"Radikala Boye och författaren Hemingway" – Framställningen av kvinnliga och manliga 1900-talsförfattare ur ett genusperspektiv

Examensarbete i Svenska

”Radikala Boye och författaren

Hemingway” – Framställningen av

kvinnliga och manliga 1900-talsförfattare

ur ett genusperspektiv

The representation of 20th century author in a literary textbook

Linnéa Levin

Lärarexamen 300hp Handledare: Ange handledare

Svenska i ett mångkulturellt samhälle 2015-03-27

Examinator: Pär Widén Handledare: Lotta Bergman  

Sammanfattning

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur kvinnliga respektive manliga 1900-talsförfattare framställs i läroboken Svenska för dig – litteraturhistoria. För att uppnå mitt syfte har jag studerat vad lärobokens författarporträtt informerar läsaren om angående författarnas karriärer, framgångar och författarskap samt bakgrunder och privatliv. Därefter har jag genom en kvalitativ textanalys och utifrån genusteorier, analyserat och tolkat mitt material samt hur kvinnliga respektive manliga 1900-talsförfattare framställs.

I uppsatsen kommer jag bland annat fram till att de kvinnliga författarna framställs som författare såväl som privatpersoner. De kvinnliga författarna framställs ofta som avvikare då de på ett eller annat sätt har brutit mot samhällets förväntningar på dem. Detta visar sig i sin tur ha påverkat deras författarskap och deras framgångar. De manliga författarna framställs oftare enbart som författare. Det är alltså inte lika stort fokus på det privata och även om läroboken skriver om manliga författares privatliv så sker det i relation till att han är en författare. Manliga författare framställs i sin tur som stora och betydelsefulla författare som skrivit viktiga böcker men sällan som avvikare eller normbrytande.

Innehållsförteckning

1. INLEDNING ... 7

1.1 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING ... 9

2. TIDIGARE FORSKNING ... 10 2.1 BEGREPPET LÄROBOK ... 10 2.2 LÄROBOKSFORSKNING ... 10 3. TEORI ... 13 3.1 GENUSBEGREPPET ... 13 3.2 DE BEAUVOIR GENUSTEORI ... 13 3.3 HIRDMANS GENUSTEORI ... 14

4. METOD OCH MATERIAL ... 16

4.1 KVALITATIV TEXTANALYS ... 16

4.2 GENOMFÖRANDE ... 17

4.3 MATERIAL ... 18

4.4 MOTIVERING OCH AVGRÄNSNING ... 18

5. RESULTAT OCH ANALYS ... 19

5.1 KVINNLIGA 1900-TALSFÖRFATTARE ... 20

5.1.1 ÖVERSIKT ... 20

5.1.2 KARRIÄR, FRAMGÅNG OCH FÖRFATTARSKAP ... 20

5.1.1 BAKGRUND OCH PRIVATLIV ... 23

5.2 MANLIGA 1900-TALSFÖRFATTARE ... 28

5.2.1 ÖVERSIKT ... 28

5.2.2 KARRIÄR, FRAMGÅNG OCH FÖRFATTARSKAP ... 28

5.2.1 BAKGRUND OCH PRIVATLIV ... 30

6. DISKUSSION OCH SLUTSATS ... 34

7. REFERENSER ... 37  

1. Inledning

Idag sker det ingen statlig granskning av de läroböcker som används i skolundervisningen. Det största ansvaret att säkra läromedlets kvalité ligger numera istället hos den enskilde läraren som, enligt Skolvärlden.se, i åtta av tio fall upplever att de inte har tid med just

läroboksgranskningen. Det framgår även i samma artikel att Skolinspektionen och Skolverket har undersökt läroböcker i t.ex. ämnet fysik för att se om böckerna levde upp till läroplanens värdegrund. Resultat visade sig, tyvärr, vara: ”inte alls särskilt bra” (Sofia Stridsman, 2014). Det faktum att åtta av tio lärare upplever att de inte har tid med granskningen av läroböcker samtidigt som utbudet har ”ökat lavinartat”, är oroväckande. Många av de utgivna

läroböckerna håller hög och god kvalité, men inte alla. Lärare behöver förses med kompetens, och tid, för att ges möjligheter att kritiskt granska det stoff hen använder i undervisningen och för att därmed säkra undervisningskvalitén.

Tidigare forskning har bland annat visat att det finns en obalans i förhållandet mellan hur mycket utrymme manliga respektive kvinnliga författare får i antologier och läroböcker. Danielsson (1998) har bland annat studerat tre antologier och Williams (1997) som studerar kvinnor i litteraturhistorien har kommit fram till att män och kvinnor inte var med på lika villkor. Med detta som utgångspunkt har jag intresserat mig för läroböcker och framförallt granskningen av läroböcker i svenskämnet. Förlaget Liber gav 2014 ut en lärobok, Svenska för dig – litteraturhistoria. 100 texter från forntiden till nutid – livsstrategier och analyser, åk 7-9, som är anpassad till svenskundervisningen på högstadiet. Förlaget menar att några utmärkande drag för läroboken bland annat är att den har haft Lgr 11 som utgångspunkt samt att den fokuserar på värdegrundsfrågor. Att läroboken är så pass aktuell och att den, enligt Liber, har utgått från läroplanen och värdegrundsfrågor gör att jag skulle vilja studera den ur et genusperspektiv.

Skolverket förklarar att skolan, i enlighet med vårt demokratiska samhälle, vilar på en värdegrund som bland annat innebär att jämställdhet ska ”genomsyra alla de möten som förskolans och skolans vardag består av. Det betyder att alla barn och elever ska behandlas likvärdigt och utifrån den de är, oberoende av kön och annan bakgrund” (Skolverket.se). Det är alltså arbetet med denna värdegrund som Liber menar att läroboken Svenska för dig - litteraturhistoria har fokuserat på. Elevers möte med läroboken, bör alltså också genomsyras

av värdegrunden och i min uppsats kommer jag att undersöka hur läroboken Svenska för dig – litteraturhistoria framställer manliga respektive kvinnliga 1900-talasförfattare utifrån ett genusperspektiv.

I kursplanen för ämnet svenska står det t.ex. att ämnets syfte bland annat är följande (skolverket.se):

I undervisningen ska eleverna möta samt få kunskaper om skönlitteratur från olika tider och skilda delar av världen. Undervisningen ska också bidra till att eleverna utvecklar kunskaper om olika former av sakprosa. I mötet med olika typer av texter, scenkonst och annat estetiskt berättande ska eleverna ges förutsättningar att utveckla sitt språk, den egna identiteten och sin förståelse för omvärlden.

Litteraturhistoria är en självklar del av svenskundervisningen men det är inte lika givet exakt vad som ska ingå i undervisningen. Det är inte ovanligt att lärare efterfrågar och tar hjälp av antologier och läroböcker i sin undervisning. Det i sin tur innebär att urvalet av t.ex.

författare, texter och genrer kan komma att påverkas och styras av läroböckernas val och material. Vidare måste ju läroböckerna och antologierna göra ett urval angående vad som ska ingå i läroboken, på samma sätt som lärare måste göra ett urval av vad som ska ingå i

undervisningen. Läroboksförfattarnas, medvetna eller omedvetna, val påverkar dels vad som inkluderas i, dels vad som exkluderas ur läroboken samt hur detta urval framställs.

Däremot bör man belysa det faktum att lärare inte är helt låsta vid sina läroböcker. Man har som lärare absolut möjlighet att använda övrigt material, som inte finns i läroböckerna eller kommer från andra böcker, för att t.ex. bidra till större variation av innehåll och urval. På samma sätt kan man som lärare problematisera läroböckernas urval i undervisningen och använda urvalet för att diskutera t.ex. hur representationen ser ut i läroböckerna, varför och vad man kan dra för slutsatser av det? En studie som enbart behandlar läroboken säger alltså ingenting om hur läraren faktiskt använder sig av den.

1.1 Syfte och frågeställning

Syftet med denna uppsats är att, genom en kvalitativ textanalys, undersöka hur läroboken, Svenska för dig – litteraturhistoria, framställer manliga och kvinnliga författare från 1900-talet, ur ett genusperspektiv.

• Vad berättar läroboken om manliga och kvinnliga 1900-talsförfattares karriärer, framgångar och författarskap?

• Vad berättar läroboken om manliga och kvinnliga 1900-talsförfattares bakgrunder och privatliv?

2. Tidigare forskning

2.1 Begreppet lärobok

Katrin Lilja Waltå (2011) skriver i sin avhandling Läroböcker i svenska? En studie av ett läromedel för yrkesförberedande gymnasieprogram och dess modelläsare att definitionen av begreppet lärobok inte alltid är självklar utan kan behöva diskuteras. Lärobok och läromedel är t.ex. två begrepp som ofta används parallellt (Waltå 2011, s.18).

