1
Bilden av Kina i
Svenska
Läromedel
KURS: Historia 61-90hp PROGRAM: ÄmneslärarprogrammetFÖRFATTARE: Marcus Lund
EXAMINATOR: Radu-Harald Dinu
TERMIN:HT20
En Historiedidaktisk Studie om Bilden av Kina i
Svenska Läromedel för Historia på Gymnasiet
2
Abstract
”Bilden av Kina i Svenska Läromedel: En Historiedidaktisk Studie om Bilden av Kina i Svenska Läromedel för Historia på Gymnasiet”
By: Marcus Lund
China is seen as one of the world’s leading countries, especially when it comes to economic and political power. Even though China is a powerful country, the image of China and the country’s population is one of negativity and distrust. This has become especially apparent during the Covid-19 pandemic, where derogatory terms such as the “China virus” have been used and there has been an increase in violence against people from China and other Asian countries.
Therefore, this essay aims to analyse how China and its population have been portrayed, and also how European interests have been depicted and valued, in Swedish course books for history in upper secondary school during the period 1903-2010. A critical discourse was applied as the theoretical approach, in order to examine what type of vocabulary was used in these course books and how different discourses were used to describe China and its population. The post-colonial terms orientalism and othering were also used to examine how, or if, the course books upheld a Eurocentric discourse in their depiction of China.
The results of this study show that a majority of the course books that were analysed do uphold a Eurocentric point of view in their portrayal of China and other Non-European countries, and that this is most prominent in the course books that were published in the early 20th century, even though this did occur in the more modern course books as well. The results also show that the Chinese history is only made relevant when European countries are involved in some capacity and is therefore seldom depicted free from European influence.
Keywords: discourse, China, eurocentrism, othering, history Nyckelord: diskurs, Kina, eurocentrism, andrafiering, historia
3
Innehållsförteckning
1. Introduktion... 4
1.1 Syfte och frågeställningar ... 5
2. Teoretiska utgångspunkter ... 5
2.1 Begreppet Diskursanalys ... 5
2.2 Kritisk Diskursanalys ... 6
2.3 Orientalism och Andrafiering ... 7
3. Metod ... 9
3.1 Faircloughs tredimensionella modell ... 10
3.2 Källpresentation och Begränsningar ... 11
4. Tidigare Forskning ... 13
4.1 Skolans och läroböckernas roll i historieundervisningen ... 13
4.2 Bilden av Kina ... 14 5. Resultatredovisning... 18 5.1 Läromedel: 1903–1933 ... 18 5.1.1 Analys av Läromedel: 1903–1933 ... 20 5.2 Läromedel: 1941–1978 ... 22 5.2.1 Analys av Läromedel: 1941–1978 ... 24 5.3 Läromedel: 1993–2010 ... 25 5.3.1 Analys av Läromedel: 1993–2010 ... 27 6. Slutdiskussion ... 30 7. Didaktisk Reflektion ... 32 8. Käll- och litteraturförteckning ... 34 8.1 Läromedel ... 34 8.2 Litteratur ... 34
4
1. Introduktion
Kina, en av världens ekonomiska stormakter; landet med störst befolkning; landet som uppfann siden, porslin och papper långt innan det kom till Europa.1 Trots sin position som världsmakt med en inflytelserik historia är det en övervägande negativ bild av Kina som existerar i västvärlden och i Sverige. Enligt en studie från 2020 utförd av Pew Research Center svarade cirka 85% av de tillfrågade invånarna i Sverige att de har en negativ bild av Kina. 2 Det faktum att denna negativa bild existerar gör att man i rollen som historielärare har ett viktigt uppdrag i att nyansera och problematisera den historia man lär ut och därmed tillåta eleverna att skapa sina egna identiteter som inte enbart är stöpta i en mall efter västerländska traditioner och värderingar, utan även finner inspiration och drar lärdomar från icke-europeisk historia. De upplevelser och den erfarenhet jag själv besitter från mina lärarpraktiker är att det finns en avsaknad av icke-europeisk historia i de svenska historiekurserna, vilket i sin tur kan skapa ett kunskapsglapp hos eleverna gällande andra kulturer. I den här uppsatsen kommer läroböcker för historia på gymnasiet från perioden tidigt 1900-tal fram till tidigt 2010-tal att undersökas. Anledningen till detta är att under 1900-talets första hälft var rasföreställningarna starka i Sverige och stereotypiska och rasistiska porträtteringar av icke-europeiska kulturer och folk var mer vanligt förekommande. Ett exempel på detta är bland annat grundandet av det rasbiologiska institutet i början av 1920-talet.3
I en artikel från 2014 för Skolvärlden skriver Sofia Stridsman att cirka åtta av tio lärare inte hinner kvalitetsgranska de läromedel de använder i sin undersökning. Den statliga förhandsgranskningen av läromedel lades ner 1991 och sedan dess är det lärarnas uppgift att se till att de läromedel som används håller god kvalitet. Utöver detta görs endast sporadiska granskningar av läromedel av skolmyndigheterna, där den senaste gjordes 2006.4 På grund av detta är det viktigt att både blivande och verksamma lärare försöker förhålla sig kritiskt till och granska de läromedel de använder i största möjliga mån, detta då det kan finnas en viss
1 Utrikespolitiska Institutet. Landguiden – Kina. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/kina/
(Hämtad: 2020-11-08).
2 Silver, L, Devlin, K., och Huang, C. ”Unfavorable Views of China Reach Historic Highs in Many Countries”
(2020). Pew Research Center. https://www.pewresearch.org/global/2020/10/06/unfavorable-views-of-china-reach-historic-highs-in-many-countries/ (Hämtad: 2020-11-08)
3 Ericsson, M. ”Historisk forskning om rasism och främlingsfientlighet i Sverige – en analyserande
kunskapsöversikt”. Levande Historia.
https://www.levandehistoria.se/sites/default/files/material_file/historisk_forskning_om_rasism_och_framlingsfi entlighet_i_sverige_sammanfattning.pdf (Hämtad: 2021-03-10). Sida. 11
4 Stridsman, S. ”8 av 10 lärare hinner inte granska läromedel” (2014). Skolvärlden.
5
eftersläpning gällande bland annat läroböcker i historia när det gäller en uppdaterad och nyanserad bild av historien.
1.1 Syfte och frågeställningar
Den här uppsatsen ämnar undersöka hur Kina och dess befolkning har framställts i svenska läromedel för historia på gymnasiet mellan 1903–2010. Läroböcker är ofta en grund för både lärare och elever att förankra undervisningen i och spelar därför en viktig roll i elevers möte med länder och kulturer som ligger utanför den egna sfären, men också för bilden av europeiska intressen utanför Europa. Syftet med uppsatsen är därför att genom läroböckerna i historia dels belysa hur bilden av Kina och dess befolkningen har förändrats under det senaste seklet, dels visa hur europeiska intressen i Kina skildrats och värderats under samma period.
1. Hur porträtteras Kina och kineser i svenska läromedel i historia under perioden 1903– 2010?
2. Hur skildras och värderas de europeiska intressena i Kina i svenska läromedel under perioden 1903–2010?
2. Teoretiska utgångspunkter
Då denna uppsats ämnar granska och reflektera över hur svenska läromedel i historia för gymnasiet har beskrivit och porträtterat bilden av Kina genom historien anses det vara lämpligt att applicera en diskursanalys när dessa läromedel analyseras. Detta för att granska vad det är för typ av språk som används och i vilken omfattning dessa läromedel använder sig av en eurocentrisk diskurs i sin porträttering av Kina och dess befolkning.
