Örebro universitet HumUS-institutionen Kulturgeografi
Att integrera trygghet i planeringen
En fallstudie av Örebro kommuns trygghetsarbete i Vivalla
Sara Adamsson
C-uppsats i kulturgeografi Vårterminen 2013 Handledare: Ann-Cathrine Åquist
Förord
Jag vill framföra ett stort tack till de personer som ställt upp på intervjuer och delat med sig av både kunskap och material, Lina Frejd Bark, Sören Svensson och Pia Holm-Wahlström. Jag vill också tacka Elizabeth Marcusson för att jag fått ta del av hennes uppsats och de Vivalla-bor som deltog på hyresgästföreningens möte.
Sist men inte minst vill jag tacka min handledare Ann-Cathrine Åquist som varit till stor hjälp i arbetet med min uppsats, tack för dina uppmuntrande ord, tips och idéer!
Örebro, 27 maj 2013
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Sammanfattning ... 1
1. INLEDNING... 2
1.1 Syfte och frågeställningar ... 2
1.2 Metod, tillvägagångssätt, källkritik ... 3
1.2.1 Material... 4
1.2.2 Tillvägagångssätt ... 4
1.3 Definition av begrepp ... 8
1.4 Disposition ... 9
2. TIDIGARE FORSKNING ... 9
2.1 Trygghet i den fysiska miljön ... 9
2.2 Trygghet och brott ... 13
2.3 Trygghetsprojekt i Sverige ... 15
2.3.1 Trygghetsundersökningar ... 16
2.4 Sammanfattning ... 17
3. ARBETET FÖR EN TRYGGARE STADSDEL ... 18
3.1 Trygghetsskapande åtgärder i Örebro kommun ... 18
3.2 ÖBOs boendeenkät ... 22
3.3 Stadsdelen Vivalla ... 26
3.3.1 Bilden av Vivalla ... 27
3.4 ”Tryggheten är ändå det viktigaste” ... 28
3.5 Samlat trygghetsarbete i Vivalla ... 30
3.6 Egna observationer ... 33
3.7 Sammanfattning ... 34
4. ANALYS ... 35
Egna observationer och kommunens arbete ... 35
ÖBOs boendeenkäter ... 39
Uppfattningarna om Vivalla ... 40
5. SLUTSATSER ... 40
5.1 Slutdiskussion ... 41
LITTERATUR- OCH KÄLLFÖRTECKNING ... 42
BILAGA 1 ... 46
BILAGA 2 ... 47
1
Sammanfattning
Denna uppsats behandlar trygghetsarbetet i Örebro kommun, med inriktning på stadsdelen Vivalla. Syftet är att undersöka hur kommuner arbetar för att integrerar trygghet i planeringen, detta har undersökts genom att studera hur Örebro kommun arbetar för att öka tryggheten i bostadsområdet Vivalla. Uppsatsen syftar också till att ta reda på vilka faktorer som kan ligga bakom uppfattningarna om Vivalla som en otrygg plats. Frågeställningarna som legat till grund för att besvara syftet är; Vilka faktorer bidrar till att Vivalla uppfattas som en otrygg plats? Hur arbetar Örebro kommun för att öka tryggheten i Vivalla?
Studien är gjord med hjälp av intervjuer med ansvarig för Örebros brottsförebyggande råd (ÖreBRÅ), projektledaren för trygghetsarbetet i Vivalla samt en bokonsulent från
ÖrebroBostäder (ÖBO). Jag har också tagit del av offentliga dokument, statistik från ÖBOs boendeenkäter och därtill även gjort egna observationer i stadsdelen.
Tidigare forskning visar på att en plats fysiska utformning kan påverka trygghetsupplevelsen och att det runt om i Sverige pågår flera olika trygghetsprojekt. Vad gäller Örebro kommun visar resultatet från min studie att kommunen har hög prioritet vad gäller att arbeta med trygghetsskapande åtgärder. En stadsdel som har prioriteras i kommunen är Vivalla. Området har kommit att rubriceras som ett problemområde och boende upplever att det finns en negativ föreställning om Vivalla. ÖBOs boendeenkät från 2010 visade att 66,7% av de Vivallabor som svarade på enkäten kände sig otrygga. För att öka tryggheten i området startade Örebro kommun projektet Samlat trygghetsarbete i Vivallla med fokus på fysisk och
social trygghet 2011. Det är ett samarbete mellan olika kommunala aktörer såsom kultur- och
fritid, ÖBO och Polisen. Under 2012 genomfördes en rad fysiska åtgärder såsom exempelvis röjning av buskage och ny belysning vilket var en bidragande orsak till att tryggheten i området ökade med 5 % från 2010 till 2012. Vivallas fysiska utformning och brist på social kontroll kan vara orsaker till varför Vivalla uppfattas som otryggt. Slutsatsen som kan dras är att Vivalla kommit en bra bit på vägen vad gäller den fysiska förändringen. Vad gäller den sociala biten står kommunen fortfarande inför en utmaning i fråga om att sudda ut Vivallas stämpel som ett problemområde.
2
1. INLEDNING
Att ensam befinna sig i en mörk och folktom park nattetid kan för många uppfattas som den ultimata otrygghetsupplevelsen. Parkens slingrande stig, täta buskage och lummiga
omgivning som på dagtid var så tilltalande förvandlas plötsligt till någonting helt annat på natten. Den på dagen så behagliga grönstrukturen blir plötsligt till ett hotfullt tillhåll för våldtäktsmän och rånare. Just en park nattetid kan vara den generella uppfattningen om vad en otrygg plats är. Men vad är egentligen otrygghet och vad är det som gör att vi känner oss otrygga på vissa platser?
Otrygghet och rädsla i den offentliga stadsmiljön har varit ett omdebatterat ämne sedan slutet av 1990-talet. Rädsla för överfall, hot och våldtäkt gör att många människor väljer att stanna inne på kvällarna eller tar alternativa resvägar för att slippa känna sig otrygga (Pollack 2001). Den fysiska miljön har kommit att spela stor roll vad gäller trygghetsskapande arbete och många kommuner runt om i Sverige arbetar aktivt med olika projekt för att stadsrummet ska upplevas som en tryggare plats. Örebro kommun avsätter till exempel pengar varje år som ska gå till trygghetsskapande åtgärden och det kommunala bostadsbolaget ÖrebroBostäder (ÖBO) skickar vartannat år ut en enkät till de boende i respektive områden för att ta reda på hur den upplevda tryggheten i bostadsområdena ser ut.
Resultatet från senaste årets boendeenkät visade att den upplevda tryggheten varierar i Örebros olika stadsdelar. Vivalla hade allra lägst siffror vad gäller invånarnas
trygghetsupplevelser med ett trygghetsindex på 71,5 % jämfört med de andra områdena som har ett index på runt 80 %. Vivalla är en stadsdel som under flera år tampats med dåligt rykte och låg socioekonomisk status vilket gör Vivalla till ett intressant område att studera. Varför uppfattas stadsdelen Vivalla som den otryggaste stadsdelen i Örebro, och vad gör kommunen för att åtgärda detta?
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med uppsatsen är att undersöka hur kommuner arbetar för att integrerar trygghet i planeringen. För att ta reda på detta kommer jag att undersöka hur Örebro kommun arbetar för att öka tryggheten i bostadsområdet Vivalla. Uppsatsen syftar också till att ta reda på vilka faktorer som kan ligga bakom uppfattningarna om Vivalla som en otrygg plats.
3 För att besvara syftet utgår jag från följande frågeställningar;
- Vilka faktorer bidrar till att Vivalla uppfattas som en otrygg plats? - Hur arbetar Örebro kommun för att öka tryggheten i Vivalla?
Jag har valt att begränsa mitt arbete geografiskt till trygghetsarbeten i Örebro kommun med vikten på bostadsområdet Vivalla. Tidsmässigt har jag valt att avgränsat studien från 2010 och framåt, detta på grund av uppsatsens tidsram. Vad gäller trygghetsarbetet har jag begränsat mig till att endast titta på kommunen och kommunala bolags arbete. Jag är medveten om att media kan ha en betydande roll vad gäller den förmedlade bilden av Vivalla, jag har ändå bestämt att inte ta med den aspekten på grund av uppsatsens tidsram.
1.2 Metod, tillvägagångssätt, källkritik
I detta avsnitt går jag igenom hur jag gått tillväga i arbetet i min uppsats. En metod kan sägas vara ett redskap för hur man som forskare ska gå tillväga för att finna svaret på frågorna man söker. Inom samhällsvetenskapen brukar det skiljas på två typer av metoder, kvalitativ och kvantitativ metod. Skillnaden mellan dessa är att en kvantitativ metod har en mer bestämd form och struktur, vilket ger forskaren en högre grad av kontroll. Statistiska mätningsmetoder är det centrala när det kommer till att analysera informationen, det finns också ett avstånd från informationskällan till skillnad från den kvalitativa metoden. Kvalitativ metod handlar om att få en djupare förståelse för det som studeras och det finns en närhet till informationskällan. Denna metod omfattar ofta ett mindre antal personer och går mer in på djupet, till skillnad från en kvantitativ metod som oftast omfattar en större grupp för att kunna generalisera (Holme & Solvang 1997). Statistik och enkätundersökningar är de vanligaste
tillvägagångssätten vad gäller kvantitativa metoder, medans intervjuer, observationer och litteraturstudier är det vanligaste tillvägagångssättet vad gäller kvalitativa metoder (Eliasson 2006, s. 21-22). För att angripa frågeställningarna och besvara uppsatsens syfte har jag använt mig av en kvalitativ metod, men vissa inslag av kvantitativ metod. Nedan presenteras det material som legat till grund för uppsatsens empiri, följt av en diskussion kring den metod jag använt mig av. Därefter en beskrivning hur jag gått tillväga med informationssökningen och källkritik.
