• No results found

”Så länge jag kan hantera det dagliga livet och mår bra, kommer jag att stanna hemma tills den dagen jag inte längre kan”

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "”Så länge jag kan hantera det dagliga livet och mår bra, kommer jag att stanna hemma tills den dagen jag inte längre kan”"

Copied!
44
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Examensarbete, c-uppsats Malmö högskola Uppsatskurs i socialt arbete, 15 p Hälsa och samhälle Socionomprogrammet 205 06 Malmö Januari 2013

”Så länge jag kan hantera det

dagliga livet och mår bra, kommer

jag att stanna hemma tills den

dagen jag inte längre kan”

En kvalitativ undersökning om vilka uppfattningar

äldre har om sitt boende

RAIDA JOHANSSON

JEHONA SEFERI

(2)

1

"As long as I am able to take care

of myself and remain in good

health, I will continue to live at

home, until the day I can't

anymore.”

A qualitative study of elderly's opinion about

their housing situation.

RAIDA JOHANSSON

JEHONA SEFERI

(3)

2

ABSTRACT

In today’s society the population is rapidly aging. The number of people over 80 is increasing. Many seniors want to stay at home for as long as it is possible. The elderly who are experiencing poor health and are unable to manage their daily needs, in most instances, must move into a nursing home to get the assistance they require. The aim of our study was to investigate the perceptions of elderly adults, especially their health and housing situation. We focused on the elderly, who are still living in their homes, and those who have moved into nursing homes. Our study was

conducted using a qualitative approach, six interviews were conducted. The results that we obtained showed that the elderly felt that their health was their most crucial concern. As long as their health was good, they would try to remain in their homes for as long as possible. If they were in poor health, they would have to move into a nursing home.

Our subjects, who still live in their homes, had no home - help service. They felt that they did not require it. If their health was poor, that they were unable to manage on their own, they made the decision to apply for a place in a nursing home. The elderly had both a positive and negative view of living at home and moving into a nursing home.

(4)

3

FÖRORD

Vi vill tacka de personer som har ställt upp för oss och gjort det möjligt att genomföra vår undersökning.

Ett stort tack till de informanter som deltagit i vår undersökning, utan er hade vi inte kunnat genomföra den.

Vi vill även tack våra respektive familjer som har stöttat och ställt upp för oss under tiden vi har arbetat med vår uppsats.

Ett stort tack till vår handledare Finnur Magnusson som gett oss den feedback vi har behövt. Samt bidragit med mycket värdefulla synpunkter.

Slutligen ett stort tack till varandra för att vi stöttat och peppat varandra genom hela arbetet!

(5)

4

Innehållsförteckning

ABSTRACT ... 2

FÖRORD ... 3

1. INLEDNING ... 6

2. BAKGRUND... 7

Synen på den äldre människan ... 7

Äldrepolitiken ... 8 Socialtjänstlagen ... 9

3. PROBLEMFORMULERING ... 11

Syfte ... 11 Frågeställningar ... 11 Avgränsningar ... 12 Uppsatsens disposition ... 12 Begreppsdefinitioner ... 13 Delaktighet ... 13 Gemenskap ... 13 Självbestämmande ... 13

4. METOD ... 14

Val av metod ... 14

Undersökningsgrupp och urval ... 14

Datainsamling ... 14

Bearbetning och analys ... 15

5. ETISKA REFLEKTIONER ... 17

6. TIDIGARE FORSKNING ... 19

Särskilt boende för äldre ... 20

Självbestämmande ... 20

Trygghet ... 21

Skillnader på att bo kvar hemma och att flytta till ett boende ... 21

Sammanfattning ... 21

7. TEORI ... 22

(6)

5

Coping ... 23

Relationen i familjen ... 24

8. RESULTATREDOVISNING & ANALYS ... 26

Inledning ... 26 Presentation av teman ... 26 Presentation av informanterna ... 26 George ... 26 Grace ... 26 Jack ... 26 Lisa ... 26 Mark ... 27 Tina ... 27

Äldre som bor kvar hemma ... 27

Hälsa ... 27

Självbestämmande ... 28

Delaktighet ... 28

Ensamhet ... 29

Sysselsättning ... 29

Äldre som bor på ett boende ... 30

Hälsa ... 30 Självbestämmande ... 31 Delaktighet ... 32 Ensamhet ... 33 Sysselsättning ... 33 Resultatdiskussion ... 35

9. SLUTDISKUSSION ... 36

REFERENSER ... 38

Bilaga 1 Intervjuguide ... 40

Bilaga 2 Medgivande till intervjustudien ... 42

(7)

6

1. INLEDNING

Boendefrågan och boendesituationen för de äldre är ett intresse som gradvis vuxit fram under utbildningen. De första åren på utbildningen spenderade vi tiden med böcker och avhandlingar och hade ingen kontakt med de äldre som vi studerade. Vi byggde upp en bild av hur äldrevården ser ut och hur de äldre skall bete sig. Men det var bara siffror i tabeller.

På praktiken kom så den första riktiga kontakten med dessa siffror, förlåt personer. Det blev en omtumlande upplevelse. De äldre hade sin egen vilja och hade egna åsikter om hur de ville spendera sin ålderdom. I dag blir äldrevården allt mer stiliserad där man skall kunna sätta in personerna i system som är lätta att räkna på. En gammal person är bara ett plus och ett minus på olika konton hos kommunen och sjukvården. Det gäller att ta hand om dem så billigt och effektivt som möjligt. Men vad vill egentligen de äldre? Vill alla få plats på ett särskilt boende? Ju mer vi började studera frågan och intervjua de äldre träder en klarare bild fram. De vill stanna kvar i sitt hem så länge det går. Men när hälsan inte längre tillåter, vill de kunna ha tryggheten på ett boende.

Men kommunerna satsar i dag allt mindre på boenden och vill att de äldre skall bo kvar med hemtjänst så länge som möjligt. Så vems åsikt skall komma först? Vi intervjuade tre äldre som fortfarande bor kvar hemma och som vill göra det så länge som möjligt. De var nöjda med sin frihet och räknade med att samhället skulle vara där för dem när de behöver. De tre som redan flyttat till ett boende hade gjort så på grund av hälsan. De var nöjda med tryggheten, trots att det innebar att de gett upp en del av friheten.

(8)

7

2. BAKGRUND

Äldreomsorgen i dag har kommit en lång väg från fattigvården på 1800-talet. I dag genomsyras den av valfrihet och specialisering. Den tidigare fattigvården tog hand om alla behövande, oavsett ålder. Dess roll var att med fast hand uppfostra de behövande till pliktkänsla och arbetsmoral. De behövande skulle prestera för att få fortsatt bistånd (Östnäs, 2000).

I början på 1900-talet gjordes stora reformer för den äldre gruppen, inte minst genom pensionsreformen. Plötsligt fanns det andra alternativ till fattigvården. Man delar in åldringsvården i tre olika ideologier, ålderdomshemsideologin, hemtjänstideologin och på senare tid valfrihetsideologin som börjar på 1990-talet (a a).

Hemtjänstideologin kom ur samhällsdebatten där institutionerna började ifrågasättas. En av de drivande i debatten var Ivar Lo Johansson som myntade begreppet

”hemvård i stället för vårdhem”. Några få kommuner inledde försök med hemvård och snabbt följde andra efter. Personalen i hemtjänsten var ofta medelålders hemmafruar som började söka sig ut på arbetsmarknaden. Så småningom ställdes högre krav på hemtjänstpersonalen och det blev allt yngre och mer välutbildade som jobbade med den. Samtidigt började ålderdomshemmen ersättas med servicehus. 1992 kom en milstolpe i äldreomsorgen i samband med äldreformen. Nu låg allt ansvar för de äldre på kommunerna (a a).

Sedan 1960 har antalet personer som är över 80 år gamala tredubblats. Det är i denna grupp som de flesta hjälptagarna återfinns. Den moderna äldreomsorgen i Sverige tog sin början på 1950-talet med introduktionen av kommunal hemtjänst. Tidigare var ålderdomshem den enda form av hjälp som samhället hade att erbjuda. Hemtjänsten blev genast en stor framgång och efterfrågades av alla samhällsklasser. Inom bara några år kunde alla kommuner erbjuda denna service (Szebehely, 1995). Ökningen höll i sig fram till 1980-talet. Därefter minskade intresset successivt. Fram till mitten på 1990-talet ökade antalet äldre som bodde på ålderdomshem, servicehus eller andra boenden. Nu har trenden vänt och antalet personer som får hemtjänst ökar igen. Medan antalet personer som bor på boenden minskar.

Valfrihetsideologin bygger i stort på att de äldre själva skall välja var de vill bo. Stanna kvar hemma eller söka sig till ett särskilt boende. De äldre skall kunna välja mellan ett antal olika vårdformer. Det är viktigt att de äldre känner trygghet i sitt boende och med den hjälp de får, t.ex. att det är samma personal som kommer och att de har nära till anhöriga och vänner. I valfrihetsideologin är det viktigt att de äldre skall kunna påverka sin boendesituation. Det skall därför finnas ett stort och varierat utbud av boendeformer att välja på (Östnäs, 2000).

