Ebba verkar inte höra Susanne utan de har gått bort till en liten bänk där det står en korg med böcker. Tove hoppar upp på bänken, tar en bok och börjar titta i den. Ebba går också fram till korgen, hon tar upp en bok och kastar i väg den. Ebba tar upp ytterligare en bok och kastar i väg den också och så tittar hon på Susanne och skrattar. ”Men Ebba så ska du väl inte göra med böckerna, vad ska du nu göra med dem? Ebba ta upp böckerna nu annars går böckerna i sönder” säger Susanne. Ebba tittar på henne och sedan på böckerna som ligger på golvet, men hon tar inte upp dem. Utan Ebba tar upp en ny bok från korgen samtidigt som hon säger” jag har bok hemma, Tove där. Här får du alla bokarna Tove”. Tove tar emot böckerna och tittar i dem en efter en. Susanne frågar barnen om de inte vill gå ut lite på gården och leka? ”Jag vill inte då ut” säger Ebba. Susanne säger en gång till om de inte ska gå och ta på sig skorna för att gå ut. Barnen verkar måttligt intresserade av att avsluta bok projektet och gå ut. Då börjar Ebba plocka i böckerna i korgen. Ebba går fram till Tove och försöker ta den boken hon tittar i. Tove håller fast boken och säger till Ebba. ”sluta, sluta”. Ebba ger sig inte och boken går sönder. Susanne säger ”Men så kan ni väl inte göra, Ebba och Tove nu gick boken sönder”. Susanne tar den trasiga boken. Ebba och Tove hjälps åt att plocka i böckerna i korgen. ”Vad ska vi ta på oss nu? Ska vi ta på oss skorna?” Säger Susanne. Ebba och Tove springer ut i hallen. (Observation, 2013-09-09)

Ebba och Tove har ett sampel, dem är vid sidan om varandra under denna observation, de härmar varandra. De har hela tiden uppsikt över vad den andra gör. Såsom Lökken (2008) beskriver att de allra yngsta barnen gör när de ”odlar sina relationer” att de går omkring, avvaktande och tittar på vad de andra barnen gör. Susanne bekräftar barnen när de vill ha sagt något och säger med sina egna ord det hon tror barnet vill få fram. Ebba säger tydligt att hon inte vill gå ut. Men Susanne förhandlar och säger om och om igen, ska vi inte ta på oss skorna? Susanne tillrättavisar Ebba och Tove när de drar i boken så att den går sönder. Susanne hjälper barnen att förstå att man ska vara rädd om böckerna och respektera varandra

19

genom att tillrättavisa dem. Michelsén (2004) har sett i sin forskning att i de allra yngsta barnens samspel blir det ofta konflikter om samma leksaker. Hon har även uppmärksammat att barnen testar varandra i lekens regler och normer. Trots flera uppmaningar av att de ska gå och ta på sig sina skor får de ganska lång tid på sig att hålla på med böckerna. De går ut tillsammans och tar på sig sina skor när de själva känner sig redo att gå ut.

4.3 Inflytande med blommor

Barnen och pedagogerna på Ankan är ute på gården. De andra avdelningarna har gått in och det börjar bli tomt på gården av barn och vuxna. Sen de kom ut har Ebba (2:3) gråtit och hållit i Sofies hand. Ebba slutar plötsligt gråta och släpper hennes hand. Hon springer in i ett par buskar där några barn är och leker. Sofie, Sandra och Susanne pratar om att de egentligen måste gå in och äta lunch men de bestämmer tillsammans att de stannar ute en stund till. Ebba plockar några blad från en buske och springer fram och visar pedagogerna. Hon springer tillbaka till buskarna och plockar fler blad och visar igen.

”Titta blomma, titta Ebbas blomma jag ta med hem” säger Ebba. Ebba springer fram och tillbaka till buskarna och plockar massor med blad. Efter en stund går alla in för att äta lunch. Barnen tar av sig i hallen sedan går de och tvättar händerna för att sätta sig vid borden. Ebba har lagt sina blad som hon tagit med sig in på golvet i hallen. Susanne tar upp bladen för att lägga dem i Ebbas fack i hallen. Ebba ser detta och blir förtvivlad. ”Ebbas blomma, mina blommor”. Hon stampar med fötterna i golvet och skriker. Susanne ger henne bladen och frågar henne ”vill du själv lägga dem i facket eller var vill du ha dem?” Ebba springer in på avdelningen och pedagogen går efter henne. Borden är redan dukade inför lunch. Ebba går fram till sin plats och hon lägger bladen vid sin tallrik. Susanne tittar på henne. ”Ebba du får gärna ha dina fina blommor här på bordet men kan vi flytta in dem en bit på bordet så alla barnen kan se dem?” säger Susanne. ”Ja” svarar Ebba. Hon springer ut på toaletten till de andra barnen, för att tvätta händerna. (Observation, 2013-09-02)

