Examensarbete
15 högskolepoängFöräldrars uppfattning av vägledning på
en mångkulturell skola
Some parents views on career counselling in a multicultural school
Vesna Fransson
Studie- och yrkesvägledarutbildningen 180 hp 2010-12-07
Examinator: Anders Lovén Handledare: Laid Bouakaz Studie- och
yrkesvägledarutbildningen Individ och samhälle
3
Sammanfattning
Den undersökning jag har gjort handlar om sex olika föräldrars erfarenheter och förväntningar på vägledare och vägledning som en process i skolan. Föräldrarna har olika etniskt ursprung, kön, ålder och vistelsetid i Sverige, men det som binder samman dem är att de hyser ett stort engagemang i sina barns karriärplanering, vilket framkom i undersökningen. Det som mer kom fram i undersökningen var att föräldrarna kan ses som ”moderna” föräldrar och inte ”traditionella”. Utbildningsnivån och språkkunskaperna i svenska varierade stort mellan föräldrarna varför jag genomförde en del intervjuer på mitt modersmål serbiska. I föräldrarnas förväntningar märktes inte några större skillnader i uppfattningen om vägledare och/eller vägledningsprocessen. De har en samsyn vad gäller kommunikationen/interaktionen mellan sig och vägledning som stämmer väl överens med Watzlawicks kommunikationsteori och det är inte deras mångkulturalitet som gör att kommunikationen mellan föräldrar och vägledare inte existerar. Den beror på andra faktorer och ligger bland annat på styrande/kommunal nivå. Interaktionen mellan förälder och vägledare visade sig vara lika obefintlig såsom den beskrivs i andras undersökningar. Detta beroende på att föräldrar inte visste om att det fanns en vägledare på skolan, vad denne gör eller att föräldern t ex levde i tron att man som förälder inte fick besöka vägledaren som dessutom förknippades med problem. Majoriteten av föräldrarna har nog med problem, eller rättare sagt hinder, varför ytterligare ett ”problem” (kontakten med vägledare) är något man kanske undviker. Hos dessa mångkulturella föräldrar löper som en omedveten röd tråd en både låg och hög känsla av sammanhang (Antonovskys KASAM) tätt sammanflätad med en utebliven relation till inte bara vägledaren på sitt barns grundskola utan även till samhället i stort då det i den undersökta kommunen inte finns information om t ex gymnasievalet upptryckt på andra språk än svenska. Min forskning visade att hur stort engagemang man än har som en modern förälder i sitt barns karriärplanering oavsett etniskt ursprung så finns inte den övergripande metakunskapen om hur man ska kunna ta del av vad vägledning är för något. Det råder en total avsaknad av kommunikation, information, interaktion och relation på alla möjliga
4
olika nivåer och den kommunala diskrepansen och stagnationen som beskrivs av Skolverket (2005) är väldigt närvarade även i min undersökning.
5
Innehåll
Innehåll ... 5
1. Inledning och bakgrund ... 7
2. Syfte ... 9
3. Frågeställning ... 9
4. Begreppsförklaringar ... 10
5. Tidigare forskning ... 11
5.1 Paradigmskifte inom vägledning... 11
5.2 Moderna eller traditionella familjer ... 11
5.3 Vägledningsverksamheten i Sveriges kommuner ... 13
5.4 Lärar-föräldrarelationer i en mångkulturell skola ... 13
5.5 Gymnasievalet sett ur föräldraperspektiv... 14
6. Teori ... 16
6.1 Watzlawicks kommunikationsteori ... 16
6.2 KASAM – Känsla av sammanhang ... 17
7. Metodval ... 18
7.1 Relevans ... 18
7.2 Intervju som metod ... 18
7.3 Urval och begränsningar ... 19
7.4 Reliabilitet och validitet ... 20
7.5 Etiska principer ... 20
7.6 Genomförande ... 21
7.7 Intervjuprofiler ... 22
8. Resultat ... 23
8.1 Kommunikationen/interaktionen mellan förälder och vägledare ... 23
8.1.1 Allmänna informationsträffar ... 23
8.1.2 Enskilda samtal ... 24
6
8.1.4 Kommunikationens hinder ... 25
8.2 Föräldrarnas erfarenheter och förväntningar på vägledning ... 25
8.2.1 Föräldrarnas erfarenheter av vägledaren på skolan ... 25
8.2.2 Diskrepansen mellan karriärvägledning i skolan och i hemmen ... 26
8.2.3 Sex föräldrars röster om karriärplanering ... 27
8.2.4 Föräldrarnas förväntningar på vägledare ... 28
8.2.5 Föräldrarnas förväntningar på vägledningsprocessen i skolan ... 28
8.2.6 Om hinder - ”Från och med igår!”... 29
9. Analys ... 31
9.1 Bristande kommunikation ... 31
9.2 Vägledningsprocess vs Karriärplanering ... 33
9.2.1 Föräldrarnas känsla av sammanhang ... 34
10. Diskussion och fortsatt forskning ... 36
11. Källförteckning ... 37
Bilaga 1 ... 39
Brev till föräldrar... 39
Bilaga 2 ... 40 Intervjuguide ... 40 Bilaga 3 ... 41 Intervjuer ... 41 Resultat från intervju 1: ... 41 Resultat från intervju 2: ... 42 Resultat från intervju 3: ... 44 Resultat från intervju 4: ... 45 Resultat från intervju 5: ... 46 Resultat från intervju 6: ... 47
7
1. Inledning och bakgrund
Arbetsmarknadens krav och utformning samt ett mer mångkulturellt samhälle är några omvärldsförändringar värda att nämna. Litteraturstudier och min egen erfarenhet från praktikperioder inom utbildningen visar att många elever har dålig självkännedom generellt sett och begränsad kunskap om valmöjligheterna i åk 9. Enligt Dresch och Lovén (2003) är ungdomarna inte bara villrådiga utan även omogna och har svårt att ta till sig och söka information inför t ex gymnasievalet. I den processen (valprocessen/vägledningsprocessen) är inte enbart studievägledaren till hjälp med sin informationskunskap utan även föräldrarna påverkar och betyder mycket för eleverna i deras valprocess. Mitt arbete kommer dels att fokusera på föräldrar av olika etniskt ursprung, men även kön, ålder och tid i Sverige tas upp som bakgrund. Föräldrarnas erfarenheter av vägledaren och vägledningsprocessen i främst åk 9 och förväntningar på både vägledare och vägledningsprocessen tas även upp. Ett mångkulturellt samhälle där personer med annat hemspråk än svenska växer och innebär att andelen elever med annan kulturell bakgrund/språk har ökat. Detta har inneburit nya problemställningar och nya arbetssätt för vägledarna (Dresch & Lovén 2003). Det är viktigt att informationen om/från vägledaren når så många föräldrar som möjligt. Sker detta undrar jag?
I Utvärdering av vägledning inom det offentliga skolväsendet (Skolverket 2005) lyder fråga nummer 20 i enkäten: Finns tryckt eller webbaserad information om gymnasievalet på andra språk än svenska? Svaret på den frågan i min undersökta kommun blev: Nej. Överhuvudtaget är Skolverkets rapport nedslående läsning vare sig man är svensk eller invandrare. Kunskap om vad en vägledare gör och kan är enligt rapporten undermålig och det råder en stor diskrepans mellan dagens studie- och yrkesvägledning och de bestämmelser som finns å ena sidan och de förväntningar och krav som de som skall vägledas har å den andra. Utredningen konstaterar vidare att grundskolorna har kvalitetsmässiga problem såsom att nästan hälften av grundskolornas vägledare saknar studie- och yrkesvägledarutbildning. Kommunens arbete med studie- och yrkesvägledning har således uppvisat brister över en längre tid vilka även bekräftas av verksamhetschefen i min undersökta kommun.
8
Min förförståelse i frågan är, det mångkulturella samhället till trots, oavsett etniskt ursprung, kön, ålder och tid i Sverige, att det ovan nämnda är det som kommer att betyda minst vid föräldrarnas önskningar för sina barn – etniciteten, mamma/pappa, åldern eller hur länge de har varit i Sverige. Det finns inga ”invandrare eller medborgare” eller ”oss och dem” (Bouakaz 2009, s.90, Dugyu 2005) när det handlar om vad som skulle vara det bästa för barnen. Konstruktionen "oss och dem" finns endast som en förutfattad mening eller som en förenkling vid en besvärlig definition av invandrare.