Synen på den äldre människan

När man blir gammal behöver man ofta hjälp, både från anhöriga och samhället. Den hjälp som samhället kan erbjuda är någon form av boende eller hemtjänst. För många kopplas ålderdom och äldre med någonting negativt. Man ser framför sig något gammalt som är trasigt och onyttigt. Man vill gärna bli gammal, men inte ta konsekvenserna. Att sedan samhället ser ner på äldre gör att de nedvärderar sig

(9)

8 själva. När man går i pension slutar man inte bara jobba, man slutar även att räknas i samhället. I det moderna samhället där allt snurrar snabbare och kunskap är färskvara blir det svårare för de äldre att följa med (Heap, 1995). För många äldre aktualiseras då frågan om boendet tillsammans med sviktande hälsa. Man orkar inte längre ta hand om sitt hus eller lägenhet, utan söker sig till ett boende för stöd och hjälp i vardagen.

Äldrepolitiken

Inom äldrepolitiken finns det mål som skall följas, bl.a. ska de äldre leva ett så självständigt liv som möjligt. Att åldras innebär att krafterna så småningom avtar eller att man blir sjuk. Vård, omsorg, rehabilitering och annan hjälp ska inriktas på att stödja den enskildes oberoende. Även den som eventuellt skulle bli helt beroende av exempelvis äldreomsorgens eller sjukvårdens insatser ska ges möjlighet att påverka sitt liv och sin vardag. Ett annat mål som skall följas är att de äldre så långt som möjligt ges möjlighet att bo kvar hemma i sin ursprungliga bostad så länge som de själva önskar. I hemmet ska man kunna få hjälp och stöd i den dagliga livsföringen om det behövs. Man ska också kunna få hjälp med personlig omvårdnad eller sjukvård. De anhöriga ska ges stöd för sina insatser. De äldre ska även ha möjlighet att flytta till en särskild boendeform om vårdbehoven är stora. Om behoven är stora och omfattande, eller om man inte känner sig trygg och säker där man bor, ska man kunna flytta till en särskild anpassad boendeform (Nationell handlingsplan, 1997/98). I dagens samhälle har kommunerna ett visst ansvar, men den enskilde får allt oftare ta hand om sig själv. De äldre över 80 år blir i dag allt fler. Man räknar med att den stora boomen kommer mellan 2020 och 2035 då 250 000 fler kommer att vara över 80 år än i dag (SOU, 2002). Samtidigt byggs allt färre anpassade lägenheter och boenden. Detta har medfört att väntetiderna på sina håll blivit mycket långa. Bristen på byggande slår igenom hela samhället. När de äldre inte kan få plats på ett boende stannar de kvar i sin nuvarande lägenhet. Detta gör att den inte kommer ut på marknaden och den unga generationen får bo hemma allt längre p.g.a. bostadsbrist (Nationell handlingsplan, 1997/98).

Många äldre har också speciella krav på sitt boende, som lättillgänglighet och trygghet. Detta begränsar utbudet kraftigt. För de som ”väljer att bo kvar i sitt gamla hem” går det att få stöd från samhället både med ombyggnad och med hemtjänst. Men vill man flytta finns få alternativ. Valfriheten begränsas kraftigt eftersom bristen på lämpliga bostäder är stor. Man får ta vad som kommer. Det är också en ekonomisk fråga för kommunerna eftersom det är billigare att ha de gamla hemma än på ett boende. Så länge de inte behöver tillsyn 24 timmar om dygnet.

Jeppsson Grassman skrev i (Grassman (red), 2003) om 3 olika typer av grupper av anhöriga. Den första hon diskuterar är den engagerade medborgaren som är ex. en vän, granne, någon på gatan dvs. vem som helst. Den här typen av anhörig hjälper vårdtagaren i en mindre omfattning. Det handlar om att vara medmänsklig. Den andra gruppen är omsorgsgivaren som oftast är en släkting som kommer och besöker

vårdtagaren exempelvis 1 gång i veckan/månaden. Man hjälper till med städ,

handling och inreda hemmet under ett begränsat antal timmar. Den anhörige bor inte där men ger stöd och regelbunden hjälp.

(10)

9 Författaren (a a) belyser det ökade samhällspolitiska intresset för anhörigvårdare. Den har sin grund i det ökade gapet mellan behov och resurser inom äldreomsorgen. Anhöriga har därmed identifierats och konstruerats som grupp. Detta pga. den ökade gruppen äldre som riskerar att inte få den hjälp de behöver. Trots att anhörigvårdarna uppmärksammats mer sedan 1990-talets ekonomiska kris, är enligt författaren många gånger en ”osynlig” grupp. Men de som står för omfattande vård och

omsorgsinsatser. Sedan 1990-talet har äldreomsorgen blivit alltmer mer restriktiv och därför har de offentliga hjälpinsatserna tvingats prioritera de mest vårdbehövande. Det har bl.a. inneburit att vårdtagare som blir beviljade hemtjänst eller särskilt boende måste ha mycket omfattande omvårdnadsbehov. Mot denna bakgrund läggs det ett allt större ansvar på anhöriga att hjälpa sina närstående som kanske inte uppfyller rekvisiten för att beviljas bistånd. Även i de fall den äldre får hjälp från kommunen kan de anhöriga behöva kompensera de brister som finns.

Sedan ”anhörigskapet” uppmärksammats under 1990-talet, har olika anhörigstöd utvecklats för att stödja familjer och andra närstående till äldre, funktionshindrade eller långt varigt sjuka. Trots detta menar Grassman (a a) att anhörigstödet är dåligt uppbyggt och att anhöriga är en sårbar grupp. Exempelvis har studier visat att hjälpgivare har mindre tillgång till socialt nätverk. Troligtvis pga. omvårdnaden av den närstående tar upp all tid. Gruppen hjälpgivare är en mycket homogen grupp där omfattningen av hjälp ser mycket olika ut.

Enligt den nationella handlingsplanen (1997/98) har äldre människor idag fler anhöriga och närstående än tidigare. Familjenätverket kring äldre har stärkts under 1900-talet. Fler än tidigare har barn och syskon som fortfarande är i livet. Studier har dessutom visat att många har ett eller flera barn som bor nära. Umgänget mellan generationerna är relativt stort. De personliga kontakterna ökar i omfattning, bl.a. på grund av förbättrande kommunikationer och ny teknik. En allt minskande andel äldre är socialt isolerade, cirka 4 procent av samtliga personer i gruppen 65 till 84 år. Många äldre har omfattande kontakter med vänner och grannar och är aktiva i

föreningar, studiecirklar och liknande. Samtidigt är det viktigt att tänka på att de som blir mycket gamla förlorar många av dessa kontaktpunkter (a a).

I åldern 80 till 89 år bor 15 procent av männen och 21 procent av kvinnorna i ett särskilt boende. I åldrarna över 90 år är andelarna 42 procent respektive 50 procent. Omkring en tredjedel är män och de är betydligt yngre än kvinnorna. Medelåldern stiger dock för både män och kvinnor.

I äldreboendedelegationens uppdrag beskrivs hur viktigt det är att analysera behoven av bostäder och boende för äldre personer. Man ska se boende från ett dynamiskt perspektiv. Behoven hos de äldre förändras och boende liksom vård och

omsorgsinsatser måste anpassas över tiden för att motsvara behoven. Dock är önskemålet att försöka minska behovet av flyttningar och ge möjlighet till

kvarboende i den ordinarie bostaden så länge det är möjligt för de personer som så önskar. Detta gör det angeläget att analysera effekterna av boende och flyttningar ur olika aspekter (a a).

Socialtjänstlagen

Det är socialtjänstlagen som reglerar kommunernas ansvar för äldreomsorgen. Där står att de äldre skall kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande över sin vardag och

(11)

10 samhället. De skall även kunna åldras i trygghet och ha tillgång till god vård och omsorg. De äldre skall även visas respekt och ha rätt till oberoende. Det är viktigt att deras egna behov och önskemål skall styra omsorgen. De äldre har rätt till

information om sina rättigheter och möjligheter för att få vård och omsorg (Socialstyrelsen, 2002).

Enligt 4§ har äldre personer har rätt till ett värdigt liv och omsorgen skall inriktas på att ge dem möjlighet att leva och bo under trygga förhållanden med en meningsfull sysselsättning. De äldre har rätt att delta i samhällets gemenskap och leva som andra (Socialdepartementet, 2001:453).

(12)

11

3. PROBLEMFORMULERING

De äldres boendeform har ändrats mycket genom åren och antalet platser på

boendena har minskat vilket har skapat en stor oro bland de äldre. Många av de äldre måste bo kvar i sitt hem allt längre, fastän de kanske känner ett stort behov av

tryggheten på ett boende. Sedan finns det äldre som finner sin trygghet i sitt eget hem och vill absolut inte vill flytta. De allra flesta äldre människor vill bo kvar så länge de känner sig trygga och upplever ett visst mått av oberoende.