4
1.2.1 Material
Det empiriska materialet i min uppsats är till största del kvalitativ, men det finns inslag av kvantitativ metod. Det kvalitativa materialet togs fram genom intervjuer med personer som är inblandade i kommunens trygghetsarbete. Detta kompletterades med hjälp av offentliga dokument på kommunens hemsida. Jag har även utfört egna observationer i området, medverkar på ett möte med hyresgästföreningen i Vivalla samt tagit del av och analyserat Elizabeth Marcussons uppsats Youthful Preconception of Urban areas där hon studerade ungdomars uppfattningar om Vivalla. Örebro Bostäders (ÖBO) boendeenkät utgör
uppsatsens kvantitativa del. Boendeenkäterna har använts som underlag för att mäta vilken stadsdel i kommunen där de boende känner sig otryggast, dessa siffror har sedan analyserats i en mer kvalitativ ansats.
1.2.2 Tillvägagångssätt
Intervjuer
För att ta reda på hur kommunen arbetar med trygghetsfrågor i Vivalla lämpar det sig bäst med intervjuer med relevanta personer, detta på grund av att jag då kan få en inblick i hur arbetet går till. I min uppsats har jag använt mig av semistrukturerade informantintervjuer. Eftersom att jag vill ta reda på hur kommunen arbetar krävs det att jag intervjuar personer som är insatta och kan beskriva hur det gått till, därav informantintervjuer istället för respondentintervjuer. Esaiasson et al. beskriver skillnaden mellan respondentintervju och informantintervju som differensen mellan ett vittne och ett undersökningsobjekt. I en respondentintervju är det svarspersonen själv och dennes tankar som är det primära, medans svarspersonen i en informantintervju fungerar som ett vittne som bidrar med information om hur verkligenheten är beskattad (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Wängnerud 2012, s. 227). Som intervjuare kan man välja att genomföra intervjun mer eller mindre strukturerat (Eliasson 2006, s. 26). Mina intervjuer har varit semistrukturerade. En semistrukturerad intervju innebär att den inte är lika öppen som en ostrukturerad intervju eller lika strikt som en strukturerad. En ostrukturerad intervju fungerar mer som ett samtal mellan intervjuaren och den som blir intervjuad, medan en strukturerad intervju i detalj följer ett genomarbetat frågeschema
(Eliasson 2006, s. 26). Eftersom att jag inte hade några större kunskaper inom området var en strukturerad intervju inte lämplig eftersom att denna intervjumetod försvårar möjligheterna att ställa följdfrågor. En allt för öppen intervju är heller inte lämplig eftersom att det då finns en
5 risk att intervjun kommer för långt ifrån ämnet och att frågorna jag vill ha svar på inte blir besvarade (Eliasson 2006, s. 25-27).
Valet av intervjupersoner föll på Lina Frejd Bark, som är projektledare för trygghetsarbetet i Vivalla, Sören Svensson, planeringssekreterare och ansvarig för kommunens arbete i Örebros brottsförebyggande råd, samt Pia Holm-Wahlström som är boendekonsulent på
ÖrebroBostäder (ÖBO). Anledningen till att jag valde att intervjua dessa är för att samtliga är centrala aktörer vad gäller kommunens trygghetsarbete. Lina Frejd Bark är den aktör som har störst insyn i trygghetsarbetet i Vivalla i och med hennes roll som projektledare, därför var hon den första personen jag tog kontakt med. Hon i sin tur gav mig förslag på personer att kontakta för vidare arbete. En av dem hon föreslog var Sören Svensson. Då han är ansvarig för brottsförebyggande och trygghetsskapande frågor i Örebro kommun är det relevant att intervjua honom, både för att få veta mer om kommunens trygghetsarbete i stort och för att höra mer om de trygghetsskapande åtgärderna i Vivalla. Under intervjun med Svensson framgick att ÖBO var en viktig aktör vad gäller trygghetsarbetet. Då jag inte visst vem som ha störst kunskaper inom ÖBOs trygghetsarbete i Vivalla tog jag mailkontakt med personer inom ÖBO och blev slutligen rekommenderad att kontakta Pia Holm-Wahlström.
Innan intervjuerna genomfördes informerade jag intervjupersonerna via mail om uppsatsens syfte, i intervjun med Sören Svensson mailade jag efter önskemål även frågorna på förhand. Vid intervjutillfället frågade jag om jag fick tillåtelse att använda intervjupersonernas namn i min uppsats, jag spelade även in intervjuerna med Sören Svensson, efter samtycke från honom. Under de andra intervjuerna förde jag anteckningar. Intervjuguider med teman och/eller öppna frågor har använts (se Bilaga 1-3). I utformandet av guiderna var jag noga med att formulera korta och enkla frågor för att undvika missförstånd. Vid intervjuer är det också vissa etiska överväganden man som forskare måste ta ställning till. Det är viktigt att informera om studiens syfte och frivilligheten att delta. Det är också viktigt att skydda deltagarnas identiteter genom att informera om rätten till anonymitet (Stukát 2005, s. 130-132). I mitt fall fick jag lov till att använda intervjupersonernas namn i min uppsats. Fördelen med intervju som metod är att man som forskare har kontroll över vem som svarar till skillnad från enkäter. Intervjuer genererar också möjligheten till mer uttömmande svar då man kan ställa följdfrågor och be intervjupersonen utveckla sina svar. En nackdel med intervjuer är att det kan uppstå intervjuareffekter såsom medveten eller omedveten påverkan från intervjuaren eller att den som intervjuas anpassar svaren till de hon/han tror att intervjuaren vill höra
6 (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Wängnerud 2012, s. 235). Detta var dock ingenting som jag upplevde under mina intervjuer.
Som komplement till mina intervjuer använde jag mig av offentliga dokument på Örebro kommuns hemsida (www.orebro.se). Denna information fann jag genom att söka mig runt på kommunen sökmotor.
Observationer
För att kunna besvara frågan om vilka faktorer som bidrar till att Vivalla uppfattas som en otrygg plats har jag genomfört direktobservationer i Vivalla för att bilda en uppfattning om den fysiska miljön. Jag har utifrån en lista med punkter besökt bostadsområdet för
observation. Punkterna presenteras i kapitel 2.1 och innehåller faktorer som inverkar för en tryggare upplevelse av en plats och faktorer som tidigare trygghetsprojekt har haft som mål.
Observationerna har skett upprepade gånger under arbetet med uppsatsen.
Jag har även deltagit på ett möte med Hyresgästföreningen i Vivalla den 29 april 2013 där bland annat trygghet diskuterades. Där förde jag anteckningar över det som kunde vara intressant för mitt arbete. Efter mötet passade jag även på att ställa frågor relaterade till trygghet till de medverkande på mötet.
Öbos enkäter
Den kvantitativa delen i uppsatsen står ÖBOs boendeenkäter för. Enkäterna består av statistik över ÖBOs hyresgäster upplevelser av tryggheten i olika distrikten 2010 och 2012. Distrikten är indelade antingen geografiskt eller beroende på antal ÖBO lägenheter och utgörs av
Brickebacken, Centrum, Norrby-Baronbackarna, Rosta-Markbacken-Garphyttan, Tybble-Odensbacken, Varberga, Oxhagan och Vivalla. Syftet med att analysera denna statistik är för att urskilja skillnader mellan trygghetsupplevelserna i de olika distrikten och för att se om Vivalla upplevs som en otryggare plats än vad de andra distrikten gör. Boendeenkäten innehåller en uppsättning frågor, till exempel personlig säkerhet i området på kvällar och
nätter, med fyra svarsalternativ – Mycket bra, Ganska bra, Inte så bra och Dåligt. Jag har
gjort en bearbetning av hyresenkäter där jag slagit ihop alternativen Mycket bra med Ganska
bra samt Inte så bra med Dåligt. Jag är medveten om att de sammanslagna alternativen till
7
Informationssökning och källkritik
För att söka information till uppsatsens forskningsöversikt har jag använt mig av
Universitetsbibliotekets databaser där jag gjort sökningar i databaserna Libris och DIVA. Sökorden jag använt mig av är; Otrygghet, otrygg, stad, planering, rädsla, stadsplanering,
trygg, brott, trygghet. Dessa har sedan prövats i olika kombinationer för att generera så
relevanta söksvar som möjligt. Sökningarna skedde både i böcker och i avhandlingar.