9
2. Syfte
Mitt syfte har varit att belysa och söka förståelse i upplevelsen från sex föräldrar, av olika etniskt ursprung, kön, ålder och tid i Sverige, av vägledaren i skolan och vägledning som process i både hemmet och i en multikulturell grundskola i ett invandrartätt bostadsområde.
3. Frågeställning
De två huvudfrågorna jag vill ha besvarade är:
1. Hur uppfattar föräldrar av olika etniskt ursprung, kön, ålder och tid i Sverige kommunikationen/interaktionen mellan sig och vägledaren i skolan?
2. Vilka erfarenheter och förväntningar har dessa föräldrar på vägledaren och vägledningsprocessen?
10
4. Begreppsförklaringar
Den teoretiska definitionen (Larsen 2009, s.34) på vägledare i min forskning är: Den person som på grundskola eller gymnasium är anställd som studie- och yrkesvägledare utan hänsyn taget till om personen i fråga är utbildad studie- och yrkesvägledare eller inte.
Min definition på vägledningsprocessen i skolan: Den process som en i detta fall elev i åk 9 genomgår med stöd av t ex en vägledare/förälder/lärare/vänner i att själv utforska, formulera och utveckla sina intressen och genom bearbetning och omvandling av information få kunskap om framtida konsekvenser och därigenom komma fram till de individuella och väl underbyggda val som föreskrivs i skolans läroplaner.
Vägledningsprocessen i hemmet, Karriärplanering: Samspelet mellan förälder/familj och barnet, samtal och diskussioner om barnets studieresultat, valmöjligheter, val av utbildning och framtida karriär.
Föräldrar: Mamma, pappa eller målsman av svenskt ursprung eller av annan etnisk härkomst som har barn antingen är födda utomlands eller i Sverige.
Kommunikation: Att göra gemensamt. Interaktionen mellan människor uttryckt både verbalt och icke-verbalt inom en social och kulturell ram där människor har en relation till varandra. Paul Watzlawick menar att allt beteende är kommunikation oavsett om man är tyst eller säger något eftersom beteende inte har någon motsats eller ”icke-beteende”. Således är allt människor säger eller gör och allt de inte säger eller inte gör någon slags kommunikation (Coates 2009, s.167ff, Mortensen 2008, s.74ff).
Kompetens: Ur Om konsten att samtala (Engquist 1996, s.85) tar jag denna definition. Kompetens är ett relativt begrepp, ingen kan vara bra på allt, och begreppet inkluderar ett krav på att åstadkomma resultat. Kompetens betyder inte enbart att ha kunskap, erfarenhet, nyfikenhet och fantasi utan dessa egenskaper måste visa sig i ett önskvärt resultat.
11
5. Tidigare forskning
Flera både äldre och nyare studier (Dresch & Lovén 2003, Dugyu 2005 , Skolverket 2005, Bouakaz 2009, Ragnar 2006) visar att föräldrarna är de som har stor betydelse inför gymnasievalet och påverkar ungdomarna i deras gymnasieval, men även i dagspressen förekommer populära undersökningar (Göteborgsposten, 9 juni 2010).
5.1 Paradigmskifte inom vägledning
Det har skett en hel del omvärldsförändringar under det senaste decenniet vilka har påverkat vägledarrollen på olika sätt. Arbetsmarknadens krav och utformning samt ett mer mångkulturellt samhälle är några förändringar att nämna. Forskare och debattörer talar om ett paradigmskifte. Till exempel argumenterar R Vance Peavy för ett nytt synsätt i vägledning som en logisk konsekvens av omvärldsförändringar – vägledarna måste inta ett mer holistiskt synsätt (Dresch & Lovén 2003). I Vägledning i förändring (Dresch & Lovén 2003) intervjuades bland annat föräldrar och i studien framkom att föräldrar hade mycket oklara föreställningar om studie- och yrkesvägledarrollen. Dagens skola är långt mer mångkulturell än den skola som fanns för några decennier sedan. Enligt vägledarna själva går allt mer av deras tid åt till att arbeta med elever med invandrarbakgrund vilket har inneburit nya problemställningar och nya arbetssätt för vägledarna då kraven på denne blir större, men även bland svenska barn finns det stora skillnader i förutsättningar för skolarbete och på sikt att delta i olika valprocesser.
5.2 Moderna eller traditionella familjer
Hüseyin Dugyu, rektor i Ballerup Kommun i Danmark, skriver i sin artikel Tradition och status;
vägledning och etnicitet (Uddannelsseguiden) om hur utbildnings- och yrkesval bland invandrare
12
undersökning i Danmark där han framhåller hur familjer med annan etnisk bakgrund än dansk inte är en homogen grupp ”…familier med anden etnisk baggrund end dansk er mindst lige så forskellige som danske familier, og det skal der tages hensyn til. Det gør man ved at sætte sig ind i baggrund og værdier og vise forståelse herfor…Frem for alt skal man undgå, at det bliver "dem" og "os". I likhet med danska familjer finns det ett tätt samband mellan föräldrarnas bakgrund och de ungas val. Dugyu menar dock att tradition och värderingar kan spela en stor roll. Han gör en uppdelning mellan ”moderna” och ”traditionella” familjer där han framhåller risken med dessa generaliseringar. Då de så kallade moderna familjerna liknar många danska familjer kan det hos de traditionella familjerna finnas förhållanden som vägledaren skall vara uppmärksam på. Han menar att det är viktigt att slå fast att föräldrar i traditionella familjer, liksom danska föräldrar önskar att deras barn får utbildning och ett bra arbete. Helst skall de bli lite ”mer” än föräldrarna. Enligt Dugyu handlar det som i all annan vägledning om en process där:
”tillid skal opbygges tidligt i skoleforløbet, så forældrene får bevis for, at det er til gavn for dem og den unge. I processen med at opbygge tillid kan det være en god idé at inddrage andre parter. Det kan være nøglepersoner i forhold til den unge og forældrene, fx klasselæreren, en tosproget lærer…”
Han framhåller att föräldrarna skall göras till medspelare istället för motspelare i vägledningsprocessen. Det handlar om att få föräldrarna att ta ett medansvar så att den unge har uppbackning och stöd hemifrån för att kunna genomföra utbildningen och som vägledare att ”kigge på sine egne holdninger. Og ved at være opmærksom på, at selv om mor og far betyder meget, er de ikke professionelle, også selvom de er interesserede i at opnå det bedst mulige for deres børn.” Då många av föräldrarna inte har vuxit upp med det nya landets utbildningssystem är deras kunskap kring detta begränsad. Risken blir då att man framhåller utbildningar och yrken man känner igen och därmed blir de traditionella utbildningarna tryggare. Här betonar han att vägledaren ändå inte får glömma att det först och främst handlar om den unges eget val, och det är dennes mål man skall arbeta mot i vägledningsprocessen.
13
5.3 Vägledningsverksamheten i Sveriges kommuner
I bland annat Skolverkets utredning (Skolverket 2005) konstaterar man att kommunerna och skolorna inte arbetar med att konkretisera hur de nationella målen ska nås. Staten aktualiserade och tydliggjorde de nationella målen och sina ambitioner för studie- och yrkesvägledning i skolan i form av allmänna råd. Dessa Allmänna råd och kommentarer om studie- och
yrkesorientering kom ut 2009 (Skolverket 2009). Utredningen indikerar vidare att det finns
kvalitetsmässiga problem såsom att ca 50 procent av vägledarna i den kommunala grundskolan i genomsnitt inte har studie- och yrkesvägledarutbildning. I gymnasieskolan är situationen bättre där andelen vägledare med utbildning är ca 75 procent. Av Skolverkets enkät framgår att endast 24 kommuner av 254 (Sverige har 290 kommuner) som deltog i undersökningen har översatt informationen om gymnasievalet till andra språk. Min undersökta kommun var inte en av de 24 kommunerna. Av 254 svarande kommuner anger 146 att de inte planerar någon omorganisering av sin studie- och yrkesvägledning. Omorganiseringen har främst handlat om en förändrad ansvarsfördelning, men även om vägledarnas arbetsinnehåll. Hösten 2010 påbörjades denna omorganisering i min undersökta kommun. De grupper som tillfrågats i kommunernas utvärderingar är främst vägledarna själva och rektorerna. Föräldrarna har endast tillfrågats i sju kommuner. "Att det är så få kommuner som utvärderat verksamheten kan ses som ett uttryck för ett bristande kommunalt engagemang för vägledningsverksamheten" (Skolverket 2005, s.26).