Dock kan hälsan vara en avgörande faktor kring valet om att bo kvar hemma. Bor man i ett eget hus kan det vara svårt att ta hand om underhåll och dagliga sysslor om man har problem med hälsan. Att hela tiden behöva lita på hjälp från anhöriga, eller hyra in, är inte någon långsiktig lösning. Det som vi vill undersöka är äldre äldres tankar och drömmar om deras planer om boendeform. Samtidigt ska vi undersöka skillnaden mellan att bo kvar eller att flytta med hjälp av begreppen hälsa, trygghet, delaktighet, gemenskap och självbestämmande. De här begreppen kommer att vara aktuella under hela vår undersökning. Att fortfarande vara delaktig i samhället och kunna styra över sin egen vardag är viktigt för de äldre. Många är rädda för att bli ensamma och söker efter en gemenskap hos andra som ger en känsla av trygghet. Men att flytta till ett boende är att ge upp en del av sin självbestämmande. Man har inte längre full kontroll över sin vardag. Mat och aktiviteter sker efter boendets schema och inte längre efter det egna tyckandet. Hur påverkar dessa begrepp de äldre när det kommer till frågan om att bo kvar hemma eller ansöka till ett boende?

I takt med det ökandet antalet äldre i befolkningen växer betydelsen av forskning kring åldrandet och de äldres villkor i samhället. Antalet äldre kommer att öka år efter år. Men under 2020-talet kommer en mycket kraftig ökning. Eftersom det kommer ske en radikal ökning av äldre kommer då boendefrågan allt mer att vara i fokus. Det innebär att allt fler äldre kommer vara i behov stöd och insatser. När det finns allt färre platser på boenden ökar kraven på andra lösningar. Det är kring dessa frågor vår uppsats kretsar.

Syfte

Syftet med studien är att undersöka några äldres uppfattningar kring deras

boendesituation. Vi vill även studera hur de ser på begrepp som självbestämmande och trygghet och hur avgörande är dessa aspekter för synen på den egna

boendeformen?

Frågeställningar

Utifrån syftet har vi formulerat följande frågor:

• Vilka faktorer gör att de äldre vill flytta till ett boende? • Vilka faktorer gör att de äldre vill bo kvar hemma?

• Vilka för- och nackdelar anser äldre finns med att flytta till ett boende samt att bo kvar hemma?

(13)

12 • Vilken betydelse har självbestämmande och trygghet för de äldres

boendesituation?

Avgränsningar

I början av vår studie fokuserade vi på äldre som bor kvar hemma med insatser av hemtjänst och de som bor på ett särskilt boende. Under studiens gång har vi efterhand valt att avgränsa oss inom området de äldre som bor kvar hemma. Efter att vi hade genomfört våra intervjuer insåg vi att hemtjänst inte var aktuellt då ingen av de äldre som bor kvar hemma hade denna insats.

Uppsatsens disposition

I kapitel 1 finns en inledning där vi kort beskriver ämnesvalet och de aspekter som framför allt lockade till valen. Kapitel 2 bakgrund. Där beskriver vi historiska fakta inom vårt område. Kapitel 3 problemformulering, syfte, frågeställningar och begreppsförklaring till de begrepp som är aktuella. Kapitel 4 metod delen där vi beskriver hur vi har gått tillväga under studien. Kapitel 5 etiska reflektioner. Kapitel 6 tidigare forskning, en översikt om vad som tidigare skrivits i ämnet. I kapitel 7

presenteras teoretiska perspektiv som vi valt att använda. Kapitel 8 är resultat och analys med sammanfattning. I kapitel 9 för vi en diskussion om äldre som bor kvar hemma och som bor på ett särskilt boende.

(14)

13

Begreppsdefinitioner

Äldre-äldre

Äldre-äldre definieras av WHO som personer över 80 år. Det finns även kategorin yngre-äldre där man placerar personer mellan 65 – 79 år gamla. Under 1900-talet har gruppen svenskar över 65 fördubblats. De gamla har blivit många och lever längre och det går inte längre att se dem som en homogen grupp (Szebehely, 2000).Man har därför valt att dela in dem i yngre-äldre och äldre-äldre. I denna uppsats fokuserar vi på den senare gruppen. I mångas ögon är detta en grupp som enbart kräver resurser i form av hemtjänst, boende och sjukvård.

Delaktighet

Att vara delaktig handlar om att vara en del av en grupp eller aktivitet. Man får en känsla av gemenskap och ansvar. Men delaktighet kan även vara att man har

inflytande och självbestämmande över sin egen vardag, vilket gör att man känner sig fri. Delaktighet kan betyda olika utifrån den enskildes perspektiv (Molin, 2004).

Gemenskap

Gemenskap är som delaktighet svårt att definiera. Det varierar utifrån den enskildes behov. Men känslan av att tillhöra en grupp eller gemenskap är viktigt. För många äldre är det motsatsen till ensamhet och isolering (Eriksson, 2004).

Självbestämmande

EU har tagit en deklaration som beskriver rätten till självbestämmande (Spf, 2010). För många äldre som behöver hjälp och stöd kommer känslan att andra tar över deras liv och självbestämmandet minskar. Särskilt för kvinnor som ofta varit beroende av mannen både ekonomiskt och socialt. Många gånger beror begränsningarna på ekonomiska beslut som tagits över deras huvuden. Det finns inte tid eller resurser för dem att behålla sina gamla rutiner. Vårdgivaren avsätter inte resurser för att gå med dem till affären och handla, eller låter dem inte laga sin egen mat. Det är säkrare och effektivare att köra ut från ett storkök. Man respekterar inte heller deras vilja utan behandlar alla lika efter en mall. De äldre får inte vara med och bestämma över vård och insatser utan förväntas följa läkares och handläggares beslut. Många gånger hänvisas till den gamles säkerhet när man vill få igenom ett beslut. Men besluten är ofta en del i begränsningarna av självbestämmandet. Dessa beslut måste fattas efter noggrant övervägande och ibland utan den gamles medgivande (a a).

(15)

14

4. METOD

Val av metod

Utifrån syftet och frågeställningarna i vår uppsats har vi valt att använda oss av en kvalitativ forskningsmetod. Vi har gjort 6 intervjuer för att få svar på de frågor vi ville få besvarade. Intervjuerna delades in i två grupper, dvs. 3 intervjuer gjordes med äldre som bor kvar hemma och 3 med äldre som bor på ett boende.

Undersökningsgrupp och urval

I vår studie intervjuade vi sex äldre personer i åldrarna 80-96 år. Vi fokuserade på grupperna de äldre äldre och de allra äldsta. 4 av våra informanter var mellan är 80-84 dvs. att de tillhörde gruppen äldre äldre medan de andra 2 informanterna var mellan åldrarna 90-96 d.v.s.de allra äldsta. Innan vi började vår planering inför uppsatsen valde vi att fokusera på gruppen äldre äldre och de allra äldsta. Detta pga. av att vi tidigare i en annan uppsats fokuserade på de yngre äldre och de äldre. Därför valde vi att belysa hur de äldre äldre har det.

Vi valde att fokusera på de som bor kvar i sitt hem och de som bor i ett boende, dvs. blivit beviljad insats från kommun, exempelvis gruppboende, serviceboende eller särskilt boende. Tre av informanterna var kvinnor och tre var män. De tre

informanterna som bodde kvar i sitt eget hem hade ingen hjälp av hemtjänst. De klarade sig antingen på egen hand eller fick de hjälp av sina anhöriga samt make/maka.

Datainsamling

Vi har sökt artiklar på summon och google scoalar för att kunna skriva om äldres upplevelser, tankar och drömmar. Begrepp som vi har sökt på är

”äldre”,”boende”,”kvarboende”, ”äldreomsorg”, ”elderly” ”nursing home” och ”elderly care”, vi har även varit inne på socialstyrelsens hemsida.

När vi bestämt att vi skulle göra intervjuer i vår studie, började vi planera hur vi skulle lägga upp den. Vi började med att göra en intervjuguide (se bilaga 1) med öppna frågor utifrån studiens syfte. Vi valde att tematisera vår intervjuguide för att lättare uppnå målet att besvara frågorna i syftet. De teman vi tog upp var: socialt, hälsa, boende och trygghet. Utifrån dessa teman ställde vi frågor som

intervjupersonerna svarade på. När vi började formulera våra frågor till

intervjuguiden tog vi hänsyn till att frågorna skulle vara begripliga och enkla för de äldre att svara på. Lättförståeliga frågor som var korta. Enligt Kvale (2009) är det viktigt att frågorna man ställer till informanterna är korta och lätta att förstå, vilket vi i vår undersökning var uppmärksamma på. Vidare skriver författaren att den som blir intervjuad ska få berätta utan avbrott från intervjuaren. Det är av större vikt att den som intervjuar kan lyssna aktivt på informanten än att denne är skicklig på att ställa följdfrågor.

Intervjutillfällena inleddes med att vi som författare och informanterna började tala om lite vardagliga saker för att känna en bekväm och trygg stämning. Efter en kort stund genomfördes intervjun.

Författaren anser att de första minuterna är avgörande under en intervju om hur informanten kommer att besvara frågorna. Den som intervjuar behöver skapa en god

(16)

15 kontakt med informanten för att få ärliga och öppna svar på sina frågor. Vilket vi under våra intervjutillfällen kände att vi fick, då vi skapade en god tilltro till våra informanter. För att få ärliga svar krävs enligt Kvale att lyssna uppmärksamt. Visa intresse, respekt och förståelse för vad informanten ger uttryck för. Vi försökte att lyssna aktivt på våra informanter när vi intervjuade dem. Ibland kunde vissa informanter under en intervju börja prata om sådant som inte var relevant för vår studie. Då brukade vi ställa om frågan om det aktuella ämnet. Vi avbröt dock aldrig våra informanter.

