Att synas och ta plats i staden : om medborgarinflytande i förändringsprocesser

(1)

Kon

sten a

tt gestalta offentliga m

_iljö

er

Sa

mve

rkan i tanke och h

an

dli

(2)

kolumntitel: text titel kolumntitel: författare namn vidgade s yns ä t t p å ges t al tning a v offentliga miljöer vidgade s yns ä t t p å ges t al tning a v offentliga miljöer

Kon

sten a

tt gestalta offentliga m

_iljö

er

Sa

mve

rkan i tanke och h

an

dli

(3)

K

ol

umntitel

kolumntitel: text titel

vidgade s yns ä t t p å ges t al tning a v offentliga miljöer

Förord

Nya perspektiv på gestaltning av offentliga miljöer

Erfarenheter och lärdomar

Tretton samverkansprojekt om gestaltning

av offentliga miljöer

Vanstaskolan – Nynäshamns kommun

Ås nya skola och Sånghusvallens

skola – Krokoms kommun

Ny färjeterminal i Tuvesvik – Orust kommun

Gummifabriken – Värnamo kommun

Resecentrum – Nora kommun

Bostadsområdet Badhusberget – Lysekilsbostäder

Bostadsområdet Kvarngärdet – Stena Fastigheter

Kvarteret Valnötsträdet – Kalmar kommun

Vasaplan – Umeå kommun

Gruvstadsparken – Kiruna kommun

Hallonbergen och Ör – Sundbybergs stad

Akademiska sjukhuset – Landstinget i Uppsala län

H+ – Helsingborgs stad

Vidgade synsätt på gestaltning av offentliga miljöer

Konsten att gestalta det gemensamma

eller verkligheten betraktad genom ett

konstnärligt

temperament

Offentliga miljöer i ständig omvandling

Samverkan vid gestaltning av offentliga miljöer

Att synas och ta plats i staden – om

medborgarinflytande i förändringsprocesser

En relationell urbanism

Bildregister

Kolofon

7

9

15

29

32

46

66

80

90

106

120

134

144

152

164

178

192

213

215

223

231

239

247

254

255

(4)

6 7

mellan åren 2010 och 2014 har Statens konstråd, Riksantikvarie ämbetet, Boverket och Arkitektur och designcentrum (Statens centrum för arkitektur och design, före detta Arkitekturmuseet) samarbetat i regeringsuppdraget Samverkan om gestaltning av

offent liga miljöer. Utgångspunkten i det gemensamma uppdraget

har varit att utveckla och stärka en helhetssyn i planering och byggande av offentliga miljöer.

Hur offentliga miljöer gestaltas är en komplex fråga. Det handlar inte bara om arkitektur eller konst utan lika mycket om platsers historia och kulturvärden samt hur planerings och byggprocesser reglerar. Gestaltningen av offentliga miljöer måste också an passas till miljöernas funktion och användning. Huruvida en offentlig plats fungerar väl eller inte avgörs av i vilken utsträckning den brukas och uppskattas av medborgare och olika samhällsaktörer. En utmaning i genomförandet av regeringsuppdraget har varit att väga samman olika perspektiv för att stärka olika gestaltnings områdens roll i samhällsutvecklingen. Uppdraget har syftat till att sprida goda exempel på hur platsspecifik konstnärlig utformning och en medveten arkitektur och formgivning kan ingå i – och bidra positivt till – en helhetsplanering av offentliga områden, platser och byggnader. Det har också varit viktigt att inbjuda till olika former av medborgardialog.

Vår förhoppning är att denna bok ska fungera som vägledning och inspir ationskälla för en stärkt samverkan i gestaltningen av den offentliga miljön.

Lars Amréus, riksantikvarie Riksantikvarieämbetet Lena Rahoult, överintendent Arkitektur- och designcentrum Magdalena Malm, direktör

Statens konstråd

Janna Valik, generaldirektör Boverket

(5)

9 vidgade s yns ä t t p å ges t al tning a v offentliga miljöer N y A p ERS p EKT iV p Å GES T AL TN iNG A V OFFENTL iGA mi L j ÖER

gestaltning av offentliga miljöer är – som nämndes i för ordet – en tvärsektoriell fråga som berör ett stort antal offent liga och privata aktörer som beställer, planerar, projekterar, uppför och förvaltar offentliga byggnader och miljöer. En bred samverkan mellan gestaltande kompetenser i planering och bygg ande kan öka miljöernas sociala, kulturella, ekonomiska och ekologiska värde såväl för enskilda aktörer som för samhället i stort. En ökad kvalitet i gestaltning av offentliga miljöer bidrar också till en hållbar samhällsutveckling.

Mellan åren 2010 och 2014 har Statens konstråd, Riksantik varieämbetet, Boverket och Arkitektur och designcentrum samarbetat i regeringsuppdraget Samverkan om gestaltning av

offent liga miljöer. Grundtanken bakom uppdraget är att det

finns ett behov av att stärka helhetssynen på gestaltning i plan ering och byggande samt att stärka arkitekturens, konstens och andra gestaltningsområdens roll i samhällsutvecklingen. Genom goda exempel ska kunskap förmedlas om hur plats specifik konstnärlig utformning och en medveten arkitektur kan ingå i och bidra till att stärka gestaltningen av offentliga platser. Detta innebär att arkitektoniska, konstnärliga, kultur

Nya perspektiv på

gestaltning av

offentliga miljöer

(6)

10 N y A p ERS p EKT iV p Å GES T AL TN iNG A V OFFENTL iGA mi L j ÖER N y A p ERS p EKT iV p Å GES T AL TN iNG A V OFFENTL iGA mi L j ÖER

historiska och sociala aspekter ska vägas samman vid utform ningen av nya och befintliga miljöer.

Samverkan om geStaltning av offentliga miljöer

Under fyra års tid har tretton pilotprojekt, här benämnda samverk ansprojekt, fått ekonomiskt stöd för att stärka gestaltande discip liners position och samverkan i plan och byggprojekt. Utöver ekonomiskt stöd har de fyra myndigheterna även arrangerat en rad möten och seminarier för erfarenhetsutbyte och kunskaps överföring. Kartan visar de tretton samverkansprojektens sprid ning över landet.

Samverkansprojekten har valts ut för att representera skilda situ ationer för aktörer som beställer, planerar, projekterar och bygger offentliga miljöer. Syftet har varit att belysa olika förutsättningar i planerings, projekterings och byggskeden i såväl små som stora projekt. Projekten skiljer sig också åt avseende ekonomiska ramar , teknisk komplexitet, medverkande kompetenser och strat egier för medborgardialoger. 10 9 2 7 5 1 4 6 3 8 13 12 11 Nynäshamn, Vanstaskolan

Krokom, Ås nya skola och Sånghusvallens skola

Orust, ny färjeterminal i Tuvesvik Värnamo, Gummifabriken Nora, nytt resecentrum Lysekil, Badhusberget Uppsala, Kvarngärdet Kalmar, Valnötsträdet Umeå, Vasaplan

Kiruna, Gruvstadsparken

Sundbyberg, Hallonbergen och Ör Uppsala, Akademiska sjukhuset Helsingborg, H+ 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10. 11. 12. 13.

(7)

13 12 N y A p ERS p EKT iV p Å GES T AL TN iNG A V OFFENTL iGA mi L j ÖER N y A p ERS p EKT iV p Å GES T AL TN iNG A V OFFENTL iGA mi L j ÖER

Samverkansprojekten har engagerat kommuner, privata fastig hetsägare och konsultföretag, liksom yrkesgrupper som arkitekter, konstnärer, antikvarier, ingenjörer, konsthantverkare, plan erare, designer och byggprojektledare. Samverkan mellan alla dessa parter har varit en grund för metodutvecklingen i uppdraget: att pröva olika samarbetsformer för hur offentliga miljöer kan ge staltas. Även boende och andra medborgargrupper – inte minst barn och ungdomar – har haft en viktig roll i och med att de på olika sätt nyttjar de olika platserna.

