Att möta elever med språkstörning : - ett förebyggande och hälsofrämjande arbete

Lärande och samhälle

Skolutveckling och ledarskap

Examensarbete

Att möta elever med språkstörning - ett

före-byggande och hälsofrämjande arbete

To meet students with language impairment - a preventive and health

pro-moting work

Josefin Rönnerberg

Förord

Jag vill börja med att tacka min familj som stöttat mig genom min utbildning. Vilken lärorik och spännande resa jag har varit med om under mina 1,5 år på specialpedagogutbildningen. Ny kunskap, nya möten, reflektion och fint samarbete i basgrupp har bidragit till mycket i min lärandeutveckling. Ett stort tack till min handledare Lisa Hellström som med en struktur och trygghet skapat alla förutsättningar för mig i mitt examensarbete. Tack till mina medstudenter som i grupphandledningen tillsammans med Lisa skapat en trygghet och kunskapsutveckling som lett mig framåt i skrivprocessen. Tack till alla fantastiska pedagoger som varit delaktiga och ställt upp på intervjuer och berättat om sina upplevelser med att möta elever med språk-störning. Ser fram emot min nya yrkesroll som specialpedagog.

Josefin Rönnerberg 4 januari 2021 Abbekås

Sammanfattning/Abstract

Rönnerberg, Josefin (2020). Att möta elever med språkstörning - ett förebyggande och hälso-främjande arbete. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.

Förväntat kunskapsbidrag

Studien förväntas bidra med att urskilja mönster i informanternas upplevelser med att möta elever med språkstörning. Förväntat kunskapsbidrag är att fånga informanternas upplevelser kring hur ett förebyggande och hälsofrämjande arbete möjliggör för eleverna att genom kom-munikation utveckla sitt lärande och få en tilltro till sin språkliga förmåga. Enligt läroplanen (LGR 11) ska undervisningen anpassas efter varje elevs individuella förutsättningar och behov. Man ska utgå från elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper för att främja hälsa och lärande. Skollagen (2010:800) poängterar att en likvärdig utbildning innebär ett fokus på varje elevs individuella behov och att man utgår från varje elevs olika förutsättningar. Vilka utmaningar upplever informanterna i arbetet med att möta elever med språkstörning och hur betydelsefull är samverkan inom organisationen för elevens kommunikation, lärande och soci-ala samspel?

Syfte

Syftet med detta arbete är att fånga pedagogers upplevelser kring hur samverkan inom organi-sationen och ett förebyggande och hälsofrämjande arbete kan utveckla möjligheter till lärande hos elever med språkstörning.

Preciserade frågeställningar

• Vilka utmaningar upplever pedagogerna att det finns i mötet med elever med språkstörning gällande kommunikation, lärande och sociala samspel?

• Hur upplever pedagogerna att man genom olika professioner samverkar för att ge elever med språkstörning förutsättningar som främjar hälsa och utvecklar möjligheter till lärande? • Hur upplever pedagogerna att deras arbete skapar förutsättningar för elevernas lärande?

Studien utgår från det sociokulturella perspektivet då den utgår från att elever lär i samspel med sin omgivning. Vidare ser man på vilka möjligheter en elev har vid rätt stöd i den proximala utvecklingszonen. De kommunikativa processerna ses som centrala i ett sociokulturellt per-spektiv och genom kommunikation utvecklar elever möjligheter till lärande och delaktighet. Vidare är det mänskliga språket ett viktigt redskap för att kommunicera och skapa kunskap (Säljö, 2014). Studien utgår även från KASAM - känslan av begriplighet, hanterbarhet och me-ningsfullhet där man utgår från det salutogena perspektivet och ser till elevens friskfaktorer för att stärka deras hälsa och främja lärande (Antonovsky, 2005).

Metod

För att säkerställa tillförlitligheten gjordes en pilotstudie med en lärare verksam i en annan verksamhet. Insamlandet av det empiriska materialet skedde fysiskt på plats via semistrukture-rade intervjuer. De intervjuade mötte alla i sitt arbete elever med språkstörning vilket var en förutsättning för mitt val av informanter. Studien utfördes i en verksamhet där en specialpeda-gog, en lärare i klass f-1, en lärare i klass 2-3, en resurspedagog i klass 2-3 samt två elevassi-stenter i klass 4-5 intervjuades. Som dokumentation vid intervjutillfällena användes ljudinspel-ning via Zoom.

Resultat

Det som genomsyrat informanternas upplevelser i att möta elever med språkstörning är deras betydande arbete i att skapa goda förutsättningar för elevernas lärandeutveckling. Att i samver-kan kunna stötta eleverna i kommunikativa sammanhang och ge dem kommunikativa redskap, då behöver deras språkstörning inte leda till ett misslyckande. Ett arbete som är betydelsefullt för dem och som främjar elevens hälsa och möjlighet till både kunskapsmässig och social ut-veckling. Resultatet visar att utmaningarna upplevs ligga i att stötta eleverna i kommunikat-ionen som visar sig extra sårbar i interaktkommunikat-ionen med kamraterna.

Specialpedagogiska implikationer

Det gäller att det finns tid och utrymme för specialpedagogen att bygga broar i verksamheten. Att skapa samsyn, goda relationer, samtala, observera och handleda lärare och elever är ett viktigt uppdrag för specialpedagogen. Det upplevs som att det behövs mer tid för samverkan

mellan elevhälsa och pedagoger för att tillsammans kunna skapa långsiktiga mål i ett förebyg-gande och hälsofrämjande arbete. Hur kan man genom samverkan bidra till ett arbete där åtgär-dande insatser istället blir mer förebyggande och hälsofrämjande?

Nyckelord

Innehållsförteckning

INLEDNING ... 8

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 9

CENTRALA BEGREPP ...10

TIDIGARE FORSKNING...14

DEN KOMMUNIKATIVA FÖRMÅGAN - EN DEL I VÅR UTVECKLING ... 14

HÄLSA OCH SOCIALT SAMSPEL ... 15

RELATIONER OCH LÄRANDE ... 16

TEORETISK FÖRANKRING ...18 SOCIOKULTURELLT PERSPEKTIV ... 18 KASAM ... 19 METOD ...21 URVALSGRUPP ... 21 GENOMFÖRANDE ... 22

ANALYS OCH BEARBETNING ... 22

TROVÄRDIGHET, RELIABILITET OCH VALIDITET ... 23

ETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 23

RESULTAT ...24

KOMMUNIKATION ... 24

Den kommunikativa förmågan - en del i vår utveckling ... 24

RELATIONER OCH LÄRANDE ... 26

Ett förebyggande och hälsofrämjande arbete som skapar goda möjligheter till lärande ... 26

HÄLSA OCH SOCIALT SAMSPEL ... 29

Upplevelser kring elevers utmaningar i det sociala samspelet ... 29

DISKUSSION ...32

RESULTATDISKUSSION ... 32

METODDISKUSSION ... 34

SPECIALPEDAGOGISKA IMPLIKATIONER ... 35

FÖRSLAG PÅ FORTSATT FORSKNING ... 35

REFERENSER ...37

INTERVJUFRÅGOR ... 40

Inledning

I min kommande yrkesroll som specialpedagog vill jag vara den som bygger broar i verksam-heten och skapar en helhet kring det förebyggande och hälsofrämjande arbetet. Jag ser vikten av att skapa en tillgänglig lärmiljö anpassad efter varje elevs individuella behov och att hand-leda pedagoger för att finna strategier som främjar hälsa och utvecklar möjligheter till elevers lärande. Att möta elever med språkstörning visar sig vara en utmaning och en efterfrågan finns för hur man som pedagog kan stötta eleverna i deras sociala samspel, kommunikation och lä-rande. Som specialpedagog ser jag också vikten av att skapa goda relationer till pedagoger och elever samt inta det salutogena perspektivet för att främja elevens hälsa och lärande i relation till sin lärmiljö. Tidigare forskning visar också vikten av att kunna identifiera skyddande stra-tegier för eleverna både på individnivå och i lärmiljön (Lyons & Roulstone, 2018).

