Sociologins makt - maktens sociologi
K A R I N W I D E R B E R GInstitutet för S o ciologi, O slo Universitet
Inledning
I denna artikel vill jag reflektera, inte över m akten som objekt för sociolo giska undersökningar och analys, utan som ” subjekt” i de sociologiska traditionerna. D et är m ed andra ord m aktaspekter på de relationer i vilka den sociologiska kunskapen produceras, läses och används som jag vill ta upp här. Ett perspektiv som innebär att sociologins alla objekt - och alltså inte bara de som direkt handlar om m akt - kan diskuteras som genom syrade av dessa m aktrelationer. D ärav talet om m akt som ” subjekt” i de sociologiska traditionerna.
Att reflektera över sociologins förhållande till m akten har m ånga gjort före mig. Ä r det något som kännetecknar sociologin och sociologer så är det väl just självreflexion och ständiga diskussioner och uppgörelser om vilken slags sociologi som är den m est fruktbara, sanna eller politiskt riktiga. Kanske är också denna problem atisering av vårt äm ne - som är m er uttalad hos oss än vad som gäller för de andra sam hällsvetenskapliga äm nena - ju st ett uttryck för att m aktaspektem a på våra kunskapsrelationer är m er be svärande ? D et tror jag och det jag här ska ta upp säger något om orsakerna härtill.
Även om tem at sålunda inte är nytt m enar jag dock att de angreppssätt och de brickor jag kom m er att ta i bruk ej helt låter sig placeras i de gängse teoretiska och vetenskapsteoretiska angreppssätten. Sålunda kom m er jag att väva ihop egna erfarenheter av sociologisk kunskapsproduktion m ed den m etateoretiska kritik som levererats av D orothy E. Sm ith och Pierre Bour- dieu - visa på likheter och skillnader dem em ellan - för att till sist utifrån Y rsa Stenius bok ” M akten och kvinnligheten” (Stenius 1993) kom m a in på sam m anhang m ellan personlighet och äm net, dvs vad äm net gör m ed oss som personer och vilken slags personer/personligheter som gör äm net. För m ig utgör dessa väldigt olikartade bitar ett fruktbart sam m anhang och m itt hopp är att de kan stim ulera till reflexioner om sociologins m akt - m aktens sociologi.
Egna erfarenheter av sociologisk kunskapsproduktion
M itt m öte m ed sociologi, som var det första äm ne jag läste på universitetet, var en om edelbar förälskelse. D et handlade om det sam hälle jag ingick i, dess begrepp gav m ig redskap för att sätta ting i sam m anhang, se m önster,kort sagt förstå. O ch ja g slukade kurslitteraturen som om den hade varit skönlitteratur. D etta var det historiska året 1968. Som student drogs jag in i vänstern och även om det m arxistiska perspektivet i/på sociologi var radikalt annorlunda än det vi på den tiden benäm de som borgerlig sociologi, så kunde det inlem m as i de sociologiska traditionerna. Och så skedde också.
A nnorlunda var det m ed fem inism en som ja g strax också blev involverad i. G enom kvinnorörelsen och fem inistisk littteratur började ja g fråga m ig vad slags erfarenheter som de sociologiska begreppen - och för den slags skull — de m arxistiska begreppen baserade sig på. K unde jag läsa in m ina egna erfarenheter någonstans? Var det m itt kön, m itt sam hälle och m ina intressen kam pen handlade om? Vad var det egentligen för position jag som läsare erbjudits att inta i förhållande till m itt kön och m itt sam hälle?
Fem inistisk litteratur och sam varo gav m ig andra begrepp och redskap för att förstå det sam hälle ja g ingick i, än de sociologi då tillhandahöll. Och jag kände nu obehag inför det behag jag känt inför sociologi tidigare. D et var som ” duktig flick a” ja g inbjudits att lyssna till, lära av och se världen så som m än såg den. D et var deras perspektiv på sam hället som presenterades, där allt som var av intresse, både författades av och handlade om m än. Individen var en m an - och absolut arbetaren - för att inte tala om sam hälls problem en; rasism , arbetslöshet, krim inalitet. D et var m än absolut överallt eller riktigare uttryckt, d är m ännen var, var också sociologin.
O synliggöringen av kvinnors erfarenheter, arbete, liv och intressen upp fattade ja g som ett kvinnoförakt — dvs att hela äm net genom syrades av ett kvinnoförakt - vilket för m ig im plicerade ett självförakt. K vinnoförakt och självförakt var inträdesbiljetten till den sociologiska klubben. D et var när jag talade m ed m än, om m än och som en m an som jag var välkom m en i sällskapet. Sociologins behag byttes ut m ot obehag.
Som så m ånga andra kvinnor vid den tiden försökte jag lösa detta dilem m a genom att ga över till kvinnoforskning. O ch i fem inistiska m iljöer erbjöds ja g att läsa in m ina erfarenheter i begrepp och teorier, de var inte längre sånt som inte passade in, ej hörde dit eller var oviktigt.