Framgångsrik samverkan vid gestaltning av offentliga miljöer ställer krav på lyhördhet och tydlig kommunikation mellan alla som deltar. Erfarenheter från uppdraget visar att det som regel tar lång tid att utveckla och etablera gemensamma synsätt och arbets metoder för hur gestaltningsfrågor kan drivas. Ytterst handlar det om att bryta invanda tankemönster för att hitta nya sätt att verka gemensamt, och om att därefter skapa en kontinuitet i sättet att arbeta och inte falla tillbaka i gamla mönster, är en stor utmaning.

Regeringsuppdraget har skapat förutsättningar för att stödja arbets former och processer i samband med offentliga miljöers utformning. Genom uppdraget har projekten på lokal nivå ofta fått en ökad legitimitet och en högre prioritet, vilket har gynnat gestaltningsfrågorna. Statens konstråd, Riksantikvarieämbetet, Boverket och Arkitektur och designcentrum har valt att stödja och stärka aktörer som har ett starkt eget intresse av att bredda och fördjupa synen på samverkan, gestaltning, medborgardia loger och offentliga miljöer. På så sätt har en rad goda exempel på nya perspektiv och arbetssätt för gestaltning av offentliga miljöer vuxit fram. Projekten utgör tillsammans en exempelsamling som förhoppningsvis kan fungera som en inspirationskälla och kun skapsbas för aktörer som är inblandade i planeringen, uppför andet och förvaltningen av offentliga miljöer.

Institutionen för samhällsplanering och miljö vid KTH i Stockholm har haft i uppdrag att bedriva följeforskning avseende myndig heternas genomförande av regeringsuppdraget med fokus på de tretton samverkansprojekten. Forskningen har resulterat i Maria Håkanssons rapport Att verka tillsammans – erfarenheter

från gestaltning av offentliga miljöer (utgiven av KTH) och även

bidragit med värdefull kunskap om uppdraget och samverkans projekten i denna publikation.

De tretton projektens fysiska uttryck beskrivs närmare i kapitlet »Tretton samverkansprojekt om gestaltning av offentliga miljöer « sorterade från småskaliga till större, mer komplexa projekt. Kap itlet före – »Erfarenheter och lärdomar« – beskriver olika pro cesser och avser förmedla generella slutsatser om utmaningar och möjligheter som har präglat främst projekten. Avslutningsvis – i »Vidgade synsätt på gestalning av offentliga miljöer« – bjuder fem forskare på fördjupade reflektioner kring gestaltning, offent liga miljöer, samverkan, medborgarperspektiv och internation ella utblickar.◆

(8)

15

kolumntitel: text titel

vidgade s yns ä t t p å ges t al tning a v offentliga miljöer ERF ARENHETER O c H L ä R d O m AR

i detta kapitel har de fyra myndigheterna sammanställt centr ala lärdomar från de tretton samverkansprojekten och det myndig hetsgemensamma arbetet under 2010–2014. Många parter – kommuner, organisationer, företag och medborgargrupper – har deltagit i projekten. Olika kompetenser har samverkat i det konkreta arbetet. Sammanställningen bygger på erfarenheter från samverkansprojekten såsom de har uppmärksammats i semi narier, slutredovisningar och följeforskning. Många iakttagelser överensstämmer med tidigare kända erfarenheter från olika sam hällsbyggnadsprojekt, men är ändå viktiga att uppmärksamma i detta sammanhang för förståelsen av uppnådda resultat i de olika samverkansprojekten. Särskilt kan noteras att många konstnärer och formgivare haft begränsad erfarenhet av att arbeta integrerat i den här typen av projekt. Detta har varit av betydelse för att iden tifiera vad som kan utgöra hinder eller svårig heter – men också möjligheter – när nya roller och praktiker ska utvecklas.

Inom uppdraget har plan och bygglagens (2010:900) begräns ningar att säkerställa immateriella kvaliteter och gestaltningen av rumsliga samband uppmärksammats. Uppdraget har handlat

Erfarenheter

och lärdomar

(9)

17 16 ERF ARENHETER O c H L ä R d O m AR ERF ARENHETER O c H L ä R d O m AR

om gestaltning av miljöer i sin helhet och inte enbart byggnader. Regelverket erbjuder dock fler instrument för gestaltning av be byggelse än för miljöer i sin helhet. Offentliga miljöer spelar stor roll för människors möten och umgänge, för grön infrastruktur och för klimatanpassning samt för städers attraktivitet. Offent liga miljöers kvalitet har således stor betydelse för hur hållbar utvecklingen i en stad kan bli – såväl den sociala sammanhåll ningen som det ekologiska fotavtrycket och den ekonom iska stabi liteten. Det är önskvärt att fortsättningsvis belysa och tydlig göra kopplingen mellan en helhetssyn i gestaltning av offent liga miljöer, hur de regleras juridiskt och vilken roll de spelar för håll bar utveckling. Platser, stråk och noder gestaltas inte bara inom sina gränser utan också genom den bebyggelse som omgärdar dessa och genom människors värderingar och användningssätt. Den roll det förflutna ges i formandet av framtiden har också stor betydelse.

Samverkansprojekten har bekräftat att det är en fördel om ge staltningsfrågorna tas upp redan i tidiga planeringsskeden. I sena skeden är det ofta svårt att etablera nya samarbeten eller föra in nya frågor. De olika projekten visar på bredden i vad gestalt ning av offentlig miljö kan innebära och omfatta. De rymmer ett brett spektrum av ekonomiska, kulturella, sociala, tekniska och miljö mässiga frågeställningar. Ny utformning av offentliga miljöer innebär viktiga överväganden när allmänna och enskilda intressen av olika slag ska mötas och vägas mot varandra. Genom regeringens uppdrag till de fyra myndigheterna har gestaltning av den offentliga miljön ytterligare betonats som en viktig samhälls fråga. Uppdraget har skapat utrymme och legitimitet i samverk ansprojekten för att diskutera betydelsen av offentliga miljöers utformning, vad och vilka kompetenser som har betydelse för gestaltningen och hur planerings och byggprocesser kan organ iseras och genomföras för att åstadkomma en allsidigt god ge staltning. Man har samtidigt konstaterat att den offentliga miljön aldrig blir färdig: gestaltning är en ständigt pågående process där platser skapas och återskapas genom människors användning, värderingar och meningsskapande.

ERFARENHETER OcH LäRdOmAR FRÅN UppdRAGET

• Nya synsätt på gestaltning av människors gemensamma livsmiljö behövs för att främja kvalitet.

• För att bidra till hållbar stadsutveckling måste offentliga miljöer betraktas i ett brett perspektiv.

• Gestaltning är mångfacetterat och olika gestaltnings kompetenser kan erbjuda skilda infallsvinklar. • Olika kompetenser kompletterar varandra och skapar synergieffekter som fördjupar offentliga miljöers kvaliteter. • Samverkan kan inledningsvis ta tid men ökar förutsättningarna för ett gott resultat och kan ge tidsvinster i slutet.

• Planinstrument enligt PBL behöver stärkas vad gäller gestaltningsfrågorna.

• Metoder för processer och dialog kring gestaltning i planering och byggande behöver utvecklas.

• Kunskap om vad gestaltning innebär behöver utvecklas och spridas till många olika intressenter.

i pROjEKT BETydER dET ATT mAN SKA

• Verka för tidigt och mångsidigt samarbete mellan gestaltande kompetenser och övriga aktörer.

• Utgå från platsen, dess historia, förutsättningar och funktion. • Involvera medborgarna och deras kunskap, behov och önskemål om sin livsmiljö.

• Vara medveten om att konstnärer i dialog med andra yrkesgrupper kan öppna upp för nya lösningar.