2.1 Begreppet Diskursanalys
Marianne Winther Jørgensen och Louise Phillips skriver i boken Diskursanalys som teori och
metod att på grund av att begreppet diskurs har varit på modet i över ett decennium nu kan det
vara svårt att precisera vad det faktiskt innebär. Jørgensen och Phillips skriver dock att ordet diskurs oftast rymmer ”en eller annan idé om att språket är strukturerat i olika mönster som våra utsagor följer när vi agerar inom olika sociala domäner”.5 Peter Svensson argumenterar för en liknande definition, där diskurs beskrivs som ett försök att förstå hur vår språkanvändning kan bidra till att både skapa och upprätthålla, men även utmana, en social
5 Winther Jørgensen, M., och Phillips, L. Diskursanalys som teori och metod (2000). Lund: Studentlitteratur
6
ordning.6 På grund av detta kan en diskursanalys användas för att studera olika språkkonstruktioner och hur detta kan leda till en normalisering av olika maktförhållanden som finns i samhället – till exempel mellan män och kvinnor eller mellan första och tredje världen.7 En diskursanalys lämpar sig väl som både teori och metod då den erbjuder ett verktyg för att undersöka hur samhället konstrueras utifrån vår språkanvändning och perspektiv för att förstå hur ideologi och makt kan påverka ens vardag.8 Om elever blir ständigt exponerade för vissa beskrivningar, i till exempel läroböcker, som beskriver icke-europeiska länder och kulturer ur en eurocentrisk diskurs kan detta bidra till att dessa beskrivningar blir normaliserade, det vill säga att de ter sig som naturliga och onödiga att ifrågasätta.9 Detta blir då något som influerar elevernas syn på dessa länder, och om läroböckerna har en negativ eller stereotyp bild av Kina och andra icke-europeiska länder kommer det påverka hur eleverna själva talar om dessa länder. Svensson diskuterar även den franske filosofen Michel Foucault och hans tankar om diskurser och diskursanalys. Enligt Foucault så är makt och språk tätt sammankopplat och att den person som befinner sig i en maktposition har rätten att uttala sig om ”de ämnen diskurserna handlar om”, men även att makt i sig är ett resultat av de diskurser som är dominanta då de pekar ut vilka roller och positioner som har makt i samhället.10
2.2 Kritisk Diskursanalys
Den här uppsatsen kommer främst att bygga på Norman Faircloughs definition av kritisk diskursanalys, som lämpar sig väl som både en teoretisk utgångspunkt och även för att analytiskt studera källmaterialet. När det gäller begreppet diskurs så menar Fairclough att det går att förstås på två olika sätt. Först och främst så ses diskurs som en produktiv social praktik, där språket är något som är med och bidrar till att skapa den sociala världen. Mer specifikt syftar detta till att språket vi använder producerar olika relationer, identiteter och föreställnings- och kunskapssystem i samhället. Den kritiska diskursanalysen strävar efter att bidra till samhällsförändringar genom att analysera hur språkbruket konstruerar tidigare nämnda delar i samhället.11 För det andra argumenterar Fairclough att diskurs bör ses som ”ett avgränsat sätt att tala och skriva om ett visst fenomen”, ett exempel på detta skulle kunna vara att man talar om en feministisk diskurs.12 Enligt Faircloughs definition är då en diskurs en samling
6 Svensson, P. Diskursanalys (2019). Lund: Studentlitteratur AB. Sida. 21. 7 Ibid. Sida. 21. 8 Ibid. Sida. 24. 9 Ibid. Sida. 24. 10 Ibid. Sida. 50. 11 Ibid. Sida. 54. 12 Ibid. Sida. 54.
7
metaforer, kategorier och begrepp som, av olika anledningar, fått ett större genomslag under olika tidsepoker och även fått både politiska och materiella konsekvenser för grupper och individer.13 Inom den kritiska diskursanalysen är det förhållandet mellan ”konkret språkbruk på mikronivå och maktutövning som står i fokus”. Det är även viktigt att göra antagandet att det är i det vardagliga språket, till exempel när lärare talar om det som står i olika historieböcker, som ideologi uttrycks, genom kunskap och föreställningar som ”bidrar till vidmakthållandet av makt- och dominansrelationer i samhället”.14 Det är även i det fördolda som ideologi sker och det är sällan något man är medveten om att det händer och olika ideologiska föreställningar kan skönjas i språket genom normalisering.15 Fairclough argumenterar att ideologi inte ”svävar omkring som en osynlig kraft i samhället” utan den måste manifestera sig i konkreta praktiker.16 Fokus för den kritiska diskursanalysen ligger i att analysera och identifiera ”misstänkta exempel på förtryck, orättfärdiga begränsningar av människors autonomi och illegitimt maktutövande”.17 Svensson argumenterar för att den ”kritiska udden” ofta riktas mot kapitalism, näringslivet och marknadssamhället då den marxistiska teorin är en av grunderna inom kritisk diskursanalys.18 Det finns även en ambition om att bidra till samhällsförändringar och belysa ”destruktiva maktförhållanden genom att utsätta dominerande språkliga konstruktioner för kritisk analys.”19
Fortsättningsvis så kommer den kritiska diskursanalysen användas i den här uppsatsen för att se hur språket som används i de läromedel som undersöks reproducerar och ”bidrar till vidmakthållandet av makt- och dominansrelationer i samhället.”20 Diskursanalysen kommer även appliceras på läromedlen för att undersöka hur språkbruket som används för att skriva och tala om Kina bidrar till en normalisering av stereotypa bilder och föreställningar om landet och dess befolkning.
2.3 Orientalism och Andrafiering
Två andra teoretiska utgångspunkter som anses relevanta för den här studien är de postkoloniala begreppen orientalism och andrafiering. Dessa begrepp anses lämpliga att ha med då de ofta används för att tala om hur västvärlden har värderat och beskrivit koloniserade
13 Ibid. Sida. 55. 14 Ibid. Sida. 55. 15 Ibid. Sida. 55. 16 Ibid. Sida. 55. 17 Ibid. Sida. 54. 18 Ibid. Sida. 54. 19 Ibid. Sida. 54. 20 Ibid. Sida. 55.
8
länder och dess befolkning. Kina blev dock aldrig en europeisk koloni,21 och därför kommer dessa begrepp inte användas för att tala om ett koloniserat land, utan istället användas som verktyg för att belysa hur de läromedel som ska analyseras talar och beskriver ”den Andre” ur en västerländsk diskurs och världsbild.
I slutet av 1970-talet publicerade den palestinsk-amerikanske litteraturvetaren Edward Said sin bok Orientalism som har kommit att spela en vital roll inom det postkoloniala forskningsfältet. Saids bok fokuserar visserligen främst på det som kallas för främre Orienten, men hans tankar och idéer om Västs syn och inställning till Öst går även att applicera på den europeiska synen på Kina under 1700- och 1800-tal. I sin bok så påvisar Said även hur den så kallade Orienten (Mellanöstern, Nordafrika och delar av Asien) systematiskt beskrivits som en antites till det som ansågs vara den civiliserade västvärlden i olika reseskildringar, forskningsrapporter och skönlitterära böcker. Orienten, och folken som bodde i dessa delar av världen, beskrevs under 1800-talet som oföränderliga, smutsiga, underutvecklade och svaga.22 Said argumenterar att den form av orientalism som är mest väldefinierad, både historiskt och materiellt, tar avstamp kring 1700-talet.23 Enligt Said så kan, om 1700-talet används som utgångspunkt, ”orientalismen diskuteras och analyseras som den samfällda institution som användes för att hantera Orienten” – det vill säga hur orientalismen användes för att yttra sig, beskriva, kolonisera, undervisa om och härska över de delar av världen som beskrivs som Orienten. 24 Orientalismen användes därmed som ett verktyg för Västerlandet att utöva myndighet över Orienten, men även för att omstrukturera och dominera den.25 Said argumenterar även att denna, av Västerlandet, styrda bild av Orienten har använts som ett sätt för den europeiska kulturen att vinna styrka och identitet genom ”att ställa sig själv mot Orienten som en sorts ersättning för självet eller till och med som ett underjordiskt själv”26
Ania Loomba skriver i sin bok Kolonialism/Postkolonialism att även om föreställningar om ”den Andre” har existerat och cirkulerat i Europa även innan kolonialismens tid så var det främst under kolonialtiden som dessa föreställningar rekonstruerades och cementerades. De föreställningar om ”den Andre” och icke-européers underlägsenhet användes för att rättfärdiga
21 Med undantag av Hongkong som blev en brittisk koloni på 1840-talet. 22 Svensson, P. Diskursanalys (2019). Lund: Studentlitteratur AB. Sida. 51. 23 Said, E. Orientalism (1993). Stockholm: Ordfront. Sida. 65.
24 Ibid. Sida. 65. 25 Ibid. Sida. 65. 26 Ibid. Sida. 66.
9
och att göra kolonialländernas maktutövande legitimt.27 Det skapades även stereotyper för att ”befästa en artificiell känsla av olikhet mellan ’självet’ och ’den Andre’”.28 Loomba argumenterar även att när nationsbyggandet och den koloniala expansionen inleddes i Europa ”kom de gamla fördomarna (med alla sina motsägelser) att intensifieras, vidgas och revideras”29 Loomba skriver att även om de europeiska staternas koloniala projekt och företeelser skilde sig från varandra, tycks de ha producerat likartade fördomar och stereotyper om ’främlingar’. Några av de karaktärsdrag som tillskrevs ’de andra’ var, bland annat, girighet, lathet, irrationalitet, oskuld och primitivism.30 Detta blir delar av den andrafiering som västvärlden skapar för att särskilja sig från icke-västerländska kulturer och för att på så sätt hävda sin egen överlägsenhet.
