ÖREBRO UNIVERSITET 2008-06-02 Handelshögskolan
Företagsekonomi, avancerad nivå
Självständigt arbete inom företagsekonomi, 15 hp Handledare: Pia Lindell
Examinator: Magnus Hansson VT-2008
U
U
t
t
l
l
ä
ä
n
n
d
d
s
s
k
k
a
a
i
i
n
n
v
v
e
e
s
s
t
t
e
e
r
r
i
i
n
n
g
g
a
a
r
r
i
i
B
B
o
o
s
s
n
n
i
i
e
e
n
n
o
o
c
c
h
h
H
H
e
e
r
r
c
c
e
e
g
g
o
o
v
v
i
i
n
n
a
a
Hinder och möjligheter
FÖRFATTARE:
S
S
A
A
M
M
M
M
A
A
N
N
F
F
A
A
T
T
T
T
N
N
I
I
N
N
G
G
Denna uppsats behandlar de möjligheter och problem som kan uppstå vid etablering av företag i Bosnien och Hercegovina. Syftet med uppsatsen är att genom en empirisk studie med intervjuer på fyra personer som etablerat sig på den bosniska marknaden presentera deras upplevelser kring etableringsprocessen och kring den bosniska mikro- och makromiljön, att genom en empirisk studie med intervjuer, seminarier samt vetenskapliga artiklar och rapporter beskriva vilka hinder och möjligheter som finns vid etablering på den bosniska marknaden och att genom en analys av det empiriska materialet utifrån den teoretiska referensramen skapa en ökad förståelse för den bosniska marknaden om vilka problem och möjligheter som finns.
Studien bygger främst på empiriskt material som författarna har samlat in under en tvåveckorsvistelse i Bosnien och Hercegovina. Målet med vistelsen var dels att samla in det empiriska materialet genom djupintervjuer men även att som författare få en djupare förståelse för fenomenet som studeras i denna uppsats. Det empiriska materialet har sedan analyserats med hjälp av relevanta teorier och utmynnat i en slutsats i vilken frågeställningen och syftet besvaras.
Resultatet av studien visar på gemensamma problem och möjligheter utifrån respondenternas upplevelser. Möjligheterna som framkommer är bland annat billig och pålitlig arbetskraft, stor potentiell tillväxtmarknad och närmandet till EU. Hinder som företag kan stöta på i Bosnien och Hercegovina är oftast av byråkratisk eller infrastrukturell karaktär samt språkliga hinder. De flesta av respondenterna rekommenderar Bosnien och Hercegovina som en potentiell etableringsmarknad men belyser samtidigt vikten av kunskapsinhämtning eller lokala samarbetspartners med kännedom om den bosniska marknaden.
Sökord: Bosnien och Hercegovina, Bosnien, BiH, investeringar, direktinvesteringar, FDI, internationalisering, etableringsmöjligheter, etableringshinder, potentiell marknad
F
F
Ö
Ö
R
R
O
O
R
R
D
D
Vi vill härmed tacka alla de som hjälpt oss i vårt arbete med denna uppsats. Ett stort tack till vår handledare Pia Lindell som under uppsatsens gång har kommit med värdefulla tips och synpunkter. Dessa har varit av stor betydelse för vårt metodiska arbete framåt och ständiga utveckling av och med studien.
Ett stort tack även till Sam Zacum, för den intervju som lade grunden till uppsatsens vidare utformning samt som hjälpte till med den initiala kontakten med Nova Banjalucka Banka. Vi vill självklart även rikta ett stort tack till våra respondenter, Enes Zjajo, Steel Construction Bosnia, Mumin Keljalic, Alloy Wheels Jajce, Brock Group, Bahrudin Zjajo, Percon STO, Bo Rönnkvist, BoRö AB, Zdravko Kujundzija, Foreign Investment Promotion Agency, Ranko Labovic, VD Nova Banjalucka Banka, som på ett engagerat sätt tagit sig tid för oss genom att närgående förklara företagets verksamhet och ställa upp på intervjuer. Vi riktar även vår tacksamhet till Susanne Wossmar, Handelskammaren Mälardalen, för ett väl genomfört seminarium samt initial hjälp med kontakten Slobodan Neskovic.
Slutligen vill vi rikta ett tack till våra opponenter samt vänner och familj som bistått med konstruktiv kritik och goda råd under resans gång. Utan det stora stödet och hjälpen med de initiala kontakterna till de undersökta företagen hade denna studie ej varit möjlig.
Örebro, 2 juni 2008
F
F
Ö
Ö
R
R
K
K
O
O
R
R
T
T
N
N
I
I
N
N
G
G
A
A
R
R
AB Aktiebolag
BiH Bosnien i Hercegovina (Bosnien och Hercegovina)
BNP Bruttonationalprodukt
CEFTA Central European Free Trade Agreement
EU European Union
FBiH Federationen Bosnien och Hercegovina
FDI Foreign Direct Investments (utländska direktinvesteringar) FIPA Foreign Investment Promotion Agency
FN United Nations
FYR Former Yugoslav Republic
IMF International Monetary Fund
IBM International Business Machines Corporation ISO International Organization for Standardization NATO North Atlantic Treaty Organization
OECD Organisation for Economic Co-operation and Development PEST Politiska, ekonomiska, sociokulturella, teknologiska
RC Rad Center
RCC Regional Co-operation Council
RS Republika Srpska, Serbiska Republiken SAA Stabilisation and Association Agreement
SIDA Swedish International Development Cooperation Agency STO Byggföretag grundat av Wilhelm Stotmeister
USA United States of America
USD United States dollar (Amerikanska dollar)
UNCTAD United Nations Conference On Trade And Development
UD Utrikesdepartementet
VD Verkställande direktör
I
I
N
N
N
N
E
E
H
H
Å
Å
L
L
L
L
S
S
F
F
Ö
Ö
R
R
T
T
E
E
C
C
K
K
N
N
I
I
N
N
G
G
1IINNLLEEDDNNIINNG... 1G
1.1 PROBLEMBAKGRUND... 1
1.1.1 Mötet mellan öst och väst och det ständiga kämpandet... 1
1.1.2 Den stora utmaningen ... 2
1.1.3 Utländska investeringar... 2
1.1.4 Framtidstro och strävan efter EU-medlemskap visar vägen ... 4
1.2 PROBLEMDISKUSSION... 4 1.3 PROBLEMFORMULERING... 6 1.4 SYFTE... 6 1.5 AVGRÄNSNINGAR... 6 1.6 DISPOSITION... 6 2 2FFÖÖRRUUNNDDEERRSSÖÖKKNNIINNGG ... 7
2.1 INLEDNING TILL FÖRUNDERSÖKNINGEN... 7
2.2 METODISKT TILLVÄGAGÅNGSSÄTT, FÖRSTUDIE... 7
2.3 INTERVJU MED SAM ZACUM... 8
2.4 ANALYS AV FÖRUNDERSÖKNINGEN... 14
3 3TTEEOORREETTIISSKKRREEFFEERREENNSSRRAAM ... 16M 3.1 INTERNATIONALISERING, VÄGEN TILL UTLÄNDSKA INVESTERINGAR... 16
3.1.1 Internationaliseringens olika beståndsdelar... 16
3.1.2 Uppsalamodellen och nätverksmodellen ... 17
3.1.3 Övergångsmarknader ... 18
3.2 MAKROMILJÖN OCH FÖRETAGANDET... 19
3.2.1 Makromiljön en viktig del av strategin ... 19
3.2.2 Staten, det politiska spelet och det rättsliga systemet ... 19
3.2.3 Den ekonomiska strukturen och dess påverkan ... 21
3.2.4 De sociokulturella förhållandena ... 21
3.2.5 Teknologin och dess betydelse... 22
3.3 KULTUR OCH KULTURBEGREPPET... 22
3.3.1 Kulturens olika nivåer ... 23
3.3.2 Det kulturella avståndet... 24
3.3.4 Privat och offentlig miljö ... 25
3.3.5 Maskulinitet och femininet... 25
3.3.6 Individualism och kollektivism ... 25
3.3.7 Tidsorientering ... 26
4 METOD ... 28
4.1 ANGREPPSSÄTT OCH UTGÅNGSPUNKTER... 28
4.2 DATAINSAMLING... 29 4.2.1 Primärdata ... 30 4.2.2 Sekundärdata ... 30 4.2.3 Val av företag ... 30 4.2.4 Val av intervjupersoner ... 31 4.2.5 Genomförande av intervjuerna... 31 4.2.6 Presentation av intervjuerna ... 32 4.3 TROVÄRDIGHET... 32 4.3.1 Validitet ... 32 4.3.2 Reliabilitet ... 33 4.4 KÄLLKRITIK... 34 5 5EEMMPPIIRRII... 36