20

Ebba är ledsen på gården och vill inte släppa pedagogens hand. När Sofie, Sandra och Susanne ser att Ebba visar intresse för att göra något väljer de att ta ett steg tillbaka. Pedagogerna verkar lyssna in Ebba och försöker möta henne i hennes perspektiv när de väljer att stanna ute. Ebba och Susanne kommunicerar, de har ett samspel. Ebba visar tydligt både verbalt och med sitt kroppsspråk vad hon vill med sina blad. Susanne lyssnar återigen efter Ebbas önskemål och de förhandlar om var bladen ska ligga. Susanne verkar möta Ebba och försöker förstå vad hon vill. Susanne och Ebba kommunicerar och förhandlar om bladen. Emilson (2007) menar att mängden inflytande barnet kan få beror på hur mycket pedagogen släpper och vi upplever att pedagogerna släpper kontrollen då de väljer att stanna ute. Rutinerna på Ankan är att man tvättar sina händer efter utelek, Ebba går ut och tvättar sina händer utan att Susanne behöver säga till henne. Pramling, Samuelsson och Asplund, Carlsson (2010) har i sin forskning kring förskolans rutiner sett att när barnen gjort samma saker ett par gånger så klarar dem det själva till slut och på detta sätt blir de mer självständiga. Utifrån observationen upplever vi att Susanne bemöter Ebba och hennes intention med bladen.

4.4 Inflytande under en frukostsituation

Vid frukostbordet sitter det sju barn som väntar på att få fil och smörgås serverat. Ebba (2:3) och Tove (2:3) är bland dessa sju barn. Pedagogerna Susanne, Sandra och Sofie arbetar denna morgon. På Ankan har den som öppnat förskolan ansvaret för frukosten och idag är det Sandras tur.

Ebba gråter och skriker, de två pedagogerna Sandra och Sofie som också sitter runt bordet säger till henne att nu är det bra och de vill att hon ska sluta gråta. En tredje pedagog, Susanne kommer in på avdelningen hon går runt bordet och hälsar och kramar om varje barn för att säga god morgon.

”Varför gråter du Ebba?” frågar Susanne. Då skriker Ebba ännu högre. Susanne som sitter på knä framför Ebba reser sig och sträcker ut handen till henne. Susanne säger ”kom Ebba så går vi bort här och pratar en stund”. Ebba tar Susannes hand, hoppar ner från stolen och går med henne. De går in i ett närliggande rum. Susanne frågar ”Ebba berätta för mig vad det är, varför är du ledsen?” ”Jag sitta Sandras knä” säger Ebba. ”Ebba det är så att Sandra håller ju på att dela ut frukosten till alla barnen och

21

det är lite svårt för Sandra att ha dig i knät då” säger Susanne. Ebba som slutat gråta tittar på Susanne och tar henne i handen. Susanne säger ”Ebba kan vi göra så här om jag tar en stol och sätter mig bredvid dig när du äter din frukost går det bra?” ”Ja” säger Ebba. Ebba sträcker sig mot Susanne för hon vill bli buren. Susanne säger ”Jag håller dig gärna i handen Ebba medan vi går in och sätter oss vid bordet?” ”Ja” säger Ebba. Ebba tar Susanne i handen medan de går in och sätter sig tillsammans vid frukostbordet. (Observation, 2013-09-08)