För den här uppsatsen kommer jag att använda mig av Saids tolkning om att orientalismen har varit ett sätt för Västerlandet att stärka sin egen självbild och självuppfattade överlägsenhet genom att studera, värdera och dominera den så kallade Orienten och på så sätt förstärkt den eurocentriska diskursen och världsbilden. Begreppet orientalism kommer även att användas som ett stöd för den analys på de svenska läromedel i historia som ämnas undersökas i den här uppsatsen för att se hur de faller inom ramarna för den eurocentriska diskursen gällande sin porträttering av Kina och dess befolkning. Konstruktionen av ”den Andre” kommer även att användas gällande analysen i den här studien. Jag kommer också att utgå från att läromedlen som analyseras är produkter av sin tid och att de är präglade av den rådande samhällsdiskursen och synen på icke-europeiska länder och kulturer under den tidsperiod de publicerades.
3. Metod
Den definition av kritisk diskursanalys som har presenterats tidigare kommer utgöra grunden för den här uppsatsens metod. Som nämndes i teorikapitlet lämpar sig en diskursanalys som både teori och metod då den ämnar undersöka hur samhället konstrueras utifrån vårt språkbruk och hur makt och ideologi påverkar vår vardag.31 Winter Jørgensen och Phillips påpekar vikten av att inte använda diskursanalysen som en metod för analys, bortkopplad från den
27 Loomba, A. Kolonialism/Postkolonialism: En Introduktion till ett Forskningsfält (2008). Hägersten:
Tankekraft. Sida. 66.
28 Ibid. Sida. 67. 29 Ibid. Sida. 113. 30 Ibid. Sida. 113.
10
metodologiska och teoretiska grunden, utan att användandet av diskursanalysen som metod även är sammanknutet med ett teoretiskt angreppssätt.32
3.1 Faircloughs tredimensionella modell
Den tredimensionella modell för kritisk diskursanalys som Norman Fairclough har tagit fram bygger och studeras främst utifrån två övergripande dimensioner: den kommunikativa händelsen och även den diskursordning som denna kommunikativa händelse ingår i. Inom en kommunikativ händelse produceras och konsumeras texter, ett exempel kan vara en lärobok i historia på gymnasiet (en producerad text) som sedan konsumeras och tolkas av eleverna. Den kommunikativa händelsen består av tre olika delar. Den första delen är texten, som kan vara både muntlig och skriftlig. Den andra delen är den diskursiva praktiken, som innebär ”produktion och konsumtion av texter”. Den tredje och sista delen är den sociala praktiken, det vill säga den sociala kontext som diskursen befinner sig i.33 Samspelet mellan dessa olika delar illustreras i figur 1 här nedanför. Uppsatsen kommer främst att fokusera på den första beståndsdelen i Faircloughs modell, det vill säga själva textbegreppet och vad det innefattar.
Figur 1: Faircloughs tredimensionella modell för diskursanalys (1992a:73)34
Textanalysen i den kommunikativa händelsen fokuserar främst på ”de formella drag hos texten”, så som vilken typ av vokabulär som används, som konstruerar olika diskurser.35 Det som kommer att analyseras i den här uppsatsen är vilken typ av vokabulär och språkbruk som läromedelsförfattarna använder sig av i sin beskrivning och framställning av Kina och dess
32 Winther Jørgensen, M., och Phillips, L. Diskursanalys som teori och metod (2000). Lund: Studentlitteratur
AB. Sida. 10.
33 Ibid. Sida. 74. 34 Ibid. Sida. 74. 35 Ibid. Sida. 75.
11
befolkning. Exempelvis hur författarna beskriver Kina i relation till de europeiska länderna och deras förehavanden i Kina.
3.2 Källpresentation och Begränsningar
Den här undersökningen baseras på nio olika läromedel som använts för historieundervisning i gymnasieskolan i Sverige. De läromedel som har valts ut sträcker sig mellan tidigt 1900-tal fram till 2010-talet. Detta har gjorts för att kunna se hur läromedlen porträtterar och skriver om Kina och om detta har förändrats under den här tidsperioden. Den här uppsatsen har strävat efter en relativt jämn fördelning av läromedel från olika årtionden, för att enklare kunna urskilja de förändringar (om några) som har skett i porträtteringen och framställningarna av Kina och icke-europeiska folk och kulturer. Urvalet har även grundats på de läroböcker som har funnits tillgängliga och ansetts relevanta för denna studie.
Den här delen kommer redogöra de valda läromedlen i historia för gymnasiet som ligger till grund för analysen i den här uppsatsen. Detta görs för att ge läsaren en inblick i hur dessa läromedel är uppbyggda och strukturerade. Tidsperioden för dessa läroverk är mellan 1903– 2010.
Lärobok i Nya Tidens Historia för Allmänna Läroverkens Högre Klasser
Denna lärobok är skriven av J.R. Pallin och publicerades 1903 och utgavs av P.A. Norstedt & Söners Förlag. Läroboken är 276 sidor lång och behandlar historien från omkring 1500-talet fram till cirka 1900. Den delas även in i tre olika tidevarv och tar avstamp i ”Amerikas upptäckt.”36 Huvudfokus ligger på den europeiska historien där de europeiska länderna ges störst utrymme i boken.
Nya Tidens Historia – Tredje Tidevarvet: 1789-Närvarande Tid
Nya Tidens Historia av O. Johnsson publicerades 1917, utgavs av Magn. Bergvalls Förlag och
är på 262 sidor. Läroboken är den tredje delen i en serie läromedel och behandlar historien från 1789 fram till cirka 1916. Ett stort fokus läggs på Frankrike med avstamp i den franska revolutionen, men andra europeiska stormakter ges även utrymme i boken.
Allmän Historia för Gymnasiet (1933)
36 Pallin, J.R. Lärobok i nya tidens historia för allmänna läroverkens högre klasser (1903). Stockholm. P.A.
12
Denna lärobok publicerades 1933 och skrevs av Erik Falk och Gustaf Jacobson. Boken är på 222 sidor och utgiven av P.A. Norstedt & Söner. Läroboken är uppdelad i två områden, där den första delen behandlar forntiden och medeltiden och den andra behandlar historien från renässansen fram till tidigt 1930-tal. Gemensamt för båda delarna är att fokus främst verkar ligga på europeisk historia.
Allmän Historia för Gymnasiet (1941)
Allmän Historia för Gymnasiet är skriven av Gustaf Jacobson och Ernst Söderlund och
publicerades 1941. Den är utgiven av P.A. Norstedt & Söner och är 395 sidor lång. Läroboken behandlar historien från forntiden fram till slutet av 1930-talet. Fokus ligger nästan uteslutande på europeisk historia.
Historia för Gymnasiet
Historia för Gymnasiet är skriven av Kjell Kumelin, Folke Lindberg och Wilhelm Tham. Den
publicerades 1963 av Svenska Bokförlaget och är 427 sidor lång. Läroboken behandlar historien från forntiden fram till tidigt 1960-tal och fokuserar främst på den svenska och europeiska historien.
Grepp om Historien 1
Den femte historieboken som kommer att analyseras är Grepp om Historien 1 av Bengt Åke Häger och publicerades 1978. Boken är 170 sidor och är utgiven av Studentlitteratur. Grepp
om Historien 1 är den första av tre delar och är ämnade att användas för historieundervisning
på gymnasiet. Den första delen behandlar historien från medeltiden till och med upplysningstiden. Läroboken är uppdelad i fem huvudkapitel där varje huvudkapitel sedan är indelat i olika delkapitel.
Alla Tiders Historia B
Den här historieboken skrevs av Hans Almgren, Börje Bergström, Birgitta Almgren och Josef Rydén och publicerades 1996. Läroboken är 384 sidor och gavs ut av Gleerups Förlag. Historieboken är uppdelad i olika teman, med ett fokus på källkritik. Ett antal av kapitlen är fokuserad på svenska historia, men författarna redogör även för historiska händelser i både andra europeiska och icke-europeiska länder.
13
Epos A och B är publicerad 1996 och är skriven av Robert Sandberg, Per-Arne Karlsson, Karl
Molin och Ann-Sofie Ohlander. Boken är utgiven av Almqvist & Wiksell och är på 598 sidor. Historien behandlas från forntiden fram till tidigt 1990-tal, men eftersom denna lärobok är skriven för gymnasieskolans dåvarande A och B-kurs har författarna delkapitel som fördjupar sig lite mer inom specifika historiska skeenden. Varje delkapitel har även en kort sammanfattning om vad kapitlet handlat om.