(10)

Erfarenheterna visar att gestaltande kompetenser, i sam arbete med såväl andra yrkesgrupper som medborgare, kan bidra till den offent liga miljöns fysiska utformning. Detta kan ske ex empelvis genom att skapa bilder av alternativa framtider och uppmärksamma platsens kvaliteter, människors relation till – och användning av – platsen samt dess olika kulturhistoriska lager. Den traditionella synen på konstnärers bidrag till gestalt ning av offentliga miljöer handlar om konstnärlig utsmyckning genom konstverk som adderas i projektets slutskede. I några av samverk ansprojekten har den uppfattningen varit rådande, medan andra projekt har utgått från en öppenhet för konstnärlig metodutveckl ing och medverkan under tidiga planeringsskeden. Det kan då handla om soci ala processer, temporära konstverk och konstnärliga interventioner och andra sätt att skapa berätt elser om platsen och dess framtid, hur den offentliga miljön samproduceras mellan olika kompetenser, boende och andra som använder en plats samt hur kulturarv från olika tider ges en betydelse i utvecklingen av offentliga miljöer. Samarbete mellan yrkesgrupper som antikvarier, arkitekter, arkeologer, ingenjörer, konstnärer, landskapsarkitekter och planerare redan på plan eringsstadiet medverkar till platser med integrerad gestaltning och sammanvägda kvaliteter, vilket möjliggör rumslig kontinu itet och väl förankrade lösningar.

I samverkansprojekten har kommuner, fastighetsbolag eller landsting varit huvudansvariga. De har valt olika sätt att organ isera och leda samverkansprocesserna. Många av dem som varit aktiva i de olika samverkansprojekten tycker att det har varit läro rikt, men också svårt. Samarbete är ofta komplicerat och utman ande när man kontinuerligt måste jämka samman olika intressen och ansvarsområden. Inte sällan ställs olika målbilder och grund läggande uppfattningar mot varandra. Bland dem som har del tagit i projekten finns dock en bred enighet om att samverkan är en framgångsrik väg för att överbrygga de skilda föreställningar och intressen som olika parter har. Med medborgardeltagande tillkommer dessutom en mängd andra perspektiv. Framgångsrik samverkan för gestaltning av offentliga miljöer ställer alltså krav på ett lyhört samspel mellan alla som deltar.

geStaltning är ett mångtydigt begrepp

Det finns flera olika förhållningssätt till begreppet gestaltning. Det används inom en mängd skilda områden som exempelvis arkitek tur, dramatik, film, litteratur, konst och psykologi. I några av sam verkansprojekten har gestaltning främst tolkats som en fråga om konst, eller som en fråga om arkitektur och konst. I andra projekt har gestaltningsfrågan även förknippats med platsens kulturhisto ria, hur platsen används och vad den betyder för människor i de ras vardag. I myndigheternas arbete med regeringsuppdraget har begreppet använts för att synliggöra den offentliga miljön, att den består av en mängd olika kvaliteter och att relationen mellan dessa avgör hur miljön uppfattas. Flera projekt har satt fokus på att ge staltning också handlar om att skapa utrymme för ett rikt socialt liv.

Berörda aktörer, såsom kommuner eller företag, kan medvetet utveckla strategier där gestaltning finns med som en övergrip ande målsättning i planering, projektering och byggande. Produc entsidan kan driva en gestaltningsprocess med målsättningen att dels leda till produktion av en fysisk utformning, dels till en pro duktion av kunskap som kommer organisationen eller företaget långsiktigt till del. För att uppnå detta krävs att beställaren har en tydlig idé om hur arkitektur, konst, kulturhistoria och medborg ardialoger ska prägla olika skeden av planerings och byggpro cessen och därför skapar ett dialogutrymme för detta.

Graden av förankring och engagemang på ledningsnivå har haft stor betydelse för projektens resultat. I stora organisationer där byggande och förvaltning är en stor del av verksamheten är det särskilt viktigt med kontinuitet och tydligt »ägarskap« av frågan för att ge legitimitet åt gestaltningsfrågor. Det behövs någon som tar ett övergripande ansvar för gestaltningsfrågor genom att exempel vis ta fram förankrade strategier kring detta i verksam heten – både på producent och på beställarsidan. Den som har ansvar att driva gestaltningsfrågan bör finnas på ledningsnivå och ha möjlighet till kontinuerlig kunskapsutveckling och utvärderingsmöjligheter gäll ande gestaltning i relation till resten av verksamheten. Ansvaret handlar om att se till att gestaltning av byggnader och miljöer medvetet sker i hela organisationen, från beställning till utförande.

(11)

anlita och integrera geStaltningSkompetenS

I flera av samverkansprojekten har det framgått att närvaron av konstnärlig kompetens kan ha en viktig roll i kommunikat ionen mellan olika grupper. Det kan handla om att skapa bilder av möjliga framtider och visa på rummets potential och därigenom skapa diskussioner om utformning av en miljö. Konstnären kan – i och med sin ofta friare roll – mer förbehållslöst än andra aktörer bidra till att etablera dialoger som uppfattas som meningsfulla för alla som berörs.

Olika gestaltande kompetenser, som arbetar kommunikativt med beställare, boende, intresseägare och medaktörer i anlägg ningsprocesser, delar ofta verktyg och metod gällande exempelvis medborgardialog och kartläggning av kvaliteter och utmaningar i miljön. Även verktygen för att visualisera analysen av den be fintliga platsen och dess framtida utformning är ofta desamma. Samverkan mellan gestaltande kompetenser i gestaltningsproc essen har således ofta goda förutsättningar att möjliggöra ett ut byte av erfarenheter som resulterar i en djupare analys och ett bredare perspektiv, särskilt om även antikvarisk kompetens in volveras. Visualiseringar under arbetet i form av bilder och mod eller underlättar dialogen när idéer och problemlösningar ska göras gemensamma och begripliga för olika yrkesgrupper och medborgare. Några samverkansprojekt har resulterat i exempel vis prototyper och manualer för vad som är möjligt i den aktuella situationen. I många av projekten har även skolbarn, boende och andra grupper involverats i modellbyggande.

program kan öka kvaliteten på arbetSproceSSen

I vissa av samverkansprojekten har plan och bygglagens möjlig heter och begränsningar prövats. Detaljplaner kan användas för att skapa kvaliteter genom restriktioner och insnävningar, men också genom att främja utveckling och skapa möjligheter och handlingsutrymme. Det behövs ett medvetet beslutsfattande som tar till vara den kompetens som finns för att arbeta fram planer

med gestaltningsmässigt hög kvalitet. Genom att tydliggöra plan instrumenten som möjliggörare för olika kompetenser att bidra och samarbeta stärks planeringsprocessens möjligheter att skapa långsiktiga värden i stadsmiljön.

Kommunerna avgör numera själva om de ska upprätta detalj planeprogram. Om de upprättas måste det dock ske efter en lag reglerad process enligt plan och bygglagen. Regeringsuppdraget har visat att projekten har påverkats positivt av att ett plan eller gestaltningsprogram har utvecklats i ett tidigt skede. Det har bi dragit till att olika perspektiv har vägts samman, konstnärliga, antikvariska och andra värden har stärkts samt att gestaltningen i genomförandeskedet har kvalitetssäkrats.

Gestaltningsprogram kan tas fram parallellt med planprocessen eller i andra sammanhang, men det är inte juridiskt bindande utan endast vägledande. Det kan då omfatta ett område och principer för den framtida utvecklingen. Det kan också vara ett strategiskt dokument som utgör stöd vid förvaltning och utveckling av en miljö och som kan ligga till grund vid framtida planarbete eller tillståndsundersökningar. Det är en fördel om gestaltningspro grammet kopplas till en genomförandebeskrivning. Arbetet med gestaltningsprogram har i berörda projekt inneburit en aktiv sam verkan mellan arkitekter, antikvarier, konstnärer, planerare och andra kompetenser. Genom att upprätta sådana program parall ellt med detaljplaneprocessen kan konstnärlig utformning, med veten arkitektur och antikvariska perspektiv tydliggöras utifrån den specifika platsen och utgöra vägledning för senare tillstånds prövningar, till exempel vid ansökan om bygg eller rivningslov.

Utgå från platSen

Kunskap om platsens historiska betingelser och betydelsebärande kvaliteter är grundläggande när en offentlig miljö ska gestaltas. Ofta saknar de som har ansvar för utveckling och gestaltning av offentliga miljöer en egen relation till den aktuella platsen, liksom till de människor som bor och verkar där. Genom platsanalyser, fysisk närvaro och möten och samarbeten med boende och andra

(12)

skapas bättre förutsättningar för att uppnå långsiktigt hållbara lösningar där de åtgärder som genomförs samspelar med platsens tidigare utformning, användning och betydelse. Även lokala nat ur och klimatförhållanden har i flera av projekten lyfts fram som viktiga faktorer för att uppnå goda gestaltade offentliga miljöer.