Staffan Selander (2003) har, i Pedagogiska texter och andra artefakter för kunskap och kommunikation. En översikt över läromedel – perspektiv och forskning, i ett försök att förnya och omdefiniera begreppet lärobok myntat begreppet pedagogisk text och definierar det på följande sätt i sin undersökning:

Med pedagogisk text kan vi mena lärobok, läsebok, övningsbok eller ett undervisningsprogram i filmens eller videons form. Grundidén med den pedagogiska texten är att den ska återskapa eller reproducera befintlig kunskap, inte skapa ny kunskap. Det måste alltså ske ett urval och en avgränsning av det som ska återges. Dessutom måste texten struktureras i enlighet med vissa pedagogiska krav. Dessa kan gälla utbildningsnivå osv., men ett för alla pedagogiska texter genomgående drag är att de ska förklara någonting och att den kunskap som texten återger ska kunna prövas och kontrolleras av läraren på ett relativt enkelt sätt. Innehållet i den pedagogiska texten karakteriseras också av att kunskap och moral är sammanvävt på sätt som har officiell sanktion. (s. 217)

Jag kommer i min undersökning utgå från Selanders definition, men genomgående använda mig av begreppet lärobok för att få en kontinuitet i uppsatsen. När jag hänvisar till författaren till läroboken kommer jag att använda mig av begreppet läroboksförfattare.

2.2 Läroboksforskning

Boel Englund (2006) har i sin undersökning Läromedlens roll i undervisningen - Grundskollärares val, användning och bedömning av läromedel i bild, engelska och samhällskunskap tagit del av tidigare forskning kring läroböcker. Englund refererar till Johnsen (1993) och Juhlin Svensson (2000) som i sin tur har gjort en grov indelning när det gäller hur forskning på läroböcker kan se ut. Den indelningen innebär att det finns det tre olika perspektiv som vanligtvis används när man forskar om läroböcker; användarorienterad

forskning, produktorienterade studier samt processorienterad forskning. Vidare innebär den användarorienterade forskningen att man ”granskar läroboken som undervisningsredskap, hur den används av lärare och elever. Produktorienterade studier innebär istället att man ”ser till innehållet i boken och gör det till föremål för någon form av analys” (Englund 2006, s.19).

Selander (2003) har, som tidigare sagt: forskat på läroböcker och menar att läroböcker fyller flera funktioner, både i och utanför undervisningen: ”Läroböcker är inte bara redskap för undervisning utan också en minnesbank för kunskap och kommunikation. De fungerar som redskap för lärande, som informationskällor men också som socialt minne” (Selander 2003, s. 184). Det innebär alltså att läroböcker inte enbart förmedlar den kunskap som står skriven utan att också genomsyras av, explicita och implicita, värderingar samt attityder. Läroböcker säger inte bara vad som är kunskap utan ”lär oss var gränsen går mellan normal och onormalt, lämpligt och olämpligt och (kanske)vad som räknas som sant och falskt (Selander 2003, s. 184).

Det finns flera forskare som har valt att undersöka läroböcker och eftersom jag i min

undersökning har analyserat en lärobok som används i ämnet svenska har jag valt att fokusera på forskning som gjort detsamma. Annica Danielsson, och Anna Williams har båda forskat på läroböcker som behandlar litteraturhistoria.

Annica Danielsson (1988) har i Tre antologier – tre verkligheter. En undersökning av gymnasiets litteraturförmedling 1945-1975 granskat antologier ur två perspektiv. Ett litterärt och ett tematiskt för att ”kunna ge en bild av utvecklingen på lärobokmedelsområdet under ett dynamiskt skede i svenskämnets historia (Danielsson 1988, s.11) Danielsson lyfter fram läroplanen från 1965 som en brytpunkt för svenskämnet eftersom det har skett några viktiga förändringar kring den litteratur som man ansåg undervisningen bör innehålla. Tidigare kursplaner har inneburit omfattande litteraturläsning men i läroplanen från 1965 ingår

litteraturhistoria ”inte längre som ett självständigt moment i kursplanen utan betraktas enbart som komplement till litteraturläsningen”. Detta kan ses ”som ett tecken på en litterär kanon för skolbruk inte fungerar på ett lika självklart sätt som tidigare” (Danielsson 1988, s 27). Skolans uppdrag är dels att bidra med individuell utveckling, dels en social fostran. Det innebär att bland annat att skolan ska ”grundlägga och vidareutveckla sådana egenskaper hos eleverna, som i en tid av stark utveckling kan bära upp och förstärka demokratins principer

om tolerans, samverkan och likaberättigande mellan kön, nationer och folkgrupper (Danielsson 1988, s.27).

Anna Williams (1997) har i Stjärnor utan stjärnhimlar – kvinnor och kanon i litteraturhistoriska översiktsverk under 1900-talet undersökt hur bilden av kvinnliga författare ser ut. Hon har både gjort en kvantitativ och en kvalitativ undersökning, varpå hon har undersökt ”hur många kvinnor och män som fått en plats i handböckerna och dessutom hur stort utrymme de fått” (Williams 1997, s.19). Medan den kvalitativa undersökningen visar vilka värderingar som texterna förmedlar och hur dessa eventuellt kan bidra till särskiljandet, av kvinnor och män, så visar den kvantitativa undersökningen hur stort utrymmer manliga respektive kvinnlig författare får i handböckerna. (Williams 1997, s 20) Williams forskning är begränsad till att hon, framförallt, har tittat på ”fiktionsprosan under tre perioder i den svenska litteraturhistorien: 1880-alet, 1930-talet och 1960-1980-talet”. Då dessa årtionden på ett eller annat sätt ska ha inneburit en förändring för litteraturen. Ett exempel är att kvinnliga författare blev mer publicerade nu än någonsin tidigare. Williams skriver dessutom att ”under 1930-talet var frågorna om kvinnosyn, sexualitet och könens jämställdhet ytters aktuella och litteraturens förnyelse genom arbetarförfattarnas genombrott blev en unik företeelse i litteraturhistorien.” (Williams 1997, s.12).

Att det finns traditioner inom litteraturhistorien innebär att det således finns en idé om att vissa genrer, författare och verk är vara viktigare än andra, något som Williams väljer att kalla för, författar- och genreelit. Det i sin tur innebär dels att det finns en tradition av författare och genrer som lyfts fram, dels att ”åtskilliga genrer sållas bort – och därmed även de författare som huvudsakligen skrivit i dessa genrer” (Williams, 1997, s. 30). Det gör att det finns en relevans för Williams att studera både vad som finns och vad som utesluts ur böckerna.

3. Teori

3.1 Genusbegreppet

Britt-Marie Thurén (2001) skriver i Genusvägar – en antologi om genusforskning om genusbegreppet och genusforskning. Hon menar att ordet är debatterat och omstritt, inte minst i förhållande till ordet kön (s.9) Kortfattat redogör hon för att genus är det socialt konstruerade könet, som till skillnad från det biologiska, inte är något man föds med utan det skapas t.ex. genom hur vi ”tänker, tolkar, uppfattar, symboliserar…” (Thurén 2001, s.5) Jag menar, precis som Yvonne Hirdman (2001) i Genus – om det stabilas föränderliga former, att begreppet genus ska användas så att man ska kunna förstå ”hur människor formas och formar sig till Man och Kvinna” (s. 11). På så sätt kan jag försöka förstå hur manliga

respektive kvinnliga författare framställs i förhållande deras könstillhörighet. Vidare kan det användas för att kunna visa på och förklara olika mönster och strukturer på flera nivåer. Hirdman hävdar även följande:

Begreppet genus är också behändigt att ha för att både först och kunna diskutera utsträcktheten, dvs. att genus är något som häftar inte bara vid kroppar, utan vad allt: tankar om

manligt/kvinnligt, man/kvinna genomsyrar världen omkring oss och fyller platser, situationer, tyg, mat, politik, arbete. Det handlar om kvinnligt/manligt som överförda abstraktioner. (s.16)

Vilket innebär att genusbegreppet inte enbart handlar om vår biologiska könstillhörighet utan innefattar allt som har med manligt och kvinnligt att göra. Begreppet gör det i sin tur möjligt för oss att se på och tala om t.ex. de sociala förväntningar som finns på män respektive kvinnor. Idag finns ett stort spektra av olika genusteorier och det bör påpekas att de två jag har valt inte tillhör den senaste forskningen. de Beauvoir och Hirdman är trots det två viktiga namn inom feminismen varpå anser jag min avgränsning till dessa teorier rimlig, även om det finns moderna forskning.