5.4 Lärar-föräldrarelationer i en mångkulturell skola
Laid Bouakaz’ bok Föräldrasamverkan i mångkulturella skolor (Bouakaz 2009) handlar om mångkulturella lärar-föräldrarelationer, men man kan även dra paralleller till ett vägledar-/kommunikationsperspektiv. Detta är dock inte specifikt uttalat i boken. Föräldrarna i Bouakaz’ projekt berättar bland annat om skolsystemet som varande komplext och oklart, om sin brist på kunskap om den svenska skolan, hur de har ett behov av mer information om skolsystemet och om sättet på hur deras barn undervisas i skolan - de pedagogiska metoderna (Bouakaz 2009, s.72). En förälder säger i boken ”…informera oss föräldrar om sitt [lärarens] arbete och om våra rättigheter och skyldigheter som medborgare, inte som invandrare.” (Bouakaz 2009, s.90). Föräldern efterlyser prioritet och information i övergripande samhälleliga frågor såsom
14
rättigheter och skyldigheter och inte enbart information om engagemanget i skolan. Största hindret för interaktion mellan föräldrar och lärare/vägledare är enligt både lärare och föräldrar språket.
Föräldrarna berättar vidare om att ”man ska tala med samma röst” – mina intervjupersoner uttryckte det att ”man ska ha samma språk och regler” – så att barnen lär sig att både skolan och hemmet stöder deras framgång i både skola och liv. Det mest väsentliga från de intervjuade föräldrarnas sida var att få skolan närmare föräldrarna och möjliggöra för barnen att lyckas och att bli integrerade i samhället. En förälder ges ord för detta:
”Dahman har en medvetenhet om sin roll i sina barns utbildning, men behöver ändå vägledning och större kunskap om hur skolan utbildar barnen och hur föräldrar kan hjälpa sina barn att välja rätt program för gymnasiet. Dahman tror inte på att vänta i nio år innan han får reda på vilka faktorer som bidrar till att bestämma hans barns framtid.” (Bouakaz 2009, s.90)
Detta är en uppgift för vägledare på skolorna - inte enbart för lärare.
5.5 Gymnasievalet sett ur föräldraperspektiv
Magdalena Ragnars examensarbete från 2006, Gymnasievalet sett ur föräldraperspektiv, med relevans för Linköping kommun har erbjudit matnyttig, men likaledes nedslående läsning. Nedan följer exempel ur hennes arbete som är till nytta för mitt arbete.
Tabell 1. På följande sätt har föräldrarna tagit del av information om sin sons/dotters gymnasieval
Procent Antal
Enskilt möte med studie- och yrkesvägledare
7% 7
Telefonsamtal med studie- och yrkesvägledare
4% 4
Chatt med studie- och yrkesvägledare 0% 0
Utvecklingssamtal med lärare 39% 39
Föräldramöte på min sons/dotters skola
71% 71
Öppet hus på gymnasiet 68% 68
Internet 32% 32
Informationsblad/broschyr om gymnasievalet
84% 84
Kontakt med studie- och yrkesvägledare via e-post
3% 3
100 0 Svarande
15
En ytterst liten del (7%) har varit i kontakt med studie- och yrkesvägledare via enskilt möte. I påståendet: jag tycker att jag har fått den faktainformation om gymnasievalet som jag behöver, instämmer majoriteten till stor del (54 %), 26 % instämmer delvis men endast 14 % instämmer helt. Majoriteten föräldrar önskar information om gymnasievalet genom att träffa en studie- och yrkesvägledare personligen; 34 % instämmer helt och 31 % instämmer till stor del, d v s 65% av föräldrar önskar träffa vägledaren. Sist i enkätformuläret ställdes en öppen fråga till de medverkande; utifrån dina behov, anser du att något behöver utvecklas så att du bättre kan ta
del av information?
27 av 100 föräldrar hade besvarat frågan och nedan är en del av deras svar:
Bättre information från studie- och yrkesvägledare
Information från yrkesvägledare/skolan - bristfällig. Har fått mesta information från mitt barn.
Skicka hem fler informationspapper till oss föräldrar
E-postkontakt med studie- och yrkesvägledare för diskussion kring just mitt barn.
Varje barn skulle kanske behöva ett individuellt samtal med studie- och yrkesvägledare innan de väljer.
Bättre tillgänglighet till syon (har för många elever)
Det borde avsättas mer tid för eleverna att träffa sin studievägledare Mer personligt möte för mig och mitt barn, inte bara allmänt
Kanske ett erbjudande till föräldrar att träffa en studie- och yrkesvägledare Kontakten med studie- och yrkesvägledare
Att yrkesvägledaren hade bättre med tid för elever och föräldrar Bättre kompetens hos studievägledare
Som förälder gäller det idag att ta reda på fakta om respektive gymnasieval eftersom studievägledare tyvärr inte har så mycket tid för varje elev. Bra för barnen att ha föräldern som bollplank.
16
6. Teori
Under denna rubrik kommer jag att ta upp de teorier jag tycker är av vikt för mitt arbete och dessa teorier kommer jag även att använda mig av i min analys av resultat. Kommunikation är ett nyckelbegrepp för både utvecklingen i vår tid och i den enskilda människans utveckling. För att citera Anders Engquist ur Om konsten att samtala (Engquist 1996, s.149): ”Watzlawicks andra axiom lyder: Varje kommunikation har en innehålls- och en relationsdel så att den senare klassificerar eller kvalitetsmärker den förra och därför är metakommunikation.”
6.1 Watzlawicks kommunikationsteori
Mot bakgrund av detta axiom är det en god idé att tillsammans med samtalspartnern (eleven/föräldern) börja med att diskutera vad samarbetet överhuvudtaget ska gå ut på. Denna överenskommelse har till stor del med värderingar att göra. Följdsatsen på Watzlawicks andra axiom blir: ”Om man inte definierar relationen så kommer diskussionen på konkret nivå att bli en kamp om relationen.” Detta betyder att man vid utebliven definiering av relationen riskerar att enbart tala om element (t ex betygsnivå/skolk) medan problemet ligger kvar på värderingsnivå, t ex att vägledare/förälder har olika åsikter om vad som ska gälla för vägledningsprocessen. Att ha en definierad relation kallar Watzlawick att ha en ”frisk relation” (Engquist 1996, s.150) för ur denna gemensamt kunna planera den konkreta verksamheten utan maktkamp på elementnivå. Detta tas även upp av Amundson i Professionell vägledning: med samtal som redskap (Hägg & Kuoppa 2007, s.62). Amundson m fl framhåller betydelsen av att vägledaren kan bygga broar mellan sig och klienten vilket i praktiken innebär att man inleder samtalet med en öppen diskussion och en tydlig överenskommelse om villkoren och rollerna. Först när relationen således är definierad/klargjord kan man gå vidare och utveckla själva arbetet i relationen. I en del fall menar vägledarna i en annan undersökning gjord av James Dresch och Anders Lovén,
Vägledning i förändring, att traditionell studie- och yrkesvägledning först kan komma in i ett
senare skede. Ofta bygger man som vägledare upp en kontakt först och sedan förklarar man sin roll. ”De flesta vet inte vad en syo är” (Dresch & Lovén 2003).
17
6.2 KASAM – Känsla av sammanhang
KASAM – Känsla av sammanhang – är ett begrepp myntat av den israeliske sociologen Aaron Antonovsky (1923 – 1994) vilket är en faktor som bestämmer en persons förmåga att stå emot bl a stress och därmed bevara personens psykiska hälsa. Hög KASAM antas leda till god hälsa och tvärtom. Antonovsky definierar hälsa som en skala som sträcker sig mellan två poler: Total hälsa och total ohälsa. Människan rör sig under sin livstid mellan dessa poler och oftast befinner man sig på en punkt som bestäms av känslan av sammanhang. KASAM byggs upp av en rad faktorer som t ex personens sociala och kulturella sammanhang och förståelsen av livserfarenheterna. KASAM utgörs av tre beståndsdelar: (1) Begriplighet – att individen förstår orsak och verkan, kan se samband och har kunskaper om sig själv och tillvaron i stort, (2) hanterbarhet – att individen har de verktyg till förfogande med vars hjälp hon kan förändra sin tillvaro och (3) meningsfullhet – (som är den viktigaste delen enligt Antonovsky) att individen kan se verkligheten som en helhet och ett mönster ger verkligheten en struktur och ordning som själen behöver (Antonovsky 1991, s.41ff, Engquist 1996, s.84, Karlsson 2007, s.518ff). Antonovskys definition på begreppet KASAM är:
”Känslan av sammanhang är en global hållning som uttrycker i vilken utsträckning man har en genomträngande och varaktig men dynamisk känsla av tillit till att (1) de stimuli som härrör från ens inre och yttre värld under livets gång är strukturerade, förutsägbara och begripliga, (2) de resurser som krävs för att man skall kunna möta de krav som dessa stimuli ställer på en finns tillgängliga, och (3) dessa krav är utmaningar värda investering och engagemang.” (Antonovsky 1991, s.41, Karlsson 2007, s.519)
KASAM passar bra in på vad t ex en vägledare försöker åstadkomma då denne strävar efter att hjälpa en elev eller förälder med att diskutera t ex betyg, möjligheter, olika alternativ och inte minst gymnasievalet för den framtida karriären.