Carina Listerborns avhandlingar Trygg stad: diskurser om kvinnors rädsla i forskning,
policyutveckling och lokal praktik och Om rätten att slippa skyddas: en studie av
trygghetsskapande och brottsförebyggande projekt och kvinnors rädsla för att röra sig i stadens rum samt olika rapporter från Boverket har utgjort en stor del av min
forskningsbakgrund. Birgitta Anderssons artikel Rädslans rum, Lisbet Söderqvist kapitel Att
läsa staden och handboken Bo tryggt har också utgjort en del i den tidigare forskningen. En
mindre del av uppsatsen består även av material från Gabriella Sandstigs avhandling
Otrygghetens landskap: en kartläggning av otryggheten i stadsrummet och en analys av bakomliggande orsaker, med fokus på mediernas roll och Malin Eriksson & Maria Emmelins
rapport Kan socialt kapital ”byggas in” i våra bostadsområden och därmed förbättra
invånarnas upplevda och mentala hälsa? Anledningen till valet av just dessa är att jag anser
att det är tillförlitliga källor. Listerborn, Andersson och Söderqvist är erkända forskare inom ämnet och Boverket är en statlig myndighet vilket gör att jag anser att deras material är tillförlitligt. Bo Tryggt är en handbok skriven av polismyndigheten i Stockholm tillsammans med forskare från Kungliga tekniska högskolan och Chalmers, vilket gör den till en pålitlig källa. Eriksson är universitetslektor i folkhälsovetenskap och Emmelin är professor i global hälsa vilket gör deras rapport till en relevant källa att använda. Sandstig är massmedieforskare vilket gör även hon till en pålitlig källa.
En annan del av min uppsats består utav delar av Elizabeth Marcusson uppsats Youthful
Preconception of Urban areas. Anledningen till detta val är för att hennes studie om
ungdomars uppfattningar om Vivalla är passande i min uppsats. Då tidsramen för uppsatsen är begränsad skulle det vara allt för tidskrävande att själv göra en liknande studie. Uppsatsen fick jag via mail av författaren själv.
8
1.3 Definition av begrepp
Trygghet
Trygghet är ett begrepp som kan innebära många olika saker och kan därför vara
svårdefinierat. Vad som uppfattas som trygghet för en individ behöver i sin tur inte betyda samma sak för någon annan. I Gabriella Sandstigs avhandling Otrygghetens landskap - En
kartläggning av otryggheten i stadsrummet och en analys av bakomliggande orsaker, med fokus på medierna roll beskrivs trygghet som någonting som både kan vara faktiskt och upplevd. Att vara faktiskt trygg innebär att individen inte utsätts för någon brottslighet, medan upplevd trygghet innebär att man känner sig trygg, det bygger på en känsla. Upplevd trygghet
är med andra ord helt individuell (Sandstig 2010).
Trygghet behöver inte bara handlar om trygghet relaterad till brottslighet utan kan handla om allt från folkhälsa, skola, pension och social välfärd, men i min uppsats kommer fokus ligga på trygghet i samband med stadsplanering och bostadsområden, både faktiskt och upplevd och trygghet relaterad till brottslighet. Carina Listerborn menar att trygghet inom stadsplaneringen ofta handlar om att skapa en miljö där människor trivs och vill vistas i utan att känna obehag. Brott och otrygghet går oftast hand i hand och låg brottslighet i ett bostadsområde förknippas ofta med en trygg stadsdel (Listerborn 2002, s. 58–59).
Social kontroll
I boverkets rapport Brott, bebyggelse och planering tar de upp att social kontroll kan delas upp i informell och formell kontroll. Den formella kontrollen utövas av till exempel poliser och väktare som är anställa för att kontrollera, medan den informella kontrollen utgörs av till exempel grannar och folk i allmänhet. Social kontroll förutsätter att det finns människor på platsen som med egna ögon kan se om brott begås och i sådana fall våga ingripa, den fysiska omgivningen spelar också in då det är avgörande för om det finns människor på platsen eller ej. En persons samvete och upprätthållandet av vissa normer kan också vara en förutsättning för social kontroll eftersom att det finns en risk att förlora sitt anseende och respekten från grannarna om man inte ingriper i en brottssituation (Boverket 1998).
Den sociala kontrollen gynnas av mindre, homogena grannskap då en känsla av gemenskap uppstår. Bristen på social kontroll anses vara en den största orsaken till att otrygghet uppstår (Boverket 1998).
9
1.4 Disposition
Efter detta kapitel följer kapitel 2, vilket innehåller en genomgång av tidigare forskning inom området för Trygghet i den fysiska miljön, Trygghet och brott och Trygghetsprojekt i Sverige.
Kapitel 3 redogör för uppsatsens empiriska material som består av intervjuer, observationer
och insamlat material från Örebro kommuns hemsida. Kapitel 4 behandlar analysen som sammanför den tidigare forskningen med mitt empiriskt insamlade material. Slutligen följer
Kapitel 5 där slutsatserna av arbetet presenteras.
2. TIDIGARE FORSKNING
I följande kapitel kommer jag att behandla ett urval av tidigare forskning inom området för trygghet och brott som är relevant inom ramen för min uppsats. Kunskapsläget delas in i rubrikerna Trygghet i den fysiska miljön, Trygghet och brott och Trygghetsprojekt i Sverige för att få en tydlig struktur, detta avslutas med en sammanfattning.
2.1 Trygghet i den fysiska miljön
Utformningen av den fysiska miljön påverkar i hög grad människors rädsla och otrygghet. I
Brott, bebyggelse och planering (Boverket 1998) belyser man stadens struktur och
uppbyggnad som viktigt för hur man uppfattar och upplever staden. Lokalisering av bostäder och verksamheter har en betydande roll för trygghetsuppfattningen av det offentliga rummet. Den traditionella rutnätsstaden med en blandning av bostäder, handel och arbetsplatser hade en tryggare utformning än dagens städer enligt Boverket. Under de senaste 100 åren har de olika funktionerna blivit mer uppdelade, vi arbetar på en plats, bor på en plats, handlar på en plats osv. Detta har bidragit till att platser är helt tomma på folk under vissa timmar på dygnet. Industriområden tenderar att ligga helt öde när människor gått hem från sina arbeten vilket skapar en otrygg plats att vistas på. Har platser istället en blandning av aktiviteter såsom bostäder, butiker och kontorslokaler bidrar det till att platsen befolkas under flera timmar på dygnet och detta skapar en tryggare atmosfär (Boverket 1998, s. 63-65).
Plats för trygghet - Inspiration för stadsutveckling är en annan rapport från Boverket
sammanställd för att vägleda människor som arbetar med trygghets- och jämställdhetsfrågor. Rapporten fokuserar på trygghetsskapande åtgärder och den innehåller konkreta tips för hur
10 man ska kunna integrerar trygghetsaspekter i planeringen. Man kan koppla känslan av
otrygghet till vissa platser och otrygghetskänslor kan skapas i vissa sociala sammanhang. Rykten, erfarenheter, andras berättelser och inlärda föreställningar om att vissa platser är farliga påverkar individens uppfattningar. Fysiska faktorer kan också bidra till att en plats uppfattas som otrygg. I Boverkets rapport tar de upp sex faktorer som inverkar för en tryggare upplevelse av en plats, platsen ska;
”Gå att överblicka Gå att orientera sig i
Ge kontakt med omgivningen Blanda vägar och bebyggelse Vara befolkad
Vara välskött” (Boverket 2010).
En plats som kännetecknas av dessa faktorer uppfattas generellt som en trygg plats enligt Boverkets rapport. Ett område som istället har mycket klotter, är skräpigt eller igenväxt signalerar att platsen är övergiven och det gör att människor inte vill vistas där (Boverket 2010).
I Carina Listerborns doktorsavhandling Trygg stad: Diskurser om kvinnors rädsla i
forskning, policyutveckling och lokal praktik belyser hon kollektivtrafiken och
framkomligheten som viktig för uppfattningarna om det offentliga rummets trygghet.
Busshållsplatser bör placeras på öppna platser där de resande inte behöver gå igenom mörka områden för att komma till och från busshållsplatsen. Cykel- och gångbanor ska inte gå intill murar, mörka buskage eller igenom tunnlar. När busshållsplatser, cykel- och gångbanor placeras är det viktigt att ha i åtanke hur platsen kan uppfattas på kvällen. En gångväg genom en naturskön park kanske uppfattas positiv på dagen, men på kvällen kan den upplevelsen förändras. Det är därför viktigt att det finns alternativa gångvägar med god skyltning och belysning (Listerborn 2002).
Listerborn har i sin licentiatuppsats Om rätten att slippa skyddas: en studie av
trygghetsskapande och brottsförebyggande projekt och kvinnors rädsla för att röra sig i stadens rum studerat flera olika trygghetsprojekt och funnit att de olika projekten är lika
11 varandra. Samtliga projekt har för avsikt att sammanföra fysiska och sociala åtgärder.
Målsättningarna men projekten har varit;
Kontinuitet av stadsmönster, vilket betyder att man vill förhindra att det skapas ödsliga ”mellanrum” i staden. Genom att bygga ut staden kontinuerligt undviker man att större platser lämnas outnyttjade och öde.