Historia 1a1
Denna lärobok är skriven av Christer Öhman och publicerades 2010. Boken är 240 sidor lång och utgiven av Natur & Kultur. Detta läromedel tar upp historien kronologiskt från forntiden fram till cirka 2007, där ett större fokus läggs på de två senaste århundradena.
4. Tidigare Forskning
Denna del av uppsatsen kommer att behandla tidigare historiedidaktisk forskning kring hur icke-västerländsk historia och dess framställning behandlas i Sverige och även forskning kring läromedel och analyser av dessa. Eftersom denna uppsats riktar sig mot den svenska skolan och historieundervisningen har urvalet av forskning främst riktat sig mot läromedelsstudier gjorda i en svensk kontext.
4.1 Skolans och läroböckernas roll i historieundervisningen
Kenneth Nordgren lyfter fram att skolan har kritiserats av postkoloniala forskare för att vara en ”institutionaliserad tradition som i huvudsak företräder en vit, manlig medelklass” och att den mångkulturella retorik som förs i skolan främst agerar som en rökridå för att dölja en ”monokulturell praktik”.37 Samtidigt finns det, enligt Nordgren, andra skolkritiska forskare som har hävdat att skolan redan har en mångkulturell läroplan, men att på grund av den ”företräder en långt driven kulturrelativism” blir den på så sätt problematisk.38 Enligt historikern Allan Bloom (citerad i Nordgren), har denna relativism medfört en slags rädsla för att ”fälla moraliska omdömen om andras, i synnerhet minoritetsgruppers, värderingar.”39 Relativismen leder även, enligt Bloom, till en paradox då västerländska elever lever i uppfattningen om att andra kulturer är hierarkiska och etnocentriska och är därför underlägsna den tolerans och öppenhet som de anser präglar sin egen världsbild.40
37 Nordgren, K. ”Vems är historien – Historia som medvetande, kultur och handling i det mångkulturella
Sverige” (2006). Umeå: Print & Media. Sida. 169.
38 Ibid. Sida. 168. 39 Ibid. Sida. 168. 40 Ibid. Sida. 168.
14
Fortsättningsvis så har skolans läroplan för ämnet historia som mål att ”utveckla elevers interkulturella kompetens”, vilket i grunden innebär att historieämnet ska belysa likheter och skillnader mellan olika kulturer för att på så sätt bidra till en ökad förståelse för kulturell mångfald.41 Dock visar sig innehållet i skolans styrdokument, enligt Nordgren, vara både otydligt och i viss mån motsägelsefullt, vilket gör det svårt att veta hur eleverna ska utveckla sin interkulturella kompetens.42 När det gäller läroböcker så upptas nästan allt utrymme i dem av europeisk historia, och även omvärlden ”belyses nästan uteslutande ur ett europeiskt perspektiv”, vilket skapar en diskrepans när kursplanerna för historia antar att ämnet ska fungera för att öka förståelsen för andra kulturer.43 Läromedlen har med andra ord svårt att knyta an till dagens mångkulturella samhälle och med skolans interkulturella ambitioner har kontexten kring historieämnet förändrats. Enligt Nordgrens undersökning har det varit svårt att anpassa ämnet historia till samhällsförändringarna som har skett, och trots kursplanernas intentioner till en utvecklad interkulturell kompetens bland eleverna har det varit svårt att frigöra sig från ’vi och dem-tänket’ i den svenska historieundervisningen.44
I sin studie ”Afrikabild för partnerskap?” skriver Mai Palmberg om ’vi och dem’ begreppet som präglat den svenska historieskrivningen och svenska läroböcker och är, enligt Palmberg, färgade av en ”grundläggande västerländsk etnocentrism”.45 Palmberg vidareutvecklar detta argument med att om man inte endast talar om det som skiljer, utan även det som förenar och man kan dra paralleller så behöver vi nödvändigtvis inte tala om ett ’vi’ och ett ’dem’.46 Det kan även vara en fråga om förmågan och möjligheten till identifikation. Palmberg uttrycker att en av frågorna bakom hennes studie är att se om läromedel bidrar till eller förhindrar ”olika former av identifikation”.47 Om läromedel är stöpta i en västerländsk diskurs och tradition kan detta säkerligen bidra till ökade svårigheter gällande gemenskap och identifikation.
4.2 Bilden av Kina
Det här avsnittet av uppsatsen kommer att titta närmre på den historieforskning som skrivit om hur bilden av Kina i olika reseskildringar, dagböcker och liknande har porträtterats.
41 Ibid. Sida. 218. 42 Ibid. Sida. 218. 43 Ibid. Sida. 218. 44 Ibid. Sida. 218.
45 Palmberg, M. ”Afrikabild för partnerskap?: Afrika i de svenska skolböckerna” (2000). Uppsala: Nordiska
Afrikainstitutet. Sida. 183.
46 Ibid. Sida. 183. 47 Ibid. Sida. 183.
15
I sin avhandling ”Bilder av Mittens Rike” skriver Kenneth Nyberg att inledningsvis kännetecknades européernas reaktioner på möten med andra kulturer av en förundran och nyfikenhet. Dock, allt eftersom man utforskade fler områden och inte upptäckte det man ansåg vara en jämbördig civilisation växte tankar om ”primitiva indianer” fram och den västerländska självuppskattningen ökade.48 Nyberg vidareutvecklar att ”[s]å småningom stelnar den nya, oerhört vidgade världsbilden till en eurocentrisk konstruktion, där de flesta andra kulturer sågs som mer eller mindre underutvecklade” och att under en period hade primitiviteten en mer positiv innebörd i föreställningen om ”den ädle vilden”, men att detta enbart var en schablonbild som förstärkte västerlandets egna överlägsenhet.49
Asien i allmänhet och Kina i synnerhet ansågs dock länge vara ett undantag från den europeiska bilden som existerade kring omvärlden. Kina sågs som ett ’kulturland’ av väst, där bilden präglades av bland annat deras välstånd, rikedom och ordning. Under 1700-talet skapades, mycket tack vare jesuitiska missionärer, bilden av Kina som en ”stark och blomstrande stat” som ansågs vara ett föredöme för Europa.50 Denna bild kom dock att förändras under 1800-talet då föreställningen och idéer om ’Österlandet’ cementerades i Europa och västvärlden. Dessa föreställningar och idéer genomsyrades av tankar om ett motsatsförhållande mellan Öst och Väst.51 Under 1800-talet, allt eftersom det västerländska självförtroendet växte, kom dessa idéer och föreställningar att tillämpas på Kina som kom att ses som ett ’efterblivet’ och underlägset land. Vid den här tidsperioden ansåg man nu att västvärlden representerade det moderna och framåtskridande, medan Kina målades upp som ett land med stagnerad kultur, en brist på föränderlighet och ett samhälle präglat av kollektiv likriktning, vilket ansågs vara en stor motsats till den mångskiftande kultur som existerade i Europa. Denna negativa bild av Kina växte under 1800-talet och det dröjde till början av 1900-talet innan man kunde skönja en viss förändring i attityd mot Kina.52
Precis som Nyberg beskriver Hans Hägerdal i sin bok Kinas Historia att det under 1700-talet var en allmänt positiv syn på Kina och landets kultur som existerade i Europa. Utöver de faktorer som Nyberg nämner, att Kina sågs som ett land präglat av rikedom och välstånd, tar
48 Nyberg, K. ”Bilder av Mittens Rike: Kontinuitet och förändring i svenska resenärers Kinaskildringar 1749–
1912” (2001). Göteborg: Historiska Institutionen. Sida. 8.