Tidsperspektiven kan lätt gå förlorade i snabba och genomgrip ande omvandlingar av miljöer och byggnader där ursprunglig an vändning har ersatts – eller kommer att ersättas – med nya funkt ioner. Byggnader och miljöer har gestaltats utifrån den aktuella tidens behov och förutsättningar. I flera av samverkansprojekten har ett fördjupat förhållande till platsens historia, tidigare an vändning och betydelsebärande uttryck och funktion varit vikt iga faktorer för gestaltningen av den framtida offentliga miljön. Bevarande av kulturhistoriska kvaliteter bidrar till utveckling av platsen och skapar sociala och ekonomiska värden på samma sätt som förändring och tillskott av nya kvaliteter.

I flera av samverkansprojekten har antikvarier och stadsarkeo loger haft viktiga roller, både när det gäller att värna om kultur historiska värden och när det gäller att bidra till nya perspektiv på arkitektoniska och konstnärliga värden och funktioner. Platsens kulturhistoriska kvaliteter har varit en positiv kraft i gestaltnings arbetet. Dessa har ställt krav på lösningar där tekniska, ekonom iska, konstnärliga, sociala och kulturhistoriska faktorer sam spelar och just därigenom bidrar till en positiv utveckling i såväl ekonomiskt som socialt och kulturellt avseende.

organiSera och praktiSera Samverkan medvetet

Själva mötet mellan olika yrkesgrupper leder inte per automatik till en fördjupad samverkan. Ofta finns strukturella hinder som motverkar samverkan genom att deltagarnas roller är hårt styrda av formella faktorer som ekonomi och tidsramar. Samverkan bör organiseras på ett tidigt stadium och praktiseras konkret på ett sådant sätt att den fortlöper genom hela processen. Samarbeten som är integrerade i processen redan från början ger förutsätt ningar för att olika kompetensers kunskap kan utnyttjas i en ge

mensam idéutveckling i relation till platsen. Det är också viktigt att skapa utrymme för det oförutsedda. I själva verket är det just de samverkansprojekt som har utvecklats i oväntade riktningar som har inneburit nya lösningar för gestaltning.

Idéutveckling i relation till platsen och utnyttjande av de olika kompetensernas kunskap kan genom samverkan ofta ske på ett bättre sätt om man inledningsvis avsätter tid för dialog. Genom att så förutsättningslöst som möjligt analysera platsen och de för utsättningar som finns – för platsen men också i projektet – kan en gemensam bas skapas. På så sätt kan missförstånd och misstag senare i projekten, vilka riskerar att förlänga och försvåra arbetet, förebyggas. Inte sällan är konsulter som anlitats verksamma på olika orter, vilket gör att det finns begränsade möjligheter att träffas regelbundet. Då är det extra viktigt att redan från början kompensera avstånden genom rutiner för möten, idéutveckling, arbetsprocesser och kommunikation.

Projektledarens roll är ofta central för att de gestaltningsrelat erade frågorna i planeringsprocesser och byggprojekt ska priorit eras från idé till genomförande. I flera av projekten har det visat sig att dennes personliga egenskaper varit viktiga för att nå en framgångsrik organiserad samverkan. Framgångsrik projektled ning bygger på att etablera relationer mellan deltagarna för att överbrygga de olika utgångspunkter, föreställningar och tradi tioner som kan förknippas med olika kompetensområden. Att skapa förutsättningar för kommunikation och perspektivmöten är också en viktig faktor för framgången.

Några av projekten har visat på hur samverkan kan organis eras i större skala. Det har handlat om att olika kommun och landstingsförvaltningar eller enheter inom företag – med olika ansvarsområden – strategiskt och långsiktigt byggt upp ett tvär sektoriellt samarbete. Det krävs att alla tar ett ansvar för att kon struktivt och kritiskt bidra med erfarenheter och kompeten ser för att uppnå lösningar som är önskvärda – eller acceptabla – för övriga inblandade parter. Först då kan samverkan leda till att part ernas gemensamma syn på gestaltning av den offentliga miljön successivt mognar genom att invanda tankemönster och

(13)

föreställningar utmanas. Möjligheten att i ett tidigt skede skapa samsyn och förankra gestaltningsvisionen ger goda förutsätt ningar för att uppnå kvalitet både i processen, som exempelvis smidigt samarbete och fungerande tidsplan, och i resultatet i form av den gestaltade miljön .

kom tidigt överenS om inriktning och genomförande

Det är viktigt att i inledningen av ett projekt skapa en gemensam förståelse för projektets förutsättningar och vilka förväntningar ingående parter har på omfattning, inriktning och arbetsprocess. Alla aktörer bör i ett tidigt skede enas om riktlinjerna för gestalt ningsarbetet och gemensamt formulera övergripande målsätt ningar. Formuleringen av målsättningar kan ofta utvecklas. Till exempel kan ett projekt i en skolmiljö, förutom målet att skapa en god och hållbar arbetsmiljö, innefatta önskemål om att själva gestaltningen ska bli en naturlig del av undervisningen. Målsätt ningsformuleringen för ett projekt i stadsmiljö kan, förutom till gänglighet och beständiga materialval, uttryckligen omfatta mötet mellan olika åldersgrupper och deras möjlighet till socialt utbyte. Genom att vidareutveckla formuleringar kring gemensamma mål kan gestaltningsuppgiften ges större tyngd och giltighet i en proc ess som inte bara har den fysiska anläggningen som målpunkt, utan även omfattar långsiktiga socialt hållbara effekter genom att bidra till attityd och beteendeförändringar i den offentliga miljön. Visioner och idéer för gestaltningen av en plats behöver ut vecklas och beskrivas. Det kan exempelvis handla om ekonom iska ramar, tidsplaner, vilka kompetenser de olika deltagarna bidrar med, vilken roll de ska ha, vilka rutiner som ska följas om hur information delas och vad man vill uppnå. Särskilt viktig blir samlingen kring projektets riktlinjer om deltagarna inte tidigare har arbetat tillsammans.

Att avsätta tid i början av projekt för att bygga upp en gemensam förståelse för platsen och projektets syften innebär ofta att man vinner i kvalitet. Kontinuerlig kommunikation under projektets

genomförande behövs för att kunna stämma av utveckl ingen och lösa de problem som uppkommer allt eftersom. I flera av pro jekten har man betonat vikten av att det har funnits tid att reflektera över olika möjliga val under processen. Genom att inledningsvis prior itera återkommande möten där alla berörda kompetenser finns med underlättas skapandet av en gemensam förståelse för platsen och olika ekonomiska, tekniska och juridiska aspekter i projektet. På så sätt skapas en beredskap för att vara flexibel och ändra inriktning om förutsättningarna ändras eller om själva arbetet leder fram till oväntade resultat.

involvera boende och andra berörda grUpper

Allmänhetens engagemang är ett viktigt underlag för politiska beslut om förändringar av offentliga miljöer. Medborgarnas be hov, tankar och drömmar bör integreras i framtidsvisioner för livsmiljön i det offentliga rummet. Utveckling av visionerna bör därför ske i nära dialog med medborgarna. Det kan dock vara svårt att urskilja vem eller vad som har makten över en plats och som därmed påverkar och formulerar visionen för dess utveckl ing. Ofta styr pragmatiska, ekonomiska och tekniska lösningar villkoren för planering och byggande av offentliga miljöer. En viktig del i kommunernas övergripande ansvar är att säker ställa att planeringen är demokratisk genom att främja delakt ighet, dialog och möjligheter att påverka. Omfattningen av, metoder för och syftet med medborgardialoger i samband med planering och byggande varierar från kommun till kommun. In tresset hos allmänheten – eller hos de som berörs av besluten – att delta i de samrådsprocesser som plan och bygglagen ställer formella krav på, uppfattas ofta från kommunens eller projekt ägarens sida som lågt. Informationsmöten är oftast otillräckliga för att skapa ett djupare engagemang och en vidare dialog om ge staltning av bebyggelse och offentliga miljöer. För de flesta med borgare är samhällsplanering något diffust som inte berör den egna vardagen, och det är för många oklart vem som ansvarar

(14)

för genomförande och resultat. Det behövs därför utvecklade metoder och nya angreppssätt för att etablera reella dialoger med olika grupper av medborgare. Man kan exempelvis behöva använda sig av mer uppsökande metoder, som att upprätta ett lokalt mötesforum eller arrangera aktiviteter för att etablera kon takt med vissa grupper. Konstnärer kan i sin yrkesroll stå utanför de formella krav som styr en kommunal tjänsteman i mötet med medborgarna. De kan därför initiera nya former av dialoger om vilka värden som ska styra den framtida gestaltningen av den gemensamma miljön.