K vinnoforskningen bedrevs dock - om än m ed tvärvetenskapliga am bi tioner - innanför akadem ia och på den institutionen och ofta innanför ram arna till det äm ne m an tillhörde. Tem ana var annorlunda m en till- vägagangsätten likartade. Tendensen till kvalitativa m etoder m otiverades vid den tiden — under 70-talet — m ed att vi pga osynliggöringen var tvungen att starta från scratch och sålunda utforska fält innan vi kunde kartlägga dem. A tt det också skulle vara ett uttryck för en önskan om närhet - till subjekten, tem at, det konkreta och vardagsliga, har sedan slutet av 80-talet också anförts som skäl av fem inistiska vetenskapsfilosofer.
A ven om tem ana var annorlunda och vi var kritiska m ot rådande sociolo giska begrepp och teorier, så skrev vi in det sam hällelliga så som de sociologiska traditionerna föreskrev. De få kritiska utspel m ot sociologin
som sådan, dvs sättet att göra sociologi - inte m inst det första från D orothy E. Sm ith redan 1976 - slog inte rot. Vi var under 70 - och början av 80-talet inte m ogna härför, upptagna som vi var av synliggöringen. Först sedan m itten av 80-talet då kvinnoforskningen gick in i en självreflexiv fas - en logisk följd av synliggöringsfasen - började vi skärskåda vårt äm ne och våra arbetssätt på ett nytt sätt. Frågor om vilka förståelser av kön vi egentligen producerat, och hur, kom då på dagsordningen. D et gällde inte längre så m ycket att finna ut vad kön är, som hur kön förstås och göres. D ärm ed kom tillvägagångssätt och m etoder i vid bem ärkelse i fokus. O ch när D orothy E. Sm ith i en ålder av nära 60 år kom ut m ed sin första bok 1987 var vi redo att ta den i användning och problem atisera vårt sätt att göra sociologi.
Låt m ig då kort försöka presentera D orothy E. Sm iths kritik av och alternativ till de sociologiska traditionerna.
Dorothy E. Smith
D orothy E. Sm ith, kanadensisk sociolog och fem inist, anm odar oss att skärskåda rådande kunskapsproduktions-re/ahoncr för att kunna se och förstå erfarenhet på ett nytt sätt. D et var brottet m ellan hennes ” k v in n liv ” - dom inerat av kropp och konkret arbete - och hennes ” sociologliv” - dom in e rat av text och abstrakt arbete, som fick D orothy E. Sm ith att börja p ro b le m atisera de sociologiska traditionerna. Vilken verklighet gjorde ” m a n ” sociologi av och hur gjorde ” m a n ” det ? D enna fråga har D orothy E. Sm ith ägnat sitt liv åt att försöka besvara och hon har i verk efter verk kom m it till allt större klarhet. I boken ” The Everyday W orld as Problem atic - A F em inist S ociology” (Sm ith 1987) ligger tonvikten något m er på ” vilken verklighet m an gör sociologi a v ” än i hennes senaste böcker ” Texts, F acts and Fem inity - Exploring the R elations o f R u lin g ” (Sm ith 1990) och ” The Conceptual Practices o f P ow er - A F em inist Sociology o f K n o w led g e” (Sm ith 1990a), där tonvikten snarare ligger p å ” hur m an gör so cio lo g i” . G enom denna förändring av tonvikt - vilket är ett resultat av en v idareut veckling av det angreppssätt hon hela tiden tagit i bruk - ägnar hon sig inte bara åt ” generell sociologi” utan öppnar även för en dialog m ed sk. p o st m odernistiska angreppssätt.
Vardagslivet som utgångspunkt
I ” T he Everyday W orld as Problem atic . . . ” (Sm ith 1987) lägger hon fram och utvecklar påståendet att sociologi som disciplin har utvecklats utifrån den position som m än i en viss klass intar. K lass och m än förstår hon som m ateriella positioner ” d ä r” alienation gentem ot kropp och konkret arbete u tgör fundam entala inslag. D et är bara utifrån den positionen som sam hället kan betraktas och begreppsliggöras på det sätt som sociologer gjort. O ch det
är bara utifrån den positionen som vardagslivet fram står som bestående av trivialiteter som upprepas i det oändliga och på ett kaotiskt sätt. D orothy E. Sm ith m enar att hela den sociologiska begreppsapparaten utvecklats utifrån denna, de styrande (ovanifrån) m ännens (utifrån) position. Sociologi är deras karta, gjorda av och för m än som m än och härskare.
