Receptariers upplevda arbetssituation vid
expedition av läkemedel till djur:
en enkätstudie
Jenny Kristiansson
Examensarbete i farmaci
Nivå: D
Examensarbeten gjorda vid Högskolan i Kalmar, Naturvetenskapliga institutionen, och lista över dessa kan beställas via; www.hik.se/student
eller: Högskolan i Kalmar Naturvetenskapliga institutionen 391 82 KALMAR Tel 0480-44 62 00 Fax 0480-44 73 05 e-post: info@nv.hik.se
Receptariers upplevda arbetssituation vid expedition av läkemedel
till djur: en enkätstudie
Jenny Kristiansson
Examensarbete i Farmaci 15 högskolepoäng
Farmaceutprogrammet 180 högskolepoäng
Naturvetenskapliga institutionen, Högskolan i Kalmar
Handledare:
Susanne Wikman, fil. dr., docent Naturvetenskapliga institutionen
Högskolan i Kalmar
S-391 82 KALMAR
Examinator:
Anders Ekedahl, leg. apotekare, docent Naturvetenskapliga institutionen
Högskolan i Kalmar
S-391 82 KALMAR
Abstract
Studiens syfte var att med en huvudsakligen kvantitativ ansats 1) undersöka hur receptarier i Kalmar län upplever sin arbetssituation vid expedition av läkemedel till djur, genom att un-dersöka hur den personliga kompetensen, ansvarskänslan och de befintliga informationskäl-lorna upplevs, samt 2) undersöka synen på ett eventuellt införande av tillsyn av farmaceuter och möjligheten till utdömande av disciplinära påföljder då farmaceutens yrkesutövning vid expedition av läkemedel till djur inte skett på ett föreskrivet sätt. Idag bär ingen myndighet ansvaret för dessa två företeelser.
En skriftlig enkät postades till 94 receptarier i Kalmar län. Av de tillfrågade receptarierna valde 55 % att delta. Enkätformuläret bestod totalt av 24 frågor av övervägande kvantitativ karaktär vars svarsalternativ utgjordes av kvalitativa variabler. Av enkätformulärets 24 frå-gor hade två stycken öppen karaktär.
Majoriteten av deltagarna tycktes uppleva sin arbetssituation vid expedition av läkemedel till djur som förhållandevis god och endast ett fåtal deltagare förmedlade en negativ ton i svaren. Receptariernas ansvarskänsla i sin yrkesroll framstod som hög och en receptexpedition till djur anses som likvärdig med en receptexpedition till människa. Flertalet av receptarierna var obekanta med avsaknaden av tillsyn och disciplinära påföljder, men ansåg att det finns ett behov av kontroll och var överlag positiva till ett eventuellt införande av sådan. Majorite-ten av receptarierna trodde dock inte att arbetssituationen skulle påverkas nämnvärt av ut-ökad kontroll. Studiens deltagare gav dock uttryck för att det finns behov av mer utveckling inom området, såsom utbildning och bättre informationskällor om läkemedel för djur.
SUMMARY
When prescribing a drug for an animal, a veterinary should primarily choose a vete-rinary drug that is intended for the species in question. Other vetevete-rinary drugs, in-tended primarily for other species or for other indications, as well as drugs for hu-mans and licensed drugs, can be prescribed when no other suitable drug is available. The prescription is then dispensed by a pharmacist at the Swedish pharmacy (Apo-teket AB). The pharmacist is responsible for verifying the dosage on a prescription, in order to decide whether the dosage is accurate for the patient. With regards to drug dispensing to animals, no Swedish authority is presently accountable for supervision of pharmacists, nor is any authority responsible for deciding on disciplinary actions for a pharmacist who has committed violations in Sweden.
The aim of this study was to investigate how pharmacists holding a bachelor degree (in Swedish “receptarier”) in the county of Kalmar perceived their working situation while dispensing drugs for animals. This was achieved by having them complete a questionnaire developed for this study, detailing their professional skills, their sense of responsibility, and their opinions of the available sources of information on vete-rinary medicine. Another intention was to investigate the thoughts of pharmacists on the possible introduction of authority supervision of pharmacists and a disciplinary committee for pharmacists dispensing drugs for animals.
The questionnaire, containing 24 questions, was sent by mail to 94 pharmacists in the county of Kalmar. A total of 55% of the pharmacists chose to participate. The major-ity of the questions were multiple choice questions, but some were open-ended, al-lowing for the pharmacist to express her/his mind freely. The pharmacists were in-formed of the fact that the study was optional and that complete anonymity was guaranteed.
The results of the study indicate that the pharmacists seem quite satisfied with their working situation, with the exception of a few pharmacists expressing negative opi-nions. The participants seem to have a high sense of responsibility, aiming to per-form their work optimally, whether dispensing a drug for an animal or for a human.
Most pharmacists seemed unaware of the lack of both supervision by the authorities and disciplinary consequences, and were of the opinion that there is a need for over-sight, although, the majority did not think that their work situation would change, since they already did their best in every situation. The result of this study indicates there is a need of more education and better sources of information on veterinary drugs.
Since 45 % of the pharmacists that were invited to take part in the study did not par-ticipate, the validity and precision of the study is probably quite low. Therefore extrapolation of the results to pharmacists in the county of Kalmar, as well as other parts of Sweden, should be done with care.
FÖRORD
Det här examensarbetet utgör 15 högskolepoäng inom Farmaceutprogrammet vid Högskolan i Kalmar och pågick i 10 veckor under vårterminer år 2009.
Jag vill rikta ett stort tack till alla receptarier i Kalmar län, som deltog i mitt exa-mensarbete och på så vis gjorde den här studien möjlig.
Till min handledare Susanne Wikman och min goda vän Ulrika Stöger, som har ställt upp och stöttat mig i ur och skur under den här resan, ett enormt stort tack till er båda för alla era ögonöppnande kommentarer. Jag vet inte hur jag skulle ha klarat mig utan era kloka ord och kritiskt granskande ögon.
Kalmar 2009-05-25 Jenny Kristiansson
INNEHÅLL
INTRODUKTION ... 5
Tillsyn och disciplinära påföljder vid expedition av djurrecept ... 5
Läkemedel för djur ... 6
Förskrivning av djurläkemedel ... 7
Farmaceutens roll vid expedition av läkemedel till djur ... 8
Informationskällor för receptarier ... 8
Öppenvårdsapotek i Sverige och specifikt i Kalmar län ... 9
Receptarieutbildningens utveckling ... 10
Litteratur i ämnet ... 11
Syfte ... 12
MATERIAL OCH METODER ... 13
Deltagare ... 13 Enkät ... 13 Pilotstudie ... 14 Procedur ... 15 Databearbetning ... 15 Etiska frågeställningar ... 17 RESULTAT ... 18
Information om studiens deltagare ... 18
Statistisk analys av olika receptariegruppers åsikter ... 20
Deltagarnas svar på sju påståenden om arbetssituationen vid expedition av recept för djur ... 20
Alternativfrågor angående expedition av läkemedel till djur ... 22
Frågor om tillsyn av farmaceuter vid expedition av recept för djur samt möjlighet till utdömning av disciplinära påföljder ... 25
DISKUSSION ... 29
Receptariers upplevda arbetssituation... 29
Tillsyn och disciplinära påföljder ... 33
Metoddiskussion ... 35
Metodval ... 35
Population och urval ... 36
Pilotstudie ... 36
Bortfallsanalys ... 37
Jämförelser mellan olika receptariegrupper ... 38
Studiens validitet ... 40
Analys av svaren på enkätfrågorna ... 40
Fortsatta studier inom ämnet ... 41
Slutsatser ... 41
REFERENSER ... 43 BILAGA 1
INTRODUKTION
Apoteket AB har sedan början av 1970-talet haft ensamrätt på försäljning av såväl humanläkemedel som veterinärmedicinska läkemedel till konsument i Sverige [1-2], varav veterinärmedicinska läkemedel utgör en tämligen liten del, motsvarande endast 2 % av den totala läkemedelsförskrivningen i Sverige [3]. I Apoteksmarknadsutred-ningens slutbetänkande ”Handel med läkemedel för djur”, som publicerades år 2008, utreds hur organiseringen av handel med läkemedel för djur ska ske, i och med den stundande omregleringen av apoteksmarknaden [4]. I utredningen belyses bland an-nat det faktum att det i dagsläget saknas tillsyn av farmaceuter (apotekare och re-ceptarier) samt någon som ansvarar för utredning av disciplinära ärenden, då en far-maceut i samband med expedition av läkemedel till djur inte utfört sina uppgifter på ett föreskrivet sätt. I författningstexterna finns idag en vaghet, som har medfört att ansvaret för tillsyn av farmaceuter och disciplinära åtgärder vid expedition av läke-medel till djur hamnar i en skarv mellan olika myndigheter. Utredningskommittén anser att avsaknaden är en brist och föreslår att ärendet bör ses över.
Avsaknaden av tillsyn såväl som möjlighet till utdömande av disciplinär påföljd, utgör grunden för denna studie och väckte intresset för att undersöka hur receptarier upplever sin arbetssituation vid expedition av läkemedel för djur, samt hur de ser på ett eventuellt införande av tillsyn och disciplinåtgärder vid denna typ av expedition.