3.2 de Beauvoir genusteori

Simon de Beauvoir (1949) skriver i sin bok Det andra könet om sitt perspektiv på kvinnor och män i förhållande till genusbegreppet. Hennes teorier har spelat en avgörande och betydelsefull roll för feminismen och för vidare forskning kring genus. Utgångspunkten för

de Beauvoirs teori är att man inte föds till kvinna utan att en blir eller görs till kvinna och att man på så vis skapar genus. de Beauvoir hävdar att ”Inget biologiskt, psykologiskt eller ekonomiskt öde avgör utformningen av den gestalt som den mänskliga honan får i samhället. Det är civilisationen i dess helhet som formar det mellanting mellan hane och kastrat om kallas kvinnligt” (de Beauvoir 1949, s 325).

Redan i verkets titel kan man utläsa en annan tanke i de Beauvoir teori, nämligen att kvinnan är det andra könet – i förhållande till mannen som därmed blir det första könet. de Beauvoir skriver ”Hon bestäms och särskiljs i förhållandet till mannen, inte han i förhållande till henne; hon är det oväsentliga gentemot det väsentliga. Han är subjektet, han är det Absoluta, hon är den Andre” (de Beauvoir 1949, s. 26). Utgångspunkterna för de olika könen är alltså ojämna. de Beauvoir skriver t.ex. vidare att ”Om jag vill definiera mig själv är jag tvungen att först av allt tillkännage: ’Jag är en kvinna.’ och att ”En man börjar aldrig med att placera sig själv som individ av ett visst kön, att han är en man är en självklarhet.” (de Beauvoir 1949, s 25).

Den här obalansen mellan könen påverkar individer, män och kvinnor, och därmed samhället som i sin tur har olika förväntningar på män och kvinnor liksom på manligt och kvinnligt. Ett exempel är att samhället har vägen utstakad för kvinnan - där äktenskapet, barnafödandet och att vara underordnad mannen är en del av kvinnas öde (de Beauvoir 1949, s.511, s. 577). Utifrån de Beauvoirs teori kan jag, i min undersökning, analysera och tolka hur man framställer kvinnliga respektive manliga 1900-talsförfattare. Jag studerar vad läroboken informerar om i de kvinnliga porträtten och vad läsaren får för information om i de manliga. Därefter kan jag genom de Beauvoirs teori analysera och tolka hur läroboken hanterar de olika förväntningarna som finns på kvinnor och män.

3.3 Hirdmans genusteori

Yvonne Hirdman (2001) har forskat på genus och begreppet genussystem. Hirdman menar att genusbegreppet hjälper till i förståelsen av varför samspelet mellan män och kvinnor ser ut som det gör, genom att se på frågeställningen i relation till samhället (Hirdman 1992, s 226). Hirdmans teori utgår bland annat från begreppen dikotomi och hierarki, vilka i sin tur innebär dels att mannen och kvinnan är varandras kontraster, dels att mannen är överordnad kvinnan. Mannen är alltså normen. (Hirdman 2001, s. 35, s. 59)

Vidare ställer hon sig bakom de Beauvoirs teori om att genus konstrueras och att man varken föds till man eller kvinna utan att man hela tiden görs till eller gör sitt genus. I relation till detta definierar Hirdman genusbegreppet på följande vis: ”Jag vill att man tack vare det begreppet ska kunna se hur människor formas och formar sig till Man och Kvinna. Och mer: hur dessa formeringar bildar samhälleliga avlagringar, ingår i kulturens, politikens,

ekonomins ”väggar” som bärande kolonner” (Hirdman 2001, s.11)

Detta skapande av genus bidrar till stereotypa könsroller och förväntningar, enligt Hirdman t.ex. att mannen förväntas försörja kvinnan (Hirdman 2001, s.85) och att kvinnan ska föda barn och bli omhändertagen av mannen. Dessa stereotypa könsroller påverkar vidare vilka förväntningar det finns på män respektive kvinnor i olika sociala sammanhang. Däremot skriver Hirdman (1992) att genusordningen ”är en ordning för själva livets fortgång” och att det kan vara förklaringen till varför män och kvinnor fortsätter agera efter samma mönster och strukturer:

Det är också en ordning av själva livets fortgång. Därför upprätthålls systemet tillika på en individuell nivå, med hjälp av sådana ömtåligheter som sexualitet, beroende och hjälplöshet. Könens existentiella beroende av varandra gör att de villigt följer spelets regler, regler som talar om vad som är ”manligt” respektive ”kvinnligt”. (s231)

Sammanfattningsvis kännetecknas Hirdmans genusteori av tre grundläggande principer:

• Kvinnor och män hålls isär. • Mannen är normen.

• Alla är med och skapar genusordningen.

Med isär hållandet menar Hirdman att kvinnor och män ses som två kön som inte ska blandas. Hon ifrågasätter detta och menar att det är ”verksam och farlig” logik (Hirdman 1992, s.228) Genom Hirdmans teori kan jag i min undersökning studera hur kvinnliga respektive manliga författare förhåller sig till varandra i läroboken. Om det är, som Hirdman menar, att kvinnliga och manliga författare hålls isär och att det är den manliga författaren som är normen.

4. Metod och material

4.1 Kvalitativ textanalys

Min undersökning består av en kvalitativ textanalys, vilket innebär att jag analyserar vad som står i texten. Alan Bryman (2011) förklarar i sin metodbok Samhällsvetenskapliga metoder att den kvalitativa forskningen används för att tolka och dra slutsatser från sitt material. Det finns forskare som motsätter sig hans påstående men Bryman menar att den kvalitativa forskningen är ”induktiv, tolkande och konstruktionistisk till sin art” (Bryman 2011, s. 340). Den kvalitativa forskningen kan angripas utifrån flera olika metoder, t.ex. genom

textanalyser, intervjuer och olika former av datainsamling. I min uppsats har jag utgått från ett hermeneutiskt synsätt eftersom det innebär att jag får frihet att tolka och analysera mitt material.

Bryman (2011) menar att ett hermeneutiskt synsätt innebär att man studerar, tolkar och förstår texter – inte minst tur i förhållande till den historiska och sociala kontext som texten producerades i (Bryman 2011, s.507). Då syftet med min undersökning är just att förstå hur läroboken framställer manliga respektive kvinnliga 1900-talsförfattare, lämpar sig detta synsätt väl. För att förstå hur läroboken framställer författarna kommer jag att studera dels, vad som står i texten, dels vad som uteslutits samt var i texten man har valt att placera informationen. Alla dessa delar blir relevanta för att få en så stor och tydlig helhetsbild som möjligt och för att förstå hur författarna framställs.

Jag är medveten om att jag analyserar materialet utifrån ett subjektivt perspektiv och att det i sin tur innebär en viss begränsning. Min läsning och mina erfarenheter kommer att styra och påverka resultatet även om mitt mål är att göra en så ”öppen” och objektiv läsning som möjligt. Jag har alltså inget mål att försöka bevisa någon hypotes utan vill snarare närma mig texten med en öppenhet och nyfikenhet. Däremot kommer jag att använda mig av

genusperspektivet i min analys, vilket kommer påverkar t.ex. hur jag läser texten och vilken information jag tycker är relevant.

En undersökning som också hade innefattat kvantitativa inslag också hade dessutom kunnat berätta någonting om vilket utrymme de kvinnliga respektive manliga 1900-talsförfattare får i

läroboken. Det resultatet hade eventuellt kunnat bidra till en ännu tydligare helhetsbild och till att fler slutsatser kunde dras. Det finns t.ex. markanta skillnader i hur många manliga respektive kvinnliga författare som finns representerade men det varierar också i hur

omfattande deras porträtt är. Det kan variera så mycket som från några enstaka meningar till ungefär en sida text. Emellertid har jag valt att enbart göra en kvalitativ analys för att kunna gå på djupet i min studie. Jag påpekar också att jag är medveten om att min undersökning inte säger någonting om lärobokens helhet då jag tittar närmare på en begränsad del av materialet. Även ur detta perspektiv hade en mer omfattande undersökning kunnat bidra till fler

slutsatser.

4.2 Genomförande

För att uppnå mitt syfte behövde jag titta på lärobokens författarporträtt ur ett

genusperspektiv. Min utgångspunkt är att använda de Beauvoir och Hirdmans genusteorier för att tolka och analysera mitt material. Jag delade in min undersökning genom att lägga fokus på, framförallt, två huvudteman: Karriär, framgångar och författarskap samt Bakgrund och privatliv. Dessa teman blev tydliga för mig när jag studerade vad läroboken tog upp för information i varje författarporträtt. De växte således fram i min process att undersöka läroboken. I förstnämnda kategorin studerar jag hur läroboken framställer författaren som författare, fokus ligger alltså på yrkeslivet medan jag i andra kategorin fokuserar på vad läroboken skriver om författaren som privatperson, alltså sådant som inte nödvändigtvis rör författandet. Utifrån genusteori studerar jag t.ex. information om uppväxt, barndom,

sexualitet och familjeliv bland annat förhållande till begreppen genus, förväntningar, normer och manlig överlägsenhetsnormen. Vidare har jag analyserat om läroboken förmedlar något samband mellan yrkeslivet och det privata: om och i så fall hur? Indelningarna kan diskuteras och hade säkert kunnat göras på annorlunda vis. Det är t.ex. inte alltid alldeles självklart i vilken kategori informationen ska hamna. Men jag ansåg att det var ett relativt rimlig och hanterbart tillvägagångsätt att hantera informationen. Som sagt studerar jag såväl vad som står och vad som uteslutits ur texten samt var i texten informationen är placerad. Detta gör jag för att få en så tydlig helhetsbild som möjligt över framställningen i syfte att förstå den.