Enligt Kvale (2009) finns det ingen regel om hur detaljerat en intervju bör skrivas ut. Det beror helt enkelt på avsikten med intervjun. Intervjuerna som vi genomförde spelades in på band och efter att vi hade genomfört alla sex intervjuer transkriberades samtalet till text för att sedan underlätta när vi skulle tematisera, koda och

kategorisera. Samtalet blev ordagrant nedskrivet, dock skrev vi inte ned

upprepningar, hummande eller skratt. Vi skrev ned det som var relevant för studiens syfte. Detta gjordes för att underlätta analysarbetet. Vi förde lite anteckningar under själva intervjun. Eftersom vi är två författare som skriver denna uppsats, turades vi om att intervjua och att bara sitta bredvid och anteckna. Intervjuerna varade omkring 30-50 minuter.

Bearbetning och analys

De data vi fick fram analyserades och användes för att tolka vad utskrifterna vid intervjuerna. Vårt resultat presenterades i form av två kategorier. Vår analys genomfördes med en induktiv ansats som innebär att texter, som bygger på människors berättelser om sina upplevelser, analyseras med förförståelse. Enligt Granehiem och Lundman (2004) måste det finnas en medvetenhet hos författaren om informanternas historia, kultur och livsvillkor för att kunna tolka texterna från

intervjuerna. Först då kan texterna ses i ett större sammanhang. Inför varje intervju fick informanterna möjlighet att berätta lite kort om sig själv och deras liv. Vi började intervjun på detta sätt för att underlätta stämningen och känna en hemma miljö. Vår förståelse om informanternas livshistoria underlättade bearbetningen av materialet eftersom vi såg det i ett större sammanhang.

Dahlberg (1997) menar att vid en analys av data rör sig forskaren mellan helhet, delar och tillbaka till helheten. Den text som finns analyseras eftersom inte bara forskaren ska förstå den och dess innebörd, utan det ska bli ett resultat som ska kunna förstås av andra. Detta blir möjligt när det finns mönster och likheter mellan kategorierna och de meningar som finns. Dessa mönster och likheter som framkommer under analysen möjliggör en sammanfattning av texten. För att tydliggöra, har vi här tagit med ett exempel från studien när en informant sa ”Jag tänker bo kvar hemma så länge som möjligt”. När den meningen har kondenserats, kodats och blivit placerad under en kategori, kan den användas i resultatet. Meningen har rörts från helhet, till delar och tillbaka till helhet vilket andra också kan förstå när de läser resultatet. I vår uppsats har vi genomfört detta, dvs. lyssnat på alla intervjuer (helheten) och sedan tagit det som varit relevant och förståeligt till resultatet (delar) och sammanfattat allt i en helhet igen.

Vi tog ut fraser från vårt material och sedan kodade vi dem. Exempel på en fras som vi tog ut och sedan kodade är: ” Jag var så dålig så jag kunde inte klara mig själv.

(17)

16 Jag kunde inte gå eller lyfta armen. Det var detta som gjorde att jag fick flytta” gav koder som att vara ledsen, att känna sig ensam, att vara arg, känslan av att inte kunna röra på armen.

Vi har utgått från mönster bland koderna och de textdelar som hör ihop med de koder vi har tagit ut, genom att skapa kategorier som passar in. Eftersom vi intervjuade tre personer som bor kvar hemma och tre som bor på ett gruppboende underlättade vi vårt material genom att skapa två kategorier ”äldre som bor kvar hemma” och ”äldre som bor på ett boende”. Under dessa kategorier har vi tagit upp våra teman, med texter som vi har kodat. Under resultat beskrivs våra koder genom de citat vi tagit ut ur texterna.

Efter att vi hade genomfört alla våra intervjuer sammanställde vi dem i text. Därefter började vi tematisera dem utifrån studiens syfte. Vi kodade texten vi fick fram utifrån de olika teman. Sedan bildade vi två kategorier i vårt resultat. Vi läste igenom alla intervjuer flera gånger för att underlätta val av teman, koder och kategoriseringar. De teman vi tog med är hälsa, självbestämmande, delaktighet, ensamhet och

(18)

17

5. ETISKA REFLEKTIONER

Etiska problem kan uppstå på grund av svårigheten att forska om privata liv när man genomför intervjuundersökningar. Därför är det viktigt att beakta de etiska frågorna redan från början av en undersökning. Etik handlar om att bygga upp, stimulera och hålla vid liv en medvetenhet och en diskussion om hur man bör handla. Även om vissa frågor som rör etik måste regleras formellt handlar etik inte endast om lagar och regler. Etiska aspekter är särskilt viktiga i forskningen eftersom den på lång sikt har stor påverkan på samhället (www.vr.se)

Vetenskapsrådet (2009) anger fyra huvudkrav som man ska ta ställning till när det gäller forskning. Informationskrav innebär att forskaren måste informera de berörda människorna om forskningens syfte samt att deltagandet bygger på frivillighet. Ett av kraven i denna princip är att ”Forskaren ska informera uppgiftslämnare och

undersökningsdeltagare om deras uppgift i projektet och vilka villkor som gäller för deras deltagande. Eftersom vi skickade ett informationsbrev till alla våra informanter fick de tydlig information om studiens syfte.

Samtyckeskravet är att de deltagande i undersökningen själva har rätt att bestämma över sitt deltagande. Det är viktigt att respektera deltagarnas rättigheter och värdighet. De skall kunna avbryta sin medverkan i studien när de vill. Alla våra informanter fick ett brev ”medgivande till intervjustudie” (se bilaga 2) för att skriftligt skriva under om samtycke till att delta i intervjun. Innan vi skickade iväg ”medgivande till

intervjustudie” ringde vi de som bor kvar hemma för att säkert kontrollera att de ville delta i intervjun. Kontakten med de äldre ordnade vi genom närstående som hade kontakter och därmed fick vi möjlighet att ringa de äldre.

Konfidentialitetskravet innebär att alla uppgifter om de medverkande i undersökningen måste avidentifieras och att deltagarna är anonyma. Nyttjandekravet innebär att de material man har endast får användas i

forskningssyfte. Materialet får inte användas till annat än de som angivits för de medverkande (a a).

Vi skickade iväg informationsbrev (se bilaga 3) samt medgivande till intervjustudien (se bilaga 2) till alla vi ville intervjua. De tillfrågade valde att delta i studien efter att ha blivit informerade om studien genom informationsbrev. Innan vi genomförde varje intervju presenterade vi oss för informanterna samt berättade lite om studiens syfte. Trotts att de redan hade fått information om det tidigare i informationsbrevet de blev tilldelade. Men vi valde att informera dem igen och även nämna de forskningsetiska rättigheterna. Två av intervjuerna ägde rum hos de informanter som bor kvar hemma, en intervju på ett bibliotek och slutligen tre på ett gruppboende. Informanterna fick själva välja var de ville bli intervjuade. De fem som valde att bli intervjuade i sina hem kände att det var en trygg plats och de kunde fokusera på frågorna. Den sista intervjun som ägde rum på biblioteket gick också bra och informanten, som själv hade valt denna plats, kände även trygghet och fokus där.

Det var ingen intervju som blev avbruten under tiden. Innan vi avslutade varje intervju tillfrågades informanterna om det var något mer de ville säga, som inte hade kommit upp under intervjun. Kvale (2009) beskriver att ett avslut av en intervju med

(19)

18 en öppen fråga, om informanterna har något mer att tillägga eller berätta, ger ett bra tillfälle för den intervjuade att ta upp något som denne eventuellt har funderat på under intervjun.

I anknytning till att vi intervjuade våra informanter var vi tydliga med att informera vilka vi var och vad vi kommer att använda materialet till. Före intervjutillfällena bad vi informanterna om samtycke till att spela in samtalen, vilket de gick med på. Vad som händer i intervjun beror på hur intervjuaren och den intervjuade samspelar med varandra. Vi informerade om undersökningens syfte, att deltagandet var frivilligt och att den insamlade information endast ska användas för vårt examensarbete.

Informationen kommer inte att finnas kvar eftersom vi förstör materialet efter att vi använt det i vår studie. Människors deltagande en intervju måste alltid vara frivilligt och de måste ha tillräcklig information om forskningen för att kunna göra en

förnuftig bedömning om de vill delta eller inte (Denscombe, 2009). Vi har valt att identifiera informanterna i texten med andra namn, detta för att skydda

informanternas identitet. De som medverkar i en undersökning ska ha rätt att

självständigt bestämma om hur länge och på vilka villkor de ska delta. De ska kunna avbryta sin medverkan utan att detta medför negativa följder för dem (a a).

Vår studie är frukten av ett samarbete mellan oss båda. Inledning,

problemformulering, syfte, frågeställningar, begreppsdefinition, etiska reflektioner, resultat och analys samt slutdiskussion är något vi tillsammans har gjort. Sedan finns det delar vi har delat upp. Raida Johansson har haft övergripande ansvaret för

bakgrund och teori medan Jehona Seferi ansvarat för metodavsnittet och tidigare forskning.