Den tredje pedagogen kommer in och säger god morgon till alla runt frukostbordet. Då det finns rutiner på vem som gör vad av pedagogerna och just idag har Susanne möjlighet att gå ifrån bordet med ett barn. Hon hör och ser att Ebba inte vill sitta på stolen. Susanne bemöter Ebba och lyssnar in henne. Hon väljer att gå ifrån bordet med Ebba och de har ett samtal och precis som Westlund (2011) menar att genom samtal och diskussioner får barnen möjlighet att påverka sin vardag på förskolan. I samtalet försöker de tillsammans hitta en lösning som fungerar för alla. Ebba visar tydligt med sitt kroppsspråk att hon vill bli buren men istället erbjuder Susanne sin hand och det är ok med Ebba. Här får Ebba möjlighet till inflytande över sin frukost situation även om det inte blev exakt det hon tänkt sig från början. Ebba och Susanne förhandlar de har ett samspel, de kommer tillsammans fram till att de kan sitta bredvid varandra vid bordet. Gråten som är en del av de yngre barnens uttryck kan bekräftas genom att sätta sig på huk och vara nära barnet som gråter för att visa att vi vuxna förstått att barnet har det jobbigt. Arnér (2009) menar att i dialogen får pedagogen en förståelse över vad det är barnet vill och tillmötesgå barnets intention. Susanne är hos Ebba och stöttar henne med sin närvaro och tillsammans går de tillbaka till frukosten för att äta och det blir lugn måltid för samtliga.

22

4.5 Inflytande vid påklädning

Denna observation utspelar sig i hallen på Ankan. Här finns alla barnens hyllor, skor och kläder. Ebba (2:3) och Tove (2:3) har precis varit på toaletten och är tillsammans med Susanne. Rutinerna på Ankan är att en pedagog är inne med de barn som sover och ansvarar att de kissar/byter blöja och tar på sig innan de går ut till de andra.

”Ta nu på er skorna tjejer” säger Susanne. Ebba och Tove klättrar upp på bänkarna för att få syn på vad som finns på hyllorna. Ebba letar efter något på sin hylla. Under tiden har Tove tagit på sig sina gummistövlar. ”Tove, titta ut, regnar det?” säger Susanne. Tove tittar ut genom ett fönster som är i hallen. När hon tittar ut bankar det på utsidan av fönstret. Det är en pedagog från en annan avdelning som vinkade på barnen. ”Tove, du behöver inga stövlar, det regnar inte idag. Ta av dig stövlarna” säger Susanne. Under tiden har Ebba tagit fram Toves skor, hon vänder upp och ned på dem och sand hälls ut rakt på golvet. Tove har tagit av sig stövlarna och får sina skor av Ebba och försöker ta de på sig. Ebba har redan tagit på sig sina sandaler och Susanne bekräftar henne flera gånger, ”bra Ebba, du kan själv”. Tove kämpar med sina skor, tröga verkar dem men till slut får hon i sina fötter. Skorna har hamnat på fel fot men Susanne säger inget om det utan hon bekräftar Tove genom att säga ”bra Tove, nu kan vi gå ut”. Susanne öppnar ytterdörren och säger till tjejerna att gå ut. Tove springer direkt ut till de andra medan Ebba står kvar hos Susanne. Hon säger ”kom igen Ebba spring, spring”. Ebba står helt stilla. Susanne försöker igen ”Titta Ebba spring ut till kompisarna”. Ute på gården ser Sofie att Ebba står kvar vid dörren. Hon sätter sig ned på huk och kallar på Ebba ”kom Ebba, kom!”. Då springer Ebba bort till Sofie och de ger varandra en kram. (Observation 2013-09-09).

Under denna observation bekräftar Susanne barnen hela tiden genom att titta på dem och sätta ord på det barnen gör samt att säga, ”bra”. Barnen får ta på sig själva och ber inte om hjälp.

23

Susanne frågar inte om de behöver hjälp heller. De kan själv. Barnen använder sig av sina tidigare erfarenheter vid igenkännbara situationer såsom Pramling, Samuelsson & Asplund, Carlsson (2010) skriver om i sin forskning. Susanne försöker närma sig ett barnperspektiv genom att låta Tove och Ebba själva försöka ta på sig sina skor. Tove och Ebba visar genom att de tar fram sina skor eller stövlar och börjar ta dem på sig, att de har en erfarenhet av att ska de gå ut och då måste de ha skor på sig. Tove väljer först sina stövlar men Susanne säger att det inte regnar ute och att hon kan ta vanliga skor istället. Westlund (2011) beskriver i sin forskning att barnen måste få göra sina egna val för att få inflytande på förskolan. Även Arnèr (2009) menar att om pedagogerna vågar låta sig styras av barnen och släppa på kontrollen, då får barnen inflytande och tillgång till eget initiativ på förskolan. Barnen måste få skapa egna referensramar och erfarenheter. Tove går ut med skorna på fel fot och Susanne valde att inte påpeka det. Ebba håller kvar Susannes hand som samtidigt försöker med ord att få henne att springa fram till sina kompisar och Sofie. När Sofie sätter sig på huk en bit därifrån och ropar på Ebba och visar för henne att hon ser henne tar Ebba steget ut på gården. I Sterns teorier kan utbytet av en blick ge en stark upplevelse av gemenskap och detta upplever vi att det sker då Ebba väljer att springa till Sofie.