18
7. Metodval
När en undersökning skall göras finns ett antal olika metoder att utgå ifrån. Som forskare används överlag en kvantitativ eller kvalitativ metod beroende på vad forskningen går ut på, men en kombination av metoder, metodtriangulering, fungerar mer säkerställande (Larsen 2009, s.28). Det som avgör vilken slags metod/metoder man använder sig av bestäms av själva syftet. Jag har försökt att så noggrant som möjligt överväga vilka metoder jag skulle använda mig av i mitt arbete för att på så sätt kunna få min fråga bäst besvarad (Widerberg 2002, s.65).
7.1 Relevans
Det valda forskningsområdet är mycket relevant i och med att det mig veterligen saknas tidigare studier inom området. Detta arbete belyser vad föräldrar av olika etnisk bakgrund anser vara betydelsefullt i deras liv gällande karriärplanering för sina barn och i en förlängning kan problemets lösning i realiteten enbart få positiva praktiska konsekvenser för dessa föräldrar (Winter 1984, s.17).
7.2 Intervju som metod
Jag har valt att göra en kvalitativ intervju med ett semistrukturerat frågeformulär med fasta frågor, men med öppna svarsmöjligheter. Valet av kvalitativt förhållningssätt och valda intervjumodell bestämde jag mig för att ha för att jag ville få en chans att träffa mina intervjupersoner ansikte mot ansikte. Detta eftersom jag visste redan från början att något annat sätt att genomföra undersökningen på inte var möjlig beroende på bland annat tidsramen och intervjupersonernas olika kunskapsnivå i det svenska språket. Varför jag använde mig av ett semistrukturerat frågeformulär i stället för en ostrukturerad intervju med intervjuguide var dels för att jag själv inte skulle tappa tråden i mina intervjuer, dels för att jag inte kunde använda mig av kamera/ljudupptagning, dels för att jag ville ha svaren så öppna som möjligt för tolkning i min
19
senare analys av resultaten och sist men inte minst för att jag ville ha ett jämförbart och lättbearbetat material att arbeta med i mitt resultat/analys (Winter 1984, s.41, 52). I och med att jag inte har arbetat med bandupptagning utan har fört anteckningar så har jag omedelbart vid hemkomst skrivit ned mina reflektioner och resonemang (Ekengren & Hinnfors 2006, s.89). Jag har medvetet inte låtit intervjupersonerna enbart fått svara på mina fasta frågor utan de har även fått berätta fritt för att jag ville hitta de ord som personen ifråga rör sig med mest. Intervjuerna har jag sedan analyserat och organiserat enligt Intervju som metod (Dalen 2007, s.70ff) för att kunna tolka experience near vidare till experience distance för att få fram nyckelord vid härledandet av teorier som skulle kunna vara användbara i min analys. Denna undersökning har ett begränsat empiriskt underlag (sex föräldrar) och har därför mer prägeln av en pilotundersökning.
7.3 Urval och begränsningar
Intervjuerna har jag genomfört i en medelstor kommun i västra Sverige. Jag har gjort ett medvetet urval utifrån en central karaktäristika, föräldrar till barn i åk 9 och/eller första året på gymnasiet. Utifrån denna centrala karaktäristika har jag velat ha en maximal variation på informanterna och har därför godtyckligt valt ut föräldrar av olika etniskt ursprung, kön, ålder och tid i Sverige. Detta för att få ut en tänkt maximal variation i de svar som jag skulle få in (Larsen 2009, s.77ff).
Urvalet blev således sex föräldrar; 3 pappor och 3 mammor i varierande åldrar, alla av olika etnicitet och bosatta i Sverige under olika lång tid. Alla sex intervjupersonerna kommer från olika länder; en rom från Serbien, en kosovoalban, en polack, en iranier, en irakier och en förälder från Sverige. Alla har de barn i åk 9 och/eller på första året i gymnasiet.
En naturlig begränsning är tyvärr tidsramen. Tiden för att intervjua fler föräldrar har inte räckt till - annars hade jag gärna velat intervjua några från Afrika. Som mitt urval blev nu är det föräldrar som kommer från länder i öst som har blivit intervjuade.
20
7.4 Reliabilitet och validitet
När det gäller reliabiliteten för denna undersökning bedömer jag den som mycket låg. Vid en förnyad undersökning är det mest sannolika att resultatet inte skulle bli detsamma i och med att respektive förälder numera är upplyst om de olika begrepp som används i min undersökning. Vid en senare undersökning kommer föräldrarna att ha en helt annan förförståelse. Även de facto att jag inte har använt mig av bandupptagning gjorde att jag inte kunde gå tillbaka i mina data för en ny tolkning av materialet (Winter 1984, s.58f).
Både den inre och yttre validiteten anser jag däremot vara hög (Winter 1984, s.59). Mätinstrumentet, i detta fall semistrukturerade frågeformuläret (Winter 1984, s.37), är utformat på ett sätt som mäter det som undersökningen var avsedd att mäta (Ekengren & Hinnfors 2006, s.79). Syftet med arbetet uppnås och frågeställningarna besvaras.
7.5 Etiska principer
Vetenskapsrådet har i skriften Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning angivit normer för vad som anses vara ett gott forskningsetiskt
förhållningssätt (Larsen 2009, s.14, Dalen 2008, s.20ff, Vr). De viktigaste principerna är:
Informationskravet – innebär att forskaren har i uppgift att informera de inblandade i studien vad den övergripande planen, syftet och metoderna med undersökningen är. Även hur resultatet ska presenteras och förmedlas.
Samtyckeskravet – forskning får utföras endast om forskningspersonen har samtyckt till den forskning som avser henne eller honom. Deltagarna i undersökningen har full rätt att själva bestämma över sin medverkan.
Konfidentialitetskravet - materialet som forskaren handskas med skall skyddas från allmänheten. Deltagarna skall avidentifieras och personuppgifter får ej lämnas ut.
Nyttjandekravet – uppgifter insamlade om enskilda personer får endast användas för forskningsändamål och får inte användas eller utlånas för kommersiellt bruk eller andra icke-vetenskapliga syften.
Jag har i min undersökning tagit fasta på de forskningsetiska principerna genom att i första hand via brev till intervjupersonerna informera om de etiska principerna, men jag har även vid varje
21
intervjutillfälle informerat om och förklarat dessa principer. Vid varje intervjutillfälle har jag även identifierat mig med Malmö Högskolas ID-kort för att deltagarna skulle vara säkra på vem jag var och inte utgav mig för att vara någon annan (Winter 1984, s.40).
7.6 Genomförande
Eftersom jag har använt mig av en strukturerad intervju med önskan om att få in öppna svar har jag ställt samman ett intervjuformulär med färdigformulerade frågor (Bilaga 2). Detta gjorde jag för jag ville styra och begränsa informationsmängden till att handla om just kommunikation/interaktion, vägledare/vägledningsprocess och för att jag ville ha data som var lätta att jämföra och efterbearbeta (Larsen 2009, s.84, Winter 1984, s.41, 52). Jag hade sex personer att intervjua och varje intervju tog ca en timme att genomföra.
Bakgrundsfrågorna är valda och ställda för att få en avspänd och mjuk öppning av intervjun. Fackuttryck såsom vägledare och vägledningsprocess måste jag ha med för att få min frågeställning besvarad. Jag har därför valt att först fråga intervjupersonen om det vet vad begreppen betyder och om inte så har jag förklarat betydelsen av dem. Följdfrågor har ställts vid de tillfällen då en fråga har besvarats knapphändigt och de frågorna är inte nedskrivna för sig, men svaren är med i resultatet (Larsen 2009, s.87). Jag märkte ganska tydligt att kontrolleffekten gjorde sig påmind då de föräldrar som inte behärskade svenska språket så bra försökte få ledtrådar av mig på vad som var ”rätt eller fel” svar. På ett avslappnat och tydligt, men ändå bestämt sätt, fick jag förklara att det inte fanns några sådana svar. När allt var klargjort kunde vi fortsätta med nästkommande frågor (Larsen 2009, s.86).