Enligt Sjöberg (2020) är den kommunikativa förmågan en betydelsefull del av vår inlär-ning. Språkstörning är något som förändras under tid och då kraven på språklig kompetens i skolan ökar gäller det som vuxen att ha förståelse och skapa de anpassningar som krävs för att eleverna ska få goda förutsättningar till lärande. Även Bruce, Ivarsson, Svensson & Sventelius (2016) menar att eleverna utsätts för ökade språkliga krav i skolan. Genom ett snabbt tempo både individuellt och i samverkan ska eleverna kunna presentera, planera och genomföra sina uppgifter. Det gör att elever med språklig sårbarhet riskerar att tappa motivationen och hamna i svårigheter som påverkar både självkänslan och deras lärandeutveckling. Det visar sig att det är i snitt två elever per klass som har en språkstörning (Hallin, 2019). Det är betydelsefullt för läraren att ha kunskap kring språkstörning för att kunna möta alla elever i deras lärandeutveckl-ing. Lindqvist (2017) menar att skolans sociala miljö formas utefter de vuxnas kommunikation och bemötande i elevernas närhet. När alla känner trygghet och acceptans skapas också möjlig-heter till lärande. Genom att skapa en tillgänglig lärmiljö som ger trygghet och förutsättningar för socialt samspel och lärande kan det vidare ha stor betydelse för en elevs känsla av samman-hang.

Min studie kommer att fokusera på pedagogernas upplevelser i mötet med elever med språkstörning. Hur upplever de att deras arbete skapar goda förutsättningar för elever med språkstörning och hur ser deras kunskap ut gällande språkstörning? Genom att finna mönster i deras upplevelser kan ett vidare arbete utvecklas genom en god samverkan i ett hälsofrämjande och förebyggande arbete. Då det finns en efterfrågan kring hur vi kan skapa goda förutsättningar för elever med språkstörning är målsättningen att studien kan bidra till ytterligare kunskap kring

språkstörning samt skapa vägar till ett mer hälsofrämjande och förebyggande arbete inom or-ganisationen.

Syfte och frågeställningar

Syftet med detta arbete är att fånga pedagogers upplevelser kring hur samverkan inom organi-sationen och ett förebyggande och hälsofrämjande arbete kan utveckla möjligheter till lärande hos elever med språkstörning.

• Vilka utmaningar upplever pedagogerna att det finns i mötet med elever med språkstörning gällande kommunikation, lärande och sociala samspel?

• Hur upplever pedagogerna att man genom olika professioner samverkar för att ge elever med språkstörning förutsättningar som främjar hälsa och utvecklar möjligheter till lärande? • Hur upplever pedagogerna att deras arbete skapar förutsättningar för elever med

Centrala begrepp

Förebyggande

För att kunna stärka skyddsfaktorerna krävs det att det förebyggande arbetet börjar med att kartlägga riskfaktorerna på skol-, grupp- och individnivå. Det gäller att identifiera svårigheterna för att kunna göra anpassningar och minimera akuta åtgärder. Ett förebyggande arbete kräver kartläggning och analyser av åtgärdande insatser för att riskfaktorerna ska vändas till friskfak-torer. Genom erfarenheter och forskning kan man undanröja hinder som bidrar till sämre hälsa och svårigheter med skolarbetet. Det gäller att i det förebyggande arbetet se till elevens styrkor och möjligheter för att främja hälsa och lärande (Lindqvist, 2017). Runström, Nilsson (2017) poängterar att det krävs ett samarbete inom hela skolan för att eleven skall få möjligheter att utveckla sitt lärande och att skolan har ett ansvar för att skapa en trygg lärmiljö som främjar hälsa och lärande. Elevhälsan, andra externa enheter och skolan måste involveras i det förebyg-gande arbetet för att skapa en ledning och stimulans och för att det ska leda till färre

anpass-ningar och särskilt stöd.

Värderingsverktyg för tillgänglig utbildning - Handledning s. 9 Hämtad från webbutiken.spsm.se

Patogent perspektiv

Antonovsky (2005) menar att det patogena perspektivet utgår från riskfaktorer vilka är i fokus i det förebyggande arbetet. Vidare menar Antonovsky (2005) att vi ska se både det patogena och salutogena perspektiven som komplementära samt att finna en balans i dessa.

Hälsofrämjande

Enligt Lindqvist (2017) krävs det att all personal samverkar för att få ett välfungerande hälso-främjande och förebyggande arbete samt att arbetet fokuseras på skol- och gruppnivå. Med det kan man ändra riktning från ett åtgärdande arbete till ett mer övergripande förebyggande och hälsofrämjande arbete. I det hälsofrämjande arbetet ingår även skolans värdegrundsarbete samt att skapa en lärmiljö som främjar elevens sociala välbefinnande. Enligt Partanen (2019) ska ett hälsofrämjande arbete syfta till att stärka elevens friskfaktorer för att stödja och utveckla hälsa och lärande. Enligt Guvå & Hylander (2017) ska det hälsofrämjande arbetet bidra till att mindre fokus läggs på de individuella och förebyggande åtgärderna. Men samtidigt bör vi parallellt identifiera riskfaktorerna för att förebygga ohälsa (Partanen, 2019).

Salutogent perspektiv

Enligt Antonovsky (2005) kan det salutogena synsättet bidra till en djupare kunskap och för-ståelse kring de friskfaktorer som befrämjar hälsa. Fokus ligger på vad som främjar hälsa och enligt det salutogena perspektivet utvecklas hälsa i relationen mellan eleven och dess omgiv-ning (Partanen, 2019).

Språkstörning

Språkstörning är ett paraplybegrepp och en elev kan visa sig ha svårigheter inom många olika språkliga domäner. Ofta pratar man om att elever kan ha en generell språkstörning vilket inne-bär att de uppvisar svårigheter inom samtliga språkliga delar. En elev med expressiv språkstör-ning har svårigheter med att uttrycka sig medan impressiv språkstörspråkstör-ning innebär svårigheter i att uppfatta och förstå vad som sägs och menas. En elev med språkstörning kan stöta på många olika kommunikativa hinder. Vid pragmatisk språkstörning stöter eleverna på hinder i dialogen med andra. Det uppstår svårigheter i det sociala samspelet och som vuxen kan det vara bety-delsefullt för eleven att finnas som stöd i att bland annat strukturera upp samtalet (Sjöberg, 2020). Det finns tre viktiga områden som är betydelsefulla för barns språkutveckling. Det hand-lar om språkets form, innehåll och användning. En elev med språkstörning kan visa sig ha svå-righeter inom ett eller flera av dessa områden.

Språklig sårbarhet

Bruce, m.fl. (2016) menar att språklig sårbarhet är något som varierar beroende på sammanhang och situation. De menar att den språkliga sårbarheten uppstår när de språkliga kraven ökar och då användandet av språket blir ett hinder istället för en stimulans i elevens utveckling och lä-rande. Då språkstörning är en logopedisk diagnos är språklig sårbarhet ett vidare begrepp och som pedagog är det viktigt att känna till elevens sårbarhet för att kunna skapa en lärandemiljö, inta ett helhetsperspektiv och möjliggöra lärande för alla barn. Det är skolans uppgift att skapa en trygg lärmiljö och lärarens medvetenhet om att utforma en pedagogisk miljö med tydlighet och struktur är en fördel för alla elever. Även den sociala miljön där det skapas trygghet och relationer med kamrater är en fördel för att alla ska få känslan av att ingå i ett sammanhang (Lindqvist, 2017).

Elevhälsa

Kopplat till KASAM där känslan av begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet är en förut-sättning för att uppleva en känsla av sammanhang menar Hylander & Guvå (2017) att det är en förutsättning för att elevhälsans olika professioner ska lyckas med sitt uppdrag med att fokusera på ett förebyggande och hälsofrämjande arbete i skolan. En viktig uppgift för elevhälsan är just att stötta lärare så att de i arbetet med eleverna kan skapa en begriplig, hanterbar och menings-full lärandemiljö för eleven som främjar hälsa, utveckling och lärande.

För att få ett genomarbetat förebyggande och hälsofrämjande arbete krävs det ett samarbete mellan rektor, elevhälsa och all personal. För att minska de åtgärdande insatserna krävs det att arbetet sker på skol- och gruppnivå i ledning av rektorn. Vidare poängterar Lindqvist (2017)

vikten av att en samlad elevhälsa bestående av professioner inom specialpedagogiska, medi-cinska och psykologiska perspektiv är en förutsättning för att de utifrån sina olika kompetenser ska kunna möta elevernas enskilda behov och undanröja hinder i lärmiljön.

Tidigare forskning

Att möta elever med språkstörning är en utmaning för lärare då det visar sig att lärarna inte alltid har tillräckliga kunskaper kring språkstörning (Bruce & Hansson, 2019). Den språkliga sårbarheten visar sig även blir en utmaning för eleverna i deras lärandeutveckling då kunskaps-kraven ökar. Rhoad-Drogalis m.fl. (2017) menar att risken är större att elever med språkstörning stöter på utmaningar i sitt lärande och det är tydligt att de riskerar att möta svårigheter i sin klassrumsmiljö. Elever med språkstörning visar sig vara mer sårbara i kommunikativa sam-manhang då de har svårt i den sociala interaktionen. De ställs inför utmaningar i de lärsituat-ioner där det krävs en god förmåga i att kommunicera och samarbeta med andra (Brinton & Fujiku, 1993). Vidare menar Brinton, Fujiku & Mckee (1998) att elever med språkstörning löper större risk att vara mindre delaktiga i konversationer då de har färre utvecklade språkliga strategier huruvida de ska interagera med sin omgivning. Det är möjligt att omgivningen saknar kunskaper eller verktyg för att möta dessa elever. Områden som forskning visat vara av bety-delse för inlärningen bland elever med språkstörning är den kommunikativa förmågan, det so-ciala samspelet samt relationer med vuxna och kamrater.

