Malmö högskola
Lärarutbildningen
Individ och samhälle
Examensarbete
15 högskolepoängTvångssyndrom i skolan
Hur kan man arbeta med elever med ett tvångssyndrom i skolan?
OCD in school
How can one work with students with OCD in school?
Emily Nilsson
Dragana Radovanovic
Lärarexamen 210hp
Handledare: Ange handledare Religionsvetenskap och lärande Datum för slutseminarium 2010-01-13
Examinator: Bodil Liljefors Persson
Sammanfattning
Nilsson, Emily & Radovanovic, Dragana (2009). Tvångssyndrom i skolan – en diskursiv studie om hur kan man arbeta med elever i skolan som har ett tvångssyndrom Lärarutbildningen, Malmö: Lärarutbildningen: Malmö högskola.
I arbetet undersöks lärarrollens yrkesroll inom skolans värld hur man arbetar med elever som drabbats av OCD. OCD står för ”obsessive compulsive disorder” och det innebär människor som lider av ett tvångssyndrom och tvångstankar.
Frågor som arbetet ämnar besvara är: Hur märker man om ett barn lider av OCD? Vilka är de utmärkande symptomen? Finns det någon koppling kring OCD och andra psykiska sjukdomar? Hur bemöter skolan de elever som lider av OCD? Finns det någon specifik handlingsplan för dessa elever? Hur bör skolan bemöta dessa elever? Vilka hjälpmedel finns? Hur kan man anpassa undervisningen efter behov?
Arbetet består i att ta reda på vilka symptom elever som drabbats av OCD kan ha, hur Barn och ungdomspsykiatri (BUP) arbetar för att bota och lindra syndromet, hur skolan och lärare jobbar för att gynna elevernas utveckling och lärande samt hur man kan känna sig om man lider av syndromet.
Vi har använt oss av en kvalitativ metod när vi har intervjuat människor som vi anser har haft en stor relevans för undersökningen. Vår slutsats har varit att vi har fått reda på vad man ska ha i åtanke när man arbetar med barn som har OCD och psykisk ohälsa samt vad det innebär att lida av syndromet.
Innehållsförteckning
1. Inledning……… 4
1.1 Syfte och frågeställning………...6
1.2 Litteraturöversikt………... 7
2. Teoretisk bakgrund………...………...8
2.1 Historisk bakgrund………. .8
2.2 Ångest, Social fobi, depression………...9
2.3 OCD-tvångssyndrom………..13
2.4 Hur vet man att man lider av OCD?...15
2.5 Behandlingssätt………...17
2.6 Hur arbetar skolan?...18
3 . Metod...………21 3.1 Urval………21 3.2 Genomförande………....22 3.3 Intervjupersoner………..23 3.4 Etiska övervägande………...23 4. Resultat…...………...24
4.1 Intervju med ”kvinna, 23”………..24
4.2 Intervju med ” lärare 55”………...26
4.3 Intervju med ”psykolog på BUP”………..27
4.4 Analys av resultat………...30
5. Slutdiskussion………33
5.1 Slutord………..36
1. Inledning
Vi har valt att undersöka hur vi som pedagoger kan arbeta med barn som lider av tvångssyndromet OCD vilket innebär att man har tvångstankar. Vi vill undersöka vilka eventuella hinder som står i vägen för dem. Tvångstankar och ångest har oftast förkortningen OCD som man har hämtat från engelskan och det står för Obsessive Compulsive Disorder.
Tvångsbeteende kan vara av två olika slag; tvångstankar och tvångshandlingar. En tvångstanke är ofta en startsignal eller orsak till tvångshandlingar eller till andra tvångstankar. I de allra flesta fall uppträder också undvikanden i samband med tvånget. Tvångstankar kan vara upprepande idéer, tankar, bilder eller föreställningar som är påträngande. (Wadström Olle, Tvång 1998)
För att kunna ge en helhetsbeskrivning av sjukdomen så kommer vi även att titta närmre på andra barndoms psykoser och deras teoretiska bakgrund. Anledningen till detta valda ämne beror på till största del av egna erfarenheter det vill säga en närstående familjemedlem lidit av denna sjukdom. Svenska OCD-förbundet Ananke är en rikstäckande ideell förening som grundades 1989 med uppgift att stödja människor med tvångssyndrom. (Riksföreningen Ananke)
Som blivande pedagoger vill vi kunna bemöta våra elever väl och främja deras skolgång genom att fördjupa oss i frågor och få en kunskap kring ämnet. En av oss har upplevt att en person i närheten har lidit av OCD och det har väckt ett större intresse för detta ämne. Hon kände sig orättvist behandlad i skolan eftersom läraren inte ville skilja på henne och de andra i klassen. Hon har därför upplevt sin skoltid som komplicerad och har haft svårt för att känna någon trygghet hos sin lärare. Vi vill ta reda på hur en pedagog bör förhålla sig och vilka metoder som är de bästa.
Det kan vara värt att veta att 25-30 % av barnen med OCD har förälder/syskon som ofta har tics eller tourette syndrom och liksom att vissa patienter ofta har depression i släkten.
OCD gör debut vanligen i puberteten när det gäller flickor och strax före puberteten när det gäller pojkar. (http://www.agrenska.se/Global/Nyhetsbrev/OCD-tv%C3%A5ngssyndrom.pdf
I boken Ungdomar, stress och psykisk ohälsa begreppet ”psykisk ohälsa”. Det finns olika problem som uppfattas vara psykiska, allt från trötthet, oro till förvirring. Uppfattningen om var gränsen går mellan det normala och det abnorma påverkas av hur olika situationer tolkas. Hur (Statens offentliga utredningar 2006 Edita Sverige AB Stockholm).
Det finns olika och flera teorier om orsaken till att människor lider av OCD. Det senaste årtiondet har hjärnans signalsubstans serotonin väckt stort intresse. Troligtvis handlar inte detta bara om ett överskott eller brist på serotonin i hjärnan utan det kan rör sig om störningar i ett besvärligt samspel mellan olika nervbanor där serotonin är en av de viktiga faktorerna.
(
http://www.attention-riks.se/images/stories/dokument/6-1%20Attention_Tvngssyndrom_OCD_dec2008_HR_WEB.pdf 09-11-16)
Utveckling av barns och ungas lärande är förskolans och skolans huvudgift. Den ökade psykiska ohälsan bland unga visar att förskolans och skolans insatser för att utveckla lärande inte fullt ut motsvarat de ökade krav som finns i dagens individualiserade samhälle. Det sociala livet i familjen är en av de främsta orsakerna till ohälsa. Det finns en social skillnad bland barn och dessa kan visas redan vid fyra års ålder. Skolan försöker arbeta emot dessa tendenser genom att föreslå en hög och jämn kvalitet för alla elever. (Statens offentliga utredningar 2006)
I läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet står det att:
”Ingen skall i skolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder eller för annan kränkande behandling. Tendenser till trakasserier och annan kränkande behandling skall aktivt
motverkas”.(Lpo 94). Lärarna ska ta hänsyn till dessa elevers förutsättningar och kunna
planera undervisningen och skapa goda utvecklingsstrategier som gynnar alla elever. Det är en skola för alla och utifrån det borde man lägga upp sin strategi.
För att kunna få svar på våra frågor ska vi använda oss utav intervjuer med lärare som har mött elever med syndromet, psykolog på BUP samt en kvinna som lidit av syndromet. Vi ska också använda oss av relevant litteratur och internetsidor för att kunna besvara våra frågeställningar samt uppnå vårt syfte med undersökningen.
Psykisk ohälsa är ett växande problem i samhället och det är viktigt med ökad kunskap. Psykisk sjukdom är ett tydligt begrepp som innefattar såväl svåra väl definierade sjukdomstillstånd, t.ex. psykoser såsom depressioner och ångesttillstånd. Att ha en psykisk sjukdom betyder att en person har en psykologisk eller en beteendemässig omställning och fungerar sämre rent socialt. Psykisk ohälsa kan vara ett besvärligt begrepp eftersom definitionen varierar i olika studier och sammanhang vilket gör jämförelser svåra.
( http://www.folkhalsoguiden.se/upload/Psykisk%20H%C3%A4lsa/Psykisk%20oh%C3%A4lsa%20hos %20unga.pdf 09-11-20)
1.1 Syfte & frågeställning
Syftet med denna undersökningen är att få kunskap om hur man kan hantera problem som innefattar psykisk ohälsa med fokus på OCD. Vi är båda intresserade av barn med särskilda behov och är nyfikna på vad psykisk ohälsa kan bero på men även hur man bemöter dessa elever.
