Adopterade och identitet

Malmö högskola

Lärande och samhälle

Lärande och samhälle

Examensarbete

15 högskolepoäng

Adopterade och identitet

– Hur internationellt adopterade ungdomar ser på sin identitet

Adoptees and identity

How

international adoptees adolescents see on their own identity

Marielle Månsson

Lärarexamen 210hp Handledare: Ange handledare Barn och ungdomsvetenskap

2012-05-10

Examinator: Jonas Qvarsebo Handledare: Thom Axelsson

Abstract

Månsson Marielle 2011. Adopterade och identitet

Syftet med undersökningen är att studera hur internationellt adopterade ungdomar ser på sin identitetsutveckling under skoltiden, särskilt under grundskolans senare år.

Frågeställningarna är:

* Hur upplever internationellt adopterade ungdomar att deras utseende påverkar självbilden?

* Hur ser de på sitt identitetsskapande under skoltiden?

* Vilka tankar under skoltiden hade internationellt adopterade ungdomar kring sitt ursprung?

I den tidigare forskningen nämns det att internationellt adopterade ungdomar ofta känner sig som svenskar men på grund av sitt icke-vita utseende kan de ses som icke-svensk av andra individer i samhället. Det är vanligt att den adopterade känner sig bristfällig, underlägsen och ful på grund av sitt utseende. Men detta är något som urvalsgruppen inte har bekräftat.

Metoden som används i undersökningen är kvalitativ. Semistrukturerade intervjuer har genomförts med sex personerna. Dessa är mellan 20-30 år och adopterades från olika länder, de växte upp på olika platser i Sverige.

Resultatet av undersökningen visar att intervjupersonerna har det bra idag och att de inte tänker så mycket på sitt utseende eller att de skulle vara annorlunda. Deras upplevelser från skoltiden är blandad, vissa av intervjupersonerna hade en riktigt bra tid med vänner som accepterade dem för vilka de var, medan vissa av intervjupersonerna hade en sämre tid. De hade svårt att hitta sin identitet, med svåra funderingar som följd, och detta gjorde att de hade svårt att hinna med i skolan.

Innehållsförteckning

1. Inledning 6-7

2. Syfte och frågeställningar 8

3. Bakgrundsinformation 9-11

3.1 Adopterade barn 9-10

3.2 Hur går en adoption till 10

3.3 Vad säger de internationella reglerna om adoption 11

4. Tidigare forskning 12-17

4.1 Vad är en adoption? 12-13

4,2 etniskt identitet 14

4.3 etniskt ursprung 14-15

4.4 Identitet 15

4.5 Att vara annorlunda och att se annorlunda ut 16

4.6 Skolan 16-17 5. Metodval 18-20 5,1 kvalitativ intervju 18 5.2 Intervju 18-19 5.3 Urvalsgrupp 19-20 5.4 forsknings övervägande 20 6 Resultat 21-27

6.1 Hur ser urvalsgruppen på sitt formande 21-23

av identitet då och nu?

6.2 Skolan 23-24

6.3 Söka upp sina rötter i sitt ursprungsland 24-26

6.4 Hur ser det ut för urvalsgruppen idag 27

7. Analys 28-31

7.1 Att vara annorlunda och se annorlunda ut 28-29 7.2 Hur tänker de adopterade om sin skolsituation i högstadiet 29-30

7.3 Att lämnas bort 30-31

8. Diskussion 32-33

1. Inledning

Den här uppsatsen handlar om hur internationellt adopterade ungdomar ser på sitt identitetsskapande under skoltiden. Hur var det för dessa ungdomar att forma sig en identitet bland sina skolkamrater.

Att skapa sig en identitet i skolan är inte alltid lätt vare sig personen är svensk eller icke-svensk. För individer som är adopterad kan detta vara särskilt svårt, att vara svensk inombords, och bli uppfostrad med svenska seder och bruk, men kanske utseendemässigt se ut som icke-svensk kan ställa till det i sitt identitetformande. Inte sällan väcker det frågor av mer existentiell art: Vem är jag? Var har jag mina rötter?

För de adopterade spelar det också stor roll för hur de möts av sin omgivning. Författarna Carlberg m. f. l skriver i Internationellt adopterade i Sverige (2007) att adopterade har rapporterat om erfarenheter om kränkningar och diskriminering i samband med det icke-skandinaviska utseendet. Författarna fortsätter och skriva att forskning inte heller ger något säkert besked om identitetsproblem, kränkningar, och upplevda diskriminering påverkar den adopterades psykiska hälsa. Men det finns säkert besked om att om den adopterade har erfarenheter av rasism och

diskriminering, liksom identitetsproblem relaterat till fysiskt utseende, så finns risken för normbrytande beteende.

Eftersom jag själv är adopterad var jag redan under högstadiet intresserad av hur adopterade ungdomar tänker kring sin identitetsutveckling. Under min

lärarutbildning ökade detta intresse och jag ville ta reda på mer om detta i mitt examensarbete. Ett annat skäl till att skriva om adopterade och identitet är att det finns så lite forskning i ämnet och att samhället i allmänhet vet lite om de

adopterade och hur de tänker kring sin identitet. Därför vill jag lyfta fram de

adopterade och deras tankar, och på detta sätt öka förståelsen och kunskapen hur de adopterade ser på formandet av identitet.

2. Syfte och frågeställningar

Syftet med uppsatsen är att studera hur adopterade ungdomar ser på formandet av sin identitet. Personerna som deltar i min undersökning är i åldern 20-30 år.

Syftet besvaras med hjälp av följande frågeställningar:

* Hur upplever internationellt adopterade att deras utseende påverkar självbilden? * Hur ser de på sitt identitetsskapande under skoltiden?

* Vilka tankar under skoltiden hade adopterade kring sitt ursprung?

3. Bakgrund

Som bakgrundsinformation till den tidigare forskningen, lyfter jag fram vilka skäl som kan finnas när ett barn adopteras bort. Därefter ges en kort beskrivning av adoptionsprocessen och, slutligen, vad de internationella reglerna säger om adoption.

3.1 Adopterade barn

Författaren Annika Creutzer skriver i sin bok Adoptera - ett sätt att bli förälder (2002) att de barn som adopteras nästan i samtliga fall är från andra länder, så kallade internationella adoptioner. Svenska barn som adopteras inom Sverige får vanligtvis föräldrar som de haft en relation med sedan tidigare, exempel på detta kan vara släktingar eller fosterföräldrar. Creutzer skriver också att de barn som adopteras till Sverige ofta är barn till ogifta

föräldrar. Kultur och tradition gör att det blir svårt för en del kvinnor att behålla sina barn. Ofta gömmer dessa kvinnor sig på mödrahem när de ska födda och de återvänder sedan hem igen utan att berätta för någon vad som hänt. I Indien är pojkar som regel mer välkomna och fattiga familjer väljer ibland att adoptera bort sina döttrar. Desamma gäller för Kina där det som regel är flickor som adopteras bort, dessa barn är oftast så kallade hittebarn.