Funktionsblandning. Genom att ha en blandning av olika verksamheter på en plats bidar det till att platsen befolkas under flera timmar på dygnet.
Tillgänglighet vilket handlar om att det ska finnas alternativa resvägar så att man inte blir begränsad i sin rörelse. Om en plats uppfattas som otrygg ska det kunna gå att välja en alternativ väg för att undvika den platsen. Detta gör också att man avstår från förutsägelse i rörelsemönstret. Finns det bara en väg att gå kan eventuella våldsmän förutse det potentiella offrets resväg.
Orienterbarhet är en målsättning som bygger på att människor lätt ska kunna förstå hur omgivningen är utformad. Det är viktigt med god skyltning, ett tydligt vägsystem och belysning som gör det lätt att orientera sig i området.
Social kontroll, vilket handlar om att ”se eller bli sedd”. Detta kan underlättas av att till exempel fönster vänder sig mot gatan och de gemensamma ytorna och att det finns kvartersindelningar. Det handlar också om att stärka ett områdes gemenskap, detta genom till exempel aktiviteter i området.
Övervakning, vilket kan innefatta övervakning såsom kameraövervakning, nattvandringar, grannsamverkan, överblickbara gårdar m.m.
Personligt ansvar/förhållningssätt, att alla ska ta sitt ansvar för att förhindra kriminalitet. Det kan till exempel handla om at uppfostra sina barn till goda medborgare eller att inte skräpa ner (Listerborn 2000, s. 168-172).
För att nå målen har olika åtgärder vidtagits. Listerborn har listat några konkreta åtgärder som är gemensamma för trygghetsprojekten som hon har studerat, det handlar om;
Sociala insatser, vilket till exempel innefattar ekonomiskt stöd till verksamheter och grupper, anordnade kampanjer för att förändra människors attityder i särskilda frågor, självförsvarskurser, nattvandringar o.s.v.
12 Bebyggelsestruktur, som syftar till stadsmönster och vägsystem. Att busshållsplatser
ligger nära bostäder, att platser är överblickbara, att det finns tydliga gränser osv. Byggd miljö, vilket innefattar utformningen av byggnader, tunnlar, belysning och
gator. En plats ska ge utrymme åt exempelvis olika typer av verksamheter, ha god belysning, ha breda tunnlar, siktlinjer och vara lätt att orientera sig på.
Tekniska insatser, som handlar om mer konkreta åtgärder såsom exempelvis skyltning, bänkar, grindar och kameraövervakning (Listerborn 2000, s. 168-169).
Birgitta Andersson redogör för det offentliga rummets betydelse för otryggheten i sitt arbete
Rädslans rum. Hon har studerat rädslans platser ur ett genusperspektiv och menar på att genus
har betydelse vad gäller upplevd trygghet i stadsrummet. Offentliga platser, speciellt på kvällen och natten, är inte tillgängliga för kvinnor menar hon. För att undvika platser där potentiella våldsmän kan hålla till tar kvinnor stora risker för att känna sig trygga. Som alternativ för obehagliga gångtunnlar och mörka gångvägar väljer en del kvinnor istället att cykla på trafikerade vägar. En kvinna som Andersson intervjuat berättar att hon brukar stänga av sin cykellampa för att undvika att bli sedd av eventuella våldsmän på håll. Visserligen löper hon mindre risk att bli överfallen, men betydligt större risk att bli påkörd. När
trafikrummet planeras är det en viktig aspekt att ha i åtanke. För att skapa ett säkert trafikrum behövs både fysiska och psykiska aspekter tas i akt (Andersson 2002).
I Malin Eriksson & Maria Emmelins rapport Kan socialt kapital ”byggas in” i våra
bostadsområden och därmed förbättra invånarnas upplevda och mentala hälsa? (2012)
skriver de att ett bostadsområdes rykte kan påverka hälsan för människorna som bor där. Ett område med gott rykte ökar tryggheten och ger en sorts ”vi-känsla” och ökat socialt kapital. Socialt kapital inkluderar den tillit som människor i ett område känner gentemot varandra. Ett område med dåligt rykte bidrar till ökad misstro mellan människor.
Det finns flera orsaker till att ett bostadsområde får dåligt rykte, till exempel bilden som media förmedlar av området. Ett sätt att förbättra ett områdes rykte kan vara att etablera attraktiv samhällsservice eller upprustning av bostäder. Detta skapar en mer inkluderande miljö där människor vill vara vilket stärker det sociala kapitalet (Eriksson & Emmelin 2012).
13
2.2 Trygghet och brott
Otrygghet och brott är två skilda begrepp. Otrygghet är kopplat till en känsla medan brott är en juridisk term, ändå är dessa starkt sammankopplade och står i nära relation till varandra. Genom erfarenheter, uppfostran och media får vi lära oss vad otrygghet innebär. I handboken
Bo tryggt 05, skriven av polismyndigheten i Stockholm tillsammans med forskare från KTH
och Chalmers, har man sammanställt bostads- och byggföretags projekt och skapat en
handbok som är anpassad till olika skeenden i planering, byggande och förvaltning för att öka tryggheten (Bo tryggt 05). Även om risken för brott inte är stor kan vissa miljöer kännas mer hotfulla än andra. Det finns också vissa signaler i den byggda miljön som framkallar
otrygghet. Genom att ”bygga in trygghet” kan man minska dessa signaler. I Bo tryggt tar man upp följande åtgärder som exempel på att bygga bort otryggheten;
Skapa överblickbarhet, detta genom att till exempel göra raka gångtunnlar, ta bort skymmande buskar, öka belysningen m.m.
Öka möjligheten att orientera sig, genom att infoga exempelvis landmärken, logiskt namngivna gator och tydlig planstruktur.
befolkade uterum genom till exempel blandning av verksamheter och begränsat antal ensliga gångvägar (Bo tryggt 05, s. 2-3).
I boverkets rapport Brott, bebyggelse och planering beskrivs brist på information och kunskap som en förklaring till varför rädsla kan uppstå. Ett svagt grannskap utan sociala nätverk kan leda till missuppfattningar och ryktesspridning som i sin tur bidrar till en otrygg stämning (Boverket 1998, s. 18).
Urbaniseringen sägs vara en viktig förklaring till en ökad brottslighet då det bidragit till ändrade livsformer och nya livsstilar. Den stora urbaniseringsvågen under 60- 70- och 80-talet bidrog till att brottsligheten ökade drastiskt. Då befolkningen i städerna ökade krävdes många nya bostäder och det byggdes storskaliga bostäder med fokus på funktion. Resultatet blev de s.k. miljonprogramsområdena (Boverket 1998, s. 16). Vid byggandet av dessa områden var det andra ideal som stod i fokus än till exempel trygghetsaspekter. Gångtunnlar byggdes till exempel för att separera trafiken från grönområdena, detta utan att ha i åtanke att denna utformning kunde leda till brottsliga handlingar och en ökad otrygghet. Ensidigheten i de höga husen ledde också till en likriktad befolkningssammansättning (Boverket 1998).
14 Sedan i mitten av 90-talet har antalet brottsförebyggande projekt ökat i Sverige. År 1996 skrevs Regeringens rapport Allas vårt ansvar - ett nationellt brottsförebyggande program vilket innehåller riktlinjer för hur Regeringen på central, regional och lokal nivå ska främja brottsförebyggande arbete. I rapporten skriver Regeringen bland annat att bostadspolitiken bör involveras i brottsförebyggande arbete. Strukturförändrande åtgärder kan minska förekomsten av olämpliga miljöer, både fysiskt och socialt, vilket leder till minskat antal brottstillfällen (Regeringen). I Regeringens rapport benämns miljonprogramområdet som ett prioriterat områden vad gäller åtgärder för att öka tryggheten och minska brottsligheten.
Miljonprogramsområdet tampas i större utsträckning med sämre förutsättningar i form av hög arbetslöshet och lägre socioekonomisk status än andra bostadsområden. Kriminaliteten är mer utbredd och flyttningsfrekvensen är också högre i dessa områden vilket kan motverka känslan av delaktighet i området och minska den sociala kontrollen (Regeringen).
Lisbet Söderqvist menar att den fysiska utformningen på bostadsområden som ingår i miljonprogrammen kan kopplas till kriminalitet. Hon skriver att;
”En faktor som diskuterats är att dessa områden, i enlighet med de planeringsideal som rådde vid den här aktuella tiden, inrymmer platser eller ytor som ingen känner ansvar eller har kontroll över. Den sociala kontrollen sattes därmed ur spel enligt denna tolkning”
(Söderqvist 2005, s. 103).
Hon menar att social kontroll ser olika ut beroende på platsens utformning. En offentlig plats har en stor genomströmning av människor, även om personerna inte känner varandra finns det alltid någon som ser vad som händer. Halvoffentliga platser, såsom mindre gator i
villaområden eller större innergårdar för flera lägenheter har en annan typ av social kontroll. Där rör sig inte lika många människor men anonymiteten är mindre vilket gör att människor känner ansvar för platsen och fungerar på så sätt som ett ”vakande öga”. När
miljonprogramområdena uppfördes byggdes offentliga områden som varken fick tillräckligt med genomströmning av människor eller som kunde övervakas av de boende. Detta gjorde att den sociala kontrollen gick förlorad. Exempel på sådana områden är gångvägar som inte ligger vid någon bebyggelse utan utmed parker eller skogsområden eller områden mellan stora hus. Sådana platser blir i större utsträckning vandaliserade och upplevs otrygga under
15 kvällstid. I dagens stadsplanering försöker man hålla sig borta från miljonprogrammens
bostadsutformningar för att undvika denna typ av brottslighet (Söderqvist 2005).