Elever som lider av psykiska sjukdomar behöver lärare som har en förståelse och som förstår elevens tankar. Lärare som möter elever som lider av någon typ av psykisk ohälsa har en stor ansvarighet för att hela klassen ska fungera som grupp. Vi vill veta hur man i framtiden ska kunna ta emot elever med OCD och veta hur man kan ge stöd till dessa elever
• Hur märker man om ett barn lider av OCD? Vilka är de utmärkande symptomen? • Vad finns det för kopplingar kring OCD och andra psykiska sjukdomar?
1.2 Litteraturöversikt
För att få svar på våra frågeställningar så har vi valt relevant litteratur som vi anser vara viktiga för vårt huvudämne.
Den första boken som heter Tvångssyndrom/OCD nycklar på bordet (2002) är skriven av Susanne Bejerot (leg. Psykoterapeut) som är överläkare och specialist i psykiatri. Hon har arbetat med att försöka bota barn och ungdomar som lider av tvångssyndromet. Boken beskriver vad tvångstankar (OCD) innebär och varför människor drabbas av det. Även hur människors beteende kan se ut. Boken ger läsaren en förförståelse för sjukdomen och är avsedd för alla.
Arne Öhman är professor i psykologi vid Karolinska Institutet. Öhman beskriver olika symptom och dess påverkan av människors liv i boken Rädsla, ångest och fobi (1994). Han lyfter fram olika varianter av rädslor och i vilka situationer de förekommer.
Per Hove Thomsen är barnpsykiater och har i många år arbetat med forskning och behandlingar av barn och ungdomar med tvångstillstånd. Hove Thomsen beskriver olika behandlingsmetoder och olika symtom hos bl.a. barn och tonåringar. Boken som heter När
tankar blir till tvång (1994) är skriven till föräldrar, sjuksköterskor, lärare och andra anhöriga
som är intresserade av tvångssymtom.
Danuta Wasserman är professor i psykiatri och presenterar olika orsaker till depressioner och vad som är utmärkande för depression hos barn och vuxna. Hennes bok heter Depression –en
2. Teoretisk bakgrund
Följande avsnitt kommer att bestå utav grundlig fakta om psykisk ohälsa och en beskrivning kring den historiska bakgrunden. Vi kommer sedan att göra en utförlig beskrivning om sjukdomen OCD och där kommer vi att beskriva hur sjukdomen framträder, vad den innebär och framför allt berätta hur skolorna bör arbeta med sjukdomen.
Vi kommer att titta närmre på de tre stora psykiska besvären; depression, social fobi och ångest och dra paralleller till OCD.
2.1 Historisk bakgrund
Runt om i världen så finns det barn som väntar på att få en diagnos. Någon i deras närhet har upptäckt att beteendet inte är som andras. Det kan vara en förskollärare, en lärare, en släkting eller kanske en familjemedlem som börjat misstänka att något inte står rätt till?
Vad psykisk ohälsa råder det skilda meningar om. Förr i tiden så trodde man att barn som led av psykisk störning bottnade i en olämplig uppfostran men idag vet man bättre (Riksföreningen Ananke).
Vi tänker här presentera de olika psykiska symptomen som förknippas och kopplas till OCD. Om vi tar en snabb genomgång på de vanligaste symptomen som framför allt unga kan lida av så finns det exempelvis:
• Ångest • Social fobi • Depression
2.2 Ångest
Ångestkänslor hos människan är medfött och har alltid funnits i syfte att skärpa våra olika sinnen. Om man tänker sig urtidsmänniskan och de faror som hotade så är det lättare att förstå kroppens reagens. Att fysiskt reagera vid hot handlar därför ursprungligen om liv och död. Många människor som drabbas av ångest har ofta höga krav på sig själva. Att reagera med ångest och panik inför olika former av känslomässig stress är lika överensstämmande som att reagera med panik inför ett vilddjur.
Att få ångest kan bero på olika anledningar. Det finns de som kan ha upplevt något traumatiskt i sitt liv såsom separationer eller dödsfall respektive befinner sig en person möjligtvis i en stressig miljö som gör att situationen inte längre blir hållbar och då utlöses ångest attacker. (http://www.angest.se/riks/node/309-11-20)
Människor som lider av ångest och får ångestattacker brukar oftast undvika ställen där de lättast kan få ångest. Därför hittar de också oftast på ursäkter till de närstående så att de slipper utsätta sig själva för det obehagliga som kan uppstå.
Enligt Arne Öhman som är professor i psykologi vid Karolinska Institutet beskriver i sin bok
Rädsla ångest fobi (1994) att ångest kan jämföras med en ständig oro för att saker och ting ska hända. Enligt vissa studier så har det visat sig att patienter som lider av ångest ältar
samma sak om och om igen. Risken att det som de fruktar verkligen kan hända är minimal. Ångest kan bero på allt från att man inte hinner betala tillbaka ”det där lånet” till att känna stress över sitt jobb eller privata liv enligt Öhman (1994).
Vanliga tecken på ångest är svettningar i händer, hjärtat dunkar snabbare och man kan få svårt för att andas.
Christer L. Nordlund är fil.dr och legitimerad psykolog och beskriver i boken Ångest (2004) att det finns olika uppfattningar om vad ångest är och vad som förorsakar ångest. Det finns de som ser ångesten som en sjukdom, som beror på kemiska förändringar i hjärnan medan det finns andra som ser ångest som en effekt av något som har hänt mycket tidigt i vårt liv. Det innebär att det ligger som ett tryck som sedan ”blossas” upp senare i livet och det är då vi upplever ångest. Med detta synsätt anser man därför att ångesten finns där hela tiden oavsett om vi känner av den eller inte.
Enligt Olle Wadström som är legitimerad psykolog med beteendeterapeutisk inriktning skriver i sin bok Tvång (1998)att personer som drabbas av ångest kan försöka bli av med ångesten genom tvångstankar och tvångshandlingar. Vanliga tecken på reaktioner i kroppen hos människor som lider av ångest kan få svettningar i händer, hjärtat dunkar snabbare, kan få svårt för att andas och blodtrycket kan öka. Kraftig ångest kan variera och upplevas olika och kan exempelvis vara darrningar, hjärtklappningar, andnöd och koncentrationssvårigheter i enlighet med Wadström (1998). En tvångsepisod kan förorsakas av obehag gällande någon händelse som ger ångest och behöver inte ha något med tvånget att göra. Det är däremot inte bara ångeststörningar som ger upphov till tvångshandlingar men är i hög grad kopplade till tvångssyndromet.
Social fobi
Att ha social fobi innebär att en person kan få ångest när han/hon befinner sig i centrum bland andra människor och då fokusen och uppmärksamheten läggs på dem. De är då rädda för att göra bort sig och att risken finns att osäkerheten ökar. Man kan misstänka att personer som lider av social fobi är blyga, men så är inte fallet och det måste man ha i åtanke när man hör social fobi. ( http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Social-fobi/09-11-20)
Social fobi visar sig ofta i samband med skolstarten eller i puberteten då kraven på att vara duktig ökar. Redan på förskolan är vissa barn mer än ”vanligt blyga” inför främmande personer. Forskning visar att vissa personer har anlag för den här typen av ångest och att den kan utlösas av påfrestningar.
Känslan av att inte kunna kontrollera och styra sin ångest i situationer som andra finner vardagliga påverkar den drabbades själsliv. För dessa människor blir det ett stort störmoment i tillvaron och de tycker exempelvis att det är komplicerat att ringa upp en okänd person eller behöva utsätta sig för att prata med okända människor. (http://www.sps.nu/socialfobi/ ) 09-11-20
Varför drabbas vissa av social fobi? Social fobi uppstår vanligtvis vid 12-17 års ålder. Ofta ses ångestreaktioner som något som har lärts in genom associationer. De negativa erfarenheterna leder oftast till dåligt självförtroende och dålig självkänsla. Man litar inte på
sin egen duglighet att man ska hantera en viss situation på ett bra sätt och man överdriver riskerna att något ska gå på tok. Grundkänslan som människor har när de lider av social fobi utgörs av rädsla eller ångest. De drabbade menar också att man inte kan leva livet fullt ut och tappar livsglädjen. (Andersson, Carlbring, Furmark, Holmström, Sparthan, Social fobi 2006)
Om man ska dra en parallell till OCD och social fobi så finns det en liten koppling och den kopplingen heter ”selektiv mutism”. Det innebär att barn slutar att prata i vissa situationer trots att de kan prata i övrigt. De flesta barn pratar hemma men så fort de vistas utanför hemmet så sluta de. Detta påverkar naturligtvis inlärningen i skolan och även den sociala utvecklingen. Barn som har selektiv mutism är extremt blyga och skygga inför människor och en del av dem tvångsformat beteende dvs. att vissa saker måste göras på ett visst sätt och att vanor och rutiner ska följas. Hos vissa av barnen så finns en uttalad tvångsmässighet att kriterierna för diagnos på tvångssyndrom med tvångstankar är uppfylld. Med andra ord så visar detta att de barn som lider av selektiv mutism har en diagnos som anses vara i likhet med de som lider av OCD som Per Hove Thomsen förklarar i sin bok När tankar blir tvång (1997).