De flesta barn som adopteras idag kommer från länder där utseende ofta skiljer sig markant från ”det typiskt svenska”. De kommer bland annat från Kina, Indien och Ryssland. Innan ett barn lämnas för adoption görs en noggrann undersökning i hemlandet. Oftast är det så

att barnet är tillgänglig för adoption inom hemlandet en tid innan det blir aktuellt för en nationell adoption.

Cretuz fortsätter och skriva att ibland får adoptivförälder veta lite och ibland mycket om barnets historia. Det kan vara olika för olika länder, men bakgrundsinformationen kan också variera i samma land för olika barn. Adoptivföräldrarna ska vara öppna med vad de vet och erfarenheten säger att öppenhet om adoptionen har en stor betydelse för barnet

(Cretuz, 2002)

Adoptivcentrum är en ideell förening som förmedlar internationella adoptioner och bevarar adoptivfamiljernas interesse. Dom menar att för den adopterade handlar det om att kunna hantera sina frågetecken om sin adoption och kanske kunna måla upp sanningar om sin bakgrund och om sina biologiska föräldrar. Och för en del andra adopterade krävs det ett arbete för att kunna leva med sin kunskap om att de biologiska föräldrarna inte har kunnat behålla sitt barn, i många fall beror detta på trasiga och misslyckande från de biologiska föräldrarnas sida. Exempel på detta kan vara att mamman är missbrukare, pappan är

psykiskt sjuk eller så kan det vara så att föräldrarna var fattiga. Detta är något som kan vara svårt för den adopterade och ta in (Adoptivcentrum, 2011-03-20).

3.2 Hur går en adoption till

I det följande ges en beskrivning av adoptionsprocessen. Här beskrivs det hur föräldrar ska gå tillväga när de ska adoptera.

 Ta kontakt med kommunen för en hemutredning.  Få kommunalt godkännande som adoptivföräldrar.  Välj adoptionsorganisation och land.

 sammanställ ansökan och skicka den, genom adoptionsorganisationen till det utvalda landet.

 Barnbeskedet, Både du och kommunen ska formellt tacka ja till detta barn.  *Åk och hämta ditt barn

3.3 Vad säger de internationella reglerna om adoption

Huvudsyftet med adoption är att ge ett barn, som inte har möjlighet att tas hand av sin biologiska familj att denna får en annan familj. Att barnets bästa ska beaktas.

Att de personer som har ansvaret för barnet ska välja ut den mest lämpligaste miljön för barnet.

De biologiska föräldrarna ska - om de är kända - få tillräckligt med tid och rådgivning innan de fattar beslut om barnets framtid. Barnet ska i första hand placeras i en familj i sitt hemland innan den adopteras internationellt.

Och slutningen, den som medverkar vid en adoption får inte göra sig otillbörlig ekonomisk eller annan vinst.

4. Tidigare forskning

I detta kapitel kommer jag att presentera tidigare forskning om adoption och begrepp som är relevant för undersökningsområdet. Det kommer att ges en bild av hur adopterade ser på sin adoption, sin skolgång och sitt formade av sin identitet.

4.1 Vad är en adoption

Den vanligaste formen av adoption i Sverige idag är internationell adoption. Det innebär att ett adoptivbarn kommer till adoptivföräldrar i något annat land än vad de är födda i (Höjer 2005).

Sveriges första adoptionslag kom 1917, men lagen har reviderats flera gånger. Under 1950-talet, reviderades lagen för första gången så att beslut om adoption innebar ”starka

adoptioner”. Detta betydde att alla juridiska band fråntogs från de biologiska föräldrarna och istället övergick till adoptivföräldrarna. Under 1970-talet, reviderades lagen igen och nu blev alla adoptioner, oavsett när de skett ”starka adoptioner” med full arvsrätt. ”Den lagen som gäller idag är från 1997 och innebär att Sverige tillträtt Haag- konventionens

föreskrifter om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner” (Landerholm, 2003). Mellan åren 1960-1971 genomfördes cirka 90 000 adoptioner i Sverige. En procent av alla barn i Sverige var adopterade under dessa år, men på 1960-talet minskande adoptionerna i Sverige. Orsaken till detta var att svenskarna fick det bättre ställt socialt, det producerades bättre preventivmedel och det blev lättare för kvinnor att göra abort. Ensamstående mödrar fick det lättare att behålla sina barn, de fick stöd och hjälp från samhället. Under 1970-talet

började svenskarna adoptera internationella barn till Sverige i allt större utsträckning och nådde sin kulmen under 1970-talet. Detta berodde på att allt fler svenska barn inte var tillgängliga för adoption. De var de ”utvalda barnen” som hade störst chans att bli adopterade. De ”utvalda barnen” bodde på barnhemmen. De ”utvalda” barn som blev adopterade från barnhemmen hade tur, det var stor dödlighet på barnhemmen. Därför kallas barnen som blev adopterade de ”utvalda barnen” för de undkom dödligheten på

barnhemmen. Under denna period adopterades 2000 barn per år (Höjer, 2005)

Det finns flera skäl till att den internationella adoptionen ökade. Forskaren Landerholm (2003) menar att anledningen till att de internationella adoptionerna inleddes var att man präglades av en idé att man skulle hjälpa barn från fattigdom och krig. En annan bidragande idé till att internationella adoptioner tog fart var att man skulle skapa en familj med olika färger, en så kallad ”regnbågsfamilj” och den bestod av människor med olika bakgrund med lika villkor

För att kunna genomföra många adoptioner som möjligt hade nio svenska organisationer startats för att förmedla adoptioner. Föräldrarna fick det lättare att kontakta just den organisation som de tyckte stämde bäst in på deras önskemål angående väntetid, kostnad och ursprungsland. På 1990-talet minskade antalet adoptioner och detta på grund av förändringar i adoptionsförfarandet i en del länder (Carlberg & Nordin, 2007).

Idag adopteras mer än 30 000 barn internationellt varje år och över 100 länder är berörda. Från vilka kontinenter kommer adoptivbarnen? Asien var den största kontinenten av adoptionsländerna mellan åren 1969 och 2003. Därefter kommer Amerika och sedan Europa.

Sverige är det största mottagarlandet av internationella adopterade barn i förhållande till landets folkmängd. En orsak till detta kan vara att det är så att vi kan ha lättare att få adoptera barn utomlands. Detta kan bero på att vi har bättre skydd och hjälp som föräldrar om något skulle hända barnet. (Höjer, 2005)

4.2 Etnisk identitet

I Billings uppsats Att vara internationellt adopterad beskrivs begreppet etniskt identitet som utseende, språk, etniskt grupptillhörighet samt en kulturell tillhörighet och intresse för ursprungskultur. Den etniska identiteten kan delas upp i två grenar, etnisk

självidentifikation och extern identifikation. Självidentifikationen är den gren som den adopterade tillskriver sig själv och extern identifikation utses av andra och var den adopterades personenen etniska tillhörighet hör hemma. För att få en positiv

identitetsutveckling behövs en bra balansgång mellan självidentifikationen och extern identifikationen.