I några av samverkansprojekten har visionsarbetet utvecklats i nära dialog med medborgarna. Genom att gestaltande kompet enser gör medborgare delaktiga i processen skapas bättre förut sättningar för långsiktigt hållbara lösningar. Avgörande för result atet är bland annat att beställaren är beredd att avsätta den tid och den finansiering som fordras, samt att det finns stöd från en majoritet politiker och beslutsfattare. Minst lika viktigt när man bjuder in till medborgardialoger – oberoende vem som gör det – är att tydliggöra vilka möjligheter, men också vilka begränsningar , som finns för medborgaren att påverka och att fortlöpande åter koppla de beslut som fattas. Medborgardialogen skapar ett hand lingsutrymme, och det är lika viktigt för alla parter i dialogen att tydliggöra ramverket som upprättar detta utrymme och påverkar vilka förväntningar dialogparterna har på varandra.

avSlUtande reflektioner

Genom regeringsuppdraget har tretton samverkansprojekt ge nomförts. Liksom andra planerings och byggprojekt utgör dessa exempel på komplexa processer som leder till en förändring i människors livsmiljö. Det som utmärker de tretton samverkans projekten är nya perspektiv på genomförande av planerings och byggprocesser, kommunikationen mellan olika parter, samman sättningen av olika kompetenser och dokumentationen av proc esserna.

En stor utmaning för de fyra myndigheterna, liksom för alla sam verkansparter och deltagare i projekten, är att bidra till kontinu itet och överförbarhet av de erfarenheter som vunnits så här långt. En viktig fråga blir hur helhetssynen rörande gestaltningen av offentliga miljöer kan utvecklas i fortsättningen. Några av sam verkansprojekten är avslutade medan andra fortfarande pågår. I flera fall har projekten resulterat i olika former av fortsättningar i ordinarie verksamhet eller nya projekt. Aktörer som varit, eller fortfarande är, delaktiga i projekten är bärare av kunskap hämtad direkt ur aktuell process.

Genom följeforskning, dokumentation och nedtecknade erfar en heter kan intressenter ta del av kunskapsutvecklingen inom samverkansprojekten. Den stora utmaningen är att åstadkomma en generell förändring i fråga om synsätt på gestaltning och dess kvalitativa effekter på människors livsmiljö samt på gestaltnings kompetens och dess betydelse för processens kvalitet och resultat . När ett tidsavgränsat projekt genomförts finns alltid risken att arbetet återgår till hur det tidigare bedrevs. Det är därför ange läget att förhålla sig till de företeelser som projekten synliggjort och om möjligt överföra erfarenheterna till generella styrmedel genom åtgärder på både lokal och nationell nivå.◆

(15)

tret t on s amverk ansprojekt TRET T ON S A m VERK ANS p RO j EKT

I samband med att Statens konstråd, Riksantikvarieämbetet, Boverket och Arkitektur- och designcentrum fick regeringsupp-draget utlystes medel till att genomföra konkreta projekt. Syftet var att genom ett antal pilotprojekt – benämnda samverkans-projekt – skapa goda exempel och ökad kunskap om hur sam-verkan kan stärka gestaltningen av offentliga miljöer. Ansöknings-förfarandet var öppet för alla offentliga och privata aktörer som beställer, planerar, bygger och förvaltar offentliga miljöer.

Två allmänna utlysningar genomfördes under våren respektive hösten 2010. Ett trettiotal ansökningar inkom varav elva beviljades ekonomiskt stöd. Därutöver har myndigheterna initierat ytter-ligare två projekt. Beviljade samverkansprojekt fick ett ekonomiskt stöd på upp till 50 % av kostnaden för att anlita gestaltnings-kompetens och i vissa fall – beroende på typ av projekt – upp till 50 % av produktionskostnaden.

Ansökningsprocessen skedde i två steg. Utifrån en intresse-anmälan beslutade myndigheterna gemensamt vilka projekt som skulle presentera en mer detaljerad redovisning av projektens genomförande, innehåll och ekonomi. För att ta fram dessa fördjupade handlingar fick samverkansparten stöd av en konsult från Statens konstråd. Den mer detaljerade redovisningen skulle

Tretton

samverkansprojekt

om gestaltning

(16)

TRET T ON S A m VERK ANS p RO j EKT TRET T ON S A m VERK ANS p RO j EKT

konkretisera förutsättningarna för att integrera gestaltningsupp-draget i planerings- och byggprocessen. Den skulle även

visa vilka ekonomiska, tekniska, sociala och kulturhistoriska begränsningar och möjligheter som fanns.

Den slutliga bedömningen av ansökningarna gjordes utifrån en rad aspekter. Ambitionen var att uppnå en geografisk spridning över landet, liksom att omfatta offentliga miljöer av olika karaktär och skiftande skala. Projekten skulle också främja innovativa visioner kring gestaltning samt vara förankrade på ledningsnivå i respektive organisation. Projektens tidsplaner och budget skulle vara anpassade så att olika gestaltningskompetenser skulle kunna arbeta integrerat med andra yrkesgrupper i planerings-, projekter-ings- och byggskeden. En fråga som också vägdes in i bedöm-ningen var vilka metoder de olika aktörerna skulle använda för att åstadkomma ett medborgarinflytande. Projekten skulle även vara av generellt intresse genom att arbetssätt, metoder och erfarenheter skulle kunna överföras till andra sammanhang och andra aktörer. I detta kapitel redovisas de tretton samverkansprojekt som genomförts inom ramen för regeringsuppdraget – från små- till storskaliga och mer komplexa miljöer. Redovisningarna tar upp väsentliga delar i planerings- respektive byggprocessen samt vilka möjligheter och hinder som uppstått under arbetets gång och som därigenom har präglat resultaten. Texterna bygger huvud-sakligen på den dokumentation som har gjorts av respektive sam-verkanspart och på resultat från följeforskningen.

De tretton projekten har organiserats likartat med en styr-grupp och en arbetsstyr-grupp. I de flesta projekten har arkitekter haft en ledande roll. I arbetsgrupperna har också konstnärer, landskaps-arkitekter, antikvarier och byggprojektledare ingått i varierande omfattning. I flera fall har samverkansprojekten utgjort en del av ett större projekt eller en större process. I varje projekt har en konsult från Statens konstråd deltagit med ett ansvar att stödja projektens genomförande vad gäller samverkan och gestaltning. Ytterligare stöd till samverkansprojekten har skett genom att myndigheterna har arrangerat nätverksträffar där projektdeltag-arna har kunnat utbyta erfarenheter och utveckla kunskap kring centrala frågor om samverkan, gestaltningsprocesser och medborgardeltagande. Många av projekten har lett till fortsätt-ningsprojekt som drivs vidare av samverkansparten. Ett av projekten – Vasaplan i Umeå – är en del av Umeås kulturhuvud-stadsår 2014, där myndigheterna har valt att kombinera uppdraget Samverkan om gestaltning av offentliga miljöer med Statens konst-råds, Riksantikvarieämbetets och Arkitektur- och designcentrums respektive regeringsuppdrag att stödja kulturhuvudstadsårets

Vanstaskolan Ås nya skola och Sånghus- vallens skola Ny färjeterminal i Tuvesvik Gummifabriken Resecentrum Bostadsområdet Badhusberget Bostadsområdet Kvarngärdet Kvarteret Valnötsträdet Vasaplan Gruvstadsparken Hallonbergen och Ör Akademiska sjukhuset H+

Samverkansprojekt Samverkanspart projektperiod Bidrag kkr

Nynäshamns kommun Krokoms kommun Orust kommun Värnamo kommun Nora kommun Lysekilsbostäder AB Stena Fastigheter Kalmar kommun Umeå kommun Kiruna kommun Sundbybergs stad Landstinget i Uppsala län Helsingborgs stad okt 2010–jun 2013 okt 2010–okt 2012 dec 2010–jun 2013 okt 2010–2015 okt 2010–jun 2013 dec 2010–okt 2012 nov 2010–dec 2012 mars 2011–jun 2013 dec 2012–dec 2014 okt 2010–feb 2012 mar 2011–sep 2012 maj 2012–jun 2013 mars 2011–aug 2012 240 950 400 580 1 055 400 400 125 900 1 000 410 900 800

(17)

i Vanstaskolan har Nynäshamns

Naturskola, industridesigner, lärare

och elever samverkat kring skolans

utemiljö. Skolgården är en viktig

vardagsmiljö där både lärare och

låg-, mellan- och högstadieelever

ska trivas. Genom att sätta

gestalt-ningsfrågorna i centrum är tanken

att skapa en skolgårdsmiljö som ger

bättre möjligheter till både lek och

lärande.