Tillsyn och disciplinära påföljder vid expedition av djurrecept
Ett flertal svenska myndigheter utövar tillsyn över apotekspersonal, övrig hälso- och sjukvårdspersonal och veterinärer. I det nuvarande regelverket saknas dock tillsyn av farmaceuter och möjlighet till utdömande av disciplinära påföljder vid felak-tig/bristfällig expedition av läkemedel för djur. Nedan redogörs för olika myndighe-ters tillsyn av verksamheter som är relaterade till djurläkemedel.
I lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, framgår att apoteks-personal klassas som hälso- och sjukvårdsapoteks-personal och därmed står under tillsyn av Socialstyrelsen [5]. I lagens sjätte kapitel, tredje paragrafen framgår att syftet med tillsynen är att ”stödja och granska verksamheten och hälso- och
sjukvårdspersona-den”. Om tillsynsmyndigheten anser att det finns skäl att en farmaceut eller annan hälso- och sjukvårdspersonal bör tilldömas disciplinära påföljder, ska detta anmälas till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) [5]. HSAN prövar i sin tur om disciplinpåföljder ska vidtas i det enskilda ärendet. Lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område kan dock tolkas som att den enbart gäller för hälso- och sjukvård till människor. Det innebär att den tillsyn som Socialstyrelsen utövar över apotekspersonal och det ansvar som HSAN har vid utdömning av disciplinära påföljder enbart gäller vid expedition av läkemedel till människor och således inte vid expedition till djur [4, 6].
Jordbruksverket utövar tillsyn av veterinärer i deras yrkesutövning men bär idag, likt Socialstyrelsen och HSAN, inget ansvar för tillsyn av apotekspersonal vid expedition av läkemedel till djur [4].
Läkemedelsverket ansvarar bland annat för att läkemedelslagen (SFS 1992:859), samt att de föreskrifter och villkor som följer av lagen, efterlevs [7]. De ser med andra ord till att apotekens hantering och försäljning av läkemedel sköts på ett till-fredställande sätt, vilket därmed även omfattar läkemedel som är avsedda för djur. Läkemedelsverkets tillsyn av apotekens läkemedelshantering innefattar dock inte inspektion av den enskilda farmaceutens yrkesutövning [4].
Om en djurägare anser att en felexpedition skett kan följaktligen inte den enskilde farmaceuten ställas till svars för detta. Dock kan Apoteket AB tilldömas skadestånd vid en felexpedition [4].
Läkemedel för djur
På den svenska marknaden finns idag cirka 400 godkända läkemedelsprodukter för djur [4]. Det är Läkemedelsverket som godkänner om ett veterinärmedicinskt läke-medel ska få säljas i Sverige eller inte. En rad olika krav på dokumentation, som ska bifogas i samband med ansökan om godkännandet, finns fastställda i fjärde kapitlet i ”Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS:2006:11) om godkännande av läkemedel för försäljning m.m.” [8]. I denna dokumentation ska bland annat uppgifter om dosering
er absorption, distribution, metabolism och elimination av läkemedel, samt olika matvanor hos djur bidrar till att formulering av djurläkemedel är komplexa processer [9].
Idag används veterinärmedicinska läkemedel, human- samt licensläkemedel vid be-handling av djur [10]. Ett licensläkemedel är ett läkemedel för vilket Läkemedels-verket givit försäljningstillstånd, trots att läkemedlet inte är godkänt i Sverige [11]. Veterinärmedicinska läkemedel är, till skillnad från de humanläkemedel som ibland används till djur, särskilt prövade och godkända för att säljas och användas vid be-handling av djur [8]. Av de läkemedel som veterinärer förskriver till djur utgörs cirka 90 % av veterinärmedicinska läkemedel och cirka 10 % av humanläkemedel [4, 12]. Även licensläkemedel utgör en betydande del av försäljningen av läkemedel till djur; dock finns i dagsläget inga exakta försäljningsdata att tillgå [10].
Förskrivning av djurläkemedel
Veterinärer är i Sverige de enda förskrivare som har behörighet att förskriva läkeme-del för behandling av djur [11]. En veterinär ska arbeta i överensstämmelse med ve-tenskap och beprövad erfarenhet [13] och har, likt läkare, fri förskrivningsrätt, vilket innebär att veterinären får förskriva den typ av läkemedel som denne anser vara bäst lämpat för djuret i fråga [14].
Vid förskrivning av läkemedel till djur är veterinären skyldig att följa kaskadprinci-pen, vilket innebär att veterinären i första hand ska förskriva ett veterinärmedicinskt läkemedel som är godkänt i Sverige för den avsedda indikationen och för det aktuella djurslaget [15]. Om denna typ av läkemedel saknas får istället ett i Sverige godkänt veterinärmedicinskt läkemedel, som är avsett för det aktuella djurslaget men för en annan indikation, alternativt ett som är godkänt för önskad indikation men avsett för ett annat djurslag, förskrivas. Finns inte något av ovannämnda alternativ att tillgå kan istället ett godkänt humanläkemedel förskrivas. En veterinär får inte förskriva ett humanläkemedel till ett djur på ekonomiska grunder, utan enbart när ett motsvarande veterinärmedicinsk läkemedel saknas för indikationen. Även ett licensläkemedel kan förskrivas då inga godkända läkemedel finns att tillgå. I sista hand kan ett
extempo-ket AB för viss patient, viss vårdenhet, visst djur eller djurbesättning” [16], förskri-vas.
Då ett läkemedel ska förskrivas till ett djur, skall en särskild djurreceptblankett an-vändas [11]. I 23 § i Läkemedelsverkets föreskrift LVFS 1997:10 anges förskrivares skyldigheter vid ifyllande av receptblanketter, exempelvis ska blanketten fyllas i fullständig och så tydligt att risk för feltolkningar undviks.
Farmaceutens roll vid expedition av läkemedel till djur
I nuläget kan ett recept enbart expedieras och läkemedlet säljas via Apoteket AB, där endast en farmaceut, enligt lagen, har rätt att färdigställa det förskrivna läkemedlet [11]. Att färdigställa ett läkemedel innebär att farmaceuten utför en författningsmäs-sig, teknisk och farmakologisk kontroll. Den författningsmässiga kontrollen innebär att farmaceuten utifrån gällande lagar och regler bland annat ska kontrollera att re-ceptet är giltigt, tydligt och fullständigt ifyllt. I Läkemedelsverkets föreskrift LVFS 1997:10 anges till exempel att ett otydligt recept ej ska expedieras. Istället ska utfär-daren kontaktas för att korrigera eller förtydliga receptet. Den tekniska kontrollen innebär bland annat att farmaceuten säkerställer att läkemedlets hållbarhet uppfyller kraven. Med farmakologisk kontroll avses bland annat att farmaceuten gör en be-dömning av risken för läkemedelsinteraktioner, överdosering och rimlig dos till pati-enten.
Informationskällor för receptarier
Vid receptexpedition har farmaceuten möjlighet att inhämta läkemedelsinformation från ett flertal olika källor. Via internet har apotekspersonalen tillgång till hemsidor hos olika myndigheter, läkemedelsföretag, Apoteket AB med mera. Farmaceuten har dessutom tillgång till Apoteket AB:s intranät, ApoNet, samt ”Muntlig Omsorg i Dia-log” (MOD), som båda innehåller samlad information som kan vara användbar i re-ceptariens yrkesutövning. Farmaceuten har även tillgång till både ”Farmaceutiska Specialiteter i Sverige” (FASS) och FASS om djurläkemedel (FASS vet.), i tryckt
läkemedel i FASS, vilket innebär att FASS inte är en fullständig förteckning över läkemedlen på den svenska marknaden [18].
Webbplatsen www.fass.se är uppdelad i tre olika avdelningar, ”FASS för allmänhe-ten”, ”FASS för förskrivare” och ”FASS om djurläkemedel” [17]. I de två först-nämnda avdelningarna finns enbart information om humanläkemedel, medan det i ”FASS för djurläkemedel” enbart finns information om läkemedel som är godkända för veterinärmedicinskt bruk. På webbplatsen www.fass.se har man tillgång till bi-packsedlar, patient-FASS (information om humanläkemedel som vänder sig till pati-enten), produktresuméer samt FASS/FASS vet.
Produktresuméernas text, som ligger till grund för texten i FASS/FASS vet. [18], samt texten i bipacksedlar granskas och godkänns av Läkemedelsverket och senaste versionen av såväl produktresuméer som bipacksedlar finns alltid tillgängliga på Lä-kemedelsverkets hemsida. Även webbplatsen www.fass.se uppdateras kontinuerligt.
