Svante och Sjöbo-gruppen
Tomas Peterson
Om Friedrich Engels sades det att han kunde stamma på tjugo språk. Det tyckte jag lät osannolikt, till dess att jag träffade Svante. Hans språkbe-gåvning har alltid imponerat på mig. Liksom hans beläsenhet och hans seriositet. Hade han fötts tio år tidigare eller tio år senare hade han kunnat bli inkarnationen av den lärde, kulturkonservativa humanisten. Nu blev han istället, likt de flesta här i salen, uppfångad av de ystra vänstervin-darna på 60-talet. Det är jag glad för. Vi har kamperat ihop i sociologens långa korridorer, gnabbats med allas vår handledare Bengt Gesser och arbetat politiskt tillsammans.
Under femton år arbetade vi också ihop i den så kallade Sjöbogruppen. Erik Philip Sörensen, grundare av Securitas, uppfödare av fina hästar och framstående filantrop, hade blivit förfärad över att Sjöbo kommun skulle anordna en folkomröstning om flyktingmottagandet. Sedan tidigare hade han skapat en stiftelse som finansierade genetisk och historisk forskning, där bland andra Lunds universitets rektor satt i styrelsen. Nu önskade Sörensen att en flervetenskapligt sammansatt forskargrupp tog sig an att försöka förstå och förklara hur politikerna i Sjöbo kunde ta ett sådant beslut. På en tebjudning hos dåvarande rektor beslöts att en av stiftelsens styrelsemedlemmar, historieprofessorn Göran Rystad, skulle bli projekt-ledare och kring sig samla en grupp bestående av humanekologer, stats-vetare, etnologer, sociologer och historiker.
Detta blev starten på ett mycket framgångsrikt flervetenskapligt pro-jekt. Informellt kallade vi den rätt och slätt för Sjöbogruppen, officiellt hade den inget namn utan kunde bara identifieras via namnen på de forskningsprojekt den genomförde. Under nästan femton års tid genom-fördes tre större projekt med god finansiering från bl.a. Riksbanksfonden och Boströmsstiftelsen. Det första var Sjöboprojektet, det andra handlade om studier av lokala och regionala missnöjesyttringar mot den förda flyk-tingpolitiken och det tredje bestod av internationella, komparativa studier av motsvarande partier och rörelser. Gruppen hade under åren samman-lagt ett dussintal medlemmar, varav ungefär hälften fanns med hela tiden. Styrkan i gruppens arbetssätt var att alla respekterade varandras ämnesdi-sciplinära utgångspunkter, så att ett givet objekt eller fenomen kunde belysas från ett betydande antal utgångspunkter utan att någon krävde tolkningsföreträde. Diskussionerna var livliga, emellanåt högljudda, men oftast givande. Göran Rystad var den naturlige centralgestalten, pluralis-mens garant, den som med stor skicklighet skaffade gruppen omfattande finansiella medel men som samtidigt krävde att ”det levererades”. Så här
i efterhand kan man också konstatera att det levererades en betydande mängd vetenskapliga publikationer.
Svante var inte med från början, men när han och socialantropologen Christer Lindberg anslöt höjdes taket och breddades väggarna ytterligare. När gruppen skingrades bestämde vi oss för att åka till Rhodos för att skriva en sista antologi tillsamman. Lika osannolikt som det låter, lika självklart blev det en antologi. Göran Rystad och Svante blev redaktörer. Mitt bidrag handlade om idrotten som integrationsarena, baserat på ett longitudinellt projekt om ungdomsidrotten som socialisationsarena som jag höll på med. Idrott är inte ett av Svantes mest brinnande intressen, vilket är en av de få fläckarna på hans sidenkantade sköld. Men vi hade ändå många diskussioner om innehållet i artikeln, inte minst kring det märkliga faktum att spelare med invandrarbakgrund klarade sig bättre ju högre man kommer inom fotbollens selektionssystem – det som slutar med ungdomslandskamper. Selektionssystem verkar ju i allmänhet sna-rast att missgynna kvinnor, invandrare och arbetarbarn.
Längre än till sjuttonsårslandslagen hann vi dock inte komma, eftersom den ålderskohort som följdes var årgång 1984. Huruvida trenden skulle hålla i sig över övergången till seniorfotbollen kunde vi bara spekulera över. Nu har jag svaret Svante, även om det kanske inte är den av värl-dens stora gåtor som du har gått och grunnat mest över det senaste årtion-det. Så detta purfärska forskningsresultat får bli mitt bidrag till dagens hyllning.
Tack för att du är den du är Svante.