49 Ibid. Sida. 8. 50 Ibid. Sida. 9. 51 Ibid. Sida. 9. 52 Ibid. Sida. 9–10.
16
Hägerdal upp att det fanns ett stort intresse i Europa för kinesiska varor, såsom te, möbler och silke.53
När det gäller svenska Kinabilder har Åke Holmberg, i sitt omfattande verk Världen bortom
västerlandet, skrivit om den svenska synen på både Kina och andra icke-europeiska länder med
avstamp i 1700-talet. Dock behandlas Kina i relativt liten utsträckning med många av de andra länderna som avhandlas i verket. Likt Nyberg skriver Holmberg om de skiftande uppfattningar som förekom om det kinesiska riket – ”från högsta beundran till djupaste förakt”.54 Holmberg benämner denna skiftande bild som den ”kinesiska kameleonten.” Holmberg argumenterar för att det inte finns några nämnvärda skillnader mellan svenska och andra länders syn på Kina, och den skräcken som fanns i slutet av 1800-talet för kineser och Kina i form av ”gula faran”55 motiverades med att kineserna var sluga, arbetsamma och väldigt många.56 Den allmänna bilden av Kina som rådde i Sverige byggde på främlingsfientlighet och förakt under andra halvan av 1800-talet, vilket även tog sig uttryck i den tidens läromedel där den kinesiska befolkningen bland annat beskrivs som ett föråldrat folk som lever i det förflutna, där ”djärva europeiska forskare, missionärer och köpmän, försöker väcka dem ur dvalan.”57 Holmberg argumenterar att under mellankrigstiden så omvärderas den svenska Kinabilden och medvetenheten om att Kina kan komma att få en allt större roll inom världspolitiken ökar, vilket leder till en minskad känsla av främlingsfientlighet.58
Torsten Burgman skriver i sin bok Kinabilden i Sverige om hur bilden av Kina såg ut i Sverige i början av 1900-talet. Burgman skriver bland annat att mycket av den svenska kinabilden präglades av Sven Hedin vars bok Från Pol till Pol blev ”vida spridd i de svenska läroverken” och hade ett stort inflytande i hur svenska skolelever såg på Kina.59 År 1919 bildade man i Sverige en kinakommitté som hade i uppdrag att utföra arkeologisk forskning i Kina och föra hem samlingarna till Sverige för att få en större kännedom om Kinas äldre historia och dess befolkning.60 En anledning till att bland annat man kunde bilda en sådan kommitté var för att Kina hade, efter opiumkrigen, öppnats upp för ”västerlänningarnas handel och mission” vilket
53 Hägerdal, H. Kinas Historia (2018). Lund: Historisk Media. Sida. 199.
54 Holmberg, Å. Världen bortom Västerlandet: Svensk syn på fjärran länder och folk från 1700-talet till första
världskriget (1988). Göteborg: Kungl. Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället. Sida. 25.
55 Ett nedsättande uttryck om asiater under 1900-talet, som ansågs vara ett hot mot den vita rasen. 56 Ibid. Sida. 394–406.
57 Ibid. Sida. 391, 394.
58 Holmberg, Å. Världen bortom västerlandet: Den svenska omvärldsbilden under mellankrigstiden (1994).
Göteborg: Kungl. Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället. Sida. 123–140.
59 Burgman, T. Kinabilden i Sverige: Från 1667 till 1998 (1998). Lund: Historiska Media. Sida. 45. 60 Ibid. Sida. 45.
17
möjliggjorde resor ”till och i Kina på ett annat sätt än förr.”61 Burgman skriver även att kinesen under den här tidsperioden beskrevs som ”jämförelsevis ärlig och konservativ till sin läggning, och han var även intelligent”, och Burgman argumenterar att de historiska framställningar som utgavs i rätt stor utsträckning var ”i allmänhet objektiva.”62
I mitten av 1900-talet inleddes en ny era i den svenska kinabilden i och med grundandet av folkrepubliken Kina och att Sverige var den första västeuropeiska stat, efter Storbritannien, som ”upprättade diplomatiska förbindelser med folkrepubliken”.63 Det skedde en stor spridning av ”goodwill för det nya Kina” med den svensk-kinesiska föreningen i spetsen. Föreningen utgav bland annat årsböcker med ”berömmande ord om Kina” och hade som uppgift att sprida information om folkrepubliken.64 Burgman argumenterar att västvärldens och Sveriges bild av det kommunistiska Kina skilde sig väsentligt från bilden av Stalins Sovjet, där ”den allmänna opinionen i väst hade dock klart för sig vilken ofrihet som rådde i Stalins rike”.65 Gällande Kina såg man istället det som att ”frihetens och jämlikhetens utopi blivit verklighet där” när Mao hade kommit till makten. Detta ledde till att en våg av sympati för Kina svepte fram genom Sverige och information, ibland okritisk sådan, spreds av bland annat den svensk-kinesiska föreningen (som senare bytte namn till vänskapsförbundet).66 Denna våg av sympati gick främst att hitta på den politiska vänsterkanten i Sverige. Bilden av Kina i Sverige var alltjämt positiv fram till händelserna på Himmelska Fridens torg 1989 och även de allt mer negativa skildringarna av Mao ledde till att den svenska kinabilden skiftade och blev mer negativ. Ett exempel på detta är bland annat 1996 när dåvarande statsminister Göran Persson var på statsbesök i Kina och lovordade landets stabilitet, vilket ledde till misstroendevotum i riksdagen.67 61 Ibid. Sida. 45. 62 Ibid. Sida. 48. 63 Ibid. Sida. 70. 64 Ibid. Sida. 70. 65 Ibid. Sida. 73. 66 Ibid. Sida. 73. 67 Ibid. Sida. 74–77.
18
5. Resultatredovisning
I den här delen av uppsatsen kommer resultatet att redovisas. Då källmaterialet behandlar en längre tidsperiod och involverar ett relativt stort antal läromedel anses det lämpligt att dela upp läroböckerna i tre olika perioder när resultatet presenteras. Således har källmaterialet delats in i följande perioder: 1903–1933, 1941–1978, och 1993–2010. Anledningen till dessa indelningar är för att ge en mer överskådlig blick av källmaterialet när det presenteras och analyseras. Utöver detta kommer varje period att följas av en delanalys där berörda läromedel analyseras utifrån de frågeställningar som tidigare presenterats och kopplas till den kritiska diskursanalysen och begreppen orientalism och andrafiering. Dessa frågeställningar kommer att behandlas parallellt med varandra och utgör en del i varje enskild delanalys.
5.1 Läromedel: 1903–1933
De läromedel som kommer att presenteras i detta stycke är följande: Nya Tidens Historia av J.R. Pallin från 1903, Nya Tidens Historia – Tredje Tidevarvet av O. Johnsson från 1917 och
Allmän Historia för Gymnasiet av Erik Falk och Gustaf Jacobson från 1933.
Något som dessa tre läromedel har gemensamt är att den icke-europeiska historien, specifikt Kina i det här fallet, ges ytterst lite utrymme i böckerna jämfört med den europeiska historien. Hela den kinesiska historien får rymmas på ett fåtal sidor, där Johnsson är den författare som ger störst utrymme för att redogöra om Kina då den kinesiska historien får rymmas på cirka två och en halv sida. Pallins och Johnssons böcker är de läromedel som innehåller spår av kritik mot de europeiska stormakternas förehavanden i Kina, främst riktat mot insmugglingen av opium i landet. Pallin skriver att Kina försökte stoppa ”den fördärfliga införseln af opium”.68 Dock finns det en något större grad av kritik mot de europeiska stormakternas framfart i Johnssons bok än vad det gör i Pallins. Johnsson skriver bland annat om den kinesiska befolkningens ökade missnöje mot britterna som ”uppträdde brutalt och pockande mot Kina”.69 Johnsson skriver även om britternas smuggling av opium som den kinesiska regeringen med ”rätta avskydde”.70 Det beskrivs dock mer som att det är bruket av opium som fördöms än britternas insmuggling av drogen i landet, detta eftersom opium beskrivs som den ”förnämsta engelska importartikeln”.71 Allmän Historia för Gymnasiet av Falk och Jacobson framför däremot inte någon kritik mot de europeiska stormakternas förehavanden i Kina, utan istället
68 Pallin, J.R. Lärobok i nya tidens historia för allmänna läroverkens högre klasser (1903). Stockholm. P.A.
Norstedt & Söner. Sida. 256.
69 Johnsson, O. Nya Tidens Historia: Lärobok för gymnasiet och därmed jämförliga läroanstalter – Tredje
Tidevarvet: 1789-närvarande tid (1917). Stockholm: Magn. Bergvalls Förlag. Sida. 257.