Depression
Depression har många upplevt någon gång i livet. Per Hove Thomsen (1997) som är barnpsykiater och har arbetat i många år med behandlingar av tvångstillstånd hos barn och ungdomar skriver i sin bok När tankar blir till tvång att Depression är vanligt att det förekommer i samband med tvångstankar. Ett kännetecken för depression är att känna ångest över något och vara pessimistiskt men inte veta varför. Hos de yngre barnen är detta inte vanligt enligt Danuta Wasserman som är professor i psykiatri där hon förklarar sjukdomen i sin bok Depression -en vanlig sjukdom (1998). Hon nämner även att depressionen är lika vanlig hos pojkar som hos flickor innan puberteten då 0,2 % - 2 % unga utvecklar en sorts depression. Efter puberteten är depressionen vanligare hos flickor då 3 % - 4 % lider av depressionen i Sverige. Man undrar varför detta är vanligare hos flickor än hos pojkar, detta kan nämligen bero på att flickors självkänsla minskar som är kopplad till kroppen. Flickor försöker ofta efterbilda deras skönhetsideal, möjligtvis från media, vilket gör att de kan känna sig otillräckliga och kan känna osäkerhet som sedan leder till depression. Flickor grubblar även mer än pojkar över sina motgångar och kan känna en förtvivlan mycket lättare. Pojkars depressioner upptäcks heller inte lika ofta då pojkar inte uppvisar sina symtom lika tydligt. Depressionerna börjar upptäckas först när de tappar intresset för vanliga aktiviteter.
Wasserman (1998) förklarar att fickors deprimerande inte brukar störa omgivningen utan de är mer tystlåtna och blyga. Hos pojkar däremot kan depression framvisas genom deras bråkiga beteende och de presterar sämre i skolan. Som vuxen lägger man mer igenkänningstecken till pojkar då man ofta måste gripa in i situationer och ägna mera tid åt deras beteendestörningar och skolprestationer. Som lärare har man här enligt Wasserman (1998) en viktig uppgift att tillföra dessa elever. Vi ska vara ett stöd till dessa elever eftersom lärare har en annan relation till barnen än vad föräldrarna har och på så sätt kan lärare lättare uppmärksamma förändringar kring barnens prestationer och beteende. Vuxna som möter ungdomar som är besvärliga eller ledsna förstår inte alltid att det är en depression som ligger bakom. Wasserman (1998) beskriver i sin bok att barn och ungdomar som lider av en depression har även koncentrationssvårigheter och uppmärksamhetsstörningar som är vanliga symtom.
Irritabilitet och nedstämdhet är ett vanligt symtom hos barn och unga när de drabbas av en depression skriver Wasserman (1998). Symtomen kan pågå i veckor och kan variera ifrån dag till dag. Barn som befinner sig i en depression kan exempelvis förlora glädje och inte känna nöje i de vanliga aktiviteterna. Ungdomar kan däremot sitta på sitt rum som Wasserman (1998) beskriver och de kan hålla igång samma syssla länge utan att känna engagemang. Ungdomarna kan även isolera sig från sin omgivning och inte vela vara tillsammans med någon människa utan trivs främst när de är själva. Barn och unga som hamnar i en depression kan även bli slöa och senfärdiga. Hos ungdomar är det vanligt att de känner sig deprimerade pga. att de har låg självkänsla och detta drabbar mest unga flickor då de känner dåligt självförtroende.
Det kan även vara svårt att skilja mellan depression och tvångssyndrom när det inträffar under ungdomsåren som Hove Thomsen (1997) klargör. Han belyser att depressiva symptom har ökat i barndomen då han menar att det finns odiagnostiserade deprimerade barn som borde erbjudas stöd och få behandling. I en depression kan ungdomar känna en skyldighet till att vissa händelser inträffar. Barnen kan anklaga sig själv att de inte förhindrade att vissa olyckor sker och de kan inte få ut hemska tankar ur huvudet som Hove Thomsen (1997) förklarar. Enligt Hove Thomsen (1997) kan deprimerade tonåringar få självmordstankar och självmordsrisken är högre än ungdomar som lider av tvångssyndrom. Wasserman (1998) talar om att självmordstankar är mycket vanligt hos barn och ungdomar och att 60 % -70 % som är drabbade av depression har självmordstankar någon gång under depressionens period. Självmordsförsök är dock inte lika vaniga som självmordstankar. Wasserman (1998) nämner även orsakerna till depressionen är en multifaktoriell sjukdom och risken kan vara högre att
ett barn eller en ungdom drabbas av depression ifall en förälder har haft sjukdomen. Barn och ungdomar kan även utvecklas till lyhörda personer och bli starka individer senare i livet. En annan orsak till depression kan även vara förluster av personer i ens närhet, desillusioner eller traumatiska livshändelser. Ungdomar kan även bli deprimerade ifall föräldrarna har för höga krav på de och de kan få en dålig självkänsla. Som vuxen eller som lärare är i enlighet med Wasserman (1998) viktigt att man stöttar barnen eller ungdomen som lider av en depression. Man ska tydligt visa att man bryr sig om de och försöka uppmuntra dessa barn, de ska samt ha förtroende för sina lärare för att kunna öppna sig. Gällande behandlingen av depressionen ska barn behandlas av barn- och ungdomspsykiater. Men de flesta som är drabbade kan bli friska genom samtalsbehandlingar enligt Wasserman (1998). De vanliga behandlingsformerna kan även vara kognitiva psykoterapier och interpersonell psykoterapi men trots allt kan det ta tid att deprimerande personer förändrar sitt beteende. När det gäller skolan är det viktigt att skolan samarbetar med barnets föräldrar för att kunna lägga upp en behandling som främjar barnet. Behandlar man inte barnets depressioner kan depressionen återkomma och blir kroniskt deprimerat som Wasserman (1998) förklarar.
2.3 OCD – tvångssyndrom
Utifrån våra frågeställningar har vi valt att fördjupa oss om OCD. Tvångssyndromet är indelat i två olika kategorier – tvångstankar och tvångshandlingar. Vi kommer att beskriva mer djupgående om vad OCD innebär och vad som är utmärkande för syndromet.
OCD är förkortningen på engelskan obsessive compulsive disorder. Frågor som man kan ställa till en person som misstänker att denne lider av OCD är bland annat; ”tvättar du dig om och om igen fastän att du vet att du är ren?”, ”kollar du så att du har stängt av spisen upprepande gånger” eller ”måste du göra vissa saker ett visst antal gånger?”. Får man ett jakande svar på dessa frågor så kan det tyda på att man lider av sjukdomen OCD. Susanne Bejerot jobbar som överläkare och är specialist inom psykiatrin och har behandlat både vuxna och barn som har sjukdomen. Hon har skrivit boken Tvångssyndrom/OCD Nycklar på bordet (2002) där hon berättar att man kan känna sig otrygg trots att förnuftet säger att situationen är ofarlig.
Bejerot (2002) menar att tvångssyndrom inte är en ny diagnos utan de olika symptomen har funnits sen årtionden. Man kan dra paralleller till Lady Macbeth som tvättade sina händer
överdrivit många gånger för att försöka få bort blodet från sina händer. Det betyder att de iakttagelser Shakespeare har gjort och fört vidare i sin pjäs, fanns redan för 400 år sedan.
Var går gränsen mellan ett normalt beteende och tvångstankar? Vi tvättar exempelvis alltid händerna innan vi äter mat fastän vi vet att vi kanske är rena. De flesta människorna kontrollerar också att man stängt av spisen eller strykjärnet en extra gång fastän vi vet att vi gjort det. Bejerot (2002) menar att detta är ”säkerhetshandlingar” och att man gör detta för att det känns tryggt men i sin förlängning så är det tvångstankar. Bejerot (2002) fortsätter och berättar att 90 % av alla människor har upplevt någon gång under sin livstid, obehagliga tankar som de helst skulle vilja slippa.