5.1 EN RESA GENOM FYRA FÖRETAGS UPPLEVELSER AV ETABLERINGS-PROCESSEN I BIH ... 36
5.1.4 Bo Rönnkvist, BoRö AB ... 41
5.2 DEN BOSNISKA MARKNADEN OCH UTLÄNDSKA DIREKTINVESTERINGAR... 43
5.2.2 Slobodan Neskovic, VD, svensk-norska handelskammaren... 45
5.3 SEMINARIUM, BOSNIEN-HERCEGOVINA - EN NY SPÄNNANDE EXPORT- OCH IMPORTMARKNAD... 47
5.3.1 Lars-Erik Wingren, Ambassadör, Svenska Ambassaden i Sarajevo ... 47
5.3.2 Anders Brucefors, Rekal ... 48
6 6AANNAALLYYSS ... 49
6.1 ÖVERGÅNGSMARKNADEN BOSNIEN OCH HERCEGOVINA... 49
6.1.1 Övergångsmarknaden och marknadsliberaliseringen ... 49
6.1.2 Internationaliseringsprocessen... 49 6.2 DEN BOSNISKA MAKROMILJÖN... 50 6.2.1 Kulturella faktorer... 50 6.2.2 Politiska faktorer ... 51 6.2.3 Ekonomiska faktorer... 52 6.2.4 Sociala faktorer ... 52 6.2.5 Teknologiska faktorer ... 53
6.3 KULTURENS OLIKA RIKTNINGAR... 53
6.3.1 Den bosniska affärskulturen och miljön ... 53
6.3.2 Maskulinitet, femininet och tidsorientering ... 54
6.3.4 Individualism, kollektivism och maktdistans... 54
7 7SSLLUUTTSSAATTSS ... 55
8 8AAVVSSLLUUTTAANNDDEEDDIISSKKUUSSSSIIOON... 56N 8.1 REFLEKTIONER... 56
8.2 FÖRSLAG TILL VIDARE FORSKNING... 57
K KÄÄLLLLFFÖÖRRTTEECCKKNNIINNG ... 58G B BIILLAAGGAA1... 641 B BIILLAAGGAA2... 652 B BIILLAAGGAA3... 663 B BIILLAAGGAA4... 674 Figur och tabellförteckning FIGUR 1.1 FDI KLUSTER I CENTRAL- OCH SYDEUROPA... 3
FIGUR 3.1 GRUNDLÄGGANDE INTERNATIONALISERINGSPROCESS... 17
FIGUR 3.2 GRUNDLÄGGANDE INTERNATIONALISERINGSMEKANISMEN... 18
FIGUR 3.3 KULTURENS OLIKA NIVÅER... 24
TABELL 1.1 BERÄKNAD POTENTIELL OCH FAKTISK ICKEPRIVATISERADE DIREKTINVESTERINGAR FRÅN UTLANDET, I MILJONTALSUSD... 3
INLEDNING
1
I
I
N
N
L
L
E
E
D
D
N
N
I
I
N
N
G
G
1.1 Problembakgrund
1.1.1 Mötet mellan öst och väst och det ständiga kämpandet
Strax efter andra världskriget blev Bosnien och Hercegovina en del av federationen Jugoslavien, som var en socialistiskt styrd federation med Josip Bros Tito i toppen av maktpyramiden. Trots att Jugoslavien styrdes av en kommunistisk ledning så fanns det i federationen en avvägd strävan efter västinspirerad politik och ekonomisk styrning. Även om kommunismen var starkt representerad i det bosniska samhället, så gav regimen med tiden allt större andrum åt intellektuell frihet, samtidigt som utbildningsstandarden förbättrades med tiden och media fick en allt större frihet trots den fortsatt starka kopplingen till staten. Vissa marknadsekonomiska reformer tillkom under 1960- och 70-talet (Lampe, 1996). Vägen mot den kapitalistiska synen breddades ytterliggare under 1980-talet efter påtryckningar av USA (Hudson, 2003).
Sammanbrottet i Jugoslavien i början av 1990-talet skapade fem1 suveräna stater, som enligt Lampe (1997) då stod inför samma stora utmaning, att åstadkomma en hållbar politik och skapa en stabil ekonomi men i praktiken mötte varje politisk projekt motstånd och de ekonomiska problemen var många. Lampe (1997) menar att det finns en uppenbar avsaknad av en ekonomisk boom som en efterkrigssituation ofta genererar, något som styrks av den Internationella krisgruppen så sent som 2001, som menar att ”Bosniens ekonomiska verklighet är fortfarande dyster” (International Crisis Group, 2001). Som en dellösning på problemet vänder sig företagen tillbaka mot sina närmaste grannar, sina forna landsmän, som även dessa står inför samma problem. Övergången till marknadsekonomi som bygger till stor del på privata företag är i bästa fall halvvägs, och har i värsta fall skapat nya intressen som bottnar i politisk makt och korruption. Även om det privata företagandet vuxit i snabb takt, så är de nybildade företagen oftast för små, för nära kopplade till politiska eller rent kriminella nätverk, vilket också bromsar upp marknadsekonomins utveckling (Lampe, 1997). Det finns även en viss antikapitalistisk inställning, där viss kritik riktats mot marknadsekonomin och den pågående privatiseringen. Dragoljub Stojanov professor vid Sarajevos ekonomiska universitet, menar att vägvalet för privatiseringen är felaktig och bygger inte på rekonstruktion. Samtidigt uttrycker han en viss bitterhet över den fria marknaden som enligt honom stryper den inhemska produktionen (Dani, 2000). Över ett år efter Daytonavtalets2 tecknande motsvarade industriproduktionen endast tio procent av den innan krigets start (Lampe, 1997).
1 Idag finns det sju självständiga stater, vilka tidigare var en del av den socialistiska federationen Jugoslavien. Förbundsrepubliken Jugoslavien upplöstes den 3 juni 2006 då Montenegro utropade självständighet. Serbien utropade självständighet den 5 juni 2006 (Rönnow, 2006-06-03). Kosovo blev den sjunde självständiga staten då man utropade självständighet 17 februari 2008 (Björklund, 2008-02-17).
INLEDNING
1.1.2 Den stora utmaningen
Bosnien-Hercegovina är ”ett unikt land” skriver Dana (1999) och hänvisar till det komplexa politiska, juridiska och ekonomiska systemen som finns i landet, skapat av uppgörelsen genom Daytonavtalet. Landet är indelat i två olika politiska och juridiska entiteter, FBiH och RS, och tre olika ekonomiska enheter3. På så sätt skiljer sig Bosnien-Hercegovina från många andra övergångsekonomier i världen och Europa4. Den haltande reformprocessen tyngs av inrikespolitiska problem, där de tre konstituerande folkgrupperna ofta strider internt i stället för att gemensamt tackla landets övergripande problem (Exportrådet, 2008). Den politiska och juridiska komplexiteten och den ineffektiva administrativa strukturen försvårar utvecklingen av en institutionell infrastruktur som kan skapa optimala förutsättningar för företagandet (Exportrådet, 2008). Enligt Ateljevic et al (2004) har internationella erfarenheter visat att ett antal modeller som uppfattats som relevanta i olika internationella sammanhang inte har kunnat användas effektivt i Bosnien och Hercegovina, på grund av bristen av en helhetssyn samt en rättvis och framtidsinriktad strategi för socioekonomisk omvandling. Det sociala arvet från det socialistiska systemet är också ofta ett hinder för entreprenörskap, vilket ses som en mycket viktig faktor för utveckling av ekonomier i omvandling (Ateljevic et al, 2004). International Monetary Fund (2006) framhåller vikten av att harmonisera de två entiteternas ekonomier, för att skapa en fungerande och enhetlig ekonomi. Ett tydligt problem menar IMF är bristen på rörlig arbetskraft över entitetsgränserna, och även till viss mån mellan kantonerna i Federationen (IMF 2006). Andra utmaningar för företagsklimatet finns i landets undermåliga transportnät och infrastruktur. Idag finns det över trettio procent arbetslösa i Bosnien- Hercegovina, även om denna siffra lär vara ännu högre, då endast 1,2 miljoner invånare är aktiva på arbetsmarknaden av totalt 2,7 miljoner människor som är i arbetsför ålder (Exportrådet, 2008).