4.3 Material

Läroboken, Svenska för dig – Litteraturhistoria. 100 texter från forntid till nutid – livsstrategier och analyser åk 7-9, är skriven av Börge Ring och är anpassad för

svenskundervisningen på högstadiet. Läroboken gavs ut av förlaget Liber (2014) som menar att läroboken är skriven med Lgr 11 som utgångspunkt. Enligt förlaget är andra utmärkande drag för läroboken t.ex. att det fokuserar på värdegrundsfrågor och medveten

språkutveckling. I första hand är det en lärobok som lägger fokus på litteraturhistoria men det förmedlas även kunskaper om t.ex. livsstrategier och olika sätt att läsa texter på.

Litteraturhistorien representeras av 100 texter i läroboken, från forntiden till nutid, fast med referat av handlingen istället för det faktiska verket. Till varje text finns ett tillhörande författarporträtt, oftast en kortare analys av handlingen samt tillhörande uppgiftsmaterial. Visuellt är läroboken bildrik och färgstark.

4.4 Motivering och avgränsning

Eftersom läroboken är skriven med Lgr 11 som utgångspunkt och eftersom Liber har uttalat sig om att läroboksförfattaren har fokuserar på värdegrundsfrågor så tycker jag att det är en intressant lärobok att undersöka ur ett genusperspektiv. Jag har valt att avgränsa mig i min undersökning och tittar närmare på manliga och kvinnliga 1900-talsförfattarna för att inte undersökningen ska bli för omfattande. Jag är nämligen mer intresserad av att gå på djupet i min undersökning än att göra den bred. På samma sätt är jag intresserad av att se författarna i förhållande till mönster och strukturer snarare än individer. Anledningen till varför jag valde att avgränsa materialet till just 1900-talet var bland annat för att just det kapitlet bestod av flest författare vilket skulle kunna ge en mer rättvis bild, än ett kapitel med färre författare. Dessutom var författarporträtten överlag relativt utförliga vilket följaktligen bidrog med mer information till min undersökning. Även om könsfördelningen är ojämn, både i boken som helhet och i mitt avgränsade material, så finns det flera manliga och kvinnliga författare representerade vilket såklart var en förutsättning för att kunna göra undersökningen,

5. Resultat och analys

I detta avsnitt, Resultat och analys, kommer jag att analysera och tolka resultatet av min undersökning. Jag har valt att analysera och tolka resultatet genom att dela upp det i två huvudrubriker: Manliga 1900-talsförfattare och Kvinnliga 1900-talsförfattare. Vidare har jag delat in dessa huvudrubriker i underrubrikerna: Översikt där jag redogör för t.ex. vilka

författare som framställs, Karriär, framgångar och författarskap där jag presenterar och analyserar informationen om författarnas yrkesliv. Samt kategorin Privatliv och bakgrund varpå jag analyserar vad läroboken berättar om författarens bakgrund och privatliv. Alltså det som inte nödvändigtvis ingår i, eller angår, yrkeslivet. Jag har också analyserat hur den informationen eventuellt kan ha påverkat författarna i deras författarskap, det vill säga, vad finns det för samband mellan författaren yrkesliv och privatliv.

Läroboken, Svenska för dig – litteraturhistoria, delar in litteraturhistorien i åtta olika epoker och jag har fokuserat på ”1900-talet”, vilket är den näst sista epoken som presenteras i läroboken. Allt som allt, presenteras 100 texter varpå 26 av dessa ingår i mitt material. Presentationen ser, nästan genomgående, ut på följande sätt: Rubrik, författarpresentation, Handling (kortare sammanfattning av den aktuella texten), Analys (kortare analys av

handlingen) samt uppgiftsmaterial. Det varierar hur omfattande varje avsnitt är och det finns i några undantagsfall exempel på att analys-avsnittet helt har uteslutits.

Författarna presenteras i kronologisk ordning, det vill säga, efter det årtal som den aktuella texten gavs ut – det årtalet framgår alltid i rubriken. Utifrån det perspektivet finns det alltså ingen hierarkisk ordning bland författarna. Det går dock att argumentera för att det skulle finnas en hierarkisk ordning när det gäller vilka texttyper som läroboken presenterar. För även om det bland texterna finns exempel på såväl romaner, barnböcker, dikter som tecknade serier så är det är onekligen flest romaner och således romanförfattare som lyfts fram i

läroboken. Utifrån det skulle man kunna dra slutsatsen att dessa i större mån anses vara viktiga att lyfta fram som en del av litteraturhistoria i läroboken.

Kvinnliga 1900-talsförfattare

Översikt

Sammanlagt är sju kvinnliga författare från 1900-talet representerade men då bör det tillägas att en av författarna enbart porträtteras med en enda mening, nämligen Astrid Lindgren. Författarporträtten kopplade till t.ex. Lagerlöf och Boye är betydligt mer omfattande. Det varierar alltså hur stort utrymme varje författarporträtt får, vilket i sin tur påverkar den mängd information, angående respektive författare, som läsaren får ta del av. Det innebär alltså att det sägs mer om vissa författare än om andra och det i sin tur kan påverka framställningen av respektive författare. Bland de kvinnliga författarna som finns representerade är alla

ursprungligen från västvärlden. Det varierar bland de kvinnliga författarna när det gäller vilka typer av texter de skrev, t.ex. skrev Boye dikter, Lindgren barnböcker medan Lagerlöf, Rowling och Martinson främst förknippas med att vara romanförfattare.

De kvinnor som lyfts fram som 1900-talsförfattare är följande: Selma Lagerlöf, Edith Södergran, Karin Boye, Moa Martinson, Tove Jansson, Astrid Lindgren samt Joanne K. Rowling.

Karriär, framgång och författarskap

De kvinnliga författarnas framgångar presenteras och framställs dels olika mycket, dels på olika sätt. I vissa fall berättar läroboken mycket om författarens yrkesliv medan fokus i andra fall ligger mer på det privata. Ibland skrivs det knappt någonting alls, varken om författarens privatliv eller yrkesliv. Ett sådant exempel är, som tidigare nämnt: när Lindgren enbart beskrivs med en mening innan läroboken övergår till att berätta om hennes påhittade karaktär Pippi Långstrump. Det läsaren får veta om Lindgren är att hon levde mellan åren 1907-2002 och att hon ”lämnade en skatt av berättelser efter sig” samt några exempel på dessa

berättelser. Detta trots att hennes framgångar är uppenbara och att det är allmänt känt att hon har inspirerats av sin barndom och sina erfarenheter i sina böcker. Williams (1997) påstår att kvinnor traditionellt sätt har skrivit i genrer som ansetts vara av lägre status t.ex.

barnlitteratur och populärkultur (William 1997, s.30) Lindgren skrev, som sagt, barnlitteratur och det kan vara en anledning till varför läroboken inte framställer Lindgren i en mer

känner till Lindgren och att hon därmed inte behöver en närmare presentation. Men det skulle även kunna vara så att läroboken inte förmedlar någon information om Lindgrens bakgrund och privatliv skulle kunna vara att det inte har varit så relevant jätterelevant för hennes författarskap och karriär.

I Lagerlöfs presentation skriver läroboken desto mer, inte minst om hennes framgångar. Redan tidigt i Lagerlöfs presentation får läsaren veta att hon är internationellt känd, har fått Nobelpriset samt att hon var den första kvinnan som valdes in i Svenska Akademin. Denna information följs vidare av en beskrivning av hur Lagerlöfs uppväxt och utbildning har präglat hennes karriärsval och i sitt författarskap.

När Lagerlöf i början av 1880-talet utbildade sig till lärare i Stockholm och studerade

litteraturhistoria (det som du gör nu) insåg hon att bra berättelser hade hon hört hela sitt liv utan att ha tänkt på det. I hennes hemtrakter i Värmland berättades det ständigt fantasifulla historier. Hon kände att hon skulle vilja försöka skria och låta sig inspireras av de berättelser hon hört under sin uppväxt. (s.119)

Vidare berättar läroboken att Lagerlöf debuterade med boken Gösta Berlings saga ”som gjorde stor succé” (Svenska för dig, s.119) Även författaren Tove Jansson nämns som en författare som har gjort stor succé. Jansson har skrivit böckerna om Mumintrollen som getts ut runt om i världen: ”Muminböckerna som är översatta till 28 språk är hennes stora succé” (Svenska för dig, s. 131).