2.3 Trygghetsprojekt i Sverige
I Sverige och runt om i världen pågår det många olika projekt för att öka tryggheten i den offentliga miljön. Projekten har olika utformningar och kan handla om att ge en plats ökad belysning, upprustning av miljöer, borttagning av buskage och att göra trygghetsvandringar m.m. 2008 fick Boverket i uppdrag av Regeringen att leda ett arbete för att ”stärka tryggheten
i stads- och tätortsmiljöer i hela landet ur ett jämställdhetsperspektiv” (Boverket 2009).
Regeringen hade för avsikt att avsätta 45 miljoner kronor mellan 2008-2010 för detta arbete. Arbetet skulle gå ut på att;
”Inventera och sammanställa befintlig kunskap om hur tryggheten i stads- och tätortsmiljöer kan stärkas ur ett jämställdhetsperspektiv och i samverkan med länsstyrelserna sprida kunskap om detta.
I samverkan med länsstyrelserna utveckla praktiska metoder baserade på erfarenheter från kommuner och projekt.
I samverkan med länsstyrelserna anordna regionala seminarier i syfte att sprida kunskap och nå kommuner, förvaltare och andra nyckelaktörer.
Fördela och utbetala medel avsatta till länsstyrelserna för ovannämnda ändamål samt för att länsstyrelserna ska kunna ge stöd till kommunala insatser och andra projekt för att integrera ett jämställdhetsperspektiv i det operativa arbetet.” (Boverket 2010a).
Av de 45 miljoner som avsattes har 34 miljoner delats ut till 131 olika trygghetsprojekt med jämställdhetsperspektiv på olika platser i Sverige. Boverkets uppdrag är indelat i fyra delar;
”kunskapsuppbyggnad, regionala seminarier, stöd till kommunala insatser och andra projekt samt metodutveckling.” (Boverket 2010a).
Hälften av projekten som blev beviljade stöd har genomfört strategiska och metodutvecklande åtgärder, såsom trygghetsvandringar, utbildning av personal om jämställdhetsfrågor,
trygghetsinventeringar och medborgardialoger. Andra hälften har gått till projekt med en mer konkret, fysisk karaktär såsom ökad belysning, ombyggnader av tunnlar, förändringar av grönstruktur osv. (Ibid.) Nedan beskrivs några av trygghetsprojekten som genomförts;
16 Belysning i Albyparken, Botkyrka
Albyparken uppmärksammades som en otrygg plats av många kvinnor kvällstid då
belysningen ansågs bristfällig. För att öka tryggheten i parken anställdes en belysningskonsult som tillsammans med en fokusgrupp av kvinnor i Alby bestämde var den nya belysningen skulle placeras. Det gjordes också beräkningar på rörelsemönstret i parken och anordnades workshops där gruppen fick komma med förslag på belysningsplaner (Boverket 2010b). Ökad trygghet i Trekantsparken, Liljeholmen
I parken Trekanten fanns det en uttalad otrygghetskänsla bland unga kvinnor, framförallt kvällstid. Kommunen genomförde trygghetsinventeringar för att ta reda på vilka faktorer i området som gjorde att platsen ansågs otrygg. Man förde en dialog med bland annat boende, skolor och föreningar där förslag på konkreta åtgärder framkom. Bland annat bytte man ut bänkar mot en-persons-bänkar, lagade räcken och klippte ner trädgrenar. Kommunen har också fortsatt hålla kontinuerlig dialog med aktörer för att förbättra miljön kring
Trekantsparken (Ibid.).
Förnyelse Hårsta
Älvkarleby kommuns projekt innefattade planering av nya gångstråk mellan resecentrum och centrum i Skutskär. Då gångvägen uppfattades otrygg planerades ett stråk med bra sikt och utan eventuella gömställen. En förbättrad belysning vad också en del av projektet. Kommunen planerar också att genomföra trygghetsvandringar med hyresgäster i området (Ibid.).
2.3.1 Trygghetsundersökningar
Innan trygghetsskapande åtgärder genomförs har det i många fall förekommit en trygghetsundersökning för att ha ett underlag till vilka platser som uppfattas otrygga.
Listerborn skriver att det förekommit flera trygghetsundersökningar på olika platser i Sverige de senaste åren. Undersökningarna utförs oftast i ett begränsat område såsom i en stadsdel eller ett bostadsområde. Listerbron nämner Hjällbo i Göteborg som ett exempel på en sådan trygghetsundersökning. Undersökningen gjordes av ett större bostadsbolag i samarbete med stadsdelsförvaltningen. Undersökningen bestod av enkäter och djupintervjuer av de boende i området. Resultatet visade att 73 % av kvinnorna som svarade på enkäten kände sig otrygga när de var ensamma ute sent på kvällen. Bergsjö nämns också som ett exempel på en
trygghetsundersökning med samma utformning som den i Hjällbo. Där uppgav 86 % av kvinnorna att de kändes sig otrygga utomhus under kvällstid. Tillförlitningen i en sådan
17 studie kan dock ifrågasättas då svarsfrekvensen inte alltid är hög vad gäller enkäter. Svaren kan också påverkas av den specifika frågesituationen (Listerborn 2000, s. 25).
2.4 Sammanfattning
Sammanfattningsvis visar den tidigare forskningen att den fysiska miljön påverkar
människors rädsla och otrygghet. Hur bostäder är lokaliserade och vilka funktioner som finns i ett område spelar roll för trygghetsuppfattningen. Rutnätsstaden med en blandning av bostäder, handel och arbetsplatser hade en tryggare utformning än dagens städer. Idag har de olika funktionerna blivit mer uppdelade vilket bidragit till att platser är helt tomma på folk under vissa timmar på dygnet, detta ökar otryggheten (Boverket 1998). Fysiska faktorer kan bidra till att en plats uppfattas som otrygg, för att en plats ska uppfattas som trygg bör den enligt Boverkat kunna gå att överblicka, gå att orientera sig i, ge kontakt med omgivningen,,
blanda vägar och bebyggelse, vara befolkad och vara välskött (Boverket 2010).
Eriksson och Emmelin menar att ett bostadsområdes rykte påverkar hälsan för de boende. Ett område med gott rykte ökar tryggheten och ger en ”vi-känsla” och ökat socialt kapital
(Eriksson & Emmelin 2012).
I Listerborns studier om olika trygghetsprojekt i Sverige visade det sig att samtliga projekt hade för avsikt att sammanföra fysiska och sociala åtgärder. Målsättningarna med projekten var en stad med funktionsblandning, orienterbarhet, social kontroll, övervakning och
personligt ansvar/förhållningssätt. Några konkreta åtgärder som är gemensamma för
trygghetsprojekten som hon har studerat har handlat om sociala insatser, bebyggelsestruktur,
byggd miljö och tekniska insatser (Listerborn 2000).
Otrygghet och brott står i nära relation till varandra. I Bo tryggt tar man upp exempel på åtgärder för att bygga bort otryggheten, detta genom att skapa överblickbarhet, öka
möjligheten att orientera sig, och befolkade uterum (Bo tryggt 2005).
I Regeringens rapport benämns miljonprogramområdena som prioriterade områden vad gäller åtgärder för att öka tryggheten och minska brottsligheten. Miljonprogramsområdena tampas i större utsträckning med sämre förutsättningar i form av hög arbetslöshet och lägre
18 De fysiska faktorer och åtgärder som Listerborn nämner samt Boverkets lista på fysiska faktorer som kan påverka otryggheten kommer ligga till grund när jag analyserar
trygghetsarbetet i Vivalla. Jag kommer också ta med mig Bo Tryggts förslag på åtgärder vad gäller att bygga bort otryggheten när jag undersöker kommunens trygghetsarbete.
3. ARBETET FÖR EN TRYGGARE STADSDEL
En stor del av syftet med min uppsats är att ta reda på varför Vivalla uppfattas som en otrygg plats och hur Örebro kommun arbetar för att öka tryggheten i området. För att undersöka detta har jag dels tagit del av material från kommunens hemsida och dels intervjuat en ansvarig för kommunens brottsförebyggande och trygghetsskapande frågor, projektledaren för det
trygghetsarbete som är i Vivalla och en representant från ÖrebroBostäder. För att få en djupare förståelse för varför Vivalla uppfattas som en otrygg plats har jag samtalat med och lyssnat till de boendes synpunkter om tryggheten i Vivalla under ett möte med
hyresgästföreningen, gjort egna observationer och tagit del av en studie om ungdomars uppfattningar om Vivalla. Nedan presenteras materialet.
