• No results found

Barnsjuksköterskans erfarenhet av vad som påverkar omvårdnaden till barn med autismspektrumtillstånd på en akutmottagning : En intervjustudie

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Barnsjuksköterskans erfarenhet av vad som påverkar omvårdnaden till barn med autismspektrumtillstånd på en akutmottagning : En intervjustudie"

Copied!
33
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Barnsjuksköterskans erfarenhet

av vad som påverkar

omvårdnaden till barn med

autismspektrumtillstånd på en

akutmottagning

HUVUDOMRÅDE: Omvårdnad

FÖRFATTARE: Linnea Källström och Elin Svensk HANDLEDARE: Maria Björk

JÖNKÖPING: 2021, 05

(2)

Pediatric-nurses experience of

what affects the caring of

children with autism spectrum

disorder within an

emergency-department

- An interview study

SUBJECT: Nursing

AUTHOR: Linnea Källström and Elin Svensk SUPERVISOR: Maria Björk

(3)

Sammanfattning

Bakgrund: Under de senaste 20 åren har fler barn diagnostiserats med autismspektrumtillstånd. Studier har visat att barn med autismspektrumtillstånd och dess vårdnadshavare upplever akutmottagningen som stressande, dels på grund av den oroliga miljön samt kunskapsbristen om autismspektrumtillstånd hos barnsjuksköterskan. Detta ställer krav på barnsjuksköterskans

kompetens och kunskap om barnets unika behov.

Syfte: Syftet med studien var att beskriva barnsjuksköterskans erfarenhet av vad som påverkar omvårdnaden till barn med autismspektrumtillstånd på en akutmottagning.

Metod: En induktiv kvalitativ design användes. Fem barnsjuksköterskor och fem allmänsjuksköterskor från en allmän akutmottagning och två barnakutmottagningar i södra Sverige deltog i semistrukturerade individuella intervjuer. Deltagarna valdes genom ett ändamålsenligt urval. Medelvärdet av deltagarnas yrkessamma år var 8,2 år. Data samlades in och analyserades enligt Graneheim och Lundmans manifesta innehållsanalys.

Resultat: Resultatet presenteras i tre kategorier, Barnsjuksköterskans partnerskap med barnet

och vårdnadshavarna; belyste att partnerskap mellan barnsjuksköterska, barnet och

vårdnadshavarna var betydelsefullt. Miljön på akutmottagningen; lyfte att den fysiska och psykosociala miljön påverkade omvårdnaden. Barnsjuksköterskans kompetens och kunskap; visade betydelsen av barnspecifik kompetens och adekvat kunskap om autismspektrumtillstånd. Slutsats: Samarbete mellan barnsjuksköterskan och vårdnadshavaren underlättade partnerskapet med barnet. Den fysiska och psykosociala miljön försvårade möjligheten för personcentrerad vård medan barnspecialistutbildning ökade möjligheten. Barnsjuksköterskorna efterfrågade utbildning om autismspektrumtillstånd.

Nyckelord: akutsjukvård, autismspektrumdiagnos, intervju, pediatrik, personcentrerad omvårdnad.

(4)

Summary

Pediatric-nurses experience of what affects the caring of children with autism spectrum disorder within an emergency-department – an interview study.

Background: The last 20 years more children has been diagnosed with autism spectrum disorder (ASD). Children with ASD and their caregivers experience the emergency-department as stressful, because of the environment and the lack of knowledge about ASD. This makes demands on the pediatric nurses’ competence and knowledge.

Aim: The aim of the study was to describe the pediatric-nurses experience of what affects the care to children with autism spectrum disorder on an emergency-department.

Method: Inductive qualitative design was used. Ten pediatric-nurses were chosen through a purposive sampling and participated in semi-structured individual interviews. The interviews were conducted at one general department and two paediatric emergency-departments and was analysed with manifest content analysis.

Result: The result formed three categories; The pediatric-nurses’ partnership with the child

and the caregivers; described the partnership between the pediatric-nurse, the child and the

caregiver. The environment at the emergency-department; described the physical and psychosocial environments impact. The pediatric-nurses’ competence and knowledge; described the importance of competence and knowledge.

Conclusions: Cooperation between the paediatric-nurse and the caregiver facilitated the

partnership with the child. The environment made it difficult to give person-centred care and specialist-training increased the possibility to give person-centred care. More education about ASD were requested.

Keywords: Autism spectrum diagnosis, emergency care, interview, pediatric, person-centred care.

(5)

Innehållsförteckning

Inledning ... 1

Bakgrund ... 1

Problemformulering ... 4

Syfte ... 4

Metod ... 4

Design ... 4 Urval ... 5 Datainsamling ... 6 Dataanalys ... 6 Etiska överväganden ... 7

Resultat ... 8

Diskussion ... 12

Metoddiskussion ... 12 Resultatdiskussion ... 13

Slutsatser ... 15

Kliniska implikationer ... 15

Referenser ... 16

Bilagor……….………

Bilaga 1 Bilaga 2 Bilaga 3

(6)

1

Inledning

“Autism innebär inte att du är sjuk eller att det är något fel på dig, utan att du fungerar på ett annorlunda sätt än vad som oftast förväntas i samhället” (Holmér, 2020). Under de senaste 20 åren är det allt fler personer under 20 år i Sverige som får en autismspektrumdiagnos (Atladottir et al., 2015). Idag har cirka 1–2% av Sveriges befolkning en autismspektrumdiagnos, diagnosen är vanligare hos pojkar än flickor (Hjärnfonden, u.å.).

Flera studier visar att barn med autismspektrumtillstånd och dess vårdnadshavare upplever akutmottagningen som stressande, bland annat på grund av barnets kommunikationssvårigheter samt svårigheter att hantera okända miljöer (Muskat et al., 2015; Bessette Gorlin et al., 2016). Få studier beskriver däremot barnsjuksköterskors syn på vad som påverkar omvårdnaden till barn med autismspektrumtillstånd, framför allt på en akutmottagning. Det är viktigt att barnsjuksköterskan har adekvat kunskap om hur barn med autismspektrumtillstånd kan tänka och fungera samt hur barnsjuksköterskan har en god kommunikation och visar respekt för det unika barnet (Hägglöf, 2020; NOBAB, u.å.). Barnsjuksköterskor behöver då kompetens och utbildning för att bemöta de psykiska och fysiska behoven hos barn med autismspektrumtillstånd och dennes familj (NOBAB, u.å.).

Bakgrund

Diagnosen autismspektrumtillstånd

Autismspektrumtillstånd, AST, tillhör gruppen neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och

innefattas av sociala interaktionsproblem, kommunikationsproblem samt begränsade, repetitiva och stereotypa beteenden och intressen (Benderix, 2015). AST är ett kroniskt tillstånd med stor variation i symtombild, begåvning och funktionsnivå (Hägglöf, 2020). Barn med AST har olika grader av nedsatt förmåga till att integrera socialt och kommunicera. Barnet kan exempelvis ha svårt med ögonkontakt, försenat och/eller inget tal, svårt med rutiner samt olika grader av stereotypa beteenden, såsom upprepning av ljud och/eller rörelser (Benderix, 2015). För diagnos krävs en klinisk signifikant funktionsnedsättning av funktionsförmågan i olika sammanhang trots att den kliniska bilden kan variera stort, från mycket omfattande funktionsnedsättning till normal- eller högfungerande nivå (Benderix, 2015). Vid högfungerande AST är symtomen lindrigare och det kan vara svårt att ställa diagnosen i tidig ålder. Barn med högfungerande AST kan utredas för andra besvär som exempelvis ätstörningar, ADHD och depression innan diagnosen AST ställs. Vid svårare AST är de språkliga, beteendemässiga och sociala svårigheterna tydligare. Symtomen vid svår autism upptäcks ofta i tidig ålder bland annat genom utebliven/försenad språkutveckling, bristande ögonkontakt, interaktion och intresse för andra personer samt nedsatt vilja till kroppskontakt. Svår autism kan även innefatta självskadebeteende, tvångsmässiga beteenden och hyperaktivitet (Hägglöf, 2020). Diagnosen ställs utifrån de diagnoskriterier som ingår i DSM- 5 och ICD-11 (Hägglöf, 2020)

Enligt DSM-5 och ICD-11 innefattar en autismspektrumdiagnos begränsade intressen, aktiviteter och repeterade beteenden samt begränsning i socialt samspel och kommunikation. Utöver detta krävs att symtomen inte förklaras av intellektuell funktionsnedsättning, att symtomen ska ha funnits sedan tidig barndom och att symtomen begränsar personen i arbetet eller socialt (Jansson, 2015; WHO, 2021). Barn med AST kan ha olika funktionella problem som varierar i olika åldrar, hämningsproblem är till exempel vanligare hos barn i åldrarna omkring 6-8 år medan planeringsproblem är vanligare hos äldre barn. Även beteendeproblem

(7)

2 hos barn med svår AST blir mer uttalade ju äldre barnet blir (van der Bergh et al., 2014). De vanligaste problemen är sömnsvårigheter, självskadebeteende och raserianfall där barnen kan vara utåtagerande och våldsamma (Bessette Gorlin et al., 2016). Prognosen vid AST kan förbättras vid tidig diagnostisering och insättning av adekvata insatser. Därför har stöd från omgivningen till familjen stor betydelse för barnets livskvalitet och är något som bör planeras utifrån både barnets och vårdnadshavarnas behov (Hägglöf, 2020; Benderix, 2015).

