Samlaren
Tidskrift för
svensk litteraturvetenskaplig forskning
Årgång 91 1970
Svenska Litteratursällskapet
Detta verk har digitaliserats. Bilderna av den tryckta texten har tolkats maskinellt (OCR-tolkats) för att skapa
en sökbar text som ligger osynlig bakom bilden. Den maskinellt tolkade texten kan innehålla fel.
R E D A K T I O N S K O M M I T T É
Göteborg: Lennart Breitholtz
Lund: Staffan Björck, Carl Fehrman
Stockholm: E. N. Tigerstedt, Örjan Lindberger
Umeå: Magnus von Platen
Uppsala: Gunnar Tideström, Gunnar Brandeil
Redaktor: Docent U lf Wittrock, Hällbyg. 34 C, 752 28 Uppsala
Printed in Sweden by
Övriga recensioner
195
dess fö rg re n in g a r är ett exem p el. M e n i stort sett b lir u tbytet a v den g ru n d lig a in v e n te rin g e n tä m lig e n m ag ert. S tä lle r m an k ravet p å enhets- k rite rie r tillrä c k lig t lå g t, k an m an b ev isa m y c k et utan att säga n å g o n tin g av v ik t. A tt struk tu ren k o nstitueras a v n å g o n fo rm av sp än n in g e lle r m o tsättn in g sägs g ä lla om a lla de stude rade textern a, m en det torde g ä lla om de flesta ep isk a v e rk . A t t ett k ro n o lo g isk t schem a av sam m a typ som i R ö d a ru m m et ä r särdeles v a n lig t, e rk ä n n e r L a g e rro th m en b etraktar det lik v ä l som »en p å m in n else om att verk lig h ets- sto ffe t är o rg a n iserat i ett k o n stn ä rlig t m ö n s ter». A t t b ild sp rå k e t b y g g e r p å årstidernas v ä x lin g a r och m o tsättn in gen m e lla n staden och den fr ia n atu ren och att F a lk s stäm n in g ar h a rm o n ierar än m ed den v å rlig a o m g iv n in g e n , än m ed den h ö stliga, är iak ttagelser av fö g a u p p seend eväckan d e art.
M e ra sen satio n ellt är det, då den reg n b löte S tru v e u p p fattas som en h a lv t m y tisk v atten m ä n n isk a, besläktad m ed S o rg b arn i S in g o a lla , E llid a W a n g e l i F ru en fr a h avet e lle r Je sp e r M u u s hos Selm a L a g e r lö f — fö r att n åg ot se n are fig u re ra som g rå sp a rv , letan d e efter sk räp i sam h ällets träd gård . V a tten m än n isk o id én är ty d lig e n en fru k t a v L agerro th s svag h et fö r N o rth ro p Fryes system atik i A n a to m y o f C r iti cism . F ry e rä k n a r m ed fy ra s ä rfo rm e r av p ro sa berättelse: the n o v el, th e rom an ce, the c on fes sio n och th e M e n ip p e a n satire e lle r an atom y, och L a g e rro th fin n e r nu att R ö d a ru m m et kan betecknas som e n b la n d fo rm a v n u m m er 1 , 3 och 4 m ed ett litet in s la g av n u m m er 2 , n ä m lig e n Stru ves g ästsp el i vatten ro llen . D etta sk u lle v a ra » rom an ce». T i l l F ry e återk o m m er fö r f. i slu tet a v sin studie. H a n a v v isa r G ö ra n P rin tz-P åh lso n s tes om en » o b lik B u n d es-m y- thos» i R ö d a ru m m et — alltså d en lik a lä rd a som v id u n d e rlig a p ro b le m lö sn in g som serv era des i B L M 1 9 6 4 - 6 5 — och m en ar i stället att R ö d a rum m ets »m ythos» är en a v Fryes sex k o m ed istru k tu rer, den iro n isk a k o m ed in . Ö ver en sstäm m elsen ä r v isse rlig e n in te total, e r k ä n n er han i san n in gen s nam n.