(20)

19

6. TIDIGARE FORSKNING

För att få fram vad tidigare forskning skriver om äldres upplevelser, tankar och drömmar kring att bo kvar hemma eller bo på ett boende sökte vi även artiklar på summon och google scoalar. Begrepp som vi har sökt på är

”äldre”,”boende”,”kvarboende”, ”äldreomsorg”, ”elderly”, ”nursing home” och ”elderly care” vi har även varit inne på socialstyrelsens hemsida. En del fakta har vi fått från litteratur som använts under utbildningen.

Lee et al (2002) menar att äldre som flyttar till ett särskilt boende genomgår en stor händelse i sitt liv. Flytten till ett boende är det mest betydelsefulla och det som påverkar den äldre är att nya krav ställs. Att lära och anpassa sig till en ny social miljö, vilket gör att den äldre måste vara uppmärksam på nya saker så som; regler, att bo tillsammans med andra äldre och att få ett nytt hem. De faktorer som upplevs ha stort värde hos äldre blir också de som är viktiga att tillgodose för att den äldre ska må bra. Lee et al (a a) visar att flytten till det särskilda boende är en process. Denna börjar innan placeringen på det boendet och sträcker sig långt efter inflyttningen. Den innebär att den äldre lär sig att leva med de nya förändringarna som finns i det

särskilda boendet, dvs. leva med andra äldre samt att det är nya regler som gäller, som den äldre tidigare kanske inte har haft. Det blir nya omständigheter för den äldre människan.

Kane (2001) beskriver att särskilda boende formar hur den äldre lever sitt liv. Livet på ett boende påverkar vilka aktiviteter som den äldre kan delta i samt hur den äldre umgås med anhöriga och andra närstående. Äldre som lever på ett boende ska kunna känna en trygghet i det nya hemmet, samt kunna vara delaktiga på aktiviteter som boendet erbjuder. Deltagandet och autonomin i vården är relativt viktigt för hälsan. Tove Harnett har i sin avhandling The Trivial Matters (2010) studerat makt och inflytande i vardagen inom äldreomsorgen. Harnett menar på att den makt som finns inom äldreomsorgen kan påverka hur vi pratar och resonerar kring de äldre. Det är inte alltid personalen ser den äldres önskemål som ett uttryck för självbestämmande. Inflytande och självbestämmande kan begränsas genom personalens rutiner. Personal säger att de ska göra som den äldre önskar, men väntar tills de anser det vara möjligt och att rutinerna tillåter det.

Harnett (2010) menar även att personal och tjänstemän inom äldreomsorgen använder det hon kallar för trivialiseringsretorik som maktresurs. Med det menar hon på att de äldres önskemål, klagomål och viljor beskriv som gnäll och småsaker. Rutiner är viktiga för de äldre och inflytandet för dem blir mindre viktigt. Harnett avslutar sin sammanfattning med ”Genom att visa hur saker kan göras oviktiga respektive viktiga genom sättet vi pratar, har denna studie visat att vardagligt prat i vardagliga

situationer spelar en viktig roll för att förstå makt i äldreomsorgen”.

Roos (2010) menar att känna trygghet är viktigt för välbefinnandet. Trygghet inom omsorgen är att få god omsorg. Det är viktigt att som personal vara tillgänglig och lyssna på den äldre och se till att han / hon får sina behov tillgodosedda. Roos beskriver att ifall man jobbar på det sättet ökar den äldres känsla av trygghet.

(21)

20 Tuulik-Larssons (1992) skriver i sin studie om hur viktigt det är för de äldre

människorna att bo kvar hemma så länge som möjligt. Så länge de äldre bor hemma ansåg de att de kunde bestämma över sin vardag. Personalen är väldigt viktig för de äldre och att en och samma person kommer till dem. I praktiken fungerar det inte riktigt så, vilket medför till att de äldre känner en otrygghet. Tuulik- Larsson pekar även i sin studie av äldres upplevelser av sitt vardagsliv i samband med vård och omsorg i hemmet. Hon menar på att så länge den äldre bor kvar hemma kan denne behålla sitt vardagsliv på en lättare nivå, även sin identitet och självbestämmande. I en avhandling av Haak (2006) beskrivs att hemmet och närmiljön har stor betydelse för de allra äldsta och deras upplevelser av delaktighet och självständighet.

Regeringen gav Socialstyrelsen i uppdrag att göra undersökningar av äldres

uppfattning om kvaliteten i äldreboende. Syftet var att ur de äldres perspektiv följa upp kvaliteten inom vården och omsorgen om äldre och hur väl insatserna motsvarar de äldres behov

Särskilt boende för äldre

Ett stort antal äldre på äldreboenden har dålig hälsa med nedsatt fysisk och psykisk funktionsförmåga. Många av de äldre har en demenssjukdom, vilket medför att det blir svårare att svara på enkäten. Därför har en del fått hjälp av anhöriga att svara på enkätfrågorna. De anhöriga har ombetts att uttrycka den äldres åsikt och inte sin egen. Resultatet får ändå ses som en samlad bedömning av äldre och anhöriga om hur de äldre har det på äldreboenden samt deras trivsel där (socialstyrelsen, 2012).

Socialstyrlesen gav ut enkäten till äldre på särskilda boende hösten 2012 och resultatet visar att de äldre är nöjda med sitt äldreboende i stort och med flertalet kvalitetsområden (a a). Framför allt får tryggheten i boendet, boendemiljö och vårdinsatser höga omdömen. De äldre är också nöjda med lägenheten i äldreboendet, de gemensamma utrymmena, närområdet och att de har fått plats på det äldreboende de bor på. Vidare anser de äldre att de känner sig trygga med att bo i äldreboende. Information, inflytande samt social samvaro och aktiviteter är de områden som får lägst omdöme. Mest missnöjda är de äldre med bristen på möjligheten till en

pratstund med personalen och svårigheten att kunna komma ut när de vill. Äldre med god hälsa är genomgående mycket mer nöjda än äldre med dålig hälsa (a a).

Självbestämmande

Enligt den nationella värdegrunden kan självbestämmande betyda många saker och det kan verka enkelt. Men samtidigt finns det situationer som gör det svårt att bestämma själv. Det finns många tillfällen när det blir särskilt svårt med

självbestämmande t.ex. när en person har olika hinder för att uttrycka sin vilja, eller när någon annan säger sig veta hur en person vill ha det. Ibland kan äldre uppleva att det är svårt att våga säga vad man vill och ibland kan deras önskemål ses som

oviktiga. De som arbetar med äldreomsorgen har ett ansvar för att stödja den äldre personen i dennes självbestämmande (a a).

(22)

21

Trygghet

Trygghet kan beskrivas som ett samlingsbegrepp för både fysiska, psykiska och existentiella aspekter på välbefinnande. Trygghet är en av förutsättningarna för att man ska orka ta itu med saker. Äldre som är otrygga har känslor som oro, rädsla, ångest och ibland även skräck. Förmågan att skapa en trygg miljö bidrar till att den äldre personens känsla av välbefinnande om behovet av stöd och hjälp är stort. Att de som arbetar inom äldreomsorgen har den utbildning, kompetens och det bemötande som behövs är också ett bidrag till den äldres upplevelse av trygghet (socialstyrelsen, 2012).

Skillnader på att bo kvar hemma och att flytta till ett boende

Många äldre som bor på ett särskilt boende t.ex. berättar att de inte umgås med de andra som bor på samma ställe, de ser dåligt, är förvirrade, för dåliga och är mest på sina rum – står att läsa i en undersökning av vad äldre (SOU, 2008). De äldre sätter störst värde på besök av anhöriga och närstående. I det särskilda boendet råder

speciella förhållanden. De boende förväntas dela sitt vardagliga liv med människor de inte valt och med människor de inte delar värden med. Detta kan vara förödande för de boende, personalen och verksamheten.

De som bor kvar hemma lever tillsammans med den eller dem han / hon själv vill. Till sina egna hem bjuder de in människor som de delar värden med; vänner,

släktingar och grannar. Omvänt gäller att de som bor kvar hemma inte släpper in vem som helst i sina hem, man bjuder helt enkelt dem man vill umgås med (a a).

Skillnaden här blir att i ens egna hem kan du välja att ha det precis som du vill. Du behöver inte dela kök med någon. Du besöker de människor du vill besöka. Medan på ett gruppboende har du gemensamt kök och du väljer inte din egen personal (a a).

Sammanfattning

I tidigare forskning har vi hittat sammanlagt 4 artiklar, 2 avhandlingar och sedan rapporter från socialstyrelsen. 2 artiklar som handlar om hur den äldres liv förändras och omstruktureras när han / hon flyttar till ett särskilt boende. Vi har 2 avhandlingar som handlar om inflytandet och makten hos de äldre som bor på ett boende samt miljön hos de äldre som bor kvar hemma. 1 artikel beskriver hur viktigt tryggheten är för välbefinnandet och den sista artikeln beskriver hur viktigt det är för den äldre att bo kvar hemma så länge som möjligt.