D orothy E. Smith kritiserar också kvinnoforskningen inom sociologin för att inta liknande positioner. K vinnoforskam a h ar visserligen insisterat på studier inom dessa icke-traditionella sociologiska om råden m en deras an greppsätt har varit influerat av stym ingsperspektivet. Ta tex kvinnors aktivi teter i hem m et. D essa aktiviteter, och deras innebörd, har vi synliggjort genom begreppet ” oavlönat hem arbete” . Vi har m ed andra ord begrepps- liggjort dem utifrån (löne-) arbetsperspektivet. M en det är ett begrepp, och ett perspektiv, som inte passar för denna typ av aktiviteter där arbete, fritid, kärlek och service är sam m anvävda. Inte undra på att vi inte kan kom m a överens politiskt, när inte m eningsfulla begrepp för vad vi gör har u t vecklats!
Vad vi kvinnor gör då vi ” m ö d rar” finns det följaktligen ingen b e greppsapparat för inom sociologin. Sociologi tillhandahåller därm ed inte de redskap som erfordras för att sätta det kvinnor gör i någon typ av sam m an hang; fö r oss själva - som individer - m en också för sam m anhangen kvinnor em ellan - som kollektiv. ” V erkligheten” och det m eningsproducerande vetenskapliga (och det politiska) språket splittrar oss sålunda, i förhållande till oss själva och i förhållande till varandra. Vi ” hänger helt enkelt inte ih o p ” . I denna situation m åste vi som forskare försöka konstruera de sam m anhang som ” v erkligheten” och språket system atiskt bryter ner. O ch i det avseendet därm ed inta en position diam entralt m otsatt den sk postm odernis tiska.
H u r kan då dessa, kvinnornas, historier berättas ? D orothy E. Sm ith m enar att vi ska ta utgångspunkt i kvinnors erfarenheter och aktiviteteter, vi ska m ed andra ord starta där kvinnorna är. D etta innebär inte att vi bara ska studera kvinnor eller vara intresserade av kvinnor som ” fen o m en ” . H ennes syfte är inte att finna ut vad kvinnor och m än är. O ch hon är inte heller ute efter att förstå vad vardagslivet är, dvs betraktat som fenom en. Tvärtom m enar hon att det är utifrån vardagslivet som vi ska försöka förstå sam hällets struktur och funktionssätt. H on förespråkar m ed andra ord en sociologi som ” står i vardagslivet ” och blickar runt sig och inte en sociologi som ser (ner) på vardagslivet.
G enom att starta i vardagslivet och begreppsliggöra dess relationer knyts olika analysnivåer sam m an, sk m ikro- och m akronivåer, m enar D orothy E. Sm ith. Synliggöring av relationerna gör aktiviteterna begripliga för ” aktö re rn a ” och ger dem sålunda en ny och/eller annorlunda innebörd. O ch detta är syftet m ed hennes sociologiska projekt. ” M ale-stream ” sociologi har inget att säga, är inte brukbar för kvinnor, och det vill hon att hennes
sociologi ska vara. Själv har hon använt detta angreppssätt i olika em piriska studier, bl a i ett projekt om bam s skolarbete. H är behandlas kön och klass som tom m a kategorier som i sig inte ger nagra förklaringar. Först efter studier av aktiviteter i ett relationsperspektiv fylls begreppen av innehåll. K lass och kön sm ältes härigenom sam m an och behandlas alltså inte som fristående kategorier eller enheter m en som positioner som är ett resultat av relationer. En förståelse av klass och kön ligger följaktligen i förståelsen av själva relationerna, det som är m ellan ” boxarna” , och inte i slutresultatet (könet, klassen), m enar D orothy Sm ith.
Den sociologiska textens relationer
I ” The Conceptual Practices o f Power. . . ” (Sm ith 1990a) tilläm par hon sam m a angreppssätt för att förstå den sociologiska texten som sadan. A tt vara sociolog innebär att m an ingår i en social relation där kunskap har skiljts från kunnande (know ledge from know ing). U tforskandet blir till en generalitet (m an kan forska på allt) för specialister (endast forskare kan forska). Som sociolog ingår m an sålunda per definition i rådande stym ings- relationer, där konkret arbete skiljs från intellektuellt arbete och där detta i sin tur specialiseras. Och det är denna arbetsdelning, hävdar D orothy Sm ith, som ligger bakom utvecklingen av de sociologiska konventionerna för hur det sam hälleliga skrives/göres till text.
D e sociologiska konventionerna kännetecknas av en organisering av en position/utgångspunkt i texten som separerar det sam hälleliga i texten från sam hället som det leves och uppleves. D etta m edför för det första positions- lösa redogörelser; alla subjekt är lika och lika frånvarande. F ör det andra, redogörelser för sam hället som om det kunde förstås i dess helhet; gudsblick,
ett ” fågelperspektiv” utan fågel. D orothy E. Sm ith benäm ner denna k o n stituerande konvention för ” hur m an gör sociologi” för
objektivering.