4.3 Etniskt ursprung

Cederblad gjorde en studie år 1994 och som nämn i Billings uppsats att vara internationellt

adopterad, där berättas det att svenska adopterade ungdomar blir stoppade på svenska

gränsen för att behöva visa sitt pass, människor som de inte känner blir förvånade att de pratar så bra svenska. Några har till och med pratat engelska med dem i tron att de inte kan prata svenska. Dessa händelser utspelar sig ute i samhället och inte i deras bostadsområde eller i skolan/ jobbet, utseendet blev en etnisk markör för deras icke svenska ursprung. Vidare i uppsatsen berättades det att en uppföljning på undersökningen som gjordes år1994 av Irhammar, det spelar ingen roll om man har barn för den etniska självreflektionen, det spelar heller ingen roll om man besökt ursprungslandet eller inte.

När det gäller den externa identifikationen hos adopterade har de flesta blivit bemötta som invandrare, oftast på ett negativt sätt. Det kan vara när de behöver hjälp i en affär eller något liknade. Men de känner sig inte diskriminerade när de söker jobb eller på arbetsplatser. ( Billing, 2004)

Billing skriver vidare i sin uppsats att den tidigare forskningen visar att internationellt adopterade ungdomar tar avstånd från invandrare och flyktningar och att de istället betonar att de är adopterade. Detta är något som är viktigt för deras status. Många unga adopterade

är oroliga för att bli betraktade som invandrare då det finns negativa attityder mot dessa i samhället.

I olika studier som har gjorts i åldern25-34 år så visade sig att hela 88 % känner sig som svenskar trots att ca 80 % har blivit missuppfattade som invandrare. 40 % har blivit mobbade eller känns sig illa till mods på grund av sitt utseende. ( Billing, 2004)

4.4 Identitet

Den adopterades identitetsutveckling är ett resultat av både biologisk utveckling och socialt samspel. Ett adoptivbarn fortsätter sin biologiska utveckling men det sociala samspelet förändras. Pyskologen Erikson hävdar i boken Internationellt adopterade i Sverige att barn har olika faser i deras utveckling och att varje fas kännetecknas av särskilda utmaningar som måste lösas i samspel med omgivningen. Med detta menar Erikson att förr eller senare måste adoptivbarnen bli medvetna om att de har två uppsättningar föräldrar i sin

identitetsuppfattning. När barnen adopteras bort har de redan föräldrar men när de

adopteras får de nya föräldrar, med detta menas med att de har två uppsättningar föräldrar i sin identitetsuppfattning. Att vara adopterad innebär inte bara att de blir valda utan också bortvalda, de får en ny familj men de förlorar en familj (Carlberg, Nordin, 2007).

Erik H. Eriksson är nämnd i Goldingers (1986) bok Tonårstiden och han tar upp negativ- och positiv identitet. Positiv identitet är att en person accepterar en annan person för hur denna person är i sin personlighet och att dennas vänner tycker att personen duger. Negativ identitet är att någon person låsas vara en person som den egentligen inte är, men personen lever upp till omgivningens förväntningar och attityder genom att vara personen som omgivningen accepterar. Personen får känsla av att den inte duger som den är. Men behovet att vara någon, att ha en identitet bland sina vänner är mycket stark. Är man inte någon som duger, blir man en motsats, någon som inte duger och det vill ingen vara.

Erik H Eriksson är en dansk-tysk psykolog och han har en teori om människans

identitetsutveckling. Hans teori gäller i alla livets faser. (Socialpsykologi, Erik. H Erikson 2012)

4.5 Att se annorlunda ut, att vara annorlunda

Hubinette, Tigervall, 2008 menar i sin bok Adoption med förhinder att internationellt adopterade i stor utsträckning känner sig som svenskar men på grund av sitt icke-vita utseende oftast ses som icke- svenskar av andra människor i samhället. Det är vanligt att adopterade känner sig bristfällig, underlägsen och ful. De ser inte ut som det vita

skönhetsidealet utan att ha fått kämpa med att fått lära sina icke-vita kroppar. Vissa

adopterade går så långt att de gör olika experiment med sitt hår och smink och till och med opererat vissa kroppsdelar som till exempel näsan, detta för att se mer västerländsk ut. Men en icke- vit person kan aldrig jämföra sig med en vit person, för att icke-vit är alltid

underordnad rent etniskt. Ett resultat av att internationellt adopterade utvecklar en självbild där de accepterar den roll de blir tilldelade utan individuella drar och särtecken

De internationellt adopterade har någon gång haft tankar på sina biologiska föräldrar och dessa tankar ges i uttryck i frågor som tänker de på mig? Varför lämnade de bort mig? Författarna i boken Internationellt adopterade i Sverige tar upp om detta och de menar att det beror på att den adopterade vill ha något och spegla sig i, en biologisk spegel där de själva kan få bekräftat vem de liknar och kanske till och med en bild hur de kommer att se ut i framtiden. Men det är få adopterade som vill gå så långt att de vill söka upp sina biologiska föräldrar (Carlberg & Nordin, 2008).

4.6 Skolan

I boken Adoption med förhinder (Hubinette & Tigervall, 2008) ges det en bild att det inte bara är elever som behandlar de internationellt adopterade på ett speciellt sätt, utan också personalen. Den internationellt adopterade blir kategoriserad som icke-vit och sätts i förbindelse med andra klasskamrater med utländsk bakgrund. Detta aktiva sorterade och sammanförande från vuxenvärlden i skolan gör att internationellt adopterade blir förenade med personer som är icke-svenskar och att de tillsammans utför en enda stor massa med icke-vita, personer som är mörkhyade oavsett migrationsmetod och diasporatillhörighet. Detta går att tolka som att lärarna ser de internationellt adopterade som något annat än

etniskt svenska och anser att dem är lämpliga att fungera som en länk mellan infödda och invandrare.