Sen har vi från socialstyrelsen hittat olika rapporter med studier som har gjorts. Vi har bl.a. en studie där de har skickat ut enkäter till de äldre för att genomföra ett uppdrag som handlar om hur kvalitén på äldreboende är. Sen har vi hittat lite om begreppen trygghet och självbestämmande, och slutligen en rapport som beskriver lite om skillnaderna mellan att bo kvar hemma eller att flytta till ett boende.

(23)

22

7. TEORI

Vi kommer att presentera de teorier som vi utgått från för att förklara vårt resultat.

Maslows behovstrappa

Vi har valt Maslows behovstrappa som teori för att försöka ge en vetenskaplig grund till vårt resultat. Maslows behovstrappa ger en förklaring till varför de äldre inte känner sig trygga när deras hälsa bli sämre och påverkar deras dagliga liv. Vi kommer att förklara och koppla Maslows behovstrappa med de äldres hälsa och trygghet.

Maslow delar in sin trappa i två huvudkategorier, primära och sekundära behov. De primära behoven, som är fysiska, måste vara uppfyllda för att man skall kunna gå vidare i trappan. Det finns vissa grundläggande behov som måste tillgodoses först, som mat och dryck, andning, hygien, sömn skydd m.m. Dessa är behov som

människan måste klara för att leva. Inom äldrevården använder man sig av trappan när man ser till den gamles behov. Man börjar med de praktiska behoven som

städning, tvätt och handling. Även sjukvård och hygien ingår i grundbehovet. Behövs extra insatser kan detta ske genom trygghetslarm och extra tillsyn (Tornstam, 2011). Inom socialtjänst och sjukvård är behoven ett centralt begrepp. Alla människor, även äldre, har behov som måste tillgodoses (Thorslund, 2006). Maslow har tagit fram en teori där han anger människans behov enligt en trappstegsmodell. Många äldre behöver hjälp för att klara sina grundläggande behov. Vi har utgått från den gamla människans behov i trappan. Med högre ålder ökar ofta behovet av hjälp och stöd. Här kommer boende och hemtjänst in som stöd och hjälp. De grundläggande behoven är vad du behöver för att överleva som mat, dryck, luft och sömn. När du blir äldre försämras hälsan och sjukvården inriktar vården främst på dessa behov. För den äldre kan det vara svårt att själv reglera det, som för en ung frisk person sköter sig själv (Tamm, 2012; Tornstam, 2011)

När dess grundläggande behov är uppfyllda kommer de sekundära behoven som trygghet som nästa steg på trappan. När vi mår fysiskt bra kommer den psykiska delen in i bilden. Människan har ett behov av närhet och social samvaro. Tryggheten finns i gruppen (Tornstam, 2011). Människan har ett stort behov av att känna närhet vilket ger en känsla av trygghet. En stor del av tryggheten finns inom familjen med anhöriga som stöttar. När den gamle flyttar in på ett boende uppstår behovet av närhet igen eftersom hon hamnar i en helt ny miljö med nya personer runt omkring. Detta kan ge en känsla av otrygghet med främmande personer. Även för de som bor kvar hemma kan känslan av otrygghet komma när det är ny personal från hemtjänsten som kommer på besök. Att en främling skall komma till ens hem och städa och duscha dig kan vara traumatiskt (Tamm, 2012).

När man fått alla sina fysiska behov uppfyllda och tillhör en grupp är man en del av samhörigheten. För de äldre kan behovet av samhörighet tillgodoses med

dagcentraler och annan dagverksamhet. De som har flyttat till ett boende ser detta som en viktig faktor. När hälsan sviktar och man inte längre klarar av att bo själv finns både tryggheten och samhörigheten på boendet. Men det sociala behovet är lågt

(24)

23 prioriterat när det gäller ansökningar till boendena. I första hand kommer de som har olika hälsoproblem (Tornstam, 2011; Tamm, 2012). De äldre har lika stort behov av gemenskap som unga. Men på ett boende minskar den mänskliga kontakten.

Släktingar och vänner ersätts av personal. Behovet av samhörighet och närhet har svårt att tillgodoses och det påverkar känslan av samhörighet (Tamm, 2012).

Det fjärde steget på Maslows trappa är behov av uppskattning. Man vill få bekräftelse och uppskattning för det man gör. Man vill utveckla sina förmågor. För att de äldre skall känna att de behövs och har en funktion att fylla måste de två tidigare stegen vara uppfyllda. Det är svårt att känna självuppskattning om man varken har trygghet eller gemenskap. Gemenskapen ger någon att jämföra sig med. Men många gamla har sjukdomar och handikapp som hämmar deras aktiviteter. När de inte kan vara med fullt ut kan en känsla av misslyckande infinna sig. Man är inte bra nog (Tamm, 2012). Det sista steget på trappan är något som Maslow kallar självförverkligande. Alla individer har utvecklingsbara egenskaper, för de äldre kan det vara svårare att hitta och stimulera dem. Men de behöver också något sätt att få utlopp för sin kreativitet och fantasi. På boendena försöker man ha aktiviteter som främjar dessa egenskaper (Tornstam, 2011). Tappar man sin livsuppgift och börjar tvivla på sig själv tappar man möjligheten till utveckling. Man måste behålla tron på sig själv och ha både modet och styrkan att gå vidare. En grundförutsättning är att man känner sig trygg, har en gemenskap och vill utvecklas. För en äldre person som fastnat någonstans på trappan kan det vara svårt att gå vidare. När sjukdom och handikapp sätter in är det lätt att tappa modet och se sig som en belastning och tappa livslusten (Tamm, 2012). Sammanfattningsvis kan man se hur de äldre halkar ner från trappan steg för steg. Med sviktande hälsa och ensamhet blir det svårt att se framåt. På ett boende finns heller inte mycket av den gemenskap som man haft tidigare i livet med familj och vänner. Besöken blir få och det är svårt att delta i aktiviteter. Detta gör att de äldre får allt svårare att behålla livslusten och till sist hamnar man på nedersta trappsteget där bara rent fysiska behov tillgodoses.

Coping

Vi använder olika sätt att hantera svåra situationer genom att förbereda oss,

förebygga eller ta kontroll över situationen. För äldre personer går det att förbereda sig till en viss grad. Det är oundvikligt att hälsan försämras med åren och genom att förbereda sig på fakta kan man mildra stressen när det väl inträffar. Att bli ensam är ett stressmoment som kan vara svårt att hantera.

Coping syftar på den reaktion som kan bestå av konkreta handlingar som att söka läkare när man är sjuk. Det kan även innebära att man förbereder sig på problemen redan innan de inträffat, som att ta vitaminer för att undvika bristsjukdomar. Man brukar skilja mellan aktiv och passiv coping (Tornstam, 2011).

Tornstam (a a) menar att vilken metod som den enskilde använder sig av är upp till varje situation. Man är inte heller säker på om det ändrar sig med åldern. Aktiv coping kan vara anpassning eller målinriktat. Anpassningen kan vara att man aktivt arbetar för att få den bästa läkaren eller vården. Målinriktat kan vara att motionera för att läkaren rekommenderat det som nyttigt.

(25)

24 Den passiva copingen är att stilla hoppas att det blir bättre. Man sänker sina

förväntningar och följer med vad andra säger. Man blir inte fysiskt bättre, men psykiskt eftersom man inte förväntar sig lika mycket. Att totalt förlora kontrollen över sitt liv antingen genom sjukdom eller att personalen på boendet bestämmer över dagen är ett stort stressmoment för de äldre (Tornstam, 2011).

Skillnaden mellan de två typerna av coping skiftar från individ till individ. I stället för att stillasittande hoppas på något bättre har de aktiva en större chans att lyckas. Men samtidigt är det bättre med en passiv coping strategi än ingen alls.

När man ställs inför en större förändring i livet, oavsett om det är en ny livsfas eller en flytt till ett boende, handlar det mycket om att förbereda sig. När en person blir äldre ökar betydelsen av denna process. Att bli gammal är en process som kan vara svår att förbereda sig på. Om man har svårt att finna sig till rätta i den nya rollen kan det bero på att förberedelserna varit otillräckliga. Att flytta till ett boende är en stor förändring i ens liv. Det är samhällets ansvar att informera om förändringen och förbereda individen på omställningen (Tornstam, 2011).

Skulle förberedelserna vara otillräckliga kan ett moment av stress infinna sig. Det kan även leda till konflikter i relationer. Ett problem är individens förväntningar på sig själv och sin hälsa som kanske inte uppfylls. När man blir äldre försämras fysiken vilket kan vara svårt att acceptera. Man klarar inte av lika mycket som tidigare. Men har man i förväg accepterat och tänkt igenom förändringen blir den inte lika

dramatisk. Då kan konflikterna minimeras när de uppstår.

Det är sålunda en process att anpassa sig till de nya förhållandena, men även att minska sin anspråksnivå och de krav som man ställer på sig själv och omgivningen. Sammanfattningsvis kan man se att när människor står inför stora och omvälvande förändringar tar de till olika metoder för att klara av dem rent mentalt. För en gammal person är flytten till ett boende en av de största förändringarna som de genomgår. Att lämna ett hus som man kanske varit med och byggt och uppfostrat sina barn i kan vara traumatiskt. Då kan man hantera traumat med antingen aktiv eller passiv coping. Vilken som man använder sig av varierar från person till person, men de som aktivt tar tag i den nya situationen har större chans att passa in i den nya miljön än den som bara passivt väljer att följa med.