3.1 Trygghetsskapande åtgärder i Örebro kommun
Nästan samtliga kommuner i Sverige har med trygghet i sina översiktsplaner och Örebro kommun är inget undantag. Alla kommuner måste enligt Plan – och bygglagen ha en övergripande översiktsplan över hela kommunen och den fungerar som en avsiktsförklaring för hur mark- och vattenområden och den byggda miljön ska användas (Nyström 2003, s. 57). Ett avsnitt i Örebro kommuns översiktsplan behandlar kategorin Trygghet och säkerhet och trygghet beskrivs på följande sätt;
”Trygghet är ett grundläggande mänskligt behov för välbefinnande. Många människor känner sig otrygga och rädda för att bli utsatta för brott och denna rädsla begränsar
förutsättningarna för att använda bostads- eller stadsmiljön. Den fysiska planläggningen ska påverka hur stadens struktur utvecklas för att motverka brott och otrygghet.”(Örebro
19 I Örebro kommuns årsredovisning från 2011 redovisades en undersökning gjord tillsammans med 130 andra kommuner om hur nöjda invånarna var med sin kommun.
Figur 1: Diagram från kommunens årsredovisning 2011 över kommuninvånarnas nöjd-index. Ju högre index desto högre betyg.
Källa: Örebro kommuns årsredovisning 2011. (http://www.orebro.se/3843.html)
Örebro hade ett nöjd-index bättre än genomsnittet på nästan samtliga punkter (se Figur 1) förutom när det gällde mätningen för trygghet. För att förbättra nöjd-index vad gäller trygghet har kommunen prioriterat trygghetsfrågan, bland annat genom att upprätta samarbeten med bostadsföretag, näringsliv och föreningar. (Örebro kommun 2011)
Kommunstyrelsen har övergripande strategier och budget för hur all verksamhet ska bedrivas. Det finns fyra strategier som från politiken pekats ut som viktiga för Örebro, det är;
Hållbar tillväxt Människors egenmakt Barn och ungas behov
Trygg välfärd (Örebro kommun 2013a).
I Övergripande Strategier och Budget 2013 med plan för 2014-2015 beskrivs målområdet för Trygg välfärd följande;
”Örebro ska vara en trygg kommun för kvinnor, män och barn. Stadsmiljön ska utvecklas så att tryggheten ökar och de kommunala verksamheterna ska verka för att understödja
medborgarnas trygghet. Kommunen ska vara en viktig aktör i det brottsförebyggande arbetet.”(Örebro kommun 2013a).
20 I intervjun med Sören Svensson, planeringssekreterare och ansvarigför ÖreBRÅ, framkom att kommunen har tre olika programområden; Samhällsbyggnad, Barn – och utbildning och Social välfärd. Varje programområde får själva fundera över hur de ska arbeta med trygghetsfrågor inom sin organisation och hur de ska forma sina verksamhetsplaner. Trygghetsfrågor behandlas också löpande året om i den dagliga verksamheten, bland annat avsätter kommunen 500 000 kronor varje år till Kultur- och fritidsförvaltningen som ska gå till trygghetsskapande åtgärder i kommunens olika stadsdelar (Intervju med Svensson 2013).
Det finns ingen direkt policy vad gäller trygghet i planeringen av exempelvis nya bostadsområden eller skolor men kommunen anser att det är viktigt att ta vara på de kunskaper som redan finns. Handboken Bo tryggt ska fungera som ett verktyg när nya områden planeras. Översikts- och detaljplaner kommer även ut på remiss så att ÖreBRÅ har en möjlighet att lägga synpunkter tidigt i processen (ibid.).
ÖreBRÅ – Örebros brottsförebyggande rådet bildades 1997 av kommunstyrelsen i syfte att minska brottsligheten och öka tryggheten i Örebro kommun. Medlemmarna i ÖreBRÅ är representanter från bland annat Örebro kommuns programråd Barn- och utbildning,
Samhällsbyggnad och Social välfärd, samt Politiska företrädare, Polisen, ÖBO, City Örebro, Folksam, Privata fastighetsägare, SOS Alarm, Örebro föreningsråd, Örebro universitet och McDonald´s (Örebro kommun 2013a).
Sören Svensson (som i fortsättningen kommer refereras som ansvarig för ÖreBRÅ) berättar att Kommunstyrelsen äger brottsförebyggande rådet och utser de politiska företrädarna som ska sitta i ÖreBrå. Han är tjänsteman i den kommunala organisationen och samordnar arbetet för kommunens del. ÖreBRÅ träffas sex gånger om året men jobbar kontinuerligt med brottsförebyggande och trygghetsskapande åtgärder året om. ÖreBRÅs arbete kan handla om allt från att göra citykärnan tryggare till att säkerhetscertifiera handeln, det är arbete utan någon ”naturlig ägare”. ÖreBRÅ har flera olika arbeten på sitt bord. Det finns en
trygghetsgrupp inom kollektivtrafiken som träffas regelbundet, i den gruppen företrädare för Nobia vilket är de som kör stadsbussarna i Örebro, länstrafiken, ansvarig för ÖreBRÅ och en företrädare för polisen. När gruppen träffas går de bland annat igenom vad som händer i trafiken och vilka åtgärder som bör vidtas. Två gånger om året åker gruppen på en stadstur under kvällstid för att se över busshållsplatser och tillfarter till hållplatser och kontrollerar om
21 det är någonting som behövs göras. ÖreBrå finansierar också tillsammans med näringslivet ordningsvakter i city för att kommuninvånarna ska kunna känna sig trygga till och från city nattetid. ÖreBrå arbetar även mycket med riktad information till olika grupper. Pensionärer är en grupp som upplever en hög grad av otrygghet trotts att de i väldigt liten utsträckning råkar ut för brott. Ansvarig för ÖreBRÅ menar ändå att det är viktigt att informera om vad som händer i Örebro kommun, och vad som inte händer, för att man som äldre ska kunna känna trygghet i vardagen. ÖreBRÅ träffar även nyanlända som kommer till Örebro från andra länder. Ansvarig för ÖreBRÅ menar att det är viktigt att människor har en tilltro till polisen. Många kommer från länder där polisen av naturliga skäl är deras värsta fiende. Det är viktigt att informera om vad polisen gör och varför man ska vända sig till polisen och inte ta lagen i egna händer. Innan nyanlända börjar SFI, Svenska för invandare, får de gå en
introduktionsutbildning kallas Steget in. Ungefär en gång i månaden är ÖreBrå där och informerar om svenska lagar med mera (Intervju med Svensson 2013).
Ansvarig för ÖreBRÅ berättar ar en av de viktigaste aktörerna vad gäller trygghetsarbete i Örebro är ÖrebroBostäder (ÖBO), detta på grund av att nästan en tredjedel av alla invånare i Örebro bor i ÖBOs bostäder. ÖBO grundades 1946 och är Örebros kommunala
bostadsföretag. ÖBO är helägt av kommunen och den största hyresvärden i Örebro. ÖBO arbetar mycket med trygghetsskapande åtgärder i hela Örebro kommun. Pia Holm-Wahlström som är bokonsulent på ÖBO och insatt i bolagets trygghetsarbete berättar att arbetet med trygghetsfrågor är någonting som sker kontinuerligt och finns med i stor del av ÖBOs arbete. Det som ligger till grund för mycket av ÖBOs trygghetsåtgärder är samtal med de boende och den boendeenkät som de sänder ut vart annat år. Mer utförlig förklaring om boendeenkäten kommer i kapitel 3.2. Även om ÖBO jobbar med trygghet i alla delar av Örebro kommun har Vivalla kommit att bli en prioriterad stadsdel i och med ett projekt som Örebro kommun startat tillsammans med bland annat ÖBO. (Intervju med Holm-Wahlström 2013) Projektet och mer om ÖBOs roll i detta introduceras i kapitel 3,4. Nedan presenteras en beskrivning av ÖBOs boendeenkäter med en jämförelse mellan de olika stadsdelarna. Därefter följer en områdesbeskrivning av stadsdelen Vivalla för att skapa en bild av stadsdelen.
22
3.2 ÖBOs boendeenkät
Vartannat år skickar ÖBO ut en boendeenkät till samtliga hyresgäster som bor i någon av ÖBOs bostäder. Denna enkät ligger sedan till grund för mycket av trygghetsarbetet som sker i kommunen. (Intervju med Holm-Wahlström 2013) Då svarsfrekvensen är relativt hög, den har i genomsnitt legat på ungefär 60 %, lite högre i Tybble – Odensbacken och Centrum (67 % respektive 65,9%) och lite lägre i Brickebacken och Vivalla (55,5 % respektive 49,7 %) så är den ett bra underlag. (ÖBOs boendeenkät)
Sammanställningarna av enkäterna är indelade i så kallade distrikt, vilket utgörs av områden som är geografiskt nära varandra och/eller har ungefär lika många ÖBO lägenheter. De olika distrikten är Brickebacken, Centrum, Norrby-Baronbackarna, Rosta-Markbacken-Garphyttan, Tybble-Odensbacken, Varberga-Oxhagen och Vivalla. (ÖBOs boenedenkät)
Figur 2 visar resultatet av boendeenkäterna från 2010 och 2012. Av diagrammet att döma har tryggheten bland ÖBOs invånare ökat från 2010 till 2012 i nästan samtliga distrikt. Vivalla är den stadsdel vars trygghet har ökat mest, med nästan 5 %. Vivalla är också den stadsdel i kommunen som har lägst index vad gäller tryggheten.