Barnsjuksköterskans omvårdnad

Enligt kompetensbeskrivningen för specialistsjuksköterska med inriktning hälso-och sjukvård för barn-och ungdomar ska barnsjuksköterskan kunna möta barn i dess glädje och sorg oavsett ålder, utvecklingsnivå, familjesituation, sjukdom och funktionsnedsättning. För att kunna ge en god individanpassad vård ska barnsjuksköterskan även ha kunskap om barnets unika behov utifrån barnets utveckling samt hur barnet fungerar i olika miljöer (Riksföreningen för barnsjuksköterskor & Svensk sjuksköterskeförening, 2016). I omvårdnaden till barn med autismspektrumtillstånd är det viktigt med förberedelser, undvika oväntade händelser, försöka ha förutsägbara rutiner och samtidigt planera vården utifrån hela familjens behov (Benderix, 2015).

Begreppet omvårdnad samspelar med begreppet vårdande (Ekebergh, 2015). Begreppen definieras som sjuksköterskans ansvar kring de yrkesspecifika omvårdnadsinsatserna, kunskap om att vårda samt de vårdande handlingar som stärker hälsa och lindrar lidande (Ekebergh, 2015.). Barnsjuksköterskans omvårdnad har sin utgångspunkt i fyra konsensusbegrepp vilka är människa, hälsa, miljö och vårdande (Eriksson & Bergbom, 2017). Barnet som har diagnosen autismspektrumtillstånd beskrivs som människan i denna studie. Barn definieras som alla människor från födsel upp till 18 år (UNICEF, u.å.). Barnet ska ses som en unik helhet, med unika behov och alltid i ett livssammanhang. Barn som inte upplever sammanhang kan inte heller uppleva hälsa eller lindrat lidande (Muskat et al., 2015; Dahlberg & Segesten, 2010). Hälsa som begrepp betyder helhet och helighet. Det väsentliga för hälsa är sundhet, friskhet samt en känsla av välbefinnande (Wärnå-Furu, 2017). Hälsan är en viktig del i barnets liv, återspeglar barnets livssituation och påverkas av den omgivande miljön (Dahlberg & Segesten, 2010).

När människan befinner sig i en obekant miljö, till exempel på en akutmottagning, reagerar hen främst med sina sinnen (Ylikangas, 2017). Barn med autismspektrumtillstånd kan uppleva en miljö stressande med många sensoriska intryck såsom ljud, ljus och beröring (Muskat et al., 2015). Barnet kan även ha svårt att anpassa sig till nya miljöer, vilket kan leda till känslomässigt kaos för barnet (Zwaigenbaum et al., 2016). Känslorna påverkas av hur stämningen och atmosfären i miljön är och om miljön upplevs som vårdande eller icke vårdande (Ylikangas, 2017).

Vårdande beskrivs i relation till patient, hälsa, sjukdom och lidande. För ett gott vårdande är relationen mellan den som vårdar och barnet viktig (Söderlund, 2017). En god relation är också en hörnsten i personcentrerad vård, vilket är en av de sex kärnkompetenserna i barnsjuksköterskans omvårdnad (Edberg et al., 2013). Barnsjuksköterskans omvårdnadsarbete grundar sig i ytterligare fem kärnkompetenser, vilka är samverkan i team, evidensbaserad omvårdnad, förbättringskunskap, informatik samt säker vård (Edberg et al., 2013). Till ett barn med autismspektrumtillstånd är det av stor vikt att vården utgår från individen och barnets unika behov (Nicholas et al., 2016), alltså vårda personcentrerat (Ekman, 2018) eftersom behoven

(8)

3 skiljer sig stort från barn till barn (Benderix, 2015). I denna studie läggs fokus på personcentrerad vård.

Att ge personcentrerad vård till barn med autismspektrumtillstånd

Personcentrerad vård grundas i barnets och vårdnadshavarnas berättelse, partnerskapet och dokumentationen (Ekman, 2018). Barnsjuksköterskan behöver se barnet och dess vårdnadshavare som egna individer och möta dem utifrån deras individuella berättelse, behov, värderingar, förväntningar och resurser (Ekman & Norberg, 2013; Edvardsson, 2015; Ekman, 2018). I berättelsen flyttas fokuset från sjukdomen till barnets och vårdnadshavarnas resurser och behov. En gemensam förståelse för barnets sjukdom skapas vilket sedan kan användas som grund i omvårdnaden (Ekman et al., 2011).

Genom berättelsen kan ett partnerskap mellan barnsjuksköterskan, barnet och vårdnadshavaren skapas (Edvardsson, 2015; Ekman et al., 2011). Partnerskapet lägger grunden för en samskapad vård utifrån barnets behov (Ekman, 2018). Enligt UNICEF (u.å.) ska barns åsikter tas tillvara i förhållande till barnets mognad och ålder. NOBAB (2017) menar i sin tur att både barn och vårdnadshavare ska vara delaktiga i barnets vård. När ett barn med AST inte kan kommunicera sina känslor själv är vårdnadshavarna till stor hjälp då det är de som är expert på barnets unika behov (Zwaigenbaum et al., 2016). Det krävs att barnsjuksköterskan har grundläggande kunskap om barnets diagnos samt god förståelse för barnets behov för att kunna bjuda in barnet och dess vårdnadshavare att vara med och ta beslut gällande barnets vård (Beadle-Brown et al., 2009) och därigenom skapa ett partnerskap (Ekman, 2018).

En gemensam omvårdnadsplan bör skapas utefter barnets resurser och begränsningar. Den bör dokumenteras och samtidigt vara öppen för förändringar (Ekman, 2018.). Om planen dokumenteras skapar detta förutsättningar för att kontinuiteten och samspelet blir bättre (Ekman et al., 2011). För att uppnå personcentrerad vård krävs det att barnsjuksköterskan uppmärksammar barnets subjektiva upplevelser av hälsa för att förstå barnets vårdbehov (Edvardsson, 2015). Personcentrerad vård är viktigt för att barnet ska känna sig sedd (Ekman et al., 2011) och för att förstå hur barnet upplever omvärlden samt hur diagnosen påverkar både barnets och vårdnadshavarnas dagliga liv (Beadle-Brown et al., 2009).

Att vara vårdnadshavare till ett barn med autismspektrumtillstånd

Det kan vara en utmaning för vårdnadshavare att ha barn med AST (Lutz et al., 2012; Bessette Gorlin, et al., 2016) och många vårdnadshavare tycker det är viktigt att få stöd från omgivningen (Lutz et al., 2012). Vårdnadshavare kan uppleva att barnens beteendemässiga problem orsakar ångest och begränsningar kring familjens sociala liv (Lutz et al., 2012). Det finns även vårdnadshavare som har upplevt kritik och känt skam för barnets dåliga beteende då AST inte syns utåt (Nicholas et al., 2016; Bessette Gorlin et al., 2016). Detta kan leda till att vårdnadshavarna ofta känner att de får utbilda sin omgivning om AST (Bessette Gorlin, et al., 2016). Vårdnadshavare kan också uttrycka en rädsla om hur ett besök i vården kommer bli (Nicholas et al., 2016). De gör ofta en avvägning om det medicinska problemet är tillräckligt stort för att söka vård och därmed komma att handskas med barnets beteende som kan uppstå vid en omvälvande situation (Nicholas et al., 2016) som till exempel ett besök på en akutmottagning.

Barnet och vårdnadshavarnas upplevelse av barnets omvårdnad på en akutmottagning Det främmande är ofta skrämmande för barn, oavsett bakgrund (Forsner, 2015). Barn med AST kan ha svårt att hantera oväntade förändringar i det dagliga livet (Benderix, 2015). För barn med AST är miljön på en akutmottagning inte optimal, dels på grund av olika procedurer som

(9)

4 ofta kräver effektivitet och ett gott samspel med barnet, dels då det ofta är överväldigande att möta många olika personer samtidigt (Zwaigenbaum et al., 2016). Akutmottagningen är en plats där mycket liv och rörelse då kan leda till starka känslor hos barnet, såsom ångest och aggressivitet (Zwaigenbaum et al., 2016). Hur rädd ett barn blir vid olika omvårdnadsinsatser varierar. Ett barn med AST kan ofta bli mer sårbart för medicinsk rädsla, något som gör att smärtupplevelsen blir starkare och svårare att hantera (Forsner, 2015).