Öppenvårdsapotek i Sverige och specifikt i Kalmar län
Då detta arbete genomförs finns det i Sverige ca 900 öppenvårdsapotek [19], som i dagligt tal kallas ”vanliga apotek” och som ägs av Apoteket AB.På senare år har ett antal utvalda apotek infört ett utökat sortiment av läkemedel till djur. År 2007 inför-de exempelvis 110 apotek utökad service för privata djurägare [20], vilket innebar att apoteken fick ett utökat sortiment av djurläkemedel och djurprodukter för sällskaps-djur, samt personal med fördjupad farmaceutisk kompetens inom området läkemedel för djur. År 2008 utsågs 54 apotek i lantbrukstäta områden i Sverige till att ha utökat sortiment av läkemedel för lantbrukets djur, såsom nötkreatur och svin, samt att ha en djuransvarig farmaceut vid apoteket [21].
I Kalmar län finns idag 27 öppenvårdsapotek av skiftande storlek [22], med alltifrån enmansbemanning till så många som 21 medarbetare [23]. Av de 27 öppenvårdsapo-teken har tio stycken någon form av utökat sortiment för djur; fyra stycken har ut-ökad service för smådjur och häst, ytterligare fyra apotek har utut-ökad service för lant-bruksdjur och två apotek har utökad service för såväl smådjur och häst som lantbru-kets djur [20]. Totalt arbetar 178 personer på apoteken i Kalmar län [23]. Utav dessa
nor. Av receptarierna i Kalmar län som ombads att delta i arbetets huvudstudie, arbe-tade 56 stycken på apotek med utökat sortiment för djurläkemedel och 38 stycken på ordinarie öppenvårdsapotek, vilket ger en fördelning på ca 3:2.
Receptarieutbildningens utveckling
Det möjliga åldersspannet för receptarierna i Kalmar län sträcker sig från cirka 22 till cirka 65 års ålder, vilket innebär att receptarierna kan ha erhållit receptarieexamen allt ifrån slutet av 1960-talet fram till 2000-talet. Under denna tidsperiod har utbild-ningen till receptarie haft olika utformning. Ursprungligen fanns utbildutbild-ningen enbart vid Farmaceutiska Institutet i Stockholm [2, 24]. År 1968 beslutades att utbildning-arna skulle flyttas till Uppsala och där bilda den Farmaceutiska Fakulteten vid Upp-sala universitet. Vid tidpunkten utgjordes utbildningen av två års praktik vid apotek och därefter av ett års studier vid Farmaceutiska Institutet [2, 25]. Fram till 1970 var receptarier och apotekare legitimerade, men denna legitimering avskaffades ungefär samtidigt med att apoteksväsendet förstatligades och Apoteksbolaget AB (sedan år 1998 kallat Apoteket AB) bildades. Farmaceuternas legitimation återinfördes först år 1999. Under 1970-talet omarbetades utbildningen till att innefatta tre terminer teore-tiska studier och ursprungligen tre terminers praktik, som år 1977 minskades till två terminer. Utbildningen kallades nu receptarielinjen, 100 poäng. Från och med åren 1982 och 1983 fanns det två former av receptarieutbildningar: 80 respektive 40 poäng [2, 24]. Den tvååriga 80-poängsutbildningen motsvarade den som tidigare omfattat 100 poäng (2,5 år). Skillnaden var att praktiktiden kortats ned från två ter-miner till en [25]. Den kortare 40-poängsutbildningen riktades under en 15-årsperiod till apotekstekniker och lästes under två år på halvfart, som en möjlighet att erhålla receptarieexamen [2]. I samband med att legitimationen för receptarierna återinför-des utökaåterinför-des utbildningens längd till tre år (120 poäng, vilket idag motsvarar 180 högskolepoäng). Receptarieutbildningen har under 2000-talet erbjudits på fler orter utöver Uppsala, såsom Kalmar, Göteborg, Karlstad, Umeå, Luleå och Linköping. Idag finns utbildningen kvar på samtliga ovannämnda orter förutom Luleå och Lin-köping, där utbildningen numera är nedlagd.
Litteratur i ämnet
Inga svenska eller skandinaviska studier, som speglar hur apotekspersonal upplever arbetssituationen vid expedition av djurläkemedel, tycks finnas att tillgå. Däremot utfördes en enkätstudie bland farmaceuter i Storbritannien år 2004 i vilken man un-dersökte farmaceutens medvetenhet om skillnader mellan human och veterinär far-makologi [26]. Studiens svarsfrekvens var 36 % och det betonades att det fanns en viss risk för skevhet i studien till följd av det stora bortfallet. Dock visade studien att majoriteten av de deltagande farmaceuterna inte kände sig kompetenta inom området veterinärmedicin och många uttryckte önskemål om att öka sin kompetens. Den svenska och brittiska läkemedelsmarknaden för djur skiljer sig, då såväl veterinärer som farmaceuter får bedriva detaljhandel med läkemedel för djur i Storbritannien [4]. Majoriteten av artiklarna inom området ”farmaceuter och veterinärmedicin” tycks vara publicerade i amerikanska tidsskrifter. Samtliga studier framför, på ett eller an-nat vis, att det finns brister inom den veterinärmedicinska utbildningen för farmaci-studerande och att studenterna bör erbjudas mer utbildning inom veterinärmedicin [27-29]. Historiskt sett har farmaceututbildningen fokuserat på humanläkemedel [27, 29]. I en artikel menar man att många farmaceuter erhållit sin kunskap genom arbetslivserfarenhet och utbildning på arbetsplatsen, snarare än under sin utbildnings-tid [29]. Även i Apotekarsocietetens remissvar till slutbetänkandet ”Handel med lä-kemedel för djur” (SOU 2008:46), framförs att farmaceututbildningarna är inriktade på humanläkemedel och inte ger kunskap om läkemedel till djur eller djurens sjuk-domar [30].
Förväntningarna på farmaceutens kunskap och kompetens i samhället ökar, vilket borde leda till att högre krav ställs på kompetensutveckling [31]. En del studier fram-för att veterinärmedicin är ett snabbt växande område [28-29]. Ett av de snabbast växande områdena är just läkemedelsområdet och antalet tillgängliga veterinärmedi-cinska läkemedel har ökat kraftigt [29]. Farmaceuter och veterinärer kan och bör samarbeta och komplettera varandras kompetenser i sin yrkesutövning, men man poängterar att man samtidigt inte får glömma bort att många farmaceuter enbart har en liten, om ens någon erfarenhet kring veterinärmedicin och dess farmakologi [29].
Sektionen för öppenvårdsfarmaci inom Apotekarsocieteten utförde år 2007 en enkät-undersökning bland farmaceuter i Sverige angående kompetensutveckling och fort-bildning på apotek, samt en uppföljning av studien år 2008 [31-32]. Studien belyste hur farmaceuten upplevde den möjlighet till kompetensutveckling och fortbildning som erbjuds på apoteken. Den gav en bild av att kompetensutvecklingen idag inte prioriteras på landets apotek samt att tidsbristen tycks utgöra en stor orsak till detta. Enkäten var visserligen ingen heltäckande studie och speglade bara en ögonblicks-bild, som Apotekarsocieteten själva påpekade. Studien tog inte heller upp farmaceu-tens upplevelse just vid expedition av läkemedel till djur, utan vad farmaceuterna allmänt ansåg om behovet av fortbildning.
Syfte
Syftet med denna studie är att undersöka hur receptarier i Kalmar län upplever sin arbetssituation vid receptexpedition av läkemedel till djur, genom att med en huvud-sakligen kvantitativ ansats undersöka hur receptarierna:
upplever sin personliga kompetens, ansvarskänsla och dessa faktorers påverkan på den upplevda arbetssituationen.
upplever de informationskällor som finns att tillgå vid expeditionen.
skulle uppleva ett eventuellt införande av tillsyn av läkemedelsexpedition till djur. skulle uppleva ett eventuellt införande av disciplinära påföljder, då en farmaceut inte utfört sina uppgifter på ett förskrivet sätt, vid expedition av läkemedel till djur.
MATERIAL OCH METODER
I studien utfördes en brevbaserad, skriftlig enkätundersökning bland receptarierna i Kalmar län. Med enkäten undersöktes hur receptarierna upplever sin arbetssituation då de expedierar läkemedel till djur. Den skulle även undersöka receptariernas kän-nedom och åsikter om avsaknaden av tillsyn av farmaceuter och av disciplinära på-följder vid felaktig yrkesutövning vid expedition av läkemedel till djur. Enkätformu-läret utformades med utgång från tillgänglig litteratur inom ämnet [33-34].
Deltagare
För att inkluderas i enkätundersökningen skulle deltagaren vara anställd på ett apotek i Kalmar län, samt vara legitimerad receptarie. Genom sökning i adressboken på ApoNet, där apotekens medarbetare samt deras yrken/arbetsuppgifter finns angivna [23], fastställdes vilka medarbetare på apoteken som uppfyllde inklusionskriterierna (sökningen genomfördes 2009-04-06). Personer som inte uttryckligen stod angivna som receptarier i adressboken exkluderades således från studien. Av apotekens totalt 178 medarbetare uppfyllde totalt 100 personer de uppsatta kriterierna. Sex receptari-er vid ett apotek agreceptari-erade pilotgrupp och deltog därmed inte i huvudstudien. Medar-betarna vid två andra apotek exkluderades då ingen av dessa angavs vara receptarier [23]. Slutligen inbjöds 94 receptarier vid 24 av de totalt 27 apoteken i Kalmar län att delta i huvudstudien; enkäten skickades per post till de 94 receptarierna.
