This is an electronic version of a text published in and with permission from
Lyrikvännen
Citation for the published paper:
Ingrid Elam
Svart hål, slocknad sol 2003, issue 3: pp 29-34
URL:http://hdl.handle.net/2043/7195
Access to the published version may require subscription.
Published by ellerströms
Svart hål, slocknad sol?
Om
Gunnar Blås, »Cykelreparatörskan och
ytterligare historier«
AV INGRID ELAM
Jag hade ingen förförståelse av Gunnar Blå när jag fick korrekturet till hans andra bok,Cykelreparatörskan och ytterligare historier.Det förlag han kommer ut på, Vertigo, ingav visserligen vaga förvänt-ningar på en bok i utkanten av den litterära spelplanen. Vertigo ger ut Nikanor Teratologen, bortglömda ryska 18oo-talsfilosofer, Antonio Negris och Michael HardtsImperiet,samt klassisk och ny-skriven pornografi. Vilken plats skulle Gunnar Blå få i den osaliga blandningen?
Jag hade inte heller läst Gunnar Blås första bokKlumpigheten,
mindes inga recensioner av den och hade dessutom missat den sida i tidskriften Svensk Bokhandel där Vertigo annonserar sin vå-rutgivning och därCykelreparatörskansomslag visar en bit aven ung kvinnokropp, från naveln till knäna, naken så när som på en liten vit trosa neddragen så att den blottar svart pubeshår.
Inget av detta var mig bekant och därför hann jag bläddra förbi titelsidan och innehållsförteckningen innan jag kom till dedikatio-nen och mitt medvetande inte längre kunde förbli blankt: »Till den stormäktigaste Konungen och Herren, Fursten av Gotland och Uppland, Greven av Sollentuna,OSVosv Ers Kungliga Höghet Carl
SVART HÄL, SLOCKNAD SOL?
XVI Gustaf« med mera och undertecknat av »Gunnar Blå, Runk-mästare«.
En däven doft av studentspex slog emot mig ochjag måste erkänna att den bara delvis utplånats sedan ett nytt korrektur utan dedikation anlänt.
Historierna i boken följer ungefär samma mönster: En man (i nå-gra fall en kvinna) är ensam, utan mål och mening, hemma eller på stan, möter oförhappandes en kvinna (respektive en man) eller fanti-serar om ett möte. Resten är porr av ett föga insmickrande slag.
Boken har med andra ord ett lågt ämne, men reser filosofiska an-språk. Ord som »fitta«, »sprut«, »kuk«, »kittlare«, »slem«, »runka« och »suga« återkommer ständigt och utan omskrivningar, men Gunnar Blå skriver inte för att hetsa upp läsarna - ialla fall inte denna läsare - utan för att provocera deras tankar. Han ställer där-med in sig i en tradition och för att ingen skall missa vilken, nämner han i sin första bok Georges Batailles klassikerÖgats historia.I den nya boken avstår han från det slags införstådda blinkningar och sammanfattar i stället lakoniskt: »SJälva existensen var pornografi.«
Markisen de Sade, för att nu ändå dröja ett tag vid traditionen, skrev sin pornografiska filosofi i opposition mot den förhärskande tidsandan vid slutet av 170o-talet. Han var en radikalt antisenti-mental antimoralistoch bland det mest provocerande med hans böcker var att han avslöjade alla de mänskliga drifter som doldes under den känslosamma och dygdiga yta hans samtid var så mån om att vårda. I dag provocerar han mest genom sin eminenta trå-kighet: sida upp och sida ner med monomana reflexioner, här och var kryddade med kvinnoförnedrande perversiteter.
Georges Bataille skrev 150 år senare mot sin tids rationalism. Hans filosofi är en kritik av 1800-talets alla försök att bygga filosofiska system som kunde förklara människan och hennes plats i skapelsen. Bataille blickar ut över världen efter Första världskri-get, han ser runt omkring sig död, ondska och sexualitet, men
ing-SVART HÄL, SLOCKNAD SOL?
en hållbar grund vare sig för systembyggen eller moraliska stötte-pelare.
Gunnar Blå skriver med dessa föregångare i ryggen, men vad skriver han mot? Hur jag än letar hittar jag mest bara tomma gester och studentikosa skämt. Jag förstår visserligen att det ludna, svarta hål berättarjaget inte kan släppa ur sikte har sin metafysiskt astronomiska motsvarighet i rymdens oändliga ensamhet, men mer överraskande än så blir tankesprången aldrig.
Nu eftersträvar Gunnar Blå knappast heller överraskning, hans stilgrepp är den monomana upprepningen, det ständigt åter-kommande mönstret. Den som i likhet med mig läser för att upp-täcka något hon inte visste fanns, eller för att få se det välkända ur en oväntad synvinkel, kan till nöds stå ut med upprepningar bara de repar upp något som berör, griper tag eller provocerar. Men hur skulle samIagsskildringar kunna provocera i dag, när betalkana-lerna sänder mekanisk, osensuell hårdporr varje natt?
Gunnar Blå gör sitt bästa, hans sexualitet är surrealistisk, ovanligt skitig och grotesk. Han drar in Gud och Jehovas vittnen i sängkammaren, men det gj orde redan Bengt Anderberg på sextiotalet och sådant väcker numera väl bara anstöt hos vittne-na själva. de Sade satt internerad i många år för sivittne-na skrifter, Gunnar Blå riskerar inget åtal för att han väcker några läsares förargelse.