Den sociologiska texten ska dock inte bara förstås som ett resultat av sociala relationer, närm are bestäm t stym ingsrelationer. D en ingår också aktivt i stym ingsprocessen genom att placera läsaren i en bestäm d relation i för hållande till den verklighet som beskrives i texten. O bjektiveringen placerar läsaren i ” styram as persp ek tiv ” , hon erbjuds en ” g u d sb lick ” där lokala positioner, perspektiv och erfarenheter inte bara underordnas utan också osynliggöres.A lternativet härtill - som förutom D orothy E. Sm ith idag även form uleras av bla D onna H araw ay (H araw ay 1991) - är positionerade kunskaper
( ” situated k now ledges” , m an talar någonstans ifrån) och lokala kunskapsan- språk ( ” local claim s o f k now ledge” , m an talar om något avgränsat, något m an kan stå till ansvar för). Föreställningen om en ” p riv ilig erad ” utgångs punkt, från vilken m an kan ge en ” ö v erordnad” fram ställning av sam hället, avfärdas sålunda. Istället eftersträvas en system atisk förståelse av sam hället
inifrån, fran den m ängd utgångspunkter från vilka de sociala relationer som vi är aktiva i kom m er oss tillkänna. I avfärdandet av en ” priviligerad utgångspunkt sam m anfaller detta perspektiv m ed det sk postm odernistiska m en härm ed upphör ocksa likheterna mellan dessa båda perspektiv. D orothy E. Sm ith är uttalat kritisk m ot postm odernistiska företrädare för att de endast tar upp hur m ening skapas i texten och ej problem atiserar att d enna m ening - texten som sadan - också är en produkt av både konkreta och abstrakta sociala relationer. För D orothy E. Sm ith handlar text sålunda inte bara om sociala relationer i texten (m ening i texten) utan också om att texten både är ett resultat av och ger upphov till sociala relationer. G enom att ta upp och problem atisera sociologi som text/den sociologiska texten i ett fem inistiskt och m aterialistiskt perspektiv ger hon ett sociologiskt svar p å den po st m odernistiska utm aningen.
D etsam m a kan m an säga om Pierre B ourdieu, frånsett ” natu rlig tv is” (?) d et fem inistiska perspektivet, och även om det finns stora och avgörande skillnader m ellan de bådas perspektiv så finns det också, vill ja g hävda, stora likheter i deras syn pa och kritik av de sociologiska konventionerna.
Pierre Bourdieu
I likhet m ed D orothy E. Sm ith har upplevelsen av utanförskap fungerat som en drivkraft och ett kreativt incitam ent för Pierre B ourdieus problem atise- ring av brottet m ellan livet sa som det leves och livet så som det skrives av sociologer. För Pierre B ourdieu handlade det ej om kön i sig, han hade ju rätt kön - akadem ias kön - m en om klass och geografi. H an kom från ” lan d et” . Han var, kan man säga, fel m an m edan D orothy E. Sm ith var fel kön.
D etta brott, som han vid flera tillfällen uttalat sig om betydelsen av, präglar såväl hans tem aval (studier av sin egen landsdel, av akadem ia och m isären i Frankrike) som hans kritik av sociologin. O ch ligger bak form ule ringen av hans alternativa sociologiska angreppssätt. H är bygger ja g främ st på hur detta kom m er till uttryck i böckerna ” H om o A cadem icus” (B ourdieu 1988), ” In other W ords” (Bourdieu 1990), ” D en kritiske ettertan k e” (B our dieu 1993) och ” D istinksjonen” (Bourdieu 1995).
Pierre Bourdieu talar för att vi bör underlägga observatörens position sam m a kritiska analys som används på det konstruerade objektet. O ch m ed det m enar han att vi bör studera och förstå sociologi och sociologisk praxis utifrån relationer och positioner saväl innanför d et akadem iska fältet som det kulturella och historiska sam m anhang som det akadem iska fältet i sin tur ingår i. D etta för att undvika att vi om edvetet ” läser o b jek tet” som uttryck för eller i term er av vår egen förståelse som ju enligt P ierre B ourdieu är en produkt av tidigare näm nda positioner och relationer. F ör att tydliggöra detta och undvika ” det skolastiska m isstaget” (efter John A ustin) skiljer Pierre
Bourdieu m ellan den praktiska logiken - så som livet leves - och den abstrakta/teoretiska logiken — så som vi som sociologer förstår det och han m enar att det är denna m otsättning vi m åste teoretisera (the things o f logic from logic o f things, M arx). Inte för att den teoretiska logiken inte skulle vara ” sann” , utan tvärtom för att visa att den är eller blir sann i de relationer som producerar den position som forskaren - och kanske senare den p olitis ke adm inistratören - står i, i förhållande till objektet.