Enkät
Enkätformuläret (bilaga 1), innehöll totalt 24 frågor, samt en avslutande uppmaning till receptarierna att förmedla eventuella tankar och funderingar som dykt upp under tiden då enkäten besvarades. Enkätfrågorna hade både kvantitativ och kvalitativ ka-raktär, men huvuddelen av frågorna var kvantitativa då avsikten var att undersöka hur stor andel av receptarierna som var av en särskild åsikt [33]. Svarsalternativen till de kvantitativa frågorna utgjordes nästan uteslutande av kvalitativa variabler [35] i form av fasta svarsalternativ. De kvalitativa inslagen i formuläret bestod av tre öppna
frågor, där deltagaren gavs möjlighet att utveckla sina personliga åsikter och ställ-ningstaganden i ämnet.
Den första delen av enkäten bestod av sex sakfrågor om respondentens ålder, arbets-livserfarenhet med mera. Del två bestod av sju påståenden om receptariens arbetssi-tuation vid expedition av recept till djur, där respondenten fick ange i vilken ut-sträckning denne instämde i ett givet påstående. Enkätens tredje del bestod av sju alternativfrågor där respondenten, enligt angivna instruktioner, fick kryssa för det eller de svarsalternativ som bäst överensstämde med receptariens åsikt/situation vid expedition av läkemedel till djur. Enkätens sista del utgjordes av fyra delfrågor, som berör tillsynen av och möjligheten till utdömning av disciplinära påföljder, då farma-ceuten inte utför sina uppgifter på ett föreskrivet sätt, vid expedition av läkemedel till djur.
Pilotstudie
Syftet med pilotstudien var dels att få en uppfattning om hur lång tid formuläret skul-le ta att besvara men även att utvärdera enkätens layout, enkätfrågornas innehåll med avseende på relevansen i dem, deras begriplighet, eventuella oklarheter samt att för-vissa sig om att frågorna inte väckte anstöt hos deltagarna.
Med avsikt att få en pilotgrupp som var representativ för huvudstudiens population, utfördes pilotstudien på ett medelstort apotek i Kalmar län. Apotekets chef tillfråga-des om receptarierna på apoteket hade möjlighet att delta i utvärderingen av enkäten. Efter att klartecken erhållits från apotekets chef, utfördes pilotstudien vid två tillfäl-len, då inte samtliga receptarier kunde närvara vid samma tillfälle. Totalt deltog sex receptarier i utvärderingen av enkäten. Ett första enkätutkast utvärderades av fyra av de sex receptarierna. Receptarierna besvarade enkätfrågorna och kommenterade oklarheter samt förmedlade funderingar och åsikter. Därefter omarbetades enkäten för att åtgärda oklarheterna. Två dagar senare utvärderades det reviderade enkätfor-muläret av de två resterande receptarierna i pilotgruppen. Endast språkliga justering-ar gjordes därefter.
Procedur
Enkätutformningen samt utformning av missivet, som utgjorde enkätformulärets försättsblad, pågick under studieperiodens två första veckor.
Under första veckan informerades även apotekschefen, på det apotek som senare ställde upp som pilotgrupp, via e-post om enkätstudien. Pilotstudien utfördes under måndagen och onsdagen vecka två i studien.
Torsdagen i studiens andra vecka kontaktades samtliga apotekschefer vid de 24 apo-teken i Kalmar län via e-brev. I brevet (bilaga 2) informerades cheferna om enkätstu-dien och om att receptarierna på apoteken skulle erhålla enkätformulär via brev un-der studieperiodens tredje vecka.
Tisdagen i den tredje studieveckan postades enkätformulären till länets 24 apotek. Till varje apotek adresserades ett kuvert, innehållande lika många enkätformulär som det fanns receptarier på respektive apotek. I kuverten bifogades dessutom frankerade svarskuvert till varje deltagare, samt namnkort som visade vilka receptarier som om-bads att delta i studien. Receptarierna hade cirka en vecka på sig att besvara och re-turnera enkätformulären.
Fredagen i studievecka tre postades ett påminnelsebrev (bilaga 3) till varje deltagan-de apotek, med avsikt att nå apoteken undeltagan-der måndagen följandeltagan-de vecka. Påminnelse-brevet var ett allmänt brev som uppmanade receptarier, som ännu inte besvarat och returnerat enkäten, att delta i studien.
Torsdagen i den fjärde studieveckan skickades ett e-brev till samtliga apotek, med en sista påminnelse och uppmaning om att delta i studien (bilaga 4). Från och med fre-dagen i den tredje studieveckan och två veckor därefter mottogs svar från receptari-erna.
Databearbetning
Samtliga enkätsvar registrerades med hjälp av datorprogrammet Microsoft® Office Excel 2007. Enkätsvaren numrerades i den ordning kuverten öppnades vid ankomst (receptarie 1, receptarie 2 och så vidare).
Vid analys av enkätfråga 2 (bilaga 1), som angav vilket år deltagaren var född, be-räknades deltagarens ålder genom att 2009 subtraherades med deltagarens angivna födelseår. Därefter indelades deltagarna i fyra åldersspann; 23-35 år, 36-45 år, 46-55 år och 56-65 år.
Svaret på fråga 3a (bilaga 1) angav vilket år deltagaren började arbeta som recepta-rie. Deltagarnas svar delades in i tre intervall: de som började arbeta som receptarier före år 1983 − det vill säga det år då 40-poängsutbildningen för apotekstekniker in-fördes [2] −, mellan år 1983-2000 och efter år 2000.
Antalet år som respektive deltagare haft möjlighet att vara yrkesverksam som recep-tarie beräknades genom att 2009 subtraherades med årtalet som deltagaren angivit i svaret till fråga 3a. Resultatet jämfördes med de antal år som receptarien uppgivit att denne varit yrkesverksam på öppenvårdsapotek (bilaga 1, fråga 3b), för att se hur stor andel av den yrkesverksamma tiden som receptarien arbetat på öppenvårdsapo-tek.
Vid analysen av enkätsvaren var avsikten genomgående att undersöka om någon statistiskt signifikant skillnad kunde påvisas mellan olika kategorier av receptarier. Jämförelser gjordes dels mellan receptarier som arbetade på öppenvårdsapotek med utökat sortiment för djur och receptarier som arbetade på ordinarie öppenvårdsapo-tek, dels mellan receptarier som blev yrkesverksamma före år 2000 och receptarier som blev yrkesverksamma efter år 2000. I de fall där kraven för att kunna använda sig av en statistisk testfunktion uppfylldes, utfördes statistiska analyser med hjälp av χ2-test och z-test vid proportionstal [35].
Fråga 12 och 13 var utformade för att samköras i svarsanalysen, i syfte att utreda huruvida receptarierna upplevde svårighetsgraden i att expediera läkemedel till djur. I fråga 14, där receptarierna skulle ange vilka tre informationskällor de främst an-vänder sig av vid sökning av information om läkemedel till djur, exkluderades svar från deltagare som angivit mer än tre svarsalternativ på frågan. I de fall deltagaren endast angivit ett till två svarsalternativ inkluderades dessa i resultatet. Motivet till att dessa svar inkluderades var att de angivna alternativen trots allt speglade
farma-En jämförelse gjordes av fråga 15 och 18 (bilaga 1), för att undersöka om det före-kom någon skillnad i hur deltagarna svarade på fråga 15 (gällande sin ansvarskänsla vid rimlighetsbedömning av dosen på djurrecept jämfört med humanrecept) respekti-ve fråga 18 (om de utförde rimlighetsbedömning av dosen vid expedition av djurre-cept).
I fråga 19 och 20 anges två olika scenarier, där receptarien fick ange vad denne oftast gör i de fall då uppgift om ett läkemedel för ett visst djurslag saknas i FASS vet. En-kätsvar där mer än ett svarsalternativ hade angivits exkluderades, då instruktionen till frågan angav att endast ett svarsalternativ skulle anges.
Svar som formulerades till de öppna frågorna 23c och 24c, bearbetades genom att receptariernas svar grupperades efter innebörd, så att svar med liknande innehåll samlades i en gemensam grupp. För enkätens avslutande öppna fråga redovisas en-bart de svar som anses vara relevanta för studien.
Etiska frågeställningar
I det e-brev som sändes till apotekens chefer, samt i missivet som utgjorde enkätfor-mulärets försättsblad, informerades mottagaren om att deltagandet i enkätstudien var frivilligt. Som deltagare i enkätstudien var man dessutom anonym. Inga data gick därmed att koppla till någon enskild person eller något enskilt apotek. I enkätens missiv informerades receptarierna om hur enkätsvaren skulle användas, att resultatet skulle publiceras i en skriftlig rapport samt redovisas vid en muntlig presentation. Även deltagandet i pilotstudien var frivilligt. I och med att utvärderingen utfördes i projektledarens närvaro, kunde ingen anonymitet utlovas. Däremot kunde konfiden-tialitet utlovas, det vill säga ett löfte om att deltagarna inte skulle kunna identifieras eller presenteras på ett sådant sätt att de kan identifieras [34].