Den kommunikativa förmågan - en del i vår utveckling

I Bruce & Hansson (2012) visar det sig att kunna kommunicera med kompisar har en avgörande roll i elevers språkutveckling, akademiska prestation men även för deras sociala utveckling. För ett förebyggande arbete bör fokus vara på att förbättra möjligheter för eleverna att känna själv-säkerhet i att kunna kommunicera med kompisar i olika åldrar. Vidare betonar Lindqvist (2017) vikten av att elevhälsan intar elevperspektivet och att man lyssnar på elevernas upplevelser om sin skolsituation. Deras åsikter och tankar är viktiga att lyfta i det förebyggande och hälsofräm-jande arbetet. Enligt Bruce & Hansson (2012) kan kompisrelationer öka motivationen och bli än viktigare ju äldre eleverna blir. Interaktionen mellan elever med språkstörning och deras kamrater i olika åldrar ter sig olika. Dialoger studerades vid två tillfällen för att finna mönster gällande lyhördhet, självsäkerhet och framförallt helhet och ömsesidighet i dialogen hos ele-verna med hänsyn till deras språkliga sårbarhet. Det visar sig att barn med språkstörning riskerar att bli mer passiva i kommunikationen då de förlitar sig mer på att kompisen ska föra en dialog. Det framkommer att de är mer självsäkra i dialogerna med yngre kamrater som befinner sig på samma språkliga nivå men att språkstörningen bara var en del av förklaringen kring hur dialo-gen fördes.

Enligt Vygotskij (1934) är det genom språket man har en dialog med sin omgivning och det är i dialogen en förståelse för omvärlden skapas. Läraren har en viktig roll i elevens språk-utveckling genom att utmana eleven i sitt tänkande. Bruce & Hansson (2019) fokuserade sin studie på att se hur lärarna anpassade sig i interaktionen i samband med elevens språkliga nivå, vilket visade sig variera i grad av struktur. En viktig hälsofrämjande del i studien visade att i dialogen i ostrukturerade sammanhang ställde lärarna mer frågor till eleven, vilket var en stra-tegi för att motivera och stötta dem i samtalet. I de mer strukturerade samtalen var det tydligare instruktioner kring vad samtalet skulle handla om vilket gjorde att lärarna inte behövde driva samtalet framåt med hjälp av att ställa lika många frågor. För att förse lärare med mer kunskap kring hur de kan ge bättre anpassat stöd åt elever med språkstörning krävs mer noggrant och analyserande arbete kring hur kommunikationen mellan lärare och elever sker i olika kontexter, samt beroende på vilka olika språkliga sårbarheter eleven har.

Hälsa och socialt samspel

Lyons & Roulstone (2018) poängterar i sin forskning att elever med språkstörning löper större risk till sämre socialt välbefinnande, vilket kan bero på att eleverna upplever det svårt med relationer, en oro kring akademiska resultat och kommunikationssvårigheter. Det kan därför vara av stor vikt att identifiera skyddande strategier för eleverna både på individnivå och i lärmiljön annars finns risker att elevens välmående försämras. Gällande undersökningar kring elevers välmående fokuseras det mycket på individnivå istället för på kringliggande miljö och sociala sammanhang. Det är möjligt att det beror på att många fortfarande har fokus på det patogena perspektivet istället för att utgå från det salutogena perspektivet där man ser till ele-vens friskfaktorer. Det gäller att lyssna på elevernas berättelser kring deras upplevelser om sin lärandeutveckling för att fånga dem som befinner sig i riskzonen för sämre socialt välbefin-nande (Lyons & Roulstone, 2018). Lindsay & Dockrell (2000) menar också att elever med språkstörning löper större risk att stöta på svårigheter i sin lärandeutveckling som kan påverka deras möjligheter till att nå målen i skolan. Studien identifierade elevernas upplevelser kring svårigheter i olika lärsituationer för att se relationerna mellan deras språkstörning och i vilken utsträckning det påverkade deras självkänsla. Deras studie bekräftar att elever med språkstör-ningar har en ökad sannolikhet att hamna i svårigheter både beteendemässigt och

känslomäss-Enligt Hjörne & Säljö (2013) är det viktigt att man utvecklar lärmiljön så att den anpassas och kan möta alla elever utifrån varje elevs enskilda förutsättningar och behov. För att utveckla verksamheten krävs det därför ett multiprofessionellt elevhälsoteam där alla bidrar med sin kompetens och kunskap. Lindqvist (2017) betonar vikten av att en samlad elevhälsa bestående av professioner inom specialpedagogiska, medicinska och psykologiska perspektiv är en förut-sättning för att de utifrån sina olika kompetenser ska kunna möta elevernas enskilda behov och undanröja hinder. Enligt Hjörne & Säljö (2013) är risken dock stor att fokus ligger på elevens svagheter och där man i arbetet individualiserar elevproblem. Persson (2019) betonar vikten av att i det specialpedagogiska arbetet istället utgå från det relationella perspektivet i interaktion med övrig pedagogisk verksamhet i skolan. Fokus flyttas från det kategoriska perspektivet det vill säga elevens beteende och sätts istället i relation till vad som sker i förhållandet, samspelet och interaktionen i elevens lärmiljö.

Sker det förändringar i lärmiljön skapar det förutsättningar för elevens välmående och en möjlighet att uppfylla de krav som de ställs inför i skolan. En fråga som ställs i Persson (2019) är då varför det fortfarande i många verksamheter fokuseras på det kategoriska perspektivet istället för att implementera och utgå mer från ett relationellt perspektiv. Det visar sig vara ett arbete som tar tid och istället vidtas ofta kortsiktiga lösningar på akuta problem. Det krävs enligt Lindqvist (2017) att i ledning av rektor i samarbete med all personal skapa möjligheter till långsiktiga lösningar. Enligt Persson (2019) är det viktigt att det finns en förståelse av att ett förändringsarbete tar tid. Det är betydelsefullt för det förebyggande och hälsofrämjande arbetet att de specialpedagogiska insatserna blir ett naturligt inslag i skolans ordinarie verksamhet.

Relationer och lärande

Enligt Rhoad-Drogalis, m.fl (2017) har ingen tidigare studie kring elever med språkstörning påvisat sambandet mellan goda lärar- och elevrelationer som en skyddande faktor till att för-bättra elevernas lärande och beteende i klassrumssammanhang. I studien framkommer det dock att en positiv relation med närhet till läraren och få konflikter kan skapa goda förutsättningar för elevernas kommande lärande både i förskolan och senare i skolan. Goda lärar- elevrelationer och dess inverkan på elevers språkutveckling och beteende i klassrummet visar sig ha stor be-tydelse för eleverna. Enligt eleverna i studien var en positiv och skyddande strategi just goda relationer. En god relation menar Aspelin (2019) visar på en närhet och trygghet mellan lärare och elev. Att som lärare ha en positiv inställning till sina elever skapar också förutsättningar för goda relationer. Tidigare forskning visar att de skyddande strategierna i form av goda relationer

både till lärare och kamrater är en förutsättning för att främja elevens hälsa och få dem att lyckas i sitt skolarbete (Hattie, 2012., Hylander & Guvå, 2017). Utan goda relationer kan det vara svårt för eleverna att nå sina mål.

Något gemensamt i den studerade forskningen visar att elever med språkstörning stöter på mer svårigheter i olika lärsituationer, både i klassrumsmiljö och i det sociala samspelet. Elev-hälsans hälsofrämjande och förebyggande arbete kan vara av stor vikt för att skapa en trygghet i lärmiljön och en samverkan i att möta alla barn på deras individuella nivå. Enligt Hylander & Guvå (2017) är det viktigt att elevhälsan i sitt hälsofrämjande arbete har ett mål och en långsik-tig plan. För att främja elevernas lärande, utveckling och välmående är det elevhälsans uppdrag att stödja lärarna i detta arbete. För att ha ett fungerande förebyggande arbete menar de att skapa goda rutiner för samverkan både inom organisationen och med externa enheter är en förutsätt-ning för att arbetet ska fungera.