I intervjuguiden är bakgrundsfrågor med för att jag skulle få en enkel överskådlighet över alla föräldrars ålder, kön och bakgrund, men även för att se om någon likhet/skillnad i föräldrarnas bakgrund skulle påverka mitt resultat i någon särskild rikting. De första sex tematiska frågorna handlar om föräldrarnas vetskap om vägledare/vägledning och om samtalen mellan föräldrarna och barnen/deras vägledare. Dessa frågor har jag med för att jag ville ta reda på hur mycket kännedom om vägledare/vägledning föräldrarna hade för att i de sista fem tematiska frågorna kunna ställa mer krävande frågor. De sista fem frågorna handlar om vilka förväntningar och synpunkter föräldrarna har på vägledare/vägledning och om informationen från skolan om dito.
22
7.7 Intervjuprofiler
Jag har velat ha bakgrundsinformationen (kvantitativa data) lättöverskådlig och har därför lagt in den i en tabell (Larsen 2009, s.55, 97, Ekengren & Hinnfors 2006, s.98) för att man snabbt ska kunna gå tillbaka i texten och påminna sig om bakgrundsfakta.
Tabell 2: Intervjuprofiler
Föräldrar Etniskt
ursprung
Kön Ålder Tid i
Sverige
Utbildningsnivå Känner till vägledare Besökt vägledare Engagemang i barnets karriärplan Pappa Rom från Serbien
M 42 8 år Grundskola Nej (Ja) Nej
(10min)
Stort
Pappa Kurd från Irak M 55 8 år Högskola 4 år Nej (Ja) Nej Stort
Pappa Kosovoalban M 48 20 år Gymnasium Nej Nej Stort
Mamma Sverige K 38 38 år Gymnasium Ja Nej Stort
Mamma Polen K 41 22 år Gymnasium Ja Nej Stort
23
8. Resultat
Under denna rubrik tänker jag ta upp en sammanfattning av alla intervjuresultat med fokus på just de relevanta tematiska frågorna för min frågeställning. Själva rådatan, de enskilda intervjuerna, ligger med som bilaga nummer 3 och bör med fördel läsas innan man fortsätter läsa detta resultat för att få en helhetsbild av både resultat och analys. Sammanfattningen är tänkt att systematiskt presentera frågeställningen i kronologisk ordning och för att göra resultatpresentationen tydlig har ordningsföljden på frågorna i formuläret till viss del kastats om (Ekengren & Hinnfors 2006, s.20, 92, 94, 98ff).
8.1 Kommunikationen/interaktionen mellan förälder och
vägledare
Jag börjar med att redovisa resultatet av fråga 1: Hur uppfattar föräldrar av olika etniskt
ursprung, kön, ålder och tid i Sverige kommunikationen/interaktionen mellan sig och vägledaren i skolan?
8.1.1 Allmänna informationsträffar
Vad gäller de allmänna informationsträffarna för föräldrarna känner flera av intervjupersonerna till dessa, ca hälften har varit på dem och har man inte gått själv så har man skickat sin fru. Tittar man på vilket etniskt ursprung, ålder, tid i Sverige eller utbildningsnivå föräldern har så finns det ingen skillnad i svaret på kännedom om vägledare. Skillnaden är däremot genusbaserad och består i att mammorna har kännedom medans papporna inte har kännedom. I min undersökning var det mammorna som gick på informationsträffarna vilket kanske förklarar att det är de som har kännedom om vägledaren. Svaret för papporna är ”Nej” där parentesen betyder att efter förklaring om begreppet vägledare/vem personen är på skolan så känner papporna till att den personen är vägledare, men visste inte att titeln var sådan.
24
8.1.2 Enskilda samtal
Om man tittar i bakgrundstabellen så ser man att ingen av föräldrarna har besökt vägledaren för enskilt samtal på sitt barns skola trots att engagemanget i sitt barns karriärplanering är stort. Anledningarna till detta är mycket varierande orsaker och de spänner från att man som förälder inte har någon kännedom om att det ens finns en vägledare på skolan, vad denne gör för något, att man som förälder får lov att besöka vägledaren, tidsbrist, inte fått någon information om möjligheten att få besöka vägledare till att anse att man ”inte behöver gå dit och lägga sig i vad de två [barnet och vägledaren] pratar om för det är vägledaren som är experten.”
8.1.3 Föräldrarnas förväntningar
Önskemål/förväntningar från föräldrarna om hur kommunikationen/interaktionen borde se ut emellan vägledare/skola och föräldrar var följande: föräldrar uppskattade de av lärare initierade samtalen om återkoppling angående sina barns skolgång, de önskar att ett samarbete finns där föräldrarnas kunskap om sina barn tas tillvara på, ”Det ska vara samma regler hemma som i skolan”, ”Vägledaren ska ge information tidigt och inte när det är försent!”, ”Skolan borde informera mera och tidigare – t ex i åk 6 eller 7 – för då kan vi få förklarat för oss och det kan ske ett samarbete”, ”Signaler om att det går dåligt i skolan ska komma fram tidigt”, ”Man skulle kalla även föräldrar till samtal hos vägledaren innan valet till gymnasiet”, ”alla kan hjälpa till på något sätt – det måste inte vara en person”, att vägledningen idag är fokuserat på valet i åk 9 anser någon är ”försent för att få eleven engagerad” och slutligen att ”skolan borde ge information om hur allt fungerar i skolan” – med andra ord efterlyser föräldern ett styrdokument från skola/kommun. Hos den svenska föräldern finns inte dessa förväntningar med utan den mamman tar upp att vägledaren ”så långt som möjligt ska tillmötesgå eleven i dennes önskan…”. Min följdfråga till mamman var att om hon inte hade arbetat i en skola där hon dagligen hade tillgång till vägledare och insyn i dennes arbetsuppgifter, hade hon känt till allt detta hon gjorde idag. Svaret blev ”Nej”.
25
8.1.4 Kommunikationens hinder
Det blir problematiskt att besöka vägledaren på skolan om man som förälder inte vet om att det finns en sådan person på skolan eller ännu mindre känner till den personens arbetsuppgifter. Bristen på kommunikation/information mellan skola/vägledare och alla föräldrar är slående och kan inte heller här relateras till att vara beroende på etniskt ursprung, kön, ålder, tid i Sverige eller utbildningsnivå på föräldern. Inte heller kan jag se ett passivt förhållningssätt bland de föräldrar som har varit i Sverige kortast tid, utan passiviteten har andra orsaker som t ex
okunskap, tidsbrist eller förlitandet på andra. Snarare beror hinder på att kommun/skola inte har engagerat sig i att få ut information överlag och i ännu mindre grad fått ut densamma på olika språk.
8.2 Föräldrarnas erfarenheter och förväntningar på vägledning
Fråga nummer 2 blir en följdfråga till fråga 1 (hur föräldrarna uppfattar kommunikationen/interaktionen mellan sig och vägledaren i skolan) eftersom samsyn råder hos alla föräldrar angående barnens/elevernas karriärplanering och att de uteblivna enskilda samtalen hos vägledare är representerade hos alla föräldrar: Vilka erfarenheter och förväntningar har
föräldrar av olika etniskt ursprung, kön, ålder och tid i Sverige på vägledaren/vägledningsprocessen?
8.2.1 Föräldrarnas erfarenheter av vägledaren på skolan
Om jag skulle generalisera så är det papporna i intervjuerna som på rak arm inte vet vad/vem vägledaren är på skolan medans mammorna vet direkt vad/vem det är och även vad vägledaren gör – på ett ungefär. Om det är någon som har haft kontakt med vägledare så är det mammorna, eller fruarna, i samband med de allmänna informationsmötena. Ingen av föräldrarna har varit på enskilt samtal hos vägledaren. I och med att ingen av föräldrarna har varit på enskilt samtal och så få av dem har varit på informationsträffar har föräldrarna inga egna direkta erfarenheter av vägledaren, men däremot har de många synpunkter på hur allt borde vara. En mamma säger t ex
26
att hon har känslan av att ”standardförfarandet” är att ge eleven 30 minuters vägledning i samband med gymnasievalet; ”alla elever fick den här tiden, men om det var fler samtal vet jag inte – jag tror inte det.” En annan mamma säger att ”om jag skulle gått dit [till vägledaren] skulle det ha varit i samband med att mitt barn hade problem i skolan. Han har inga problem.” En pappa har en tät kontakt med sitt barns svenskalärare där läraren är den person som informerar pappan om ur barnet ligger till i både svenskan och i barnets skolgång överlag. En annan pappa tog själv tag i sin sons skolgång efter att ha upptäckt att det började gå utför för barnet. Det finns en avsaknad av kunskap om/erfarenhet av vägledaren vilken visar sig på så sätt att svaren jag får från alla föräldrar, utom en, är vaga och diffusa i beskrivningen av vägledaren och dennes arbetsuppgifter.