RESULTAT
Information om studiens deltagare
Av de 94 receptarier som inbjöds att delta i studien, besvarade och returnerade 52 stycken enkätformuläret, vilket gav en svarsfrekvens på 55 %. Bortfallet presente-ras i tabell I. Av de 52 deltagarna, arbetade 37 stycken (71 %) på öppenvårdsapotek med utökat sortiment för djurläkemedel och 15 stycken (29 %) på ordinarie öppen-vårdsapotek, vilket motsvarar en fördelning på ungefär 7:3. Fördelningen bland de 94 receptarier som inbjöds att delta i studien var däremot 6:4. Följaktligen var ande-len receptarier som arbetar på apotek med utökat sortiment för djur något högre bland deltagarna i studien relativt fördelningen bland de total inbjudna receptarierna. En statistiskt signifikant skillnad i svarsfrekvens kunde påvisas mellan receptarier som arbetar på öppenvårdsapotek med utökat sortiment för djur och receptarier som arbetar på ordinarie öppenvårdsapotek, vid användning av χ2-test (p = 0,0109).
Tabell I. Sammanställning av totala antalet receptarier som inbjöds att delta i enkätstudien fördelat på
arbetsplats-typ, samt den totala svarsfrekvensen och svarsfrekvensen för respektive arbetsplatstyp. Öppenvårdsapotek med
utökat sortiment för djur
Öppenvårdsapotek med
ordinarie sortiment för djur Totalt Svar 37 (66 %) 15 (39 %) 52 (55 %)
Ej svar 19 23 42
Totalt 56 38 94
Av studiens 52 deltagare var 31 stycken i åldern 46-65 år. Resterande 21 deltagare var 23-45 år gamla, vilket innebär att 60 % av deltagarna var 46 år eller äldre och att 40 % var 45 år eller yngre. Deltagarnas ålder (bilaga 1, fråga 2) samt tidsperioden inom vilken de påbörjade sin yrkesverksamhet som receptarier (bilaga 1, fråga 3a), redovisas i figur 1. Totalt 18 av deltagarna (35 %) började arbeta som receptarier efter år 2000; 10 stycken (19 %) började arbeta före år 1983. Resterande 24 deltagare (46 %) började arbeta som receptarier någon gång mellan år 1983 och år 2000.
I fråga 3b (bilaga 1) angav endast två av de 50 deltagare, som valt att besvara frågan, årtal som avvek med mer än två år från antalet möjliga yrkesverksamma år på öp-penvårdsapotek. Differensen för deltagarna var sex år (13 av 19 möjliga år) respekti-ve tre år (30 av 33 möjliga år).
Av de 94 enkätformulär som postades, skickades 10 formulär till receptarier som arbetade på apotek med 1-2 anställda farmaceuter, 53 enkäter till receptarier som arbetade på apotek med 3-7 anställda farmaceuter samt 31 enkäter till apotek med 8 eller fler anställda farmaceuter. I fråga 5 (bilaga 1), ombads receptarien ange hur många farmaceuter som arbetade på dennes arbetsplats. I figur 2 redovisas hur anta-let receptarier som inbjöds respektive hur antaanta-let som valde att delta i studien förde-lar sig på apotek med olika antal anställda farmaceuter. Vid statistisk analys med χ2
test (α = 0,05), kunde ingen statistiskt signifikant skillnad i arbetsplatsfördelningen mellan studiens deltagare och de tillfrågade receptarierna påvisas.
6 10 2 5 6 13 1 9 0 5 10 15 20 25 23-35 år 36-45 år 46-55 år 56-65 år Antal receptarier Åldersspann Före år 1983 1983-2000 Efter år 2000
Figur 1.Stapeldiagram över antalet deltagare inom respektive åldersspann samt tidsperiod då delta-garna började utöva receptarieyrket. Staplarnas höjd visar antalet receptarier inom respektive ålders-spann. De olika fälten inom respektive stapel visar antalet receptarier som började utöva receptarie-yrket under en viss tidsperiod. (n = 52)
Figur 2. Stapeldiagram över antalet receptarier fördelade på apotek med olika antal anställda farmaceuter.
Höjden på staplarna anger hur många av de tillfrågade receptarierna i Kalmar län, som arbetade på apotek i de tre storleksklasserna. Den skuggade delen av staplarna anger antalet receptarier som valde att delta i studien för
8 27 17 10 53 31
1- 2 st 3-7 st 8 st. eller fler Antal farmaceuter på arbetsplatsen Tillfrågade
Receptarien ombads i fråga 6 (bilaga 1) att uppskatta antalet djurrecept som denne expedierar per dag. I snitt utförde 32 av studiens 52 deltagare (62 %) expedition av djurrecept 1-3 gånger dagligen. Näst vanligaste svarsalternativet var 4-8 gånger dag-ligen, vilket angavs av 17 deltagare (33 %). Tre deltagare (6 %) uppgav att de expe-dierade recept till djur mindre än en gång om dagen.
Statistisk analys av olika receptariegruppers åsikter
Svaren från receptarier som arbetar på öppenvårdsapotek med utökat sortiment för djur jämfördes med svaren från receptarier som arbetar på ordinarie öppenvårdsapo-tek och svaren från receptarier som blev yrkesverksamma före år 2000 jämfördes med svaren från receptarier som blev yrkesverksamma efter år 2000. Uppdelningen och jämförelsen syftade till att undersöka om någon statistiskt signifikant skillnad kunde påvisas mellan grupperna. Ofta uppfylldes dock inte kraven för att en statistisk testfunktion skulle kunna användas, varvid ingen statistisk analys kunde utföras. I de flesta fall då kraven uppfylldes för användning av en testfunktion, kunde ingen statis-tiskt signifikant skillnad påvisas mellan grupperna (α = 0,05). I resultatet redovisas endast de jämförelser där en skillnad i svaren från de olika grupperna kunnat påvisas statistiskt.
Deltagarnas svar på sju påståenden om arbetssituationen vid
expedi-tion av recept för djur
För att undersöka hur receptarierna i Kalmar län upplever sin arbetssituation och sin personliga kompetens vid expedition av läkemedel till djur, ombads deltagarna ta ställning till sju påståenden. Deltagarnas svar på undersökningens fem första påstå-enden (bilaga 1, fråga 7-11) redovisas i figur 3. I samtliga påståpåstå-enden var det mest frekvent angivna svarsalternativet “instämmer delvis”, förutom i fråga 10 där ungefär lika många deltagare hade angivit ”instämmer helt” som ”instämmer delvis”.
Svaren på påstående 12 och 13 analyserades tillsammans, för att utröna huruvida receptarier upplever det som en svårare uppgift att expediera läkemedel till djur än till människor. Resultatet redovisas i tabell II.
Tabell II. Sammanställning av receptariernas svar på enkätfråga 12 och 13 (n=49)
12. Att göra en rimlighetsbedömning av dosen på djurrecept, är en lika
svår uppgift som att bedöma dosen på recept till människor.
13. Att göra en rimlighets-bedömning av dosen på djur-recept, är en svårare uppgift än att bedöma dosen till människor. Instämmer helt Instämmer delvis Varken eller Instämmer knappt Instämmer inte alls Instämmer helt 6 4 2 6 4 Instämmer delvis 3 5 1 4 1 Varken eller 3 2 2 - - Instämmer knappt 3 - 1 - - Instämmer inte alls 1 - 1 - - 2 2 3 1 8 11 5 16 4 10 8 9 22 24 22 26 26 9 23 11 4 11
11. Receptarier som arbetar på apotek med utökat sortiment för djurläkemedel, har bättre kunskapsmässiga förutsättningar att expediera läkemedel till djur, än vad receptarier på övriga öppenvårdsapotek har. (n=52)
10. Att regelbundet expediera djurrecept ger en praktisk erfarenhet, som är avgörande för att jag ska känna god kompetens i min arbetssituation vid expedition av djurrecept. (n=52)
9. Jag upplever att de informationskällor, som finns tillgängliga för mig vid expedition av djurrecept, är tillräckliga. (n=51)
8. Generellt sett känner jag att mina kunskaper inom veterinärmedicin är tillräckliga för att svara på djurägarens frågor. (n=51)
7. Generellt sett känner jag mig trygg i rollen som rådgivare vid expedition av läkemedel till djur. (n=51)
Instämmer helt Instämmer delvis Varken eller Instämmer knappt Instämmer inte alls
PÅSTÅENDEN:
Figur 3. Enkätdeltagarnas svar på olika påståenden gällande hur receptariens upplever sin arbetssituation och
sin personliga kompetens vid expedition av läkemedel till djur. Staplarnas längd motsvarar antalet deltagare som i olika grad instämt med respektive påstående.