Guvå & Hylander (2011) har forskat kring den meningsfullhet skolans olika professioner kan skapa i samarbetet i elevhälsan. Det beskrivs som en förändring kring elevhälsans inställ-ning med att gå från det patogena perspektivet till det salutogena perspektivet samt att fokusera arbetet på grupp - och organisationsnivå. Den nya skollagen (2010:800) innebär att det finns ett krav på en samlad elevhälsa med tillgång till skolsköterska, skolläkare, psykolog, kurator och specialpedagogisk kompetens där de gemensamt i ett hälsofrämjande arbete fokuserar på ele-vens hälsa och välmående istället för på ohälsa. Skolpsykologerna i studien förespråkar vikten av att hela skolmiljön ska vara hälsofrämjande och andra menar också att deras tänk ska utgå från det salutogena perspektivet. Detta för att skapa en lärmiljö där det förebyggande arbetet skapar en samsyn hos alla vuxna i bemötandet av alla eleverna, inte enbart för elever i behov av särskilt stöd.

Guvå & Hylander (2011) betonar läraren som mest betydelsefull för eleven i arbetet med att främja elevens hälsa, lärande och välmående. Vidare betonas det att det är elevhälsans upp-drag att stötta lärarna i detta arbete. Man har gått från tänket att det är eleven som måste för-ändras till att se över hur lärmiljön kan anpassas för att möta alla elevers olikheter. Det ligger stor vikt i att finna elevens styrkor, bygga vidare på dem och skapa en meningsfullhet i deras lärandeutveckling. Det visar sig dock att trots att man håller med om det salutogena perspekti-vets styrkor i arbetet så är där fortfarande ett stort gap mellan teori och praktisk handling. Det

Teoretisk förankring

Sociokulturellt perspektiv

En grundtanke i det sociokulturella perspektivet är att lärande sker i alla sociala sammanhang (Säljö, 2014). Vi kan inte undvika att lära utan lär oss i olika sammanhang. Genom kommuni-kation skapar vi sociokulturella resurser i form av erfarenhet, och genom kommunikommuni-kation förs de vidare. I fokus på lärandet finns intresset kring samspelet mellan grupp och individ och hur man tillägnar sig de fysiska och kognitiva resurserna. Språket är den länk som finns mellan barnet och omgivningen. Genom att kommunicera och interagera i lek lär sig barnet hur män-niskorna i omgivningen uppfattar olika händelser (Säljö, 2014).

Vygotskij (1934) menar att genom social kommunikation utvecklas språk och tänkande, där språket är grundläggande för kommunikation. Vidare menar han att det är genom språket man har en dialog med sin omgivning och det är i dialogen betydelser skapas. Läraren har en viktigt roll i elevens språkutveckling genom att utmana eleven i sitt tänkande och i undervis-ningen se till att elevens vardagsbegrepp möter de vetenskapliga begreppen. Dessa kommuni-kativa processer är utifrån det sociokulturella perspektivet centralt för elevens lärandeutveckl-ing (Dysthe, 2003). Det är i detta möte som eleven genom samverkan och genom att lyssna utvecklar nya kunskaper och färdigheter. Jakobsson (2012) redogör för hur vi med hjälp av olika redskap som språk, begrepp och teorier utvecklar vår förmåga att analysera, förstå och lösa situationer i vår omgivning. Ett centralt begrepp inom det sociokulturella perspektivet är mediering vilket innebär att vi i vår lärandeutveckling fokuserar på människors samverkan mel-lan tänkande, handling och dess kulturella resurser.

Vidare menar (Säljö, 2014) att genom det sociala samspelet delar vi erfarenheter med vår omgivning och i interaktionen utvecklar vi vårt lärande. Språket är centralt och de sociokultu-rella färdigheterna handlar om att kunna sätta sig in i andras perspektiv, bidra till samtal och att uppfatta budskap i samtalet. Människan skapar artefakter, både språkliga och materiella för att lära men oavsett vilka artefakter som utvecklas är det i interaktionen mellan individer som kun-skaper utvecklas. Vygotskij (1934) menar att vid stöd av mer kompetenta i elevens omgivning skapar man i den proximala utvecklingszonen möjligheter för elevens utveckling och lärande. Att som lärare stödja elever i sin lärandeutveckling innebär bland annat att man som lärare skapar förutsättningar för eleven med hjälp av en struktur och en ömsesidighet. Säljö (2014) talar om kommunikativa stöttor som ger eleven dess möjligheter till att så småningom på egen hand kunna klara av och bli mer självgående i sin lärandeutveckling. Ahlberg (2009) skriver

utifrån Vygotskijs teori om att läraren är den som skapar den sociala miljön, där undervisningen är av stor betydelse för att eleven ska ges möjligheter till att utveckla sina handlingar och för sin lärandeutveckling ges utrymme till samspelsmöjligheter. Vidare menar Ahlberg (2009) att det krävs en aktiv elev, en aktiv lärare och en aktiv miljö för att utveckla lärande då det är genom interaktion med sin omgivning som människan utvecklas.

Studien utgår från den sociokulturella teorin då den utgår från att elever lär i samspel med sin omgivning. Analysen kommer att utgå från pedagogernas upplevelser kring hur deras arbete skapar förutsättningar för elever med språkstörning och dess lärande. Vilka kommunikativa stöttor upplever de att eleverna är i behov av och hur upplever de att elever med språkstörning är mer sårbara i olika kommunikativa sammanhang? För att kunna stötta elever med språklig sårbarhet poängterar Bruce m. fl. (2016) vikten av att man som lärare har en kunskap och med-vetenhet om vart eleven befinner sig i sin språkutveckling just för att kunna göra all kommuni-kation förståelig.

KASAM

Begriplighet, meningsfullhet och hanterbarhet är de begrepp som KASAM står för vilka enligt Antonovsky (2005) är bidragande faktorer till att främja hälsa. KASAM innebär i praktiken att skapa en trygg och tillgänglig lärmiljö med goda relationer till kamrater och vuxna samt skapa möjligheter till lärande. Det bidrar till en ökad motivation och får eleven att uppleva en känsla av sammanhang (Partanen, 2019). KASAM utgår från det salutogena synsättet och menar att individer som har en stark KASAM där man känner en delaktighet och motivation kan hantera stressorer bättre trots påfrestningar, vilket vidare befrämjar hälsa. Att uppleva begriplighet har betydelse av hur miljön är strukturerad och tydlig, vidare hur informationen är gripbar och för-utsägbar. Att känna hanterbarhet genom att det finns tillgängliga resurser för att kunna möta de krav man ställs inför samt att känna meningsfullhet för att uppleva engagemang och moti-vation. Alla dessa faktorer bidrar till att eleven kan uppleva en känsla av sammanhang.

Lindqvist (2017) menar att i skolans elevhälsoarbete betonas vikten av att inta ett salutogent förhållningssätt där man i det förebyggande och hälsofrämjande arbetet fokuserar på elevens friskfaktorer för att främja hälsa och lärande. Arbetet fokuserar på att skapa meningsfulla sam-manhang där eleven trots påfrestningar lättare kan står emot stress. När elever känner

menings-relationer till sina elever, visa omtanke och att ha höga förväntningar på deras skolprestationer stärker det eleven och motiverar till lärande.

Metod

För att undersöka intervjufrågornas tillförlitlighet gjordes en pilotstudie med en lärare verksam i en annan verksamhet. Pilotstudien bidrog med förståelsen om att en del intervjufrågor kunde vävas samman samt att det gavs utrymme till en flexibilitet i samtalet. Att genomföra en pilot-studie menar Bryman (2018) är ett bra sätt för att säkerställa sina frågor samt att få en helhets-bild så att studien får hög reliabilitet.

För att fånga informanternas upplevelser genomfördes en kvalitativ studie där insamlandet av det empiriska materialet skedde via semistrukturerade intervjuer. De semistrukturerade in-tervjuerna gav utrymme till en rörlighet i olika riktningar utifrån informanternas upplevelser. Analysen inspirerades av en fenomenologisk ansats då målsättningen med intervjuerna var att urskilja mönster och finna teman kring informanternas upplevelser i mötet med elever med språkstörning. Enligt Bryman (2018) är det just flexibiliteten i intervjuer som gör den till en ofta använd metod i kvalitativ forskning. Vidare att det finns utrymme att ställa uppföljnings-frågor och att ordningsföljden i intervjuguiden tillåter avvikelser. Det kan göra att man under intervjutillfället kan anpassa fokus efter de frågor som dyker upp under intervjun. Enligt Kvale & Brinkmann (2014) är det också viktigt att man är medveten om att man som intervjuare är medskapare av intervjun, vilket var en tanke som bars med under varje intervjutillfälle.