24

5 Diskussion

Vårt syfte med denna studie var att se hur barnen samspelar och kommunicerar med varandra och pedagogerna samt om de ges möjlighet till inflytande i förskolans verksamhet. Vid samtliga observationer har det varit tillfällen för både ordlös och verbal kommunikation och samspel mellan barnen och pedagogerna. Detta har även Michelsèn (2005) och Lökken (2008) uppmärksammat och redovisat i sina forskningsresultat. Barnen har getts möjligheter till inflytande i vissa avseenden men förhållningssättet hos pedagogen har varit avgörande hur mycket inflytande som gavs. Vi är medvetna om att vår studie inte kan ses som generaliserbar utan vårt resultat är en bild som speglar några barns vardag i förskolan ”här och nu”. Hade vi utfört observationer på någon annan förskola, andra barn, andra pedagoger eller vid annan tidpunkt kunde resultatet blivit något annat. Vår roll som tolkare av denna ”verklighet” har påverkat utfallet av studien. Det har också säkert spelat stor roll att vi är kända av både barn och pedagoger där observationerna utfördes. När vi började med våra videoobservationer gick det inte som vi hade tänkt oss. Till en början var barnen väldigt nyfikna och ville vara med och se vad vi gjorde. Vi fick ta bort kameran och ibland smyga fram den så att de inte såg den. Men efter ett par gånger visade de intresse för de andra barnen istället och gick därifrån. Med facit i hand hade vi valt att intervjua pedagogerna, då kunde vi suttit tillsammans med dem och tolkat observationerna och på så sätt fått en djupare analys. Vi hade ett begränsat urval gällande tidigare forskning kring barnens inflytande då mycket av det som fanns var skrivit på engelska och försvårade vårt arbete. Forskning kring barns samspel fanns en hel del som vi kunde använda oss av. Vi pedagoger måste engagerar oss och blir delaktiga i det barnen vill göra. Lyhördhet är också en viktig del när de gäller de allra yngsta då de oftast inte har ett fullt utvecklat verbalt språk. Samspelet mellan barnen och pedagogerna där kommunikationen stod i fokus blev ofta att pedagogen satte ord på det barnet ville ha sagt. Pedagogerna valde ibland att ta ett steg tillbaka när de tolkade barnets initiativ, för att ge utrymme för barnets egen intention. Barnen har getts möjligheter till inflytande i vissa avseenden men förhållningssättet hos pedagogen har varit avgörande hur mycket inflytande som gavs och denna slutsats har även Westlund (2011) synliggjort i hennes resultat. Om barnen ska få möjlighet till inflytande för att kunna påverka sin vardagliga situation på förskolan är en möjlighet att pedagogerna dokumenterar och reflekterar verksamheten för då synliggörs arbetet kring barns delaktighet och inflytande. Då anser vi att dokumentation och reflektion över verksamheten bör göras kontinuerligt för att få syn på tillfällen som eventuellt kan förbättras.

25

Då vi har sett att samspel sker i många olika situationer tycker vi att det hade varit intressant att forska vidare kring barnens samspel mellan varandra utan pedagogens inverkan.

Vi anser att denna studie var viktig för vårt vidare yrkesutövande eftersom vi har fått mer kunskaper om ämnet. Vi som forskare har fått på våra inflytandeglasögon och ser vårt eget sätt att agera och bemöta barnen på ett helt nytt sätt.