1.1.3 Utländska investeringar
Det finns tydliga bevis för att Sydosteuropa som grupp generellt ligger efter Centraleuropeiska länder med att locka till sig utländska direktinvesteringar. Detta gäller inte minst Bosnien och Hercegovina. Undantaget i detta fall är Kroatien och Slovenien, som har en positivare utveckling. Här nedan (figur 1.1) kopplas ländernas rankning till FDI per capita och genererar på så sätt fyra olika kluster som visar hur bra landet är på att locka till sig utländska direktinvesteringar. Två centraleuropeiska länder, Tjeckien och Ungern ligger främst i ledet, följt av Kroatien, Slovenien, Slovakien, Polen och Baltikumländerna (Estland, Lettland och Litauen), medan Bulgarien, Rumänien, FYR av Makedonien hamnar på en "mellannivå". Slutligen kommer "eftersläntrarna" Albanien, Serbien och Montenegro, Bosnien och Hercegovina samt Moldavien (Demekas et al, 2005).
Demekas et al (2005) har här nedan (tabell 1.1) sammanställt aktuella FDI i miljontals USD för alla dessa fjorton länder. Samtidigt har författarna försökt uppskatta potentiell FDI genom att skatta olika variabler som exempelvis storlek, kulturella skillnader, personalkostnader, infrastruktursreformer, utländskt utbyte och olika typer av skatt. Det visas i tabellen att Bosnien och Hercegovina har det största gapet mellan aktuella och potentiella direktinvesteringar från utlandet, där privatiseringen är exkluderad.
3 Federationen Bosnien och Hercegovina (FBiH), samt Republika Srpska är de två juridiska, politiska och ekonomiska enheterna, medan regionen Brcko är den tredje ekonomiska enheten (Bilaga 4)
4
INLEDNING
Figur 1.1 FDI kluster i central- och sydeuropa
Källa: Demekas et al (2005).
Enligt Demekas et al (2005) är BiH ett av länderna som har mest att vinna på att ha rätt politik, även om de till en viss del vill undertona resultatet. De menar att även om dessa länder har de "bästa" värdena för de olika skattningsvariabler som används, så betyder inte detta att politiken i varje specifikt land inte kan bli bättre. Beräkningarna för potentiell FDI kan underskatta vad länderna faktiskt kan uppnå genom en bättre politik.
Tabell 1.1 Beräknad potentiell och faktisk ickeprivatiserade direktinvesteringar från utlandet, i milj. USD
INLEDNING
1.1.4 Framtidstro och strävan efter EU-medlemskap visar vägen
Den allmänna ekonomiska återhämtningen i Bosnien och Hercegovina är relativ god, med en årlig tillväxt runt fem procent sedan år 2000, och en förväntad tillväxt på över sex procent under 2008. Trots tillväxten så understiger nivån den nivå landet låg på innan krigets utbrott. Samtidigt arbetar Bosnien och Hercegovina hårt med att attrahera utländska investeringar och gör många viktiga förändringar för att på så sätt närma sig EU (Exportrådet, 2008). Privatiseringen av statens företag som skedde under början av 2000-talet är också avsett att bidra till utvecklingen av entreprenörsandan och den ekonomiska utvecklingen genom att ämna få tillbaka förlorade marknader och finna en väg tillbaka in på den internationella varu-och kapitalmarknaden. (Agency for Privatization in FBiH). Marcus Svedberg, chefsekonom för East Capital Asset Management i Stockholm påpekar att löftet om EU-medlemskap är en starkt drivande kraft för omvandling (Hawser, 2007). Tilltron för den bosniska marknaden finns även på andra håll, och tron finns att investerare sannolikt kommer att fokusera på marknader med stor avkastningspotential, däribland BiH. Fonder med riskbenägenhet kanske också bör vända sig mer mot esoteriska marknader som Bosnien och Hercegovina (Euromoney, 2007).
On the basis of my previous experience in Bosnia and Herzegovina, I could with optimism confirm that daring is an important factor of success. The one who dares to take a risk could lose, but the one who does not dare to take a risk has already lost
Peter Setzer, Director, Volksbank Sarajevo Källa: FIPA (2007)
1.2 Problemdiskussion
Splittringen av Jugoslavien med kriget som följd ödelade stora delar av Bosnien och Hercegovina och med detta även landets ekonomi. Fabriker och lagerlokaler stod efter kriget tomma och landets producerande företag stod stilla. Kriget resulterade i en låg levnadsstandard och hög arbetslöshet i stora delar av landet. Den ekonomiska boomen som ofta genereras i efterkrigstid uteblev. För att åter få fart på produktionen och i och med det även få fart på landets ekonomi krävs det en hög grad av entreprenörsanda (Ateljevic et al, 2004), men också direktinvesteringar. Detta dämpas av de problem som landet möter (Zacum, 2008). En naturlig följd av kriget blev att en investeringsosäkerhet infann sig i landet. Bankerna är försiktiga med att låna ut pengar och kräver säkerhet för det kapital som lånas ut till investerare samtidigt som utländska investerare fortfarande är försiktiga med att investera i Bosnien och Hercegovina. Privatiseringen av de statliga bolagen som skedde under början av 2000-talet var avsett att bidra till utvecklingen av entreprenörsandan och den ekonomiska utvecklingen genom att ämna få tillbaka förlorade marknader och finna en väg tillbaka på den internationella varu- och kapitalmarknaden. För att göra det möjligt för alla att ta del av privatiseringen delades certifikat ut som fungerade som betalningsmedel vid köp av företag som tidigare hade stått under statens regi (Agency for Privatization in FBiH). Trots dessa försök att väcka entreprenörsandan och stärka landets ekonomi genom etableringen av nya företag samt promotion för direktinvesteringar, så har landet en lång väg att vandra för att nå en liknande ekonomisk utveckling som grannländerna. Bosnien och Hercegovina agerande är också ett försök att närma sig Europa och EU, bland annat genom att lägga grunden för en marknadsekonomi.
INLEDNING
Landets strävan efter att närma sig Europa och ett EU-medlemskap, men också en global marknad kan ses som en internaliseringsprocess. Denna process är komplex och består av många olika delar som exempelvis ekonomi, politik, rättssystem, organisationsstrukturer, kultur och tradition. Bosnien och Hercegovina jobbar på olika sätt med alla dessa delar men har en lång historia av socialistiskt styre, vilket troligen försvårar övergången till marknadsekonomi och närmandet till Europa enligt Zacum (2008). Invånarna är vana vid statsägda företag, och också vid vissa organisationsstrukturer och arbetsmetoder som inte alltid stämmer överrens med Västeuropas företagskultur. Andra problem är krigets påverkan på företagen, befolkningen (Zacum, 2008) och vem som ska driva dessa verksamheter. Mycket av befolkningen har flytt landet, samtidigt har de som är kvar i landet varit en lång tid utanför arbetsmarknaden. Annan kritik som nämns är den mot den politiska och rättsliga situation, där landet uppdelning i två entiteter försvårar ytterliggare den redan byråkratiska statsapparaten.
Men Bosnien och Hercegovina borde också vara en mycket attraktiv marknad. Landet ligger nära Europa, såväl geografiskt som rättssystemmässigt. Flera förmånliga handelsavtal finns med länderna på Balkan och Turkiet (FIPA, 2008). Lönerna i landet är relativt låga5, samtidigt som det finns stor potentiell för en positiv framtida utveckling och avkastning, vilket borde locka utländska investerare (Euromoney, 2007; Demekas et al, 2005). Trots att Bosnien och Hercegovina är en potentiellt attraktiv marknad (uppskattad potential på 5 763 miljoner USD) som innan kriget hade lockat många utländska investerare har landet efter kriget hamnat i skuggan av andra östeuropeiska länder med liknande förutsättningar. Kriget är troligtvis en bidragande orsak till detta, men frågan kan ställas om andra faktorer också inverkat på att landet har hamnat i efterkälke. Idag finns det relativt få empiriska studier genomförda i Bosnien och Hercegovina med avseende på direktinvesteringar från utlandet och vilka eventuella hinder och möjligheter som entreprenörer ställs inför på denna marknad6.