Internationellt adopterade kan ha svårt att känna att de har tillhörighet med andra grupper. Tonårstiden innebär att adoptivbarnet successivt flyttar från sin familj och kamraterna blir viktigare. Och för att inte vara utanför kamratskapet och få vara med, gäller det att inte avvika från kamraterna eller de normer som finns inom kamratgruppen. Att då, som internationellt adopterad, ha ett icke-vit utseende kan vara väldigt påfrestande. Risken är stor att den adopterade själv, familjen och andra i omgivningen blir nervärderad. Som ni alla vet, finns det främlingsfientlighet i vårt land och som i stor del drabbar invandrare men också adopterade. Men det spelar ingen roll hur väl den adopterade tar sitt utseende för hon/han måste leva med det, det sitter i kroppen och det kommer man aldrig ifrån. Det är kroppen andra människor reagerar på och ser. Internationellt adopterade tycker det är jobbigt att känna sig svensk inuti men att de blir behandlade som icke-svenskar. Och i värsta fall kan det bli så att man som internationellt adopterad inte blir accepterad i grupper som är accepterade av samhället utan söker sig till andra grupper som är mindre osociala för att finna sin tillhörighet där (Landerholm, 2003)

5. Metodval

För att få svar på frågeställningarna i uppsatsen används en kvalitativ metod. Mer specifikt genomförs semistrukturerade intervjuer med sex personer från olika delar av landet. Undersökningsmetoden är lämpligast för att uppfylla syftet med undersökningen.

5.1 Kvalitativ intervju

Anledningen till att jag valde kvalitativ intervju framför enkäter, var för att jag ville se om intervjupersonernas erfarenheter var likartade eller om det skiljde sig åt, en annan orsak var att urvalsgruppen skulle få berätta så fritt som det var möjligt. Detta för att få ut så mycket så möjligt av urvalsgruppens erfarenheter. Att genomföra undersökningen med enkäter medför att svaren blir kortfattade och inte utförliga. Vid intervjutillfällen tilläts

respondenterna berätta om sina erfarenheter om sin idententsformade främst under

grundskolans senare år men även hur de har det nu. Genom detta sätt får jag mer spännande material och jobba med.

5.2 Intervju

Respondenterna i urvalsgruppen växte upp i olika uppväxtmiljöer, de flesta av dem växte upp i mindre orter och någon i en mellanstor stad. Urvalsgruppen hade föräldrar som de kunde dela sina tankar med. Undersökningen genomfördes på olika sätt, detta berodde på vilket sätt intervjupersonen var tillgänglig för intervjun. Några intervjuer genomfördes per telefon, och detta gjordes för att intervjupersonerna bodde i andra län än Skåne. De andra två intervjuerna åkte jag till en bestämd plats och genomförde intervjun på plats.

Den vanligaste undersökningsformen i en kvalitativ undersökning är semistrukturerad

intervju. En semistrukturerad intervju är mer som ett samtal och personen som blir intervjuad berättar öppet och fritt och forskaren styr samtalet så lite som möjligt. När samtalet blir öppet kommer forskarens förbestämda frågor mer fritt. Detta kan variera från ett intervjutillfälle till ett annat intervjutillfälle (Solvang & Holme 1997). I Examensarbetet

i lärarutbildningen – undersökningsmetoder och språklig utformning skriver Johansson m.fl.

att denna intervjuform är beroende på vad som kommer fram under intervjuns gång. Syftet med de förbestämda frågorna är att forskaren ska få svar på sina frågor inom ett bestämt område (Johansson & Svedner (2006). Författarna till boken Att analysera berättelser menar att när en forskare intervjuar en person kan berättandet ge oss en djupare och en tydligare bild av oss som individ eller som grupp och syftet med att intervjua är att sätta sig in i andras människors upplevelser i livets olika fraser. Dahlborg- Lyckhage, (2006)

Som hjälpmedel när intervjuerna genomfördes använde jag mig av Iphone, och när det var per telefon använde jag mig av papper och penna för att skriva ner det som sades under intervjun.

5.3 Urvalsgrupp

Respondenternas ålder i urvalsgruppens är mellan 20 och 30 år och de är adopterade från olika länder: Indien, Kina, Litauen och Finland och Korea. När de kom hit till Sverige var de allt från några månader gamla till gymnasieåldern. Vissa personer i urvalsgruppen adopterades privat via privatpersoner i ursprungslandet, och några adopterades genom förening som till exempel adoptivcentrum.

För att få en stor empiri, försäkrade jag mig om att få största möjliga variationsbredd i urvalsgruppen (Solvang & Holme 1997). Jag fick en stor variationsbredd på respondenterna som var med i undersökningen, de kom från olika platser här i Sverige, växt upp med olika försättningar i livet och är olika som personer, därmed hade de olika erfarenheter att berätta.

Jag sökte upp adopterade via internet och främst då genom hemsidan Facebook, jag blev medlem i flera grupper (t ex ”Adoptivcentrum”, ”Vi är adopterade”, ”Adopterade från

Indien”) och skrev ett öppet inlägg på deras sidor, där jag berättade om mitt examensarbete och där frågade jag också om det fanns någon som ville vara med i en undersökning om adopterade och identitet främst under grundskolans senare år. Jag nämnde hur de kunde komma i kontakt med mig och frågade om de ville delta i intervjun. När en person ville vara med kontaktade de mig på min mailadress, och där berättade jag mer ingående vad intervjun skulle handla om.

5.4 Etiska forskningsövervägande

Innan jag genomförde de semistrukturerade intervjuerna talade jag om för urvalsgruppen att deras integritet skulle skyddas, det vill säga, att jag kommer att skriva så att det inte alls framgår exakt vilken person jag har skrivit om i min undersökning. Jag skulle även fingera deras namn. En viktig aspekt att komma ihåg som forskare, är att nämna för den som ska bli intervjuad, är att när man genomför en kvalitativ intervju så är det inte ovanligt att man kommer in på frågor av privat karaktär (Solvang & Holme 1997). Detta har jag varit väldigt noga med att berätta för intervjupersonerna och jag berättade även att de fick avbryta intervjuerna när som helst.

6. Resultat

I detta kapitel redogörs för resultaten av min undersökning. Några av frågor som ställs är: vilka erfarenheter har urvalsgruppen om sitt identitetsformande under grundskolans senare år och kan de tänka sig söka upp sina biologiska föräldrar.

6.1 Hur ser urvalsgruppen på sitt formande av identitet då

och nu?

Majoriteten av urvalsgruppen tänker inte på hur de ser ut och att de är annorlunda jämfört med sina vänner. När jag ställde frågan till dem, hur det kan komma sig, så svarade de på frågan att detta kan bero på att de bor i mindre orter i Sverige, där invånarna känner varandra. Invånarna känner föräldrarna och i sin tur har de lärt känna barnen. En annan orsak kan vara att de flesta har ett skandinaviskt utseende och ser ut de andra i samhället, därmed slipper de känna att de är och ser annorlunda ut. Dessa personer har heller aldrig blivit utsatta för rasism. Men för de som har icke-vit utseende i urvalsgruppen har någon gång har fått höra rasistiska uttalande. Men för en respondent som deltog i undersökningen var det motsatsen, trots att hon är mörkhyad blev hon inte mobbad eller utsatt för rasism. Men i högstadiet tänkte hon mycket på att hon såg annorlunda ut. Hon berättar för mig att hon brukade fundera på på hur lik sin mamma hon var, om hon hade samma näsa som henne eller likadan ansiktform som henne. Hon fortsätter och berätta om sin högstadietid och om att se och vara annorlunda och ändå hitta sin grupptillhörighet.