Det är viktigt att kunna se skillnad på OCD och de vanliga rutinerna man följer. Barn är ett bra exempel på detta. De har en förmåga att vilja följa ett visst schema och ritualer och det är bara ”nyttigt” för barn att ha rutiner. Det kallas ”vanliga rutiner” och behöver inte alls vara OCD betingat. Med ”vanliga rutiner” menar Bejerot (2002) att barn exempelvis endast vill gå på de vita strecken när de passerar ett övergångsställen till att ha kvällsrutiner; borsta tänderna, kamma håret, be en bön, läsa en saga och sedan släcka lampan vid läggdags. (Bejerot 2002).
Bejerot (2002) drar också jämförelser med ”kulturbetingade” fenomen. Det finns människor som är skrockfulla och har sina olika rutiner för att undvika olycka. Att exempelvis lägga nycklarna på bordet är ett sådant fenomen och även siffran 13 har hängt med oss sedan århundraden. Det finns många hotell som inte har siffran 13 för att det bringar otur men även där försöker Bejerot (2002) betona att detta inte alls behöver ha med OCD att göra. Man måste se skillnaden mellan ett kulturellt arv och ett tvångsmässigt beteende enligt Bejerot (2002).
Man trodde förr att depression och tvångssyndrom var samma sak, alltså att människor som hade tvångstankar automatiskt led av depression. Det dröjde ända till början av 1900-talet då man slutade jämföra dessa två enligt Bejerot (2002).
2.4 Hur vet man att man lider av OCD?
Bejerot (2002) berättar att det finns människor som är extra försiktiga och gör saker med noggrannhet men sedan finns det människor som inte fungerar i vardagen och att dessa tankar förstör det sociala livet – det är den sistnämnda gruppen som lider av syndromet OCD. Man ska uppleva tankarna som påträngande och att man spenderar en stor del av tiden av att tänka på alla de saker man ”bör göra” för att ha sjukdomen. Man fungerar inte normalt på sitt jobb och man kan inte heller umgås med sina vänner utan att bli störd av dessa tankar. Bejerot (2002) berättar också att det finns de som lider av OCD som är medvetna om sina tvångstankar men inte tror att det de tänker ska bli verklighet, men sen finns det alltså de som är i sämre skick rent psykiskt som tror att det de tänker ska bli verklighet. Därför måste de göra tvångshandlingarna för att undvika faran. (Bejerot 2002).
De vanligaste tvångstankarna:
• Du är rädd att du ska tappa ditt spädbarn i golvet. • Du är rädd för att vara oaktsam och utföra en katastrof. • Du har en rädsla för smuts eller bakterier.
• Du är rädd för att bli sjuk och tvättar händerna så ofta du kan.
• Du undviker att stå på en bro eller uppe på ett tak för att du kan trilla ner eller få impulsen att hoppa.
(Bejerot 2002).
OCD innebär alltså att du upprepar saker som du gör. Varför människor gör vissa ritualer som betraktas som tvångstankar kan helt enkelt bero på att man vill minska ångesten eller obehagskänslorna. Människor som måste göra sin ”kontrolleringsrunda” i hemmet kan vara säker till en början men utsätts för en s.k. ”frestelse” där hon tvunget måste gå en runda till för att verkligen försäkra sig om att allt är avstängt och säkert. (Bejerot 2002).
Hjärnan har en inlärning i autonoma nervsystemet som vi inte kan behärska över och beteende bestäms av det autonoma nervsystemet enligt Wadström (1998). Under århundrade har olika beteckningar kopplats ihop med det som vi idag kallar för tvångssyndrom enligt författaren Hove Thomsen (1997). Sjukdomen har haft olika beteckningar såsom skrupulösitet, folie de
doute (tvivlandegalenskap), psykasteni (ett svagt psyke) och slutligen tvångsneuros men trots detta har tillståndet inte ändrats. Hove Thomsen (1997) skriver att man har funnit historisk litteratur ur 1500-talet av tvångssundrom där beskrivningarna är de samma. Författaren tar även upp Freuds beskrivningar av tvångssyndrom som Freud beskriver att tvångssyndromet är bortträngda eller aggressiva impulser som kan ge rubbningar exempelvis ”Om jag inte gör så eller så kommer någon att straffa mig och då får jag göra detta och detta”. Enligt Freud betyder detta att patienten är kapabel till att med sina tvångstankar kunna döda någon eller ta till skada. De senaste årtiondena har många hyst tvivel och ifrågasatt den psykoanalytiska teorins förklaringar till psykiatriska tillstånd. Tvångssyndromet har även varit omöjligt att behandla med psykoanalys men under den senaste tiden enligt Hove Thomsen (1997) har man koncentrerat sig på biologiska orsaksfaktorer. Vi kommer att återgå till de olika behandlingar som finns och som utförs av psykologer och läkare.
Tvångssyndromet kan komma till uttryck hos olika barn och ungdomar. 40% är tvångstankar som handlar om rädslan för orenlighet och smitta och det förekommer hos både pojkar och flickor. Hove Thomsen (1997) påpekar att de flesta unga som lider av tvångssyndrom har både tvångstankar och tvångshandlingar men det finns individuella fall där barn eller ungdomar lider bara av tvångstankar men utan tvångshandlingar. Enligt Wadström (1998) skriver i sin bok Tvång är en tvångstanke en startsignal till tvångshandlingar.
Tvångstankar är när idéer, tankebilder och impulser som dyker upp i huvudet regelbundet. Tvångstankar upplevs ofta skrämmande då personer som lider av tvångstankar är rädda att skada andra eller fruktar att döda sitt barn eller någon i sin närhet. Människor som är drabbade av tvångstankar kan tvinga sig själv att tänka bort obehagliga tankar. Enligt Wadström (1998) kommer detta då de vill neutralisera sin ångest genom att tänka bort hemska föreställningar och det kan ses som en ”skyddande funktion”.
Tvångshandlingar är en sorts reaktion på obehagliga tvångstankar som dyker upp som Wadström (1998) beskriver. Tvångshandlingar kan ses som ett beteende som personer som lider av tvångssyndrom måste utföras enligt vissa regler och exempel på detta kan vara tvättningsritualen där tvålningen måste göras ett antal gånger osv. För att kunna neutralisera känslorna av ångesten och obehag använder tvångspersonerna sitt tvångsbeteende.
På Riksförbundet ”Attention” hemsida ger de olika tips och råd för de anhöriga till personer med OCD som man kan ta del av och som kan finnas som hjälp:
• Skaffa kunskap om sjukdomen och lär dig känna igen symtomen.
• Ställ inte för stora krav på den sjuke under ”dåliga dagar”. Den som ätit eller sovit dåligt har svårare att stå emot sitt tvång.
• Ge stöd och beröm framstegen. Att motstå tvånget är en oerhörd prestation. • Använd humor som ett hjälpmedel att skaffa distans till påfrestningarna.
• Var rak och ge klara budskap samtidigt som du förmedlar medkänsla och omtanke.
( http://www.attention-riks.se/index.php/tvangssyndrom-ocd.html 09-11-16)
2.5 Behandlingssätt
Det finns en skala, som en del specialister använder sig av för att mäta graden av OCD. Genom detta test så kan en terapeut utgå från patientens sinnesställning Den har benämningen BOCS =Yale-Brown Obsessive Compulsive Scale (se bilaga 4)
Denna skala som är nämnd ovan, används runt om i landet och OCD-teamet på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Varberg, använder sig bland annat av ”Yale-Brown Obsessive Compulsive Scale, vid diagnosticering av OCD. Det finns även andra skalor som mottagningar kan använda sig av och här nedan kommer några exempel:
• Screening för andra psykiska problem (CBCL,YSR, KSADS) • Depressionskala (ex DSRS, CDI)
• Begåvning (WISC III)
Dessutom så skall man titta närmare på ärftlighet, hur äktenskapet fungerar samt föräldrarnas sätt att hantera OCD-symptomet. (http://www.agrenska.se/Global/Nyhetsbrev/OCD-tv
%C3%A5ngssyndrom.pdf 09-11-14)
Människor som lider av OCD ska behandlas med kognitiv beteendeterapi. Det kan förkortas med KBT. Med kognitiv beteendeterapi innebär att man utgår från hur individen ser på sig själv och sin omgivning och det kallas därför ett ”kognitivt perspektiv”. Terapin går ut på att man skall försöka förändra negativa uppfattningar och beteenden. Man skall göra personen medveten om sina problem och prata mycket om de mål som man sätter upp för att bli bättre. Man kommer även överens med sin terapeut om ett behandlingsprogram.