Urvalsgrupp

Enligt Bryman (2018) innebär ett målstyrt urval att deltagare väljs ut så att de blir relevanta för forskningsfrågorna. Målet med mitt urval var att fånga deltagare som var av relevans för att skapa en förståelse över verksamheten och för att kunna fånga pedagogernas kunskap kring språkstörning samt deras upplevelser i mötet med elever med språkstörning. För att få en hel-hetsbild valdes deltagare ut från samtliga enheter i verksamheten. Sammanlagt intervjuades sex personer. De intervjuade mötte alla i sitt arbete barn med språkstörning vilket var en förutsätt-ning för mitt val av informanter. En del följde eleverna hela dagen från morgonfritids till skola och eftermiddagsfritids. En specialpedagog, en lärare i klass f-1, en lärare i klass 2-3, en resurs-pedagog i klass 2-3 samt två elevassistenter i klass 4-5 intervjuades. Tre av deltagarna var även

Genomförande

Via ett första fysiskt möte tog jag kontakt med informanterna där jag beskrev syftet med studien och samtliga fick frågan om de var intresserade av att delta. De tillfrågade deltagarna arbetade i olika enheter i en verksamhet och samtliga var intresserade av att ses på en intervju. I nästa steg skickades en samtyckesblankett ut via mail så att informanterna skulle få möjlighet att ta del av syftet med studien samt att få en förståelse för de etiska principerna. Vid intervjutillfället signerades samtyckesblanketten och informanterna var införstådda med tillvägagångssättet av studien. De semistrukturerade intervjuerna genomfördes fysiskt på plats i en lugn och trygg miljö i verksamheten. Intervjufrågorna var utformade så att jag skulle kunna fånga ternas upplevelser i mötet med elever med språkstörning. Vilka utmaningar upplever informan-terna att eleverna stöter på gällande kommunikation, lärande och i det sociala samspelet och hur upplever de att deras arbete skapar förutsättningar för att främja elevens hälsa och lärande? I genomsnitt tog genomförandet av intervjun ungefär 25 minuter. Som dokumentation användes ljudinspelning via Zoom.

Analys och bearbetning

Efter varje genomförd intervju transkriberades det inspelade materialet. Enligt Bryman (2018) är en inspelning av intervjun att föredra för att man som kvalitativ forskare ska kunna fokusera både på vad som sägs under intervjutillfället och hur det sägs. Risken finns att man missar att följa upp viktiga frågor om man behöver fokusera på att anteckna under tiden.

Studien är inspirerad av fenomenologin som grundar sig på att fånga informanternas upp-levelser kring ett fenomen (Fejes & Thornberg, 2019). Efter transkriberingen lästes materialet igenom för att utifrån fenomenologin se huruvida texten var användbar och begriplig, samt att den höll sig till upplevelsen kring fenomenet att möta elever med språkstörning. Vidare lästes materialet igenom för att urskilja likheter, skillnader och mönster i informanternas svar (Fejes & Thornberg, 2019). Enligt Bryman (2018) är det viktigt att man som forskare är förtrogen med sitt material och ett viktigt första steg är att lära känna sitt insamlade material. Vidare i arbetet kategoriserades svaren och olika teman utformades utifrån studiens syfte och forskningsfrågor. I analysen har tolkningar av informanternas upplevelser kring mötet med elever med språkstör-ning gjorts. På grund av anonymiteten har jag valt att inte presentera de olika informanterna ingående utan benämner dem som informant 1, informant 2 osv för att får en tydlighet i citaten som skrivs fram i resultatdelen.

Trovärdighet, reliabilitet och validitet

Det gäller att värdera metodens validitet och reliabilitet för att se hur giltiga och tillförlitliga resultaten i studien är (Rienecker & Stray Jörgensen, 2017). För att få en genomskinlighet i arbetet presenterades informanternas citat i resultatdelen. Kvale & Brinkmann (2014) poängte-rar vikten av att använda citat just för att öka studiens tillförlitlighet och giltighet. Flexibiliteten och uppföljningsfrågorna under intervjutillfället gör att svaren kan se annorlunda ut om studien skulle genomföras igen av en annan intervjuperson. Men då intervjutillfället utgick från infor-manternas upplevelser och intervjufrågorna ändå följdes om än i olika ordning, samt att de var kopplade till studiens syfte och forskningsfrågor finns det en tillförlitlighet och giltighet i re-sultatet.

Etiska överväganden

Syftet med studien presenterades i en inledande fas för verksamhetens rektor. Rektorn gav sitt godkännande till genomförandet av studien. Deltagarna informerades via ett missivbrev där de forskningsetiska principerna togs upp gällande deltagarnas rätt till informationskrav, samtyck-eskrav, konfidentialitetskrav och nyttjandekrav (Bryman, 2018). Vid intervjutillfället informe-rades de ytterligare om att de som deltagare avidentifieras, att det råder full anonymitet och att allt insamlat material förvaras oåtkomligt för utomstående. Deltagarna informerades även om deras rättighet till att närsomhelst kunna avbryta sitt deltagande. Vid intervjutillfället skapas det en social relation och det gäller att finna en balans i samtalet samt visa respekt för deltagarna i de moraliska och etiska frågor som ofta genomsyrar en forskningsintervju (Kvale & Brink-mann, 2014). En tanke jag bar med mig inför varje intervjutillfälle.

Resultat

Utifrån syfte och forskningsfrågor uppstod olika teman utifrån informanternas upplevelser. De olika teman kommunikation, relationer och lärande samt hälsa och socialt samspel bygger i sin tur på kategorier med underrubriker. Delanalyser med koppling till litteratur och tidigare forsk-ning följer under rubriken delanalys.

Kommunikation

Den kommunikativa förmågan - en del i vår utveckling

Informanterna uttrycker att eleverna hamnar i svårigheter då de inte alltid har den språkliga förmågan som krävs i olika sammanhang. Det upplevs som svårt för eleverna att ta till sig in-struktioner och att göra sig förstådd. Att ha ett begränsat ordförråd och svårt att uttrycka sig menar informanterna leder till att de ofta blir missförstådda av sina kamrater. I kommunikation i samspel med de andra eleverna upplever informanterna verkligen att elever med språkstörning har det svårt. Vidare upplever de att svårigheterna i kommunikationen ibland leder till att det uppstår en frustration hos eleven och att de i en del situationer blir utåtagerande. En informant uttrycker att det är oerhört viktigt att ha en god samverkan med föräldrar för att tillsammans kunna stötta eleverna. Informanten menar att på grund av elevers svårigheter i olika kommuni-kativa sammanhang upplevs det som att man som pedagog inte alltid har möjligheten att lösa konflikter på grund av att eleverna inte alltid har förmågan att uttrycka sig och förklara vad som har hänt. En samverkan med föräldrarna upplevs som en stor hjälp då det finns möjligheter för eleven att i hemmet där det upplevs som tryggt förmedla vad som har hänt.

En informant uttrycker att då eleverna har svårt att ta till sig instruktioner, det talade språket eller när de ska läsa och då de inte riktigt har hela den språkliga biten med sig stöter de på utmaningar i sin lärandeutveckling. Informanterna upplever det oerhört viktigt att alla vuxna jobbar utifrån elevens språkliga förmåga, vilket de upplever bidrar till att språkstörningen inte behöver bli så betydande i lärandeutvecklingen. En informant menar att då det finns en trygghet, planerade och strukturerade lektioner så upplevs det som att det bidrar till att eleven får en större chans till att uttrycka sig och kommunicera med sina kamrater. Kamratrelationerna upplevs som oerhört viktiga för elevernas lärandeutveckling och en informant uttrycker att då det finns en trygghet i kamratrelationerna ökar också den kommunikativa förmågan och elevernas del-aktighet i lärandet ökar. En informant uttrycker att pedagogerna jobbar fantastiskt med eleverna

i klassrummet vilket de upplever vara en förutsättning för eleverna att utveckla sitt lärande utifrån sin språkliga nivå. Informanterna upplever även att det finns goda möjligheter att stötta eleverna på rasterna då det råder en god personaltäthet i verksamheten men att det är en utma-ning då en del elever alltid skulle behöva en vuxen vid sin sida för att hantera olika kommuni-kativa situationer som vid lek och turtagning. En informant upplever att elever med språkstör-ning har lättare att kommunicera då de är yngre beroende på att de befinner sig på samma språkliga nivå som sina klasskamrater. Men då klasskamraternas språkutveckling ökar visar sig eleverna med språkstörning mer sårbara i kommunikationen. Då de inte har samma ordförråd och den språkliga mognaden utvecklas olika upplevs det som att eleverna med språkstörning får det tufft i interaktionen.