Figur 2: Bearbetat statistik från ÖBOs boendeenkät 2012 över antal procent som tycker tryggheten är Mycket bra/Ganska bra. Siffrorna är från 2012 och 2010.
Källa: ÖBOs boendeenkät 2012.
66,7 % 77,3 % 84,3 % 79,4 % 76,9 % 80 % 75,5 % 71,5 % 79,3 % 84,1 % 79,7 % 79,6 % 81,6 % 76,4 % 0 20 40 60 80 100 Vivalla Varberga - Oxhagen Tybble - Odensbacken Rosta - Markbacken - Garphyttan Norrby - Baronbackarna Centrum Brickebacken
Mycket bra/Ganska bra Trygghet i procent per
distrikt 2012 och 2010
23 Tryggheten mäts genom att de boende får svara på sju frågor innehållande faktorer som kan påverka trygghetsupplevelsen. Frågorna inrymmer;
Kontakt med grannarna
Att inte bli störd av grannens sätt att leva Personlig trygghet i trapphuset
Förrådets säkerhet mot inbrott
Personlig trygghet i källar- och vindsutrymmen Belysning på gården och nära huset
Personlig säkerhet i området kvällar och nätter (ÖBOs boendeenkät).
Till varje fråga finns fyra svarsalternativ vilket är; Mycket bra, Ganska bra, Inte så bra och
Dåligt. (Jag har valt att slå ihop Mycket bra med Ganska bra och Inte så bra med Dåligt i
diagrammen) I Figur 2 visas det genomsnittliga svaret för punkterna. Resultatet visar övervägande positiva resultat. Många av Örebroarna är nöjda med sina boenden och känner sig trygga i sin stadsdel. Tybble – Odensbacken och Centrum är de områden som örebroarna känner sig tryggast i medan Vivalla är den stadsdel där människor känner sig otryggast (Ibid.).
24
Figur 3: Bearbetat sammanställning av resultaten från ÖBOs boendeenkät 2012. Lodrät rad visar faktorer som kan påverka tryggheten, vågrät rad visar distrikten.
Brickebacken Centrum Norrby
Baronbackarna Rosta Markbacken Garphyttan Tybble Odensbacken Varberga Oxhagen Vivalla Kontakt med grannarna 85, 3 % (14,7 %) 88,3 % (11,7 %) 85 % (15 %) 84,4 % (15,6 %) 88,9 % (11,1 %) 85, 3 % (14,7 %) 77,2 % (22,8 %) Att inte bli
störd av grannens sätt att leva 73,3 % (26,7 %) 84,2 % (15,8 %) 79,4 % (20,6 %) 76,3 % (23,7 %) 83,5 % (16,5 %) 79,9 % (20,1 %) 73,1 % (26,9 %) Säkerhet mot inbrott i lägenheten 73,3 % (26,7 %) 78,3 % (21,7 %) 75,3 % (24,7 %) 77,8 % (22,2 %) 78,4 % (21,6 %) 70,4 % (29,6 %) 64 % (36 %) Personlig trygghet i trapphuset 86,3 % (13,7 %) 89,6 % (10,4 %) 88,8 % (11,2 %) 89,3 % (10,7 %) 93,7 % (6,3 %) 89,2 % (10,8 %) 82,5 % (17,5 %) Förrådets säkerhet mot inbrott 63,8 % (36,2 %) 68,4 % (31,6 %) 71,5 % (28,5 %) 74,7 % (25,3 %) 73,8 % (26,2 %) 65,3 % (34,7 %) 64 % (36 %) Personlig trygghet i källar- och vindsutrymmen 82,4 % (17,6 %) 75,6 % (24,4 %) 77,4 % (22,6 %) 80,8 % (19,2 %) 82,2 % (17,8 %) 71,4 % (28,6 %) 79,6 % (20,4 %) Belysning på gården och nära huset 84, 3 % (15,8 %) 82,7 % (17,3 %) 78,1 % (21,9 %) 77,2 % (22,8 %) 81 % (19 %) 88,9 % (11,1 %) 74,8 % (25,2 %) Personlig säkerhet i området kvällar och nätter 66,3 % (33,7 %) 83,9 % (16,1 %) 81 % (19 %) 77,5 % (22,5 %) 91,2 % (8,8 %) 81,3 % (18,7 %) 60,3 % (39,7 %)
Källa: ÖBOs boendeenkät 2012.
Figur 3 är en mer detaljerad sammanställning av samtliga distrikts svar på de sju olika
frågorna. De fetstilta procenttalen visar antal procent som svarat Mycket bra eller Ganska bra, medans talen inom parantes visar procenten som svarat Inte så bra eller Dåligt. Tabellen visar överlag höga siffror, allra nöjdast är de boende vad gäller Personlig trygghet i trapphuset medans Förrådets säkerhet mot brott har lite längre procent. Punkterna har överlag relativt lika procenttal, även om det är lite lägre i Vivalla på samtliga punkter. Personlig säkerhet i
området på kvällar och nätter skiljer sig däremot från de övriga punkterna, där har Tybble –
Odensbacken 91,2 % positiva svar medans den som har lägst, Vivalla, har 60,3%. Det är en skillnad på över 30 %.
Eftersom att många som bor i Vivalla inte talar svenska satsade ÖBO mer resurser för att få så många som möjligt att svara på enkäterna 2012. Värdar från ÖBO besökte alla hyreshusen och delade ut enkäterna personligen. Enkäterna delades också ut i centrum och tolkar
25 anlitades för att nå ut till så många som möjligt. Figur 4 visar en sammanställning av svaren av de sju frågor som ställdes i enkäten. De boende är nöjdast med Personliga säkerheten i
trapphuset och i Personlig trygghet i källar- och vindsutrymmen medans Personlig säkerhet i området kvällar och nätter får sämre betyg med endast 60,3 % nöjda.
Figur 4: Bearbetad sammanställning av resultatet från ÖBOs boendeenkät 2012 över Vivalla.
Källa: ÖBOs boendeenkät 2012.
Figur 5: Bearbetat statistik från ÖBOs boendeenkät från 2012 och 2010.
Källa: ÖBOs boendeenkät 2012.
Mellan 2010 och 2012 har den personliga säkerheten på kvällar och nätter ökat i Vivalla med över 10 %. 2010 kände sig mer än hälften i Vivalla sig otrygga i sitt område på kvällar och nätter, visar figur 5.
60,3 % 74,8 % 79,6 % 64 % 82,5 % 64 % 73,1 % 77,2 % 39,7 % 25,2 % 20,4 % 36 % 17,4 % 36 % 26,9 % 22,8 % 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 Personlig säkerhet i området kvällar och nätter
Belysning på gården och nära huset Personlig trygghet i källar-och vindsutrymme Förrådets säkerhet för inbrott Personlig säkerhet i trapphuset Säkerhet mot inbrott i lägenheten Att inte bli störd av grannarnas sätt att leva Kontakten med grannarna
Trygghet i Vivalla 2012
Mycket bra / Ganska bra Inte så bra / Dåligt
49,4 % 60,3 %
0 10 20 30 40 50 60 70 Personlig säkerhet i området på kvällar och
nätter
Vivalla 2012 och 2010
26
3.3 Stadsdelen Vivalla
Vivalla ligger ca fem kilometer nordväst om Örebro city och byggdes åren 1967-1970. Vivalla är Örebros största stadsdel med ett invånarantal på 6000 personer (Örebro kommun u.å.). Området byggdes under det s.k. miljonprogrammet vilket är benämningen för perioden 1965-1974 då riksdagen beslutade att bygga en miljon nya bostäder. Syftet var dels att minska de enorma bostadsköerna som var ett resultat av den ökade urbaniseringen då människor flyttade från landsbygden in till städerna och dels för att höja bostadsstandarden.
Lägenheterna i Vivalla var från början byggda för att locka framförallt nygifta, pensionärer och ensamstående med sina tvårumsbostäder. Idag består Vivalla av både radhus och
lägenheter. Det kommunala bostadsbolaget Örebro Bostäder (ÖBO) äger 2 400 de av de 2 500 lägenheterna och de resterande ägs av HSB. Området präglas av en likformig arkitektur och de flesta av husen är tvåvåningshus i tegel (Örebro Bostäder u.å.).
Vivalla är en mångkulturell stadsdel och 76.6 % av personerna som bor i området har
utländsk bakgrund, jämfört med hela kommunen där 21,3 % har utländskt ursprung. Vivallas befolkning har en medelålder på 28,9 år, vilket är en ung befolkning jämfört med kommunen i stort som har en medelålder på 39,7 år. Flyttfrekvensen i Vivalla är hög, under 2012 skedde 955 inflyttningar och 987 utflyttningar (Örebro kommuns statistikdatabas 2012).