Man kan se det som anmärkningsvärt att läroboken varken nämner J. K Rowling eller hennes böcker om Harry Potter som betydelsefulla eller framgångsrika. istället står det i lärobokens porträtt av henne att ”Efter att några av de stora förlagen tackat nej gavs Harry Potter och den vises sten ut på ett litet förlag.” Meningen som följer, ”Sedan dess har serien sålts i flera hundra exemplar”, ger visserligen en lite mer rättvis bild av historien men det framgår fortfarande inte vilken enorm succésaga de sju böckerna om Harry Potter har kommit att bli. Även i Lindgrens porträtt har information om den uppenbara framgången uteslutits.

Hirdman (1992) har skrivit om arbetsmarknaden och kvinnors roll på arbetsmarknaden i Sverige. Hon menar att det finns markanta skillnader mellan könen där mannen främst är den som gynnas. Mannen har mer mak, inflytande, status samt har det bättre ekonomiskt. Detta skildras på olika nivåer, t.ex. märks det i lönen även på högre positioner om man är man eller kvinna: ”de manliga chefernas lön är alltid ett snäpp högre än kvinnors i motsvarande

ställning” (Hirdman 1992, s 223). Vidare skriver Hirdman att skillnaden inte enbart gäller makt och ekonomi utan även kulturellt kapital. I en diskussion angående om det har skett några förändringar på arbetsmarknaden i förhållandet mellan kvinnor och män skriver Hirdman (1992):

Tvärtom har det fötts ett slags apartheidsystem på arbetsmarknaden och inom politiken, där kvinnor leker ”på sin egen gård” – en bakgård av lägre värde. Den kvinnliga

underhundsstatusen är sig lik. Kvinnor äger som förr, föga av vare sig det ekonomiska eller det s k kulturella kapitalet. Tvärtom – i den nya maktsfären, klipparnas svettiga värld, frodas män. Inte kvinnor. s. 225

Detta skulle innebära att manliga författare har ett högre kulturellt kapital på grund av sitt kön jämfört med kvinnor. När det gäller de kvinnliga författanars framgångar förmedlar

läroboken t.ex. information om vilken betydelse Boyes dikter har haft, både i och utanför, den litterära världen, t.ex. inom idrottsvärlden:

Intressant är att många svenska idrottar och idrottsledare bland de senaste åren har citerat en dikt av Boye, nämligen dikten I rörelse. Bland annat har tränare högläst dikten i

omklädningsrum för att ge spelarna nya infallsvinklar s.125

I lärobokens författarporträtt av Söderberg framställs hon som modig och nytänkande. Att hon valde att skriva dikt på ett nytt sätt bidrog till en del utmaningar för henne: ”Hon vågade lämna de gamla rimmande dikterna och fick utstå mycket kritik för det.” Genom att

läroboken formulerar sig på sätt som ”vågade” och ”fick utstå mycket kritik” kan man som läsare dra slutsatsen att Söderberg just var en modig kvinna och författare. Läsaren får ingen information angående varför eller vilken kritik som riktades mot Söderberg men Hirdman har skrivit om allmän kritik mot arbetande och verksamma kvinnor på 1800-talet. Det är

nödvändigtvis inte relevant i Söderbergs fall men en intressant infallsvinkel ur ett helhets och samhällsperspektiv.

Bakgrund och privatliv

I kvinnliga författarnas författarporträtt läggs överlag relativt stort, fokus på kvinnornas bakgrunder och privatliv samt om och hur det kan ha påverkat deras författarskap. Ett tydligt exempel är i Boyes författarporträtt där det t.ex. angående hennes livserfarenheter står att ”Dessa erfarenheter återspeglas i hennes dikter”. I andra fall sker det mer subtilt, som t.ex. i

Södergrans porträtt där läsaren först får information om att Södergran blev lungsjuk som 19-åring och till följd isolerades hemma i sängen. Sedan får läsaren veta att hon, i sjuksängen, skrev dikter: ”I sjuksängen skrev hon dikter om sin längtan efter kärlek, svindlande lycka och besvikelser”. Eventuellt kan sjukdomen och isoleringen ha påverkat Södergrens teman i hennes dikter men vi kan bara anta det. Om det är helt, eller delvis, sant får vara osagt. (Svenska för dig, s. 125, s.121).

Det sker i flera fall att författarporträtten inte säger mycket, eller någonting alls, om

författarens bakgrund och privatliv. Det enda som alltid nämns är under vilka årtal författaren levde. Däremot har det i vissa fall en stor och betydande roll i presentationen av författaren. Man kan t.ex. jämföra Martinsons författarporträtt med Rowlings och se markanta skillnader när det gäller omfattningen och urvalet av text. De författarna som det sägs mest om när det gäller deras bakgrund och privatliv är framförallt Lagerlöf, Boye och Martinson. I deras författarporträtt får man som läsare information kring t.ex. deras uppväxt, sexualitet, klasstillhörighet och, inte minst, familjeliv.

Hur läroboken framställer kvinnorna i relation till deras bakgrund och privatliv varierar naturligtvis ur det perspektivet att kvinnorna, såklart, var enskilda individer – och därmed olika. Men den genomgående känslan man kan få som läsare är att kvinnorna framställs som starka och drivna. Ett tydligt exempel på detta är när Boye beskrivs som ”radikal” och läroboken förmedlar information som pekar på att hon har gått emot både familjen och samhällets förväntningar på henne.

Boye sökte ständigt nya vägar på det personliga planet men också i samhällsfrågor. Hon växte upp i ett starkt religiöst hem, som hon bröt upp från, för att kunna gå sina egna vägar. Hon blev radikal på både det personliga planet och det politiska. Att vara lesbisk, lämna den kristna tron och stödja socialismen kan inte ha varit helt lätt i början av 1900-talet. s125

Att Boye ”ständigt sökte nya vägar på det personliga planet men också i samhällsfrågor” skulle t.ex. kunna innebär att hon var nyfiken och driven att utvecklas. I exemplet framgår även information om Boyes sexualitet, att hon övergett sin tro och att hon var politiskt engagerad vilket läroboken menar ”inte kan ha varit helt lätt”. Med hjälp av det skulle man kunna argumentera för att Boye var en stark, medveten och normbrytande kvinna. (Svenska för dig, s.125). Att vara en stark kvinna är normbrytande i sig då kvinnor förväntas vara det svagare könet. I förhållande till mannen som är det starka könet, vars ansvar är att försörja

och ta hand om kvinnan (Hirdman 2001, s.80).

Läroboken varken värderar eller diskuterar Boyes sexualitet men lyfter trots allt fram att hon är lesbisk. Det i sig kan tolkas som en värdering då inga andra författares sexualiteter utmålas så tydligt. En anledning till att läroboken lyfter fram Boyes sexualitet skulle kunna vara just att den anses vara normbrytande och läroboksförfattaren kanske ser det som viktigt aspekt i framställningen av henne. Man kan ställa sig frågan om läroboken hade skrivit om att Boye var heterosexuell, om så var fallet?

de Beauvoir (1949) menar att det finns, åtminstone, två viktiga aspekter som avgör kvinnans roll i samhället, nämligen att ”hennes grepp om världen är mer begränsat än mannens och att hon i högre grad är underkastad arten.” (de Beauvoir 1949, s. 86). Det vill säga att kvinnan och mannen inte existerar på samma villkor. Däremot påpekar hon att den ekonomiska och den sociala kontexten är helt avgörande för hur detta ser ut i praktiken. När Boye t.ex. bryter mot familjen och samhällets förväntningar på beskrivs hon som radikal, eftersom hon inte agerar som det förväntas att en kvinna ska agera. Under andra förutsättningar hade kanske beskrivningen av, och synen på Boye, varit annorlunda. Om t.ex. Boye hade varit en man som lämnat sin tro och engagerat sig politiskt – hade Boye då beskrivits som ”radikal”? Eller om Boye hade levt i vårt samhälle nu, hade hon framställts på samma sätt då?

I Martinsons författarporträtt får man som läsare bland annat ta del av information kring hennes utmanande och tragiska livsöde. Precis som Boye, bryter Martinson mot samhällets förväntningar på henne och på kvinnor överlag under 1900-talet.