Alternativfrågor angående expedition av läkemedel till djur
I fråga 14 (bilaga 1) ombads receptarierna ange vilka tre informationskällor, som de främst använder då information om läkemedel vid expedition av recept för djur ska inhämtas. Samtliga 52 deltagare besvarade frågan; svaret från en deltagare exklude-rades då denne angivit mer än tre svarsalternativ. Då inte alla inkluderade deltagare hade angivit tre svarsalternativ, erhölls 147 svar av 153 möjliga. Resultatet redovisas i figur 4. FASS vet./FASS var det klart mest dominerande svarsalternativet, då samt-liga deltagare förutom en, hade angivit det som en av de tre främsta informationskäl-lorna. Rådfrågning av kollegor, veterinärkontakt och MOD var de tre näst vanligaste svarsalternativen. En trend som kan anas är att receptarier, som blivit yrkesverk-samma efter år 2000, i större grad angivit MOD som informationskälla än vad mer erfarna receptarier hade gjort.
På frågan huruvida receptarien känner lika stort ansvar för att bedöma rimligheten i dosen på djurrecept som på humanrecept (bilaga 1, fråga 15), angav receptarierna två av de fem befintliga svarsalternativen: ”Ja, lika stort” och ”Nej, mindre”. Av de 52 deltagare som besvarade frågan, angav 42 stycken (81 %) att de känner lika stort ansvar och resterande 10 personer (19 %) att de känner mindre ansvar.
0 0 0 1 2 2 4 5 21 28 34 50 0 10 20 30 40 50 60 Söker i veterinära tidskrifter Söker på SVA:s hemsida Söker på Jordbruksverkets hemsida Söker i Martindale Söker på Läkemedelsverkets hemsida www.apoteket.se Läkemedelsföretagets hemsida Söker bland e‐utbildningar på ApoNet Söker i MOD Kontaktar en veterinär Rådfrågar mina arbetskollegor. Söker i FASS vet./FASS
Figur 4. Sammanställning av angivna svarsalternativ till fråga 14 (bilaga 1), där deltagarna ombads att ange
de tre främst använda informationskällorna vid informationssökning om läkemedel vid expedition av djurrecept. Längden på staplarna motsvarar antalet deltagare som angivit respektive svarsalternativ. (n = 51).
de skulle känna sig tryggare i sin yrkesroll. Samtliga 52 deltagare besvarade frågan. Resultatet redovisas i figur 5. Som framgår av figuren anser receptarierna att det fanns ett större behov av utbildning om läkemedel till djur, än utbildning om djurs anatomi och fysiologi.
På frågan om deltagarna utför en rimlighetsbedömning av dosen vid expedition av läkemedel till djur (fråga 18 bilaga 1, tabell III), uppgav cirka 90 % av receptarierna att de alltid eller oftast utför en rimlighetsbedömning av dosen, medan resterande 10 % angav att de gjorde det ibland eller sällan.
Tabell III. Fördelningen av deltagarnas svar på frågan, om de utför en rimlighetsbedömning av dosen
vid expedition av djurrecept (bilaga 1, fråga 18). Såväl andelen som antalet receptarier som angivit re-spektive svarsalternativ redovisas (n = 52)
Deltagare Ja, alltid Ja, oftast Ja, ibland Nej, sällan Nej, aldrig Andel (%) 38 52 8 2 0
Antal 20 27 4 1 0
Vid sammanställningen av fråga 15 och 18 (bilaga 1), kunde ingen statistisk analys av resultatet genomföras, då kraven för användning av statistiska testfunktioner inte uppfylldes. En trend kunde däremot anas, där de som känner ett mindre ansvar för att rimlighetsbedöma dosen till djur, även utförde en rimlighetsbedömning vid expedi-tion av läkemedel till djur mer sällan än de som känner ett lika stort ansvar att utföra rimlighetsbedömning av dosen (tabell IV).
4% 17% 6% 46% 42% 33% 52%
17. djurs anatomi och fysiologi 16. läkemedel till djur.
Ja Delvis Nej Vet ej
Figur 5. Andelen deltagare som ansåg sig vara i behov av mer utbildning om läkemedel till djur
(frå-ga 16) respektive om djurs anatomi och fysiologi (frå(frå-ga 17). Respektive stapel anger andelen receptarier som angett motsvarande svarsalternativ. (n = 52).
Tabell IV. Sammanställning av deltagarnas svar på fråga 15 och 18 (bilaga 1). Respektive
fråga besvarades av 52 deltagare
15. Känner du lika stort ansvar för att bedöma rimlighe-ten i den angivna dosen vid expedition av djurrecept, som vid expedition av recept till människa?
18. Gör du en rimlighets-bedömning av dosen, då du expedierar läkemedel till djur?
Ja, lika stort a Nej, mindre b
Ja, alltid 18 2 Ja, oftast 22 5 Ja, ibland 2 2 Nej, sällan 0 1 a (n = 42) b (n = 10)
På fråga 19 och 20 (bilaga 1) ombads receptarien ange, hur denne vanligtvis agerar då en veterinär förskrivit ett veterinärmedicinskt läkemedel respektive ett humanlä-kemedel till ett djur och det inte finns någon dos angiven i FASS vet./FASS. Resulta-ten presenteras i figur 6. Det mest frekvent angivna svaret, för både fråga 19 och 20, var alternativet ”kontaktar alltid veterinären då jag är osäker på dosen”. Ingen av receptarierna som deltog i studien angav svarsalternativet att de skulle vägra att ex-pediera receptet. Fråga 19 och 20 var de enkätfrågor som gav högst antal felaktigt ifyllda svar. På båda frågorna hade 10 deltagare (det vill säga nästan var femte delta-gare) angett mer än ett svarsalternativ och exkluderades därmed från sammanställ-ningen. Detta gav ett bortfall på 19 % för respektive fråga.
0 9 8 7 18 1 7 5 9 20
Annat, nämligen pratar med kunden Rådfrågar min/mina kollegor Utgår från att veterinären vet vad han/hon
gör och slutför expeditionen Kontaktar oftast veterinären då jag är osäker
på dosen
Kontaktar alltid veterinären då jag är osäker på dosen
Fråga 19 Fråga 20 SVARSALTERNATIV:
Figur 6. Receptariers agerande vid osäkerhet kring angiven dos på djurrecept. Staplarna anger antalet
Frågor om tillsyn av farmaceuter vid expedition av recept för djur
samt möjlighet till utdömning av disciplinära påföljder
Resultatet av svaren på fråga 21 visar hur många av deltagarna som var medvetna om avsaknaden av tillsyn vid expedition av läkemedel till djur (bilaga 1, fråga 21a), samt avsaknaden av möjlighet till utdömande av disciplinära påföljder vid felaktig yrkes-utövning vid expedition av läkemedel till djur (bilaga 1, fråga 21b). Resultaten pre-senteras i tabell V. Majoriteten av deltagarna kände inte sedan tidigare till avsakna-den av dessa företeelser.
Tabell V. Antalet deltagare som uppgav att de var bekanta med (Ja) respektive inte var bekanta med (Nej) avsaknaden av a) tillsyn och b) möjlighet till utdömande av disciplinära påföljder, vid expedition av läkemedel till djur
a. Tillsyn (n = 52)
b. Möjlighet till utdömning av disciplinära påföljder (n = 50)
DELTAGARE Ja Nej Ja Nej
Andel (%) 31 69 24 76
Antal 16 36 12 38
I fråga 22 tillfrågades studiens deltagare om de anser att det finns ett behov av tillsyn samt disciplinära påföljder vid expedition av läkemedel till djur (bilaga 1, fråga 22 a-b). Resultaten presenteras i tabell VI. I båda fallen angav ungefär en tredjedel av deltagarna att det inte anser att det finns något behov av tillsyn eller disciplinära på-följder, medan två tredjedelar anser att det finns ett behov.
Tabell VI. Andelen och antalet deltagare som anser/inte anser att det finns ett behov av a) tillsyn
och b) möjlighet till utdömning av disciplinära påföljder, vid expedition av läkemedel till djur
a. Tillsyn (n = 49) b. Möjlighet till utdömning av discipli-nära påföljder. (n = 46)
DELTAGARE: Ja Nej Ja Nej
Andel (%) (67) (33) (65) (35)
Antal 33 16 30 16
Anm. Andelarna inom parentes då n<50
I fråga 23 tillfrågades deltagarna vad de anser om ett eventuellt införande av dels tillsyn och dels disciplinära påföljder vid expedition av läkemedel till djur (bilaga 1, fråga 23 a-b). Resultaten presenteras i figur 7. Ingen av receptarierna framförde att
de anser att ett införande av tillsyn vare sig är dåligt eller mycket dåligt. Av deltagar-na anser 8 % att ett eventuellt införande av disciplinära åtgärder är dåligt.
I frågans c-uppgift (bilaga 1, fråga 23c) ombads deltagaren ange den främsta anled-ningen till det angivna svaret på frågans a- och b-uppgift. Av de 52 deltagarna valde 41 (79 %) att besvara frågan. Av dessa exkluderades två deltagares svar då de inte var relevanta för frågan.