Vårdnadshavare till barn med AST upplever en oro kring både akutmottagningens miljö och att barnsjuksköterskan inte förstår komplexiteten med AST (Nicholas et al., 2016). Vårdnadshavare upplever att det finns barnsjuksköterskor som har teoretisk kunskap om AST men inte kunskap om hur de ska tillämpa det i praktiken för att få ett så bra möte som möjligt med barnet (Bultas, 2012.). De menar att barnsjuksköterskan kan glömma att tillvarata vårdnadshavarnas expertis kring barnet (Nicholas et al., 2016). Långa väntetider ses också som en utmaning vid ett akutmottagningsbesök då vårdnadshavarna kan behöva hålla barnet lugnt och kontrollera barnets beteende under tiden de väntar (Bessette Gorlin et al., 2016; Zwaigenbaum et al., 2016). Akutmottagningens miljö kan också försvåra barnets förmåga att kommunicera vilket förvärrar sjukhusvistelsen för barnet ytterligare (Muskat et al., 2015). Detta skapar en oro för vårdnadshavarna när barnet är sjukt då barnet inte alltid kan uttrycka smärta och sina grundläggande behov (Bessette Gorlin et al., 2016; Muskat et al., 2015).

Problemformulering

Antalet barn som får en autismspektrumdiagnos har ökat de senast 20 åren (Atladottir et al., 2015) och idag har cirka 1–2% av Sveriges befolkning en autismspektrumdiagnos (Hjärnfonden, u.å.). Barnsjuksköterskan ska ha kompetens och utbildning för att möta de behov ett barn och dess vårdnadshavare har. Det är viktigt att förstå behoven hos barn med AST för att underlätta vistelsen på en akutmottagning och den omvårdnad som sker där (NOBAB, u.å.). Vårdnadshavare till barn med AST kan ha en rädsla kring hur de kommer bemötas i vården relaterat till barnets diagnos och beteende, vilket kan leda till att de väljer att inte uppsöka sjukvård alls (Nicholas, et al., 2016). Miljön på en akutmottagning kan också upplevas problematisk och kan framkalla ångest och aggressivitet hos barn med AST, då det ofta uppkommer oväntade händelser och procedurer som inte alltid går att förbereda (Zwaigenbaum et al., 2016). Vårdnadshavare till barn med AST upplever även att barnsjuksköterskor har bristande förmåga att anpassa den teoretiska kunskapen om AST i praktiken (Bultas, 2012). Få studier fokuserar på barnsjuksköterskors syn på vad som påverkar omvårdnaden på en akutmottagning och vad som kan försvåra eller underlätta omvårdnaden.

Syfte

Syftet med studien var att beskriva barnsjuksköterskans erfarenhet av vad som påverkar omvårdnaden till barn med autismspektrumtillstånd på en akutmottagning.

Metod

Design

En induktiv kvalitativ design användes där data samlades in i form av semistrukturerade individuella intervjuer med öppna frågor, som sedan analyserades med hjälp av innehållsanalys. Kvalitativ metod innebär att belysa personers levda erfarenheter och induktiv ansats innefattar att slutsatser dras från dessa beskrivna erfarenheter (Henricson & Billhult, 2017; Polit & Beck, 2021).

(10)

5 Urval

Deltagarna valdes ut genom ändamålsenligt urval vilket innebär att deltagarna som valdes ansågs bäst kunna beskriva det efterfrågade fenomenet, i det här fallet studiens syfte (Polit & Beck, 2021). Deltagarna kunde då ge en omfattande beskrivning om sina erfarenheter (Henricson & Billhult, 2017; Polit & Beck, 2021). Inklusionskriterier för studien var att deltagaren arbetar som legitimerad sjuksköterska eller specialistsjuksköterska med inriktning hälso- och sjukvård för barn- och ungdomar på en allmän akutmottagning eller barnakutmottagning, varit yrkesverksam minst ett år samt att deltagaren någon gång i ett akutbesök gett omvårdnad till barn med AST.

Avdelningscheferna på två allmänna akutmottagningar och två barnakutmottagningar i södra Sverige fick information om studien via mail (bilaga 1) samt tillfrågades om tillstånd att genomföra studien. Avdelningscheferna på en allmän akutmottagning och två barnakutmottagningar gav sin tillåtelse till att studien fick genomföras på deras enheter. På den allmänna akutmottagningen vårdades barn tillhörande ortoped-, kirurg- och öron-näsa-hals-kliniker och på barnakutmottagningarna vårdades medicinskt sjuka barn. I studien benämns mottagningarna gemensamt som akutmottagning. Efter att tillåtelse givits ombads avdelningscheferna skicka ut ett informationsbrev till de anställda som uppfyllde inklusionskriterierna där de tillfrågades om intresse att delta (bilaga 2). Avdelningschefen återkopplade sedan kontaktuppgifter till de deltagare som kunde delta i studien. Deltagarna kontaktades därefter enskilt och fick då bestämma tidpunkt för intervjun samt hur intervjun skulle ske, via videosamtal eller telefonsamtal. Inför intervjuerna som skedde via videosamtal skickades ett mejl med Zoom-länk till deltagarna. Innan intervjuerna genomfördes inhämtades vidare samtycke från deltagarna.

Kontaktuppgifter till tolv allmänsjuksköterskor och barnsjuksköterskor erhölls från avdelningscheferna. Samtliga tillfrågades och tio tackade ja. Fem var allmänsjuksköterskor och fem var barnsjuksköterskor, samtliga i studien benämns som barnsjuksköterskor. Information om deltagarna presenteras nedan, se tabell 1.

Tabell 1. Presentation av deltagare

Antal yrkesverksamma år Antal

1-5 år 5

> 5 år 5

Medelvärde antal yrkessamma år 8,2

Utbildning Allmänsjuksköterska 5 Barnsjuksköterska 5 Arbetsplats Barnakutmottagning 7 Akutmottagning 3

(11)

6 Datainsamling

Datainsamlingen skedde i form av semistrukturerade intervjuer då det ger möjlighet att förstå personers erfarenheter av en viss situation samt möjlighet att få uttrycka erfarenheterna med egna ord (Danielson, 2017). Intervjuerna skedde enskilt med en intervjuare. Innan datainsamlingen påbörjades genomfördes två pilotintervjuer för att testa frågorna, den tekniska utrustningen och för att öva på intervjutekniken, något Danielson (2017) menar är av vikt. En av pilotintervjuerna inkluderades då deltagaren uppfyllde inklusionskriterierna och intervjun ansågs ha bra kvalitet. Intervjuguiden reviderades efter den första pilotintervjun genom tillägg av frågor gällande barnens delaktighet och akutmottagningens miljö, detta för att få fram mer data som svarade till syftet. Den reviderade intervjuguiden valdes att behållas efter den andra pilotintervjun.

Intervjuerna inleddes med en presentation av intervjuaren och studiens syfte vilket Danielson (2017) menar är relevant. Därefter fick deltagaren möjlighet att ställa eventuella frågor. Intervjuerna fortskred med bakgrundsfrågor och efterföljdes av en semistrukturerad intervju bestående av öppna frågor kring barnsjuksköterskans erfarenheter av vad som påverkar omvårdnaden till barn med autismspektrumtillstånd på en akutmottagning. Den inledande frågan var “Kan du berätta om ett tillfälle då du gett omvårdnad till ett barn med

autismspektrumtillstånd på en akutmottagning/barnakutmottagning?” och efterföljande frågor

om möten som känts bra samt mindre bra, miljö, vårdnadshavarnas inverkan och om barnets delaktighet ställdes. Frågorna följdes sedan upp med fördjupande följdfrågor (bilaga 3). Med öppna frågor fick deltagaren möjlighet att bestämma hur mycket information hen ville delge (Polit & Beck, 2021). En semistrukturerad intervju innebär således öppna frågor som ligger i en viss ordning, men där ordningen på frågorna kan ändras beroende på vad som kommer upp i intervjun (Danielson, 2017). Avslutningsvis gjordes en kort summering av intervjun och deltagaren fick möjlighet att lägga till information som hen ansåg var av vikt för studien. Intervjuerna pågick mellan 20–40 minuter, medellängden på intervjuerna var 25,2 minuter. Under tiden studien genomfördes pågick covid-19-pandemin, vilket medförde att intervjuerna skedde via videosamtal eller telefonsamtal eftersom avrådan från resande och fysiska möten förelåg. Åtta intervjuer skedde via videosamtal och två skedde via telefonsamtal. Intervjuerna spelades in via mobiltelefon eftersom den som intervjuar då har möjlighet att lyssna istället för att samtidigt behöva föra anteckningar (Danielson, 2017). Samma dag som intervjuerna genomfördes lyssnades intervjuerna igenom av intervjuaren. Efteråt transkriberades intervjuerna av den som utfört intervjun och sparades på en lösenordskyddad enhet. När uppsatsen är godkänd kommer intervjuerna att raderas.

Dataanalys

De utskrivna intervjuerna analyserades utifrån Graneheim och Lundmans (2004) kvalitativa innehållsanalys och med en induktiv ansats. Vid en induktiv ansats identifieras skillnader och likheter i den insamlade datan (Graneheim et al., 2017). Fokus låg på manifest innehåll, vilket innebär en beskrivning av det uppenbara som sägs i intervjun (Graneheim et al., 2017). I första steget av analysen lyssnade författarna enskilt igenom intervjuerna upprepade gånger, samtidigt som intervjuernas innehåll skrevs ned ordagrant. I det andra steget lästes materialet igenom flertalet gånger gemensamt samtidigt som anteckningar fördes och förslag på meningsbärande enheter klipptes ut. De meningsbärande enheterna utgjordes av stycken, meningar eller ord vars innehåll och sammanhang relaterade till varandra och svarade till syftet. I steg tre kondenserades dessa meningsbärande enheter vilket innebar att innehållet förkortades men behöll sitt syfte. I steg fyra förkortades de kondenserade meningsbärande enheterna ytterligare för att skapa koder. I steg fem kopplades koderna ihop för att skapa kategorier och tillhörande

(12)

7 subkategorier (Graneheim & Lundman, 2004). Exempel på analysprocessen presenteras nedan, se tabell 2.