8.2.2 Diskrepansen mellan karriärvägledning i skolan och i hemmen
Som synes i tabell 2 ovan och i de enskilda intervjuerna finns ett stort engagemang i föräldrarnas omsorg i sina barns skolgång och karriärplanering. Diskrepansen som råder mellan föräldrarnas stora engagemang och de önskvärda uteblivna enskilda samtalen hos vägledare kan på ett sätt jämföras med diskrepansen som finns övergripande i det offentliga skolväsendet: ”Lärarna berättar också att de ofta möter föräldrar som är frustrerade över alla val och förväntar sig att lärarna på utvecklingssamtalen ska kunna svara på frågor om vilka valmöjligheter deras barn har.”, ”I intervjuerna med skolledare och lärare i grundskolan talas det ofta om att man inte vet vad vägledarna gör…de ofta sammanblandas med kuratorn.” (Skolverket 2005, s.30f). En av mina intervjuade föräldrar berättar att hon ” inte trodde man fick komma dit som förälder”. I Ragnars studie (Ragnar 2006, s.22ff) önskar 65% av föräldrar träffa vägledaren, men endast 7% har gjort det. Att vägledning skulle existera som en process i skolan känner inte någon förälder till oavsett etniskt ursprung, kön, ålder och tid i Sverige. När jag däremot bytte ut ordet vägledningsprocess mot karriär och frågade föräldrarna om de kände till det begreppet och hur man kan arbeta för sin/sitt barns karriär så fick jag många svar i rask följd.
27
8.2.3 Sex föräldrars röster om karriärplanering
I en familj var hela familjen (sex personer) engagerade i diskussioner om skolgång, studier, poäng ända sedan de kom till Sverige. Pappan uttryckte sig:
”Vi kom till detta land där man kunde bli vad man ville och göra det man ville. Det fanns alla möjligheter och chanser och även om tiden var för sent för mig så kan mina barn bli precis det de önskar så att de blir lyckliga.” (Intervju 1)
Pappan poängterade att han tycker att det är väldigt viktigt att ha kontinuerliga ”träffar” där familjen går igenom skolgång och ”karriärplanering”. En annan pappa, ”eftersom det är mest viktigt för pappan att prata om detta”, har haft en kontinuerlig dialog om vikten av utbildning och om hur barnets resultat utvecklar sig i skolan. En mamma säger att ”det är det minsta man kan säga att vi pratar om det hemma. Vi har pratat och pratar väldigt, väldigt mycket om vägledare, vägledning, PRAO och valet inför gymnasiet”. En tredje pappa menar på att ”Karriär och framtid och sådana saker går ju inte att planera! Det är bara Gud som vet vad som händer!” för att senare i intervjun säga ” man måste planera – man arbetar för framtiden.”
”Eftersom jag vet att mitt barn är en svag elev så bestämde jag åt honom så att han inte valde någon utbildning som skulle gå alldeles fel för honom. Jag valde en utbildning som jag vet att han klarar av och som han har intresse av.” (Intervju 4)
En annan mamma berättar att under barnets sista år på grundskolan har de talat mycket om karriär i samband med barnets PRAO och utbildningsmässan. Hon säger att hon ”så ofta som möjligt försökt att banka in vikten av att ha utbildning för att få ett bra jobb. Det har nog gått så långt att man kan säga att jag har tjatat.” Mamman berättar vidare att hon ”känner sin son” och att hon är realistisk. Därför bestämde hon vilken utbildning som barnet skulle gå efter att ha:
”…lagt fram argument för denna utbildning och ha talat om för min son, och visat honom platsannonser i tidningar, vilka möjligheter han har att få jobb efter denna utbildning. Men! Jag har inte tvingat honom! Jag har mera sagt att om jag vore i din sits…” (Intervju 5)
Den tredje mamman säger att i skolan så ”kan alla hjälpa till på något sätt – det måste inte bara vara en person”. I hemmet hade de kontinuerliga samtal om utbildning och karriär från det att barnet gick i åk 7 tills gymnasievalet var avklarat.
28
”Utbildningen måste vara bra för framtiden och den ska fungera internationellt. Man måste putta barnen. Det går inte att vänta och se vad som ska hända. Det är mycket viktigt att börja prata om detta tidigt - redan kanske innan sjuan. Man kan inte tvinga sitt barn att välja det jag som förälder vill att det ska välja.” (Intervju 6)
8.2.4 Föräldrarnas förväntningar på vägledare
Förväntningarna på vägledaren varierar från att vägledning inte är en sak för vägledaren: ”det är föräldrarna som ska känna sitt barn så väl att det är de [föräldrarna] som ska veta vad barnet ska läsa vidare till – inte vägledaren” till att vägledaren ses som en ”expert” och att föräldern därför inte ”behöver gå dit och lägga sig i vad de två [ eleven och vägledaren] pratar om”. Efter att ha lagt upp resultatet i kategorier så ser man tydligare att flera föräldrar har abstrakta förväntningar på vägledaren såsom att denne ska vara ”empatisk, respektfull, öppen och ärlig, tillmötesgående, duktig på att gräva” och inte minst ska vägledaren besitta ”kompetens”. De konkreta förväntningarna var att föräldern ville få råd av vägledaren, stämma av att alla (elev, vägledare, förälder) var inne på samma spår, få konstruktiv information: ”berätta hur allt ligger till och visa på alternativen. Inte bara informera och sedan vara tyst.”, få information tidigt: ”få veta om och göra saker som man måste rätta till”. Vägledaren ska även ”gräva mer om elevens intresse och anpassa utbildning och intresse. Jag tror inte detta är gjort i min sons fall…Herregud! Vad hinner man på 30 minuter?!” och så ska ”Vägledaren vara ett bollplank för mig som jag kan bolla mina idéer och tankar med”.
8.2.5 Föräldrarnas förväntningar på vägledningsprocessen i skolan
Efter en trög start på intervjuerna med nya begrepp som t ex vägledningsprocessen gick intervjuerna bättre när föräldrarna fick begreppet förklarat för sig och i sin tur kunde utgå från hemmet och dess begrepp ”karriärplanering”. Utifrån vad de ansåg vara av vikt för karriären kunde de lättare relatera till en önskvärd situation i skolan och vägledningen där.
De föräldrar som hade varit kortast tid i Sverige lade större vikt vid att barnet måste lära sig det svenska språket för att kunna ha samma möjligheter som de svenska barnen har i samhället. Att ha en god planering för framtiden var en betydelsefull faktor i vägledningsprocessen. Skolan/vägledaren ska inte heller vänta med att påbörja vägledningen tills det var fara å färde
29
utan den ska enligt de flesta föräldrar börja tidigt: ” t ex i årskurs 6 eller 7, för då kan vi få förklarat för oss” som en pappa uttrycker sig. En mamma tycker att ” man inte ska styra eller forma barnen/eleverna för mycket utan de ska få växa upp och utveckla sitt egna intresse. Inte förrän i högstadiet skulle man börja med vägledningsprocessen.” En annan mamma säger att ”om val av t ex språk är viktigt så borde eleverna ha en chans att gå på prova-på-lektioner en tid för att sedan välja.” Att planen följs och att det sker en måluppfyllelse för att barnet ”ska få känslan av belåtenhet/tillfredställelse” är enligt en pappa det viktigaste i en karriärplanering/vägledningsprocess.
I förväntningarna på vägledning som process var det många abstrakta egenskaper föräldrarna efterlyste. Att upplysa barnet om möjligheterna det har och ”hur man gör saker”, ”att man ska ge barnet perspektiv på framtiden”, att både från föräldrars håll och hela skolans håll, inte enbart från vägledaren, ge barnet uppmuntran, uppmärksamhet, engagemang och framför allt tid. Tid önskades för fler samtal med vägledare: ”det ska finnas flera samtal med vägledaren, inte bara
ett, för när man är klar med allt så ska man ha hjälpt till så mycket att man inte senare ångrar
sig.” Tid önskades även för fler PRAO-veckor: ”de ska inte vara två veckor på samma ställe! Bättre de kommer ut flera gånger och en vecka på mycket varierande ställen. Inte bara McDonalds! Det finns väl fler arbetsområden…”.