"Förr var jag osäker och sökte svar på vem jag var som person och var jag tillhörde i samhället, som tonåring vill man ju tillhöra en grupp, men det var svårt för mig att finna en grupp på grund av jag är mörk men uppvuxen med svenska traditioner och seder. Det kändes som jag var mitt i mellan två samhällsgrupper, svenskar och invandrare. Men till slut efter långt sökande så fann jag en grupp som jag kände tillhörighet med. idag är det annorlunda, nu tänker jag inte så mycket på att jag är adopterad, nu har jag blivit mer säker på mig själv och vet vem jag är, så det har blivit lättare att lägga dem tankarna bakom sig." Elsa 2011-10-31

En annan person i undersökningen delar också denna åsikt och berättar för mig hur det var för just honom.

"I mellanstadiet var allt bra, allt fungerade bra med skolan, vänner och tjejer. Mensen i högstadiet förändrades allt, jag var inte längre populär och hade svårt för att skaffa mig nya vänner, varför det blev så vet jag inte, och det var också då som jag började tänka på att jag såg annorlunda ut än mina vänner. Jag blev uppfostrad och hade samma traditioner men det var något som skiljde mig och mina vänner åt, jag var mörk det var inte dom. Det kom upp funderingar om mina biologiska föräldrar, varför lämnade bort mig, är jag lik dom. Många olika frågor dök upp i mitt huvud som jag inte kan och vill få svar på. ”David 2011-10-31

I det stora hela tycker urvalsgruppen att det är en fördel att vara adopterad, men den åsikten har de inte alltid haft, men om detta jag tar upp längre fram i texten.

Några personer i urvalsgruppen har någon gång under sitt levnadsår tänkt på sina rötter och på sina biologiska föräldrar men vill inte söka upp dem i ursprungslandet. En orsak till att de inte vill söka upp sina rötter enligt dem själva är för att de känner sig hemma är i Sverige och vill inte gräva i det förflutna, de menar "att man inte vet vad man hittar och hur man

hanterar det nya sen. "En annan orsak som de tror det beror på, är att en adopterad kan ha

en inre bild inom sig om hur det kommer blir när man söker upp sina rötter/biologiska föräldrar och den bilden gör att man avstår.

Urvalsgruppen befann sig i grundskolans senare år när de började tänka på sina rötter och tankar om deras ursprung kom upp, det var också då som några av dem började få inre konflikter med sig själv och dessa inre konflikter kunde bero på att de hade minnen från sitt ursprungsland och som dök upp i deras huvud, de blev mer och mer medvetna att de har två identiteter, en i sitt födelseland och en här i Sverige. Det jobbiga i det hela för de

av dem att det blev så starkt och jobbigt att de fick söka efter psykologisk hjälp och ta medicin för att kunna bearbeta detta.

6.2 Skolan

Urvalsgruppen beskrev grundskolans senare år som en känslig och tuff period i deras liv. Det är en period i livet då man som tonåring ska visa för sina skolkamrater att man duger och att man är någon som person. Detta kan vara tufft och svårt för alla tonåringar men för en tonåring som är adopterad kan detta bli extra svårt. De kan ha svårt för att prata om att de är adopterad och därmed ha svårt att hitta en identitet bland sina skolkamrater, eller så kan det vara så att de har minnen som kommer upp från sitt ursprungsland som är starka så att de tar upp deras tankar så mycket att de får ångest och inte orkar gå i skolan. Om just detta är det en person i urvalsgruppen som erfarit och berättar för mig om:

”Högstadietiden var ingen rolig tid trots att jag hade några vänner som jag kunde vara med på fritiden, men i skolan var det jobbigt och svårt, jag blev mobbad på grund av mitt utseende. Och detta varade i två år innan läraren till slut tog tag i problemet, efter det blev det bättre och jag fick några fler vänner. ”Elsa 2011-10-31

Men högstadietiden behöver inte alltid vara negativ tid utan också positiv, som för en respondent i urvalsgruppen. Hon kände att hon hade tillhörighet från första dagen i högstadiet. Hon lärde känna sina skolkamrater som var svenskar och dessa gav henne självförtroende och såg henne som svensk. Hon var en av dem och hon behövde inte tro att hon inte dög.

En medelålders kvinna i urvalsgruppen delar också den erfarenheten att högstadietiden var en rolig tid och hon berättar glatt för mig:

”I högstadiet förändras mitt liv helt, plötsligt fick jag mycket vänner som accepterade mig för den jag var. Tyvärr var det inte så i mellanstadiet, jag blev mobbad och inte accepterad, på grund av mitt utseende. Gympan i mellanstadiet har jag svåra minnen från, de andra klasskamraterna ville inte ta mig i handen och detta gjorde att jag hade

svårt att duscha tillsammans med dem och att vara med på lektionerna. Men när jag sen kom upp i högstadiet förändrades allt som jag berättade om tidigare, jag blev populär med mycket kompisar så den tiden minns jag med glädje. ”Elsa 2011-10-31

En tjej som adopterades från en finsk familj till en adoptivfamilj och som jag skriver mer om nedan i texten berättade för mig:

”Att högstadietiden var en jobbig tid som individ, men aldrig som en grupp i skolan. Jag kände aldrig att jag behövde anpassa mig till mina skolkamrater och de såg mig för den jag var. Men de flesta skolkamraterna tog mig som jag var svensk för jag uppförde sig som svensk. Som liten kände jag att blev bortvald och det har gjort att jag alltid varit självreflekterande och det har lett till att jag har kunnat hålla distans till folk och olika grupper.” Pia 2011-09-15

6.3 Söka upp sina rötter i sitt ursprungsland

Majoriteten av urvalsgruppen har haft tankar på varför de lämnades bort, en respondent som jag intervjuade berättade om sina biologiska föräldrar och att de var tvungna att lämna bort henne. Hennes mamma var missbrukare av alkohol och pappan misshandlade

mamman. Men en dag blev det för mycket för henne och allt brast, hon berättade för sin fröken hur hon hade det hemma och de sociala myndigheterna kopplades in. Hon blev placerad på internatskola som heter Livslust. Samtidigt som hon var på internatskolan hade hon en adoptivfamilj som hon var hos under sommaren och loven. Efter internat tiden flyttade hon till en egen lägenhet och hade samtidigt kontakt med sin adoptivfamilj som hon har kontakt med än idag.

Jag frågade henne hur hon känner för tanken när hon tänker tillbaka att hon var tvungen att hamna på internatskola för att hennes föräldrar inte klarade av och ta hand om henne på grund av sina missbruk. Hon svarade att det var hennes räddning.