Kvinnliga författare var sällsynta, för de fick inte möjlighet att skriva. De skulle fixa hem och barn och förväntades inte göra något annat. Men Moa Martinson skrev. Hennes livserfarenhet var att hon gifte sig vid 20 års ålder och vid 25 hade hon fött fem barn. Vid 28 var hon änka. Hon fick ta de jobb hon kunde få och barnen fick klara sig själva. Maten räckte inte till. Två av hennes barn drunknade. (s.129)

Martinson som, uppenbarligen, möter flera hårda motgångar i sitt privatliv debuterar vid 43 års ålder och slår då genom som författare. I läroboken menar man att Martinson gör karriär som författare ”trots fattigdom och trots att hon var kvinna”. Läsaren skulle alltså kunna dra slutsatsen att Martinson har gjort någonting som inte förväntades av henne och att det hon har gjort bör anses som en stor bedrift vilket också skulle kunna påverka att hon anses vara en stark och självständig kvinna. Läroboken berättar dessutom att Martinson blev ”omtyckt,

uppskattad och en kvinnoikon” (Svenska för dig, s. 129).

de Beauvoir (1949) skriver om den gifta kvinnan och menar ”Det öde som samhället av tradition anvisar kvinnan är äktenskapet. Oavsett om man som kvinna är gift eller ogift så definierar man sig själv i relation till äktenskapet: ”Än idag förbehåller det sig att en majoritet av kvinnorna är gifta, har varit det, förbereder sig för att bli det eller lider av att inte vara det. Den ogifta kvinnan definierar sig i förhållande till äktenskapet, oavsett om hon är besviken, upprorisk eller till och med likgiltig inför denna situation (de Beauvoir 1941, s .489).

En konsekvens av att kvinnor blir mer självständiga och inte lika ekonomiskt beroende av männen som tidigare, är att äktenskapet också förändras och ”blir en förbindelse som valts fritt av två autonoma individer” till skillnad från tidigare (s.489). Tidigare hadeäktenskapet varit på andra villkor där kvinnan inte var jämlik mannen och könens ”uppgifter” i

äktenskapet har varit olika. Mannens ansvar och uppgift ansågs till stor del vara att ansvara för försörjning och omhändertagandet medan kvinnan var hänvisad till

”fortplantningsfunktionen”, dvs. att föda barn. Även om båda könen behöver varandra så spelar de på olika villkor i äktenskapet, menar de Beauvoir: ”När kvinnan gifter sig så får hon som förläning del av världen, hon får lagens skydd mot mannens nycker, men hon blir hans vasall. Det är han som är gemenskapens ekonomiska överhuvud, och därför är det han som representerar den inför samhället.” (de Beauvoir 1949, s.489, s. 490, s. 492)

I samband med att Hirdman (2001) talar om ”att göra genus” och den så kallade ”naturliga ordningen” lyfter hon, precis som de Beauvoir, kvinnans roll som föderska.

Talandet här handlar om hur det ska vara, normativa uttalanden om det stora BÖR:et mellan man och kvinna. Här är det relationen som sätts i centrum: Han tar hand om Henne -Hon den mindre, svagare. Hon, den barnafödande. Här handlar det inte i första hand om ”är” utan om ”göra/vara” och förmågan att föda blir här hennes enda öde. (s.80)

Martinson upplever alltså inte enbart utsatthet i form av att hon är kvinna, mamma till många barn och änkling. Hon är nämligen en ensamstående kvinna som också tillhör arbetarklassen och beskrivs till följd av detta som en ”arbetarförfattare” i läroboken. Som kvinna var Martinson alltså ekonomiskt utsatt på grund av sitt kön, inte minst eftersom männen ofta hade ansvar för försörjningen med kvinnan och var det

föda barn. Att hennes make dog och att Martinson blev ensamstående mamma till fem barn, i en tid då kvinnor inte förväntades arbete, försatte uppenbarligen Martinson i en tuff situation.

Hirdman (2001) har lyft fram vilka synonymer som används till orden MAN respektive KVINNA och funnit stora kontraster. Ordet MAN är t.ex. kopplat till synonymerna karl, herre, äkta man, person, individ och arbetare. Medan ordet KVINNA t.ex. är kopplat till flicka, jungfru, hustru, maka, fru och husmor. Det finns en tydlig distinktion. Synonymerna som beskriver ordet MAN visar på självständighet, individualitet (person och individ) och yrkesverksamhet (arbetare). Medan synonymerna som beskriver ordet KVINNA, oftare, påminner oss om att hon tillhör eller hör samman med någon t.ex. maka, fru och husmor. (Hirdman 2001, s 60).

Lärobokens definition av arbetarförfattarna är bland annat att de ”kom från enkla förhållanden och var ofta självlärda ”samt att de ”skrev om sina liv och sina erfarenheter av fattigdom och svåra tider”. I läroboken definieras Martinson som en av dessa arbetarförfattare, trots att kvinnor sällan skrev under denna tid och dessa förhållanden. Om vi utgår från det Hirdman (2001) har skrivit om att arbetare är en synonym till ordet MAN samt utgår från teorin att mannen är normen så bryter Martinson mot flera normer och förväntningar, när hon som ensamstående, självständig och framgångsrik kvinna dessutom anses vara arbetarförfattare under 1900-talet. Kanske är det också därför Martinson, enligt läroboken, ansetts blivit en kvinnoikon? Williams (1997) skriver i sin forskning att 1930-talet var en tid då kvinnosyn, sexualitet och könens jämställdhet var aktuella frågor. (William 1997, s.30). Detta kan ha påverkat Martinson framgångar. På samma sätt kan Martinsons framgångar bidragit till samhällsdebatten.

Enligt de Beauvoir (1949) är mannen den produktive och därmed han som ”öppnar en framtid för familjen när han deltar i uppbyggandet av kollektivets framtid”. Det vill säga att hans arbetsinsats och yrkesliv är viktigt för familjen och tryggandet av familjens framtid. Medan kvinnan är förpassad till att ”bevara släktet och sköta hemmet”. Martinson, blev som känt, änka och kunde därmed inte längre förlita sig på att hennes man skulle ta rollen som den produktive och ansvarig för den ekonomiska försörjningen. (de Beauvoir, s. 493). Martinson skrev om sina livserfarenheter i sin självbiografi Mor gifter sig, som publicerades på 1930-talet. Eftersom hon skrev en självbiografi kan man dra slutsatsen att hennes privatliv direkt

kom att påverka hennes författarskap, då hon i sin bok berättar om självupplevda erfarenheter (Svenska för dig, s 12).

När det gäller de andra kvinnliga författarna får vi inte veta någonting om deras eventuella roll som mamma, förutom i ett fall till. I Rowlings presentation framgår det nämligen att hennes dotter sitter bredvid henne under tiden som hon skriver Harry Potter: ”Den första boken i serien skrev hon på ett fik i sin hemstad Edinburgh. Bredvid sig hade hon sin nyfödda dotter” (Svenska för dig, s. 153). Vidare får läsaren ingen hint om varför denna information är nyttig.

Som tidigare nämnts, har Hirdman (2001) skrivit om den naturliga ordningen och

barnafödandet som kvinnans öde. Detta är en teori som även de Beauvoir (1949) uttalat sig om. Precis som Hirdman, menar de Beauvoir, att kvinnan genom barnafödandet ”fullbordar” sitt biologiska öde men att är det också bör sättas i relation till det sociologiska perspektivet. Ur ett biologiskt perspektiv är det naturligt för kvinnan att föda barn ”eftersom hela hennes organism är inriktad mot artens fortbestånd. Men som vi redan påpekat är det mänskliga samhället aldrig utlämnat åt naturen” (de Beauvoir 1949, s 577). Det vill säga, även om man anser att det är kvinnans biologiska öde så är det inte nödvändigtvis kvinnans enda syfte i livet (de Beauvoir 1949, s. 577). Ur detta perspektiv är det också intressant att se till Janssons författarporträtt.

Den finlandssvenska författaren och konstnären Tove Jansson (1914-2001) är ”mamma” till Mumintrollen. Böckerna kom ut från 1945 till 1970 och som tecknad serie 1954 till 1975. Muminböckerna som är översatta till 28 språk är hennes stora succé. s.131

Hon beskrivs visserligen som författare och konstnär men i relation till verken beskrivs hon också som ”mamma. (Svenska för dig, s.139).

Manliga 1900-talsförfattare

Läroboken lyfter fram arton manliga författare som har varit verksamma som just författare under 1900-talet. Vissa författare har blivit kända av andra anledningar än sitt författarskap, t.ex. Guillou som ”blev känd när han avslöjade en hemlig underrättelse-organisation i Sverige. Han gjorde det som journalist tillsammans journalisten Peter Bratt och andra på

tidskriften Folket i Bild/Kulturfront 1973” (Svenska för dig, s. 148). Bland de manliga

författare som finns representerade kommer nästan alla från västvärlden, det enda undantaget är Chinua Achebe som ursprungligen kommer från Nigeria. Bland de manliga författarna är det absolut vanligast att man porträtterar och lyfter fram romanförfattare även om några viktiga diktare och serietecknare också porträtteras.