I likhet m ed D orothy E. Sm ith vill alltså också Pierre B ourdieu att vi
problematiserar de relationer — som D orothy E. Sm ith skulle benäm nt stym ingsrelationer (dvs att sociologer intar en stym ingsposition i förhållan de till verkligheten som knyter sociologer till m akten och gör deras k un skaper både användbara och eftertraktade) - utifrån vilka sociologin som äm ne uppstod och idag utövas. G ör vi ej det, blir vi bara m aktens om edvetna hantlangare och gör de politiskt definierade sociala problem en till sociolo giska problem , typ fattigdom , krim inalitet, ungdom , fritid etc. Sociala p ro blem som vi sociologer istället bör granska socialhistoriskt. Pierre B ourdieu och D orothy E. Sm ith är sålunda båda starkt kritiska m ot en stor del av dagens sociologiska forskning, en forskning som kanske m anga av oss uppfattar som en kritik av ju st m akten genom att vi tar m akten på orden och synliggör innehållet i dess ordningar. D etta m enar de, kan vara en uppgift för sociologer som arbetar i adm inistrationen m en ej för akadem iska sociologer, vars autonom i och att den används utgör en förutsättning för att sociologin ska kunna utgöra ett kritisk korrektiv såväl inom akadem ia som i förhållande till stym ingsrelationer och m akten överhuvudtaget.
D et är viktigt att h är påpeka att de båda m enar att det socialhistoriska tillvägagångsättet också ska användas på sociologins grundbegrepp, som t. ex roller och kultur. Sålunda bör vi fråga oss både vilka relationer i det dagliga livet som gör begreppet roll m eningsfullt för oss forskare att applice ra på det dagliga livet (det förutsätter att m an kan skilja m ellan person och position, något som kom m ed och h ö r ihop m ed det m odem a sam hället) och vilka relationer som ger oss den positionen att förstå det dagliga livet i dessa termer.
D enna analys av sociologisk teori och sociologisk verksam het, som Pierre Bourdieu och D orothy E. Sm ith förespråkar har lite gem ensam t m ed den gängse sociologisk självreflexion som Pierre B ourdieu i flera sam m anhang uttalat sig i skarpa ordalag om. D et handlar inte om ” eftertankar över fältarbetet” - dagsbokssjuka som G eertz kallar det - eller någon slags program m atiskt slagord å la G oulder, utan om en verklig arbetsm etod. O ch det handlar alltså inte bara om en problem atisering av forskaren i sig utan om den position som forskaren intar i det akadem iska rum m et och de ” verktyg” han har ju st i denna egenskap. M en andra ord om en antinar- cissistisk jak t p å det gem ensam m a och banala (B ourdieu 1993 s 62).
Pierre Bourdieu använder begreppet objektivering för denna arbetsm etod. Sam m a begrepp som Dorothy E. Smith använder för det tradionella för faringssätt som de bägge är kritiska mot. H ur är detta m öjligt? Tyder inte det på att deras alternativ - hur m an bör gå fram som sociolog - egentligen är olika? På detta kan m an svara både ja och nej - och jag vill här utifrån objektiveringsbegreppet nysta lite i likheterna och skillnaderna dem em el lan.
Som fram går av den korta utläggning jag här gjort, ser jag stora likheter i deras analys av sociologin. De vill bägge utföra en sociologisk analys av sociologin, i term er av relationer och positioner i ett historiskt perspektiv. Och för dem bägge handlar det om att se m akten i dessa relationer - att förhållandet till styram a och förhållandet till verkligheten är relationer som hör ihop och knyts ihop i positioner. Därm ed blir bägge, för sociologers del, kritiska m ot den postm odernistiska förståelsen av texten. Det är textens sociala relationer, ur vilka den uppstår, läses och om sättes, som bör vara sociologers projekt. Sam tidigt som de inte förespråkar att dessa relationer ska förstås i term er av m aterialistiska orsakssam m anhang å la kritisk teori - som de bada klart tar avstand ifrån, pga dess överdrivna föreställ ningar om intellektuellas frihet. G em ensam t för dem bägge är en klart uttalad eklektisk hållning i förhållande till teoretiska och vetenskapsteoretis- ka skolbildningar — de m åste båda ständigt också försvara sig m ot in placeringar i olika fack - och en genuin sociologisk nyfikenhet på och kärlek till livet så som det leves (hur ting göres), kopplat m ed en politisk solidaritet med dess aktörer som gör att de förespråkar en alternativ sociologi som drar tradam a i relationerna härifrån och ut och uppåt till stym ingsrelationer och m aktfält.
Sa langt likheterna i det sätt pa vilken den sociologiska självreflexionen bör bedrivas och hur en alternativ sociologi kan utform as. Pierre B ourdieu kallar det gem ensam m a arbetssättet härför - objektivering - och även om Dorothy E. Sm ith innehållsm ässigt förespråkar ett likartat arbetssätt (de betonar bägge relationer som nyckel till förståelse) så lägger hon i begreppet objektivering ett arbetssätt som gör att aktörerna - i relationerna - för svinner. A tt objektivera är för Dorothy Sm ith att tillägga sociologiska begrepp ” ag en cy ” , tex att habitus ges ” aktörstatus” ( i B ourdieu 1993 s 35 definieras habitus som ” en strukturerande m ekanism ). D et göres till det som förklarar och ges därm ed förklaringskraft istället för att vara det som ska förklaras. O ch det är ju st detta sätt att göra och använda begrepp inom sociologi som D orothy E. Sm ith är kritisk mot. Pierre B ourdieu är dock i överensstäm m else m ed D orothy E. Smith i kritiken av en sociologi som enbart syftar till att belägga begreppen och avläsa praxis i dess term er, istället för att behandla dem som en arbetsm etod. O ch han säger om sitt eget begreppsarbete att han ej velat göra ett stam trä av begreppen sym boliskt kapital, fält och habitus. D e har inte uppstått i en teoretisk ”
cess utan ur praxis för att lösa problem och det är ” d ä r” de bör evalueras (Bourdieu 1993 s 146).