H e la detta reso n em an g tycks m ig v a ra ett v äse n slö st och o fru k tb a rt teoretiserande, som m ed h jä lp av o n ö d ig te rm in o lo g isk bråte p r e senterar sk en lö sn in g a r. E rla n d L a g e rro th h ar o tv iv e la k tig t den a rb etsfö rm åg a och en tusiasm som m åste investeras i fo rsk n in g su p p g ifte r av den n a art. M a n sk u lle b ara ö n sk a att h an v ille avstå frå n irre le v a n ta dem on stratio n er av n y k ritisk lä rd o m och ran so n era den d el a v a rg u m en terin g en som h ar en a lltfö r tru istisk b i sm ak.
Hans Lindström
G r e g o ry N y b ö :
Knut Hamsuns Mysterier.
G y l d en dal N o rs k F o rlag . O slo 19 6 9 .D e t b esyn d erlig e m ed litte ra tu rfo rsk n in g e n o ver K n u t H am su n (ja, litte ra tu rfo rsk n in g i det hele tatt) e r at m an i större eller m in d re g ra d h ar o versett o g n e g lisje rt fo rfatteren s
teknikk.
O la f Ö yslebö (H a m su n g je n n o m stilen , O slo 1 9 6 4 ) har sk revet om H am su n sstik
o rd b ru k , g je n tagelser, u tb ru d d , v iss type setn in g sb ru k etc., m en tek n ik eren (»stru k tu ra listen » ) H am su n er b litt tilsidesatt. D ette e r dessto m e rk lig e re siden v i v e t at H am su n selv arb eid et n etto p p m ed tek n ik k en — o rig in a lite te n i en m ed delelse. R o la n d B arth es h ar sk rev et om dette i Essais C ritiq u e s (sven sk overs. 1 9 6 7 ) . D e t som sæ r p re g e r litteratu ren , sier B arth es, er dens tek n ik k : » Litteratu rens vesen er in g e n tin g an net en n dens tek n ik k .» H v is et fa m ilie m e d le m til en v e n n er död, s k riv e r B arth es, så v il je g g je rn e sk riv e noe til h am fo r å v ise m in m ed- f ölelse. J e g fin n e r fö rst at je g ik k e rik t ig m a k ter å u ttry kk e h v a je g e g e n tlig fö le r, o rd ene sier ik k e det je g v il de skal si. P å den an n en side v il je g h e lle r ik k e b are sikondolerer,
det er et tom t o g sk jem atisk ord. J e g m å v a r i ere m est m u lig , fo r g je n n o m v a ria sjo n e n å k u n n e g i et slags b ild e , en slags m ed d elelse som
i sin helhet
u ttry k k er det je g v il si.P å sam m e v is k an m an u ttry k k e det om ro m an er e lle r d ik t e lle r sk u esp ill. D e t h a r v æ rt sk revet tusenvis a v b ö k er o v e r em n et to k v in ner o g en m an n ; det som u tg jö r Sim o n e de B e a u v o ir ’s »K u n st» i L ’in v ité e r ik k e tem aet e lle r stilen (i sn ever fo rstan d ) m en
meddelel
sens originalitet, romanteknikken.