VANSTASKOLAN

Nynäshamns

kommun

i en sk ogsglän ta br edvid V anst ask

olan har en lekfull mö

t-espla

ts skapa

ts som inbjuder till både vila och r

ör else . d e t geome triska s vartvit a mönstr e t är fr am tage t a v F olk

-form tillsammans med ele

ver och ma tema tiklär ar e .

(18)

tret t on s amverk ansprojekt V ANS T A SK OL AN – Ny N ä SHA m NS K O mm UN

GESTALTNiNG AV SKOLGÅRdEN – EN FRÅGA FÖR ALLA?

Vanstaskolan är en kombinerad F6- och högstadieskola som ligger i centrala Ösmo i Nynäshamns kommun. Skolan byggdes i mitten av 1970-talet och är utformad som en enplansbyggnad med en skolgård som ligger mellan huskropparna. Norra delen av skolgård-en övergår i ett område med naturmark. Med tidskolgård-en har skolbygg-naderna och skolgården blivit ganska slitna. Grundidén har varit att omgestalta delar av den befintliga skolgårdsmiljön för att ge den en tydligare identitet för både elever, lärare och boende i Ösmo.

Målet för den nya skolgårdsmiljön var att den skulle upp-muntra till ökad rörelse och vistelse utomhus, en ambition som bottnar i det kommunala folkhälsoprojektet SPRING (Skugga, Pedagogik, Rörelse I Natur- och Gårdsmiljö) som bedrevs 2008– 2011. Målet var även att skolgården skulle kunna vara en del av den pedagogiska verksamheten. Projektet syftade vidare till att

berörda kommunala förvaltningar – konkret skulle engageras i skolgårdens utveckling.

Styrgruppen för SPRING-projektet bestod av bland andra representanter för Nynäshamns Naturskola (projektledare), representanter från barn- och utbildningsförvaltningen och park-enheten, fastighetschef, koordinatorn för folkhälsofrågor samt en planarkitekt från miljö- och samhällsbyggnadsförvaltningen. Denna grupp blev också styrgrupp för samverkansprojektet.

HÖGA AmBiTiONER mEN BEGRäNSAd BUdGET

Initiativet att anlita utomstående gestaltningskompetens för delar av Vanstaskolans utemiljö kom från Nynäshamns Naturskola och beslut om att så skulle ske fattades våren 2010 av Nynäshamns kommun. Ambitionen var att, som en fortsättning på SPRING-projektet, pröva om man skulle kunna utveckla en innovativ ge staltningsprocess trots de begränsade ekonomiska medel som fanns avsatta i kommunens investeringsbudget. Processen skulle generera lösningar som ligger i linje med målen för skolans utemiljö och samtidigt involvera personal, elever och föräldrar. Gestalt-ningsuppdraget gällde skolgården och den angränsande parkmiljön.

iNdUSTRidESiGNER mEd FOKUS pÅ pROcESSEN

Industridesigngruppen Folkform, som drivs av Anna Holmquist och Chandra Ahlsell, anlitades för att bidra till gestaltningen av skolgårdsmiljön. Uppdraget innebar också att involvera elever och lärare i arbetet och att skapa miljöer som både kunde användas i det pedagogiska arbetet samt för lek och avkoppling. Det ident-itetsskapande momentet var centralt. Deras processinriktade arbetssätt – som skulle passa in i SPRING-projektets angrepps-sätt – var en avgörande aspekt vid valet av dem som konsulter.

I det praktiska arbetet samverkade Nynäshamns Naturskola och Folkform med Vanstaskolans skolgårdsgrupp. Naturskolans föreståndare Mats Wejdmark var projektledare och även Natur-skolans pedagog Robert Lättman-Masch deltog i arbetet. De bidrog med sina erfarenheter från SPRING-projektet och utomhus-pedagogik samt med kontakter med skola och kommun. Folkform ansvarade för den konstnärliga gestaltningen och för dialog med elever och skolpersonal.

ATT SKApA ETT ENGAGEmANG

I början av höstterminen 2011 anordnade Folkform, skolans bild- Området kring Vanstaskolan innan gestaltningsarbetet tog fart.

(19)

tret t on s amverk ansprojekt k ol umntitel

(20)

tret t on s amverk ansprojekt V ANS T A SK OL AN – Ny N ä SHA m NS K O mm UN

för omkring 400 elever. Eleverna delades upp i fem grupper och fick med hjälp av stora planskisser över området fritt utveckla idéer om hur både skolgården och skolans inomhus miljö skulle kunna förbättras. Workshopen ledde till att man såg platsen med nya ögon och att flera problem uppmärksammades, som till exempel att skolans huvudentré var för anonym och osynlig. Mängder av förslag på lösningar strömmade in på post it-lappar som sattes upp vid planskisserna. En grupp kom med förslaget att bygga en samlingsplats i form av en amfiteater. En annan grupp koncentrerade sig på sittmöbler medan en tredje grupp önskade sig en linbana. Genom workshopen förankrades projektet bland både elever och lärare och de gjordes delaktiga i gestaltnings-processen. Förutom förslag för utemiljön framkom också många synpunkter på – och idéer för förbättring av – inomhusmiljön. Men eftersom budgetramar och avgränsningar för projektet redan var satta avvaktade Nynäshamns kommun med dessa idéer, som nu har slussats vidare till kommunens fastighetsenhet. Med materialet från den inledande workshopen utarbetade Folk- form ett helhetsförslag gällande förändringar av utemiljön. I

på ett grundkoncept med geometriska mönster som bygger på att illustrera bråktal och en gestaltningsmanual för hela miljön. Vanstaskolans skolgårdsgrupp, med ett femtontal representanter för skolans personal, spelade en viktig roll i förankringsprocessen och när det gällde att informera elever och föräldrar.

I mars 2012 höll Folkform en uppföljande workshop med klass 8 B där eleverna utvecklade olika varianter på det geometriska mönstret. Flaggor tillverkades sedan på slöjden. Mönstret kan kombineras i ett oändligt antal former och färger och kan användas i olika delar av utemiljön för att stärka skolans identitet.

EN mANUAL FÖR SKOLmiLjÖNS UTVEcKLiNG

I det förslag Folkform presenterade fanns sex delar som utvecklats utifrån projektets grundidé och workshopar med eleverna:

Parken – en mötesplats med sittplatser bakom skolan, där mönstren finns på skärmar och bildar en »scen«. Här är det matematiska mönstret svartvitt. Idén illustrerar ledorden pedagogik och skugga. Fasaden – skärmar med det matematiska mönstret i olika färger på fasaden till idrottshallen. Ledordet är identitet och här redovisas också behovet av en skylt med skolans namn som idag saknas, en entréflagga i mönstret och en färgkodning av mönstret för att öka orienterbarheten.

Dörrar, skyltar, entréer – ledordet är identitet. Idén är att skapa den tydlighet som eleverna efterfrågat med hjälp av färgsättning och olika sätt att använda det grafiska mönstret för att skapa identitet i de olika delarna av skolan.

Möbleringslösningar – förslag på nya sittplatser, papperskorgar, cykelställ och mönster på asfalten. Ljussättning – förslag till att se över belysningen, eftersträva en enhetlighet i armaturer och skapa ett bättre belyst område.