Relationen i familjen

Whitaker (2009) resonerar om hur flytten till ett boende påverkar relationerna till både familj och vänner. Det är inte bara flytten i sig själv, utan även den allt sämre hälsan hos vårdtagaren. Familjen försöker upprätthålla en relation genom

regelbundna besök. Besöket i sig själv blir relationen. Övrig tid är man ifrån varandra och har ingen nära kontakt. Besöket blir som en bekräftelse på relationen som man har till personen, inte personen i sig. Relationen bygger på en tidigare relation som måste underhållas oavsett vad som händer. För gifta par är det ofta bröllopslöftet ”till döden skiljer oss åt” som får stå som anledning till besöken. Man är skyldig att finnas där till slutet.

Whitaker (2008) menar att det finns många myter och skrönor om flytten till boendet. En sådan är att de anhörig överger den gamle vid en flytt. De fortsätter i stället att

(26)

25 besöka den gamle, om än inte lika ofta. Det som ändras mest är insatserna som de anhöriga ställer upp med. I hemmet kunde det vara allt från att klippa gräsmattan till handling och sociala besök. På boendet tar personalen hand om det mesta praktiska. De sköter vården, medicineringen och ger tillsyn dygnet runt. Många äldre som flyttar till ett boende har sviktande hälsa och i bland även demenssjukdomar. De anhöriga får inte bara en relation till den gamle, utan även till personalen som finns på boendet. Det kan vara svårt för en anhörig att hitta en roll och nivå på sitt

engagemang. Det kan även finnas frågetecken om vad man som anhörig får och kan göra. Allt är redan ordnat när man kommer på besök och det blir en social handling. Utifrån Whitakers resonemang kan vi här se en koppling med vad hon skriver samt vad vi har fått fram i vårt resultat. Vi kan se en analysmodell i vad Whitaker skriver i samband med det vi skriver. Flytten till ett boende påverkar relationen till närstående, det kunde vi se hos våra informanters svar. Och att det inte bara är flytten i sig som har en påverkan utan även att hälsan hos vårdtagaren är den centrala och avgörande rollen enligt vårt resultat. Whitaker beskriver här att om hälsan är dålig är det en bidragande faktor till flytt. Vi kan här dra slutsatser med vad våra informanter som bor kvar hemma beskriver, att det relativt stämmer.

Sammanfattningsvis har vi kunnat koppla vårt resultat till Whitakers resonemang. De äldre som redan har flyttat till ett boende upplevde en sämre relation till sina

anhöriga. Whitaker beskriver att relationen till de äldre som bor på ett boende förändras i samband med flyttning.

(27)

26

8. RESULTATREDOVISNING & ANALYS

Inledning

I vår uppsats har vi intervjuat sex personer, två män och en kvinna som bor kvar hemma och två kvinnor och en man som bor på ett boende. Åldersspannet var från 80 år till 96 år. Vi gav informanterna ett nytt namn efter varje intervju. Vi kommer att presentera dem i bokstavsordning.

Utifrån våra teorier och tidigare forskning kommer vi att analysera och tolka vårt resultat.

Presentation av teman

Efter intervjuerna och när vi arbetade med materialet kunde vi tydligt se ett antal teman som både äldre som bor kvar hemma och äldre som bor på ett boende delade. Som vi redan har nämnt är de teman; hälsa, självbestämmande, delaktighet, ensamhet och sysselsättning. Vi kommer att organisera texten utifrån dessa teman.

Presentation av informanterna

George

Man 87 år. Bor på ett boende sedan 3 år tillbaka. Han har fru som bor kvar i huset, två barn och 5 barnbarn. Hans hälsa har på senare tid blivit mycket sämre och han behöver ständig vård. Han har svårt att se och klara av vardagen. Han flyttade till boendet när hans hälsa inte längre tillät att han stannade hemma och hans fru inte orkade ta hand om honom.

Grace

Kvinna 96 år, änka. Bor på ett boende sedan 3 år tillbaka. Hon har 2 pojkar, 4 barnbarn och 1 barnbarnsbarn. Hon ser lite dåligt men enligt henne det är normalt i hennes ålder. Hon trivs jättebra på boendet för att hon inte längre är ensam. Hon var mycket ensam innan när hon bodde hemma och hon kunde inte göra allt. Hon har aldrig fått hjälp från någon. Hon har klarat allt själv.

Jack

Man 84 år. Bor kvar hemma med sin fru. Han har 3 barn, 4 barnbarn och ett

barnbarnsbarn. Han snickrar rätt mycket och han är nere i källaren och jobbar där han har sin verkstad. Han har full sysselsättning som t.ex. trädgården, hjälpa sina barn när det behövs samt hjälpa frun att städa hemma och laga mat. Han träffar barn och barnbarn nästan dagligen. Han är ofta ute kör och hälsar på kompisar, vänner och familjen och för att handla. Tanken finns att flytta till ett boende när hans hälsa blir dålig att han inte längre kan köra.

Lisa

Kvinna 80 år. Bor kvar hemma i hus med sin man. Hon har tre barn och 6 barnbarn. Hon är mycket aktiv och deltar i många aktiviteter. Hon har inget körkort och tar sig fram med buss och tåg. Hon trivs med att ha ett fullt schema och försöker hinna med så mycket som möjligt. Hennes hälsa sviktar och hon har haft stora problem med både muskler och nerver. Efter flera operationer där bl.a. ryggen stelopererades har hon smärta och svårt att röra sig, vilket hon inte låter hindra sig. Hon hade inte klarat sitt aktiva liv utan stöd från sin man.

(28)

27 Mark

Man 85 år, bor kvar hemma. Han har 2 barn och 4 barnbarn. Hans son bor nära honom, ca 300 meter bort. Marks fru har nyss fått plats på korttids boende för att hennes hälsa är dålig. Innan hade hon växelvård och då bodde hon två veckor hemma och två veckor på ett boende. Enligt Mark var det bra för då kände han sig inte ensam på kvällarna. Mark har ett aktiv liv. Han brukar delta i byns aktiviteter och hjälper sonen på gården om det behövs. Han brukar köra ut och hälsa på frun, handla och hälsa på kompisarna som bor i byn. Han träffa sonen och barnbarnen dagligen. Hans hälsa är bra och han klarar allt själv utan hjälp. Han vill bor kvar hemma så länge hans hälsa är bra och så länge han kan köra bil.

Tina

Kvinna 90 år, änka. Bor på ett boende sedan 9 månader. Hon har 3 barn, 6 barnbarn och 2 barnbarnsbarn. Hon bodde ensam efter att hennes man dog för 10 år sedan. Hon flyttade till ett boende eftersom hon inte kunde klara det dagliga livet. Enligt henne var hälsan orsaken till flytten. Hon orkade inte mer. Till slut kunde hon inte gå eller lyfta upp armen.

Äldre som bor kvar hemma

Hälsa

Intervjuerna visar att hälsan för de äldre som bor kvar hemma spelar en avgörande roll. De äldre berättar att så länge som hälsan tillåter vill de stanna hemma. Jack säger:

Vi har tänkt bo kvar hemma så länge vi kan, sen vet jag inte riktig hur det blir, det beror helt på hälsan ju, hur man är, för har man dålig hälsa så får man det bättre på ett boende, men annars tror jag att det är bra här. Utifrån Maslows behovstrappa är de grundläggande/primära behoven uppfyllda för Jack. Hälsan hos jack är den grund som han behöver for att klara sitt dagliga liv och detta skapar känslan av trygghet i tillvaron. Maslows säger att om det grundläggande behoven är uppfyllda kan man gå vidare till nästa steg (Tamm, 2012). I Jacks fall är det tryggheten i att klara sig själv och inte vara beroende av någon.

De äldre menar att så länge som de kan klara av det dagliga livet med handling och städning och känner att det inte är allt för betungande vill de bo kvar hemma. Lisa säger:

Så länge jag kan hantera det dagliga livet och mår bra, kommer jag stanna hemma tills den dagen jag inte kan längre.

De som bor kvar hemma lever tillsammans med den eller dem han/hon själv vill med. Till sina egna hem bjuder man in människor som man delar värden med; vänner, släktningar och grannar. Omvänt gäller att de som bor kvar hemma inte släpper in vem som helst i sina hem, man bjuder helt enkelt dem man vill umgås med (SOU 2008). Lisa beskriver att hemma kan du själv bestämma hur du vill ha det i det dagliga livet. Det skiljer sig lite om man bor på ett boende.

(29)

28 Självbestämmande

En annan viktigt punkt som de äldre som bor kvar hemma delar är autonomi d.v.s. att de vill bestämma själv över sitt liv. Det är viktigt för dem att kunna planera sin tid och sina aktiviteter enligt det mönster som de är vana vid. Mark berättar:

Allra bäst är att bo här hemma för då bestämmer jag precis allt, jag kan äta frukost kl 7 om jag vill. Det är ingen som kan säga att det är för sent eller för tidigt. Det är i tid för mig. Det hade blivit lite för drygt för mig på ett boende och jag skulle bli rastlös om jag hade suttit där och bara läst lite och tittat på TV.