70 Ibid. Sida. 257. 71 Ibid. Sida. 257.
19
beskrivs till exempel opiumkrigen som att det var Kinas fel att denna konflikt startade. Falk och Jacobson skriver ”[d]en kinesiska regeringens försök att hindra den för engelsmännen vinstgivande införseln av opium framkallade (1840) ett krig med England”.72 Detta citat indikerar att om den kinesiska regeringen hade låtit engelsmännen fortsatt föra in opium i landet, trots den ekonomiska skadan det innebar hade man kunnat undvika opiumkrigen. 73 Det går även, i dessa läroböcker, att urskilja en syn på Kina, likt den som uppkom under 1800-talet, som en svag och föråldrad nation som präglas av stagnation. Ett exempel på detta är att Pallin beskriver Japan och Kina som urgamla kulturländer som ”hade ställt sig utom den öfriga världsutvecklingen, och i följd däraf hade deras egendomliga civilisation liksom stelnat och deras statslif hemfallit åt ålderdomssvaget”.74 Likt Pallin beskriver Johnsson Kina som ett föråldrat rike: ”[o]piumkrigets utgång ådagalade hela svagheten hos det väldiga men alldeles föråldrade kinesiska riket”.75
Falk och Jacobson talar inte lika tydligt om Kina som ett ålderstiget och stagnerat rike, däremot går det att urskilja en eurocentrisk syn när de beskriver Kina. Ett exempel på det är när de skriver följande:
Den beröring med Västerlandets kultur, som sålunda kom till stånd, ledde emellertid till en upplösning, som slutligen tog sig uttryck i Manchudynstiens störtande och införandet av ett slags republikanskt statsskick (1912).76
Detta citat ger intryck av att i och med att Kina kom i större kontakt med västvärlden, kunde de störta sin gamla dynasti och istället anamma ett statsskick som var mer vanligt förekommande i västvärlden. Det vill säga att landet gjorde avkall på sitt gamla styrelseskick för att adoptera något som anses mer modernt och ligger mer i linje med Europas syn på styrande. Pallin skriver även i Nya Tidens Historia:
Ej heller Kina hade sålunda kunnat helt och hållet utestänga den västerländska civilisationen, men i olikhet med japanerna ansågo sig kineserna ej hafva något att lära
72 Falk, E & Jacobson, G. Lärobok i Allmän Historia för Gymnasiet (1933). Stockholm: P.A. Norstedt & Söner.
Sida. 197–198.
73 Hägerdal, H. Kinas Historia (2018). Lund: Historisk Media. Sida. 200–201.
74 Pallin, J.R. Lärobok i nya tidens historia för allmänna läroverkens högre klasser (1903). Stockholm. P.A.
Norstedt & Söner. Sida. 255.
75 Johnsson, O. Nya Tidens Historia: Lärobok för gymnasiet och därmed jämförliga läroanstalter – Tredje
Tidevarvet: 1789-närvarande tid (1917). Stockholm: Magn. Bergvalls Förlag. Sida. 257.
20
af denna. Följden blef nederlaget mot Japan, som för Kina medförde ett fullkomligt upplösningstillstånd.77
Detta citat antyder att om Kina hade valt att lära sig av den västerländska civilisationen, likt japanerna, hade de möjligtvis inte förlorat det första kinesisk-japanska kriget i slutet av 1800-talet och ligger i linje med det Falk och Jacobson skriver angående kontakten med västvärlden. Det korta utrymmet Kina tilldelas i dessa läromedel får en väldigt eurocentrisk prägel eftersom Kina och dess befolkning utmålas som en motsats till Europa och västvärlden, där Europa representerar modernitet och ett intresse för geografiska upptäckter, medan Kina representerar det egendomliga, det stagnerade riket och ’de andra’ som ter sig så annorlunda för den västerländska världsuppfattningen.
5.1.1 Analys av Läromedel: 1903–1933
Det går att urskilja att dessa böcker faller inom ramarna för en eurocentrisk diskurs där Europa och Västerlandet representerar det moderna och framåtsträvande medan Kina får representera det ålderdomliga riket präglat av stagnation som ter sig väldigt annorlunda från den västerländska världsbilden. Detta är även något som stämmer överens med det Said argumenterar om gällande att Österlandet framställs som en antites till det civiliserade och moderna Västerlandet.78 Said skriver även om hur orientalismen har använts för att beskriva, värdera och undervisa om den så kallade Orienten, vilket även är något som visar på hur språket som används i dessa läromedel förstärker bilden av Västerlandet som civilisationens högborg och Kina och Österlandet som eftersläpande nationer. 79 Angående språket som används i dessa läromedel bidrar det till en normalisering av hur man talar om icke-europeiska länder och kulturer, vilket i sin tur leder till att det kan te sig onödigt att ens ifrågasätta dessa formuleringar och språkbruk.80
Ett exempel på denna eurocentriska diskurs och hur språket används för att måla en bild av den västerländska civilisationen som den rätta är det tidigare presenterade citatet ur Nya Tidens
Historia av J.R. Pallin där författaren argumenterar för att Kina inte hade något intresse, till
skillnad från Japan, av att lära från den västerländska kulturen och att detta kunde vara en bidragande faktor till den kinesiska förlusten i kriget mot Japan under 1800-talets slut.
77 Pallin, J.R. Lärobok i nya tidens historia för allmänna läroverkens högre klasser (1903). Stockholm. P.A.
Norstedt & Söner. Sida. 256–257.
78 Svensson, P. Diskursanalys (2019). Lund: Studentlitteratur AB. Sida. 51. 79 Said, E. Orientalism (1993). Stockholm: Ordfront. Sida. 65.
21
Språkbruket som används för att tala om Kina och landets relation till västvärlden i bland annat Pallins bok, påtalar en väldigt eurocentrisk syn på andra länder och deras kultur, där, som tidigare nämnts, det västerländska sättet anses vara det rätta. Detta kan även härledas till det Holmberg skriver om Kinabilden i Sverige, att det inte var förrän runt 1930-talet som bilden av Kina omvärderades och blev något mer sympatisk istället för att präglas av förakt och främlingsfientlighet som den gjort under större delen av 1800-talet.81 Som tidigare presenterat i resultatet går det att urskilja att bilden av Kina som ett stagnerat rike fortfarande levde kvar i svenska läromedel en bit in på 1900-talet, trots att Nyberg skriver att det går att skönja en viss förändring i attityden mot Kina i Europa under början av 1900-talet.82 Det förekommer även en del liknande beskrivningar i dessa tre läromedel, vilket tyder på att det finns en viss eftersläpning gällande läromedel i historia för gymnasiet, åtminstone under den här tidsperioden.
Det går även, trots det ringa utrymme Kina ges i de läromedel som presenterats, att urskönja att de europeiska intressena värderas högre än de kinesiska. Detta syns främst i skildringen av opiumkrigen, där konflikten återges ur ett europeiskt perspektiv och där det, främst i Falk och Jacobsons bok, inte framställs som insmuggling av illegala substanser utan mer som att den kinesiska regeringen hindrade ett lukrativt handelsföretag för britterna. Trots att det finns viss antydan till kritik mot, främst britternas, agerande i Kina och mot den kinesiska befolkningen83 återges ändå historien ur ett européernas synvinkel och deras perspektiv och intressen värderas därmed högre än kinesiska. Fortsättningsvis ställer dessa läromedel den kinesiska historien i relation till de europeiska ländernas förehavanden. Den kinesiska historien reduceras därför och anses endast relevant när européer är involverade, vilket är något som även stämmer överens med det Nordgren skriver om den europeiska historiens dominans i läroböcker och att de nästan uteslutande ”belyses ur ett europeiskt perspektiv”.84 Ett exempel på denna dominans är att i läromedel som presenterats i detta kapitel endast delger ett par sidor åt till exempel Kina,
81 Holmberg, Å. Världen bortom Västerlandet: Svensk syn på fjärran länder och folk från 1700-talet till första
världskriget (1988). Göteborg: Kungl. Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället. Sida. 394–406. & Holmberg, Å. Världen bortom västerlandet: Den svenska omvärldsbilden under mellankrigstiden (1994). Göteborg: Kungl.
Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället. Sida. 123–140.
82 Nyberg, K. ”Bilder av Mittens Rike: Kontinuitet och förändring i svenska resenärers Kinaskildringar 1749–
1912” (2001). Göteborg: Historiska Institutionen. Sida. 9–10.
83 Pallin, J.R. Lärobok i nya tidens historia för allmänna läroverkens högre klasser (1903). Stockholm. P.A.
Norstedt & Söner. Sida. 256. & Johnsson, O. Nya Tidens Historia: Lärobok för gymnasiet och därmed
jämförliga läroanstalter – Tredje Tidevarvet: 1789-närvarande tid (1917). Stockholm: Magn. Bergvalls Förlag.
Sida. 257.
84 Nordgren, K. ”Vems är historien – Historia som medvetande, kultur och handling i det mångkulturella
22
där landets tusenåriga historia får rymmas på ett par rader, medan den europeiska historien delges i ett mycket större omfång och på ett mycket mer detaljerat sätt.
Slutligen går det även att argumentera för att det sker en andrafiering av den kinesiska befolkningen i dessa läromedel som presenterats. Ett exempel på detta är det som tidigare nämnts angående Pallin och dennes skrivelser om hur den kinesiska befolkningen inte hade något intresse av att lära sig av den västerländska kulturen. Detta leder då till att den kinesiska befolkningen läses som irrationella som inte vill ta del av västerlandets kultur och idéer, då den västerländska kulturen och världsbilden ansågs överlägsen den kinesiska.