Det är mycket som tyder på att det finns stora möjligheter för utländska investeringar med att etablera sig i Bosnien och Hercegovina, men det beskrivs också som en komplex stat, med kanske vissa negativa företeelser i bagaget. Det intressanta anser vi är att undersöka hur olika investerare från utlandet upplever etableringsprocessen, det vill säga processen innan verksamheten startas, processen när verksamheten håller på att etablera sig, samt den allmänna upplevelsen av Bosnien och Hercegovina, gällande politik, rättssäkerhet, ekonomi, kapital, samhälle och kultur. Vi vill genom dessa intervjuer skapa vissa dokumentära inslag i uppsatsen. För att skapa en vidare bild av de olika delarna i internationaliseringsprocessen vill vi bredda ut studien och kommer därför att ha flera intervjuer med yrkesverksamma personer som har kopplingar till direktinvesteringar. Dessutom kommer det empiriska materialet stärkas med sekundärdata i form av vetenskapliga artiklar, statistik och seminarier. Denna studie förväntas ge en bild av landets mikro- och makroekonomiska omvärld och bidra med praktisk kunskap till potentiella nyetableringar från utländska investerare.
5 Genomsnittslönerna inom Federationen (FBiH) ligger på 632 BAM/mån, medan de i entiteten Republika Srpska ligger på 560 BAM/mån, siffrorna är en uppskattning av Economist Intelligence Unit och gäller februari 2007 (Exportrådet, 2007-06-19). Detta motsvarar cirka 3060 kr/ mån respektive cirka 2720 kr /mån, beräknat genom valutakursen på Euro, dividerat med 1,95, då valutan är låst till Euro (Forex, Maj-2008)
6 Sökning i databaser som Elin@Örebro, Scirus, GoogleScholar, ebrary och DIVA med bl.a. sökord som FDI, Foreign Direct investment, Bosnien och Hercegovina, BiH. Det finns däremot fler rapporter som behandlar
INLEDNING
1.3 Problemformulering
Hur upplever utländska företag etableringsprocessen och mötet med Bosnien och Hercegovina avseende möjligheter och hinder för startande av verksamhet i landet?
1.4 Syfte
Syftet med denna uppsats är:
Att genom en empirisk studie med intervjuer på fyra personer som etablerat sig på den bosniska marknaden presentera deras upplevelser kring etableringsprocessen och kring den bosniska mikro- och makromiljön.
Att genom en empirisk studie med intervjuer, seminarier samt vetenskapliga artiklar och rapporter beskriva vilka hinder och möjligheter som finns vid etablering på den bosniska marknaden.
Att genom en analys av det empiriska materialet utifrån den teoretiska referensramen skapa en ökad förståelse för den bosniska marknaden om vilka problem och möjligheter som finns.
1.5 Avgränsningar
Den geografiska avgränsningen i denna studie är satt till Bosnien och Hercegovina. Ingen avgränsning har dock skett mellan de två entiteterna som landet är uppdelat i. Vi har i denna uppsats valt att i första hand inrikta oss på utländska investerare som tidigare har bedrivit verksamheter utomlands, och som efter krigets slut etablerat sig på den bosniska marknaden och idag är verksamma i Bosnien-Hercegovina. Valet förklaras av att dessa investerare har erfarenheter från andra marknader och kan därför ge en mer objektiv bild av möjligheter och hinder vid etablering av företag i BiH.
1.6 Disposition
Dispositionen av denna uppsats skiljer sig något ifrån den traditionella dispositionen. Anledningen till detta är att vi har valt att göra en förundersökning, för at på så sätt skapa oss en bild av intressanta undersökningsaspekter. Utifrån dessa har för studien relevanta teorier valts ut. Metodavsnittet presenterar tillvägagångssättet och förklaringar till de beslut som tagits. Uppsatsen övergår sedermera till att presentera den insamlade empirin, som delas upp i två olika avsnitt. Det empiriska resultatet analyseras utifrån den teoretiska referensramen. Detta utmynnar i en slutsats som besvarar syftet och den uppsatta frågeställningen. Slutligen för vi en diskussion kring ämnet och de slutsatser som analysen utmynnar i, samt en diskussion om framtida forskning i ämnet.
FÖRUNDERSÖKNING
2
2
F
F
Ö
Ö
R
R
U
U
N
N
D
D
E
E
R
R
S
S
Ö
Ö
K
K
N
N
I
I
N
N
G
G
2.1 Inledning till förundersökningen
Långt innan uppsatsens start, var vi beslutna att skriva om Bosnien och Hercegovina. Anledningen till detta är att vi finner landet intressant, då landet har en händelserik historia där krig och den tidigare socialistiska samhällsstrukturen gjort att landet glidit ifrån Europa och den ekonomiska utvecklingen som präglat kontinenten. Samtidigt vet vi att omvärlden har satsat mycket tid och resurser för att föra landet närmare den demokratiska samhällsstrukturen och marknadsekonomin (Europa.eu, SIDA, Utrikesdepartementet). Vi är därför intresserade av att studera detta land, i detta fall ur en företagsekonomisk aspekt, och vill gärna genom studien tillföra praktisk kunskap inom ämnet som kan komma till användning såväl innanför som utanför den akademiska sfären. Vi var från början intresserade av att studera entreprenörskap i Bosnien och Hercegovina men det uppkom i ett tidigt skede många frågetecken kring detta område. Studien var från början vinklad till att studera skillnader mellan entreprenörer i Sverige och Bosnien och Hercegovina. Frågetecknen var bland annat avgränsningsrelaterade, då begreppet entreprenörskap skapar ett brett undersökningsområde, men var också relaterade till hur undersökningen skulle utformas för att besvara frågeställningarna. Entreprenörskap påverkas av många faktorer som exempelvis politik, teknologisk utveckling, kultur, samhällsstruktur med mera och är därför svårt att analysera på ett rättvist sätt då förutsättningarna i de två länderna är olika. I detta skede insåg vi att en större förkunskap krävdes för att hitta ett intressant undersökningsområde som samtidigt skulle vara möjligt att undersöka. Vi sökte även svar på hur vi skulle kunna avgränsa studien och definiera problemfrågorna. Med anledning av detta kontaktade vi Sam Zacum som vi via kontakter fått kännedom om. Sam Zacum, som tidigare hade jobbat vid Världsbanken i Bosnien och Hercegovina men även vid Örebro universitet hoppades vi skulle kunna bistå oss med kunskap och erfarenheter och därmed fylla de kunskapsluckor som hade uppstått. Vi hoppades att vi genom en intervju med Sam Zacum skulle få ett uppslag av idéer och områdesspecifik kunskap om landet, som vi i sin tur skulle kunna forma till ett problemområde och en problemformulering. Intervjun med Sam Zacum mynnade sedermera ut i den förundersökning som presenteras nedan.
2.2 Metodiskt tillvägagångssätt, förstudie
Förundersökningen bygger på en djupintervju med Sam Zacum som tidigare har arbetat vid Världsbanken under uppdrag av SIDA i Bosnien och Hercegovina. Den främsta anledningen till att Sam Zacum valdes som respondent är att han har erfarenheter från Bosnien och Hercegovina inom det område vi valt att studera samt att han har inblick i det övergripande företagsekonomiska läget som har rått och råder i landet.
Intervjun med Sam Zacum är en kombination av en strukturerad och en ostrukturerad intervju vilket innebär att intervjun utgår från strukturerade och på förhand bestämda frågor men att viss frihet lämnas för respondenten att tala fritt om det som respondenten anser vara av vikt i undersökningen i fråga. Intervjuer av denna typ garanterar till viss grad att alla viktiga ämnesområden och frågor besvaras samtidigt som intervjun har en viss struktur i och med de på förhand utformade ramarna (Bell, 2006).
FÖRUNDERSÖKNING
Valet av respondent är ett medvetet icke-slumpmässigt val. Detta innebär att undersökarna själva väljer ut respondenten, vilket innebär en fördel i den mån att endast den eller de personer som författarna anser kan tillföra studien något praktiskt användbart får vara med. Urval av denna typ är vanliga vid explorativa och kvalitativa studier eller då populationen är begränsad till exempel då de potentiella intervjuobjekten är aktörer inom ett visst verksamhetsområde eller ett specifikt expertområde (Dahmström, 2000) Sam Zacum arbetade i Bosnien och Hercegovina i slutet av 1990-talet vilket dock medför att viss kritik kan riktas mot den information som frambringas då det kan ifrågasättas hur pass aktuell och tidsenlig denna kan vara idag.