”För tänk vad som kunde ha hänt om jag hade varit kvar hemma hos mamma och pappa.” Anna, 2011-09-14

Intervjupersonerna i urvalsgruppen som berättade att de inte tänker tanken på varför de lämnades bort av sina biologiska föräldrar, har inte heller många tankar på sitt

ursprungsland, det som fångar deras tankar är mer om de liknar någon av sina biologiska föräldrar eller om de har någon egenskap från dem.

Att besöka sitt ursprungsland har några av urvalsgruppen gjort. En person berättade för mig att hon och hennes adoptivfamilj åkte ner till hennes ursprungsland Kina. Hon berätta för mig:

”Jag hade tankar på att en gång föddes jag här, och mycket av mina tankar var, vad skulle hänt om jag inte blev adopterad, skulle jag då också hamna på gatan och uppträdda som akrobat för att överleva min vardag. Men jag kände ingen samhörighet med mitt ursprungsland.” Kajsa 2011-09-5

Linda, en annan respondent i undersökningen berättade om när hon åkte ner till sitt ursprungsland Indien med en god vän.

”När jag väl kom till Indien efter en lång resaoch stod på tunnelbanan i Indien så stod lokalbefolkningen och stirrade på mig. Det blev inte bättre när jag kom ut i själva samhället. Folk fortsatte stritta på mig och en del ville känna på mina kläder. De såg att jag kom där ifrån men att jag var turist nu och rikareklädd. Men att de stirrade och tog på mig tyckte jag var mycket obehagligt. Vissa stunder var det så jobbigt för mig att fick jag ha polis eskort för att kunna gå någonstans. Men annars tycker jag att Indien är ett fint land, och det var kul och uppleva kulturen men vill inte söka upp mina rötter. Det är inget för mig.” Linda 2011-09-19

I texten här ovan berättade Linda om att hon åkte till Indien för att enbart se hur det är i deras ursprungsland. Men det finns även dem som vill söka upp sina rötter. Så var det för tjejen från Finland. Hennes biologiska familj bodde i Finland men hade svårt för att ta hand om henne så hon adopterades till en adoptivfamilj i Finland. Adoptivfamiljen flyttade till Sverige där hon bor idag. När hon var i 15 års ålder började hon tänka på sitt ursprung och hade en del Inre konflikter inom sig. Hon berättar för mig:

”Mitt inre barn kunde inte förstå varför mina biologiska föräldrar lämnade bort mig och jag kände mig bortvald. Min mitt vuxna inre förstod varför mina föräldrar gjorde som de gjorde.” Pia 2011-09-15”

Hon började tänka mer och mer på sitt ursprung och på sina biologiska föräldrar, en dag bestämde hon sig för att söka upp sin biologiska pappa. Hennes mamma gick bort när hon bodde där tidigare i uppväxten. Hon sökte som sagt upp sin biologiska pappa och det blev ett personligt och fint möte mellan pappan och henne. Pia fortsätter och berätta för mig:

”Det var kul och träffa min pappa en gång på riktigt men jag kände också att det räcker med det. Idag har vi bara lite sms kontakt lite då och då och det är fullt tillräcklig.” Pia 2011-09-15

Jag frågade henne om hon nu har funnit ro, nu när hon känner till sina rötter och till svar fick jag att det hade hon och hon berättar vidare att genom resan hon gjorde, var både känslomässigt och psykiskt jobbigt så tycker hon att hon har blivit starkare som person och att hon idag känner sig stolt för att vara adopterad. Nu har hon kunnat gå vidare i sitt liv och hon tänker inte så mycket på att hon är adopterad eller på sitt ursprung. En annan person i urvalsgruppen berättade för mig att hennes tankar på sitt ursprungsland var så stor så att hon började leta efter sina biologiska föräldrar. Hon fortsätter och berätta för mig att

”Jag hade sådana funderingar på hur det var i mitt ursprungsland och på mina biologiska föräldrar så jag kände att jag var tvungen att börja leta och åka ner till ursprungslandet Korea Jag började leta i landet, besökte barnhemmet och pratade med en rad personer för att försöka hitta mina biologiska föräldrar. Men tyvärr fann jag inte. Jag reste hem besviken men med ändå en stolt känsla inom mig, jag var stolt att jag besökt mitt ursprungsland och gjort ett försök att hitta mina biologiska föräldrar. Efter den resan kände jag att jag kunde lämna de tankarna om mitt ursprungsland och föräldrarna bakom mig, det var lättare nu att går vidare.” Karin 2011-10-31

6.4 Hur ser det ut för urvalsgruppen idag

Idag har de adopterade inga större problem med att forma sin identitet. Enligt dem själva kan detta bero på att de har blivit mycket säkrare på sig själv och att de bryr sig mindre om vad andra människor ska tycka eller tänka om dem. Under en av intervjuerna berättade en respondent att hon har inget problem med att forma sig en identitet bland hennes nya

vänner men i kärleksrelationer får hon kämpa med sig själv. Hon förklarar att när hon får en pojkvän känner hon att hon inte är värd att få den sortens kärlek. Hon är medveten om problemet och säger att detta är något hon jobbar med, att hon visst är värd att få kärlek. Varför hon har den känslan tror hon själv att det beror på att hon som barn blev bortvald och att det har något samband med varandra.

En annan person som deltog i undersökningen berättar att hon alltid har haft det lätt för att skapa sig en identitet bland sina vänner. Linda som jag har skrivit om innan berättar för mig att när man träffar henne för första gången så uppfattar man inte henne som adopterad utan som svensk. Hon uppför sig ”svenskt”. Hon har lätt för att skapa nya kontakter och prata med folk och är den som säger vad hon tycker och tänker. Och detta är något som är en bidragande del som folk ser henne som svenskt, enligt Linda själv.

Under ett intervjutillfälle berättar en annan respondent:

”Idag har jag vänner och de vet jag att de verkligen är mina riktiga vänner. Men jag har också fått nya vänner genom jobbet. Jag känner att jag inte har svårt för att skapa nya kontakter men tyvärr har min sjukdom gjort att jag har blivit lite frånvarande och gör att jag är hemma mycket. Men jag kämpar på och är på bättringsvägen och jag brinner för min lilla dotter. ”Elsa 2011-10-31

En respondent i undersökningen, och som för övrigt är den enda killen som deltar i

undersökningen (David) berättar under ett annat intervjutillfälle om sin framtid och hur han har det nu. Han säger att han är nöjd med sitt liv, har lätt för att få nya vänner, trivs med sitt arbete och sina kollegier. De vänner han har ser honom som svensk och han tänker inte längre på sin bakgrund eller att han ser annorlunda ut än vad hans vänner gör.

7. Analys

Resultatdelen handlade om vad undersökningen kom fram till, i analysen fördjupar jag resultatet, knyter an till tidigare forskning och teori. Rubrikerna i analysen är snarliknande som i den övriga texten för att underlätta läsningen.