5.2 Läromedel: 1941–1978
Läromedlen som kommer att presenteras i detta stycke är följande: Allmän Historia för
Gymnasiet av Gustaf Jacobson och Ernst Söderlund från 1941, Historia för Gymnasiet av Kjell
Kumlien, Folke Lindberg och Wilhelm Tham från 1963 och Grepp om Historien 1 av Bengt Åke Häger från 1978.
När det gäller de tre läromedel som presenteras i detta avsnitt så finns det mer som skiljer de åt än läromedlen i föregående avsnitt. Något som kan ligga till grund för detta är bildandet av den kommunistiska folkrepubliken i Kina 1949 och att läromedelsförfattare på grund av detta börjar ge större utrymme för Kina och annan icke-europeisk historia.85 Dock, precis som Nordgren skriver, domineras läroböckerna fortfarande av den europeiska historien och återges uteslutande ur ett europeiskt perspektiv. Med detta sagt är Jacobson och Söderlunds bok Allmän
Historia för Gymnasiet från 1941 den lärobok som har mest gemensamt med läromedlen från
föregående avsnitt. Ett exempel på detta är att den kinesiska historien som presenteras i Jacobson och Söderlund, från 1300-tal fram till cirka 1912, får rymmas på cirka en och en halv sida. Författarna beskriver kineserna som ”ett rikt begåvat folk” som länge har haft högt anseende gällande vetenskap, bildning och teknik, men att i den politiska sfären har de ”icke visat något större begåvning” och att på grund av detta har de styrts av främmande länder och folk i perioder.86
Fortsättningsvis ses Kina som en relativt svag nation rent militärt och politiskt som inte kan stå emot inflytande från andra nationer/folkgrupper, vilket är något som även går att skönja i de läromedel som tidigare presenterats. När Jacobson och Söderlund, väldigt kortfattat, beskriver
85 Utrikespolitiska Institutet. Landguiden – Kina.
https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/kina/modern-historia/ (Hämtad: 2020-12-05).
86 Jacobson, G., och Söderlund, E. Lärobok i Allmän Historia för Gymnasiet (1941). Stockholm: P.A. Norstedt
23
boxarupproret reduceras händelsen till att ”i kineserna väcktes ett våldsamt främlingshat” och att de därefter mördade en ”mängd européer”. Författarna nämner även innan att detta föranleddes av att det talades om ”Kinas förestående delning” där stormakterna i Europa skulle dela upp Kina sinsemellan.87 Detta leder sedan till att de europeiska stormakterna tvingades skicka en expedition till Kina för att slå ned upproret och tvinga landet till en uppgörelse på ”förödmjukande villkor.”88 Det framförs ingen kritik i läroboken mot det faktum att anledningen till att befolkningen i Kina gjorde uppror var att de europeiska stormakterna talade om landets förestående delning, utan det läses mer som att Kina och dess befolkning beskylls för det ”våldsamma främlingshat” de uppvisade till följd av denna förestående delning.89 Till skillnad från Jacobson och Söderlunds lärobok, som lägger störst vikt (om än något kortfattat) vid européernas förehavanden i Kina under 1800-tal, så lägger Kumlien, Lindberg och Thams Historia för Gymnasiet ett något större fokus på grundandet av folkrepubliken och Kinas roll som en blivande maktfaktor i världen. Dock nämns den tidigare kinesiska historien i Kumlien, Lindberg och Thams bok också, under rubriken ”Asien vaknar”. I det här korta stycket återfinns dessutom ett språkbruk som återigen förstärker bilden av Kina som en svag nation som har svårt att värja sig mot fientliga makter.90 Just denna syn återfinns igen när författarna talar om tiden i Kina under 1930-talet, att de inre stridigheterna som fanns mellan nationalistpartiet och kommunistpartiet som leddes av Mao Zedong ”försvagade Kinas motståndskraft mot yttre faror”.91 Men även om fokus mer ligger på händelseförloppet som leder fram till grundandet av folkrepubliken och Kinas stundande intåg som en maktfaktor i världen så avhandlas detta på lite drygt en sida innan fokuset skiftar tillbaka till västmakterna igen. Bengt Åke Häger har i sin lärobok Grepp om Historien 1 valt att ta en annan infallsvinkel jämfört med övriga presenterade läromedel. I Hägers bok tillägnas ett kapitel åt Kina och landets historia på cirka sex sidor där han delger en översiktlig bild av den kinesiska historien och där delar presenteras utan någon inblandning från europeiska länder. Fokus läggs dessutom mer på statsskick och kultur i Kina än på konflikter och krig, vilket skiljer detta läromedel från de andra som har presenterats. Häger beskriver den kinesiska kulturen med en mer förundrad och positiv ton, som mer påminner om den 1700-talssyn där Kina ansågs vara ett föredöme för
87 Ibid. Sida. 363. 88 Ibid. Sida. 363. 89 Ibid. Sida. 363.
90 Kumlien, K., Lindberg, F., och Tham, W. Historia för Gymnasiet (1963). Stockholm: Svenska Bokförlaget.
Sida. 326.
24
Europa.92, än den negativa bild som präglade 1800-talet och även återfinns i ett flertal av de läromedel som denna uppsats presenterat. Bland annat nämns det att i Kina ”odlades bl a en utsökt lyrik och prosa” och att det fanns ”en blomstrande litteratur”.93
5.2.1 Analys av Läromedel: 1941–1978
I Hägers bok, och i viss mån Kumlien, Lindberg och Thams, går det att finna skillnader i porträtteringen av Kina jämfört med de äldre läroböckerna. Den kinesiska historien likställs inte enbart med européernas involvering i landet, utan läromedlen redogör för historiska skeenden i Kina där de europeiska stormakterna inte ställs i fokus på ett sätt som de gjort tidigare, vilket påvisar att det inte enbart är de europeiska intressena som premieras i dessa läromedel. Detta gäller dock inte i samma utsträckning Jacobson och Söderlunds lärobok där européernas förehavanden och intressen i Kina fortfarande är det som värderas högst.
Det går att härleda den bild av Kina som Häger presenterar i sin bok till grundandet av folkrepubliken Kina 1949 då en ny era i Sverige inleddes gällande den svenska kinabilden, där man ansåg att Maos Kina representerade en utopi som främjade jämlikhet och frihet.94 Man kan argumentera för att det därför går att se en förändring i porträtteringen gällande Kina i svenska läromedel i historia för gymnasiet från den här tiden. Dock syns inte denna förändring i Kumlien, Lindberg och Thams bok från 1963, vilket kan indikera att det finns en viss eftersläpning, eller annan politisk hemvist, gällande historiska läroböcker och att det därför dröjer fram till 1978 och Hägers bok innan läromedelsförfattarna och deras porträttering av Kina börjar ändras i viss utsträckning. Gällande språkbruket i Hägers bok läses det som en mer okritisk framställning av Kina och dess befolkning än vad som gjorts gällande i tidigare läromedel, vilket även stämmer överens med det Burgman skriver om att det fanns en större sympati i Sverige för Kina under andra halvan av 1900-talet.95 Denna ökade sympati är något som i sin tur kan ha präglat de svenska läromedlen i historia för gymnasiet under den här tidsperioden. Även om tonen i Hägers bok är mer okritisk än tidigare läromedel går det dock att finna spår av en ”andrafiering” i redogörelsen av Kina och kineserna, och tonen i läroboken ger Kina en ”mystisk” framtoning där det läses som uppseendeväckande att kineserna upptäckt olika uppfinningar som inte skulle existera i Europa på flera hundra år.96 Fortsättningsvis, när det gäller Jacobson och Söderlunds bok och deras porträttering av den kinesiska befolkningen
92 Nyberg, K. ”Bilder av Mittens Rike: Kontinuitet och förändring i svenska resenärers Kinaskildringar 1749–
1912” (2001). Göteborg: Historiska Institutionen. Sida. 9.
93 Häger, B.Å. Grepp om Historien 1 (1978). Lund: Studentlitteratur. Sida. 108.
94 Burgman, T. Kinabilden i Sverige: Från 1667 till 1998 (1998). Lund: Historiska Media. Sida. 70. 95 Ibid. Sida. 73.
25
som ett begåvat folk i frågor gällande vetenskap och teknik, men okunniga i den politiska sfären påtalar denna typen av språkbruk att det sker en andrafiering av den kinesiska befolkningen, där de tilldelas egenskaper och kvaliteter som inte anses stämma överens med den europeiska världsbilden. Detta stämmer även överens med författarnas redogörelse kring boxarupproret, där den kinesiska befolkningen beskrivs som våldsamma och irrationella. Dessa tillskrivna attribut förstärker den upplevda olikheten mellan den europeiska och den kinesiska världsbilden och värdesätter dem på olika sätt.