Det blir ju svårt i kommunikationen att uttrycka vad man känner och tycker. Så det är tufft för de som har språkstörning. Där är mycket utmaningar. (Informant 2)

Det är ju i lek, där använder man ju mycket utav språket och där använder man ju kommunikationen och kommunikation går ju ofta väldigt snabbt i lek. Vi vuxna väntar ju ofta in barn och ställer följdfrågor, eller vi liksom nosar där vi vet att de har det svårt, vi kan förtydliga men barn är ju snabba i sin kommu-nikation och väntar inte och ja, då blir det svårt. (Informant 1)

Delanalys

Att elever med språkstörning stöter på utmaningar i de kommunikativa sammanhangen fram-kommer tydligt i informanternas upplevelser och det är en utmaning både för vuxna och elever att utveckla olika kommunikativa verktyg som främjar hälsa och lärande. Att ena stunden med en vuxen fungera väl i sociala sammanhang för att i nästa stund hamna i konflikt med sina kamrater för att man inte kan göra sig förstådd är oerhört påfrestande för eleven. Det är upple-velser som samtliga informanter förmedlar under intervjutillfället.

Informanterna betonar vikten av att skapa en struktur med förtydligande av skolarbetet. Den språkliga sårbarheten kan visa sig särskilt i de situationer där eleven ska finna rätt ord och där de ska få samtalspartnern att förstå vad som berättas (Bruce m.fl., 2016). Informanterna lägger stor vikt i arbetet med att man funderar på vilka begrepp som kan vara värdefulla att diskutera och ta upp och hjälpa eleven med. Det upplevs som tidskrävande men att det är viktigt att tänka att det arbetet och de anpassningar som görs utifrån en elev även gagnar de andra

I Bruce & Hansson (2012) kan man se att elever med språkstörning är mer självsäkra i dialogerna med yngre kamrater som befinner sig på samma språkliga nivå men språkstörningen visar sig endast vara en del av förklaringen kring hur dialogen förs. Enligt Säljö (2014) är de kommunikativa stöttorna som pedagogerna skapar väldigt betydelsefulla för eleverna. Med hjälp av pedagogernas stöttning ges eleven en möjlighet att så småningom bli mer självgående i sin lärandeutveckling både socialt och kunskapsmässigt. Informanterna upplever det oerhört viktigt att finnas där för eleverna och skapa de kommunikativa verktyg som krävs för att de ska kunna utvecklas och bli mer självgående och mindre beroende av en vuxen. Det upplevs som tidskrävande men att det är en förutsättning för att skapa möjligheter för eleven att nå sina mål.

Enligt Vygotskij (2005) är det en förutsättning att möta eleven utifrån den proximala ut-vecklingszonen. Med stöd av kompetenta vuxna i elevens omgivning skapar man i den proxi-mala utvecklingszonen möjligheter för elevens utveckling och lärande (Vygotskij, 1934). Det upplevs som en utmaning för informanterna att inte alltid veta vilken metod som är rätt för att möta eleverna utefter deras språkliga förmåga. Informanterna poängterar vikten av att det finns en god samverkan med specialpedagog för att de tillsammans ska kunna hitta strategier som främjar elevens hälsa och lärandeutveckling samt att man i arbetet utgår ifrån vart eleverna befinner sig i den proximala utvecklingszonen.

Relationer och lärande

Ett förebyggande och hälsofrämjande arbete som skapar goda möjligheter till lärande

Informanterna upplever att det är viktigt att använda lösningar så att inte språkstörningen hind-rar eleven i sin lärandeprocess och betonar vikten av att hitta metoder som kan stötta eleven i dess språkutveckling. För att skapa goda möjligheter till lärande betonar en informant vikten av att man som vuxen lyssnar in mycket och tar det lugnt i samtalet med eleven. Vidare betonas vikten av att skapa möjligheter för eleverna att bli mer självständiga, ge dem verktygen i form av individuella schema, bildstöd och teckenstöd så att de på egen hand kan veta vilket sätt de kan hitta information på och ta sig an en situation i olika sammanhang.

Upplevelsen av att elever med språkstörning är beroende av en vuxen är påtaglig. En infor-mant menar att man tillsammans genom handledning, observationer, samtal och kartläggningar kan se över lärmiljön och hur man kan undanröja hinder. Vidare betonar de vikten av att som vuxen vara följsam för eleverna, skapa goda relationer där eleven känner en trygghet. Det mest betydelsefulla uttrycker en informant är när man känner att tiden finns att sitta hos varje elev

tills ahaupplevelsen kommer. Då upplevs det som tryggt att lämna eleven och gå vidare till nästa elev. Informanterna upplever att då alla är medvetna om elevernas behov och att det är en personaltäthet i klassrummet finns utrymmet att stötta varje elev tills den där lilla lampan tänds vilket upplevs som väldigt betydelsefullt.

Montessoripedagogiken som genomsyrar verksamheten upplevs bidra till att eleverna får både den fysiska och teoretiska upplevelsen, att det finns utrymme för avskildhet vilket upplevs göra att eleverna kan konservera sin energi till skolarbetet. Nummer ett är att eleverna ska må bra och med hjälp av pedagogernas arbete med att hitta lösningar och stöttor i lärandeutveckl-ingen upplever informanterna att eleverna också mår bättre.

Att lyssna och framförallt att ge dem tid, att ta till ritprat, att man använder papper och penna. Jag använ-der mig mycket av tecken som stöd och de hjälper ju dem att förstå och att komma igång. Om det är med kompisar och så att man finns där och översätter och tolkar in både och på båda hållen. I samlingen att de får den tiden, för ofta behöver de ha betänketiden, att man förbereder dem på frågor och om man kan ge den precis innan de kommer in, nu ska vi prata om detta på samlingen, du kan fundera ut. Ibland säger man till föräldrarna, jamen imorgon ska de berätta om på samlingen kan ni förbereda dem hemma, att de förbereder det hemma och att de kan ta med saker att hålla i, konkreta saker. (Informant 4)

Informanterna upplever att den stora utmaningen för elever med språkstörning är att driva sig själv framåt. En informant upplever att det tar mycket tid som pedagog att planera upp arbetet med att möta alla elever utifrån deras förutsättningar och behov. I nuläget menar en informant att man önskat mer elevhälsa och stöd. Det pågår ett arbete och en gemensam strategi för att stötta elever med språkstörning, men att det hade önskats mer tid till detta arbete.

Man behöver få in rutiner kring hur man ska tänka och att man inte bara tänker att det är ett barn som behöver ha stöd eller hjälp, utan så här jobbar vi alltid och att alla barn blir bekväma med det. (Informant 3)

Det är ju jätteviktigt att alla barnen kommer hit till skolan och känner att de kan lära sig och att vi anpassar till alla barn oavsett vilka svårigheter de har. Så att för mig är det väl jätteviktigt att hela tiden sträva efter att barnen ska bli självständiga och kunna hitta information och fakta som med hjälp av schemat se vad händer efter denna lektionen, vart ska jag vara så att man hela tiden gör det enkelt för barnen så att de inte behöver vara beroende av en vuxen. (Informant 3)

Upplevelsen är dock att när man söker stöd från elevhälsan så är de duktiga på att handleda hur man ska kunna bemöta eleverna olika, det finns en lyhördhet och man får enkla redskap så det blir lättförståeligt för hur man ska jobba med elever med språkstörning. En informant ut-trycker att det individuella stödet kring en elev upplevs som väldigt betydelsefullt. Vidare fram-kommer det i intervjuerna att samarbetet fungerar bra och att det är betydelsefullt för att det ska bli bra för eleven, ”men det är ju alldeles för lite, om jag skulle säga så uttrycker sig en infor-mant”.

Som jag sa innan så är vi ju rätt bra på gång. Vi kan göra betydligt mycket mer men jag tror att vi skulle behöva backa lite grann och få en gemensam plattform igen. Jag vet att det var ett tag sedan som man fick den här dragningen från centrala elevhälsan kring språkstörning. Jag tror man skulle behöva samlas alla sen så går man igenom. (Informant 1)

Det visar sig att många av informanterna upplever det svårt att hitta rätt metod i arbetet med att möta elever med språkstörning, att veta om eleven har en språkstörning, att möta eleven på rätt nivå och vidare att förstå dess problematik. En tanke som lyfts är att ju mer kunskap man har desto lättare blir det att bemöta individen på rätt nivå. En del av informanterna har skaffat sig kunskap genom erfarenheter och andra har själv sökt sig till utbildningar via SPSM samt vid något enstaka tillfälle fått utbildning via den centrala elevhälsan. Men oavsett utbildning så framkommer det att man inte kan kunna allt om just den eleven man får och att man som peda-gog aldrig blir fullärd. I detta arbetet poängteras vikten av att få stöd genom handledning från elevhälsan, vidareutbildning och att alla i verksamheten har en gemensam samsyn i bemötandet av eleverna.