26

Referenslista

Arnér, Elisabeth (2009). Barns inflytande i förskolan – en fråga om demokrati. Lund: Studentlitteratur

Arnér, Elisabeth & Sollerman, Solveig (2011). Barns inflytande i samvaro med andra. Förskoletidningen 2:2011

Brodin, Marianne & Hylander, Ingrid (1997). Att bli sig själv: Daniel Sterns teori i förskolans vardag. 1.uppl. Liber

Emilson, Anette (2007). YOUNG CHILDREN’S INFLUENCE IN PRESCHOOL. International Journal of Early Childhood, Vol. 39, No. 1

Engdahl, Ingrid (2007). Med barnens röst: Ettåringen ”berättar” om sin förskola. Lic.-avh. Lärarhögskolan: Stockholm

Engdahl, Ingrid (2011). Toddlers as social actors in the Swedish preschool.

http://www.forskoleforum.se/Article.aspx?ArticleID=1686 (hämtad 2013-10-23)

Johannessen, Nina & Sandvik, Ninni (2009). Små barns delaktighet och inflytande-några perspektiv. Stockholm: Liber AB (113s)

Kihlbom, Magnus & Lidholt, Birgitta & Niss, Gunilla (2009). Förskola för de allra minsta På gott och ont. Falun: Carlssons bokförlag

Larsen, Ann Kristin (2009). Metod helt enkelt. Lund: Gleerups

Lindahl, Marita (1998). Lärande små barn. Lund: Studentlitteratur (184s)

Lökken, Gunnvor (2008). Toddlarkultur: om ett- och tvååringars sociala umgänge i förskolan. 1.uppl. Lund: Studentlitteratur

Michelsen, Elin (2005) Samspel på småavdelningar. Stockholm: Liber

Michélsen, Elin (2011). Toddlarna lär av varandra. Förskoletidningen 2:2011

Patel, Runa & Davidsson, Bo (2011). Forskningsmetodikens grunder. Att planera, genomföra och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur

27

Pramling, Samuelsson Ingrid & Asplund, Carlsson Maj (2010). Det lekande lärande barnet; I en utvecklingspedagogisk teori. Stockholm: Liber

Pramling Samuelsson, Ingrid & Pramling, Niklas (2010). Bedömning för lärande – en grund för ökat kunnande.(s.30-40). Stiftelsen SAF i samarbete med Lärarförbundet.

http://www.lararforbundet.se/web/shop2.nsf/webdescription/76171E33936D40A5C12576B70

04B4A4F/$file/SAF_Forskning_nr_1.10.pdf (hämtad 2013-10-23)

Pramling Samuelsson, Ingrid & Williams, Pia & Sheridan, Sonja (2000). Barns samlärande - en forskningsöversikt. Skolverket. Kalmar. http://www.skolverket.se/om-skolverket/visa-enskildpublikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskol

bok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FRecord%3Fk%3D778 (hämtad 2013-10-23)

Skolverket (2010). Läroplanen för förskolan Lpfö 98 rev 2010. Stockholm: Fritzes Sträng, Monica H & Persson, Siv (2003). Små barns stigar i omvärlden. Lund: Studentlitteratur

Stukát, Staffan (2005). Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap. Lund: Studentlitteratur

Tullgren, Charlotte (2004). Den välreglerade friheten Att konstruera det lekande barnet Malmö: Reprocentralen, Lärarutbildningen. Även i elektronisk form på MAH:s hemsida: Biblioteket Vega Titel (hämtad 2013-10-23)

Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Vetenskapsrådet. Stockholm (Elektronisk version)

Westlund, Kristina (2011). Pedagogers arbete med förskolebarns inflytande; en demokratididaktisk studie. Licentiatuppsats. Malmö: Holmbergs

Åberg, Anne & Lenz Taguchi, Hillevi (2009). Lyssnandets pedagogik- etik och demokrati i pedagogiskt arbete. Stockholm: Liber

28

Bilaga

Hej!

Vi är två studenter på Malmö Högskola, Lärarutbildningen-Barndoms- och ungdomsveteskap. Vi ska skriva ett examensarbete ”Om de allra yngsta barnen på förskolan”. Som metod kommer vi behöva filma och fotografera några barn. Där vi kommer att använda oss av filmkamera och vanlig kamera. Vår önskan är att få använda oss av några barn på förskolan. Ert barns medverkan bygger på frivillighet och de har rätt att avbryta när helst under filmens gång. I examensarbete kommer både ert barn och förskolan vara anonyma och det är endast vi (Jessica och Marie-Louise) som kommer att ha tillgång till materialet. Den information vi får fram under filmningen kommer endast att användas till vårt examensarbete. Allt material kring filmningen och fotograferingen kommer att förstöras efter avslutad examen.

Tack för er medverkan!

Barnets namn………. Får medverka………. Får ej medverka………..

Vårdnadshavares underskrift……….

Tveka inte att höra av er vid eventuella frågor.

Med vänliga hälsningar Jessica Törndahl Marie-Louise Hellgren