7.1 Att vara annorlunda och att se annorlunda ut

I boken Vem är jag, Vem vill jag vara (Henningsson 2003), skriver Henningsson att ” man blir som man umgås”. Med detta menar Henningsson att en adopterad person blir påverkad av miljön som den växer upp i, det kan vara allt från fritidsintressen till kroppsuttryck och uttryckssätt. Den adopterade personen vet som regel vad som är att betrakta som svenskt och lär sig snabbt alla oskrivna regler som finns i samhället, skolan och i familjen. Den adopterade har fått lära sig hur man är en ”Svensson. Detta är något som respondenterna kan hålla med om att det stämmer, en person berättade för mig att hon tänkte inte så mycket på att just hon är adopterad, hon kände sig som en av alla andra i samhället. Och detta på grund av de faktorer som nämns här ovan. Sättet som hennes föräldrar uppfostrade henne på tycker hon är ett bra sätt. Hon menar att genom hennes föräldrars förhållningssätt så har det hjälpt henne mycket, de såg och tog henne som svensk och behandlade inte henne på annorlunda sätt fast hon har ett icke-svenskt uteseende och skiljer sig markant utseendemässigt från övriga invånare i samhället hon vuxit upp i.

I uppsatsen att vara internationellt adopterade skriver Billing att ”flera forskare anser att en öppen kommunikation om adoptionsförhållandena är en grundsättning för en harmonisk identitetsutveckling för den adopterade”

Samtaget så menar respondenterna i undersökningen att de bra och trivs bra men att några personer har någon gång tänkt på sina rötter och dessa tankar har varit så jobbiga att de har gått till en psykolog för att bearbeta sina tankar och känslor. Barbro Goldinger tar just upp detta i sin bok Tonårstiden, att de internationellt adopterade ”reder sig bra och utvecklas väl i

sitt nya hemland. Men att funderingar på sina rötter brukar komma i högstadiet. Det kan också vara fantasier om hur det skulle vara dotter eller son till någon annan förälder än ens egna föräldrar” (Goldinger, 1986)

Goldinger fortsätter och skriva i sin bok Tonårstid, att de adopterade som har ett utseende som skiljer sig från andras i samhället, att det ska inte ha någon betydelse för deras självkänsla och identitet. Urvalsgruppen hade olika uppfattningar om det, vissa av

intervjupersonerna menar att utseendet spelar roll för deras självkänsla och de menar också att det skulle underlätta om de hade ett skandinaviskt utseende. De skulle få lättare att få ett jobb och nya kompisar

7.2 Hur tänker de adopterade om sin skolsituation under

högstadietiden

Respondenterna som deltog i undersökningen har haft både positiv och negativ erfarenheter från sin tid i grundskolans senare år, en person hade en negativ tid och de andra personerna hade en positiv tid. De personer som hade en positiv tid berättade att de kom snabbt in bland skolkamraterna och de fick vänner. Varför de hade lätt för att få vänner tror de själva beror på att de var starka personer i sig själv och de kunde ta för sig. De betedde sig svenskt och deras skolkamrater och vänner såg dem som sådana.

De kände inte att de hade någon tillhörighet med icke-svenskar som fanns på skolan, och detta var något som var gemensamt för alla personer i urvalsgruppen som hade en positiv högstadietid. En respondent berätta för mig, att när hon började högstadiet fick hon vänner, hon visade att hon kunde ta för sig och hon betedde sig svenskt. Hennes skolkamrater förstod då att hon var adopterad. Hon fick ett fast kontaktnät i klassen. Hennes vänner gav henne självförtroende och visade för henne att hon dög som person. ”Att vara någon som

duger och någon som får respekt är grundpelare för självkänslans utveckling och för att hitta en plats i samhället” (Goldinger, 2003). Hon fick en bra självkänsla tack vare detta. En annan person i undersökningen berättade att hon hade en jobbig tid i högstadiet som individ men inte som individ inom en grupp. Hon behövde aldrig anpassa sig i skolan eller till vännerna, det var hennes skolkamrater som drogs till henne. Själv tror hon att detta beror på att skolkamraterna tyckte det var spännande med hennes icke-svenska utseende, och de såg henne som annorlunda på grund av sitt utseende.

Respondenterna som hade negativa erfarenheter under grundskolans senare år, hade det också jobbigt på hemmafronten. Denna person har jag nämnt tidigare i texten som Anna, hon hade en dålig uppväxt med en mamma som var alkoholist och pappan som

misshandlade. Anna var hemma mycket från skolan för att hon hade svårt och koncentrera sig på grund av sin dåliga barndom. I adoptivbarn och skolan (Lieth, 2001) står det att leva med sin egen historia kan vara svårt, i synnerlighet när det kommer till krävande situationer som skolan kan vara. Om detta säger Anna att det stämmer, hon ville klarar av skolan men det blev för krävande. Hennes tankar på sin barndom tog all hennes energi och tankar. Men de dagar när hon var i skolan hade hon lätt för att skapa kontakter. Men i och med att hon inte var så mycket i skolan på grund av dåliga förhållanden hemma hade hon bara ett fåtal vänner, som stod henne nära, hon kände att hon dög och att hon var någon när hon var med dem. Där fanns icke-svenskar i klassen men hon kände att hon inte hade någon tillhörighet med dem. Hon kände att hon hade mer tillhörighet och mer samhörighet med svenskar på grund av att de hade samma seder och bruk.

7.3 Att lämnas bort

Författarna till boken Vem är jag, vem vill jag vara skriver att många barn lämnas bort för att föräldrarna inte kan försörja barnet ekonomiskt eller av sociala skäl, och detta är något som respondenterna har varit med, många av dem lämnas bort just av dem skälen. I en del länder adopteras barn som omhändertagits av de sociala myndigheterna. Finns det missbruk eller kriminalitet inom en familj så anser sociala myndigheterna att det är bäst för barnet att komma till en annan familj och få en tryggare uppväxt där (Henningsson 2003)

Att göra en resa tillbaka till sitt ursprungsland är som att skapa en länk mellan då och nu. Respondenterna vill gärna se sitt ursprungsland, uppleva kulturen och besöka speciella platser. Men vissa adopterade vill gå längre än så och söka upp sina rötter (Henningsson 2003)

I Billings uppsats Att vara internationellt adopterad (2004) menar de adopterade

ungdomarna som har sökt upp sina rötter känner ändå att deras adoptivföräldrar är deras riktiga föräldrar. En respondent från Finland i min undersökning gjorde en resa till sitt ursprungsland och träffade hennes biologiska pappa. Hon berättade själv för mig att hon är glad att hon gjorde resan och träffade pappan men hon känner att hon kan lägga det bakom sig, hon har sina adoptivföräldrar som hon ser som sina riktiga föräldrar.