Då denna studie bygger på en kvalitativ undersökning användes förundersökningen med Sam Zacum för att identifiera vetenskapliga problem och egenskaper som skulle ligga som grund för studien i Bosnien och Hercegovina (Olson & Sörensen, 2001). Denna studie gav oss också möjligheten att pröva den kvalitativa studiens uppläggning (Olson & Sörensen, 2001). Förstudien gjordes för att minska risken att vi som författare leds in i fel riktning på grund av den personliga förförståelsen som vi som författarna kan tänkas ha inom detta område (Jensen, 1995). Kritik i form av att endast en persons subjektiva uppfattning om läget presenteras skall även beaktas och de uttalanden som presenteras bör därmed inte tolkas som en absolut verklighet.
2.3 Intervju med Sam Zacum
Sam Zacum, tidigare anställd vid Världsbanken i Bosnien och Hercegovina
(Örebro, 16 april 2008)
Efter examen i Örebro började jag på UD i Milano på svenska handelskontoret som marknadssekreterare. UD jobbar i samarbete med exportrådet. Jag blev anställd och utsänd till Milano där jag jobbade i sju år. Efter sju år i Milano under perioden 1980-1986 blev jag förflyttad till Bombay i Indien och där var jag i tre år som kontorschef, motsvarande handelssekreterare. Det var ett experiment på försök. Vi visste inte riktigt om den indiska marknaden var intressant eller inte för svenska företag. Där var jag tre år och sedan återvände vi hem och marknaden var inte riktigt så att vi inte kunde utveckla det hela vidare. Svenska företag var inte riktigt intresserade och samtidigt pågick den stora Boforsskandalen och det saboterade en hel del. Vi fick alltså felaktiga bilder av den indiska marknaden som var ganska skyddad.
Export fanns men inte import. Exporten härifrån till Indien var hårt reglerad så vi avvecklade kontoret efter tre år och då återvände jag hem till Sverige. Det blev så att då startade jag ett eget konsultföretag. Men andra ord gjorde jag ungefär samma arbete som jag gjorde inom handelskontoret fast med mycket minde medel. Jag hjälpte små och medelstora företag inom regionen att utveckla sina internationella affärer och hitta marknader, agenter och leverantörer. Nu håller jag på att avveckla företaget. Parallellt med detta genom gamla kontakter från exportrådet och UD fick jag olika jobb som var SIDA-finansierade biståndsprojekt. Då hamnade jag bl.a. i BiH. Där jobbade vi för världsbanken, under FN. Där var jag under hela 1999. Jag var en månad där och en månad här i Sverige för att jag inte ville förlora min marknad här hemma, så då delade jag tjänsten med en kollega som inte heller kunde vara borta en längre tid. När jag var här var han där och så bytte vi.
FÖRUNDERSÖKNING
Därefter var jag i Kosovo i olika omgångar under 2000 och där jobbade jag med en finansplan för ett stort metallurgiskt komplex som var väldigt stort i Jugoslavien. De flesta gruvorna fanns i Kosovo. Sen slutade jag med de jobben och jag hamnade i Baltikum, i Lettland framförallt med undervisning. Sedan hamnade jag i Tanzania mellan 2002 och 2005 fram och tillbaka i olika omgångar och där utvecklade jag också SIDA-jobb. I Bosnien var det ett projekt. Världsbanken hade tillgodogjort ett visst antal miljoner för utveckling av näringslivet. Små- och medelstora industrier och projekt riktades mot federationen, alltså kroater och bosniaker. Men vi jobbade enbart för företag inom RS. Det var alltså mjuka lån upp till max 250 000 d-mark7 som var ganska mycket pengar. Det var mjuka lån därför att de betalade en ränta som var lägre än marknadsräntan. Vi tyckte dock att den var ganska hög ändå. Villkoren var ganska hårda. Jag undrade ofta hur företag i början på sin verksamhet kan låna så mycket pengar. Det var lite över en miljon kr att betala tillbaka inom fem år ungefär, en ganska kort tid alltså och även om räntan var lite lägre än marknadsräntan så var det inte att du häpnade över hur billigt det var. Det var i alla fall villkoren, ”take it or leave it”.
Min huvuduppgift där var att när ett företag ansökte om ett lån så skulle jag ta kontakt med företaget och finansdepartementet och göra en bedömning av deras kreditvärdighet. Vi skulle analysera deras affärsidé, vad de vill göra med pengarna, hur mycket pengar de vill låna, varför så mycket varför så lite o.s.v. och till slut bevilja eller neka dem lånet. Och det där var mitt ansvar. Om pengarna inte betalades kunde de komma till mig eller min kollega och fråga hur vi bedömde saker och ting. Vi hade dock väldigt få blåsningar. De flesta betalade tillbaka i tid och allt var i sin ordning. Några få hamnade i ekonomiska svårigheter som inte kunde förutses eller så hade de lyckats ge oss en falsk bild. Vi fick analysera alla kalkyler och se om de höll och stämde eller inte under de 4-5 år de skulle betala tillbaka pengarna. Resten hade vi inget med att göra. Det var vårt huvudjobb. Parallellt med detta; företagen som fick låna pengar oavsett summa hjälpte vi att marknadsföra sig och utveckla sin verksamhet. Vi hjälpte alltså till med saker utöver det vi var där att göra. Det var nästan det mesta av vårt jobb, att göra en kreditbedömning för ett företag kunde ta mig 1-3 veckor och jag hade ganska begränsad tid för att kunna bedöma.
Att hjälpa företagen efter att de fått pengarna hade ett mycket längre perspektiv på det hela. Vi försökte hjälpa dem hela tiden. Vi träffades och gick och åt tillsammans. Den sociala biten är oerhört viktig där nere, viktigare än här i Sverige. För att de skall kunna säga fritt vad de tycker och tänker måste man komma nära inpå varandra som vänner med en mänsklig nära relation och det lyckades vi med. För mig som inte är svensk till hundra procent, jag är svensk medborgare men inte född här utan i Turkiet men är italienare, så jag kan den orientaliska kulturen och mentaliteten och det är väldigt likt dem delarna av före detta Jugoslavien. De har tagit mycket i BiH från den turkiska mentaliteten, både sed och språk. På det viset kunde jag komma nära dem och få reda på saker som jag annars inte skulle ha fått. Med mina kontakter i Sverige och i Italien och andra länder kunde jag hitta kontakter som dessa företag kunde få nytta av. Nya kunder, nya marknader eller nya råvaruleverantörer.
Problemet i BiH, ett av de största, är att de importerade saker som de kunde ha producerat själva. BiH importerade fruktjuice från Kroatien, Slovenien, Tyskland, Tjeckien och Italien trots att de hade oändliga områden med fruktträd. Dem pengarna var i mina ögon helt bortkastade. Nu var det så att när vi jobbade där använde landet sig av d-mark som valuta.
FÖRUNDERSÖKNING
Det fanns en valuta som BiH införde, men i början spenderades pengar genom d-mark och jugoslaviska dinarer som inte gick att spendera i kroatiska delar. Nu är det egentligen bara den bosniska valutan, konvertibel mark som ligger 1 -1,95 mot euron. Det var ett problem att valuta som man egentligen inte hade spenderades. Det producerades för att få valuta, för att kunna köpa varor som de kunde producera själva, det var det största problemet. Och kanske fortfarande är.
Bosniens ekonomi kommer inte ut på grund av dessa problem. Detta på grund av att de inte har haft kunskapen. Det fanns inga företag. De företag som fanns var de få stora jugoslaviska statliga jättarna. Bara inom vissa gränser kunde du få starta egna företag men det var mycket begränsat och kontrollerat så det var ingen som uppmuntrade att starta eget det var trots allt en kommunistregi som dock var mer liberal än andra öststater så det var väl egentligen nästan inte som en öststat då medborgarna kunde resa väldigt fritt o.s.v. problemet var att de stora statliga företagen var elefanter på lerfötter och dem gick omkull direkt.
Dessa var överdimensionerade och passade inte in i verkligheten. De trodde även att de kunde göra pengar snabbt, och det är inte så i verkligheten. Jag hade kontakt med Världsbanken, kontoret i Sarajevo med vilka som var ansvariga för oss. Men det var ungefär samma problem i FBIH och RS. Det var samma röra. Och korruptionen fanns också. Volkswagen hade före kriget en stor fabrik utanför Sarajevo. Efter kriget försökte de på olika sätt komma igång igen men det gick inte. Jag vet inte om fabriken fortfarande finns kvar för dem hade otroliga problem med korruption där. Ett annat problem var att många hade pengar under krigstiden. Vissa blev utblottade, andra blev stormrika. I krigstid så lyckas vissa, inte alltid med rena sätt, göra pengar i massvis och andra blir katastrofalt förstörda. Sådana människor ville vi inte ha att göra med där jag jobbade. Vi frågade var pengarna kom ifrån och kunde de inte svara på det så hittade vi sätt att säga nej till deras ansökan.