De manliga 1900-tals författare som finns representerade i läroboken är följande: James Joyce, Franz Kafka, Erich Remarque, Aksel Sandemose, John Steinbeck, George Orwell, Vilhelm Moberg, Ernest Hemingway, John Tolkien, Chinua Achebe, René Goscinny, Lennart Hellsing, Per Fogelström, Ulf Lundell, Jan Guillou, Tomas Tranströmer, Mats Wahl,

Henning Mankell och Martin Kellerman.

Karriär, framgång och författarskap

Flera av de manliga författarna utmålas som stora, betydelsefull och/eller viktiga författare och som därmed, på ett eller annat sätt, påverkat litteraturhistorien och samhället. Att

författarna överhuvudtaget har blivit omnämnda i läroboken och direkt fått vara en del av den litteraturhistoria som läroboken förmedlar innebär automatiskt att författaren har varit

betydelsefull. Annars hade författaren troligtvis inte varit en del av urvalet.

Läroboksförfattaren väljer, som sagt, ändå att beskriva flera manliga författare på detta sätt. I Joyces författarporträtt får läsaren t.ex. inledningsvis veta att Joyce ”skrev en av 1900-talets mest kända böcker”. På samma sätt får läsaren i att Kafka ”är en av 1900-talets stora

författare” och att Remarques fall veta att han ”skrev boken om Första världskriget på ett sådant sätt att ingen längre önskade sig krig” (Svenska för dig s.122, s. 124, s.126). Det är också vanligt att de manliga har fått, viktiga och fina, litterära priser, vilket tordes innebära att de, genom sitt författande, har gjort avtryck. Utmärkelserna kan i sin tur också vara en bidragande faktor till att just de har blivit en del av det urval av författare som läroboksförfattaren har gjort. Läroboksförfattararens urval påverkar vilken litteraturhistoria som läroboken förmedlar och tvärtom påverkas troligtvis hans val av vilka författare som gjort avtryck i historien. Att vinna prestigefyllda litterära priser skulle kunna vara ett sätt att bevisa att man har skrivit verk som varit, på ett eller annat sätt, betydelsefulla.

I tidigare avsnitt om kvinnliga författare har jag skrivit om det kulturella kapitalet i

förhållande till Hirdmans (1992) genusteori. Det Hirdman argumenterar för är att mannen, enbart på grund av sitt kön, har ett försprång mot kvinnor i yrkeslivet och på

arbetsmarknaden. Vidare påpekar Hirdman också att detta försprång visar ävensig i kulturen och politiken (Hirdman 2001, s 11). Hirdman menar att detta ter sig på olika sätt och nivåer. Hirdman skriver att mannen ”frodas” och gynnas på den aktuella arbetsmarknaden – till skillnad från kvinnan. Konsekvenserna blir, som sagt, bland annat att männen tjänar mer pengar och får det bättre ställt ekonomiskt. De får större inflytande, makt samt kulturellt kapital (Hirdman 1992, s225). Om det kulturella kapitalet är större hos de manliga författarna skulle det rimligtvis kunna vara en anledning till varför läroboksförfattaren är så benägen att beskriva dem som stora och betydelsefulla författare som skriver viktiga böcker

Som sagt, har flera manliga författare fått litterära priset, däribland Nobelpriset och Augustpriset. Om den manliga författaren har fått ett sådant pris skriver läroboken ofta inledningsvis i presentationen t.ex. i första meningen av Steinbecks och i Tranströmers porträtt. I Tranströmers presentation har läroboksförfattaren dessutom skrivit att det ”är mycket ovanligt att en svensk diktare får detta fina pris”. Det skulle kunna tolkas som att Tranströmer framställs som en oerhört duktig diktare då han har fått ett fint pris och samtidigt har lyckats med en ovanlig bedrift. I läroboken påpekas det också att Augustpriset som Wahl tilldelats är ”ett av de finaste litterära priserna man kan få i Sverige”. Däremot nämner man inte det förrän i slutet i Hemingways presentation (Svenska för dig, s. 130, s149, s.151 s.138). Hemingway kommer på flera sätt att påverka litteraturhistorien dels genom hur han har levt, dels genom hans författande. I läroboken förmedlas det att ” Hemingways berättarstil kom att påverka många” och att den kännetecknades av att han ”berättar utan överdrifter och inte slösare med orden” (Svenska för dig, s.138)

Williams (1997) menar att det finns något som hon kallar för författar- och genreelit. Vilket betyder att det finns traditioner inom litteraturhistorien som påverkar vilken status vissa författare får. Det i sin tur innebär dels att det finns en tradition av författare och genrer som lyfts fram, dels att ”åtskilliga genrer sållas bort – och därmed även de författare som

huvudsakligen skrivit i dessa genrer” (Williams 1997, s. 30) Utifrån den bild som förmedlas av Hemingway skulle man kunna utgår från att han tillhör den författarelit som Williams refererar till.

En annan författare som framställs som viktig och betydelsefull är Achebe som har skrivit Allt går sönder. I läroboken står det att Allt går sönder är en av Afrikas allra viktigaste böcker, att Fogelströms Mina drömmars stad är en klassiker och att Mobergs bok

Utvandrarna beskrivs som ett mästerverk. (Svenska för dig, s. 141, s 146, s 136). Samtidigt framställs Mankell som ”en av Sveriges mest framgångsrika författare” och vidare får läsaren veta att han har skrivit över 40 romaner som översatts runt om i världen. Det kan tolkas som att Mankell har spelat en avgörande roll för den litterära världen i Sverige (Svenska för dig, s.152) Att flera av de manliga författarna, däribland Achebe och Mankell, framställs som viktiga och framgångsrika kan bero på, vad Hirdman (1992) kallar för den manliga

överlägsenhetsnormen. Som innebär att det som männen gör, säger och/eller tänker, värderas högre än det som kvinnor gör, säger och tänker. Hirdman lyfter fram ett ”ganska harmlöst exempel” som trots det tydligt visar på en struktur i samhället, och som kan kopplas till min undersökning (Hirdman 1992, s.229):

det gjordes en undersökning vid en litteraturvetenskaplig institution i USA. Elever av bägge kön fick sig en text förelagd, vilken ibland hade en manlig och ibland en kvinnlig signatur. Det visade sig genomgående att både flickor och pojkar automatiskt värderade den påstådda manliga texten högre än den kvinnliga. s.229

Jag menar inte att de manliga författarna enbart värderas högt på grund av deras kön men författarens kön verkar, enligt Hirdman, vara en aspekt man tar hänsyn till när man ”värderar” t.ex. litteratur.

Bakgrund och privatliv

Som sagt varierar det ganska mycket när det gäller hur omfattande beskrivningar av bakgrund och privatliv är, detta gäller såväl de kvinnliga som de manliga 1900-talsförfattarena. Det innebär att det också varierar hur mycket läsaren får veta om författarnas privatliv och bakgrund samt i förlängningen även om och hur dessa erfarenheter eventuellt har påverkat författarskapet och karriären hos respektive författare. Ibland finns det direkta kopplingar medan man i andra fall kan utläsa det ”mellan raderna”, det sker alltså lite mer subtilt. I Steinbecks fall framgår det t.ex. att han skrev mycket om ”fattiga lantarbetare i ett USA som plågades av depressionen på 1930-talet” i sina böcker. Det framgår också i läroboken att Steinbeck själv levde och var verksam i USA under den aktuella tidpunkten vilket gör att man som läsare kan tänkas dra slutsatsen att hans bakgrund kan ha påverkat hans teman i

böckerna och således också hans författarskap. Liknande sker i Mankells porträtt där det framgår att han varit delvis bosatt i Mocambique sedan länge. I samband med den

informationen får läsaren också veta att handlingen i hans böcker ofta är förlagd i Afrika och att det är ett återkommande mönster i Mankells böcker. Följaktligen är det inte helt orimligt att läsaren läser mellan raderna och drar slutsatsen att hans livsval också har påverkat hans författarskap (Svenska för dig, s.152).

I Kafkas författarporträtt handlar en avgörande del av informationen om den så kallade ”Kafkakänslan”. Läsaren lär känna Kafka som en författare vars texter, nästan alltid,

genomsyras av ångest – ”Kafkakänslan”. Enligt läroboken är ”Kafkakänslan” en känsla som ”innebär att allt är obegripligt och förvirrat” och infinner sig när ”vi ställs inför en situation när vi absolut inte förstår någonting och när allt förnuft är borta”. Egentligen framgår det inte exakt att Kafka själv ofta mådde dåligt men han framställs som en person med mycket ångest, eftersom det var ett vanligt tema i hans texter varpå det till och med lett fram till ett uttryck kopplat till hans namn. (Svenska för dig, s.124).