Lee et al (2002) visar att flytten till det särskilda boende är en process. Denna börjar innan placeringen på boendet och sträcker sig till långt efter inflyttningen. Den innebär att den äldre lär sig att leva med de nya förändringarna som finns i det särskilda boendet, dvs. leva med andra äldre samt att det nya är regler som gäller. Förhållanden som den äldre tidigare inte har haft. De blir nya omständigheter för den äldre människan.

Mark beskriver att det hade blivit drygt för honom att bo på ett boende. Han skulle bli rastlös, men även att det är nya regler som gäller och att man måste anpassa sig lite efter dem.

Vidare reflekterar han över att han inte vill ha någon som styr över tiden: Jag och bara jag som bestämmer här och göra allt som jag vill.

De äldre menar att de vill kunna sköta sig själva, som de i hela deras liv har kunnat göra. Att inte känna ett behov av att någon annan ska hjälpa en är inget vi vill uppleva. Att klara sig på egen hand är vad vi vill. Lisa berättar:

Jag är van med att göra allt som jag vill och jag vill fortsätta att göra det på i mitt eget sätt.

Mark reflekterar över att bo kvar hemma vilket ger en känsla av frihet och oberoende som han känner att man ger upp med en flytt till ett boende.

Informanterna reflekterade om hur viktigt självbestämmandet är för dem. Utifrån Maslows behovstrappa är det första steget, hälsan, uppfyllt för våra informanter. Att kunna klara det dagliga livet utan att vara beroende av andra ger ett oberoende och självständighet. Deras grundläggande behov är tillgodosedda och de kan fortsätta upp för trappan. När man har hälsan och friheten kommer tryggheten och

självuppskattningen. Delaktighet

I våra samtal med de äldre som vi intervjuade, som bor kvar hemma, kommer

familjen upp som en viktig del av deras vardagliga liv. Jack menar att träffa sina barn och barnbarn har stor betydelse i hans liv. Att vara med dem och hjälpa till när det behövs.

(30)

29 Min son bor bara 300 meter bort ifrån mig. Vi träffas nästan dagligen och senast igår kväll kom han hit på besök.

Lisa berättar om att bo kvar hemma innebär att man fortfarande kan delta i familjens liv med barn och barnbarn. Även om hon inte träffar dem dagligen finns de alltid där när det behövs. Att kunna hålla kontakten med telefon och Facebook är en viktig del i umgänget. Att kunna sitta vid sin egen dator när hon vill är viktigt.

De äldre som bor kvar hemma har också möjligt att delta i aktiviteter och föreningar som de tidigare varit med i. Mark säger:

Jag är fortfarande mycket aktiv i både byalaget och EFS här i samhället. Tidigare var jag ungdomsledare, nu har jag minskat lite på engagemanget men ställer ofta upp och hjälper till.

Ensamhet

Ett annat tema som dyker upp i vårt samtal med en av de äldre är ensamheten dock inte på negativt sätt. Mark menar att han inte ser ensamheten som något problem. Han säger:

För mig är det inga problem att vara ensam hemma eftersom jag ändå kan bestämma och göra allt som jag vill.

Han fortsätter och berättar att även om han bor ensam, har han möjlighet att besöka barn och barnbarn. Om inte familjen har tid att komma går det alltid att titta över på kvällsmat eller liknande. Mark säger:

När jag har ingenting annat att göra, kör jag till stan och handlar, hälsa på min fru eller mina kompisar. Det är även lätt att besöka mina barn och barnbarn som bor i byn.

De äldre som bor kvar hemma menar att känslan av ensamheten inte blir så

överväldigande när de har sina barn och barnbarn, samt sina aktiviteter och kompisar. Skulle partnern försvinna ur bilden blir det ett tomrum. Men det tar inte överhanden eftersom de fortfarande har sitt sociala kontaktnät.

De äldre som bor kvar har fortfarande sitt sociala nätverk med vänner och familj runt i kring. Utifrån Maslows behovstrappa kommer steget med uppskattning när man är behövd och uppskattad av sin omgivning. Genom att finnas med i samhörigheten och göra sitt bästa ser andra en och visar sin uppskattning. Man behövs och kan göra nytta.

Jack säger att de äldre blir isolerade men inte ensamma. Han menar:

En fördel med att bor kvar hemma är att man kan ha sin egen bil, och så länge man kan köra så kan man ju komma när man vill. Utan bil blir man mer isolerad vid denna ålder.

Sysselsättning

En viktig del för de kvarboende är sysselsättningen. Att bara sitta hemma är inget som lockar. Både engagemang i föreningar och egna aktiviteter som snickeri förekommer. Det tar även tid att hålla huset i ordning. Mark säger:

(31)

30 En fördel med att bo kvar hemma är att jag har sysselsättningar. Jag skottar snö, jag hugger ved. Städar huset.

De menar att för att livet inte skall kännas tomt är det viktigt att fylla ut tiden. När man går i pension försvinner en fast punkt i livet med jobbet. Tiden som man spenderade där måste fyllas med andra aktiviteter. I början är det svårt att lägga om rutinen. Men efter ett tag kommer man in i en annan rytm. Lisa berättar:

Jag mår bra när jag ha ett fullt schema och jag försöker hinna med så mycket som möjligt, men det spelar inte stor roll om jag inte hinner.

Jack berättar om sin sysselsättning. Det kan vara allt från snickerier till att hjälpa barnen. Att ha något konkret att göra och se resultatet i slutändan är bra för hälsan. Man får ett mål att uppfylla eller färdigställa.

Enligt Maslows behovstrappa (Tamm, 2012; Tornstam, 2011) kopplas behoven hos de äldre som fortfarande bor hemma till en god hälsa. Hälsa är ett av de

grundläggande behoven enligt Maslows behovstrappa. För våra informanter är detta behovet uppfyllt. De klarar alla av sina dagliga sysslor och behoven som mat, dricka, hygien, sömn osv och kan därför gå vidare upp för trappan. Med det första steget avklarat blir nästa trygghet. Om de grundläggande behoven i Maslows behovstrappa är uppfyllda kommer de sekundära stegen som tryggheten automatiskt att vara uppfyllda. De som bor kvar hemma har inte problem med ensamheten och de ser inte på ensamhet som ett behov som de behöver uppfylla. De ser på sysselsättning och samhörighet som ersättare för ensamheten. De får sin uppskattning och sitt

självförverkligande genom släktingar och vänner. Eftersom de kan sköta sina dagliga behov själva utan att få hjälp från andra behåller de sin självbestämmande.

Sammanfattningsvis kan vi se att för de äldre som bor kvar hemma har hälsan en avgörande roll i beslutet att bo kvar hemma, eller ansöka om en plats till ett boende. För att kunna delta i aktiviteter och ha en känsla av gemenskap är det viktigt att ha en bra hälsa, anser de äldre. Självbestämmande är en övergripande faktor för de äldre dvs. att de vill behålla sina egna regler och rutiner.

Äldre som bor på ett boende

Hälsa

I intervjuerna med de äldre som bor på ett boende, kommer hälsan upp som en viktig del i deras liv. Deras hälsa tillät inte dem att bor kvar hemma. De klarade inte av de dagliga bestyren som handla, städa och laga mat. De var beroende av hjälp med det mesta. Tina säger:

Jag var så dålig så jag kunde inte klara mig själv. Jag kunde inte gå eller lyfta armen. Det var detta som gjorde att jag fick flytta.

I Tinas fall ställdes hon inför några svåra val och fick fatta beslut. Utifrån teorin om coping hanterar hon utmaningen på antingen ett aktivt eller passivt sätt. Hur man hanterar situationen är olika från person till person. Aktiv coping är att ta tag i problemet och försöka hitta en lösning. Medan den passiva är att vänta och se. Förhoppningsvis löser allt sig ändå (Tornstam, 2011). Hon valde aktivt att flytta eftersom hon inte klarade av det dagliga livet hemma. Därför var det bättre för dem

References

Related documents

Vi vill att alla människor ska utveckla kunskap kring samspelet mellan natur och människa för att bidra till en hållbar utveckling, och därför är vårt syfte med

Detta synliggjordes också vid analysen av bandupptagningen då eleverna i diskussionerna delade med sig av sina egna erfarenheter kopplade till texten.. Nyckelord: Diskussion,

Svensk sjuksköterskeförening (2014) beskriver att sömnen är ett av de fysiska grundläggande behoven hos människan och påverkar både det psykiska och fysiska

Griffiths och Page (2008) beskrev att barnen i deras studie struntade i att vara med på vissa aktiviteter över huvud taget eftersom de trodde att de ändå skulle bli utesluten

Utifrån detta resultat samt det Granberg (2011, s 466) beskriver om att mentorskap gynnar en organisation eftersom en nyanställd som har en mentor fortare kommer in

Baserat på både mitt antagande om att beskrivande text ökar läsintresset och att nivån på läsintresset avspeglas i den egna textproduktionen är denna studies

Dessa personer finns överallt i vården, och kan förekomma på i stort sett alla avdelningar För att sjuksköterskan skall kunna vara ett stöd för personerna i att hantera sin sjukdom

De erfor en mer attraktiv kropp till följd av viktoperationen, men enbart när de var klädda, dock mer pinsam när de var nakna på grund av överskott och utseende av hud som