Det fanns en kille som köpte 36 långtrader från Volvo i Göteborg för att starta ett åkeri och betalade kontant. En långtradare är ett kapital i sig och är dyrare där än här i Sverige. Kostnaden ligger på cirka en miljon kronor. Många säger att de pengarna kom från fula affärer och det är möjligt. Det fanns två bröder som hade ett företag som tillverkade komponenter till möbelindustrin i bok. Det finns mycket bok i Bosnien. Det här företaget köpte med vanliga krediter hela sågverk, hyvleri och torkanläggningar från Italien och betalade delvis med pengar från den kredit de fick och resten i form av provision till leverantören. De sålde vidare till italienska möbelindustrin som är ganska stor där. Det var ett jättenytt företag. De hade två timmerbilar, Volvo, som köptes nya och de köpte timret på plats i skogen. Sedan tillverkade de enligt kundernas specifikation från Italien. Det var ett jättebra företag. Det fanns alltså alla möjliga varianter, några få som var duktiga och framgångsrika men det var 1999 och det är ganska många år sedan så idag vet jag inte.
Jag var där 2001 eller 2002 på ett 5-dagars seminarium, med affärsbankerna där, en kurs i marknadsföring och deras banktjänster. Och då åkte jag runt litet grann och kollade, men jag har inte haft tillfälle att träffa de företagen som jag jobbade med. Problemet där är ofta att det saknas pengar, kapital. Det är svårt att få lån då den internationella marknaden som lånar ut pengar anser att det kanske fortfarande är en riskfylld marknad.
Inte ett eventuellt problem med krigshandlingar igen, det problemet är tack och lov över, i alla fall för en framtid framöver, jag tror att landet klarar det, tack och lov. Risken är att inte få pengarna då företagen där inte har en solid grund. Ofta jobbar de med idéer som inte är realistiska. Dom gapar större än vad de orkar äta.
FÖRUNDERSÖKNING
Och om de får lån från lokala affärsbanker, det fanns möjlighet att få lån och det finns säkert idag med, bankerna hade bara ett sätt att räkna fram kreditvärdigheten på. Du vill låna 1 miljon, jaha, vad har du för säkerhet?
Du måste ha en säkerhet på 1.5 miljon för att kunna låna 1 miljon från mig. Och då kan du säga: vi har 1.5 miljon i säkerhet på något sätt. Hus, fastigheter, och då behöver jag inte komma till er för att låna pengar, jag kan låna pengar på annat sätt. Den enklaste grundinställningen på banken är att om du har säkerhet så kan du låna. Betalar du inte tillbaka då tar vi det du har lämnat i säkerhet.
Förenklat är detta bankers mentalitet, och det vi försökte hjälpa de med är att förstå att en bank måste kunna låna ut även om de inte har säkerhet till hela beloppet. De måste kunna ta andra sätt av säkerhet för att låna ut pengar till företag. Framförallt kunna analysera företagets kreditvärdighet, projektvärdighet, affärsidé, att det funkar, att det är genomtänkt. Quick money finns det ingenting som heter, det håller inte i längden.
Vissa lyckas få mycket pengar på kort tid men det är undantaget som bekräftar regeln. För de flesta funkar det inte, för hade det funkat så hade alla varit miljonärer. När vi var där fanns det väldigt få utländska investerare. Jag hoppas att situationen idag är förändrad. Försök att komma in på bankers hemsidor för att se om du kan få sådan information. Statistiska byrån måste kunna redovisa var investeringarna kommer ifrån och i vilken valuta. USA har en mycket stark handel inne. Försöker hjälpa till dels av säkerhetsskäl för att undvika en ny konflikt. De finns projekt, också från exempelvis världsbanken.
Något som jag inte tycker om med dessa projekt är att projekten är tidsbestämda och när tiden för projektet är slut läggs projektet ner oberoende av om landet fortfarande behöver assistans, eller om det inte har kommit igång tillräckligt bra. När vi skulle åka ner blev vi stoppade i ett halvår då NATO bombade Serbien. Vi fick inte åka tillbaka till Banja Luka då vi var rädda eftersom det var den serbiska delen. Amerikaner i Banja Luka levde inte tryggt och de såg inte att vi var svenskar. Därför var vi kvar i Sverige. Vi har aldrig pratat med någon där nere vad de gjorde under kriget. Kriget var över, vi skulle inte väcka minnen. Alla hade inte rent mjöl i påsen. Vi frågade aldrig om det. Dom respekterade det och vi blev ofta goda vänner. Inom företagen, både stora och små, tror jag att chefen gör som han vill. Företagskulturen, demokrati och sånt, glöm det. Det är gammaldags pyramidstrukturer i organisationerna. Vissa företag har en bra företagskultur och atmosfär och klimat inom företaget. Andra har det inte. Oftast är det så att chefen, ägaren gör som han vill. Det är patronen enligt gamla termer. Jag har inte träffat, under den tiden jag var där, företagare som hade varit utomlands under kriget och kommit tillbaka och startat något, och hade det varit så hade det varit folk som hade varit ute väldigt få år, 1992-1999. Men jag har inte träffat en bosnier som hade varit här många år, utvandrad, o sen kommit tillbaka.
Jo, en har jag träffat. En serb som hade bott 20 år i Sverige. En serb som bodde i Trebinje. Han hade haft pizzerior och restauranger i Sverige. Den här killen åkte hem när det fortfarande var Jugoslavien. Han kom tillbaka precis när kriget började. Han var serb men han hade inte sådana tankar (sa han till mig i alla fall). Han hade massa höns och äggproduktion. Han hade inte hunnit komma igång med något stort då han blev infångad i kriget.
FÖRUNDERSÖKNING
Jag har inte träffat några riktiga industrimän som har varit utomlands ett visst antal år i Västeuropa och som sen har kommit tillbaka till FBIH eller RS och som har satt igång med någon västerländskt inspirerat. De som vi har haft att göra med var lokala människor.
Det finns dom som har viljan, eventuellt viss kunskap men saknar resurser. Sen finns det andra som vill men inte har kunskap. Resurser kan du kanske ha på olika sätt. Har du inte kunskap blir det pannkaka av det hela. Många vill inte lyssna. De som lyssnar kanske har möjlighet att komma ifrån riskmomenten. Om du får fram en bild av landet som utländskinvesterare så att risken minskar så går det. En utländsk investerare har ingen kärleksaffär med landet han investerar i. Investerar jag 10 miljoner vill jag inom så här lång tid ha 12 miljoner tillbaka. ”Jag gör inte det här för att jag tycker om dig. Jag skiter i dig. Jag vill ta mina pengar och ge dom till dig om jag får så och så mycket tillbaka.”
Vi har i två olika sammanhang försökt att komma igång med en joint venture, ett samriskbolag. Ett företag i Nora, min partner där i RS som var intresserad var vice finansminister i RS. Hans dotter var arkitekt och jobbade med ströjobb här och där. Han hjälpte henne att få jobb. Kalla det korruption eller kalla det… Efter kriget hade landet stora problem, de fick bygga om många hus som blev förstörda.
Banja Luka klarade sig, staden blev aldrig bombad. Utanför BL var det annorlunda, hela byar var förstörda. Speciellt Mostarområdet var förstört. Hela stadsdelar. Allt detta skulle byggas upp igen. Ett företag i Nora (Europrofil).
Den här killen i Bosnien ville hjälpa sin dotter att komma igång. Han hade lite pengar, och då fanns det ett företag i Nora (Europrofil) som var duktiga på att göra husprofiler i metall och de har också utvecklat en teknologi som de kan bygga hus med som är godkänd internationellt enligt alla regler, även i jordbävningsområden. Det var certifierade grejer. Företaget kunde bygga billigare och snabbare än att bygga med sten eller tegelsten. Det gick inte att få honom att anamma det. Svensken ville göra honom en tjänst då vi var goda vänner. Underlätta både ekonomiskt och tekniskt, tekniköverföring. Han skulle komma igång med ett byggföretag och bygga med den här tekniken. Han skulle vara ensam om att bygga med den här tekniken då den är patenterad och han skulle ha kunnat komma igång och byggt om hela byar, stadsdelar och städer som var helt förstörda och tjäna pengar på det. Det gick inte att få in i honom att den här tekniken var bättre eller minst lika bra som den gamla tekniken då du murar med stenar eller tegelstenar. Det var det ena. Det andra var en kille som ville komma igång med takreparationer och där hade jag kontakter med ett företag i Milano där chefen var svensk. Detta företag var villigt att hjälpa till och överföra teknologi för takunderhåll och takbygge och vi försökte hjälpa honom även med investeringar men det gick inte att få honom att göra det då det inte var tak av samma gamla teknologi med takpannor. De är väldigt låsta traditionellt. Den svenska företagaren kom till och med ner till Banja Luka för att visa det här. Svensken kom till Banja Luka, han bodde där i en vecka. Jag sa till honom att jag inte kunde garantera någonting men han sa att han tog det som semester om inte annat.