Jag ser sålunda överensstäm m elser i synen på sociologi som arbetsm etod m en vissa olikheter när det gäller de teoretiska am bitionerna, det teoretiska projektet. O ch jag kan inte låta bli att reflektera över att Pierre B ourdieu - till skillnad från D orothy E. Sm ith - blivit inlem m ad i den akadem iska eliten och blivit kurslitteratur på sociologiska institutioner runt om i världen. D et handlar inte ” b a ra ” om kön eller om kön på ett direkt sätt även om det naturligtvis har underlättat att B ourdieu har auktoritetens och m aktens kön. M an kan ju undra om Bourdieu blivit B ourdieu om han varit kvinna. D et handlar istället främ st om att hans teoretiska am bitioner, hans teoretiska projekt, gör att han kan skriva in sig i den sociologiska ” klassiska” traditio nen. Vi kan sätta honom i sam m anhang m ed och i förhållande till andra stora sociologiska tänkare - det gör han hela tiden också själv. D et kan vi inte på sam m a sätt m ed D orothy E. Sm ith, det är inte heller hennes projekt och därm ed kan hon fram stå som ” m in d re” än Pierre B ourdieu m edan hon i själva verket - vill jag hävda - i vissa avseenden förespråkar ett m er radikalt, om än ej så sofistikerat, alternativ som det han gör. O ch därm ed också ett tillvägagångssätt som bryter m er m ed de sociologiska am bitionerna och som därför är svårare att förstå och som kräver m er av oss.
N är det gäller m aktens kön eller könens m akt i sociologin, dvs sam m an hangen m ellan kön och m akt i sociologin, så har jag när det gäller D orothy E. Sm ith hävdat att hon förstår kön och m akt som ett uttryck för en och sam m a relation, stym ingsrelationen. K lass och m än, som tidigare näm nts, ser hon som m ateriella positioner ” d ä r” alienation gentem ot kropp och konkret arbete utgör fundam entala inslag. K lassm akt och könsm akt, ger varandra m ening och förstärker varandra så att de fram står som ” e tt” . Och genom syrar sålunda sociologiskt tänkande och praxis på ett högst kom plicerat sätt.
Hos Pierre B ourdieu har kön också alltid utgjort en central dim ension eller tolkningsram . A lltfrån hans första undersökningar av sin hem bygd, till den vida kända K abylstudien och nu på 90-talet, arbetet om ” L a dom ination m asculine” (Bourdieu 1990a), har kön, könskillnader och könsm otsätt- ningar varit återkom m ande tem an. O ch i intervjuer har han bla sagt att det ” m askulina herradöm et” (hans term er) är den paradigm atiska form en, ja själva m önstret för sym boliskt våld. N är det gäller akadem ia; vetenskaplig kunskapsproduktion - och då särskilt sociologisk sådan - säger han, m er eller m indre ordagrant, att det m askulina herradöm et är en institution som objektivt (genom tusentals år) skrivits in i sociala strukturer och i sub jektiviteten i m entala strukturer på ett sådant sätt att ” v i” i analysen
använder de ” kunskapsinstrum ent” (Bourdieu 1993 s 156) som vi istället borde gjort till förem ål för utforskning. Ä ven om han kanske kan sägas följa detta råd i några av sina em piriska studier, har jag dock svårt att se att han
g ör det i sina m etateoretiska reflexioner, vare sig de handlar om vetenskaplig kunskapsproduktion i sin allm änhet eller m er specifikt om sociologisk så dan. Den kritiska diskussionen av tidigare eller sam tida stora tänkare som sam tliga är m än - han tycks uteslutande förhålla sig till m ännens diskurs - innehåller så vitt ja g kan se inga könsperspektiv. D eras tillvägagångssätt och begrepp — de redskap han talar om att vi m åste undersöka i ett könsperspek tiv — ifrågasätter han salunda inte själv i detta avseende.