Knappt hälften av svaren (20 stycken) motiverades med att deltagaren anser att det är lika viktigt att expedition av recept till djur blir rätt, som expedition av recept till människor och att expeditionstyperna därför ska bedömas lika. Majoriteten av dem som uppgav denna motivering var även positivt inställda till införande av tillsyn och disciplinära påföljder. Däremot angavs denna motivering inte av någon med negativ inställning till införandet av tillsyn och disciplinära påföljder. Åtta receptarier angav svar som på olika sätt var anknutna till utbildning, kunskap, och utveckling inom veterinärmedicin. Tre receptarier uttryckte att kontrollen skulle kunna leda till att man lärde sig mer saker. Fem stycken menade att det krävdes mer utbildning och kunskap inom veterinärmedicin innan disciplinära påföljder skulle kunna införas. Fem deltagare angav att de redan arbetar som om det funnits tillsyn och disciplinära påföljder vid felaktigt yrkesutövning. Utav dessa hade tre angivit ”varken eller” på en eller två av frågans a- och b-uppgifter, medan de två övriga
an-Figur 7. Andelen deltagare som var av en viss åsikt, vad gäller ett eventuellt införande av a) tillsyn och b)
möjlighet till disciplinära påföljder för en farmaceut som utövar sitt yrke felaktigt, vid expedition av läke-medel till djur.
8% 35% 33% 43% 48% 14% 19%
Mycket bra bra varken eller dåligt 23. Vad anser du om ett eventuellt införande av...
a) tillsyn vid expedition av läkemedel till djur (n=52)
b) möjlighet till disciplinära påföljder för en farmaceut som felaktigt utövar sitt yrke, vid expedition av läkemedel till djur (n=51)
angav att kontroll var bra, medan fyra av deltagarna antydde att ansvaret bör ligga hos veterinären.
I fråga 24 fick deltagarna ange om de tror att ett eventuellt införande av tillsyn och disciplinära påföljder (bilaga 1, fråga 24 a-b) skulle förändra deras arbetssituation. Resultaten presenteras i figur 8. En klar majoritet angav att de inte trodde att deras arbetssituation skulle ändras vid införande av varken tillsyn eller disciplinära påfölj-der. I frågans a-uppgift sågs en trend att fler receptarier som blivit yrkesverksamma före år 2000 hade angivit att de inte trodde att arbetssituationen skulle ändras jämfört med dem som blivit yrkesverksamma efter år 2000 (p = 0,0818). Av de förhållande-vis få som angivit att arbetssituationen skulle förändras till det sämre hade samtliga svar, utom ett, angivits av receptarier som blivit yrkesverksamma efter år 2000. Ing-en statistiskt signifikant skillnad kunde dock påvisas mellan grupperna.
I frågans c-uppgift (bilaga 1, fråga 24c) ombads deltagaren ange den främsta anled-ningen till att denne svarade som den gjorde i frågans a- och b-uppgift. Totalt 40 av de 52 deltagarna (79 %), valde att besvara frågan. Av dessa exkluderades sex delta-gares svar då de inte var relevanta för frågan. Receptariernas svar grupperades efter deras innebörd, vilket gav följande resultat: 17 deltagare trodde inte att arbetssitua-tionen skulle ändras, då de redan nu ansåg sig arbeta efter bästa förmåga. Nio delta-gare motiverade sitt svar med att utbildning och stöd i form av informationskällor eventuellt kunde förbättras vid ett införande av åtgärderna. Av dessa deltagare hade samtliga utom en angivit ”ja, till det bättre” på en av a- eller b-delen av frågan
(bila-Figur 8. Andelen deltagare som var av en bestämd åsikt vad gäller om deras arbetssituation skulle ändras vid
införande av tillsyn och möjlighet att utdöma disciplinära påföljder till en farmaceut som, vid expedition av läkemedel till djur, utövat sitt yrke felaktigt.
8% 4%
72% 71% 20%
25% Ja, till det bättre Nej
Ja, till det sämre 24. Tror du att din arbetssituation skulle ändras vid ett eventuellt införande
av...
a) tillsyn? (n=51)
b) disciplinära påföljder vid felaktig yrkesutövning? (n=50)
hade istället angett att hon inte trodde att arbetssituationen skulle ändras, men att utbildningen möjligen skulle bli bättre. Fyra av deltagarna som besvarade frågan motiverade sina svar med att det trodde att säkerheten vid expeditionerna skulle ökas. En deltagare ansåg att situationen skulle bli sämre och angav att rädslan för påföljder skulle få arbetet att flyta sämre, då veterinärer oftare skulle behöva kontak-tas. En annan deltagare framförde att situationen skulle bli sämre, då hon tyckte att det var ett för stort ansvar att lägga på receptarierna och att man måste kunna lita på veterinärerna.
Slutligen gavs receptarierna möjlighet att förmedla andra eventuella synpunkter och funderingar kring expedition av läkemedel till djur. Deltagarna lämnade tio kommen-tarer, varav sex ansågs vara relevanta för studien:
”Utveckling o kompetens om djur behövs på apoteken, i större utsträckning än idag…” (receptarie 10)
”Det behövs mer utbildning om djurläkemedel redan på högskolan. Man är inte särskilt förberedd när man börjar jobba. Det man kan har man lärt sig på apote-ket.” (receptarie 36)
”Bättre grundutbildn. djur – djurLM på farm.programmet. Men fortfarande an-svaret på veterinären djur-human.” (receptarie 51)
”Jag anser att veterinärernas kunskap om ”sina” läkemedel är mycket bra. Det är ofta lätt och man bemöts positivt vid kontakt.” (receptarie 19)
”När det gäller djur som kanin, marsvin, fåglar eller ormar är det helt omöjligt att kontrollera preparat + doseringar. Vi måste lita på veterinärens förskriv-ning…” (receptarie 20)
”Bra kontakt med veterinär är A och O. Ger trygghet och är den bästa kompe-tenskällan.” (receptarie 37)
DISKUSSION
Receptariers upplevda arbetssituation
Som ett steg i att klargöra hur receptarier upplever sin arbetssituation då de expedie-rar läkemedel till djur, undersöktes hur receptarierna såg på sin personliga kompetens vid expedition av djurrecept. Av studiens resultat framgår att cirka 73 % av deltagar-na känner sig trygga eller delvis trygga i rollen som rådgivare (figur 3, fråga 7), vil-ket får ses som ett tämligen positivt resultat. Å andra sidan instämmer endast ungefär var femte deltagare helt i att de generellt känner sig trygga i rådgivarerollen. Vad får ungefär fyra av fem deltagare att inte känna sig helt trygga som rådgivare vid expedi-tion av läkemedel till djur? Då denna studie syftar till att undersöka hur receptarier upplever sin yrkesroll och inte den bakomliggande orsaken, förblir frågan obesvarad, men lämnar möjlighet för fortsatta studier i ämnet.
Då yrkeserfarenhet kan tänkas ha en koppling till personlig kompetens, tillfrågades receptarierna om de anser att regelbunden expedition av djurrecept ger en praktisk erfarenhet som är avgörande för att receptarien ska känna att denne har god kompe-tens vid expedition av läkemedel till djur. Då hela 90 % av deltagarna uppgav att de helt eller delvis instämde i påståendet (figur 3, fråga 10), varav hälften instämde helt och de övriga instämde delvis, tycks trenden vara att receptarierna anser att regel-bunden expedition är viktig för den personliga kompetensen. Nackdelen med påstå-endet är att det är ganska långt och något krångligt formulerat, vilket kan ha gjort att deltagarna haft problem att tolka frågan på avsett sätt. Dock syntes svaren relevanta. Få deltagare hade angivit svarsalternativet ”varken eller”, vilket kan tolkas på olika sätt. Å ena sidan kan deltagaren ha uppfattat påståendet så som det var avsett och känt att den inte har kunnat ta ställning och därmed valt svarsalternativet ”varken eller”; å andra sidan kan deltagaren ha haft problem att förstå påståendets innebörd och då valt att svara ”varken eller”, som en nödlösning.
Studiens resultat visar en något mer negativ trend när det gäller huruvida receptarier-na upplever sireceptarier-na kunskaper inom veterinärmedicin som tillräckliga för att kunreceptarier-na be-svara djurägarens frågor (figur 3, fråga 8). Av deltagarna framförde knappt 60 % att
Samtidigt visar resultatet att hela 92 % av deltagarna inte helt instämmer i att deras kunskaper inom veterinärmedicin är tillräckliga, vilket borde innebära att det finns behov av mer utbildning. Om man försöker dra en parallell till svaren på enkätfrå-gorna 16 och 17, som belyser behovet av mer utbildning inom veterinärmedicin, in-stämde majoriteten av deltagarna helt eller delvis i att det finns ett behov av mer ut-bildning för att de ska känna sig tryggare i sin yrkesroll och då främst inom ämnes-området läkemedel till djur (figur 5). Ingen tydlig korrelation tycks dock finnas mel-lan hur deltagarna först svarade på påståendet om den upplevda kunskapen inom veterinärmedicin och hur de sedan besvarade frågorna 16 och 17 om utbildningsbe-hovet. Vad detta beror på är inget som studien kan besvara då en rad olika faktorer, som denna studie inte har kunnat ta hänsyn till, troligtvis har haft betydelse för utfal-let.