Vi visade massor med videor, om vad som kan göras, och vad som redan gjorts. Det var svårare för de att anamma den moderna tekniken, de nya sakerna. De frågade istället om de kunde bygga på det vanliga sättet. Jag har inget intresse av att investera och bygga på det vanliga sättet. Men det gick inte! Även om de troligen var lämpade för mikrolån från Världsbanken, då de mjuka värdena uppfylldes. Behovet fanns och båda skulle kunna ha tjänat på det, då förstörelsen efter kriget var stort. Gamla Sovjetstaten Lettland och staden Riga tas upp som exempel, där första verksamheten gick ut på att importera ”skit” från Kina. Plastgrejer, färgglada, glasögon och så men inget av värde.
FÖRUNDERSÖKNING
Nästa bransch att etablera sig var barverksamhet ”drinkbarer” och cigaretter. När folk började få det bättre ställt försvann dessa skitgrejer på marknaden, som en naturlig följd av utvecklingen. På samma sätt var det även i Banja Luka, även om inte i lika stor utsträckning, här fanns en viss försiktighet. De visste inte hur länge freden skulle hålla. Detta gällde under 1999, vet inte hur det är idag. Men jag vet att de fortfarande idag har problem med investeringar. Då undrar jag, varför är det så? Jag var där 2001 och 2003 för förberedelse av världsbankens seminariedagar (endast 5 dagar).
Jag kan inte skapa mig en riktig bild av förändringarna som följde på privatiseringarna. De gamla Jugoslaviska fabrikerna var stora och gamla och dög inte längre. Vem vill köpa en fabrik som producerade något med 3 000 anställda, medan de i väst producerade samma sak med 100 arbetare. Inga problem med arbetskraft, gamla statliga politiska beslut. Samma problem fanns överallt när landet övergick från socialism till marknadsekonomi. Det fanns många stora möbelföretag, de hade sina egna idéer och de var inte realistiska. Problemet var att de som skulle styra företagen efter privatiseringen, hade det gamma tänk. Det var inte nya, friska, lugna unga människor, utan det var äldre ”stofiler” människor med kontakter som köpte, de hade inga möjligheter att jobba på ett annat sätt än de jobbat på tidigare. Det kan vara stort handikapp.
Om en italienare har köpt, och omvandlat företaget efter den italienska modellen, då finns det större chanser att lyckas, men kan också med huvudet mot väggen, om inte investeringen genererar något. Men om jugoslaver köper ett företaget, och får inte hjälp utifrån, från antigen konsult, då är riskerna större, om du inte tar hjälp av bosnier som har växt upp och jobbat i utlandet. Tar oss som exempel. Vi som har växt upp i Sverige, utbildat oss i Sverige och sedan jobbat i Sverige kommer aldrig driva företaget med bosnisk mentalitet, det svenska arbetssättet, sådana människor klarar sig om de är duktiga, om de kan få sin vilja igenom det vill säga, det finns konflikter hela tiden. Du vill göra på ett sätt som du tror kommer att fungera, och de vill göra på sitt sätt, de vill inte kompromissa på vissa saker.
Företagskulturen och mentaliteten är utmaningarna när du vill skapa en företagsvänlig miljö. Det är mjukvaran, hjärnans mjukvara. Det handlar om individen, mittemot dig, om den är öppen för förändringar, för nya idéer eller inte. Problemet behöver inte endast gälla Bosnien, samma problem kan du möta även i Sverige. Det beror på personen. Det finns inte rätt eller fel, det finns alltid en gråskala där emellan. Men det är viktigt med kommunikation. Exemplet från tidigare om byggherrarna som jag tog upp, det blev inget samarbete mellan takspecialisten och byggspecialisten. Har lite förståelse, men ändå inte. De tror inte på den nya tekniken, fast de kunde troligen bygga under 1/3 av tiden, istället för att mura med tegelstenar, vilket är vanligt där.
Skulle en svensk eller italienare ta kontakt med staten eller statsapparaten på samma sätt som vi gör här, skulle han gå med huvud i väggen direkt. Korruption eller inte, vill jag inte uttala mig om, gillar inte ordet korruption, men det kan vara också mentaliteten, en kulturfråga. Affärsstruktur är utan tvekan helt annorlunda. Det behöver inte vara negativt, men det är helt annorlunda, punkt slut. Saker görs inte på samma sätt som här hemma, vill jag vara hemma hos dig får jag anpassa mig till dig, men är det saker som är helt felaktiga på grund av korruption eller felaktigheter, skall du inte behöva acceptera det heller, alltså måste affärskulturen anpassas, mentaliteten, sättet att genomföra saker. Tar exemplet med en svensk VD som trädde in på ett stort svenskt företag som etablerade sig i Italien, och försökte leda med den svenska mentaliteten, ganska mjuk och vänskapligt, han hade huvudet under vattnet.
FÖRUNDERSÖKNING
Och trots att Italien är ett västeuropeiskt land och närmare den affärskultur, så är det helt annan mentalitet. Här i Sverige kan vi skilja på privatliv och jobb, vi kan ta en öl tillsammans, men det kan vi inte göra i Italien. Du tappar kontrollen helt. Jag pratade med honom och frågade. Hur tilltalar du dina anställda? Med namn svarade han. Hur tilltalar de dig? Med namn också, svarade han. Där har du problemet. Du kan inte jämställa sig med en anställd i Italien. De är inte mogna för det. De tror att ni är kompisar. Det började gå utför för företaget. Därför måste du lära känna kulturen i landet, hur du ska tilltala sina underordnande, ordergivning och mottagning. Du kan göra små förändringar men aldrig så radikala förändringar. Vi är inte i Sverige.
Det finns skillnader mellan den bosniska och den västerländska marknaden. Stora skillnader finns mellan landsbygden och städerna i BiH också. De utvecklas inte på samma sätt, och inte heller samma utbud av varor. Det kom mycket nya varor. Men problemet var att 99 % av varorna var importerade, allt från fruktjuicer till kläder. Du hör på nyheterna att det finns vissa problem, att länderna inte kommit igång, på grund av att inga investeringar har gjorts. Detta för att vissa saker inte har förändrats, framför allt den politiska klassen. Vissa partier vinner valen, gång på gång, nu antar vi att allt går rätt till. Dessa partier vinner för att folket har en viss inställning och också för att de är vana vid dessa, det är nationalisterna jag tänker på. Så länge de inte blir av med de, så kommer landet inte att förändras och inga investeringar kommer att göras. Det var dessa nationalister som var orsaken till kriget.
Det visas i Serbien. Kroatien har lyckats bättre, efter Tudjman, och är på väg in i EU. Slovenerna är redan med, och har alltid varit föregångsrepublik i före detta Jugoslavien, norr till söder. De som avancerade fanns i de norra delarna, ju längre söderut du kommer desto sämre avancemang. Det är större bakåttänkande, sämre teknologisk utveckling. Slovenerna låg alltid mycket nära västvärlden. Investeringar är ett område som är intressant att undersöka. De måste börja tillverka produkter för den egna marknaden, men samtidigt skall dessa produkter hålla så god kvalité att de går att exportera. För det finns konkurrens, och inte som i Indien, där det var förbud mot import, och de kunde tillverka vilken skit som helst till vilket pris som helst. Turkiet var också så där. Men detta har förändrats. Så fort import/exporten liberaliseras. Bosnien är ett vackert land men det finns inget hav. Landet har massor att utveckla och erbjuda. Sarajevo hade de olympiska spelen 1984. Vinterturism är kanske därför något att satsa på. Minfälten skapar begränsningar för att komma ut på landet för turismen. Utveckla landets resurser. Utveckla landets politik. Så att investeringar börjar komma in i landet. Investerarna bryr sig inte om landet, de bryr sig om var de kan tjäna pengar, det handlar om business och inte om känslorna.