I Vivalla bedrivs det just nu förnyelse- och upprustningsarbeten för att öka stadsdelens attraktion. Ett sådant projekt är Mitt gröna kvarter som syftar till att bygga om och förändra kvarteret Visgatan i Vivalla, detta genom att bland annat förändra utemiljön och testar nya klimatanpassade åtgärder. En vision med projektet är att stärka kvarterets identitet genom att förtydliga skillnaden mellan det privata och offentliga rummet. Genom att vända entréerna mot varandra ska gemensamma utrymmen skapas. För att göra medborgarna delaktiga och samtidigt öka sysselsättningen i området ska boende få chans att vara med och arbeta med projektet (Delegationen Hållbara städer).
Vivalla har under flera års tid tampats med dåligt rykte och får i flera sammanhang stämpeln som ett ”problemområde”. 25,5 % av befolkningen i Vivalla mellan åldrarna 18-64 år är arbetslösa, vilket är en hög siffra jämfört med siffran för hela Örebro kommun som är 7,9 %. (Örebro kommuns statistikdatabas 2012).
27
3.3.1 Bilden av Vivalla
Elizabeth Marcusson uppsats Youthful Preconception of Urban areas (2011) redogör för en studie där hon studerade ungdomars uppfattning om Vivalla. Studien visade att ungdomar som inte besökt Vivalla ändå har en väldigt negativ bild av området samtidigt som ungdomar som bor i området har en positiv bild av sina bostadsområden när de får vara anonyma, men lika negativ bild som de andra när de inte är anonyma. Hennes studie byggde på flera steg, bland annat en rundvandring i området och kognitiva kartor, samtal och diskussioner med ungdomar från och utanför Vivalla. Vad gäller de kognitiva kartorna och samtalen framkom det att när hon lät ungdomar från Vivalla vara anonyma var de positiva till sitt bostadsområde, men i öppna samtal med andra klasskompisar var de däremot väldigt negativa till Vivalla. I hennes samtal med ungdomarna bosatta i Vivalla framfördes bland annat;
“We are embarrassed, in front of others, by the fact we live in Vivalla” “We will move as soon as we can”
“We know what people think about Vivalla, we feel, so many are sure that is how Vivalla is, may be that is the right way to think”
“When we think about it (Vivalla) perhaps there are a lot of problems”
”But it is not as bad as they say”
(Marcusson 2011, s. 41).
Ungdomar som kom från andra stadsdelar än Vivalla uttryckte en väldigt negativ bild av området. I deras beskrivning av Vivalla uttalades ord som ”dangerous, scary, risk getting
robbed and/or raped, ghetto, foreigners, awful.” (Marcusson 2011, s. 41). Det som beskrevs
som positivt med området var att bussen gick ofta, dock menade de att det inte spelade någon roll eftersom att det var för farligt att åka buss i Vivalla. Noterbart är att 39% av dessa
ungdomar aldrig har besökt Vivalla, och 16% har varit i Vivalla fem gånger eller mindre (Marcusson 2011).
Rundvandringen i området fick en något mer positiv respons. Ungdomarna som inte bodde i Vivalla var positiva till den fysiska omgivningen - buildings look nice, attractive centre, great
looking school, fun playgrounds, pleasant green areas (Marcusson 2011, s. 44). Till de
kulturella aspekterna var ungdomarna mindre positiva –”I felt a little out of place, the
atmosphere was not quite right, I was stared at- wearing the wrong clothes?” (Marcusson
28 som de gjort när de fått vara anonyma, då ungdomarna utifrån Vivalla visat positiv respons blev det plötsligt ”politiskt korrekt” att vara positiv till sitt bostadsområde (Marcusson 2011).
3.4 ”Tryggheten är ändå det viktigaste”
För att få en uppfattning om hur de boende i Vivalla upplever sitt bostadsområde har jag medverkat på ett av hyresgästföreningens möte i området 29 april 2013. I detta avsnitt presenteras vad som diskuterades angående tryggheten i stadsdelen och vad de boende upplever som otryggt.
På mötet närvarade 13 hyresgäster och två representanter från ÖBO för att samtala om frågor gällande boendet. Trygghet togs upp som en egen punkt och flera av
hyresgästerna upplevde trafiken som en av de största otrygghetsfaktorerna i området. Stadsdelen Vivalla byggdes under
miljonprogramsåren där SCAFT- idealet rådde. SCAFT var en
stadsplaneringsmodell som utvecklades under 60-talet, vars tanke byggde på att separera trafiken från cykelbanor, gångbanor och bostadsområden genom att ha en väg runt om ett bostadsområde med återvändsgator. Skolor och fritids skulle placeras centralt i området. Gångtunnlar under vägen runtomkring skulle fungera som in- och utväg (Hagson 2004).
Eftersom att Vivalla är utformat på detta sätt och det inte finns några bilvägar genom Vivalla har det resulterat i att många bilar kör på cykelbanorna och genar över småvägarna.
Kollektivtrafiken tas också upp som en orsak till den upplevda otryggheten. I dagsläget går det två busslinjer i Vivalla. En av hyresgästerna berättar att placeringen av busshållsplatserna är ett problem då ingen av busslinjerna går igenom Vivalla utan istället runt område.
Källa: www.eniro.se
29 Jag vägrar åka buss när det är mörkt, för att komma till och från busshållsplatsen måste jag
gå genom hela kvarteret, och det gör jag bara inte” säger en boende i Vivalla.
Figur 7 visar en karta över hur busslinjen i området ser ut.
Förnyelseprojektet Mitt gröna kvarter har gjort att lägenheter har evakuerats och större områden står nu tomma och övergivna. De boende i området upplever dessa platser som otrygga då de har kommit att bli ett tillhåll för ungdomsgäng.
”Tryggheten är ändå det viktigaste, förnyelse är bra men det borde finnas mer bevakning av de tomma platserna, nu känns det bara som att ingen är här.” berättar en av de boende i
Vivalla.
Polisen i området trycker mycket på grannsamverkan, det vill säga att grannar samverkar med varandra för ökad social kontroll. Grannsamverkan i området har dock inte fungerat felfritt enligt de boende eftersom att renoveringarna har gjort att de tomma platserna blivit svåra att ha kontroll över.
I det stora hela upplever ändå de boende i Vivalla att stadsdelen är ett bra område att bo i, men att många som inte bor i stadsdelen har en väldigt negativ bild .
”När man berättar att man bor i Vivalla känns det nästan som att folk tänker ´jaha, stackars dig´ ungefär, men med tanke på allt som skrivs i tidningarna är det väl inte så konstigt”
berättar en boende.
Vivalla har under flertal tillfällen den senaste tiden förekommit i media under negativa sammanhang såsom inbrott, skadegörelse och misshandel (Carlsson 2013, Rispoli- Helling 2013, Risberg 2013, Lutteman 2013).
Källa: www.eniro.se.
30
3.5 Samlat trygghetsarbete i Vivalla
I samtal med boende i området och genom ÖBOs trygghetsenkät framgår det att Vivalla uppfattas som en otrygg plats, hur arbetar då kommunen för att öka tryggheten i Vivalla? Nedan presenteras intervjun med projektledaren för kommunens ledande trygghetsarbete i bostadsområdet samt ÖBOs bokonsulent.
I september 2011 startade Örebro kommun projektet Samlat trygghetsarbete i Vivalla med
fokus på fysisk och social trygghet med representanter från Kultur och fritidsförvaltningen,
ÖBO, Polisen, Stadsbyggnadskontoret, Tekniska förvaltningen, Partnerskap Vivalla och Barn- och utbildning. I arbetets projektplan beskrivs syftet med projektet som är att;
”[…] med hjälp av nya och lättanvända arbets- och samverkansmetoder öka medborgarnas upplevelse av trygghet i Örebros största stadsdel, Vivalla. I fokus är att hitta en ny modell för sektorsövergripande samverkan på tjänstemannanivå vad gäller ett samlat trygghetsarbete kring en stadsdel.” (Örebro kommun 2010b, s. 3).
Projektledare för Samlat trygghetsarbete i Vivalla, berättar att fokuset 2012 främst legat på fysiska åtgärder. Hon har genom dialog med boende i området tagit reda på vad som behövts göras om eller läggas till. Hon och övriga representanter i projektet träffas ungefär 4 gånger per termin och diskuterar hur pengarna ska fördelas. Varje år avsätter Örebro kommun
500 000 kr som ska gå till trygghetsskapande åtgärder i kommunen. Projektledaren för Samlat
trygghetsarbete i Vivalla berättar att man tidigare år valt att fördela pengarna runt om i hela
kommunen, några nya lampor här och några nya bänkar där, men vad gäller år 2012 har nästan hela beloppet gått till Vivallaprojektet, tillsammans med 200 000 kr från det kommunala bostadsbolaget ÖBO (Intervju med Frejd Bark 2013).
För att ta reda på vad Vivallaborna uppfattar som otryggt har ett flertal medborgardialoger genomförts under 2012. Projektledaren har samtalat med ungdomar och personal på Vivallas fritidsgård, seniorboenden i området, elever och pedagoger på Vivallaskolan och SFI och familjecentralen för att få en uppfattning om deras syn på tryggheten i området. ÖBOs boendeenkäter och samtal med polisen har även varit en del av insamlandet till detta material (ibid.).