Möjligen ligger han i en av berättelserna nära gränsen för barn-pornografi. Novellen heter »Snövit«, berättarjaget fantiserar om att vara en kvinna som ligger naken i en säng. Fantasin utvidgas, be-folkas med en man som betraktar kvinnan och ett tjuvtittande barn som döljer sig i garderoben. Perspektivet börjar fara runt rummet, än ligger det hos kvinnan, än hos mannen, än hos barnet. Om åtal skulle väckas, har försvaret dock en lätt match: här hand-lar det inte om pedofili, utan om allegori, om könsordningar, eta-blerade föreställningar, mytologier och fantasier.
SVART HÅL, SLOCKNAD SOL?
Gunnar Blå använder pornografi som litterärt grepp. Ändå un-drar jag om den som i dag vill vara en provocerande författare kan arbeta med pornografi.Ärinte pornografi ett farligt vapen endast i samhällen som gör allt för att dölja den nakna kroppen och drif:-terna? Om man vill skriva något omvälvande om döden, världsord-. ningen eller makten, kan man då göra penis till penna? Men
kan-ske vill Gunnar Blå få sagt något annat, kankan-ske handlar hans bok helt enkelt och anspråkslöst om hur det är att vara kille i dag, hur det är att vara en ensam och rädd liten Farbror Blå bland alla skrämmande starka tanter. Tänk om det han skriver mot är våra könsfördomar?
En sådan läsart blottar något hos Gunnar Blå som hans före-gångare i traditionen saknar: hans humor. När berättarjaget i en av »historietterna« just håller på att bli slukad, uppäten och kvävd aven kvinnas tentakelförsedda vagina kommer han i sin döds-ångest att tänka på sina obetalda räkningar. Då måste även jag, som redan här på sidan20i boken håller på att bli ganska
uttrå-kad, skratta och därmed också läsa uppmärksammare. Det är nå-gonting med positionerna i Gunnar Blås värld som inte stämmer med hur det brukar gå till i den libertinistiska litteraturens budoi-rer och tortyrkammare. Hos Gunnar Blå är det inte kvinnan utan mannen som förminskas och förvandlas till objekt. Det är mannen som blir knullad, det är han som blir berövad medvetande och tan-ke, hans kropp som fragmentiseras, hans armar, ben och ansikte som skärs bort ur bilden så att endast torson med könet får plats. Gunnar Blås värld är karnevalisk, köttslig, groteskt uppförsto-rad, ställd på huvudet och vänd ut och in. Mannen är offer och kvinnan förövare. Det står klart redan från första berättelsen där jaget får punktering på sin cykel och går till cykelverkstaden i ställ-let för att laga punkteringen själv. Den läsare som till äventyrs har missat att associera till gummi eller kastrationsångest blir ledd på rätt spår i nästa utgång, där mannen bekänner sin dragning till
SVART HÄL, SLOCKNAD SOL?
gummilukt och cykelreparatörskan fingrar med sina oljefläckade händer på cykelslangen så det gör ont i pungen. Hans pung.
Hur förändras läsningen om Gunnar Blå, som enligt ryktet är en pseudonym, är en kvinna? Det är ju inte otänkbart, pornografin kan knappast längre vara förbehållen manliga författare, när jäm-ställdheten är genomförd i större utsträckning på det sexuella om-rådet än på det ekonomiska, åtminstone i de kretsar där yngre för-fattare rör sig. Det som då händer medCykelreparatörskan är att
manlig sj älvironi förbyts i kvinnlig ironi. I övrigt förblir vaginan en dödlig rovdjurskäft och mannen är oförändrat och ohjälpligt ensam och rädd, rädd att inte få stånd, rädd att slukas, rädd att dö. Hans ensamhet är existentiell och obotlig.
När berättaren i »Äktenskapet« har betäckt sinfru,som heter Apa, möter han hennes blick, det händer bara då, och »det är som att se döden. Det finns ingen kärlek där, ingenting, bara ett oänd-ligt vara som inte har med mig att göra, som är meningslöst, stort och svart. Den kärlek som fyller mig då är den omöjliga kärleken till en Gud som aldrig har funnits«.
Sådant låter sig sägas och har sagts många gånger förut, köttets lust botar inte själens ensamhet och i den svarta oändligheten tiger Gud. Men säger Gunnar Blå det väl, engagerande, originellt, egensinnigt, oväntat nog? Man har de bilder och det språk man har, en bra författare kan även med ett begränsat bild- och ordförr-råd skapa något tankeväckande och litteraturen är en egen värld där allt kan uppfinnas på nytt. Men den är för den skull inte obero-ende av den ickelitterära världen där folk också knullar, lever och dör. Jag har åtminstone svårt att ens föreställa mig en litteratur som inte får sin mening lika mycket i läsakten som i skrivakten. Texters betydelse uppstår någonstans mellan den som skriver, den som läser och det vi kallar verkligheten. Jag läser inte för litteratu-rens skull, utan för min egen. Det innebär inte att man måste känna igen sig eller vilj a ändra sitt liv för att tycka att något är bra,
SVART HÅL, SLOCKNAD SOL?
det kan lika gärna och oftare vara sj älva skillnaden mellan littera-turen och verkligheten som gör boken omistlig.
Cykelreparatörskansäger något om samhällets pornografiska sidor och något om manlig ångest, på ett modernt, ironiskt vis. Boken väcker obehag, men utmanar den på allvar några gränser, konstens eller moralens? Jag kan inte se det. Det kan bero på att jag inte har sett den färdiga boken, det kan bero på att jag är fel läsare för denna bok. Men det kan också bero på att det inte finns, att det svarta hålet bara är ett hål och inte en slocknad sol.
Published with permission from