KBT är också effektiv vid ångestsyndrom, depressioner, ätstörning och missbruk för att dra några exempel. Den viktigaste punkten vid en KBT behandling ligger på samspelet mellan patient och omgivning. Även vilka bekymmer och olika erfarenheter patienten har. Terapeuten försöker finna lösningar och försöker hjälpa patienten genom insikt, kunskap och träning och den drabbade kan då förändra sina tankar och beteende. Terapeuten försöker hitta andra sätt hur man kan handskas med problemen i vardagen.
(http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Behandlingar/Kognitiv-beteendeterapi/) 09-11-20
Genom att förstå sitt beteende så kan man lättare ändra på sitt beteende och uppleva saker annorlunda. Man ska förstå sina tankar, känslor, sitt agerande för att nå det mål som man sätter upp tillsammans med sin terapeut. Den mest framgångsrika behandlingsmetoden har visat sig vara kognitiv beteendeterapi. Den kan bota eller lindra många olika tillstånd. Det är
också vanligt att man kombinerar KBT med medicinering. (http://www.kbtt.se/) 09-11-21
Det finns dock ingen garanti att patienten blir av med sina symptom helt och hållet oftast blir de mycket bättre och kan uppleva att livet kan fortsätta på ett normalt sätt.
(http://www.attention-riks.se/index.php/tvangssyndrom-ocd.html) 09-11-16
Bejerot (2002) beskriver att kognitiv terapi är ett lysande exempel på metod eftersom den grundar sig i att patienten är medveten om sina problem, och med det menar Bejerot (2002) att människor med tvångstankar oftast är insiktsfulla. Bejerot (2002) förklarar att det bästa sättet att bli kvitt sin sjukdom är att man ska i samband med KBT också använda sig utav medicinering. Hon menar att hon har uppfattat en snabb effekt och tycker att man ska använda medicinen i minst ett år. De mediciner som visat sig effektiva vid OCD är SSRI eller Klomipramin och det är de som påverkar systemet som ställer in seretoninhalterna i våra hjärnor. Den kan också användas i behandling av depression.
Beteendeterapi går ut på att patienten ska trotsa tvånget och utsätta sig för de rad olika situationer som kan kännas skrämmande. Patienten ska även trotsa tvånget och avstå från sina ritualer. ( http://www.attention-riks.se/index.php/tvangssyndrom-ocd.html ) 09-12-01
”En skola för alla är en skola där man har förmåga att tillfredsställda elevernas grundläggande behov och
erbjuda dem utvecklingsmöjligheter i form av aktiviteter, roller och relationer”
(Andersson Inga, Samverkan för barn som behöver 1999: 69)
I skolan kan vissa elever upplevas som problem och då sätts olika hjälpinsatser till. En förklaringsmodell sätts in som åtgärd för dessa elevers problem och man vill skapa en förståelse. Förklaringsmodellen går ut på att avslöja olika värderingar hur man ser på samspelet mellan individ och miljö. Enligt fil. Dr Inga Andersson som har skrivit boken
Samverkan för barn (1999) beskriver att eftersom en elev ingår i ett skolsystem samt
klasssystem tillsammans med lärare och kamrater måste man först och främst komma tillrätta med problemen som eleven lider av för att kunna förändra elevens situation.
Om ett barn har fått diagnosen att det finns aspekter i barnets upplevelser, det vill säga i barndomen så problem är något som händer i en relation i ett samspel mellan miljö och individ.
Enligt Sven Bremberg som skriver boken Elevhälsa – teori och praktik (2004) anser att det finns tydliga anknytningar mellan elevens psykiska hälsa och lärandet. Det är vanligt att lärare betraktar att frågor om psykisk ohälsa i skolan är en uppgift som ligger utanför skolans ramar. Har man en sådan uppfattning så blir det svårt för elevhälsovården att kunna göra några insatser för att främja psykisk ohälsa.
Tittar vi på läroplanen för det obligatoriska skolväsendet Lpo 94 står det att:
En likvärdig utbildning
Undervisningen skall anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Den skall med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling. Lpo94:.4
Normerna för likvärdigheten anges genom de nationella målen. En likvärdig utbildning innebär inte att undervisningen skall utformas på samma sätt överallt eller att skolans resurser skall fördelas lika. Hänsyn skall tas till elevernas olika förutsättningar och behov. Lpo94:4
Nilsson, Lena som har skrivit boken Hälsoarbetets möte med skolan i teori och praktik (2003) ställer sig frågan om psykisk ohälsan beror på att man inte klarar skolans krav eller motsatsen
dvs. att man misslyckas i skolan vilket leder till att man utvecklar en psykisk ohälsa. Hon tror även att psykisk ohälsa är förknippat med de problem som kan uppstå i skolan.
I alla skeden kan man uppleva en viss svårighet hos elever som har psykiska problem eller som kommer från andra kulturer samt har andra sociala värderingar än i skolan. Det är olika förhållanden hos elever och i deras hemmiljö som i enlighet med lärarna kan inverka på eleverna integration i skolan enligt Andersson (1999).
För att en elev enligt Bremberg (2004) ska utveckla sina kompetenser förutsätter det att skolbarnet ska bli positiv inställd till skolan och lärande. Om en elev och skolan inte har samma inställningar kan det förekomma konflikter vilket kan leda till destruktiva påföljder på elevens utveckling av kompetenser. Detta kan senare leder till negativ inverkan på elevens psykiska hälsa.
Enligt författaren Bremberg (2004) kan hälsan befrämjas på olika sätt. I skolans arbete gör man värderingar av det som är önskevärt för att kunna hjälpa eleven. Vi ska klarlägga vilka värderingar som är viktiga för att kunna främja skolans arbete. Insatserna ska vara bra och inte skada till någon, vilket betyder att man ska utgå från att alla människor har lika värde.
3. Metod
Vi har valt att använda oss av intervju istället för enkät eftersom vi anser att vi får ett mer utförligare svar och det blir på ett mer personligt plan. Det blir lättare att ställa följdfrågor och därför har vi också valt att använda oss av kvalitativa metoder. När man använder sig av enkäter så finns det enligt oss en risk att svaren inte blir ärliga eller personliga, detta är också en av de främsta anledningarna till att vi inte har valt denna metod.
Enligt Holme & Solvang (1997) beskriver de att skillnaden mellan den kvalitativa och den kvantitativa metoden är att den kvantitativa metoden omvandlar informationen till data och statistik.
3.1 Urval
Vi skall genomföra intervjuer med en lärare, en psykolog på BUP och även en kvinna som lidit av OCD. Vi ville göra en intervju med en lärare på grund av att det är vårt yrke och vi ansåg att det var relevant för vår uppsats. Det var dessutom viktigt att få med en psykolog från BUP som kunde ge oss en bakgrundsfakta om sjukdomen samt det viktigaste av allt, en person som haft sjukdomen och kunde ge oss en bild på hur hon kände sig.
Vårt syfte med den kvalitativa metoden är att genom vår analys kunna få en tillförlitlig framställning av de strukturer och undersökningar som vi har funnit hos deltagarna som vi har används oss av som även Holme & Solvang som har skrivit boken Forskningsmetodik- om
kvalitativa och kvantitativa metoder (1997) beskriver. Med det menar vi att vi ville ha en
trovärdig och äkta intervjumetod och med hjälp av den kvalitativa metoden så uppnådde vi de krav som vi satte för oss själva.
Vi valde att göra en intervju med någon som lidit av sjukdomen. Nu råkade det vara så att en av oss författare hade en närstående som drabbats. Vi valde därför att låte den av oss som inte hade en relation med henne, genomföra intervjun.
I den kvalitativa metoden är det forskaren som uppfattar och tolkar informationen av referensramar. Genom den kvalitativa undersökningen kan vi få en djupare förståelse kring sjukdomen och utöka vår egen kunskap för att kunna bemöta de elever med detta syndrom. Kvalitativ metod är en av utrustningarna vi kan ha till hjälp för att vi ska ta itu med vårt problemområde enligt Holme & Solvang (1997). Vi använder oss av relevant litteratur som hjälper oss även med det väsentliga kring sjukdomen. Intervjupersonerna kommer att förbli anonyma och de kommer att få fiktiva namn.
Staffan Stukat som skrivit boken Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap (2005) beskriver hur man lägger metoden i examensarbetet. Han skriver att man ska förklara hur tillvägagångssättet har gått till och hur man kan presentera frågeställningarna. Han skriver också att man ska klargöra specifikt varför man valt just de frågor som man har valt.
3.2 Genomförande
Genom att ha läst våra litteraturböcker och fått en bredare kunskap om ämnet tog vi kontakt med en kvinna som levt med sjukdomen. Vi ansåg att det blev mer intressant och personligt om vi använde oss utav en person som har haft sjukdomen. Det kompletterar resterande intervjupersoner som vi har valt det vill säga en psykolog från BUP och en lärare.