En informant menar att det gäller att inte se till elevens beteende utan att man har en för-ståelse för att det är en språkstörning som kan ligga till grund. Vidare uttrycker informanten sig: ”För att nå dit krävs det utbildning. Utbildning, samtal, utbildning, samtal så når vi dit”. En informant menar att det hade varit en dröm om alla vuxna får en insikt och kunskap i vad språk-störning är och att det ligger löpande som en öppen punkt för hela skolans personal. Att det bör ligga löpande menar informanten är viktigt då det hela tiden kommer ny forskning och att man måste utgå från de elever man har, de förändras över tid, blir äldre och lär sig av sina erfaren-heter.

Det är svårt att hitta rätt metod. Och det ligger ju på oss vuxna eller pedagoger att vi måste. Jag tänker på hur viktigt det är att vi gör de här kartläggningarna ordentligt och att vi gör de på likartat sätt, alltså att det är någon form utav lika rättighet för barnen att vi har ett kartläggningsinstrument där vi går igenom och tittar. (Informant 1)

Delanalys

Informanterna upplever att då det finns bra resurser kring eleven, en samverkan med elevhäl-soteam och föräldrar och att man är noga med uppföljning och utvärdering skapar det en trygg-het i arbetet med att möta alla elever utifrån deras förutsättningar och behov. De kan se att när de språkliga kraven är för höga påverkar det självkänslan och eleverna blir ibland nedstämda. I intervjuerna framkommer det att genom att man skapar lugna och trygga situationer med tyd-lighet och struktur skapar det en begriptyd-lighet, hanterbarhet och meningsfullhet för eleven. Ett välfungerande samarbete mellan mentor och specialpedagog upplevs som betydelsefullt och informanterna poängterar vikten av att det är en förutsättning att det finns tid för detta samarbete för att kunna möta alla elever utifrån deras förutsättningar och behov. Tiden att tillsammans jobba långsiktigt mot ett mål upplevs som ett oerhört viktigt arbete för att främja hälsa och lärande.

Enligt Runström Nilsson (2017) är elevhälsan ett samlingsbegrepp och det är de olika kom-petenserna inom elevhälsan som tillsammans med rektorn genom samverkan ska skapa ett po-sitivt skolklimat samt skapa möjligheter för individuell utveckling och lärande. Det är viktigt att de är tillgängliga för pedagogerna i form av handledning och stöttning i arbetet med att möta alla elever utifrån deras förutsättningar och behov samt undanröja hinder för eleverna. Allt för att utifrån det salutogena perspektivet skapa ett förebyggande och hälsofrämjande arbete som främjar hälsa och lärande (Partanen, 2019). Att skapa en känsla av sammanhang - KASAM, upplevs som betydelsefullt för informanterna. De betonar att goda relationer, en struktur och tydlighet i klassrummet och att få eleverna att känna trygghet är en förutsättning för deras lä-randeutveckling både kunskapsmässigt och socialt. Det kan öka deras motivation och möjlig-heter till att nå målen. Det krävs en god samverkan och att man lär av varandra, reflekterar och där man har elevens styrkor och friskhetsfaktorer i fokus - det salutogena perspektivet.

Hälsa och socialt samspel

Upplevelser kring elevers utmaningar i det sociala samspelet

Informanterna upplever att elever med språkstörning ofta hamnar i svårigheter i leken på ras-terna. Det upplevs som att de ofta hamnar i svårigheter i interaktionen med sina kamrater och

vad man känner och i de sammanhangen leder det till missförstånd. Framförallt i konflikter upplever informanterna att det blir frustrerande för eleven då de vet att det har hänt någonting, men att de inte har möjligheten att förmedla vad som har hänt. Informanterna upplever att deras kommunikativa stöttor är väldigt betydelsefulla för eleverna där de kan ställa frågor som gör att de tillsammans kan få en förståelse kring situationen. De elever som har en pragmatisk språkstörning har svårigheter i det sociala samspelet och informanterna upplever att de oftast i konflikthanteringen endast får ja och nej svar. I detta arbete betonar informanterna vikten av att man har en god relation till eleverna då det skapar förutsättningar och ger dem trygghet då de vuxna finns där och stöttar dem i interaktionen.

När eleverna utsätts för påfrestningar i det sociala samspelet upplever informanterna att eleverna ibland tar på sig en roll som pajas. Här betonas vikten av att man som vuxen fångar upp eleverna och vänder situationen till något positivt istället för att de blir klassens clown. Att som pedagog lyfta det positiva och inte se till elevens beteende utan att ha förståelsen för att det är språkstörningen som ligger till grund upplevs vara en förutsättning för att främja elevens hälsa och lärande.

De blir väldigt missförstådda av sina kamrater i allt. I det sociala är det jättejättemycket. Det är tufft för dem, man ser att de blir missförstådda, har inte själv riktigt, vet vad de ska säga utan då blir det att man gör andra saker, det är ganska tydligt. Svårt för de andra att förstå och nå fram till de andra barnen att de kanske inte menar som de har sagt, att de inte menar något illa. (Informant 2)

Hur eleven mår och hur de fungerar i det sociala menar en informant kommer i första hand för att sedan kunna utveckla en god kunskapsinhämtning. Det upplevs att ju yngre eleverna är desto mer utrymme finns det för att lära sig genom lek, men ju äldre de blir desto högre krav och desto mer synlig blir den språkliga sårbarheten. Då arbetet där de vuxna skapar lugn och struk-tur och där de är insatta i hur de ska bemöta eleverna, att ge dem tid och lyssna upplever infor-manterna att det fungerar bra för eleven. När vuxna runtomkring har en förståelse upplevs det som att den språkliga sårbarheten inte behöver bli något hinder. Det starka bandet med en kom-pis upplever en informant kan vara svårt att få och då man ser att andra har många komkom-pisar påverkar det i längden självkänslan.

Det är påtagligt att informanterna upplever att språkstörningen påverkar elevens självkänsla och i klassrumssammanhang kan de ibland se att det är tungt med skolarbetet och att tårarna syns i ögonvrån. För att det inte ska bli så påtagligt finns det en möjlighet att ta eleverna åt sidan så att de känner trygghet och genom goda relationer till de vuxna upplever informanterna att de kan bemöta eleverna utifrån deras förutsättningar och behov.

Det är klart att det sätter sig, helst om man inte får hjälp med det så sätter det sig naturligtvis eller kan göra på självkänslan. Att inte bli förstådd, att inte förstå att inte få vara med i lek eller att inte gå vidare i sin utveckling. Det hänger ju ihop. Hjärna och hjärta och mage och alltihop. (Informant 1)

Delanalys

Att inte kunna göra sig förstådd, förstå leken eller att inte förstå skolarbetet kan leda till en bristande självkänsla och nedstämdhet. En förutsättning för elevers lärandeutveckling upplevs vara det betydelsefulla arbetet som pedagogerna har i samverkan med elevhälsans professioner för att tillsammans kunna undanröja hinder i lärmiljön. En fungerande interaktion med sin om-givning är grunden för allt lärande och här upplevs det oerhört viktigt att elever med språkstör-ning får de kommunikativa stöttor med en förberedd och strukturerad lärmiljö som är en förut-sättning för att dess lärandeutveckling.

Enligt Nettelbladt & Salameh (2013) kan de pragmatiska svårigheterna vara svåra att upp-täcka då de endast visar sig i vissa situationer. Där barnen ska interagera med sin omgivning uppstår det svårigheter då deras förmåga till anpassning i form av turtagning, anpassning till samtalspartnern och kontexten försvårar för dem. Det som är centralt i allt lärande är att kom-municera och interagera, göra sig förstådd och att förstå sin omgivning (Bruce m.fl. 2016). Enligt Vygotskij (1934) är språket grundläggande för all kommunikation. Vidare menar Säljö (2014) att det är i samspel och i interaktionen med sin omgivning som vi utvecklar vårt lärande. För att hjälpa eleverna vidare i sin lärandeutveckling upplever informanterna att det är av stor betydelse av att de finns där och stöttar med tydlighet, struktur och framförallt att de lyssnar och skapar goda relationer. Enligt Bruce m.fl. (2016) visar sig den språkliga sårbarheten olika beroende på vilken situation och i vilket sammanhang eleven befinner sig i. De menar att man ska se till ett helhetsperspektiv och gör en liknelse där tre kugghjul bestående av barnet, språket och pedagogiken tillsammans driver elevens språk-, kunskaps- och identitetsutveckling framåt. Det gäller att skapa de kommunikationsverktyg i form av bildstöd, ritprat och förberedande inför raster som möjliggör lärande och som stöttar eleven i dess sociala och personliga utveckl-ing.