Tabell 2. Exempel på analysprocessen utifrån Graneheim och Lundman (2004). Meningsbärande

enhet

Kondenserade meningsbärande enhet

Kod Subkategori Kategori

“För autism

skiljer sig himla mycket och nä, för att vi ska

kunna ha

möjlighet att

kunna göra ett

bra jobb som

möjligt så är det ju avgörande att föräldrarna vill hjälpa oss” Avgörande att föräldrarna vill hjälpa till för att kunna göra bra jobb.

Samarbete Samarbete mellan barnsjuksköterskan och vårdnadshavarna, för barnets bästa Barnsjuksköterskans partnerskap med barnet och vårdnadshavarna “Svårare om man själv har jättemycket och det är fullt med andra barn som väntar. Då är det alltid svårare att va flexibel” Hög arbetsbelastning försvårar flexibilitet. Stress Psykosociala miljöns påverkan Miljön på akutmottagningen “Men han lugnade sig ganska snabbt

när han kom till oss. Ehm, kanske också för att vi är vana vid barn på ett annat sätt och vi hade väl ett annat bemötande” Erfarenhet och vana av barn lugnade barnet. Barnkompetens Betydelsen av barnspecifik kompetens Barnsjuksköterskans kompetens och kunskap Etiska överväganden

Studien utgick från Helsingforsdeklarationens (2013) forskningsetik. Denna innefattar de etiska överväganden som görs kontinuerligt innan och under den vetenskapliga studien. Den etiska utmaningen med studier som handlar om människor är att inte utnyttja, skada eller såra dem. Med hjälp av de etiska principerna autonomiprincipen, göragottprincipen och rättviseprincipen ökar chansen att studiens deltagare istället garanteras säkerhet, välbefinnande samt att deras rättigheter respekteras (Kjellström, 2017). Dessa principer togs därför i beaktande under hela forskningsprocessen.

(13)

8 Autonomiprincipen värnar om människors självbestämmande (Kjellström, 2017) och togs i beaktande genom att deltagarna innan intervjuerna påbörjades fick skriftlig och muntlig information om studiens innebörd. Deltagarna fick lämna samtycke om deltagande i studien, ta del av studiens syfte samt informerades om att de när som helst kunde avbryta deltagandet i studien utan att lämna anledning. Göragottprincipen värnar om människans välbefinnande (Kjellström, 2017) och togs i beaktande genom att deltagarna innan intervjun fick information om att all data som samlades in behandlades konfidentiellt och inte kunde härledas till deltagaren. Rättviseprincipen innebär att alla deltagare behandlas lika, oberoende av exempelvis kön eller yrkeserfarenhet (Kjellström, 2017; Helsingforsdeklarationen, 2013). Denna tillämpades genom att samma intervjufrågor användes till samtliga deltagare och genom att alla deltagare som uppfyllde inklusionskriterierna fick möjlighet att delta i studien.

Innan samt under studien skedde en reflektion kring författarnas förförståelse för att skapa en medvetenhet om denna och därigenom åsidosätta den. Förförståelse syftar på forskarens kunskap, värderingar och tidigare erfarenheter (Priebe & Landström, 2017). Båda författarna har begränsad erfarenhet av att ge omvårdnad till barn med AST men samtidigt en förförståelse om att barnsjuksköterskor upplever svårigheter kring detta. Denna förförståelse diskuterades under dataanalysen och resultatsammanställningen för att inte påverka resultatet.

Resultat

Innehållsanalysen resulterade i tre kategorier med sex tillhörande subkategorier. Kategorierna som framkom var Barnsjuksköterskans partnerskap med barnet och vårdnadshavarna, Miljön

på akutmottagningen och Barnsjuksköterskans kompetens och kunskap, se tabell 3.

Tabell 3. Kategorier och subkategorier

Kategori Barnsjuksköterskans

partnerskap med barnet och vårdnadshavarna

Miljön

akutmottagningen

Barnsjuksköterskans kompetens och kunskap

Subkategori Samarbete mellan

barnsjuksköterskan och vårdnadshavarna, för barnets bästa Fysiska miljöns påverkan Betydelsen av barnspecifik kompetens

Relationen mellan barnet och vårdnadshavarna

Psykosociala miljöns påverkan

Bristande kunskap om att

möta barn med

autismspektrumtillstånd

Barnsjuksköterskans partnerskap med barnet och vårdnadshavarna

Ett gott partnerskap mellan barnsjuksköterskan, barnet och vårdnadshavarna var av stor vikt för en god omvårdnad. Det förutsatte att barnsjuksköterskan och vårdnadshavarna kunde samarbeta med varandra, för barnets bästa. Det förutsatte även en god relation mellan vårdnadshavaren och barnet så att vårdnadshavaren kunde inge trygghet till barnet.

(14)

9 Ett gott samarbete mellan barnsjuksköterskorna och vårdnadshavarna beskrevs som viktigt för en god omvårdnad till barnet. Vårdnadshavarna beskrevs som experter på deras barn och denna expertis ansågs vara användbar i omvårdnaden till barnet. Vid vissa enklare omvårdnadsinsatser såsom temperaturmätning, mätning av saturation eller vägning av barnet menade barnsjuksköterskorna att vårdnadshavarnas expertis togs tillvara genom att vårdnadshavarna dels kunde utföra dessa omvårdnadsinsatser. Det förutsatte dock att vårdnadshavaren och barnsjuksköterskan samarbetade. Barnsjuksköterskorna menade även att vårdnadshavarna kunde ge barnet trygghet i de olika omvårdnadsinsatserna eftersom vårdnadshavarna bättre kände till barnets behov. Vårdnadshavarna beskrevs därför ha en avgörande roll för att barnet skulle känna sig trygg i sin vård.

“För autism skiljer sig så himla mycket och nä, för att vi ska kunna ha möjlighet att kunna göra ett bra jobb som möjligt så är det ju avgörande att föräldrarna vill hjälpa oss” (Intervju 3).

För att barnsjuksköterskan skulle kunna bemöta barnet på bästa sätt var det betydelsefullt när vårdnadshavarna gav information om barnets AST- diagnos samt de eventuella hinder och svårigheter barnet hade. Barnsjuksköterskorna menade att svårigheterna skiljer sig stort från barn till barn. Barnsjuksköterskan såg därför brister i omvårdnaden när barnsjuksköterskan inte kände till barnets diagnos och behov. Barnsjuksköterskorna hann ofta inte gå in i barnets journal innan de skulle ge omvårdnad till barnet, men om vårdnadshavarna då informerat om barnets diagnos och behov ledde det till att omvårdnaden blev bättre. Barnsjuksköterskorna beskrev situationer där vårdnadshavarna förutsatte att barnsjuksköterskorna visste om barnets diagnos och därmed inte informerade om denna innan de mötte barnet. Relationen mellan barnsjuksköterskan, barnet och vårdnadshavaren påverkades då på ett negativt sätt och ledde även till att det blev svårare att ge en god och respektfull omvårdnad till barnet.

“Det som är jätteviktigt det är att få veta att de har den här diagnosen för att vi ska kunna möta dem på ett professionellt sätt” (Intervju 10).

Barnsjuksköterskorna menade att det var lättare att ge omvårdnad till de barn som inte hade svår autism samt var mer kommunikativa. Barnsjuksköterskorna beskrev att de då kunde kommunicera direkt med barnet. De barn med nedsatt verbal förmåga kunde bli väldigt frustrerade, skrika och bli utåtagerande, något som gjorde det svårt och ledde till en känsla av maktlöshet för barnsjuksköterskorna. Barnsjuksköterskan tog då hellre “en genväg” och talade direkt till vårdnadshavarna istället för barnet. Detta ledde till att barnsjuksköterskorna kände att barnet inte blev så delaktig som det hade önskats. Samarbetet med vårdnadshavarna i omvårdnaden till dessa barn beskrevs då vara än mer betydelsefullt.

“Det jag tycker är jobbigast är väl de barnen som inte har något tal, hur man ska bemöta de och att veta att de har förstått vad som händer. De kan jag tycka är lite svåra” (Intervju 9).

Relationen mellan barnet och vårdnadshavarna

Barnets relation till vårdnadshavarna beskrevs ha stor inverkan på omvårdnaden. Barnsjuksköterskorna menade att barnet var tryggare om relationen mellan barnet och vårdnadshavarna var god. Vårdnadshavarna kunde inge en trygghet till barnet som barnsjuksköterskan inte kunde, något som därför la en bra grund för god omvårdnad. När relationen mellan barnet och vårdnadshavaren inte var god påverkade detta omvårdnaden negativt. Om vårdnadshavarna var stressade och osäkra blev barnet också stressat och osäker i situationen och om vårdnadshavarna inte förstod vad som skulle hända så förstod inte heller barnet.