N å r det g je ld e r en rom an som K n u t H a m suns M y ste rie r h ar fo rsk n in g e n stort sett dreiet seg om d en »g åtefu lle» N a g e l (p syk o lo g isk ) o g hans ev en tu elle relas jo n er til fo rfatteren . M a n h ar der o fte h av n et i den b lin d g a te som b la n t an n et H a n s-G ö ra n E k m a n b e sk riv e r i E d d a (N o . 6 1 9 6 8 ) i en d isk u sjo n o v e r S a rtre’s Les M ou ch es: F o rsk eren g å r u te n fo r v e rk e t o g tv in g es til å löse p ro b le m e r som e g e n tlig ik k e eksisterer (i teksten ). M a n er stort sett en ig e o m at M y ste rie r er en m e r k e lig b o k , fu ll av p sy k o lo g i etc. M a n h ar teo rier om h v o rv id t N a g e l » h jalp » K a r ls e n m ed selv m o rd et, m an sp ek u lerer i n a vn et Jo h a n N ils e n N a g e l o g setter det i fo rb in d e lse m ed Strin d b erg s Jo h a n i T jä n ste k v in n a n s So n osv. A t M ysteriers sær- egn eh et o g m ed d elelse lig g e r i b oken s te k n ik k (slik sk al en m o d ern e p sy k o lo g isk rom an sk ri ves, v ille H a m su n sagt) h ar m an b ek ym ret seg lite m ed (bortsett fr a d etaljer som f. eks. in d re m o n o lo g e r). D e r fo r e r det en sæ regen g ied e, en söt o g g o d o p p le v e lse å lese G r e g o ry N y - b ö ’s b o k K n u t H am su n s M y ste rie r (G y ld e n d a l
196 Övriga recensioner
Norsk Forlag, Oslo 1969)- Nybö har, særlig
med hjelp av Mark Shorer (Technique as Dis
covery, San Fransisco 1966), försökt å betrakte
Mysterier som en i förste rekke teknisk mani
festasjon. »Det vi lærer i Mysterier i siste
rekke, er at romanen er noe mer enn under
holdning, mer enn bare »kunst»: det er en
kunnskapsform. Å föle, intenst og subjektivt,
gjennom teknikk, det er også å tenke» (s. 153)-
Boken er delt i to hoveddeler og det er her
den siste delen jeg finner mest interessant. Den
förste delen bærer overtitelen »Det Krimino
logiske» og tar sitt utgangspunkt i at Myste
rier (titelen kan gi visse antydninger om noe
kriminelt) er en slags detektivroman i Edgar
Allan Poes stil og med visse innslag fra Strind
bergs Tschandala. Nybö mener at romanen er
skrevet baklengs. Alt er nöye planlagt. Ingen
av Nagels steg og underligheter er tilfeldige.
Man kan forstå at Nybö assosierer til detektiv
romanen, men det forekommer meg en smule
lettkjöpt: Man holder opp romanen og ser den
gjennom Poes briller uten å ta nærmere hen
syn til at Hamsun selv med Mysterier ville gi
en fremstilling av »det ubevidste Sjæleliv».
Mysterier var Hamsuns skjônnlitterære uttrykk
for det han i sitt litterære program kalte
»Psykologisk Digtning». I stedet for å se Poe
bak Nagels forhörsteknikk (»forhör av en
Sjæl») er det kanskje mer givende å studere
Dostojevskijs teknikk i Forbrytelse og Straff,
særlig partiene med Porfirij (Undertegnede ak
ter selv å ta problemet nærmere opp i en av
handling om Knut Hamsun).
Den andre delen bærer overtitelen Det Be
rettertekniske og her blir Nybö mer spennende,
og hadde han lest Barthes så ville han kunnet
fastslå at Mysteriers vesen er dens teknikk. Bo
ken handler i ytre forstand om noe höyst tri
vielt, en underlig »charlatan» som kommer til
en by og gjör en masse merkverdigheter för
han igjen forsvinner. I »indre» forstand hand
ler den om »moderne Psykologi» og det er
romanens struktur som gir leseren denne med
delelsen, og her er Nybö inne på noe interes
sant: Mysterier er en bok som krever samar
beide mellom forfatter og leser. Sammen med
forfatteren vrir han seg gjennom alle labyrin
tene for å finne et svar: Hvem drepte Karl
sen? Eller: Var det selvmord? Eller med Bar
thes: Hva er meningen med livet?
Det leseren, i siste instans, lærer gjennom
dette samarbeide med forfatteren er en me
tode, en teknikk: »Teknikk organiserer. Den
planlegger, skriver baklengs, og fölger monstre
som er analoge med den analytiske intelligens»
(s. 152).