Jag kan inte se annat än att tar m an Pierre B ourdieus ” p ro g ram ” på orden, att en analys av vara kunskapsverktyg också inkluderar att vi ser dem i ett könsperspektiv, sa far det vissa konsekvenser också för de tillvägagångssätt och de begrepp han själv förespråkar. Forskningsrelationen t.ex - till subjekt och tem a — är alltid ocksa en könsrelation och m åste problem atiseras som en sådan och därm ed också vad och hur m an, i Pierre B ourdieus term er, kan objektivera. Och om det är så som han själv säger; att villkoren för objekti- vering inom kunskapsproduktionen (dvs av ” objek ten ” i forskningsverk sam heten) följer villkoren för objektivering av kunskapsproduktionen, så finns det en stor risk att vi i den B ourdieuska objektiveringsm odellen osynliggör könsdim ensionen. Som sociologer m åste vi problem atisera hur vi kan behålla ” könet i liv e t” då vi går från konkreta individer som har kropp och kön till abstrakta relationer och positioner. Sam m anhangen m ellan nivån på reflexion av kunskapsproduktion och vad slags kunskap vi kan producera gör att vi alla - inklusive Pierre B ourdieu - ligger ” risigt till” n är det gäller kön. I det avseendet tillhandahaller akadem ia och sociologin fortfarande stenåldersverktyg.
Till sist vill jag sa kom m a in pa frågan om vad den sociologiska relatio nen, att vara sociolog och ingå i de stym ingsrelationer som ja g via D orothy Sm ith och Pierre B ourdieu här försökt problem atisera, innebär på ett person ligt plan. Vad gör äm net m ed oss som personer? E ller för att uttrycka det m er provocerande: Ä r det m aktlystna (m ans-) personligheter som dras till socio logi? G ör äm net oss till m er m aktlystna m än? Och förstärker våra m akt p ersonligheter i sin tu r äm nets m aktam bitioner?
Den sociologiska personligheten - maktens
personlighet
Y rsa Stenius skriver i sin bok ” M akten och kvinnligheten” (Stenius 1993) om vad hon - när hon efter ett personligt sam m anbrott ser tillbaks p å sitt liv - upplevde att m akten gjorde m ed henne som person. U tifrån egna er farenheter av sig själv och andra i m aktens centrum , reflekterar hon över vad m akten g ö r m ed ens personlighet m er generellt och m ed en som kvinna speciellt. Jag läste boken i ett sträck förra hösten på m in födelsedag och
tänkte att det var ett om en, att det ju st denna dag var dags att ta ställning till m akten i m itt liv och ja g i m aktens tjänst. Jag kände igen m ig i hennes beskrivningar av hur m an om ärkligt och successivt glid er in i m aktens sällskap och den narcissistiska tillfredsställelse det ger att tillhöra en av ” de utvalda” , hur detta i sin tu r skapar distans till den övriga om givningen och otålighet och ointresse i vardagen och dess relationer. O ch om detta d ess utom är ett m anligt sällskap - vilket det ju idag i allm änhet fortfarande är - hur förakten för kvinnor och det kvinnliga (kvinnors traditionella verksam het) som både är uttalad och im plicit - håller den egna kvinnligheten och kvinnosolidaritet i schack. Ä ven om jag för egen del inte som Y rsa Stenius skulle vilja tala om en stym pning av m in kvinnlighet (hon valde bland annat bort barn) så h ar den i varje fall inte fått blom stra, den har ” tu k tats” .
D en fråga ja g ställde m ig, efter att ha läst Y rsa Stenius, i ljuset av D orothy E. Sm ith och P ierre B ourdieu, var vad slags personlighet ” hom o academ i- c u s ” lockade och fram odlade, och m er specifikt då hos det sociologiska fältets spelare. P ierre Bourdieu kom m er själv in på d etta i olika sam m an hang, bland annat när han talar om den frestelse att ha ett absolut perspektiv på studieobjektet, en slags intellektuell m akt i den intellektuella världen, som ligger inbyggd i den sociologiska positionen. O ch han m enar att det är ju st denna m akt - och inte några egentliga epistom ologiska hinder - som ligger bakom m otviljan m ot den självreflexion som han förespråkar och ser som en nödvändig och ständig väckarklocka m ot m aktsuget. H an säger på ett ställe bla följande ” Jag m åste objektivera denna frestelse, rättare sagt, jag m åste objektivera den form som den vid en givet tidpunkt gjorde sig påm ind i, hos sociologen Pierre B ourdieu” (fritt översatt från B ourdieu 1993 s 58).