(15)

10

“När man försökte göra åtgärder och vårdnadshavarna inte är med på det så är absolut inte barnet med på det heller, och då blir det jättesvårt” (Intervju 8).

Miljön på akutmottagningen

Miljön på akutmottagningarna beskrevs påverka omvårdnaden till barn med AST. Det som lyftes var både den fysiska samt psykosociala miljöns påverkan.

Fysiska miljöns påverkan

Miljön på en akutmottagning beskrevs som olämplig för barn med AST. Den påverkade barnet negativt bland annat på grund av mycket utrustning, kala vita väggar och ett snabbt tempo. Barnsjuksköterskorna menade även att barnet hade svårt att anpassa sig till nya miljöer. Barnet kändes otryggt och stressat på akutmottagningen vilket försvårade omvårdnaden. Miljön på barnakutmottagningen beskrevs dock vara bättre för barnets trygghet än miljön på den allmänna akutmottagningen eftersom miljön på barnakutmottagningen var barnanpassad, vilket i sin tur underlättade omvårdnaden.

“För det var en stressad miljö nere på akuten, men så fort vi kom upp till oss på barnakuten så lättade det ju liksom” (Intervju 9).

Om barnsjuksköterskorna kunde anpassa miljön efter barnets behov genom att exempelvis låta barnet få ett eget rum, inte plocka fram för mycket material och avskärma yttre stimuli beskrevs detta underlätta omvårdnaden. Om barnsjuksköterskorna samtidigt hade möjlighet att distrahera barnet genom att exempelvis låta barnet ha sin mobiltelefon, surfplatta eller leksak så blev barnet inte lika störd av omgivningen. Barnsjuksköterskorna menade att barnet då hade lättare att vara lugn, något som påverkade omvårdnaden positivt.

“...men han fick ha sin telefon och det var liksom, det var hans värld, han märkte nog inte så mycket annat än just det som hände på telefonen just då” (Intervju 6).

Psykosociala miljöns påverkan

Stress på akutmottagningen beskrevs av barnsjuksköterskorna påverka omvårdnaden negativt. Stress gjorde att barnsjuksköterskorna inte hade möjlighet att avsätta den tid som de ansåg behövdes för att planera och genomföra en god omvårdnad. Om barnsjuksköterskorna blev stressade menade de att även barnen blev detta, vilket då försvårade omvårdnaden avsevärt.

“Vi som vårdpersonal kan vara väldigt stressade och ha bråttom, man behöver göra en första bedömning ganska snabbt kanske man är trött, man är hungrig som vårdpersonal så har man inte det bästa bemötandet mot ett autistiskt barn där och då, att man kanske inte kan ta sig tiden att göra det så bra som möjligt” (Intervju 1).

Att samarbeta i teamet och planera vården utefter barnet behov ansågs därför betydelsefullt för omvårdnaden. Om vården inte kunde planeras var det svårt att ha kontinuitet hos barnet. Kontinuitet hos samtliga professioner på akutmottagningen var annars betydelsefullt för omvårdnaden. Om det fanns möjlighet att planera och strukturera vården beskrevs detta leda till en bättre omvårdnad. Planeringen kunde bland annat innefatta att vara få personer inne i rummet samtidigt, samt väl inne hos barnet göra åtgärder i ett samlat moment.

(16)

11

“.. ja men att vi fick liksom försöka komma på en plan ja men att okej, hur gör vi nu för att det ska bli så lite vårdpersonal som möjligt, eeh och liksom så strukturerat som möjligt ändå”

(Intervju 2).

Barnsjuksköterskans

kompetens

och

kunskap

Barnsjuksköterskans kompetens och kunskap ansågs påverka omvårdnaden. Barnsjuksköterskor med specialistutbildning inom barn- och ungdomssjukvård, adekvat kunskap om både diagnos och bemötande samt tidigare erfarenhet av att möta barn med AST sågs som styrkor i omvårdnaden.

Betydelsen av barnspecifik kompetens

Om barnsjuksköterskorna hade en specialistutbildning i barn- och ungdomssjukvård ansågs det påverka omvårdnaden till barnet positivt genom att de via utbildningen erhållit ytterligare kompetens att möta barn med AST. Även då barnsjuksköterskorna inte hade specialistutbildning men arbetade på barnakutmottagningen och därmed hade erfarenhet av barnsjukvård beskrevs det som positivt för omvårdnaden. Barnsjuksköterskorna beskrev tillfällen där barn med AST mottagits på de medicinska barnakutmottagningarna trots att de egentligen inte tillhört en klinik, exempelvis ortopedkliniken, som i vanliga fall vårdas på de allmänna akutmottagningarna. Orsaken var då oftast att barnsjuksköterskorna på barnakutmottagningarna ansågs ha bättre förutsättningar och förmåga att ge barnanpassad omvårdnad.

“Barnen hade nog mått bäst av att få möta specialistutbildade barnsjuksköterskor och undersköterskor. Alla barn. För att få så rättvis och bra vård som möjligt. Eh. det tror jag. För hur eller hur så är vi ju olika kliniker och barn är ju i behov av att få träffa barn...alltså

vårdpersonal med specialitet” (Intervju 1).

Bristande kunskap om att möta barn med autismspektrumtillstånd

Bristande kunskap om att ge omvårdnad till barn med AST ansågs påverka omvårdnaden negativt, bland annat genom att barnsjuksköterskorna då kände att de hade svårt att samarbeta samt få barnen delaktiga i sin vård. Barnsjuksköterskorna beskrev att de i vissa situationer fått ta till tvång för att kunna genomföra vissa vårdmoment, något som inte uppskattats av någon. Barnsjuksköterskorna menade att det behövdes mer kunskap om hur de bemöter, samarbetar samt ger individanpassad omvårdnad till barnen, speciellt till de barnen med mer uttalade autistiska symtom. Barnsjuksköterskorna menade att det varit önskvärt om utbildningar kunde erhållas kontinuerligt.

Barnsjuksköterskorna menade samtidigt att de i vissa svåra situationer kunde använda sig av sina eventuella tidigare erfarenheter av att ge omvårdnad till barn med AST, eller vända sig till mer erfarna kollegor för att få hjälp och råd. Tidigare erfarenheter var därför något som ansågs betydelsefullt i omvårdnaden till dessa barn.

“eh vi stöter ju inte på de här barnen särskilt ofta, och det finns ju olika nivåer och så där, lite kunskap fick jag ju under min vidareutbildning men eftersom jag inte har någon egen personlig erfarenhet av att möta dessa barnen så har jag inte så mycket kunskap kring det liksom”

(17)

12

Diskussion

Metoddiskussion

För att säkra studiens kvalitet och tillförlitlighet har metoden diskuterats kritiskt och ställningstaganden har tagits utifrån begreppen trovärdighet, pålitlighet, bekräftelsebarhet och överförbarhet (Mårtensson & Fridlund, 2017). För att stärka den vetenskapliga kvaliteten har de tidigare presenterade etiska principerna autonomiprincipen, rättviseprincipen och göragottprincipen tagits hänsyn till i hela forskningsprocessen (Mårtensson & Fridlund, 2017).

Trovärdighet innebär att läsaren ska övertygas av författaren att den skapade kunskapen är

rimlig samt att resultatet är giltigt (Mårtensson & Fridlund, 2017). En kvalitativ metod som undersöker personens egna erfarenheter inom ett specifikt område (Henricson & Billhult, 2017) valdes som design då den ansågs mest lämplig i förhållande till studiens syfte, något som stärker studiens trovärdighet (Petersson, 2017). Med en kvantitativ metod som design hade arbetets syfte inte kunnat besvarats, då en kvantitativ metod istället ger svar på syftet genom strukturerade mätningar, observationer eller genom att se samband mellan olika variabler (Billhult, 2017). Vidare valdes en induktiv ansats eftersom det utgår från personens erfarenheter istället för en redan studerad teori eller modell, vilket är fallet i en deduktiv ansats (Henricson & Billhult, 2017; Polit & Beck, 2021; Graneheim et al., 2017; Henricson, 2017). Det har gemensamt tolkats och reflekterats över de data som framkom i intervjuerna, detta för att resultatet skulle bli så trovärdigt som möjligt. Vidare fick deltagaren möjlighet att bestämma plats för intervjun, vilket kan ha bidragit till trygghet hos deltagaren och därmed mer utförliga svar (Danielson, 2017). Intervjuguiden ansågs fullgott utvecklad eftersom den reviderades efter den första av de två genomförda pilotintervjuerna, något som stärker studiens trovärdighet. För att stärka studiens trovärdighet ytterligare har tolkningar, reflektioner och diskussioner förts över resultatet gemensamt med handledare och studiekamrater.