Att vägledningsprocessen inte enbart var ett ansvar för vägledare utan ett ansvar för hela skolan uttryckte flera föräldrar. Likaså att vägledaren och personalen i övrigt är kompetenta i sina roller och tar till vara på föräldrarnas kunskap om sina barn. En mamma ville att det sker en uppföljning av barnets val i åk 9 till gymnasiet för att ”se hur det gick sedan. Blev det bra eller inte? Finns det något liv efter nian? Vad händer?”
8.2.6 Om hinder - ”Från och med igår!”
Det var svårt för föräldrarna att tala om förväntningar på vägledaren, en person de knappt känner till och ännu mindre har besökt, och om förväntningar på vägledning som en process i skolan. Att i stället lägga fokus på begreppet karriär, vilket i sig är ett mer internationellt och gångbart ord, förlöste föräldrarna i sitt berättande om deras önskemål i fråga om vägledning.
Föräldrarnas erfarenheter från vägledning som en process i skolan lyser med sin frånvaro, men däremot lyser insikten i karriärplanering desto starkare för det är inte någon förälder oavsett
30
etniskt ursprung, kön, ålder eller tid i Sverige som anser att vägledningsprocessen är meningslös. Tvärtom – åsikter, viljor och idéer finns det gott om och själva hindret i att det inte finns en insikt eller erfarenhet om vägledare/vägledningsprocessen i skolan är enbart av informativ/kommunikativ art.
31
9. Analys
I analysen har jag strukturerat upp resultat, teori och tidigare forskning i de två huvudfrågornas olika problemområden för att knyta ihop mitt arbete till ett lättförståeligt holistiskt sammanhang. Rubriken Dålig kommunikation kanske tarvar en förklaring: I boken Grupprocesser: Om
inlärning och samarbete i grupper (Stensaasen & Sletta 2000, s.255) använder Napier och
Gerschenfeld begreppet ”dålig kommunikation” utan att lägga någon värdering i detta. Idag kanske man i stället skulle valt orden bristande kommunikation.
9.1 Bristande kommunikation
Dålig kommunikation mellan människor är mer regel än undantag och Napier och Gerschenfeld (Stensaasen & Sletta 2000, s.255) antyder att det inte bara är i näringsliv eller i byråkrati det förekommer spänningar i kommunikationsprocessen. Det förekommer minst lika mycket i skolorna och den dåliga kommunikationen berör alla nivåer. Jag skulle vilja kalla den dåliga kommunikationen för varande holistisk och även mångkulturell till sin karaktär. Med holistisk menar jag att den finns överallt i skolan och samhället och den genomsyrar alla nivåer. Den finns mellan elev och vägledare, mellan lärare och vägledare, mellan rektor och vägledare, mellan vägledare och förälder, mellan förälder och samhället de lever i som medborgare, inte som invandrare. Enligt Skolverkets rapport (Skolverket 2005) råder det en stor diskrepans mellan studie- och yrkesvägledning och de bestämmelser som finns å ena sidan (styrdokument) och de förväntningar och krav som de som skall vägledas har å den andra sidan. I Ragnars undersökning (Ragnar 2006) är det sju av hundra föräldrar som har varit i kontakt med studie- och yrkesvägledare i enskilt möte. Detta trots att majoriteten föräldrar, 65%, önskar information om gymnasievalet genom att träffa en studie- och yrkesvägledare personligen. Min undersökning pekar åt samma håll där ingen av föräldrarna hade varit på enskilt samtal med vägledare trots att deras engagemang i sina barns karriärplanering var stort. Att hålla för sant att den extremt dåliga kommunikationen mellan vägledare och mina intervjuade föräldrar av olika etniskt ursprung,
32
kön, ålder eller tid i Sverige skulle bero på de mångkulturella föräldrarnas eventuella invandrarbakgrund och/eller svaga kunskaper i det svenska språket håller inte när man jämför information från både Skolverket och Ragnar. Problemet ligger snarare på en högre nivå.
En förälder i Föräldrasamverkan i mångkulturella skolor (Bouakaz 2009) efterlyser prioritet och information i övergripande samhälleliga frågor såsom rättigheter och skyldigheter (metakunskap) och inte enbart information om engagemanget i skolan (sak-/elementfrågor). En av mina intervjupersoner efterlyser styrdokument för att få information om hur hela skolan och dess system fungerar. Skolverkets utredning från 2004 indikerar att det finns kvalitetsmässiga problem inom vägledningen i grundskolan och att endast 24 kommuner av de 254 (Sverige har 290 kommuner) som deltog i undersökningen har översatt informationen om gymnasievalet till andra språk än svenska. Vid ett samtal i september månad 2010 med en verksamhetschef i min undersökta kommun visar det sig att kommunen ännu inte har översatt information om gymnasievalet till något annat språk. Under de gångna sex åren sedan Skolverket gjorde sin undersökning har i denna kommun inte hänt någonting och den stagnation på både på kommunal nivå och i skolorna som beskrivs av Skolverket (2005) är ett bedrövligt faktum. Att det är så få kommuner som utvärderat verksamheten kan ses som ett uttryck för ett bristande kommunalt engagemang för vägledningsverksamheten.
Watzlawick beskriver i sitt första axiom: ”Det är inte möjligt att inte kommunicera” (Mortensen 2008, s.74, Stensaasen & Sletta 2000, s.248) vilket betyder att varje handling, t o m avsaknad av dito, är uttryck för kommunikation. Vad jag tycker mig se i min undersökning är att det sker en ”icke-kommunikation” på alla olika nivåer och i alla olika mellanmänskliga interaktioner mellan föräldrar, vägledare och kommun oavsett etniskt ursprung, kön, ålder eller tid i Sverige. Inte heller beror ”icke-kommunikationen” på att det skulle vara någon skillnad mellan ”invandrare eller medborgare” eller ”oss och dem” (Bouakaz 2009, s.90, Dugyu 2005). Från kommunens sida existerar det av Skolverket beskrivna bristande kommunala engagemanget för vägledningsverksamheten i allra högsta grad. Skolledare och lärare i grundskolan vet inte vad vägledarna gör p g a att de gör många olika uppgifter och därför förväxlas vägledaren med kuratorn (Skolverket 2005). Föräldrar i Dresch & Lovéns studie (Dresch & Lovén 2003) har även de mycket oklara föreställningar om studie- och yrkesvägledarrollen. I min undersökning förknippas vägledaren med någon man måste uppsöka då barnet har problem med något i skolan. Hur ska det vara möjligt för en förälder som i sämsta fall inte är duktig på det svenska språket att
33
ha någon som helst aning om vad en vägledare är eller vad denne gör då inte ens rektorn på skolan vet detta?
9.2 Vägledningsprocess vs Karriärplanering
Orden vägledare och vägledningsprocess gör det svårt för mina intervjupersoner att förstå och det är först efter en förklaring av orden och dess innebörd som föräldrarna kan förstå vad det är en vägledare arbetar med. Efter att ha förklarat och i stället använt orden karriär och karriärplanering tar intervjuerna fart på riktigt. Som framgår av resultat finns inte mycket konkret erfarenhet av varken vägledare eller vägledningsprocessen i skolan, men i denna avsaknad (som delvis beror på icke-kommunikationen ovan beskriven) finns det desto mer tankar och idéer som föräldrarna har. De har på ett gemensamt, för varandra omedvetet, sätt redan ställt upp en strategi för en tänkt samtalsstruktur (Engquist 1996, s. 87, 91) då de har (1) definierat problemet i och med att de inte vet vad vägledning innebär och att de anser att vägledningen i skolan påbörjas för sent. De har ingen (2) lösning som de redan har provat eftersom de har levt i en icke-kommunikativ relation med vägledare. Däremot har de flera (3) beskrivningar av målen: barnet måste lära sig det svenska språket för att kunna ha samma möjligheter som de svenska barnen har, vägledningen i skolan ska enligt de flesta föräldrar börja tidigt och involvera all personal, information om styrdokument önskas – kanske t o m på det egna språket, information om vem som är vägledaren på skolan, vad denne gör, var hon finns och att information om att det är i sin ordning att besöka henne i egenskap av förälder för att diskutera sitt barns karriär. Slutligen är det mer eller mindre en självklarhet för de intervjuade föräldrarna att man (4) gör upp en plan för framtiden även om kanske allt skulle ligga i Guds händer. Bara för säkerhets skull.
En femte och sjätte punkt skulle kunna läggas till i föräldrarnas strategi för karriärplanering. Den femte punkten är att planen följs och att det sker en måluppfyllelse för barnet.