2.4 Analys av förundersökningen
Förstudien med Sam Zacum beskriver ett sargat land där den kommunistiska eran och kriget under 1990-talet gjort att landet utvecklingsmässigt glidit isär ännu längre från den europeiska kontinenten. Bosnien och Hercegovina dras enligt Sam Zacum med ett flertal problem av varierande karaktär. Denna syn stämmer delvis överens med den bild som vi har skapat oss under insamlingsstadiet av studiematerialet vars delar kom att ligga till grund för denna uppsats. Sam Zacum hade arbetat vid Världsbanken i Bosnien och Hercegovina i slutet på 1990-talet då privatiseringen och de utländska investeringarna ännu inte hade kommit igång i en omfattande skala. Med anledning av detta framkom inte en fullkomlig bild av det företagsekonomiska läget i landet.
FÖRUNDERSÖKNING
Då privatiseringarna av de statliga företagen kom igång i början på 2000-talet samtidigt som utländska direktinvesteringar steg med över 20 % per år mellan åren 2001 och 2004 (FDI.net, World Bank Group) hade vi anledning att misstänka att det företagsekonomiska läget i landet inte var detsamma som under Sam Zacums tid i Bosnien och Hercegovina.
Redan innan intervjun hade vi sneglat på ämnet direktinvesteringar, då flera stora organisationer som IMF och Världsbanken belyste vikten av investeringar för ett lands utveckling. Under intervjuns gång stärktes intresset för detta ämne då flertalet av de problem som Sam Zacum nämnde kunde relateras till investeringar och vilket enligt honom skulle vara ett av de mest intressanta områden att undersöka. Efter genomgången av det empiriska intervjumaterialet och materialet som låg till grund för inledningskapitlet framkom det att landet i allmänhet har vissa tydliga brister och problem. Vi tyckte därför att det skulle vara intressant att undersöka vilka hinder som berörde direktinvesteringsområdet, men för att inte stirra sig blind på enbart de negativa aspekterna valde vi att se helheten genom att utföra en undersökning innefattande även de möjligheter som finns i landet. Därmed blir målsättningen att generera ett praktiskt bidrag till potentiella investerare i Bosnien och Hercegovina.
Förundersökningen med Sam Zacum resulterade i att våra ursprungligt tänkta forskningsfrågor och riktlinjer för studien fick omformuleras då intervjun ledde till nya intressanta uppslag som bland annat visade på olika hinder och möjligheter som potentiella investerare kunde tänkas ställas inför i Bosnien och Hercegovina. Detta fann vi vara en intressant utgångspunkt för arbetet och började utifrån detta formulera nya riktlinjer, undersökningsfrågor och syfte för uppsatsen.
TEORETISK REFERENSRAM
3
3
T
T
E
E
O
O
R
R
E
E
T
T
I
I
S
S
K
K
R
R
E
E
F
F
E
E
R
R
E
E
N
N
S
S
R
R
A
A
M
M
3.1 Internationalisering, vägen till utländska investeringar
De senaste decennierna har näringslivet förändrats drastiskt genom globalisering och internationalisering genom skapandet av en ny och hård affärsmiljö för företag. En tredje våg av internationalisering sker idag genom etablering i stor skala av företag från västerländska marknader på framväxande marknader så som Central- och Östeuropa, Ryssland, Kina och Indien. Trots att internationaliseringsprocesser blir allt mer komplexa och trots att den internationella konkurrensen blir allt hårdare har dessa marknader blivit allt viktigare för internationalisering av verksamheter (Jansson & Sandberg, 2008).
3.1.1 Internationaliseringens olika beståndsdelar
För att beskriva internationalisering delar Lamb & Liesch (2002) in denna i tre begrepp; marknadskunskap, marknadssatsning och marknadsinblandning (Lamb & Liesch, 2002). Otillräcklig marknadskunskap och marknadens otillgänglighet anses vara de största hindren mot etableringen av ett företag utomlands. Marknadskunskapen kan därför ses som en tillgång, skapad utifrån kunskapen om utländska marknader, företagets verksamhet och dess prestation på dessa. Denna kunskap kan förvärvas genom köpeavtal (externt förvärv) eller genom lärande eller erfarenheter (internt förvärv). Marknadskunskap som erhålls genom erfarenheter anses vara en kritisk form av kunskap då den ej går att överföra till andra (Lamb & Liesch, 2002). Kunskapsförvärv kan också vare en kollektiv process där kunskapen inom ett företag reflekterar aspekter från andra inblandade företag genom nätverk och kan på detta sätt gynna mindre företag då dessa oftast saknar resurser som behövs för att förvärva marknadskunskap.
Med marknadssatsning menas den verksamheten inom ett företag som kan begränsa dess handlingsfrihet (Lamb & Liesch, 2002). Marknadssatsningen behöver inte endast handla om resurser utan även om åsikter, psykologiska förpliktelser, och beslutsfattarnas syften och relationer mellan företag. Resurser kan delas (och delas också) mellan företagen. Företagen investerar i relationer med andra företag för att få tillgång till dessa företags resurser. Beslutsfattarnas åsikter och inriktning är viktiga faktorer som påverkar beslutet att förvärva ny kunskap och för att förändra graden av inblandningen oberoende av om denna är inhemsk eller internationell. Ägare av mindre företag, som oftast är beslutsfattare, tar mot den riktning och relationer baserat på deras egna åsikter och inriktningar.
Marknadsinblandning är ett multidimensionellt koncept vilket innebär att det görs skillnad mellan marknadsgrader och internationell inblandning enligt ägarorientering och attityder mot utländska marknader. Typ av organisationsform och täckningsgraden av utländsk marknad reflekterar graden av marknadsinblandning.
Enligt Eriksson et al (1997) finns det tre typer av kunskap om utländska marknader: utländsk institutionell kunskap, utländsk affärskunskap, och internationaliseringskunskap. Institutionell kunskap inrymmer kunskap om den utländska kulturen, institutioner, regler och lagar. Affärskunskap är kunskap som kan hänföras till kunder, konkurrenter och marknadsegenskaper i det specifika landet. Internationaliseringskunskap är relaterad till företagets know-how.
TEORETISK REFERENSRAM
Brist på finansiella medel kan hindra ett företags mojlighet att identifiera möjligheter på den nya marknaden medan otillräckliga finansiella resurser kan begränsa exploateringen av de möjligheter som redan är identifierade. (Eriksson et al, 1997)
3.1.2 Uppsalamodellen och nätverksmodellen
Enligt den beteendevetenskapliga teorin karaktäriseras internationaliseringsprocessen av konfliktlösning, undvikande av risk, handlingsbaserade inlärningsprocesser och termer som resurser, kompetens och relationer (Björkman et al., 2000). Internationaliseringsbeteendemodeller försöker ge en förklaring till hur små och mellanstora företag expanderar internationellt, med deras brist på kunskap och resurser. Både Uppsalamodellen och nätverksmodellen är beteendeorienterade.
Figur 3.1 Grundläggande internationaliseringsprocess
Källa: Zidonis (1977).
Enligt Uppsalamodellen ökar ett företag gradvis dess internationella inblandning. Brist på kunskap hindrar företaget från att ge sig in på kulturellt avlägsna marknader. I och med att kunskapen ökar, ökar också företagets inblandning i länder med längre mentalt avstånd. Det mentala avståndet mellan marknaden i hemlandet och marknaden i det land där företaget har tänkt etablera sig i mäts i skillnader i språk, kultur och politiskt system. Det finns två typer av kunskap, faktabaserad och erfarenhetsbaserad. Många forskare anser att marknadskunskap i ett land endast kan fås genom erfarenhetsbaserad kunskap, det vill säga genom direkta erfarenheter. Den erfarenhetsbaserade kunskapen reducerar marknadsosäkerhet och det mentala avståndet och då kunskapen om en marknad är marknadsspecifik kan den skaffas i huvudsak genom erfarenhet (Johanson et al., 1998; Zidonis, 2007; Vahlne et al., 1977).
Flera studier har visat att ett företags internationalisering är en process som gradvis ökar det internationella engagemanget. Marknadskunskap och marknadsförpliktelse antas båda påverka förpliktelsebeslut och hur nuvarande aktiviteter utförs. Enligt modellen antas att företag strävar efter långsiktig vinst vilket är jämställt med tillväxt. Företaget försöker också hålla risknivån på en så låg nivå som möjligt. Dessa strävanden karaktäriserar beslutsfattandet på alla nivåer i företaget (Johanson & Vahlne, 1977).