Pålitlighet betyder att om samma metod används igen i en upprepad studie skulle samma eller

liknande resultat framkomma (Mårtensson & Fridlund, 2017). Det finns en tydlig beskrivning kring hur datainsamlingen gått till i metoden vilket stärker studiens pålitlighet (Mårtensson & Fridlund, 2017). Intervjuerna skedde med en enskild intervjuare vilket kan ha varit till fördel då det kan störa deltagaren när flera personer intervjuar. Det kan dock ha påverkat intervjuernas innehåll (Danielson 2017) varför den förutbestämda intervjuguiden användes. Två intervjuer skedde via telefon vilket kan ha påverkat resultatet eftersom det inte fanns möjlighet att betrakta deltagarnas kroppsspråk och ansiktsuttryck. I metoden har det beskrivits hur författarna förhållit sig till sin förförståelse under studiens gång, vilket stärker pålitligheten ytterligare (Mårtensson

& Fridlund, 2017).

Bekräftelsebarhet innebär att metoden är noggrant beskriven samt att de slutsatser som

presenteras i resultatet är de faktiska erfarenheter som deltagarna angett (Mårtensson & Fridlund, 2017). Analysprocessen är tydligt beskriven i metoden vilket stärker studiens bekräftelsebarhet. Resultatet utgjordes delvis av citat för att styrka författarnas tolkning av texten (Wibeck, 2017). Tio intervjuer ansågs tillräckligt då det under de sista intervjuerna inte framkom några nya beskrivningar, vilket stärker bekräftelsebarheten ytterligare.

Överförbarhet innebär i vilken grad studiens resultat kan användas i andra grupper och

situationer (Mårtensson & Fridlund, 2017). Överförbarheten för studien stärktes då den ändamålsenliga urvalsprocessen noggrant beskrivits (Mårtensson & Fridlund, 2017). Ett mindre antal sjuksköterskor med olika många år i yrket, på olika arbetsplatser och med olika erfarenheter inkluderades vilket var mer givande för en kvalitativ studie än om en stor grupp

(18)

13 med liknande egenskaper hade använts (Henricson & Billhult, 2017). Detta gjorde även att en bredare bild av ämnet kunde beskrivas i resultatet vilket ökar överförbarheten (Henricson, 2017). Urvalet inkluderade både allmänutbildade och specialistutbildade sjuksköterskor inom barn- och ungdom, vilket stärker överförbarheten ytterligare eftersom resultatet kan överföras till flera grupper. Oberoende vilket sjukhus deltagarna arbetade på uppkom gemensamma nämnare i resultatet vilket betyder att resultatet är överförbart till andra sjukhus.

Resultatdiskussion

Målet med studien var att beskriva vad barnsjuksköterskan har för erfarenhet av vad som påverkar omvårdnaden till barn med AST på en akutmottagning. I resultatet framkom tre kategorier med tillhörande subkategorier: Barnsjuksköterskans partnerskap med barnet och

vårdnadshavarna; där barnsjuksköterskorna belyste att samarbetet med vårdnadshavarna samt

att relationen mellan barnet och dess vårdnadshavare påverkade omvårdnaden till barnet. Miljön

på akutmottagningen; betonades den fysiska och psykosociala miljöns påverkan på

omvårdnaden. Barnsjuksköterskans kompetens och kunskap; belyste vikten av specialistutbildade barnsjuksköterskor och barnsjuksköterskor med tidigare erfarenhet kring omvårdnad av barn med AST samt att brist på kunskap inverkade negativt på omvårdnaden. Det framkom i resultatet att ett gott samarbete mellan barnsjuksköterskan, barnet och vårdnadshavarna underlättade för en god omvårdnad, något även tidigare forskning visar (Jensen et al., 2019; Russell & McCloskey, 2016). Barnsjuksköterskorna menade att ett samarbete med vårdnadshavarna var viktigt eftersom vårdnadshavarna känner sitt barn bäst. Om vårdnadshavarna gav information till barnsjuksköterskorna om barnets diagnos samt de eventuella hindren och/eller svårigheter barnet hade ansågs det enklare att ge god, personcentrerad vård. Dock upplever vårdnadshavare ibland att det påverkar omvårdnaden negativt om de berättar om barnets diagnos (Muskat et al., 2016), vilket kan förklara varför vissa vårdnadshavare undviker att delge den informationen. Samtidigt upplever vårdnadshavare att det är betydelsefullt när barnsjuksköterskan ser barnet och dess behov av stöd (Russell & McCloskey, 2016). I enlighet med personcentrerad vård (Ekman et al., 2011) är det av vikt att låta barnet och vårdnadshavarna berätta om hur barnets tillstånd påverkar det vardagliga livet då detta skickar signaler till barnet och vårdnadshavarna att deras åsikter och känslor är viktiga. Genom information om barnets unika behov skapas en gemensam förståelse för hur vården ska formas (Ekman et al., 2011) för barnets bästa.

Barnsjuksköterskorna beskrev att det var svårare att ge omvårdnad till de barnen med nedsatt verbal förmåga, eftersom de kunde bli väldigt frustrerade och utåtagerande. Tidigare studier visar att barnsjuksköterskor tycker det är svårt att veta hur de ska göra om barnet har ett aggressivt beteende (Bultas et al., 2016; Corsano et al., 2019). Ett samarbete med vårdnadshavarna upplevs då än mer betydelsefullt eftersom vårdnadshavarna ofta kan förutse vad som kan utlösa ett aggressivt beteende hos barnet (Johnson et al., 2014), vilket underlättar för barnsjuksköterskan i omvårdnaden. Detta kan relateras till partnerskapet, som är en av grunderna i den personcentrerade vården (Ekman, 2018). Partnerskapet uppnås genom att både barnets och vårdnadshavarnas behov identifieras (MacArthur et al., 2015; Ekman & Norberg, 2013). Om behoven identifieras ökar möjligheterna hos barnsjuksköterskan att tillfredsställa dem (Hallström, 2015; Muskat et al., 2016) och störst möjlighet att göra både barnet och vårdnadshavarna delaktiga i omvårdnaden (Florin, 2014; Johnson et al., 2014). Barnsjuksköterskorna menade att det var svårare att få de barn med mer uttalade autistiska symtom delaktiga i sin vård, något som annars är en central del i den personcentrerade vården (Udo, 2020) och en grund för människors lika värde (Sandman & Kjellström, 2018). Genom delaktighet fås möjlighet att vårda utifrån det etiska kravet, där grunden är god vård (Dahlberg

(19)

14 & Segesten, 2010). Alla barn, oavsett diagnos, har rätt till ett fullvärdigt liv, bästa möjliga hälsa samt tillgång till hälso- och sjukvård (UNICEF u.å; SFS 2018:1197). Detta gör det viktigt att erbjuda barn partnerskap i sin vård oavsett diagnos eller beteende. Barnsjuksköterskorna som såg svårigheter med att samarbeta med barnet beskrev hur de istället gick via vårdnadshavarna, eftersom det ansågs enklare. När barnen inte erbjuds partnerskap och barnsjuksköterskan går via vårdnadshavarna istället kan det leda till frustration hos vårdnadshavarna (Strunk et al., 2014). Dock kan samarbetet med vårdnadshavarna göra det enklare för barnsjuksköterskan att förstå barnets behov och göra barnet delaktig (Johnson et al., 2014). Att samarbeta med vårdnadshavarna och gemensamt planera omvårdnaden med barnet och vårdnadshavarna utifrån barnets bästa, är grundläggande inom personcentrerad vård (Ekman & Norberg, 2013). Det framkom i resultatet att barnsjuksköterskorna ansåg att det var viktigt att ha möjlighet att avsätta tid till barnet, då det annars gjorde det svårare att ge individanpassad omvårdnad. Vårdnadshavare till barn med AST menar att ge utrymme och tid är av stor vikt, särskilt om barnet är upprört och behöver lugna ner sig (Kopecky et al., 2013). Studier visar dock att en stressig arbetsmiljö kan hämma barnsjuksköterskan från att få möjlighet att ta sig den tid till patientmötet som behövs för att vårda dessa barn, vilket i sin tur kan försvåra barnets möjlighet att vara lugn och trygg i situationen (Jensen et al., 2019). Det krävs samtidigt tid och en lugn miljö för att barnsjuksköterskan ska kunna lyckas med en god kommunikation till barn med kommunikationssvårigheter (Carlsson & Björk Brämberg, 2014). Barnsjuksköterskans arbetsmiljö är viktig för möjligheten att vårda personcentrerat eftersom tidsbrist och stress på arbetsplatsen har visats försvåra detta (Elfstrand Corlin et al., 2017; Udo, 2020). Den personcentrerade vården ska dock genomsyra barnsjuksköterskans omvårdnad hela tiden och inte bara när det finns tid (Udo, 2020). Det krävs alltså en god arbetsmiljö för att kunna skapa god och säker vård. Likaså ger en personcentrerad vård bättre förutsättningar för en god arbetsmiljö för barnsjuksköterskan (Elfstrand Corlin et al., 2017).