Vi kontaktade BUP och bad om ett möte. Vi fick snabb respons via mail från en psykolog som var insatt och hade bred kunskap kring sjukdomen. Hon hade en positiv inställning och tog mer än gärna emot oss på sin mottagning. Mötet skulle ske tre veckor innan intervjun skulle äga rum.
Kvinnan med sin historia av OCD bestämde vi en träff med på ett café för att skapa en avslappnad atmosfär. Som vi skrivit ovan så var en av oss en närstående till kvinnan och den av oss som genomförde intervjun hade aldrig träffat henne förut. Innan intervjun sattes igång så bekantade de sig med varandra för att hon skulle känna en pålitlig och trygg inställning. Med hjälp av en diktafon placerat på bordet, kom frågorna att ställas så småningom. Hon svarade med en avslappnad ton och verkade inte vilja försköna sin före detta sjukdom. Intervjun fortlöpte med en smidighet och vi fick de svar som vi hade hoppats på. Intervjutiden tog ca 60 minuter.
Läraren fick vi kontakt via mail. Vi mailade olika skolor och fick respons efter en vecka. Hon hade erfarenhet av en elev med OCD och kunde därför berätta om situationen och det ställningstagande hon fick stå inför. Vi bokade tid med läraren som var en kvinna på 55 år. Vi kom till hennes arbetsplats och satte oss i avskilt rum. Denna gång använde vi oss inte utav en diktafon då hon ansåg sig bli nervös av det. Vi skrev därför ner svaren i ett anteckningsblock som fungerade lika smidigt. Vi kände att vi fick den responsen som vi var ute efter och behövde för att kunna fullfölja vår uppsats. Intervjutiden tog ca 40 minuter.
3.3 Intervjupersoner
De frågor som vi tog upp med läraren var framförallt hur hon planerar undervisningen för de som har OCD, hur man kan bemöta de eleverna samt hur klassen påverkas som grupp. Läraren var 55 år och hade jobbat som lärare i över 30 år. Hon älskade sitt arbete och kunde inte tänka sig att jobba med något annat.
De frågor vi tog upp med psykologen på BUP var hur behandlingen ser ut, vilka aspekter som är viktigast när man märker att man har ett barn som lider av sjukdomen samt sjukdomens symptom. Psykologen var 50 år och hade jobbat på BUP i 11 år. Hon hade varit med och startat olika projekt och teman i Malmö kommun och kände en stark arbetsvilja.
De frågor som vi tog upp med kvinnan som haft sjukdomen var hur hon upplevt sin skolgång med OCD, hur hon blivit bemött samt allmänna råd om hur man tar sig ur sjukdomen. Hon berättade även hur OCD har påverkat henne som vuxen. Kvinnan var 23 år och arbetssökande. Hon hade en dotter på 2 år och levde ensam i en liten tvåa.
3.4 Etiska övervägande
De frågor som vi hade valt att ta upp med ”kvinna, 23” anser vi inte var provocerande men däremot så fanns det en viss misstänksamhet om att kvinnan kunde bli känslomässigt berörd eftersom detta handlade om hennes liv med den besvärliga sjukdomen. Vi lade märke till att kvinnan skruvade på sig emellanåt och fick tänka till en extra gång för att minnas tiden i skolan. Hon beskrev själv intervjun som ”upprivande” men ”nyttig och nödvändig” för att gå vidare i livet.
4. Resultat
4.1 Intervju med ”kvinna, 23”
De frågor som vi tyckte var väsentliga för vår uppsats har vi valt att redovisa här i resultatdelen. När vi satte oss ner med kvinnan som vi har valt att kalla Anna och samtalade allmänt för att få en avslappnad stämning, inledde vi intervjun genom att fråga hur hon upptäckte att hon hade tvångstankar. Hon berättade för oss hur allt började. Anna gick i fjärde klass då hennes föräldrar upptäckte att hon betedde sig underligt. Hennes mamma undersökte om sjukdomen och tog kontakt med en arbetskollega. Det var då hon började mer och mer inse att dottern led av tvångstankar. Hon visste hela tiden att det var något som var fel på henne. Anna berättade för oss att hon alltid varit väldigt ängslig och var rädd för mycket. Det var siffran 3 som blev det nummer som hon fruktade mest för. Hon försökte undvika den siffran så mycket det gick. Vi frågade henne om vad som skulle kunna hända ifall hon råkade göra någonting tre gånger, att hon råkade räkna fel. ”Råkade det bli att jag räknade fel så tänkte jag att någon av de som jag älskade mest, min ena syster och min pappa, skulle dö. Jag älskar så klart hela min familj men de som var närmst var jag mest orolig för”, sa Anna och skakade på huvudet. Hon fortsatte: ”Det var inte bara att jag var rädd för att de skulle dö utan också att det då skulle vara mitt fel”.
Vad gällde hennes skolgång så berättade Anna att hon hade gott om vänner och skötte sig men att tvångstankarna gjorde att hon inte alltid passade tiderna och att hon ibland ville vara för sig själv för att kunna uträtta sina rutiner. Det gjorde inte heller saken bättre att Annas klassföreståndare låste dörren varje morgon trots att han kände till hennes sjukdom och att hennes mamma bedja till honom att låta henne komma in ändå. ”Det ska vara lika för alla, jag kan inte se skillnad på eleverna”, berättade Anna att läraren sagt.
Anna berättar att ingen lade märke till hennes beteende. ”Det var ingen som visste att jag hade det. Jag gjorde oftast inte rutinerna i skolan men det fanns säkert de som tyckte att jag var konstig. Hade jag en dålig dag så kunde jag mycket väl börja göra mina små rutiner…”. Hon
fortsätter och berättar om hur lidandet blev värre. ”Man skämdes ju inför sina kompisar och då sa man bara att man hade en dålig dag men…det var ju bara jag som blev utelåst och ska jag bli straffad för att jag har tvångstankar?”, säger hon.
Anna berättar att hon utöver undvikandet av siffran tre, även hade tvångstankar om knark. Hon vågade inte ta i vita saker för då fick hon för sig att det var knark. Rädslan för knark gjorde också att hon fick gå omvägar till skolan för att slippa behöva ”hoppa runt som en tosse” eftersom det låg en massa tuggummi på marken som hon trodde kunde innehålla knark. På grund av rädslan för knark började också Anna tvätta sina händer frenetiskt. Till en sån hög grad att hon blev torr och sårig om händerna. Hon berättar: ”Rädslan för skit kom också så då började jag tvätta mina händer överdrivet mycket. Jag ville tvätta bort möjliga ”knark-grejor” som jag kanske fått på mig under dagen”.
Vi bad Anna berätta om behandlingen som hon fick och även hur hon tyckte att de hjälpte henne på mottagningen. ”Jag fick gå och prata någon gång i veckan och sedan fick jag även en medicin som jag tog. Mina föräldrar var också med mig då och då. Det kändes ibland som om de tog över och jag bara satt och lyssnade så det var inte alltid så bra. Det var mest de som pratade med läkarna så hade jag fått göra om det idag så hade jag velat prata mer med dem själv”, säger hon. Anna skakar på huvudet när vi frågar henne om hon tyckte att BUP var till någon hjälp. ”Det som hjälpte mig mest var nog att min yngsta syster blev äldre och då avtog oron för henne. Då kunde jag förklara för henne om mina tankar och då förstod hon också eftersom hon blev äldre. Sen tyckte jag inte att BUP hjälpte mig så mycket. Jag fick olika läkare hela tiden och fick börja om från ruta ett och berätta om mina tvångstankar… och det blev drygt även om en del av behandlingen”.
Vi ville veta hur Anna kunde tipsa andra blivande lärare om hur man skulle kunna underlätta det för de barn som lider av psykisk ohälsa. ”Man ska absolut inte ignorera det. Även om den personen som mår dåligt inte visar det, så kan den faktiskt må dåligt. Man märkte kanske inte så mycket på mig att jag mådde dåligt men det gjorde jag. När de väl fick veta så var det precis som om de hade svårt att acceptera det. Det är viktigt för dem att förstå att man inte är mycket mer annorlunda än de andra även om man har en sjukdom”, förklarar hon. ”Han såg mig för den jag var och var väldigt hjälpsam. Han var själv rätt så speciell och väldigt sprallig person så han kanske kände en gemenskap med mig!”
Vi frågade henne hur hon trots sin sjukdom kunde ta sig igenom sin skolgång. ”Jag vet inte om det har med sjukdomen att göra men folk tyckte ofta att jag var unik på något sätt. Även
om jag alltid hade kompisar i perioder och var kompis med alla i klassen så var jag ändå mycket ensam och gick mycket och pratade med mig själv. Idag kan de säga att de trodde att jag ville vara ensam… att jag inte ville vara med dem för att jag tyckte att de var mesiga”.