Ytterligare ett exempel på att författares privatliv och bakgrund har spelat roll för deras framtida karriär är i beskrivningen av Sandemose. Det framgår i uttryckligen i läroboken att den stad han skriver om i sin bok En flykting korsar sitt språk, är samma stad som han växte upp i: ”Han föddes i staden den lilla staden Nykøping på Jylland och det är den staden som i hans böcker kallas för Jante” (Svenska för dig, s.128). Precis som ”Kafkakänslan” talas det här om ett uttryck – kopplat till författaren, nämligen ”Jantelagen”. Jantelagen härstammar från Sandemoses bok och syftar till hur det var att leva i staden Jante. Eftersom Jante är

samma stad som Nykøping, alltså staden Sandemose växte upp i. Kan man anta att

Sandemoses uppväxt har påverkat hans texter (Svenska för dig, s.128).

I den lilla staden kunde människor inte leva fritt, allt de gjorde sågs och bedömdes Ingen fick sticka ut eller vara annorlunda. Den som inte följde det som gällde blev mobbad och tillslut så anpassade man sig och gjorde som man förväntades göra, och blev som alla andra s.128

Riktigt intressant blir det när läroboken väljer att framställa Hemingway som stereotypen av en författare. Läroboken skriver nämligen om att Hemingway har ”blivit bilden” av vem som är en författare:

Hemingway har blivit bilden av FÖRFATTAREN som inte bara skriver bra utan lever som en författare ska göra, åtminstone som det framställdes under romantiken på 1800-talet. En författare står enligt den bilden utanför det vanliga samhället och kan supa och leva ut sina känslor. Det är liksom okej för författare och rockstjärnor att göra det för de förmedlar sanningen om livet. (s.138)

Läroboken förmedlar kunskapen om Hemingway som urtypen av en författare utan att egentligen ifrågasätta idén. Således kan det för läsaren framstå att den tanken är kunskap och därmed kan man argumentera för att läroboken förstärker och förmedlar bilden av

Hemingway som FÖRFATTAREN (Svenska för dig, s 138).

Hirdmans (2001) utgångspunkter är, som tidigare sagt, bland annat att är mannen är normen och att kvinnan är motsatsen till mannen; kvinna och man hålls isär. På frågan ”Vem är det man jämför med, när man jämför kvinnor med män? svarar Hirdman följande:

Här jämförs kvinnor mot en norm, en statisk konstruktion, en sammantagen idealtyp Man. Beroende på sammanhang är Han konstruerad på olika sätt men Han representerar liksom summa summarum: när det gäller t.ex. antalet röda blodkroppar, eller vad en arbetare, läkare, polis, banktjänsteman, politiker, företagsledare, poet, m.m är. (s. 59)

Mannen är alltså vad saker och ting är. På samma sätt som Hemingway framställs som bilden av vad en författare faktiskt är: ”någon som står utanför det vanliga samhället och kan supa och leva ut sina känslor”. Någon som är som Hemingway, någon som är en man. Detta kan tyckas vara en något hårt dragen slutsats men ändå relevant att diskutera.

Till skillnad från Hemingway, som beskrivs som stereotypen av en författare, skriver läroboksförfattaren att Kellerman är ”pappa” till serien Rocky. På samma sätt som Tove Jansson beskrevs som ”mamma” till Mumintrollen. Vidare summerar läroboken Kellermans privatliv i en tidpunkt där mycket verkar ha ”gått fel” för Kellerman. En tidpunkt där

Kellerman möter flera motgångar som kan tänkas ha påverkat honom:

Serietecknaren Martin Kellerman (1073-) är ”pappa” till serien Rocky. Han tecknar och skriver texten som i många stycken handlar om hans eget liv och egna erfarenheter. 24 år gammal, utan arbete, dumpad av flickvännen och utslängd från sin lägenhet, i det läget började Kellerman skriva och teckna Rocky. (s.155)

Kellermans privatliv från denna tidpunkt verkar, som sagt, ha varit besvärligt för Kellerman men det framgår också att det blev startskottet på hans karriär. När han hade förlorat arbetet, lägenheten och kärleken började han skriva och teckna serier om just sådant som har hänt om

honom. Man skulle kunna dra slutsatsen att Kellerman har hittat drivkraften i sina missöden och att det i sin tur har hjälpt honom i det nya arbetet (Svenska för dig, s.155).

Hirdman (1992) skriver som sagt om män och kvinnor på arbetsmarknaden. Hon menar att det finns en könssegregation vilket förenklat innebär att det finns yrken som är mer

stereotypiskt manliga och yrken som är mer stereotypiskt kvinnliga. Hirdman som har tittat närmare på Sveriges arbetsmarknad kunde t.ex. komma fram till att ”kvinnor arbetar, javisst, över 80 % - men de arbetar på en kvinnoarbetsmarknad som sekreterare, sjukvårdsbiträden, affärsbiträden, städerskor, sjuksköterskor…” (Hirdman 1992, s 223). Kvinnor arbetar alltså, men ofta med stereotypiska kvinnoyrken. Logikerna i Hirdmans genussystem innebär vidare att män kan lyfta statusen i dessa ”kvinnoyrken”, genom att välja att arbeta som t.ex.

affärsbiträde, eftersom män har en högre status än kvinnor. Däremot blir effekten tvärtom om många kvinnor skulle börja arbeta med någon som ansågs vara ett ”mansyrke”:

Det är denna logik som styr löneutvecklingen och tjänstetillsättningen – det är den som gör att kvinnor inte har en chans att var lika medelmåttiga som sina manliga kollegor på en utsatt post. Det är den logiken som gör att om män tar över kvinnojobb, så stiger jobbets anseende, medan, det omvända sker om många kvinnor kommer in på ett manligt verksamhetsfält: värdet sjunker. s. 229

Williams (1997) skriver i sin forskning om kvinnor och litteraturhistorien om anledningar som kan förklara varför så få kvinnor finns representerade. En av dessa är att kvinnor ”traditionellt ofta skrivit i lågstatusgenrer som barnlitteratur, populärlitteratur,

”kvinnolitteratur” och religiös litteratur. Dessutom sökte sig kvinnorna oftare andra

publiceringsvägar än boken och införde sina alster i tidningar och tidskrifter (Williams 1997, s.30). Det innebär att när t.ex. Kellerman som man skriver i en lågstatusgenre så kan han höja den statusen, precis som män kan höja statusen i lågstatus- och ”kvinnoyrken”.

6. DISKUSSION OCH SLUTSATS

Syftet med uppsatsen var att försöka förstå hur kvinnliga respektive manliga 1900-talsförfattare framställs i läroboken Svenska för dig – litteraturhistoria. Utifrån ett

genusperspektiv har jag diskuterat och analyserat mitt resultat i förhållande till de Beauvoirs och Hirdmans genusteorier. Mina frågeställningar var; Vad berättar läroboken om manliga och kvinnliga 1900-talsförfattares karriärer, framgångar och författarskap och vad berättar läroboken om manliga och kvinnliga 1900-talsförfattares bakgrunder och privatliv? Samt hur dessa framställningar skiljer sig åt

Angående min första frågeställning är det ganska självklart att läroboken skriver om både manliga och kvinnliga författares karriärer och framgångar. Som jag tidigare nämnt är det onekligen så att alla författare som finns representerade i läroboken, på ett eller annat sätt, har varit betydelsefulla. Annars hade läroboksförfattaren troligtvis inte tagit med dem när han gjorde sitt urval. Att de manliga författarna var stora, betydelsefulla och framgångsrika förstärkts i deras presentationer genom de ordval och formuleringar som beskrev dem. Ofta stod det rakt ut t.ex. i Mankells eller Achebes presentationer. Informationen om hur

framgångsrika och stora de manliga författarna ansågs vara kom ofta tidigt, även om det i vissa fall förekom lite senare i texten.

Även de kvinnliga författarna ansågs vara duktiga och framgångsrika författare. Lagerlöf t.ex. hyllades som nobelpristagare och Boye har varit betydelsefull även utanför den litterära världen. Till skillnad från de manliga författarna låg fokus dock ofta på att de kvinnliga författarna hade brutit trender och förväntningar i sitt författarskap. Boye var poeten som väckte känslor, Södergren skrev dikt på ett nytt sätt och Martinson var kvinnlig

arbetarförfattare. Det framgår alltså i de kvinnliga porträtten varför de har gjort succé och blivit framgångsrika på ett sätt som det inte gör i de manliga porträtten – där läroboken ofta enbart konstaterar att författaren är framgångsrik och gjort karriär.

Det finns flera sätt att mäta litterära framgångar på, t.ex. antal sålda böcker, utlåning på bibliotek eller genom utmärkelser och priser. I resultatet framgår det att de manliga

författarna i större utsträckning än de kvinnliga författarna har fått litterära priset. Två av de svenska författarna som lyfts fram i läroboken har fått Nobelpriset, nämligen Lagerlöf och