Barnsjuksköterskorna menade att sjuksköterskor med specialistutbildning inom barn- och ungdomssjukvård samt sjuksköterskor med erfarenhet inom barnsjukvård var betydelsefullt för en god omvårdnad. Barnsjuksköterskorna ansåg även att det behövs mer kunskap om hur de ska ge god omvårdnad till barn med AST, särskilt de med mer uttalade kommunikationssvårigheter, något som även visats i tidigare studier (Corsano, et al., 2019; Jensen et al., 2019; Zwaigenbaum et al., 2016). Även vårdnadshavare till barn med AST anser att det är viktigt att barnsjuksköterskan har kunskap om barnets diagnos, då de annars upplever att de måste lära barnsjuksköterskan om hur hen ska bemöta barnet, något som leder till frustration hos vårdnadshavaren (Strunk et al., 2014). Studier visar även att barnsjuksköterskan upplever det svårt att interagera med barnet och förstå barnets behov när hen inte har tillräckligt med kunskap (Corsano et al., 2019) vilket i sin tur försvårar förutsättningen att ge personcentrerad vård. Om barnsjuksköterskan inte förstår barnets berättelse om hur barnet upplever sin omgivning ges inte heller möjligheten att ingå ett partnerskap med barnet för att utveckla den personcentrerade vården (Ekman et al., 2011). Barnsjuksköterskor i tidigare studier upplever samtidigt att de behöver utbildning för att känna sig trygga i att möta barn med AST samt för att kunna bemöta barnen bra i just akutsjukvård (Johnson et al., 2012; McGonigle et al., 2014). Samtidigt menar Autism- och Aspergerförbundet (2018) att alla verksamheter som möter barn med AST bör inneha kunskap att bemöta dessa individer och att det då är barnsjuksköterskans ansvar att vara uppdaterad på aktuell kunskap om barnets diagnos.

(20)

15

Slutsatser

Studien visar att partnerskapet med barnet underlättades om ett gott samarbete kunde ske med barnets vårdnadshavare. Genom vårdnadshavarens information om barnets behov kunde barnsjuksköterskorna få hjälp hur hen kunde bemöta just den unika individ som står framför hen. Detta gjorde att barnsjuksköterskorna lättare kunde göra omvårdnaden personcentrerad. Den fysiska och psykosociala miljön på akutmottagningen försvårade möjligheten att ge en personcentrerad vård. Dels på grund av yttre stimuli men även på grund av en stressig arbetsmiljö för barnsjuksköterskorna. Det ansågs bäst för barnen att komma till en barnanpassad akutmottagning med specialistutbildade sjuksköterskor inom barnsjukvård. Barnsjuksköterskorna önskade även mer kunskap om hur de ska bemöta barn med AST som framför allt inte innehar verbal kommunikation samt hur de kan göra för att få dessa barn delaktiga så att omvårdnaden blir personcentrerad.

Kliniska implikationer

Resultatet från denna studie kan användas som stöd för förbättringsarbete på allmänna akutmottagningar och barnakutmottagningar, som en del i att stärka arbetet kring barn med AST. Resultatet visade att barnsjuksköterskans kompetens, erfarenhet och kunskap påverkade omvårdnaden till barn med AST, vilket visar betydelsen av specialistutbildade och barnerfarna sjuksköterskor. Arbetsgivare till anställda som träffar barn med AST på en akutmottagning kan därmed dra nytta av studiens resultat genom att möjliggöra mer utbildning och kompetensutveckling gällande omvårdnad till barn med AST. Arbetsgivare i samråd med barnsjuksköterskan kan även se över möjligheten att utveckla den personcentrerade vården till barn med AST genom att tillsammans med barnet och vårdnadshavaren framställa rutiner för omvårdnaden. Vidare kan studiens resultat på organisationsnivå användas som grund för att lyfta frågan om barn med kirurgiska, ortopediska samt öron- näsa- halsbesvär kan vårdas enbart på barnakutmottagningar istället för de allmänna akutmottagningarna.

Resultatet visade även att samarbetet och partnerskapet med barnet och vårdnadshavarna var av stor vikt. Vidare forskning om hur omvårdnaden kan utvecklas för att bli mer anpassad till barn med AST då de besöker en akutmottagning kan bedrivas. Resultatet från denna studie ger samtidigt en god grund för att utföra fortsatt forskning kring personcentrerad vård till barn med autismspektrumtillstånd på en akutmottagning för att förbättra barnens, vårdnadshavarnas och barnsjuksköterskans erfarenhet av omvårdnaden.

(21)

16

Referenser

Atladottir, A., Gyllenberg, D., Langridge, A., Sandin, S., Hansen, S., Leonard, H., Gissler, M., Reichenberg, A., Schendel, D., Bourke, J., Hultman, C., Grice, D., Buxbaum, J. & Parner, E. (2015). The increasing prevalence of reported diagnoses of childhood psychiatric disorders: a descriptive multinational comparison. European Child & Adolescent Psychiatry, 24(2), 173– 183. https://doi.org/10.1007/s00787-014-0553-8

Autism- och Aspergerförbundet (2018). Autismspecifik kompetens.

https://www.autism.se/autismspecifik_kompetens

Beadle-Brown, J., Roberts, R. & Mills, R. (2009). Person-centred approaches to supporting children and adults with autism spectrum disorders. Tizard Learning Disability Review, 14(3), 18–26. https://doi.org/10.1108/13595474200900024

Benderix, Y. (2015). Barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som ADHD, autismspektrumtillstånd och Tourettes syndrom. I I. Hallström & T. Lindberg (Red.). Pediatrisk

omvårdnad. (2 uppl., s. 338–344). Liber.

Bessette Gorlin, M., McAlpine, C. P., Garwick, A. & Wieling, E. (2016). Severe Childhood Autism: The Family Lived Experience. Journal of Pediatric Nursing, 31(6), 580–597. https://doi.org/10.1016/j.pedn.2016.09.002

Billhult, A. (2017). Kvantitativ metod och stickprov. I M. Henricson (Red.). Vetenskaplig teori

och metod - från idé till examination inom omvårdnad (2 uppl., s. 100–109). Studentlitteratur.

Bultas, M. (2012). The Health Care Experiences of the Preschool Child With Autism. Journal

of Pediatric Nursing, 27(5), 460–470. https://doi.org/10.1016/j.pedn.2011.05.005

Bultas, M., McMillin, S., & Zand, D. (2016). Reducing Barriers to Care in the Office-Based Health Care Setting for Children With Autism. Journal of Pediatric Health Care, 30(1), 5–14. https://doi.org/10.1016/j.pedhc.2015.08.007

Carlsson, E. & Björk Brämberg, E. (2014). Kommunikationssvårigheter. I A-K. Edberg, A. Edenberg, F. Friberg, L. Wallin, H. Wijk & J. Öhlén (Red.). Omvårdnadens grunder: hälsa och

ohälsa (1 uppl., s. 447–476). Studentlitteratur

Corsano, C., Cinotti, M. & Guidotti, L. (2019). Pediatric nurses’ knowledge and experience of autism spectrum disorders: An Italian survey. Journal of Child Health Care, 24(3), 1367493519875339–1367493519875495. https://doi.org/10.1177/1367493519875339

Dahlberg, K. & Segesten, K. (2010). Hälsa och vårdande: i teori och Praxis. Natur & Kultur. Danielson, E. (2017). Kvalitativ forskningsintervju. I M. Henricson. (Red.). Vetenskaplig teori

och metod- från idé till examination inom omvårdnad. (2 uppl., s. 143–153). Studentlitteratur.

Edberg, A-K., Ehrenberg, A., Friberg, F., Wallin, L., Wijk, H. & Öhlén, J. (2013). Introduktion. I A-K. Edberg, A. Ehrenberg, F. Friberg, L. Wallin, H. Wijk & J. Öhlén (Red.). Omvårdnad på

(22)

17 Studentlitteratur.

Edvardsson, D. (2015). Notes on person-centred care: What it is and what it is not. Nordic

Journal of Nursing Research, 35(2), 65–66. https://doi.org/10.1177/0107408315582296

Ekebergh, M. (2015). Vårdvetenskap och dess betydelse för sjuksköterskans omvårdnadsarbete. I M. Arman, K. Dahlberg & M. Ekebergh (Red.). Teoretiska grunder för

vårdande (1 uppl., s. 15-26). Liber AB.

Ekman, I. (2018). The GPCC. European Heart Journal, 39(7), 495–496. https://doi.org/10.1093/eurheartj/ehy029

Ekman, I. & Norberg, A. (2013). Personcentrerad vård - teori och tillämpning. I A-K. Edberg, A. Ehrenberg, F. Friberg, L. Wallin, H. Wijk & J. Öhlén (Red.). Omvårdnad på avancerad nivå

- kärnkompetenser inom sjuksköterskans specialistområden (1 uppl., s. 29–62.).

Studentlitteratur.

Ekman, I., Swedberg, K., Taft, C., Lindseth, A., Norberg, A., Brink, E., Carlsson, J., Dahlin-Ivanoff, S., Johansson, I., Kjellgren, K., Lidén, E., Öhlén, J., Olsson, L., Rosén, H., Rydmark, M., & Sunnerhagen, K. (2011). Person-Centered Care — Ready for Prime Time. European

Journal of Cardiovascular Nursing : Journal of the Working Group on Cardiovascular Nursing

of the European Society of Cardiology, 10(4), 248–251.

https://doi.org/10.1016/j.ejcnurse.2011.06.008

Elfstrand Corlin, T., Kajonius, P., & Kazemi, A. (2017). The impact of personality on person‐ centred care: a study of care staff in Swedish nursing homes. International Journal of Older

People Nursing, 12(2), e12132–n/a. https://doi.org/10.1111/opn.12132

Eriksson, K. & Bergbom, I. (2017). Begrepp och begreppsbildning inom vårdvetenskap som disciplin. I L. Wiklund Gustin. & I. Bergbom. (Red.). Vårdvetenskapliga begrepp i teori och

praktik. (2 uppl., s. 31–48). Studentlitteratur.