4.2 Intervju med ”lärare, 55”
Vi har valt att kalla ”lärare, 55” för Eva. Hon har jobbat inom skolomsorgen i över 30 år och har erfarenhet av barn med OCD. Första gången hon upptäckte att en elev led av OCD började hon misstänka att något inte stod rätt till då denna elev ofta kom försent till lektionerna. ”När jag frågade henne vad som gjorde att hon alltid kom försent så svarade hon med att hon var tvungen att ”göra en massa” innan hon kunde komma. Det var då hon berättade om sina rutiner och det var i det ögonblicket som jag förstod att hon led av tvångstankar eftersom hon blev tvungen att utgöra tvångshandlingarna”, berättar Eva. Eva fortsätter att förklara att det inte blev någon som helst belastning för henne utan hon såg det mer som en utmaning att försöka förstå sjukdomen. Hon började därför leta fakta på internet och hon kontaktade även föräldrarna när hon misstänkte att flickan led av OCD.
När vi frågade Eva hur hon tycker skolan bemöter elever med OCD så berättar hon att hon tror att det skiljer sig från skola till skola. Hon tycker att man ska slå larm så fort man misstänker, att man inte ska dra ut på tiden. ”Det finns ingen direkt handlingsplan för dessa elever att utgå ifrån utan man får anpassa skolmiljön efter elevens behov som det även står i styrdokumenten om”, svarar hon på frågan huruvida det finns en handlingsplan för elever med OCD.
Eva fortsätter berätta när vi frågar hur skolan ska bemöta elever med OCD: ”Skolan ska bemöta dem med en förståelse. Det man kan göra är att ta upp det på föräldramöte så att de andra föräldrarna får veta och på så sätt kan de gå hem och prata med sina barn om det”.
Vi frågar henne om hon någon gång stött på lärare som inte velat göra ett samarbete med BUP. ”Jodå, det finns även de som har svårt för att ”ta in” och inte vill skilja på eleverna. Man måste i den situationen som exempelvis jag hamnade i för några år sedan då en flicka led av OCD, kunna skilja elever och elever. Alla är olika och har olika behov. De lärare som oftast har svårt för att se och förstå det, borde upplysas mera och ändra sin inställning. Jag hade till och med ett föräldrapar som erbjöd sig att komma med psykolog från BUP för att ge information till klassföreståndaren, men han vägrade tyvärr och påstod att han inte var intresserad av sånt där”, berättar hon och skakar på huvudet. Anna menar att det är det är
hemskt och man vill ju göra sitt yttersta för att föräldrar och elever ska känna en trygghet och pålitlig i skolan.
Vi frågade Anna om det funnits orosmoment i klassrummet och det erkänner hon att det har uppstått. ”Vissa barn i klassen kan inte riktigt förstå och då kan de känna en viss orättvishet. Ibland kan det till och med gå så långt att ett barn blir utsatt och mobbat för att de andra märker att det är något som inte stämmer”, säger hon.
På frågan hur man kan arbeta med hela klassen för att bygga en förståelse och respekt för de elever som har särskilda behov så svarar Anna att det är viktigt att man har diskussioner i klassen och att man pratat med barnen om vad det innebär att ha OCD. Hon anser att just ”pratet” är det viktigaste och om eleven själv vill berätta för sin klass, så går detta också bra. Man kan även ha olika övningar som man gör gemensamt för att öka förståelse”, avslutar hon.
4.3 Intervju med psykolog på BUP
Vi tyckte att det var intressant att höra intervjupersonernas olika åsyn och få ta del av deras erfarenheter av tvångssyndrom. Här följer nu resultaten av en psykolog som jobbar på BUP.
När vi hade tagit plats och berättat syftet med vår uppsats började vi ställa inledande frågor om BUP och vad de har för mål. Psykologen som vi kommer kalla för Lena tyckte att det var en stor fråga men berättade kort att BUP arbetar både för att förebygga men även bota eller lindra psykiatriska tillstånd hos unga. För att kunna få ett helhetsperspektiv jobbar de även med familjer och skolor. Vår följdfråga blev därför hur skolan samarbetar med föräldrar och BUP då hon ansåg att de samarbetar ofta med skolan. Lena berättade att man kan bjuda in lärarna från skolan vilket leder till att man har barnet i fokus. Hon påpekade även att lärarna på skolan och föräldrarna blir då deras co-terapeuter.
Vi började efter detta komma in på OCD och vilka symtom som är utmärkande samt hur man kan märka om ett barn lider av OCD. Lena tyckte att det finns många olika tecken som exempelvis kan vara att barn kan ha svårt för att passa tider, missar alltid bussen, kommer jämt försent. De kan lida av tvivelsjuka som Lena kallar det då barnen ofta tänker ” stängde jag nu av alla saker där hemma?” Det gemensamma tankarna för barn som har tvångssyndrom är den ständiga tanken som kallas ”Katastroftanken” vilket betyder ”Om jag inte gör detta så kommer så kommer detta och detta hända och då är jag skuld till att detta händer”. Det som Lena tyckte var viktigt för oss som lärare är att vi måste se varje barn. Det kan annars gå
åratal innan man lägger märke till ett barn och detta är en sjukdom som är skamlig för de som har sjukdomen och barnen kan känna sig att det är de mot hela världen. Det finns barn som knappt orkar ta sig ur sängen på morgnarna och de blir ständigt försenade. De måste kolla skolväskan 20,000 gånger, nudda vid lyktstolpar och vissa måste gå på ett visst sätt. Sen finns det barn som fastar i duschen, måste tvätta sina händer, skrubba sig. Dessa barn tappar också mycket humöret och kan bli upp stressade i olika situationer. De blir lätt aggressiva och kan vara sura etc. Som en lärare är det därför viktigt enlig lena att man kollar och iakttar för att lägga märke till vissa barn som kan lida av tvångssyndrom. Vidare pratade vi med Lena om hon anser att lärarna ute på skolorna har tillräcklig kunskap och erfarenhet kring barn med OCD och om hon ansåg att det behövs en större upplysning kring sjukdomen. Hon tyckte att det absolut borde upplysas mer och att de hade haft många fler patienter om man hade upptäckt sjukdomen i tid. Det är inte ofta föräldrar lägger märke till sjukdomen och då kan det enligt Lena ha pågått i flera år utan att någon har upptäckt det. Skolorna behöver upplysas mer och det var därför BUP gjorde info-träffarna på skolor med lärarna och skolkuratorer för att upplysa mer om sjukdomen. Om det skulle inträffa problem i skolan så har barnen kontakt med nyckelpersonerna som vet hur man ska tänka och göra. Lena berättar att ofta bestäms det av dessa nyckelpersoner att de ska ta emot vissa barn så att barnen kan öppna sig och prata.
Det vi vidare undrade över om det finns någon koppling kring OCD och några andra psykiska sjukdomar. ”Då är vi inne på någonting som är jättesvårt att beskriva och det kallas för
differsial diagnostik. Det vore väldigt enkelt om alla diagnoser vore ”nu är det detta här och
sen är det ingenting mer” men så är det ju sällan”. Depression utlöser inte tvångssyndromet men däremot så är barn som har tvångssyndrom ofta blir nedstämda eftersom det är en påfrestande situation. Det kan sedan utvecklas och leda till en slags ångest. Lena berättar även att: ”Om barn kanske känner att de inte klarar någonting, kanske drar sig undan för kompisarna, kommer ur sociala sammanhang och jag är inte som andra”. Det som vi härefter ville få reda på var vilka behandlingar BUP utför vid OCD. Lenas svar blev ”Vi använder oss av kognitiv beteende terapi och det är den metoden som man vet fungerar bäst. Medicin kan ju lindra men inte enbart medicinering”. Lena förklarade att om märker att kognitiv behandling inte ger någon framgång kan barnen få medicinering men det är en sista utväg eftersom man inte vill ge medicinering till barn. Det Lena ansåg som ger bäst effekt är kognitiv behandling oavsett om det är med medicinering eller utan. ”Behandlingen går ut på att börja på en låg nivå, du kan inte utmana Kebnekaise utan du börjar på Oxiebacken brukar jag säga, för annars är risken att man trillar ner rätt så hårt om du ger dig på det här svåra
först”. Hon berättar vidare att man kartlägger det som man anser är rimligt sedan tar man steg för steg. Är man då lärare på en skola och märker att ett barn ”mm gick hon inte på toa för 10 minuter sen? eller att barnet måste kolla skolväskan flera gånger om dagen för att försäkra sig om att alla saker är där. Tänk om jag missar något? Dessa barn går oftast och bär på en himla massa fram och tillbaka”. Dessa barn kan bli rädda för att glömma exempelvis en bok vilket gör att de måste titta många gånger och detta kallar man för ett slags säkerhetsbeteende. Vi ställde en följdfråga om man kan koppla det till social fobi ”Skulle man kunna säga, ja. Det går hand i hand. Då måste kunna behandla själva tvångssyndromet och hitta strategier och hård träning”.