Diskussion

Resultatdiskussion

Syftet med studien var att fånga pedagogernas upplevelser i mötet med elever med språkstör-ning. Begreppen förebyggande och hälsofrämjande var inga begrepp som diskuterades med informanterna utan begrepp som i studien ligger till grund för att se hur informanternas arbete kan kopplas till det förebyggande och hälsofrämjande arbete som skapar möjligheter till ele-vernas lärandeutveckling.

Min studie visar att informanterna upplever att elever med språkstörning stöter på mer svå-righeter både i kommunikativa sammanhang, i det sociala samspelet och i sin lärandeutveckling än de elever som inte visar sig ha en språkstörning. För att få ett genomarbetat förebyggande och hälsofrämjande arbete krävs det ett samarbete mellan rektor, elevhälsa och all personal. För att minska de åtgärdande insatserna krävs det att arbetet sker på skol- och gruppnivå i ledning av rektorn. När forskning visar på detta betydelsefulla arbete varför upplever då en del infor-manter att de sällan får tid till samverkan? Det krävs ett förebyggande arbete och ett gemensamt kartläggningsinstrument för att undanröja hinder i lärmiljön. För att främja hälsa gäller det att fokusera på elevens friskfaktorer, att man utifrån KASAM skapar en trygg lärmiljö med goda relationer och där man få eleven att uppleva en känsla av sammanhang (Partanen, 2019). Att skapa mötesplatser för utbyte av kunskap och erfarenhet om språkstörning kan leda till att vuxna får en samsyn i bemötande av elever med språkstörning. Det är lätt att man ser till indi-videns beteende istället för att se att det är språkstörning i relation till miljön som ligger till grund. En god samverkan med elevhälsa, föräldrar och att lyssna på eleverna framkommer un-der intervjuerna som viktiga redskap för att skapa goda förutsättningar för eleverna. Det hade önskats att det fanns mer tid till samverkan med elevhälsans professioner och att det fanns som en öppen punkt som låg löpande hela tiden. På så sätt skapas möjligheter till ett gemensamt synsätt och en chans för alla vuxna i skolan att få ta del av forskning och få en ökad förståelse för hur man kan skapa möjligheter för eleverna med språkstörning. Då både forskning visar på att samverkan är betydelsefull i arbetet med att möta elever med språkstörning och att infor-manterna efterlyser mer tid till samverkan kan man ställa sig frågan varför inte detta utrymme skapas? Då forskning visar att det är betydelsefullt för det förebyggande och hälsofrämjande arbetet att de specialpedagogiska insatserna blir ett naturligt inslag i skolans ordinarie

verksam-het är ju frågan varför det inte görs i den utsträckning som informanterna efterfrågar? Det fram-kommer i intervjuerna att samarbetet med elevhälsan fungerar bra och att det är betydelsefullt för att det ska bli bra för eleven, men de understryker att det är alldeles för lite tid avsatt till detta arbete. Varför finns inte denna tid då det är så oerhört viktigt?

Då man planerar arbetet för elever med svårigheter skapar man även ett arbete som gynnar alla barn. Enligt Bruce m.fl (2016) är pedagogernas medvetenhet och noggranna planeringsar-bete för varje individ ett förebyggande arplaneringsar-bete som skapar en tillgänglig lärmiljö. Informanterna upplever att deras planeringsarbete skapar goda förutsättningar för eleverna och med hjälp av anpassningar av struktur, rutiner, bildstöd, kommunikativa verktyg och en trygg lärmiljö med en god personaltäthet skapas förutsättningar för en kunskapsmässig och social utveckling. Det framkommer i intervjuerna att informanterna anpassar till alla elever oavsett svårigheter och för dem är det betydelsefullt att sträva efter att alla elever ska bli självständiga och mindre beroende av en vuxen. De menar att de hela tiden måste skapa förutsättningar för eleven så att deras språkliga sårbarhet inte behöver hindra dem utan att de vuxna i samverkan skapar möj-ligheter för dem att lyckas. Vidare att skapa relationer, en trygghet och att som vuxen vara följsam i mötet med eleverna är en förutsättning för att främja hälsa och lärandeutveckling.

Enligt Vygotskij (1934) är språket och dialogen en social funktion. Då elever med språk-störning ofta hamnar i svårigheter i det sociala samspelet är något som informanterna upplever påverkar både deras lärandeutveckling och deras självkänsla. Centralt i allt lärande är att kunna uttrycka sig och bli förstådd (Bruce m.fl, 2016). När eleverna inte kan följa med i skolarbetet eller i leken kan det leda till ett utanförskap. Informanterna upplever att deras arbete måste bygga på en god samverkan, att skapa meningsfulla, hanterbara och begripliga situationer för eleverna. De finns där och stöttar eleverna i deras kommunikativa utveckling för att deras språk-liga sårbarhet inte ska bli ett hinder för dem, men ändå kan de uppleva att de inte räcker till. Varför blir det så här? Det är oerhört viktigt att ledningen avsätter tid till att det finns utrymme för informanterna att dela med sig av erfarenheter kring elever, dela med sig av kunskap, dis-kutera och skapa en samsyn vilket är precis det som efterfrågas av informanterna. Mer tid att sitta ner med specialpedagog och få utrymme att tillsammans skapa ett förebyggande och häl-sofrämjande arbete istället för ett åtgärdande. Mer kunskap och mer tillfällen för samverkan krävs för att få en gemensam samsyn och förståelse i mötet med elever med språkstörning.

dessa situationer framkommer det att de vuxna fungerar som en länk mellan barnen för att deras sårbarhet inte ska bli för påtaglig. En utmaning som informanterna upplever är att en del barn alltid behöver en vuxen vid sin sida för att inte hamna i situationer där de blir missförstådda.

Ett förebyggande arbete som framkommer som en strategi för att främja hälsa är just att förbereda eleverna inför rasten på vilka aktiviteter som finns att tillgå. Det bidrar till att den språkliga sårbarheten gör sig mindre påmind och det finns en struktur för eleven inför varje rast. Men varför upplever informanterna ändå att en del elever behöver en vuxen vid sin sida hela tiden? Har alla samma förståelse kring varför eleven hamnar i situationer där de blir miss-förstådda och får informanterna möjligheten till kunskapsutveckling för att möta eleverna i dessa situationer? Med en god personaltäthet finns alla möjligheter för eleverna, men det krävs även tid och en mötesplats för handledning, kunskapsutveckling och ett gemensamt förebyg-gande och hälsofrämjande arbete för att undvika att hamna i ett åtgärdande arbete. Lindqvist (2017) menar att detta arbete med att skapa tillgängliga aktiviteter bidrar till delaktighet och att eleverna kan ta kontakt med sina kamrater vilket skapar goda förutsättningar i det sociala sam-spelet. En motivation för eleverna är goda kompisrelationer och det är i dialogen som lärande sker (Bruce m.fl, 2016).

Metoddiskussion

Enligt Rienecker & Stray Jörgensen (2017) är det viktigt att man är kritisk till sitt metodval och på så sätt lär av sina erfarenheter. Det gäller att reflektera över sitt tillvägagångssätt för att kritisk kunna granska sitt arbete och metodval. Att välja semistrukturerade intervjuer var ett val beroende på att det skulle kunna finnas en öppenhet och flexibilitet i samtalet samt utrymme för uppföljningsfrågor. Jag hade önskat att jag var mer framåt i att ställa uppföljningsfrågor och be informanterna utveckla sina svar vid en del tillfällen. Enligt Kvale & Brinkmann (2014) är det viktigt att man som intervjuare är en aktiv lyssnare, lika viktigt som att kunna ställa frågor. Trots att jag hade goda kunskaper om ämnet och kunde ägna mig åt att lyssna tyckte jag att det var svårt att ställa uppföljningsfrågor. Det hade gett mig mer djup i vissa frågor. Jag poängte-rade inledningsvis att jag inte var ute efter rätt eller fel utan bara av att höra deras upplevelser i mötet med elever med språkstörning. Då fokus under intervjutillfället var att lyssna och ta del av informanternas upplevelser var det positivt att använda ljudinspelning via Zoom.

Valet av informanter visade sig falla ut väl då jag efter alla genomförda intervjuer kunde få en helhetsbild över vilka utmaningar pedagoger på stöter på i arbetet med att möta elever med språkstörning samt vilka förutsättningar de har för att möta alla elever utefter deras individuella