Rörelse/lekskulptur – att utgå från cirkeln som geografiskt mönster och skapa en färgglad hinderbana/lekskulptur.

Utöver detta påpekade Folkform att även skolans inomhusmiljö var i behov av upprustning, ett önskemål som framkom från både personal och elever.

•

(21)

tret t on s amverk ansprojekt V ANS T A SK OL AN – Ny N ä SHA m NS K O mm UN GÖR dET SjäLV?

Hösten 2011 och efterföljande vinter vidareutvecklade Folkform olika förslag för skolans utemiljö samtidigt som de hade direkta kontakter med kommunen och lämpliga leverantörer av material och tjänster. Främst handlade det om att utforma en sittplats i den angränsande parkmiljön, men även ett skyltsystem som skulle ge tydligare identitet till den angränsande idrottshallen – vilken är det första som möter besökaren.

Parallellt med Folkforms arbete har SPRING-projektet uppfört en rörelsepark i norra delen av skolgården, där stockar och stenar bildar en inbjudande miljö. Här var Nynäshamns Naturskola ansvarig för utformningen och på grund av bristande ekonomiska medel ingick inte Folkform i denna del av arbetet. Andra aktiviteter har genomförts som följd av Folkforms gestaltnings manual och arbetet med eleverna. Under sommaren 2012 målade feriearbetande ungdomar det geometriska mönstret på asfalten både inne på skol- gården och på gångvägen mellan skolan och den äng där Folkform skapat en mötesplats. Skolelever har också tillverkat en skylt som satts upp över skolans entré. Ett antal bänkar och bord har köpts in och man planerar att fortsätta kom plettera med fler sittplatser efter hand.

En stor utmaning i arbetet har varit att det inte funnits ett pågå-ende byggprojekt med redan existerande teknisk, ekonomisk och annan kompetens, utan varje fråga har fått lösas separat. Det har också påverkat den begränsade samverkan mellan den inblandade expertisen i projektet. Folkform och Nynäshamns Naturskola har säkerställt att gestaltningen har anpassats till de kriterier för god skolgårdsmiljö som utarbetades inom SPRING-projektet. De har även samverkat kring alla de praktiska frågor som uppkommer kring bygglovsansökningar, upphandling och byggande samt olika typer av regleringar kring säkerhetsaspekter på barns och ungas miljöer. Folkform har också arbetat aktivt med elevernas och lärarnas erfarenhet av hur skolan fungerar och används.

KUNSKApSByGGANdE

Under hösten 2012 och våren 2013 genomfördes anläggningen av den nya utemiljön stegvis. Den ursprungliga tanken att i SPRING-modellens anda bjuda in ideella krafter att samverka i byggprocessen visade sig svår att genomföra. Istället har olika företag upphandlats.

I samverkan med elever och lärare har Folkform skapat en mötesplats i den angränsande parken. Mötesplatsen är placerad på en låg kulle som byggts upp i anslutning till existerande

Ovan: på fasaden till Vanstaskolans idrottshall har, i enlighet med Folkforms manual för skolmiljöns utveckling, ett antal mönster placerats som synliggör byggnadens entré och ger området en ny identitet.

(22)

(23)

tret t on s amverk ansprojekt V ANS T A SK OL AN – Ny N ä SHA m NS K O mm UN VANSTASKOLAN i ÖSmO Nynäshamns kommun

Gestaltning för utveckling av skolmiljö TidSpERiOd:

Oktober 2011–juni 2013 SAmVERKANSpART/BESTäLLARE:

Nynäshamns Naturskola, Nynäshamns kommun pROjEKTLEdARE:

Mats Wejdmark (föreståndare, Nynäshamns Naturskola)

GESTALTNiNGSKOmpETENS:

Chandra Ahlsell (industridesigner, Folkform) och Anna Holmquist (industridesigner, Folkform) STATENS KONSTRÅdS KONSULT:

Marianne Jonsson

i pROjEKTET mEdVERKAdE OcKSÅ BLANd ANdRA:

Tommy Ahlberg (teknisk förvaltare, Nynäshamns kommun), Cathrine Forsberg (folkhälsosamordnare, Nynäshamns kommun), Lotta Hjelm (bygglovs-handläggare, Nynäshamns kommun), Marie Lööf (områdeschef för alla skolor, Nynäshamns kommun), Heli Rosendahl (fysisk planerare, Nynäshamns kommun), Kjell Stokki (park- och naturchef, Nynäshamns kommun), Robert Lättman-Masch (naturskolepedagog, Nynäshamns Naturskola) och Cecilia Boldemann (docent, Karolinska Institutet) rosbuskar och lövträd. Platsen inramas av ett vindskydd bestående

av två mönstersatta skärmar. Förutom att uppmuntra – främst högstadieeleverna – till utomhusvistelse kan mötesplatsen också användas i matematik-, slöjd- eller bildundervisningen. Upprust-ningen har även inneburit nya sittbänkar och på idrottshallens ena gavel, som ligger parallellt med skolbyggnadens entréer, har ett tiotal reproduktioner av flaggorna från workshopen monterats på fasaden för att ge byggnaden en tydligare identitet. Man planerar att använda flaggorna även vid skolans entréer. Förslaget att måla idrottshallen svart kunde inte genomföras av kostnadsskäl. Inte heller förslaget att montera en skylt med skolans namn på idrottshallens gavel gick att genomföra då byggnadsdelen formellt inte är en del av skolan – trots att den uppfattas som det – utan en fristående kommunal idrottshall.

Det viktigaste resultatet av satsningen är själva kunskapsbygg-andet, knutet till gestaltningsmanualens förslag för hur gestalt-ningsprocessen kan fortskrida. Med nya infallsvinklar gällande gestaltning, samverkan och skolgården som offentlig miljö är för- hoppningen att Vanstaskolans framtida elever och lärare själva ska kunna fortsätta processen, medan andra delar utförs inom kommunens ordinarie arbete. Här kan manualen vara ett stöd. Det kan handla om att hitta nya användningsområden för de matem-atiska bråktalsmönstren eller kanske helt andra uppslag som sittbänkar, planteringar och gräsytor. Det finns även en möjlighet att använda exempelvis idéer om skyltprogram vid upprustning av andra skolgårdar i kommunen._◆

(24)

ÅS NyA SKOLA

OcH

SÅNGHUS-VALLENS SKOLA

Krokoms kommun

Krokoms kommun satte arkitektur

och konst i centrum när de skulle

bygga två nya klimatsmarta skolor.

deras metod var att i

förfrågnings-underlaget skapa utrymme för

samverkan mellan arkitekter och

konstnärer gällande olika

gestalt-ningar inom- och utomhus.

Resultatet är två genomarbetade

skolmiljöer där arkitektur och

konstnärliga inslag är i samklang

med teknik, ekonomi och miljö.

i arbe te t med a tt gest alt a sk olornas o ff en

tliga rum har

tr

e k

onstnär

er tillsammans med arkit

ekt er och landskaps -arkit ekt er skapa t t ank e

väckande och lekfulla inom- och

ut

omhusmiljöer

(25)

tret t on s amverk ansprojekt Å S N y A SK OL A O c H S ÅNGHUS V ALLENS SK OL A – KROK O m S K O mm UN

LEKFULLA OcH HÅLLBART GESTALTAdE SKOLmiLjÖER

Det storslagna landskapet, och närheten till Östersund och Åre, har bidragit till att många unga familjer de senaste åren har flyttat till Krokoms kommun. Bygden kännetecknas av ett uppodlat kulturlandskap med öppna vyer och utsikt över vattendrag och fjäll. När kommunen år 2010 beslutade att bygga två nya skolor – Ås nya skola och Sånghusvallens skola – var hållbar utveckling och förnyelsebar energi givna ledord, men även arkitektoniskt och konstnärligt hög kvalitet ansågs vara viktigt.