D et handlar sålunda både om den m akt de akadem iska traditionerna ger oss som dess företrädare (auktoritet) och om den m akt som ligger i den sociologiska stym ingsrelationen som direkt inbjuder oss till m aktens sm ör gåsbord. Vi bjuds, kort och gott, att vara styrare m en d et är klart att det är vissa tem an och angreppssätt som är m er gångbara än andra. Stora, kvantita tiva, helst kom parativa studier, gärna m ed vidlyftiga politiska och teoretiska am bitioner på m anstem an ger forskningspengar, tjänster och en plats i m edia. Sm å, explorerande, kvalitativa studier på kvinnotem an och utan högtflygande teoretiska och politiska am bitioner hör självklart inte hem m a här. Jag tror därför inte att det är någon tillfällighet att det är fler m än än kvinnor som lockas till styram as bord. Sociologin bekräftar och förstärker vad vi har förstått som den traditionella m anliga personlighetstypen (längtan efter m akt och kontroll) som i sin tur förstärker sociologin. En viss typ - den ” vanliga” sociologin - lockar till sig fler m än än kvinnor, fler m än erbjuds sociologisk m akt och dessa m äktiga sociologiska m än ger i sin tur m akt till sociologin och till de som förvaltar det de byggt upp. K vinnor är naturligtvis - i jäm ställdhetens nam n och åtm instone officiellt - inbjudna att deltaga i gänget m en det m åste ske på bekostnad av tem an och angreppssätt. Som
fem inist anser jag det vara hög tid för oss kvinnoforskare att offensivt explorera vår m arginella position, istället för att sitta under m aktens bord och gnälla för de sm ulor som styram a slänger åt oss. D orothy E. Sm ith och Pierre Bourdieu kan då vara en hjälp för att förstå sam m anhangen m ellan m akt och kön i sociologin och finna vägar för en alternativ sociologi, öppen för både kvinnor och m än.
K anske kan det jag här tagit upp provocera - inte bara för att m an är oenig i innehållet eller sam m anhangen m ellan de bitar jag här tagit upp - utan för att det uppfattas som uttryck för en ” ly xhållning” . N ågot som akadem iker, helst fast anställda universitetslärare, kanske kan hålla på m ed m en som inte fram star som ett realistisk angreppssätt för huvuddelen av sociologer som arbetar som utredare, uppdragsforskare etc. Och därm ed något som kanske inte heller uppfattas som relevant i sociologutbildningen. K anske vill m an på dessa grunder därför inte heller ta dem till sig. Jag är i allra högsta grad m edveten om detta dilem m a och m enar att det är viktigt att vi erkänner och utforskar det; hävdar sociologins rätt till autonom itet som grundforsknings- disciplin sam tidigt som vi också sysslar m ed tilläm pad sociologisk forsk ning. D et är m otsättningsfullt, kanske m otsägelsefullt, precis som det är att vara kvinna idag, m en i likhet härm ed är det något som vi kan göra till ett fruktbart dilem m a. D ärför bör vi lyssna till dessa röster och ge plats fö r dem i utbildningen. De far oss att reflektera över vad det är vi gör som sociologer och kanske kan det få oss att utforska gränserna för deras alternativ i praxis, en praxis som naturligvis i sin tur alltid är en kontinuerlig utm aning fö r såväl deras alternativ som för den sociologiska grundforskningen överhuvudtaget.
L IT T E R A T U R
Bourdieu, Pierre (1988) H om o A cadem icus. London: Polity Press Bourdieu, Pierre (1990) In O th er Words.London: Polity Press
Bourdieu, Pierre (1990) La Domination Masculine” . Paris: A ctes d e la recherchesno 84 Bourdieu, Pierre (1993) D en kritiske ettertanke. CLlo: Det norske samlaget
Bourdieu, Pierre (1995) D i stin ks jon en . Oslo: Pax forlag
Haraway, Donna (1991) S im ians, C yborgs, a n d Women.London: Free Association Books Stenius, Yrsa (1993) M akten och kvinnligheten. Stockholm: Brombergs förlag
Smith, Dorothy E. (1987) The E v eryd a y W orld a s P ro b lem a tic - A F em in ist Sociology.
Boston: Northeastern University Press
Smith, Dorothy E. (1990) Texts F acts a n d F em ininity - E xploring the R e la tio n s o f Ruling.
London: Routledge
Smith, Dorothy E. (1990a) The C on ceptu al P ra c tic e s o f P o w er - a F em in ist S o cio lo g y o f K n ow ledge. Toronto: University o f Toronto Press
Smith, Dorothy E. (1989) Sociological Theory — Methods o f Writing Patriarchy” , artikel i Wallace, Ruth (ed) (1989) F em inism an d S o cio lo g ica l Theory.New York: Sage
S U M M A R Y Karin Widerberg
The P o w e r o f S o cio lo g y - The S ocio lo g y o f the P o w e r
In this article the relations in which sociological knowledge is produced, read and used, is discussed in a power perspective. Own experiences o f sociological production o f knowledge is linked to the metatheoretical critique o f Pierre Bourdieu and Dorothy E. Smith. Similarities and differences regarding their critique as well as their recommended alternative approaches, are illustrated and discussed. It is argued that a sociological problematization - including a gender perspective - o f the position o f the researcher in the Academic field and the tools that go along with this very position, has to be the basis for the development o f a sociology that wants to be an alternative to ”the view from above” , i.e from those in power. Finally, the question o f the links from relations o f production o f sociological knowledge to the ” sociologi cal personality” is raised. Does the ruling perspective dominating the sociological traditions attract ” ruler personalities” ? Does is make us all to ” small rulers” ? And does this in its turn result in a strengthening of the ruling perspective within sociology?