Florin, J. (2014). Omvårdnadsprocessen. I A-K. Edberg, A. Edenberg, F. Friberg, L. Wallin, H. Wijk & J. Öhlén (Red.). Omvårdnadens grunder: ansvar och utveckling (1 uppl., s. 47–78). Studentlitteratur.

Forsner, M. (2015). Omvårdnad vid procedurer. I I. Hallström & T. Lindeberg (Red.).

Pediatrisk omvårdnad (2 uppl., s. 129–137). Liber

Graneheim, U., & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 24(2), 105–112. https://doi.org/10.1016/j.nedt.2003.10.001

Graneheim, U., Lindgren, B., & Lundman, B. (2017). Methodological challenges in qualitative content analysis: A discussion paper. Nurse Education Today, 56, 29–34. https://doi.org/10.1016/j.nedt.2017.06.002

Hallström, I. (2015). Barn i hälso- och sjukvården. I I. Hallström & T. Lindeberg (Red.).

(23)

18 Helsingforsdeklarationen (2013). WMA declaration of Helsinki - ethical principles for medical

research involving human subjects.

https://www.wma.net/policies-post/wma-declaration-of-helsinki-ethical-principles-for-medical-research-involving-human-subjects/

Henricson, M. & Billhult, A. (2017). Kvalitativ metod. I M. Henricson. (Red.). Vetenskaplig

teori och metod- från idé till examination inom omvårdnad. (2 uppl., s. 111–117).

Studentlitteratur.

Henricson, M. (2017). Forskningsprocessen. I M. Henricson. (Red.). Vetenskaplig teori och

metod- från idé till examination inom omvårdnad. (2 uppl., 43–56). Studentlitteratur.

Holmér, E. (2020). Autismspektrumtillstånd - AST.

https://www.1177.se/Kronoberg/sjukdomar--besvar/hjarna-och-nerver/larande-forstaelse-och-minne/autism/

Hjärnfonden. (u.å.). Vad är autism? Hämtad 26 januari, 2021, från https://www.hjarnfonden.se/om-hjarnan/diagnoser/autism/#

Hägglöf, B. (2020). Neuropsykiatriska funktionshinder hos barn. I K. Hanséus, M. Jägervall, & M. Norman (Red.). Barnmedicin. (5 uppl., s. 637–673.). Studentlitteratur.

Jansson, M. (2015). Autism i DSM-5. https://www.autism.se/autism_i_dsm5

Jensen, E., Geisthardt, C., & Sarigiani, P. (2019). Working with Children with Autism Spectrum Disorder in a Medical Setting: Insights from Certified Child Life Specialists. Journal of Autism

and Developmental Disorders, 50(1), 189–198. https://doi.org/10.1007/s10803-019-04245-0

Johnson, N., Bekhet, A., Robinson, K., & Rodriguez, D. (2014). Attributed Meanings and Strategies to Prevent Challenging Behaviors of Hospitalized Children With Autism: Two Perspectives. Journal of Pediatric Health Care, 28(5), 386–393. https://doi.org/10.1016/j.pedhc.2013.10.001

Johnson, N., Lashley, J., Stonek, A., & Bonjour, A. (2012). Children With Developmental Disabilities at a Pediatric Hospital: Staff Education to Prevent and Manage Challenging Behaviors. Journal of Pediatric Nursing, 27(6), 742–749. https://doi.org/10.1016/j.pedn.2012.02.009

Kjellström, S. (2017). Forskningsetik. I M. Henricson. (Red.). Vetenskaplig teori och metod-

från idé till examination inom omvårdnad. (2 uppl., s. 57–77.). Studentlitteratur.

Kopecky, K., Broder-Fingert, S., Iannuzzi, D., & Connors, S. (2013). The Needs of Hospitalized Patients With Autism Spectrum Disorders: A Parent Survey. Clinical

Pediatrics, 52(7), 652–660. https://doi.org/10.1177/0009922813485974

Lagen om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter. (SFS 2018:1197).

Riksdagen. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-20181197-om-forenta-nationernas-konvention_sfs-2018-1197

(24)

19 Lutz, H., Patterson, B., & Klein, J. (2012). Coping With Autism: A Journey Toward Adaptation.

Journal of Pediatric Nursing, 27(3), 206–213. https://doi.org/10.1016/j.pedn.2011.03.013

MacArthur, J., Brown, M., McKechanie, A., Mack, S., Hayes, M., & Fletcher, J. (2015). Making reasonable and achievable adjustments: the contributions of learning disability liaison nurses in “Getting it right” for people with learning disabilities receiving general hospitals care.

Journal of Advanced Nursing, 71(7), 1552–1563. https://doi.org/10.1111/jan.12629

McGonigle, J., Migyanka, J., Glor-Scheib, S., Cramer, R., Fratangeli, J., Hegde, G., Shang, J., & Venkat, A. (2014). Development and Evaluation of Educational Materials for Pre-hospital and Emergency Department Personnel on the Care of Patients with Autism Spectrum Disorder.

Journal of Autism and Developmental Disorders, 44(5), 1252–1259.

https://doi.org/10.1007/s10803-013-1962-0

Muskat, B., Burnham Riosa, P., Nicholas, D., Roberts, W., Stoddart, K. & Zwaigenbaum, L. (2015). Autism comes to the hospital: The experiences of patients with autism spectrum disorder, their parents and health-care providers at two Canadian paediatric hospitals. Autism :

the International Journal of Research and Practice, 19(4), 482–490.

https://doi.org/10.1177/1362361314531341

Muskat, B., Greenblatt, A., Nicholas, D., Ratnapalan, S., Cohen-Silver, J., Newton, A., Craig, W., Kilmer, C., & Zwaigenbaum, L. (2016). Parent and health care provider perspectives related to disclosure of autism spectrum disorder in pediatric emergency departments. Autism : the International Journal of Research and Practice, 20(8), 986–994. https://doi.org/10.1177/1362361315621520

Mårtensson, J. & Fridlund, B. (2017). Vetenskaplig kvalitet i examensarbete. I M. Henricson. (Red.). Vetenskaplig teori och metod- från idé till examination inom omvårdnad. (2 uppl., s. 421–436). Studentlitteratur.

Nicholas, D., Zwaigenbaum, L., Muskat, B., Craig, W., Newton, A., Kilmer, C., Greenblatt, A., Roberts, W., & Cohen-Silver, J. (2016). Experiences of emergency department care from the perspective of families in which a child has autism spectrum disorder. Social Work in Health

Care, 55(6), 409–426. https://doi.org/10.1080/00981389.2016.1178679

NOBAB. (2017). Nordiskt nätverk för Barn och ungas rätt och Behov inom hälso- och sjukvård [PowerPoint-presentation].

http://www.nobab.se/images/nobabprodukter/Presentation_NOBAB_2017.pdf

Petersson, P. (2017). Aktionsforskning. I M. Henricson (Red.). Vetenskaplig teori och metod -

från idé till examination inom omvårdnad (2 uppl., s. 250 - 264). Studentlitteratur.

Polit, D.F., & Beck, C.T. (2021). Nursing Research Generating and assessing evidence for

nursing practice. Lippincott Williams and Wilkins

Priebe, G. & Landström, C. (2017). Den vetenskapliga kunskapens möjligheter och begränsningar- grundläggande vetenskapsteori. I M. Henricson (Red.). Vetenskaplig teori och

Figure

Tabell 1. Presentation av deltagare
Tabell 2. Exempel på analysprocessen utifrån Graneheim och Lundman (2004).
Tabell 3. Kategorier och subkategorier   Kategori  Barnsjuksköterskans

References

Related documents

Syftet med denna studie är att undersöka vad strategiskt utvalda pedagoger med erfarenhet av att arbeta med barn med autism har för kunskap om och intresse för

Intresset för att göra denna studie väcktes från första början av det faktum att FN har ansvar för att motarbeta den internationella terrorismen, eftersom den utgör hot mot

Following calls for more case-specific and audience-specific research (Moser, 2010; Whitmarsh and Lorenzoni, 2010), the overall aim of this thesis is to analyse the

Vidare framhåller föräldrarna och ett par av föräldrarnas vittnen en bild av Det icke trovärdiga barnet. Anledningen till varför denna bild förs fram i domen kan man bara

För att sjuksköterskan ska ge kvalitetssäkrad vård till patienter med AST behöver sjuksköterskan ha kunskap om faktorer som kan påverka omvårdnaden för dessa

Motsatsen gäller för artiklar där politiker från något av minoritetspartierna kom till tals där medierna inte helt överraskande lyfte fram exempel på hinder

In prior longitudinal work on children’s L2 socialization in classrooms, novices’ language acquisition has been seen as a result of children’s participation in

När de bara utformar tjänsten mot ett specifikt segment men marknadsför den för alla potentiella kunder kan syftet med segmentering som är att skapa specifika marknadsprogram