Nybö ser Mysterier fremfor alt som en tek
nisk foreteelse, en konstruksjon — noe som
antagelig er helt i linje med Hamsuns egne
intensjoner. Men her er, som sagt, atskillig å ta
opp som Nybö ikke har fått plass til.
Arne Falck
R o lf N y b o e N e ttu m :
Konflikt og Visjon. Ho
vedtemaer i Knut Hamsuns forfatterskap
1 8 9 0 -1 9 1 2 . G y ld e n d a l N o r s k F o rla g . O slo 1 9 7 0 . R o lf N y b o e N ettu m s d o k to ra v h a n d lin g K o n flik t o g V is jo n e r p å v e l 3 0 0 sid er o g u tg jö r förste delen av en to delers stu die o ver K n u t H am su n s fo rfattersk a p . A t fo rfa tte re n b u rd e snu dd p å o r dene i tittelen er m u lig en s en in n v e n d in g av b ag atellm essig art; k o n flik te n e k o m m er jo g je rn e som en p en d en t til v isjo n e n , noe N e t tu m selv n evn er i sin k o n k lu s jo n (s. 2 9 6 ) . E t ter en noe k ry p tisk fo r k la r in g p å h v a d ik tn in g er — »En stor d ik ter s k riv e r p å k o n flik te n e i s e g selv ; det er i sk jæ rin g sp u n k tet m e llo m de kryssen d e ten den ser d ik tersin n et slår gn ister» (?) — slår fo rfa tte re n fa st sin e intens jo n er: » H o v e d fo re m å le t er ik k e å g jö re rede fo r p sy k o lo g i e lle r stil, m en fo r d en ek sisten sielle p r o b le m a tik k som de dikted e sk ik k elser er b æ rere av» (s. 1 0 ) .
D e to tem aene N e ttu m altså g å r p å jak t etter — o g fin n e r — k a lie r h an
visjon og
konflikt. Vis jonen
»kan arte s eg som en n æ r m est m ysteriös v issh et om eksisten sen av en höyere v irk e lig h e t, erk je n n b a r g je n n o m d röm o g fan tasi (S u lt), en k o sm isk o p p le v e lse (M y sterier) eller en k o n tem p la tiv o p p le v e lse (P an )» (s. 2 9 6 ) . D e n n e »höyere v irk e lig h e t» b lir sy n lig i naturen. N a tu re n få r d erved en sym b o lsk b e ty d n in g : G u d , altet, fa rsk ik k else, fö d sel, död etc.Konflikten
består i » fre m m e d fö le lse n » : S u lt h elten som en d a g fo rb a n n e r G u d o v e r sin y n k e lig e tilstand e lle r som k an få en — i S a rtre’s m e n in g — k v a lm e fo rn e m m e lse o v e rfo r syn et av tin g en e o g / e lle r den eg n e k ro p p en , N a g e ls k u n stn erisk e v irtu o site t o g stolth et — »E n stor d ik ter er en som ik k e sk am m er seg» — hans opp levelsesm etted e u tflu k te r i sk og en (» K ir k e n » ) som kontrasteres m o t g iftfla s k e n han bæ rer p å b rystlo m m en , selvm o rd stan k en e, m en in g slö sh eten — »en stanset v a n d re r, G u d s fik se idé» — , G la h n s n atu rn æ re h y tte liv o g v årb ru sen d e erotisk h et som k ontrasteres m o t »ku ltu ren » som han tilh o re r m en in b itt p rö v e r å b ek jem p e, Jo h a n n e s o g V ic to ria s svu lm en d e erotisk e le n g sle r i ko n trast m ed en u tiln æ r m e lig stolth et etc. etc.N e ttu m b eg y n n er m ed en k o rt g je n n o m g a n g av H am su n s förste litteræ re fö rsö k (dvs. fö r S u lt). D eretter in n fö re r h an et tyve siders k a p ite l om H am su n s litteræ re p ro g ra m fr a 1 8 9 0 / 9 1 . D e t b lir næ rm est en sk jem atisk g je n n o m