Billing skriver också att det är många adopterade ungdomar som inte vill söka upp sina rötter eller besöka sitt ursprungsland på grund av rädsla. Detta är något som de flesta i urvalsgruppen håller med om, de menar att de vet inte vad de får, det kanske gör mer skada än nytta. ( Billing, 2004)

8. Diskussion

Genom att göra undersökningen ville jag ta reda på hur respondenterna i undersökningen ser på formande av sin identitet under grundskolans senare år. En annan fråga som också ställdes i undersökningen var om intervjupersonerna upplever att de är annorlunda i sitt utseende och i sitt sätt och vara än sina skolkamrater. Det som står skrivit i den tidigare forskningen om adopterade ungdomar och identitet, och det som urvalsgruppen har upplevt finns det mycket gemensamt. Ett exempel är att respondenterna har både positiva och negativa minnen från sin skoltid. De har en gemensam bild att det inte bara är eleverna som behandlade dem annorlunda utan det var också skolpersonal.

Urvalsgruppen har alla liknade tankar kring sitt identitetformande och på sin egen adoption under sin skoltid. Men deras upplevelser i skolan skiljer dem åt, några av personerna har klarat sig bra med vänner, skolan, osv medan några har haft det lite sämre med jobbiga tankar om deras adoption som har gjort att de har haft svårt att få vänner, hänga med på lektionerna för att de har varit borta för mycket från skolan.

Den tidigare forskningen ger en bild av att internationellt adopterade anser sig själva som svenskar men ses som icke-svenskar av samhället. Den tidigare forskningen säger också att adopterade anser sig som underlägsna och fula på grund av sin utseende. Forskaren

Irhammar nämns i Billings uppsats att vara internationellt adopterad, där framställer Irhammar att en icke-svensk identitet blir förknippad med att ha mer psykisk problem är för att en adopterad person känner sig annorlunda och att personer inte identifierar sig med sitt ursprungsland på ett positivit sätt. Men detta är något som majoriteten i urvalsgruppen inte känner igen sig i, många av dem känner att de är mer eller mindre stolta över att vara adopterad och att de inte tänker så mycket på hur de ser ut. Att folk ser dem som icke-svenskar tycker de är tråkigt och ledsamt men det är inget som de tänker på, de menar att de inte kan göra något åt det ändå.

Om jag ser på den tidigare forskningen och jämför det med resultatet av undersökningen går det att se såväl likheter som skillnader. Den största skillnaden mellan undersökningen och den tidigare forskningen är ämnet utseendet, den tidigare forskningen säger att internationellt adopterade känner sig bristfälliga, underlägsna medan majoriteten i

urvalsgruppen säger att de inte tänker så mycket på sitt utseende och att de är stolta för de är adopterade.

Och något som är gemensamt för den tidigare forskningen och undersökningen är att både säger att de internationellt adopterade ungdomar tänker någon gång på sitt ursprung och på sina biologiska föräldrar. Carlberg & Nordin menar i boken Internationellt adopterade i

Sverige att den adopterade vill ha något och spegla sig i, en biologisk spegel som bekräftar

vem de liknar och hur de kanske till och med kommer se ut i framtiden.

Vad skulle respondenterna i urvalsgruppen berätta under intervjuerna? Hur upplevde de sina skolgång, var den bra eller dålig. Genom undersökningen fick jag fram att de flesta av intervjupersonerna har haft problem med att hantera sina funderingar kring sin adoption och alla tankar kring hur det är och att vara adopterad. Men de säger sig ha det bra idag och vet var de står i frågan om sin identitet som adopterad.

Om jag hade haft chansen och forska vidare inom ämnet adoption hade jag velat skriva en uppsats om adopterade och språkutveckling, detta för att det verkar intressant. Forskningen säger att adopterade har svårare med sin språkutveckling än andra elever i skolan. Stämmer detta och vad är det för faktorer som gör att adopterade har det svårare att ta in kunskap i skolan. Jag skulle gärna vilja se lite mer forskning inom ämnet adoption. Det resonomanget är något som respondenterna i undersökningen håller med om, de menar att forskningen om adopterade är för liten, samhället vet alldeles för lite om hur adopterad tänker kring sin adoption.

9. Referenslista

Böcker

Carlberg Margareta & Nordin Jareno Karin, ( 2007) Internationellt adopterade i Sverige. Stockholm. Gothia förslag

Creutzer Annika, (2002) Adoptera - ett sätt att bli förälder. Bonnier tidskrifter AB

Dahlborg – Lyckhage E (2006) Att analysera berättelser (narrativer) I

Henningsson, Margret 2003, Vem är jag, Vem vill jag vara. Allmänna arvsfonden

Hubinette, Tobias & Tigervall Carina (2008) Adoption med förhinder. Erlanders Vällingby

Goldinger Barbro, (1986) Tonårstiden -utveckling från förpubertet upp till vuxen ålder. Helsingborg: Schmidts Boktryckeri AB

Jonsson, Heuchemes B & Josephsson S (2008) Narrativ analys. I:

Johansson, Bo & Svedner Olov (2006) Examensarbetet i lärarutbildningen –

undersökningsmetoder och språklig utformning. Uppsala: Kunskapsföretaget AB.

Landerholm, Lotta(2003) Adopterad lämnad. Vald och sen? Stockholm Alfabeta bokförlag

Solvang Krohn Bernt, Holme, Magne Idar,(1997) Forskningsmetodik- om kvalitativa och kvantitativa metoder. Lund: Studentlitteratur

Internet

Adoptivcentrum besöksdatum 27/2-2012

http://www.adoptionscentrum.se/sv/Adoption/Barnen/ Socialpsykologi, Erik, H. Eriksson besöksdatum 14/2-2012

http://socialpsykologi.twice.se/erik_h_erikson.html

Uppsats

Billing, Frida ( 2004) Att vara internationellt adopterad. Ersta Sköndal högskola

Bilaga 1

INTERJVUFRÅGOR

allmänt

 Till en början vill jag att du berätta lite vem du är? Ålder? Var du bor? yrke?

 Hur gammal var du när du adopterade hit till Sverige?

 Var adopterades du ifrån?

 Hur tycker du det är och vara adopterade i samhället?

Utseende

 Hur var dina tankar om ditt utseende under högstadietiden? Tänkte du då mycket på att du hade icke-svenskt jämfört med dina vänner?

Identitet

 Har du haft eller har många tankar på att du är adopterad?

 Har du haft tankar på dina rötter och på ditt ursprungsland? Berätta vad du tänker på då.

 Skulle du vilja söka upp dina biologiska föräldrar? Varför/varför inte?

Skolan

 Under skolåren och främst då under högstadietiden? hur upplevde du rent allmänt den tiden? Vilka vänner hade du? var det svårt och skapa sig en identitet bland sina vänner?

 Hur såg dina vänner på dig? (svensk, invandrare, mitt i mellan)

 Var det svårt och känna tillhörighet under högstadietiden?

Nutiden

 Och som avslutning vill jag fråga lite om nutiden. Hur är det för dig och skapa dig en identitet bland dina vänner? (festvänner, nära vänner)