Hon påpekade även att föräldrarna tar kontakt med BUP när de börjar bli bekymrade över sina barn eftersom de märker att något inte stämmer riktigt. Föräldrarna kan märka att det är ingenting som de kan klara av själva och då ringer de till BUP för mer hjälp. Det BUP gör först är en intervju med föräldrarna ”då kartlägger vi och föräldrar får komma hit och då får man en bild av barnets problem”. Vår sista fråga var hur vanligt det är att barn lider av OCD och om antalet har ökat samt vad det kan bero på. ”2-3 % av befolkningen lider av tvångssyndrom så har du en klass på 100 elever så har åtminstone 2-3 elever syndromet. Och när man väl börjat analysera kring hur många det är så kommer fler och fler på att det kan finnas fler, ”ja men jag vet en som…” exempelvis”. Lena berättade även om den rikstäckande förbundet Ananke som har upplyst tvångssyndromet och hon tror att medvetenheten om syndromet gjort att man idag kan anse att det finns flera som lider av sjukdomen än vad det gjorde för 10 år sen. ”Kort och gott så handlar det om en medvetenhet”.
4.5 Analys av resultat
I följande avsnitt kommer vi att diskutera författarnas slutsatser kring sjukdomen samt drar paralleller till vad våra informanter berättar. Vi försöker finna likheter kring dessa två källor och titta på våra bakgrundsfakta för att kunna göra en analys av resultatet.
Psykologen från BUP som vi intervjuade, påtalade det rikstäckande förbundet Ananke och vilken påverkan de har gjort om sjukdomen OCD. Medvetenheten har gjort att man vet mer om sjukdomen och fler och fler träder fram vilket leder till att procentantalet ökar. I vårt tidigare upplägg har vi nämnt att man förr i tiden trodde att barn som lider av psykisk störning bottnar i olämplig uppfostran men att man idag vet bättre (Riksföreningen Ananke).
Bejerot (2002) skriver i sin bok att de flesta människorna kontrollerar saker och ting en extra gång, fastän de vet att de har gjort det. Bejerot (2002) menar att detta är ”säkerhetshandlingar” och att man gör detta för att det känns tryggt men i sin förlängning så är det tvångstankar. Samma sak berättar ”Lena från BUP” att man kan få katastroftankar och tvivelsjuka det vill säga ”OM jag inte gör detta så kommer detta och detta händer och då är jag skuld till att detta händer”.
Kvinnan som lidit av OCD, ”Anna”, berättar att nummer 3 var hennes fara och hon gjorde allt för att undvika den siffran. Råkade det bli att hon räknade fel så tänkte hon att någon av de som hon älskade mest, hennes ena syster och hennes pappa, skulle dö. ”Det var inte bara att jag var rädd för att de skulle dö utan också att det då skulle vara mitt fel. Så om jag gick på tre eller hamnade på siffran tre så skulle JAG vara den anledningen till något skulle hända de”, säger hon. Man kan då dra paralleller och jämförelser med Bejerot (2002) och ”Lena” som berättar om katastroftankarna och säkerhetshandlingarna.
Bejerot (2002) skriver att de vanligaste tvångstankarna är bland annat att man har en rädsla för smuts eller bakterier och man blir rädd för att bli sjuk och tvättar händerna så ofta du kan. ”Anna” var jätterädd för att hon skulle få knark i sig och därför började hon tvätta sina händer överdrivet mycket. Hon blev också rädd för bakterier och smuts och anledningen till att hon
skrubbade sina händer fördärvade var för att tvätta bort de eventuella bakterierna och ”knarket” som hon samlat på sig under dagen.
Vi frågade ”Lena” om vilka behandlingar de utförde och hon svarade kognitiv beteendeterapi, även kallad KBT. Hon berättade att det var den metoden som hittills fungerat bäst eftersom man samtalar med patienten om problemen och kartlägger de mål man sätter upp och som man vill ska uppfyllas, steg för steg.
På vårdguidens hemsida står det att människor som lider av OCD skall behandlas med kognitiv beteendeterapi. Det innebär att man, precis som ”Lena” sade, utgår från hur individen ser på sig själv, sin omgivning och samtalar om sjukdomen. Terapin går ut på att man skall försöka förändra negativa uppfattningar och beteenden. Man kommer också överens med sin terapeut om ett behandlingsprogram –man kartlägger alltså de mål som man satt upp, som ”Lena” berättade för oss.
Läraren som vi intervjuade, ”Eva”, berättar att man ska försöka nå eleven på bästa sätt genom att försöka förstå sjukdomen och ge sitt fulla stöd. Enligt ”Eva” så ska man anpassa skolmiljön och utgå från elevernas behov. Hon har också upplevt att det uppstått ett visst orosmoment när ett barn haft en avvikelse men att man ska försöka diskutera med klassen och göra övningar så att klasskamraterna kan få en förståelse för sjukdomen. Andersson (1999) skriver att vissa elever i skolan upplevas som problem och då sätts olika hjälpinsatser till. En förklaringsmodell sätts in som åtgärd för dessa elevers problem och man vill skapa en förståelse. Förklaringsmodellen går ut på att avslöja olika värderingar hur man ser på samspelet mellan individ och miljö. Andersson (1999) beskriver att eftersom en elev ingår i ett skolsystem samt klassystem tillsammans med lärare och kamrater måste man först och främst komma tillrätta med problemen som eleven lider av för att kunna förändra elevens situation.
Vi går tillbaka och reflekterar över våra frågeställningar. Vi kommer fram till att vi har fått de svar vi ville få fram med hjälp av våra informanter och vår litteratur. Till exempel så har vi tagit reda på vad som är de utmärkande symptomen för OCD. Här är några av de vanligaste
• Du är rädd att du ska tappa ditt spädbarn i golvet. • Du är rädd för att vara oaktsam och utföra en katastrof. • Du har en rädsla för smuts eller bakterier.
• Du är rädd för att bli sjuk och tvättar händerna så ofta du kan. (Bejerot 2002).
Psykologen på BUP berättar också om de utmärkande symptomen. Hon menar att det finns olika tecken. Det kan vara svårt att passa tider. Många missar bussen och kommer jämnt försent.
Informant ”kvinna, 23” berättar att man inte ska ignorera sjukdomen och hon varnade även andra lärare för att vissa barn inte alltid visar att de mår dåligt, men att de kan må dåligt ändå. Hon menar att lärare ska ha ögonen öppna för alla.
Vår tredje informant ”lärare, 55” berättar att skolan ska bemöta elever med OCD med en förståelse. ”Det man kan göra är att ta upp det på föräldramöte så att de andra föräldrarna får veta och på så sätt kan de gå hem och prata med sina barn om det”, säger hon.
5. Slutdiskussion
Det vi vill ha åstadkommit med denna undersökning är att veta hur man kan hantera problem som innefattar psykisk ohälsa med fokus på OCD. Vi är båda intresserade av barn med särskilda behov och är nyfikna på vad psykisk ohälsa kan bero men även hur man bemöter dessa elever.
Anledningen till att vi valde att fördjupa oss kring OCD var ett allmänt intresse för syndromet och att vi utöka vår kunskap om hur man kan arbeta med de barnen i skolan. Om vi tar en överblick på de frågeställningar vi lade fram i början av vår uppsats:
• Hur märker man om ett barn lider av OCD? Vilka är de utmärkande symptomen? • Vad finns det för kopplingar kring OCD och andra psykiska sjukdomar?
• Hur skall skolan och lärare bemöta elever som lider av OCD enligt våra informanter?
Har vi fått svar på våra frågor? Fick vi fram kunskapen vi var ute efter i litteraturen respektive intervjuerna? Anser vi att det saknas något eller är vi nöjda med det vi åstadkommit?
I litteraturen så skriver Bejerot (2002) att man kan ställa frågor till den person som man misstänker har OCD. Hon nämner bland annat att man tvättar sig om och om igen fastän att man vet att man är ren, man kollar så att man har stängt av spisen upprepande gånger eller man måste göra vissa saker ett visst antal gånger. Om dessa saker stämmer in så kan det tyda