Även inom tidigare litteratur i ämnet framförs att det finns ett behov av mer veteri-närmedicinsk utbildning för farmaceuter [26-29]. I denna studie är dock intrycket att deltagarna överlag känner sig tryggare i sin yrkesroll vid expedition av djurrecept, än vad exempelvis farmaceuter i den tidigare nämnda brittiska enkätstudien gjorde [26]. I Storbritannien får, till skillnad från i Sverige, såväl veterinärer som farmaceuter bedriva detaljhandel med läkemedel för djur [4]. Vid den tidpunkten då den brittiska enkätstudien utfördes, tycktes farmaceuterna inte ha haft så stor kontakt med expedi-tion av djurrecept. Möjligen kan en orsak till att receptarierna i Kalmar län framstår som tryggare i arbetssituationen vara att svenska receptarier har mer kontakt och därmed mer erfarenhet av djurreceptsexpedition, då Apoteket AB har haft ensamrätt att försälja läkemedel till konsumenter i Sverige sedan apoteksmonopolet infördes på 1970-talet.
Vad gäller de informationskällor som finns att tillgå vid expedition av läkemedel till djur anser ungefär var femte deltagare att de tillgängliga informationskällorna är fullt tillräckliga (figur 3, fråga 9). Deltagarna tycks, vid en första anblick, övervägande vara nöjda med informationskällorna som finns att tillgå, då 65 % angivit att de in-stämde helt eller delvis i påståendet. Man kan dock även tolka resultatet som att de som instämmer helt (22 %) är nöjda, medan resten av deltagarna (78 %) inte är
rik-att de inte har funderat på frågan tidigare. Om så är fallet är det dock tveksamt rik-att informationskällornas innehåll har upplevts som ett problem. När man exkluderar de som svarade ”varken eller”, från andelen deltagare som inte upplever informations-källorna som fullt tillräckliga, innebär det att nästan 60 % av deltagarna ansåg att informationsbehovet inte uppfylls till fullo.
Resultatet visar tydligt att FASS vet./FASS upplevs som den främst använda infor-mationskällan (figur 4). Man bör dock ha i åtanke att FASS vet./FASS inte är en komplett informationskälla, då det är frivilligt för läkemedelsföretagen att meddela information om sina produkter däri [18]. Dessutom saknas information om licenslä-kemedel i FASS. Detta innebär att en del information måste inhämtas från annat håll, vilket exempelvis kan vara genom att fråga mer erfarna kollegor eller genom att kon-takta en veterinär. Man kan dock spekulera kring om dagens arbetssituation tidsmäs-sigt sett tillåter att sådan kontakt tas vid varje oklarhet.
Hur upplever receptarierna sitt ansvar vid expedition av läkemedel till djur? Studien fokuserar på ansvarskänslan vid rimlighetsbedömning av dosen på djurrecept. Fyra av fem receptarier angav att de känner lika stort ansvar att rimlighetsbedöma dosen till djur som till människa (bilaga 1, fråga 15), medan resterande påstod sig känna mindre ansvar. En förklaring kan vara att rimlighetsbedömning av dosen går på rutin, det vill säga att farmaceuten utför en bedömning av dosen och inte funderar på om receptet avser ett djur eller en människa. En annan förklaring till att en så stor andel receptarier uppgav sig känna lika stort ansvar, kan vara att de svarade så som de tror att man ”bör” besvara frågan.
En koppling kan även dras till enkätens öppna frågor, där en stor andel receptarier framför att det är lika viktigt att en expedition av recept till djur blir rätt som till människor, vilket talar för att receptarierna är lika måna om djur som människor. Å andra sidan kan enkätens tidigare frågor ha inspirerat/påverkat deltagarnas sätt att besvara de öppna frågorna, varvid det finns en risk för skevhet i resultatet.
Överlag tycks en klar majoritet av receptarierna alltid eller oftast utföra en rimlig-hetsbedömning av dosen på djurrecept (tabell III). Finns det ett samband mellan re-ceptariernas upplevda ansvarskänsla och hur ofta de utför en rimlighetsbedömning av
bedömning av dosen på recept till djur respektive till människor, tycks oftare utföra rimlighetskontroll av dosen än de receptarier som uppgav sig känna mindre ansvar (tabell IV). Ingen statistisk analys kunde dock genomföras då kraven för att använda statistiska testfunktioner inte uppfylldes. Samtidigt får man inte glömma bort att ovannämnda trend grundas på ett mycket litet underlag och då underlaget är så litet får varje enskild deltagares svar på enskilda frågor en större genomslagskraft på re-sultatet.
På fråga 19 och 20 skulle receptarien ange hur denne oftast gör då ingen dosering står angiven i FASS vet. för det aktuella djurslaget. Då ett stort bortfall (cirka 20 % per fråga) orsakat av att deltagare hade besvarat frågorna med mer än ett svarsalter-nativ, tycks inte frågans formulering ha varit optimal. Risken finns att även de delta-gare som endast angivit ett svarsalternativ till respektive fråga (då instruktionerna var sådana), gjorde detta trots att de kände att det inte gick att besvara frågan med endast ett svarsalternativ. Ovissheten om hur de båda frågorna har tolkats av deltagarna medför att frågornas resultat bör anses osäkert. Något större fokus kommer därmed inte ägnas åt att analysera resultatet, då frågornas validitet och precision var låga. Däremot kan det vara av intresse att diskutera hur frågorna borde ha formulerats för att eventuellt motverka oklarheten i dem. Av de receptarier som angivit mer än ett svarsalternativ, hade flertalet angivit att de först skulle ”prata med djurägaren” och höra om denne visste något om saken. För att göra frågorna mer specifika kunde man i dessa inkluderat informationen att läkemedlet var nytt för djuret och att djurägaren inte visste något om dosering eller dylikt. Såhär i efterhand kan man även diskutera frågornas relevans för studien. Frågorna åsyftar inte direkt receptariernas upplevda arbetssituation, utan snarare hur de utövar sitt yrke. Mer intressant för studiens syfte vore att fråga om de ofta hamnar i situationer då de inte kan utföra rimlighetsbedöm-ning av dosen då tillgänglig information saknas.
Som ett försök att undersöka om receptarierna upplever det som en lika svår, svårare eller enklare uppgift att rimlighetsbedöma dosen till djur, formulerades två påståen-den (bilaga 1, fråga 12 och 13). Dessvärre innebar påståen-denna form av frågeformulering många komplikationer. Först och främst borde svarsalternativet ”varken eller” har
uppgift att rimlighetsbedöma dosen på djurrecept än på recept till människor” och deltagaren känner att det snarare är en lika svår uppgift, skulle denne kunnat ha angi-vit svaret ”varken eller” för att visa att det är lika svårt, men även kunnat ange ”in-stämmer inte alls” för att visa att den inte tycker att det är en svårare uppgift. Det är omöjligt att veta hur deltagaren verkligen tolkade svarsalternativen, varför det bästa vore att exkludera svarsalternativet ”varken eller”. Dessutom ger sammankopplingen av de två frågorna 25 möjliga svarskombinationer (tabell II) och då studien enbart har ca 50 deltagare blir underlaget per svarskombination allt för litet för att resultatet av frågorna ska vara trovärdigt. Frågorna tycks även ha misstolkats av ett stort antal deltagare, då många av dem dels instämde helt i påståendet att det är lika svårt att rimlighetsbedöma dosen på recept till djur som på recept till människor, dels instäm-de helt i påståeninstäm-det att instäm-det var en svårare uppgift att expediera läkemeinstäm-del till djur. Då resultatets trovärdighet är så pass lågt, har ingen större ansats till tolkning av resulta-tet gjorts. Att istället formulera de två påståendena som en enda fråga med svarsal-ternativen: ”mycket lättare”, ”lite lättare”, ”lika svårt”, ”lite svårare” och ”mycket svårare”, skulle troligtvis ha upplevts som enklare att förstå för deltagarna, samtidigt som det hade blivit lättare att tolka resultatet.
Tillsyn och disciplinära påföljder
Enkätens avslutande frågor syftade till att undersöka vad receptarier anser om ett eventuellt införande av tillsyn av farmaceuter och utdömande av disciplinära påfölj-der, då en farmaceut inte utför sina arbetsuppgifter på ett föreskrivet sätt vid expedi-tion av läkemedel till djur. Hur pass känt var dessa förhållanden bland receptarierna? Skulle ett eventuellt införande påverka deras sätt att arbeta? Cirka 70-75 % av re-ceptarierna uppgav att de sedan tidigare inte var bekanta med att det inte finns någon tillsyn över farmaceuter eller någon som ansvarar för utdömning av disciplinära på-följder vid felaktig expedition av läkemedel till djur (tabell V); dock tycks majorite-ten (två tredjedelar) anse att det finns ett behov av såväl tillsyn som disciplinära på-följder (tabell VI). Även på frågan vad receptarien anser om ett eventuellt införande av tillsyn var inställningen övervägande positiv och ingen deltagare ansåg införandet av tillsyn som något dåligt (figur 7). På frågan vad receptarierna ansåg om ett