ATT SAmORdNA ARKiTEKTUR OcH KONST i pROjEKTERiNG OcH ByGGANdE

Under projekteringen av skolorna hade Krokoms kommun en nära dialog om konstens betydelse med de arkitekter och landskapsarkitekter som hade anlitats för att rita skolbyggnaderna och utom-husmiljöerna. Det fanns en enighet om att konstnärliga inslag är viktiga i skolmiljöer, både för att tillföra estetiska kvaliteter och för att stimulera till lek och lärande. Med utgångspunkt i denna fråga identifierades olika funktioner lämpade för samverkan med konst- närer. Arkitekterna definierade vilka dessa funktioner var och tre områden valdes ut:

Gestaltningen av den öppna dagvattenhanteringen på Sånghusvallens skola.

Utformningen av en inomhustrappa för lek och rörelse på Sånghusvallens skola.

Konstens möjligheter att visualisera energiför-brukningen på Ås nya skola.

För att skapa utrymme att integrera det konstnärliga perspektivet lämnades dessa områden öppna i projektets byggnadsbeskrivning och de förfrågningsunderlag som användes för upphandling av entreprenadarbeten. Även den ekonomiska ramen kring de tre

•

(26)

(27)

de gula och gröna bollarna i konstnären Albin Karlssons gestaltning Solsystemet visar i realtid hur mycket elenergi solpanelerna på byggnadens tak genererar.

(28)

K

ol

(29)

områdena lämnades öppen i upphandlingen. Kommunen var beredd att diskutera och eventuellt öka finansieringen för dessa om det skulle visa sig nödvändigt i projektering och byggande. Motivet var att skapa förutsättningar för att konstnärer, arkitekter, kon-struktörer, entreprenörer och skolans personal och elever skulle kunna arbeta tillsammans i gestaltningsprocessen även efter det att upphandlingen var avgjord. Krokoms kommun anlitade konst- närerna Albin Karlsson (Ås nya skola), Mikael Åberg och Sofie Weibull (Sånghusvallens skola). Den referensgrupp med skolpersonal som redan fanns för byggandet av skolorna blev också referensgrupp för de konstnärliga inslagen.

Byggandet av skolorna inleddes hösten 2010 och planen var att de skulle stå klara till höstterminen 2011. Av upphandlings-tekniska skäl i byggandet kunde invigningen av Sånghusvallens skola först ske till höstterminen 2012. Ås nya skola var klar och togs i bruk höstterminen 2011.

miLjÖER FÖR LEK OcH LäRANdE

Utformningen av Sångshusvallens skola (F–5) påminner om ett rymdskepp som landat i en jämtländsk talldunge. Byggnaden är anpassad efter tomtens naturliga terräng och utformad för att väcka både nyfikenhet och leklust. Utomhusmiljöns rumsbildningar ger lärare och elever nya möjligheter att använda skolgården i det pedagogiska arbetet. Bakom det estetiska uttrycket finns också en medvetenhet om att formen spelar en viktig roll för energi- förbrukningen. Skolans tak är belagt med solpaneler och byggnadens hästskoliknande halvcirkelform ökar deras verkningsgrad. Arkitekt Can Savran på Grön Form och Helene Wahlberg på Tema landskapsarkitektur har samarbetat med konstnärerna Mikael Åberg, som fick uppdraget att gestalta dagvattenhanteringen, och Sofie Weibull, som fick till uppgift att gestalta skolans inomhustrappa.

Diskussionerna mellan Mikael Åberg och bland andra Helene Wahlberg kretsade länge kring att leda regnvatten inuti byggnaden, men det visade sig vara för tekniskt komplicerat. Istället valde man den kreativa och tekniskt enkla lösningen att låta regnvattnet ledas via takets hängrännor till rörliga hinkar och vattenkannor i olika storlekar, vilka har ersatt de vanliga stuprören. Hinkarna och kannorna balanserar av sin egen vikt, men allt eftersom de fylls på av regnvatten ändras balansen och de töms en efter en. Vattnet fortsätter sedan sin väg mot skolgårdens lägsta punkt via ett system av diken och dammar som utformats av landskapsarkitekten. På gården återkommer hinkar som avgjutningar i färggranna epoxilaminat, nu med nya funktioner som kombinerade sittplatser och gårdsbelysning. K onstnär en m ikael Åber gs Utk ast ar e an vänder dagv at tne t som k onst -närligt ma terial. Rännor , hinkar och v at tenkannor t öms på v at ten i olika t akt ber oende på st

orlek och balans

(30)

fångares och solcellers funktion. Albin Karlsson fick uppdraget att gestalta produktionen av solenergi. Resultatet är en konstruktion av genomskinliga banor med rosa botten på två av väggarna i skolans entré. Gula bollar skjuts till synes slumpartat ut i rören. Under ytan råder dock en matematisk ordning. Bollarnas väg genom systemet visar den faktiska produktionen av solenergi och följer på förhand uträknade banor. Varje gång solpanelerna på skolans tak har producerat två kilowattimmar skjuts en gul boll ut som sedan slussas genom labyrinten för att sorteras och samlas i en behållare. När 500 gula bollar har samlats i behållaren skjuts en grön boll ut till en annan behållare som visar att en megawattimme har producerats. Bollarna illustrerar solpanelernas elproduktion. Gestaltningen är ett räkneverk där lärare, elever och andra kan studera de binära och decimala talsystemen._◆

Sofie Weibull har i dialog med Can Savran gestaltat Sånghus- vallens centralt placerade inomhustrappa, som förutom att vara en förbindelse mellan olika våningsplan fyller en rad andra funkt-ioner. Den är både ett auditorium, en plats för lek och rörelse, ett pedagogiskt hjälpmedel för att diskutera rörelseenergi och en fantasifull symbol för mittpunkten i skolbyggnadens »blodomlopp«. En stor utmaning i arbetet var att nå fram till en lösning som var estetiskt tillfredsställande och samtidigt uppfyllde gällande lagkrav för utformningen av trappor. Några trappsteg är bredare än andra och kan användas som sittplatser. Bredvid trappan finns en rutschkana – ett stort rött rör – där pulserande hjärtljud hörs på vägen ner. I samarbete med en tillverkare av lekplatsutrustningar utvecklades en konstruktion som uppfyller kraven på säkerhet och tillgänglighet.

ATT ViSUALiSERA EN KLimATSmART ARKiTEKTUR

Arkitekt Åke Månssons klimatsmarta energilösningar för tillbygg-naden av Ås skola, där så mycket takyta som möjligt har utnyttjats för solenergi, har gjort Ås nya skola (F–9) till en mycket energi-

(31)

i Sånghusvallens skola finns nu Sofie Weibulls rutschkana i trappan. När man kanar ner hörs pulserande hjärtljud.

(32)

(33)

ÅS NyA SKOLA OcH SÅNGHUSVALLENS SKOLA

Krokoms kommun

Gestaltning i projekterings- och byggskede av skolmiljö TidSpERiOd:

Oktober 2010–oktober 2012 SAmVERKANSpART/BESTäLLARE:

Krokoms kommun pROjEKTLEdARE:

Anne Dahlgren (stadsarkitekt, Krokoms kommun) GESTALTNiNGSKOmpETENS:

Albin Karlsson (konstnär), Mikael Åberg (konstnär) och Sofie Weibull (konstnär)

STATENS KONSTRÅdS KONSULT: Peter Lundström

i pROjEKTET mEdVERKAdE OcKSÅ BLANd ANdRA: Martijn Caarls, Hans Hällholm, Affe Jonsson, My Lindskog Andersson, Charlotte Norberg och Berit Rosenau (samtliga referensgrupp, Ås skola och Sånghusvallens skola), Annika Lööf-Sjölund (rektor, Ås skola), Christina Olofsson (rektor, Ås skola), Can Savran (arkitekt, Grön Form), Helene Wahlberg (landskapsarkitekt, Tema landskapsarkitektur), Åke Månsson (arkitekt, Månsson & Hansson AB), Staffan Eriksson (projektledare, Krokoms kommun), Ulrik Ottosson (projektledare, Krokoms kommun), Kenneth Sandberg (biträdande projektledare, Krokoms

kommun), Kajsa Eklund (verksamhetsansvarig för skola, Krokoms kommun) och Mats Hurtig (kulturansvarig, Krokoms kommun)

mikael Åbergs hinkar är kombinerade sittplatser och gårdsbelysning – och en del av barnens lekmiljö – på Sånghusvallens skolgård.