I äldre läromedel har det gått att finna en syn på Kina som ett föråldrat och stagnerat rike som uppfattas som en svag nation. 97 Det går även att finna i Hägers bok att Kina stundtals har varit en svag nation, men detta beskrivs då som en del i en ”växling av perioder”98 där landet stundtals varit ett starkt rike och stundtals ett svagt. Detta läses inte utifrån en nedvärderande ton utan mer som en objektiv beskrivning av förändringarna ett land kan genomgå. En av anledningarna till detta kan vara den rådande diskursen kring Kina som fanns i Sverige vid den här perioden, som var en mer sympatiskt bild av Kina än vad den varit tidigare, där man ansåg att folkrepubliken främjade frihet och jämlikhet.99 Därför går det att argumentera att (åtminstone en del) läroböcker präglades av den här diskursen och ville upprätthålla den rådande kinabilden som fanns i Sverige vid den här tiden.100 Något som märks av tydligare i Jacobson och Söderlund, som även nämnts tidigare, är återigen synen på Kina som en svag nation. En anledning till att just denna syn har varit efterhängsen kan säkerligen härledas till den normaliseringsprocess som sker när man ständigt möts av denna typ av språkbruk och formuleringar som målar upp Kina och andra icke-europeiska nationer som svaga jämfört med de europeiska länderna. Detta leder till att beskrivningen av Kina som en svag nation ter sig fullt naturlig och därmed onödig att ifrågasätta.101
5.3 Läromedel: 1993–2010
De läromedel som kommer att presenteras i det här avsnittet är följande: Alla Tiders Historia
B från 1993 av Hans Almgren et al., Epos A och B från 1996 av Robert Sandberg et al,. Historia 1a1 från 2010 av Christer Öhman.
97 Pallin, J.R. Lärobok i nya tidens historia för allmänna läroverkens högre klasser (1903). Stockholm. P.A.
Norstedt & Söner. Sida. 255. & Johnsson, O. Nya Tidens Historia: Lärobok för gymnasiet och därmed
jämförliga läroanstalter – Tredje Tidevarvet: 1789-närvarande tid (1917). Stockholm: Magn. Bergvalls Förlag.
Sida. 257.
98 Häger, B.Å. Grepp om Historien 1 (1978). Lund: Studentlitteratur. Sida. 103.
99 Burgman, T. Kinabilden i Sverige: Från 1667 till 1998 (1998). Lund: Historiska Media. Sida. 73. 100 Svensson, P. Diskursanalys (2019). Lund: Studentlitteratur AB. Sida. 21.
26
Det som är gemensamt för dessa läromedel är att de alla behandlar Kina i en större utsträckning av vad som har funnits i tidigare presenterade läromedel. En förklaring bakom detta kan vara de ekonomiska reformer som genomfördes i slutet av 1970-talet, vilket innebar att Kina började tillåta privat ägande och utländska investeringar i landet ökade, vilket i sin tur ledde till att kontakten med västvärlden blev större än tidigare och ledde så småningom till att landet blev en världsmakt, både politiskt och ekonomiskt.102 Just Kinas ökade roll som världsmakt i samhället kan vara en indikation till varför mer moderna läromedel inkluderar mer av den kinesiska historien, och även det faktum att det inträffat stora historiska skeenden där Kina varit involverat under andra halvan av 1900-talet (bland annat Koreakriget och Vietnamkriget). Trots att dessa läromedel tillägnar ett större utrymme åt Kina och den kinesiska historien är det stundtals endast en översiktlig bild som återges, vilket riskerar att ge eleverna en ytlig bild av olika historiska händelser som rör Kina. Dock redovisas historien på ett sådant sätt som stämmer överens med den historiska verkligheten. I exempelvis Öhmans bok redogörs det för hur besvärligt det kunde vara för européerna att handla med Kina då de inte var speciellt intresserade av europeiska varor.103 Under rubriken ”Kina öppnas” redogörs det för att opiumkrigen blev slutet på Kinas ”försök att isolera sig mot resten av världen,” då västmakterna var militärt överlägsna landet vid den här tiden och de kinesiska myndigheterna kunde inte hejda européernas framfart.104
Till skillnad från Öhmans bok så är Sandberg et al. mer kritiska i sin framställning av européernas framfart i Kina. I Sandbergs bok beskrivs det som att Kina tvingades ”vika för europeiska krav” efter opiumkriget och att européerna ”tilltvingade sig rätten att förvalta vissa områden, där européer kunde bosätta sig och där rättskipning och tullväsende låg i europeiska händer. De drog sig heller inte för att ingripa militärt”.105 I Öhmans lärobok beskrivs det inte som att Kina var tvungna att vika sig för européernas krav efter opiumkriget utan istället nämns det endast att den kinesiska regeringen behövde betala ett stort skadestånd för att de hade förstört cirka 20 000 lådor med opium och behövde öppna upp sina hamnar för utländsk handel.106 I Alla Tiders Historia B av Almgren et al. så skiljer sig behandlingen av Kinas historia något från de andra läromedlen i det här avsnittet. Kinas historia tillägnas ett kapitel
102 Bigsten, A & Ljugwall, C. ”Kina – en ekonomi i förändring” (2000). Ekonomisk Debatt, nr.4. Sida. 345.
http://www.nationalekonomi.se/sites/default/files/legacy/28-4-ab.pdf (Hämtad: 2021-03-31).
103 Öhman, C. Historia för Gymnasiet 1a1 (2010). Stockholm: Natur & Kultur. Sida. 50. 104 Ibid. Sida. 52.
105 Sandberg, R et al. Epos: För gymnasieskolans kurs A och B (1996). Stockholm: Almqvist & Wiksell. Sida.
387.
27
på drygt 20 sidor, men till skillnad från de andra läromedlen avhandlas inte opiumkrigen alls och Kinas moderna historia nämns mest i förbifarten.107 Istället läggs det största fokuset på de olika dynastierna som existerade under Kinas äldre historia, vilket i sin tur ger en något mer fördjupad inblick i den kinesiska historien. Även om Alla Tiders Historia B ger en något mer fördjupad bild av den äldre kinesiska historien så ställs delar av den ändå i relation till den europeiska historien, något som även har gått att urskilja i äldre läromedel.
När det gäller Kinas historia från grundandet av folkrepubliken 1949 och framåt så finns det även här vissa skillnader i hur läromedlen redogör för historien. Sandberg et al. försöker att hålla en mer objektiv och något nyanserad ton i sin framställning av till exempel Maos idé om ”det stora språnget” när de skriver: ”[m]otgångarna berodde inte enbart på reformerna i sig utan även på missväxt och att Sovjet plötsligt drog in all hjälp till Kina”.108
5.3.1 Analys av Läromedel: 1993–2010
Trots att den tidiga kinesiska historien fram till opiumkrigen är mest vanligt förekommande i de äldre läromedlen återfinns den här även i de mer moderna (1990-talet och framåt), men återges något mer utförligt än i de läromedel som tidigare presenterats. Detta indikerar att det språkbruk som återfinns i de äldre läroböcker (egentligen fram till 1960-tal) präglas av den rådande diskursen och Kinabilden som fanns i Sverige och västvärlden vid den här tiden.109 Dock förekommer det också stundtals ett språkbruk i de mer moderna läroböckerna som ofta går att finna i de äldre läromedel som presenterats. I Almgren et als. Alla Tiders Historia B under rubriken ”Varför kom Kina på efterkälken?” går det att finna att det vanligaste svaret på varför den industriella revolutionen inträffade i Europa istället för Kina är på grund av de ”skillnader i samhällsstrukturen mellan Kina och Västeuropa”, och att västlandets politiska och ekonomiska klimat uppmuntrade ”företagsamhet och entreprenöranda”.110 I och med att konfucianismen, som präglade stora delar av det kinesiska samhället, förespråkade en syn som innebar att ”nyheter och impulser utifrån uppfattades som ’okinesiska’” går det att argumentera för att det sker en andrafiering av den kinesiska befolkningen då detta synsätt ter sig främmande enligt den västerländska världsbilden. Den västerländska kapitalismen sätts även upp på en piedestal och att Kina inte anammade detta ekonomiska system under medeltiden/nya tiden ses
107 Almgren, H et al. Alla Tiders Historia B (1993). Malmö: Gleerups Förlag. Sida. 279–300.
108 Sandberg, R et al. Epos: För gymnasieskolans kurs A och B (1996). Stockholm: Almqvist & Wiksell. Sida.
530.
109 Holmberg, Å. Världen bortom Västerlandet: Svensk syn på fjärran länder och folk från 1700-talet till första
världskriget (1988). Göteborg: Kungl. Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället. Sida. 391, 394.