Den sjätte punkten är att i hela vägledningsprocessen/karriärplaneringen vare sig den sker i skolan eller i hemmet är att alla berörda parter ska vidga barnets/elevens perspektiv, upplysa barnet/eleven om möjligheterna det har och hur de ska uppnå dessa möjligheter (metakunskap) och sist men inte minst ge barnet/eleven uppmuntran, uppmärksamhet, sitt engagemang och framför allt tid.
34
9.2.1 Föräldrarnas känsla av sammanhang
Som jag tidigare skrev i min sammanfattning gick hos dessa mångkulturella föräldrar en omedveten röd tråd av både låg och hög känsla av sammanhang (KASAM) tätt sammanflätad med en utebliven relation till inte bara vägledaren på sitt barns grundskola utan även till samhället i stort. Med det menar jag att p g a den dåliga kommunikationen/relationen med vägledaren/samhället så har föräldrarna en låg KASAM vad gäller frågor om kunskap inom vägledningen i skolan. Läser man Vägledningsprocess vs Karriärplanering i analysen här ovan ser man däremot att föräldrarna har en hög KASAM när det gäller sitt barns karriärplanering. KASAM utgörs av tre beståndsdelar: 1. Begriplighet, 2. Hanterbarhet och 3. Meningsfullhet (Antonovsky 1991, s.38ff). En människa med hög känsla av begriplighet, den näst viktigaste komponenten i KASAM, förväntar sig att de stimuli (i detta fall kommunikation/information) som hon kommer att möta i framtiden är förutsägbara eller att de åtminstone går att ordna och förklara. Har föräldrarna upplevt kommunikationen/informationen om/av vägledningsprocessen i skolan som förnuftsmässig gripbar, ordnad, sammanhängande, strukturerad och tydlig? Eller är det snarare så att allt bara är ett brus - kaotiskt, oordnat, slumpmässigt, oväntat och/eller oförklarligt? Karriärplaneringen som i princip är samma process som vägledningsprocessen i skolan, men som sker i hemmet, ger en totalt motsatt bild av upplevelsen av vägledning. Känslan av begriplighet gällande karriärplanering är så hög att föräldrarna (visserligen omedvetet och sinsemellan ovetandes) kan ställa upp en strategi för en tänkt samtalsstruktur.
Föräldrarnas känsla av hanterbarhet, denna komponent förutsätter förståelse, måste sägas vara hög i och med att ingen av de intervjuade föräldrarna lät påskina att de kände sig som offer för omständigheterna eller som att livet behandlade dem orättvist. Snarare är min känsla av föräldrarna att de är starka människor som har gått igenom mycket, men möter livets skeenden som utmaningar man kan handskas med. Att de inte har kännedom/förståelse om vägledare, vägledning eller vägledning som process är inte ett uttryck för låg KASAM utan har andra ovan beskrivna orsaker. Det finns resurser som står till förfogande, men de är tyvärr osynliga för flertalet föräldrar och detta inte bara i min undersökning. I karriärplaneringen har föräldrarna en klart tydlig hög KASAM.
Den sista komponenten meningsfullhet är KASAMs motivationskomponent och utan den blir antagligen vare sig hög begriplighet eller hög hanterbarhet inte särkilt långvarig. Personer med
35
hög KASAM pratar om områden i livet som är viktiga för dem och som de har stort intresse av. Det som sker i dessa områden betraktas som utmaningar, värda känslomässig investering och engagemang.
36
10. Diskussion och fortsatt forskning
Kommunikation är central i arbetet med kvalitetsförbättringar och påkallar kontinuerlig uppmärksamhet. Det är skolledare som har det yttersta ansvaret för att bidra till att det sker förbättringar i kommunikationen mellan människor på arbetsplatsen (skolan). Att förbättra kommunikationen är centralt i kvalitetsledandet dels genom hur kommunikationen sker och vilken slags information budskapet innehåller. Detta har stor betydelse för hur bra människor trivs och finner sig tillrätta i sin arbetsmiljö (Stensaasen & Sletta 2000, s.257)
Jag anser att detta inte sker.
Eftersom stora omvärldsförändringar sker i samhället och kravet på vägledares kompetens samtidigt ökar vilka kommer att påverka interaktionen mellan vägledare och mångkulturella föräldrar är det kanske på tiden att den efterlysta förändringen äger rum för att få till stånd en holistisk syn på vägledning. Då föräldrar inte känner till begrepp som vägledare/vägledningsprocess kanske det vore en bra idé att byta ut dessa begrepp till att handla om karriär vilket alla föräldrar i min undersökning kände till. Karriärvägledare och karriärvägledning.
Vidare anser jag, precis som flera föräldrar uttrycker det, att information/hjälp kommer försent. En mamma kopplar ihop vägledaren med problem och skolledare/lärare förväxlar vägledare med kurator eller allt-i-allo. De har ett patologiskt synsätt på vägledning i stället för att ha ett salutogent (Antonovsky 1991) synsätt vilket känns som att det hör till gårdagens filosofi och inte framtidens. Ett coachande arbetssätt där man fokuserar på att ge eleven/föräldern en hög känsla av sammanhang och ge de verktyg för hur de själva ska lösa sina ”utvecklingsmöjligheter” är att föredra anser jag. Jag vill inte kalla det för problem då det ånyo känns som att man är inne på samma spår som mamman i min studie eller skolledaren/läraren i Skolverkets rapport (2005) och att stå kvar i denna stagnation är dödsdömt.
37
11. Källförteckning
Antonovsky, Aaron, Hälsans mysterium, Natur och kultur, Stockholm, 1991
Bouakaz, Laid (2009). Föräldrasamverkan i mångkulturella skolor. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur
Coates, Gordon (2009). Notes on Communication, Wanterfall e-Books:
http://www.wanterfall.com/Communication-Watzlawick's-Axioms.htm, läst den 15 november 2010
Dalen, Monica (2008). Intervju som metod. 1. uppl. Malmö: Gleerups utbildning
Dresch, J & Lovén, A (2003). Vägledning i förändring. http://hdl.handle.net/2043/7980 Ejvegård, Rolf (2009). Vetenskaplig metod. 4. uppl. Lund: Studentlitteratur
Ekengren, Ann-Marie & Hinnfors, Jonas (2006). Uppsatshandbok: hur du lyckas med din
uppsats. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur
Engquist, Anders (1996). Om konsten att samtala: en bok för människor i kontaktyrken. 3., [omarb.] uppl. Stockholm: Rabén Prisma
Eriksson, Lars Torsten & Wiedersheim-Paul, Finn (2006). Att utreda, forska och rapportera. 8., förnyade uppl. Malmö: Liber
Hägg, Kerstin & Kuoppa, Svea Maria (2007). Professionell vägledning: med samtal som
redskap. 2., [rev.] uppl. Lund: Studentlitteratur
Larsen, Ann Kristin (2009). Metod helt enkelt: en introduktion till samhällsvetenskaplig metod. 1. uppl. Malmö: Gleerup
Mortensen, C. David (red.) (2008[1979]). Communication theory. 2. ed. New Brunswick, NJ: Transaction Publ.
Ragnar, Magdalena (2006). http://hdl.handle.net/2043/2508
Stensaasen, Svein & Sletta, Olav (2000). Grupprocesser: om inlärning och samarbete i grupper. 2. utg. Stockholm: Natur och kultur
Thurén, Torsten (2007). Vetenskapsteori för nybörjare. 2., [omarb.] uppl. Stockholm: Liber Widerberg, Karin (2002). Kvalitativ forskning i praktiken. Lund: Studentlitteratur
Winter, Jenny (1982). Problemformulering, undersökning och rapport. 2. uppl. Lund: LiberFörlag
38
Göteborgsposten, Föräldrar påverkar gymnasievalet,
http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.352127-foraldrar-paverkar-gymnasievalet, läst den 20 november 2010
Skolverket 2005, Utvärdering av vägledning inom det offentliga skolväsendet 2005,
http://www.skolverket.se/publikationer?id=1518, läst den 6 oktober 2010
Skolverket 2009, Allmänna råd och kommentarer om studie- och yrkesorientering 2009, http://www.skolverket.se/publikationer?id=2172, läst den 6 oktober 2010
Uddannelsesguiden 2005; Duygu, Hueseyin, Tradition og status: vejledning og etniciet,
http://www.ug.dk/forside/flereomraader/videnscenter/vejltemaer/tidligeretemaer/tradition_og_ status_vejledning_og_etnicitet__hueseyin_duygu.aspx, 26 sept 2005, läst den 15 november 2010
Vetenskapsrådet, Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning, http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf, läst den 2 november 2010
